Sök i Ratio Lex

Angående förvärvande för statens räkning av den Dala-Hälsinglands nya järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen mellan Orsa och Bollnäs m. m

1927-02-18 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:161, Angående förvärvande för statens räkning av den Dala-Hälsinglands nya järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen mellan Orsa och Bollnäs m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

1

tfr 161.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förvärvande

för statens räkning av den Dala-Hälsinglands

nya järnvägsaktiebolag tillhöriga järnvägen

mellan Orsa och Bollnäs m. m.; given Stockholms

slott den 18 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. Meurling.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 18 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thybén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Meurling anför:

Till Kungl. Maj:ts prövning har hänskjutits förslag om förvärvande för

statens räkning av den Dala—Hälsinglands nya järnvägsaktiebolag tillhöriga

järnvägen Orsa—Bollnäs med bibanan Göringen—Dalfors ävensom vissa

nämnda bolag tillhöriga, särskilt lagfarna fastigheter.

Den 11 oktober 1895 beviljades koncession å Dala—Hälsinglands järnväg

mellan Bollnäs och Orsa jämte sidolinjen Göringen—Dalfors. Koncessionen

övergick sedermera å Dala—Hälsinglands järnvägsaktiebolag. Tillstånd till

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 138 haft. (Nr 161.)

357 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds proposition nr 161.

öppnande för allmän trafik lämnades för linjen Bollnäs—Voxna den 2 november

1899, för Voxna—Orsa den 15 januari 1900 och för Göringen—Dalfors den

12 november 1902. Banlängden utgör 121 kilometer. Ursprungliga anläggningskostnaden

uppgick till 4,040,000 kronor.

Huvuddelägare i järnvägsbolaget voro Söderhamns stad och de kommuner,

vilka gränsade till järnvägen. Aktiekapitalet uppgick till 2,775,500 kronor,

därav 1,000,000 kronor i preferensaktier. Därjämte nödgades staden och kommunerna

på grund av borgen och räntegarantier för bolaget utgiva sammanlagt

580,000 kronor. Bidrag av statsmedel till järnvägens byggande har ej utgått.

Vid slutet av år 1914 förelåg en förlust av omkring 400,000 kronor, och uppgick

då förnyelsefonden till allenast 55,000 kronor. Oaktat endast en mindre

del av aktiekapitalet förbrukats, beslöt bolaget år 1915 att träda i likvidation.

Den 20 februari 1917 inköptes järnvägsanläggningen på exekutiv auktion av

ett nytt för ändamålet bildat bolag, benämnt Dala—Hälsinglands nya järnvägsaktiebolag,

för en köpeskilling av 2,039,000 kronor, varav 1,600,000 kronor

likviderades genom övertagande av intecknad skuld. Det nya bolaget, i vilket

Söderhamns stad och till järnvägen gränsande kommuner voro huvuddelägare,

hade ett aktiekapital av allenast 475,700 kronor.

Enligt kontrakt den 3 april 1917 utarrenderade det nya bolaget järnvägen

för en tid av tio år räknat från den 1 maj 1917 till järnvägsstyrelsen mot ett

arrende av 130,000 kronor årligen. I § 6 av arrendekontraktet föreskrevs bland

annat, att, därest under arrendetiden behov uppkomme av nya byggnader, utvidgningar

av bangårdar eller anläggningar i övrigt, skulle statens järnvägar utföra

och bekosta dessa anläggningar, men vid arrendetidens slut skulle bolaget efter

värdering av skiljemän tilläsa sig anläggningarna, såvida desamma funnes

vara för bolaget erforderliga med hänsyn till det koneessionsenliga upprätthållandet

av järnvägens drift. Under arrendetiden hava statens järnvägar vid den

arrenderade järnvägen utfört anläggningar för en kostnad av omkring 300,000

kronor, för vilka anläggningar statens järnvägar anse sig berättigade till ersättning

enligt kontraktet. Av nyssnämnda kostnad hava omkring 70,000 kronor

av statens järnvägar bokförts såsom underhållskostnader och sålunda bestritts

av driftsmedel, medan återstoden, i det närmaste 230,000 kronor, balanserats

i räkenskaperna.

