Sök i Ratio Lex

Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer

1927-02-18 · 46 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 46 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:135, Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

1

tfr 135.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering

av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda

eller förut anställda personer; given Stockholms slott

den 18 februari 1927.

o Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—25:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 18 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Rosén anhåller att få underställa Kungl.

Maj:ts provning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande av

pension åt vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda

personer samt anför därvid följande:

Innan jag ingår på behandling av de olika framställningar, varom här är

fråga och över vilka var för sig statskontoret tidigare under år 1926 avgivit

särskilda utlåtanden, anhaller jag att fa lämna en redogörelse för vissa allmänna

synpunkter beträffande pensionering av arbetare och med dem jämförliga

anställningshavare inom statsförvaltningen, som av statskontoret angivits

i ett av ämbetsverket den 23 december 1926 avgivet förnyat utlåtande

över framställningarna i fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1327. 1 sand. 116 käft. (Nr 135.)

200 27 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Statskontoret liar (liirvid anfört, bland annat, följande.

Vid avgivande av förslag till riksdagen om beviljande av pensioner åt

arbetare och med dem jämförliga anställningshavare inom skilda grenar av

statsförvaltningen liksom vid riksdagens avgörande av dylika frågor hade

givetvis vid skilda tider olika grunder kommit till tillämpning. Sedan genom

1901 års olycksfallsersättningslag bestämts, att vid fullständig invaliditet en

årlig livränta å 300 kronor skulle utgå, hade detta belopp också i regel beviljats

såsom pension från allmänna indragningsstaten åt arbetare, som efter

långvarig anställning hos staten nödgades avgå på grund av framskriden ålder

eller sjuklighet. När nämnda lag sedermera ersatts av 1916 ars olycksfallsförsäkringslag

med dess friare prövning av ersättningsbeloppet vid full

invaliditet, hade också i allmänhet inträtt eu förhöjning vid beräknandet av de

pensionsbelopp, som borde tillkomma arbetarpersonal; och i samma riktning

hade även verkat den samtidigt inträffade avsevärda sänkningen av penningvärdet.

Under årens lopp hade så kommit till utveckling en norm för bestämmande

av dylika pensioner; och beviljades enligt denna norm pensioner

till arbetare med 500—700 kronor och till förmän med <00— 900 kronor, alltefter

anställningstidens längd. Dessa pensioner utgjorde nu, reglerade enligt

kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension

för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer,

arbetarnas 900—1,116 kronor och förmännens 1,116 1,344 kronor.

Yad särskilt beträffade arbetare vid försvarsväsendet hade, efter tillkomsten

av kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) angående pensionsförbättring

åt vid marinen anställda daglönare, pensioner i ett stort antal fall blivit

bestämda enligt grunderna i sagda kungörelse till belopp, som, reglerade enligt

§ 3 av kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), utgjort för arbetare 816—

1,152 kronor och för förmän 924—1,260 kronor.

I ett den 2 september 1925 avgivet utlåtande angående beredande av

pension åt förre skomakeriförmannen J. E. Nydén hade statskontoret erinrat,

att det i bestämmelserna om ny pension i nyssnämnda kungörelse

den 18 juni 1925 förutsattes, att pensioner, som av riksdagen komme att

beviljas efter år 1925, till beloppet så avpassades, att de kunde betraktas

som nyreglerade. När det alltså gällde att i det då förevarande fallet föreslå

ett belopp, som kunde anses lämpligt som nyreglerad pension, hade statskontoret

ansett ledning för beloppets avpassande _ kunna hämtas från de

såsom nyreglerade betecknade pensioner, som jämlikt de i kungörelse den

8 april 1925 (nr 87) fastställda grunder tillkomme viss icke-ordinarie personal

vid statens hingstdepåer. Dessa pensioner utgjorde, för personal i arbetares

ställning 600—900 kronor och för personal i förmans ställning 720—

1,200 kronor allt efter tjänstetidens omfattning. Den av statskontoret i enlighet

med berörda grunder beräknade pensionen för Nydén hade beviljats

av riksdagen (skriv, nr 148/1926, p. 18), som tillika uttalat, att ifrågavarande

grunder borde komma i tillämpning vid beviljande av pension till befattningshavare

i liknande ställning.

Emellertid hade vid 1925 års riksdag behandlats en fråga om pension

åt en kategori av befattningshavare av nu ifrågavarande slag, nämligen

övertaliga civila löntagare vid armén och marinen. De av riksdagen godtagna

grunderna för beviljande av förtidspension åt berörda personal äterfunnes

i kungörelse den 15 januari 1926 (nr 10). Enligt dessa grunder utginge

pensionerna, reglerade på sätt föreskreves i § 3 av kungörelsen den

18 juni 1925 (nr 280) eller alltså med inberäkning av förhöjning I, med 816

—1,152 kronor till arbetare och med 924—1,260 kronor till förmän.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135. 3

Under <11 1926 både statskontoret avgivit utlåtanden i ett antal ärenden

angående beredande av pension åt sådan personal, som bär avsåges, utan

att ärendena ifråga ännu blivit underställda riksdagens prövning. I de flesta

a.Y ^essa utlåtanden hade statskontoret vid beräknande av pensionens belopp

tillämpat de i förenämnda kungörelse den 24 augusti 1920 (nr 645) angivna

grunderna för bestämmande av pension åt daglönare.

... Emellertid både beträffande vissa av dessa förslag erinrats, att sålunda

i-rii agn^ Pensi°nsbelopp understege de belopp, som i förtidspension skulle

tillkommit^ motsvarande personal enligt förenämnda kungörelse den 15 januari

1926 (nr 10); och det både därvid framhållits, att för personal vid

försvarsverken, soni måste avga på grund av hög ålder eller sjukdom och

därvid föresloges till pension från allmänna indragningsstaten, det måste

synas orättvist, om de bekomme lägre pensionsbelopp än som tillkomme

likställd personal, som på grund av indragningarna vid försvarsväsendet

bleve entledigad och kanske endast obetydligt överskridit 50 år och ännu

vore i stånd att med arbete försörja sig.

Da statskontoret icke kunde annat än erkänna riktigheten av vad sålunda

anmärkts, både statskontoret ansett sig böra till förnyad prövning upptaga

frågan om storleken av de pensioner, som omhandlats i förenämnda utlåtanden

, och både statskontoret därvid i avseende å den princip, som skäligen

borde komma i tillämpning vid bestämmandet av pensioner av förevarande

slag, ansett sig böra till eu början närmare undersöka skiljaktigheterna

mellan de grunder för pensionering av likställd personal, som senast

prövats och godkänts av riksdagen, eller sålunda de grunder, som återfunnes

i kungörelserna den 8 april 1925 (nr 87) och den 15 januari 1926 (nr 10).

Vid en jämförelse mellan sistnämnda två kungörelser framginge, att de

pensioner, som finge utgå enligt den förra, vore avsevärt mindre än pensioner,

beviljade enligt den senare; i själva verket vore de också — såsom

framginge av en vid statskontorets utlåtande fogad tabell (Se Bil.) — till beloppet

lägre än de pensioner, som av riksdagen tidigare beviljats. Vad sålunda

framkommit föranledde statskontoret att ej längre vidhålla sitt förslag att

de i kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87) intagna grunderna skulle tillämpas

vid bestämmande av pensioner av nu ifrågavarande slag, utan ville statskontoret

i stället föreslå, att föreskrifterna angående förtidspension i kungörelsen

den 15 januari 1926 (nr 10) skulle komma till användning. De

enligt denna senare kungörelse utgående pensionerna stämde till beloppet

bättre med de pensioner, som tidigare beviljats åt sådana befattningshavare,

som nu vore i fråga. Härtill komme, att denna kungörelse avsåge pensionering

av många olika och delvis mycket stora kårer av arbetare och att den

alltså i motsats till kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87) redan haft och

komme att få en synnerligen omfattande tillämpning.

I detta sammanhang ville statskontoret framhålla, att den avlöning, efter

vilken pensionsbeloppen i kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87) om pension

åt viss icke-ordinane personal vid hingstdepåerna avpassats, visserligen betecknats

såsom nyreglerad, men att denna avlöning numera befunnits alltför

låg. Till följd därav hade förslag till ny lönereglering utarbetats, och torde

detsamma vara avsett att föreläggas 192 i års riksdag, i sammanhang varmed

det torde vara ofrånkomligt att även bestämma högre pensionsbelopp för

nämnda personal. 1

Vad hittills anförts gällde i främsta rummet pensioneringen av manlig

personal. b h

I fråga om kvinnliga arbetare, hade pensionerna beräknats efter mera enhetliga

grunder. De både sedan åtskilliga år tillbaka bestämts efter eu

skala, uppgjord med stöd av föreskrifterna i kungörelsen den 24 augusti

s. 4 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt andre

verkmästaren

K. A. Malmsten.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

1920 (nr 645). Enligt denna skala hade pensionerna beräknats till 300 kronor

vid 15 års tjänstgöring med tillägg av 10 kronor för varje år därutöver,

dock högst 500 kronor. Reglerade enligt § 3 av kungörelsen den 18 juni

1925 (nr 280) hade dessa pensioner utgjort lägst 564 kronor och högst 816

kronor.

Även kvinnlig personal av nu ifrågavarande slag syntes enligt statskontorets

mening böra få sina pensioner beräknade efter de av riksdagen

senast fastställda grunderna för pensionering av arbetare och likställda,

d. v. s. efter föreskrifterna i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10); och

skulle i så fall pensionsbeloppen komma att för arbeterskor bliva lägst 624

kronor och högst 876 kronor.

Yad statskontoret ovan anfört innebure emellertid ej, att statskontoret ansåge

de föreslagna pensioneringsgrunderna böra undantagslöst tillämpas. Viss

avvikelse torde av skilda anledningar böra förekomma, såsom fallet ock varit

i fråga om tillämpningen av de hittills använda pensioneringsgrunderna.

Vad beträffade icke yrkesutbildade arbetare, såsom fästnmgsbyggnadsarbetare

och grovarbetare i allmänhet, hade vid dessas pensionering sedan

ett antal år tillbaka föreskrifterna i kungörelsen den 8 november 1918 (nr

859) angående pensionering av arbetare vid statens järnvägsbyggnader och

statens vattenfallsverks byggnadsavdelning ansetts höra tillämpas. Dessa

pensioner, reglerade enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), hade uppgått

till lägst 852 kronor (vid 25 tjänstår) och högst 996 kronor. För denna

personal syntes de för yrkesutbildade arbetare avsedda pensionsbeloppen i

kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) väl högt tilltagna. Dylika arbetare

torde därför alltfort böra pensioneras i enlighet med hittills tillämpade

grunder. Likaså torde stallbetjänter vid andra institutioner än hingstdepåerna

fortfarande tillsvidare böra pensioneras enligt kungörelsen den 8 april 1925

(nr 87). . . , , ,

För vissa arbeterskor med arbete, för vilket yrkesutbildning ej erfordrades,

t. ex. städerskor, torde hittills tillämpade lägre pensioneringsgrunder böra

komma till användning.

Vidare borde givetvis vid bestämmande av pensioner åt ifrågavarande

personal tillses, att pensionsbeloppet, bestämt enligt de ovan föreslagna

grunderna, ej bleve högre än att det stode i rimligt förhållande till den

under tjänstetiden uppburna avlöningen.

I anslutning till vad statskontoret sålunda anfört, har ämbetsverket i

sitt berörda utlåtande hemställt, att vissa av ämbetsverket i dess tidigare

över ifrågavarande framställningar avgivna utlåtanden föreslagna pensionsbelopp

måtte omräknas i enlighet med här förut angivna grunder.

För det närmare innehållet i statskontorets förslag i förevarande avseende

kommer redogörelse att lämnas i samband med behandlingen av de särskilda

framställningarna, till vilka jag nu anhåller att få övergå.

l:o.

Uti skrivelse till generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet den

11 januari 1926 har styresmannen för Åkers krutbruk gjort framställning om

beredande av pension åt andre verkmästaren vid nämnda krutbruk Karl

August (Andersson) Malmsten.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Malmsten, som är född den 30

september 1865, den 1 oktober 1894 anställts såsom arbetare vid Åkers

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

KungI. Maj-.ts proposition nr 135.

krutbruk, den 30 november 1904 befordrats till förman vid krutbruket och

alltsedan den 1 januari 1916 varit tillförordnad verkmästare av andra klass

därstädes; att lian utnämnts till svärdsman den 12 mars 1922; samt att han

sedan den 1 januari 1922 uppburit avlöning enligt 12 löneklassen i 4 lönegraden,

löneplan C, i gällande avlöningsreglemente för officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén

och marinen den 29 juni 1921.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1926 anfört, att

beställningshavare i samma lönegrad som den, vilken Malmsten tillhörde,

ägde vid avgång ur tjänsten, sedan vederbörande uppnått föreskriven levnads-

och tjänstålder, uppbära pension, fyllnadspension och pensionsförbättring

jämlikt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) med 2,310 kronor

jämte härå enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) stadgad förhöjning

av 414 kronor, eller sammanlagt 2,724 kronor. Då Malmsten, vilken tillhört

sin nuvarande lönegrad i tio år, uppnått en levnadsålder av 60 år och varit

anställd i kronans tjänst i 31 år, syntes det departementet, att han vid avgången

från sin tjänst rimligen borde komma i åtnjutande av pension. Departementet

hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd i syfte

att Malmsten vid sin avgång ur tjänsten tilldelades en pension av 2,724 kronor

för år.

