Sök i Ratio Lex

Angående avskrivning av viss del av statslån till Slite—Roma järnvägsaktiebolag m. m

1927-02-18 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:154, Angående avskrivning av viss del av statslån till Slite—Roma järnvägsaktiebolag m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

1

Nr 154.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående avskrivning

av viss del av statslån till Slite—Roma

järnvägsaktiebolag m. m.; given Stockholms slott den

18 februari 1927.

Kungl. Maj:t Till härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen under punkterna l:o) och 2:o) i statsrådsprotokollet hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. Meurling.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 18 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosén,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Meurling anför:

1:°)

Fråga har ånyo blivit väckt om reglering av Slite—Roma järnvägsaktiebolags

skuld till staten, ett ämne, som senast år 1926 var föremål för statsmakternas

prövning.

Den 26 mars 1897 beviljade Kungl. Maj:t koncession å järnväg om 0.891

meters spårvidd från Roma järnvägsstation till Slite lastage- och hamnplats

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 133 haft. (Nr 154.) 394 27 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

i Othems socken och fastställde därvid plan för järnvägsanläggningens utförande.

Såsom villkor för koncessionen stadgades bland annat, att statsverket

vore berättigat att inlösa järnvägen med tillhörigheter och trafikmateriel

mot ett penningbelopp, som för det fall, att yrkande om inlösen framställdes

efter tio år från banans öppnande för allmän trafik, skulle antingen

beräknas motsvara två gånger summan av hela den under de närmast föregående

tio åren uppkomna nettobehållningen av trafiken eller, därest vare

sig från statens eller från koncessionshavarens sida sådant fordrades, bestämmas

av fem gode män, av vilka Kungl. Maj:t utsåge två och koncessionshavaren

två, j varefter de fyra sålunda valda tillkallade den femte. Sedan

denna koncession jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande överlåtits på Slita

—Koma järnvägsaktie bolag, fastställde Kungl. Maj:t den 29 september 1899

kostnadsförslag för ifrågavarande järnvägsanläggning att, såvitt kostnaden

skulle tagas till grund för sökt statslån, sluta å 680,000 kronor samt beviljade

för utförande av järnvägsanläggningen ett lån ur allmänna järnvägslånefonden

av 340,000 kronor. För detta lån stadgades bland annat följande

villkor:

Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem procent

å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras

ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden

utgöra avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs

för tre år från lyftningsdagen, dock icke utöver ett år från den dag, eller

den 1 oktober 1901, då järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad för

trafik; och skulle beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd sålunda

medgivits, inbetalas till staten, sedan genom de stadgade _ annuitetslikviderna

all övrig ränta, med vilken anstånd icke beviljats, blivit gulden

och kapitalet gottgjort, så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens

erläggande skulle fortfara så länge, _ till dess även beloppet av den ränta,

med vars erläggande anstånd medgivits, blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen

skulle vidtaga den 1 oktober 1904 och i sammanhang därmed

gottgörelse ske av därförinnan upplupen obetald ränta, för.så vitt uppskov

med densammas erläggande icke beviljats; och skulle annuiteten sedermera

erläggas samma dag varje år till dess försträckningen och all därå upplupen

ränta blivit till fullo gulden. Därest till betalning förfallet belopp icke

bleve i föreskriven ordning erlagt, skulle bolaget därå gälda fem procent

årlig ränta, intill dess samma belopp bleve behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningen

Slite—Korna med alla därtill hörande byggnader och materiel

ävensom all bolagets övriga egendom skulle utgöra säkerhet för den av

staten lämnade försträckning och staten skulle till säkerhet för sin fordrans

utbekommande erhålla inteckning i järnvägen med förmånsrätt framför varje

annan fordran.

Sedan lånebeloppet utbetalts till bolaget, nedsattes genom Kungl. Maj:ts

beslut den 13 maj 1904 till följd av vass ändring i planen för järnvägen

statslånet med 1,000 kronor, vilket belopp av bolaget sedermera återbetalts

till riksgäldskontor^. Statslånet uppgår alltså till 339,000 kronor.

Bolaget, som aldrig kunnat erlägga vare sig ränta eller kapitalavbetalning

å statslånet, gjorde år 1923 framställning dels om anstånd under två år,

räknat från och med den 1 juli 1923, med erläggande av all järnvägens

ränteskuld till staten, dels ock om avskrivning av sagda ränteskuld.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 154. 3

I anledning av denna framställning, vilken tillstyrktes av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt fullmäktige i riksgäldskontoret, föreslog Kungl. Maj:t

i proposition, nr 100, 1923 års riksdag medgiva, dels att med gäldande av

de den 30 juni 1923 förfallna räntebelopp å det Slite—Korna järnvägsaktiebolag

beviljade statslån av 339,000 kronor finge, räknat från och med den

1 juli 1923, anstå under två år, under villkor att bolaget avlämnade garantiförbindelse,

som kunde av Kungl. Maj:t godkännas, för ordentligt erläggande

under anståndstiden av ränta efter 4*/2 procent å förenämnda belopp, ökat

med två års ränta därå, eller sålunda å 369,510 kronor, dels oclc att statens

den 30 juni 1923 beräknade kapital- och räntefordran hos bolaget till den

del, densamma överstege 369,510 kronor, finge avskrivas, under villkor att

bolaget före den 1 juli 1925 avlämnade garantiförbindelse, av beskaffenhet

att kunna av Kungl. Maj:t godkännas, för behörig förräntning och amortering

av sistberörda belopp.

Denna proposition blev av riksdagen bifallen (skrivelse nr 108).

Sedan Othems kommun samt Slite Cement och Kalk Aktiebolag den 18

juni 1923 utfärdat garantiförbindelser för behörigt erläggande av räntan

under anståndstiden å förenämnda belopp, 369,510 kronor, godkände Kungl.

Maj:t genom beslut den 29 juni 1923 berörda garantiförbindelser samt medgav,

att med gäldande av de den 30 juni 1923 förfallna räntebelopp å ovanberörda

statslån av 339,000 kronor finge, räknat från och med den 1 juli

1923, anstå under två år.

I skrivelse den 17 december 1924 hemställde bolaget om medgivande dels

att i stället för den år 1923 avsedda garantiförbindelsen för behörig förräntning

och amortering under framtiden av 369,510 kronor få avlämna

garantiförbindelser av Othems kommun samt Slite Cement och Kalk Aktiebolag

för dylik förräntning och amortering för ett år i sänder, dels oclc att

av bolagets skuld till den del, den översköte 369,510 kronor, måtte för varje

ar, da dylik förräntning och amortering ägde rum, avskrivas visst belopp,

förslagsvis 50,000 kronor.

Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt fullmäktige i riksgäldskontoret

tillstyrkt denna framställning, fullmäktige på vissa angivna villkor,

föreslog Kungl. Maj:t i proposition, nr 72, 1925 års riksdag medgiva, att

av statens den 30 juni 1923 beräknade kapital- och räntefordran hos Slite—

Koma järnvägsaktiebolag till den del, densamma överstege 369,510 kronor,

finge under vissa angivna villkor för varje tidsperiod av ett år, räknat från

och med den 1 juli 1925, avskrivas ett belopp av 30,000 kronor.

Jämväl detta förslag bifölls av riksdagen (skrivelse nr 99).

Genom beslut den 30 april 1925 har Kungl. Maj:t medgivit, att bolagets

den 30 juni 192o beräknade kapital- och ränteskuld, 831,616 kronor 8 öre,

å det bolaget beviljade statslån å 339,000 kronor finge, räknat från och med

den 1 juli 1925, regleras sålunda, att dels ett belopp av 369,510 kronor,

motsvarande det ursprungliga statslånet, 339,000 kronor, jämte två års ränta

därå, skulle bilda ett nytt lån och dels av återstoden, utgörande 462,106

kronor 8 öre jämte nedan angiven ränta, finge för varje tidsperiod av ett år

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 154.

avskrivas ett belopp av 30,000 kronor. För åtnjutande av denna förmån

hava stadgats, bland andra, följande villkor och bestämmelser:

Annuiteten å det nya statslånet beräknades till fem procent å lånebeloppet,

av vilken annuitet först gottgjordes ränta efter fyra och en halv procent

å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgjorde avbetalning darå.

