Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk

1927-02-18 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:157, Angående statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

1

Nr 157.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till nyodling

och betesförbättring å ofullständiga jordbruk; given

Stockholms slott den IS februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Paul Hellström.

(Jtdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 18 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Eibbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Hellström anför:

I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln punkten 96, har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde varda riksdagen förelagd, till statsbidrag till nyodling och betesförbättring

å ofullständiga jordbruk beräkna för budgetåret 1927—1928

ett belopp av 400,000 kronor.

Jag anhåller att nu få för Kungl. Maj:t ånyo anmäla detta ärende.

Vid 1926 års riksdag väcktes två likalydande motioner, 1:149 och II: 132,

angående bidrag utan återbetalningsskyldighet till understöd av mindre

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 136 luifi. (Nr 157—169.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

odlingsföretag. Under åberopande av en utförlig motivering hemställdes i

motionerna, att riksdagen ville dels för budgetåret 1926—1927, utöver vad

Kungl. Maj:t föreslagit i nionde huvudtiteln, punkten 59, anvisa ytterligare

500,000 kronor till åtgärder under kalenderåret 1926 för höjande av det

mindre jordbruket, d. v. s. sammanlagt 800,000 kronor; dels ock bemyndiga

Kungl. Maj:t att av sagda anslag använda ett belopp av 550,000 kronor

för utlämnande, i huvudsaklig överensstämmelse med i motiveringen

framlagt förslag, av bidrag utan återbetalningsskyldigliet till understöd

av mindre odlingsföretag.

I sitt utlåtande den 23 februari 1926, nr 15, punkten 23, anförde jordbruksutskottet

följande.

»Rådande depression på åtskilliga näringslivets områden i förening med

folkmängdens tillväxt och minskade emigrationsmöjligheter gör det jämväl

enligt utskottets mening alltmer angeläget att inom landet söka bereda ökade

utkomsttillfällen. Såsom ett betydelsefullt led i dessa statens strävanden

anser utskottet ock i likhet med motionärerna böra ingå ett kraftigt främjande

av nyodlingsverksamheten. Utskottet har heller icke kunnat undgå

att tilltalas av det i motionerna I: 149 och II: 132 i sådant syfte framkomna

uppslaget, vilket synes utskottet värt allt beaktande. Då emellertid

utskottet icke äger möjlighet att endast på grundvalen av vad i motionerna

anförts bilda sig en bestämd ståndpunkt rörande det lämpligaste sättet för

frågans lösning, anser utskottet erforderligt, att frågan göres till föremål

för utredning. Denna synes utskottet lämpligen kunna ske i samband med

den utredning, som igångsatts i anledning av riksdagens skrivelse nr 150

förlidet år med begäran om utredning, huruvida och på vad sätt kolonisation

å odlingsbar jord kunde genom statliga åtgärder åvägabringas inom

landet i vidare utsträckning än vad för närvarande vore fallet.»

Med bifall till jordbruksutskottets i ämnet gjorda hemställan anhöll riksdagen

i skrivelse den 9 mars 1926, nr 75, under punkten 22, att Kungl.

Maj:t ville föranstalta om utredning rörande lämpligaste sättet för vinnande

av det i motionerna angivna syftet samt för 1927 års riksdag framlägga det

förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Den 19 mars 1926 anbefallde Kungl. Maj:t de den 6 juni 1925 tillkallade

sakkunniga för verkställande av utredning av frågan om ytterligare

åtgärder för främjande av kolonisationen å mark i enskild ägo (1925 års

kolonisationssakkunniga) att verkställa den av riksdagen sålunda begärda

utredningen och därmed till Kungl. Maj:t inkomma inom sådan tid, att

ärendet kunde föreläggas 1927 års riksdag.

Med anledning härav hava 1925 års kolonisationssakkunniga den 18

oktober 1928 avgivit utlåtande med förslag angående statsbidrag till nyodling

och betesförbättring å ofullständiga jordbruk. Utlåtandet är befordrat

till trycket och ingår i serien statens offentliga utredningar

(1926: 21).

Yttranden i ärendet hava avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen och

rikets samtliga hushållningssällskap (de senare i regel genom vederbörande

förvaltningsutskott).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 157.

3

De sakkunnigas utlåtande inledes med eu översikt av hittills vidtagna

statsåtgärder för nyodlingsverksamhetens befrämjande, varav inhämtas bland

annat följande.

Lån utlämnas från norrländska ny odlingsfonden liksom från den för

södra och mellersta Sverige avsedda allmänna nyodlings fonden. Med anlitande

av viss del av statsanslaget till höjande av det mindre jordbruket

förekommer premiering av vissa mindre odlingsföretag. I omedelbart samband

med egnahemslånerörelsen liksom den statliga kolonisationen å kronoparker

kunna premielån för nyodlings- (och nybyggnads-) arbeten utlämnas

till personer, som bilda nya jordbruksegnahem, liksom kontant odlingshjälp

till innehavare av kolonat, skogstorp och odlingslägenheter å kronoparker i

de sex nordligaste länen. Vissa mera tillfälliga anordningar hava också

vidtagits till odlingsarbetets stimulerande. Under världskriget inrättades

sålunda en omfattande statlig odlingsorganisation, vilken bland annat hade

att fördela i särskild ordning anvisade statsanslag utan återbetalningsskyldighet

till nyodling, betesförbättring m. m. Vid några tillfällen, nämligen

1922 och 1926, hava därjämte statsbidrag utan återbetalning sskyldighet

anvisats ur arbetslöshetsanslaget för att inom Norrbottens län befrämja

odling sverksamhet å sådana smärre jordbruk, där innehavaren på grund

av rådande arbetslöshet vore i behov av vidgad odling.

1 en särskild avdelning lämna de sakkunniga därefter en allmän motivering

till av dem föreslagna åtgärder. Härav inhämtas i huvudsak

följande.

De sakkunnigas allmänna . uppdrag avsåge utredning av frågan om åtgärder

i syfte att öka befolkningens möjligheter att genom erhållande av

självständiga, bärkraftiga smärre jordbruk i vidgad omfattning vinna

bärgning och sysselsättning. De sakkunniga hade från början riktat sin

uppmärksamhet icke blott på frågor, som avsåge bildande av nya jordbruk

och dylikt, ulan även på spörsmålet om erforderlig utveckling av äldre,

ofullständiga jordbruk. Den senare frågan vore av utomordentlig vikt. I

vårt land funnes ett mycket stort antal jordbruk av den ringa omfattning,

att de i3a grund av otillräcklig areal odlad jord icke gåve sina brukare

arbete och utkomst. Med statistiska uppgifter belystes detta närmare.