Beträffande det nya bolagets finansiella ställning må nämnas: Nästan hela

aktiekapitalet åtgick för gäldande av köpeskillingen för järnvägen. Återstoden

jämte de medel, vilka erhöllos för inventarier m. m., som av statens järnvägar

övertogos, användes för nedbringande av den i järnvägen intecknade skulden

från 1,600,000 kronor till 1,500.000 kronor, vilket belopp skulle förräntas efter

5 Va procent, vadan årliga räntan kom att uppgå till 82.500 kronor. Förutom

nämnda ränta har bolaget jämväl haft att bestrida kostnaderna för sin egen

administration ävensom skatter. Av uppkommande överskott använde bolaget

för åren 1917—1923 en större del eller 26,000 kronor årligen för utdelning å

aktierna. Från och med år 1924 har däremot uppkommet överskott helt fonderats.

Frånsett järnvägsanläggningen jämte däri intecknad skuld utgjorde bolagets

disponibla tillgångar enligt 1925 års bokslut omkring 280,000 kronor, och be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

räknas desamma vid tidpunkten för arrendets upphörande, den 1 maj 1927 uppgå

till omkring 330,000 kronor.

1 en den 18 december 1925 dagtecknad skrivelse liar Dala—Hälsinglands

nja järnvägsaktiebolags styrelse hos Ivungl. Maj:t hemställt om statens övertagande

av bolagets järnväg, och därvid föreslagit i huvudsak följande villkor:

Bolaget skulle pa järnvägsstyrelsen med tillträde den 1 maj 1927 överlåta

ej mindre järnvägen med tillhörigheter och trafikmateriel, än även bolaget

särskilt tillhörig fast egendom, huvudsakligen en byråfastighet med betjäningshus

i Bollnäs till ett beräknat värde av sammanlagt 100,000 kronor, jämte den

del av bangården vid Säversta, som av bolaget förvärvats annorledes än genom

expropriation, allt med den rätt bolaget därtill ägde. Bolaget undantoge förvaltningskontorets

inventarier, i räkenskaperna upptagna till en krona.

2) Järnvägsstyrelsen övertoge eller gäldade bolagets intecknade skuld till

bel°PP ^ 1,500,000 kronor och utbetalade vid tillträdet till bolaget ett belopp

av 250,000 kronor.

3) Järnvägsstyrelsen, som genom överlåtelsen bleve ägare jämväl till de anläggningar

styrelsen i enlighet med § G i arrendekontraktet utfört, skulle avstå

tran all rätt till ersättning eller lösen, som styrelsen enligt kontraktet ägt bekomma,

och inträda i förhållande till tredje man helt i bolagets ställning.

41 Järnvägsstyrelsen skulle förbinda sig att respektera den ställning järnvägens

personal i enlighet med rätt och billighet intoge i förhållande till bolaget.

T sin skrivelse har bolaget anfört bland annat, alt järnvägslinjen i framtiden

komme att i statens hand utgöra en värdefull sammanbindningslänk mellan

norra stambanan och inlandsbanan, all, om försäljning icke komme till stånd

bolaget vore nödsakat dels omsätta föronämnda intecknade lån å 1,500,000 kronor,

dels anskaffa nödigt kapital för inlösen av under arrendetiden tillkomna

anläggningar, för återköp av de av siatens järnvägar övertagna inventarier och

materialier ävensom för driftens ombesörjande, samt alt de i banan intresserade

kommunerna redan bragt mycket slöra offer, under det att intet ekonomiskt

stöd erhållits från staten.

I ett den 4 februari 192G avgivet utlåtande över berörda framställning har

järnvägsstyrelsen utvecklat de skäl, som kunna anföras för och emot ett statsförvärv.

