Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer
1927-02-18 · 46 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 46 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1927:135, Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
1
tfr 135.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering
av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda
eller förut anställda personer; given Stockholms slott
den 18 februari 1927.
o Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—25:o hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Rosén.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 18 februari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.
Departementschefen, statsrådet Rosén anhåller att få underställa Kungl.
Maj:ts provning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande av
pension åt vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda
personer samt anför därvid följande:
Innan jag ingår på behandling av de olika framställningar, varom här är
fråga och över vilka var för sig statskontoret tidigare under år 1926 avgivit
särskilda utlåtanden, anhaller jag att fa lämna en redogörelse för vissa allmänna
synpunkter beträffande pensionering av arbetare och med dem jämförliga
anställningshavare inom statsförvaltningen, som av statskontoret angivits
i ett av ämbetsverket den 23 december 1926 avgivet förnyat utlåtande
över framställningarna i fråga.
Bihang till riksdagens protokoll 1327. 1 sand. 116 käft. (Nr 135.)
200 27 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
Statskontoret liar (liirvid anfört, bland annat, följande.
Vid avgivande av förslag till riksdagen om beviljande av pensioner åt
arbetare och med dem jämförliga anställningshavare inom skilda grenar av
statsförvaltningen liksom vid riksdagens avgörande av dylika frågor hade
givetvis vid skilda tider olika grunder kommit till tillämpning. Sedan genom
1901 års olycksfallsersättningslag bestämts, att vid fullständig invaliditet en
årlig livränta å 300 kronor skulle utgå, hade detta belopp också i regel beviljats
såsom pension från allmänna indragningsstaten åt arbetare, som efter
långvarig anställning hos staten nödgades avgå på grund av framskriden ålder
eller sjuklighet. När nämnda lag sedermera ersatts av 1916 ars olycksfallsförsäkringslag
med dess friare prövning av ersättningsbeloppet vid full
invaliditet, hade också i allmänhet inträtt eu förhöjning vid beräknandet av de
pensionsbelopp, som borde tillkomma arbetarpersonal; och i samma riktning
hade även verkat den samtidigt inträffade avsevärda sänkningen av penningvärdet.
Under årens lopp hade så kommit till utveckling en norm för bestämmande
av dylika pensioner; och beviljades enligt denna norm pensioner
till arbetare med 500—700 kronor och till förmän med <00— 900 kronor, alltefter
anställningstidens längd. Dessa pensioner utgjorde nu, reglerade enligt
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension
för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer,
arbetarnas 900—1,116 kronor och förmännens 1,116 1,344 kronor.
Yad särskilt beträffade arbetare vid försvarsväsendet hade, efter tillkomsten
av kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) angående pensionsförbättring
åt vid marinen anställda daglönare, pensioner i ett stort antal fall blivit
bestämda enligt grunderna i sagda kungörelse till belopp, som, reglerade enligt
§ 3 av kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), utgjort för arbetare 816—
1,152 kronor och för förmän 924—1,260 kronor.
I ett den 2 september 1925 avgivet utlåtande angående beredande av
pension åt förre skomakeriförmannen J. E. Nydén hade statskontoret erinrat,
att det i bestämmelserna om ny pension i nyssnämnda kungörelse
den 18 juni 1925 förutsattes, att pensioner, som av riksdagen komme att
beviljas efter år 1925, till beloppet så avpassades, att de kunde betraktas
som nyreglerade. När det alltså gällde att i det då förevarande fallet föreslå
ett belopp, som kunde anses lämpligt som nyreglerad pension, hade statskontoret
ansett ledning för beloppets avpassande _ kunna hämtas från de
såsom nyreglerade betecknade pensioner, som jämlikt de i kungörelse den
8 april 1925 (nr 87) fastställda grunder tillkomme viss icke-ordinarie personal
vid statens hingstdepåer. Dessa pensioner utgjorde, för personal i arbetares
ställning 600—900 kronor och för personal i förmans ställning 720—
1,200 kronor allt efter tjänstetidens omfattning. Den av statskontoret i enlighet
med berörda grunder beräknade pensionen för Nydén hade beviljats
av riksdagen (skriv, nr 148/1926, p. 18), som tillika uttalat, att ifrågavarande
grunder borde komma i tillämpning vid beviljande av pension till befattningshavare
i liknande ställning.
Emellertid hade vid 1925 års riksdag behandlats en fråga om pension
åt en kategori av befattningshavare av nu ifrågavarande slag, nämligen
övertaliga civila löntagare vid armén och marinen. De av riksdagen godtagna
grunderna för beviljande av förtidspension åt berörda personal äterfunnes
i kungörelse den 15 januari 1926 (nr 10). Enligt dessa grunder utginge
pensionerna, reglerade på sätt föreskreves i § 3 av kungörelsen den
18 juni 1925 (nr 280) eller alltså med inberäkning av förhöjning I, med 816
—1,152 kronor till arbetare och med 924—1,260 kronor till förmän.
Kungl. Maj:ts proposition nr 135. 3
Under <11 1926 både statskontoret avgivit utlåtanden i ett antal ärenden
angående beredande av pension åt sådan personal, som bär avsåges, utan
att ärendena ifråga ännu blivit underställda riksdagens prövning. I de flesta
a.Y ^essa utlåtanden hade statskontoret vid beräknande av pensionens belopp
tillämpat de i förenämnda kungörelse den 24 augusti 1920 (nr 645) angivna
grunderna för bestämmande av pension åt daglönare.
... Emellertid både beträffande vissa av dessa förslag erinrats, att sålunda
i-rii agn^ Pensi°nsbelopp understege de belopp, som i förtidspension skulle
tillkommit^ motsvarande personal enligt förenämnda kungörelse den 15 januari
1926 (nr 10); och det både därvid framhållits, att för personal vid
försvarsverken, soni måste avga på grund av hög ålder eller sjukdom och
därvid föresloges till pension från allmänna indragningsstaten, det måste
synas orättvist, om de bekomme lägre pensionsbelopp än som tillkomme
likställd personal, som på grund av indragningarna vid försvarsväsendet
bleve entledigad och kanske endast obetydligt överskridit 50 år och ännu
vore i stånd att med arbete försörja sig.
Da statskontoret icke kunde annat än erkänna riktigheten av vad sålunda
anmärkts, både statskontoret ansett sig böra till förnyad prövning upptaga
frågan om storleken av de pensioner, som omhandlats i förenämnda utlåtanden
, och både statskontoret därvid i avseende å den princip, som skäligen
borde komma i tillämpning vid bestämmandet av pensioner av förevarande
slag, ansett sig böra till eu början närmare undersöka skiljaktigheterna
mellan de grunder för pensionering av likställd personal, som senast
prövats och godkänts av riksdagen, eller sålunda de grunder, som återfunnes
i kungörelserna den 8 april 1925 (nr 87) och den 15 januari 1926 (nr 10).
Vid en jämförelse mellan sistnämnda två kungörelser framginge, att de
pensioner, som finge utgå enligt den förra, vore avsevärt mindre än pensioner,
beviljade enligt den senare; i själva verket vore de också — såsom
framginge av en vid statskontorets utlåtande fogad tabell (Se Bil.) — till beloppet
lägre än de pensioner, som av riksdagen tidigare beviljats. Vad sålunda
framkommit föranledde statskontoret att ej längre vidhålla sitt förslag att
de i kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87) intagna grunderna skulle tillämpas
vid bestämmande av pensioner av nu ifrågavarande slag, utan ville statskontoret
i stället föreslå, att föreskrifterna angående förtidspension i kungörelsen
den 15 januari 1926 (nr 10) skulle komma till användning. De
enligt denna senare kungörelse utgående pensionerna stämde till beloppet
bättre med de pensioner, som tidigare beviljats åt sådana befattningshavare,
som nu vore i fråga. Härtill komme, att denna kungörelse avsåge pensionering
av många olika och delvis mycket stora kårer av arbetare och att den
alltså i motsats till kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87) redan haft och
komme att få en synnerligen omfattande tillämpning.
I detta sammanhang ville statskontoret framhålla, att den avlöning, efter
vilken pensionsbeloppen i kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87) om pension
åt viss icke-ordinane personal vid hingstdepåerna avpassats, visserligen betecknats
såsom nyreglerad, men att denna avlöning numera befunnits alltför
låg. Till följd därav hade förslag till ny lönereglering utarbetats, och torde
detsamma vara avsett att föreläggas 192 i års riksdag, i sammanhang varmed
det torde vara ofrånkomligt att även bestämma högre pensionsbelopp för
nämnda personal. 1
Vad hittills anförts gällde i främsta rummet pensioneringen av manlig
personal. b h
I fråga om kvinnliga arbetare, hade pensionerna beräknats efter mera enhetliga
grunder. De både sedan åtskilliga år tillbaka bestämts efter eu
skala, uppgjord med stöd av föreskrifterna i kungörelsen den 24 augusti
Ang. pension
åt andre
verkmästaren
K. A. Malmsten.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
1920 (nr 645). Enligt denna skala hade pensionerna beräknats till 300 kronor
vid 15 års tjänstgöring med tillägg av 10 kronor för varje år därutöver,
dock högst 500 kronor. Reglerade enligt § 3 av kungörelsen den 18 juni
1925 (nr 280) hade dessa pensioner utgjort lägst 564 kronor och högst 816
kronor.
Även kvinnlig personal av nu ifrågavarande slag syntes enligt statskontorets
mening böra få sina pensioner beräknade efter de av riksdagen
senast fastställda grunderna för pensionering av arbetare och likställda,
d. v. s. efter föreskrifterna i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10); och
skulle i så fall pensionsbeloppen komma att för arbeterskor bliva lägst 624
kronor och högst 876 kronor.
Yad statskontoret ovan anfört innebure emellertid ej, att statskontoret ansåge
de föreslagna pensioneringsgrunderna böra undantagslöst tillämpas. Viss
avvikelse torde av skilda anledningar böra förekomma, såsom fallet ock varit
i fråga om tillämpningen av de hittills använda pensioneringsgrunderna.
Vad beträffade icke yrkesutbildade arbetare, såsom fästnmgsbyggnadsarbetare
och grovarbetare i allmänhet, hade vid dessas pensionering sedan
ett antal år tillbaka föreskrifterna i kungörelsen den 8 november 1918 (nr
859) angående pensionering av arbetare vid statens järnvägsbyggnader och
statens vattenfallsverks byggnadsavdelning ansetts höra tillämpas. Dessa
pensioner, reglerade enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), hade uppgått
till lägst 852 kronor (vid 25 tjänstår) och högst 996 kronor. För denna
personal syntes de för yrkesutbildade arbetare avsedda pensionsbeloppen i
kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) väl högt tilltagna. Dylika arbetare
torde därför alltfort böra pensioneras i enlighet med hittills tillämpade
grunder. Likaså torde stallbetjänter vid andra institutioner än hingstdepåerna
fortfarande tillsvidare böra pensioneras enligt kungörelsen den 8 april 1925
(nr 87). . . , , ,
För vissa arbeterskor med arbete, för vilket yrkesutbildning ej erfordrades,
t. ex. städerskor, torde hittills tillämpade lägre pensioneringsgrunder böra
komma till användning.
Vidare borde givetvis vid bestämmande av pensioner åt ifrågavarande
personal tillses, att pensionsbeloppet, bestämt enligt de ovan föreslagna
grunderna, ej bleve högre än att det stode i rimligt förhållande till den
under tjänstetiden uppburna avlöningen.
I anslutning till vad statskontoret sålunda anfört, har ämbetsverket i
sitt berörda utlåtande hemställt, att vissa av ämbetsverket i dess tidigare
över ifrågavarande framställningar avgivna utlåtanden föreslagna pensionsbelopp
måtte omräknas i enlighet med här förut angivna grunder.
För det närmare innehållet i statskontorets förslag i förevarande avseende
kommer redogörelse att lämnas i samband med behandlingen av de särskilda
framställningarna, till vilka jag nu anhåller att få övergå.
l:o.
Uti skrivelse till generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet den
11 januari 1926 har styresmannen för Åkers krutbruk gjort framställning om
beredande av pension åt andre verkmästaren vid nämnda krutbruk Karl
August (Andersson) Malmsten.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Malmsten, som är född den 30
september 1865, den 1 oktober 1894 anställts såsom arbetare vid Åkers
5
KungI. Maj-.ts proposition nr 135.
krutbruk, den 30 november 1904 befordrats till förman vid krutbruket och
alltsedan den 1 januari 1916 varit tillförordnad verkmästare av andra klass
därstädes; att lian utnämnts till svärdsman den 12 mars 1922; samt att han
sedan den 1 januari 1922 uppburit avlöning enligt 12 löneklassen i 4 lönegraden,
löneplan C, i gällande avlöningsreglemente för officerare och underofficerare
samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén
och marinen den 29 juni 1921.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1926 anfört, att
beställningshavare i samma lönegrad som den, vilken Malmsten tillhörde,
ägde vid avgång ur tjänsten, sedan vederbörande uppnått föreskriven levnads-
och tjänstålder, uppbära pension, fyllnadspension och pensionsförbättring
jämlikt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) med 2,310 kronor
jämte härå enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) stadgad förhöjning
av 414 kronor, eller sammanlagt 2,724 kronor. Då Malmsten, vilken tillhört
sin nuvarande lönegrad i tio år, uppnått en levnadsålder av 60 år och varit
anställd i kronans tjänst i 31 år, syntes det departementet, att han vid avgången
från sin tjänst rimligen borde komma i åtnjutande av pension. Departementet
hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd i syfte
att Malmsten vid sin avgång ur tjänsten tilldelades en pension av 2,724 kronor
för år.
