Sök i Ratio Lex

Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer

1927-02-24 · 39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:153, Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

1

INT 153.

Kungl. Majtts proposition till riksdagen angående pensionering

av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda

eller förut anställda personer; given Stockholms slott

den 24 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o-—18:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Bosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott den 24 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Bibbing, Meurling, Gärde. Pettersson, Hellström, Bosén,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Bosén anhåller att få underställa Kungl.

Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande av

pension åt vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda

personer samt anför därvid följande:

l:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

överlämnad skrivelse den 16 november 1926 har chefen för fältBihang

till riksdagens protokoll 1927. 1 sarnl. 132 höft. (Nr 153.) 348 47 1

Ang.

åt skräddarmästaren

HA
-

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

telegrafhåren gjort framställning om beredande av pension åt förmannen

vid nämnda kårs intendenturverkstäder, skräddarmästaren Hjalmar August

Friström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Friström, som är född den 9

december 1860, under tiden 1 februari 1911—24 mars 1913 innehaft

anställning såsom skrädderiarbetare vid Svea ingenjörkår; att han alltsedan

den 26 mars 1913 varit anställd såsom förman och besiktningsman

vid fälttelegrafkårens skrädderiverkstad; att han på grund av sjukdom

är mindre arbetsför; att nedsättningen av hans arbetsförmåga kan betraktas

såsom sannolikt för framtiden bestående; att han under de senare åren

vid kåren uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått

till i medeltal omkring 996 kronor för år, samt att han på ett

mycket tillfredsställande sätt fullgjort sina tjänståligganden vid kåren och

städse iakttagit ett oklanderligt uppförande.

Chefen för fjärde arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 december

1926 anfört, att departementet under hand inhämtat, att anledningen till

att Friströms avlöning av statsmedel uppgått till ett relativt lågt belopp

varit den, att Friströms verksamhet vid kåren till en betydande del bestått

i utförande å kårens verkstäder av enskilt skrädderiarbete åt kårens

personal, för vilket arbete han uppburit ersättning av nämnda personal

med omkring 1,640 kronor för år. Det kunde under sådana förhållanden

ifrågasättas, huruvida Friström över huvud taget borde komma i åtnjutande

av någon pension från statens sida. Departementet hölle emellertid före,

att det, i betraktande av Friströms väl vitsordade verksamhet i statens

tjänst, torde få anses vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att han, efter erhållet avsked från sin befattning vid kåren, komme i åtnjutande

av något understöd från statens sida för sin återstående levnad.

Yad beträffade storleken av dylikt understöd, torde man vid dess beräknande

böra taga hänsyn — förutom till Friströms omförmälda enskilda

förvärvsarbete — till att Friström varit över 50 år gammal, då han kommit

i statens tjänst, samt att hans anställningstid i sådan tjänst uppgått till

allenast omkring 16 år. På dessa grunder ansåge departementet, att

Friström skäligen icke borde i oreglerad pension erhålla större belopp än

300 kronor för år. Till detta belopp torde böra läggas det pensionstilllägg

å 180 kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni

1922 angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna

i kungörelsen den 18 juni 1925 med bestämmelser om ny pension

för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

3

pensionärer belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde:

förhöjning I 92 kronor och förhöjning II 150 kronor eller tillhopa 242

kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad,

skulle alltså uppgå till (300 + 180 + 242=) 722 kronor, vilket belopp

för att bliva jämnt delbart med tolv borde avjämnas nedåt till 720

kronor i enlighet med föreskriften i § 5 av sistnämnda kungörelse. På

grund av vad sålunda anförts, hemställde intendentsdepartementet, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Friström finge från och

med månaden näst efter den, varunder han entledigades från sin nuvarande

befattning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 720 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet den 22 januari 1927

anfört, att Friström, enligt vad av handlingarna framginge, först efter uppnådd

levnadsålder av 50 år vunnit anställning i statstjänst och icke

kunde räkna mer än 16 år i sådan anställning. På grund härav och då

härtill komme, att hans huvudsakliga arbetsförtjänst utgått för av personalen

vid fälttelegrafkåren betalt enskilt skrädderiarbete, förefölle det statskontoret

synnerligen tveksamt, om över huvud taget någon pension av

statsmedel i detta fall borde beredas. Skulle emellertid billigheten anses

bjuda, att han icke lämnades alldeles utan hjälp till uppehället på ålderdomen,

borde enligt statskontorets mening understödsbeloppet knappast

sättas högre än till 480 kronor för år räknat, vartill ej skulle komma

annan tilläggsförmån än dyrtidstillägg enligt därom gällande föreskrifter.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit anser jag billigt, att Friström

beredes något understöd av statsmedel, när han på grund av ålder

och sjuklighet lämnar sin anställning vid fälttelegrafkåren. I fråga om

pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till vad statskontoret härutinnan

föreslagit.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förmannen vid fälttelegrafkårens intendenturverkstäder,

skräddarmästaren Hjalmar August Friström må från och

med månaden näst efter den, varunder han entledigas från

sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

480 kronor.

2:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 2 augusti

1926 har befälhavaren för Göta artilleriregemente gjort framställning om

beredande av pension åt förmannen vid regementets tygverkstäders laboratorium

Johan Alfred Johansson Lundqvist.

Ang. pension

dt förmannen

J. A. J:son

Lundqvist.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lundqvist, som är född den

5 augusti 1854, sedan den 14 juli 1877 oavbrutet varit i regementets

och tyganstaltens tjänst; att hans förmåga att genom arbete försörja sig

är nedsatt på grund av sjukdom och hög ålder; samt att han för lång

och trogen tjänst tilldelats medalj i silver för nit och redlighet i rikets

tjänst samt patriotiska sällskapets stora silvermedalj.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleri departement uti skrivelse till Kungl. Maj:t anfört, att departementet

ansåge billigt, att Lundqvist genom pension bereddes någon hjälp till

livsuppehälle under sin återstående livstid. I fråga om storleken av den

ifrågasatta pensionen ansåge departementet, med hänsyn till Lundqvists

50-åriga tjänstgöring, vilken huvudsakligen fullgjorts såsom förman, sig

böra föreslå ett grundbelopp av 1,200 kronor för år med därå belöpande

tillägg. Artilleridepartementet hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Lundqvist en

årlig pension under hans återstående livstid enligt nyss angivna grunder,

att utgå från och med månaden näst efter den, då han avginge från sin

nuvarande anställning.

StatsJcontoret har avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, att ämbetsverket

med hänsyn till föreliggande omständigheter ansåge goda skäl

föreligga för beredande av pension åt Lundqvist. Yad pensionsbeloppet

beträffade, finge statskontoret, under åberopande av vad ämbetsverket

anfört i skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 december 1926 angående

de principer, som syntes böra tillämpas vid pensionering av arbetarpersonal

i statens tjänst, framhålla, att pensionen åt Lundqvist, vilken,

därest kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension

och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och

marinen varit å honom tillämplig, skulle hava såsom hänförlig till gruppen II

bekommit sådan ■ pension jämte därå belöpande förhöjning I enligt kungörelsen

nr 280/1925 med tillhopa 1,260 kronor, i alla händelser icke

borde understiga nämnda belopp. Med hänsyn emellertid till Lundqvists

ovanligt långa tjänstetid, därav en stor del i förmans befattning, kunde

det enligt statskontorets mening med fog ifrågasättas, huruvida icke pensionsbeloppet

i detta fall borde sättas något högre och skäligen bestämmas

till 1,440 kronor.

I likhet med myndigheterna anser jag, att Lundqvist bör beredas

pension av statsmedel, då han under innevarande år kommer att lämna

sin tjänst vid Göta artilleriregementes tygverkstäder efter en 50-årig anställningstid

vid regementet. Beträffande pensionsbeloppet ansluter jag

mig till statskontorets ståndpunkt, att detsamma med hänsyn till Lundqvists

synnerligen långa tjänstetid i kronans tjänst i förevarande fall bör

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

5

sättas något högre än vad som eljest plägar ske vid bestämmandet av

pension för motsvarande anställningshavare. Det av statskontoret ifrågasatta

beloppet, 1,440 kronor, finner jag lämpligt avvägt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förmannen vid Göta artilleriregementes tygverkstäders

laboratorium Johan Ålfred Johansson Lundqvist må från

och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid regementet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,440 kronor.

3:o.

Uti skrivelse till marinförvaltningen den 12 november 1926 har befälhavande

amiralen i Karlskrona gjort framställning om utverkande av pension

åt fortifikationsarbetaren vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning

Carl Oskar Olsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Olsson, som är född den

16 maj 1852, från och med år 1907 oavbrutet varit anställd vid fortifikationsförvaltningen

i Karlskrona; att hans arbetsförmåga på grund av ålder

och sjuklighet är i hög grad nedsatt; samt att han är gift och år 1926

är taxerad till bevillning för 150 kronors inkomst av kapital och 2,440

kronors inkomst av arbetsanställning.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 december 1926 anfört, bland annat,

följande.

Fortifikationsarbetare ansåges icke vara berättigad till pension såsom

daglönare vid marinen. Riksdagen hade emellertid i särskilda fall beviljat

pensioner till fortifikationsarbetare. Därvid hade under de senare åren

pensionens belopp brukat avpassas efter de grunder, som angåves i kungörelsen

den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering av förmän

och arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning. För att komma i åtnjutande av pension enligt

dessa bestämmelser fordrades bland annat, att arbetare innehade en tjänstetid

av 25 år, och utgjorde lägsta pension 450 kronor. På grund av

ändrade bestämmelser om pensions- och dyrtidstillägg erfordrades emellertid,

att pensioner, som beviljades på särskilda framställningar, numera

till beloppen utmättes med härav påkallad förhöjning. Olsson innehade

väl icke den nu angivna tjänstetiden, men då riksdagen efter framställning

brukat medgiva, att pension finge utgå även efter kortare tjänstetid

till arbetare, vilka i likhet med Olsson efter att hava länge tjänat staten

saknat tillräckliga medel för sitt uppehälle, syntes det marinförvaltningen

vara skäligt, att Olsson tilldelades pension av statsverket. Den omstän
-

Ang. pension

åt fortifikationsarbetaren

C. 0. Olsson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Ang. pension

åt förre

fortifikationsarbetarenJ.

A.

Pettersson.

digheten, att Olsson genom sparsamhet lyckats samla ett mindre kapital,

torde icke böra få inverka till minskning av pensionens belopp. Med

hänsyn till tjänstgöringstiden syntes detta böra bestämmas till 400 kronor

efter grunderna för äldre pensioner. Efter omräkning borde beloppet,

såsom torde framgå av proposition nr 162 (punkt 3) till 1926 års riksdag,

bestämmas till 792 kronor. Pensionen torde böra anvisas att utgå

av allmänna indragningsstaten. Marinförvaltningen hemställde alltså, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Olsson finge under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 792 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet den 23 december 1926

anfört följande.

Av handlingarna framginge, att Olsson, då han erhållit sin nuvarande

anställning, som också varit hans första i statens tjänst, uppnått en ålder

av nära 55 år. Yid sådant förhållande syntes det visserligen i någon

mån tveksamt, om åt honom borde utverkas någon pension av statens

medel. Emellertid kunde Olsson nu åberopa nära 20 års arbete i statens

tjänst. I anledning härav ville statskontoret icke motsätta sig förslaget

om beviljande av något understöd åt honom. Mot beloppet av

den föreslagna pensionen hade statskontoret icke funnit anledning till

erinran.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit, finner jag mig böra tillstyrka,

att Olsson beredes pension av statsmedel med av marinförvaltningen

föreslaget belopp, att utgå från och med månaden näst efter den, varunder

han entledigas från sin nuvarande anställning.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att fortifikation sarbetaren vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning

Carl Oskar Olsson må från och med

månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin

anställning vid fortifikationsförvaltningen, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 792 kronor.

4:o.