Det vore av vikt, att sådana of ullständiga jordbruk, som härtill ägde förutsättningar,

kunde utvecklas till större bärkraft. Många av dessa vore i

trängande behov av utvidgning och förbättring. Åtskilliga av de med allt

för små jordbruk förenade olägenheter bortfölle vid något större jordbruk,

såsom att bättre proportion ernåddes mellan byggnadskapitalet och jordvärdet,

att dragarfrågan kunde ordnas på ett ekonomiskt lämpligare sätt,

att jordbruksredskapen kunde bättre utnyttjas m. m. Då det minsta jordbruket

merendels icke skänkte tillräcklig utkomst åt familjen, måste extra

arbetsförtjänster oftast sökas utanför hemmet. Därvid komme småbrukarna

att trängas med övriga arbetssökande, och särskilt under ogynnsamma konför

industrien och skogsbruket uppstode konkurrens om arbetstillfällena.

Bland innehavarna av de minsta jordbruken vore den uppfattningen

allmänt utbredd, att det vore av betydelse, om deras jordbruk kunde

utvidgas.

Dessa små jordbruk erbjöde i många fall eu utmärkt utgångspunkt för

kolonisation på naturlig väg. På grundval av vad som redan funnes i

Den föreslagna

understödsverksa

råhetens

betydelse

och

sy j lemål.

1925 åra

kolomsationasakkunniga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

hus, åker, inventarier m. m. kunde, genom successivt och på många platser

samtidigt bedrivet arbete med nyodlingar och produktiva förbättringar,

väsentliga resultat nås.

Arbetet på förbättring av ofullständiga jordbruk borde i främsta rummet

inriktas på vidgning av den odlade arealen. I vissa fall erfordrades härför

förvärv av »tillskottsjord», en fråga vartill de sakkunniga ämnade återkomma

i sitt slutbetänkande. En annan angelägenhet vore uppodling av

mark, som redan innehades av dessa småbrukare. En utav de sakkunniga

verkställd undersökning hade givit vid handen, att särskilt i vissa trakter

ganska god tillgång funnes på odlingsjord, som lämpade sig att utnyttjas

för odling å ofullständiga jordbruk.

Då jord, som möjligen kunde räknas såsom odlingsbar, icke alltid nådde

sin mest ekonomiska och tjänliga användning, om den odlades till åker

utan om den utnyttjades till rationella beten, borde understöd till vidgat

utnyttjande av den produktiva jorden icke begränsas att blott avse nyodling

till åker utan även befrämjande av en rationell beteskultur å oodlad jord.

Genom sådan beteskultur vunnes möjlighet att, på det sätt jordens beskaffenhet

i dylika fall anvisade såsom det mest ändamålsenliga, förkovra

jordbrukets produktivitet och bereda innehavaren ökade utkomstmöjligheter,

vartill korum c betydelsen, att man småningom sökte åstadkomma en rationell

klyvning mellan mark för skogsbruk och betesmark.

Det kraftigare befrämjande av nyodling och betes förbättring till förstärkning

av smärre jordbruk, som alltså borde genom statens medverkan komma

till stånd, torde ej kunna genomföras och lända till önskat resultat enbart

medelst nuvarande anordningar, av vilka utlåningen från nyodlingsfondema

vore den viktigaste. Denna utlåning hade märkbart minskats i omfattning,

och erhållna resultat vore numera ganska begränsade. Ofta torde de småbrukare,

som vore mest i behov av hjälp till odling, icke kunna upptaga

dessa lån, enär de hade svårt att skaffa härför erforderlig säkerhet. Hithörande

verksamhet torde sålunda böra kompletteras med ytterligare åtgärder

i syfte att stimulera till kraftigare och allmännare verksamhet för den

odlade arealens ökning.

I detta hänseende syntes den i motionerna anvisade vägen med direkta

statsbidrag böra beträdas. Statens härmed förenade ekonomiska uppoffringar

torde vara påkallade av den stora samhälleliga betydelse, som ett sådant

bygdbrytningsarbete, avsett att på ett smidigt och naturligt sätt öka befolkningens

försörjningstillfällen av egna jordbruk, otvivelaktigt innebure.

De sakkunniga hava alltså förordat åtgärder att genom statsbidrag utan

återbetalningsskyldighet befordra nyodling och betesförbättring a vissa mindre

jordbruk. I ett förslag till kungörelse angående statsbidrag till nyodling

och betesförbättring å ofullständiga jordbruk hava de sakkunniga utformat

de särskilda detaljbestämmelser, som de ansett böra gälla för berörda

understödsverksamhet. Till detaljerna i detta förslag, som torde såsom

bilaga A fogas till detta protokoll, ämnar jag sedan återkomma.

stranden. I samtliga yttranden i ärendet gives full anslutning till vad de sakkunniga

anfört i förenämnda allmänna motivering.

Lantbruksstyrelsen har funnit utökning genom nyodling och betesförbättring

av ofullständiga jordbruk vara väl värt statsunderstöd. Hushållningssällskapen

hava enstämmigt hälsat förslaget med stor tillfredsställelse

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposiu15? 5

och ansett att det vore agnat att medföra synnerlig gagn. Därvid har

bland annat iramhallits, att förslaget grundats på den viktiga tanke att

kolonisationen borde anknytas till befintliga jordbruk, något sum vorden

bästa och säkraste formen för vidgad bygdbrytning. Några hushållningssällskap

i Norrland hava betonat, att knappast någon annan åtgärd än den

föreslagna vore mera ägnad att föra jordbruket framåt i denna landsända.

fio hushållningssällskap (Stockholms läns och stads, Kalmar läns norra,

Kalmar läns södra, Blekinge läns, Malmöhus läns, Hallands läns, Västmanlands

läns, Kopparbergs läns, Gävleborgs läns och Västerbottens läns) hava

lämnat de sakkunnigas uttalanden och förslag utan varje erinran, medan

de återstående sexton sällskapen liksom lantbruksstyrelsen och statskontoret

hava tillstyrkt iörslaget i allt väsentligt men framställt vissa erinringar

i fråga om detaljbestämmelser.

Från Östergötlands läns och Västernorrlands läns hushållningssällskap

har ifrågasatts den utvidgning beträffande den föreslagna understödsverksamhetens

allmänna ändamål, att statsbidrag borde lämnas icke blott för

nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk utan även — såsom

av förstnämnda hushållningssällskap förordats — till planmässig torrläggning

av redan odlad åker medelst rörtäckdikning eller — såsom uttalats

inom det senare hushållningssällskapets förvaltningsutskott — till understöd

i vissa fall för iståndsättande av gammal åker.

hör beredande av ökade utkomstmöjligheter åt landets växande befolk- Departementsning

är det av stor vikt, att jordbrukskolon i sationen befrämjas genom åt- chef“-

gärder för underlättande av så väl nybildning av jordbruk som även

utveckling av sådana äldre jordbruk, som på grund av ringa areal odlad

jord icke skänka sina innehavare full bärgning. Den senare formen av

kolonisation, som alltså avser s. k. ofullständiga jordbruks utveckling till

större bärkraft, är en angelägenhet av mycket stor samhällelig betydelse

•samt bygger på en praktisk och naturlig grund. Liksom de sakkunniga

och de, som yttrat sig 1 ärendet, anser även jag, att berörda verksamhet

genom lämpliga statsåtgärder bör befrämjas.