Statskontoret har den 1 mars 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att det med hänsyn till föreliggande omständigheter syntes billigt,
att, när Malmsten befunnes icke lämpligen kunna längre bibehållas i sin
befattning såsom andre verkmästare vid Åkers krutbruk, han bleve berättigad
att åtnjuta någon pension av statsmedel. Då med det av arméförvaltningens
artilleridepartement framställda förslaget syntes vara avsett att åt Malmsten
bereda samma pension, som tillkomme en ordinarie innehavare av befattning
i den löneställning Malmsten innehade, kunde statskontoret emellertid
icke biträda detta förslag. En sådan likställighet i pensionshänseende syntes
nämligen icke kunna anses riktig i betraktande därav, att Malmsten icke
erlagt några avgifter för egen pensionering eller eljest fått vidkännas motsvarande
nedsättning i avlöningen. När förslag framlagts för 1923 års riksdag
(propositionen nr 149) om pension åt ritaren vid ingenjörsdepartementet vid
flottans varv i Karlskrona G. A. Danielsson, hade erinrats, att denne, med
hänsyn till innehavande avlöning, syntes i fråga om pensionsbeloppets storlek
närmast vara att jämföra med mästare å månadslönarstat, för vilken
en sammanlagd pensionsförmån (pension, fyllnadspension och pensionsförbättring)
av 1,910 kronor vore gällande, men att för Danielsson, som icke i
likhet med mästare erlagt några avgifter för sin pensionering, en årlig pension
av 1,700 kronor syntes skälig. I överensstämmelse härmed hade enligt
riksdagens beslut pensionen åt Danielsson avpassats. Med åberopande av
vad sålunda förekommit rörande pensionering av en befattningshavare, med
vilken Malmsten syntes kunna i Inne- och pensionshänseende jämföras, finge
Ant/, pension
åt förre
andre maskinisten
0. AWangström.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
statskontoret — under erinran tillika, att pensionsbeloppet numera i överensstämmelse
med det för 1926 års riksdag i propositionen nr 63 framlagda
förslaget borde så avpassas, att detsamma kunde med avseende å tilläggsförmån
betraktas såsom nyreglerat — i detta fall förorda ett pensionsbelopp
av 2,052 kronor, motsvarande en oreglerad pension å 1,700 kronor. På
grund av det anförda hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att Malmsten finge från och med månaden näst efter
den, vari avgång från tjänsten ägde rum, under återstående livstiden åtnjuta
pension å allmänna indragningsstaten till belopp av 2,052 kronor
årligen.
Sedermera har emellertid statskontoret uti sitt förut omförmälda utlåtande
den 23 december 1926 framhållit, att Malmsten, därest kungörelsen den 15
januari 1926 (nr 10) varit på honom tillämplig, skulle hava tillerkänts förtidspension
såsom tillhörande grupp I a) i sagda kungörelse till reglerat belopp
av 2,544 kronor. Statskontoret ville därför ifrågasätta, att pensionen för
Malmsten bestämdes till sistnämnda belopp.
Med hänsyn till Malmstens långa anställningstid i statens tjänst synes
det mig billigt, att han efter erhållet avsked kommer i åtnjutande av pension
av statsmedel. Beträffande pensionsbeloppets bestämmande ansluter
jag mig till de av statskontoret i dess förut omförmälda utlåtande den 23
december 1926 härutinnan anförda synpunkterna.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att andre verkmästaren vid Åkers krutbruk Karl August
(Andersson) Malmsten må från och med månaden näst efter
den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 2,544 kronor.
2:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens intendentsdepartement den 25 januari
1926 har chefen får arméns intendenturförråd i Boden gjort framställning om
beredande av pension åt andre maskinisten vid intendenturförrådet därstädes
Olof Albert Wangström.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wangström, som är född den
28 februari 1866, tjänstgjort såsom maskinist vid Norrbottens regemente från
och med den 27 september 1907 till den 15 juli 1912, då han anställts såsom
andre maskinist vid intendenturförrådet i Boden; att han på grund av sjukdom
(lungemfysem och hjärtsjukdom), till vars utveckling tjänstgöringen
med sannolikhet i hög grad bidragit, är oförmögen till allt tyngre arbete
och ej längre kan bestrida sin tjänst samt att denna oförmåga är bestående
för framtiden; att han på ett synnerligen mönstergillt sätt skött sin tjänst
och städse iakttagit en hedrande vandel; samt att han under de senare åren
vid intendenturförrådet åtnjutit, förutom fri bostad med vedbrand och lyse,
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
kontant avlöning, som, frånsett dyrtidstilllägg, uppgått till i medeltal omkring
2,000 kronor för år.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har avméförv ältning ens intendentsdepartement
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 februari 1926 anfört, att
departementet, i betraktande av Wangströms jämförelsevis langa och väl
vitsordade verksamhet i statens tjänst och da det enligt läkarbetyg syntes
mycket troligt, att hans tjänstgöring såsom maskinist vid intendenturförrådet
i hög grad bidragit till utvecklingen av hans sjukdom, funne det vara
med rättvisa och billighet överensstämmande, att han efter erhållet avsked
från sin anställning vid förrådet komme i åtnjutande av något understöd
från statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt
understöd erinrade departementet därom, att riksdagen i allmänhet plägat
bevilja pensioner å 800 kronor ä 1,000 kronor åt vid armén anställda arbetare,
vilka intagit förmans ställning. Med hänsyn till att Wångströms tjänstgöring
omfattade en tid av allenast omkring 18 1/2 år, funne departementet
sig böra åt honom föreslå en årlig pension av 800 kronor. På grund härav
hemställde intendentsdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Wangström finge från och med månaden näst efter den, under
vilken han erhölle avsked från sin anställning vid intendenturförrådet, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 800 kronor.
Statskontoret har den 18 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att då Wangström vid framskriden ålder och efter åtskilliga års
väl vitsordat arbete i statens tjänst inom kort nödgades till följd av sjuklighet
lämna sin anställning, ville det synas statskontoret billigt, att någon
pension bereddes honom. Vad pensionsbeloppet beträffade, syntes man
kunna utgå från att, om Wangström innehaft fullt antal tjänstår, pensionsbeloppet
skulle hava bestämts till 1,344 kronor, motsvarande en oreglerad
pension å 900 kronor. Då Wangström icke kunde räkna mer än inemot 19
år i statstjänst, men å andra sidan nödgades till följd av sjukdom avgå i förtid,
syntes pensionsbeloppet i överensstämmelse med vad som i allmänhet gällde
i fråga om sjukpension böra utgöra 3/4 av förenämnda nyreglerade pensionsbelopp,
1,344 kronor, eller alltså 1,008 kronor.
Uti sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har emellertid statskontoret
sedermera erinrat om att enligt kungörelsen den 15 januari 1926
(nr 10) förtidspension för maskinist utgjorde 1,910 kronor, eller, efter nyreglering
enligt § 3 av kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), 2,163 kronor.
Vid sådant förhållande funne statskontoret dåmera, att Wangströms pension
skäligen syntes böra bestämmas till 3/4 av 2,163 kronor eller, efter föreskriven
avrundning, till 1,620 kronor.
Genom brev den 26 mars 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Wangström
finge tills vidare från och med månaden näst efter den, i vilken han
8
Ang. pension
åt förre
skomakare
mästaren
P. M. Svensson
Sandström.
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
avginge från sin anställning vid arméns intendenturförråd i Boden, från
lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 75 kronor
vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt
honom blivit slutligt prövad, med skyldighet för Wangström att, i den mån
pension kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit
nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för
sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom
överföring av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande
dyrtidstillägg.
Jag biträder statskontorets förslag att bereda Wangström en årlig pension
av 1,620 kronor. Då Wangström, enligt vad jag inhämtat, avgått från
sin anställning med utgången av september månad 1926, torde pensionen
böra utgå från och med den 1 oktober samma år.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre andre maskinisten vid arméns intendenturförråd i
Boden Olof Albert Wangström må från och med den 1 oktober
1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära eu årlig pension av 1,620 kronor.
3:o.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 18 januari 1926, har
skomakarmästaren vid Kronobergs regemente Peter Magnus Svensson
Sandström anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sandström, som är född den 6
september 1863, varit anställd såsom skomakarmästare vid Kronobergs regementes
intendenturverkstäder under tiden 1 april 1897—31 januari 1926; att
han pa grund av åderförkalkning är så gott som oförmögen till allt arbete;
att han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som,
frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 2,340 kronor för år;
samt att han på ett mönstergillt sätt bestritt sina åligganden och städse,
såväl i som utom tjänsten, visat ett hedrande uppförande.
Ansökningen har tillstyrkts av chefen för Kronobergs regemente samt av
chefen för första arméfördelningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 februari 1926 anfört,
att departementet i betraktande av Sandströms långa och väl vitsordade
verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att han komme i åtnjutande av något understöd från statens
sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd
ville departementet erinra därom, att riksdagen i allmänhet plägat bevilja
pensioner å 800 ä 1,000 kronor för år åt vid armén anställda arbetare,
9
Kuntjl. Maj:ts proposition nr 135.
vilka intagit förmans ställning. Med hänsyn till Sandströms långvariga arbete
såsom skomakarmästare, uppgående till en tid av närmare 29 år, funne
departementet sig böra åt Sandström föreslå en årlig pension av 900 kronor;
och hemställde på grund härav intendentsdepartementet, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att Sandström finge från och med "den 1 februari
1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 900 kronor.
Statskontoret har den 22 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att da Sandström vid framskriden ålder och efter långvarig, väl vitsordad
tjänstgöring såsom föreståndare för skomakeriverkstaden vid Kronobergs
regemente nödgats till följd av sjuklighet lämna sin anställning och
vore oförmögen att hädanefter genom arbete försörja sig, syntes goda skäl
föreligga för beredande åt honom av någon pension av statsmedel. Vad
pensionsbeloppet beträffade, torde man vid dess beräknande kunna utgå ifrån,
att Sandström, om han innehaft 35 tjänstår, skulle hava i oreglerad pension
bekommit 1,000 kronor i överensstämmelse med vad som under sådan förutsättning
plägat under senare åren beviljas en föreståndare för regementsverkstad.
Då Sandström räknade endast 28 tjänstår, torde beloppet böra i förhållande
till tjänstårens antal avkortas till 800 kronor. Å andra sidan torde pensionen
böra i överensstämmelse med det förslag, som för 1926 års riksdag framlagts
i propositionen nr 63, avpassas så, att densamma i avseende å tilläggsförmåner
kunde behandlas såsom nyreglerad; och om därför i pensionsbeloppet
inräknades pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr
360) och förhöjningar enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), syntes
pensionsbeloppet i detta fall böra bestämmas till 1,224 kronor. Å detta belopp
borde alltså icke annan tilläggsförmån åtnjutas än dyrtidstillägg enligt
de bestämmelser, som nu gällde eller kunde varda stadgade i fråga om dylik
förmån å pensioner åt f. d. befattningshavare i statens tjänst. Statskontoret
hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Sandström
finge från och med den 1 februari 1926 åtnjuta pension från allmänna
indragningsstaten till belopp av 1,224 kronor årligen.
Härutinnan har statskontoret icke ansett sig böra föreslå någon ändring
i sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926.
Genom brev den 26 mars 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Sandström
finge tills vidare, räknat från och med den 1 februari 1926, från lantförsvarets
anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 90 kronor vid
varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt honom
blivit slutligt prövad, med skyldighet för Sandström att, i den mån pension
kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna
understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna
understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring av
till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtids
-
10
Kungl. Maj:ta proposition nr 135.
Jag biträder myndigheternas förslag om beredande av pension åt Sandström.
Pensionsbeloppets storlek torde i enlighet med vad statskontoret
föreslagit böra bestämmas till 1,224 kronor eller samma belopp, som skulle
hava tillkommit Sandström i förtidspension enligt kungörelsen den 15 januari
1926 (nr 10), därest han avskedats såsom övertalig i samband med övergången
till den nya försvarsorganisationen. Pensionen torde böra utgå från
och med den 1 februari 1926.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre skomakarmästaren vid Kronobergs regemente Peter
Magnus Svensson Sandström må från och med den 1 februari
1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,224 kronor.
4:o.
Ang. pension
åt förre
skräddarmästaren
J. Kall.
Ansökningen har tillstyrkts av chefen för Kronobergs regemente samt av
chefen för första arméfördelningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intention
tsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 april 1926 anfört,
att departementet i betraktande av Källs långa och väl vitsordade verksamhet
i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att han komme i åtnjutande av något understöd från statens sida
för sin återstående levnad. Yad beträffade storleken av dylikt understöd,
syntes man vid dess beräknande böra utgå ifrån, att Käll, med hänsyn till
att han tjänstgjort såsom arbetare omkring 10 år och såsom förman i 29
år, skulle hava i oreglerad pension erhållit ett belopp av 1,000 kronor för
år, i överensstämmelse med vad som under senare åren plägat beviljas före
-
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 10 mars 1926 dagtecknad skrift har
skräddarmästaren vid Kronobergs regementes intendenturverkstäder Johannes
Käll anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Käll är född den 12 mars 1867;
att han, som under tiden 17 maj 1888—1 februari 1902 varit soldat vid
Kronobergs regemente, efter att under en tid av omkring 10 år hava varit
anställd såsom skrädderiarbetare vid regementet, sedan den 1 april 1897
tjänstgjort såsom förman vid regementets intendenturverkstäder, vilken sistnämnda
befattning han emellertid lämnat med utgången av mars månad
1926; att han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning,
som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal 2,340 kronor för år; att
han på grund av sockersjuka och vrkesneuros i höger hand och arm för
all framtid torde vara oförmögen att sköta sin tjänst; att han på ett tillfredsställande
sätt fyllt sina åligganden och såväl i som utom tjänsten ådagalagt
ett hedrande uppförande; samt att han icke åtnjuter underhåll från Yadstena
krigsmanshuskassa.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
ståndare för regementsverkstad. Till detta belopp syntes böra läggas det
pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen den 15
juni 1922 (nr 360). De förhöjningar, som med tillämpning av bestämmelserna
i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) belöpte å ifrågavarande pension
och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I 204 kronor och förhöjning II
75 kronor eller tillhopa 279 kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde
betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå till (1,000 + 180 + 279 =)
1,459 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde avjämnas
nedåt till 1,452 kronor i enlighet med föreskriften i § 5 av sistnämnda
kungörelse. Då emellertid Kall på grund av sjuklighet nödgats i
förtid lämna sin befattning vid regementet, syntes pensionen, i överensstämmelse
med vad som gällde angående sjukpension, böra nedsättas till %
av ovanberörda belopp, 1,452 kronor, eller till 1,089 kronor för år. På grund
av vad sålunda anförts, hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva, att Käll finge från och med den 1 april 1926
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 1,089 kronor.
Statskontoret har den 5 maj 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att, enligt vad ansökningshandlingarna utvisade, goda skäl förelåge
för beredande av något årligt understöd åt sökanden. Beträffande pensionsbeloppet
finge statskontoret erinra, att vid regementsverkstäder anställda
förmän, vilka kunnat räkna minst 35 tjänstår, under senare år efter avsked
erhållit pension med 1,000 kronor årligen. Såsom arméförvaltningens intendentsdepartement
anfört, motsvarades äldre pension å 1,000 kronor av ny
pension å 1,452 kronor. Intendentsdepartementet hade emellertid ansett,
att, då sökanden på grund av sjukdom nödgats lämna sin anställning, ifrågavarande
belopp borde, i överensstämmelse med vad som gällde angående
sjukpension, i föreliggande fall reduceras till tre fjärdedelar härav. I anledning
härav finge statskontoret framhålla, att jämlikt föreskrift i 7 § av
civila pensionslagen pension utginge med avkortat belopp endast för den
händelse tjänstårens antal understege det för erhållande av hel pension stadgade
antalet tjänstår. På grund härav och då sökanden hade betydligt mera
än 35 tjänstår, tillstyrkte statskontoret, att åt honom utverkades pension
med 1,452 kronor årligen.