Uti skrivelse till marinförvaltningen den 12 november 1926 har befälhavancle

amiralen i Karlskrona gjort framställning om beredande av pension

åt förre arbetaren vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning

Jonas August Pettersson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Pettersson, som är född den

20 april 1866, från och med år 1896 med vissa mellantider varit anställd

vid fortifikationsförvaltningen i Karlskrona; att han den 13 mars 1926

avgått ur tjänst efter en sammanlagd tjänstetid av 21 år 6 månader; att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

7

hans arbetsförmåga på grund av ålder och sjuklighet är i hög grad nedsatt;

samt att han är gift och har försörjningsplikt mot, förutom hustrun, ett

minderårigt barn.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen uti

skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 december 1926 erinrat därom, att

fortifikationsarbetare icke ansåges vara berättigade till pension såsom daglönare

vid marinen. Riksdagen hade emellertid i särskilda fall beviljat

pensioner till dylika arbetare. Därvid hade pensionens belopp brukat avpassas

efter de grunder, som angåves i kungörelsen den 8 november 1918

(nr 859) angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. För att

komma i åtnjutande av pension enligt dessa bestämmelser fordrades, bland

annat, att arbetare innehade en tjänstetid av 25 år, och utgjorde lägsta

pension 450 kronor. På grund av ändrade bestämmelser om pensions- och

dyrtidstillägg erfordrades emellertid, att pensioner, som beviljades på särskilda

framställningar, numera till beloppen utmättes med härav påkallad

förhöjning. Pettersson innehade väl icke den nu angivna tjänstetiden, men

då riksdagen efter framställning brukat medgiva, att pension finge utgå

även efter kortare tjänstetid till arbetare, vilka i likhet med Pettersson

efter att hava länge tjänat staten saknat egna medel för sitt uppehälle,

syntes det marinförvaltningen skäligt, att Pettersson tilldelades pension av

statsverket med belopp för år, vilket med hänsyn till tjänstgöringstiden

syntes böra bestämmas till 400 kronor enligt grunderna för äldre pensioner.

Efter en av här förut antydda skäl erforderlig omräkning borde

beloppet, såsom framginge av propositionen nr 162 (punkt 3) till 1926

års riksdag, bestämmas till 792 kronor och från och med den 1 januari

1927 utgå av allmänna indragningsstaten.

Statskontoret har i avgivet utlåtande den 23 december 1926 tillstyrkt

framställningen på sätt marinförvaltningen föreslagit.

Under åberopande av vad sålunda förekommit, får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre fortifikationsarbetaren vid Karlskrona fästnings

fortifikationsförvaltning Jonas August Pettersson må från

och med den 1 januari 1927 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

792 kronor.

5:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 2 augusti

1926 har tygmästaren vid Bodens tygstation gjort framställning om beredande

av pension åt tygarbetaren därstädes August Ärbar.

Ang. pension

åt tygarbetaren

A. Ärbar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Kungl. Maj:ts proposition nr 153,

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ärbar, som är född den 6

januari 1867 och under tiden 5 maj 1887 —14 september 1923 tjänat

som soldat vid Norrbottens regemente, varit anställd dels såsom fortifikationsarbetare

vid fästningsbyggnaderna i Boden under tiden 13 november

1901—31 maj 1908, dels alltsedan den 1 juni 1908 såsom tjänstförrättande

tyghantverkare vid tygstationen därstädes; att hans arbetsinkomst

från tygstationen under de senare åren utgjort i medeltal omkring 3,250

kronor för år; att han, utöver underhåll å 61 kronor årligen från Vadstena

krigsmanshuskassa i egenskap av förutvarande indelt soldat, helt är för

sitt livsuppehälle hänvisad till vad han genom sitt arbete kan förvärva;

att han lider av kronisk magsjukdom, varför hans arbetsförmåga är i

väsentlig grad nedsatt; samt att han under sin tjänstetid städse skött sig

på ett synnerligen förtjänstfullt sätt.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 december 1926

anfört, att departementet ansåge billigt, att Ärbar genom pension bereddes

någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. I fråga om

storleken av den ifrågasatta pensionen ansåge departementet, med hänsyn

till Ärbars långa tjänstgöring såsom t. f. tyghantverkare, vilken tjänstgöring

enligt departementets åsikt vore att likställa med förmans, sig böra föreslå

ett grundbelopp av 720 kronor för år med därå belöpande tillägg, men

med avdrag av vad han i egenskap av underhållstagare från Vadstena

krigsmanshuskassa ägde uppbära. Artilleridepartementet hemställde således,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja Ärbar en årlig pension under hans återstående livstid enligt av

departementet angivna grunder, att utgå från och med månaden näst efter

den, då han avginge från sin anställning vid Bodens tygstation.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet anfört, att ämbetsverket

ansåge billigt, att någon pension å allmänna indragningsstaten bereddes

Ärbar, när han efter långvarig anställning såsom arbetare dels vid fästningsbyggnaderna

i Boden och dels vid tygstationen därstädes inom kort

nödgades till följd av kronisk magsjukdom lämna sin befattning vid tygstationen.

Vad beträffade pensionsbeloppet för Ärbar, som alltsedan den

1 juni 1908 tjänstgjort såsom tyghantverkare, finge statskontoret, under åberopande

av vad ämbetsverket anfört i skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 december

1926 angående de principer, som syntes böra tillämpas vid pensionering

av arbetarpersonal i statens tjänst, föreslå, att åt Ärbar — vilken, därest

kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension och

avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen

varit å honom tillämplig, skulle hava såsom hänförlig till gruppen III a)

bekommit sådan pension jämte därå belöpande förhöjning I enligt kungörelsen

nr 280/1925 med tillhopa 1,044 kronor, vilket belopp dock skulle

minskas med vad han åtnjöte såsom understöd från Vadstena krigsmans
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

9

huskassa — måtte genom framställning till riksdagen utverkas en motsvarande

pensionsförmån, att utgå från allmänna indragningsstaten.

I likhet med myndigheterna anser även jag, att Ärbar bör beredas pension

av statsmedel. Då Ärbars tjänstgöring i egenskap av t. f. tyghantverkare,

såsom arméförvaltningens artilleridepartement framhållit, torde vara

att likställa med förmans, och han följaktligen, därest kungörelsen den 15

januari 1926 (nr 10) varit å honom tillämplig, skulle hava varit hänförlig till

gruppen II i nämnda kungörelse, torde pensionsbeloppet böra utmätas med

hänsyn härtill och således bestämmas till 1,152 kronor, däri inräknat

förhöjning I enligt kungörelsen nr 280/1925. Såsom statskontoret föreslagit,

torde dock nämnda belopp böra minskas med vad han åtnjuter såsom understöd

från Vadstena krigsmanshuskassa.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tygarbetaren vid Bodens tygstation August Ärbar må

från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid tygstationen, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension till så stort belopp, att densamma, jämte vad

han åtnjuter i understöd från Vadstena krigsmanshuskassa,

kommer att uppgå till 1,152 kronor.

6:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 2 augusti

1926 har tygmästaren vid Bodens tygstation gjort framställning om beredande

av pension åt tygarbetaren därstädes Karl Johan Harnesk.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Harnesk, som är född den 3

mars 1864, varit anställd såsom fortifikationsarbetare vid fästningsbyggnaderna

i Boden under tiden 28 maj 1901—31 oktober 1912 samt från

sistnämnda dag såsom förman för arbeten å Bodens skjutfält och såsom

tygarbetare vid Bodens tygstation; att hans arbetsinkomst från tygstationen

under de senare åren utgjort i medeltal omkring 3,030 kronor för år; att

han för sitt uppehälle är helt beroende av sin arbetsförtjänst; att han

genom olycksfall vid sprängning av projektiler å skjutfältet åsamkats en betydande

synnedsättning å högra ögat och dessutom lider av emphysem å båda

lungorna; samt att han under sin tjänstetid städse skött sina åligganden

på ett mönstergillt sätt.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 december 1926

anfört, att departementet ansåge billigt, att Harnesk genom pension bereddes

någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid. I fråga

om storleken av den ifrågasatta pensionen ansåge departementet, med

hänsyn till Harnesks mångåriga tjänstgöring såsom förman, sig böra föreslå

ett grundbelopp av 720 kronor för år med därå belöpande tillägg. Artilleri
-

Ang. pension

åt ty g arbetaren

K. J.

Harnesk.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt arbetaren

J. G. Blomberg.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

departementet hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att å allmänna indragningsstaten bevilja Harnesk en årlig pension under

hans återstående livstid av 720 kronor med därå belöpande tillägg, att

utgå från och med månaden näst efter den, då han avginge från sin anställning

vid Bodens tygstation.

Statskontoret har i avgivet utlåtande den 24 januari 1927 anfört, att

på grund av de i ärendet meddelade upplysningarna goda skäl syntes

föreligga för utverkande av någon pension av statsmedel åt tygarbetaren

Harnesk. Yad beträffade pensionsbeloppet, finge statskontoret, under

åberopande av vad ämbetsverket anfört i skrivelse till Kungl. Maj:t den

23 december 1926 angående de principer, som syntes böra tillämpas vid

pensionering av arbetarpersonal i statens tjänst, föreslå, att åt Harnesk,

vilken, därest kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension

och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén

och marinen varit å honom tillämplig, skulle hava såsom hänförlig till

gruppen II bekommit sådan pension jämte därå belöpande förhöjning I

enligt kungörelsen nr 280/1925 med tillhopa 1,152 kronor, måtte genom

framställning till riksdagen beredas en motsvarande pensionsförmån, att utgå

på sätt av arméförvaltningens artilleridepartement föreslagits.

Liksom myndigheterna anser även jag, att Harnesk bör beredas pension

av statsmedel. I fråga om pensionens storlek ansluter jag mig till vad

statskontoret i sådant avseende föreslagit, eller att pensionen bör bestämmas

till 1,152 kronor för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tygarbetaren vid Bodens tygstation Karl Johan Harnesk

må från och med månaden näst efter den, varunder han

entledigas från sin anställning vid tygstationen, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,152 kronor.

7 :o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

ingiven skrivelse den 1 juni 1926 har t. f. chefen för arméns intendenturförråd

i Karlsborg gjort framställning om beredande av pension åt

skrädderiarbetaren vid intendenturkompaniets å Karlsborg intendenturverkstäder

Johan Gustaf Blomberg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Blomberg, som är född den

15 februari 1858, varit anställd såsom skrädderiarbetare under åren

1887—1913 vid det under berörda tid till Karlsborg förlagda artilleri - truppförbandet, från augusti månad år 1913 till augusti månad år 1918

vid Göta ingenjörkårs skrädderiverkstad och från den 8 december 1920

vid intendenturkompaniets å Karlsborg intendenturverkstäder, vilken an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

11

ställning han fortfarande innehar; att han under de senare åren vid

intendenturkompaniet uppburit en avlöning, som, med inräknande av

dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,345 kronor för år; att

han på grund av åderförkalkning och genom ålder nedsatta kroppskrafter

är oförmögen att fullgöra sitt arbete vid intendenturkompaniet ävensom

att för framtiden försörja sig genom arbete; samt att han städse fullgjort

sin tjänst med omsorg och flit.

Chefen för tredje arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 oktober 1926

anfört, att departementet i betraktande av Blombergs långa och väl vitsordade

verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet

överensstämmande, att han komme i åtnjutande av något understöd från

statens sida för sin återstående levnad. Vad beträffade storleken av dylikt

understöd, syntes man vid dess beräknande böra utgå ifrån, att Blomberg,

med hänsyn till att hans anställningstid i lantförsvarets tjänst uppginge

till omkring 36 år, skulle hava i oreglerad pension erhållit ett belopp av

700 kronor för år. Till detta belojtp syntes böra läggas det pensionstillägg

å 180 kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni

1922 angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna

i kungörelsen den 18 juni 1925 med bestämmelser om ny

pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.

pensionärer belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde:

förhöjning I 164 kronor och förhöjning II 75 kronor eller tillhopa 239

kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad,

skulle alltså uppgå till (700 + 180 + 239 =) 1,119 kronor, vilket belopp

för att bliva jämnt delbart med tolv borde avjämnas nedåt till 1,116

kronor i enlighet med föreskrift i § 5 av sistnämnda kungörelse. På grund

av vad sålunda anförts, hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva, att Blomberg finge från och med månaden näst

efter den, varunder han avginge från sin anställning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,116

kronor.

Statskontoret har den 23 december 1926 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid framhållit, att då den av arméförvaltningens intendentsdepartement

föreslagna pensionen skulle, dyrtidstillägg inberäknat, komma att

medföra större inkomst för Blomberg än medeltalet av hans arbetsförtjänst

under de senare åren, syntes någon nedprutning böra äga rum, förslagsvis

till 1,068 kronor (motsvarande äldre pension å 600 kronor).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Ang. pension

åt arbetaren

A. P. Gustafsson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Jag tillstyrker, att pension beredes Blomberg. Vad angår pensionsbeloppets

storlek, torde detsamma, såsom statskontoret ifrågasatt, böra

bestämmas till 1,068 kronor.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att skrädderiarbetaren vid intendenturkompaniets å Karlsborg

intendenturverkstäder Jolian Gustaf Blomberg må från

och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid intendenturkompaniet, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,068 kronor.

