Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 152

1927-02-18 · 52 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 50 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:152, Kungl. Maj:ts proposition nr 152

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

1

Nr 152.

Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens

yttrande angående vissa beslut, som fattats av den

internationella arbetsorganisationens konferens vid dess

nionde sammanträde i Geneve år 1926; given Stockholms

slott den 18 februari 1927.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens

yttrande rörande de i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella

arbetsorganisationens konferens vid dess nionde sammanträde i Geneve år

1926 fattade besluten.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 18 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thykén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för handelsdepartementet anför chefen för socialdepartementet, statsrådet

Pettersson:

Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allierade och

associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan, vars del I omfattar

förbundsakten för nationernas förbund, innehåller i del XIII ett socialpolitiskt

reformprogam samt tillika bestämmelser om den institution, internationella

arbetsorganisationen, som har till uppgift att förverkliga detta

program.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 131 käft. (Nr 152.)

208 27 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Av berörda bestämmelser framgår bland annat, att organisationens beslutande

församling, den internationella arbetskonferensen, har att beträffande

förslag, som äro uppförda på dess dagordning, välja mellan två former för

godtagande. Antingen skall beslutet utmynna i en rekommendation, avsedd

att underställas vederbörande stater för vidtagande av lagstiftnings- eller

andra åtgärder, eller ock skall det resultera i ett förslag till internationell

konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar.

I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem

av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från avslutande

av ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer

och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden

respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande

av andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella omständighetei

är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett år, skall den fullgöras

snarast möjligt och under intet förhållande senare än 18 månadei

från sammanträdets avslutande. Därest en rekommendation ej leder till

någon lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande för dess genomförande eller

om ett konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters

bifall, skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad

någon vidare förpliktelse med hänsyn därtill.

Närmare upplysningar om internationella arbetsorganisationen och dess

verksamhet hava lämnats i proposition nr 361 till 1921 års riksdag.

Den internationella arbetskonferensens nionde sammanträde hölls i Geneve

under tiden 7—24 juni 1926. Å konferensens dagordning hade upptagits

två frågor, nämligen dels internationell kodifikation av reglerna för sjöfolkets

anställningsavtal och dels allmänna principer för tillsyn å sjöfolkets arbetsförhållanden.

Vid sammanträdet, därvid Sverige var representerat, antogos

två förslag till konventioner, den ena angående sjömäns anställningsavtal

och den andra angående liemförskaffning av sjömän, ävensom två rekommendationer,

den ena angående hemförskafining av befälhavare och lärlingar

samt den andra angående de allmänna grunderna för inspektionen av sjöfolkets

arbetsförhållanden x).

Med skrivelse den 6 september 1926 har från utrikesdepartementet till

mig överlämnats en av generalsekreteraren hos nationernas föibund i enlig

het med Versaillestraktaten översänd bestyrkt kopia av berörda konventionsförslag

och rekommendationer.

Originaltexterna till dessa konferensens beslut ävensom översättningar

i) Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 april 1926 deltogo i konferensen från svensk

sida: såsom reqeringsombud envoyén Einar Hennings och byråchefen J. A. E. Molin med socialrådet

E. It. Sjöstrand, byråchefen N. G. Nilsson och byråassistenten E. A. F. Eggert såsom

experter; såsom arbetsgivarombud verkställande direktören i Sveriges redareförening, sjökaptenen

O. A. Nordborg med tjänstemännen hos nämnda förening e. o. hovrättsnotarien

H F fteuterskiöld och Gösta Malmström såsom experter; såsom arbetarombud landsorganisationens

sekreterare K. E. Johanson med förtroendemannen för svenska eldareunionen

S Lundgren, förtroendemannen för svenska sjömansunionen N. Olsson och redaktören

S. Backlund såsom experter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152. 3

av desamma torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet i detta

ärende.

Över omförmälda beslut har utlåtande den 10 november 1926 avgivits av

socialstyrelsen, som över ett inom styrelsen utarbetat förslag till utlåtande

i ämnet begärt och erhållit kommerskollegii yttrande. Därjämte hava

Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening samt svenska sjömansunionen

och svenska eldareunionen inkommit till Kungl. Maj:t med

yttranden i ärendet.

Innan jag ingår på behandling av de särskilda besluten, vill jag erinra,

att internationella arbetsbyrån före konferensens sammanträde utsände ett

frågeformulär till de olika regeringarna rörande de ämnen, som upptagits på

konferensens dagordning, för att med ledning av inkomna svar kunna utarbeta

förberedande förslag att läggas till grund för konferensförhandlingarna.

Nämnda cirkulär besvarades av svenska regeringen i skrivelse den 28 februari

1926. Häri gjordes först vissa uttalanden i ämnet av mera principiell

natur, varefter beträffande de särskilda frågepunkterna hänvisades till eu

vid skrivelsen fogad sammanställning av uttalanden från kommerskollegium,

socialstyrelsen och landssekretariatet ävensom till därvid bilagda yttranden

av vissa representativa sammanslutningar bland redare och sjöfolk. I vissa

avseenden representerade de uttalanden, till vilka i skrivelsen hänvisades,

divergerande synpunkter. Regeringen hade emellertid ansett sig genom att

framlägga handlingarna i ärendet bereda största rättvisa åt olika intressen.

I regeringens allmänna uttalande, vilket avsåg bägge de på dagordningen

uppförda frågorna, anfördes i huvudsak:

Regeringen ville först och främst giva uttryck för sitt uppriktiga erkännande

åt det initiativ, som från byråns sida tagits i riktning mot åstadkommande

av en såvitt möjligt tillfredsställande och likformig lagstiftning

rörande sjöfarten, vilken ju vore mera internationell till sin karaktär än

någon annan näring. Regeringen hölle före, att berörda fråga vore av påtaglig

och synnerlig vikt. Och såsom ett oförtydbart tecken på Sveriges livliga

och djupa intresse för en effektiv förbättring av sjöfolkets villkor ville

svenska regeringen åberopa, att Sverige — måhända tidigast av de i Ctenuakonferensen

1920 deltagande staterna — sökt att i sin mån tillmötesgå det

vid nämnda konferens framhållna önskemålet om en internationell sjömanslag

genom intimt samarbete på området i fråga med de länder, med vilka på

grund av likartade förutsättningar ett dylikt samarbete närmast ansetts kunna

bära mera omedelbar och påtaglig frukt, nämligen de övriga skandinaviska

länderna och Finland. Den nya svenska sjömanslagen av år 1922 — som

kunde anses i princip motsvara vad som kommit till uttryck i det av arbetsbyrån

på sin tid preliminärt utarbetade förslaget till internationell sjömanslag

— hade självfallet tagit sikte på de i de skandinaviska länderna i

skilda avseenden rådande förhållandena, såsom befolkningens bildningsnivå,

klimatet, de geografiska förhållandena etc. Eu del andra författningar av

social natur såsom spisordning, sjöarbetstidslag m. fl. hängde på det intimaste

samman med klimat, levnadsvanor o. s. v. inom landet. Därjämte

ägde Sverige i andra hänseenden, exempelvis i fråga om tillsyn å fartyg

och å besättningens arbetsförhållanden ombord, en synnerligen modern lagstiftning.

Det finge därför anses förklarligt, att Sverige icke kunde undgå

att hysa viss tvekan inför eu omgestaltning av lagstiftningen inom ifråga
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

Sveriges

redare
förening.

Svenska sjömansunionen

och svenska

eldareunionen.

4 Knngl. Maj.ts proposition nr 152.

varande områden, i den mån densamma skulle såsom konsekvenser medföra

någon mera genomgripande förändring av berörda, med hänsyn till nationella

förhållanden och i samarbete med grannländerna utarbetade lagstiftning,

som därjämte delvis först nyligen trätt i tillämpning. Såsom eu lämplig

ram för begränsning för Sveriges vidkommande av de förpliktelser, som

kunde bliva följden av eventuella åtgärder av ifrågavarande slag, ville regeringen

för sin egen del angiva den lagstiftning och administrativa praxis,

som i vårt land framvuxit under samarbete mellan företrädare för skilda intressen

och under hänsynstagande till de förhållanden av olika natur, med

vilka den svenska sjöfarten käft att räkna.

I detta sammanhang torde böra beröras de uttalanden av mera allmän

natur, som gjorts i de nu inkomna yttrandena.

Sveriges redareförening har i sitt utlåtande beträffande samtliga besluten

anfört:

Med framhållande därav, att de nu förefintliga svenska författningarna å

ifrågavarande områden, av vilka en del helt nyligen utfärdats, redan gått

utöver vad föreningen ansett vara skäligt, finge föreningen erinra därom, att

såväl de föreliggande förslagen till konventioner som ock rekommendationerna

i vissa avseenden innehölle bestämmelser, som ytterligare överskrede de

gränser, som genom nämnda moderna författningar utstakats. Då sålunda

en anslutning från svensk sida skulle hava till nödvändig följd författningsändringar,

vilka komme att verka till nackdel för den svenska sjöfartsnäringen,

finge föreningen bestämt avstyrka såväl en ratificering av de båda konventionsförslagen

som eu anslutning till rekommendationerna.

SuemJca sjömansunionen och svenska eldareunionen hava i gemensamt yttrande

beträffande beslutens allmänna grunder anfört i huvudsak:

Enligt unionernas uppfattning vore hela Genévekonferensen i stort sett

förfelad redan genom det faktum, att arbetstidsfrågan från början strukits

från dagordningen. Unionerna kunde däri icke se annat än ett klart åsidosättande

av de förpliktelser, vartill tidigare givna utfästelser bort föranleda.

Det konventionsförslag angående arbetstiden, som antagits i Washington

1919 så gott som enhälligt, inneslöte uttryckligen även sjöfarten, ehuru det

tillfogades, att »bestämmelserna rörande sjöfarten skola fastställas av en

specialkonferens». När sedan specialkonferenser sammankallades för mycket

stora kostnader och berörda mycket vitala fråga i stället för att avancera i

positiv riktning helt strökes från dagordningen, hade sjömännen endast att

konstatera, att de regeringar, som bure ansvar för nämnda beslut, uppenbarligen

icke vore villiga att lojalt fullfölja det sociala välfärdsprogram, som

de utgestaltat i samband med fredsslutet och lagt till grund för internationella

arbetsorganisationen. Då omförmälda negativa hållning icke intagits

av alla regeringar, och lyckligtvis icke av någon enda svensk regering, och

då de olika svenska regeringarna visat ärlig vilja att åstadkomma skyddsåtgärder

av internationell karaktär för alla sjömän genom att i avvaktan på

arbetstidsproblemets lösning skrida till en förberedande internationell lagstiftning

på mera lättillgängliga områden av sjöfarten, hade unionerna i samförstånd

med organiserade yrkeskolleger i andra länder icke velat undandraga

sig att komma till det samarbete på ifrågavarande område, till vilket

de blivit kallade. De hade alla gjort detta i den förhoppningen, att den börjande

internationella lagstiftningen på mera periferiska områden inom sjöfarten

skulle öppna vägen för behandlingen av sjöfolkets arbetstidsproblem,

som sedan Washingtonkonventionens antagande 1919 ständigt ropat på sin

lösning. Mot nämnda allmänna bakgrund finge ställningstagandet till det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152. 5

sålunda påbörjade internationella lagstiftningsarbetet inom sjöfarten en

mycket allvarlig innebörd.

Jag övergår härefter till att behandla de särskilda konventionsförslagen

och rekommendationerna.

1 fråga om innehållet av de särskilda besluten tillåter jag mig härvid att

hänvisa till omförmälda bilaga till statsrådsprotokollet.1)

ko) Förslag till konvention angående sjömäns anställningsavtal (sid. 18).

Till en början må framhållas, att kommerskollegium vid avgivande av yttrande

över omförmälda frågeformulär rörande spörsmålet om internationell kodifikation

av reglerna för sjöfolkets anställningsvillkor anförde bland annat:

Sjöfartens mer än andra näringsgrenar internationella karaktär medförde,

att en internationell reglering av bland annat sjöfolkets anställningsvillkor

framstode såsom i och för sig ganska naturlig. Kommerskollegium hade

emellertid för sin del icke erfarenhet av något större behov därav. På grund

av särskild intressegemenskap hade visserligen de nordiska länderna etablerat

samarbete på dithörande område. Berörda samarbete hade dock åtminstone

dittills icke lett till några konventioner men väl på en fundamental punkt

till en i huvudsak likartad inre lagstiftning, nämligen såvitt sjöfolkets anställningsvillkor

reglerades av sjömanslagen.

Givetvis innehölle emellertid den svenska inre lagstiftningen, jämväl vid

sidan av sjömanslagen, en ganska ingående reglering av sjöfolkets anställningsförhållanden.

En internationell kodifikation av regler därför kunde av naturliga skäl i

viss utsträckning medföra gagn, men såvitt kollegium kunnat finna förelåge

icke för Sveriges vidkommande någon särskild anledning att påyrka dylik

kodifikation. För den händelse emellertid utarbetandet av sådan kodifikation

skulle igångsättas, syntes kollegium, såvitt Sverige anginge, densamma

icke böra drivas längre än till att omfatta reglering av dithörande förhållanden

i huvudsakligen den omfattning och riktning, som den svenska inre lagstiftningen

funnit vara av nöden.

Beträffande det sakliga innehållet av en sådan reglering, varom vore fråga,

syntes kollegium ej heller föreligga anledning att från svensk sida ansluta

sig till annan reglering än som i huvudsak överensstämde med den svenska

lagstiftningen i ämnet och, i den mån interskandinaviskt samråd tidigare ägt

rum, med motsvarande norska, danska och finska lagstiftning.

Beträffande konventionsförslaget har socialstyrelsen nu anfört följande:

Vid utarbetande inom arbetsbyrån av det för konferensen avsedda förslaget

angående sjömäns anställningsavtal och under förslagets behandling

av konferensen hade den ifrågasatta regleringen modifierats på sådant sätt,

att det förevarande konventionsförslaget — som enligt § 1 st. 1 syntes äga

tillämpning allenast å fartyg i utländsk fart, d. v. s. mönstringspliktiga enligt

vår lagstiftning — på det hela taget måste anses betydligt mindre strängt

än den svenska lagstiftningen på området. På vissa punkter motsvarade

emellertid vår lagstiftning icke konventionsförslagets bestämmelser.

I konventionsförslaget § 3 st. 1 senare punkten föreskreves, att tillfälle

att granska avtalet skulle, innan det undertecknades, beredas sjömannen och

eventuellt hans rådgivare. Sjömannen syntes visserligen i regel kunna för
1

En redogörelse för de olika frågornas behandling av arbetskonferensen återfinnes i

nr 10 och 11 av Sociala meddelanden för år 1926.

Social
styrelsen.

§ ö st. 1.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

i 3 st. 4.

§ 5.

§ 9 st. 1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

väntas vid mönstringstillfället finna möjlighet att granska avtalets vanligen

ganska enkla bestämmelser, men något direkt stadgande därom funnes ej,

och ännu mindre kunde tillfälle därtill anses vara tillförsäkrat sjömannens

eventuelle rådgivare. Berörda brist i den svenska lagstiftningen syntes dock

ej behöva lägga hinder i vägen för ratifikation, då paragrafens tredje stycke,

vars iakttagande förklarades kunna ersätta efterkommandet av förstnämnda

föreskrift, motsvarades av svensk lag. Berörda tredje stycke hänförde sig

emellertid till särskilda förhållanden och riktigast syntes vara att, om Sverige

skulle biträda konventionen, i § 36 förordningen angående sjömanshusen i

riket samt sjöfolks på- och avmönstring m. m. (mönstringsförordningen) intaga

eu bestämmelse av samma innehåll som förevarande passus i konventionsförslaget.

Bestämmelsen i § 3 st. 4, att landets lag skulle meddela föreskrifter till

tryggande, att sjömannen förstode betydelsen av avtalets bestämmelser, syntes

utgöra reminiscensen av ett krav på att avtalet skulle avfattas på ett språk,

som sjömannen förstode. Att bestämmelsen förnämligast måste syfta till att

skydda sjömannen mot missförstånd på grund av språksvårigheter, därför

syntes för övrigt tala, att man redan i § 3 st. 1 senare punkten tillförsäkrat

sjömannen rådrum att sätta sig in i avtalet och att detsamma endast undantagsvis

upptoge mer komplicerade villkor. Ett påbud att avtalet skulle avfattas

på språk, som sjömannen förstode, skulle onekligen stundom, såsom

vid anställandet av mer eller mindre exotiskt sjöfolk, kunna medföra avsevärda

olägenheter. Syftet med konventionsförslagets förevarande bestämmelse

syntes emellertid kunna tillgodoses genom eu föreskrift av det innehåll,

att i fall, där sjömannen ej förstode det språk, varpå avtalet vore skrivet, det

skulle åligga befälhavaren sörja för att dess bestämmelser såvitt möjligt tydliggjordes

för sjömannen. Jämväl en dylik föreskrift syntes kunna infogas

i § 36 mönstringsförordningen.

Föreskrifterna i konventionsförslagets § 5 tillfredsställdes i huvudsak av

vad mönstringsförordningen stadgade rörande sjöfartsbok. Emellertid lämnade

formuläret till dylik bok plats för fakultativ anteckning av vitsord om

uppförande och tjänstbarhet — »därest sjöman så önskar», såsom i eu not

till formuläret angåves. Berörda anordning i formuläret till sjöfartsbok syntes

dock kunna utan avsevärd olägenhet avskaffas, då enligt förordningen den

30 september 1921 angående tjänstgöringsbetyg för sjöfolk särskilt dylikt

betyg skulle utfärdas för påmönstrad sjöman. Även förbudet mot uppgift

om hyra, intaget i samma stycke av konventionen, syntes påkalla beaktande

i omförmälda sammanhang. I formuläret till sjöfartsbok förutsattes nämligen

anteckning om erlagcl hyresavgift till sjömanshuset, och då nämnda avgift

utginge med en procent av hyran, kunde av berörda anteckning hyresbeloppet

utläsas. Något egentligt behov av sådan anteckning i sjöfartsboken syntes

emellertid ej förefinnas, och skulle man alltså kunna utesluta jämväl åsyftade

anteckning.

§ 9 st. 1 medgåve vid avtal på obestämd tid avtalets upplösning i lastnings-

eller lossningshamn genom uppsägning från någondera partens sida.

