Sök i Ratio Lex

Angående pension åt f. d. länsnotarien E. 0. F. Forssgren

1927-02-22 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:147, Angående pension åt f. d. länsnotarien E. 0. F. Forssgren

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 147.

1

Nr 147.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående pension

åt f. d. länsnotarien E. 0. F. Forssgren; given Stockholms

slott den 22 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Haj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 22 februari 1927.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Pettersson, anför:

Jag anhåller att nu få anmäla uppkommen fråga om pension åt f. d. länsnotarien

i Norrbottens län Edvard Oskar Ferdinand Forssgren, vilken den 22

oktober 1923 på egen begäran erhållit avsked från sin befattning i statens tjänst.

Forssgren har under åberopande av föreliggande omständigheter hos Kungl.

Maj:t hemställt om utbekommande av viss ersättning av statsmedel.

1 ett den 7 oktober 1926 avgivet utlåtande i detta ärende har länsstyrelsen

i Norrbottens län lämnat följande redogörelse för de närmare omständigheter,

under vilka Forssgren erhöll avsked från sin länsnotarietjänst:

Forssgren, som är född den 18 januari 1881 och den 24 december 1910 befordrades

till andre länsnotarie samt den 7 mars 1912 till länsnotarie vid länsBihang

till riksdag ens protokoll 1927. 1 samt. 126 käft. (Nr 147.) 412 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

styrelsen i Norrbottens län, åtnjöt sedan sommaren 1915 tjänstledighet för

fullgörande av uppdrag först såsom sekreterare hos sakkunniga för uppgörande

av förslag till plan för allmän undersökning rörande statens för kolonisations - ändamål tillgängliga marktillgångar och sedermera som biträdande sekreterare

hos kolonisationskommittén. När detta senare uppdrag i maj månad 1922 upphörde,

blev han av länsstyrelsen på grund av bemyndigande i Kungl. Maj:ts

brev den 19 maj 1922 förordnad att såsom sakkunnig biträda länsstyrelsen vid

verkställande av viss utredning rörande de ännu ej skatteomförda nybyggen,

som upplåtits vid efteravvittringen i Arvidsjaurs socken. Genom länsstyrelsens

beslut den 1 augusti 1922 beviljades Forssgren ledighet från länsnotarietjänsten

under den tid, han anlitades som sakkunnig för sistnämnda uppdrag.

När länsstyrelsen sedermera genom beslut den 14 december 1922 förklarade,

att Forssgrens nämnda sakkunniguppdrag skulle upphöra med 1922 års utgång,

upphörde självfallet även hans tjänstledighet som länsnotarie. Emellertid

inställde han sig efter sålunda tilländagången tjänstledighet ej till tjänstgöring,

och först efter under hand erhållen påstötning inkom han den 17 januari

1928 med begäran om förlängd tjänstledighet. Sådan erhöll han ock

genom flera särskilda beslut av länsstyrelsen intill den 21 april samma år, då

han inkom med en till Kungl. Maj:t ställd ansökan om »ledighet från innehavande

statstjänst tillsvidare och till dess inom vårt rättssamhälle ordningen blivit

återställd i den omfattning, som kräves för fortsatt tillämpning av vidkommande

delar av grundlagen». Samtidigt beviljade länsstyrelsen honom fortsatt

tjänstledighet i avbidan på Kungl. Maj:ts beslut med anledning av denna ansökan.

Sedan Kungl. Maj:t den 6 augusti 1923 återsänt ansökningen till länsstyrelsen

för prövning, fann sig länsstyrelsen genom beslut den 6 september

samma år förhindrad att bevilja Forssgren tjänstledighet i den av honom begärda

utsträckningen och beslöt förty, att han senast den 17 i samma månad

skulle inställa sig till tjänstgöring. Sedan Forssgren över detta länsstyrelsens

beslut anfört besvär hos Kungl. Maj:t, som emellertid genom beslut den 8 oktober

1928 ej fann skäl att göra ändring i detsamma, ingav han sistnämnda dag

till Kungl. Maj:t ansökan om avsked. Denna ansökan överlämnades till länsstyrelsen

för prövning, och genom beslut den 22 oktober 1923 fann länsstyrelsen

med bifall till Forssgrens därom gjorda ansökan skäligt bevilja honom

avsked från länsnotarietjänsten.