Statskontoret har den 1 mars 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att det med hänsyn till föreliggande omständigheter syntes billigt,

att, när Malmsten befunnes icke lämpligen kunna längre bibehållas i sin

befattning såsom andre verkmästare vid Åkers krutbruk, han bleve berättigad

att åtnjuta någon pension av statsmedel. Då med det av arméförvaltningens

artilleridepartement framställda förslaget syntes vara avsett att åt Malmsten

bereda samma pension, som tillkomme en ordinarie innehavare av befattning

i den löneställning Malmsten innehade, kunde statskontoret emellertid

icke biträda detta förslag. En sådan likställighet i pensionshänseende syntes

nämligen icke kunna anses riktig i betraktande därav, att Malmsten icke

erlagt några avgifter för egen pensionering eller eljest fått vidkännas motsvarande

nedsättning i avlöningen. När förslag framlagts för 1923 års riksdag

(propositionen nr 149) om pension åt ritaren vid ingenjörsdepartementet vid

flottans varv i Karlskrona G. A. Danielsson, hade erinrats, att denne, med

hänsyn till innehavande avlöning, syntes i fråga om pensionsbeloppets storlek

närmast vara att jämföra med mästare å månadslönarstat, för vilken

en sammanlagd pensionsförmån (pension, fyllnadspension och pensionsförbättring)

av 1,910 kronor vore gällande, men att för Danielsson, som icke i

likhet med mästare erlagt några avgifter för sin pensionering, en årlig pension

av 1,700 kronor syntes skälig. I överensstämmelse härmed hade enligt

riksdagens beslut pensionen åt Danielsson avpassats. Med åberopande av

vad sålunda förekommit rörande pensionering av en befattningshavare, med

vilken Malmsten syntes kunna i Inne- och pensionshänseende jämföras, finge

s. 6 Kontrollera mot PDF

Ant/, pension

åt förre

andre maskinisten

0. AWangström.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

statskontoret — under erinran tillika, att pensionsbeloppet numera i överensstämmelse

med det för 1926 års riksdag i propositionen nr 63 framlagda

förslaget borde så avpassas, att detsamma kunde med avseende å tilläggsförmån

betraktas såsom nyreglerat — i detta fall förorda ett pensionsbelopp

av 2,052 kronor, motsvarande en oreglerad pension å 1,700 kronor. På

grund av det anförda hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att Malmsten finge från och med månaden näst efter

den, vari avgång från tjänsten ägde rum, under återstående livstiden åtnjuta

pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 2,052 kronor

årligen.

Sedermera har emellertid statskontoret uti sitt förut omförmälda utlåtande

den 23 december 1926 framhållit, att Malmsten, därest kungörelsen den 15

januari 1926 (nr 10) varit på honom tillämplig, skulle hava tillerkänts förtidspension

såsom tillhörande grupp I a) i sagda kungörelse till reglerat belopp

av 2,544 kronor. Statskontoret ville därför ifrågasätta, att pensionen för

Malmsten bestämdes till sistnämnda belopp.

Med hänsyn till Malmstens långa anställningstid i statens tjänst synes

det mig billigt, att han efter erhållet avsked kommer i åtnjutande av pension

av statsmedel. Beträffande pensionsbeloppets bestämmande ansluter

jag mig till de av statskontoret i dess förut omförmälda utlåtande den 23

december 1926 härutinnan anförda synpunkterna.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att andre verkmästaren vid Åkers krutbruk Karl August

(Andersson) Malmsten må från och med månaden näst efter

den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 2,544 kronor.

2:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens intendentsdepartement den 25 januari

1926 har chefen får arméns intendenturförråd i Boden gjort framställning om

beredande av pension åt andre maskinisten vid intendenturförrådet därstädes

Olof Albert Wangström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wangström, som är född den

28 februari 1866, tjänstgjort såsom maskinist vid Norrbottens regemente från

och med den 27 september 1907 till den 15 juli 1912, då han anställts såsom

andre maskinist vid intendenturförrådet i Boden; att han på grund av sjukdom

(lungemfysem och hjärtsjukdom), till vars utveckling tjänstgöringen

med sannolikhet i hög grad bidragit, är oförmögen till allt tyngre arbete

och ej längre kan bestrida sin tjänst samt att denna oförmåga är bestående

för framtiden; att han på ett synnerligen mönstergillt sätt skött sin tjänst

och städse iakttagit en hedrande vandel; samt att han under de senare åren

vid intendenturförrådet åtnjutit, förutom fri bostad med vedbrand och lyse,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

kontant avlöning, som, frånsett dyrtidstilllägg, uppgått till i medeltal omkring

2,000 kronor för år.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har avméförv ältning ens intendentsdepartement

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 februari 1926 anfört, att

departementet, i betraktande av Wangströms jämförelsevis langa och väl

vitsordade verksamhet i statens tjänst och da det enligt läkarbetyg syntes

mycket troligt, att hans tjänstgöring såsom maskinist vid intendenturförrådet

i hög grad bidragit till utvecklingen av hans sjukdom, funne det vara

med rättvisa och billighet överensstämmande, att han efter erhållet avsked

från sin anställning vid förrådet komme i åtnjutande av något understöd

från statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt

understöd erinrade departementet därom, att riksdagen i allmänhet plägat

bevilja pensioner å 800 kronor ä 1,000 kronor åt vid armén anställda arbetare,

vilka intagit förmans ställning. Med hänsyn till att Wångströms tjänstgöring

omfattade en tid av allenast omkring 18 1/2 år, funne departementet

sig böra åt honom föreslå en årlig pension av 800 kronor. På grund härav

hemställde intendentsdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Wangström finge från och med månaden näst efter den, under

vilken han erhölle avsked från sin anställning vid intendenturförrådet, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 800 kronor.

Statskontoret har den 18 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att då Wangström vid framskriden ålder och efter åtskilliga års

väl vitsordat arbete i statens tjänst inom kort nödgades till följd av sjuklighet

lämna sin anställning, ville det synas statskontoret billigt, att någon

pension bereddes honom. Vad pensionsbeloppet beträffade, syntes man

kunna utgå från att, om Wangström innehaft fullt antal tjänstår, pensionsbeloppet

skulle hava bestämts till 1,344 kronor, motsvarande en oreglerad

pension å 900 kronor. Då Wangström icke kunde räkna mer än inemot 19

år i statstjänst, men å andra sidan nödgades till följd av sjukdom avgå i förtid,

syntes pensionsbeloppet i överensstämmelse med vad som i allmänhet gällde

i fråga om sjukpension böra utgöra 3/4 av förenämnda nyreglerade pensionsbelopp,

1,344 kronor, eller alltså 1,008 kronor.

Uti sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har emellertid statskontoret

sedermera erinrat om att enligt kungörelsen den 15 januari 1926

(nr 10) förtidspension för maskinist utgjorde 1,910 kronor, eller, efter nyreglering

enligt § 3 av kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), 2,163 kronor.

Vid sådant förhållande funne statskontoret dåmera, att Wangströms pension

skäligen syntes böra bestämmas till 3/4 av 2,163 kronor eller, efter föreskriven

avrundning, till 1,620 kronor.

Genom brev den 26 mars 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Wangström

finge tills vidare från och med månaden näst efter den, i vilken han

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Ang. pension

åt förre

skomakare

mästaren

P. M. Svensson

Sandström.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

avginge från sin anställning vid arméns intendenturförråd i Boden, från

lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 75 kronor

vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt

honom blivit slutligt prövad, med skyldighet för Wangström att, i den mån

pension kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit

nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för

sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom

överföring av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande

dyrtidstillägg.

Jag biträder statskontorets förslag att bereda Wangström en årlig pension

av 1,620 kronor. Då Wangström, enligt vad jag inhämtat, avgått från

sin anställning med utgången av september månad 1926, torde pensionen

böra utgå från och med den 1 oktober samma år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre andre maskinisten vid arméns intendenturförråd i

Boden Olof Albert Wangström må från och med den 1 oktober

1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära eu årlig pension av 1,620 kronor.

3:o.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 18 januari 1926, har

skomakarmästaren vid Kronobergs regemente Peter Magnus Svensson

Sandström anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sandström, som är född den 6

september 1863, varit anställd såsom skomakarmästare vid Kronobergs regementes

intendenturverkstäder under tiden 1 april 1897—31 januari 1926; att

han pa grund av åderförkalkning är så gott som oförmögen till allt arbete;

att han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som,

frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 2,340 kronor för år;

samt att han på ett mönstergillt sätt bestritt sina åligganden och städse,

såväl i som utom tjänsten, visat ett hedrande uppförande.

Ansökningen har tillstyrkts av chefen för Kronobergs regemente samt av

chefen för första arméfördelningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 februari 1926 anfört,

att departementet i betraktande av Sandströms långa och väl vitsordade

verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att han komme i åtnjutande av något understöd från statens

sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd

ville departementet erinra därom, att riksdagen i allmänhet plägat bevilja

pensioner å 800 ä 1,000 kronor för år åt vid armén anställda arbetare,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 135.

vilka intagit förmans ställning. Med hänsyn till Sandströms långvariga arbete

såsom skomakarmästare, uppgående till en tid av närmare 29 år, funne

departementet sig böra åt Sandström föreslå en årlig pension av 900 kronor;

och hemställde på grund härav intendentsdepartementet, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att Sandström finge från och med "den 1 februari

1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 900 kronor.

Statskontoret har den 22 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att da Sandström vid framskriden ålder och efter långvarig, väl vitsordad

tjänstgöring såsom föreståndare för skomakeriverkstaden vid Kronobergs

regemente nödgats till följd av sjuklighet lämna sin anställning och

vore oförmögen att hädanefter genom arbete försörja sig, syntes goda skäl

föreligga för beredande åt honom av någon pension av statsmedel. Vad

pensionsbeloppet beträffade, torde man vid dess beräknande kunna utgå ifrån,

att Sandström, om han innehaft 35 tjänstår, skulle hava i oreglerad pension

bekommit 1,000 kronor i överensstämmelse med vad som under sådan förutsättning

plägat under senare åren beviljas en föreståndare för regementsverkstad.

Då Sandström räknade endast 28 tjänstår, torde beloppet böra i förhållande

till tjänstårens antal avkortas till 800 kronor. Å andra sidan torde pensionen

böra i överensstämmelse med det förslag, som för 1926 års riksdag framlagts

i propositionen nr 63, avpassas så, att densamma i avseende å tilläggsförmåner

kunde behandlas såsom nyreglerad; och om därför i pensionsbeloppet

inräknades pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr

360) och förhöjningar enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), syntes

pensionsbeloppet i detta fall böra bestämmas till 1,224 kronor. Å detta belopp

borde alltså icke annan tilläggsförmån åtnjutas än dyrtidstillägg enligt

de bestämmelser, som nu gällde eller kunde varda stadgade i fråga om dylik

förmån å pensioner åt f. d. befattningshavare i statens tjänst. Statskontoret

hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Sandström

finge från och med den 1 februari 1926 åtnjuta pension från allmänna

indragningsstaten till belopp av 1,224 kronor årligen.

Härutinnan har statskontoret icke ansett sig böra föreslå någon ändring

i sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926.

Genom brev den 26 mars 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Sandström

finge tills vidare, räknat från och med den 1 februari 1926, från lantförsvarets

anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 90 kronor vid

varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt honom

blivit slutligt prövad, med skyldighet för Sandström att, i den mån pension

kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna

understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna

understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring av

till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtids
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ta proposition nr 135.

Jag biträder myndigheternas förslag om beredande av pension åt Sandström.

Pensionsbeloppets storlek torde i enlighet med vad statskontoret

föreslagit böra bestämmas till 1,224 kronor eller samma belopp, som skulle

hava tillkommit Sandström i förtidspension enligt kungörelsen den 15 januari

1926 (nr 10), därest han avskedats såsom övertalig i samband med övergången

till den nya försvarsorganisationen. Pensionen torde böra utgå från

och med den 1 februari 1926.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre skomakarmästaren vid Kronobergs regemente Peter

Magnus Svensson Sandström må från och med den 1 februari

1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,224 kronor.

4:o.

Ang. pension

åt förre

skräddarmästaren

J. Kall.

Ansökningen har tillstyrkts av chefen för Kronobergs regemente samt av

chefen för första arméfördelningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intention

tsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 april 1926 anfört,

att departementet i betraktande av Källs långa och väl vitsordade verksamhet

i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att han komme i åtnjutande av något understöd från statens sida

för sin återstående levnad. Yad beträffade storleken av dylikt understöd,

syntes man vid dess beräknande böra utgå ifrån, att Käll, med hänsyn till

att han tjänstgjort såsom arbetare omkring 10 år och såsom förman i 29

år, skulle hava i oreglerad pension erhållit ett belopp av 1,000 kronor för

år, i överensstämmelse med vad som under senare åren plägat beviljas före
-

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 10 mars 1926 dagtecknad skrift har

skräddarmästaren vid Kronobergs regementes intendenturverkstäder Johannes

Käll anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Käll är född den 12 mars 1867;

att han, som under tiden 17 maj 1888—1 februari 1902 varit soldat vid

Kronobergs regemente, efter att under en tid av omkring 10 år hava varit

anställd såsom skrädderiarbetare vid regementet, sedan den 1 april 1897

tjänstgjort såsom förman vid regementets intendenturverkstäder, vilken sistnämnda

befattning han emellertid lämnat med utgången av mars månad

1926; att han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning,

som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal 2,340 kronor för år; att

han på grund av sockersjuka och vrkesneuros i höger hand och arm för

all framtid torde vara oförmögen att sköta sin tjänst; att han på ett tillfredsställande

sätt fyllt sina åligganden och såväl i som utom tjänsten ådagalagt

ett hedrande uppförande; samt att han icke åtnjuter underhåll från Yadstena

krigsmanshuskassa.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

ståndare för regementsverkstad. Till detta belopp syntes böra läggas det

pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen den 15

juni 1922 (nr 360). De förhöjningar, som med tillämpning av bestämmelserna

i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) belöpte å ifrågavarande pension

och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I 204 kronor och förhöjning II

75 kronor eller tillhopa 279 kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde

betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå till (1,000 + 180 + 279 =)

1,459 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde avjämnas

nedåt till 1,452 kronor i enlighet med föreskriften i § 5 av sistnämnda

kungörelse. Då emellertid Kall på grund av sjuklighet nödgats i

förtid lämna sin befattning vid regementet, syntes pensionen, i överensstämmelse

med vad som gällde angående sjukpension, böra nedsättas till %

av ovanberörda belopp, 1,452 kronor, eller till 1,089 kronor för år. På grund

av vad sålunda anförts, hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva, att Käll finge från och med den 1 april 1926

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 1,089 kronor.