Enligt 13 § sjömanslagen kunde ifråga om svensk sjöman, som vore antagen

här i riket, avtalet icke uppsägas till upphörande annat än i svensk dylik

hamn; hade sjömannen varit i tjänst å fartyget ett år eller å segelfartyg ett

och ett halvt år, gällde dock enligt 15 § icke nämnda inskränkning. Berörda

skiljaktighet kunde avhjälpas genom uteslutning av orden »är sjömannen

svensk ........................ lossnings- eller lastningshamn» i 13 § första stycket,

och borde i sådant fall jämväl orden »eller av bestämmelsen i 13 §.............

i svensk hamn» i 15 § utelämnas. Emellertid ansåge styrelsen sig icke kunna

underlåta påpeka, att en dylik lagstiftningsåtgärd skulle innebära en ganska

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

betydelsefull förändring, som sannolikt skulle möta bestämt motstånd från

sjöfartsnäringens målsmän och måhända även från sjöfolkets sida.

Av vad sålunda anförts rörande skiljaktigheterna mellan konventionen och

vår lagstiftning framginge, att nämnda skiljaktigheter till övervägande del vore

av formell eller oväsentlig art eller eljest lämpligen läte sig avhjälpa. Beträffande

sistberörda skiljaktighet vore däremot förhållandet ett annat. Det

hade redan antytts, att förevarande konventionsförslag blivit till sitt innehåll

avsevärt reducerat, och syntes det tveksamt, om detsamma från skyddssynpunkt

kunde tillerkännas någon större betydelse. Med hänsyn till vad sålunda

anförts syntes det tvivelaktigt, om övervägande skäl talade för Sveriges anslutning

till konventionen.

Korumershollegium har beträffande föreskriften i konventionsförslagets § 3

st. 1 senare punkten, att tillfälle att granska avtalet skall, innan det undertecknas,

beredas sjömannen och eventuellt hans rådgivare, anfört följande:

Enligt det genom författning fastställda formuläret till sjömansrulla hade

vederbörande befälhavare och de för tjänst å fartyg förhyrda att i därför

avsedd kolumn i sjömansrullan anbringa sina egenhändiga namnteckningar.

Såsom framginge av de tryckta anteckningarna å formulärets första sida avsåge

dessa namnteckningar att utgöra bekräftelse å avtalet, vilket ock skulle

av mönstringsförrättaren genom dennes namnteckning »bevittnas och bestyrkas».

Att namnteckningarnas syfte vore det angivna framginge ock av

den för vederbörande mönstringsförrättare av kollegium den 28 juni 1912

utfärdade instruktionen, i vilken uti ifrågavarande avseende angåves, att

»De i sjömansrullan angående befattning, hyra och övriga villkor samt förhyrningsavtalets

giltighetstid införda anteckningar böra för den förhyrde

uppläsas, varefter denne skall egenhändigt teckna sitt namn å handlingen

på därför avsedd plats, såvida han kunnat iakttaga personlig inställelse.»

Vore någon av besättningen hindrad att iakttaga personlig inställelse, finge,

jämlikt § 36 mom. 2 i gällande mönstringsförordning, i stället företes med

honom skriftligen upprättat och av vittnen bestyrkt förkyrningskontrakt

innehållande samtliga förhyrningsvillkor. § 36 mom. 3 i samma förordning

innehölle liknande bestämmelse för det fall, att befälhavaren befunne sig

med det förhyrda sjöfolket å ort, där mönstringsförrättare ej funnes. Med

angivna bestämmelser borde jämföras föreskrifterna i § 37, § 38 enligt paragrafens

såvitt anginge dess mom. 2, genom kungörelsen den 22 december

1922 förändrade lydelse, § 39 och § 41 uti ifrågavarande förordning.

Vidare skulle, enligt 11 § sjömanslagen, sjöman, sedan han antagits, av

befälhavaren förses med motbok enligt fastställt formulär, vilken skulle innehålla

samtliga anställningsvillkor, och ålåge det jämlikt § 36 mom. 4 i förenämnda

förordning, enligt momentets lydelse genom kungörelse den 22

december 1922, mönstringsförrättaren att tillse, bland annat, att varje man

av besättningen bleve av befälhavaren försedd med motbok enligt fastställt

formulär.

Beträffande sjömans rätt att vid ingående av anställningsavtal, vilket i

fall, varom här vore fråga, alltid skulle bekräftas genom påmönstring, biträdas

av rådgivare, åberopade kollegium ett av justitiekanslersämbetet den

18 juni 1919 på begäran av kollegium gjort uttalande i fråga om bland annat

rätt för avhandlande parter att vid avmönstring från fartyg företrädas av

ombud (dier anlita biträde. 1 uttalandet hade framhållits, att det svårligen

kunde förvägras den avmönstrande att, om han av någon anledning vore urstäudsatt

att personligen inställa sig, låta sig representeras av ombud vid

förrättningen eller att, om han komme personligen tillstädes, anlita särskilt

Kommers
kollegium.

§ 3 st. 1.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

§ 3 st. 4.

§ 5.

§ 9 st. 1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

biträde, därest lian ansåge sig vara i behov därav. Berörda uttalande syntes

enligt kollegii mening äga motsvarande tillämpning å sjömans påmönstring.

Under hänvisning till vad gällande författningar sålunda innehölle och

till berörda yttrande av justitiekanslersämbetet uttalade kollegium på nu

ifrågavarande punkt såsom sin åsikt, att redan enligt gällande mönstringsbestämmelser

anställningsavtalet undertecknades av redarens representant och

sjömannen; att tillfälle att granska avtalet, innan det undertecknades, vore

berett sjömannen och eventuellt hans rådgivare; samt att sålunda något

tillägg till mönstringsbestämmelserna vid ratifikation av en konvention av

föreslaget innehåll icke skulle erfordras på grund av förenämnda bestämmelser

i konvention sförslagets § o st. 1—3. Kollegium utginge därvid såsom

självfallet från att med rådgivare avsåges av sjömannen anlitad sådan.

Kollegium ansåg sig böra i huvudsak biträda vad av socialstyrelsen i förslaget

till utlåtande anfördes beträffande konventionsförslagets § 3 st. 4.

Beträffande konventionsförslagets § 5 yttrade kollegium:

Såvitt nu kunde bedömas, syntes anordningen med plats i sjöfartsboken

för fakultativ anteckning om vitsord om uppförande och tjänstbarliet kunna

avskaffas. Emellertid ansåge sig kollegium böra framhålla, att det syntes

icjse låta sig överblickas, huruvida icke förhållandena i en framtid kunde

gestalta sig på sådant sätt, att det kunde befinnas önskvärt att beträffande

sjöfartsbokens innehåll uti ifrågavarande avseende äga full handlingsfrihet.

En ändring på förevarande punkt skulle emellertid påkalla uteslutande av

tredje stycket av mom. 3 i § 43 i mönstringsförordningen, enligt momentets

lydelse genom kungörelse den 22 december 1922.

Förslaget att, i händelse av ratifikation av förevarande konvention, ur

sjöfartsboken utesluta sjömannens kvitto å erlagda hyresavgifter ansåge

kollegium möta vissa betänkligheter. Enligt vad kollegium inhämtat underlättade

förefintligheten i sjöfartsboken av anteckning om erlagd hyresavgift

under vissa förhållanden, särskilt vid brådskande mönstringsförrättning utanför

tjänstelokalen, vederbörande mönstringsförrättares arbete. Enligt det

förslag till omorganisation av sjömanshusen m. in., som på sin tid avgivits

av 1917 års sjömanshuskommitterade och vilket ännu icke slutbehandlats,

avsåges, att de från sjömanshusen utdelade understöden skulle utmätas med

hänsyn tagen till, jämte vissa andra omständigheter, det sammanlagda beloppet

av vederbörandes erlagda hyresavgifter. Därest berörda förslag skulle

realiseras, erhölle givetvis sjömannens kvitton på erlagda hyresavgifter en

särskild betydelse, som måhända icke finge underskattas. Med hänsyn till

vad sålunda anförts kunde kollegium icke för närvarande tillstyrka åtgärder,

som framtvingade uteslutande ur sjöfartsboken av7 anteckningar om erlagd

hyresavgift. Ett slutligt uttalande därutinnan från kollegii sida skulle kunna

påräknas först efter närmare utredning, som icke kunnat medhinnas.

Draga om konventionsförslagets § 9 st. 1 anfördes av7 kollegium följande:

En bestämmelse av den föreslagna innebörden måste kollegium för sin

del bestämt avstyrka. En ändring av respektive bestämmelser i sjömanslagen

till överensstämmelse med förslaget till konvention på berörda punkt

skulle exempelvis undanröja den garanti, en svensk, i Sverige för obestämd

tid å svenskt fartyg påmönstrad sjöman hade att, därest icke särskilda i

sjömanslagen uttryckligen angivna förhållanden föranledde till annat, få

kvarstanna i sin tjänst åtminstone tills fartyget från sin utrikes resa återkomma

till svensk lossnings- eller lastningshamn. Giltig anledning syntes

kollegium med hänsyn därtill föreligga till antagande, att införande av en

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

bestämmelse med nämnda innebörd skulle möta motstånd från sjöfolkets sida.

Men alldeles oavsett huru därmed förliölle sig syntes omvårdnaden av sjöfolkets

intressen motivera, att en dylik bestämmelse icke från svensk sida

godtoges. Kollegium beaktade därvid jämväl det förhållandet, att kollegium

vid skilda tillfällen från vår representation i utlandet mottagit anmälningar

om att befälhavare å svenska fartyg, trots gällande, i viss män restriktiva

bestämmelser i ämnet, avmönstrat sina besättningar helt eller till större

delen för att ersätta desamma med utländskt sjöfolk. Givetvis vore ett dylikt

förfarande i flertalet fall icke lyckligt och detta av åtskilliga skäl. Kollegium

åsyftade därutinnan till en början de hänsyn av social natur, vilka föranlett

bestämmelsen om att svenskt fartygs besättning, befälhavare däri inräknad,

i regel skulle bestå till minst två tredjedelar av svenska undersåtar (§ 35

mom. 1 b) i mönstringsförordningen). Men även andra det allmännas intressen,

ej minst de rent budgetära, ökade de betänkligheter, som måste

hysas mot införande av en bestämmelse, som skulle i avsevärd grad underlätta

angivna förfarande. Det vore nämligen att märka, att sjömän, vilka

under antydda omständigheter avmönstrades, givetvis i ej oväsentlig utsträckning

folie de svenska konsulaten och därigenom även statsverket till last

till följd av konsulatens skyldigheter beträffande understöd åt och hemförskaffning

av nödställt sjöfolk.

Vidare skulle avsedda ändring av gällande bestämmelser utan tvivel kunna

verka till nackdel för svensk sjöfartsnäring så tillvida, att därigenom skulle

i åtskilliga fall för svenska fartyg i utrikes hamnar vållas svårigheter beträffande

fartygens behöriga bemanning. På sätt i socialstyrelsens förslag

till utlåtande anfördes skulle också av konventionens ratificering föranledd

lagstiftningsåtgärd på förevarande punkt sannolikt möta bestämt motstånd

från sjöfartsnäringens målsmän.

Kollegii granskning av förslaget föranledde det uttalandet, att kollegium

för sin del funne den svenska sjöfartens och de i densamma anställdas intressen

avgjort tala mot Sveriges anslutning till)konventionen.

Sveriges redareförening har, såsom redan berörts, bestämt avstyrkt ratifikation

av konventionen.

Sveriges fartygsbefälsföreniug har i sitt yttrande erinrat, att föreningen vid

avgivande av yttrande rörande omförmälda frågeformulär tillstyrkt eu internationell

kodifikation av regler för sjöfolkets anställningsvillkor i den utsträckning,

som gällande lagar och författningar i vårt land redan fastställt.

Vidare har föreningen framhållit, att när föreningen sålunda tillstyrkt en

kodifikation av regler för sjöfolkets anställningsvillkor, detta naturligtvis

ej innebure, att icke en formell avvikelse kunde göras från nämnda lagar

och författningar. Vad som emellertid i det föreliggande förslaget framstode

som en principiell avvikelse från sjömanslagen vore bestämmelsen i §§ 3

och 13, där befälhavaren ersatts med redaren. En sådan bestämmelse kunde

leda till ett för fartygets säkerhet rent av farligt förhållande. Befälhavarens

rätt att antaga och bestämma besättningen å ett fartyg finge ej under några

förhållanden rubbas, så länge denne vore ansvarig för fartygets säkerhet.

Svenska sjömansunionen och svenska eldareunionen hava beträffande denna

konvention anfört i huvudsak:

Visserligen kunde man säga, att de principer, som fastställdes i konventionen,

knappast hade någon betydelse för de svenska sjömännen, då det

där gällde endast vissa elementära krav, som redan vore allmänt erkända i

Sveriges

redareförening.

Sveriges

fartyg sbefäl sförening.

Svenska

sjömansunionen

orh

svenska

c/dar eunionen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

vårt land. Unionerna såge icke frågan endast ur berörda synpunkt. De

svenska sjömännen kunde endast med tillfredsställelse se en insats från vårt

lands sida. som kunde bidraga till att till andra trakter av världen utbreda

en civilisationsnivå, som redan genomförts bär hemma. I den. meningen

hade unionerna ett stort intresse av att konventionsförslaget ratificerades

av vårt land. Det kunde näppeligen ingå i unionernas uppgift att

angiva de förändringar, som vore nödvändiga i gällande svenska lagstiftning

för att vårt land skulle kunna ratificera konventionen. Vid den granskning

av internationella arbetsbyråns utkast till konvention, vilken verkställts av

kommerskollegium och socialstyrelsen, riktades icke några större anmärkningar

mot förslaget, och de erinringar, som av de svenska ämbetsverken

framställts och som samma ämbetsverks representanter i egenskap av konferensdeltagare

varit i tillfälle att personligen framföra, hade i största utsträckning

beaktats och godtagits av konferensen. För sin del ville unionerna

därutöver rikta uppmärksamheten på att bestämmelserna i § 9 om

upphävandet av avtal, som slutits på obestämd tid, sannolikt krävde vissa

förändringar i gällande svensk lagtext, enligt vilken rätten till uppsägning av

sådant avtal endast existerade i svensk hamn. De svenska ämbetsverken

och deras i konferensen deltagande representanter syntes vid sin granskning

av arbetsbyråns förslag liksom senare vid förhandlingarna i Geneve

icke hava ägnat berörda fråga någon som helst uppmärksamhet, vilket väl

kunde förklaras därav, att avtal, slutna på obestämd tid, så gott som aldrig

förekomme å svenska fartyg. Det kunde emellertid ifrågasättas, om icke en

förändring av den svenska lagtexten på nämnda punkt bleve erforderlig i

samband med konventionens ratificering.

Av de hörda myndigheternas utlåtanden framgår, att vissa olikheter bestå

mellan förevarande konventionsförslag och den i vårt land gällande rätten.

De flesta av dessa olikheter äro av jämförelsevis ringa betydelse. I ett hänseende

torde emellertid förefinnas en viktig skiljaktighet. Enligt § 9 första

stycket i konventionen må avtal för obestämd tid av vardera parten uppsägas

i envar hamn, där fartyg lastar eller lossar, förutsatt att vederbörlig

uppsägningstid iakttages. I 13 § sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270)

föreskrives visserligen, att om ej övenskommelse träffats om tjänsteavtalets

varaktighet, vardera parten äger uppsäga avtalet att upphöra i envar hamn,

som fartyget anlöper för lossning eller lastning. Tillika stadgas emellertid,

att om sjömannen är svensk och han antagits här i riket, avtalet icke må

från någondera sidan uppsägas till upphörande annorstädes än i svensk

lossnings- eller lastningshamn. Genom bestämmelse i 15 § göres visst undantag

från nämnda regel.

Såsom av det anförda framgår, synes ett biträdande för Sveriges del av

ifrågavarande konventionsförslag förutsätta, att ändring vidtages i omförmälda

stadgande i sjömanslagen. Emellertid är jag icke beredd att för närvarande

taga ställning till frågan om ändring av berörda lag. Sjömanslagen har tillkommit

efter samarbete med Norge, Danmark och Finland, och föreskrifter,

motsvarande omförmälda bestämmelse i sjömanslagen, finnas i de övriga

nordiska ländernas rätt. Det torde icke böra komma i fråga att utan samråd

med nämnda länder skrida till ändring av berörda bestämmelse. Med

hänsyn därtill har jag sökt inhämta upplysning, vilken ställning man i dessa

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj tis proposition nr 152.

11

länder intager till förevarande konventionsförslag. Därvid har från Norge

och Finland meddelats, att frågan där är under utredning och att man för

närvarande icke kan lämna något svar, huruvida biträdande av konventionen

kommer att äga rum. Från Danmark har däremot erhållits meddelande, att

den danska regeringen icke för närvarande avser att ratificera konventionen.

Vid nu angivna förhållanden anser jag, att icke heller Sverige för närvarande

bör ratificera ifrågavarande konvention.

2:o) Förslag till konvention angående liemförskaffning av sjömän (sid. 22)

samt 3:o) rekommendation angående liemförskaffning av befälhavare och

lärlingar (sid. 24).

Vid avgivande av yttrande över förenämnda frågeformulär anmärkte socialstyrelsen,

att även om det i allmänhet kunde anses önskvärt, att tillfälle till

hemresa bereddes sjöman, som avmönstrats i främmande hamn, någon förpliktelse

i sådant hänseende knappast syntes böra fastställas annat än i

vissa angivna fall, såsom vid olagligt avskedande, väsentlig förändring av

resan, fartygets övergång till annan nationalitet m. m. Såväl styrelsen som

kommerskollegium ansågo, att i de fall, då skyldighet att föranstalta om hemförskaffande

förelåge, berörda skyldighet borde åligga myndighet i fartygets

hemland. Kostnaderna borde i sådant fall icke bestridas av sjömannen.

Beträffande förslaget till konvention angående liemförskaffning av sjömän har

socialstyrelsen nu anfört följande:

Även det ifrågavarande konventionsförslaget hade i flera avseenden blivit

föremål för modifierande omarbetning. Likväl hade man å de svenska regeringsombudens

sida funnit sig föranlåten att vid konventionsförslagets

plenarbehandling å konferensen uttala betänkligheter mot de långtgående,

från den svenska lagstiftningen avvikande förpliktelser förslaget ålade myndigheterna

i fartygets hemland.