I sitt förut omförmälda utlåtande den 23 december 1926 har emellertid
statskontoret framhållit, att förtidspension enligt kungörelsen den 15 januari
1926 (nr 10) skulle, därest Käll varit till sådan pension berättigad, för honom
hava utgjort 1,260 kronor. Pensionen från allmänna indragningsstaten för
honom syntes därför böra bestämmas till sistnämnda belopp.
Enligt brev den 4 juni 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Käll finge
tills vidare, räknat från och med den 1 april 1926, från lantförsvarets anslag
till extra utgifter utbetalas understöd med 100 kronor vid varje månads utgång,
intill dess frågan om beredande av pension åt honom blivit slutligt
Ang. pension
åt slöjdförmannen
P. E. Sand.
12 Kungl. Maj.ts proposition nr 135.
prövad, med skyldighet för Kall att, i den män pension kunde bliva honom
tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd,
till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,
vilken återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna
pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.
Aven jag tillstyrker, att Kall beredes pension av statsmedel under sin
återstående levnad. Vad angår pensionsbeloppets storlek, torde detsamma,
såsom statskontoret i sitt utlåtande den 23 december 1926 ifrågasatt, böra
bestämmas till 1,260 kronor för år.
Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre skräddarmästaren vid Kronobergs regementes intendenturverkstäder
Johannes Käll må från och med den 1
april 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.
5:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens intendentsdepartement den 23 mars
1926 har t. f chefen för Upplands infanteriregemente gjort framställning om
beredande av pension åt slöjdförmannen vid nämnda regemente Per Erik
Sand.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sand, som är född den 24 oktober
1854, under tiden 9 april 1875—8 juni 1910 varit soldat och underbefäl
vid Itasbo kompani av ovannämnda regemente; att han från och med
den 1 januari 1905 till och med den 31 december 1915 varit anställd vid
regementets huvudförråd och den 1 januari 1916 vunnit anställning såsom
slöjdförman vid regementet, vilken anställning han fortfarande innehar; att
han enligt utfärdat läkarbetyg på grund av sjukdom numera är urståndsatt
att försörja sig genom arbete; att han under de senare åren vid regementet
uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till 1,800 kronor
för år, varjämte han i årligt understöd åtnjuter: från Vadstena krigsmanshuskassa
260 kronor, från korprals- och soldatpensionskassan 15 kronor och
från invalidhusfonden likaledes 15 kronor; samt att han fullgjort sina olika
tjänstuppdrag på ett berömvärt sätt.
Chefen för femte arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t anfört, att departementet i
betraktande av Sands långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst
funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han från
och med månaden näst efter den, då han erhölle avsked från sin befattning
vid regementet, komme i åtnjutande av något understöd från statens sida
för sin återstående levnad. Vad beträffade storleken av dylikt understöd,
torde man vid dess beräknande böra utgå ifrån, att Sand med hänsyn till
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
sill långa verksamhet i statens tjänst, varunder han under mera än JO år
tjänstgjort såsom förman, skulle hava i oreglerad pension erhållit ett belopp
av 800 kronor för år i överensstämmelse med vad som under senare åren
plägat beviljas arbetare vid armén, som intagit förmans ställning. Till detta
belopp torde böra läggas det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes
i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360), angående pensionstillägg
åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar,
som med tillämpning av bestämmelserna i kungörelsen den
18 juni 1925 (nr 280), med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade
f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, belöpte å
ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I kronor
177:— och förhöjning II kronor 75:— eller tillhopa 252 kronor. Pensionen
avpassad så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå
till (800 + 180 + 252 =) 1,232 kronor, vilket belopp för att bliva jämnt delbart
med tolv borde avjämnas nedåt till 1,224 kronor i enlighet med föreskriften
i § 5 av sistnämnda kungörelse.
Vid sådant beräknande av pensionen skulle Sand — frånsett övriga honom,
enligt ovan tillkommande understöd — med inräknande av det understöd,
å 260 kronor för år, som utginge från Vadstena krigsmanshuskassa, erhålla
sammanlagt 1,484 kronor för år i pension och understöd, vilket belopp med
284 kronor överstege 2/3 av hans ordinarie årsinkomster vid regementet.
Detta syntes emellertid departementet icke lämpligt, utan hölle departementet
före, att pensionen borde med inräknande av det underhåll, Sand
uppbure från Vadstena krigsmanshuskassa, bestämmas till sammanlagt allenast
1,200 kronor för år eller motsvarande 2/3 av de inkomster, han under
senare åren uppburit vid regementet. På grund härav hemställde departementet,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Sand finge
från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades från sin
befattning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära eu årlig pension till så stort belopp, att pensionen,
jämte vad av honom åtnjötes från Vadstena krigsmanshuskassa, komme att
uppgå till sammanlagt 1,200 kronor.
Statskontoret har i avgivet utlåtande den 16 juli 1926 förklarat sig icke
hava något att erinra mot vad intendentsdepartementet sålunda hemställt.
Uti sitt förberörda utlåtande den 23 december 1926 har emellertid statskontoret
sedermera framhållit, att i överensstämmelse med grunderna i kungörelsen
den 15 januari 1926 (nr 10) nyssnämnda belopp, 1,200 kronor, syntes
böra höjas till 1,260 kronor.
Genom beslut den 3 september 1926 har Kungl. Maj. t medgivit, att till
Sand finge tills vidare från och med månaden näst efter den, i vilken han
avginge från sin anställning vid Upplands infanteriregementes intendenturverkstäder,
från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd
med 75 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av
14
Ang. pension
åt förre
fodermarsken
J. E- Nordström.
Kungl. Majits proposition nr 135.
pension åt honom blivit slutligt prövad, med skyldighet för Sand att, i den
mån pension kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han
uppburit nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för
sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom
överföring av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande
dyrtidstillägg.
I likhet med myndigheterna anser även jag, att Sand bör beredas pension
av statsmedel. I fråga om pensionsbeloppets storlek anser jag i likhet med
statskontoret, att detsamma bör bestämmas så, att pensionen, tillika med från
Vadstena krigsmanshuskassa till Sand utgående underhåll, kommer att uppgå
till sammanlagt 1,260 kronor för år.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att slöjdförmannen vid Upplands infanteriregementes intendenturverkstäder
Per Erik Sand må från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigas'' från sin anställning
vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära årlig pension till så stort
belopp, att densamma, tillika med vad av honom åtnjutes från
Vadstena krigsmanshuskassa, kommer att uppgå till sammanlagt
1,260 kronor årligen.
6:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 24 mars 1926 dagtecknad skrift har
dåvarande fodermarsken vid Utnäslöts remontdepå Johan Emrik Nordström
anhållit att vid avgång ur tjänst i samband med remontdepåns indragning
komma i åtnjutande av pension i stället för avskedsersättning enligt kungörelsen
den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning
åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nordström, som är född den
18 augusti 1877, varit anställd såsom hästskötare vid Ottenby remontdepå
under tiden 15 maj 1895—27 december 1903 samt såsom fodermarsk vid
Utnäslöts remontdepå från den 1 januari 1904 till sistnämnda depås indragning
den 30 september 1926; att hans avlöningsförmåner såsom fodermarsk
under tiden 1 april 1925—31 mars 1926 uppgått till omkring 2,700 kronor;
att han lider av kronisk njurinflammation, i följd varav hans arbetsförmåga
är i hög grad nedsatt; samt att han städse på ett synnerligen förtjänstfullt
sätt fullgjort sitt arbete i kronans tjänst.
Cheferna för Utnäslöts remontdepå och remonteringsstyrelsen samt inspektören
för kavalleriet hava tillstyrkt den gjorda ansökningen. I
I ärendet hava arméförvaltningens intendents- och civila departement den 15
juni 1926 avgivit utlåtande samt därvid anfört, att enär Nordström, som
vore född den 18 augusti 1877, vid avgången ur tjänst den 30 september
1926 i samband med indragningen av Utnäslöts remontdepå ännu icke upp
-
15
Kungl. MajUs proposition nr 135.
nått den för erhållande av förtidspension jämlikt § 4 av kungörelsen den 15
januari 1926 angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga
civila löntagare vid armén och marinen stadgade levnadsåldern av 50 år,
departementen ansåge sig icke kunna tillstyrka bifall till ansökningen.
Nordström, som vid tiden för avskedet innehaft anställning i statens tjänst
i över 31 år och vars avlöningsförmåner under tiden 1 april 1925—31 mars
1926 enligt uppgift uppginge till sammanlagt 2,680 kronor 20 öre, syntes
jämlikt § 6 av nämnda kungörelse vid avgång ur tjänst vara berättigad till
en avskedsersättning av 6,800 kronor.
Statskontoret, som den 13 augusti 1926 ävenledes avgivit utlåtande i ärendet,
har därvid anfört följande.
Av handlingarna framginge, att Nordström vid avgång ur tjänst den 30
september 1926 i samband med indragning av Utnäslöts remontdepå uppnått
49 levnadsår samt under 31 år varit anställd i statens tjänst. Han uppfyllde
sålunda, med avseende å levnadsålder, icke fordringarna för att komma
i åtnjutande av förtidspension enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)
men vore berättigad till sådan avskedsersättning, som avsåges i § 6 av
samma kungörelse. Emellertid vore hans arbetsförmåga enligt läkarintyg i
mycket hög grad nedsatt, och vid sådant förhållande förelåge beträffande
honom sådana omständigheter, som plägade giva anledning till framställning
hos riksdagen om beviljande av pension. På grund härav och då det syntes
vara med billighet överensstämmande, att ett årligt understöd bereddes Nordström
till sådant belopp, som skulle hava tillkommit honom enligt nämnda
kungörelse, därest han vid avgång ur tjänst uppnått 50 levnadsår, eller sålunda
1,080 kronor, finge statskontoret hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva, att Nordström i stället för honom tillkommande
avskedsersättning måtte från och med den 1 oktober 1926 under sin återstående
livstid uppbära pension till belopp av (1,080 + 190 avrundat till)
1,260 kronor årligen att utgå från allmänna indragningsstaten och åtnjutas
enligt föreskrifterna i nyssnämnda kungörelse den 15 januari 1926 (nr 10).
Härutinnan har statskontoret i sitt förenämnda utlåtande den 23 december
1926 icke funnit anledning föreslå någon ändring.
Med hänsyn till vad statskontoret anfört, finner jag billigt, att Nordström
i stället för avskedsersättning beredes en årlig pension från allmänna indragningsstaten.
Beträffande pensionsbeloppet ansluter jag mig till vad statskontoret
härutinnan föreslagit.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre fodermarsken vid Utnäslöts remontdepå Johan
Emrik Nordström i stället för honom tillkommande avskedsersättning
må från och med den 1 oktober 1926 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 1,260 kronor, att åtnjutas enligt föreskrifterna i
kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10).
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
7:o.
Anåt förre°n Uti skriyelse tin arméförvaltningens artilleridepartement den 4 december
arbetaren 1925 har styresmannen för Åkers krutbruk gjort framställning om beredande
J. R. Rylén. av pension åt arbetaren vid krutbruket Johan Robert Rylén.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Rylén, som är född den 24
februari 1846, varit anställd vid Åkers krutbruk sedan den 1 april 1880; att
han på grund av nedsatta krafter och allmänna åldersförändringar ej längre
är arbetsför; att han, förutom fri bostad med vedbrand, under år 1924 vid
krutbruket uppburit en kontant avlöning av omkring 1,600 kronor; samt att
han under anställningstiden sig utmärkt väl förhållit.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1926 anfört,
att det syntes departementet billigt, att Rylén genom pension bereddes hjälp
till livsuppehälle under sin återstående livstid. Med avseende å storleken
av den ifrågasatta pensionen ansåge departementet — i betraktande av Ryléns
långa och väl vitsordade tjänstgöring samt hans höga ålder ävensom
av de belopp, riksdagen beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker och
anstalter — sig böra föreslå 800 kronor för år. På grund härav hemställde
departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja Rylén en årlig pension under hans återstående livstid
av 800 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, då han
avginge från sin anställning vid krutbruket.
I avgivet utlåtande den 11 februari 1926 har statskontoret anfört, att vid
utmätande av det pensionsbelopp, som i föreliggande fall lämpligen borde
ifrågakomma, de i kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) angivna grunderna
för pensionsförbättring åt vid marinen anställda daglönare syntes böra
vinna tillämpning. Enligt föreskrifterna i nämnda kungörelse utginge till
daglönare, som ej vore förman eller sjukvaktare och vilken i likhet med
Rylen kunde räkna 45 tjänstar, en pension å 800 kronor. Ifrågavarande
pensionsbelopp borde emellertid omräknas till s. k. ny pension, varvid skulle
iakttagas bestämmelserna i § 2 mom. 3 d) i kungörelsen den 18 juni 1925
(nr 280). Då en omräkning i enlighet härmed gåve till resultat, att eu äldre
pension å 800 kronor motsvarades av ny pension å 1,152 kronor, tillstyrkte
statskontoret, att åt Rylén utverkades pension från allmänna indragningsstaten
å sistnämnda belopp, att utgå från och med dagen efter den, då han
entledigades från sin anställning.
I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret sedermera
framhållit, att därest Rylén varit berättigad till förtidspension enligt
kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10), skulle denna pension hava uppgått
till enahanda belopp, som statskontoret här förut föreslagit. Vid sådant förhållande
vidliölle ämbetsverket sitt nyssnämnda förslag.
Genom brev den 26 mars 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Rylén
finge tills vidare från och med månaden näst efter den, i vilken han avginge
från sin anställning vid Åkers krutbruk, från lantförsvarets anslag till extra
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
utgifter utbetalas understöd med 85 kronor vid varje månads utgång, intill
dess frågan om beredande av pension åt honom blivit slutligt prövad, med
skyldighet för Rylen att, i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd
jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd, till nämnda
anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken
återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna pensionsmedel
och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.