I detta sammanhang ber jag få meddela att, enligt vad jag inhämtat, Forssgren,

efter den 15 september 1905 avlagd juris utriusque kandidatexamen, bestritt

domartjänstgöring samt att han den 1 augusti 1909 vunnit anställning

såsom extra ordinarie tjänsteman vid länsstyrelsen i Norrbottens län.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har efter förenämnda redogörelse i sitt utlåtande

anfört följande:

Huruvida Forssgren redan vid tiden för avskedstagandet varit så angripen

av den sjukdom, varav han sedermera enligt läkarutlåtande befunnits lida, att

han kunde anses berövad förståndets bruk, vore en fråga, som det givetvis ej

tillkomme länsstyrelsen att bedöma. Att det varit något fel med hans omdö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj-.ts proposition nr 147.

mesförmåga hade dock redan då synts framgå dels av hans handlingssätt i

samband med avskedet, dels av hans många underliga skriverier vid denna tid,

men om detta inneburit, att han lidit av sådan sjukdom, att han icke kunde

anses ansvarig för sina gärningar, när han ingivit sin avskedsansökan, kunde

länsstyrelsen ej avgöra.

Faktum syntes dock vara, att Forssgren under sitt arbete i kolonisationsnämnden

på grund av sin sinnesläggning och kanske delvis genom omständigheternas

makt råkat in i en sinnesutveckling, som lett honom till att taga det

ödesdigra steget att begära sitt avsked och som så småningom fört till sinnessjukdom.

Därigenom hade han kommit att draga lidande och nöd över sig och

framför allt över sin familj.

Att Forssgren vore värd medlidande vore ju utan vidare uppenbart, och

länsstyrelsen skulle därför gärna vilja tillstyrka någon hjälp till honom, men

i saknad av autentiska uppgifter dels om hans hälsotillstånd, dels om hans

villkor i övrigt vore länsstyrelsen ej beredd att avgiva något närmare förslag

i detta avseende.

Sedan handlingarna i ärendet härefter remitterats till statskontoret för avgivande

av yttrande, har statskontoret hos medicinalstyrelsen anhållit om utredning

och yttrande dels i fråga om Forssgrens sinnestillstånd vid den tidpunkt,

då han gjorde ansökning om avsked från sin befattning, dels huruvida

Forssgrens sjukdom vore av sådan beskaffenhet, att han icke kunde väntas bliva

återställd till hälsan. Vidare har statskontoret hos länsstyrelsen i Jämtlands

län, där Forssgren numera är bosatt, anhållit om utredning rörande hans familjeförhållanden

och ekonomiska ställning m. m. för att tjäna till ledning vid

bedömandet av frågan om understöd åt Forssgren eller hans familj. Statskontoret

har i samband därmed framhållit, att såsom en nödvändig förutsättning

för beviljande av understöd i detta fall syntes böra uppställas, att Forssgren

bleve ställd under förmyndare.

Medicinalstyrelsen har i skrivelse till statskontoret den 13 november 1926

till en början omförmält, att styrelsen på av Svea hovrätt gjord framställning

den 14 augusti 1926 avgivit utlåtande angående Forssgrens sinnesbeskaffenhet

av innehåll, att han vid tidpunkten för anhängiggörandet och utförandet av

åtskilliga, då på hovrättens prövning beroende mål varit av sinnessjukdom berövad

förståndets bruk. Styrelsens berörda utlåtande stödde sig på ett av medlemmen

av styrelsens vetenskapliga råd, professorn B. E. Gadelius, vid ärendets

handläggning inom styrelsen hållet anförande. I detta anförande, beträffande

vars innehåll jag tillåter mig att hänvisa till handlingarna i ärendet, hade professorn

Gadelius upptagit frågan om Forssgrens sinnestillstånd till ingående

undersökning och med stöd därav såsom sin åsikt förklarat, att Forssgren lede

av den sinnessjukdom, som betecknas såsom paranoia qvaerulans eller processvansinne.