I § 3 st. 1 av konventionsförslaget stadgades en helt generell rätt för

sjöman att, utan hänsyn till anledningen till eller omständigheterna vid anställningens

upphörande, bliva återförd till sitt hemland, anställningshamnen

eller utgångshamnen för fartygets resa — allt efter bestämmelserna i den

nationella lagstiftningen. Endast för utländsk sjöman, som förhyrts i annat

land än hans hemland, syntes enligt st. 4 i samma paragraf nämnda rätt ej

gälla. Varje lands lagstiftning skulle angiva, vem som skulle bära kostnaden

för sjömans hemsändande; dock fritoges sjömannen i vissa angivna fall

från dylikt ansvar.

Enligt svensk lag vore sjöman berättigad till fri hemresa i vissa fall, där

avtalets upplösning icke kunde läggas honom till last. Konventionsförslagets

och den svenska sjömanslagens bestämmelser i förevarande avseende vore

visserligen icke direkt jämförbara — de förra avsåge hemsändandet i och

för sig och de senare väsentligen, vem kostnaderna för hemresan skulle

drabba — men då enligt förslaget myndigheterna i fartygets hemland hade

att sörja för hemförskaffningen och deras därför gjorda utlägg, i fall där

dessa skulle gäldas av sjömannen, sannolikt i stor utsträckning icke skulle

kunna indrivas, komme staten att genom anslutning av vårt land till konventionen

utan bärande skäl åsamkas ej blott avsevärt vidgade förpliktelser

i avseende å sjömäns hemsändande utan även betydligt ökade kostnader

därför.

Socialstyl''ds

en.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

KungL Maj:ts proposition nr lo2.

Kommer skollegium.

Sveriges

redare
förening.

Sveriges

fav tygsbefäls - förening.

Svenska

sjö mans - unionen och

svenska

eldareunionen.

Med hänsyn därtill ansåge styrelsen sig icke kunna förorda ratifikation

för Sveriges del av förevarande konvention.

Rörande rekommendationen angående hemför skaffning av befälhavare och lärlingar

har socialstyrelsen anfört:

Den svenska sjömanslagen meddelade vissa bestämmelser angående fri

hemresa för befälhavare, vilka bestämmelser syntes kunna anses motsvara

skäliga anspråk. För lärlingar inom sjömansyrket gällde i fråga om rätt till

fri hemresa enahanda regler som för sjömän i allmänhet. Någon anledning

att vidtaga lagstiftningsåtgärder till tryggande av befälhavares eller lärlingars

liemförskaffning syntes sålunda ej föreligga.

I enlighet därmed syntes denna rekommendation ej böra för Sveriges

del föranleda någon särskild åtgärd.

Kommerskollegium har förklarat sig kunna i huvudsak biträda vad i förslaget

till utlåtande på dessa punkter anförts av socialstyrelsen.

Sveriges redareförening har, såsom redan framhållits, avstyrkt såväl ratificering

av konventionen som biträdande av rekommendationen.

Sveriges fartygsbefälsförening har i denna del anfört, att föreningen ej

funne särskilt behov från svensk sida föreligga för ratificering av konventionsförslaget

eller för rekommendationens antagande, enär sjömanslag och

andra förordningar lämnade erforderliga bestämmelser i ämnet.

Svenska sjömansunionen och svenska eldareunionen hava beträffande förevarande

konvention anfört bland annat:

Den internationella lag det här gällde fastställde endast staternas vilja

att se till, att ingen sjöman, som ville hem, kunde lämnas utan skydd i

främmande hamn. Möjlighet skulle under alla förhållanden beredas honom

att få återvända till hemlandet. Det syntes vara sunt och naturligt, att

sådan internationell garanti lämnades dem, som ägnade sig åt sjömannens

riskfyllda liv fjärran från hemmets kuster. Det vore eu garanti, som icke

enbart berörde sjömannen själv utan i lika hög grad hans familj och anhöriga.

Unionerna ville rikta uppmärksamheten på att frågan om, vem som skulle

bära kostnaden för sjömans hemsändande, helt överlätes åt varje nations

speciallagstiftning, frånsett sådana fall, där sjöman lidit skada i tjänsten,

vid skeppsbrott, oförvållad sjukdom eller oförvållat avsked. För nämnda fall

stadgade konventionsförslaget, att sjömannen icke skulle bära kostnaden.

Det kunde icke finnas något bärande skäl för att vårt land icke skulle ansluta

sig till en dylik allmän mänsklig la§ och genom ratificering av konventionen

göra sin insats i det allmänna civilisatoriska arbetet för byggandet

av världsfred genom social rättfärdighet, uppgifter, som uttryckligen utpekats

som målet för staternas samarbete i nationernas förbund.

Den omständigheten, att på Genévekonferensen redargruppen enhälligt

motsatt sig antagandet av konventionen, medförde givetvis svårigheter för

statsmakterna att ratificera densamma, men att döma av diskussionen på

konferensen, hade motståndet icke varit av principiell karaktär. Oavsett

huru därmed förhölle sig, kunde det icke vara riktigt, att frågan, huruvida

staterna skulle giva en sjöman i nöd en universell garanti att under alla

förhållanden beredas möjlighet att återvända till sitt hemland, om han så

önskade, skulle göras beroende av rederiernas nåd.

Den omständigheten att samtliga regeringars delegerade, med undantag för

Sveriges, Norges och Finlands, på konferensen röstat för konventionsför
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152. 13

slaget, gåve anledning att hoppas, att konventionen komme att ratificeras av

de i konferensen deltagande staterna.

Beträffande rekommendationen hänvisade unionerna till vad sålunda anförts

rörande konventionsförslaget.

Såsom socialstyrelsen anfört, innehåller den gällande sjömanslagen vissa Departementsbestämmelser

rörande sjömäns hemförskaffning. Därest svensk sjöman, som chefenär

sjuk eller skadad, i utlandet skiljes från tjänsten vid tjänstetidens slut

eller dessförinnan avskedas utan att skäl för avskedandet förelegat, är han

enligt 28 § berättigad till fri resa med underhåll till sin hemort här i riket.

Vad sålunda stadgas äger dock ej tillämpning, då sjömannen genom grovt

vållande ådragit sig sjukdomen eller skadan, eller där han vid tjänstens

antagande förtegat den. Avskedas sjöman utan att därför kan åberopas

sådant skäl, som angives i lagen, äger han enligt 34 § rätt till ersättning

för den förlust han därigenom lider. Om utredning angående förlusten ej

förebringas, är han berättigad att erhålla — förutom hyra för viss tid —

fri resa med underhåll till den i avtalet bestämda orten för tjänstens frånträdande

eller, där fråga är om svensk sjöman, som här i riket antagits för

obestämd tid och som avskedas i utlandet, till närmaste svenska hamn.

Samma rätt till ersättning tillkommer sjömannen enligt 38 §, om han frånträder

avtalet därför att fartyget icke är i sj ovärdigt skick eller är bristfälligt

utrustat eller illa bemannat eller hårt eller olämpligt lastat eller att

besättningens bostäder vid resans början äro uppenbart hälsofarliga eller

befälhavaren i visst fall underlåter att efterkomma framställning om syn å

fartyget. Enligt 39 § äger sjöman enahanda rätt till ersättning, då han erhållit

begärt entledigande på grund av misshandel eller otillräcklig kost. Detsamma

gäller enligt 40 §, då han frånträtt avtalet på grund av att fartyget

försålts till utländsk man eller annorledes upphört att vara svenskt. Enligt

stadgande i 37 § äger sjöman, som avgår på grund av resans förändring,

rätt till viss ersättning. Däri skall inräknas bland annat fri resa med underhåll

till förhyrningsorten, om tjänsten frånträdes före resans början, men

eljest till avmönstringsorten. I nu angivna fall skall kostnaden för sjömannens

resa och underhåll gäldas av redaren. I 41 § stadgas, att om svensk

sjömans anställning upphör i utlandet på grund av fartygets förolyckande,

han äger rätt att erhålla fri resa till sin hemort här i riket jämte underhåll

under resan. Kostnaden härför skall gäldas av statsmedel. Under

förutsättning av ömsesidighet äger Konungen förordna, att förmån, som enligt

28 och 41 §§ tillförsäkrats svensk sjöman, skall tillkomma jämväl utländsk

sjöman.

Under det att sjömanslagen sålunda meddelar bestämmelser om sjömans

hemsändande allenast i vissa angivna fall, innehåller förevarande konventionsförslag

såsom allmän regel, att sjöman, som under avtalstiden eller vid

dess utgång lämnar fartyget, alltid har rätt att bliva återförskaffad till sitt

hemland eller till anställnings- eller utgångshamnen enligt föreskrift i den

nationella lagstiftningen. Allenast för utländsk sjöman, som anställts å fartyget

i annat land än sitt hemland, skall berörda regel icke gälla. På den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

nationella lagstiftningen skall enligt konven tion sförslaget ankomma att bestämma,

vem kostnaden för hemförskaffningen skall drabba. Emellertid

innehåller förslaget, att berörda kostnad icke skall åvila sjömannen, därest

han lämnats i land på grund av skada liden i tjänsten, skeppsbrott, sjukdom,

som ej ådragits med avsikt eller genom försumlighet, eller avsked på

grund av omständighet, som icke kan läggas honom till last.

De i sjömanslagen givna bestämmelserna, vilka utarbetats under samverkan

med representanter för rederinäringen och sjöfolket, torde vad svenska

förhållanden angår, på ett i huvudsak lämpligt sätt reglera frågan om

sjömäns hemförskaffning. Något behov att därutöver stadga rätt för varje

sjöman att bliva hemförskaffad lärer icke förefinnas. Därtill kommer, att

ett förverkligande av konventionsförslagets bestämmelser skulle komma att

åsamka statsverket avsevärda kostnader. Enligt förslaget åligger det nämligen

myndigheterna i fartygets hemland att övervaka hemförskaffningen av

sjömän utan hänsyn till deras nationalitet och att, om så erfordras, förskottera

respenningar. Visserligen skall det ankomma på den nationella lagstiftningen

att bestämma, vem kostnaderna i sista hand skola drabba, men

med hänsyn till svårigheterna att återkräva de belopp, som, därest förslaget

antoges, komme att utgivas, måste man räkna med, att eu betydande del

av desamma skulle stanna å statsverket.

På grund av det anförda anser jag mig icke kunna tillstyrka ratifikation

av förevarande konvention.

Vidkommande rekommendationen angående hemförskaffning av befälhavare

och lärlingar bör märkas, att sjömanslagen innehåller vissa föreskrifter

om fri hemresa för befälhavare. Han är sålunda berättigad till dylik

resa i vissa fall, då tjänsteavtalet upphör på grund av omständighet,

som ej kan läggas honom till last. För lärlingar inom sjömansyrket gälla,

såsom socialstyrelsen framhållit, samma regler som för sjömän. Nu berörda

föreskrifter torde vara tillfredsställande, och skäl synes ej föreligga att genom

ytterligare åtgärder trygga befälhavares och lärlingars hemförskaffning.

Med hänsyn härtill anser jag, att förevarande rekommendation icke bör

föranleda någon åtgärd från de svenska statsmakternas sida.

4) Rekommendation angående de allmänna grunderna för inspektionen

av sjöfolkets arbetsförhållanden (sid. 25).

Vid avgivande av yttrande över förenämnda frågeformulär anförde socialstyrelsen

bland annat:

Det kunde icke förnekas, att sjöfolkets arbetsförhållanden, som relativt

sent blivit föremål för omsorger från det allmännas sida, fortfarande i avseende

å säkerhet och sundhet på många håll lämnade åtskilligt övrigt att

önska. Därjämte vore att märka, att sjömannen i olikhet med arbetaren i

land jämväl ifråga om sina levnadsförhållanden ombord måste anses vara i

behov av statens skydd. En effektiv och ändamålsenligt anordnad tillsyn å

sjöfolkets arbets- och levnadsförhållanden finge också anses som ett socialt

önskemål av internationell räckvidd. Därtill komme, att internationell enhet
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152. 15

lighet givetvis måste framstå såsom särskilt eftersträvansvärd ifråga om

kontrollen å en verksamhet av så internationell karaktär som sjöfarten.

Den ifrågasatta rekommendationen kunde emellertid från svensk sida

förordas ej blott ur allmän socialpolitisk synpunkt utan även med hänsyn

därtill, att den sannolikt skulle få ett innehåll, som väl motsvarades av de

svenska förhållandena i förevarande avseende. Beträffande omfattningen av

den ifrågasatta rekommendationen vore styrelsen tveksam, huruvida ej frågecirkuläret

utvisade benägenhet att gripa över alltför olikartade verksamhetsområden.

Möjligen skulle det vara lämpligt, att rekommendationen begränsades

till att väsentligen avse tillsynen å säkerhet och sundhet i avseende

å sjöfolkets arbets- och levnadsförhållanden samt den praktiskt taget därmed

måhända oundvikligt förbundna kontrollen å sjösäkerheten, d. v. s. till vad

som utgjorde fartygsinspektionens huvudsakliga uppgifter.

Kommerskollegium anförde i sitt yttrande över frågeformuläret bland annat:

Sverige, som redan hade en i de flesta avseenden genomförd lagstiftning

på området, hade intet att erinra mot en hemställan, att vid en förebådad

internationell konferens frågor dryftades rörande principer och metoder vid

övervakandet av tillämpningen av den lagstiftning, som hade avseende å

sjöfolkets arbetsförhållanden, dock endast i den mån därvid framkomna

förslag gällde förhållanden, som redan vore reglerade genom lagstiftning

eller överensstämde med principerna för denna eller ock avsåge andra förhållanden

än sådana, som betingade en särlagstiftning på grund av specifikt

svenska förhållanden. Vidare förutsattes, att den ifrågasatta konferensen

icke toge befattning med själva föreskrifterna om vad i ena eller andra avseendet

skulle gälla utan inskränkte sig till frågan, huru kontrollen över

föreskrifternas behöriga iakttagande skulle utövas.

Beträffande ifrågavarande rekommendation har socialstyrelsen nu anfört:

De krav, som i berörda rekommendation framställdes, syntes i stort sett

kunna sägas vara ganska väl tillgodosedda i vad ankomme på vårt lands

lagstiftning och offentliga förvaltning. I ett antal särskilda avseenden motsvarade

visserligen våra förhållanden icke rekommendationens fordringar,

men i åsyftade fall syntes knappast förefinnas tillfyllestgörande sakliga skäl

för påkallande för närvarande av förändringar. I den mån dylika i samband

med revision i annat syfte av lagar eller författningar eller andra reformer

lämpligen läte sig genomföra, borde emellertid vederbörande givetvis låta

sig angeläget vara att söka undanröja antydda skiljaktigheter.

Enligt styrelsens mening borde sålunda förevarande rekommendation icke

för närvarande giva anledning till någon särskild åtgärd.

Även på denna punkt har kommerskollegium biträtt vad av socialstyrelsen

anförts.

Sveriges redareförening har på sätt redan berörts ansett, att denna rekommendation

ej borde föranleda någon åtgärd.

Sveriges fartygsbefälsförening har i sitt yttrande framhållit, att det i rekommendationen

endast talades om redare och sjömän. Befälhavaren omnämndes

dock i ett fall. Man kunde således utgå ifrån, att befälhavaren ej

medräknades i »sjömän». Han skulle därför vara utesluten t. ex. när det

gällde den samverkan mellan redare och sjömän samt inspektionsmyndig
-

Social
styrelsen.

Kommers
kollegium.

Sveriges

redare
förening.

Sveriges

fartygsbefäls
förening.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Svenska

sjömansunionen

och

svenska

eldareunionen.

Departements
chefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

lieter, varom talades i punkt D. Föreningen ville emellertid framhålla, att

i allt vad som omtalades i rekommendationen, befälhavaren intoge en mera

framskjuten ställning än både redare och sjömän och särskilt när det gällde

att »genom samverkan vid tillsynen över genomförandet av lagar och förordningar

rörande sjömäns arbetsförhållanden» vore befälhavarens medverkan i

högsta grad nödvändig.

Svenska sjömansunionen och svenska eldareunionen hava anfört följande:

Rekommendationen hade antagits av konferensen så gott som enhälligt.

Icke endast alla regeringsrepresentanter hade röstat därför, utan också redarna

från flertalet länder: England, Frankrike, Italien, Belgien, Spanien,

Indien, Polen, Japan, Holland, Grekland och Lettland. Unionerna utginge

därför från att intet motstånd komme att resas mot statsmakternas anslutning

till rekommendationen, som visst icke tillfredsställde sjöfolkets krav

men som dock måste anses vara ett betydelsefullt steg framåt på den väg,

där även sjömännen skulle bliva delaktiga av den allmänna yrkesinspektionens

fördelar i stället för att såsom nu deras sociala intressen bevakades av en

myndighet, vars främsta uppgift vore att tänka på sjöfartsnäringens omedelbara

ekonomiska fördelar eller svårigheter och som självfallet icke kunde

samtidigt sörja för de anställdas välfärd. Rekommendationen framhölle på

ett mycket försiktigt — enligt unionernas mening alltför försiktigt — sätt

men dock fullt tydligt önskvärdheten av intimt samarbete mellan yrkesinspektionens

alla grenar. Det gällde ju här för övrigt ingenting annat än

ett förverkligande av den princip, som inskrivits såsom särskild artikel i

själva fredsfördraget och som fredsfördragets författare tillmätt en sådan

avgörande betydelse för den moderna sociala lagstiftningen.

Unionerna fäste stora förväntningar vid berörda rekommendation och

hoppades, att den skulle bliva utgångsprxnkten för en genomgripande omgestaltning

av den så ytterst bristfälliga yrkesinspektionen för vårt lands

sjömän.

