Sök i Ratio Lex

Angående pension åt föreståndaren för arkivdepån i Vishy 0. V. Wennersten m. m

21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:125, Angående pension åt föreståndaren för arkivdepån i Vishy 0. V. Wennersten m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 125.

1

Nr 125.

Kung1. Maj. ts proposition till riksdagen angående pension åt föreståndaren

för arkivdepån i Vishy 0. V. Wennersten m. m.;

given Stockholms slott den 18 februari 1927.

Kung! Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—10:o hemställt.

Under Hans Majds

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 18 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Almkvist yttrar härefter:

1 :o.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 november 1926 har riksarkivet — med

förmälan att riksarkivet samma dag, med hänsyn till ett skrivelsen i avskrift

bilagt sjukbetyg och till i övrigt kända förhållanden, beslutit, dels att

förordnandet för filosofie licentiaten O. V. Wennersten att vara föreståndare

för arkivdepån i Visby icke skulle utsträckas över den 30 juni 1927, dels

att frågan om tidigare upphörande av förordnandet skulle prövas i samHihang

till riksdagens protokoll 19:17. / sand. 108 käft. (Nr 19,r>.) 1

Pension åt

föreståndaren

för arkivdepån

i Visby

O. V. Wennersten.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

manhang med spörsmålet om lämplig efterträdare — hemställt, att Kungl.

Maj:t täcktes av riksdagen utverka pension åt Wennersten till det högsta

belopp, som i ett sådant fall kunde komma i fråga, att utgå från den dag,

då hans tjänstgöring vid arkivdepån upphörde eller senast från den 1 juli

1927.

Till stöd för denna sin framställning har riksarkivet anfört huvudsakligen

följande:

Wennersten anställdes som föreståndare för arkivdepån i Visby den 18

februari 1905 och har sålunda tjänstgjort under en tid av snart 22 år. Då

han utnämndes till föreståndarbefattningen, hade han redan förvärvat anseende

som kännare av Gotlands fornminnen och kulturförhållanden. Sålunda

ansåg exempelvis statsutskottet vid riksdagen 1910 (Bih. 4 : 1 : 1, nr 8,

s. 8), att hans »synnerligen förtjänstfulla väl vitsordade verksamhet. . . för

Gotlands arkeologiska utforskning» kunde göra honom förtjänt av »någon

ersättning av statsmedel utöver den till honom såsom arkivföreståndare utgående

lön», ehuru den motionsvis föreslagna utvägen att bereda honom

dylik ersättning i form av löneförbättring åt arkivföreståndaren såsom sådan

ej borde ifrågakomma. Sedermera brötos emellertid Wennerstens krafter

genom den sjukdom, som nu vitsordats göra honom oförmögen att fortfarande

sköta sin befattning.

I betraktande av Wennerstens verksamhet för utforskandet och bevarandet

av Gotlands fornminnen och av den långa tid, varunder han varit i

statens tjänst anställd, synes billigheten kräva, att han ej lämnas utan understöd,

då han nu på grund av styrkt sjukdom nödgas träda tillbaka från

sin befattning.

Det av riksarkivet åberopade sjuk in tyget är av följande lydelse:

Att föreståndaren för arkivdepån i Visby, filosofie licentiaten O. V. Wennersten,

som jag känner sedan mer än ett tiotal år tillbaka, lider av svårartad

och kronisk form av nervsjukdom (neurasthenia) och att han därför

och med sin även för övrigt undergrävda hälsa är oförmögen att sköta sin

tjänst och att en ändring till hälsa måste anses utesluten, varder härmed

på heder och samvete intygat.

Stockholm den 1 november 1926.

Karl Kallenberg.

Legitimerad läkare: specialist i nervsjukdomar.

I ärendet har statskontoret den 10 januari 1927 avgivit utlåtande och

därvid anfört följande:

Befattningen såsom föreståndare för arkivdepån i Visby är en arvodesbefattning

å övergångsstaten för landsarkiven. Innehavaren är alltså icke

att hänföra till sådana befattningshavare, för vilka bestämmelserna i lagen

den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension gälla;

och ej heller på någon annan författning eller särskilt medgivande kan

innehavaren av denna befattning grunda rätt till dylik förmån. Men då

Wennersten alltsedan den 18 februari 1905 innehaft sin befattning och inom

kort på grund av obotlig sjukdom nödgas lämna densamma, måste det anses

vara av billighet och rättvisa påkallat, att någon pension av statsmedel

beredes honom för återstående livstiden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.is proposition Nr 125.

Wennerstens befattning är förenad med ett arvode av 1,200 kronor; och

ar lian, enligt vad statskontoret inhämtat, i åtnjutande av två ålderstillägg

å tillhopa 400 kronor ävensom tillfällig löneförbättring å 300 kronor. Förutom

dyrtidstillägg utgör alltså hans avlöning 1,900 kronor. Av sistnämnda

belopp skulle 8/s eller 1,266 kronor kunna anses motsvara pensionsunderlag.

Pensionen för Wennersten, som nödgas avgå till följd av sjukdom, skulle då

böra motsvara 75 procent av pensionsunderlaget och alltså bliva 950 kronor.

Då vid den år 1925 genomförda löneregleringen för landsarkiven avlöningen

för personalen vid arkivdepån i Visby lämnades orubbad och alltså är att

betrakta såsom oreglerad, torde den efter sådan avlöning avpassade pensionen

böra höjas så att den i avseende å rätt till tilläggsförmån kan betraktas

såsom nyreglerad; och synes därför pensionen i detta fall böra bestämmas

till 1,404 kronor.

Statskontoret slutar med att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att Wennersten må från och med månaden näst efter

den, vari avgång från befattningen äger rum, under återstående livstiden

åtnjuta pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 1,404 kronor

årligen.

Med hänsyn till den jämförelsevis långa tid, varunder Wennersten utfört Departe

sitt arbete i statens tjänst, anser jag det vara med rättvisa och billighet mentschefenöverensstämmande,

att han ej nu lämnas utan understöd, då han på grund

av sjukdom nödgas träda tillbaka från sin befattning.

Mot vad statskontoret anfört i fråga om pensionens storlek har jag icke

funnit något att erinra.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att föreståndaren för arkivdepån i Visby, filosofie licentiaten

O. V. Wennersten må från och med månaden näst

efter den, vari avgång från befattningen äger rum, under

sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten

en årlig pension till belopp av 1,404 kronor.

2:o.

Hos Kungl. Maj:t har Fredrika Olivia Holm, änka efter intendenten vid Pension åt

naturhistoriska riksmuseet, professorn E. J. G. Holm, vilken avled den 21 f- d- Profes,

juni 1926, anhållit om en årlig pension å 2,000 kronor. Holma änka

Till stöd härför har sökanden anfört följande: Fredrika

Olivia Hotm.

När sökandens man 1901 antogs till intendent för naturhistoriska riksmuseets

paleozoologiska avdelning, ägde museets intendenter ej rätt till inträde

i civilstatens pensionsinrättning för beredande av pension åt efterlevande

anka eller oförsörjda barn, utan eu dylik rätt hade tillkommit först 1908. *

Sökandens man både då emellertid uppnått eu ålder av 55 år, och för att

få inträde i sagda pensionsinrättning hade han följaktligen måst erlägga

dryga retroaktiva avgifter. Som hans ekonomiska ställning cj medgav detta,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

hade han måst avstå från att inträda och således ej kunnat tillförsäkra sökanden

pension.

På grund av remiss har vetenskapsakademien inhämtat yttrande i ärendet

av sina ledamöter professorerna C. Aurivillius och E. Lönnberg, vilka därvid

anfört bl. a. följande.

Då riksmuseets intendenter år 1908 bereddes delaktighet i civilstatens pensionsinrättning

fordrades för inträde så dryga retroaktivavgifter, att det var

faktiskt omöjligt för dem, som ej ägde personlig förmögenhet, att begagna

sig av denna rätt, allra helst som intendentlönerna ända till 1909 års reglering

voro mycket låga. På grund härav och med hänsyn till det nit och

det hängivna intresse, med vilket framlidne intendenten Holm ägnade allt

sitt arbete under den tid av 22 år, då han förestod den paleozoologiska avdelningen,

åt denna avdelnings förkovrande, få vi härmed livligt tillstyrka,

att akademien behagade hos Kungl. Maj:t varmt förorda professorskan

Holms ansökan.