8:o.

Uti en till generalfälttygmästare!! och inspektören för artilleriet ställd,

till arméförvaltningens artilleridepartement överlämnad skrivelse den 8

oktober 1926 har tygmästaren å Karlsborg gjort framställning om beredande

av pension åt arbetaren vid Karlsborgs tygstation Anton Paulus

Gustafsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Gustafsson är född den 13 maj

1873; att han, som varit fast anställd vid Göta trängbataljon från den

1 november 1892 till och med den 13 september 1899, kom i tjänst

vid Karlsborgs tygstation den 1 mars 1904 och sedan den 1 november

1913 fullgjort tyghantverkares tjänst såsom verkstadsföreståndare; att han

under de senare åren vid tygstationen uppburit en avlöning av i medeltal

omkring 3,080 kronor för år; att han lider av svårartat organiskt hjärtfel,

varför han är oförmögen att vidare fullgöra det med hans anställning

vid tygstationen förenade arbetet; att han under sin tjänstutövning på ett

skickligt och yrkesmässigt sätt fullgjort alla sina åligganden och utom

tjänsten visat ett mönstergillt uppträdande; samt att han, som är gift,

saknar inkomst utöver vad han genom sitt arbete kan förvärva.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 januari 1927 anfört,

att departementet med hänsyn till föreliggande omständigheter ansåge

billigt, att Gustafsson genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle

under sin återstående livstid, och funne departementet ifråga om

storleken av den ifrågasatta pensionen, med hänsyn till Gustafssons mångåriga

tjänstgöring som verkstadsföreståndare, vilken tjänstgöring enligt

departementets åsikt vore att likställa med förmans, sig böra föreslå ett

grundbelopp av 870 kronor för år med därå belöpande tillägg. Departementet

hemställde således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

å allmänna indragningsstaten bevilja Gustafsson en årlig pension under

hans återstående livstid enligt nyss angivna grunder, att utgå från och

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153. 13

med månaden näst efter den, då han avginge från sin anställning vid

Karlsborgs tygstation.

Statskontoret har den 3 februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid framhållit, att, om kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående

förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare

vid armén och marinen varit tillämplig i nu förevarande fall, tygarbetaren

Gustafsson skulle, såsom i egenskap av verkstadsföreståndare hänförlig till

personalgrupp II enligt nämnda kungörelse, hava bekommit i förtidspension

jämte därå belöpande förhöjning I enligt kungörelsen nr 280/1925 tillhopa

1,260 kronor, och finge statskontoret hemställa, att pension till samma

belopp måtte genom framställning till riksdagen utverkas åt Gustafsson.

Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit och då jag i

fråga om pensionens storlek ansluter mig till statskontorets förslag, får

jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetaren vid Karlsborgs tygstation Anton Paulus

Gustafsson må från och med månaden näst efter den, varunder

han entledigas från sin anställning vid tygstationen,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.

9:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleri departement den 31 december

1926 har styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori gjort framställning

om beredande av pension åt arbetarna vid gevärsfaktoriet Gottfrid

Ax, Johan Valfrid Björnsson, Carl Arvid Carlsson, Carl August Dahlström,

Frans Hjalmar Göransson, Alfred Johansson, Johan Arvid Jonsson, Johan

August Larsson, Johan Axel Paulsson, Alfred Persson, Carl Gustaf Bamström,

Claes Teodor Piosander, Adolf Vilhelm Axén, Johan Viktor Larsson,

Anders Gustaf Eriksson, Göran Linden, Carl Wilhelm Eriksson, Clas Albert

Eriksson, Carl Johan Norstedt, Axel Edvard Ahlström och Carl Magnus

Ericzon.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Gottfrid Ax, att han, som är född den 17 november 1868,

tjänat vid Svea artilleriregemente under tiden 8 februari 1887—8 februari

1890 och varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 14 april 1890; att han

före arbetets vid faktoriet omläggning tjänstgjort såsom förman under 15

års tid; att hans arbetsinkomst från gevärsfaktoriet under åren 1923—1925

i medeltal uppgått till 3,059 kronor för år; att han saknar nämnvärda

tillgångar; samt att han på grund av sjukdom är till arbete oförmögen;

beträffande Johan Valfrid Björnsson, att han, som är född den 1 juni

1862, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 2 januari 1891; att hans

Ang. pension

åt vissa

arbetare vid

Carl Gustafs

stads gevärsfaktori.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

medelinkomst därstädes under åren 1923 — 1925 utgjort 3,542 kronor

för år; att hans arbetsförmåga på grund av sjukdom (tuberkulos) är avsevärt

nedsatt och att denna nedsättning med sannolikhet är för framtiden

bestående; samt att han och hans hustru sakna inkomst utöver vad de

genom sitt arbete kunna förtjäna;

beträffande Carl Arvid Carlsson, att han, som är född den 21 december

1866, varit anställd vid gevärsfaktoriet under tiden 6 april 1891—13 juli

1896 samt sedermera från den 13 september 1898; att hans medelinkomst

därstädes under åren 1923—1925 utgjort 3,185 kronor; att han på grund

av sjukdom (kronisk ledgångsreumatism) är oförmögen till arbete; samt att

han saknar inkomst utöver vad han kan genom sitt arbete förtjäna;

beträffande Carl August Dahlström, att han, som är född den 7 november

1861, varit anställd vid gevärsfaktoriet under tiden 20 mars 1891 — l maj

1894 samt sedermera från den 19 september 1898; att hans medelinkomst

därstädes under åren 1923—1925 utgjort 3,498 kronor för år; att han

på grund av allmän kraftlöshet och åderförkalkning är oförmögen till

arbete; samt att han för sitt eget och sin familjs uppehälle uteslutande är

hänvisad till sin arbetsinkomst ;

beträffande Frans Hjalmar Göransson, att han, som är född den 4

december 1862, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 1 mars 1891;

att hans medelinkomst därstädes under åren 1923—1925 utgjort 2, i 36

kronor för år; att han lider av dövhet och åderförkalkning och är oförmögen

till arbete; samt att han för sitt och sin hustrus uppehälle uteslutande

är hänvisad till sin arbetsinkomst;

beträffande Alfred Johansson, att han, som är född den 13 maj 1863,

varit anställd vid Göta livgarde under tiden 4 augusti 1881—4 augusti

1885 och 1 november 1887—1 augusti 1890 samt vid gevärsfaktoriet

från den 2 juli 1897; att hans medelinkomst från faktoriet under åren

1923—1925 utgjort 2,828 kronor för år; att han lider av kronisk ledgångsreumatism

och åderförkalkning och fördenskull är oförmögen till

arbete; samt att han för sitt eget och sin familjs uppehälle uteslutande

är hänvisad till sin arbetsinkomst;

beträffande Johan Arvid Jonsson, att han, som är född den 31 augusti

1865, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 14 mars 1891; att hans

medelinkomst från gevärsfaktoriet under åren 1923—1925 utgjort 3,829

kronor för år; att han lider av åderförkalkning och förhöjt blodtryck samt

därav följande betydlig nedsättning i arbetsförmågan; samt att han för sitt

eget och sin hustrus uppehälle är hänvisad till vad han genom sitt arbete

kan förvärva;

beträffande Johan August Larsson, att han, som är född den 4 februari

1865, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 19 maj 1891; att hans

medelinkomst därifrån för åren 1923—1925 utgjort 3,192 kronor för år;

att han på grund av sjukdom är oförmögen till arbete; samt att han för

sitt eget och sin hustrus uppehälle är hänvisad till sin arbetsinkomst;

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

beträffande Johan Axel Paulsson, att lian, som är född den 30 maj

1858, varit anställd vid Livgardet till häst under tiden 7 november 1881 —

7 november 1885 samt vid gevärsfaktoriet från den 30 april 1898; att

hans medelinkomst från faktoriet under åren 1923—1925 utgjort 3,199

kronor för ar, att han lider av åderförkalkning och därför är oförmögen

att genom arbete försörja sig; samt att han för sitt eget och sin familjs

uppehälle är hänvisad till sin arbetsinkomst;

beträffande Alfred Persson, att han, som är född den 10 juni 1862,

varit anställd vid Svea artilleriregemente under tiden 16 november 1882—

16 november 1886 och vid gevärsfaktoriet från den 12 september 1898;

att hans medelinkomst från faktoriet under åren 1923—1925 utgjort

3,446 kronor för år; att han lider av åderförkalkning och därför är oförmögen

att genom arbete försörja sig; samt att han för sitt eget, sin

hustrus och en sjuk sons uppehälle är så gott som helt och hållet hänvisad

till sin arbetsinkomst;

beträffande (Jarl Gustaf Ramström, att han, som är född den 11 april

1866, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 10 mars 1890; att hans

medelinkomst från gevärsfaktoriet för åren 1923—1925 utgjort 3,237

kronor för ar, att han pa grund av sin ålder fått sin arbetsförmåga väsentligt

nedsatt; samt att han för sitt eget och sin hustrus uppehälle är

hänvisad till sin arbetsinkomst;

beträffande Claes Teodor Rosander, att han, som är född den 10 april

1867, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 23 april 1891; att hans

medelinkomst därifrån under åren 1923—1925 utgjort 2,586 kronor för

ar, att han sedan fyra år tillbaka lider av ischias, vilken sjukdom tidvis

hindrat honom att utföra sitt arbete; samt att han för sitt eget och sin

hustrus uppehälle i huvudsak är hänvisad till sin arbetsinkomst;

beträffande Adolf Vilhelm Axén, att han, som är född den 13 augusti

1866, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 1 april 1898; att hans

medelinkomst därifrån för åren 1923—1925 utgjort 3,231 kronor för år;

att han lider av dövhet och åderbråck; samt att han saknar inkomst utöver

vad han kan genom sitt arbete förvärva;

beträffande Johan Viktor Larsson, att han, som är född den 30 december

1861, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 4 april 1898;

att hans medelinkomst därifrån under åren 1923—1925 utgjort 3,060

kronor för år; att hans arbetsförmåga på grund av hans höga ålder är

nedsatt; samt att han för sitt eget och sin hustrus uppehälle i huvudsak

är hänvisad till sin arbetsinkomst;

beträffande Anders Gustaf Eriksson, att han, som är född den 4 november

1857, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 1 februari 1898;

att hans medelinkomst därifrån under åren 1923—1925 utgjort 3,227

kronor för år; att hans arbetsförmåga på grund av ålderdomssvaghet med

nedsättning av syn- och hörselförmågan samt reumatiska smärtor i benen

är i väsentlig grad nedsatt; samt att han för sitt eget och sin hustrus

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kutigl. May.ts proposition nr 153.

uppehälle i huvudsak är hänvisad till vad han kan genom sitt arbete förvärva

;

beträffande Göran Lindén, att han, som är född den 6 december 1863,

varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 11 maj 1898; att hans medelinkomst

därifrån under åren 1923—1925 utgjort 3,046 kronor för år;

att han lider av åderförkalkning och därför är oförmögen att genom arbete

försörja sig; samt att han för sitt uppehälle år i huvudsak hänvisad

till vad han kan genom sitt arbete förvärva;

beträffande Carl Wilhelm Eriksson, att han, som är född den 9 juli

1865, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 10 augusti 1898; att

hans medelinkomst därifrån under åren 1923 —1925 utgjort 2,293 kronor

för år; att han lider av njur- och lungsjukdom samt tidtals varit och för

framtiden sannolikt blir oförmögen till arbete; samt att han för sitt eget

och sin familjs uppehälle är helt beroende av vad han genom sitt arbete

kan förvärva;

beträffande Clas Albert Eriksson, att han, som är född den 30 juli

1863, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 8 maj 1899; att hans

medelinkomst därifrån för åren 1923—1925 utgjort 2,983 kronor för år,

att hans arbetsförmåga på grund av kronisk ledgångsreumatism är betydligt

nedsatt; samt att han för sitt eget och sin hustrus uppehälle är hänvisad

till vad han genom sitt arbete kan förvärva;

beträffande Carl Johan Norstedt, att han, som är född den 7 februari

1857, varit anställd vid gevärsfaktoriet från den 28 juni 1899; att hans

medelinkomst därifrån för åren 1923—1925 utgjort 3,340 kronor för år;

att han lider av allmän åderförkalkning samt stan- å båda ögonen, varigenom

hans arbetsförmåga är i betydlig grad nedsatt; samt att han för

sitt eget och sin hustrus uppehälle huvudsakligen är hänvisad till vad han

genom sitt arbete kan förvärva;

beträffande Axel Edvard Ahlström, att han, som är född den 23 april

1871, varit anställd vid gevärsfaktoriet under tiden 19 februari 1891

3 augusti 1901 samt från den 7 januari 1915; att hans medelinkomst

därifrån för åren 1923—1925 utgjort 3,361 kronor för år; att han på

grund av nedsatt synförmåga är oförmögen till arbete; samt att han för sitt

uppehälle är i väsentlig grad hänvisad till vad han genom sitt arbete kan

förvärva;

beträffande Carl Magnus Ericson, att han, som är född den 29 juni

1861, varit anställd vid gevärsfaktoriet under tiden 25 april 1891 19

september 1892 samt från den 13 november 1906; att hans medelinkomst

från gevärsfaktoriet för åren 1923—1925 utgjort 2,738 kronor för år;

att han lider av lung- och hjärtsjukdom och därför är i det närmaste

oförmögen till arbete; samt att han saknar inkomst utöver vad han genom

sitt arbete kan förvärva.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande arbetare

under sin tjänstetid gjort sig förtjänta av de allra bästa vitsord föi nit,

uppförande och skicklighet.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

17

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 januari 1927

anfört, att departementet med hänsyn till föreliggande omständigheter ansåge

billigt, att förenämnda arbetare vid gevärsfaktoriet genom pension

bereddes någon hjälp till livsuppehälle under deras återstående livstid.

