Angående pension åt f. d. länsnotarien E. 0. F. Forssgren
1927-02-22 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1927:147, Angående pension åt f. d. länsnotarien E. 0. F. Forssgren
Dokumentets text
Kungl. Maj-.ts proposition nr 147.
1
Nr 147.
Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående pension
åt f. d. länsnotarien E. 0. F. Forssgren; given Stockholms
slott den 22 februari 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Haj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Jakob Pettersson.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 22 februari 1927.
N ärvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.
Departementschefen, statsrådet Pettersson, anför:
Jag anhåller att nu få anmäla uppkommen fråga om pension åt f. d. länsnotarien
i Norrbottens län Edvard Oskar Ferdinand Forssgren, vilken den 22
oktober 1923 på egen begäran erhållit avsked från sin befattning i statens tjänst.
Forssgren har under åberopande av föreliggande omständigheter hos Kungl.
Maj:t hemställt om utbekommande av viss ersättning av statsmedel.
1 ett den 7 oktober 1926 avgivet utlåtande i detta ärende har länsstyrelsen
i Norrbottens län lämnat följande redogörelse för de närmare omständigheter,
under vilka Forssgren erhöll avsked från sin länsnotarietjänst:
Forssgren, som är född den 18 januari 1881 och den 24 december 1910 befordrades
till andre länsnotarie samt den 7 mars 1912 till länsnotarie vid länsBihang
till riksdag ens protokoll 1927. 1 samt. 126 käft. (Nr 147.) 412 27
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
styrelsen i Norrbottens län, åtnjöt sedan sommaren 1915 tjänstledighet för
fullgörande av uppdrag först såsom sekreterare hos sakkunniga för uppgörande
av förslag till plan för allmän undersökning rörande statens för kolonisations - ändamål tillgängliga marktillgångar och sedermera som biträdande sekreterare
hos kolonisationskommittén. När detta senare uppdrag i maj månad 1922 upphörde,
blev han av länsstyrelsen på grund av bemyndigande i Kungl. Maj:ts
brev den 19 maj 1922 förordnad att såsom sakkunnig biträda länsstyrelsen vid
verkställande av viss utredning rörande de ännu ej skatteomförda nybyggen,
som upplåtits vid efteravvittringen i Arvidsjaurs socken. Genom länsstyrelsens
beslut den 1 augusti 1922 beviljades Forssgren ledighet från länsnotarietjänsten
under den tid, han anlitades som sakkunnig för sistnämnda uppdrag.
När länsstyrelsen sedermera genom beslut den 14 december 1922 förklarade,
att Forssgrens nämnda sakkunniguppdrag skulle upphöra med 1922 års utgång,
upphörde självfallet även hans tjänstledighet som länsnotarie. Emellertid
inställde han sig efter sålunda tilländagången tjänstledighet ej till tjänstgöring,
och först efter under hand erhållen påstötning inkom han den 17 januari
1928 med begäran om förlängd tjänstledighet. Sådan erhöll han ock
genom flera särskilda beslut av länsstyrelsen intill den 21 april samma år, då
han inkom med en till Kungl. Maj:t ställd ansökan om »ledighet från innehavande
statstjänst tillsvidare och till dess inom vårt rättssamhälle ordningen blivit
återställd i den omfattning, som kräves för fortsatt tillämpning av vidkommande
delar av grundlagen». Samtidigt beviljade länsstyrelsen honom fortsatt
tjänstledighet i avbidan på Kungl. Maj:ts beslut med anledning av denna ansökan.
Sedan Kungl. Maj:t den 6 augusti 1923 återsänt ansökningen till länsstyrelsen
för prövning, fann sig länsstyrelsen genom beslut den 6 september
samma år förhindrad att bevilja Forssgren tjänstledighet i den av honom begärda
utsträckningen och beslöt förty, att han senast den 17 i samma månad
skulle inställa sig till tjänstgöring. Sedan Forssgren över detta länsstyrelsens
beslut anfört besvär hos Kungl. Maj:t, som emellertid genom beslut den 8 oktober
1928 ej fann skäl att göra ändring i detsamma, ingav han sistnämnda dag
till Kungl. Maj:t ansökan om avsked. Denna ansökan överlämnades till länsstyrelsen
för prövning, och genom beslut den 22 oktober 1923 fann länsstyrelsen
med bifall till Forssgrens därom gjorda ansökan skäligt bevilja honom
avsked från länsnotarietjänsten.