Vetenskapsakademien har därefter i utlåtande den 28 december 1926 på

de av professorerna Aurivillius och Lönnberg anförda grunder varmt förordat

bifall till ansökningen.

Vidare har statskontoret den 4 februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid anfört:

Då den behållning i boet efter professor Holm, som tillfallit änkan, enligt

eu av utredningsmannen i boet efter Holm uppgjord uppgift uppgår till över

40,000 kronor samt sökanden icke har minderåriga barn att försörja, synes

det visserligen i någon mån tveksamt, om pension av statsmedel överhuvud

taget bör beredas sökanden.

Emellertid föreligga i detta fall vissa omständigheter, som kunna anses

vara av beskaffenhet att böra föranleda till beredande av något understöd

åt sökanden. Först genom 1907 års reglemente för civilstatens änke- och

pupillkassa hade intendenten Holm fått tillfälle att vinna delaktighet i kassan.

Han hade då redan uppnått så framskriden ålder, att för sådan delaktighet

måst erläggas högst betydande retroaktivavgift, till följd varav Plolm icke

ansett sig i stånd att begagna sig av den sålunda öppnade möjligheten till

beredande av familjepension. Vidare är sökanden, enligt vad statskontoret

inhämtat, född den 22 juni 1856 och får således anses hava uppnått en så

hög ålder, att hon icke genom arbete lärer kunna bidraga till sin försörjning.

Slutligen är av vederbörande boutredningsman upplyst, att en villafastighet,

som med sitt taxeringsvärde ingår i boets ovannämnda behållning,

nu måste anses hava ett lägre saluvärde än som motsvarar taxeringsvärdet.

På grund av nu anförda omständigheter vill statskontoret tillstyrka, att

pension utverkas åt sökanden; och beträffande pensionsbeloppet får statskontoret,

med erinran att 1921 års riksdag medgivit, att pension finge utgå

till belopp av 1,000 kronor årligen till änkan efter en avdelningsföreståndare

vid naturhistoriska riksmuseet, nämligen professorn A. G. Nathorst, hem«

ställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att pension

till belopp, motsvarande äldre änkepension å 1,000 kronor, eller alltså 1,140

kronor, måtte från allmänna indragningsstaten utgå till sökanden från och

med månaden näst efter den, då mannen avled, eller sålunda från och med

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125. 5

den 1 juli 1926, under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver

änka.

De skäl, som tidigare föranlett riksdagen att i ett liknande, av statskontoret

i dess utlåtande omförmält fall (professor Natliorsts änka; se Kungl.

Maj:ts prop. nr 142, p. 2, till 1921 års riksdag samt riksdagens skrivelse

nr 196, p. 2) bevilja pension, synas mig föreligga jämväl beträffande änkefru

Holm. I likhet med professor Nathorst har professor Holm nedlagt ett

synnerligen förtjänstfullt och högt skattat arbete vid ordnandet och bearbetandet

av de samlingar vid riksmuseet, som blivit honom anförtrodda, och

i båda fallen medgav dem deras ekonomiska ställning icke att inträda i

civilstatens änke- och pupillkassa med hänsyn till de dryga retroaktivavgifter,

de därigenom skulle vidkännas. Jag finner billigheten fordra, att i det

föreliggande fallet samma hänsyn tages till den efterlevande änkan, som

riksdagen funnit skäligt taga i avseende å änkefru Nathorst.

På grund av såväl dessa som övriga i ärendet andragna förhållanden

anser jag mig därför böra förorda ansökningen.

Vad pensionens belopp och tidpunkten för dess utgående beträffar ansluter

jag mig till statskontorets förslag.

I anslutning till det nu anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att framlidne f. d. intendenten vid naturhistoriska riksmuseet,

professor E. J. G. Plolms änka Fredrika Olivia

Holm må, räknat från och med den 1 juli 1926, under sin

återstående livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna

indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 1,140 kronor.

3:o.

Genom fullmakt den 5 december 1913 utnämnde och förordnade Kungl.

Maj:t f. d. professorn vid universitetet i Berlin, teologie och filosofie doktorn

Johannes Edvard Lehmann att vid universitetet i Lund vara professor

i teologisk encyklopedi och teologiska prenotioner, med rätt för Lehmann

att åtnjuta den lön och de övriga förmåner, som enligt stat och författningar

åtföljde denna beställning.

Därefter hemställde det större konsistoriet vid universitetet i Lund, på

begäran av därvarande teologiska fakultet, om utverkande av rätt för Lehmann

att tillgodoräkna sig dels för pension den tid, han varit akademisk

lärare vid universiteten i Köpenhamn och Berlin, dels ock för lönetur tre

år av den tid, han varit professor vid sistnämnda universitet.

Sedan yttranden över nämnda framställning avgivits av kanslern för

rikets universitet och statskontoret, fann Kungl. Maj:t genom beslut den

30 oktober 1914 densamma icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare

åtgärd.

Departe
mentschefen
-

Ökad

pension åt

professorn

J. E. Lehmann.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

Vid 1915 års riksdag väcktes därefter en motion (I: 8), däri hemställdes,

att riksdagen ville bevilja Lehmann rättighet att, därest han kvarstode i

sin tjänst intill fyllda 65 levnadsår, vid sin avgång uppbära en pension

av 5,600 kronor per år d. v. s. dåvarande högsta pension för universitetsprofessor.

Beträffande de till stöd för nämnda hemställan anförda skälen anhåller

jag att få hänvisa till motionen.

Sedan yttranden över motionen avgivits av teologiska fakulteten i Lund

och statskontoret, anförde bankoutskottet (punkt 13:o i utlåtande nr 20)

bl. a. följande:

Ehuru enligt utskottets mening en dylik framställning bort i vanlig ordning

göras till föremål för utredning av vederbörande myndigheter, ansåge

sig likväl utskottet med hänsyn till de säregna omständigheter, som i detta

fall förelåge, böra tillstyrka, att professorn Lehmann redan då tillförsäkrades

rättighet att vid sin avgång från tjänsten komma i åtnjutande av

den föreslagna pensionen.

Beträffande sättet för dennas utgående erinrades, att med tillämpning av

lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

Lehmann efter uppnådd pensionsålder vid sin avgång vore berättigad

till en avkortad pension av 2,920 kronor. Det erforderliga tilläggsbeloppet

eller 2,680 kronor syntes lämpligen böra anvisas å allmänna indragningsstaten.

I skrivelse den 25 maj 1915, nr 179, anmälde riksdagen därefter att riksdagen

medgivit, att Lehmann Unge från och med månaden näst efter den,

under vilken han efter uppnådda 65 år erhölle avsked från sin professorsbefattning,

å allmänna indragningsstaten åtnjuta sådan fyllnad i den honom

enligt vederbörande pensionslag tillkommande pension, att pensionen jämte

fyllnadsbeloppet uppginge till 5,600 kronor.

I en till kanslern för rikets universitet ingiven framställning har nu det

större konsistoriet vid universitetet i Lund anfört bl. a. följande:

Ovanberörda motion liksom riksdagens beslut hade föranletts av det förhållandet,

att Lehmann, som år 1913 utnämnts till professor vid universitetet

i Lund, redan vid sin utnämning uppnått den ålder, att han vid

tiden för sin avgång från ämbetet vid uppnådda 65 år icke skulle komma

att innehava mera än 13 för pension beräkneliga tjänstår och att förty hans

pension enligt lagen av den 11 oktober 1907 skulle komma att utgå med

allenast 2,900 kronor i stället för 5,600 kronor, vilket sistnämnda belopp

vid ifrågavarande tid var högsta pension för professor vid svenskt universitet.

Riksdagens beslut hade alltså avsett att åt professorn Lehmann utan

avseende på ifrågavarande kortare tjänstetid bereda full professorspension.