I likhet med myndigheterna anser även jag, att Rylén bör beredas pension
av statsmedel. I fråga om pensionens storlek ansluter jag mig till vad
statskontoret i sådant avseende föreslagit, eller att pensionen bestämmes till
1,152 kronor för år. Då, enligt vad jag under hand inhämtat, Rylén lämnat
sin anställning vid krutbruket den 31 mars 1926, torde pensionen böra utgå
från och med den 1 april samma år.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre arbetaren vid Åkers krutbruk Johan Robert Rylén
må från och med den 1 april 1926 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
1,152 kronor.
8:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 15 oktober
1925 har styresmannen för licens krutbruk gjort framställning om beredande
av pension åt arbetaren vid krutbruket Nils Julius Öberg.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Öberg, som är född den 19 juli
1866, varit anställd vid Åkers krutbruk sedan den 1 oktober 1894; att han
på grund av sjuklighet numera är mindre arbetsför; att han under år 1924,
förutom fri bostad med vedbrand samt planteringsland, uppburit en kontant
avlöning av omkring 2,300 kronor; samt att han under anställningstiden sig
utmärkt väl förhållit.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1926 anfört,
att det syntes departementet billigt, att Öberg genom pension bereddes någon
hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. I fråga om storleken
av den ifrågasatta pensionen ansåge departementet med hänsyn till Öbergs
väl vitsordade tjänstgöring ävensom till de belopp, riksdagen beviljat arbetsanställda
vid arméns fabriker, sig böra föreslå 600 kronor för år. Departementet
hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna
indragningsstaten bevilja Öberg en årlig pension under hans återstående
livstid av <500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter
den, då han avginge från sin anställning vid krutbruket.
Statskontoret har den 11 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört, att vid utmätande av det pensionsbelopp, som i föreliggande
fall lämpligen borde ifrågakomma, de i kungörelsen den 24 augusti 1920
(nr 645) angivna grunderna för pensionsförbättring åt vid marinen anställda
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 116 käft. (Nr 135.) 200 27 2
Ang. pension
åt förre arbetaren
N. J.
Öberg.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
daglönare syntes böra vinna tillämpning. Enligt föreskrifterna i nämnda
kungörelse utginge till daglönare, som ej vore förman eller sjukvaktare och.
vilken i likhet med Öberg kunde räkna 31 tjänstår, en pension å 620 kronor.
Ifrågavarande pensionsbelopp borde emellertid omräknas till s. k. ny
pension, varvid skulle iakttagas bestämmelserna i § 2 mom. 3 d) i kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280). Då en omräkning i enlighet härmed gåve
till resultat, att en äldre pension å 620 kronor motsvarades av ny pension
å 948 kronor, tillstyrkte statskontoret, att åt Öberg utverkades pension från
allmänna indragningsstaten å sistnämnda belopp, att utgå från och med
dagen efter den, då han entledigades från sin anställning.
I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret sedermera
framhållit, att då Öberg kunde räkna mer än 30 års anställning i statens
tjänst, skulle förtidspension enligt kungörelsen den 15 januari 1926
(nr 10) för honom hava utgjort 1,152 kronor. Med ändring av sitt tidigare
förslag i ärendet hemställde därför ämbetsverket, att Öbergs pension måtte
bestämmas till sistnämnda belopp.
Genom brev den 26 mars 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Öberg
finge tills vidare från och med månaden näst efter den, i vilken han avginge
från sin anställning vid Åkers krutbruk, från lantförsvarets anslag till extra
utgifter utbetalas understöd med 70 kronor vid varje månads utgång, intill
dess frågan om beredande av pension åt honom blivit slutligt prövad, med
skyldighet för Öberg att, i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd
jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd, till nämnda
anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken
återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna pensionsmedel
och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.
Liksom myndigheterna anser även jag, att Öberg bör beredas pension av
statsmedel. I enlighet med vad statskontoret föreslagit i sitt omförmälda
utlåtande den 23 december 1926 torde pensionsbeloppet böra bestämmas till
1,152 kronor för år. Enligt vad jag under hand inhämtat, har Öberg den
28 februari 1926 avgått från sin anställning vid krutbruket, varför pensionen
till honom torde böra utgå från och med den 1 mars samma år.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,.
att förre arbetaren vid Åkers krutbruk Nils Julius Öberg
må från och med den 1 mars 1926 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
1,152 kronor.
9:o.
Ang. pension Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 23 februari
åt färre ar- 1926 }lar styresmannen för Åkers krutbruk gjort framställning om beredande
betEHkss<on° av pension åt arbetaren vid krutbruket Gustaf Oskar Eriksson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den 13
december 1857, innehaft anställning såsom reparatör vid krutbruket sedan
Kungl. Maj:ts proposition nr 135. 19
den 31 januari 1896; att han pa grund av sjukdom (muskelreumatism) och
allmänna åldersförändringar ej längre kan betraktas såsom arbetsför; att
hans arbetsinkomst vid krutbruket under år 1925 uppgått till omkring 2,000
kronor; samt att han under anställningstiden sig utmärkt väl förhållit.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj.t den 25 februari 1926 anfört,
att det syntes departementet billigt, att Eriksson genom pension bereddes
någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. I fråga om
storleken av den ifrågasatta pensionen funne departementet, med hänsyn
till Erikssons väl vitsordade tjänstgöring ävensom till de belopp, riksdagen
beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker, sig böra föreslå 600 kronor för
år. På grund härav hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Eriksson en årlig pension
under hans återstående livstid av 600 kronor, att utgå från och med
månaden näst efter den, då han avginge från sin anställning vid krutbruket.
Statskontoret har den 9 mars 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört,
att vid utmätande av det pensionsbelopp, som i föreliggande fall lämpligen
borde ifrågakomma, de i kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) angivna
grunder för pensionsförbättring åt vid marinen anställda daglönare syntes böra
vinna tillämpning. Enligt föreskrifterna i nämnda kungörelse utginge till daglönare,
som ej vore förman eller sjukvaktare och vilken i likhet med Eriksson
kunde räkna 30 tjänstår, en pension å 600 kronor. Ifrågavarande pensionsbelopp
borde emellertid omräknas till s. k. ny pension, varvid skulle iakttagas
bestämmelserna i § 2 mom. 3 d) i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr
280). Då en omräkning i enlighet härmed gåve till resultat, att en äldre
pension å 600 kronor motsvarades av ny pension å 924 kronor, tillstyrkte
statskontoret, att åt Eriksson utverkades pension från allmänna indragningsstaten
å sistnämnda belopp, att utgå från och med dagen efter den, då han
entledigades från sin anställning.
Uti sitt förberörda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret
emellertid framhållit, att då Eriksson räknade 30 anställningsår i statens
tjänst, skulle förtidspension enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)
för honom hava utgjort 1,152 kronor. Med ändring av sitt tidigare förslag
i ärendet hemställde därför ämbetsverket i sitt sistnämnda utlåtande, att
Erikssons pension måtte bestämmas till 1,152 kronor för år.
Genom brev den 9 april 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Eriksson
linge tills vidare från och med månaden näst efter den, i vilken lian avginge
från sin anställning vid Åkers krutbruk, från lantförsvarets anslag till extra
utgifter utbetalas understöd med 70 kronor vid varje månads utgång, intill
dess frågan om beredande av pension åt honom blivit slutligt prövad, med
skyldighet för Eriksson att, i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd
jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd, till nämnda
anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken
Återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna pensionsmedel
och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.
20
Ang. pension
åt arbetaren
G. M. Markström.
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
Jag tillstyrker, att pension av statsmedel beredes Eriksson. 1 idkommande
pensionsbeloppet torde detsamma, i enlighet med vad statskontoret föreslagit
i sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926, böra bestämmas
till 1,152 kronor årligen. Då, enligt vad jag under hand inhämtat, Eriksson
avgått från sin anställning vid krutbruket den 30 april 1926, torde pensionen
till honom böra utgå från och med den 1 maj samma år.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre arbetaren vid Åkers krutbruk Gustaf Oskar Eriksson
må från och med den 1 maj 1926 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 1,152 kronor.
10:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 21 november
1925 har tygmästaren i Boden gjort framställning om beredande av pension
åt arbetaren vid Bodens tygstation Carl Magnus Markström.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Markström är född den 4 december
1862; att han under åren 1890—1894 haft anställning såsom arbetare
vid statens järnvägars arbeten å norra stambanan, under åren 1895—1903
arbetat hos entreprenörer, som omhänderhaft arbeten för statens järnvägars
räkning å skilda orter, under åren 1904—1908 varit anställd såsom fortifikationsarbetare
vid arbeten för arméns räkning i Boden, från och med år
1909 till och med den 31 december 1915 tjänstgjort såsom tygarbetare vid
Bodens tygstation, under tiden 1 januari 1916—1 februari 1921 varit skjutfältsarbetare
vid Bodens artilleriregemente och fortifikationen samt från och
med den 2 februari 1921 innehaft anställning vid Bodens tygstation; att
hans avlöningsförmåner under åren 1923—1925 i medeltal uppgått till omkring
2,700 kronor för år; att han på grund av sjuklighet och en i tjänsten
år 1910 ådragen höftskada är mindre arbetsför; samt att han fullgjort sina
tjänståligganden till full belåtenhet och ådagalagt en klanderfri vandel.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1926 anfört, att
departementet ansåge billigt, att Markström genom pension bereddes någon
hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. Beträffande storleken
av den ifrågasatta pensionen funne departementet, med hänsyn till Markströms
långvariga tjänstgöring och till den skada, han i kronans tjänst
åsamkat sig, 800 kronor utgöra ett skäligt belopp. Departementet hemställde
alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja Markström en årlig pension under hans återstående
livstid av 800 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, då
han avginge från sin anställning vid tygstationen.
Statskontoret har den 11 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört, att vid utmätande av det pensionsbelopp, som i föreliggande
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
fall lämpligen borde ifrågakomma, de i kungörelsen den 24 augusti 1920
(nr 645) angivna grunderna för pensionsförbättring åt vid marinen anställda
daglönare syntes böra vinna tillämpning. Enligt föreskrifterna i nämnda
kungörelse utginge till daglönare, som ej vore förman eller sjukvaktare och
vilken i likhet med tygarbetaren Markström kunde räkna 35 tjänstår, en
pension å 700 kronor. Ifrågavarande pensionsbelopp borde emellertid omräknas
till s. k. ny pension, varvid skulle iakttagas bestämmelserna i § 2
mom. 3 d) i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280). Då en omräkning i enlighet
härmed gåve till resultat, att en äldre pension å 700 kronor motsvarades
av ny pension å 1,044 kronor, tillstyrkte statskontoret, att åt Markström
utverkades pension från allmänna indragningsstaten å sistnämnda
belopp.
I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har emellertid statskontoret
sedermera framhållit, att då Markström kunde räkna mer än 30 års
anställning i statens tjänst, skulle förtidspension jämlikt kungörelsen den
15 januari 1926 (nr 10) till honom hava utgjort 1,152 kronor för år. Med
frångående av sitt tidigare förslag i ämnet hemställde därför statskontoret,
att pensionsbeloppet för Markström måtte bestämmas till 1,152 kronor.
Liksom myndigheterna anser även jag, att Markström bör beredas pension
av statsmedel. I fråga om pensionsbeloppet ansluter jag mig till statskontorets
förslag, att detsamma bör bestämmas till 1,152 kronor för år.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att arbetaren vid Bodens tygstation Carl Magnus Markström
må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning vid tygstationen, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 1,152 kronor.
ll:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 28 november
1925 har tygmästaren i Boden gjort framställning om beredande av pension
åt arbetaren vid Bodens tygstation Johan Erik Johansson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson är född den 17 maj
1867; att han, som under åren 1894—1902 tjänstgjort såsom bromsare vid
statens järnvägar, därefter till och med år 1913 varit anställd såsom fortifikationsarbetare
i Boden samt från och med år 1914 såsom arbetare vid
Bodens tygstation; att han under de senare åren av sin anställning vid
tygstationen uppburit en avlöning av i medeltal omkring 2,100 kronor för
år; att han lider av astma och muskelreumatism, varjämte hans kroppskrafter
äro avsevärt nedsatta, i följd varav hans arbetsförmåga måste anses
vara i mycket hög grad minskad; att han under åren 1914—1924 i egenskap
av nattvakt vid Bodens tygstation haft en ansträngande tjänstgöring, vilken
bidragit att nedsätta kroppskrafterna; att han under sin anställning i
statens tjänst fullgjort sina åligganden utan anmärkning; att han lever i
Ang. pension
åt arbetaren
J. E.
Johansson.
22
Kungl. Maj-.ts proposition nr 135.
knappa omständigheter och för sitt uppehälle uteslutande är hänvisad till
den inkomst, han genom sitt arbete kan förvärva; samt att hans hustru
på grund av lamhet sedan ett tiotal år tillbaka icke kunnat utföra något
arbete i hemmet.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1926 anfört,
att departementet ansåge billigt, att Johansson genom pension bereddes
någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. Beträffande
storleken av den ifrågasatta pensionen ansåge sig departementet, med hänsyn
till Johanssons långa tjänstetid och särskilt till vad i ärendet upplysts
rörande hans arbete såsom nattvakt ävensom till hans och hans hustrus
oförmåga att genom arbete försörja sig, böra föreslå 700 kronor för år.
Departementet hemställde således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att å allmänna indragningsstaten bevilja Johansson en årlig pension under
hans återstående livstid av 700 kronor, att utgå från och med månaden
näst efter den, då han avginge från sin anställning vid Bodens tvgstation.
StatsJcontoret har den 11 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört, att vid utmätande av det pensionsbelopp, som i föreliggande
fall lämpligen borde ifrågakomma, syntes de i kungörelsen den 24 augusti
1920 (nr 645) angivna grunderna för pensionsförbättring åt vid marinen anställda
daglönare böra vinna tillämpning. Enligt föreskrifterna i nämnda
kungörelse utginge till daglönare, som ej vore förman eller sjukvaktare och
vilken i likhet med Johansson kunde räkna 32 tjänstår, en pension å 640
kronor. Ifrågavarande pensionsbelopp borde emellertid omräknas till s. k.
ny pension, varvid skulle iakttagas bestämmelserna i § 2 mom. 3 d) i kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280). Då en omräkning i enlighet härmed
gåve till resultat, att en äldre pension å 640 kronor motsvarades av ny pension
å 972 kronor, tillstyrkte statskontoret, att åt Johansson utverkades pension
från allmänna indragningsstaten å sistnämnda belopp.