.. Järnvägsstyrelsen har till en början avgivit en redogörelse för statens järnvägars

inkomster och utgifter på grund av arrendet av ifrågavarande järnväg

under arrendetiden 1917—1925, utvisande att utgifterna, däri de av statens

järnvägar erlagda arrendeavgifterna om 130,000 kronor årligen inräknats överstigit

inkomsterna med tillhopa 330,000 kronor. Styrelsen har emellertid’fram„

J1!-’ att resuBat med hänsyn till de under nämnda tid rådande abnorma

förhållandena icke kunde användas såsom ledning vid bedömande av järnvägens

åt lärs värde. Styrelsen anför vidare:

Resultaten för de senare förkrigsåren vore väsentligt jämnare såsom fram
SXfik

S £ramstrf.U“ng- 0m det vore fråga om en bana med mångm

or kuima lfrafiasätta en användning av t. ex me
deitalet

för aren 1909—1913, omkring 115,000 kronor, såsom utgångsvärde och

därefter höja detsamma med ett procenttal, motsvarande den genomsnittliga ökningen

i jarnvagarnas driftöverskott. g

mera d;rekt °ch mindre angripbar metod vore måhända att göra

en fullständig avkastningsberäkning i anslutning till de antaganden, som för

framställning

om atatsfSrvärv.

Järnvägsstyrelsens

utlåtande den

4/i 1926.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

statens järnvägars del gjorts i järnvägsstyrelsens nyligen avgivna skrivelse med

förslag om ny taxa. . . ... ,

För Dala—Hälsinglands järnväg, som för sin ekonomi vore väsentligen beroende

av ett enda huvudslag av transporter, nämligen av skogsbrukets produkter

i olika stadier av bearbetning, kunde ingen av de antydda metoderna

väntas giva något pålitligt resultat, då ju förhållandena mom en enstaka naringsgren

i regel uppvisade betydligt starkare variationer än de tör hela näringslivet

genomsnittliga. Siffrorna för åren 1922-—1925, vilka dock avsåge en tid av

för järnvägarna i allmänhet någorlunda stabila förhållanden, manade till största

försiktighet ifråga om förhandsheräkningar. I den mån man kunde döma avnuvarande

priser och ekoonmiska förhallanden i allmänhet, syntes man emellertid

kunna beteckna som mycket osannolikt, att av skogsbruket beroende banor skulle

under närmaste årtionde komma att uppvisa bättre resultat än vad som uppnåddes

under ovan anförda år 1909—1913. För Dala—Hälsinglands järnväg

skulle alltså ett överskott av 115,000 kronor snarast vara högt raknat.

Till samma resultat komme man, om man utginge från det bästa av efterkrigsåren,

1924, men räknade om inkomsterna efter nuvarande taxa.

Järnvägsstyrelsen ansåge sig följaktligen icke kunna räkna med högre driftöverskott

för Dala—Hälsinglands järnväg, ägd av staten men förvaltad som

enskild bana, än förut angivna 115,000 kronor.

Bland driftkostnaderna inginge enligt förestående beräkning ingen avsättning

till förnyelsefond. Skulle en sådan avsättning bliva tillfredsställande, erfordrades

för densamma minst 50,000 kronor. Verkliga överskottet av rörelsen

bleve alltså 65,000 kronor. Räknat efter en räntefot av 5 procent bleve i sadant

fall järnvägens affärsvärde 1,300,000 kronor.

Anförda överskott vore beräknat under förutsättning att banan, även etter

ett statsinköp, skulle få behålla sina nuvarande tariffer och personallöner.

Vid en sammanslagning med statsbanenätet i tariffhänseende inträdde automatiskt

en väsentlig sänkning i inkomsterna.. Enligt en av styrelsen verkställd

utredning skulle med 1924 ars trafikomfattning ifrågavarande sänkning uppgå

till 220,000 kronor årligen.