Jag övergår nu att angiva min ståndpunkt till de av de sakkunniga

föreslagna särskilda bestämmelser, som skulle reglera den ifrågasatta understödsverksamheten.

Därvid kommer jag att särskilt uppehålla mig vid

sådana spörsmål, där erinringar mot förslaget framställts i avgivna yttranden.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle statens bidrag avse att åstadkomma AU» ännu

förbättring och ändamålsenlig utveckling av sådana ofullständiga jordbruk, Jorutsättsom

på grund av ringa areal åker eller kultiverad betesmark icke gåve drayj er- *"

respektive brukare erforderlig utkomst av jordbruket. Sålunda skulle stats- hållanaebidrag,

i den mån tillgängligt anslag det medgåve, utlämnas i närmare I)csakkllnnigastadgad

ordning för att befrämja uppodling till åker av härför lämplig

s. 6 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

6 Kuncjl, M^as Proposition Nr 157.

odlingsbar jord (ny oterig sbidrag) eller för att befordra rationell beteskultur

å icke odlad jon* ''(betesförbättringsbidrag). Såsom förutsättning för bidrags

f*rhu,llande skulle gälla, att sammanlagda arealen odlad jord å jordbruket i

fråga icke överstege tio hektar; att jordbruket icke brukades gemensamt

med annat jordbruk av den storlek, att de gemensamt brukade jordbrukens

tillhopalagda areal av odlad jord överstege tio hektar; samt afl lån eller

bidrag av allmänna medel icke i annan ordning beviljats för ifrågavarande

nyodling eller betesförbättring. Nyodlingsbidrag och betesförbättringsbidrag

skulle beviljas den, som brukade fastigheten, oberoende av om han vore

dess ägare eller ej och, i sistnämda fallet, oberoende av brukmngstidens

längd.

I några yttranden hava erinringar framställts mot den föreslagna maximiarealen,

10 hektar odlad jord.

Lantbruksstyrelsen har ifrågasatt, dels att eventuellt förekommande kultiverad

betesmark även skulle inräknas i arealsiffran, dels att arealgiänsen

skulle sänkas till åtta hektar. Där tio hektar ej gåve full bärgning under

normala förhållanden, berodde detta i allmänhet ej på for liten areal utan

därpå, att förefintlig åker sköttes allt för bristfälligt. I sådana fall borde

hjälpen givas på andra områden än nyodling. Uppsala läns hushållningssällskap

har framhållit att, då det påräkneliga beloppet kunde befaras bliva

otillräckligt, så att sträng gallring erfordrades, maximiarealen åker borde

åtminstone i början nedsättas till fem eller möjligen sex hektar.

Å andra sidan hava Södermanlands läns, Kristianstads läns och v armlands

läns hushållningssällskap funnit det önskvärt, att även något större

jordbruk kunde komma i åtnjutande av bidrag. I sådant hänseende itragasättes

höjning av maximiarealen åker till åtminstone femton hektar, respektive

tolv och femton hektar. Därvid har Värmlands läns hushållningssällskap

dock ifrågasatt höjning blott där betesförbättringsbidrag ifrågakomme.

I sex yttranden (från lantbruksstyrelsen samt Jönköpings lans, Göteborgs

och Bohus läns, Älvsborgs läns norra, Älvsborgs läns södra och Västernorrlands

läns hushållningssällskap) har ifrågasatts införande av ytterligaie

ett allmänt villkor för bidrags erhållande, nämligen att å gården redan

befintlig åker och kultiverad betesmark vore väl hävdad och i gott skick.

Till stöd för detta yrkande har framhållits, att malet för all nyodling

vore ökad produktion. ''Detta mål borde först eftersträvas genom ordenligt

brukande av redan odlad jord. Sättet, varpå en person skotte sin redan

odlade åker, vore ett uttryck för, huru han korame att vårda den jord,

han vunne genom odling. Den, som ej vårdade sig om redan innehav

åker, borde ej få understöd till dennas vidgning genom nyodling.

I två yttranden har den uppfattningen kommit till uttryck, att blott

redan befintliga jordbruk borde ifrågakomma till bidrags erhållande, enär

det ej rimligen kunde begäras, att staten skulle medelst ifråga\ aiande bidrag

förhjälpa till uppkomsten av nya jordbruk från ingen eller så ringa början,

att någon egentlig jordbruksrörelse icke kunde sägas hava förekommit på

fastigheten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

7

I anledning av vad de sakkunniga föreslagit i fråga om bidrag även till

arrendatorer hava lantbruksstyrelsen och Uppsala läns hushållningssällskap

ifrågasatt, att för bidrags erhållande i dylikt fall garanti — eller åtminstone

relativ visshet — borde finnas om bibehållande av arrendejordbruket såsom

enskild brukningsdel.

För min del ansluter jag mig i huvudsak till de sakkunnigas förslag i Departeförevarande

del. mentschefe

Den i några yttranden föreslagna förhöjningen av maximiarealen synes

med hänsyn till verksamhetens allmänna syfte ej påkallad eller lämplig*

Större fog synes finnas för kravet på maximiarealens nedsättning. Då emellertid

bidrag över huvud taget ej kan ifrågakomma med mindre ändamålet är att

utveckla sådana ofullständiga jordbruk, som på grund av ringa areal

ej skänka brukaren utkomst, samt då enligt § 2 i förslaget komme att

sörjas för företrädesrätt för den, som för sin bärgning är mest i behov av

vidgad areal åker och kultiverad betesmark, har jag ansett mig böra så

till vida godtaga den av de sakkunniga föreslagna arealbegränsningen, att

jag förordar, att bidrag icke må utgå, därest förutvarande areal åker jämte

den till uppodling till åker medelst bidraget ifrågasatta arealen överstiger

10 hektar.

Vidare torde böra införas en föreskrift av innebörd, att för bidrags erhållande

jämväl bör fordras, att vederbörande bidragssökande vinnlagt sig

om nöjaktig skötsel av sitt jordbruk.

I motsats till vad som uttalats i några yttranden anser jag, att den omständigheten,

att ett jordbruk nyligen bildats och av sådan anledning innehåller

synnerligen ringa areal odlad jord, icke bör utesluta bidrags utgående,

för så vitt samtliga stadgade villkor för övrigt äro uppfyllda.

Den mot förslaget framkomna erinran, att bidrag ej borde utgå till

arrendator, om ej viss säkerhet funnes för arrendejordbrukets bibehållande

såsom enskild brukningsdel, föranleder mig ej ifrågasätta ändring i för''

slaget men väl till det uttalandet, att bidrag i allmänhet ej torde böra

beviljas innehavare eller brukare av sådant jordbruk, som veterligen inom

en nära framtid kommer att upphöra att vara självständig brukningsdel

av den art, varom här är fråga.

Vad de sakkunniga ifrågasatt under § 2 i förslaget biträdes av mig.

Företrädesrätt

till

bidrag.

Departemontschefen.