Bestämmelser rörande inspektion av sjöfolkets arbetsförhållanden givas i

vårt land huvudsakligen i lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å

fartyg och förordningen den 31 december 1914 (nr 491) med närmare föreskrifter

angående tillsyn å fartyg ävensom förordningen den 13 juli 1926

(nr 399) med närmare föreskrifter rörande tillämpningen av lagen om arbetstiden

å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen). Det inspektionssystem, som i

enlighet med berörda författningar och åtskilliga i samband därmed stående

föreskrifter tillämpas i vårt land, torde i huvudsak tillgodose de krav, som

uttalas i förevarande rekommendation. I vissa hänseenden förefinnas visserligen

olikheter mellan det svenska kontrollsystemet och rekommendationens

regler, men att med hänsyn till rekommendationens innehåll nu företaga

ändring i de gällande svenska bestämmelserna lärer icke vara lämpligt. Något

behov av dylik ändring synes för närvarande icke föreligga. Däremot torde,

så framt av annan anledning förändringar komma att påkallas i gällande

regler rörande inspektionen, de i rekommendationen angivna principerna, i den

mån så finnes lämpligt med hänsyn till de i vårt land rådande förhållandena,

böra vinna beaktande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

I likhet med socialstyrelsen och kommerskollegium anser jag sålunda, att

förevarande rekommendation icke för närvarande påkallar någon särskild åtgärd

från de svenska statsmakternas sida.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört

får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition med

anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda, av den

internationella arbetsorganisationens konferens vid dess nionde

sammanträde i Geneve år 1926 antagna konventionsförslag och

rekommendationer.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenBegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Conr. Falkenberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

1 samt.

131 käft. (Nr 152.)

IOS *7 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Bilaga.

Konferensens beslut.

A. Översättning.

1.

Förslag till konvention angående sjömäns anställningsavtal.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 7 juni 1926 till sitt nionde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående sjömäns anställningsavtal,

vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tjugufjärde dagen i juni år ettusen niohundra och tjugosex

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av

fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ !•

Denna konvention äger tillämpning å alla sjögående fartyg, som äro registrerade

i någon av de fördragsslutande staterna, samt å sådana fartygs

redare, befälhavare och sjömän.

Konventionen skall icke äga tillämpning å:

krigsfartyg,

staten tillhöriga fartyg, som icke användas i handelsfart,

fartyg, nyttjade i inländsk kustfart,

lustjakter,

fartyg, som innefattas under benämningen »Indian country craft»,

fiskefartyg,

fartyg med en bruttodräktighet understigande 100 ton eller 300 kubikmeter

"eller fartyg nyttjade i grannlandstrafik (home trade) med dräktighet

understigande det tontal, som för reglering av denna trafik föreskrivits i

nationell lagstiftning, gällande vid tiden för denna konventions antagande.

§ 2.

Vid tillämpning av denna konvention skola efterföljande beteckningar

hava den betydelse, som nedan angives:

a) under beteckningen »fartyg» inbegripes varje slag av fartyg eller båt,

i allmän eller enskild ägo, som i vanliga fall nyttjas i fart till havs;

b) under beteckningen »sjöman» inbegripes varje person, som i vad egenskap

som helst är antagen eller anställd ombord och som införts i sjömansrullan,

med undantag av befälhavare, lotsar, elever å skolfartyg samt genom

lärlingsavtal anställda lärlingar; uteslutna äro även personer tillhörande

besättningen å krigsfartyg och andra personer med fast statsanställning;

c) under beteckningen »befälhavare» inbegripes varje person, som för

befäl över och är ansvarig för ett fartyg, med undantag av lotsar;

d) med beteckningen »fartyg i grannlandstrafik» avses fartyg, som inom

de geografiska gränser, vilka fastställts genom nationell lag, nyttjas i trafik

mellan ett land och hamnarna i ett angränsande land.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

§ 3.

Anställningsavtal skall undertecknas av redaren eller lians representant

samt sjömannen. Tillfälle att granska avtalet skall, innan det undertecknas,

beredas sjömannen och hans rådgivare.

De förhållanden, varunder sjömannen undertecknar avtalet, skola bestämmas

i landets lag i syfte att säkerställa kontroll från vederbörande offentliga

myndighets sida.

Förestående bestämmelser angående avtals undertecknande skola anses

iakttagna, därest vederbörande myndighet intygar, att avtalets bestämmelser

i skrift företetts för myndigheten och att de bekräftats av såväl redaren

eller hans representant som sjömannen.

^Landets lag skall meddela föreskrifter till tryggande, att sjömannen förstår

betydelsen av avtalets bestämmelser.

Avtalet må icke innehålla något, som strider mot landets lag eller denna

konvention.

Landets lag skall föreskriva sådana ytterligare formaliteter och garantier

beträffande avtalets slutande, som kunna anses nödiga för att skydda redarens

och sjömannens intressen.

§ 4.

Lämpliga åtgärder skola i enlighet med landets lag vidtagas till tryggande,

att avtalet icke kommer att innehålla bestämmelse, genom vilken parterna

på förhand överenskomma att avvika från vanliga regler angående domstolarnas

behörighet att upptaga tvister rörande avtalet.

Denna bestämmelse må icke tolkas så, att den utesluter anlitande av

skiljemän.

§ 5.

Varje sjöman skall erhålla en handling, som angiver hans tjänsteuppgifter

ombord. Handlingens form, de uppgifter, som skola införas däri, och sättet,

på vilket detta skall ske, bestämmas av landets lag.

Denna handling ma icke innehålla något omdöme om sjömannens tjänstgöring

eller någon uppgift om hans hyra.

§ 6.

Avtalet kan ingås antingen för bestämd tid eller för viss resa eller, om

landets lag så medgiver, för obestämd tid.

Avtalet skall tydligt angiva vardera partens rättigheter och skyldigheter.

Uppgifter skola i varje fall lämnas om:

1) sjömannens till- och förnamn, hans födelsedag eller ålder samt födelseort;
2)

ort och dag för avtalets slutande;

3| namn å det eller de fartyg, varå sjömannen förbinder sig att tjäna;

4) besättningens antal, därest så föreskrives i landets lag;

5) den eller de resor, som skola företagas, om dessa vid avtalets ingående

kunna angivas;

6) den tjänst, vari sjömannen skall användas;

7) såvitt möjligt plats och tid för sjömannens inställelse i tjänsten ombord

;

8) de födoämnen, som skola tillhandahållas sjömannen, där ej landets lag

föreskriver annat system i förevarande avseende;

9) hyrans belopp;

10) avtalets upphörande d. v. s.:

a. om avtalet är ingånget för bestämd tid, dagen för avtalets utlöpande;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

b. om avtalet är ingånget för viss resa, destinationshamnen och den tid

efter ankomsten, då sjömannen har rätt att lämna tjänsten;

c. om avtalet är ingånget för obestämd tid, de villkor, under vilka

vardera parten kan uppsäga avtalet, samt uppsägningstiden, vilken icke må

vara kortare för redaren än för sjömannen;

11) årlig semester med lön efter ett års tjänst hos samma redare, om

landets lag föreskriver sådan semester;

12) andra förhållanden, som landets lag må föreskriva.

§7.:

Om landets lag föreskriver, att sjömansrulla skall föras ombord, bör i

lagen även meddelas föreskrift, att avtalet skall antecknas i eller fogas vid

rullan.

§ 8.

För att sjömannen skall kunna taga kännedom om beskaffenheten och

omfattningen av sina rättigheter och skyldigheter skall landets lagstiftning

innehålla bestämmelser, som möjliggöra för sjömannen att ombord inhämta

noggrann kännedom om sina anställningsvillkor; detta må ske genom anslående

av avtalets bestämmelser å plats, som är lätt tillgänglig för besättningen,

eller på annat lämpligt sätt.

§ 9''

Avtal för obestämd tid kan av vardera parten uppsägas att upphöra i

envar hamn, där fartyget lastar eller lossar, förutsatt att i avtalet angiven

uppsägningstid, som ej må understiga tjugufyra timmar, iakttages.

Uppsägning skall ske skriftligen; landets lag skall föreskriva sådant sätt

för uppsägningens verkställande, som är ägnat att förebygga efterföljande

tvister mellan parterna.

Landets lag bör angiva de exceptionella omständigheter, varunder uppsägning,

även om den skett i vederbörlig ordning, icke skall leda till avtalets

upphörande.

§ io.

Avtal, vare sig för viss resa eller för bestämd eller obestämd tid, skall

anses vara vederbörligen hävt genom:

a) parternas överenskommelse;

b) sjömannens död;

c) fartygets förolyckande eller iråkade fullständiga sjöovärdighet;

d) varje annan orsak, som må föreskrivas i landets lag eller denna konvention.

§ Il
Landets

lag skall angiva de omständigheter, under vilka redaren eller

befälhavaren må omedelbart avskeda sjömannen.

§ 12.

Landets lag skall jämväl angiva de omständigheter, under vilka sjömannen

äger rätt att erhålla omedelbart entledigande.

§ 13.

Visar sjöman för redaren eller hans representant, att han kan få fartyg

att föra eller erhålla befordran till styrman eller maskinist eller till annan

högre grad än den han innehar, eller att efter tjänstens antagande inträffat

annan omständighet, som gör det till ett väsentligt intresse för honom att

bliva fri från tjänsten, äger han att erhålla entledigande, om han utan ökad

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152. 21

utgift för redaren i sitt ställe sätter annan duglig ocli pålitlig man, som godkännes

av redaren eller hans representant.

I fall, som nu nämnts, äger sjömannen utfå hyra för den tid han varit

i tjänst.

§ 14.

Oavsett anledningen till avtalets utlöpande eller hävande skall i den handling,

som utlämnats till sjömannen enligt § 5, och i sjömansrullan antecknas,

att han är fri från anställningen, och skall sådan anteckning, om endera

parten så yrkar, bestyrkas av vederbörande myndighet.

Sjömannen äger alltid att, utöver handling, som avses i § 5, från befälhavaren

erhålla särskilt intyg rörande beskaffenheten av hans arbete eller

åtminstone, huruvida han fullgjort sina åligganden enligt avtalet.

§ 15.

Det tillkommer landets lagstiftning att föreskriva åtgärder, som äro ägnade

att trygga efterlevnaden av stadgandena i denna konvention.

§ 16.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 17.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 18-

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av

ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ Inunder

förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 17 förbinder sig

vane medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna

i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 och 15 senast den 1 januari

1928 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 20.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 21.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för

inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det

den inregistrerats hos sekreteriatet.

§ 22. .

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 23.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

2.

Förslag till konvention angående hemförskaffning av sjömän.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 7 juni 1926 till sitt nionde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående hemförskaffning av sjömän,

vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tjugutredje dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusex

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ 1-

Denna konvention äger tillämpning å alla sjögående fartyg, som äro registrerade

i någon av de fördragsslutande staterna, samt å sådana fartygs

redare, befälhavare och sjömän.

Konventionen skall icke äga tillämpning å:

krigsfartyg,

staten tillhöriga fartyg, som icke användas i handelsfart,

fartyg, nyttjade i inländsk kustfart,

lustjakter,

fartyg, som innefattas under benämningen »Indian country craft»,

fiskefartyg,

fartyg med en bruttodräktighet understigande 100 ton eller 300 kubikmeter

eller fartyg nyttjade i grannlandstrafik (home trade) med dräktighet

understigande det tontal, som för reglering av denna trafik föreskrivits i

nationell lagstiftning, gällande vid tiden för denna konventions antagande.

§ 2-

Vid tillämpning av denna konvention skola efterföljande beteckningar hava

den betydelse, som nedan angives:

a) under beteckningen »fartyg» inbegripes varje slag av fartyg eller båt,

i allmän eller enskild ägo, som i vanliga fall nyttjas i fart till havs;

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

b) under beteckningen »sjöman» inbegripes varje person, som i vad egenskap

som helst är antagen eller anställd ombord och som införts i sjömansrulla^

med undantag av befälhavare, lotsar, elever å skolfartyg samt genom

lärlingsavtal anställda lärlingar; uteslutna äro även personer tillhörande besättningen

å krigsfartyg och andra personer med fast statsanställning;

c) under beteckningen »befälhavare» inbegripes varje person, som för befäl

över och är ansvarig för ett fartyg, med undantag av lotsar;

d) med beteckningen »fartyg i grannlandstrafik» avses fartyg, som inom

de geografiska gränser, vilka fastställts genom nationell lag, nyttjas i trafik

mellan ett land och hamnarna i ett angränsande land.

§3.

Varje sjöman, som under avtalstiden eller vid dess utgång lämnar fartyget,

har rätt att bliva återförskaffad till sitt hemland eller till anställningshamnen

eller till utgångshamnen för resan, enligt bestämmelser i den nationella

lagstiftningen, som skall innehålla härför erforderliga föreskrifter, inbegripet

bestämmelser, vem kostnaden för hemförskaffningen skall drabba.

Sjömans hemförskaffning skall anses fullgjord, då honom beretts lämplig

anställning å fartyg, destinerat till hamn, som i första stycket sägs.

Sjöman skall anses hemförskaffad, om han landsatts i sitt hemland eller

i anställningshamnen eller i närbelägen hamn eller i utgångshamnen för

resan.

Beträffande de villkor, under vilka en utländsk sjöman, som anställts å

fartyget i annat land än sitt hemland, har rätt till hemförskaffning, skall

gälla vad som föreskrives i den nationella lagstiftningen eller i brist därpå

i avtalet. Bestämmelserna i de tre föregående styckena av denna paragraf

skola emellertid äga tillämpning å sjöman, som anställts i sitt hemland.

§ 4-

Kostnaderna för hemförskaffningen skola icke drabba sjömannen, såvida

han lämnats i land på grund av:

a) skada liden i tjänsten;

b) skeppsbrott;

c) sjukdom, som ej ådragits med avsikt eller genom försumlighet;

d) avsked på grund av omständighet, som icke kan läggas honom till last.

§ 5-

Kostnaderna för sjömannens hemförskaffning skola innefatta alla utgifter

för själva transporten samt för logi och föda under resan ävensom för hans

underhåll intill den för hemresan bestämda tidpunkten.

Då sjöman vid hemförskaffning tjänstgör såsom medlem av besättningen,

är han berättigad till ersättning för det arbete han utför under resan.

§ 6.

Vederbörande myndighet i det land, där fartyget är registrerat, skall i

de fall, då denna konvention äger tillämpning, vara pliktig övervaka hemförskaffningen

av sjöman utan hänsyn till hans nationalitet och att, om så erfordras,

förskottera honom respenningar.

§

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

§ 8.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 9''

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 10.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 8 förbinder sig

varje medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna

i §§ 1, 2, 3, 4, 5 och 6 senast den 1 januari 1928 samt att vidtaga

erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 1L

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421

av fördraget i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och

protektorat.

§ 12.

Värjo medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter

det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 13.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redgörelse för denna konventions

tillämpning och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på

konferensens dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller

modifierande.

§ 14.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord. 3 * * * * *

3.

Rekommendation angående hemförskaffning av befälhavare och lärlingar.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorga
nisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 7 juni 1926 till sitt nionde sammanträde

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

samt beslutit antaga vissa förslag angående liemförskatfning av befälhavare

och lärlingar, vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen

för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjugutredje dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusex

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande

delar av de övriga fredsfördragen.

Konferensen hemställer, att regeringarna måtte vidtaga åtgärder för att

trygga hemförskaffning av befälhavare och genom lärlingsavtal anställda lärlingar,

vilka icke omfattas av bestämmelserna i det av generalkonferensen

vid dess nionde sammanträde antagna förslaget till konvention angående

hemförskaffning av sjömän.

4.

Rekommendation angående de allmänna grunderna för inspektionen av

sjöfolkets arbetsförhållanden.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 7 juni 1926 till sitt nionde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående de allmänna grunderna

för inspektionen av sjöfolkets arbetsförhållanden, vilken fråga utgör

den andra punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna den tjuguandra dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusex

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande

delar av de övriga fredsfördragen.

I betraktande av att, bland metoder och grundsatser av särskild och

trängande vikt för arbetarnas fysiska, moraliska och intellektuella välfärd,

fördraget i Versailles och de övriga fredsfördragen förplikta internationella

arbetsorganisationen att ägna särskild uppmärksamhet åt inspektionen av

arbetsförhållandena för att trygga verkställigheten av lagar och förordningar

till skydd för arbetarna;

i betraktande av att internationella arbetskonferensen å sitt femte sammanträde

(oktober 1923) antog en »rekommendation angående de allmänna

grunddragen för yrkesinspektionen för att trygga verkställigheten av lagar

och förordningar till skydd för arbetarna»;

i betraktande av att nämnda rekommendation är grundad huvudsakligen

på den erfarenhet, som vunnits vid inspektion av industriella företag, och

att det skulle bliva synnerligen svårt att tillämpa rekommendationen eller

ens anpassa den efter sjöfolkets arbete, vilket till sin beskaffenhet och de

villkor, under vilka det utföres, i grund skiljer sig från fabriksarbete;

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kung!. Maj:ts proposition nr 152.

i betraktande av att betydelsen av inspektionen av sjöfolkets arbetsförhållanden

kommer att ökas i den mån lagstiftningen för sjöfolkets skydd

utvecklas i olika länder och nya konventioner angående sjöfolkets arbetsförhållanden

antagas av konferensen; samt

i betraktande av att det av ovannämnda skäl och för att ställa vunnen

erfarenhet till medlemmarnas förfogande till hjälp vid upprättande eller omorganisation

av deras system för inspektion av sjöfolkets arbetsförhållanden,

är önskvärt att fastställa de allmänna grundsatser, som i praktiken visat

sig vara mest ägnade att trygga genomförandet av åtgärder till sjöfolkets

skydd;

hemställer generalkonferensen, att varje medlem av organisationen måtte

taga följande grundsatser under övervägande:

I. Inspektionens omfattning.

1) Den eller de myndigheter, vilka i varje land hava att svara för tillsyn å

sjöfolkets arbetsförhållanden, böra hava som förnämsta uppgift att trygga verkställigheten

av alla lagar och förordningar, vilka beröra sådana förhållanden

och skyddandet av sjöfolket under utövningen av dess yrke.

2) I den mån det kan finnas lämpligt och möjligt, må åt inspektionsmyndigheterna,

på grund av den erfarenhet de vinna under fullgörandet av sina

huvuduppgifter, även kunna anförtros andra, sekundära uppgifter av social

natur, växlande med hänsyn till uppfattning, seder och traditioner i olika

länder, under villkor likväl:

a) att dessa uppgifter icke på något sätt kunna göra intrång på fullgörandet

av inspektörernas huvuduppgifter;

b) att de icke på något sätt kunna skada den auktoritet och den opartiskhet,

som äro nödvändiga för inspektörerna i deras förhållande till redare

och sjöfolk.