Sedermera hade genom beslut av 1925 års riksdag pensionsunderlaget för

professor vid statsuniversiteten bestämts till 7,500 kronor. Det syntes under

sådana omständigheter vara skäligt och i överensstämmelse med riksdagens

beslut, att åt professor Lehmann, som den 19 augusti 1927 uppnådde 65

års ålder, bereddes pension till belopp, som numera vore för professor vid

statsuniversiteten fastställt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

Konsistoriet slutar med att hemställa, att kanslern ville hos Kungl. Maj:t

utverka proposition till 1927 års riksdag om sådan fyllnad i den Lehmann

efter erhållet avsked från professorsbefattningen tillkommande pension, att

pensionen jämte fyllnadsbeloppet uppginge till 7,500 kronor.

Universitetskanslern har med tillstyrkande utlåtande av den 27 december

1926 överlämnat konsistoriets ifrågavarande framställning till Kungl. Maj:t

och därvid anfört, bl. a., att, efter kanslerns uppfattning, de grunder, som

åberopats till stöd för 1915 års riksdags beslut i fråga om full pension åt

professorn Lehmann, borde föranleda bifall till konsistoriets föreliggande

förslag.

Slutligen har statskontoret i utlåtande den 11 januari 1927 tillstyrkt framställningen.

I likhet med universitetskanslern håller jag före, att ett bifall till universitetets

nu föreliggande framställning innebär allenast ett konsekvent fullföljande

av 1915 års riksdags beslut att bevilja professor Lehmann tilläggspension

till sådant belopp, att hans pensionsförmåner skulle komma att

uppgå till dåvarande högsta pension för universitetsprofessor.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att professorn vid universitetet i Lund J. E. Lehmann

må från och med månaden näst efter den, under vilken

han efter uppnådda 65 år erhåller avsked från sin professorsbefattning,

å allmänna indragningsstaten åtnjuta sådan

fyllnad i den honom enligt lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension den 11 oktober 1907 tillkommande

pension, att denna jämte fyllnadsbeloppet uppgår

till 7,500 kronor.

4:o.

I en av kanslern för rikets universitet med eget utlåtande av den 6 februari

1926 till Kungl. Maj:t överlämnad framställning har det större konsistoriet

vid universitetet i Lund, under åberopande av en utav drätselnämnden

vid sagda universitet avlåten skrivelse hemställt, att kanslern ville

utverka proposition till 1926 års riksdag om beviljande åt förre universitetsvaktmästaren

Sven Peterssons änka Emma Gustava Petersson, född Hansson,

av eu årlig pension till belopp av 300 kronor.

I sin ovanberörda skrivelse har drätselnämnden anfört huvudsakligen följande:
Förre

universitetsvaktmästaren Petersson avled den 23 juli 1925, efterlämnande

ovannämnda änka, född år 1857. Behållningen i dödsboet efter

Petersson uppgick enligt en den 28 december 1925 inregistrerad bouppteckning

till 5,368 kronor 30 öre.

Petersson och hans hustru hava under eu lång följd av år varit i uni
-

Departe
mentschefen.

Pension åt

vaktmästaränkan

Emma

Gustava Petersson,

född

Hansson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departementschef

en.

8 Kungl. May.ts proposition Nr 125.

versitetets tjänst. Petersson anställdes sålunda redan år 1881 som extra

ordinarie universitetsvaktmästare samt befordrades efter ett år — den 1

juli 1882 — till ordinarie innehavare av denna tjänst, från vilken han avgick

med pension den 30 september 1924. Peterssons hustru hade från år

1882, då universitetshuset togs i bruk, och intill tiden för mannens avgångur

tjänsten den synnerligen ansträngande sysslan att ombesörja städning i

nämnda stora byggnad.

Drätselnämnden, som äger kännedom om Peterssons tjänstutövning under

denna långa tjänstetid, vitsordar hans duglighet, nit och plikttrohet. Nämnden

vill härvid också framhålla, att Kungl. Maj:t den 10 december 1920

tilldelat Petersson, för hans under en lång tjänstetid ådagalagda berömliga

förhållande, medaljen i guld i femte storleken för nit och redlighet i rikets tjänst.

Ankan Petersson är icke berättigad till pension eller understöd från några

av universitetets pensionsinrättningar för änkor och barn efter befattningshavare

vid universitetet, i vilka pensionsinrättningar Petersson icke ägt eller

kunnat vinna delaktighet.

Vid drätselnämndens framställning är fogat vederbörligt åldersbetyg för

änkan Petersson samt transumt ur bouppteckningen efter Petersson.

I ärendet har statskontoret den 23 februari 1926 avgivit utlåtande, som

inkom till ecklesiastikdepartementet den 2 mars 1926. I nämnda utlåtande

har ämbetsverket anfört följande:

Med hänsyn därtill, att änkan Petersson icke är berättigad till pension

från någon kassa för familjepensionering åt efterlevande efter befattningshavare

i statens tjänst och i betraktande tillika av det i ärendet meddelade

förhållandet, att hon själv under lång tid varit verksam såsom städerska

vid universitetsbyggnaden i Lund, torde det icke kunna vara något att

erinra mot att henne beredes pension från allmänna indragningsstaten till

belopp, som, i överensstämmelse med vad som föreslagits i den för 1926

års riksdag framlagda propositionen nr 63, torde böra såsom reglerad pension

bestämmas till 444 kronor för år räknat, att utgå från och med den 1

augusti 1925 så länge hon förbliver änka.

Till en början tillåter jag mig erinra därom, att förevarande ärende

först efter utgången av den tid, inom vilken framställningar normalt avlätos

till 1926 års riksdag, återkom i slutremitterat skick till ecklesiastikdepartementet.

Vad åter angår själva saken hyser jag på de av drätselnämnden

vid universitetet i Lund och av statskontoret anförda skäl icke någon tvekan

att tillstyrka framställning till riksdagen om beviljande av pension åt änkan

Petersson.

Mot vad statskontoret föreslagit beträffande såväl pensionens storlek som

den tidpunkt, från vilken pensionen bör utgå, har jag icke funnit något

att erinra.

Jag får alltså .hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att förre vaktmästaren vid universitetet i Lund Sven Peterssons

änka Emma Gustava Petersson, född Hansson, må,

räknat från och med den 1 augusti 1925, under sin åter
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

stående livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

444 kronor.

5:o.

I skrivelse den 22 oktober 1926 har direktionen över Stockholms stads

undervisningsverk gjort framställning om beredande av pension åt vaktmästaren

hos direktionen Carl Herman Ohrling, vilken av direktionen beviljats

begärt avsked från sin befattning från och med den 1 juli 1927. Direktionen

har därvid upplyst, att Ohrling, som är född den 19 november 1853

och innehaft vaktmästarbefattningen hos direktionen alltsedan den 1 oktober

1899, under de senare åren åtnjutit dels en årlig avlöning av 1,500 kronor för

de egentliga vaktmästargöromålen och 350 kronor för renskrivning, omfattande

på senare tid mer än 1,500 skrivsidor för år, dels ock ersättning för

städning och rengöring med omkring 80 kronor för år. Direktionen har

förklarat sig sakna medel till beviljande av pension åt Ohrling.

Enligt ett i ärendet företett tjänstgöringsbetyg har direktionen beträffande

Ohrlings tjänstgöring hos densamma lämnat honom det vitsord, att han

städse visat utmärkt nit och osviklig redbarhet samt med största villighet

och omdöme utfört sina åligganden.

Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare beträffande Ohrlings verksamhet

föré hans anställning hos direktionen, att han innehaft extra ordinarie

befattning som stationskarl vid statens järnvägar under tiden den 5 maj

1874—den 31 januari 1875, att han varit ordinarie stationskarl vid statens

järnvägar under tiden den 1 februari 1875—den 30 november 1876, att han

varit anställd som konduktör vid Stockholm—Västerås—Bergslagens järnväg

under tiden den 1 december 1876—den 31 december 1882, att han varit

vaktmästare vid Enköpings sjukhus under tiden den 1 januari 1883—den 1

oktober 1888, att han under åren 1889—1894 idkat privat verksamhet såsom

handlande, samt att han under åren 1894—1898 vissa tider tjänstgjort

såsom extra ordinarie vaktmästare i ecklesiastikdepartementet och såsom

vaktmästare vid 1897 års Stockholmsutställning.