Nämnda annuitet skulle till riksgäldskontoret inbetalas första gången den

30 juni 1926 och sedermera samma dag varje år, intill dess lånet blivit till

fullo betalt. Bolaget skulle före den 1 maj varje år till riksgäldskontoret

avlämna garantiförbindelse, av beskaffenhet att kunna godkännas av fullmäktige

i riksgäldskontoret, för behörigt erläggande av annuiteten för löpande

år å det nya statslånet. Så snart dylik annuitet för ett år erlagts, skulle

ovannämnda årliga avskrivning av 30,000 kronor äga rum. Varje avskrivning

skulle avse i forsta hand upplupen ränta efter fem procent å då kvarstående

belopp av den del av 462,106 kronor 8 öre, som ej utgjorde anståndsränta

å det ursprungliga statslånet, eller 439,293 kronor 34 öre, samt till

återstående del sistnämnda skuldbelopp. Sedan omförmälda belopp, 439,293

kronor 34 öre, jämte ränta därå på sätt nyss sagts avskrivits, skulle återstoden

av 462,106 kronor 8 öre eller 22,812 kronor 74 öre, motsvarande anståndsränta

å det ursprungliga statslånet, avskrivas.

I skrivelse den 21 december 1925 meddelade bolaget, att på grund av

vissa angivna förhållanden, som icke tidigare kunnat förutses, bolagets inkomster

minskats och för framtiden kunde förväntas ytterligare nedgå. Bolaget

hemställde därför, att, för undvikande av likvidation, för varje år efter

upprättat bokslut så stor avskrivning av bolagets skuld måtte verkställas, att

bolaget ej bleve nödsakat att träda i likvidation.

I anledning härav anförde departementschefen i proposition, nr 100, till

1926 års riksdag, att om än för att förhindra bolagets trädande i likvidation

inom den närmaste tiden avskrivning av en del av bolagets skuld syntes

böra ske, staten dock icke då torde böra binda sig för att efter hand nedskriva

sin fordran hos bolaget utan att åtminstone försök gjorts att åvägabringa

ett förbättrat resultat av järnvägens drift för att möjliggöra någon

förräntning och amortering av det i banan nedlagda statskapitalet. I likhet

med de i ärendet hörda myndigheterna ansåg departementschefen det därför

lämpligt, att en utredning i sådant syfte företoges, och syntes därvid i

första hand böra undersökas möjligheten av ett samarbete med Klintehamn

—Hörna och Klintehamn — Haxarve järnvägar. På resultatet av berörda utredning

torde få bero, om och i vad mån ytterligare åtgärder sedermera

borde vidtagas för reglering av bolagets skuld till staten.

För att emellertid undvika bolagets trädande i likvidation redan under

år 1926 tillstyrkte departementschefen en omedelbar avskrivning av 30,000

kronor, och föreslog Kungl. Maj:t riksdagen, att berörda belopp måtte avskrivas.

Riksdagen (skrivelse nr 91) fann det angeläget, att ovanberörda utredning

komme till stånd, samt medgav i avvaktan på slutförandet av densamma

den föreslagna avskrivningen av 30,000 kronor.

Genom beslut den 30 april 1926 har Kungl. Maj:t anmodat fullmäktige

i riksgäldskontoret att verkställa utredning angående möjligheterna att genom

sammanslagning av Slite—Roma järnväg med andra järnvägar på Gotland

eller på annat lämpligt sätt nedbringa driftkostnaderna för nämnda

järnväg.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

I skrivelse den 27 januari 1927 liava fullmäktige i riksgäldskontor et meddelat,

att fullmäktige uppdragit åt en a,v tre personer bestående nämnd att

verkställa berörda utredning samt att nämnden avlämnat en den 22 januari

1927 dagtecknad utredning i ämnet.

Åv nämndens utredning, beträffande vilken må hänvisas till handlingarna

i ärendet, inhämtas huvudsakligen följande:

Efter en orienterande framställning rörande Gotlands järnvägar av allmän

betydelse, nämligen Gotlands järnväg (linjerna Yisby—Roma—Burgsvik

och Visby—Lärbro), Slite—Roma järnväg samt Klintehamn—Roma järnväg

och Sydvästra Gotlands järnväg (linjen Klintehamn—Hablingbo), vilka båda

sistnämnda järnvägar från och med år 1927 sammanslagits till ett företag,

har nämnden meddelat resultatet av en undersökning rörande förutsättningarna

för driftekonomiens förbättring vid Slite—Roma järnväg och de

båda Klintehamnsjärnvägarna.

Av denna undersökning framginge, att beträffande såväl Slite—Roma som

Klintehamns järnvägar en reglering av järnvägarnas skuldförbindelser till

staten behövde vidtagas, försåvitt ej järnvägarna — Slite—Roma järnväg

omedelbart och Klintehamns järnvägar efter helt få år — skulle nödgas gå

i likvidation. Vid båda järnvägarna behövde nytt kapital i ungefär lika grad

införas för att möjliggöra en billigare tågrörelse och särskilt för upptagande

av konkurrensen med automobilerna. Och slutligen behövde verkstadsfrågan

vid båda järnvägarna finna sin snara lösning, för att förestående

omfattande reparationer av föråldrad och delvis försliten materiel skulle

kunna utföras för lägsta möjliga kostnad. Då förhållandena vore så nästan

i allo likartade och då väsentliga besparingar otvivelaktigt kunde vunnas,

därest järnvägarna sammansloges till en enhet, hade nämnden i första rummet

inriktat sitt arbete på att undersöka förutsättningarna för järnvägarnas

sammanslagning till en enhet och för reglering av denna nya järnvägsenhets

skuldförhållande till staten.

Dessförinnan hade dock nämnden undersökt möjligheten av att ifrågavarande

järnvägar kunde på skäliga villkor bliva införlivade med Gotlands

järnväg, vilket enligt nämndens uppfattning skulle vara den lyckligaste lösningen

av förevarande problem. På nämndens framställning i sådant syfte

till Gotlands järnvägsaktiebolag ingick emellertid ett bestämt avböjande svar,

vadan någon möjlighet att förena alla Gotlands mera betydande järnvägar

under en förvaltning för närvarande och tills vidare icke syntes föreligga.

Vid regleringen av bolagens skuld till staten torde viss hänsyn böra

tagas till storleken av det kapital, som oundgängligen behövde nyinvesteras

i Slite—Roma och Klintehamns järnvägar. Sagda kapital hade efter ingående

samråd med dels de olika järnvägarnas trafikchefer och dels vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens maskininspektör beräknats till 110,000 kronor.

Ytterligare 50,000 kronor vore önskvärda, då därmed skulle kunna anskaffas

två enklare motorvagnar eller två s. k. tågbilbussar, varigenom skulle vinnas

en förbättrad tidtabell och någon minskning av driftkostnaderna.

Av en upprättad sammanställning över ifrågavarande järnvägars inkomster

och utgifter under åren 1923—1925 framginge, att de ekonomiska resultaten

vid järnvägarna tillsammans under senare tid undergått försämring från år

till år. För år 1925 erhölls ett sammanlagt driftöverskott av endast 14,934

kronor, och härvid vore att märka, att inga avskrivningar eller häremot svarande

avsättningar till förnyelsefond blivit beräknade. Ej heller hade, såvitt

nämnden hade sig bekant, underhållskostnaderna under anförda år varit

onormalt stora.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

En ytterligare försämring av järnvägarnas resultat syntes snarast vara att

befara. Det torde nämligen bliva nödvändigt att justera vissa tariffer nedåt.