I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har emellertid statskontoret
framhållit, att då Johansson kunde räkna mer än 30 års anställning
i statens tjänst, förtidspension jämlikt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)
för honom skulle hava utgjort 1,152 kronor. Med frångående av sitt tidigare
förslag i ärendet hemställde därför statskontoret, att pensionen för Johansson
måtte bestämmas till sistnämnda belopp.
Jag tillstyrker, att pension beredes Johansson. Beloppet av densamma
torde, i enlighet med vad under närmast föregående punkt förordats, böra
bestämmas till 1,152 kronor årligen.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att arbetaren vid Bodens tygstation Johan Erik Johansson
må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning vid tygstationen, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 1,152 kronor.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
Ang. pension
åt sadelmakar
en
Q. F. TT
Bastian.
Chefen för sjätte arméfördelningen bär tillstyrkt framställningen.
I ärendet har arméförv ältning ens artilleridepartement den 21 januari 1926
avgivit utlåtande och därvid anfört, att departementet ansåge billigt, att
Bastian genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle under sin
återstående livstid. Med hänsyn till Bastians höga ålder och till de belopp,
riksdagen beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker och anstalter, ansåge
sig departementet i fråga om storleken av den ifrågasätta pensionen böra
föreslå ett belopp av 550 kronor för år. Departementet hemställde alltså, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja
Bastian pension under hans återstående livstid av 550 kronor för år.
Statskontoret har den 11 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört, att vid utmätande av det pensionsbelopp, som i föreliggande
fall lämpligen borde ifrågakomma, syntes de i kungörelsen den 24 augusti
1920 (nr 645) angivna grunderna för pensionsförbättring åt vid marinen anställda
daglönare böra vinna tillämpning. Enligt föreskrifterna i nämnda
kungörelse utginge till daglönare, som ej vore förman eller sjukvaktare och
vilken i likhet med Bastian kunde räkna 26 tjänstår, en pension å 520
kronor. Ifrågavarande pensionsbelopp borde emellertid omräknas till s. k.
ny pension, varvid skulle iakttagas bestämmelserna i § 2 mom. 3 d) i kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280). Då en omräkning i enlighet härmed
gåve till resultat, att en äldre pension å 520 kronor motsvarades av ny
pension å 840 kronor, tillstyrkte statskontoret, att åt Bastian utverkades pension
från allmänna indragningsstaten å sistnämnda belopp.
’ I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har emellertid statskontoret
sedermera framhållit, att förtidspension enligt kungörelsen den 15
januari 1926 (nr 10) till Bastian, som kunde räkna 26 år i statens tjänst,
skulle hava utgått med 1,056 kronor för år. Med frångående av sitt tidigare
förslag i ärendet hemställde därför statskontoret, att pensionen till Bastian
måtte bestämmas till sistnämnda belopp.
I likhet med myndigheterna anser även jag mig böra tillstyrka, att pension
av statsmedel beredes Bastian. I fråga om grunderna för pensions
-
12:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 augusti 1925 har chefen för Norrlands
artilleriregemente gjort framställning om beredande av pension åt sadelmakaren
vid regementets tyganstalt Gottfrid Fritiof illiclm Bastian.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Bastian är född den 28 september
1849; att han alltsedan den 8 maj 1900 varit anställd såsom sadelmakare
vid Norrlands artilleriregementes tyganstalt; att han under de senare åren
vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått
till 6 kronor 80 för dag; att han på grund av åderförkalkning och nedsatt
synskärpa är mindre arbetsför; samt att han under hela sin anställningstid
vid regementet utfört sitt arbete synnerligen plikttroget och på ett för regementet
fördelaktigt sätt.
Ang. pension
åt förre
vaktaren P.
Andersson.
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
beloppets bestämmande ansluter jag mig till vad statskontoret därom anfört
i sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 och tillstyrker således
ett pensionsbelopp av 1,056 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att sadelmakaren vid Norrlands artilleriregementes tyganstalt
Gottfrid Fritiof Wilhelm Bastian må från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning
vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,056 kronor.
13:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 oktober 1925 har chefen för Vendes
artilleriregemente gjort framställning om beredande av pension åt förre vaktaren
vid Kåbelövs kruthus Per Andersson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 30
oktober 1856, varit anställd såsom vaktare vid Kåbelövs kruthus från och
med den 1 augusti 1894 till och med den 31 oktober 1925; att han, som år
1925 tilldelades silvermedalj för nit och redlighet i rikets tjänst, under hela
sin tjänstetid skött sina åligganden utan anmärkning; att han på grund av
sin höga ålder är mindre arbetsför och därför saknar förmåga att förtjäna
sitt tillräckliga uppehälle; samt att han såsom vaktare vid kruthuset uppburit
en avlöning av 468 kronor för år jämte dyrtidstillägg därå ävensom
åtnjutit fri bostad.
Chefen för första arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.
Arméförvaltningens artilleridepartement har den 21 januari 1926 avgivit utlåtande
i ärendet och därvid anfört, att departementet funne det billigt, att
Andersson genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle under
sin återstående livstid. I fråga om storleken av den ifrågasatta pensionen
ansåge sig departementet, med hänsyn till Anderssons långa tjänstetid ävensom
till de belopp, riksdagen under de närmast föregående åren beviljat
arbetsanställda vid arméns fabriker och anstalter, böra föreslå 400 kronor
för år. Departementet hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Andersson en årlig pension
under hans återstående livstid av 400 kronor, att utgå från och med
den 1 november 1925.
Statslcontoret har den 11 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att ämbetsverket i likhet med arméförvaltningens artilleridepartement
funne det vara med billighet överensstämmande, att Andersson erhölle
något årligt understöd av statsmedel. Det av artilleridepartementet ifrågasatta
beloppet, 400 kronor, finge dock enligt statskontorets mening anses
vara alltför högt, särskilt med hänsyn till att av Andersson uppburna kontanta
avlöningsförmåner endast uppgått till 468 kronor årligen jämte dyr
-
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
tidstillägg därå, utgörande enligt då gällande grundtal 168 kronor. Visserligen
hade artilleridepartementet ej föreslagit, att pensionstillägg och pensionsförhöjning
skulle utgå å nyssnämnda pensionsbelopp, men då departementet
förklarade sig hava avpassat detsamma efter de belopp, riksdagen
beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker och anstalter, syntes departementet
hava förutsatt, att ifrågavarande pensionsförmåner skulle utgå. Äldre
pension å 400 kronor jämte pensionstillägg och pensionsförhöjning härå utgjorde
792 kronor, vartill komme dyrtidstillägg, enligt då gällande grundtal
uppgående till 240 kronor. För egen del ville statskontoret föreslå, att pensionen
beräknades till nyreglerat belopp av sådan storlek, att pensionen
jämte dyrtidstillägg därå uppginge till ungefär vad Andersson årligen uppburit
i kontanta avlöningsmedel. Statskontoret finge därför tillstyrka, att
åt Andersson utverkades årlig pension å 480 kronor, å vilken pension dyrtidstillägg
enligt då gällande grundtal utginge med 156 kronor.
I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret vidhållit
sitt nyss omförmälda förslag beträffande storleken av ifrågavarande
pensionsbelopp.
Genom brev den 23 april 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Andersson
finge, räknat från och med den 1 november 1925, från lantförsvarets anslag
till extra utgifter utbetalas understöd med 40 kronor vid varje månads utgång,
intill dess frågan om beredande av pension åt honom blivit slutligt
prövad, med skyldighet för Andersson att, i den mån pension kunde bliva
honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd,
till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,
vilken återbetalning finge ske genom överföring av till betalning
förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.
Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit och då jag beträffande
pensionsbeloppet ansluter mig till vad statskontoret härutinnan
föreslagit, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre vaktaren vid Råbelövs kruthus Per Andersson må
från och med den 1 november 1925 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
480 kronor.
14:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 30 oktober
1925 har tygmästaren vid Stockholms tygstation gjort framställning om beredande
av pension åt vaktaren vid Eidö krutdepå Johan Axel Norlin.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Norlin, som är född den 12
oktober 1857, sedan hösten år 1887 arbetat vid Ridö krutdepå samt från
september månad år 1904 varit anställd såsom vaktare därstädes; att han
på grund av sjukdom och ålderdomssvaghet tidtals är oförmögen att behörigen
fullgöra sin tjänst; att han under de senaste åren såsom vaktare
Ang. pension
åt förre
vakt ar en
J. A. Norlin.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, utgjort omkring 580 kronor
för år, ävensom åtnjutit fri bostad med vedbrand; samt att han under
anställningstiden skött sitt arbete på ett synnerligen plikttroget sätt.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförv ältning ens artilleridepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1926 anfört, att
departementet funne det billigt, att Norlin genom pension bereddes någon
hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. Beträffande storleken
av den ifrågasatta pensionen funne departementet sig — med hänsyn till
Norlins långvariga tjänstetid och till de belopp, riksdagen de senaste åren
beviljat med Norlin likställda vid arméns fabriker och anstalter — böra
föreslå 500 kronor för år. Departementet hemställde alltså, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå, riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Norlin en
årlig pension under hans återstående livstid av 500 kronor, att utgå från och
med månaden näst efter den, då han avginge från sin tjänst såsom vaktare
vid Bidö krutdepå.
Statskontoret har i utlåtande den 11 februari 1926 anfört, att ämbetsverket,
i likhet med arméförvaltningens artilleridepartement, funne det vara med
billighet överensstämmande, att Norlin erhölle något årligt understöd av statsmedel.
Det av artilleridepartementet ifrågasatta beloppet, 500 kronor, torde
dock enligt statskontorets mening få anses vara alltför högt, särskilt med
hänsyn till att av Norlin uppburna kontanta avlöningsförmåner endast uppgått
till 582 kronor årligen jämte dyrtidstillägg därå, utgörande enligt då
gällande grundtal 204 kronor. Visserligen hade artilleridepartementet ej
föreslagit, att pensionstillägg och pensionsförhöjning skulle utgå å nyssnämnda
pensionsbelopp, men då departementet förklarat sig hava avpassat
detsamma till de belopp, riksdagen beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker
och anstalter, syntes departementet hava förutsatt, att ifrågavarande pensionsförmåner
skulle utgå. Äldre pension å 500 kronor jämte pensionstillägg
och pensionsförhöjning härå motsvarade i nyreglerad pension 900 kronor,
vartill komme dyrtidstillägg, enligt då gällande grundtal uppgående till 264
kronor. För egen del ville statskontoret föreslå, att pensionen beräknades
till nyreglerat belopp av sådan storlek, att pensionen jämte dyrtidstillägg
därå uppginge till ungefär vad Norlin såsom vaktare årligen uppburit i
kontanta avlöningsmedel. Statskontoret finge därför tillstyrka, att åt Norlin
utverkades årlig pension å 600 kronor, å vilken pension dyrtidstillägg enligt
då gällande grundtal utginge med 192 kronor.
I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret vidhållit
sitt nyss omförmälda förslag beträffande bestämmandet av ifrågavarande
pensionsbelopp.
Genom brev den 26 mars 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Norlin
finge tills vidare från och med månaden näst efter den, i vilken han avginge
från sin anställning vid Bidö krutdepå, från lantförsvarets anslag till
extra utgifter utbetalas understöd med 50 kronor vid varje månads utgång,
27
Kungl. Maj:ts proposition nr Vid.
intill dess frågan om beredande av pension åt honom blivit slutligt prövad,
med skyldighet för Norlin att, i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd
jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd, till
nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,
vilken återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna
pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtid stillägg.
I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att Norlin kommer i åtnjutande
av pension, och ansluter jag mig i fråga om pensionsbeloppets storlek till
statskontorets förslag. Då Norlin entledigats från sin anställning från och
med den 1 juli 1926, torde pensionen böra utgå från och med nämnda dag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre vaktaren vid Ilidö krutdepå Johan Axel Norlin må
från och med den 1 juli 1926 under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600
kronor.
15:o.
Med skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 11
december 1925 har fortiJUcationsbefälhavaren å Karlsborg överlämnat en av
förre arbetaren vid Borghamns kalkstensbrott Fritiof Edvard Andersson
gjord anhållan om pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 19
februari 1872, varit anställd vid Borghamns kalkstensbrott under sammanlagt
omkring 21 år, därav omkring 17 år då stenbrottet stått under fortifikationsdepartementets
förvaltning och omkring 4 år då detsamma förvaltats
av domänstyrelsen samt byggnadsstyrelsen därstädes bedrivit brytning av
sten; att han under större delen av anställningstiden varit använd såsom
förman; att han med plikttrohet och ordentlighet fullgjort sina tjänståligganden
och iakttagit en hedrande vandel; att han lider av kronisk luftrörskatarr
och högersidigt ljumskbråck och med anledning därav har nedsatt
arbetsförmåga, i synnerhet beträffande tyngre kroppsarbete; samt att han
har sjuklig hustru att försörja och icke äger nämnvärda tillgångar.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens fortifikationsdeparförent
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 januari 1926 anfört,
att departementet ansåge billigt, att Andersson genom pension bereddes
någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. I fråga om
pensionsbeloppets storlek hölle departementet före, att detsamma, med hänsyn
till Anderssons tjänstetid och övriga föreliggande omständigheter, borde
bestämmas till 400 kronor om året. Fortifikationsdepartementet hemställde
således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja Andersson under hans återstående livstid en årlig pension
av 400 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1926.
Ang. pension
åt förre arbetaren
F. E.
Andersson.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
Statskontoret har den 19 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört, att ämbetsverket i likhet med arméförvaltningens fortifikationsdepartement
funne det vara med billighet överensstämmande, att något årligt
understöd av statsmedel bereddes Andersson. Med hänsyn emellertid till
att Andersson endast uppnått en levnadsålder av 54 år samt icke syntes
vara helt oförmögen att genom arbete försörja sig, finge det av fortifikationsdepartementet
ifrågasatta beloppet, 400 kronor, anses alltför högt. För egen
del ville statskontoret föreslå ett belopp av 350 kronor, vilket belopp emellertid
borde omräknas till s. k. ny pension i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280). Då äldre pension å 350 kronor
motsvarades av ny pension å 732 kronor, tillstyrkte statskontoret, att åt
Andersson utverkades pension från allmänna indragningsstaten å sistnämnda
belopp, att utgå från och med den 1 januari 1926.
I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret vidhållit
sitt nyss omförmälda förslag beträffande ifrågavarande pensionsbelopps
bestämmande.