II. Inspektionens organisation.

Konferensen hemställer:

3) att överallt, där det är förenligt med administrativ praxis, till tryggande

av största möjliga enhetlighet vid tillämpningen av lagar och förordningar

rörande sjöfolks arbetsförhållanden de olika tjänsteorgan, som svara för tillsynen

över dylika lagars och förordningars tillämpning, måtte underställas

en och samma centrala myndighet;

4) att, där vedertagen administrativ praxis icke medgiver dylik centralisation

av tillsynen, de olika myndigheter, vilkas verksamhet helt eller delvis

avse sjöfolkets skyddande, måtte sättas i tillfälle att draga nytta av varandras

erfarenheter och att reglera sina arbetsmetoder enligt de gemensamma grundsatser,

som kunna anses mest effektiva;

5) att för nämnda ändamål nära förbindelse och ständigt samarbete måtte

upprättas mellan dessa olika myndigheter, i den mån det är förenligt med

administrativ praxis och på sätt som i varje land anses lämpligast (utbyte

av rapporter och upplysningar, periodiska konferenser m. m.); och

6) att regelbunden förbindelse i frågor av ömsesidigt intresse måtte upprätthållas

mellan myndigheterna för tillsyn å sjöfolkets arbetsförhållanden och

myndigheterna för tillsyn å industriellt arbete.

III. Inspektionsmyndigheternas rapporter.

Konferensen hemställer:

7) att en årlig allmän rapport över tillsynen å sjöfolkets arbetsförhållanden

måtte utgivas av trycket av centralmyndigheten eller genom samverkan

mellan de olika myndigheter, som svara för utövandet av denna tillsyn;

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

8) att denna årliga rapport måtte innehålla en förteckning över gällande

nationella lagar och förordningar rörande sjöfolkets arbetsförhållanden och

tillsynen däröver jämte de ändringar däri, som trätt i kraft under året;

9) att densamma även måtte innehålla statistiska tabeller med nödiga

kommentarer rörande inspektionens organisation och verksamhet, meddelande

så vitt möjligt och så långt som är förenligt med landets administrativa

praxis, upplysning beträffande följande punkter:

a) antalet i sjöfart använda fartyg, underställda olika former av inspektion,

varvid dessa fartyg böra indelas efter typ (mekaniskt framdrivna fartyg och

segelfartyg) och varje kategori ytterligare uppdelas efter det ändamål, för

vilket fartygen nyttjas;

b) antalet sjömän, verkligt anställda å varje kategori av fartyg;

c) antalet fartyg, som besökts av inspektörerna, med uppgift om besättningarnas

storlek;

cl) antalet och arten av förseelser, som iakttagits av inspektörerna, och de

ålagda straffen;

e) antalet olycksfall i arbete, som drabbat sjöfolk, samt dessa olycksfalls

beskaffenhet och orsaker;

f) de åtgärder, som vidtagits för genomförande av bestämmelserna i internationella

arbetskonventioner rörande sjöfolks arbetsförhållanden, samt den

utsträckning, i vilken dessa bestämmelser kommit i tillämpning, antingen

i form av sådan årsrapport, som ingives till internationella arbetsbyrån enligt

§ 408 av fredsfördraget, eller i annan lämplig form.

IV. Inspektörens befogenheter och åligganden.

A. klätt att inspektera.

Konferensen hemställer:

10) att inspektionsmyndigheterna, efter att hava styrkt sin identitet, måtte

äga att enligt landets lag:

a) utan föregående tillkännagivande när som helst, dag eller natt, inspektera

fartyg, förande landets flagga, i egna eller främmande territorialvatten,

ävensom i undantagsfall, fastställda i landets lag, samt efter inhämtat tillstånd

av vederbörande sjöfartsmyndighet i öppen sjö, börande dock tiden

och sättet för inspektions utförande avpassas så, att därigenom såvitt möjligt

undvikes allvarlig olägenhet för fartygets utnyttjande;

b) utan vittnen utfråga besättningen och andra, vilkas uttalanden kunna

anses önskvärda, företaga alla efterforskningar, som kunna anses nödvändiga,

samt påfordra framläggandet av alla skeppspapper eller dokument, som enligt

författningarna skola föras och som hänföra sig till inspektionens föremål;
11)

att landets lag måtte stadga, att inspektörerna medelst ed eller på

annat med landets administrativa praxis eller sedvänja överensstämmande

sätt skola förbinda sig att vid äventyr av straff eller lämplig disciplinär åtgärd,

icke yppa affärshemligheter, varom de kunna erhålla kännedom under

utövningen av sina åligganden.

B. Rätt till tvångsåtgärder.

Konferensen hemställer:

12) att inspektionsmyndigheterna måtte erhålla befogenhet att i allvarliga

fall, då fara föreligger för besättningens hälsa eller säkerhet, efter inhämtat

tillstånd av vederbörande sjöfartsmyndighet förbjuda fartyg att lämna hamn,

innan nödiga åtgärder vidtagits ombord å fartyget till efterkommande av

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

gällande lagbestämmelser, dock med rätt för vederbörande att fullfölja talan

till högre administrativ myndighet eller till domstol i överensstämmelse

med lagstiftningen i de olika länderna;

13) att förbud för fartyg att lämna hamn måtte betraktas som en åtgärd

av utomordentligt allvarlig beskaffenhet, •sniken får tillgripas endast såsom

en sista utväg, då alla andra inspektionsmyndigheten till buds stående lagliga

medel att skaffa respekt för lagen använts utan verkan;

14) att inspektionsmyndigheterna måtte erhålla befogenhet att i särskilda

fall föreskriva omedelbara åtgärder till tryggande av tillämpningen av lagar

och förordningar rörande sjöfolks arbetsförhållanden, dock med rätt för

vederbörande att fullfölja talan till högre administrativ myndighet eller till

domstol i överensstämmelse med lagstiftningen i varje land;

15) att den centrala myndigheten måtte erhålla befogenhet att i särskilda

fall medgiva undantag från visst bestämt stadgande i lag eller förordning

rörande sjöfolks arbetsförhållanden, då myndigheten gjort sig förvissad om

att stadgandet praktiskt taget efterkommits eller att dess iakttagande icke är

nödvändigt med hänsyn till omständigheterna i det förevarande fallet, förutsatt

likväl att de åtgärder, som vidtagits, eller de bestämmelser, som träffats

för syftet ifråga, äro minst lika effektiva som ett strängt iakttagande av stadgandet.

C. Rätt att påkalla inspektion.

Konferensen hemställer:

16) att landets lag måtte stadga rätt för befälhavaren att påkalla inspektion

i alla fall, där han finner nödigt;

17) att landets lag måtte stadga rätt för medlemmarna av besättningen

att under de villkor, som kunna uppställas, påkalla inspektion i alla fall där

fråga är om de hygieniska förhållandena ombord, fartygets säkerhet eller

reglerna om sjöfolkets arbetsförhållanden.

D. Redares och sjömäns samverkan med inspektionsmyndigheterna.

Konferensen hemställer:

18) att, i den mån det är förenligt med administrativ praxis i varje land

och på sätt som anses lämpligast, redare och sjömän måtte anmodas att

samverka vid tillsynen över genomförandet av lagar och förordningar rörande

sjöfolks arbetsförhållanden.

Särskilt vill konferensen fästa de olika ländernas uppmärksamhet på följande

metoder för samverkan:

a) det är av väsentlig betydelse, att alla möjligheter beredas sjöfolket att

direkt eller genom vederbörligen bemyndigade representanter hos inspektionsmyndigheterna

fritt anmäla varje lagöverträdelse ombord på det fartyg,

å vilket sjöfolket är anställt, samt att inspektionsmyndigheten snarast möjligt

undersöker den fråga, som klagomålet avser, ävensom att klagomålen

av inspektionsmyndigheten behandlas som absolut konfidentiella;

b) för att åvägabringa fullständig samverkan mellan å ena sidan redare

och sjöfolk samt deras organisationer och å andra sidan inspektionsmyndigheterna

samt för att förbättra de förhållanden, som äro av betydelse för sjöfolkets

hälsa och säkerhet, är det önskvärt, att inspektionsmyndigheterna

tid efter annan med representanter för redarnas och sjöfolkets organisationer

rådgöra om bästa sättet att uppnå nämnda syften. Det är även önskvärt,

att blandade kommissioner av redare och sjöfolk upprättas och att tillfälle

beredes dem att samverka med de olika myndigheter, som övervaka

tillämpningen av lagar och förordningar rörande sjöfolkets arbetsförhållanden.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

29

E. Garantier beträffande inspektionsorganen.

Konferensen hemställer:

19) att inspektörerna måtte utses på sådant sätt, att de åtnjuta såväl

redarnas som sjöfolkets fulla förtroende och att av dem för sådant ändamål

bör krävas:

a) egenskaper, som borga för absolut opartiskhet vid fullgörandet av deras

uppgifter;

b) erforderlig teknisk sakkunskap för fullgörandet av nämnda uppgifter.

Det är önskvärt, att personer, som tjänstgjort till sjöss, erhålla anställning

inom inspektionen, antingen fast eller tillfällig, allt efter de administrativa

myndigheternas beprövande;

.20) att, där så befinnes nödvändigt, inspektörerna måtte biträdas i sina

åligganden av kompetenta experter, som äga redarnas och sjöfolkets fulla

förtroende;

21) att inspektörerna måtte hava offentlig tjänstebefattning med en ställning,

som gör dem oberoende av regeringsskiften;

22) att förbud måtte meddelas för dem att hava något som helst ekonomiskt

intresse i de företag, som äro underställda deras tillsyn.

E. Andra uppgifter.

Konferensen hemställer:

.23) att inspektörerna, som på grund av arten av sina uppgifter hava särskilt

goda tillfällen att iakttaga de praktiska verkningarna av tillämpningen

utav lagar och förordningar rörande sjöfolkets arbetsförhållanden, måtte, såvitt

det låter sig förena med de administrativa metoderna i varje land, anmodas

att biträda vid förbättrande av lagstiftningen till sjöfolkets skydd och

att så effektivt som möjligt medverka till förebyggande av olycksfall;

24) att de, såvitt det låter sig förena med administrativ praxis i varje

land, måtte kallas att deltaga i undersökningar beträffande skeppsbrott och

olycksfall ombord på fartyg och att de måtte erhålla befogenhet att, där så

finnes nödigt, ingiva rapporter över resultaten av dylika undersökningar;

25) att de, såvitt det låter sig förena med de administrativa metoderna i

varje land, måtte kallas att medverka vid förberedandet av förslag till lagar

och förordningar om skydd för sjöfolk.

B. Originaltexterna.

Projet de convention concernant le

oontrat d’engagement des marins.

La Conférence générale de 1’Organisation

internationale du Travail de

la Société des Nations,

Convoquée å Geneve par le Conseil

d administration du Bureau

international du Travail, et s’y

ötant réunie le 7 juin 1926, en sa

neuviéme session,

Apres avoir décidé dadopter

diverses propositions relatives au

contrat d engagement des marins,

Draft convention concerning seamens

artides of agreeinent.

The Genera] Conference of the

International Labour Organisation of

the League of Nations,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of

the International Labour Office,

and having met in its Ninth Session

on 7 June 1926, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with

regard to seamen’s artides of

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

question comprise dans le premier

point de l’ordre du jour de la

session, et

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forme

d’un projet de convention internationale,

adopte, ce vingt-quatriéme jour de juin

mil neuf cent vingt-six, le Projet de

Convention ci-aprés, a ratifier par les

Membres de 1’Organisation internationale

du Travail conformément aux

dispositions de la Partie XIII du

Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités de

Paix:

Article 1.

La présente Convention s’applique

ä tous les navires de mer immatrieulés

dans le pays de l’un des Membres

ayant ratifié la présente Convention

et aux armateurs, capitaines et marins

de ees navires.

Elle ne s’applique pas:

aux navires de guerre,

aiix navires d’Etat n’ayant pas une

affeetation commerciale,

aux navires affeetés au cabotage

national,

aux yachts de plaisance,

aux båtiments compris sous la dénomination

de »Indian country craft»,

aux bateaux de péche,

aux båtiments d’une jauge brute

inférieure å 100 tonneaux ou 3ÖÖ métres

cubes et, s’il s’agit de navires affeetés

au »home trade», d’une jauge inférieure

ä la limite fixée pour le régime

partieulier de ees navires par la législation

nationale en vigueur au moment

de 1’adoption de la présente Convention.

Artide 2.

En vue de 1’application de la présente

Convention, les termes suivants

doivent étre entendus comme suit:

a) le terme »navire» comprend tout

navire ou båtiment de quelque nature

qu’il soit, de propreté publique ou

privée, effeetuant habituellement une

navigation maritime;

agreement, which is ineluded in

the first item of the agenda of

tlie Session, and

Having determined that tbese

proposals skall take the form of

a draft International convention,

adopts, this twenty-fourth day of June

of the year one thousand nine hundred

and twenty-six, the following Draft

Convention for ratification by the

Members of the International Labour

Organisation, in accordance witli the

provisions of Part XIII of the Treaty

of Versailles and of the corresponding

Parts of the other Treaties of Peace:

Artide 1.

This Convention shall apply to all

seagoing vessels registered in the

country of any Member ratifying this

Convention, and to the owners, masters

and seamen of such vessels.

It shall not apply to:

ships of war,

Government vessels not engaged

in trade,

vessels engaged in the coasting

trade,

pleasure yachts,

Indian country craft,

fishing vessels,

vessels of less than 100 tons gross

registered tonnage or 300 cubic metres,

nor to vessels engaged in the home

trade below the tonnage limit prescribed

by national law for the special

regulation of this trade åt the date

of the passing of this Convention.

Artide 2.

For the purpose of this Convention

the following expressions have the

meanings hereby assigned to them,

viz.:

(a) The term »vessel» ineludes any

ship or boat of any nature whatsoever,

whether publicly or privately owned,

ordinarily engaged in maritime navigation.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

b) le terme »marin» comprend toute

personne employée ou engagée ä bord,

a quelque titre que ce soit, et figurant

au rote d’équipage, a 1’exception des

capitaines, des pilotes, des éléves des

navires-écoles, des apprentis lorsqu’ils

sont liés par un contrat spécial d’apprentissage;

il exclut les équipages

de la flotte de guerre et les autres

personnes au service permanent de

1’Etat;

c) le terme »capitaine» comprend

toute personne ayant le commandement

et la charge d’un navire, ä l’exception

des pilotes;

d) le terme »navires affectés au

home trade» s’applique aux navires

affectés au commerce entre les ports

d’un pays donné et les ports d’un

pays voisin dans les limites géographiques

fixées par la législation nationale.

Artide 3.

Le contrat d’engagement est signé

par 1''armateur ou son représentant et

par le marin. Des facilités doivent

étre données au marin, et, éventuellement,

ä son conseiller pour examiner

le contrat d’engagement avant que

celui-ci soit signé.

Les conditions dans lesquelles le

marin signe le contrat doivent étre

fixées par la législation nationale de

maniére a assurer le contröle de 1’autorité

publique compétente.

Les dispositions qui précédent,

concernant la signature du contrat,

sont considérées comme observées s’il

est établi par un acte de 1’autorité compétente

que les clauses du contrat ont

été présentées par écrit a cette autorité

et qu elles ont été confirmées ä

la fois par 1’armateur ou son représentant

et par le marin.

La législation nationale doit prévoir

des dispositions pour garantir

que le marin comprend le sens des

clauses du contrat.

Le contrat ne doit contenir aucune

disposition qui soit contraire ii la législation

nationale ou å la présente

convention.

La législation nationale doit pré
-

(b) The term »seaman» includes

every person employed or engaged in

any capacity on board any vessel and

entered on the sliip’s artides. It excludes

masters, pilots, cadets and

pupils on training ships and duly indentured

apprentices, naval ratings,

and other persons in the permanent

service of a Government.

(c) The term »master» includes

every person having command and

charge of a vessel except pilots.

(d) The term »home trade vessel»

means a vessel engaged in trade between

a country and the ports of a

neighbouring country witlnn geographical

limits determined by the national

law.

Artide 3.

Artides of agreement shall be signed

both by the shipowner or his

representative and by the seaman.

Eeasonable facilities to examine the

artides of agreement before they are

signed shall be given to the seaman

and also to his adviser.

The seaman shall sign the agreement

under conditions which shall be

prescribed by national law in order

to ensure adequate supervision by

the competent public authority.

The foregoing provisions shall be

deemed to have been fulfilled if the

competent authority certifies that the

provisions of the agreement have been

laid before it in writing and have

been confirmed both by the shipowner

or his representative and by tlie seaman.

National law shall make adequate

revision to ensure that the seaman

as understöd the agreement.

The agreement shall not contain

anything which is contrary to the

provisions of national law or of this

Convention.

National law shall prescribe such

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

voir toutes autres formalités et garanties

concernant la conclusion du contra!

jugées nécessaires pour protéger

les intéréts de 1’armateur et du marin.

Article 4.

Des mesures appropriées doivent

étre prises, en conformité de la législation

nationale, pour garantir que le

contrat d’engagement ne contienne

aucune clause par laquelle les parties

conviendraient a 1’avance de déroger

aux régles normales de compétence

des juridictions.

Cette disposition ne doit pas étre

interprétée Gömme excluant le recours

a 1’ arbitrage.

Artide 5.

Tout marin doit recevoir un document

contenant la mention de ees

services ä bord du navire. La législation

nationale doit déterminer la

forme de ce document, les mentions

qui doivent y figurer et les conditions

dans lesquelles il doit étre établi.

Ce document ne peut contenir aucune

appréciation de la qualité du travail

du marin et aucune indication

sur ses salaires.

Artide 6.

Le contrat d’engagement peut étre

conclu soit ä durée déterminée, soit

au voyage, ou, si la législation nationale

le permet, pour une durée indéterminée.

Le contrat d’engagement doit indiquer

clairement les droits et obligations

respectifs de chacune des parties.

Il doit comporter obligatoirement

les mentions suivantes:

1° Les nom et prénoms du marin,

la date de sa naissance ou son åge,

ainsi que le lieu de sa naissance;

2° Le lieu et la date de la conclusion

du contrat;

3° La désignation du ou des navires

ä bord duquel ou desquels le

marin s’engage ä servir;

further formalities and safeguards in

respect of the completion of the agreement

as may be considered necessary

for the protection of the interests of

the sliipowner and of the seaman.

Artide 4.

Adequate measures shall be taken

in accordance with national law for

ensuring that the agreement shall not

contain any stipulation by which the

parties purport to contract in advance

to depart from the ordinary rules as

to jurisdiction over the agreement.

This Article shall not be interpreted

as exeluding a reference to arbitration.

Artide 5.