I anledning av den utav statskontoret nu framställda frågan har medicinalstyrelsen

med stöd av ett förnyat uttalande av professorn Gadelius — beträffande

vars innehåll jag även ber att få hänvisa till handlingarna — avgivit det

utlåtandet, att Forssgren redan i oktober 1923, då han gjort ansökning om

avsked från länsnotariebefattningen, varit av sinnessjukdom berövad förståndets

bruk i den grad, att han icke kunnat bedöma innebörden och följderna av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 147.

deri av honom sålunda vidtagna åtgärden, samt att hans sjukdom vore av sådan

beskaffenhet, att han kunde anses vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har med skrivelse till statskontoret den 31

januari 1927 överlämnat från vederbörande landsfiskal infordrad utredning

om Forssgrens familjeförhållanden och ekonomiska ställning. Landsfiskalens

redogörelse i nämnda avseenden är i huvudsak av följande lydelse:

Forssgren är gift med Tekla Elisabet Olsson från Göteborg, född den 25 maj

1884, med vilken Forssgren har fyra minderåriga barn, nämligen tre söner,

födda den 7 juni 1915, den 30 oktober 1917 och den 4 februari 1920, samt en

dotter, född den 5 februari 1923.

Forssgren bebor sedan vårvintern 1923 med sin familj en bostadslägenhet

om fyra mindre rum och kök, delvis i bristfälligt skick, å f. d. Ivar Erikssons

hemman i Ramsjö by inom Nyhems socken. Denna bostadslägenhet kan knappast

sägas vara människovärdig, åtminstone för vintertiden, enär samtliga rum

med undantag av köket sakna eldstad, vadan värmen sålunda skall tillföras

rummen från kokspisen i köket. Någon egentlig möblering av lägenheten kan

ej heller sägas förefinnas, ty bohaget är synnerligen primitivt och detsammas

värde kan uppskattas till högst 300 kronor.

Sedan berörda Ivar Erikssons hemmansdel den 6 november 1926 försålts å

exekutiv auktion till Aktiebolaget Jämtlands Folkbank i Östersund, lärer det

jämväl endast vara en tidsfråga, när Forssgren kommer att uppsägas till avflyttning

från lägenheten i fråga och sålunda bliva utan bostad för sig och

familjen.

Forssgren och hans familj synas för närvarande befinna sig i fullkomligt

utblottat tillstånd, och det lärer kunna skäligen befaras, att Forssgren

skall nödgas anlita det allmännas bistånd för familjens nödtorftiga uppehälle,

vilket förhållande hittills kunnat undvikas endast genom mellankommande

hjälp och bidrag från Forssgrens syskon. Jämväl dessa synas nu vara ansträngda

till det yttersta, och Forssgren torde för framtiden icke hava att påräkna

nämnvärt bistånd från deras sida.

Under rådande förhållanden torde det få anses uppenbart, att Forssgren

och hans familj äro i trängande behov av snar och effektiv hjälp från statens

sida, därest icke de kommunala hjälporganen skola nödgas träda hjälpande

emellan för att lindra en påtagligt överhängande nöd för framtiden.

Länsstyrelsen har vidare överlämnat protokoll, hållet inför domaren i Revsunds,

Brunflo och Näs tingslag den 31 januari 1927 och utvisande, att Forssgren

på därom gjord ansökning blivit nämnda dag tillsvidare förklarad omyndig

samt att förmyndare för honom förordnats.