De sakkunniga hava under § 3 föreslagit, att nyodlingsbidrag må kunna Bidragets

uppgå till högst hälften av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än De^sakkun250

kronor för hektar av den jord, som vore avsedd att nyodlas. Betes- '' niga.

förbättringsbidrag skulle få utgå till likaledes hälften av den beräknade

kostnaden, dock icke till mer än 125 kronor för hektar. Bidragstagare

skulle icke få beviljas nyodlings- och betesförbättringsbidrag till högre

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Y Urandeii

Departements
chefen.

belopp än tillhopa 500 kronor; doek kunde fastighetens brukare, utan

hinder av att sådant bidrag redan åtnjutits för fastigheten, kunna ånyo*

beviljas bidrag, för så vitt för tidigare bidrag föreskrivna arbeten blivit,

i vad på honom berodde, utförda samt de allmänna förutsättningarna för

bidrags erhållande fortfarande vore för handen.

I fråga om den kostnad, som skall ligga till grund för bidrags beräknande,

hava de sakkunniga föreslagit, att i kostnaden för nyodling finge

inräknas själva odlingsarbetet och den härför erforderliga dikningen, men

ej mera omfattande upprensning eller fördjupning av avloppsdiken och ej

heller sådan dikning eller vattenavledning, vartill iån eller bidrag av statsmedel

förut utgått. I kostnaden för betesförbättring finge inräknas röjning,

dikning, planering, kalkning och grundgödsling samt fröanskaffning och

stängseluppsättning, i den mån dessa åtgärder erfordrades för ändamålet

och lån eller bidrag av statsmedel icke på annat sätt härför utgått.

I fråga om bidragens storlek har Norrbottens läns hushållningssällskap

ifrågasatt, att det till förebyggande av bidragens bortplottrande i små

poster med åtföljande relativt höga förrättningskostnader borde stadgas,

att bidrag ej finge utgå, om nyodlingsarealen understege Va hektar eller

vid betesförbättring motsvarande areal, eller ock att bidrag i intet fall

finge utgå, för så vitt det ej skulle belöpa till minst 50 kronor för varje

fastighet. Lantbruksstyrelsen har funnit viss begränsning av återupprepade

anspråk på bidrag till samma fastighet vara önskvärd och har i sådant

hänseende föreslagit, att sammanlagda bidragen till en och samma fastighet

icke finge i något fall överstiga 1,000 kronor.

Beträffande beräkningen av kostnaderna har Skaraborgs läns hushållningssällskap

förordat, att i kostnaden för nyodling även finge inräknas

eventuellt erforderliga mera omfattande upprensningar eller fördjupningar

av avloppsdiken, enär det vore svårt att särskilt vid mindre odlingsföretag

hänvisa sådant arbetes stödjande till statens avdikningsanslag, där laga

syneförrättning med dryga kostnader fordrades. Lantbruksstyrelsen har

icke haft något att erinra mot att i kostnaden för betesförbättring finge

inräknas sådan röjning, som skedde genom upprötning av växande träd

och buskar och sålunda medförde ett bestående värde, varemot styrelsen

ansåge, att i kostnaden ej borde inräknas nedhuggning, och detta så mycket

mindre som därvid vunnet virke och bränsle, åtminstone i många fall, väl

täckte kostnaden för arbetets utförande.

I det från Norrbottens läns hushållningssällskap framförda önskemålet

om begränsning nedåt av bidragets storlek ligger ett visst berättigande. Det

torde dock kunna förutsättas, att hushållningssällskapen själva komma att

tillse, att bidragen ej bortplottras i allt för obetydliga belopp, vadan jag ej

anser det nödvändigt, att bestämmelser härom intagas i den grundläggande

författningen.

Lantbruksstyrelsens förslag, att bidrag för samma fastighet icke i något

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

9

fall finge överstiga 1,000 kronor, kan jag ej förorda, enär det knappast

vore berättigat att generellt utestänga en bidragssökande, som väl fyllde

alla övriga förutsättningar, endast därför, att för fastigheten tidigare och

kanske under en förutvarande brukares tid utgått bidrag till visst belopp.

Däremot anser jag vad lantbruksstyrelsen och Skaraborgs läns hushållningssällskap

anfört angående beräkning av den till grund för bidragets

tillmätande liggande kostnad vara av beskaffenhet att böra, i överensstämmelse

med vad sålunda anförts, föranleda ändring av de sakkunnigas

förslag.

De sakkunniga hava under § 4 föreslagit, att ansökan om bidrag skulle,

åtföljd av vissa angivna förrättningshandlingar — däribland karta över

företaget, då fråga vore om nyodling — ingivas till vederbörande hushållningssällskap.

Under § 5 har i huvudsak ifrågasatts, att hushållningssällskap, som

önskade erhålla statsanslag för utlämnande av bidrag, skulle till lantbruksstyrelsen

därom ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning, och skulle det

åligga lantbruksstyrelsen att med eget utlåtande överlämna ansökningarna

till Kungl. Maj:t.

I § 6 föreslås, att statsanslag, som Kungl. Maj:t beviljat hushållningssällskap,

skall få lyftas i statskontoret mot avlämnande av förbindelse från

sällskapet att dels använda statsanslaget för utlämnande av bidrag enligt

härför gällande föreskrifter dels ock under vissa förutsättningar återbetala

statsanslaget eller del därav.

I specialmotiveringen till § 4 hava de sakkunniga anfört i huvudsak

följande rörande verksamhetens organisation.

Verksamheten borde, åtminstone tillsvidare, handhavas av hushållssällskapen

under lantbruksstyrelsens kontroll. Hushållningssällskapens tjänstemän

vore de, som i allmänhet bäst lämpade sig för uppgiften att planlägga

odlings- och betesförbättringsföretag. De ägde ock nödig personalkännedom.

Därest hela förvaltningen överlätes till sällskapen, torde den ifrågasatta

verksamheten utan extra kostnad för statsverket kunna utföras på fullt

nöjaktigt sätt. Sällskapen torde nämligen hava sådant intresse för den

verksamhet, som bär avsåges, att de kunde antagas vara villiga att åtaga

sig detta arbete utan någon ersättning i form av förvaltningsbidrag eller

dylikt.

Fördelningen av bidragen borde verkställas av sällskapens härför utsedda

förvaltningsorgan, hos vilka avgörandet alltså borde ligga beträffande de

enskilda bidragens beviljande. Detta innebure en väsentlig skiljaktighet i

förhållande till ordningen för nyodlingslåns beviljande, där varje låneärende

droges inför lantbruksstyrelsens prövning. Utan att vilja bestrida,

att ett sådant centralt prövande av ärendena kunde innebära viss trygghet

mot missbruk och garanti för enhetlig handläggning, samt väl inseende, att

utlämnandet av statsbidrag utan återbetalningsskyldighet vore en än mera

grannlaga uppgift än beviljandet av lån, ville sakkunniga dock förorda

den förenklade anordning, som bidragsbeviljande direkt av sällskapen inne
-

Ansökan om

bidrag och

statsanslag

för ändamålet•

Statsanslagens

utbekommande

Organisationen.