I detta sammanhang ber jag få meddela att, enligt vad jag inhämtat, Forssgren,
efter den 15 september 1905 avlagd juris utriusque kandidatexamen, bestritt
domartjänstgöring samt att han den 1 augusti 1909 vunnit anställning
såsom extra ordinarie tjänsteman vid länsstyrelsen i Norrbottens län.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har efter förenämnda redogörelse i sitt utlåtande
anfört följande:
Huruvida Forssgren redan vid tiden för avskedstagandet varit så angripen
av den sjukdom, varav han sedermera enligt läkarutlåtande befunnits lida, att
han kunde anses berövad förståndets bruk, vore en fråga, som det givetvis ej
tillkomme länsstyrelsen att bedöma. Att det varit något fel med hans omdö
-
3
Kungl. Maj-.ts proposition nr 147.
mesförmåga hade dock redan då synts framgå dels av hans handlingssätt i
samband med avskedet, dels av hans många underliga skriverier vid denna tid,
men om detta inneburit, att han lidit av sådan sjukdom, att han icke kunde
anses ansvarig för sina gärningar, när han ingivit sin avskedsansökan, kunde
länsstyrelsen ej avgöra.
Faktum syntes dock vara, att Forssgren under sitt arbete i kolonisationsnämnden
på grund av sin sinnesläggning och kanske delvis genom omständigheternas
makt råkat in i en sinnesutveckling, som lett honom till att taga det
ödesdigra steget att begära sitt avsked och som så småningom fört till sinnessjukdom.
Därigenom hade han kommit att draga lidande och nöd över sig och
framför allt över sin familj.
Att Forssgren vore värd medlidande vore ju utan vidare uppenbart, och
länsstyrelsen skulle därför gärna vilja tillstyrka någon hjälp till honom, men
i saknad av autentiska uppgifter dels om hans hälsotillstånd, dels om hans
villkor i övrigt vore länsstyrelsen ej beredd att avgiva något närmare förslag
i detta avseende.
Sedan handlingarna i ärendet härefter remitterats till statskontoret för avgivande
av yttrande, har statskontoret hos medicinalstyrelsen anhållit om utredning
och yttrande dels i fråga om Forssgrens sinnestillstånd vid den tidpunkt,
då han gjorde ansökning om avsked från sin befattning, dels huruvida
Forssgrens sjukdom vore av sådan beskaffenhet, att han icke kunde väntas bliva
återställd till hälsan. Vidare har statskontoret hos länsstyrelsen i Jämtlands
län, där Forssgren numera är bosatt, anhållit om utredning rörande hans familjeförhållanden
och ekonomiska ställning m. m. för att tjäna till ledning vid
bedömandet av frågan om understöd åt Forssgren eller hans familj. Statskontoret
har i samband därmed framhållit, att såsom en nödvändig förutsättning
för beviljande av understöd i detta fall syntes böra uppställas, att Forssgren
bleve ställd under förmyndare.
Medicinalstyrelsen har i skrivelse till statskontoret den 13 november 1926
till en början omförmält, att styrelsen på av Svea hovrätt gjord framställning
den 14 augusti 1926 avgivit utlåtande angående Forssgrens sinnesbeskaffenhet
av innehåll, att han vid tidpunkten för anhängiggörandet och utförandet av
åtskilliga, då på hovrättens prövning beroende mål varit av sinnessjukdom berövad
förståndets bruk. Styrelsens berörda utlåtande stödde sig på ett av medlemmen
av styrelsens vetenskapliga råd, professorn B. E. Gadelius, vid ärendets
handläggning inom styrelsen hållet anförande. I detta anförande, beträffande
vars innehåll jag tillåter mig att hänvisa till handlingarna i ärendet, hade professorn
Gadelius upptagit frågan om Forssgrens sinnestillstånd till ingående
undersökning och med stöd därav såsom sin åsikt förklarat, att Forssgren lede
av den sinnessjukdom, som betecknas såsom paranoia qvaerulans eller processvansinne.