Inkorporering av banan i personalhänseende, d. v. s. tillämpning av statens

järnvägars löner, hade beräknats medföra en merkostnad av nära 30,000 kronor

årligen. Å andra sidan inträdde en ej oväsentlig minskning i utgifterna för allmän

förvaltning och lokomotivstallkostnader, vilken dock först efter ett antal

år kunde beräknas uppväga förenämnda löneökning.

Antoges oförändrad trafik, skulle alltså ovannämnda överskott av järnvägsrörelsen,

65,000 kronor, förbytas till ett underskott å minst 155,000 kronor. I

verkligheten torde väl resultatet av inkorporeringen icke bliva fullt så ogynnsamt,

då dels med en låg taxa trafiken säkerligen komme att så småningom

arbetas upp, dels inkorporeringen komme att leda till viss för banan fördelaktig

omläggning av en del samtrafiksvägar. I varje fall syntes det emellertid dröja

länge, innan inkomsterna komme att täcka driftkostnaderna. Banan hade med

andra ord såsom statsbanedel intet som helst affärsvärde.

Ifråga om möjligheterna att såsom ifrågasatts efter ett statsförvärv under

någon längre tid bibehålla en högre taxa har järnvägsstyrelsen ställt sig tvivlande

och härutinnan anfört:

»Om kommunerna också skulle förbinda sig att icke framställa krav på tilllämpning

av statens järnvägars tariffer utan tillägg, hjälper detta nog föga mot

enskilda trafikanter och något fullt objektivt skäl, varför en statsbana Bollnäs

_Orsa skulle hava högre tariffer än de längre åt norr belägna ävenledes orän
tabla

tvärbanorna till inlandsbanan, torde också knappast kunna angivas. —

Inlöses banan, torde man följaktligen böra. vara beredd på att förr eller senare

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition nr 161.

få skrida till tillämpning av statens järnvägars tariffer och även till ett i övrigt

fullständigt införlivande av linjen i statsbanenätet.»

I den skrivelse till Kungl. Maj:t, vari arrenderandet av Dala—Hälsinglands

järnväg föreslogs, anförde järnvägsstyrelsen, att det skulle vara för statens

järnvägar förmånligt att förfoga över denna förbindelseled mellan de båda

längdbanorna, dels på grund av möjligheten att därigenom nedbringa antalet

tomvagnskilometer å Norr]andslinjerna, dels ock på den grund, att en del trafik

skulle kunna avlastas från den tidvis hårt belastade bandelen Bollnäs—Krylbo.

Styrelsen har nu erinrat, att nämnda framställning avläts i april 1917, d. v. s.

under en tid, då statens järnvägars transportförmåga ännu var ansträngd ända

till bristningsgränsen. Under nu förutsebara förhålladen funnes däremot ingen

anledning avleda trafik från linjen Bollnäs—Krylbo.

Beträffande tomdragningen av statens järnvägars vagnar å Dala—Hälsinglands

järnväg har styrelsen åberopat en siffertablå, utvisande att tomvagnstransporterna

där icke varit av större omfattning.

Styrelsen har härefter anfört:

»De indirekta fördelar, statens järnvägar hava av banans bibehållande i

statsdrift, äro alltså numera ej särdeles stora. Funnes därför säkerhet att trafikeringen

kunde på ett tillfredsställande sätt besörjas av ägaren, skulle statens

järnvägars affärsintressen obetingat bäst tillgodoses genom avvisande av såväl

försäljnings- som eventuella arrendeanbud. T det hela taget torde läget vara

sådant, att om frågan kunde skärskådas endast ur statens järnvägars privatekonomiska

synpunkt, ett bestämt avstyrkande från järnvägsstyrelsens sida av

det ifrågasatta statsförvärvet skulle vara det naturliga och givna.»