I fråga om storleken av de ifrågasatta pensionerna ansåge departementet

med hänsyn till arbetarnas tjänstetid vid deras beräknade avgång från

anställningen vid gevärsfaktoriet sig böra föreslå ett grundbelopp med

därå belöpande tillägg för Ax av 1,140 kronor, för Björnsson av 820

kronor, för Carlsson av 760 kronor, för Dahlström av 720 kronor, för

Göransson av 820 kronor, för Johansson av 820 kronor, för Jonsson av

820 kronor, för J. A. Larsson av 800 kronor, för Paulsson av 740 kronor,

för Persson av 740 kronor, för Barn ström av 840 kronor, för Rosander

av 800 kronor, för Axén av 680 kronor, för J. V. Larsson av

680 kronor, för A. G. Eriksson av 680 kronor, för Linden av 680 kronor,

för C. W. Eriksson av 660 kronor, för C. A. Eriksson av 660 kronor,

för Norstedt av 660 kronor, för Ahlström av 540 kronor och för

C. M. Ericzon av 540 kronor, allt för år räknat. Artilleridepartementet

finge således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å

allmänna indragningsstaten bevilja en var av nyssnämnda arbetare årlig

pension enligt ovan angivna grunder, att utgå från och med månaden

näst efter den, då han avginge från sin nuvarande anställning vid gevärsfaktoriet.

Statskontoret har den 25 januari 1927 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört, att, med hänsyn till vad handlingarna innehölle, goda skäl

torde få anses föreligga för beredande av pensioner åt här ifrågavarande

arbetare vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori. Vad beträffade pensionsbeloppen,

vore det givet, att pensionerna borde så avpassas, att de kunde

behandlas såsom nyreglerade och alltså icke berättiga till annan tilläggsförmån

än dyrtidstillägg enligt vad därom vore eller kunde varda stadgat;

och finge statskontoret, under åberopande av vad ämbetsverket i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 23 december 1926 anfört rörande de principer,

som syntes böra tillämpas i fråga om pensionering av arbetarpersonal i

statens tjänst, framhålla, att pensionerna för nu ifrågavarande arbetare,

vilka alla syntes vara att hänföra till sådan mera kvalificerad arbetarpersonal,

som avsåges i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående

förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare

vid armén och marinen, i allmänhet torde böra avpassas så, att de motsvarade

vad vederbörande enligt nämnda kungörelse skulle hava bekommit

i förtidspension jämte därå belöpande förhöjning I enligt kungörelsen nr

280/1925. Härifrån ville statskontoret icke ifrågasätta annan avvikelse

än försåvitt anginge förutvarande förmannen filaren Ax. Om kungörelsen

nr 10/1926 varit å honom tillämplig, skulle han hava i förtidspension

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 132 käft. (Nr 153.) 348 27 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

bekommit 1,152 kronor, men med hänsyn till den langa anställningen

i statstjänst, varunder han under 15 år och ända till ändring inträdde

till följd av omorganisation tjänstgjort såsom förman, torde han böra erhålla

en något högre pension; och ville statskontoret för sin del förorda,

att pensionen för honom sattes till 1,260 kronor utan skyldighet att därå

vidkännas avdrag för det understöd, som han från Vadstena krigsmanshuskassa

åtnjöte såsom ersättning för skada till följd av olycksfall under statsanställningen.

På grund härav hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att en var av nedan angivna arbetare vid

gevärsfaktoriet måtte från och med dagen näst efter den, då han avginge

från sin anställning, under återstående livstiden åtnjuta pension

från allmänna indragningsstaten med följande belopp, nämligen: Ax 1,260

kronor, Björnsson 1,152 kronor, Carlsson 1,152 kronor, Dahlström 1,152

kronor, Göransson 1,152 kronor, Johansson 1,152 kronor, Jonsson 1,152

kronor, J. A. Larsson 1,152 kronor, Paulsson 1,152 kronor, Persson

1,152 kronor, Bamström 1,152 kronor, Rosander 1,152 kronor, Axén

1,128 kronor, J. V. Larsson 1,128 kronor, A. G. Eriksson 1,128 kronor,

Lindén 1,128 kronor, C. W. Eriksson 1,104 kronor, C. A. Eriksson

1,104 kronor, Norstedt 1,104 krouor, Ahlström 972 kronor och C. M.

Ericzon 972 kronor.

I likhet med myndigheterna anser jag, att pensioner av statsmedel böra

beredas ifrågavarande arbetare vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori. Beträffande

pensionsbeloppen ansluter jag mig till statskontorets förslag. Pensionen

torde för en var böra utgå från och med månaden näst efter den,

varunder han avgår från anställning vid gevärsfaktoriet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av nedan angivna arbetare vid Carl Gustafs

stads gevärsfaktori må från och med månaden näst efter

den, varunder han avgår från sin anställning vid gevärsfaktoriet,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension med följande belopp, nämligen

Gottfrid Ax 1,260 kronor, Johan Valfrid Björnsson

1,152 kronor, Carl Arvid Carlsson 1,152 kronor, Carl

August Dahlström 1,152 kronor, Erans Hjalmar Göransson

1,152 kronor, Alfred Johansson 1,152 kronor, Johan Arvid

Jonsson 1,152 kronor, Johan August Larsson 1,152

kronor, Johan Axel Paulsson 1,152 kronor, Alfred Persson

1,152 kronor, Carl Gustaf Ramström 1,152 kronor, Claes

Teodor Rosander 1,152 kronor, Adolf Vilhelm Axén 1,128

kronor, Johan Viktor Larsson 1,128 kronor, Anders Gustaf

Eriksson 1,128 kronor, Göran Lindén 1,128 kronor, Carl

Wilhelm Eriksson 1,104 kronor, Clas Albert Eriksson

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

19

1,104 kronor, Carl Johan Norstedt 1,104 kronor, Axel

Edvard Ahlström 972 kronor och Carl Magnus Ericzon

972 kronor.

10:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 24 januari

1927 har styresmannen för ammunitions fabriken gjort framställning om

beredande av pension åt arbetaren vid ammunitionsfabrikens avdelning å

Marieberg Frans Gustaf Jansson samt arbeterskoma därstädes Adina Josefina

Gustafsson och Nises Kerstin Jonsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Jansson, att han, som är född den 11 maj 1873, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 15 januari 1894; att hans inkomst

vid fabriken under de senare åren uppgått till i medeltal omkring

3,230 kronor för år; att hans arbetsförmåga på grund av sjukdom i förening

med allmän kraftnedsättning är i väsentlig grad nedsatt; att han är

medellös; samt att han under sin anställningstid iakttagit ett hedrande

uppförande och visat god arbetsduglighet;

beträffande Gustafsson, att hon, som är född den 13 januari 1871,

varit anställd vid ammunitionsfabriken sedan den 4 augusti 1893; att

hennes inkomst därifrån under de senare åren uppgått till i medeltal omkring

1,730 kronor för år; att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom

är i väsentlig grad nedsatt; att hon är medellös; samt att hon under

sin anställningstid iakttagit ett hedrande uppförande och visat god arbetsduglighet

; samt

beträffande Jonsson, att hon, som är född den 23 maj 1871, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 2 januari 1893; att hennes

inkomst därifrån under de senare åren uppgått till i medeltal omkring

1,730 kronor för år; att hennes arbetsförmåga är i hög grad nedsatt;

att hon är medellös; samt att hon under sin anställningstid iakttagit ett

hedrande uppförande och visat god arbetsduglighet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har armé förvaltning ens

artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 januari 1927

anfört, att departementet ansåge billigt, att förenämnda arbetare och arbeterskor

genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle under deras

återstående livstid. I fråga om storleken av det ifrågasatta understödet

funne departementet, med hänsyn till vad i ärendet förekommit och till

de belopp, riksdagen under de närmast föregående åren beviljat arbetsanställda

vid arméns fabriker, sig böra föreslå ett grundbelopp för Jansson

av 760 kronor, för Gustafsson av 480 kronor samt för Jonsson av 490

kronor för år, tillika med å dessa belopp belöpande tillägg. Artilleridepartementet

finge således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att å allmänna indragningsstaten bevilja en var av Jansson, Gustafsson

Ang. pensioner

åt en

arbetare

och två

arbeterskor

vid ammunitionsfabriken.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition nr 153.

och Jonsson en årlig pension under återstående livstiden enligt nyss angivna

grunder, att utgå från och med månaden näst efter den, då anställningen

vid ammunitionsfabriken upphörde.

Statskontor et har den 2 februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört, att ehuru ifrågavarande tre anställningshavare vid ammunitionsfabriken

ännu icke uppnått den levnadsålder, som i regel plägade

utgöra förutsättning för erhållande av pension, det dock ville synas statskontoret,

som om vid det förhållande, att de efter synnerligen långvarigt

och väl vitsordat arbete vid fabriken numera befunnes vara av sjukdom

så nedsatta till krafterna, att entledigande kunde antagas inom kort böra

äga rum, goda skäl skulle föreligga för beredande åt dem av någon pension

av statsmedel. Pensionsbeloppen borde givetvis så avpassas, att

pensionerna kunde behandlas såsom nyreglerade och alltså icke berättiga

till annan tilläggsförmån än dyrtidstillägg, enligt vad därom vore eller

kunde varda stadgat; och finge statskontoret i detta avseende åberopa vad

ämbetsverket anfört i skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 december 1926 angående

de principer, som syntes böra tillämpas vid pensionering av arbetarpersonal

i statens tjänst. Då ifrågavarande anställningshavare vore att

hänföra till sådan personal, som avsåges i kungörelsen den 15 januari

1926 (nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga

civila löntagare vid armén och marinen, syntes pensionerna även i

dessa fall, där det gällde att genom särskild framställning till riksdagen

bereda pension vid avgång till följd av sjukdom, böra avpassas enligt de

i nämnda kungörelse angivna grunderna; och då förtidspensionerna jämte

därå belöpande förhöjning I enligt kungörelsen nr 280/1925 skulle, därest

bestämmelserna i förstnämnda författning varit å ifrågavarande anställningshavare

tillämpliga, hava utgjort för arbetaren Jansson 1,152 kronor och

för vardera av arbeterskorna Gustafsson och Jonsson 876 kronor, finge

statskontoret hemställa, att pensioner å nämnda belopp måtte genom framställning

till riksdagen utverkas åt dessa anställningshavare.