I anledning av den utav statskontoret nu framställda frågan har medicinalstyrelsen
med stöd av ett förnyat uttalande av professorn Gadelius — beträffande
vars innehåll jag även ber att få hänvisa till handlingarna — avgivit det
utlåtandet, att Forssgren redan i oktober 1923, då han gjort ansökning om
avsked från länsnotariebefattningen, varit av sinnessjukdom berövad förståndets
bruk i den grad, att han icke kunnat bedöma innebörden och följderna av
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
deri av honom sålunda vidtagna åtgärden, samt att hans sjukdom vore av sådan
beskaffenhet, att han kunde anses vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen.
Länsstyrelsen i Jämtlands län har med skrivelse till statskontoret den 31
januari 1927 överlämnat från vederbörande landsfiskal infordrad utredning
om Forssgrens familjeförhållanden och ekonomiska ställning. Landsfiskalens
redogörelse i nämnda avseenden är i huvudsak av följande lydelse:
Forssgren är gift med Tekla Elisabet Olsson från Göteborg, född den 25 maj
1884, med vilken Forssgren har fyra minderåriga barn, nämligen tre söner,
födda den 7 juni 1915, den 30 oktober 1917 och den 4 februari 1920, samt en
dotter, född den 5 februari 1923.
Forssgren bebor sedan vårvintern 1923 med sin familj en bostadslägenhet
om fyra mindre rum och kök, delvis i bristfälligt skick, å f. d. Ivar Erikssons
hemman i Ramsjö by inom Nyhems socken. Denna bostadslägenhet kan knappast
sägas vara människovärdig, åtminstone för vintertiden, enär samtliga rum
med undantag av köket sakna eldstad, vadan värmen sålunda skall tillföras
rummen från kokspisen i köket. Någon egentlig möblering av lägenheten kan
ej heller sägas förefinnas, ty bohaget är synnerligen primitivt och detsammas
värde kan uppskattas till högst 300 kronor.
Sedan berörda Ivar Erikssons hemmansdel den 6 november 1926 försålts å
exekutiv auktion till Aktiebolaget Jämtlands Folkbank i Östersund, lärer det
jämväl endast vara en tidsfråga, när Forssgren kommer att uppsägas till avflyttning
från lägenheten i fråga och sålunda bliva utan bostad för sig och
familjen.
Forssgren och hans familj synas för närvarande befinna sig i fullkomligt
utblottat tillstånd, och det lärer kunna skäligen befaras, att Forssgren
skall nödgas anlita det allmännas bistånd för familjens nödtorftiga uppehälle,
vilket förhållande hittills kunnat undvikas endast genom mellankommande
hjälp och bidrag från Forssgrens syskon. Jämväl dessa synas nu vara ansträngda
till det yttersta, och Forssgren torde för framtiden icke hava att påräkna
nämnvärt bistånd från deras sida.
Under rådande förhållanden torde det få anses uppenbart, att Forssgren
och hans familj äro i trängande behov av snar och effektiv hjälp från statens
sida, därest icke de kommunala hjälporganen skola nödgas träda hjälpande
emellan för att lindra en påtagligt överhängande nöd för framtiden.
Länsstyrelsen har vidare överlämnat protokoll, hållet inför domaren i Revsunds,
Brunflo och Näs tingslag den 31 januari 1927 och utvisande, att Forssgren
på därom gjord ansökning blivit nämnda dag tillsvidare förklarad omyndig
samt att förmyndare för honom förordnats.