I ärendet har statskontoret den 18 januari 1927 avgivit utlåtande och

därvid anfört följande.

För direktionen över Stockholms stads undervisningsverk har Kungl. Maj:t

den 2 december 1905 (nr 68 sid. 5) utfärdat instruktion, av vilken framgår

bl. a. (§ 6), att hos direktionen är anställd — förutom en sekreterare och

en kamrerare — en vaktmästare samt att avlöningen till dessa befattningshavare

utgår av direktionens medel. Härmed åsyftas avkastningen av en

bland do under direktionens förvaltning ställda fonderna, nämligen »undervisningsverkens

fond», med en kapitalbehållning av något över 224,000

kronor. För budgetåret 1926—1927 har fondens avkastning beräknats till

10,700 kronor; men då utgifterna för direktionens verksamhet uppskattats

till 11,500 kronor och således direktionens medel icke förslå för ändamålet,

Pension

åt vaktmästaren

hos direk

tionen över

Stockholms

stads undervisningsverk

C. H. Ohrling.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

har erforderligt fyllnadsbelopp enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 september

1926 anvisats att utgå från åttonde huvudtitelns anslag till extra utgifter,

i likhet med vad som ägt rum under flera föregående år.

Vid sådant förhållande och då billigheten bjuder, att vaktmästaren Ohrling,

då han inom kort vid framskriden ålder och efter långvarig tjänstgöring

avgår från sin befattning hos direktionen, erhåller någon pension, synes

knappast annan lämplig utväg förefinnas än att hos riksdagen utverka pension

åt honom från allmänna indragningsstaten. Med hänsyn till den avlöning,

som tillkommer Ohrling, och till övriga föreliggande omständigheter

torde pensionsbeloppet skäligen höra bestämmas till 1,020 kronor för år

räknat att utgå från och med månaden näst efter erhållet avsked.

Vidare har skolöverstyrelsen den 2 februari 1927 yttrat sig i ämnet och

därvid anfört bl. a. följande.

Av de skäl, som anföras i statskontorets utlåtande, synes pension höra

beviljas vaktmästaren Ohrling från allmänna indragningsstaten. Såsom pensionsunderlag

för sådan pension torde kunna beräknas två tredjedelar av den

till Ohrling f. n. utgående årliga lönen. Denna synes enligt de i ansökningen

lämnade uppgifterna kunna beräknas till i runt tal 1,930 kronor. Två

tredjedelar av detta belopp utgör 1,286 kronor 67 öre. Vidare uppstår frågan,

hur många tjänstår som böra anses såsom förutsättning för uppbärande

av hel pension. Statskontoret har i sin beräkning av det föreslagna pensionsbeloppet

tydligen utgått från vad som i detta avseende gäller rörande

expeditionsvakterna vid de centrala ämbetsverken, nämligen att hel pension

förutsätter 35 tjänstår. Överstyrelsen vill icke förneka, att åtskilliga skäl

tala för ett dylikt betraktelsesätt, men vill dock dels framhålla, att den pension,

som statskontoret på dessa grunder föreslår för Ohrling, i och för sig

är väl låg med hänsyn därtill, att den tjänst, han nu lämnar, icke, såsom

man på grund av avlöningsbeloppet möjligen skulle kunna tro, varit en bisyssla,

utan i stort sett tagit hela hans arbetskraft i anspråk, dels erinra

därom, att riksdagen vid beviljande av pension åt läroverksvaktmästare vid

åtskilliga tillfällen, exempelvis år 1926 i fråga om gymnastikvaktmästaren

och gårdskarlen vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm J. A.

Johnsson, utgått från allenast trettio tjänstår såsom förutsättning för hel

pension. Då nu Ohrling synes kunna tillgodoräkna sig sammanlagt trettioett

tjänstår i statens eller direktionens tjänst, synes det önskvärt, att hans

pension kunde uppgå till ett belopp, som motsvarar det beräknade pensionsunderlaget

utan annan avkortning, än som erfordras, för att detsamma skall

uppgå till ett med 12 jämnt delbart krontal, d. v. s. 1,284 kronor om året.

I alla händelser torde man kunna utgå därifrån, att på det pensionsbelopp,

som kommer att bestämmas, dyrtidstillägg kommer att utgå.

Skolöverstyrelsen slutar med att hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att till Ohrling må från och med den 1 juli 1927 från

allmänna indragningsstaten utgå pension till ett belopp av 1,284 kronor

om året.

De parte- Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att Ohrling under en tid av

mentschefen. tillhopa omkring 31 år utfört arbete i allmän tjänst, ävensom att den övervägande

delen av denna tjänstgöring, från och med den 1 oktober 1899,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ls proposition Nr 125.

fullgjorts hos direktionen för Stockholms stads undervisningsverk, som beträffande

denna tjänstgöring lämnat honom de bästa vitsord. De i ärendet

hörda myndigheterna hava också uttalat sig till förmån för att pension nu

måtte beredas Ohrling. Även jag vill ansluta mig härtill.

Däremot hava i fråga om den föreslagna pensionens storlek olika meningar

uttalats av statskontoret och skolöverstyrelsen. Statskontoret har sålunda

föreslagit ett pensionsbelopp av 1,020 kronor, under det att överstyrelsen

på anförda skäl förordat dess höjande till 1,284 kronor. I likhet

med överstyrelsen finner jag starka billighetsskäl tala för att pensionen bestämmes

till det av överstyrelsen förordade högre beloppet. Jag vill erinra

därom att riksdagen förut flera gånger bestämt pensioner till läroverksvaktmästare

efter ett belopp av 1,100 kronor för full pension, motsvarande ett

reglerat belopp av 1,584 kronor (se exempelvis Kungl. Maj:ts prop. nr 86

till 1926 års riksdag, punkterna 8 och 10, samt riksdagens skrivelse den 16

april 1926, nr 148, punkterna 48 och 50). Jag förordar följaktligen, att för

Ohrling äskas pension till ett belopp av 1,284 kronor. Härå bör dessutom

dyrtidstillägg utgå efter samma grunder som å nyreglerade pensioner.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vaktmästaren hos direktionen över Stockholms stads

undervisningsverk Carl Herman Ohrling må från och med

månaden näst efter den, under vilken han avgår från sin

befattning, dock tidigast från och med den 1 juli 1927,

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,284 kronor.

6:o.

I särskilda skrivelser den 29 mars 1926 har direktionen över institutet och

förskolan för blinda å Tomteboda anhållit om beredande av årlig pension

åt kokerskan vid institutet Klara Sofia Westin med 525 kronor och åt sömmerskan

därstädes Emma Charlotta Andersson med 825 kronor, att för tid

efter den 30 juni 1927 utgå från och med månaden näst efter den, under

vilken deras anställning vid institutet upphör.

Till grund för berörda äskanden ligga av rektorn vid institutet och förskolan

Gustaf Ek hos direktionen gjorda framställningar i ämnet.

Beträffande Klara Sofia Westin har Ek därvid anfört:

Klara Sofia Westin fyllde den 6 mars 1926 64 år. Hon har oavbrutet

varit i institutets tjänst sedan den 1 november 1905 och har under denna

tid gjort sig förtjänt av de bästa vitsord. Som hennes krafter ej längre

räcka till för det ansträngande arbetet, bör henne beredas tillfälle att avgå

med pension. Sådan torde hon ej erhålla förrän tidigast den 1 juli 1927,

och har hon vid nämnda tid varit i institutets tjänst i 21 år 8 månader.

Hennes nuvarande kontanta avlöning uppgår till 696 kronor. Härtill

Pension åt

kokerskan

Klara Sofia

Westin och

sömmerskan

Emma Char

lotta Anders

son vid insti

tutet för

blinda å

Tomteboda.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj.ts proposition Nr 125.

kommer fri kost, bostad med värme och lyse samt fri tvätt. Naturaförmånerna

torde lämpligen kunna beräknas till 600 kronor per år, varför den

sammanlagda lönen blir 1,296 kronor.