Statskontoret har den 5 maj 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att, enligt vad ansökningshandlingarna utvisade, goda skäl förelåge

för beredande av något årligt understöd åt sökanden. Beträffande pensionsbeloppet

finge statskontoret erinra, att vid regementsverkstäder anställda

förmän, vilka kunnat räkna minst 35 tjänstår, under senare år efter avsked

erhållit pension med 1,000 kronor årligen. Såsom arméförvaltningens intendentsdepartement

anfört, motsvarades äldre pension å 1,000 kronor av ny

pension å 1,452 kronor. Intendentsdepartementet hade emellertid ansett,

att, då sökanden på grund av sjukdom nödgats lämna sin anställning, ifrågavarande

belopp borde, i överensstämmelse med vad som gällde angående

sjukpension, i föreliggande fall reduceras till tre fjärdedelar härav. I anledning

härav finge statskontoret framhålla, att jämlikt föreskrift i 7 § av

civila pensionslagen pension utginge med avkortat belopp endast för den

händelse tjänstårens antal understege det för erhållande av hel pension stadgade

antalet tjänstår. På grund härav och då sökanden hade betydligt mera

än 35 tjänstår, tillstyrkte statskontoret, att åt honom utverkades pension

med 1,452 kronor årligen.

I sitt förut omförmälda utlåtande den 23 december 1926 har emellertid

statskontoret framhållit, att förtidspension enligt kungörelsen den 15 januari

1926 (nr 10) skulle, därest Käll varit till sådan pension berättigad, för honom

hava utgjort 1,260 kronor. Pensionen från allmänna indragningsstaten för

honom syntes därför böra bestämmas till sistnämnda belopp.

Enligt brev den 4 juni 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Käll finge

tills vidare, räknat från och med den 1 april 1926, från lantförsvarets anslag

till extra utgifter utbetalas understöd med 100 kronor vid varje månads utgång,

intill dess frågan om beredande av pension åt honom blivit slutligt

s. 12 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt slöjdförmannen

P. E. Sand.

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

prövad, med skyldighet för Kall att, i den män pension kunde bliva honom

tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd,

till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,

vilken återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna

pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Aven jag tillstyrker, att Kall beredes pension av statsmedel under sin

återstående levnad. Vad angår pensionsbeloppets storlek, torde detsamma,

såsom statskontoret i sitt utlåtande den 23 december 1926 ifrågasatt, böra

bestämmas till 1,260 kronor för år.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre skräddarmästaren vid Kronobergs regementes intendenturverkstäder

Johannes Käll må från och med den 1

april 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.

5:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens intendentsdepartement den 23 mars

1926 har t. f chefen för Upplands infanteriregemente gjort framställning om

beredande av pension åt slöjdförmannen vid nämnda regemente Per Erik

Sand.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sand, som är född den 24 oktober

1854, under tiden 9 april 1875—8 juni 1910 varit soldat och underbefäl

vid Itasbo kompani av ovannämnda regemente; att han från och med

den 1 januari 1905 till och med den 31 december 1915 varit anställd vid

regementets huvudförråd och den 1 januari 1916 vunnit anställning såsom

slöjdförman vid regementet, vilken anställning han fortfarande innehar; att

han enligt utfärdat läkarbetyg på grund av sjukdom numera är urståndsatt

att försörja sig genom arbete; att han under de senare åren vid regementet

uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till 1,800 kronor

för år, varjämte han i årligt understöd åtnjuter: från Vadstena krigsmanshuskassa

260 kronor, från korprals- och soldatpensionskassan 15 kronor och

från invalidhusfonden likaledes 15 kronor; samt att han fullgjort sina olika

tjänstuppdrag på ett berömvärt sätt.

Chefen för femte arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t anfört, att departementet i

betraktande av Sands långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst

funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han från

och med månaden näst efter den, då han erhölle avsked från sin befattning

vid regementet, komme i åtnjutande av något understöd från statens sida

för sin återstående levnad. Vad beträffade storleken av dylikt understöd,

torde man vid dess beräknande böra utgå ifrån, att Sand med hänsyn till

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

sill långa verksamhet i statens tjänst, varunder han under mera än JO år

tjänstgjort såsom förman, skulle hava i oreglerad pension erhållit ett belopp

av 800 kronor för år i överensstämmelse med vad som under senare åren

plägat beviljas arbetare vid armén, som intagit förmans ställning. Till detta

belopp torde böra läggas det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes

i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360), angående pensionstillägg

åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar,

som med tillämpning av bestämmelserna i kungörelsen den

18 juni 1925 (nr 280), med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade

f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, belöpte å

ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I kronor

177:— och förhöjning II kronor 75:— eller tillhopa 252 kronor. Pensionen

avpassad så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå

till (800 + 180 + 252 =) 1,232 kronor, vilket belopp för att bliva jämnt delbart

med tolv borde avjämnas nedåt till 1,224 kronor i enlighet med föreskriften

i § 5 av sistnämnda kungörelse.

Vid sådant beräknande av pensionen skulle Sand — frånsett övriga honom,

enligt ovan tillkommande understöd — med inräknande av det understöd,

å 260 kronor för år, som utginge från Vadstena krigsmanshuskassa, erhålla

sammanlagt 1,484 kronor för år i pension och understöd, vilket belopp med

284 kronor överstege 2/3 av hans ordinarie årsinkomster vid regementet.

Detta syntes emellertid departementet icke lämpligt, utan hölle departementet

före, att pensionen borde med inräknande av det underhåll, Sand

uppbure från Vadstena krigsmanshuskassa, bestämmas till sammanlagt allenast

1,200 kronor för år eller motsvarande 2/3 av de inkomster, han under

senare åren uppburit vid regementet. På grund härav hemställde departementet,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Sand finge

från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades från sin

befattning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära eu årlig pension till så stort belopp, att pensionen,

jämte vad av honom åtnjötes från Vadstena krigsmanshuskassa, komme att

uppgå till sammanlagt 1,200 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande den 16 juli 1926 förklarat sig icke

hava något att erinra mot vad intendentsdepartementet sålunda hemställt.

Uti sitt förberörda utlåtande den 23 december 1926 har emellertid statskontoret

sedermera framhållit, att i överensstämmelse med grunderna i kungörelsen

den 15 januari 1926 (nr 10) nyssnämnda belopp, 1,200 kronor, syntes

böra höjas till 1,260 kronor.

Genom beslut den 3 september 1926 har Kungl. Maj. t medgivit, att till

Sand finge tills vidare från och med månaden näst efter den, i vilken han

avginge från sin anställning vid Upplands infanteriregementes intendenturverkstäder,

från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd

med 75 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Ang. pension

åt förre

fodermarsken

J. E- Nordström.

Kungl. Majits proposition nr 135.

pension åt honom blivit slutligt prövad, med skyldighet för Sand att, i den

mån pension kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han

uppburit nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för

sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom

överföring av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande

dyrtidstillägg.

I likhet med myndigheterna anser även jag, att Sand bör beredas pension

av statsmedel. I fråga om pensionsbeloppets storlek anser jag i likhet med

statskontoret, att detsamma bör bestämmas så, att pensionen, tillika med från

Vadstena krigsmanshuskassa till Sand utgående underhåll, kommer att uppgå

till sammanlagt 1,260 kronor för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att slöjdförmannen vid Upplands infanteriregementes intendenturverkstäder

Per Erik Sand må från och med månaden

näst efter den, varunder han entledigas'' från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära årlig pension till så stort

belopp, att densamma, tillika med vad av honom åtnjutes från

Vadstena krigsmanshuskassa, kommer att uppgå till sammanlagt

1,260 kronor årligen.

6:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 24 mars 1926 dagtecknad skrift har

dåvarande fodermarsken vid Utnäslöts remontdepå Johan Emrik Nordström

anhållit att vid avgång ur tjänst i samband med remontdepåns indragning

komma i åtnjutande av pension i stället för avskedsersättning enligt kungörelsen

den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning

åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nordström, som är född den

18 augusti 1877, varit anställd såsom hästskötare vid Ottenby remontdepå

under tiden 15 maj 1895—27 december 1903 samt såsom fodermarsk vid

Utnäslöts remontdepå från den 1 januari 1904 till sistnämnda depås indragning

den 30 september 1926; att hans avlöningsförmåner såsom fodermarsk

under tiden 1 april 1925—31 mars 1926 uppgått till omkring 2,700 kronor;

att han lider av kronisk njurinflammation, i följd varav hans arbetsförmåga

är i hög grad nedsatt; samt att han städse på ett synnerligen förtjänstfullt

sätt fullgjort sitt arbete i kronans tjänst.

Cheferna för Utnäslöts remontdepå och remonteringsstyrelsen samt inspektören

för kavalleriet hava tillstyrkt den gjorda ansökningen. I

I ärendet hava arméförvaltningens intendents- och civila departement den 15

juni 1926 avgivit utlåtande samt därvid anfört, att enär Nordström, som

vore född den 18 augusti 1877, vid avgången ur tjänst den 30 september

1926 i samband med indragningen av Utnäslöts remontdepå ännu icke upp
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. MajUs proposition nr 135.

nått den för erhållande av förtidspension jämlikt § 4 av kungörelsen den 15

januari 1926 angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga

civila löntagare vid armén och marinen stadgade levnadsåldern av 50 år,

departementen ansåge sig icke kunna tillstyrka bifall till ansökningen.

Nordström, som vid tiden för avskedet innehaft anställning i statens tjänst

i över 31 år och vars avlöningsförmåner under tiden 1 april 1925—31 mars

1926 enligt uppgift uppginge till sammanlagt 2,680 kronor 20 öre, syntes

jämlikt § 6 av nämnda kungörelse vid avgång ur tjänst vara berättigad till

en avskedsersättning av 6,800 kronor.

Statskontoret, som den 13 augusti 1926 ävenledes avgivit utlåtande i ärendet,

har därvid anfört följande.

Av handlingarna framginge, att Nordström vid avgång ur tjänst den 30

september 1926 i samband med indragning av Utnäslöts remontdepå uppnått

49 levnadsår samt under 31 år varit anställd i statens tjänst. Han uppfyllde

sålunda, med avseende å levnadsålder, icke fordringarna för att komma

i åtnjutande av förtidspension enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)

men vore berättigad till sådan avskedsersättning, som avsåges i § 6 av

samma kungörelse. Emellertid vore hans arbetsförmåga enligt läkarintyg i

mycket hög grad nedsatt, och vid sådant förhållande förelåge beträffande

honom sådana omständigheter, som plägade giva anledning till framställning

hos riksdagen om beviljande av pension. På grund härav och då det syntes

vara med billighet överensstämmande, att ett årligt understöd bereddes Nordström

till sådant belopp, som skulle hava tillkommit honom enligt nämnda

kungörelse, därest han vid avgång ur tjänst uppnått 50 levnadsår, eller sålunda

1,080 kronor, finge statskontoret hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva, att Nordström i stället för honom tillkommande

avskedsersättning måtte från och med den 1 oktober 1926 under sin återstående

livstid uppbära pension till belopp av (1,080 + 190 avrundat till)

1,260 kronor årligen att utgå från allmänna indragningsstaten och åtnjutas

enligt föreskrifterna i nyssnämnda kungörelse den 15 januari 1926 (nr 10).

Härutinnan har statskontoret i sitt förenämnda utlåtande den 23 december

1926 icke funnit anledning föreslå någon ändring.

Med hänsyn till vad statskontoret anfört, finner jag billigt, att Nordström

i stället för avskedsersättning beredes en årlig pension från allmänna indragningsstaten.

Beträffande pensionsbeloppet ansluter jag mig till vad statskontoret

härutinnan föreslagit.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre fodermarsken vid Utnäslöts remontdepå Johan

Emrik Nordström i stället för honom tillkommande avskedsersättning

må från och med den 1 oktober 1926 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 1,260 kronor, att åtnjutas enligt föreskrifterna i

kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10).

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

7:o.

Anåt förre°n Uti skriyelse tin arméförvaltningens artilleridepartement den 4 december

arbetaren 1925 har styresmannen för Åkers krutbruk gjort framställning om beredande

J. R. Rylén. av pension åt arbetaren vid krutbruket Johan Robert Rylén.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Rylén, som är född den 24

februari 1846, varit anställd vid Åkers krutbruk sedan den 1 april 1880; att

han på grund av nedsatta krafter och allmänna åldersförändringar ej längre

är arbetsför; att han, förutom fri bostad med vedbrand, under år 1924 vid

krutbruket uppburit en kontant avlöning av omkring 1,600 kronor; samt att

han under anställningstiden sig utmärkt väl förhållit.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1926 anfört,

att det syntes departementet billigt, att Rylén genom pension bereddes hjälp

till livsuppehälle under sin återstående livstid. Med avseende å storleken

av den ifrågasatta pensionen ansåge departementet — i betraktande av Ryléns

långa och väl vitsordade tjänstgöring samt hans höga ålder ävensom

av de belopp, riksdagen beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker och

anstalter — sig böra föreslå 800 kronor för år. På grund härav hemställde

departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja Rylén en årlig pension under hans återstående livstid

av 800 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, då han

avginge från sin anställning vid krutbruket.

I avgivet utlåtande den 11 februari 1926 har statskontoret anfört, att vid

utmätande av det pensionsbelopp, som i föreliggande fall lämpligen borde

ifrågakomma, de i kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) angivna grunderna

för pensionsförbättring åt vid marinen anställda daglönare syntes böra

vinna tillämpning. Enligt föreskrifterna i nämnda kungörelse utginge till

daglönare, som ej vore förman eller sjukvaktare och vilken i likhet med

Rylen kunde räkna 45 tjänstar, en pension å 800 kronor. Ifrågavarande

pensionsbelopp borde emellertid omräknas till s. k. ny pension, varvid skulle

iakttagas bestämmelserna i § 2 mom. 3 d) i kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 280). Då en omräkning i enlighet härmed gåve till resultat, att eu äldre

pension å 800 kronor motsvarades av ny pension å 1,152 kronor, tillstyrkte

statskontoret, att åt Rylén utverkades pension från allmänna indragningsstaten

å sistnämnda belopp, att utgå från och med dagen efter den, då han

entledigades från sin anställning.

I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret sedermera

framhållit, att därest Rylén varit berättigad till förtidspension enligt

kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10), skulle denna pension hava uppgått

till enahanda belopp, som statskontoret här förut föreslagit. Vid sådant förhållande

vidliölle ämbetsverket sitt nyssnämnda förslag.