Sakkunniga.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Yttranden.

bure. Härigenom besparades omgång, och sällskapen ställdes inför uppgiften

att på eget ansvar omliänderhava medlen i och för ändamålsenlig

användning, allt givetvis under inseende och kontroll av lantbruksstyrelsen.

Sådant förfarande med hushållningssällskapen såsom beslutande under central

statsmyndighets kontroll tillämpades redan i fråga om t. ex. egnahemslån,

lån från täckdikningslånefonden och premielån åt egnahemslåntagare. Detta

direkta förfarande torde hava visat sig medföra snabbare behandling och

mindre arbete för de förmedlande ortsorganen, och ej heller torde statsverket

eller det allmänna i övrigt därigenom kunna anses hava haft olägenheter,

utan snarare tvärtom.

Lantbruksstyrelsen har ansett, att de sakkunnigas förslag rörande ordningen

för bidrags beviljande vore mindre välbetänkt. Styrelsen har i

stället ifrågasatt en anordning, som närmare anslöte sig till sättet för

sökande och beviljande av lån ur nyodlingsfonderna; och har styrelsen därvid

anfört i huvudsak följande.

Då enligt de sakkunnigas förslag sällskapens ansökningar om statsanslag

icke behövde åtföljas av några uppgifter angående antalet, omfattningen

och arten av de företag, vilka vore avsedda att utföras med stöd av bidragen,

bleve varje möjlighet till saklig granskning av ansökningarna och

skälig avvägning av de till olika sällskap utgående beloppen utesluten. För

att den av de sakkunniga ifrågasatta uppsikten och kontrollen från styrelsens

sida skulle kunna bliva effektiv, vore en granskning av varje särskilt

företag nödvändig. En i efterhand utövad uppsikt bleve ej av reellt värde.

Med hänsyn härtill borde föreskrivas, att ansökning om statsanslag skulle

vara åtföljd av redogörelse och uppgifter angående varje särskilt företag i

huvudsaklig överensstämmelse med vad i sådant avseende funnes stadgat

beträffande ansökning om statslån till nyodling och betesförbättring. I betraktande

av den större vikt, som i förevarande fall — med hänsyn till

understödets karaktär av bidrag — borde läggas vid granskningen av uppgjorda

kostnadsberäkningar, torde därutöver särskild uppgift böra lämnas

angående det vid nämnda beräkningar tillämpade dagsverkspriset. Någon

inskränkning i sällskapens möjlighet att med hänsyn till föreliggande

lokala förhållanden utnyttja sällskapen tilldelade medel skulle härigenom

ej ske.

Statskontoret har biträtt vad lantbruksstyrelsen sålunda föreslagit.

Hushållningssällskapen hava utan undantag varit eniga med de sakkunniga

däri, att verksamheten borde anförtros åt sällskapen under lantbruksstyrelsens

kontroll.

Emellertid hava tolv sällskap (Uppsala läns, Jönköpings läns, Kronobergs

läns, Gotlands läns, Kristianstads läns, Göteborgs och Bohus läns, Älvsborgs

läns norra, Älvsborgs läns södra, Skaraborgs läns, Örebro läns, Västernorrlands

läns och Jämtlands läns) ifrågasatt, huruvida icke sällskapen i någon

form borde beredas ersättning av statsmedel för de med verksamheten

förenade kostnader och arbeten. Därvid har i allmänhet anförts följande

synpunkter.

Utan tvivel hade sällskapen sådant intresse för denna verksamhet, att de

gärna ville påtaga sig det härmed förenade arbetet. Men verksamheten

komme att medföra rätt väsentligt ökat arbete och draga åtskilliga expedi
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

11

tions- och förrättningskostnader. Sällskapens tjänstemän, särskilt jordbrukskonsulenter

och vandringsrättare, hade redan nu mycket arbete. Sällskapens

ekonomi vore i många fall hårt ansträngd. Någon ersättning av

statsmedel för täckande av de med verksamheten förenade kostnader vore

därför önskvärd.

I ett yttrande har föreslagits ett förvaitningsbidrag av 5 procent å beloppet

av under året förmedlade bidrag. I vissa andra yttranden har pekats

på höjning av det allmänna statsanslaget till sällskapen såsom lämplig

åtgärd. Några sällskap hava ifrågasatt statsanslag till anställande av ytterligare

jordbrukskonsulenter eller vandringsrättare.

Beträffande de sakkunnigas förslag rörande de handlingar, som skulle

åtfölja enskild bidragssökandes ansökan, har Örebro läns hushållningssällskap

ansett, att karta över odlingsföretag ej vore nödvändig vid mindre

företag, såsom där blott */ä hektar eller därunder skulle odlas. Upprättandet

av karta skulle draga kostnader, och kostnaderna för planläggningen

borde hållas nere i förhållande till bidragens storlek.

Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till vad de sakkunniga föreslagit i Departements,

fråga om verksamhetens organisation och ordningen för bidrags och stats- chefen''

anslags sökande och beviljande. I anslutning härtill biträder jag den

uppfattningen, att prövningen och avgörandet av enskilda bidragsansökningar

lämpligen bör decentraliseras till hushållningssällskapen. Sedan varje sällskap

beviljats visst statsanslag för året, torde det alltså böra ankomma på

vederbörande sällskap att, inom anslagets ram och under noggrant iakttagande

av gällande föreskrifter, besluta om bidrags beviljande. Vad lantbruksstyrelsen,

under instämmande från statskontoret, anfört om svårigheten

att, på förhand och utan tillgång till detaljuppgifter om varje enskilt

nyodlings- och betesförbättringsföretag, fördela tillgängligt anslagsbelopp

mellan sällskapen, synes mig icke vara av beskaffenhet att böra tillmätas

avgörande betydelse. Erfarenheten från fördelning av statslån ur t. ex.

egnahemslånet''onden och anslag för vissa andra ändamål giver vid handen,

att det även utan tillgång till uppgifter om det sökta beloppets detaljanvändning

går för sig att företaga en nöjaktig fördelning av tillgängligt

belopp emellan de olika sällskapen.

Med anledning av det från vissa hushållningssällskap framställda önskemålet

om ersättning av statsmedel för täckande av sällskapens med verksamheten

förenade kostnader vill jag framhålla, att Kungl. Maj:t i årets

slatsverksproposition föreslagit förhöjning av det allmänna statsanslaget

tid sällskapen, att det icke synes lämpligt att för varje enskild gren av

sädskapens verksamhet införa särskild form av statligt förvaitningsbidrag,

att den nu ifrågasatta verksamheten måste anses vara av så stort intresse för

ger,omförandet av sällskapens allmänna uppgift, att de borde kunna åtaga

sig det härmed förenade arbetet, även om detta till äventyrs skulle kräva

vissa ekonomiska uppoffringar från sällskapens sida, samt att dessa uppoffringar

under alla omständigheter torde bliva obetydliga, då bidragsverk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

samheten säkerligen torde medföra någon minskning i arbetet med skötseln

av nyodlingslånen, för vilken verksamhet intet särskilt statsbidrag utgår till

förvaltningskostnader. Jag anser mig på grund härav sakna anledning att

i detta'' sammanhang förorda ytterligare ökning i statsanslagen till uppehållande

av hushållningssällskapens verksamhet.