I fråga om Emma Charlotta Andersson har Ek yttrat:

Emma Charlotta Andersson lider enligt läkarintyg av dövhet, nervositet

och stor kraftnedsättning på grund av blodbrist, varför hon ej är i stånd

att tillfredsställande sköta sitt arbete, utan bör henne beredas tillfälle att

fortast möjligt kunna avgå med pension. Hon är född den 22 januari 1872

och bär oavbrutet varit i institutets tjänst sedan den 1 januari 1894 med

undantag av tiden 1 november 1898—1 juli 1899, då hon på grund av

sjukdom var frånvarande. Då hon ej torde kunna erhålla pension förrän

tidigast den 1 juli 1927, har hon vid nämnda tid varit i institutets tjänst i

32 år 10 månader. Under den tid, hon varit i institutets tjänst, har hon

gjort sig förtjänt av de bästa vitsord.

Hennes nuvarande kontanta avlöning uppgår till 864 kronor per år. Härtill

kommer fri kost, bostad med värme och lyse samt fri tvätt. Naturaförmånerna

torde lämpligen kunna beräknas till 600 kronor per år, varför

den sammanlagda lönen blir 1,464 kronor.

Berörda läkarintyg hade bifogats Eks skrivelse.

Över ifrågavarande framställningar hava utlåtanden avgivits den 31 augusti

1926 av skolöverstyrelsen och den 6 oktober 1926 av statskontoret.

Skolöverstyrelsen anför huvudsakligen följande:

Då kokerskan och sömmerskan vid institutet icke vore uppförda å ordinarie

stat, vore de icke heller lagligen berättigade till pension. Överstyrelsen

ansåge det emellertid vara med rättvisa och billighet förenligt, att även de

på sin ålderdom kunde komma i åtnjutande av den förmån, som genom

pension av statsmedel kunde beredas befattningshavare efter avslutad verksamhet

i det allmännas tjänst, och detta, vad anginge Emma Charlotta

Andersson, så mycket hellre som hon på grund av sin sjukdom syntes oförmögen

att själv bidraga till sitt uppehälle. Kungl. Maj:t hade också tidigare

vid flera tillfällen gjort framställning till riksdagen om beredande av

pension åt liknande befattningshavare, och dessa framställningar hade i allmänhet

vunnit riksdagens bifall. Så hade genom Kungl. Maj:ts och riksdagens

beslut år 1925 pension tilldelats bland andra tvättförestånderskan vid

institutet för blinda å Tomteboda Augusta Charlotta Karlsson och vårdarinnan

vid samma institut Anna Maria Svensdotter till belopp av 400 och

500 kronor respektive.

Vid beräkningen av pensionen torde man med hänsyn till bestämmelserna

i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension böra utgå från ett

pensionsunderlag, utgörande 2/ä av den kontanta avlöningen, ökad med värdet

av åtnjutna naturaförmåner.

Westins slutavlöning hade uppgått till 696 kronor och de av henne åtnjutna

naturaförmånerna hade uppskattats till 600 kronor. Sammanlagda

avlöningsbeloppet skulle således utgöra 1,296 kronor och pensionsunderlaget

864 kronor. Då emellertid Westin den 30 juni 1927 tjänstgjort vid institutet

endast 21 av de 30 tjänstår, vilka enligt ovannämnda lag fordrades

av kvinnlig tjänstinnehavare för åtnjutande av hel pension, skulle hennes

pension komma att utgöra 2Vso av det sålunda erhållna pensionsunderlaget.

Enligt denna beräkningsgrund skulle pensionsbeloppet bliva 640 kronor 80

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung!. Maj:ts proposition Nr 125.

öre eller avrundat 610 kronor. Jämlikt kung! kungörelsen den 15 juni

1922 (nr 360) angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i

statens tjänst m. fl. pensionärer tillkomme ett pensionstillägg å 180 kronor.

Med hänsyn härtill och till den omständigheten, att Westin icke erlagt några

pensionsavgifter, ansåge överstyrelsen, i likhet med direktionen, att pensionsbeloppet

borde något minskas, förslagsvis till 525 kronor.

Anderssons slutavlöning hade uppgått till 864 kronor och de av henne

åtnjutna naturaförmånerna hade uppskattats till 600 kronor. Sammanlagda

avlöningsbeloppet skulle således utgöra 1,464 kronor och pensionsunderlaget

976 kronor. Då Andersson den 30 juni 1927 tjänstgjort vid institutet mer

än de 30 tjänstår, vilka enligt ovannämnda lag fordrades av kvinnlig

tjänstinnehavare för åtnjutande av hel pension, skulle hennes pension, därest

hon uppnått den för pension föreskrivna levnadsåldern, komma att utgöra

976 kronor eller avrundat 980 kronor. Jämlikt omförmälda kungörelse den

15 juni 1922 (nr 360) tillkomme ett pensionstillägg å 180 kronor. Med

hänsyn till att Andersson ännu icke uppnått 60 års ålder och till den omständigheten,

att hon icke erlagt några pensionsavgifter, torde emellertid

pensionsbeloppet böra något minskas. Överstyrelsen hade för sin del intet

att erinra mot det av direktionen föreslagna beloppet, 825 kronor.

Statskontoret yttrar:

Enligt vad handlingarna utvisa föreligga goda skäl att i nu förevarande

fall bereda pension. Vad beträffar de belopp, som i sådant avseende kunna

ifrågakomma, erinrar statskontoret därom, att enligt 1925 års riksdags beslut

och kungl. kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) vissa grunder blivit

fastslagna för avpassande av pensionsbelopp åt civila löntagare vid armén

och marinen, vilka blivit övertaliga till följd av den nya försvarsorganisationen;

och dessa grunder synas lämpligen böra komma till tillämpning vid

avpassande av pensioner även för andra till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare

än som äro i kungörelsen direkt avsedda.

På grund härav och då förslagen, som äro uppgjorda med tanke att de

föreslagna beloppen skola såsom s. k. oreglerade pensioner ökas med pensionstillägg

och pensionsförhöjningar, i alla händelser måste omarbetas så

att pensionerna kunna behandlas såsom nyreglerade, föreslår statskontoret,

att pensionerna åt kokerskan Westin och sömmerskan Andersson måtte avpassas

enligt de i förenämnda kungörelse angivna grunder samt alltså bestämmas

att utgöra för den förra 732 kronor (530 + 6 X 14+ 128 = efter avrundning

732) samt för den senare 876 kronor (740 [maximum] +145 =

efter avrundning 876). Pensionerna torde böra föreslås att från allmänna

indragningsstaten utgå från och med månaden näst efter den, vari avgång

från anställningen äger rum.

Ifrågavarande två befattningshavare synas mig böra tillerkännas pensioner

med de av statskontoret föreslagna reglerade beloppen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av kokerskan vid institutet för blinda å Tomteboda

Klara Sofia Westin och sömmerskan vid samma institut

Emma Charlotta Andersson må från och med månaden

näst efter den, under vilken hon avgår från sin anställning

Departe
mentschefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125

Ang. familjepension

åt

lektorn K. O.

N. Troengs

änka och

barn.

vid institutet, dock tidigast från och med den 1 juli 1927,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension, uppgående för Klara Sofia Westin till

732 kronor och för Emma Charlotta Andersson till 876 kronor.

7:o.

Sedan lektorn vid tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna

Klas Olav Napoleon Troeng den 30 juni 1926 avlidit, har hans efterlämnade

änka Signe Hedvig Gustava Troeng, född Andersson, hos statens pensionsanstalt

anhållit om familjepension för sig och tre barn.