Genom brev den 26 mars 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Rylén

finge tills vidare från och med månaden näst efter den, i vilken han avginge

från sin anställning vid Åkers krutbruk, från lantförsvarets anslag till extra

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

utgifter utbetalas understöd med 85 kronor vid varje månads utgång, intill

dess frågan om beredande av pension åt honom blivit slutligt prövad, med

skyldighet för Rylen att, i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd

jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd, till nämnda

anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken

återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna pensionsmedel

och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

I likhet med myndigheterna anser även jag, att Rylén bör beredas pension

av statsmedel. I fråga om pensionens storlek ansluter jag mig till vad

statskontoret i sådant avseende föreslagit, eller att pensionen bestämmes till

1,152 kronor för år. Då, enligt vad jag under hand inhämtat, Rylén lämnat

sin anställning vid krutbruket den 31 mars 1926, torde pensionen böra utgå

från och med den 1 april samma år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre arbetaren vid Åkers krutbruk Johan Robert Rylén

må från och med den 1 april 1926 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,152 kronor.

8:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 15 oktober

1925 har styresmannen för licens krutbruk gjort framställning om beredande

av pension åt arbetaren vid krutbruket Nils Julius Öberg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Öberg, som är född den 19 juli

1866, varit anställd vid Åkers krutbruk sedan den 1 oktober 1894; att han

på grund av sjuklighet numera är mindre arbetsför; att han under år 1924,

förutom fri bostad med vedbrand samt planteringsland, uppburit en kontant

avlöning av omkring 2,300 kronor; samt att han under anställningstiden sig

utmärkt väl förhållit.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1926 anfört,

att det syntes departementet billigt, att Öberg genom pension bereddes någon

hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. I fråga om storleken

av den ifrågasatta pensionen ansåge departementet med hänsyn till Öbergs

väl vitsordade tjänstgöring ävensom till de belopp, riksdagen beviljat arbetsanställda

vid arméns fabriker, sig böra föreslå 600 kronor för år. Departementet

hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna

indragningsstaten bevilja Öberg en årlig pension under hans återstående

livstid av <500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter

den, då han avginge från sin anställning vid krutbruket.

Statskontoret har den 11 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört, att vid utmätande av det pensionsbelopp, som i föreliggande

fall lämpligen borde ifrågakomma, de i kungörelsen den 24 augusti 1920

(nr 645) angivna grunderna för pensionsförbättring åt vid marinen anställda

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 116 käft. (Nr 135.) 200 27 2

Ang. pension

åt förre arbetaren

N. J.

Öberg.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

daglönare syntes böra vinna tillämpning. Enligt föreskrifterna i nämnda

kungörelse utginge till daglönare, som ej vore förman eller sjukvaktare och.

vilken i likhet med Öberg kunde räkna 31 tjänstår, en pension å 620 kronor.

Ifrågavarande pensionsbelopp borde emellertid omräknas till s. k. ny

pension, varvid skulle iakttagas bestämmelserna i § 2 mom. 3 d) i kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280). Då en omräkning i enlighet härmed gåve

till resultat, att en äldre pension å 620 kronor motsvarades av ny pension

å 948 kronor, tillstyrkte statskontoret, att åt Öberg utverkades pension från

allmänna indragningsstaten å sistnämnda belopp, att utgå från och med

dagen efter den, då han entledigades från sin anställning.

I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret sedermera

framhållit, att då Öberg kunde räkna mer än 30 års anställning i statens

tjänst, skulle förtidspension enligt kungörelsen den 15 januari 1926

(nr 10) för honom hava utgjort 1,152 kronor. Med ändring av sitt tidigare

förslag i ärendet hemställde därför ämbetsverket, att Öbergs pension måtte

bestämmas till sistnämnda belopp.

Genom brev den 26 mars 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Öberg

finge tills vidare från och med månaden näst efter den, i vilken han avginge

från sin anställning vid Åkers krutbruk, från lantförsvarets anslag till extra

utgifter utbetalas understöd med 70 kronor vid varje månads utgång, intill

dess frågan om beredande av pension åt honom blivit slutligt prövad, med

skyldighet för Öberg att, i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd

jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd, till nämnda

anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken

återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna pensionsmedel

och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Liksom myndigheterna anser även jag, att Öberg bör beredas pension av

statsmedel. I enlighet med vad statskontoret föreslagit i sitt omförmälda

utlåtande den 23 december 1926 torde pensionsbeloppet böra bestämmas till

1,152 kronor för år. Enligt vad jag under hand inhämtat, har Öberg den

28 februari 1926 avgått från sin anställning vid krutbruket, varför pensionen

till honom torde böra utgå från och med den 1 mars samma år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,.

att förre arbetaren vid Åkers krutbruk Nils Julius Öberg

må från och med den 1 mars 1926 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,152 kronor.

9:o.

Ang. pension Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 23 februari

åt färre ar- 1926 }lar styresmannen för Åkers krutbruk gjort framställning om beredande

betEHkss<on° av pension åt arbetaren vid krutbruket Gustaf Oskar Eriksson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den 13

december 1857, innehaft anställning såsom reparatör vid krutbruket sedan

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135. 19

den 31 januari 1896; att han pa grund av sjukdom (muskelreumatism) och

allmänna åldersförändringar ej längre kan betraktas såsom arbetsför; att

hans arbetsinkomst vid krutbruket under år 1925 uppgått till omkring 2,000

kronor; samt att han under anställningstiden sig utmärkt väl förhållit.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj.t den 25 februari 1926 anfört,

att det syntes departementet billigt, att Eriksson genom pension bereddes

någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. I fråga om

storleken av den ifrågasatta pensionen funne departementet, med hänsyn

till Erikssons väl vitsordade tjänstgöring ävensom till de belopp, riksdagen

beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker, sig böra föreslå 600 kronor för

år. På grund härav hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Eriksson en årlig pension

under hans återstående livstid av 600 kronor, att utgå från och med

månaden näst efter den, då han avginge från sin anställning vid krutbruket.

Statskontoret har den 9 mars 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört,

att vid utmätande av det pensionsbelopp, som i föreliggande fall lämpligen

borde ifrågakomma, de i kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) angivna

grunder för pensionsförbättring åt vid marinen anställda daglönare syntes böra

vinna tillämpning. Enligt föreskrifterna i nämnda kungörelse utginge till daglönare,

som ej vore förman eller sjukvaktare och vilken i likhet med Eriksson

kunde räkna 30 tjänstår, en pension å 600 kronor. Ifrågavarande pensionsbelopp

borde emellertid omräknas till s. k. ny pension, varvid skulle iakttagas

bestämmelserna i § 2 mom. 3 d) i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr

280). Då en omräkning i enlighet härmed gåve till resultat, att en äldre

pension å 600 kronor motsvarades av ny pension å 924 kronor, tillstyrkte

statskontoret, att åt Eriksson utverkades pension från allmänna indragningsstaten

å sistnämnda belopp, att utgå från och med dagen efter den, då han

entledigades från sin anställning.

Uti sitt förberörda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret

emellertid framhållit, att då Eriksson räknade 30 anställningsår i statens

tjänst, skulle förtidspension enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)

för honom hava utgjort 1,152 kronor. Med ändring av sitt tidigare förslag

i ärendet hemställde därför ämbetsverket i sitt sistnämnda utlåtande, att

Erikssons pension måtte bestämmas till 1,152 kronor för år.

Genom brev den 9 april 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Eriksson

linge tills vidare från och med månaden näst efter den, i vilken lian avginge

från sin anställning vid Åkers krutbruk, från lantförsvarets anslag till extra

utgifter utbetalas understöd med 70 kronor vid varje månads utgång, intill

dess frågan om beredande av pension åt honom blivit slutligt prövad, med

skyldighet för Eriksson att, i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd

jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd, till nämnda

anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken

Återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna pensionsmedel

och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Ang. pension

åt arbetaren

G. M. Markström.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Jag tillstyrker, att pension av statsmedel beredes Eriksson. 1 idkommande

pensionsbeloppet torde detsamma, i enlighet med vad statskontoret föreslagit

i sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926, böra bestämmas

till 1,152 kronor årligen. Då, enligt vad jag under hand inhämtat, Eriksson

avgått från sin anställning vid krutbruket den 30 april 1926, torde pensionen

till honom böra utgå från och med den 1 maj samma år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre arbetaren vid Åkers krutbruk Gustaf Oskar Eriksson

må från och med den 1 maj 1926 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,152 kronor.

10:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 21 november

1925 har tygmästaren i Boden gjort framställning om beredande av pension

åt arbetaren vid Bodens tygstation Carl Magnus Markström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Markström är född den 4 december

1862; att han under åren 1890—1894 haft anställning såsom arbetare

vid statens järnvägars arbeten å norra stambanan, under åren 1895—1903

arbetat hos entreprenörer, som omhänderhaft arbeten för statens järnvägars

räkning å skilda orter, under åren 1904—1908 varit anställd såsom fortifikationsarbetare

vid arbeten för arméns räkning i Boden, från och med år

1909 till och med den 31 december 1915 tjänstgjort såsom tygarbetare vid

Bodens tygstation, under tiden 1 januari 1916—1 februari 1921 varit skjutfältsarbetare

vid Bodens artilleriregemente och fortifikationen samt från och

med den 2 februari 1921 innehaft anställning vid Bodens tygstation; att

hans avlöningsförmåner under åren 1923—1925 i medeltal uppgått till omkring

2,700 kronor för år; att han på grund av sjuklighet och en i tjänsten

år 1910 ådragen höftskada är mindre arbetsför; samt att han fullgjort sina

tjänståligganden till full belåtenhet och ådagalagt en klanderfri vandel.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1926 anfört, att

departementet ansåge billigt, att Markström genom pension bereddes någon

hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. Beträffande storleken

av den ifrågasatta pensionen funne departementet, med hänsyn till Markströms

långvariga tjänstgöring och till den skada, han i kronans tjänst

åsamkat sig, 800 kronor utgöra ett skäligt belopp. Departementet hemställde

alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja Markström en årlig pension under hans återstående

livstid av 800 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, då

han avginge från sin anställning vid tygstationen.

Statskontoret har den 11 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört, att vid utmätande av det pensionsbelopp, som i föreliggande

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

fall lämpligen borde ifrågakomma, de i kungörelsen den 24 augusti 1920

(nr 645) angivna grunderna för pensionsförbättring åt vid marinen anställda

daglönare syntes böra vinna tillämpning. Enligt föreskrifterna i nämnda

kungörelse utginge till daglönare, som ej vore förman eller sjukvaktare och

vilken i likhet med tygarbetaren Markström kunde räkna 35 tjänstår, en

pension å 700 kronor. Ifrågavarande pensionsbelopp borde emellertid omräknas

till s. k. ny pension, varvid skulle iakttagas bestämmelserna i § 2

mom. 3 d) i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280). Då en omräkning i enlighet

härmed gåve till resultat, att en äldre pension å 700 kronor motsvarades

av ny pension å 1,044 kronor, tillstyrkte statskontoret, att åt Markström

utverkades pension från allmänna indragningsstaten å sistnämnda

belopp.

I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har emellertid statskontoret

sedermera framhållit, att då Markström kunde räkna mer än 30 års

anställning i statens tjänst, skulle förtidspension jämlikt kungörelsen den

15 januari 1926 (nr 10) till honom hava utgjort 1,152 kronor för år. Med

frångående av sitt tidigare förslag i ämnet hemställde därför statskontoret,

att pensionsbeloppet för Markström måtte bestämmas till 1,152 kronor.

Liksom myndigheterna anser även jag, att Markström bör beredas pension

av statsmedel. I fråga om pensionsbeloppet ansluter jag mig till statskontorets

förslag, att detsamma bör bestämmas till 1,152 kronor för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetaren vid Bodens tygstation Carl Magnus Markström

må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid tygstationen, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 1,152 kronor.

ll:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 28 november

1925 har tygmästaren i Boden gjort framställning om beredande av pension

åt arbetaren vid Bodens tygstation Johan Erik Johansson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson är född den 17 maj

1867; att han, som under åren 1894—1902 tjänstgjort såsom bromsare vid

statens järnvägar, därefter till och med år 1913 varit anställd såsom fortifikationsarbetare

i Boden samt från och med år 1914 såsom arbetare vid

Bodens tygstation; att han under de senare åren av sin anställning vid

tygstationen uppburit en avlöning av i medeltal omkring 2,100 kronor för

år; att han lider av astma och muskelreumatism, varjämte hans kroppskrafter

äro avsevärt nedsatta, i följd varav hans arbetsförmåga måste anses

vara i mycket hög grad minskad; att han under åren 1914—1924 i egenskap

av nattvakt vid Bodens tygstation haft en ansträngande tjänstgöring, vilken

bidragit att nedsätta kroppskrafterna; att han under sin anställning i

statens tjänst fullgjort sina åligganden utan anmärkning; att han lever i

Ang. pension

åt arbetaren

J. E.

Johansson.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj-.ts proposition nr 135.

knappa omständigheter och för sitt uppehälle uteslutande är hänvisad till

den inkomst, han genom sitt arbete kan förvärva; samt att hans hustru

på grund av lamhet sedan ett tiotal år tillbaka icke kunnat utföra något

arbete i hemmet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1926 anfört,

att departementet ansåge billigt, att Johansson genom pension bereddes

någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. Beträffande

storleken av den ifrågasatta pensionen ansåge sig departementet, med hänsyn

till Johanssons långa tjänstetid och särskilt till vad i ärendet upplysts

rörande hans arbete såsom nattvakt ävensom till hans och hans hustrus

oförmåga att genom arbete försörja sig, böra föreslå 700 kronor för år.

Departementet hemställde således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att å allmänna indragningsstaten bevilja Johansson en årlig pension under

hans återstående livstid av 700 kronor, att utgå från och med månaden

näst efter den, då han avginge från sin anställning vid Bodens tvgstation.

StatsJcontoret har den 11 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört, att vid utmätande av det pensionsbelopp, som i föreliggande

fall lämpligen borde ifrågakomma, syntes de i kungörelsen den 24 augusti

1920 (nr 645) angivna grunderna för pensionsförbättring åt vid marinen anställda

daglönare böra vinna tillämpning. Enligt föreskrifterna i nämnda

kungörelse utginge till daglönare, som ej vore förman eller sjukvaktare och

vilken i likhet med Johansson kunde räkna 32 tjänstår, en pension å 640

kronor. Ifrågavarande pensionsbelopp borde emellertid omräknas till s. k.

ny pension, varvid skulle iakttagas bestämmelserna i § 2 mom. 3 d) i kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280). Då en omräkning i enlighet härmed

gåve till resultat, att en äldre pension å 640 kronor motsvarades av ny pension

å 972 kronor, tillstyrkte statskontoret, att åt Johansson utverkades pension

från allmänna indragningsstaten å sistnämnda belopp.