Det av Örebro läns hushållningssällskap framställda förslaget, att karta ej

borde krävas vid mindre odlingsföretag, föranleder det uttalandet från min

sida, att karta över företaget torde behöva biläggas ansökning om nyodlingsbidrag

endast i sådant fall, där detta för företagets bedömande och

kontroll belinnes vara av nöden. I regel torde därvid en kartskiss av enkel

beskaffenhet vara tillfyllest. En ändring i hithörande hänseende torde

följaktligen böra vidtagas i de sakkunnigas förslag.

stats- De sakkunniga hava i § 7 föreslagit att, innan någon del av beviljat

^lyftande bidrag må utbetalas, kontrakt skulle upprättas mellan det bidragsbevilm.

m. jande hushållningssällskapet och bidragstagaren samt att i kontraktet bene

sakkunniga. stämmelser i — bland annat — följande avseenden skulle intagas, nämligen

angående a) arten och omfattningen av samt den beräknade kostnaden för

företaget, b) den tid, då varje arbete skulle vara fullbordat, samt c) bidragets

storlek ävensom tid och ordning för bidragets utbekommande. I

sistnämnda hänseende borde därvid avtalas, att bidraget skulle utbetalas i

av sällskapet fastställda terminer, i den mån föreskrivet arbete vederbörligen

utförts och avsynats av jordbrukskonsulent, vandringsrättare eller annan

person, som sällskapet därtill utsåge.

yttranden. Från Uppsala läns och Skaraborgs läns hushållningssällskap har framhållits,

att bidragets utbetalning i terminer i mån av arbetets fortgång

skulle kräva syner och täta besök med jämförelsevis stora kostnader, för

så vitt bidragstagaren ej skulle alltför länge få vänta på medels utbekommande.

Därför ifrågasattes eu utbetalningsordning, som närmare anslöte

sig till utbetalningssättet vid premielån, t. ex. att bidragstagaren ställde

borgen för arbetets utförande, varefter han omedelbart i förskott utfinge

*/t av bidraget samt återstående ]då arbetet vederbörligen avsynats

och godkänts.

Från några håll liar förordats, att i kontraktet skulle stipuleras viss

skyldighet för bidragstagare att underhålla de företag, vartill bidrag utgått.

Särskilt ifråga om betesförbättringsföretag har det ansetts nödvändigt

att skapa garanti för det framtida underhållet.

« Östergötlands läns hushållningssällskap har sålunda framhållit, att åtskilliga

betesförbättringar blivit förfelade, därför att de ej underhållits.

Garanti för betesförbättringars vidmakthållande kunde vinnas, om viss del

av bidraget innehölles under två år efter företagets fullbordande och därefter

utbetaltes endast under förutsättning, att bidragstagaren under denna

tid verkställt godkänd »skottslåtter» (som avsåge att dels förhindra betesmarkens

förnyade igenväxning med buskvegetation och dels uttömma närings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

förrådet i de efter avverkningen eller röjningen kvarlämnade i jorden befintliga

delarna av trädvegetationen) samt i övrigt vidtagit andra till säkerställande

av företagets fortsatta utnyttjande föreskrivna åtgärder. Ett annat

sätt vore att föreskriva skyldighet för bidragstagarna att vid bristande

underhåll av betes Eörbättringen återbetala viss del, exempelvis 50 procent

av utbekommet bidrag.

Liknande synpunkter hava framhållits av Skaraborgs läns hushållningssällskap,

som ifrågasatt underhållsskyldighet av betesmarken under

förslagsvis fem år, ävensom i viss mån av Västernorr lands läns hushållningssällskap.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att bidragstagare i kontraktet skulle

tillförbindas att vederbörligen underhålla med statsbidrag utförda nyodlingsoch

betesförbättringsarbeten, så länge han kvarstode såsom ägare eller brukare

av den mark, vartill bidrag utgått. Viss påföljd, exempelvis återbetalning

av någon del av lyftat bidrag, syntes jämväl böra föreskrivas, därest

försummelse i underhållet konstaterades och dylik försummelse icke

bleve efter tillsägelse avhjälpt. Någon säkerhet för förbindelsens fullgörande

torde icke lämpligen böra sättas i fråga.

Jag biträder i huvudsak de sakkunnigas förslag om ordningen för bidrags

utbetalande men förutsätter, att föreskrifterna härom så tillämpas, att å

ena sidan bidragstagares berättigade intresse att utfå medel för verkställt

arbete ej onödigtvis eftersättes men å andra sidan utbetalningsterminerna

bestämmas med hänsyn till angelägenheten att förebygga täta utbetalningar

av småbelopp med åtföljande fördyrande synekostnader.

Vad angår frågan om skyldighet för bidragstagare att underhålla företag,

vartill bidrag utgått, synes i anslutning till lantbruksstyrelsens förslag

vederbörande bidragstagare böra tillförbindas att underhålla de utförda

odlings- och betesförbättringsarbetena.

Vad de sakkunniga i §§ 8—11 anfört angående kontroll över verksamheten

samt eventuell återbetalning av statsanslag, föranleder ej erinran från

min sida.

Sedan riksdagen fattat beslut i anledning av förevarande förslag, torde

det böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga författningsbestämmelser

i ämnet.

De sakkunniga hava uttalat, att ett nytt anslag torde böra uppföras

under nionde huvudtiteln, att enligt ifrågasatta bestämmelser användas för

utlämnande av statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga

jordbruk. Rörande anslagsbehovet för budgetåret 1927—1928 hava de sakkunniga

anfört följande.

Det vore givetvis vanskligt att på förhand beräkna det anslagsbelopp,

som erfordrades under närmaste tid. Så vitt kunde bedömas av efterfrågan

å t. ex. nyodlingsbidrag ur arbetslöshetsanslaget till småbrukare i Norrbottens

län och med kännedom om småbrukarnas önskan att utvidga sina

Departements
chefen.

Kontroll över

verksamheten

samt eventuell

återbetalning

av statsanslag.

Författning.

Erforderligt

anslagsbelopp.

De sakkunniga.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts proposition Nr lö7.

jordbruk, torde man kunna antaga, att tillströmningen av sökande till de

nu ifrågasatta nyodlings- och betesförbättringsbidragen bleve mycket stor,

för så vitt anordningen — såsom sig borde — på lämpligt sätt bleve känd

ute i orterna. Ungefär 330,000 brukningsdelar funnes, där åkerarealen

uppginge till högst 10 hektar. Sannolikt torde åtskilliga tiotusental av

dessa hava möjligheter och behov att genom nyodling eller betesförbättring

utvidgas. Att exakt angiva detta antal vore icke möjligt. Understödsverksamheten

måste därjämte givetvis bedrivas successivt under en längre tidsperiod

framåt. Med hänsyn till nu rådande förhållanden vore det ett önskemål,

att största möjliga antal småbrukare måtte snarast kunna förhjälpas

till vidgad areal åker. Å andra sidan måste en skälig avvägning av anslagsbeloppet

göras med hänsyn till det statsfinansiella läget.