Styrelsen över pensionsanstalten har med anledning därav i skrivelse den

25 september 1926 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte göra framställning hos

riksdagen i syfte att bereda möjlighet till familjepension för sökanden och

hennes tre barn. Styrelsen anför härvid följande:

Uti § 1 mom. 1 och § 6 av reglementet för lärarnas vid elementarläroverken

nya änke- och pupillkassa den 8 december 1911 (nr 155), sådana

dessa stadganden lyda enligt kungörelsen den 4 september 1916 (nr 381),

upptagas lektorer vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Malmö,

Örebro, Borås och Härnösand, men det är tvivelaktigt, om termen teknisk

elementarskola kan tillämpas på de numera tillkomna tekniska gymnasierna

och tekniska fackskolorna. Dock synes det otvivelaktigt hava varit avsett,

att lektorer vid sådana läroanstalter borde tillhöra berörda kassa. I kungörelsen

den 18 december 1918 (nr 1108) angående villkor och bestämmelser

för åtnjutande av de i gällande stater för tekniska fackskolan i Västerås,

den tekniska elementarskolau och det tekniska gymnasiet i Örebro samt den

tekniska elementarskolan, den tekniska fackskolan och det tekniska gymnasiet

i Malmö upptagna avlöningsförmåner har stadgats, att befattningshavare

skall vara skyldig underkasta sig de ändrade bestämmelser, som

kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa.

Delaktighet i kassan är således förutsatt även för lektorer vid tekniska gymnasier

och fackskolor. Detta framgår även av riksdagens skrivelse nr 407/

1918 (sid. 8, 9, 11 och 26). För den sedermera tillkomna fackskolan för

maskinindustri i Eskilstuna skola, enligt gällande lönestat, föreskrifterna i

nyssnämnda kungörelse likaledes vara gällande.

Direktionen över lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa

har i utlåtanden den 8 november 1919, den 10 juli 1922 och den 13

mars 1925 föreslagit reglementets komplettering med uttrycklig föreskrift

dels om delaktighet för bland andra lektorer vid tekniska fackskolor och

dels om delaktighetsbelopp för dessa befattningshavare såsom för lektorer

vid tekniska elementarskolor.

Oaktat bristen på sådan föreskrift hava pensionsavgifter inbetalts för avlidne

lektor Troeng för tiden 1 december 1925—30 juni 1926.

Genom kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 350) angående ändrat namn av

statens pensionsanstalt för statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl. samt angående reglemente för statens pensionsanstalt har kassan från

och med den 1 juli 1926 indragits till statens pensionsanstalt, varjämte uti

§ 89 b) uti berörda reglemente stadgats uttrycklig delaktighet för ifrågavarande

lektorer.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 125.

Då Troeng avlidit, innan de nya bestämmelserna trätt i kraft, har pensionsanstalten

funnit sig förhindrad att tilldela hans efterlevande någon pension,

oaktat de, på ovan angivna grunder, realiter synas därtill berättigade.

Statskontoret har i utlåtande den 9 oktober 1926 tillstyrkt framställning

till riksdagen i överensstämmelse med styrelsens hemställan.

Enligt ovannämnda kungörelse den 18 juni 1926 (nr 350) skulle lektor

Troengs efterlevande, därest han avlidit först den 1 juli 1926, otvivelaktigt

hava varit berättigade att komma i åtnjutande av pension från statens pensionsanstalt.

Jag finner billigheten kräva, att den omständigheten, att lektor

Troeng avlidit dagen innan denna kungörelse trätt i kraft icke får utgöra

hinder för att hans hustru och barn må åtnjuta stadgad pension från nämnda

anstalt, så mycket hellre som, enligt vad handlingarna i ärendet utvisa,

pensionsavgifter blivit inbetalda.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta,

att den omständigheten, att lektorn vid tekniska fackskolan

för maskinindustri i Eskilstuna Klas Olav Napoleon

Troeng avlidit innan kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 350)

angående ändrat namn av statens pensionsanstalt för statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. samt angående

reglemente för statens pensionsanstalt trätt i kraft,

icke må utgöra hinder för hans änka Signe Hedvig Gustava

Troeng, född Andersson, samt makarnas barn att från och

med den 1 juli 1926 komma i åtnjutande av familjepension

enligt bestämmelserna i nämnda reglemente.

8:o.

Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm har i särskilda till Kungl. Maj:t

ingivna framställningar av den 6 november 1926 anhållit om utverkande

av pensioner åt överläraren vid nämnda läroanstalt Carl Axel Eugen Kjellin

samt lärarinnorna därstädes Anna Ulrika Wall, född Westfeldt, och Hilda

Gabriella Josefina Waldenström.

Enligt företedda åldersbetyg är Kjellin född den 10 januari 1862, Anna

Ulrika Wall den 16 november 1856 och Hilda Gabriella Josefina Waldenström

den 12 maj 1863.

Av handlingarna i ärendet inhämtas vidare följande:

Kjellin har alltsedan höstterminen 1898 med utmärkta vitsord tjänstgjort

vid tekniska skolan, från och med höstterminen 1899 som biträdande lärare

i figurteckning vid högre konstindustriella skolan samt från och med höstterminen

1912 som överlärare i samma ämne vid aftonskolan och skolan

för kvinnliga lärjungar. Vid sin tilltänkta avgång från lärarbefattningarna

efter utgången av läsåret 1926—1927 kommer han att hava uppnått 65

levnads- och 29 tjänstår. Hans tjänstgöring omfattar 16 timmar i veckan

med en avlöning sedan år 1920 av 2,631 kronor för år, frånsett dyrtidstillägg.

Departe

mentschefen

Pensioner åt

en överlärare

och två

lärarinnor

vid tekniska

skolan i

Stockholm.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

Anna Ulrika Wall har alltsedan höstterminen 1898 med utmärkta vitsord

tjänstgjort såsom lärarinna vid tekniska skolans högre konstindustriella avdelning

i mönsterritning med tillämpningar, i vilka läroämnen någon överlärarbefattning

icke varit upprättad. Vid sin tilltänkta avgång från lärarbefattningen

efter utgången av läsåret 1926—1927 kommer hon att hava

uppnått 70 levnads- och 29 tjänstår. Hennes tjänstgöring omfattar 5 timmar

i veckan med avlöning sedan år 1920 av 774 kronor för år, frånsett dyrtidstillägg.

Hilda Gabriella Josefina Waldenström har alltsedan år 1891 med utmärkta

vitsord tjänstgjort vid tekniska skolan, sedan år 1892 som lärarinna i frihandsteckning

och textning i skolans avdelning för kvinnliga lärjungar och

sedan år 1896 som lärarinna i geometrisk konstruktionsritning i samma

skolavdelning, och sålunda uppnått 63 levnads- och 35 tjänstår. Hennes

tjänstgöring omfattar 22 timmar i veckan med en avlöning sedan år 1920

av 1,953 kronor för år, frånsett dyrtidstillägg.

Skolans styrelse har beträffande pensionernas storlek föreslagit, att desamma

skulle bestämmas till två tredjedelar av vederbörandes avlöning vid

skolan, således för Kjellin till 1,754 kronor, för Anna Ulrika Wall till 516

kronor och för Hilda Gabriella Josefina Waldenström till 1,302 kronor.

Skolöverstyrelsen har den 8 december 1926 avgivit särskilda utlåtanden

över ifrågavarande ansökningar.

Skolöverstyrelsen erinrar därom, att befattningshavare vid tekniska skolan

i Stockholm visserligen icke äro berättigade att erhålla pension enligt lagen

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907, men

att riksdagen på grund av Kungl. Maj:ts framställningar i flera föregående

fall beviljat pension åt lärare och andra befattningshavare vid nämnda skola,

varvid pensionernas belopp i regel beräknats efter samma grunder, som

genom nämnda lag äro fastställda med avseende å ordinarie innehavare av

civil tjänst. Överstyrelsen tillstyrker därför en likartad behandling av de

nu föreliggande framställningarna. För erhållande av full pension bör,

enligt överst3^relsens mening, såsom för ordinarie lärare vid tekniska fackskolor

och tekniska gylnnasier fordras 30 tjänstår.