Betydande inkomster för växling, cirka 10,000 kronor, lomme att bortfalla

vid Slite station, sedan cementfabriken därstädes hunnit vidtaga vissa beslutade

åtgärder. Minskningen i 1926 års betodling kornme att förorsaka

samtliga ifrågavarande järnvägar förluster. Extraordinärt stora underhållsarbeten

förestode vid samtliga järnvägar, beroende på att materielen vore

gammal och sliten, och slutligen vore det nödvändigt att årligen avsätta

visst belopp för mötande av kostnad : som uppstode vid ersättning av materiel,

i mån som den behövde utmönstras eller undergå grundliga reparationer.

Därest effektiva åtgärder icke vidtoges för vinnande av förbättrad driftekonomi,

måste därför järnvägarnas ekonomiska läge väntas bliva mycket

brydsamt, och detta gällde icke blott Slite—Boma järnväg utan även Klintehamns

från år 1927 sammanslagna järnvägar.

Hur stor förbättring av driftresultaten, som kunde uppnås vid en sammanslagning

av järnvägarna och vid genomförande av i samband med en

kapitalökning stående driftomläggningar, vore vanskligt att beräkna. Såvitt

nu kunde förutses, syntes man icke böra räkna med större, för kapitalets

förräntning disponibla driftöverskott än omkring 20,000 kronor per år, vilken

summa efter fem procent förräntade ett kapital av 400,000 kronor.

Då enligt nämndens uppfattning de med en sammanslagning förenade

fördelarna kundo fullt tillvaratagas endast genom de olika järnvägsbolagens

förenande till ett bolag, ansåg sig nämnden till en början böra bygga sitt

förslag till statslånens reglering på förutsättningen av ett dylikt bolag, som

övertoge de tidigare bolagens skulder med viss reglering beträffande skulderna

till staten.

Ifrågavarande bolag hade inga andra skulder av avsevärd storlek, än till

staten. Statslånens ursprungliga belopp och skulderna till staten vid 1926

års slut vore följande:

Slite—Korna

Klintehainn—

Rom a

Sydvästra

Gotlands

Summa

järnväg

järnväg

järnväg

i

Beviljade statslån ...........................

339 000

_

213 250

360 000

|

912250

Skuld vid 1926 års slut...................

847 472

74

486 296

81

420 624

75

1754 394 30i

varav icke förfallet kapital............

281 737

58

165 732

36

360 000

—

807 469 941

förfallet kapital ...........................

57 262

42

47 517

64

—

—

104 780 06''

icke förfallen ränta.......................

3134

33

4 951

26

10 450

—

18 535 591

förfallen ränta..............................

313 942

58

177 213

58

18 000

—

509 156 |16

överränta ....................................

168 583

09

72 845

80

574

75

242 003 64

anståndsränta .............................

''22 812

74

18 036

17

31 600

—

72 448 !91|

Med hänsyn till storleken av det affärsvärde, 400,000 kronor, som nämnden

funnit järnvägarna kunna anses tillsammans äga under förutsättning att vid

en sammanslagning av järnvägarna möjliga besparingsåtgärder vidtoges och

nytt kapital, möjliggörande förbättringar, infördes, ävensom med.hänsyn till

järnvägarnas beräknade realisationsvärde, 415,000 kronor, ansåg sig nämnden

kunna utgå från att statsmakterna skulle kunna medgiva en nedskrivning

av statens fordran till sistnämnda belopp, därest säkerhet lämnades för

det nedskrivna lånets förräntning och amortering. För att bereda järnvägarna

möjlighet att anskaffa och snabbt amortera ovanberörda för förbättringsarbeten

erforderliga belopp, 110,000 kronor, krävdes räntefrihet å det nedskrivna

statslånet under 61/2 år, varefter skulle debiteras annuiteter med

20,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung''. Maj:ts proposition nr 154. 7

Det förslag, som i enlighet härmed framlades, godtogs emellertid icke av

Slite — Koma järnvägsaktiebolag.

Efter diverse ytterligare förhandlingar framgick emellertid, att en för

staten som långivare relativt förmånlig uppgörelse kunde träffas, därest man

uppgåve villkoret om järnvägarnas sammanslagning till en ekonomisk enhet

och åtnöjde sig med (leras sammanslagning till en trafikförvaltning. Ehuru

denna sammanslutningform icke gåve möjlighet till fullt lika stora och

genomgripande besparingsåtgärder, som om järnvägarna förenades i ett

bolag, hade nämnden, sedan styrelserna för såväl Slite—Korna som Klintehamns

järnvägar förklarat sig villiga att anordna gemensam förvaltning, ansett

sig böra söka få till stånd en preliminär uppgörelse angående reglering

av Slite—Koma järnvägs skuldförhållande till staten. Sannolikt syntes, att

den uppgörelse, som i berörda hänseende komme att slutligt träffas, bleve

i viss mån normerande även för en blivande reglering av Klintehamnsbolagets

skulder till staten. Nämnden hade dock icke ansett lämpligt att ingå

på någon prövning i sistberörda hänseende bland annat på grund av att tiden

vore för långt framskriden, för att ärendet skulle kunna föras fram till 1927

års riksdag.

Yid Slite—Koma järnvägsaktiebolag hade ränteinbetalning å statslånet

förekommit endast åren 1924 och 1925, under vilka på grund av ovanberörda

beslut av statsmakterna år 1923 årligen inbetaltes 16,627 kronor

95 öre.

Förutsättningarna för en för staten relativt förmånlig reglering av bolagets

skuld till staten vore numera sämre än för helt få år sedan. Driftöverskottet

för år 1925 utgjorde endast 3,998 kronor, varvid ingen avsättning till förnyelsefond

förekommit. Viss höjning av driftresultaten kunde visserligen

åstadkommas vid järnvägens sammanslagning med annan järnväg och genom

tågförbindelsernas förbättrande, men denna höjning uppvägdes ungefär av

motsvarande förhållanden, såsom att nytt kapital måste investeras i järnvägsföretaget

till genomförande av tågförbättringarna, att vissa tidigare inkomster

komme att bortfalla, att taxorna i vissa fall behövde reduceras och

att slutligen avsättningar till förnyelsefond måste göras, om järnvägen i

längden skulle kunna hållas i trafikdugligt skick.

Med hänsyn till anförda och även andra förhållanden, såsom de låga

löner, vilka utginge till personalen, hade nämnden kommit till den uppfattningen,

att det kapital, som järnvägen tills vidare kunde förränta, om möjliga

besparingsåtgärder konsekvent genomfördes, vore obetydligt och i varje

fall icke skäligen kunde upptagas till högre belopp än 150,000 kronor. Statens

fordran syntes emellertid icke böra nedskrivas till lägre belopp än järnvägens

av nämnden uppskattade realisationsvärde, 200,000 kronor. För skillnaden,

50,000 kronor, skulle skyldighet att erlägga ränta och amortering inträda

efter fullmäktiges i riksgäldskontoret beprövande, dock i varje fall

icke förrän efter 10 år med hänsyn till att ett efter järnvägens förhållanden

avsevärt kapital behövde lånevägen anskaffas för materielens iståndsättande

och genomförande av nödvändiga förbättringsarbeten.