Järnvägsstyrelsen har vidare erinrat, att bolaget i sin framställning påpekat

svårigheterna för bolaget att ordna järnvägens trafikering på grund av den

knappa tillgången å likvida medel samt osäkerheten ifråga om inteckningslånet.

Järnvägsstyrelsen har framhållit, att de finansiella svårigheterna delvis vore

självförvållade, då bolaget lämnat aktieutdelning i stället för att under arrendetiden

i möjligaste mån konsolidera sin ställning, samt har vidare anfört:

»Även frånsett bolagets trångmål kunna för övrigt vägande skäl anföras

för ett statsingripande. En bana på föga mer än 100 kilometer är under nuvarande

tidsförhållande väl liten, för att självständig drift skall kunna bliva fullt

rationell och detta särskilt om trafiken är svag. Samarbete med andra enskilda

järnvägar torde därför komma att visa sig mer och mer nödvändigt för sådana

banor. Dala—Hälsinglands järnväg har emellertid icke förbindelse med någon

enskild järnväg, utan är därvidlag helt hänvisad till statens järnvägar.

Att densamma utgör en förbindelselänk mellan norra stambanan och inlandsbanan

är redan berört, och är det givetvis icke uteslutet, att denna länk i framtiden

kan komma att bliva av en större betydelse än för närvarande. — Det bör

också erkännas, att statens järnvägar hava ett visst intresse, att järnvägsnätet

i berörda bygder enhetliggöres. En ej ringa vikt synes slutligen böra tillmätas

den omständigheten, att i Dala—Hälsinglands järnväg intresserade kommuner

offrat högst betydande summor å sin järnväg. — Trots de förluster å affären,

som åtminstone under de närmaste åren torde vara oundvikliga för statsverket,

finner sig järnvägsstyrelsen följaktligen av allmänna hänsyn icke böra ställa

sig helt avvisande mot tanken på statsförvärv, men denna sin ställning vill styrelsen

dock intaga endast under den bestämda förutsättningen beträffande skydd

för statens järnvägars del, att ett eventuellt förvärv icke får medföra någon ökning

av statsbanans i första hand räntepliktiga kapital av lånemedel, utan att

för likviden avses andra statsinkomster.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Förslag till

köpeavtal.

Järnvägsstyrelsens

utlåtande

den w/i 1927.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Järnvägsstyrelsen har funnit de av bolaget föreslagna försäljningsvillkoren,

sedda ur vanlig affärssynpunkt, vara för säljaren gynnsammare än vad som

motsvarade bolagets ställning, och har styrelsen härom anfört:

Det ursprungliga järnvägsbolaget hade aldrig lämnat någon utdelning å aktierna.

Därest det nuvarande bolaget skulle självt driva rörelsen kunde ej heller

utdelning förväntas för de närmaste åren. Följaktligen kunde aktierna betecknas

som praktiskt taget värdelösa.

Bolagets försäljningsförslag innebure däremot, att vid arrendetidens utgång''

de nuvarande aktierna skulle inlösas till sitt nominella värde jämte 3,5 procent

ränta räknat från och med början av år 1924.

Antagandet av ett sådant anbud måste anses innebära eu direkt subvention

åt de i banan intresserade kommunerna, men ville styrelsen icke yttra sig om,

huruvida några bärande skäl för en sådan kunde anses föreligga. Då styrelsen

utginge från, att inköpet av banan icke borde få öka statens järnvägars i första

hand räntepliktiga kapital, och följaktligen vid statsmakternas avgörande av

lösenbeloppet andra synpunkter än de rent järnvägsekonomiska förväntades

spela en avgörande roll, ansåge sig styrelsen ej heller böra framlägga något nytt

förslag till köpeavtal.

Under åberopande av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen förklarat, att

styrelsen av allmänna hänsyn icke ville motsätta sig banans övertagande och i

sinom tid införlivande med statens järnvägar, men att de erbjudna villkoren,

sedda ur vanlig affärssynpunkt, måste förefalla styrelsen vara för statsverket

oförmånliga. Styrelsen har därför ifrågasatt, att genom kommunikationsdepartementets

försorg förhandlingar borde inledas med bolaget i ssJte att ernå eu

statsfinansiellt gynnsammare överenskommelse.