Överstyrelsen finner således de ifrågasatta pensionerna böra uppgå till följande

belopp, nämligen för Kjellin (29/so • 2h ■ 2,631 =) 1,695 kronor 53 öre

eller, avrundat, 1,690 kronor, för Anna Ulrika Wall (29/äo • ®/s • 774 =) 498

kronor 80 öre eller, avrundat, 500 kronor samt för Hilda Gabriella Josefina

Waldenström (2/3 - 1,953 =) 1,302 kronor eller, avrundat, 1,300 kronor. Härtill

böra komma dyrtidstillägg enligt grunder, som äro eller varda fastställda.

Statskontoret har i särskilda, den 8 januari 1927 dagtecknade utlåtanden

beträffande förevarande framställningar anfört följande:

Åberopande vad skolöverstyrelsen anfört ävensom den utredning rörande

lärarpersonalens vid tekniska skolan i Stockholm ställning i pensionshänseende,

som av statskontoret framlagts i underdånigt utlåtande den 14 april

1924, får statskontoret framhålla, att goda skäl synas föreligga för beredande

av pension åt nu ifrågavarande tre befattningshavare vid skolan; och har

statskontoret icke annat att erinra beträffande skolöverstyrelsens förslag än

att de föreslagna pensionerna, respektive 1,690 kronor, 500 kronor och 1,300

kronor, uppenbarligen måste jämställas med s. k. oreglerade pensioner, men

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

att pensionsförslag, som numera föreläggas riksdagen, synas böra innefatta

pensionsbelopp, vilka kunna behandlas enligt de föreskrifter, som gälla beträffande

s. k. nyreglerade pensioner. På grund härav och med iakttagande

av någon reduktion av pensionsbeloppen med hänsyn därtill, att några avgifter

för egen pensionering icke erlagts, vill statskontoret för sin del föreslå

pensionsbelopp av respektive 1,980 kronor för Kjellin, 804 kronor för Anna

Ulrika Wall och 1,584 kronor för Hilda Gabriella Josefina Waldenström.

Beträffande den av statskontoret åberopade, av ämbetsverket i utlåtande

den 14 april 1924 framlagda utredningen rörande lärarpersonalens vid tekniska

skolan i Stockholm ställning i pensionshänseende får jag hänvisa till

Kungl. Maj:ts proposition nr 136/1925, sid. 18.

I likhet med vederbörande myndigheter anser jag det vara skäligt, att

överläraren Kjellin samt lärarinnorna Wall och Waldenström komma i åtnjutande

av pensioner å allmänna indragningsstaten. Vad pensionernas storlek

beträffar ansluter jag mig till statskontorets mening.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att en var av överläraren vid tekniska skolan i Stockholm

Carl Axel Eugen Kjellin samt lärarinnorna vid samma skola

Anna Ulrika Wall, född Westfeldt, och Hilda Gabriella Josefina

Waldenström må från och med månaden näst efter den,

varunder vederbörande befattningshavare entledigas från sin

tjänst vid skolan, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension, Kjellin med

1,980 kronor, Anna Ulrika Wall med 804 kronor och Hilda

Gabriella Josefina Waldenström med 1,584 kronor.

9:o.

I en till Kungl. Maj:t ställd, till skolöverstyrelsen ingiven framställning

har styrelsen för tekniska skolan i Stockholm anhållit om utverkande av

pension åt framlidne överläraren vid skolan Gustaf Emil Malmquists änka

Marie Louise Malmquist, född Natt och Dag.

Till stöd för denna sin framställning har styrelsen anfört följande:

Overläraren Malmquist, som avled den 24 augusti 1926, förordnades till

överlärare i figurmodcllering och skärning i trä vid högre konstindustriella

skolan och i figurmodellering vid aftonskolan och avdelningen för kvinnliga

lärjungar från och med höstterminen 1906. Malmquists tjänstgöringstimmar

vid skolan utgjordes av 29 veckotimmar under 7 månader av året

samt 18 veckotimmar under 2 månader av året. Hans löneförmåner utgjorde från

och med år 1920 för samtliga befattningar 4,926 kronor per år räknat,

frånsett dyrtidstillägg. Malmquist innehade icke någon annan befattning

än sin lärarbefattning vid skolan. Styrelsen tillåter sig framhålla, att Malmquist

varit en synnerligen framstående lärarkraft vid skolan, och att han

med sin erkänt stora förmåga som konstnär förenade synnerligen god undervisningsförmåga

och i anledning härav varit av särskilt stort gagn för

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 108 käft. (Nr 125.)

Departe
mentschefen
-

Pension åt

överläraren

vid tekniska

skolan i

Stockholm

G. E. Malm

quists änka

Marie Louise

Malmquist,

född Natt

och Dag.

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

undervisningen vid skolan. Styrelsen har förvissat sig om att Malmquist

vid sitt frånfälle icke efterlämnat några som helst tillgångar, och att hans

efterlämnade änka är fullständigt medellös.

Skolöverstyrelsen har med utlåtande av den 8 december 1926 överlämnat

framställningen till Kungl. Maj:t och därvid anfört bland annat följande:

Överläraren Malmquist har icke själv varit berättigad till pension i berörda

egenskap från staten eller från någon av staten understödd pensionsanstalt

och icke heller haft tillfälle att genom inbetalning till någon av

staten understödd pensionskassa sörja för sin änkas underhåll. Riksdagen

har emellertid på Kungl. Maj:ts framställning i flera fall beviljat såväl

pension vid avskedstagandet åt befattningshavare vid tekniska skolan i

Stockholm och icke ordinarie befattningshavare vid de tekniska läroverken

som ock understöd till dylika befattningshavares efterlevande. Därvid ha

pensionernas och understödens belopp i regel beräknats efter samma grunder,

som äro gällande med avseende å ordinarie innehavare av civil tjänst

och dessas efterlevande. Överstyrelsen anser sig därför med goda skäl böra

tillstyrka en likartad behandling av den nu föreliggande framställningen.

Överstyrelsen finner härvid, att, såsom i föregående liknande fall ägt rum,

till grund för beräkningen av pensionsunderlagets storlek bör läggas Malmquists

årliga avlöning, sedan 1920 utgörande, frånsett dyrtidstillägg, 4,926

kronor, varvid pensionsunderlaget skulle utgöra 2/s härav eller 3,284 kronor

och enligt de för änke- och pupillpensionering i allmänhet gällande grunder

storleken av det understöd, som må tillkomma änkan, böra beräknas till

Yr av sistsagda belopp (7r • 3,284 = 821 kronor) eller avrundat 820

kronor. Å ifrågavarande belopp bör givetvis utgå dyrtidstillägg enligt grunder,

som äro eller varda fastställda.

Skolöverstyrelsens utlåtande slutar med eu hemställan, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkefru Malmquist må, räknat från

och med den 1 september 1926, under sin återstående livstid, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av 820 kronor.

Av ett vid framställningen fogat intyg av vederbörande boutredningsman

framgår, att bouppteckningen efter överläraren Malmquist utvisade en behållning

av allenast 1,831 kronor 83 öre, huvudsakligen motsvarande ett

enkelt lösörebo.

Enligt vid handlingarna fogat åldersbetyg är änkefru Malmqvist född år 1865.

Slutligen har statskontoret den 8 januari 1927 avgivit utlåtande i ämnet

och därvid anfört:

Såsom statskontoret framhållit i utlåtande den 14 april 1924 (se propositionen

nr 136/1925 sid. 18) äro befattningshavarna vid tekniska skolan

i Stockholm icke berättigade till pension; och ej heller har det blivit för

dem på något sätt ordnat i fråga om familj epensionering. Men liksom

pensioner åt dessa befattningshavare själva pläga beredas genom framställning

till riksdagen, synes det vara billigt, att även åt sådan befattningshavares

änka lämnas understöd av statsmedel i form av pension, när omständigheterna

såsom i förevarande fall äro särskilt ömmande; och vill statskontoret

erinra om att vissa befattningshavare vid de tekniska elementar
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

skolorna i förevarande avseende äro lika illa ställda som befattningshavarna

vid tekniska skolan i Stockholm samt att riksdagen vid några tillfällen beviljat

pensioner av statsmedel åt efterlevande efter sådan befattningshavare

vid teknisk elementarskola, såsom exempelvis framgår av 1921 års riksdags

beslut i anledning av det i propositionen nr 142 framlagda förslaget om

understöd åt verkmästaren vid tekniska elementarskolan i Malmö N. H.