Every seaman shall be given a document

containing a record of his

employment on board the vessel. The

form of the document, the partieulars

to be recorded and the manner in

which such partieulars are to be entered

in it shall be determined by

national law.

The document shall not contain

any statement as to the quality of

the seamans work or as to his wages.

Artide 6.

The agreement may be made either

for a definite period or for a voyage

or, if permitted by national law, for

an indefinite period.

The agreement shall state clearly

the respective rights and obligations

of each of the parties.

It shall in all cases contain the

following partieulars:

(1) The surname and other names

of the seaman, the date of his birth

or his age, and his birthplace;

(2) The place åt which and date on

which the agreement was completed;

(3) The name of the vessel or vessels

on board which the seaman undertakes

to serve;

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj tis proposition nr 152. 33

4° Leffeetif de 1’équipage du navire,

si la législation nationale present

cette mention;

5° Le voyage ou les voyages ä entreprendre,

s’ils peuvent étre déterminés

au moment de 1’engagement;

6° Le service auquel le marin doit

étre affeeté;

7° Si possible le lieu et la date

auxquels le marin sera tenu de se

presenter ä bord pour le commencement

de son service;

8° Les vivres ä allouer au marin,

sauf le cas ou la législation nationale

prévoit un régime différent;

9° Le montant des salaires;

10° Le terme du contrat, soitr

a) si le contrat a été conclu pour

une durée déterminée, la date fixée

pour 1’expiration du contrat;

b) si le contrat a été conclu au

voyage, la destination convenue pour

la fin du contrat et 1’indication du

délai ä 1’expiration duquel le marin

sera libéré apres arrivée a cette destination

;

c) si le contrat a été conclu pour

une durée indéterminée, les conditions

dans lesquelles chaque partie pourra

dénoncer le contrat ainsi que le délai

de préavis, ce délai ne devant pas

étre plus court pour 1’armateur que

pour le marin;

11° Le congé payé annuel, accordé

au marin apres une année passée au

service du méme armement, si la

législation nationale prévoit un tel

congé;

12° Toutes autres mentions que la

législation nationale pourrait imposer.

Article 7.

Lorsque la législation nationale

prévoit qu il y aura it bord un röle

d’équipage elle doit indiquer que le

contrat (^engagement sera transcrit

sur le röle dequipage ovt annexé it ce

röle.

(4) The number of the erew of the

vessel, if required by national law;

(5) The voyage or voyages to be

undertaken, if this can be determined

åt the time of making the agreement;

(6) The capacity in which the seaman

is to be employed;

(7) If possible, the place and date

åt which the seaman is required to

report op board for service;

(8) The scale of provisions to be

supplied to the seaman, unless some

alternative system is provided for by

national law;

(9) The amount of his wages;

(10) The termination of the agreement

and the conditions thereof, that

is to say:

(a) if the agreement has been made

for a definite period, the date fixed

for its expiry;

(b) if the agreement has been made

for a voyage, the port of destination

and the time which has to expire after

arrival before the seaman shall be

discharged;

(c) if the agreement has been made

for an indefinite period, the conditions

which shall entitle either party

to rescind it, as well as the required

period of notice for rescission; provided

that such period shall not be less

for the shipowner than for the seaman;

(11) The annual leave with pay

granted to the seaman after one year’s

service with the same shipping company,

if such leave is provided for

by national law;

(12) Any other partieulars which

national law may require.

Artide 7.

If national law provides that a list

of erew shall be carried on board it

sliall specify that the agreement sliall

either be recorded in or annexed to

the list of erew.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 131 höft. (Nr 152.) sos 27 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Artide 8.

En vue de permettre au marin de

sassurer de la nature et de 1 étendue

de ses droits et obligations, la législation

nationale doit prévoir des dispositions

fixant les mesures nécessaires

pour que le marin puisse se renseigner

•i bord de fagon précise sur les conditions

de son emploi, soit par 1 afficbage

des clauses du contrat dengagement

dans un endroit facilement

accessible ä lequipage, soit par toute

autre mesure appropriée.

Artide 9.

Le contrat d’engagement h durée

indéterminée prend fin par la dénonciation

du contrat par l’une ou l’autre

des parties dans un port de chargement

ou de déchargement du navire,

sous condition que le délai de préavis

convenu ä cet effet, et qui doit étre

au minimum de vingt-quatre beures,

soit observé.

Le préavis doit étre donné par

écrit; la législation nationale doit

déterminer les conditions dans lesquelles

le préavis doit étre donné, de

maniére a éviter toute contestation

ultérieure entre les parties.

La législation nationale doit déterminer

les circonstances exceptionnelles

dans lesquelles le délai de préavis,

méme réguliérement donné, n aura pas

pour effet dopérer la résiliation du

contrat.

Artide 10.

Le contrat d’engagement, qu’il soit

conclu au vojage, ä durée déterminée

ou ä durée indéterminée, sera résolu

de plein droit dans les cas ci-aprés:

a) consentement mutuel des parties

;

b) décés du marin;

c) perte ou innavigabilité absolue

du navire;

d) toute autre cause stipulée par

la législation nationale ou la présente

Convention.

Artide 11.

La législation nationale doit fixer

les circonstances dans lesquelles l’ar
-

Artide 8.

In order tliat the seaman may satisfy

liimself as to tlie nature and

extent of bis rights and obligations,

national law sball lay down tbe measures

to be taken to enable clear information

to be obtained on board as

to tbe conditions of employment,

eitlier by posting tbe conditions of

tbe agreement in a place easily accessible

from tbe crew’s quarters, or by

some other appropriate means.

Artide 9.

An agreement for an indefinit^ period

may be terminated by eitlier

party in any port where tbe vessel

loads or unloads, provided tbat tbe

notice specified in tbe agreement sball

bave been given, which sball not be

less tban twenty-four bours.

Notice sball be given in writing;

national law sball provide sucb manner

of giving notice as is best calculated

to preclude any subsequent dispute

between tbe parties on tbis point.

National law sball determine tbe

exceptional circumstances in whicb

notice even wben duly given sball

not terminate tbe agreement.

Artide 10.

An agreement entered into for a

voyage, för a definite period, or för

an indefinite period sball be duly

terminated by:

(a) mutual consent of tbe parties;

(b) deatb of the seaman;

(c) loss or total unseawortbiness of

the vessel;

(d) any otber cause tbat may be

provided in national law or in tbis

Convention.

Artide 11.

National law sball determine tbe

circumstances in whicb the owner or

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152. 35

matenr ou le capitaine a la faculté de

congédier immédiatement le marin.

Article 12.

La législation nationale doit également

déterminer les circonstances

dans lesquelles le marin a la faculté

de demander son débarquement immediat.

Artide 13.

Si le marin prouve ä 1’armateur

ou ä son representant, soit qu’il a la

possibilité dobtenir le commandement

d’un navire ou un emploi d’officier

ou cTofficier mécanicien ou tout au tre

emploi plus élevé que celui qu’il

occupe, soit que par suite de circonstances

intervenues depuis son engagement,

son départ présente pour lui

un intérét capital, il peut demander

son congédiement ä condition qu’il

assure, sans frais nouveaux pour l’armateur,

son remplacement par nne

personne compétente, agréée par 1’armateur

ou son representant.

Dans ce cas, le marin a droit aux

salaires correspondant ä la durée de

son service.

Artide 14.

Quelle que soit la cause de 1’expiration

ou de la résiliation du contrat,

la libération de tout engagement doit

étre constatée sur le document délivré

au marin conformément ä ! article

5 et sur le röle d’équipage, par une

mention spéciale qui doit étre, h la

requéte de l’une ou de 1’autre des

parties, revétue du visa de 1’autorité

publique compétente.

Le marin a, dans tous les cas, le

droit de se faire délivrer par le capitaine

un certificat établi séparément

et appréciant la qualité de son travail,

ou indiquant tout au moins s’il

a entiérement satisfait aux obligations

de son contrat.

Artide 15.

Il appartient ä la législation nationale

de prévoir les mesures propres

master may immediately decharge a

seaman,

Artide 12.

National law sball also determine

the circumstances in wliicli tke seaman

may demand his immediate

decharge.

Artide 13.

If a seaman shows to the satisfaction

of the shipowner or his agent

that he can obtain command of a

vessel or an appointment as mate or

engineer or to any other post of a

higher grade than se actually liolds,

or that any other circumstance has

arisen since his engagement which

renders it essential to his interests

that he should be permitted to take

his discharge, he may claim his

discharge, provided that without increased

expense to the shipowner and

to the satisfaction of the shipowner

or his agent he furnishes a competent

and reliable man in his place.

In such case, the seaman shall be

entitled to his wages up to the time

of his leaving his employment.

Artide 14.

Whatever the reason for the termination.

or rescission of the agreement,

an entry shall be made in the

document issued to the seaman in

accordance with Article 5 and in the

list of crew showing that he lias been

discharged, and such entry shall, åt

the request of either party, be endorsed

by the competent public autliority

The seaman skall åt all times have

the right, in addition to the record

mentioned in Article 5, to obtain from

the master a separate certificate as to

the quality of his work or, failing

that, a certificate indicating whether

he has fully discharged his obligations

under the agreement.

Artide 15.

National law shall provide the

measures to ensure compliance with

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

a assurer 1''observatiou des dispositions

de la présente Convention.

Article 16.

Les ratifications officiells de la présente

Convention dans les conditions

prévues a la Partie XIII du Traité

de Versailles et aux Parties correspondantes

des autres Traités de Paix

seront communiquées au Secrétaire

général de la Société des Nations et

par lui enregistrées.

Artide 17.

La présente Convention entrera en

vigueur des que les ratifications de

deux Membres de 1''Organisation internationale

du Travail auront été enregistrées

par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont

la ratification aura été enregistrée au

Secrétariat.

Par la suite cette Convention entrera

en vigueur pour chaque Membre

ä la date ou sa ratification aura été

enregistrée au Secrétariat.

Artide 18.

Aussitöt que les ratifications de

deux Membres de I Organisation internationale

du Travail auront été enregistrées

au Secrétariat, le Secrétaire

général de la Société des Nations

notifiera ce fait å tous les Membres

de 1’Organisation internationale du

Travail. Il leur notifiera également

1’enregistrement des ratifications qui

lui seront ultérieurement communiquées

par tous les autres Membres

de l’Organisation.

Artide 19.

Sous réserve des dispositions de

1’article 17, tout Membre qui ratifie

la présente Convention s’engage ä

appliquer les dispositions des artides

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13,

14 et 15 au plus tard le ler janvier

1928, et a prendre telles mesures qui

seront nécessaires pour rendre effectives

ees dispositions.

the terms of the present Convention.

Artide 16.

Tlie formal ratifications of tliis Convention

under the conditions set fortli

in Part XIII of the Treaty of Versailles

and in the corresponding Parts

of the other Treaties of Peace shall be

communicated to the Secretary-General

of the League of Nations for registration.

Artide 17.

This Convention shall come into

force åt the date on which the ratifications

of two Members of the International

Labour Organisation have

been registered by the SecretaryGeneral.

It shall be binding only upon

those Members whose ratifications

have been registered with the Secretariat.

Thereafter, the Convention shall

come into force for any Member åt

the date on which its ratification has

been registered with the Secrétariat.

Artide 18.

As soon as the ratification of two

Members of the International Labour

Organisation have been registered with

the Secrétariat, the Secretary-General

of the League of Nations shall so

notify all the Members of the International

Labour Organisation. He

sliall likewise notify them of the registration

of ratifications which may be

communicated subsequently by other

Members of the Organisation.

Artide 19.

Subject to the provisions of Article

17, each Member which ratifies

this Convention agrees to bring the

provisions of Artides 1, 2, 3, 4, 5, 6,

7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14 and 15 into

operation not later than 1 January

1928, and to take such action as may

be necessary to make these provisions

effeetive.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kuiigl. Maj;ts proposition nr 152.

37

Artide 20.

Tout Membre de 1’Organisation internationale

du Travail qui ratifie la

présente Convention s’engage ä l’appliquer

ä ses colonies, possession ou

protectorats, conformément aux dispositions

de 1’article 421 du Traité de

Versailles et des artides correspondants

des autres Traités de Paix.

Artide 21.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer, ä

1’expiration d’une période de dix années

apres la date de la mise en vigueur

initiale de la Convention, par

un acte communiqué au Secrétaire

général de la Société des Nations et

par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra effet qu’une année apres

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Artide 22.

Le Conseil d’administration du

Bureau international du Travail devra,

au moms une fois tous les dix ans,

presenter å la Conférence générale un

rapport sur 1’application de la présente

Convention et décidera s’il y a

lieu d’inscrire ä 1’ordre du jour de la

Conférence la question de la revision

ou de la modification de la dite Convention.

Artide 23.

Les textes frangais et anglais de la

présente Convention feront foi l''un et

1’ au tre.

Projet de convention concernant. le

rapatriement de marins.

La Conférence générale de 1’Organisation

internationale du Travail de la

Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil

d’administration du Bureau

international du Travail, et s’y

étant réunie le 7 juin 1926, en sa

neuviéme session,

Apres avoir décidé dadopter

diverses propositions relatives au

rapatriement des marins, question

comprise dans le premier point de

1’ordre du jour de la session, et

Artide 20.

Eacli Member of the International

Labour Organisation which ratifies

this Convention engages to apply it

to its colonies, possessions and protectorates,

in accordance with the provisions

of Article 421 of the Treaty

of Versailles and of the corresponding

Artides of the other Treaties of Peace.

Artide 21.

A Member which has ratified this

Convention may denounce it after the

expiration of ten years from the date

on which the Convention first comes

into force, by an act communicated

to the Secretary-General of the League

of Nations for registration. Such denunciation

shall not take effect until

one year after the date on which it

is registered with the Secretariat.

Artide 22.

Åt least once in ten years, the Go

verning Body of the International

Labour Office shall present to the

General Conference a report on the

working of this Convention and shall

consider the desirability of placing

on the Agenda of the Conference the

question of its revision or modification.

Artide 23.

The French and English texts of this

Convention shall both be authentic.

Draft convention concerning the

reparation of seamen.

The general Conference of the International

Labour Organisation of

the League of Nations,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of

the International Labour Office,

and having met in its Ninth Session

on 7 June 1926, and

Having decided npon the adoption

of certain proposals with regard

to the reparation of seamen,

which is included in the first item

of the agenda of the Session, and

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forme

d’un projet de convention internationale,

adopte, ce vingt-troisiéme jour de juin

mil neuf cent vingt-six, le Projet de

Convention ci-aprés, k ratifier par les

Membres de 1’Organisation internationale

du Travail conformément aux

dispositions de la Partie XIII du

Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités de

Paix:

Article 1.

La présente Convention sapplique

h tous les navires de mer immatriculés

dans le pays de l’un des Membres

ayant ratifié la présente Convention

et aux armateurs, capitaines et

marins de ees navires.

Elle ne sapplique pas:

aux navires de guerre,

aux navires d’Etat n ayant pas une

affeetation commerciale,

aux navires affeetés au cabotage

national,

aux yachts de plaisance,

aux båtiments compris sous la dénomination

de »Indian country craft»,

aux bateaux de péclie,

aux båtiments d''une jauge brute

inférieure å 100 tonneaux ou 300 métres

cubes, et, s’il sagit de navires

affeetés au »home trade», d’une jauge

inférieure å la limite fixée pour le

régime partioulier de ees navires par

la législation national en vigueur au

moment de 1’adoption de la présente

Convention.

Artide 2.

En vue de 1’application de la présente

Convention, les termes suivants

doivent étre entendus comme suit:

a) le terme »navire» comprend tout

navire ou båtiment de quelque nature

qu il soit, de propriété publique ou

privée, effeetuant liabituellement une

navigation maritime;

b) le terme »marin» comprend toute

personne employée ou engagée å bord,

ä quelque titre que ce soit, et figu
-

Having determined tliat these

proposals shall take tlie form of

a draft International convention,

adopts, this twenty-third day of June

of the year one thousand nine hundred

and twenty-six, the following

Draft Convention for ratification by

the Members of the International

Labour Organisation, in accordance

with the provisions of Part XIII of

the Treaty of Versailles and of the

corresponding Parts of the other Treaties

of Peace:

Artide 1.

This Convention shall apply to all

seagoing ve-ssels registered in the

country of any Member ratifying this

Convention, and to the owners, masters

and seamen of such vessels.

It shall not apply to:

ships of war,

Government vessels not engaged

in trade,

vessels engaged in the coasting

trade,

Jleasure yachts,

ndian country craft,

fishing vessels,

vessels of less than 100 tons gross

registered tonnage or 300 cubic metres,

nor to vessels engaged in the home

trade below tonnage limit prescribed

by national law for the special regulation

of this trade åt the date of the

passing of this Convention.

Artide 2.

För the purpose of this Convention

the following expressions have the

meanings hereby assigned to them, viz.:

(a) The term »vessel» ineludes any

slup or boat of any nature whatsoever,

whether publicly or privately owned,

ordinarie engaged in maritime navigation.

(b) The term »seaman» ineludes

every person employed or engaged in

any capacity on board any vessel and

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

Tant au röle d equipage, it 1’exception

des capitaines, des pilotes, des éléves

des navires-écoles, des apprentis lorsqn’ils

sont liés par un contrat special

cVapprentissage; il exclut les équipages

de la flotte de guerre et les autres

personnes au service permanent de

1’Etat;

c) le terme »capitaine» comprend

toute personneayantle commendement

et la charge d’un navire, ä 1’exception

des pilotes;

d) le terme «navires affectés au

home trade» sapplique aux navires

affectés au commerce entre les ports

d’un pays donné et les ports d’un

pays voisin dans les limites géographiques

fixées par la législation nationale.

Artide 3.

Tout marin débarqué en cours ou

en fin de contrat a le droit d’étre ramené

soit dans son pays, soit ä son

port dengagement, soit au port de

départ du navire, suivant les prescriptions

de la législation nationale,

qui doit prévoir les dispositions nécessaires

ä cet effet, et notamment

déterminer it qui incombe la charge

du rapatriement.

Le rapatriement est considéré Gömme

assuré lorsqu’il est procuré au

marin un emploi convenable ä bord

d’un navire se rendant a l’une des

destinations déterminées eu vertu du

paragraphe précédent.

Est considéré comme rapatrié le marin

qui est débarqué soit dans son

propre pays, soit dans son port d’engagement

ou dans un port voisin, soit

dans le port de départ du navire.