I likhet med myndigheterna finner jag mig böra tillstyrka, att här ifrågavarande

arbetare och arbeterskor beviljas pension vid förestående avgång

ur tjänsten. Beträffande pensionsbeloppen ansluter jag mig till vad statskontoret

därutinnan föreslagit.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av arbetaren vid ammunitionsfabriken Frans

Gustaf Jansson samt arbeterskorna därstädes Adina Josefina

Gustafsson och Nises Kerstin Jonsson må från och

med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten

äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension, Jansson med 1,152

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 153. 21

kronor samt en var av Gustafsson och Jonsson med 876

kronor.

ll:o.

TJti skrivelse den 23 november 1926 har cTiefen för Karlsborgs artillerihår

hos Kungl. Maj:t gjort framställning om beredande av pension åt

sömmerskan vid nämnda kårs intendenturverkstäder, änkan Johanna Amalia

Lindberg, född Hall.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindberg, som är född den 15

februari 1865, tjänstgjort omväxlande vid olika truppförband i Karlsborg

under åren 1894 1908, samt att hon från den 1 september sistnämnda

ar varit anställd såsom föreståndarinna vid Karlsborgs artillerikårs intendenturverkstäder

(linneverkstaden); att hon under de senare åren vid kåren

uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i

medeltal omkring 1,600 kronor för år; att hon enligt läkarintyg på grund

av sjukdom är oförmögen att vidare fullgöra det med hennes anställning

vid kåren förenade arbetet och för framtiden är oförmögen att med arbete

sig försörja; att hon är medellös; samt att hon utfört henne vid

kåren åliggande arbeten på ett förtjänstfullt sätt.

Chefen för tredje arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 december 1926

anfört, att departementet i betraktande av änkan Lindbergs långa och väl

vitsordade verksamhet i statens tjänst ansåge det vara med rättvisa och

billighet överensstämmande, att hon efter erhållet a.vsked från sin anställning

vid kåren komme i åtnjutande av något understöd från statens sida

för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd

finge departementet erinra därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen under

de senare åren tillerkänt befattningshavare i statens tjänst i liknande

ställning som Lindberg pensioner från allmänna indragningsstaten å 400

ä 450 kronor för ar. Med hänsyn till Lindbergs långa anställningstid i

statens tjänst ansåge departementet sig böra åt henne föreslå en årlig

pension av 450 kronor med därå enligt kungörelsen den 15 juni 1922

(nr 360) författningsenligt utgående pensionstillägg samt å pensionen jämlikt

kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) belöpande förhöjningar, att

utbetalas från och med månaden näst efter den, under vilken hon avginge

från sin anställning vid kåren. På grund av vad sålunda anförts, hemställde

departementetet, att Kungl. Maj: t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att änkan Lindberg finge från och med månaden näst efter den, under

vilken hon avginge från sin anställning vid kåren, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbara en årlig pension av nyss angivna

storlek.

Ang. pension

dt sömmerskan

J. A.

Lindberg,

född Hall.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Statskontoret har den 26 januari 1927 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört, att, enligt vad handlingarna utvisade, goda skäl torde få

anses föreligga för beredande av någon pension av statsmedel åt sömmerskan

Lindberg. Såsom statskontoret framhållit i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 23 december 1926 angående de principer, som syntes böra

tillämpas vid pensionering av till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare

i statens tjänst, borde enligt statskontorets mening pensionerna

till sådan personal, vartill Lindberg vore att hänföra, avpassas enligt grunderna

i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension

och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och

marinen. Om nämnda kungörelse varit å Lindberg tillämplig, hade hon

såsom hänförlig till gruppen II och under förutsättning, att henne räknades

tillgodo även den uppgivna tiden före den 1 september 1908, bekommit

i förtidspension jämte därå belöpande förhöjning I enligt kungörelsen

nr 280/1925 tillhopa 960 kronor. Då emellertid den tid, varunder

hon hos entreprenör arbetat för statens räkning, knappast syntes

kunna tillgodoräknas på samma sätt som direkt anställning i statstjänst,

torde beloppet böra i någon mån reduceras; och ville statskontoret förorda

ett pensionsbelopp i detta fall av 852 kronor, motsvarande i nyreglerad

pension det av arméförvaltningens intendentsdepartement föreslagna

oreglerade pensionsbeloppet 450 kronor.

Även jag anser, att änkan Lindberg bör beredas pension av statsmedel

vid sin förestående avgång ur tjänst. Beträffande pensionsbeloppets storlek

ansluter jag mig till vad statskontoret därutinnan föreslagit.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att sömmerskan vid Karlsborgs artillerikårs intendenturverkstäder,

änkan Johanna Amalia Lindberg, född Hall,

må från och med månaden näst efter den, varunder hon

entledigas från sin anställning vid kåren, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 852 kronor.

12:o.

Ang. pension Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement har styresmannen

ät L för Åkers krutbruk gjort framställning om beredande av pension åt t. f.

j.E.Eriksson, verkmästaren av 2:a klass vid krutbruket Johan Erik Eriksson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den 2 i

oktober 1867, den 8 oktober 1895 anställts som arbetare vid Åkers

krutbruk, den 30 november 1904 befordrats till förman vid krutbruket

och sedan den 1 januari 1916 varit förordnad såsom verkmästare av 2:a

klass, samt att han sedan den 1 januari 1922 såsom t. f. verkmästare

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

23

av 2:a klass uppburit avlöning enligt 12 löneklassen i 4 lönegraden, löneplan

C i gällande avlöningsreglemente för officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningsliavare på aktiv stat m. fl. vid armén och

marinen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 januari 1927 anfört,

att beställningsliavare i samma lönegrad som den, vilken Eriksson

tillhörde, ägde vid sin avgång ur tjänsten, sedan vederbörande uppnått

föreskriven levnads- och tjänstålder, uppbära pension, fyllnadspension och

pensionsförbättring jämlikt kungörelsen den 15 juni 1922 med 2,310

kronor jämte härå enligt kungörelsen den 18 juni 1925 stadgad förhöjning

av 414 kronor, eller sammanlagt 2,724 kronor. Då Eriksson, som

vid sin beräknade avgång den 27 oktober 1927 komme att hava tillhört

sin nuvarande lönegrad i 11 3 U år och då uppnådde en levnadsålder av

60 år, varit anställd i kronans tjänst 32 år, syntes Eriksson rimligen

böra vid avgången från sin tjänst komma i åtnjutande av pension. Departementet

finge således, under åberopande av vad som anförts, hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd för att Eriksson vid sin avgång

ur tjänsten komme att tilldelas en pension av 2,724 kronor för år.

Direktionen över arméns pensionskassa har den 19 januari 1927 avgivit

utlåtande i ärendet och därvid anfört, att Eriksson den 27 oktober

1927 räknade 60 levnadsår eller den för verkmästare enligt nu gällande

pensioneringsgrunder fastställda pensionsåldern men eu tjänstetid efter

tjugonde åldersåret av allenast 22 år 10 månader 27 dagar i stället för

den för pensions erhållande föreskrivna dylika tjänstetiden av trettio år,

enär han, då jämlikt bestämmelserna i kungl. brevet den 23 augusti 1901

tid tillbragt såsom arbetare vid artilleriets fabriker icke finge tillgodoräknas

såsom tjänstetid för erhållande av pension, finge räkna dylik tjänstetid först

från och med den dag, han anställdes såsom förman eller från och med

den 1 december 1904; att Eriksson, som icke varit ordinarie innehavare av

någon beställning, som medförde delaktighet och pensionsrätt i arméns

pensionskassa, icke kunde vid uppnådda 60 levnadsår beredas någon pension

från arméns pensionskassa och alltså icke heller övriga pensionsförmåner

från de till arméns pensionering anvisade statsmedel; att årliga

beloppet av de pensionsförmåner, som enligt nu gällande pensioneringsbestämmelser

för arméns befäl och underbefäl med vederlikar tillkomme

en verkmästare med lön på ordinarie stat i 4 lönegraden, löneplan C i

1921 års avlöningsreglemente vid 60 års ålder och 30 tjänstår efter

tjugonde åldersåret, utgjorde 2,604 kronor, därav 180 kronor i 9 klassen

av arméns pensionskassa samt från till arméns pensionering anvisade statsmedel

i fyllnadspension 820 kronor, i pensionsförbättring 1,310 kronor

och i pensionsförhöjning jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 endast

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. Maj:ts proposition nr 153.

Ang. pension

åt verkstadsföreståndaren

G. M. Andersson.

294 kronor och ej såsom av artilleridepartementet uppgivits 414 kronor''

men att rättvisa och billighet syntes fordra, att Eriksson vid uppnådd 60

års ålder bereddes pension från allmänna indragningsstaten, dock endast

med ett belopp, som utgjorde så stor del av hel pension, som motsvarade

av honom då innehavande antal tjänstår i förhållande till för pensions

erhållande föreskrivna 30 tjänstår, eller i ett för allt med ett utjämnat

belopp av 1,992 kronor för år X 2,604 = 1,996: 40

Statskontoret har den 29 januari 1927 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört, att såsom statskontoret framhållit i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 23 december 1926 angående de principer, som syntes böra

tillämpas vid pensionering av arbetarpersonal i statens tjänst, borde pension

åt anställningshavare, som vore hänförlig till någon av de personalgrupper,

som avsåges i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående

förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare

vid armén och marinen, avpassas efter de i nämnda kungörelse angivna

grunderna för förtidspensioneringen även i fall, då det gällde att genom

särskild framställning till riksdagen bereda pension på grund av avgång;

till följd av framskriden ålder och långvarig tjänstetid. Under åberopande

av vad statskontoret sålunda anfört, och då verkmästaren Eriksson, därest

omförmälda kungörelse varit å honom tillämplig, skulle såsom hänförlig

till personalgruppen I hava, även om tjänstetiden omfattat endast 15 år,

bekommit i förtidspension och därå belöpande förhöjning I enligt kungörelsen

nr 280/1925 tillhopa 2,544 kronor, finge statskontoret hemställa,

att pension å detta belopp måtte genom framställning till riksdagen utverkas

åt Eriksson att utgå från allmänna indragningsstaten.

Liksom myndigheterna anser jag, att Eriksson bör beredas pension av

statsmedel för sin återstående levnad. I fråga om pensionsbeloppets storlek

ansluter jag mig till vad statskontoret härutinnan föreslagit.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att t. f. verkmästaren av 2:a klass vid Åkers krutbruk

Johan Erik Eriksson må från och med månaden näst efter

den, varunder han entledigas från sin anställning vid krutbruket,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 2,544 kronor.

13:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 18 september 1926 dagtecknad

skrift har föreståndaren för Södermanlands regementes skrädderiverkstad

Gustaf Magnus Andersson anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

11 februari 1864, under åren 1898 —1904 arbetat såsom daglönare vid

Södermanlands regementes förråd samt från och med år 1905 varit föreståndare

för regementets skrädderiverkstad, vilken anställning han fortfarande

innehar; att han lider av vissa sjukdomar, på grund varav hans

arbetsförmåga är i mycket hög grad nedsatt, och att denna nedsättning

av arbetsförmågan kan betraktas såsom sannolikt för framtiden bestående;

att han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som

— frånsett dyrtidstillägg — uppgått till omkring 1,900 kronor för år;

samt att han under hela sin tjänstetid på ett mycket dugligt och enastående

plikttroget sätt utfört sina arbeten och åligganden vid regementet.

Ansökningen har tillstyrkts av chefen för Södermanlands regemente samt

av chefen för fjärde arméfördelningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 november 1926

anfört, att departementet i betraktande av Anderssons långa och väl vitsordade

verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet

överensstämmande, att han efter avskedet från sin befattning vid

regementet komme i åtnjutande av något understöd från statens sida för

sin återstående levnad. Vad beträffade storleken av dylikt understöd,

syntes man vid dess beräknande böra utgå ifrån, att Andersson med hänsyn

till sin mångåriga verksamhet i statens tjänst, därav omkring 22 år såsom

förman, skulle hava i oreglerad pension erhållit ett belopp av 800 kronor

för år, i överensstämmelse med vad som under senare åren plägat beviljas

föreståndare för regementsverkstad. Till detta belopp syntes böra

läggas det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen

den 15 juni 1922 angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som

med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925 med

bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst in. fl. pensionärer belöpte å ifrågavarande pension och

pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I 177 kronor och förhöjning II 75

kronor eller tillhopa 252 kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde

betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå till (800 + 180 + 252 =)

1,232 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde

avjämnas nedåt till 1,224 kronor i enlighet med föreskrift i § 5 av sistnämnda

kungörelse. På grund av vad sålunda anförts, hemställde departementet,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Andersson

fingé från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades

från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,224 kronor.