Från bolagets sida hade lämnats erbjudande att, därest uppgörelse träffades

enligt förestående huvudsakliga riktlinjer, den 1 juli 1927 kontant inbetala

det kapital, 150,000 kronor, för vilket ränta och amortering omedelbart

skulle fordras. Erbjudandet hade föranletts därav, att det tekniskt

sett ställde sig enklare att från olika, berörda kommuner m. fl. erhålla en

mot den erbjudna kontanta inbetalningen svarande nyteckning av preferensaktier

än att erhålla garanti för annuiteter å motsvarande belopp och

i erforderliga fall uttaga borgensbelopp från olika håll. Från statens sida

funnes givetvis ingen anledning att avböja en kontant inbetalning. Förut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 154.

sättningen från bolagets sida för berörda anordning vore emellertid, att bolaget

tillförsäkrades rätt att lämna utdelning med intill 5 procent på nämnda

preferensaktier, även om ränta å det kvarstående statslånet å 50,000 kronor

icke debiterades eller, om debiterad, icke erlades. Även detta torde böra

medgivas, då, i händelse ovannämnda 150,000 kronor ej skulle kontant inbetalas

utan förräntas och återbetalas medelst annuiteter å 5 procent, förräntning

och amortering å återstående 50,000 kronor skulle erhållas först i

den mån bolaget, efter inbetalande av berörda annuiteter å 5 procent, vore

i stånd därtill.

Slutligen hade av bolaget yrkats, att dess behov att kunna lånevägen anskaffa

visst erforderligt kapital skulle tillgodoses på det sättet, att bolaget

ägde att som säkerhet för ett lån få disponera över en första inteckning å

50,000 kronor i järnvägen. Som säkerhet för statens kvarstående fordran å

50,000 kronor skulle då lämnas en inteckning närmast härefter. Möjligen

kunde principiella betänkligheter mot en sådan anordning anföras. Sakligt

sett syntes den dock kunna väl godtagas, då säkerheten för statslånet komme

att ligga inom järnvägens halva realisationsvärde och en dylik säkerhet måste

anses fullt betryggande.

Nämnden, som genom skriftliga uttalanden från verkställande direktörerna

i Slite—Eoma och Klintehamn—Eoma järnvägsaktiebolag förskaffat sig önskvärd

garanti, dels att bolagen komme att för genomförande av härvid möjliga

besparingar upprätta gemensam trafikförvaltning, och dels att den reglering

av Slite—Eoma järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten, som

nämnden föresloge, komme, därest den godkändes av statsmakterna, att fullföljas

av järnvägsbolaget, har föreslagit följande skuldreglering:

Staten medgiver, att bolagets skuld för dess lån från allmänna järn vägslånefonden

må nedskrivas till 50,000 kronor under villkor att bolaget den

1 juli 1927 till riksgäldskontoret kontant inbetalar ett belopp av 150,000

kronor.

Som säkerhet för det kvarstående lånebeloppet skall bolaget lämna en

inteckning i järnvägen å 50,000 kronor till förmånsrätten liggande närmast

efter en inteckning å samma belopp, över vilken bolaget må äga att självt

förfoga.

Berörda lån skall förräntas och återbetalas medelst annuiteter av 5 procent,

varvid ränta beräknas efter 4 V2 procent. Ä förfallen, ej likviderad

fordran debiteras överränta med 5 procent.

Staten medgiver bolaget frihet från erläggande av annuitet å ifrågavarande

lån under tio år, räknat från den 1 juli 1927, och skall ränta under sagda

tid ej heller debiteras; ägande riksgäldsfullmäktige att från och med den 1

juli 1937 debitera ränta och påfordra erläggande av ovannämnda annuitet,

om och i den mån fullmäktige efter företagen prövning finna bolagets ekonomiska

ställning medgiva annuiteternas fullgörande.

Staten medgiver, att utdelning med intill 5 procent årligen må äga rum

å de preferensaktier till belopp av 150,000 kronor, som utgivas i och för

ovannämnda kontanta inbetalning, och detta även om annuitet å det kvarstående

lånet ur järnvägslånefonden icke debiteras, eller, om debiterad, icke

erlägges. Utdelning å bolagets övriga aktier må ej äga rum under tid, då

annuitet å statslånet icke debiteras.

För det kvarstående lånet ur järnvägslånefonden torde i övrigt i tillämpliga

delar böra gälla de bestämmelser, som från och med år 1923 tillämpas

vid utlämnade av lån från allmänna järnvägslånefonden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj:ts proposition nr 154.

För egen del anföra fullmäktige i riksgäldskontor et:

Fullmäktige anslöte sig i alla delar till det av nämnden framställda förslaget.

Möjligt vore emellertid, att svårigheter kunde uppstå för bolaget att

redan till den 1 juli 1927 anskaffa det belopp, 150,000 kronor, som skulle

erläggas kontant. Fullmäktige ville därför ifrågasätta, att, om så bleve erforderligt,

terminen för beloppets inbetalning framflyttades några månader,

dock ej längre än till den 31 december 1927. — I likhet med vad tidigare

föreslagits beträffande reglering av vissa andra järnvägsbolags skuld till

staten syntes såsom villkor för den nu ifrågavarande uppgörelsen böra krävas,

att bolaget medgåve sådan ändring av de för Slite—Boma järnväg gällande

inlösningsvilllioren, att statsverket berättigades inlösa järnvägen för en summa

av 200,000 kronor, ökad med de belopp, som framdeles kunde komma att

bindas i järnvägens fasta anläggningar och rullande materiel, men minskad

med behöriga avdrag på grund av slitning och annan teknisk värdeminskning.

Fullmäktige hava alltså förordat, att utredningsnämndens förslag med de

av fullmäktige ifrågasatta jämkningar läggas till grund för framställning till

riksdagen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt ifrågavarande förslag.

Av den på föranledande av statsmakterna verkställda utredningen framgår,

att utsikt förefinnes för staten att återfå en del av det kapital, som i

form av statslån nedlagts i Slite—Boma järnväg, därest samarbete med andra

järnvägar anordnas och därigenom en mera ekonomisk drift av järnvägsrörelsen

kan åvägabringas. Det hade visserligen varit önskvärt, om ifrågavarande

järnväg kunnat förenas med en eller flera av de andra järnvägarna

å Gotland till ett företag, enär därigenom de med en sammanslagning förbundna

fördelarna kunnat vinnas i större utsträckning. Då emellertid en

dylik sammanslagning icke varit möjlig att åvägabringa, lärer det lämpliga

under förhandenvarande omständigheter vara att förfara i enlighet med det

av utredningsnämnden framlagda förslaget, som förutsätter en gemensam

trafikförvaltning med Klintehamns järn vägarna. Ehuru detta förslag innebär,

att en nedskrivning av statens kapital- och räntefordran hos bolaget till mindre

än en fjärdedel av dess nuvarande belopp måste äga rum samt att av det

ursprungligen utlånade kapitalet ett belopp av 139,000 kronor går förlorat,

medför dock förslagets genomförande den obestridliga fördelen, att staten

omedelbart skulle återbekomma inemot hälften av statslånets ursprungliga

kapitalbelopp. Under erinran om vad jag tidigare i annat sammanhang anfört

angående olika sätt att ordna vissa andra järnvägsföretags skulder till

staten och då någon för staten förmånligare utväg att företaga den nu nödvändiga

regleringen av bolagets skuldförhållande näppeligen i nuvarande

läge står att finna, får jag tillstyrka föreliggande förslag med de av fullmäktige

i riksgäldskontoret ifrågasatta jämkningar och tillägg i de föreslagna

villkoren. Jag vill dock därvid framhålla, att om än Klinteliamnsbanorna

icke för närvarande stå inför nödvändigheten att träda i likvidation, förslag

till reglering av dessa järnvägars skulder till staten med det snaraste torde

böra underställas statsmakternas prövning.

Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Vid bifall till vad sålunda förordats torde det få ankomma på Kungl.

Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningsnämnden och

fullmäktige i riksgäldskontoret föreslagit stadga villkor för åtnjutande av

det nya lånet å 50,000 kronor ävensom meddela bestämmelser rörande

lånets förräntning och amortering m. m.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att statens den 31 december 1926 beräknade kapital- och

räntefordran hos Slite—Korna järnvägsaktiebolag må till den

del, densamma överstiger 50,000 kronor, avskrivas under de av

mig i det föregående förordade villkor.