I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har emellertid statskontoret

framhållit, att då Johansson kunde räkna mer än 30 års anställning

i statens tjänst, förtidspension jämlikt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)

för honom skulle hava utgjort 1,152 kronor. Med frångående av sitt tidigare

förslag i ärendet hemställde därför statskontoret, att pensionen för Johansson

måtte bestämmas till sistnämnda belopp.

Jag tillstyrker, att pension beredes Johansson. Beloppet av densamma

torde, i enlighet med vad under närmast föregående punkt förordats, böra

bestämmas till 1,152 kronor årligen.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetaren vid Bodens tygstation Johan Erik Johansson

må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid tygstationen, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 1,152 kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Ang. pension

åt sadelmakar

en

Q. F. TT

Bastian.

Chefen för sjätte arméfördelningen bär tillstyrkt framställningen.

I ärendet har arméförv ältning ens artilleridepartement den 21 januari 1926

avgivit utlåtande och därvid anfört, att departementet ansåge billigt, att

Bastian genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle under sin

återstående livstid. Med hänsyn till Bastians höga ålder och till de belopp,

riksdagen beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker och anstalter, ansåge

sig departementet i fråga om storleken av den ifrågasätta pensionen böra

föreslå ett belopp av 550 kronor för år. Departementet hemställde alltså, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja

Bastian pension under hans återstående livstid av 550 kronor för år.

Statskontoret har den 11 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört, att vid utmätande av det pensionsbelopp, som i föreliggande

fall lämpligen borde ifrågakomma, syntes de i kungörelsen den 24 augusti

1920 (nr 645) angivna grunderna för pensionsförbättring åt vid marinen anställda

daglönare böra vinna tillämpning. Enligt föreskrifterna i nämnda

kungörelse utginge till daglönare, som ej vore förman eller sjukvaktare och

vilken i likhet med Bastian kunde räkna 26 tjänstår, en pension å 520

kronor. Ifrågavarande pensionsbelopp borde emellertid omräknas till s. k.

ny pension, varvid skulle iakttagas bestämmelserna i § 2 mom. 3 d) i kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280). Då en omräkning i enlighet härmed

gåve till resultat, att en äldre pension å 520 kronor motsvarades av ny

pension å 840 kronor, tillstyrkte statskontoret, att åt Bastian utverkades pension

från allmänna indragningsstaten å sistnämnda belopp.

’ I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har emellertid statskontoret

sedermera framhållit, att förtidspension enligt kungörelsen den 15

januari 1926 (nr 10) till Bastian, som kunde räkna 26 år i statens tjänst,

skulle hava utgått med 1,056 kronor för år. Med frångående av sitt tidigare

förslag i ärendet hemställde därför statskontoret, att pensionen till Bastian

måtte bestämmas till sistnämnda belopp.

I likhet med myndigheterna anser även jag mig böra tillstyrka, att pension

av statsmedel beredes Bastian. I fråga om grunderna för pensions
-

12:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 augusti 1925 har chefen för Norrlands

artilleriregemente gjort framställning om beredande av pension åt sadelmakaren

vid regementets tyganstalt Gottfrid Fritiof illiclm Bastian.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Bastian är född den 28 september

1849; att han alltsedan den 8 maj 1900 varit anställd såsom sadelmakare

vid Norrlands artilleriregementes tyganstalt; att han under de senare åren

vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått

till 6 kronor 80 för dag; att han på grund av åderförkalkning och nedsatt

synskärpa är mindre arbetsför; samt att han under hela sin anställningstid

vid regementet utfört sitt arbete synnerligen plikttroget och på ett för regementet

fördelaktigt sätt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt förre

vaktaren P.

Andersson.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

beloppets bestämmande ansluter jag mig till vad statskontoret därom anfört

i sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 och tillstyrker således

ett pensionsbelopp av 1,056 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att sadelmakaren vid Norrlands artilleriregementes tyganstalt

Gottfrid Fritiof Wilhelm Bastian må från och med månaden

näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,056 kronor.

13:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 oktober 1925 har chefen för Vendes

artilleriregemente gjort framställning om beredande av pension åt förre vaktaren

vid Kåbelövs kruthus Per Andersson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 30

oktober 1856, varit anställd såsom vaktare vid Kåbelövs kruthus från och

med den 1 augusti 1894 till och med den 31 oktober 1925; att han, som år

1925 tilldelades silvermedalj för nit och redlighet i rikets tjänst, under hela

sin tjänstetid skött sina åligganden utan anmärkning; att han på grund av

sin höga ålder är mindre arbetsför och därför saknar förmåga att förtjäna

sitt tillräckliga uppehälle; samt att han såsom vaktare vid kruthuset uppburit

en avlöning av 468 kronor för år jämte dyrtidstillägg därå ävensom

åtnjutit fri bostad.

Chefen för första arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Arméförvaltningens artilleridepartement har den 21 januari 1926 avgivit utlåtande

i ärendet och därvid anfört, att departementet funne det billigt, att

Andersson genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle under

sin återstående livstid. I fråga om storleken av den ifrågasatta pensionen

ansåge sig departementet, med hänsyn till Anderssons långa tjänstetid ävensom

till de belopp, riksdagen under de närmast föregående åren beviljat

arbetsanställda vid arméns fabriker och anstalter, böra föreslå 400 kronor

för år. Departementet hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Andersson en årlig pension

under hans återstående livstid av 400 kronor, att utgå från och med

den 1 november 1925.

Statslcontoret har den 11 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att ämbetsverket i likhet med arméförvaltningens artilleridepartement

funne det vara med billighet överensstämmande, att Andersson erhölle

något årligt understöd av statsmedel. Det av artilleridepartementet ifrågasatta

beloppet, 400 kronor, finge dock enligt statskontorets mening anses

vara alltför högt, särskilt med hänsyn till att av Andersson uppburna kontanta

avlöningsförmåner endast uppgått till 468 kronor årligen jämte dyr
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

tidstillägg därå, utgörande enligt då gällande grundtal 168 kronor. Visserligen

hade artilleridepartementet ej föreslagit, att pensionstillägg och pensionsförhöjning

skulle utgå å nyssnämnda pensionsbelopp, men då departementet

förklarade sig hava avpassat detsamma efter de belopp, riksdagen

beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker och anstalter, syntes departementet

hava förutsatt, att ifrågavarande pensionsförmåner skulle utgå. Äldre

pension å 400 kronor jämte pensionstillägg och pensionsförhöjning härå utgjorde

792 kronor, vartill komme dyrtidstillägg, enligt då gällande grundtal

uppgående till 240 kronor. För egen del ville statskontoret föreslå, att pensionen

beräknades till nyreglerat belopp av sådan storlek, att pensionen

jämte dyrtidstillägg därå uppginge till ungefär vad Andersson årligen uppburit

i kontanta avlöningsmedel. Statskontoret finge därför tillstyrka, att

åt Andersson utverkades årlig pension å 480 kronor, å vilken pension dyrtidstillägg

enligt då gällande grundtal utginge med 156 kronor.

I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret vidhållit

sitt nyss omförmälda förslag beträffande storleken av ifrågavarande

pensionsbelopp.

Genom brev den 23 april 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Andersson

finge, räknat från och med den 1 november 1925, från lantförsvarets anslag

till extra utgifter utbetalas understöd med 40 kronor vid varje månads utgång,

intill dess frågan om beredande av pension åt honom blivit slutligt

prövad, med skyldighet för Andersson att, i den mån pension kunde bliva

honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd,

till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,

vilken återbetalning finge ske genom överföring av till betalning

förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit och då jag beträffande

pensionsbeloppet ansluter mig till vad statskontoret härutinnan

föreslagit, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre vaktaren vid Råbelövs kruthus Per Andersson må

från och med den 1 november 1925 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

480 kronor.

14:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 30 oktober

1925 har tygmästaren vid Stockholms tygstation gjort framställning om beredande

av pension åt vaktaren vid Eidö krutdepå Johan Axel Norlin.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Norlin, som är född den 12

oktober 1857, sedan hösten år 1887 arbetat vid Ridö krutdepå samt från

september månad år 1904 varit anställd såsom vaktare därstädes; att han

på grund av sjukdom och ålderdomssvaghet tidtals är oförmögen att behörigen

fullgöra sin tjänst; att han under de senaste åren såsom vaktare

Ang. pension

åt förre

vakt ar en

J. A. Norlin.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, utgjort omkring 580 kronor

för år, ävensom åtnjutit fri bostad med vedbrand; samt att han under

anställningstiden skött sitt arbete på ett synnerligen plikttroget sätt.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförv ältning ens artilleridepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1926 anfört, att

departementet funne det billigt, att Norlin genom pension bereddes någon

hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. Beträffande storleken

av den ifrågasatta pensionen funne departementet sig — med hänsyn till

Norlins långvariga tjänstetid och till de belopp, riksdagen de senaste åren

beviljat med Norlin likställda vid arméns fabriker och anstalter — böra

föreslå 500 kronor för år. Departementet hemställde alltså, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå, riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Norlin en

årlig pension under hans återstående livstid av 500 kronor, att utgå från och

med månaden näst efter den, då han avginge från sin tjänst såsom vaktare

vid Bidö krutdepå.

Statskontoret har i utlåtande den 11 februari 1926 anfört, att ämbetsverket,

i likhet med arméförvaltningens artilleridepartement, funne det vara med

billighet överensstämmande, att Norlin erhölle något årligt understöd av statsmedel.

Det av artilleridepartementet ifrågasatta beloppet, 500 kronor, torde

dock enligt statskontorets mening få anses vara alltför högt, särskilt med

hänsyn till att av Norlin uppburna kontanta avlöningsförmåner endast uppgått

till 582 kronor årligen jämte dyrtidstillägg därå, utgörande enligt då

gällande grundtal 204 kronor. Visserligen hade artilleridepartementet ej

föreslagit, att pensionstillägg och pensionsförhöjning skulle utgå å nyssnämnda

pensionsbelopp, men då departementet förklarat sig hava avpassat

detsamma till de belopp, riksdagen beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker

och anstalter, syntes departementet hava förutsatt, att ifrågavarande pensionsförmåner

skulle utgå. Äldre pension å 500 kronor jämte pensionstillägg

och pensionsförhöjning härå motsvarade i nyreglerad pension 900 kronor,

vartill komme dyrtidstillägg, enligt då gällande grundtal uppgående till 264

kronor. För egen del ville statskontoret föreslå, att pensionen beräknades

till nyreglerat belopp av sådan storlek, att pensionen jämte dyrtidstillägg

därå uppginge till ungefär vad Norlin såsom vaktare årligen uppburit i

kontanta avlöningsmedel. Statskontoret finge därför tillstyrka, att åt Norlin

utverkades årlig pension å 600 kronor, å vilken pension dyrtidstillägg enligt

då gällande grundtal utginge med 192 kronor.

I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret vidhållit

sitt nyss omförmälda förslag beträffande bestämmandet av ifrågavarande

pensionsbelopp.

Genom brev den 26 mars 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Norlin

finge tills vidare från och med månaden näst efter den, i vilken han avginge

från sin anställning vid Bidö krutdepå, från lantförsvarets anslag till

extra utgifter utbetalas understöd med 50 kronor vid varje månads utgång,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr Vid.

intill dess frågan om beredande av pension åt honom blivit slutligt prövad,

med skyldighet för Norlin att, i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd

jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd, till

nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,

vilken återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna

pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtid stillägg.

I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att Norlin kommer i åtnjutande

av pension, och ansluter jag mig i fråga om pensionsbeloppets storlek till

statskontorets förslag. Då Norlin entledigats från sin anställning från och

med den 1 juli 1926, torde pensionen böra utgå från och med nämnda dag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre vaktaren vid Ilidö krutdepå Johan Axel Norlin må

från och med den 1 juli 1926 under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600

kronor.

15:o.

Med skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 11

december 1925 har fortiJUcationsbefälhavaren å Karlsborg överlämnat en av

förre arbetaren vid Borghamns kalkstensbrott Fritiof Edvard Andersson

gjord anhållan om pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 19

februari 1872, varit anställd vid Borghamns kalkstensbrott under sammanlagt

omkring 21 år, därav omkring 17 år då stenbrottet stått under fortifikationsdepartementets

förvaltning och omkring 4 år då detsamma förvaltats

av domänstyrelsen samt byggnadsstyrelsen därstädes bedrivit brytning av

sten; att han under större delen av anställningstiden varit använd såsom

förman; att han med plikttrohet och ordentlighet fullgjort sina tjänståligganden

och iakttagit en hedrande vandel; att han lider av kronisk luftrörskatarr

och högersidigt ljumskbråck och med anledning därav har nedsatt

arbetsförmåga, i synnerhet beträffande tyngre kroppsarbete; samt att han

har sjuklig hustru att försörja och icke äger nämnvärda tillgångar.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens fortifikationsdeparförent

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 januari 1926 anfört,

att departementet ansåge billigt, att Andersson genom pension bereddes

någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. I fråga om

pensionsbeloppets storlek hölle departementet före, att detsamma, med hänsyn

till Anderssons tjänstetid och övriga föreliggande omständigheter, borde

bestämmas till 400 kronor om året. Fortifikationsdepartementet hemställde

således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja Andersson under hans återstående livstid en årlig pension

av 400 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1926.

Ang. pension

åt förre arbetaren

F. E.

Andersson.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Statskontoret har den 19 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört, att ämbetsverket i likhet med arméförvaltningens fortifikationsdepartement

funne det vara med billighet överensstämmande, att något årligt

understöd av statsmedel bereddes Andersson. Med hänsyn emellertid till

att Andersson endast uppnått en levnadsålder av 54 år samt icke syntes

vara helt oförmögen att genom arbete försörja sig, finge det av fortifikationsdepartementet

ifrågasatta beloppet, 400 kronor, anses alltför högt. För egen

del ville statskontoret föreslå ett belopp av 350 kronor, vilket belopp emellertid

borde omräknas till s. k. ny pension i enlighet med bestämmelserna

i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280). Då äldre pension å 350 kronor

motsvarades av ny pension å 732 kronor, tillstyrkte statskontoret, att åt

Andersson utverkades pension från allmänna indragningsstaten å sistnämnda

belopp, att utgå från och med den 1 januari 1926.

I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret vidhållit

sitt nyss omförmälda förslag beträffande ifrågavarande pensionsbelopps

bestämmande.