Genom brev den 9 april 1926 har Kungl. Majs medgivit, att till Andersson
finge, räknat från och med den 1 januari 1926, från lantförsvarets anslag
till extra utgifter utbetalas understöd med 50 kronor vid varje månads utgång,
intill dess frågan om beredande av pension åt honom blivit slutligt
prövad, med skyldighet för Andersson att, i den mån pension kunde bliva
honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd,
till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,
vilken återbetalning finge ske genom överföring av till betalning
förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.
I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka framställning
till riksdagen om beredande av pension åt Andersson, och ansluter jag mig
i fråga om pensionsbeloppet till vad statskontoret härutinnan föreslagit.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre arbetaren vid Borghamns kalkstensbrott Fritiof
Edvard Andersson må från och med den 1 januari 1926 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 732 kronor.
16:o.
Ang. pension Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 29 december
faktori- ^25 ^ar styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori gjort framställning
städaren om beredande av pension åt städaren vid gevärsfaktoriet Axel Andersson.
A. Andersson. Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 19
augusti 1855, varit anställd vid gevärsfaktoriet såsom brand- och vattenvakt
under tiden 1 oktober 1883—-1 juni 1888 och såsom städare under tiden 4
januari 1899—30 april 1926; att han på grund av åderförkalkning är oför
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
mogen att genom arbete försörja sig; att hans arbetsinkomst vid faktoriet
under år 1925, frånsett dyrtidstillägg, utgjort omkring 2,600 kronor; samt
att han städse ådagalagt ett hedrande uppförande.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1926 anfört,
att departementet funne billigt, att Andersson genom pension bereddes någon
hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. I fråga om storleken
av den ifrågasatta pensionen ansåge departementet — med hänsyn till Anderssons
höga ålder och väl vitsordade tjänstgöring ävensom till de belopp,
riksdagen beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker och anstalter — sig
böra föreslå 600 kronor för år. Departementet hemställde därför, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Andersson
en årlig pension under hans återstående livstid av 600 kronor, att
utgå från och med den 1 maj 1926.
Statskontoret har den 17 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört, att ämbetsverket icke hade annat att erinra beträffande förevarande
framställning, än att för Andersson såsom icke yrkesutbildad arbetare
icke syntes böra beräknas högre oreglerad pension än 450 kronor. På
grund härav och då pensionerna numera borde avpassas så, att de i avseende
å rätt till dyrtidstillägg kunde betraktas såsom nyreglerade, vilket i
detta fall skulle föranleda till ett pensionsbelopp av 852 kronor, hemställde
statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Andersson
finge från och med månaden näst efter den, vari han entledigades från
sin anställning, under sin återstående livstid åtnjuta pension från allmänna
indragningsstaten till belopp av 852 kronor årligen.
I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret ansett
sig icke böra frångå sitt nyss omförmälda förslag beträffande pensionsbeloppets
beräknande.
Genom brev den 26 mars 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Andersson
finge tills vidare från och med månaden näst efter den, i vilken han
avginge från sin anställning vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori, från lantförsvarets
anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 60 kronor vid
varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt honom
blivit slutligt prövad, med skyldighet för Andersson att,'' i den mån pension
kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna
understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna
understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring av
till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.
Under åberopande av vad sålunda förekommit och då jag i fråga om
pensionsbeloppet biträder statskontorets förslag, får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
30
Ang. pension
åt förre
skrädderiarbetaren
K. A. Blad.
Kungi. Maj:ts proposition nr 135.
att förre städaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Axel
Andersson må från och med den 1 maj 1926 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 852 kronor.
17:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 20 februari 1926 dagtecknad skrift
bär förre skrädderiarbetaren vid Gotlands artillerikårs intendenturverkstäder
Karl August Blad anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Blad är född den 21 april 1855;
att han under tiden 6 december 1873—23 november 1887 tjänat som soldat
vid Kronobergs regemente; att han från och med den 1 mars 1903 till och
med den 22 juli 1924 varit anställd såsom arbetare dels vid Gotlands truppers
skrädderiverkstäder i Tingstäde, dels vid Gotlands artillerikårs skrädderiverkstäder
i Yisby; att han lider av åderförkalkning och på grund därav
är samt sannolikt för framtiden kommer att förbliva fullständigt oförmögen
till arbete; att han under de senare åren av sin anställning i kronans tjänst
uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal
omkring 2,000 kronor för år; samt att han visat sig såsom en driftig
och duglig arbetare och fullgjort sina åligganden till vederbörandes fulla
belåtenhet.
I ärendet hava arméförvaltningens intendents- och civila departement den 23
april 1926 avgivit utlåtande samt därvid anfört, att departementen i betraktande
av Blads långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne
det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han, som icke åtnjöte
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, finge från allmänna indragningsstaten
erhålla något understöd för sin återstående levnad. Vad
beträffade storleken av dylikt understöd, syntes man vid dess beräknande
böra utgå ifrån, att Blad, med hänsyn till att han tjänstgjort såsom arbetare
under en tid av omkring 21 1/2 år, skulle hava i oreglerad pension erhållit
600 kronor för år, i överensstämmelse med vad som under de senare åren
plägat beviljas arbetare vid armén i liknande ställning som Blads. Till detta
belopp syntes böra läggas det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes
i kungörelsen den 15 juni 1922 angående pensionstillägg åt vissa
f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar,
som med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 med
bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer, belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg,
utgjorde förhöjning I 151 kronor och förhöjning II 75 kronor eller
tillhopa 226 kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde betraktas såsom
nyreglerad, skulle alltså uppgå till (600 + 180 + 226 =) 1,006 kronor, vilket
belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde avjämnas nedåt till 996
kronor i enlighet med föreskriften i § 5 av sistnämnda kungörelse. Pensionen
ifråga syntes böra utgå från och med den 1 januari 1926. På grund av vad
31
Kungi. Maj:ts proposition nr 135.
sålunda anförts, hemställde intendents- och civila departementen, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Blad finge från och med den 1
januari 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 996 kronor.
Statskontoret har i ett den 16 juli 1926 avgivet utlåtande i ärendet anfört,
att, då Blad räknade en sammanlagd anställningstid i statens tjänst av 35
år, ämbetsverket, under erinran att daglönare vid marinen vid avsked efter
lika lång tjänstetid erkölle pension med 1,044 kronor, häri inräknat pensionstillägg
och pensionsförhöjning I, tillstyrkte, att åt Blad utverkades pension
med enahanda belopp.
Uti sitt förberörda utlåtande den 23 december 1926 har emellertid statskontoret
sedermera framhållit, att då Blad kunde räkna mer än 30 anställningsår
i statens tjänst, skulle förtidspension för honom hava utgjort 1,152
kronor, varför statskontoret med frångående av sitt tidigare förslag i ärendet
hemställde, att pensionen för honom måtte bestämmas till sistnämnda belopp.
Genom beslut den 3 september 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till
Blad finge tills vidare, räknat från och med den 1 januari 1926, från lantförsvarets
anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 85 kronor vid
varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt honom
blivit slutligt prövad, med skyldighet för Blad att, i den mån pension kunde
bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna
understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna
understödsmedel, vilken återbetalning skulle ske genom överföring av till
betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.
Liksom myndigheterna anser även jag, att Blad bör beredas pension av
statsmedel att utgå från och med den 1 januari 1926. I fråga om pensionsbeloppets
storlek ansluter jag mig till vad statskontoret därutinnan föreslagit
i sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926, eller att detsamma
bör bestämmas till 1,152 kronor för år.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre skrädderiarbetaren vid Gotlands artillerikårs intendenturverkstäder
Karl August Blad må från och med den 1
januari 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.
18:o.
Uti skrivelse den 28 juli 1926 har chefen för arméns intendenturförråd i
Stockholm gjort framställning om beredande av pension åt arbetaren vid
nämnda intendenturförråd Erik Wilhelm Åkerlund.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Åkerlund är född den 18 maj
Ang. pension
åt förrådsarbetaren
E.
W. Åkerlund.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
1856; att han, efter att under en tid av 11 år hava varit fast anställd vid
Svea livgarde, alltsedan den 1 januari 1889 innehaft anställning såsom arbetare
vid arméns intendenturförråd i Stockholm; att han under de senare
åren uppburit eu avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i
medeltal omkring 2,200 kronor för år; att han jämlikt lagen om allmän
pensionsförsäkring den 30 juni 1913 uppbär en årlig pension av 24 kronor
20 öre; samt att han städse fullgjort sina tjänståligganden på ett synnerligen
plikttroget och förtjänstfullt sätt samt alltid fört en hedrande vandel.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförv ältning ens inten
den tsdep artement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 augusti 1926 anfört,
att departementet i betraktande av Åkerlunds långa och väl vitsordade verksamhet
i statens tjänst ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att han efter erhållet avsked från sin anställning vid förrådet
komme i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående
levnad. Vad beträffade storleken av dylikt understöd, syntes man vid dess
beräknande böra utgå ifrån, att Åkerlund, med hänsyn till att hans anställningstid
i kronans tjänst uppginge till mera än 49 år, skulle hava i oreglerad
pension erhållit ett belopp av 700 kronor för år. Till detta belopp syntes
böra läggas det pensionstillägg å 180 kronor, som omförmäldes i kungörelsen
den 15 juni 1922, angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i
statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med tillämpning av
föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925, med bestämmelser om ny
pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.
pensionärer, belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde
förhöjning I 164 kronor och förhöjning II 75 kronor eller tillhopa 239 kronor.
Pensionen, avpassad så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad,
skulle alltså uppgå till (700 + 180+ 239=) 1,119 kronor, vilket belopp för
att bliva jämnt delbart med tolv borde avjämnas nedåt till 1,116 kronor i
enlighet med föreskriften i § 5 av sistnämnda kungörelse. På grund härav
hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Åkerlund finge från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades
från sin anställning vid förrådet, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,116 kronor.
Statskontoret har den 5 oktober 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att på grund av vad handlingarna innehölle syntes anledning
förefinnas att i detta fall utverka pension; och hade statskontoret icke annat
att erinra emot föreliggande förslag, än att pensionsbeloppet icke syntes böra
sättas lägre än det belopp, som skulle hava tillkommit Åkerlund, om han
pensionerats enligt föreskrifterna i kungörelsen den 15 januari 1926 (n:r 10)
angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare
vid armén och marinen, eller alltså 1,152 kronor (980 + 177=1,157,
efter avrundning 1,152).
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
Uti sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret
sedermera framhållit, att ämbetsverket i fråga om pension åt Åkerlund vidhölle
sitt i utlåtandet den 5 oktober 1926 avgivna förslag i ämnet.
Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit, och då jag i
fråga om pensionens storlek ansluter mig till statskontorets förslag, får jag
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att arbetaren vid arméns intendenturförråd i Stockholm Erik
Wilhelm Åkerlund må från och med månaden näst efter den,
varunder han entledigas från sin anställning vid intendenturförrådet,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.
19:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement
ingiven skrivelse den 9 mars 1926 har chefen för Bohusläns regemente
gjort framställning om beredande av pension åt arbetaren vid nämnda regementes
intendenturverkstäder Olof Alfred Andersson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson är född den 4 maj
1852; att han alltsedan år 1882 varit anställd såsom arbetare vid Bohusläns
regementes intendenturverkstäder; att han under de senare åren vid regementet
uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till
i medeltal omkring 1,760 kronor för år; att hans arbetsförmåga på grund av
sockersjuka och hög ålder är avsevärt nedsatt; samt att han under hela sin
tjänstetid visat oförvitlighet, pålitlighet och duglighet.
Chefen för tredje arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 api*il 1926 anfört,
att departementet i betraktande av Anderssons långa och väl vitsordade verksamhet
i statens tjänst ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att han efter erhållet avsked från sin anställning vid regementet
komme i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående
levnad. Yad beträffade storleken av dylikt understöd, torde man vid dess
beräknande böra utgå ifrån, att Andersson, med hänsyn till att hans anställningstid
i kronans tjänst uppginge till 44 år, skulle hava i oreglerad pension
erhållit ett belopp av 700 kronor för år. Till detta belopp syntes böra läggas
det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen den
15 juni 1922 angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens
tjänst m. 11. pensionärer. De förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna
i kungörelsen den 18 juni 1925 med bestämmelser om ny pension för
vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst in. fl. pensionärer
belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde förhöjning I
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 116 käft. (Nr 135.) seo 27 3
Ang. pension
åt arbetaren
0. A.
Andersson.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
164 kronor och förhöjning II 75 kronor eller tillhopa 239 kronor. Pensionen,
avpassad så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså
uppgå till (700 + 180 + 239=) 1,119 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt
delbart med tolv, borde avjämnas nedåt till 1,116 kronor i enlighet med
föreskriften i § 5 av sistnämnda kungörelse. Departementet hemställde
således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Andersson
finge från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades från
sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära eu årlig pension av 1,116 kronor.
Statskontoret har den 16 juli 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att då Andersson under mera än 40 år innehaft anställning i statens
tjänst, ämbetsverket, under erinran att daglönare vid marinen vid avsked
efter lika lång anställningstid erhölle pension med 1,152 kronor, häri inräknat
pensionstillägg och pensionsförhöjning I, tillstyrkte, att åt Andersson
utverkades pension med enhanda belopp.
I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret framhållit,
att samma belopp, 1,152 kronor, som sålunda föreslagits i statskontorets
tidigare utlåtande i ärendet, skulle hava tillkommit Andersson såsom
förtidspension enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10), därest
han varit till sådan pension berättigad. Ämbetsverket saknade därför anledning
att hemställa om ändring i sitt tidigare avgivna förslag i ämnet.
Genom brev den 3 september 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till
Andersson finge tills vidare från och med månaden näst efter den, i vilken
han avginge från sin anställning vid Bohusläns regementes intendenturverkstäder,
från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med
95 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av
pension åt honom blivit slutligt prövad, med skyldighet för Andersson att,
i den mån pension kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder
han uppburit nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån
för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom
överföring av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande
dyrtidstillägg.
I likhet med myndigheterna tillstyrker jag, att Andersson kommer i åtnjutande
av pension, och ansluter jag mig i fråga om pensionsbeloppets
storlek till vad statskontoret därutinnan föreslagit.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att arbetaren vid Bohusläns regementes intendenturverkstäder
Olof Alfred Andersson må från och med månaden näst
efter den, varunder han entledigats från sin anställning vid
regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,152 kronor.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 135.
35
20: o.
Uti en till Kungi. Maj:t ställd, den 4 februari 1926 dagteeknad skrift har Ang. pension
förre daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Johan Gottfrid Petersson Snåren J°Q.