Statskontor et har den 23 december 1926 avgivit utlåtande i ärendet

och dävid anfört, att då Andersson kunde räkna 28 års anställning i

s. 26 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt timmermannen

S- A.

Petersson

Liljekvist.

26 Kungi. Maj:ts proposition nr 153.

statens tjänst, skulle förtidspension för honom enligt kungörelsen den 15

januari 1926 (nr 10) med tillägg av pensionsförköjning I uppgå till samma

belopp, som arméförvaltningens intendentsdepartement i sitt i ärendet avgivna

utlåtande föreslagit såsom pension för honom. Yid sådant förhållande

tillstyrkte statskontoret vad intendentsdepartementet i ärendet hemställt.

Jag biträder myndigheternas förslag om beredande av pension åt Andersson.

Även i fråga om pensionsbeloppet ansluter jag mig till vad

myndigheterna därutinnan föreslagit.

* Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att verkstadsföreståndaren vid Södermanlands regementes

skrädderiverkstad Gustaf Magnus Andersson må från och

med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid regementet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,224 kronor.

14:o.

Uti skrivelse till marinförvaltningen den 12 november 1926 har befälhavande

amiralen i Karlskrona gjort framställning om beredande av pension

åt timmermannen vid Karlskrona fästnings fortifikation sförvaltning

Sven August Petersson Liljekvist.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Liljekvist, som är född den

21 januari 1863, under tiden 12 januari 1882—12 november 1886

tjänstgjort som båtsman vid flottan och från och med den 7 januari 1902

med vissa mellantider varit och allt fortfarande är anställd vid fortifikationsförvaltningen

i Karlskrona; att hans sammanlagda tjänstetid i statens

tjänst utgör omkring 26 år; att hans arbetsförmåga på grund av ålder

och sjuklighet är i mycket hög grad nedsatt; att han har hustru och fem

hemmavarande barn, av vilka ett under 16 år, och att familjen för sitt

uppehälle huvudsakligen varit hänvisad till familjefaderns arbetsförtjänst.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 december 1926 erinrat därom, att

fortifikationsarbetare icke ansåges vara berättigade till pension såsom daglönare

vid marinen. Riksdagen hade emellertid i särskilda fall beviljat

pensioner till dylika arbetare. Därvid hade de senare åren pensionens

belopp brukat bestämmas enligt de grunder, som angåves i kungörelsen

den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering av förmän och

arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning.

För att komma i åtnjutande av pension enligt dessa bestämmelser

fordrades, bland annat, att arbetare innehade en tjänstetid av

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

27

25 år, och utgjorde lägsta pensionen 450 kronor. På grund av ändrade

bestämmelser om pensions- och dyrtidstillägg erfordrades emellertid, att

pensioner, som beviljades på särskilda framställningar, numera till beloppen

utmättes med härav påkallad förhöjning. En efter angivna äldre grunder

till 450 kronor bestämd pension motsvarades, enligt de i kungörelse den

18 juni 1925 (nr 280) meddelade bestämmelserna om ny pension, av

sådan pension om 852 kronor. Av anförda omständigheter syntes det

marinförvaltningen skäligt, att Liljekvist tilldelades pension av statsverket

till belopp av 852 kronor för år, att utgå av allmänna indragningsstaten.

Statskontoret har i avgivet utlåtande den 23 december 1926 förklarat

sig icke hava något att erinra mot marinförvaltningens i ärendet gjorda

hemställan.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att timmermannen vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning

Sven August Petersson Liljekvist må från och

med månaden näst efter den, varunder han entledigas från

sin anställning vid fortifikationsförvaltningen, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 852 kronor.

15:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 31 augusti 1926 dagtecknad skrift

har skomakarmästaren vid Livregementets husarers intendenturverkstäder

Erik Teodor Granell anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Granell, som är född den 21

september 1861, under tiden 19 januari 1881—23 augusti 1907 varit

anställd såsom husar och underbefäl vid Livregementets husarer; att han

alltsedan den 1 november 1905 innehaft anställning såsom förman vid

nämnda regementes skomakeriverkstad, vilken anställning han fortfarande

innehar; att hans förmåga att genom arbete försörja sig till följd av ålderdomssvaghet

och åderförkalkning är väsentligt minskad; att han under de

senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg

— uppgått till omkring 1,900 kronor för år, varjämte han i

årligt understöd åtnjuter: från Yadstena krigsmanshuskassa 160 kronor,

jämte dyrtidstillägg därå med 150 kronor, samt från invalidliusfonden 15

kronor; samt att han på ett plikttroget och ordentligt sätt fullgjort sina

tjänståligganden vid regementet.

Sekundchefen för Livregementets husarer och chefen för tredje arméfördelningen

hava tillstyrkt den gjorda framställningen.

Ang. pension

åt skomakarmästaren

E. T. Granell.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement nti skrivelse till Kungl. Maj:t den 5 oktober 1926

anfört, att departementet i betraktande av Granells långa och väl vitsordade

verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet

överensstämmande, att han från och med månaden näst efter den, då

han erhölle avsked från sin befattning vid regementet, komme i åtnjutande

av något understöd från statens sida för sin återstående levnad.

Yad beträffade storleken av dylikt understöd, syntes man vid dess beräknande

böra utgå ifrån, att Granell, med hänsyn till sin mångåriga verksamhet

i statens tjänst, därav omkring 21 år såsom förman, skulle hava

i oreglerad pension erhållit ett belopp av 900 kronor för år, i överensstämmelse

med vad som under senare åren plägat beviljas föreståndare för

regementsverkstad. Till detta belopp syntes böra läggas det pensionstilllägg

å 180 kronor för år, som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni

1922 angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna

i kungörelsen den 18 juni 1925 med bestämmelser om ny pension

för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.

pensionärer belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde:

förhöjning I 190 kronor och förhöjning II 75 kronor eller tillhopa 265

kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad,

skulle alltså uppgå till (900 + 180 + 265=) 1,345 kronor, vilket

belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde avjämnas nedåt till

1,344 kronor i enlighet med föreskriften i § 5 av sistnämnda kungörelse.

Från sistberörda belopp, 1,344 kronor, syntes emellertid böra avgå det

Granell från Vadstena krigsmanshuskassa tillkommande årliga understöd,

så att pensionen, med inräknande av nämnda understöd, icke komme att

överstiga merberörda belopp av 1,344 kronor för år. På grund av vad

sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att Granell finge från och med månaden näst efter

den, varunder han entledigades från sin anställning vid regementet, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

med belopp, som, med inräknande av det underhåll för år, han åtnjöte

från Vadstena krigsmanshuskassa, uppginge till 1,344 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande den 23 december 1926 anfört, att

därest Granell varit berättigad till förtidspension jämlikt kungörelsen den

15 januari 1926 (nr 10), skulle densamma hava bestämts enligt den i

kungörelsen omförmälda grupp II till 1,260 kronor, häri inräknad förhöjning

I enligt kungörelsen nr 280/1925. Med åberopande av vad statskontoret

anfört i skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 december 1926 angående

beloppet av vissa pensioner till personal av nu ifrågavarande slag

finge statskontoret därför hemställa, att den för Granell ifrågasatta pensionen

måtte bestämmas till sådant belopp, att den tillhopa med Granell

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

tillkommande understöd från Vadstena krigsmanshuskassa uppginge till

1,260 kronor.

Jag biträder myndigheternas förslag, att Granel! bör beredas pension

av statsmedel. I fråga om pensionsbeloppet ansluter jag mig till vad

statskontoret därutinnan föreslagit.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skomakarmästaren vid Livregementets husarers intendenturverkstäder

Erik Teodor Granell må från och med

månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin

anställning vid regementet, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension till så

stort belopp, att pensionen jämte vad av honom åtnjutes

från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till sammanlagt

1,260 kronor.

16:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 31 augusti 1926 dagtecknad skrift

har skräddarmästaren vid Livregementets husarers intendenturverkstäder

Sven Karlson anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlson, som är född den 10

juni 1870, alltsedan ar 1890 varit anställd såsom förman vid Livregementets

husarers skrädderiverkstad, vilken anställning han fortfarande

innehar; att han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning,

som — förutom dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring

2,100 kronor för år; att han lider av sockersjuka sedan flera år tillbaka,

vilken sjukdom medfört betydlig nedsättning av hans krafter och arbetsförmåga,

och att ytterligare försämring i detta hänseende är att vänta;

samt att han på ett plikttroget och ordentligt sätt fullgjort sina åligganden

vid regementet.

Ansökningen har tillstyrkts av sekundchefen för Livregementets husarer

samt av chefen för tredje arméfördelningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 5 oktober 1926

anfört, att departementet i betraktande av Karlsons långa och väl vitsordade

verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet

överensstämmande, att han komme i åtnjutande av något understöd från

statens sida för sin återstående levnad. Yad beträffade storleken av dylikt

understöd, syntes man vid dess beräknande böra utgå ifrån, att Karlson,

med hänsyn till att hans tjänstgöring såsom förman komme att omfatta

en tid av omkring 36 år, skulle hava i oreglerad pension erhållit ett

Ang. pension

åt skräddarmästaren

S. Karlson.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

belopp av 1,000 kronor för år, i överensstämmelse med vad som under

senare åren plägat beviljas åt föreståndare för regementsverkstad. Till

detta belopp syntes böra läggas det pensionstillägg å 180 kronor för år,

som omförmäldes i kungörelsen den 15 juni 1922, angående pensionstillägg

åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.

De förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den

18 juni 1925 med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade

f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer belöpte å ifrågavarande

pension och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I 204 kronor

och förhöjning II 75 kronor eller tillhopa 279 kronor. Pensionen, avpassad

så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå

till (1,000 + 180 + 279 =) 1,459 kronor. Då emellertid Karlson, som

endast vore något över 56 år gammal, på grund av sjuklighet komme att

under den närmaste tiden lämna sin befattning vid regementet, syntes

pensionen, i överensstämmelse med vad som gällde angående sjukpension,

böra nedsättas till I * 3U av ovanberörda belopp, 1,459 kronor, eller till

1,094 kronor 25 öre för år, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart

med tolv, borde avjämnas nedåt till 1,092 kronor i enlighet med föreskriften

i § 5 av sistnämnda kungörelse. På grund av vad sålunda anförts

hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Karlson finge från och med månaden näst efter den, varunder

han entledigades från sin anställning vid regementet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,092

kronor.

Statskontoret har den 23 december 1926 avgivit utlåtande i ärendet

och därvid anfört, att ämbetsverket i skrivelse till Kungl. Maj:t samma dag

angående beloppet av pensioner, som hos riksdagen utverkades åt arbetare

och likställda i statens tjänst, hade föreslagit, att dylika pensioner numera

skulle beräknas med ledning av föreskrifterna i kungörelsen angående förtidspension

den 15 januari 1926 (nr 10). Då sökanden såsom verkstadsföreståndare

måste anses höra till den under grupp II av sagda kungörelse

omförmälda personal, och då han vidare överskridit 50 ars ålder och kunde

räkna mer än 30 anställningsår i statens tjänst, skulle han, därest nämnda

kungörelse varit å honom tillämplig, hava kommit i åtnjutande av förtidspension

jämte därå belöpande förhöjning I med tillhopa 1,260 kronor.

Statskontoret finge därför hemställa, att den nu ifrågasatta pensionen måtte

bestämmas till sagda belopp.

I likhet med myndigheterna anser även jag, att Karlson bör vid sin före
stående

avgång ur tjänst beredas pension av statsmedel. I fråga om

pensionsbeloppets storlek ansluter jag mig till vad statskontoret därutinnan

föreslagit, eller att detsamma bör bestämmas till 1,260 kronor för år.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153. 31

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skräddarmästaren vid Livregementets husarers intendenturverkstäder

Sven Karlson må från och med månaden

näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.

17:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 februari 1926 har överlcommendanten

för Stockholms garnison gjort framställning om beredande av pension

åt dåvarande vaktmästaren vid kommendantskapet i Stockholm Carl

Johan Carlsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carlsson, som är född den 11

maj 1839, år 1871 erhållit anställning i postverkets tjänst; att han sedan

år 1906 i följd av berörda tjänst åtnjuter pension, vilken, ursprungligen

å ett belopp av 600 kronor för år, för närvarande med pensionstillägg

och pensionsförhöjningar men oavsett dyrtidstillägg utgår med 1,284 kronor

årligen; att han sedan år 1878 varit anställd såsom vaktmästare vid

kommendantskapet i Stockholm; att han i sistnämnda egenskap under de

senare åren åtnjutit ett årligt arvode, frånsett dyrtidstillägg, av 1,320 kronor;

samt att han skött sina åligganden med sällsport nit och trohet. I

I utlåtande den 23 februari 1926 har armé förvaltningens civila departement

anfört, att departementet med hänsyn såväl till den långa tid, omkring

48 år, Carlsson innehaft befattningen såsom vaktmästare vid kommendantskapet

i Stockholm, som ock därtill, att han enligt läkarintyg

vore oförmögen att sköta nämnda befattning, ansåge det vara med rättvisa

och billighet överensstämmande, att han efter erhållet avsked bereddes

något understöd från statens sida för sin återstående levnad såsom erkänsla

för det plikttrogna och väl vitsordade arbete, han under en lång

följd av år utfört i sin egenskap av vaktmästare vid kommendantskapet.

Vad anginge storleken av dylikt understöd, finge departementet till en

början hänvisa till föreskriften i § 2 mom. 2 av kungörelsen den 18

juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade

f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer,

enligt vilken föreskrift den, som senare än vid 1925 års riksdag blivit

genom särskilt beslut av riksdagen förklarad berättigad till pension från

allmänna indragningsstaten eller särskilt verks medel, icke finge komma

i åtnjutande av pensionsförhöjning, varom i kungörelsen omförmäldes,

under annan förutsättning än att medgivande därtill av riksdagen särskilt

lämnades. Storleken av understödet syntes därför böra avpassas så, att

det motsvarade ny pension enligt nyssnämnda kungörelse. Då storleken

av dylik pension enligt § 1 av meranämnda kungörelse erhölles genom

Ang. pension

åt förre

vaktmästaren

vid kommendantskapet

i

Stockholm

C. J. Carlsson.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

att till pensionen (understödet), däri inberäknat pensionstillägg, pensionsförbättring

eller annan dylik förmån av beskaffenhet, att dyrtidstillägg

därå kunde utgå, lades viss förhöjning på sätt i kungörelsen stadgades,

gällde det sålunda först att bestämma den pension, som bort tillkomma

Carlsson, därest bestämmelserna om ny pension icke varit gällande. Härvid

syntes den beräkningsgrund, vilken i allmänhet följts vid beviljandet

av pensioner, nämligen desammas bestämmande till omkring två tredjedelar

av de ordinarie årsinkomster, vederbörande befattningshavare under

senare delen av sin tjänstgöringstid uppburit, även i här föreliggande fall

böra vinna tillämpning. Då Carlsson under de senare åren uppburit en

kontant avlöning av 1,320 kronor för år i egenskap av vaktmästare vid

kommendantskapet i Stockholm, syntes det skäligt att enligt dessa grunder

beräkna ett pensionsbelopp av 880 kronor för år. Med hänsyn till

att några avgifter icke blivit erlagda såsom bidrag till beredande av pension,

syntes emellertid ifrågavarande pensionsbelopp böra något reduceras,

och hade departementet i sådant avseende, med ledning av vad 1925 års

riksdag beslutat i fråga om pension åt bland andra åldfrun vid Karlbergs

slott och krigsskolan Helga Bernhardina Pettersson samt postbudet och

polismannen vid krigsskolan, skogvaktaren vid Karlbergs kungsgård Jonas

August Håkansson (riksdagens skrivelse nr 201, punkterna 1 och 2), tänkt

sig en reduktion till 750 kronor för år. I § 6 mom. 2 av nyssnämnda

kungörelse den 18 juni 1925 föreskreves vidare, att, därest pensionär

åtnjöte pension för mer än en tjänst samt någon av pensionerna vore av

beskaffenhet, att förhöjning I enligt bestämmelserna i kungörelsen kunde

förekomma, förhöjning skulle beräknas särskilt för varje dylik pension.

Vidare föreskreves, att förhöjning n enligt kungörelsen finge åtnjutas

endast under förutsättning, att icke någon av pensionerna vore sådan,

som i § 2 av kungörelsen avsåges, samt utgå allenast å en av pensionerna,

nämligen å den, som medförde största förhöjning, varjämte slutligen

stadgades, att för beräkningen av såväl förhöjning I som förhöjning

II eventuellt förefintligt pensionstillägg, som åtnjötes jämlikt kungörelsen

den 15 juni 1922 (nr 360), skulle fördelas på pensionerna i förhållande

till deras belopp. Då Carlsson emellertid åtnjöte pension från postverket

med ett årligt belopp av 600 kronor, och då denna pension jämte föreslagen

pension å 750 kronor icke överstege 1,500 kronor, syntes Carlsson

enligt bestämmelserna i § 4 av sistnämnda kungörelse berättigad till

ett pensionstillägg av 180 kronor för år, vilket belopp för beräkning av

ovan omförmälda förhöjningar borde fördelas å pensionerna i förhållandet

600: 750 eller 4: 5. Av pensionstillägget skulle sålunda å förstnämnda

pension belöpa 80 kronor och å sistnämnda pension 100 kronor. Förhöjning

I å här ifrågasatt pension skulle då jämlikt bestämmelserna i

kungörelsen den 18 juni 1925 utgöra 160 kronor och förhöjning II 75

kronor eller tillhopa 235 kronor. Förhöjning II skulle däremot enligt

ovannämnda föreskrift i § 6 mom. 2 av kungörelsen icke utgå å den pen
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 153.

sion, Carlsson uppbure från postverket, enär denna pension medförde

minsta förhöjning. Den Carlsson i egenskap av vaktmästare vid kommendantskapet

i Stockholm tillkommande pensionen, så avpassad, att den

kunde betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå till (750 + 100 +

235 =) 1,085 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med

tolv, borde avjämnas nedåt till 1,080 kronor i enlighet med föreskriften

i § 5 av sagda kungörelse den 18 juni 1925. Då Carlssons pension

från postverket skulle enligt nyss angivna grunder uppgå till (600 + 80 +

138=) 818 kronor eller avjämnat nedåt till 816 kronor, skulle sammanlagda

beloppet av pensionsförmånerna följaktligen uppgå till (1,080 + 816 =)

1,896 kronor. På grund av vad civila departementet sålunda anfört hemställde

departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Carlsson finge från och med månaden näst efter den, varunder han

entledigades från sin anställning vid kommendantskapet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,080 kronor.

Statskontoret, som den 17 mars 1926 avgivit utlåtande i ärendet, har

anfört, att det icke syntes vara något att erinra mot att pension av statsmedel

bereddes Carlsson, när han efter synnerligen långvarig och väl vitsordad

tjänstgöring vid kommendantskapet i Stockholm nödgades till följd

av hög ålder och sjuklighet lämna sin befattning därstädes. Vad beträffade

pensionsbeloppet, vilket syntes böra avpassas i förhållande till

den avlöning, som vore förenad med Carlssons vaktmästarbefattning, vore

att märka, hurusom avlöningen, vilken utginge i form av arvode på stat,

i sammanhang med 1921 års lönereglering för beställningshavare vid försvarsväsendet

höjts från 900 kronor — eller med inberäknande av tillfällig

löneförbättring 1,125 kronor — till 1,320 kronor samt att sistnämnda

arvodesbelopp alltså måste betraktas såsom nyreglerad avlöning.

Efter vanligen tillämpade grunder för avpassande av pensionsbelopp i förhållande

till avlöningen och med iakttagande tillika dels av någon reduktion

av pensionsbeloppet till följd av frihet från erläggande av pensionsavgifter

dels ock av avrundning av beloppet till med tolv jämnt delbart

krontal torde ett pensionsbelopp i detta fall av 744 kronor kunna anses

lämpligt. Då en sålunda avpassad pension måste betraktas såsom nyreglerad,

skulle å densamma icke få åtnjutas annan tilläggsförmån än dyrtidstillägget

enligt de grunder, som nu gällde eller kunde varda stadgade.

Emellertid vore Carlsson såsom förutvarande postbetjänt i åtnjutande av

pension från postverket å ursprungligen 600 kronor, vartill numera komme

pensionstillägget enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) samt förhöjningarna

I och II enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), så

att hans pensionsförmån numera, oberäknat dyrtidstillägget, uppginge till

1,284 kronor. Då denna pension jämte den föreslagna tillsammans icke

uppginge till 3,000 kronor, syntes visserligen jämlikt de vanliga grunderna

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 132 häft. (Nr 153.) 348 ti 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

för åtnjutande av pensioner för två tjänster någon reduktion av pensionsförmånerna

icke böra av sådan anledning äga rum. Men om annat icke

uttryckligen stadgades, komme en minskning av Carlssons nuvarande pension

att äga rum med 354 kronor, enär enligt bestämmelsen i § 6

mom. 2 av förenämnda kungörelse nr 280/1925 förhöjning II icke finge

vid förening av pensioner för två tjänster åtnjutas, i fall någon av pensionerna

vore att betrakta såsom nyreglerad. Då denna påföljd icke kunde

anses såsom förenlig med billighet i detta fall, där det gällde en nyreglerad

pension till så jämförelsevis lågt belopp som det föreslagna, föreställde

sig statskontoret, att antingen det föreslagna beloppet borde i motsvarande

mån höjas eller ock, såsom statskontoret ansåge vara att föredraga,

en uttrycklig föreskrift meddelades därom, att rubbning icke skulle på

grund av den nu ifrågasatta pensionen äga rum beträffande Carlssons redan

förvärvade pensionsförmån.

På grund av det anförda hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att Carlsson finge utan rubbning av vad

han såsom förutvarande postbetjänt åtnjöte i pension, pensionstillägg och

förhöjningar, uppbära en ytterligare pension å 744 kronor årligen, att

från allmänna indragningsstaten utgå från och med månaden näst efter den,

vari han entledigades från sin anställning såsom vaktmästare vid kommendantskapet

i Stockholm.

Genom brev den 9 april 1926 har Kungl. Majd medgivit, att till Carlsson

finge tills vidare från och med månaden näst efter den, i vilken han avginge

från sin anställning vid kommendantskapet, från lantförsvarets anslag

till extra utgifter utbetalas understöd med 60 kronor vid varje månads

utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt honom blivit slutligt

prövad, med skyldighet för Carlsson att, i den mån pension kunde

på grund av förevarande framställning bliva honom tillerkänd jämväl för

tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd, till nämnda anslag

återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning

finge ske genom överföring av till betalning förfallna pensionsmedel

och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Även jag finner mig böra tillstyrka, att Carlsson på grund av sin långa

och väl vitsordade tjänstgöring såsom vaktmästare vid kommendantskapet

i Stockholm kommer i åtnjutande av pension av statsmedel efter erhållet

entledigande från sagda befattning. Beträffande det pensionsbelopp, som

torde böra utgå till Carlsson i anledning av berörda tjänst, synes mig

icke något vara att erinra mot det av statskontoret föreslagna beloppet.

Då Carlsson, enligt vad jag inhämtat, entledigats från sin anställning vid

kommendantskapet med utgången av år 1926, torde pensionen i fråga

böra utgå från och med den 1 januari 1927.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:Is proposition nr 153. 35

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre vaktmästaren vid kommendantskapet i Stockholm

Carl Johan Carlsson må — utan rubbning av vad

han såsom förutvarande postbetjänt åtnjuter i pension,

pensionstillägg och förhöjningar — från och med den 1

januari 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 744 kronor.

18:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 19 februari

1925 har sekundchefen för Livgardet till häst, i anledning av en utav

förre sergeanten i nämnda regementes reserv Johan August Johannisson

gjord ansökning, hemställt, att Johannisson måtte, utöver honom tillkommande

underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa tillerkännas pension av

statsmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johannisson, som är född den

28 maj 1863, kommit i tjänst vid Livgardet till häst den 30 juli 1886,

befordrats till vicekorpral den 31 juli 1893 samt till korpral den 26 juni

1894; att han från hösten år 1889 och intill avgången ur tjänst den 31

oktober 1911 uppehållit befattningen såsom hovslagarunderofficer; att han

iakttagit skicklighet och nit i tjänsten; att han, som vid avskedet innehade

en tjänstetid av 25 år 3 månader 1 dag, i samband med avskedet

utnämnts till sergeant i regementet; att han från Vadstena krigsmanshuskassa

uppbär ett årligt underhåll, inberäknat korpralstillägg men frånsett

dyrtidstillägg, av 160 kronor; att han, enligt vad ett den 9 mars 1925

utfärdat läkarintyg utvisar, på grund av ledsjukdom är tillsvidare oförmögen

till arbete; samt att han är i avsaknad av andra medel för sitt

uppehälle än vad han åtnjuter från Vadstena krigsmanshuskassa.