Genom brev den 9 april 1926 har Kungl. Majs medgivit, att till Andersson

finge, räknat från och med den 1 januari 1926, från lantförsvarets anslag

till extra utgifter utbetalas understöd med 50 kronor vid varje månads utgång,

intill dess frågan om beredande av pension åt honom blivit slutligt

prövad, med skyldighet för Andersson att, i den mån pension kunde bliva

honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd,

till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,

vilken återbetalning finge ske genom överföring av till betalning

förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka framställning

till riksdagen om beredande av pension åt Andersson, och ansluter jag mig

i fråga om pensionsbeloppet till vad statskontoret härutinnan föreslagit.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre arbetaren vid Borghamns kalkstensbrott Fritiof

Edvard Andersson må från och med den 1 januari 1926 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 732 kronor.

16:o.

Ang. pension Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 29 december

faktori- ^25 ^ar styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori gjort framställning

städaren om beredande av pension åt städaren vid gevärsfaktoriet Axel Andersson.

A. Andersson. Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 19

augusti 1855, varit anställd vid gevärsfaktoriet såsom brand- och vattenvakt

under tiden 1 oktober 1883—-1 juni 1888 och såsom städare under tiden 4

januari 1899—30 april 1926; att han på grund av åderförkalkning är oför
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

mogen att genom arbete försörja sig; att hans arbetsinkomst vid faktoriet

under år 1925, frånsett dyrtidstillägg, utgjort omkring 2,600 kronor; samt

att han städse ådagalagt ett hedrande uppförande.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1926 anfört,

att departementet funne billigt, att Andersson genom pension bereddes någon

hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. I fråga om storleken

av den ifrågasatta pensionen ansåge departementet — med hänsyn till Anderssons

höga ålder och väl vitsordade tjänstgöring ävensom till de belopp,

riksdagen beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker och anstalter — sig

böra föreslå 600 kronor för år. Departementet hemställde därför, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Andersson

en årlig pension under hans återstående livstid av 600 kronor, att

utgå från och med den 1 maj 1926.

Statskontoret har den 17 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört, att ämbetsverket icke hade annat att erinra beträffande förevarande

framställning, än att för Andersson såsom icke yrkesutbildad arbetare

icke syntes böra beräknas högre oreglerad pension än 450 kronor. På

grund härav och då pensionerna numera borde avpassas så, att de i avseende

å rätt till dyrtidstillägg kunde betraktas såsom nyreglerade, vilket i

detta fall skulle föranleda till ett pensionsbelopp av 852 kronor, hemställde

statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Andersson

finge från och med månaden näst efter den, vari han entledigades från

sin anställning, under sin återstående livstid åtnjuta pension från allmänna

indragningsstaten till belopp av 852 kronor årligen.

I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret ansett

sig icke böra frångå sitt nyss omförmälda förslag beträffande pensionsbeloppets

beräknande.

Genom brev den 26 mars 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Andersson

finge tills vidare från och med månaden näst efter den, i vilken han

avginge från sin anställning vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, från lantförsvarets

anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 60 kronor vid

varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt honom

blivit slutligt prövad, med skyldighet för Andersson att,'' i den mån pension

kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna

understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna

understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring av

till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Under åberopande av vad sålunda förekommit och då jag i fråga om

pensionsbeloppet biträder statskontorets förslag, får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Ang. pension

åt förre

skrädderiarbetaren

K. A. Blad.

Kungi. Maj:ts proposition nr 135.

att förre städaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Axel

Andersson må från och med den 1 maj 1926 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 852 kronor.

17:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 20 februari 1926 dagtecknad skrift

bär förre skrädderiarbetaren vid Gotlands artillerikårs intendenturverkstäder

Karl August Blad anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Blad är född den 21 april 1855;

att han under tiden 6 december 1873—23 november 1887 tjänat som soldat

vid Kronobergs regemente; att han från och med den 1 mars 1903 till och

med den 22 juli 1924 varit anställd såsom arbetare dels vid Gotlands truppers

skrädderiverkstäder i Tingstäde, dels vid Gotlands artillerikårs skrädderiverkstäder

i Yisby; att han lider av åderförkalkning och på grund därav

är samt sannolikt för framtiden kommer att förbliva fullständigt oförmögen

till arbete; att han under de senare åren av sin anställning i kronans tjänst

uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal

omkring 2,000 kronor för år; samt att han visat sig såsom en driftig

och duglig arbetare och fullgjort sina åligganden till vederbörandes fulla

belåtenhet.

I ärendet hava arméförvaltningens intendents- och civila departement den 23

april 1926 avgivit utlåtande samt därvid anfört, att departementen i betraktande

av Blads långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne

det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han, som icke åtnjöte

underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, finge från allmänna indragningsstaten

erhålla något understöd för sin återstående levnad. Vad

beträffade storleken av dylikt understöd, syntes man vid dess beräknande

böra utgå ifrån, att Blad, med hänsyn till att han tjänstgjort såsom arbetare

under en tid av omkring 21 1/2 år, skulle hava i oreglerad pension erhållit

600 kronor för år, i överensstämmelse med vad som under de senare åren

plägat beviljas arbetare vid armén i liknande ställning som Blads. Till detta

belopp syntes böra läggas det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes

i kungörelsen den 15 juni 1922 angående pensionstillägg åt vissa

f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar,

som med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 med

bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer, belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg,

utgjorde förhöjning I 151 kronor och förhöjning II 75 kronor eller

tillhopa 226 kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde betraktas såsom

nyreglerad, skulle alltså uppgå till (600 + 180 + 226 =) 1,006 kronor, vilket

belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde avjämnas nedåt till 996

kronor i enlighet med föreskriften i § 5 av sistnämnda kungörelse. Pensionen

ifråga syntes böra utgå från och med den 1 januari 1926. På grund av vad

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungi. Maj:ts proposition nr 135.

sålunda anförts, hemställde intendents- och civila departementen, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Blad finge från och med den 1

januari 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 996 kronor.

Statskontoret har i ett den 16 juli 1926 avgivet utlåtande i ärendet anfört,

att, då Blad räknade en sammanlagd anställningstid i statens tjänst av 35

år, ämbetsverket, under erinran att daglönare vid marinen vid avsked efter

lika lång tjänstetid erkölle pension med 1,044 kronor, häri inräknat pensionstillägg

och pensionsförhöjning I, tillstyrkte, att åt Blad utverkades pension

med enahanda belopp.

Uti sitt förberörda utlåtande den 23 december 1926 har emellertid statskontoret

sedermera framhållit, att då Blad kunde räkna mer än 30 anställningsår

i statens tjänst, skulle förtidspension för honom hava utgjort 1,152

kronor, varför statskontoret med frångående av sitt tidigare förslag i ärendet

hemställde, att pensionen för honom måtte bestämmas till sistnämnda belopp.

Genom beslut den 3 september 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till

Blad finge tills vidare, räknat från och med den 1 januari 1926, från lantförsvarets

anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 85 kronor vid

varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt honom

blivit slutligt prövad, med skyldighet för Blad att, i den mån pension kunde

bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna

understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna

understödsmedel, vilken återbetalning skulle ske genom överföring av till

betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Liksom myndigheterna anser även jag, att Blad bör beredas pension av

statsmedel att utgå från och med den 1 januari 1926. I fråga om pensionsbeloppets

storlek ansluter jag mig till vad statskontoret därutinnan föreslagit

i sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926, eller att detsamma

bör bestämmas till 1,152 kronor för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre skrädderiarbetaren vid Gotlands artillerikårs intendenturverkstäder

Karl August Blad må från och med den 1

januari 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.

18:o.

Uti skrivelse den 28 juli 1926 har chefen för arméns intendenturförråd i

Stockholm gjort framställning om beredande av pension åt arbetaren vid

nämnda intendenturförråd Erik Wilhelm Åkerlund.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Åkerlund är född den 18 maj

Ang. pension

åt förrådsarbetaren

E.

W. Åkerlund.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

1856; att han, efter att under en tid av 11 år hava varit fast anställd vid

Svea livgarde, alltsedan den 1 januari 1889 innehaft anställning såsom arbetare

vid arméns intendenturförråd i Stockholm; att han under de senare

åren uppburit eu avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i

medeltal omkring 2,200 kronor för år; att han jämlikt lagen om allmän

pensionsförsäkring den 30 juni 1913 uppbär en årlig pension av 24 kronor

20 öre; samt att han städse fullgjort sina tjänståligganden på ett synnerligen

plikttroget och förtjänstfullt sätt samt alltid fört en hedrande vandel.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförv ältning ens inten

den tsdep artement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 augusti 1926 anfört,

att departementet i betraktande av Åkerlunds långa och väl vitsordade verksamhet

i statens tjänst ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att han efter erhållet avsked från sin anställning vid förrådet

komme i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående

levnad. Vad beträffade storleken av dylikt understöd, syntes man vid dess

beräknande böra utgå ifrån, att Åkerlund, med hänsyn till att hans anställningstid

i kronans tjänst uppginge till mera än 49 år, skulle hava i oreglerad

pension erhållit ett belopp av 700 kronor för år. Till detta belopp syntes

böra läggas det pensionstillägg å 180 kronor, som omförmäldes i kungörelsen

den 15 juni 1922, angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i

statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med tillämpning av

föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925, med bestämmelser om ny

pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.

pensionärer, belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde

förhöjning I 164 kronor och förhöjning II 75 kronor eller tillhopa 239 kronor.

Pensionen, avpassad så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad,

skulle alltså uppgå till (700 + 180+ 239=) 1,119 kronor, vilket belopp för

att bliva jämnt delbart med tolv borde avjämnas nedåt till 1,116 kronor i

enlighet med föreskriften i § 5 av sistnämnda kungörelse. På grund härav

hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Åkerlund finge från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades

från sin anställning vid förrådet, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,116 kronor.

Statskontoret har den 5 oktober 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att på grund av vad handlingarna innehölle syntes anledning

förefinnas att i detta fall utverka pension; och hade statskontoret icke annat

att erinra emot föreliggande förslag, än att pensionsbeloppet icke syntes böra

sättas lägre än det belopp, som skulle hava tillkommit Åkerlund, om han

pensionerats enligt föreskrifterna i kungörelsen den 15 januari 1926 (n:r 10)

angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare

vid armén och marinen, eller alltså 1,152 kronor (980 + 177=1,157,

efter avrundning 1,152).

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Uti sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret

sedermera framhållit, att ämbetsverket i fråga om pension åt Åkerlund vidhölle

sitt i utlåtandet den 5 oktober 1926 avgivna förslag i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit, och då jag i

fråga om pensionens storlek ansluter mig till statskontorets förslag, får jag

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetaren vid arméns intendenturförråd i Stockholm Erik

Wilhelm Åkerlund må från och med månaden näst efter den,

varunder han entledigas från sin anställning vid intendenturförrådet,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.

19:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

ingiven skrivelse den 9 mars 1926 har chefen för Bohusläns regemente

gjort framställning om beredande av pension åt arbetaren vid nämnda regementes

intendenturverkstäder Olof Alfred Andersson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson är född den 4 maj

1852; att han alltsedan år 1882 varit anställd såsom arbetare vid Bohusläns

regementes intendenturverkstäder; att han under de senare åren vid regementet

uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till

i medeltal omkring 1,760 kronor för år; att hans arbetsförmåga på grund av

sockersjuka och hög ålder är avsevärt nedsatt; samt att han under hela sin

tjänstetid visat oförvitlighet, pålitlighet och duglighet.

Chefen för tredje arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 api*il 1926 anfört,

att departementet i betraktande av Anderssons långa och väl vitsordade verksamhet

i statens tjänst ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att han efter erhållet avsked från sin anställning vid regementet

komme i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående

levnad. Yad beträffade storleken av dylikt understöd, torde man vid dess

beräknande böra utgå ifrån, att Andersson, med hänsyn till att hans anställningstid

i kronans tjänst uppginge till 44 år, skulle hava i oreglerad pension

erhållit ett belopp av 700 kronor för år. Till detta belopp syntes böra läggas

det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen den

15 juni 1922 angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens

tjänst m. 11. pensionärer. De förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna

i kungörelsen den 18 juni 1925 med bestämmelser om ny pension för

vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst in. fl. pensionärer

belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde förhöjning I

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 116 käft. (Nr 135.) seo 27 3

Ang. pension

åt arbetaren

0. A.

Andersson.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

164 kronor och förhöjning II 75 kronor eller tillhopa 239 kronor. Pensionen,

avpassad så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså

uppgå till (700 + 180 + 239=) 1,119 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt

delbart med tolv, borde avjämnas nedåt till 1,116 kronor i enlighet med

föreskriften i § 5 av sistnämnda kungörelse. Departementet hemställde

således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Andersson

finge från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades från

sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära eu årlig pension av 1,116 kronor.

Statskontoret har den 16 juli 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att då Andersson under mera än 40 år innehaft anställning i statens

tjänst, ämbetsverket, under erinran att daglönare vid marinen vid avsked

efter lika lång anställningstid erhölle pension med 1,152 kronor, häri inräknat

pensionstillägg och pensionsförhöjning I, tillstyrkte, att åt Andersson

utverkades pension med enhanda belopp.

I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret framhållit,

att samma belopp, 1,152 kronor, som sålunda föreslagits i statskontorets

tidigare utlåtande i ärendet, skulle hava tillkommit Andersson såsom

förtidspension enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10), därest

han varit till sådan pension berättigad. Ämbetsverket saknade därför anledning

att hemställa om ändring i sitt tidigare avgivna förslag i ämnet.

Genom brev den 3 september 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till

Andersson finge tills vidare från och med månaden näst efter den, i vilken

han avginge från sin anställning vid Bohusläns regementes intendenturverkstäder,

från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med

95 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av

pension åt honom blivit slutligt prövad, med skyldighet för Andersson att,

i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder

han uppburit nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån

för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom

överföring av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande

dyrtidstillägg.

I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att Andersson kommer i åtnjutande

av pension, och ansluter jag mig i fråga om pensionsbeloppets

storlek till vad statskontoret därutinnan föreslagit.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetaren vid Bohusläns regementes intendenturverkstäder

Olof Alfred Andersson må från och med månaden näst

efter den, varunder han entledigats från sin anställning vid

regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 135.

35

20: o.

Uti en till Kungi. Maj:t ställd, den 4 februari 1926 dagteeknad skrift har Ang. pension

förre daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Johan Gottfrid Petersson Snåren J°Q.