Åhlfeldt anhållit att komma i åtnjutande av pension. Petersson
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Åhlfeldt, som är född den 4 Ahlfe dt.
november 1868, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona
under tiden 10 juli 1902—23 augusti 1903 och 15 augusti 1904—30 september
1919; att han före sin anställning såsom daglönare tjänstgjort såsom
båtsman, från vilken beställning han erhållit avsked den 23 mars 1897 efter
en tjänstetid av 10 3/12 år, varav omkring 8 år från tjugo års ålder; att han
för genom olycksfall ådragen kroppsskada tillerkänts årlig livränta från riksförsäkringsanstalten
för tiden 25 februari 1919—24 februari 1920 med 168
kronor för år räknat, därvid skadan under nämnda tid ansetts medföra nedsättning
i hans arbetsförmåga med 14%; att han lider av hjärtsjukdom och
åderförkalkning, på grund varav hans arbetsförmåga är i mycket hög grad
nedsatt, vilken nedsättning kan betraktas såsom sannolikt för framtiden bestående;
samt att han, som de senare åren varit bevillningstaxerad för endast
en halv bevillningskrona, har 4 barn under 16 år att försörja.
Varvschefen vid flottans station i Karlskrona har tillstyrkt den gjorda ansökningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen, som
inhämtat direktionens över flottans pensionskassa yttrande i ärendet, uti
skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 juli 1926 anfört följande.
Jämlikt reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap
den 31 oktober 1879 (Sv. förf.-saml. nr 63/1879) och kungörelsen den 25
november 1910 angående pensionering av de vid marinen anställda förmän
bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare erfordrades för rätt att
komma i åtnjutande av pension ej mindre att hava tjänat staten under
minst 25 år från 20 års ålder än även att antingen hava uppnått 65 levnadsår
eller efter uppnådda 60 levnadsår befinnas vara på grund av försvagat
hälsotillstånd eller nedsatta krafter mindre tjänlig till arbete vid
marinen eller ock efter uppnådd levnadsålder av 55 år befinnas av behörigen
styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till utförande av arbete därstädesSökanden,
som redan 1919 på egen begäran meddelats avsked såsom daglönare,
uppfyllde icke, enligt vad direktionen för flottans pensionskassa upp.
givit, stadgade villkor för pensions erhållande vare sig i avseende å levnadsålder,
tjänstetid eller hälsotillstånd vid avgången. Enligt marinförvaltningens
mening borde vid ärendets prövning särskild betydelse tillmätas de förhållanden,
att sökanden, om han finge medräkna den tid av närmare två år,
han före 20 års ålder tjänat staten, skulle innehava mera än den tjänstetid
av 25 år, som fordrades för erhållande av pension, ävensom att orsaken
därtill att sökanden år 1919, vid endast omkring 51 års ålder hade tagit avsked
ur statstjänst syntes hava varit hans på grund av olycksfall i arbetet
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
minskade arbetsförmåga. Det syntes därför marinförvaltningen skäligt, att
sökanden tillerkändes pension, såsom hade han tjänat staten i 25 år från
20 års ålder, så snart han i övrigt fyllde villkoren för pensionen. Med hänsyn
därtill att sökanden på grund av nedsatta krafter vore mindre tjänlig
till arbete, torde detta inträffa den 4 november 1928, då sökanden fyllde 60
år. Marinförvaltningen hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Åhlfeldt finge, efter i övrigt fyllda villkor därför, tillerkännas
pension, såsom hade han tjänat staten i 25 år från 20 års ålder.
Statskontoret har den 10 augusti 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört följande.
Riksdagen hade i flera fall medgivit, att pension finge utgå till f. d. daglönare
vid marinen, ehuru de i ett eller annat avseende ej uppfyllde de i
gällande pensionsförfattning angivna villkor för att komma i åtnjutande av
pension. Såvitt statskontoret hade sig bekant, hade emellertid ej pension
beviljats åt f. d. daglönare, vilken, såsom fallet vore med sökanden, varken
med avseende å tjänstår eller beträffande levnadsålder fyllt stadgade villkor
för att erhålla pension. Sökanden hade nämligen vid tiden för sitt entledigande
från statsan ställning endast uppnått en levnadsålder av 51 år och
kunde då räkna blott 24 tjänstår efter 20 års ålder. Genom det av marinförvaltningen
framlagda förslaget skulle visserligen pension börja utgå först
den 4 november 1928, då sökanden uppnådde 60 års ålder, och enligt nämnda
förslag skulle han alltså med avseende å levnadsålder vid pensionstillträdet
uppfylla uppställt villkor. Med frågans avgörande syntes i sådant fall böra
anstå till 1928 års riksdag. Men statskontoret, som för sin del ville ifrågasätta
lämpligheten av en sådan anordning, ansåge sig med hänsyn till sökandens
långa anställningstid i statens tjänst, 26 år, samt då sökandens
arbetsförmåga enligt läkarintyg vore i mycket hög grad nedsatt, kunna förorda,
att pension nu utverkades åt honom; dock syntes pensionen böra begränsas
till 696 kronor (motsvarande äldre pension å 300 kronor), att från
allmänna indragningsstaten utgå från och med den 1 januari 1927.
I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret förklarat
sig sakna anledning att göra ändring i sitt tidigare framställda förslag
i ärendet.
Med hänsyn till Ahlfeldts långa anställningstid i statens tjänst synes det
mig skäligt, att han erhåller något understöd av statsmedel under sin återstående
levnad. I fråga om pensionsbeloppets storlek och den tidpunkt, från
och med vilken pensionen torde böra utgå, ansluter jag mig till vad statskontoret
härutinnan föreslagit.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Johan
Gottfrid Petersson Åhlfeldt må från och med den 1 januari
1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 696 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
37
21:o.
Uti en den 4 januari 1926 dagtecknad skrift har försvarsverkens civila personals
förbund anhållit, att förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken Amanda
Thunblad, född Karlsson, måtte, utöver henne av riksförsäkringsanstalten
för tiden från och med den 11 mars 1921 tillerkänd livränta till belopp av
640 kronor årligen, komma i åtnjutande av pension av statsmedel.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Amanda Thunblad är född den
5 mars 1878; att hon den 18 oktober 1897 anställts vid ammunitionsfabriken;
att hon den 16 juli 1918 skadats genom olycksfall under arbete vid fabriken
och i anledning därav tillerkänts omförmälda livränta; samt att hon under
sin anställningstid vid fabriken städse plikttroget och med ordning fullgjort
sina åligganden.
Vidare inhämtas att, sedan arméförvaltningens artilleridepartement i anledning
av anhållan i ämnet av styresmannen för ammunitionsfabriken uti
skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 november 1922 gjort framställning om beredande
av särskild pension åt Amanda Thunblad utöver nyssnämnda livränta,
Kungl. Maj:t enligt beslut den 2 mars 1923 funnit berörda framställning
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd med hänsyn därtill,
att den till Amanda Thunblad på grund av omförmälda olycksfall utgående
livräntan uppginge till högre belopp, än vad för det dåvarande såsom pension
plägade beviljas arbeterskor vid ammunitionsfabriken.
Över den av försvarsverkens civila personals förbund gjorda framställningen
har arméförv ältning ens artilleridepartement den 21 januari 1926 avgivit
utlåtande och därvid anfört, att departementet med hänsyn till Kungl. Maj:ts
förberörda beslut den 2 mars 1923 funne sig ej kunna tillstyrka bifall till
densamma.
Riksförsäkringsanstalten har den 10 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet
och därvid framhållit, att ämbetsverket ansåge, att, därest pension komme
att beredas Thunblad, densamma jämte därå utgående dyrtidstillägg borde
minskas med belopp motsvarande den livränta å 640 kronor om året, som
tillerkänts henne från riksförsäkringsanstalten på grund av det henne vid
ammunitionsfabriken övergångna olycksfallet.
Statskontoret, som den 15 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet, har
därvid anfört, bland annat, att det pensionsbelopp, som beviljats en arbeterska
vid ammunitionsfabriken vid uppnådd framskriden ålder och efter
långvarig tjänstgöring, plägat utgöra 400 kronor. Härtill hade vid tidpunkten
för Kungl. Maj:ts omförmälda beslut den 2 mars 1923 kommit ett pensionstillägg
å 180 kronor enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360). Emellertid
hade sedermera enligt 1925 års riksdags beslut och kungörelsen den 18
juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade
f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer medgivits, att å
dylika pensioner av s. k. äldre typ finge åtnjutas vissa förhöjningar, genom
Ang. -pension
åt förra
arbeterskan
A. Thunblad,
född Karlsson.
38
Kungl, Maj:ts proposition nr 135.
vilka pensionen skulle bringas upp till sådant belopp, att den kunde betraktas
såsom jämställd med s. k. nyreglerad pension. En förutvarande arbeterska
vid ammunitionsfabriken med en ursprungligen till 400 kronor bestämd pension
hade därigenom fått sin pensionsförmån så förbättrad, att densamma, oberäknat
dyrtidstillägg, uppginge till 792 kronor. Vid sådant förhållande och
då enligt allmänt gällande pensioneringsgrunder den, som avginge på grund
av olycksfall i tjänsten, plägade erhålla samma pension, som tillkomme vederbörande
vid uppnådd pensionsålder och med fullt antal tjänstår, ville det
synas statskontoret, som om frågan om pension åt Amanda Thunblad numera
kommit i ett så väsentligen annat läge, att densamma borde upptagas till
förnyad prövning. För sin del vore statskontoret med hänsyn till föreliggande
omständigheter benäget tillstyrka utverkande av riksdagens medgivande
därtill, att Amanda Thunblad finge från ingången av år 1926 å allmänna
indragningsstaten åtnjuta pension till sådant belopp, att densamma
jämte den livränta, som tillkomme henne från riksförsäkringsanstalten, uppginge
till 792 kronor för år räknat, med rätt för henne att å nämnda belopp
åtnjuta dyrtidstillägg enligt vad rörande sådant tillägg åt pensionerade f. d.
befattningshavare i statens tjänst vore eller kunde varda stadgat.
I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret emellertid
sedermera framhållit, att det sålunda av ämbetsverket föreslagna pensionsbeloppet
borde omräknas enligt föreskrifterna i kungörelsen den 15
januari 1926 (nr 10), varigenom summan av pensionen och Thunblad tillkommande
livränta från riksförsäkringsanstalten komme att uppgå till 876 kronor.
I betraktande av den förbättring i utgående pensioner åt förutvarande i
statens tjänst anställda befattningshavare, som ägt rum sedan frågan om
pension åt Amanda Thunblad år 1923 var föremål för Kungl. Maj:ts prövning,
finner jag mig i likhet med statskontoret böra tillstyrka beredande av någon
pension åt henne utöver den livränta, hon åtnjuter från riksförsäkringsanstalten.
Yad angår beloppet av pensionen, ansluter jag mig till vad statskontoret
härutinnan föreslagit i sitt förenämnda utlåtande den 23 december
1926. Beträffande den tidpunkt, från vilken pensionen bör utgå, synes mig
skäl tala för att densamma i enlighet med statskontorets förslag bestämmes
till den 1 januari 1926.
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att förra arbeterskan vid ammunitionsfabriken Amanda Thunblad,
född Karlsson, må från och .med den 1 januari 1926
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till sådant belopp, att pensionen jämte den
livränta, som tillkommer henne från riksförsäkringsanstalten,
uppgår till 876 kronor för år, med rätt för henne att å nämnda
belopp åtnjuta dyrtidstillägg enligt vad rörande sådant tillägg
åt pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst är eller
kan varda stadgat.
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
39
22:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 9 april 1925 Ang. pension
bär tygmästaren vid Stockholms tygstation gjort framställning om beredande &t Portvakten
av pension åt portvakten vid tygstationen, änkan Ida Maria Holmqvist, född Holmqvist,
Pettersson. född
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Holmqvist är född den Pettersson22
mars 1856; att hon alltsedan den 5 september 1896 varit anställd som
portvakt vid Stockholms tygstation; att hon i denna egenskap — förutom
fri bostad med lyse och vedbrand — åtnjutit en kontant avlöning, under år
1924 av 781 kronor och under år 1925 av 819 kronor; samt att hon numera
börjat lida av ålderdomssvaghet,
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj: t den 21 januari 1926 anfört, att
departementet ansage billigt, att änkan Holmqvist genom pension bereddes
någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid efter avgången
ur tjänsten. I fråga om pensionsbeloppets storlek funne departementet
sig böra med hänsyn till Holmqvists långa tjänstetid och höga ålder ävensom
till de belopp, riksdagen beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker
och anstalter, föreslå ett belopp av 450 kronor för år. Artilleridepartementet
hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna
indragningsstaten bevilja änkan Holmqvist en årlig pension under hennes
återstående livstid av 450 kronor, att utgå från och med månaden näst efter
den, då hon avginge från sin anställning vid tygstationen.
I ärendet har statskontoret den 11 februari 1926 avgivit utlåtande och därvid
anfört, att ämbetsverket i likhet med arméförvaltningens artilleridepartement
funne det vara med billighet överensstämmande, att änkan Holmqvist
erhölle något årligt understöd av statsmedel. Det av artilleridepartementet
ifrågasätta beloppet, 450 kronor, finge dock anses vara alltför högt, särskilt
med hänsyn till att av Holmqvist uppburna kontanta avlöningsförmåner endast
uppgått, för år 1924 till 781 kronor och för år 1925 till 819 kronor.
Visserligen hade artilleridepartementet ej föreslagit, att pensionstillägg och
pensionsförhöjning skulle utgå å nyssnämnda pensionsbelopp, men då departementet
förklarade s*g hava avpassat detsamma efter de belopp, riksdagen
beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker och anstalter, syntes departementet
hava förutsatt, att ifrågavarande pensionsförmåner skulle utgå.
Äldre pension a 450 kronor jämte pensionstillägg och pensionsförhöjning
härå motsvarade i nyreglerad pension 852 kronor, vartill komme dyrtidstiHägg,
enligt för det dåvarande gällande grundtal uppgående till 252 kronor.
För egen del ville statskontoret föreslå, att pensionen beräknades till nyreglerat
belopp av sådan storlek, att pensionen jämte dyrtidstillägg därå
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
uppginge till ungefär vad änkan Holmqvist årligen uppburit i kontanta avlöningsmedel;
och finge statskontoret därför tillstyrka, att åt henne utverkades
årlig pension å 600 kronor, å vilken pension dyrtidstillägg enligt då gällande
grundtal utginge med 192 kronor.