Om man, under beaktande av dessa synpunkter, rent uppskattningsvis

utginge från, att med ifrågavarande nyodlingsbidrag skulle till en början

stödjas nyodling på ungefär 5,000 småbruk årligen i hela landet och att

varje bidragstagare i genomsnitt härför odlade 1 hektar och erhölle ungefär

200 kronor i nyodlingsbidrag, skulle härför erfordras 1,000,000 kronor. Med

hänsyn till den stora vikten, att nu ifrågavarande verksamhet med nyodling

å ofullständiga jordbruk verkligen nådde den omfattning, att något resultat

av betydelse därigenom erhölles, ansåge de sakkunniga det motiverat, att

minst sagda belopp — 1,000,000 kronor — beräknades för utlämnande av

nyodlingsbidrag under det första året. Erfarenheten finge sedan visa i vad

mån detta belopp behövde jämkas i ena eller andra riktningen.

Beträffande medelsbehovet för betesförbättringsbidrag torde man uppskattningsvis

kunna antaga, att likaledes ungefär 5,000 småbrukare årligen kunde

och borde härtill ifrågakomma samt att dessa i genomsnitt erhölle ungefär

100 kronor i bidrag för betesförbättring å vardera 1 hektar, vilket i

allt motsvarade ett årligt anslagsbelopp av 500,000 kronor. Även här

finge erfarenheten framdeles utvisa, i vad mån jämkning i beloppet erfordrades.

I anslutning härtill hava de sakkunniga föreslagit, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att, för utlämnande under 1928 av statsbidrag till

nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk, för budgetåret 1927

—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 1,500,000 kronor, därav intill

en tredjedel må användas till utlämnande av statsbidrag till betesförbättring.

yttranden. 1 de över de sakkunnigas betänkande avgivna yttrandena har ingen

annan erinran framställts mot detta anslagsäskande än från Jämtlands läns

hushållningssällskap, som uttalat att, innan verksamheten kommit ordentligt

igång, en anslagssumma av 1,000,000 kronor borde vara tillräcklig. Å

andra sidan har Jönköpings läns hushållningssällskap betonat, att efterfrågan

å bidrag torde komma att bliva så stor, att till förfogande ställda

medel icke komme att förslå för tillgodoseende av alla krav.

Departement Såsom de sakkunniga framhållit torde någon säker förhandsberäkning

chefen. av anslagsbehovet för den nu ifrågasatta nya verksamheten icke kunna

göras. För den allra första verksamhetsperioden lärer icke annat än ett

approximativt uppskattat mcdelsbehov kunna angivas. Erfarenheten får sedermera

utvisa, i vad mån anslagsbeloppet behöver ökas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Vad angår anslagsbeloppet för budgetåret 1927—1928, anser jag —

med hänsyn till verksamhetens försökskaraktär och då densamma under

första året knappast torde kunna komma fullt igång — att ett väsentligt

lägre belopp, än vad de sakkunniga ifrågasatt, bör ifrågasättas. Med

hänsyn jämväl till det statsfinansiella läget har jag därför funnit mig böra

förorda, att anslaget för budgetåret 1927—1928 sättes till 400,000 kronor.

Sannolikt är, att, sedan verksamheten kommit i gång och behovet säkrare

kan bedömas, högre belopp bör beräknas för kommande år. Av det sålunda

ifrågasatta anslaget torde högst 100,000 kronor böra användas för utlämnande

av statsbidrag till betesförbättringar.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att, för utlämnande under 1928 — i huvudsaklig överensstämmelse med

av mig i det föregående tillstyrkta grunder — av statsbidrag till nyodling

och betesförbättring å ofullständiga jordbruk, för budgetåret 1927—1928

anvisa ett extra reservationsanslag av 400,000 kronor, därav intill 100,000

kronor må användas till utlämnande av statsbidrag till betesförbättring.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Kegenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Joh:s Thygesen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

Bilaga A.

Av 1925 års kolonisationssakkunniga upprättat

Förslag till kungörelse

angående statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga

jordbruk.

Kungl. Maj:t har — sedan riksdagen för budgetåret 1927—1928 anvisat

ett anslag av 1,500,000 kronor för utlämnande av statsbidrag till nyodling

och betesförbättring å ofullständiga jordbruk, därav intill en tredjedel

må användas för det senare ändamålet — funnit gott förordna följande

att lända till efterrättelse, så länge anslag för berörda ändamål fortfarande

anvisas:

§ 1.

I syfte att åstadkomma förbättring och ändamålsenlig utveckling av

sådana ofullständiga jordbruk som på grund av ringa areal åker eller

kultiverad betesmark icke giva respektive brukare erforderlig utkomst av

jordbruket, må statsbidrag, i den mån tillgängligt anslag det medgiver,

utlämnas i den ordning och under de villkor, som angivas i denna kungörelse,

för att befrämja uppodling till åker av härför lämplig odlingsbar jord

(nyodtlingsbidrag) eller för att befordra rationell beteskultur å icke odlad

jord fbetesförbättringsbidrag), allt under förutsättning

a) att sammanlagda arealen odlad jord å jordbruket i fråga icke över
stiger

tio hektar; .

b) att jordbruket icke brukas gemensamt med annat jordbruk av den

storlek, alt de gemensamt brukade jordbrukens tillhopatagna areal av odlad

jord överstiger tio hektar; _ .

c) att lån eller bidrag av allmänna medel icke i annan ordning beviljats

för ifrågavarande nyodling eller betesförbättring.

Nyodlingsbidrag och betesförbättringsbidrag beviljas den, som brukar

fastigheten, oberoende av om han är dess ägare eller ej och, i sistnämnda

fallet, oberoende av brukningstidens längd.

§ 2.

Bland dem, som jämlikt bestämmelserna i § 1 må kunna ifrågakomma

till erhållande av statsbidrag, bör företräde givas den, som för sin bärgning

är mest i behov av vidgad areal åker eller kultiverad betesmark, sa

ock den, som på grund av svag ekonomi eller av andra orsaker har större

svårigheter att upptaga lån ur nyodlingsfonderna och med hänsyn

härtill eller av andra anledningar är i mera trängande behov av statsbidrag

för ändamålet.

§ 3.

Mom. 1. Nyodlingsbidrag må kunna uppgå till högst hälften av den

beräknade kostnaden, dock icke till mer än 250 kronor för hektar av den

jord, som är avsedd att nyodlas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 157.

17

Vid beräkning av kostnad, som nu sagts, upptages kostnaden för såväl

själva odlingsarbetet som ock för den erforderliga dikningen; dock att arbete,

som utgöres av mera omfattande upprensning eller fördjupning av

avloppsdiken icke må inräknas i kostnaden. Ej heller må i denna upptagas

kostnad för dikning eller vattenavledning, för så vitt statsbidrag

under form av lån eller anslag förut utgått därtill.