För egen de! har länsstyrelsen, med vitsordande av Forssgrens och hans
familjs blottställda belägenhet, såsom sin mening uttalat, att den föreliggande
framställningen syntes vara i hög grad behjärtansvärd.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har statskontoret den 5
februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört följande:
Med hänsyn till innehållet i medicinalstyrelsens utlåtande samt då Forssgren
enligt utredningen befunne sig i alldeles utblottat tillstånd och icke själv kunde
bereda inkomstmöjlighet för sig och familjen, måste enligt statskontorets ^mening
starka billighetsskäl anses föreligga för att av statsmedel bereda någon
hjälp i detta fall. Statskontoret ville erinra därom, att sådan åtgärd vidtagits i
Kungl. Maj:ts proposition nr 147. 5
föregående dylika fall. Exempelvis hade 1917 års riksdag i anledning av proposition
nr 281 beviljat pension åt f. d. kronojägaren A. J. Johansson till
belopp, motsvarande vad som skulle hava tillkommit honom i sjukpension enligt
den civila pensionslagen; och åt f. d. läroverksadjunkten K. H. Andersson,
vilken likaledes befunnits hava vid tiden för avskedsansöknings ingivande ej
varit ansvarig för sina handlingar, hade beviljats dels understöd till belopp av
2,200 kronor för år räknat för tiden från den 29A 1921, då han erhållit avsked,
till utgången av år 1922, dels ock, enligt beslut av 1923 års riksdag i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning i proposition nr 97, punkt 5:o, pension
till samma årsbelopp från och med år 1923, så länge han vore i behov av
hospitalsvård eller eljest oförmögen till arbete.
Åven i nu förevarande fall syntes det böra ordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som skett beträffande f. d. läroverksadjunkten Andersson.
Om Forssgren vid avgången från länsnotariebefattningen varit berättigad att
komma i åtnjutande av sjukpension, skulle beloppet av sådan pension för Forssgren,
som varit i åtnjutande av två ålderstillägg å 500 kronor till lönen å
2,200 kronor och för vilken alltså gällt ett pensionsunderlag av 3,200 kronor,
hava utgjort 2,400 kronor och numera med pensionstillägg och pensionsförhöjningar
uppgått till 3,276 kronor. Då den pension, som kunde komma att tilldelas
Forssgren, skäligen syntes böra avpassas i nära anslutning till sistnämnda
belopp, ville statskontoret för sin del föreslå ett understöd å 3,000 kronor för
år, att från allmänna indragningsstaten utgå från och med ingången av år 1927.
Med hänsyn till vad landsfiskalens utredning gåve vid handen måste det
anses av behovet högeligen påkallat, att något större belopp med ens ställdes till
förmyndarnas förfogande för att anskaffa utrustning och bringa effektiv hjälp
i Forssgrens och hans familjs utblottade läge. Under åberopande av omförmälda
medgivande beträffande f. d. läroverksadjunkten Andersson och med erinran
att, om sjukpension till föreslaget belopp skulle hava till Forssgren utgått
för tiden Vu 1923—31/i= 1926, sammanlagda beloppet jämte dyrtidstillägg
skulle hava icke obetydligt överstigit det av Forssgren i ansökningen begärda
engångsbeloppet, 10,000 kronor, ville statskontoret föreslå ett belopp av 6,000
kronor att efter inhämtande av riksdagens medgivande utgå av anslaget till
allmänna indragningsstaten. I avvaktan på riksdagens beslut i ärendet syntes
Kungl. Maj:t vara oförhindrad att låta statskontoret utbetala en del av
beloppet, förslagsvis 2,000 kronor, från femte huvudtitelns anslag till extra
utgifter, med skyldighet för statskontoret att, om eventuell framställning av
riksdagen bifölles, låta detta anslag erhålla motsvarande ersättning från aDslaget
till allmänna indragningsstaten.
Slutligen har statskontoret, med anledning av vad i sådant hänseende förekommit
i handlingarna, framhållit, att det under föreliggande förhållanden givetvis
vore önskligt, att någon utväg stode till buds i syfte att undandraga de
föreslagna understöden från utmätning för Forssgrens gäld och att låta dem
oavkortade komma honom och hans familj till godo. Såvitt statskontoret kunde
finna, vore emellertid en sådan anordning synnerligen vansklig, och statskontoret
hade för sin del icke ansett sig kunna i detta avseende framlägga något
förslag.