I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret icke
ansett sig böra ifrågasätta någon ändring beträffande det sålunda av ämbetsverket
tidigare föreslagna pensionsbeloppet.
Även jag anser, att änkan Holmqvist bör beredas pension av statsmedel.
Vad angår pensionsbeloppets storlek, anser jag, i likhet med statskontoret, att
anledning saknas att förorda högre belopp, än som ungefärligen motsvarar,
vad änkan Holmqvist uppburit i kontanta avlöningsmedel vid tygstationen.
Med denna ståndpunkt i berörda avseende har jag funnit det av statskontoret
föreslagna pensionsbeloppet lämpligt avvägt.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att portvakten vid Stockholms tygstation, änkan Ida Maria
Holmqvist, född Pettersson, må från och med månaden näst
efter den, varunder hon entledigas från sin anställning vid tygstationen,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor.
23:o.
Ang. pension Uti skrivelse till Kungl. Maj :t den 27 november 1925 har chef m för Norrzfi
f°’~ka ^an^s artilleriregemente gjort framställning om beredande av pension åt förra
A. J. Nilsson, kokerskan vid regementet Anna Juliana Nilsson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Anna Juliana Nilsson, som är
född den 1 augusti 1872, varit anställd såsom kokerska vid Norrlands
artilleriregemente från och med den 23 januari 1908 till och med den 30
november 1923, då hon efter uppsägning lämnat anställningen; att hon enligt
utfärdat läkarintyg på grund av sjukdom (åderbråck och kronisk ledgångsreumatism),
till vars uppkomst och utveckling de lokala förhållandena under
tjänstgöringen med sannolikhet bidragit, fått sin arbetsförmåga betydligt
nedsatt och ibland är fullständigt oförmögen till arbete; att hon under sin
anställningstid vid regementet utfört sina åligganden plikttroget och efter
bästa förmåga ävensom vid alla tillfällen iakttagit ett hedrande uppförande,
samt att hon såsom kokerska vid regementet linjer de senaste åren åtnjutit,
förutom fri bostad jämte kost, ett arvode, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått
till 660 kronor för år.
Chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.
Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 19 januari 1926 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid anfört, att departementet, i betraktande av
kokerskan Nilssons väl vitsordade verksamhet i statens tjänst och då hon
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
kunde anses hava ådragit sig de sjukdomar, varav hon lede, under sin tjänst
i regementets matinrättning, funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att något understöd från statens sida bereddes henne för
hennes återstående livstid. I fråga om storleken av dylikt understöd erinrade
departementet, att riksdagen under de senare åren tillerkänt befattningshavare
i statens tjänst i liknande ställning som kokerskan Nilsson
pensioner från allmänna indragningsstaten å 300 ä 400 kronor för år. Med
hänsyn emellertid till hennes jämförelsevis korta anställningstid, uppgående
till ej fullt 16 år, ansåge departementet sig böra åt henne föreslå en årlig
pension av 300 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1926.
Statskontoret, som den 19 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet, bär
därvid anfört, att kokerskan Nilsson visserligen endast uppnått en levnadsålder
av 53 år samt under ej fullt 16 år varit anställd i statens tjänst, men
att då hon på grund av sjukdom torde hava ringa utsikter att genom arbete
försörja sig, samt härtill komme, att det finge anses antagligt, att hon ådragit
sig sin sjukdom på grund av arbete i ohygieniska lokaler, det finge anses
vara med billighet överensstämmande, att hon erhölle något årligt understöd
av statsmedel. På grund av hennes korta anställningstid ansåge statskontoret
emellertid, att pension åt henne endast borde utgå med 660 kronor, motsvarande
äldre pension å 250 kronor.
I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har emellertid statskontoret
sedermera erinrat, att förtidspension för kokerskan Nilsson skulle,
därest hon varit därtill berättigad, hava utgjort 648 kronor för år. Med
ändring av sitt tidigare förslag i ämnet hemställde därför ämbetsverket, att
pensionen åt henne måtte bestämmas till sistnämnda belopp.
Genom brev den 26 mars 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Anna
Juliana Nilsson finge tills vidare, räknat från och med den 1 januari 1926,
från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 45
kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension
åt henne blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån
pension kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit
nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid
uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring
av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande
dyrtidstillägg.
I likhet med myndigheterna finner jag billighetsskäl tala för, att kokerskan
Nilsson beredes pension av statsmedel, och ansluter jag mig i fråga om
pensionsbeloppets storlek till vad statskontoret härutinnan föreslagit i sitt
förenämnda utlåtande den 23 december 1926, eller att detsamma bestämmes
till 648 kronor för år. Pensionen torde böra utgå från och med den
1 januari 1926.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 116 käft. (Nr 135.) sgo 27 4
42
Ang. pension
åt förra
sömmerskan
J. E. Karlman,
född
Holmström.
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
att förra kokerskan vid Norrlands artilleriregemente Anna
Juliana Nilsson må från och med den 1 januari 1926 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 648 kronor.
24:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 september 1925 har chefen för
Västerbottens regemente gjort framställning om beredande av pension åt sömmerskan
vid regementets intendenturverkstäder Johanna Eugenia Karlman,
född Holmström.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att sömmerskan Karlman, som är
född den 16 maj 1866, varit anställd vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder
såsom sömmerska från och med den 1 maj 1899 till och
med den 30 september 1925, med undantag dock för tiden 1 oktober 1912—
31 december 1916, varunder hon innehaft anställning vid arméns intendenturförråd
i Boden; att hennes arbetsförmåga på grund av kronisk muskelreumatism
är betydligt nedsatt; att hon städse fullgjort sitt arbete vid regementet
på ett mycket förtjänstfullt sätt; att hon under de senare åren vid
regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i
medeltal omkring 1,070 kronor för år; samt att hon är gift med förre förrådsvaktmästaren
J. G. Karlman, vilken åtnjuter årlig pension från arméns pensionskassa
med 1,872 kronor jämte dyrtidstillägg.
Chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt ansökningen.
Arméförv ältning ens intendentsdepartement har den 4 december 1925 avgivit utlåtande
i ärendet och därvid anfört, att departementet, i betraktande av sömmerskan
Karlmans långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne
det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att hon efter erhållet
avsked från sin anställning vid regementet komme i åtnjutande av något understöd
från statens sida för sin återstående levnad. Vad beträffade storleken
av det understöd, som sålunda syntes böra tillerkännas henne, erinrade departementet
därom, att 1924 års riksdag uti skrivelse den 6 juni 1924, nr 306,
punkt 13 f., på därom av Kungl. Maj:t avlåten proposition, nr 124, medgivit,
bland annat, att sömmerskan vid Norrlands artilleriregementes intendenturverkstäder
Maria Josefina Lidberg finge från och med månaden näst
efter den, varunder hon entledigades från sin anställning vid regementet,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 400 kronor. Detta belopp hade bestämts enligt de uti statskontorets
den 23 februari 1924 i berörda pensionsärende avgivna utlåtande
angivna principer, enligt vilka kvinnlig daglönare syntes böra tillerkännas
pension med 400 kronor för år efter 25 års tjänstetid, samt att, därest
vederbörandes tjänstetid över- eller understege nämnda antal år, pensionen
syntes böra höjas med 10 kronor för varje fullt tjänstår därutöver, respektive
minskas med 10 kronor för varje understigande år. Då sömmerskan
Karlman innehaft anställning i statens tjänst under en tid av omkring 26
43
Kungl. Ma,j:ts proposition nr 135.
år, ansåge departementet sig enligt förenämnda principer böra åt benne
föreslå en årlig pension av 410 kronor, att utgå från och med månaden
näst efter den, under vilken hon avgått från sin anställning vid regementet.
Statskontoret har den 11 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört, att då sömmerskan Karlman under 26 år varit verksam i
statens tjänst och på grund av hög ålder och nedsatt arbetsförmåga nödgades
lämna sin anställning samt den omständigheten, att hennes man från
arméns pensionskassa åtnjöte årlig pension med 1,872 kronor, jämte dyrtidstillägg,
icke syntes böra medföra, att hon ej komme i åtnjutande av
understöd av statsmedel, ansåge ämbetsverket sig böra tillstyrka, att åt
henne utverkades pension. Vidkommande det av arméförvaltningens intendentsdepartement
föreslagna pensionsbeloppet, 410 kronor, hade statskontoret
icke annat att däremot erinra, än att detsamma syntes böra omräknas
till s. k. ny pension. Enär ifrågavarande belopp avpassats efter de genom
kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) fastställda grunder för pensionsförbättring
åt vid marinen anställda daglönare, skulle vid en sådan omräkning
iakttagas föreskriften i § 2 mom. 3 d) i kungörelsen den 18 juni 1925
(nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer. Då en äldre pension å
410 kronor omräknad i enlighet härmed motsvarades av en ny pension å
708 kronor, tillstyrkte statskontoret, att åt sömmerskan Karlman utverkades
pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 708 kronor årligen,
att utgå från och med dagen efter den, då hon entledigats från sin anställning.
I sitt förenämnda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret
framhållit, att det sålunda tidigare av ämbetsverket föreslagna pensionsbeloppet
syntes, omräknat efter föreskrifterna i kungörelsen den 15 januari
1926 (nr 10), böra höjas till 816 kronor.
Genom brev den 9 april 1926 har Kungl. Maj.t medgivit, att till sömmerskan
Karlman finge tills vidare, räknat från och med den 1 oktober
1925, från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med
50 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av
pension åt henne blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den
mån pension kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon
uppburit nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för
sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom
överföring av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande
dyrtidstillägg.
Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit och då jag i
fråga om pensionsbeloppets storlek biträder statskontorets förslag, att detsamma
bör bestämmas till 816 kronor för år, får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
44
Ang. pelision
åt sömmerskan
K.
Johansson.
Kung1. Maj:ts proposition nr 135.
att förra sömmerskan vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder
Johanna Eugenia Karlman, född Holmström,
må från och med den 1 oktober 1925 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 816 kronor.
25: o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement
ingiven skrivelse den 13 juli 1926 har chefen för Norrlands artilleriregemente
gjort framställning om beredande av pension åt sömmerskan vid
nämnda regementes intendenturverkstäder Kristina Johansson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Kristina Johansson är född den
23 juni 1862; att hon alltsedan den 1 maj 1901 varit anställd såsom sömmerska
vid Norrlands artilleriregementes intendenturverkstäder; att hon lider
av kronisk ledgångsreumatism och kronisk magkatarr och på grund därav
är mindre arbetsför; att hon under de senare åren vid regementet uppburit
en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring
1,130 kronor för år; samt att hon utfört henne åliggande arbete synnerligen
plikttroget och förtjänstfullt ävensom i övrigt ådagalagt ett hedrande uppförande
såväl i som utom tjänsten.
Tj. f. chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har ar méförv ältning ens intendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 augusti 1926 anfört, att
departementet i betraktande av Kristina Johanssons långa och väl vitsordade
verksamhet i statens tjänst ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att hon efter erhållet avsked från sin anställning vid regementet
komme i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående
levnad. Vad beträffade storleken av dylikt understöd, syntes man vid dess beräknande
böra utgå ifrån, att bemälda sömmerska, med hänsyn till att hennes
anställningstid i kronans tjänst uppginge till mera än 25 år, skulle hava i
oreglerad pension erhållit ett belopp av 400 kronor för år. Till detta belopp
syntes böra läggas det pensionstillägg å 180 kronor, som omförmäldes i kungörelsen
den 15 juni 1922, angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med tillämpning av
föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925, med bestämmelser om ny
pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.
pensionärer, belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde:
förhöjning I 121 kronor och förhöjning II 100 kronor eller tillhopa 221
kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad,
skulle alltså uppgå till (400 + 180 4- 221 =) 801 kronor, vilket belopp för att
bliva jämnt delbart med tolv borde avjämnas nedåt till 792 kronor i enlighet
med föreskriften i § 5 av sistnämnda kungörelse. På grund härav hem
-
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
ställde departementet, "att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att
Kristina Johansson finge från och med månaden näst efter den, varunder
hon entledigades från sin anställning vid regementet, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 792 kronor.
Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet den 5 oktober 1926 icke
funnit annat att erinra mot intendentsdepartementets föreliggande förslag, än
att pensionsbeloppet icke syntes ämbetsverket böra sättas lägre än det belopp,
som skulle hava tillkommit Kristina Johansson, om hon pensionerats
enligt bestämmelserna i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående
förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid
armén och marinen, eller alltså 804 kronor.
Uti sitt förberörda utlåtande den 23 december 1926 har statskontoret
sedermera framhållit, att den sålunda föreslagna pensionen för Kristina Johansson,
804 kronor, redan stode i överensstämmelse med de av statskontoret
i sistnämnda utlåtande framlagda grunderna för pensionering av personal
av ifrågavarande slag.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit och då jag i fråga om pensionsbeloppets
storlek ansluter mig till vad statskontoret härutinnan föreslagit,
får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att sömmerskan vid Norrlands artilleriregementes intendenturverkstäder
Kristina Johansson må från och med månaden
näst efter den, varunder hon entledigas från sin anställning
vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 804 kronor.
Vad departementschefen ovan under punkterna l;o-*- 25:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
bifalla samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Yngvar Månsson.
bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 116 käft. (Nr 135.) s«o st 8
46
Kungl. Maj:ta proposition nr 135.
Bilaga.
Tabell
utvisande de pensionsbelopp, som efter nedan angivna beräkningsgrunder
skulle tillkomma pensionerad arbetarpersonal.
Samtliga pensioner nyreglerade enligt kungörelsen den 18 juni 1925 nr 280.
Tjenstår
Äldre
pension
(före 1920)
Kung. 859/18
(järnvägsarb.
m. fl.)
Kung. 645/20
(daglönare
vid marinen)
Kung. 87/25
(hingst- depåerna)
Kung. 10/26
(förtids- pension)
15
*) 732
816
20
*) 900
—
—
—
924
Arbetare...........
25
900
852
816
600
1,044
30
996
900
924
750
1,152
35
996
948
1,044
900
1,152
40
1,116
996
1,152
900
1,152
15
—
_
_,
924
20
*) 1,116
—
—
—
1,044
Förman.............<
25
1,116
852
924
720
1,152
30
1.224
900
1,044
870
1,260
35
1,344
948
1,152
1,020
1,260
40
1,452
996
1,260
1,200
1,260
*) Endast undantagsvis beviljad.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1927:36 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. Innan utskottet ingår på de framställningar, som i detta utlåtand s. 41 i texten