Åhlfeldt anhållit att komma i åtnjutande av pension. Petersson

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Åhlfeldt, som är född den 4 Ahlfe dt.

november 1868, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona

under tiden 10 juli 1902—23 augusti 1903 och 15 augusti 1904—30 september

1919; att han före sin anställning såsom daglönare tjänstgjort såsom

båtsman, från vilken beställning han erhållit avsked den 23 mars 1897 efter

en tjänstetid av 10 3/12 år, varav omkring 8 år från tjugo års ålder; att han

för genom olycksfall ådragen kroppsskada tillerkänts årlig livränta från riksförsäkringsanstalten

för tiden 25 februari 1919—24 februari 1920 med 168

kronor för år räknat, därvid skadan under nämnda tid ansetts medföra nedsättning

i hans arbetsförmåga med 14%; att han lider av hjärtsjukdom och

åderförkalkning, på grund varav hans arbetsförmåga är i mycket hög grad

nedsatt, vilken nedsättning kan betraktas såsom sannolikt för framtiden bestående;

samt att han, som de senare åren varit bevillningstaxerad för endast

en halv bevillningskrona, har 4 barn under 16 år att försörja.

Varvschefen vid flottans station i Karlskrona har tillstyrkt den gjorda ansökningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen, som

inhämtat direktionens över flottans pensionskassa yttrande i ärendet, uti

skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 juli 1926 anfört följande.

Jämlikt reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap

den 31 oktober 1879 (Sv. förf.-saml. nr 63/1879) och kungörelsen den 25

november 1910 angående pensionering av de vid marinen anställda förmän

bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare erfordrades för rätt att

komma i åtnjutande av pension ej mindre att hava tjänat staten under

minst 25 år från 20 års ålder än även att antingen hava uppnått 65 levnadsår

eller efter uppnådda 60 levnadsår befinnas vara på grund av försvagat

hälsotillstånd eller nedsatta krafter mindre tjänlig till arbete vid

marinen eller ock efter uppnådd levnadsålder av 55 år befinnas av behörigen

styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till utförande av arbete därstädesSökanden,

som redan 1919 på egen begäran meddelats avsked såsom daglönare,

uppfyllde icke, enligt vad direktionen för flottans pensionskassa upp.

givit, stadgade villkor för pensions erhållande vare sig i avseende å levnadsålder,

tjänstetid eller hälsotillstånd vid avgången. Enligt marinförvaltningens

mening borde vid ärendets prövning särskild betydelse tillmätas de förhållanden,

att sökanden, om han finge medräkna den tid av närmare två år,

han före 20 års ålder tjänat staten, skulle innehava mera än den tjänstetid

av 25 år, som fordrades för erhållande av pension, ävensom att orsaken

därtill att sökanden år 1919, vid endast omkring 51 års ålder hade tagit avsked

ur statstjänst syntes hava varit hans på grund av olycksfall i arbetet

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

minskade arbetsförmåga. Det syntes därför marinförvaltningen skäligt, att

sökanden tillerkändes pension, såsom hade han tjänat staten i 25 år från

20 års ålder, så snart han i övrigt fyllde villkoren för pensionen. Med hänsyn

därtill att sökanden på grund av nedsatta krafter vore mindre tjänlig

till arbete, torde detta inträffa den 4 november 1928, då sökanden fyllde 60

år. Marinförvaltningen hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Åhlfeldt finge, efter i övrigt fyllda villkor därför, tillerkännas

pension, såsom hade han tjänat staten i 25 år från 20 års ålder.

Statskontoret har den 10 augusti 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört följande.

Riksdagen hade i flera fall medgivit, att pension finge utgå till f. d. daglönare

vid marinen, ehuru de i ett eller annat avseende ej uppfyllde de i

gällande pensionsförfattning angivna villkor för att komma i åtnjutande av

pension. Såvitt statskontoret hade sig bekant, hade emellertid ej pension

beviljats åt f. d. daglönare, vilken, såsom fallet vore med sökanden, varken

med avseende å tjänstår eller beträffande levnadsålder fyllt stadgade villkor

för att erhålla pension. Sökanden hade nämligen vid tiden för sitt entledigande

från statsan ställning endast uppnått en levnadsålder av 51 år och

kunde då räkna blott 24 tjänstår efter 20 års ålder. Genom det av marinförvaltningen

framlagda förslaget skulle visserligen pension börja utgå först

den 4 november 1928, då sökanden uppnådde 60 års ålder, och enligt nämnda

förslag skulle han alltså med avseende å levnadsålder vid pensionstillträdet

uppfylla uppställt villkor. Med frågans avgörande syntes i sådant fall böra

anstå till 1928 års riksdag. Men statskontoret, som för sin del ville ifrågasätta

lämpligheten av en sådan anordning, ansåge sig med hänsyn till sökandens

långa anställningstid i statens tjänst, 26 år, samt då sökandens

arbetsförmåga enligt läkarintyg vore i mycket hög grad nedsatt, kunna förorda,

att pension nu utverkades åt honom; dock syntes pensionen böra begränsas

till 696 kronor (motsvarande äldre pension å 300 kronor), att från

allmänna indragningsstaten utgå från och med den 1 januari 1927.

I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret förklarat

sig sakna anledning att göra ändring i sitt tidigare framställda förslag

i ärendet.

Med hänsyn till Ahlfeldts långa anställningstid i statens tjänst synes det

mig skäligt, att han erhåller något understöd av statsmedel under sin återstående

levnad. I fråga om pensionsbeloppets storlek och den tidpunkt, från

och med vilken pensionen torde böra utgå, ansluter jag mig till vad statskontoret

härutinnan föreslagit.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Johan

Gottfrid Petersson Åhlfeldt må från och med den 1 januari

1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 696 kronor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

37

21:o.

Uti en den 4 januari 1926 dagtecknad skrift har försvarsverkens civila personals

förbund anhållit, att förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken Amanda

Thunblad, född Karlsson, måtte, utöver henne av riksförsäkringsanstalten

för tiden från och med den 11 mars 1921 tillerkänd livränta till belopp av

640 kronor årligen, komma i åtnjutande av pension av statsmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Amanda Thunblad är född den

5 mars 1878; att hon den 18 oktober 1897 anställts vid ammunitionsfabriken;

att hon den 16 juli 1918 skadats genom olycksfall under arbete vid fabriken

och i anledning därav tillerkänts omförmälda livränta; samt att hon under

sin anställningstid vid fabriken städse plikttroget och med ordning fullgjort

sina åligganden.

Vidare inhämtas att, sedan arméförvaltningens artilleridepartement i anledning

av anhållan i ämnet av styresmannen för ammunitionsfabriken uti

skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 november 1922 gjort framställning om beredande

av särskild pension åt Amanda Thunblad utöver nyssnämnda livränta,

Kungl. Maj:t enligt beslut den 2 mars 1923 funnit berörda framställning

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd med hänsyn därtill,

att den till Amanda Thunblad på grund av omförmälda olycksfall utgående

livräntan uppginge till högre belopp, än vad för det dåvarande såsom pension

plägade beviljas arbeterskor vid ammunitionsfabriken.

Över den av försvarsverkens civila personals förbund gjorda framställningen

har arméförv ältning ens artilleridepartement den 21 januari 1926 avgivit

utlåtande och därvid anfört, att departementet med hänsyn till Kungl. Maj:ts

förberörda beslut den 2 mars 1923 funne sig ej kunna tillstyrka bifall till

densamma.

Riksförsäkringsanstalten har den 10 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid framhållit, att ämbetsverket ansåge, att, därest pension komme

att beredas Thunblad, densamma jämte därå utgående dyrtidstillägg borde

minskas med belopp motsvarande den livränta å 640 kronor om året, som

tillerkänts henne från riksförsäkringsanstalten på grund av det henne vid

ammunitionsfabriken övergångna olycksfallet.

Statskontoret, som den 15 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, bland annat, att det pensionsbelopp, som beviljats en arbeterska

vid ammunitionsfabriken vid uppnådd framskriden ålder och efter

långvarig tjänstgöring, plägat utgöra 400 kronor. Härtill hade vid tidpunkten

för Kungl. Maj:ts omförmälda beslut den 2 mars 1923 kommit ett pensionstillägg

å 180 kronor enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360). Emellertid

hade sedermera enligt 1925 års riksdags beslut och kungörelsen den 18

juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade

f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer medgivits, att å

dylika pensioner av s. k. äldre typ finge åtnjutas vissa förhöjningar, genom

Ang. -pension

åt förra

arbeterskan

A. Thunblad,

född Karlsson.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl, Maj:ts proposition nr 135.

vilka pensionen skulle bringas upp till sådant belopp, att den kunde betraktas

såsom jämställd med s. k. nyreglerad pension. En förutvarande arbeterska

vid ammunitionsfabriken med en ursprungligen till 400 kronor bestämd pension

hade därigenom fått sin pensionsförmån så förbättrad, att densamma, oberäknat

dyrtidstillägg, uppginge till 792 kronor. Vid sådant förhållande och

då enligt allmänt gällande pensioneringsgrunder den, som avginge på grund

av olycksfall i tjänsten, plägade erhålla samma pension, som tillkomme vederbörande

vid uppnådd pensionsålder och med fullt antal tjänstår, ville det

synas statskontoret, som om frågan om pension åt Amanda Thunblad numera

kommit i ett så väsentligen annat läge, att densamma borde upptagas till

förnyad prövning. För sin del vore statskontoret med hänsyn till föreliggande

omständigheter benäget tillstyrka utverkande av riksdagens medgivande

därtill, att Amanda Thunblad finge från ingången av år 1926 å allmänna

indragningsstaten åtnjuta pension till sådant belopp, att densamma

jämte den livränta, som tillkomme henne från riksförsäkringsanstalten, uppginge

till 792 kronor för år räknat, med rätt för henne att å nämnda belopp

åtnjuta dyrtidstillägg enligt vad rörande sådant tillägg åt pensionerade f. d.

befattningshavare i statens tjänst vore eller kunde varda stadgat.

I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret emellertid

sedermera framhållit, att det sålunda av ämbetsverket föreslagna pensionsbeloppet

borde omräknas enligt föreskrifterna i kungörelsen den 15

januari 1926 (nr 10), varigenom summan av pensionen och Thunblad tillkommande

livränta från riksförsäkringsanstalten komme att uppgå till 876 kronor.

I betraktande av den förbättring i utgående pensioner åt förutvarande i

statens tjänst anställda befattningshavare, som ägt rum sedan frågan om

pension åt Amanda Thunblad år 1923 var föremål för Kungl. Maj:ts prövning,

finner jag mig i likhet med statskontoret böra tillstyrka beredande av någon

pension åt henne utöver den livränta, hon åtnjuter från riksförsäkringsanstalten.

Yad angår beloppet av pensionen, ansluter jag mig till vad statskontoret

härutinnan föreslagit i sitt förenämnda utlåtande den 23 december

1926. Beträffande den tidpunkt, från vilken pensionen bör utgå, synes mig

skäl tala för att densamma i enlighet med statskontorets förslag bestämmes

till den 1 januari 1926.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken Amanda Thunblad,

född Karlsson, må från och .med den 1 januari 1926

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära pension till sådant belopp, att pensionen jämte den

livränta, som tillkommer henne från riksförsäkringsanstalten,

uppgår till 876 kronor för år, med rätt för henne att å nämnda

belopp åtnjuta dyrtidstillägg enligt vad rörande sådant tillägg

åt pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst är eller

kan varda stadgat.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

39

22:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 9 april 1925 Ang. pension

bär tygmästaren vid Stockholms tygstation gjort framställning om beredande &t Portvakten

av pension åt portvakten vid tygstationen, änkan Ida Maria Holmqvist, född Holmqvist,

Pettersson. född

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Holmqvist är född den Pettersson22

mars 1856; att hon alltsedan den 5 september 1896 varit anställd som

portvakt vid Stockholms tygstation; att hon i denna egenskap — förutom

fri bostad med lyse och vedbrand — åtnjutit en kontant avlöning, under år

1924 av 781 kronor och under år 1925 av 819 kronor; samt att hon numera

börjat lida av ålderdomssvaghet,

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj: t den 21 januari 1926 anfört, att

departementet ansage billigt, att änkan Holmqvist genom pension bereddes

någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid efter avgången

ur tjänsten. I fråga om pensionsbeloppets storlek funne departementet

sig böra med hänsyn till Holmqvists långa tjänstetid och höga ålder ävensom

till de belopp, riksdagen beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker

och anstalter, föreslå ett belopp av 450 kronor för år. Artilleridepartementet

hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna

indragningsstaten bevilja änkan Holmqvist en årlig pension under hennes

återstående livstid av 450 kronor, att utgå från och med månaden näst efter

den, då hon avginge från sin anställning vid tygstationen.

I ärendet har statskontoret den 11 februari 1926 avgivit utlåtande och därvid

anfört, att ämbetsverket i likhet med arméförvaltningens artilleridepartement

funne det vara med billighet överensstämmande, att änkan Holmqvist

erhölle något årligt understöd av statsmedel. Det av artilleridepartementet

ifrågasätta beloppet, 450 kronor, finge dock anses vara alltför högt, särskilt

med hänsyn till att av Holmqvist uppburna kontanta avlöningsförmåner endast

uppgått, för år 1924 till 781 kronor och för år 1925 till 819 kronor.

Visserligen hade artilleridepartementet ej föreslagit, att pensionstillägg och

pensionsförhöjning skulle utgå å nyssnämnda pensionsbelopp, men då departementet

förklarade s*g hava avpassat detsamma efter de belopp, riksdagen

beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker och anstalter, syntes departementet

hava förutsatt, att ifrågavarande pensionsförmåner skulle utgå.

Äldre pension a 450 kronor jämte pensionstillägg och pensionsförhöjning

härå motsvarade i nyreglerad pension 852 kronor, vartill komme dyrtidstiHägg,

enligt för det dåvarande gällande grundtal uppgående till 252 kronor.

För egen del ville statskontoret föreslå, att pensionen beräknades till nyreglerat

belopp av sådan storlek, att pensionen jämte dyrtidstillägg därå

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

uppginge till ungefär vad änkan Holmqvist årligen uppburit i kontanta avlöningsmedel;

och finge statskontoret därför tillstyrka, att åt henne utverkades

årlig pension å 600 kronor, å vilken pension dyrtidstillägg enligt då gällande

grundtal utginge med 192 kronor.