2:o).

Härefter torde jag få anmäla framställningar, avseende reglering av de

skuldförhållanden till staten, som uppkommit genom statslån till anläggning

av Borgholm—Böda och Södra Ölands järnvägar.

Kungl. Maj: t beviljade den 11 december 1903 och den 17 maj 1907 järnvägsaktiebolaget

Borgholm—Böda respektive vissa angivna personer koncession

å järnväg om 0,8 91 meters spårvidd från Borgholm till Böda respektive

från Borgholm till Näsby, allt å Öland. För dessa koncessioner stadgades

bland annat beträffande statsverkets rätt att inlösa järnvägarna villkor

motsvarande förut omförmälda, för koncession å Slite—Roma järnväg i sådant

hänseende föreskrivna villkor. Koncessionen å järnvägsanläggningen Borgholm—Näsby

överläts sedermera jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande å Södra

Ölands jänvägsaktiebolag.

Efter förslag av Kungl. Maj:t anvisade 1904 års riksdag såsom bidrag till

anläggning av järnvägen Borgholm—Böda för år 1905 ett extra anslag av

175,000 kronor att utan återbetalningsskyldighet under vissa villkor utgå till

järnvägsaktiebolaget Borgholm—Böda.

Den 21 december 1904 respektive den 5 juli 1907 fastställde Kungl. Maj:t

kostnadsförslag för järnvägsanläggningarna Borgholm—Böda och Borgholm

—Näsby att, såvitt kostnaden skulle tagas till grund för sökt statslån, sluta

å 838,000 respektive 1,903,000 kronor samt beviljade för utförande av järnvägsanläggningarna

lån ur allmänna järnvägslånefonden av 419,000 respektive

951,500 kronor. För dessa lån stadgades villkor motsvarande ovan omförmälda

för statslån till Slite—Roma järnvägsaktiebolag föreskrivna villkor,

dock med andra tider för anstånd med räntans erläggande och för kapitalavbetalnings

påbörjande. Sålunda medgavs dylikt anstånd för högst tre år

från lyftningsdagen, dock icke utöver ett år från den dag, då järnvägen senast

skulle vara färdig och öppnad för trafik, och föreskrevs, att kapitalavbetalningen

skulle vidtaga tre år efter sistnämnda dag.

Av berörda statslån utbetaltes till järnvägsaktiebolaget Borgholm—Böda

hela beloppet och till Södra Ölands järnvägsaktiebolag 950,500 kronor.

Sedermera beviljade Kungl. Maj:t den 11 maj 1923 järnvägsaktiebolaget

Borgholm—Böda ett lån å 72,600 kronor ur handels- och sjöfartsfonden

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ls proposition nr 154.

mot borgen av de kommuner, som beröras av järnvägen. Detta belopp var

avsett att användas för avbetalning av den skuld, vari bolaget alltsedan

tiden för järnvägens byggande stått till bolagets styrelse, vars medlemmar

på grund av den beräknade anläggningskostnadens överskridande nödgats

träda emellan för att möjliggöra järnvägsanläggningens färdigställande.

Sistnämnda bolag, som aldrig kunnat erlägga vare sig ränta eller kapitalavbetalning

å 1904 års statslån, gjorde år 1924 framställning om avskrivning

av det skuldbelopp, som uppkommit genom att räntor och överräntor å

nämnda lån icke inbetalts.

I anledning av denna framställning, vilken tillstyrktes av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt fullmäktige i riksgäldskontoret, föreslog Kungl. Maj:t

i proposition, nr 107, 1925 års riksdag medgiva, att av statens fordran hos

järnvägsaktiebolaget Borgholm—Böda på grund av ovan omförmälda lån å

419,000 kronor finge under vissa angivna villkor för varje år, räknat från och

med år 1925, avskrivas ett belopp av 30,000 kronor.

Denna proposition blev av riksdagen bifallen (skrivelse nr 185).

I skrivelse den 4 augusti 1928 har järnvägsaktiebolaget Borgholm—Böda

meddelat, att järnvägens driftresultat under år 1925 icke möjliggjort den inbetalning

av annuitet å statslånet å 419,000 kronor, som stadgats såsom villkor

för avskrivning för nämnda år, och att det för de närmaste åren trots indragningar

och ytterligare besparingar ej heller syntes bliva möjligt att fullgöra

nämnda villkor, varför bolagets prekära ekonomiska läge vore oförändrat. För att

förhindra bolagets trädande i likvidation hade under de tre senaste åren

bolagsstyrelsens ledamöter medgivit avskrivning å sina fordringar hos bolaget,

och då vid 1926 års bokslut återstående delar av dessa fordringar måste avskrivas,

bleve likvidation under år 1927 oundviklig. På grund härav har bolaget

hemställt, att bolagets skuld på grund av berörda statslån måtte nedskrivas

till järnvägens realisationsvärde och att ränta finge erläggas å ett belopp,

som med hänsyn till järnvägens beräknade driftresultat prövades skäligt.

Mot bolagets framställning har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förklarat sig

intet hava att erinra.

Vidare har länsstyrelsen i Kalmar län med skrivelse den 12 januari 1927

överlämnat en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse av den 10 i samma månad,

däruti Södra Olands järnvägsaktiebolag hemställt, att bolagets skuldförhållande

till staten måtte regleras på sätt och villkor, som en av fullmäktige i riksgäldskontoret

tillsatt utredningsnämnd föreslagit i fråga om en dylik skuldreglering

för såväl detta bolag som järnvägsaktiebolaget Borgholm—Böda.

Av utredning snämndens berörda, den 28 november 1926 dagtecknade utredning,

beträffande vilken må hänvisas till handlingarna i ärendet, skall här

i korthet återgivas följande:

Efter en allmän översikt över ifrågavarande järnvägar och dei''as ekonomiska

förhållanden lämnar nämnden följande upplysningar rörande jämvägsaktiebolagens

skuldförhållanden. Järnvägsaktiebolaget Borgholm—Böda hade,

förutom ovanberörda två lån av staten å 419,000 kronor och 72,600 kronor,

två sparbankslån å tillhopa 75,000 kronor och lån av bolagsstyrelsens med
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majits proposition nr 154.

lemmar, varav kvarstode omkring 34,000 kronor. Södra Ölands järnvägsaktiebolag

hade förutom statslånet ett banklån och ett lån från ett brandförsäkringsaktiebolag

med nuvarande belopp av 80,000 respektive 14,400 kronor

ävensom en del lån å löpande räkning.

De två bolagens driftöverskott, vilka framginge, innan räntor blivit debiterade,

hade under olika femårsperioder från år 1911 uppgått till följande

belopp:

Borgholm— Södra

Böda Ölands

järnväg järnväg

kronor kronor

1911—1915 ....................................... 47,350 158,623

1916—1920 ................................... 93,614 185,907

1921-1925 ................................ 63,179 273.327

Summa 204,143 617,857

Av dessa överskott hade vid Borgholm—Böda järnväg intet och vid Södra

Ölands järnväg tillhopa endast 34,000 kronor blivit använda för likvidering

av bolagens förfallande inbetalningar till riksgäldskontoret. I stället hade

medlen disponerats dels för likvidering av andra skulder än statslånet och

dels för nyanskaffningar och förbättringsarbeten. Särskilt vid Södra Ölands

järnväg, där trafikens ökning ställt växande krav på bana och materiel, hade

stora belopp disponerats för sistnämnda syften.