La législation nationale, ou, ä défaut

de dispositions législatives, le

contrat d’engagement, déterminera les

conditions dans lesquelles a droit ä

étre rapatrié le marin étranger embarqué

dans un pays autre que le

sien. Les dispositions des paragraphes

précédents restent néanmoins

entered on tlie sliip’s artides. It excludes

masters, pilots, cadets and pupils

on training ships and duly indentured

apprentices, naval ratings, and

other persons in the permanent service

of a Government.

(c) The term »master» includes

every person liaving command and

charge of a vessel except pilots.

(d) The term »home trade vessel»

means a vessel engaged in trade between

a country and the ports of a

neighbouring country within geographical

limits determined by the

national law.

Artide 3.

Any seaman who is landed during

the term of his engagement or on its

expiration shall be entitled to be taken

back to his own country, or to

the port åt which he was engaged, or

to the port åt which the voyage commenced,

as shall be determined by

national law, which shall contain the

provisions necessary for dealing witli

the matter, including provisions to

determine who shall bear the charge

of repatriation.

A seaman shall be deemed to have

been duly repatriated if he has been

provided with suitable employment

on board a vessel proceeding to one

of the destinations prescribed in accordance

with the foregoing paragrapli.

A seaman shall be deemed to

have been repatriated if he is landed

in the country to which he belongs,

or åt the port åt which he was engaged,

or åt a neighbouring port, or

åt the port åt which the voyage commenced.

The conditions under which a foreign

seaman engaged in a country

otlier than las own has the rigth to be

repatriated shall be as provided by

national law or, in the absence of

such legal provisions, in the artides

of agreement. The provisions of the

preceding paragraplis sliall, however,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

applicables au marin embarqué dans

son propre pays.

Artide 4.

Les frais de rapatriement ne peuvent

étre mis ä la charge du marin

s il a été délaissé en raison:

a) d’un accident survenu au service

du navire;

i) d’un naufrage;

c) d’une maladie qui n’est due ni

a son fait volontaire ni ä une faute

de sa part;

d) de congédiement pour toutes

causes qui ne lui sont pas imputables.

Artide 5.

Les frais de rapatriement doivent

comprendre toutes dépenses relatives

au transport, au logement et ä la

nourriture du marin pendant le voyage.

Ils comprennent également les frais

d’entretien du marin jusqu’au moment

fixé pour son départ.

Lorsque le marin est rapatrié Gömme

membre d’un équipage, il a droit

a la rémunération des services accomplis

pendant le voyage.

Artide 6.

L’autorité publique du pays dans

lequel le navire est immatriculé est

tenue de veiller au rapatriement de

tous les marins dans les cas ou la

présente convention leur est applicable,

sans distinction de nationalité;

s’il est nécessaire, elle fera 1’avance

des frais de rapatriement.

Artide 7.

Les ratifications officielles de la

présente Convention dans les conditions

prévues ä la Partie XIII du

Traité de Versailles et aux Parties

correspondantes des autres Traités

de Paix seront communiquées au Secrétaire

général de la Société des Nations

et par lui enregistrées.

Artide 8.

La présente Convention entrera en

vigueur des que les ratifications de

apply to a seaman engaged in a port

of his own country.

Artide 4.

The expenses of repatriation shall

not be a charge on the seaman if he

lias been left behind by reason of:

(a) injury sustained in the service

of the vessel, or

(b) sliipwreck, or

(c) illness not due to his own wilful

act or default, or

(d) discharge for any cause för

which he cannot be held responsible.

Artide 5.

The expenses of repatriation shall

include the transportation charges,

the accommodation and the food of

the seaman during the journey. They

shall also include the maintenance of

the seaman up to the time fixed for his

departure.

When a seaman is repatriated as

member of a crew, he shall be entitled

to rémunération for work done

during the voyage.

Artide 6.

The public authority of the country

in which the vessel is registered

shall be responsible for supervising

the repatriation of any member of

the crew in cases where this Convention

applies, whatever may be his

nationality, and where necessary för

giving him his expenses in advance.

Artide 7.

The formal ratifications of this Convention

under the conditions set forth

in Part XIII of the Treaty of Versailles

and in the corresponding Parts

of the other Treaties of Peace shall

be communicated to the SecretaryGeneral

of the League of Nations för

registration.

Artide 8.

This Convention shall come into

force åt the date on which the rati
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

deux Membres de 1’Organisation internationale

du Travail auront été enregistrées

par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont

la ratification aura été enregistrée au

Secrétariat.

Par la suite cette Convention entrera

en vigueur pour chaque Membre

ä la date ou sa ratification aura

été enregistrée au Secrétariat.

Artide 9.

Aussitöt que les ratifications de

deux Membres de 1’Organisation internationale

du Travail auront été enregistrées

au Secrétariat, le Secrétaire

général de la Société des Nations notifiera

ce fait ä tous les Membres de

1’Organisation internationale du Travail.

Il leur notifiera également l’enregistrement

des ratifications qui lui

seront ultérieurement communiquées

par tous les autres Membres de l’Organisation.

Artide 10.

Sous réserve des dispositions de

1’article 8, tout Membre qui ratifie la

présente Convention s’engage ä appliquer

les dispositions des artides 1,

2, 3, 4, 5 et 6 au plus tard le ler

janvier 1928, et ä prendre telles mesures

qui seront nécessaires pour

rendre effectives ees dispositions.

Artide 11.

Tout Membre de 1’Organisation internationale

du Travail qui ratifie la

présente Convention s’engage ä 1’appliquer

ä ses colonies, possessions ou

protectorats, conformément aux dispositions

de 1’article 421 du Traité de

Versailles et des artides correspondants

des autres Traités de Paix.

Artide 12.

Tout Membre ayant ratifie la présente

Convention peut la dénoncer, ä

1’expiration d’une période de dix années

aprés la date de la mise en vi
-

fications of two Members of the International

Labour Organisation have

been registered by the SecretaryGeneral.

It shall be binding only upon those

Members whose ratifications have been

registered with the Secrétariat.

Thereafter, the Convention shall

come into force for any Member åt

the date on whicli its ratification

has been registered with the Secretariat.

Artide 9.

As soon as the ratification of two

Members of the International Labour

Organisation have been registered

with the Secrétariat, the SecretaryGeneral

of the League of Nations

shall so notify all the Members of

the International Labour Organisation.

He shall likewise notify them

of the registration of ratifications

which may be communicated subsequently

by other Members of the Organisation.

Artide 10.

Subject to the provisions of Artide

8, each Member which ratifies this

Convention agrees to bring the provisions

of Artides 1, 2, 3, 4, 5 and 6

into operation not later than 1 January

1928, and to take suck action as

may be necessary to make these provisions

effeetive.

Artide 11.

Each Member of the International

Labour Organisation which ratifies

this Convention engages to apply it

to its colonies, possessions and protectorates,

in accordance with the provisions

of Artide 421 of the Treaty

of Versailles and of the corresponding

Artides of the other Treaties of

Peace.

Artide 12.

A Member which has ratified this

Convention may denounce it after the

expiration of ten years from the date

on which the Convention first comes

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kung!. Maj:ts proposition nr lo2.

gueur initiale de la Convention, par

un acta communiqué au Secrétaire

général de la Société des Nations et

par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra effet qu’une année apres

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Artide 13.

Le Conseil dadministration du Bureau

international du Travail devra,

au moins une fois tous les dix ans,

presenter ä la Conférence générale un

rapport sur 1’application de la présente

Convention et décidera s’il y a

lieu d’inscrire ä l’ordre du jour de la

Conférence la question de la revision

ou de la modification de la dite Convention.

Artide 14.

Les textes frangais et anglais de la

présente Convention feront foi l’un et

l’autre.

Recommandation concernant le rapatriement

des capitaines et des

apprentis.

La Conférence générale de 1’Organisation

internationale du Travail de

la Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le

Conseil d’administration du Bureau

international du Travail, et

s y étant réunie le 7 juin 1926,

en sa neuviéme session,

Apres avoir décidé d’adopter

diverses propositions concernant

le rapatriement des capitaines et

des apprentis, question comprise

dans le premier point de l’ordre

du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forme

d’une recommandation,

adopte, ce vingt-troisiéme jour de juin

mil neuf cent vingt-six, la Recommandation

ci-aprés ä soumettre ä l''examen

des Membres de 1’Organisation

internationale du Travail, en vue de

lui faire porter effet sous forme de

loi nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la Partie

XIII du Traité de Versailles et des

into force, by an act communicated

to tke Secretary-General of the League

of Nations for registration. Suck

denunciation skall not take effeet until

one year after tke date on wkick

it is registered witk tke Secretariat.

Artide 13.

Åt least once in ten years tke Governing

Body of tke International Labour

Office skall present to tke General

Conference a report on tke working

of tkis Convention and skall consider

tke desirability of placing on

tke Agenda of tke Conference tke

question of its revision or modification.

Artide 14.

Tke Frencli and Englisli texts of

tkis Convention skall botk be autkentic.

Recommendation conceming the repatriation

of masters and apprentiees.

The General Conference of tke International

Labour Organisation of

tke League of Nations,

Having been convened åt Geneva

by tke Governing Body of

the International Labour Office,

and kaving met in its Ninth Session

on 7 June 1926, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals witk regard

to tke repatriation of masters

and apprentices, wkick is included

in tke first item of tke

agenda of the Session, and

Having determined that tkese

proposals skall take tke form of

a Recommendation,

adopts, tkis twenty-tkird day of June

of the year one tkousand nine hundred

and twenty-six, tke following Recommendation,

to be submitted to tke

Members of tke International Labour

Organisation for consideration witk a

vievv to effeet being given to it by

national legislation or otherwise in

accordance witk tke provisions of Part

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

43

Parties correspondantes des autres

Traités de Paix:

La Conférence recommande que les

Gouvernements prennent des mesures

en vue dassurer le rapatriement des

capitaines et le rapatriement des apprentis

engagés par contrat spécial, qui

ne bénéficient pas des dispositions du

projet de convention concernant le rapatriement

des marins adopté par la

Conférence générale ä sa neuviéme

session.

Reeommandation concernant les principes

généraux de 1’inspectlon du

travail des gens de mer.

La Conférence générale de 1'' Organisation

internationale du Travail de

la Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil

^administration du Bureau

international du Travail, et s''y

étant réunie le 7 juin 1926, eu sa

neuviéme session,

Apres avoir décidé dadopter

diverses propositions concernant

la détermination de principes

généraux pour 1’inspection du

travail des gens de mer, deuxiéme

question inscrite h 1’ordre du jour

de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forme

d’une reeommandation,

adopte, ce vingt-deuxiéme jour de juin

mil neuf cent vingt-six, la Reconimandation

ci-aprés å soumettre ii

1’examen des Membres de 1’Organisation

internationale du Travail, eu vue

de lui faire porter effet snus forme

de loi nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la Partie

XIII du Traité de Versailles et

des Parties correspondantes des autres

Traités de Paix:

Considérant que, parad les métliodes

et les principes d une importance

particuliére et urgente pour le bienétre

pliysique, moral et intellectuel

des travailleurs, le Traité de Versailles

XIII of the Treaty of Versailles and

of the corresponding Parts of the other

Treaties of Peace:

The Conference recommends that

the national Governments shall take

steps to provide for the reparation

of masters and duly indentured apprentices,

who are not covered by the

terms of the Draft Convention on the

reparation of seamen adopted by the

General Conference åt its Ninth Session.

Reeommendation concerning tlie general

principles for the inspection

of the eonditions of work of

seamen.

The General Conference of the

International Labour Organisation of

the League of Nations,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of

the International Labour Office,

and having met in its Ninth Session

on 7 June 1926, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with

regard to the general principles

for the inspection of the eonditions

of work of seamen, the question

forming the second item on the

agenda of the Session, and

Having determined that these

proposals should take the form

of a reeommendation,

adopts, tliis twenty-second day of June

of the year one tliousand inne hundred

and twenty-six, the following Recommendation,

to be submitted to

the Members of the International

Labour Organisation for consideration

with a view to effeet benig given to

it by national legislation or otherwise,

in accordance with the provisions of

Part XIII of the Treaty of Versailles

and of the corresponding Parts of the

other Treaties of Peace:

Wliereas among the metliods and

principles of special and urgent importance

for tlie pliysical, moral and

intellectual welfare of the workers,

the Treaty of Versailles and the other

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 152.

et les autres Traités de Paix ont fait

un devoir a 1’Organisation internationale

du Travail dattacher une attention

spéciale aux problémes de l’inspection

des conditions du travail, afin

cTassurer 1’application des lois et

réglements pour la protection des

travailleurs;

Considérant que la Conférence internationale

du Travail a adopté, au

cours de sa cinquiéme session (octobre

1923), une »Recommandation concernant

les principes généraux pour

1’organisation de services d inspection

destinés ä assurer 1’application des

lois et réglements pour la protection

des travailleurs»;

Que cette Recommandation s''inspire

essentiellement de 1’expérience

acquise dans 1’inspection des etablissements

industriels et quil serait

d’ailleurs particuliérement difficile de

l appliquer ou méme de 1’adapter au

travail des gens de mer qui, par sa

nature et ses conditions, différe essentiellement

du travail industriel;

Considérant que 1’inspection des

conditions dans lesquelles s’effectue

le travail des gens de mer acquerra

un intérét de plus en plus grand k

mesure que la législation pour la protection

des gens de mer se développera

dans les différents pays et que de

nouvelles conventions concernant les

conditions de travail des gens de mer

seront adoptées par la Conférence;

Considérant, pour ees raisons,

qu’afin de permettre aux Membres de

profiter de l expérience acquise eu vue

d’instituer ou de réorganiser leur service

d’inspection des conditions dans

lesquelles s’effectue le travail des gens

de mer, il y a intérét a déterminer

les principes généraux qui se dégagent

de la pratique comme les plus propres

a assurer 1’application des mesures de

protection des gens de mer;

La Conférence générale recommande

a chaque Membre de 1’Organisation

internationale du Travail de

prendre en considération les principes

suivants:

Treaties of Peace make it a duty of

tlie International Labour Organisation

to devote special attention to tlie inspection

of conditions of work in order

to ensure tlie enforcement of the

laws and regulations for tlie protection

of the workers;

"Wliereas tlie International Labour

Conference åt its Fifth Session (October

1923) adopteda »Recommendation

concerning the general principles for

the organisation of systems ofinspection

to secure the enforcement of the

laws and regulations for the protection

of the workers»;

Wliereas that Recommendation is

based essentially on the experience

gained in the inspection of industrial

establishments and it would be particularly

diffieult to apply or even to

adapt it to the work of seamen, the

nature and conditions of wliich are

essentially different from tliose of work

in a faetory;

Whereas the inspection of the conditions

under which seamen work will

inerease in importance in proportion

as législation for the protection of

seamen is developed in the different

countries and as further conventions

concerning the working conditions of

seamen are adopted by the Conference;

Whereas for the foregoing reasons

it is desirable, in order to place the

experience already gained åt the disposal

of the Members with a wiew to

assisting them in the institution or

re-organisation of their systems of

inspection of the conditions under

which seamen work, to indicate the

general principles which practice

shows to be best calculated to ensure

the enforcement of measures for the

protection of seamen;

The General Conference therefore

recommends that each Member of the

Organisation should take the following

principles into considération:

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

I. Objet de e’inspection.

1. Lautorité ou les autorités

cliargées, dans chaque pays, de l’inspection

des conditions danslesquelles

s’effectue le travail des gens de mer

doivent avoir pour tåche essentielle

dassurer 1’application de toutes les

lois et réglements concernant ees

conditions et la protection des gens

de mer dans 1’exercice de leur profession

;

2. Dans la mesure ou il apparaitrait

utile et possible de confier aux autorités

de contröle, en raison de l’expérience

que leur donne leur fonetion

essentielle, des tåches accessoires de

caractére social variant suivant les

préoccupations, les coutumes ou les

traditions des divers pays, ees tåches

pourront leur åtra assignées, ä titre

complémentaire, ä condition:

a) qu’elles ne puissent en rien porter

atteinte ä 1’accomplissement de leur

fonetion essentielle;

b) qu’elles ne puissent en rien compromettre

lautorité et 1’impartialité

dont les agents de contröle ont besoin

auprés des armateurs et des gens

■de mer.

II. Organisation de l inspection.

La Conférence recommande:

3. Que, partout ou cela sera compatible

avec les pratiques administratives,

et afin d’assurer la plus grande uniformité

possible dans 1’application des

lois et réglements relatifs aux conditions

dans lesquelles s’effectue le

travail des gens de mer, les divers

services ou autorités ckargés d’assurer

le contröle de ees lois et réglements

dépendent d une méme administration

centrale;

4. Que, lorsque les pratiques administratives

adoptées en cette matiére

ne permettront pas une telle centralisation

du contröle, les divers services

ou administrations dont 1’activité est

consacrée, en tout ou en partie, å la

protection des gens de mer soient

I. ScOPE OF INSPECTION.

1. That tlie principal du ty of the

autkority or autliorities responsible

in eack country for tke inspection of

the conditions under wliich seamen

work should be to secure tke enforcement

of all laws and regulations dealing

witk suck conditions and tke protection

of seamen in tke exercise of

tlieir profession;

2. Tkat, in so far as it may be

considered desirable and possible, by

reason of tke experience tkey gain in

carrying out their principal duties, to

entrust tke inspecting autkorities witk

other secondary duties of a social natura

wkich may vary according to tke

conceptions, customs, or traditions

prevailing in tke different countries,

suck duties may be assigned to them

in addition to their principal duties

on condition tkat:

(a) tkey do not in any way interfere

with the performance of tke inspectors’

principal duties;

(b) tkey do not in any way prejudice

the autkority and impartiality

wkich are necessary to inspectors in

their relations witk shipowners and

seamen.