I sin förutnämnda skrivelse har sekundchefen för Livgardet till häst

såsom skäl för sin framställning i ämnet i huvudsak framhållit, att det

syntes honom, att Johannisson på grund av visad yrkesskicklighet, arbetsamhet

och raskhet, vilka egenskaper kunde sägas hava stått över allt

beröm, borde beredas högre pension än den, han för närvarande åtnjöte,

ävensom att det syntes honom, att utsikter förefunnes att utverka riksdagens

bifall härtill. Till stöd för sitt uttalande i sistnämnda hänseende

ville sekundchefen åberopa, vad bankoutskottet anfört i sitt utlåtande nr

26, punkt 5, i anledning av en vid 1924 års riksdag väckt motion om

beredande av pension å allmänna indragningsstaten efter erhållet avsked

åt sergeanten i Smålands husarregemente, hovslagarfuriren Carl Oskar

Ragnar.

Ang. pension

åt förre

sergeanten

J. A. Johannisson.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Majtts proposition nr 153.

Chefen för fjärde arméfördelningen liar tillstyrkt den av sekundchefen

gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens civila

departement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 mars 1925 anfört, bland

annat, att Johannisson för det dåvarande icke kunde tilldelas någon förhöjning

i honom tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

även om den sjukdom (ledsjukdom), varav han lede, ådragits i tjänsten.

Skulle det oaktat Johannisson nu tillerkännas ytterligare underhåll, komme

han att intaga en särställning i förhållande till andra med honom likställda

avskedade krigsmän, vilka innehaft manskapsbeställning på stat. Med hänsyn

härtill ansåge sig departementet ej kunna tillstyrka bifall till den

gjorda framställningen.

Civila departementet funne sig vidare böra framhålla, att, därest de

åligganden, vederbörande fullgjort i tjänsten, skulle bliva avgörande för

frågan, huruvida pension eller understöd av statsmedel borde tillerkännas

avskedat underbefäl av manskapsklass utöver detsamma författningsenligt

tillkommande understöd från Vadstena krigsmanshuskassa, bleve följden,

att även andra med Johanisson likställda avskedade såväl hovslagar- som

gevärshantverkar- och sjukvårdsbeställningsmän, Vilka i tjänsten ådagalagt

yrkesskicklighet och fullgjort vissa åligganden, som tillhört underofficer

på stat, borde komma i åtnjutande av enahanda förmån. Med hänsyn till

de konsekvenser ett bifall till sekundchefens framställning sålunda skulle

medföra, ansåge sig departementet icke kunna tillstyrka, att frågan om

förhöjt understöd åt Johannisson avgjordes för sig, utan borde densamma

ställas i beroende av en utredning beträffande skäligheten av att med

honom likställda krigsmän erhölle samma förmån. Departementet finge

slutligen meddela, att Johannisson det kvartal, varunder han fyllde 65

år, torde komma i åtnjutande av en årlig gratifikation från invalidhusfonden

av 15 kronor, samt att han från och med månaden näst efter den,

under vilken han fyllde 67 år, bleve berättigad uppbära, förutom nu utgående

korpralstillägg, underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa med 200

kronor årligen, jämte härå belöpande dyrtidstillägg, allt dock under förutsättning

att då gällande föreskrifter rörande underhåll från invalidhusfonden

och Vadstena krigsmanshuskassa förbleve oförändrade. Härjämte

syntes Johannisson eventuellt kunna komma i åtnjutande av pensionstillägg

med 50 kronor för år enligt bestämmelserna i kungörelsen den 20

juni 1924 angående pensionstillägg åt pensionerade båtsmän och marinsoldater

samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare.

Statskontoret har i utlåtande den 23 mars 1925 anfört, att det visserligen

icke kunde förnekas — såsom också av bankoutskottet vid 1924

års riksdag framhållits i dess utlåtande nr 26, punkt 5, i fråga om pen
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 153.

37

sion åt hovslagarbeställningsmannen, sergeanten C. O. Eagnar — att vissa

billighetsskäl talade för beredande av någon pension utöver underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa i fall, där, såsom förhållandet vore med såväl

bemälde Eagnar som Johannisson, vederbörande, ehuru tillhörande manskapsgraden,

fullgjort åligganden, som i fråga om ansvar och krav på fackinsikter

kunde jämställas med dem, som tillhörde underofficer på stat. Åt

föreståndare för beklädnadsverkstad eller skomakeriverkstad vid regemente

plägade genom framställning till riksdagen beredas pension till belopp,

som vida överstege det högsta underhåll, som utginge från Vadstena krigsmanshuskassa;

och det kunde därför synas i viss mån obilligt, att föreståndaren

för hovslagerismedjan vid ett kavalleriregemente måste åtnöjas

endast med sådant underhåll på grund därav, att formen för hans anställning

vore anvärvning i manskapsgrad. Men å andra sidan kunde

statskontoret icke heller bestrida riktigheten av vad arméförvaltningens

civila departement anfört rörande de konsekvenser, som bifall till förevarande

framställning måhända skulle draga med sig. Med hänsyn härtill

ansåge statskontoret, att en sådan åtgärd, som ifrågasatts, icke borde

vidtagas, förr än genom en allsidig undersökning utrönts, huruvida och i

vilken omfattning personal tillhörande manskapsgraden borde med hänsyn

till de särskilda åligganden i tjänsten, som av vederbörande fullgjorts,

komma i åtnjutande av någon pensionsförmån utöver underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa.

1921 års pensionskommitté, som härefter anmodats yttra sig i ärendet,

har i utlåtande den 10 februari 1926 anfört, att kommittén, med hänsyn

till att Johannisson i egenskap av distinktionskorpral och tjänstförrättande

liovslagarunderofficer förestått hovslagarsmedjan vid Livgardet till häst

från hösten 1889 intill avgången ur tjänst den 31 oktober 1911 eller i

22 år samt till de synnerligen goda vitsord Johannisson av sekundchefen

erhållit, i likhet med statskontoret funne, att billighetsskäl talade för beredande

åt Johannisson av någon pension utöver det underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa, varav han vore i åtnjutande. Enär emellertid,

såsom av arméförvaltningens civila departements utlåtande framginge, farhåga

uppstått rörande de konsekvenser, vartill ett bifall till framställningen

om pension åt Johannisson skulle kunna leda, hade kommittén

från pensionskamreraren i arméförvaltningen på begäran erhållit uppgift

å nu levande underbefäl av manskapet vid armén, som vid avskedet tillerkänts

underhåll från Vadstena krigsmanshuskassas fjärde klass och vid

avskedstagandet tjänat i minst 20 år och uppnått 40 års ålder. Av denna

uppgift framginge, att det endast vore ett fåtal underhållstagare, vilka

kunde antagas hava innehaft anställning under med Johannisson jämförliga

förhållanden, d. v. s. att de varit föreståndare för verkstad vid

regementet. Samtliga underhållstagare, som ej angåves såsom beställningsmän,

kunde sålunda frånskiljas, varefter förutom Johannisson endast

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

återstode 2 liovslagarkorpraler vid Kronprinsens husarregemente och 1

hovslagarkonstapel vid Göta artilleriregemente, vilka, under förutsättning

av att de varit föreståndare för hovslagarverkstaden vid respektive regemente,

skulle i tjänstgöring kunna likställas med Johannisson. Kommittén

hölle vidare för sannolikt, att av i tjänst varande manskap det

knappast torde finnas flera än den i sekundchefens för Livgardet till häst

framställning omnämnde sergeanten och hovslagarfuriren vid Smålands

husarregemente C. O. Ragnar, som i förevarande hänseende kunde likställas

med Johannisson. Det förhållandet, att Johannisson avgått ur

tjänsten före 50 års ålder, hade kommittén ej funnit böra utgöra hinder

för att Johannisson tillerkändes pension, eftersom avgången förorsakats

av att -— ehuru Johannisson vid avskedet räknat ej mindre än 25

tjänstår och erhållit bästa vitsord om skicklighet i tjänsten och gott

uppförande — en framställning från sekundchefen att få träffa förnyat

tjänstavtal med Johannisson av Kungl. Maj:t lämnats utan bifall. Beträffande

beloppet av den pension, som skulle kunna tillerkännas Johannisson,

finge kommittén erinra, att till vid armén anställda arbetare, vilka

intagit förmans ställning, vid de senare årens riksdagar i allmänhet plägat

beviljas pensioner, som med inräknande av vad pensionären kunnat uppbära

i underhåll från Yadstena krigsmanshuskassa uppgått till 700 ä

1,000 kronor per år, beroende på tjänstetidens längd och andra omständigheter.

Till ifrågavarande belopp hade i enlighet med kungörelserna

med bestämmelser om pensionstillägg och angående ny pension kommit

de genom dessa förordningar bestämda särskilda förmåner, varigenom

totala pensionsbeloppet av sådana pensioner numera utgjorde 1,116 a

1,452 kronor. Enär Johannisson emellertid ej fått kvarstå i tjänst till

den ålder, vilken i regel utgjort villkor för erhållande av pension, syntes

Johannisson ej böra tillerkännas större sammanlagd pension än 840 kronor

för år, vilken pension torde böra utgå från och med den 1 juli 1926,

och å vilket belopp icke borde beräknas pensionstillägg eller förhöjning

enligt kungörelsen om ny pension. På grund av det anförda hemställde

kommittén, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Johannisson

finge från och med den 1 juli 1926 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till så stort belopp,

att pensionen jämte vad av honom åtnjötes från Yadstena krigsmanshuskassa

uppginge till sammanlagt 840 kronor.

I förnyat utlåtande den 27 februari 1926 har statskontoret meddelat,

att ämbetsverket, med hänsyn till den av 1921 års pensionskommitté

förebragta utredningen, ansåge sig kunna tillstyrka bifall till vad av

pensionskommittén föreslagits.

Till en början får jag erinra, att 1926 års riksdag, såsom inhämtas

av dess skrivelse nr 148, punkten 36, i anledning av motion i ämnet

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

39

medgivit, att den i sekundchefens för Livgardet till häst ovanberörda

yttrande omförmälde liovslagarfuriren vid Smålands husarregemente, sergeanten

Carl Oskar Ragnar finge från och med månaden näst efter den, vari

han erhölle avsked, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension till sådant belopp, att pensionen jämte vad

honom kunde bliva tilldelat från Vadstena krigsmanshuskassa uppginge till

1,116 kronor. Enligt vad jag inhämtat har Ragnar beviljats avsked från

och med den 18 september 1926, vid vilken tidpunkt hans anställningstid

i krigstjänst uppgick till mer än 33 år, därav över 23 år såsom fast

anställd vid Smålands husarregemente, varunder han sedan början av år

1908 eller under omkring 18 år fullgjort göromål, vilka ansetts i vissa

avseenden kunna jämställas med dem, som åligga underofficer på stat.

Med avseende å Johannisson framgår av den lämnade redogörelsen,

att han innehaft fast anställning vid Livgardet till häst under omkring

25 år, samt att han under en avsevärd del av anställningstiden —

22 år — med de bästa vitsord uppehållit befattningen såsom hovslagarunderofficer

vid regementet. På grund härav ävensom i betraktande av

Johannissons medellöshet och sjuklighet finner jag i likhet med statskontoret

och pensionskommittén billighetsskäl tala för att någon årlig pension

av statsmedel beredes honom utöver det underhåll, han är berättigad att

uppbära från Vadstena krigsmanshuskassa. I fråga om pensionsbeloppets

storlek finner jag mig kunna lämna min anslutning till pensionskommitténs

av statskontoret biträdda förslag härutinnan. Pensionen torde böra få

utgå från och med den 1 juli 1926.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att förre sergeanten i Livgardets till häst reserv Johan

August Johannisson må från och med den 1 juli 1926

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension till så stort belopp, att pensionen

jämte vad av honom åtnjutes från Vadstena krigsmanshuskassa

uppgår till sammanlagt 840 kronor.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o

— 18:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla samt förordnar,- att proposition av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1927:36 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. Innan utskottet ingår på de framställningar, som i detta utlåtand s. 64 i texten