För egen de! har länsstyrelsen, med vitsordande av Forssgrens och hans

familjs blottställda belägenhet, såsom sin mening uttalat, att den föreliggande

framställningen syntes vara i hög grad behjärtansvärd.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har statskontoret den 5

februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört följande:

Med hänsyn till innehållet i medicinalstyrelsens utlåtande samt då Forssgren

enligt utredningen befunne sig i alldeles utblottat tillstånd och icke själv kunde

bereda inkomstmöjlighet för sig och familjen, måste enligt statskontorets ^mening

starka billighetsskäl anses föreligga för att av statsmedel bereda någon

hjälp i detta fall. Statskontoret ville erinra därom, att sådan åtgärd vidtagits i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 147. 5

föregående dylika fall. Exempelvis hade 1917 års riksdag i anledning av proposition

nr 281 beviljat pension åt f. d. kronojägaren A. J. Johansson till

belopp, motsvarande vad som skulle hava tillkommit honom i sjukpension enligt

den civila pensionslagen; och åt f. d. läroverksadjunkten K. H. Andersson,

vilken likaledes befunnits hava vid tiden för avskedsansöknings ingivande ej

varit ansvarig för sina handlingar, hade beviljats dels understöd till belopp av

2,200 kronor för år räknat för tiden från den 29A 1921, då han erhållit avsked,

till utgången av år 1922, dels ock, enligt beslut av 1923 års riksdag i anledning

av Kungl. Maj:ts framställning i proposition nr 97, punkt 5:o, pension

till samma årsbelopp från och med år 1923, så länge han vore i behov av

hospitalsvård eller eljest oförmögen till arbete.

Åven i nu förevarande fall syntes det böra ordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som skett beträffande f. d. läroverksadjunkten Andersson.

Om Forssgren vid avgången från länsnotariebefattningen varit berättigad att

komma i åtnjutande av sjukpension, skulle beloppet av sådan pension för Forssgren,

som varit i åtnjutande av två ålderstillägg å 500 kronor till lönen å

2,200 kronor och för vilken alltså gällt ett pensionsunderlag av 3,200 kronor,

hava utgjort 2,400 kronor och numera med pensionstillägg och pensionsförhöjningar

uppgått till 3,276 kronor. Då den pension, som kunde komma att tilldelas

Forssgren, skäligen syntes böra avpassas i nära anslutning till sistnämnda

belopp, ville statskontoret för sin del föreslå ett understöd å 3,000 kronor för

år, att från allmänna indragningsstaten utgå från och med ingången av år 1927.

Med hänsyn till vad landsfiskalens utredning gåve vid handen måste det

anses av behovet högeligen påkallat, att något större belopp med ens ställdes till

förmyndarnas förfogande för att anskaffa utrustning och bringa effektiv hjälp

i Forssgrens och hans familjs utblottade läge. Under åberopande av omförmälda

medgivande beträffande f. d. läroverksadjunkten Andersson och med erinran

att, om sjukpension till föreslaget belopp skulle hava till Forssgren utgått

för tiden Vu 1923—31/i= 1926, sammanlagda beloppet jämte dyrtidstillägg

skulle hava icke obetydligt överstigit det av Forssgren i ansökningen begärda

engångsbeloppet, 10,000 kronor, ville statskontoret föreslå ett belopp av 6,000

kronor att efter inhämtande av riksdagens medgivande utgå av anslaget till

allmänna indragningsstaten. I avvaktan på riksdagens beslut i ärendet syntes

Kungl. Maj:t vara oförhindrad att låta statskontoret utbetala en del av

beloppet, förslagsvis 2,000 kronor, från femte huvudtitelns anslag till extra

utgifter, med skyldighet för statskontoret att, om eventuell framställning av

riksdagen bifölles, låta detta anslag erhålla motsvarande ersättning från aDslaget

till allmänna indragningsstaten.

Slutligen har statskontoret, med anledning av vad i sådant hänseende förekommit

i handlingarna, framhållit, att det under föreliggande förhållanden givetvis

vore önskligt, att någon utväg stode till buds i syfte att undandraga de

föreslagna understöden från utmätning för Forssgrens gäld och att låta dem

oavkortade komma honom och hans familj till godo. Såvitt statskontoret kunde

finna, vore emellertid en sådan anordning synnerligen vansklig, och statskontoret

hade för sin del icke ansett sig kunna i detta avseende framlägga något

förslag.