Det torde kunna antagas att, därest Forssgrens sinnessjukdom redan år 1923
varit känd, avsked ej blivit honom beviljat. Han skulle då i stället hava erhållit
tjänstledighet på grund av sjukdom med rätt att bibehålla större delen av avlö
-
Departements
chefen.
6
Kungi. Maj:ts proposition nr 147.
ningen. Om han av angiven anledning under fem på varandra följande år varit
tjänstledig och därefter befunnits för framtiden oförmögen till tjänstgöring,
hade han enligt den civila pensionslägens föreskrifter varit skyldig att avgå
från tjänsten mot erhållande av pension till belopp ej understigande sjuttiofem
procent av hel pension. Det må i detta sammanhang framhållas att, såsom av
utredningen framgår, Forssgren under tiden från mitten av år 1915 till avskedstagandet
icke varit i tjänst å sin länsnotariebefattning och att länsstyrelsen
på grund härav ej haft tillfälle att i tillräcklig grad vinna kännedom om
hans sinnesbeskaffenhet. Först flera år efter avskedstagandet har sinnessjukdomen
blivit konstaterad.
Då Forssgren emellertid på egen begäran erhållit avsked från sin befattning,
föreligger givetvis icke för honom någon rätt vare sig till ersättning för mistad
avlöning eller till pension. Emellertid synas mig med hänsyn till föreliggande
omständigheter — vilka i avseende å Forssgrens och. hans familjs ekonomiska
belägenhet måste anses vara synnerligen ömmande — starka billighetsskäl tala
för att staten här träder hjälpande emellan. På grund härav och då, såsom av
utredningen i ärendet framgår, riksdagen i två tidigare fall av likartad beskaffenhet
beviljat pension eller därmed jämförligt understöd, vill jag för min del
förorda, att framställning göres till riksdagen om beredande av pension åt
Forssgren. Det må till stöd för en dylik framställning även framhållas, att
Forssgren under den tid, han innehaft ordinarie statstjänst, erlagt avgifter för
egen pensionering, vilka avgifter han ej har möjlighet att återfå.
Beträffande storleken, av pensionen biträder jag statskontorets förslag om
ett årligt belopp av 3,000 kronor. Detta belopp har avvägts i nära anslutning till
den pension, som skulle hava tillkommit Forssgren, därest han vid tiden för
avskedstagandet varit skyldig att på grund av sjukdom avgå från tjänsten
samt erhållit sjukpension enligt pensionslagens föreskrifter därutinnan. Det må
framhållas, att om Forssgren först efter fem års tjänstledighet erhållit avsked
med sjukpension, avpassad efter för hans tjänst nu gällande pensionsunderlag,
beloppet blivit ej oväsentligt högre. Jag tillstyrker också i enlighet med statskontorets
förslag, att pensionen beviljas att utgå från och med ingången av år
1927. Densamma torde böra anvisas från allmänna indragningsstaten.
Däremot har jag ej funnit tillräckliga skäl föreligga för att, på sätt statskontoret
ifrågasatt, tillstyrka understöd retroaktivt för tiden före år 1927.
Vad slutligen angår den av statskontoret berörda frågan om åtgärd för det
ifrågasatta understödets undandragande från utmätning för gäld, lärer en
sådan åtgärd i detta fall näppeligen kunna ifrågakomma.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att till f. d. länsnotarien Edvard Oskar Ferdinand Forssgren
må från och med den 1 januari 1927 under hans återstående-livstid
från allmänna indragningsstaten utgå en årlig pension av
3,000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147. 7
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl TJUman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1927:182 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition angående pension åt f. d. länsnotarien E. C. F. Forssgren jämte en i ämnet väckt motion. s. 7 i texten
- BU 1927:36 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. Innan utskottet ingår på de framställningar, som i detta utlåtand s. 97 i texten