Vad beträffade järnvägarnas framtidsutsikter, så vore Borgholm—Böda

järnvägs trafik stadd i sakta sjunkande, vilket förhållande finge tillskrivas

automobilkonkurrensens inträde och tillväxt. Anlädes hamn vid Byxelkrok,

komme järnvägen att mista ytterligare trafik, och denna trafikminskning finge

beräknas bliva större, om ett järnvägsspår även framdroges till hamnen. I

någon mån torde ersättning härför kunna erhållas, därest järnvägen anordnade

samtrafik och härigenom möjliggjorde, dels att paket- och ilgodstransporter

från och till fastlandet i större omfattning än nu verkställdes å järnvägen

i stället för per post, och dels att mellersta och södra Öland kunde

i ökad utsträckning hämta virke och ved från Böda. Någon höjning av

tarifferna torde icke vara att räkna med; snarare torde man under automobilkonkurrensens

tryck bliva nödgad att sänka avgifterna, även om dessa icke

kunde anses som höga. Under anförda förhållanden torde man i en framtiden

avseende beräkning icke böra.upptaga järnvägens inkomster till högre

belopp än det för år 1925 uppnådda eller 156,000 kronor. I denna inkomst

inginge en post av omkring 25,000 kronor för exportvirke, som torde bortfalla,

om hamn jämte dit ledande spår anordnades vid Byxelkrok. Järnvägens

driftkostnader syntes visserligen kunna minskas genom vissa personalinskränkningar,

men å andra sidan krävde den fasta och rullande materielens

ålder samlande av medel för dess grundliga reparation och successiva förnyelse,

varjämte en förbättring av järnvägens pension sförhållanden framstode

som ett önskemål. På grund anförda förhållanden ansåge nämnden ej

sannolikt, att järnvägens sammanlagda driftkostnader, inklusive avsättning

till förnyelsefond, skulle kunna varaktigt nedbringas under de nuvarande.

Under nu anförda förutsättningar hade nämnden icke ansett sig böra beräkna

banans framtida genomsnittliga driftöverskott till mer än 8,500 kronor. —

Vidkommande Södra Ölands järnväg syntes man beträffande såväl gods- som

persontrafiken kunna räkna med 1925 års trafikomfattning. Däremot torde

nämnda års bruttoinkomst, 481,700 kronor, med hänsyn till nödvändiga taxesänkningar

böra minskas till 424,000 kronor. Driftkostnaderna syntes med

vissa organisatoriska åtgärder i besparingssyfte kunna nedbringas från 423,700

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

kronor (år 1925) till 389,000 kronor, i vilket sistnämnda belopp dock vore

inberäknad avsättning till förnyelsefond. Härigenom skulle ett överskott av

35,000 kronor uppkomma. Då man emellertid under åren 1928—1932 såsom

följd av betodlingens inställande under år 1926 icke syntes kunna räkna med

betodling i större utsträckning än å två tredjedelar av den år 1925 med betor

besådda arealen, komme järnvägens beräknade inkomster under denna tid

att försämras, så att man icke torde böra räkna med större årligt överskott

än 15,000 kronor.

Järnvägarnas sammanlagda framtida affärsvärde, om de sammansloges, och

deras sammanlagda realisationsvärde beräknades av nämnden till 900,000

respektive 780,000 kronor.

För genomförande av önskvärda förbättringar å bana och rullande materiel

m. m. beräknades för de båda järnvägarna erforderligt ett sammanlagt belopp

av 157,000 kronor, vilket i huvudsak torde erhållas genom de förutsatta

avsättningarna till förnyelsefond eller genom kortfristiga lån, vilka amorterades

med sådana avsättningsmedel. I fråga om Borgholm—Böda järnväg torde

emellertid kapitalbehovet icke kunna till fullo tillgodoses genom förnyelsefondsmedel,

utan syntes därjämte ett belopp av 40,000 kronor behöva anskaffas

genom någon extraordinär åtgärd.

En sammanslagning av de två järnvägarna till en enhet borde i längden

medföra viss besparing i järnvägarnas sammanlagda drift- och underhållskostnader,

och den borde vidare leda till att Öland och särskilt dess norra

del erliölle bättre järn vägsförhållanden än som kunde bliva möjligt, därest

Borgholm—Böda järnväg bibeliölles som särskilt företag. Nämnden hade

kommit till den bestämda uppfattningen, att en sammanslagning av järnvägarna

borde genomföras och att staten, med hänsyn till det intresse den

såsom långivare hade att järnvägarna lämnade bästa möjliga ekonomiska resultat,

borde medverka till att en sådan sammanslagning komme till stånd

snarast möjligt.

För att ett nytt, Ölands båda järnvägar omfattande bolag skulle kunna

för framtiden såväl upprätthålla järnvägsdriften på ett tillfredsställande sätt

som ock erlägga förfallande annuiteter erfordrades, att järnvägarnas skulder

nedskreves till ett belopp, som åtminstone ej mera avsevärt överstege vad

järnvägsrörelsen kunde förränta. Det vore härvid två i viss mån samhörande

frågor, som först borde upptagas till prövning, den ena, i vilken mån staten, som

innehavare av prioriterad fordran, liggande högt över järnvägarnas sammanlagda

affärsvärde, kunde medgiva, att andra skulder än till järnvägslånefonden

överfördes till ett rekonstruerat bolag, och den andra, till vilket sammanlagt

belopp statens till järnvägslånefonden hänförliga fordringar skäligen

borde nedskrivas.

Någon avskrivning av Södra Ölands järnvägsaktiebolags skulder till enskilda

ansåge nämnden sig icke böra ifrågasätta, då något likvidationstvång icke

förelåge för nämnda bolag och då berörda skulder hittills tillåtits förräntas

och amorteras före statslånet. Däremot synes det icke rimligt, att Borgholm—Böda

järnvägsaktiebolags andra skulder än till järnvägslånefonden

helt överfördes till det nya bolaget. Nödgades järnvägsaktiebolaget Borgholm—Böda

gå i likvidation, sä. måste de kommuner och styrelseledamöter,

som iklätt sig borgen för berörda lån, inbetala desamma i deras helhet.

Järnvägens avkastning vore vidare så liten, att den vid förräntning av berörda

lån icke skulle lämna något övrigt för förräntning av det prioriterade

statslånet. Och slutligen torde det bättre situerade Södra Ölands järnvägsaktiebolag

knappast kunna medgiva, att till ett rekonstruerat bolag överfördes

större skuldbelopp av ifrågavarande slag från Borgholm—Böda järnväg

än från Södra Ölands järnväg.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. May.ts proposition nr 154.

Med hänsyn till nämnda förhållanden ansåge nämnden det innebära en

betydande eftergift från såväl statens som Södra Ölands jämvägsaktiebolags

sida, om järnvägsaktiebolaget Borgholm—Böda medgåves att till ett rekonstruerat

bolag av andra skalder än dem till järnvägslånefonden överföra ungefär

samma belopp som Södra Ölands järnvägs motsvarande skulder vid 1927

års slut. Yilka av förefintliga skulder härvid skulle överföras till det nya

bolaget, vore givetvis bolagets sak att avgöra. Därest från statens sida medgåves,

att ifrågavarande skulder reglerades på sätt nämnden här nedan komme

att föreslå och av bolagens styrelser redan i princip godkänts, skulle ett

rekonstruerat bolag övertaga andra skulder än till järnvägslånefonden till

ett belopp, som, bedömt efter de sannolikt blivande förhållandena, skulle

utgöra omkring 190,000 kronor.

Med hänsyn dels härtill och dels till att nya lån torde bliva behövliga

för anskaffande av medel till amorteringar, rörelsekapital och förbättringsarbeten

ansåge nämnden skäligt, att järnvägsföretagens skulder till järnvägslånefonden

nedskreves till ett belopp av 800,000 kronor. Det rekonstruerade

bolagets totala skuldbörda skulle då närma sig en miljon kronor.