Björklunds änka och barn.

På grund härav och då pensionsbeloppet i förevarande fall å ena sidan

synes böra i någon mån reduceras i förhållande till vad som tillkommit

änkan efter en i avlöningshänseende likställd delägare i civilstatens änkeoch

pupillkassa, enär i förevarande fall några avgifter icke förekommit, men

å andra sidan torde böra avpassas så, att pensionen kan i avseende å tillläggsförmån

betraktas såsom nyreglerad, får statskontoret för sin del föreslå

ett pensionsbelopp i detta fall av 720 kronor. I övrigt har statskontoret

icke något att erinra mot skolöverstyrelsens hemställan.

Med hänsyn till vad i ärendet blivit anfört håller jag före, att ett årligt

understöd av statsmedel bör beredas änkefru Malmquist. Jag anser mig så

mycket hellre kunna tillstyrka framställning härom till riksdagen som — enligt

vad statskontoret erinrat -—• liknande pensionsfrågor tidigare varit föremål

för riksdagens prövning och pensioner därvid blivit vederbörande tillerkända.

I fråga om pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till de av statskontoret

gjorda beräkningarna.

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att överläraren vid tekniska skolan i Stockholm Gustaf

Emil Malmquists änka Marie Louise Malmquist, född Natt

och Dag, må, räknat från och med den 1 september 1926,

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av 720 kronor.

10:o.

I eu till skolöverstyrelsen ställd, av överstyrelsen med utlåtande av den

27 oktober 1926 till Kungl. Maj:t överlämnad ansökning har styrelsen för

slöjd- och tekniska skolan i Vänersborg hemställt om åtgärder för beredande

av pension åt förre läraren vid skolan Adam Bergman.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

Bergman, som är född den 15 september 1858, tjänstgjorde alltsedan år

1880 oavbrutet vid slöjd- och tekniska skolan i Vänersborg och avgick från

sin lärarbefattning därstädes med utgången av år 1925 i anledning av skolans

omorganisation. Han innehade då 67 levnads- och 46 tjänstår. Av

skolans styrelse bar Bergman erhållit högsta vitsord för sin tjänstgöring,

som omfattat i genomsnitt 8 timmars daglig tjänstgöring med en undervisningstid

av omkring sju månader om året. Hans avlöning har i medeltal

Departe

mentschefen.

Pension åt f.

läraren vid

slöjd- och

tekniska skolan

i Väners

borg

A. Bergman.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj\is proposition Nr 125.

under de sista 5 åren uppgått till 2,760 kronor. Dessutom har Bergman

under nära 5 läsår varit slöjdlärare vid högre allmänna läroverket i Vänersborg.

Från och med år 1926 hava Älvsborgs läns landsting och Vänersborgs

stad, vilka lämnat bidrag till skolans upprätthållande, beviljat Bergman

pension, landstinget med 1,250 kronor och staden med 500 kronor för

år, dock utan rätt till dyrtidstillägg härå.

Skolöverstyrelsen har i sitt ovanberörda utlåtande anfört följande.

Då Bergman icke innehaft ordinarie statstjänst, är han icke berättigad att

erhålla pension på grund av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension den 11 oktober 1907. I derå föregående fall har dock riksdagen

på Kungl. Maj:ts framställning beviljat pension vid avskedstagandet åt icke

ordinarie befattningshavare vid de tekniska elementarskolorna samt vid de

tekniska skolorna i Stockholm och Eskilstuna ävensom i ett fall åt en föreståndare

och lärare vid en lägre teknisk yrkesskola. Pensionernas belopp

ha därvid i regel beräknats efter samma grunder, som genom nämnda lag

äro fastställda med avseende å ordinarie innehavare av civil tjänst. Överstyrelsen

anser sig därför med goda skäl böra tillstyrka eu likartad behandling

av den nu föreliggande framställningen.

Beloppet av den pension, som må tillkomma Bergman, finner överstyrelsen

såsom i förut nämnda fall böra beräknas till 2 s av hans senaste avlöning,

vilken för de sista fem åren i medeltal utgjort cirka 2,760 kronor,

eller sålunda 1,840 kronor.

Då emellertid Bergman för sin berörda lärarbefattning tillerkänts eu årlig

pension från och med ingången av år 1926 från Älvshorgs läns landsting

med 1,250 kronor och från Vänersborgs stad med 500 kronor, tillhopa 1,750

kronor eller för månad ungefär 146 kronor, utan rätt till dyrtidstillägg, motsvarande

enligt nu gällande grunder för dyrtidstillägg för befattningshavare

i statens tjänst ungefär 1,116 kronor för år eller för månad 93 kronor (tillläggsunderlag

123 kronor) jämte därå utgående dyrtidstillägg, finner överstyrelsen

statens bidrag till Bergmans pensionering böra utgöra 1,840—1,116

= 724 eller avrundat 720 kronor jämte dyrtidstillägg enligt grunder, som äro

eller varda fastställda.

På grund av vad sålunda anförts får överstyrelsen hemställa, att Kungl.

Maj: t ville föreslå riksdagen medgiva, att förre läraren vid slöjd- och tekniska

skolan i Vänersborg Adam Bergman må under sin återstående livstid

från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 720 kronor

att utgå från och med hans avgång från lärarbefattningen den 1 januari 1926.

I ärendet har statskontoret den 10 januari 1927 avgivit utlåtande:

Statskontoret, som tillstyrkt framställningen, har anfört, att statskontoret

icke har annat att erinra emot skolöverstyrelsens förslag i ämnet än att i

detta fall, i likhet med vad som plägar föreskrivas exempelvis i fråga om

pension av statsmedel åt vid sjömanshus anställd befattningshavare, som

erhåller pension jämväl av sjömanshusets medel, torde böra i fråga om

dyrtidstillägg å pensionsförmånen stadgas, att dyrtidstillägget skall beräknas

å det sammanlagda pensionsbelopp, som utgår av statsmedel samt från

Älvsborgs läns landsting och Vänersborgs stad, men av statsmedel bestridas

allenast med vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper å

den av statsmedel utgående delen av pensionsförmånen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 125.

I likhet med skolöverstyrelsen och statskontoret finner jag det skäligt, att

pension beredes Bergman från allmänna indragningsstaten. Jag tillåter mig

härvid erinra om ett liknande fall, där pension av riksdagen beviljats, nämligen

åt föreståndaren för tekniska yrkesskolan i Jönköping J. Karling

(proposition nr 142, punkten 14, till 1921 års riksdag, riksdagsskrivelse nr

196, punkten 14). Beträffande pensionens storlek ansluter jag mig till vad

av nämnda myndigheter därutinnan förordats. Mot statskontorets förslag

beträffande beräknandet av dyrtidstillägg å Bergmans pensionsförmåner har

jag intet att erinra.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

dels att förre läraren vid slöjd- och tekniska skolan i

Vänersborg Adam Bergman må, räknat från och med den

1 januari 1926, å allmänna indragningsstaten under sin

återstående livstid åtnjuta ett årligt understöd av 720 kronor,

dels ock att å ifrågavarande understöd må utgå dyrtidstillägg

enligt de grunder, som äro eller kunna varda fastställda

för f. d. befattningshavare i statens tjänst, med iakttagande

likväl, att av det beräknade dyrtidstillägget å det

sammanlagda understödsbelopp, som må utgå av statsmedel

samt från Älvsborgs läns landsting och Vänersborgs stad,

skall av statsmedel bestridas allenast vad som belöper å

den från allmänna indragningsstaten utgående delen av

understödsbeloppet.

Vad departementschefen sålunda under punkterna l:o—

10:o hemställt, behagar, på tillstyrkan av statsrådets övriga

ledamöter, Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Departe
mentschefen.

Ur protokollet:

Harald Frisk.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1927:38 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda pers s. 51 i texten