I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret icke

ansett sig böra ifrågasätta någon ändring beträffande det sålunda av ämbetsverket

tidigare föreslagna pensionsbeloppet.

Även jag anser, att änkan Holmqvist bör beredas pension av statsmedel.

Vad angår pensionsbeloppets storlek, anser jag, i likhet med statskontoret, att

anledning saknas att förorda högre belopp, än som ungefärligen motsvarar,

vad änkan Holmqvist uppburit i kontanta avlöningsmedel vid tygstationen.

Med denna ståndpunkt i berörda avseende har jag funnit det av statskontoret

föreslagna pensionsbeloppet lämpligt avvägt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att portvakten vid Stockholms tygstation, änkan Ida Maria

Holmqvist, född Pettersson, må från och med månaden näst

efter den, varunder hon entledigas från sin anställning vid tygstationen,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

23:o.

Ang. pension Uti skrivelse till Kungl. Maj :t den 27 november 1925 har chef m för Norrzfi

f°’~ka ^an^s artilleriregemente gjort framställning om beredande av pension åt förra

A. J. Nilsson, kokerskan vid regementet Anna Juliana Nilsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Anna Juliana Nilsson, som är

född den 1 augusti 1872, varit anställd såsom kokerska vid Norrlands

artilleriregemente från och med den 23 januari 1908 till och med den 30

november 1923, då hon efter uppsägning lämnat anställningen; att hon enligt

utfärdat läkarintyg på grund av sjukdom (åderbråck och kronisk ledgångsreumatism),

till vars uppkomst och utveckling de lokala förhållandena under

tjänstgöringen med sannolikhet bidragit, fått sin arbetsförmåga betydligt

nedsatt och ibland är fullständigt oförmögen till arbete; att hon under sin

anställningstid vid regementet utfört sina åligganden plikttroget och efter

bästa förmåga ävensom vid alla tillfällen iakttagit ett hedrande uppförande,

samt att hon såsom kokerska vid regementet linjer de senaste åren åtnjutit,

förutom fri bostad jämte kost, ett arvode, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått

till 660 kronor för år.

Chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 19 januari 1926 avgivit

utlåtande i ärendet och därvid anfört, att departementet, i betraktande av

kokerskan Nilssons väl vitsordade verksamhet i statens tjänst och då hon

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

kunde anses hava ådragit sig de sjukdomar, varav hon lede, under sin tjänst

i regementets matinrättning, funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att något understöd från statens sida bereddes henne för

hennes återstående livstid. I fråga om storleken av dylikt understöd erinrade

departementet, att riksdagen under de senare åren tillerkänt befattningshavare

i statens tjänst i liknande ställning som kokerskan Nilsson

pensioner från allmänna indragningsstaten å 300 ä 400 kronor för år. Med

hänsyn emellertid till hennes jämförelsevis korta anställningstid, uppgående

till ej fullt 16 år, ansåge departementet sig böra åt henne föreslå en årlig

pension av 300 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1926.

Statskontoret, som den 19 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet, bär

därvid anfört, att kokerskan Nilsson visserligen endast uppnått en levnadsålder

av 53 år samt under ej fullt 16 år varit anställd i statens tjänst, men

att då hon på grund av sjukdom torde hava ringa utsikter att genom arbete

försörja sig, samt härtill komme, att det finge anses antagligt, att hon ådragit

sig sin sjukdom på grund av arbete i ohygieniska lokaler, det finge anses

vara med billighet överensstämmande, att hon erhölle något årligt understöd

av statsmedel. På grund av hennes korta anställningstid ansåge statskontoret

emellertid, att pension åt henne endast borde utgå med 660 kronor, motsvarande

äldre pension å 250 kronor.

I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har emellertid statskontoret

sedermera erinrat, att förtidspension för kokerskan Nilsson skulle,

därest hon varit därtill berättigad, hava utgjort 648 kronor för år. Med

ändring av sitt tidigare förslag i ämnet hemställde därför ämbetsverket, att

pensionen åt henne måtte bestämmas till sistnämnda belopp.

Genom brev den 26 mars 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Anna

Juliana Nilsson finge tills vidare, räknat från och med den 1 januari 1926,

från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 45

kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension

åt henne blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån

pension kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit

nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid

uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring

av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande

dyrtidstillägg.

I likhet med myndigheterna finner jag billighetsskäl tala för, att kokerskan

Nilsson beredes pension av statsmedel, och ansluter jag mig i fråga om

pensionsbeloppets storlek till vad statskontoret härutinnan föreslagit i sitt

förenämnda utlåtande den 23 december 1926, eller att detsamma bestämmes

till 648 kronor för år. Pensionen torde böra utgå från och med den

1 januari 1926.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 116 käft. (Nr 135.) sgo 27 4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Ang. pension

åt förra

sömmerskan

J. E. Karlman,

född

Holmström.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

att förra kokerskan vid Norrlands artilleriregemente Anna

Juliana Nilsson må från och med den 1 januari 1926 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 648 kronor.

24:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 september 1925 har chefen för

Västerbottens regemente gjort framställning om beredande av pension åt sömmerskan

vid regementets intendenturverkstäder Johanna Eugenia Karlman,

född Holmström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att sömmerskan Karlman, som är

född den 16 maj 1866, varit anställd vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder

såsom sömmerska från och med den 1 maj 1899 till och

med den 30 september 1925, med undantag dock för tiden 1 oktober 1912—

31 december 1916, varunder hon innehaft anställning vid arméns intendenturförråd

i Boden; att hennes arbetsförmåga på grund av kronisk muskelreumatism

är betydligt nedsatt; att hon städse fullgjort sitt arbete vid regementet

på ett mycket förtjänstfullt sätt; att hon under de senare åren vid

regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i

medeltal omkring 1,070 kronor för år; samt att hon är gift med förre förrådsvaktmästaren

J. G. Karlman, vilken åtnjuter årlig pension från arméns pensionskassa

med 1,872 kronor jämte dyrtidstillägg.

Chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt ansökningen.

Arméförv ältning ens intendentsdepartement har den 4 december 1925 avgivit utlåtande

i ärendet och därvid anfört, att departementet, i betraktande av sömmerskan

Karlmans långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne

det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att hon efter erhållet

avsked från sin anställning vid regementet komme i åtnjutande av något understöd

från statens sida för sin återstående levnad. Vad beträffade storleken

av det understöd, som sålunda syntes böra tillerkännas henne, erinrade departementet

därom, att 1924 års riksdag uti skrivelse den 6 juni 1924, nr 306,

punkt 13 f., på därom av Kungl. Maj:t avlåten proposition, nr 124, medgivit,

bland annat, att sömmerskan vid Norrlands artilleriregementes intendenturverkstäder

Maria Josefina Lidberg finge från och med månaden näst

efter den, varunder hon entledigades från sin anställning vid regementet,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 400 kronor. Detta belopp hade bestämts enligt de uti statskontorets

den 23 februari 1924 i berörda pensionsärende avgivna utlåtande

angivna principer, enligt vilka kvinnlig daglönare syntes böra tillerkännas

pension med 400 kronor för år efter 25 års tjänstetid, samt att, därest

vederbörandes tjänstetid över- eller understege nämnda antal år, pensionen

syntes böra höjas med 10 kronor för varje fullt tjänstår därutöver, respektive

minskas med 10 kronor för varje understigande år. Då sömmerskan

Karlman innehaft anställning i statens tjänst under en tid av omkring 26

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 135.

år, ansåge departementet sig enligt förenämnda principer böra åt benne

föreslå en årlig pension av 410 kronor, att utgå från och med månaden

näst efter den, under vilken hon avgått från sin anställning vid regementet.

Statskontoret har den 11 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört, att då sömmerskan Karlman under 26 år varit verksam i

statens tjänst och på grund av hög ålder och nedsatt arbetsförmåga nödgades

lämna sin anställning samt den omständigheten, att hennes man från

arméns pensionskassa åtnjöte årlig pension med 1,872 kronor, jämte dyrtidstillägg,

icke syntes böra medföra, att hon ej komme i åtnjutande av

understöd av statsmedel, ansåge ämbetsverket sig böra tillstyrka, att åt

henne utverkades pension. Vidkommande det av arméförvaltningens intendentsdepartement

föreslagna pensionsbeloppet, 410 kronor, hade statskontoret

icke annat att däremot erinra, än att detsamma syntes böra omräknas

till s. k. ny pension. Enär ifrågavarande belopp avpassats efter de genom

kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) fastställda grunder för pensionsförbättring

åt vid marinen anställda daglönare, skulle vid en sådan omräkning

iakttagas föreskriften i § 2 mom. 3 d) i kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer. Då en äldre pension å

410 kronor omräknad i enlighet härmed motsvarades av en ny pension å

708 kronor, tillstyrkte statskontoret, att åt sömmerskan Karlman utverkades

pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 708 kronor årligen,

att utgå från och med dagen efter den, då hon entledigats från sin anställning.

I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret

framhållit, att det sålunda tidigare av ämbetsverket föreslagna pensionsbeloppet

syntes, omräknat efter föreskrifterna i kungörelsen den 15 januari

1926 (nr 10), böra höjas till 816 kronor.

Genom brev den 9 april 1926 har Kungl. Maj.t medgivit, att till sömmerskan

Karlman finge tills vidare, räknat från och med den 1 oktober

1925, från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med

50 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av

pension åt henne blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den

mån pension kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon

uppburit nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för

sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom

överföring av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande

dyrtidstillägg.

Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit och då jag i

fråga om pensionsbeloppets storlek biträder statskontorets förslag, att detsamma

bör bestämmas till 816 kronor för år, får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Ang. pelision

åt sömmerskan
K.

Johansson.

Kung1. Maj:ts proposition nr 135.

att förra sömmerskan vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder

Johanna Eugenia Karlman, född Holmström,

må från och med den 1 oktober 1925 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 816 kronor.

25: o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

ingiven skrivelse den 13 juli 1926 har chefen för Norrlands artilleriregemente

gjort framställning om beredande av pension åt sömmerskan vid

nämnda regementes intendenturverkstäder Kristina Johansson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Kristina Johansson är född den

23 juni 1862; att hon alltsedan den 1 maj 1901 varit anställd såsom sömmerska

vid Norrlands artilleriregementes intendenturverkstäder; att hon lider

av kronisk ledgångsreumatism och kronisk magkatarr och på grund därav

är mindre arbetsför; att hon under de senare åren vid regementet uppburit

en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring

1,130 kronor för år; samt att hon utfört henne åliggande arbete synnerligen

plikttroget och förtjänstfullt ävensom i övrigt ådagalagt ett hedrande uppförande

såväl i som utom tjänsten.

Tj. f. chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har ar méförv ältning ens intendentsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 augusti 1926 anfört, att

departementet i betraktande av Kristina Johanssons långa och väl vitsordade

verksamhet i statens tjänst ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att hon efter erhållet avsked från sin anställning vid regementet

komme i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående

levnad. Vad beträffade storleken av dylikt understöd, syntes man vid dess beräknande

böra utgå ifrån, att bemälda sömmerska, med hänsyn till att hennes

anställningstid i kronans tjänst uppginge till mera än 25 år, skulle hava i

oreglerad pension erhållit ett belopp av 400 kronor för år. Till detta belopp

syntes böra läggas det pensionstillägg å 180 kronor, som omförmäldes i kungörelsen

den 15 juni 1922, angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med tillämpning av

föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925, med bestämmelser om ny

pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.

pensionärer, belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde:

förhöjning I 121 kronor och förhöjning II 100 kronor eller tillhopa 221

kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad,

skulle alltså uppgå till (400 + 180 4- 221 =) 801 kronor, vilket belopp för att

bliva jämnt delbart med tolv borde avjämnas nedåt till 792 kronor i enlighet

med föreskriften i § 5 av sistnämnda kungörelse. På grund härav hem
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

ställde departementet, "att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att

Kristina Johansson finge från och med månaden näst efter den, varunder

hon entledigades från sin anställning vid regementet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 792 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet den 5 oktober 1926 icke

funnit annat att erinra mot intendentsdepartementets föreliggande förslag, än

att pensionsbeloppet icke syntes ämbetsverket böra sättas lägre än det belopp,

som skulle hava tillkommit Kristina Johansson, om hon pensionerats

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående

förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid

armén och marinen, eller alltså 804 kronor.

Uti sitt förberörda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret

sedermera framhållit, att den sålunda föreslagna pensionen för Kristina Johansson,

804 kronor, redan stode i överensstämmelse med de av statskontoret

i sistnämnda utlåtande framlagda grunderna för pensionering av personal

av ifrågavarande slag.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit och då jag i fråga om pensionsbeloppets

storlek ansluter mig till vad statskontoret härutinnan föreslagit,

får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att sömmerskan vid Norrlands artilleriregementes intendenturverkstäder

Kristina Johansson må från och med månaden

näst efter den, varunder hon entledigas från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 804 kronor.

Vad departementschefen ovan under punkterna l;o-*- 25:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten

bifalla samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Yngvar Månsson.

bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 116 käft. (Nr 135.) s«o st 8

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ta proposition nr 135.

Bilaga.

Tabell

utvisande de pensionsbelopp, som efter nedan angivna beräkningsgrunder

skulle tillkomma pensionerad arbetarpersonal.

Samtliga pensioner nyreglerade enligt kungörelsen den 18 juni 1925 nr 280.

Tjenstår

Äldre

pension

(före 1920)

Kung. 859/18

(järnvägsarb.

m. fl.)

Kung. 645/20

(daglönare

vid marinen)

Kung. 87/25

(hingst- depåerna)

Kung. 10/26

(förtids- pension)

15

*) 732

816

20

*) 900

—

—

—

924

Arbetare...........

25

900

852

816

600

1,044

30

996

900

924

750

1,152

35

996

948

1,044

900

1,152

40

1,116

996

1,152

900

1,152

15

—

_

_,

924

20

*) 1,116

—

—

—

1,044

Förman.............<

25

1,116

852

924

720

1,152

30

1.224

900

1,044

870

1,260

35

1,344

948

1,152

1,020

1,260

40

1,452

996

1,260

1,200

1,260

*) Endast undantagsvis beviljad.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1927:36 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. Innan utskottet ingår på de framställningar, som i detta utlåtand s. 41 i texten