Av det nedskrivna beloppet, 800,000 kronor, torde emellertid icke böra

krävas förräntning och amortering å större del än järnvägsrörelsen under

olika tider beräknades kunna avkasta. Sålunda torde denna del under de

fem första åren 1928—1932 kunna bestämmas till 400,000 kronor, varvid dock

frihet från gäldande av annuitet borde erhållas under de två första åren för

att bereda det nya bolaget möjlighet att bestrida ovan omförmälda, för iståndsättande

av Borgholm—Böda järnväg erforderliga kostnad av 40,000 kronor.

Efter de första fem åren borde, såvitt nu kunde förutses, annuitet kunna

utgå å mer än 400,000 kronor, och syntes lämpligen böra ankomma på riksgäldsfullmäktige

att bestämma annuitetens storlek för fem år i sänder. Då

någon annan säkerhet för det nedskrivna lånets förräntning och amortering

på nu föreslaget sätt än första inteckning i järnvägsanläggningen icke stode

att erhålla, syntes kunna förväntas, att annuiteten å berörda statslån utginge

före förräntning och amortering av andra lån, och borde vissa åtgärder vidtagas,

för att så skulle bliva fallet.

Under hänvisning till att styrelserna för Södra Ölands järnvägsaktiebolag

och järnvägsaktiebolaget Borgholm—Böda biträtt en uppgörelse enligt ovanstående

riktlinjer och förklarat sig beredda att för vederbörande bolagsstämmor

föreslå en sammanslagning av Ölands två järnvägsbolag till ett

bolag, benämnt Ölands järn vägsaktiebolag, har nämnden föreslagit följande

reglering av det nya bolagets skulder till staten:

Staten medgiver, att ett nybildat bolag, Ölands järnvägsaktiebolag, från

och med år 1928 övertager betalningsskyldigheten för de från järnvägslånefonden

samt handels- och sjöfartsfonden till järnvägsaktiebolaget Borgholm—

Böda och Södra Ölands järnvägsaktiebolag lämnade lånen och att de ur

järnvägslånefonden beviljade lånen i samband härmed nedskrivas till ett belopp

av 800,000 kronor.

Lånevillkoren för det reglerade lånet från järnvägslånefonden avfattas i

tillämpliga delar i enlighet med de bestämmelser, som numera gälla, då lån

lämnas ur fonden.

Annuitet å det nedskrivna statslånet erlägges med 5 procent. Ränta beräknas

efter 4,5 procent. Å förfallen, ej likviderad fordran debiteras överränta

med 5 procent.

Staten medgiver, dels att annuitet icke debiteras för åren 1928—1929, och

dels att tills vidare och under minst följande tre år annuitet debiteras å

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

endast 400,000 kronor, ägande riksgäldsfull mäktige att efter sagda tre års

forlopp påfordra erläggande av annuitet å ytterligare så stor del av statens

fordran, som med hänsyn till resultatet av bolagets rörelse synes framdeles

kunna förräntas och amorteras, och att efter förloppet av ytterligare fem år

samt vidare framgent för minst fem år i sänder ytterligare öka annuiteten

till dess sådan utgår för hela det belopp, till vilket statens fordran nedskrivits.

Länsstyrelsen i Kalmar luv samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hava tillstyrkt

det sålunda framlagda förslaget, länsstyrelsen dock under uttalande,

att, då för iståndsättande av Borgholm —Böda järnväg torde komma att erfordras

minst dubbelt så stort kapital som det av utredningsnämnden angivna,

40,000 kronor, det syntes önskvärt, att den ifrågasatta friheten från gäldande

av annuitet å det nedskrivna statslånet erhölles under de tre första åren.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i avgivet utlåtande anfört bland annat

följande:

Undei föiutsättning att någon inbetalning å Södra Ölands ocli Borg!•••

Böd& järnvägars statslån cj verkställdes under år 1927, komme skulden

för dessa lån att den 31 december 1927 uppgå till följande belopp:

Södra ölaiids järnväg:

Kapital ...................................

Ränta....................................

Överränta................................

Anståndsränta.................

Summa I

Borgholm —Böda järnväg:

Kapital ..................................

Ränta.....................................

Övarränta.................................

Anståndsränta..............

Summa

Icke förfallen

|~ ........ - ■"

Summa

skuld

skuld

Kr.

Kr.

Kr.

877 007

19

73 492

81

950 500

22 911

81

656 152

19

679 064

_

—

—

250 597

90

250 597

90

126 763

59

—

—

126 763

59

1026 682

59

980 242

90

2 006 925

49

371 402

97

47 597

03

419 000

16 666

71

321 786

31

338 453

02

—

—

172 230

96

172 230

96

49 806 [83

—

—

49 806

83

437 876 |B1

541 614

80

979490

81

^ id 1928 års början, da den ifrågasatta regleringen skulle äga rum, komme

bada bolagens skuld till riksgäldskontoret att sammanlagt utgöra 2,986 416

kronor o0 öre. Sedan det kvarstående skuldbeloppet 800,000 kronor’ avlaknats

därifrån, återstode en summa av 2,186,416 kronor 30 öre att avskriva.

.Detta mnebure, att 42 % av de ursprungliga lånebeloppen samt därutöver alla

upplupna räntor skulle helt och hållet gå förlorade; om man beräknade förlusten

i förhållande till hela fordringsbeloppet i kapital och räntor, komme densarnma

att stiga till ej mindre än 73 %. ■— Härvid vore emellertid att märka,

att jarnvagsaktiebolaget Borgholm—Böda under tiden efter statslånets lyftning

orkställt Ragon som helst inbetalning å detsamma. I avräkning å skulden

Södra Olands järnvägsaktiebolags lån hade visserligen några smärre likvider

bj verk:ställda under åren 1923—1925, men dessa uppginge sammanlagt

endast till 34,000 kronor, ett i jämförelse med lånets storlek synnerligen

ringa belopp. Efter skuldregleringens genomförande skulle stateii däremot

lor varje år erhålla ett minimibelopp av 20,000 kronor, något som i järn
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 15å.

förelse med förhållandena under den gångna tiden finge anses innebära en

avsevärd förbättring. På grund härav och med hänsyn till de upplysningar,

utredningsmännen lämnat angående det ekonomiska resultatet av trafiken å

de båda järnvägarna, behovet av förbättringar å Borgholm—Böda järnväg

m. m., ansåge fullmäktige, att en för staten förmånligare uppgörelse svårligen

kunde ernås. I följd härav ville fullmäktige för sin del uttala sig

för att förslaget lades till grund för ordnandet av bolagens mellanhavande

med staten.

Bullmäktige hade även granskat det framlagda förslagets detaljbestämmelser

och därvid funnit dessa vara lämpliga och väl motiverade. Några

erinringar av mindre betydelse ville fullmäktige dock framställa.

Under förutsättning att den årliga annuiteten å det efter regleringen återstående

skuldbeloppet genom särskilt beslut av fullmäktige bestämdes att

utgå med högre belopp än 20,000 kronor, men det senare skulle visa sig,

att trafiköverskottet å järnvägarna till följd av nedgående konjunkturer eller

av annan orsak ej medgåve erläggande av hela det förhöjda annuitetsbeloppet,

borde fullmäktige erhålla bemyndigande att i mån av behov nedsätta

sagda annuitet, dock att gäldenären allt fortfarande, intill dess förberörda

800,000 kronor blivit slutbetalda, hade att för varje år erlägga minst 20,000

kronor. — Härjämte torde de av nämnden föreslagna villkoren böra fullständigas

med en föreskrift, att, därest det nybildade bolaget försattes i konkurs

eller ock trädde i likvidation, den del av ifrågavarande nya lån å

800,000 kronor, som då återstode ogulden, skulle anses vara genast förfallen

till betalning. Samma stadgande borde ock meddelas för det fall, att båda

järnvägarna eller endera av dem försåldes exekutivt.