II. Organisation of inspection.

Tke Conference recommends:

3. Tkat, wkerever it is compatible

witk administrative practice and in

order to secure tke greatest possible

uniformity in tke enforcement of the

laws and regulations relating to tke

conditions under wkich seamen work,

tke different services or bodies responsible

for supervising tke enforcement

of suck laws and regulations

should be centralised under a single

autkority;

4. Tkat, if existing administrative

practice will not admit of suck centralisation

of supervision, the different

services or autkorities whose funetions

are wliolly or partly concerned witk

tke protection of seamen should be

enabled to benefit by one another’s

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

mis en mesure de profiter de leurs

expériences réciproques et de regler

leurs méthodes selon les prineipes

communs qui auront para les plus

efficaces;

5. Qu a cet effet, une liaison étroite

et une collaboration constante soient

établies entre ees divers services ou

administrations dans toute la mesure

compatible avec les pratiques administratives

de ckaque pays et suivant

les modalités jugées les plus opportun es

(échanges de rapports, d’informations,

réunions périodiques, etc.);

6. Qu’en outre des relations réguliéres

soient institutées entre les divers

services ou administrations chargés

du contröle de la réglementation des

conditions dans lesquelles s’effectue

le travail des gens de mer et les

autorités chargées de 1’inspection du

travail industriel, dans les domaines

qui leur sont communs.

III. Rapfoets des seevices

d’inspection.

La Conférence recommande:

7. Qu’un rapport annuel d’ensemble

sur le contröle des conditions dans

lesquelles s’effectue le travail des gens

de mer soit établi par 1’autorité central

ou avec la collaboration des

diverses autorités chargées de ce

contröle;

8. Que ce rapport annuel contienne

une liste des lois et réglements nationaux

concernant les conditions dans

lesquelles s’effectue le travail des gens

de mer et le contröle de la réglementation

du travail maritime, ainsi que

de toutes les modifications de ees lois

et réglements, entrés en vigueur dans

l’année;

9. Qu’il contienne également des

tableaux statistiques accompagnés de

tous commentaires utiles sur 1’organisation

et 1’activité de 1’inspection

et portant notamment autant que

possible, et dans la mesure compatible

avec la pratique administrative nationale,

sur les points suivants:

a) le nombre des navires armés

assuj ettis aux divers contröles, ees

experience and to regulate tlieir metliods

of work according to suck common

principles as may be considered

the most effeetive;

5. Tkat for this purpose close

liaison and constant collaboration

skould be establisked between tkese

different services or autkorities, so fälas

is compatible with administrative

practice and by tke means considered

the most suitable in eack country

(exekange of reports and information,

periodical conferences, etc.); and

6. That the different services or

autkorities responsible for supervising

tke conditions under whick seamen

work skould keep in touck witk the

autkorities responsible for faetory

inspection, in matters of mutual concern.

III. RePOETS OF THE INSPECTION

AUTHOKITIES.

The Conference recommends:

7. That an annual general report

on tke supervision of tke conditions

under whick seamen work skould be

publisked by tke central authority or

by tke collaboration of the different

autkorities responsible for carrying

out suck supervision;

8. Tkat tkis annual report skould

contain a list of the national laws and

regulations affeeting tke conditions

under whick seamen work and their

supervision togetker wkitk any amendments

tkereto, whick kave come inte

operation during the year;

9. Tkat it skould also contain

statistical tables wkitk tke necessary

comments on tke organisation and

work of inspection and giving information,

as far as may be possible and

compatible wkitk national administrative

practice, on tke following points:

(a) the number of vessels in commission

subject to tke various forms

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

navires étant classés suivant leur type

nautique (båtiments å propulsion

mécanique et voiliers) et chaque catégorie

étant elle-méme divisée selon

1’affectation;

b) le nombre des gens de mer effectivement

embarqués ä bord des

diverses classes de navires;

c) le nombre des navires ä bord

desquels les agents de controle sont

intervenus et 1’indication de 1’effectif

de 1’équipage de ees navires;

d) le nombre et la nature des infraetions

constatées par les agents de

controle et des sanetions infligées;

e) le nombre, la nature et la cause

des accidents du travail dont les gens

de mer sont victimes;

f) les mesures prises pour 1’application

des dispositions des conventions

internationales du travail relatives aux

conditions de travail des gens de mer

et l’effet donné a ees dispositions,

soit par le moyen du rapport annuel

adressé au Bureau international du

Travail, conformément ä 1’article 408

du Traité de Paix, soit dans toute

autre forme.

IY. POUVOIRS ET FONCTIONS

DES INSPECTEUKS.

a) Pouvoirs de surveillance.

La Conférence recommande:

10. Que les autorités de controle,

justifiant de leur identité, aient le

droit, d’aprés la législation nationale:

a) de visiter ä 1’improviste, ä toute

hellre du jour ou de la nuit, dans les

eaux territoriales nationales ou étrangéres,

et, dans des cas exceptionnels

établis par la législation nationale et

moyennant autorisation de 1’autorité

maritime, eu mer, tout navire battant

le pavillon national; étant entendu

dailleurs que, dans la pratique, le

moment et les conditions de cette

visite devront étre fixés de maniére

ä éviter, autant que possible, d’apporter

une géne sérieuse ii 1’utilisation

du navire;

of inspection, these vessels being classified

according to type (mechanically

propelled vessels and sailing vessels)

and eacli category being sub-divided

according to tlie purpose for which

these vessels are used;

(b) the number of seamen aetually

engaged on board the vessels of each

class;

(c) the number of vessels visited by

the inspectors, with an indication of

the strength of the erews;

(d) the number and nature of breaches

of the law or regulations ascertained

by the inspectors and of the penalties

imposed;

(e) the number, nature, and causes

of accidents occurring to seamen during

their work;

(f) the means adopted for the enforcement

of the provisions of International

Labour Conventions which

reläte to the conditions under which

seamen work, and the extent of the

compliance with such provisions,

either in the form of the annual report

transmitted to the International Labour

Office under Article 408 of the Treaty

of Peace or in some other appropriate

form.

IV. Bights, powees and duties

OF INSPECTORS.

(a) Bights of inspection.

The Conference recommends:

10. That the inspection authorities,

on proof of their identity, should be

empowered by national law:

(a) to visit witliout previous notice

any vessel flying the national flag by

day or by night, in national or foreign

territorial waters, and, in exceptional

cases fixed by national law and by

autliorisation of the maritime autliority,

åt sea, provided, however, that

the time and manner of such visits

should in practice be fixed so as to

avoid as far as possible any serious

inconvenience to the working of the

vessel;

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Aungl. Maj:ts proposition nr 152.

b) dmterroger sans témoins le personnel

du navire ainsi cpie toutes

autres personnes dont le témoignage

pourrait leur paraitre utile, de procéder

ä toutes enquétes qu’elles jugeraient

nécessaires et de demander communication

de tous les papiers ou

documents de bord dont la tenue est

prescrite par les lois ou réglements

et qui se référent ä 1''objet de l’inspection;
It.

Que les législations nationales

contiennent des dispositions stipulant

que les agents de controle seront

tenus, soit par serment, soit par toute

autre méthode conforme aux pratiques

administratives ou aux moeurs

de chaque pays, et, sous peine de

sanctions pénales ou de mesures

disciplinaires appropriées, de ne point

révéler le secret des affaires commerciales

dont ils pourraient avoir connaissance

dans 1’exercice de leurs

fonctions.

b) Pouvoirs de contrainte.

La Conférence recommande:

12. Que les autorités de controle

aient le droit dans les cas graves,

lorsque la santé ou la sécurité de

1’équipage sont menacées, dmterdire,

moyennant autorisation formelle de

1’autorité maritime, la sortie d im

navire jusqua ce que les mesures

nécessaires aient été prises a bord

pour 1’observation des dispositions

légales, sous réserve de recours devant

1’autorité administrative supérieure

ou 1’autorité judiciaire, suivant

la législation des divers pays;

13. Que 1’interdiction de la sortie

d’un navire soit considérée comme

une mesure d une gravité exceptionnelle,

qui ne doit étre employée qu’en

dernier ressort, lorsque les autres

moyens légaux dont dispose l’autorité

de controle dans chaque pays

pour faire respecter la loi auront été

employés sans succés;

14. Que les autorités de controle

aient le pouvoir de prescrire dans des

cas particuliers des mesures immédiates

pour assurer 1’application des

(b) to question without witnesses

the crew and any other persons whose

evidence may be considered desirable,

to make any enquiries which may be

judged necessary, and to require production

of any of the ship’s papers

or documents which the laws or regulations

require to be kept in so fälas

suck papers or documents reläte

to the matters subject to inspection;

11. That national law sliould provide

that the inspectors should be

bound by oath, or by any other method

which conforms with the administrative

practice or customs in each

country, not to disclose commercial

secrets which may come to their

knowledge in the course of their

duties, under pain of criminal penalties

or appropriate disciplinary measures.

(b) Convpulsory powers.

The Conference recommends:

12. That the inspection authorities

should be empowered, in serious cases

where the health or safety of the crew

is endangered, to prohibit by proper

authorisation of the maritime authority

a vessel from leaving port until

the necessary measures have been

taken on board to comply with the

law, subject to appeal to higher administrative

authonty or to the court

of competent jurisdiction, according

to the law in the different countries;

13. That prohibiting a vessel from

leaving port should be considered a

measure of exceptional gravity, which

should only be employed as a last

resort when the other legal means åt

the disposal of the inspection autliority

to ensure respect for the law

have been used without effect;

14. That the inspection authorities

should be empowered in special cases

to issue orders for securing observance

of the laws and regulations

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kunffl. Maj-.ts proposition nr 152.

49

lois et réglements concernant les conditions

dans lesquelles s’effectue le

travail des gens de mer, sous réserve

de recours devant 1’autorité administrative

supérieure ou 1’autorité judiciaire,

suivant la législation de cliaque

pays;

15. Que 1’autorité centrale ait le

pouvoir d’accorder pour des cas particuliers

des dérogations ä certaines

dispositions déterminées des lois ou

réglements concernant les conditions

dans lesquelles s’effectue le travail

des gens de mer, lorsque cette autorité

estime que lesdites dispositions

ont été pratiquement respectées, ou

que leur observation n’est pas nécessaire

en raison des circonstances particuliéres

du cas envisagé, ä la condition

toutefois que les mesures prises

ou les Solutions adoptées pour

atteindre le but visé soient d’une

efficacité au moms égale ä celle qui

aurait résulté de 1’observation stricte

des dispositions legales ou réglementaires.

c) Droit de requérir le contröle.

La Conférence recommande:

16. Que les législations nationales

contiennent des dispositions assurant

au capitaine d’un navire le droit de

requérir le contröle dans tous les cas

ou il le jugera nécessaire;

17. Que les législations nationales

contiennent des dispositions assurant

;iui membres de 1’équipage d un navire,

dans les conditions déterminées

par elles, le droit de requérir le contröle

pour toutes les matiéres relatives

ä l’hygiéne, ä la sécurité du navire

et ä la réglementation des conditions

dans lesquelles s’effectue le travail

des gens de mer.

d) Cooperation des armateurs et des

gens de mer au service d’inspection.

La Conférence recommande:

18. Que, dans la mesure compatible

avec les pratiques administratives

de cliaque pays, et selon les

modalités qui paraitront les plus

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

goveming the conditions under which

seamen vork, subject to appeal to

liigher administrative authority or to

the court of competent jurisdiction,

according to the law in each country;

15. That the central authority

sliould be empowered in special cases

to grant exemption from any specified

requirement of any law or regulation

governing the conditions under

which seamen work, if such authority

is satisfied that that requirement has

been substantially complied witli, or

that compliance with the requirement

is unnecessary in the circumstances

of the case, and that the action taken,

or provision made, as regards the

subject matter of the requirement is

as effective as, or more effective than,

actual compliance with the requirement.

(c) Right to call för an inspection.

The Conference reeommends:

16. That national law should provide

that the master of a vessel should

be entitled to call for an inspection

in all cases where he considers it

necessary;

17. That national law should provide

that the members of the crew

of a vessel should also be entitled,

subject to such conditions as may be

prescribed, to call for an inspection

on any matters relating to health,

the safety of the vessel, or the rules

affecting the conditions under which

seamen work.

(d) Co-operation of shipowners and seamen

ivith the inspection authorities.

The Conference reeommends:

18. That, so far as is compatible

with administrative practice in each

country, and by such methods as may

be considered most appropriate, sliip1

sand. Bil höft. (Nr 152.) 20» 27 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

appropriées, les armateurs et les gens

de mer soient appelés ä coopérer au

contröle de 1’application des lois et

réglements relatifs aux conditions

dans lesquelles s’effectue le travail

des gens de mer.

La Conférence apelle notamment

1’attention des divers pays sur les

méthodes de coopération suivantes:

a) il est essentiel que toutes facilités

soient accordées aux gens de mer

pour signaler librement aux autorités

de contröle, soit directement, soit par

1’intermédiaire de leurs mandataires

dument autorisés, toute infraction ä

la loi commise sur le navire ä bord

duquel ees gens de mer sont employés;

il est essentiel, eu outre, que,

dans la mesure du possible, il soit

procédé promptement, par 1’autorité

de contröle, ä une enquéte au sujet

de telles plaintes et que ees plaintes

soient considérées par 1’autorité de

contröle comme absolument confidentielles;
b)

en vue d’assurer une coopération

entiére des armateurs et des gens de

mer et de leurs organisations respectives

au service d’inspection, et afin

daméliorer les conditions touchant la

santé et la sécurité des gens de mer,

il est désirable que les autorités de

contröle consultent de temps a autre

les représentants des organisations

darmateurs et de gens de mer sur

les meilleures dispositions ä prendre

ä cet effet. Il est désirable également

que des commissions mixtes,

composées d’armateurs et de gens de

mer, soient instituées et qu’elles aient

les moyens de coopérer avec les differents

services de contröle ä l’application

des lois et réglements concernant

les conditions dans lesquelles

s’effectue le travail des gens de mer.

e) Garanties ä exiger des agents de

contröle.

La Conférence recommande:

19. Que les agents de contröle

soient choisis de maniére a inspirer

une pleine confiance tant aux arma
-

owners and seamen should be called

upon to co-operate in tlie supervision

of tlie enforcement of the laws and

regulations relating to the conditions

under which seamen work.

In partieular, the Conference draws

the attention of the different countries

to the following methods of co-operation:
(a)

it is essential that every facility

should be afforded to seamen freely

to bring to the notice of the inspection

authorities either directly or

through their duly authorised representatives

any infringement of the

law on board the vessel on which

sucli seamen are employed, that the

inspection autliority should as far

as possible promptly make an enquiry

into the subject matter of any such

complaint, that such complaints should

be treated by the inspection autliority

as absolutely confidential;

(b) with a view to eu smulig complete

co-operation by shipowners and

seamen and their respective organisations

with the inspection authorities,

and in order to improve conditions

affeeting the health and safety of seamen,

it is desirable that the inspection

authorities should from time to

time consult the representatives of

shipowners’ and seamen’s organisations

as to the best means of attaining

these ends. It is also desirable

that joint committees of shipowners

and seamen should be set up, and

that they should be enabled to cooperate

with the different services

responsible for supervising the enforcement

of the laws and regulations

goveming the conditions under which

seamen work.

(e) Sa/eguards

The Conference recommends:

19. That only such persons should

be appointed inspectors as command

the full confidence both of the slup
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152. 5]

teurs quaux gens de mer et que, dans

ce but, on exige d’eux:

a) les qualités garantissant une impartialité

absolue dans 1’exercice de

leurs fonctions;

b) les connaissances teckniques qui

sont nécessaires pour 1’accomplissement

de leurs fonctions;

Il est désirable que les services

d’inspection comprennant, soit ä titre

permanent, soit ä titre temporaire, au

gré des autorités administratives, des

personnes ayant etfectué des services

en mer;

20. Que, lorsque cela est nécessaire,

ils soient assistés dans leurs fonctions

par des experts compétents ayant la

pleine confiance tant des armateurs

que des gens de mer;

21. Que les agents du contröle

aient la qualité de fonctionnaires publics

et soient dotés d un statut organique

les rendant indépendants des

changements de gouvernement;

22. Qu’il leur soit interdit davoir

un intérét financier quelconque dans

les centreprises placées sous leur

contröle.

f) Interventions diverses.

La Conférence recommande:

23. Que les agents du contröle,

particuliérement bien placés par la

nature méme de leurs fonctions pour

observer les résultats pratiques de

1 application des lois et réglements

relatifs aux conditions dans lesquelles

s effectue le travail des gens de mer,

soient appelés, dans la mesure compatible

avec les méthodes administratives

de chaque pays, ä contribuer ä

1’amélioration de la législation protectrice

des gens de mer et h participer

en outre d’une maniére aussi

effective que possible å la prevention

des accidents;

24. Qu’ils soient appelés, dans la

mesure compatible avec les pratiques

administratives de cliaque pays, a

participer aux enquétes sur les naufrages

et accidents a bord et qu ils

aient le droit, éventuellement, de pré
-

owners and of the seamen, and that

suck persons skould tkerefore be required

to possess:

(a) tke qualities necessary to ensure

absolute impartiality in the performance

of their duties;

(b) tke tecknical qualifications necessary

for tke performance of their

duties;

It is desirable that tke inspection

service skould include men who kave

served åt sea wkose appointment

whetker in a permanent or temporary

capacity skould be åt tke discretion

of the administrative authority;

20. That, when, necessary, inspectors

skould be assisted in their duties

by competent experts who command

tke full confidence of tke shipowners

and seamen;

21. That inspectors should be public

servants wkose status renders

them independent of ckanges af Government;
22.

That they skould be prokibited

from having any financial interest

whatsoever in tke undertakings subject

to their inspection.

(f) Other duties.

The Conference recommends:

23. That as, by reason of tke nature

of their duties, inspectors kave

special opportunities of observing the

practical results of the operation of

tke laws and regulations governing

the conditions under which seamen

work, they skould be called upon, so

far as it is compatible with tke administrative

metkods in eack country,

to assist in improving législation för

the protection of seamen and to give

the most effectual kelp possible in

promoting tke prevention of accidents;

24. That, so far as is compatible

witli administrative practice in eack

country, tliey skould be called upon to

take part in enquiries into shipwrecks

and accidents on board slup, and that

they skould be empowered, wliere

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. May.ls proposition nr 152.

senter des rapports sur les résultats

de ees enquétes;

25. Que, dans la mesure compatible

avec les méthodes administratives de

chaque pays, ils soient appelés ä

collaborer a la préparation des proiets

de lois et réglements relatifs a

la protection des gens de mer.

necessär, to submit reports on the

results of such enquiries;

25. That, so far as is compatible

witli the administrative metbods in

each country, they should be called

upon to collaborate in supplying information

preparatory to the drafting

of laws and regulations for the protection

of seamen.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:171 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa beslut, som. fattats av den internationella a1 i texten
  2. 2LU 1927:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Majits proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa beslut, som fattats av den internationella arbetsorganisat s. 1 i texten