Det torde kunna antagas att, därest Forssgrens sinnessjukdom redan år 1923

varit känd, avsked ej blivit honom beviljat. Han skulle då i stället hava erhållit

tjänstledighet på grund av sjukdom med rätt att bibehålla större delen av avlö
-

Departements

chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 147.

ningen. Om han av angiven anledning under fem på varandra följande år varit

tjänstledig och därefter befunnits för framtiden oförmögen till tjänstgöring,

hade han enligt den civila pensionslägens föreskrifter varit skyldig att avgå

från tjänsten mot erhållande av pension till belopp ej understigande sjuttiofem

procent av hel pension. Det må i detta sammanhang framhållas att, såsom av

utredningen framgår, Forssgren under tiden från mitten av år 1915 till avskedstagandet

icke varit i tjänst å sin länsnotariebefattning och att länsstyrelsen

på grund härav ej haft tillfälle att i tillräcklig grad vinna kännedom om

hans sinnesbeskaffenhet. Först flera år efter avskedstagandet har sinnessjukdomen

blivit konstaterad.

Då Forssgren emellertid på egen begäran erhållit avsked från sin befattning,

föreligger givetvis icke för honom någon rätt vare sig till ersättning för mistad

avlöning eller till pension. Emellertid synas mig med hänsyn till föreliggande

omständigheter — vilka i avseende å Forssgrens och. hans familjs ekonomiska

belägenhet måste anses vara synnerligen ömmande — starka billighetsskäl tala

för att staten här träder hjälpande emellan. På grund härav och då, såsom av

utredningen i ärendet framgår, riksdagen i två tidigare fall av likartad beskaffenhet

beviljat pension eller därmed jämförligt understöd, vill jag för min del

förorda, att framställning göres till riksdagen om beredande av pension åt

Forssgren. Det må till stöd för en dylik framställning även framhållas, att

Forssgren under den tid, han innehaft ordinarie statstjänst, erlagt avgifter för

egen pensionering, vilka avgifter han ej har möjlighet att återfå.

Beträffande storleken, av pensionen biträder jag statskontorets förslag om

ett årligt belopp av 3,000 kronor. Detta belopp har avvägts i nära anslutning till

den pension, som skulle hava tillkommit Forssgren, därest han vid tiden för

avskedstagandet varit skyldig att på grund av sjukdom avgå från tjänsten

samt erhållit sjukpension enligt pensionslagens föreskrifter därutinnan. Det må

framhållas, att om Forssgren först efter fem års tjänstledighet erhållit avsked

med sjukpension, avpassad efter för hans tjänst nu gällande pensionsunderlag,

beloppet blivit ej oväsentligt högre. Jag tillstyrker också i enlighet med statskontorets

förslag, att pensionen beviljas att utgå från och med ingången av år

1927. Densamma torde böra anvisas från allmänna indragningsstaten.

Däremot har jag ej funnit tillräckliga skäl föreligga för att, på sätt statskontoret

ifrågasatt, tillstyrka understöd retroaktivt för tiden före år 1927.

Vad slutligen angår den av statskontoret berörda frågan om åtgärd för det

ifrågasatta understödets undandragande från utmätning för gäld, lärer en

sådan åtgärd i detta fall näppeligen kunna ifrågakomma.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att till f. d. länsnotarien Edvard Oskar Ferdinand Forssgren

må från och med den 1 januari 1927 under hans återstående-livstid

från allmänna indragningsstaten utgå en årlig pension av

3,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 147. 7

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl TJUman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:182 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition angående pension åt f. d. länsnotarien E. C. F. Forssgren jämte en i ämnet väckt motion. s. 7 i texten
  2. BU 1927:36 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. Innan utskottet ingår på de framställningar, som i detta utlåtand s. 97 i texten