I likhet med vad av fullmäktige nyligen föreslagits beträffande Mjölby—

Hästholmens järnväg syntes såsom villkor för den nu ifrågavarande uppgörelsen

böra krävas, att Ölands järnvägsaktiebolag medgåve sådan ändringav

de för ifrågavarande två bandelar gällande inlösningsvillkoren, att statsverket

berättigades inlösa järnvägarna för en summa av 800,000 kronor, ökad

med de belopp, som framdeles kunde komma att bindas i deras fasta anläggningar

och rullande materiel, men minskad med behörigt avdrag på grund

av slitning och annan teknisk värdeminskning.

Yad slutligen anginge den av länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasatta friheten

från erläggande av annuitet å det nedskrivna statslånet under tre år

i stället för, såsom nämnden föreslagit, allenast två år, ville fullmäktige, vilka

givetvis ej utan närmare utredning vore i tillfälle att yttra sig rörande behovet

av eller kostnaden för förenämnda förbättringsarbeten ä Borgholm—

Böda järnväg, framhålla, att desamma säkerligen ej behövde företagas på en

gång utan lämpligen kunde fördelas på en följd av år, varigenom kostnaderna

bleve mindre betungande. Då det emellertid vore av vikt, att det

nya bolagets ekonomi från början byggdes på en i möjligaste mån solid

grund, ville fullmäktige emellertid ej bestämt avstyrka det av länsstyrelsen

väckta förslaget.

Såsom skäl för statsmakternas beslut år 1925 om reglering av järnvägsaktiebolaget

Borgholm—Bödas skuld till staten anfördes huvudsakligen, att

då bolaget redan samma år kunde bliva nödsakat att träda i likvidation, en

följd härav sannolikt skulle bliva, att staten nödgades övertaga och trafikera

järnvägen, en anordning, som ej minst med hänsyn till järnvägens avskilda

läge från stat sb an en ätet om möjligt syntes böra undvikas.

Av vad sedermera förekommit framgår, att bolaget, därest ej en reglering

av dess skuldförhållande till staten äger rum, måste träda i likvidation. För

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154. 77

undvikande av en dylik åtgärd tala emellertid enligt min mening alltjämt

samma skal, som år 1925 åberopades. Då det torde vara otänkbart, att

staten någonsin skulle kunna erhålla full likvid för sin fordran hos bolaget,

gäller det närmast att söka finna en sådan form för regleringen av bolagets

skuldförhållande till staten, att förlusten för statsverket blir så begränsad

som möjligt. I sådant hänseende har nu efter en ingående utredning framlagts

ett förslag, enligt vilket ifrågavarande bana skulle sammanslås med

den andra järnvägen på Öland, Södra Ölands järnväg — vars skuldförhållande

till staten jämväl synes vara i behov av reglering -— till ett företag,

benämnt. Ölands jämvägsaktiebolag, och skulle detta bolag övertaga de nuvarande

järnvägsbolagens skulder till staten och skulderna till järnvägslånefonden

samtidigt nedskrivas till ett belopp, vars förräntning och amortering

läge inom ramen för järnvägarnas förmåga. Detta belopp har i förslaget uppskattats

till 800,000 kronor. Vid bedömande av skäligheten av en så betydande

nedsättning av statens fordringar torde böra erinras, att under den

tid av omkring 20 år, varunder ifrågavarande banor trafikerats, för Borgholm—Böda

järnväg ingen inbetalning till järn vägslånefonden ägt rum och

för Södra Olands järnväg endast ett belopp av 34,000 kronor, avseende överräntor,

inlevererats. Vidare må beaktas, att konkurrensen med motorfordonstrafiken

nödvändiggör dels jämförelsevis kostsamma förbättringar av järnvägstrafiken

och dels sänkningar av taxorna, vadan järnvägarnas ekonomiska

förutsättningar nu äro sämre än för helt få år sedan. Uppmärksammas bör

ock, att forhållandena vid Borgholm—Böda järnväg icke äro tillfredsställande,

i det att järnvägsanläggningen behöver iståndsättas och personalens pensionsförhållanden

böra. ordnas på ett mera tillfredsställande sätt än nu är

fallet. Slutligen må ej heller förbises, att därest statens fordringar bibeholles

till större belopp än som nu kan antagas kunna förräntas av det

sammanslagna järnvägsföretaget, detta lätt skulle hava till följd, att intresset

att genom en rationell skötsel av företaget söka uppnå ett gott ekonomiskt

resultat slappades och sålunda statens utsikter att återfå sina fordringar

minskades. Om alltså den ifrågasätta skuldregleringen innebär stora efter

gifter från statens sida, så synes dock därmed vinnas, att det nya bolaget

erhåller en solid ställning samt att därigenom möjlighet vinnes att för framtiden

erhålla någon förräntning och amortering av det i järnvägarna nedlagda

statskapitalet. Ur. allmän synpunkt måste det även betraktas såsom

en fördel, att skuldregleringen möjliggör en sammanslagning av de båda hittillsvarande

järnvägsföretagen, vilken jämte planerade taxenedsättningar kan

förväntas medföra en väsentlig ökning av trafiken och en betydande lättnad

för Ölands näringsliv.

. Då sälunda genom föreliggande förslag såväl statens som det allmännas

intressen synas bliva tillgodosedda i den omfattning, som under nuvarande

förhållanden är möjlig och skälig, anser jag mig kunna förorda, att ifrågavarande

järnvägars mellanhavanden med staten ordnas i enlighet med sagda

förslag. Yad beträffar villkoren för den förordade skuldregleringen, har

ifrågasatts, att frihet från erläggande av annuitet å det nedskrivna statslånet

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 133 haft. (Nr 154.) 394 27 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

skulle beviljas under de tre första åren efter regleringens genomförande.

Med hänsyn emellertid till de avsevärda uppoffringar, staten enligt förslaget

nödgas göra, kan jag ej tillstyrka, att dylik frihet medgives för längre tid

än utredningsnämnden föreslagit eller två ar. I övrigt torde för skuldregleringen

ävensom det nya lånets förräntning och återbetalning lämpligen böra

föreskrivas villkor i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningsnämnden

föreslagit med de av fullmäktige i riksgäldskontoret angivna ändringar.

Härförutom synes böra stadgas, att annuiteterna å berörda nya

statslån skola erläggas före de belopp, som erfordras för förräntning och

amortering av övriga fasta lån.

Såsom av det föregående framgår, förutsätter den av mig förordade skuldregleringen,

att de nuvarande två järnvägsbolagen sammanslas till ett nytt

bolag, förslagsvis benämnt Ölands jämvägsaktiebolag. Enligt vad jag inhämtat,

hava de nuvarande järnvägsbolagen ännu icke fattat ståndpunkt till

den ifrågasatta sammanslagningen. Därest omförmälda förslag till skuldreglering

vinner riksdagens bifall, torde därför, innan Kungl. Maj.t i anledning

därav meddelar slutligt beslut i ämnet, det ankomma på Kungl. Maj:t

att, efter det sammanslagningen godkänts av järnvägsbolagen, fastställa ordning

för det nya bolaget ävensom meddela beslut angående överlåtelse av

koncessionerna å sagda bolag m. m.

Under åberopande av vad sålunda anförts far jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att statens den 31 december 1927 beräknade kapital- och

räntefordringar på grund av de järnvägsaktiebolaget Borgholm

Böda och Södra Ölands järnvägsaktiebolag beviljade statslån

å 419,000 kronor respektive 950,500 kronor må till de delar,

berörda fordringar tillhopa överstiga 800,000 kronor, avskrivas

under de av mig i det föregående förordade villkor.

Till vad departementschefen under punkterna l:o) och

2:o) hemställt, vari statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:96 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majits proposition angående avskrivning av viss del av statslån till Slite—Rama järnvägsaktiebolag in. in. a1 i texten
  2. SU 1927:34 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avskrivning av viss del av statslån till Slite—Roma järnvägsaktiebolag m. m. s. 6 i texten