Mom. 2. Betesförbättringsbidrag må kunna uppgå till högst hälften av

den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 125 kronor för hektar av

den för förbättring avsedda arealen.

Vid beräkning av kostnad, som nu sagts, upptages kostnaden för röjning,

dikning, planering, kalkning och grundgödsling av betesmarken

ävensom för fröanskaffning och stängseluppsättning, i den mån nämnda

åtgärder erfordras för ändamålet och lån eller bidrag av statsmedel icke

på annat sätt utgått för täckande av dylik kostnad.

Mom. 3. Bidragstagare må icke beviljas nyodlings- och betesförbättringsbidrag

till högre belopp än tillhopa 500 kronor.

Mom. 4. Utan hinder av att bidrag av här ifrågavarande slag redan

åtnjutits för viss fastighet må fastighetens brukare dock kunna ånyo beviljas

bidrag, för så vitt i samband med tidigare bidrag för fastigheten

föreskriven nyodling eller betesförbättring blivit i vad på honom beror

utförd samt ovan i § 1 angivna allmänna förutsättningar för bidrags erhållande

fortfarande äro för handen.

§ 4.

Den, som önskar erhålla bär avsett bidrag, skall därom på sätt och i

den ordning hushållningssällskapet närmare bestämmer, ingiva ansökan

till vederbörande hushållningssällskap, vilken ansökan skall var åtföljd av,

a) då fråga är om ny odling sbidrag: plan och kostnadsförslag för nyodlingsföretaget

ävensom karta däröver, uppgjorda av lantbruksingenjör,

länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan person, som sällskapet prövat

därtill kompetent, jämte yttrande av förrättningsmannen dels angående

markens lämplighet till åker med avseende på dess beskaffenhet och

läge, dels ock huruvida stadgade villkor för bidrags erhållande äro uppfyllda,

samt,

b) då fråga är om betesförbättringsbidrag: plan och kostnadsförslag för

betesförbättringsf öre taget, uppgjorda av jordbrukskonsulent, länsagronom

eller annan person, som sällskapet prövat därtill kompetent, jämte yttrande

av förrättningsmannen dels angående markens lämplighet ur olika

synpunkter till betesmark, dels ock huruvida stadgade villkor för bidrags

erhållande äro uppfyllda.

§ 5.

Hushållningssällskap, som önskar erhålla statsanslag för utlämnande

av här avsett statsbidrag, skall till lantbruksstyrelsen därom, med fördelning

å statsanslag för utlämnande av nyodlingsbidrag och betesförbättringsbidrag,

ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning inom tid, som Kungl.

Maj:t bestämmer, åliggande det lantbruksstyrelsen att så snart ske kan

med eget utlåtande överlämna ansökningarna till Kungl. Maj:t.

§ G.

Statsanslag, som av Kungl. Maj:t beviljats hushållningssällskap, må

under det år, för vilket statsanslaget beviljats, så ock i den mån anslaget

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 136 häft. (Nr 157—159.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

under sagda år blivit till nyodlings- och betesförbättringsbidrag disponerat

jämväl under de därpå följande två åren, av sällskapet på en gång

eller i skilda delar lyftas i statskontoret emot avlämnande av en utav hushållningssällskapet

utställd, av statskontoret godkänd förbindelse, som

skall innefatta sällskapets åtagande att

dels använda erhållet statsanslag för utlämnande av bidrag enligt därför

gällande föreskrifter,

dels ock till statskontoret eller order återbetala statsanslaget eller del

därav under de förutsättningar och i den ordning, som stadgas i §§ 9—11

här nedan.

§ 7.

Innan någon del av utav hushållningsällskap beviljat statsbidrag må

utbetalas till bidragstagaren, skall mellan denne och sällskapet upprättas

kontrakt i två exemplar, av vilka vardera kontrahenten skall taga ett. I

detta kontrakt skola bestämmelser i, bland annat, följande avseenden finnas

intagna, nämligen:

a) angående arten, omfattningen och den beräknade kostnaden för det

eller de företag, för vilkas utförande bidraget beviljats,

b) angående den tid, då varje arbete skall vara fullbordat, börande

sagda tid icke fastställas till senare tidpunkt än utgången av andra kalenderåret

näst efter det, under vilket bidraget beviljats,

c) rörande bidragets storlek samt tid och ordning för bidragets utbetalande,

börande därvid stadgas, att bidraget utbetalas i av hushållningssällskapet

fastställda terminer, i den mån föreskrivet arbete vederbörligen

utförts och avsynats av jordbrukskonsulent, vandringsrättare eller

annan person, som sällskapet därtill utser.

§ 8.

Hushållningsällskap skall i avseende å sin här berörda verksamhet stå

under uppsikt och kontroll av lantbruksstyrelsen.

Årligen före januari månads utgång skall hushållningssällskap till lantbruksstyrelsen

avgiva redogörelse enligt av lantbruksstyrelsen fastställt

formulär över av hushållningssällskapet under nästföregående kalenderår

bedriven verksamhet.

Det åligger lantbruksstyrelsen att efter granskning av sålunda ingiven

redogörelse snarast möjligt och senast den 15 mars meddela statskontoret

erforderliga uppgifter angående de belopp, ett vart hushållningssällskap

har att jämlikt §§ 9 och 11 till statskontoret inbetala.

§ 9.

Vad av anvisat statsanslag icke vid utgången av det år, för vilket anslaget

beviljats, blivit till statsbidrag disponerat, skall inbelalas till statskontoret

före utgången av mars månad följande år, där ej Kungl. Maj:t

på av sällskapet före utgången av januari månad ingiven ansökning medgiver

detta rätt att ytterligare ett år innehava sålunda odisponerat statsanslagsbelopp.

§ 10.

Finnes stål sanslagsbel opp vara av hushållningssällskap disponerat i

strid mot gällande föreskrifter, är sällskapet skyldigt att, enligt Kungl.

Maj:t bestämmande, omedelbart till statskontoret inbetala sådant belopp.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 157.

§ 11.

Varder, sedan statsbidrag beviljats, bidraget icke till fullo utbetalt

inom föreskriven tid för dess utbekommande eller varder redan utlämnat

bidrag till sällskapet helt eiler delvis återbetalt, skall det belopp, till vars

utbekommande rätten förfallit eller som till sällskapet återbetalts, före

utgången av mars månad året efter det, då sagda rätt förföll eller återbetalning

ägde rum, av sällskapet till statskontoret inbetalas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1927, att tillämpas för statsanslag

och statsbidrag, som beviljas för 1928 eller senare år.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:156 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungi. Maj:ts proposition angående statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk. a1 i texten
  2. JoU 1927:1 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1927—1928 av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet. s. 95 i texten
  3. JoU 1927:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Ålaj.ts proposition angående statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk. s. 1 i texten