Enligt Kung]. Maj:ts den 12 mars 1926 givna bemyndigande uppdrog dåvarande

statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet åt ledamoten av

riksdagens andra kammare, riksgäldsfullmäktigen A. Anderson, statssekreteraren

i kommunikationsdepartementet C. W. A sehan och extra byråchefen i samma

departement A. B. Gärde att såsom sakkunniga inom departementet biträda vid

förhandlingar med representanter för Dala—Hälsinglands nya järnvägsaktiebolag

rörande villkoren för statens eventuella övertagande av bolagets järnväg.

Såsom resultat av förda förhandlingar har framgått ett förslag till köpekontrakt,

vilket enhälligt godkänts av extra bolagsstämma med delägarna uti Dala

—Hälsinglands nya järnvägsaktiebolag den 28 december 1926 och vilket torde

få fogas såsom bilaga vid statsrådsprotokollet. Nämnda bolagsstämma uppdrog

jämväl åt bolagets styrelse att genom utsedda delegerade verkställa de ytterligare

åtgärder, som erfordrades för avslutande av försäljningen, med rätt

för dem att medverka till de mindre väsentliga förändringar i eller tillägg till

avtalet, som vid köpehandlingarnas utredigerande kunde påkallas.

Över nämnda förslag till köpeavtal har järnvägsstyrelsen den 18 januari

1927 avgivit yttrande. Styrelsen har därvid till cn början åberopat innehållet

av sitt utlåtande den 4 februari 1926 samt i anslutning därtill anfört.

De ekonomiska utsikterna för banan hade sedermera icke i nämnvärd mån

förändrats, och måste järnvägsstyrelsen följaktligen vidhålla sitt uttalande, att

banan som statsbanedel icke hade något som helst affärsvärde.

De indirekta fördelarna för statens järnvägar av banans bibehållande i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 161.

7

statsdrift vore alltfort ej särdeles stora, varför statens järnvägars affärsintressen

otvivelaktigt skulle bäst tillgodoses, om trafikeringen kunde på ett

tillfredsställande sätt besörjas av nuvarande ägare.

Men även de skäl, som föranledde järnvägsstyrelsen att trots de ekonomiska

betänkligheterna ej ställa sig avvisande mot tanken på ett statsförvärv, kvarstode

orubbade. Styrelsen funne icke anledning närmare uppehålla sig vid

bolagets svaga ekonomiska ställning och de mångahanda konsekvenser, som

därur kunde uppstå för statens järnvägar såsom fordringsägare, innehavare av

angränsande linjer, föreningsstationer o. s. v. Från allmän synpunkt viktigare

vore den omständigheten, att för eu bana på föga mer än 100 kilometer och med

relativt svag trafik redan för närvarande helt självständig drift icke gärna

kunde bli fullt rationell, ett förhållande, som teknikens snabbt fortgående utveckling

blott kunde väntas ytterligare skärpa.

Den köpeskilling, som förutsatts i det anbud från bolagets sida, varöver .järnvägsstyrelsen

senast hade att yttra sig, hade enligt styrelsens uppfattning varit

väsentligt högre än som motsvarade bolagets affärsställning, då det erhållna

beloppet skulle medgivit en inlösen av nuvarande praktiskt taget värdelösa

aktier till deras nominella värde jämte 5.5 procents ränta per år räknat från

och med början av år 1924 eller den tidpunkt, då aktieutdelningen upphörde.

I denna punkt innebure ju föreliggande förslag en ändring, till statens fördel

med ej mindre än 480,000 kronor eller drygt hela aktiekapitalet, vilken endast

till ringa del kompenserades därav, att viss dol av »Ore broskogsområde» undantagits.

Uppgörelsen kunde i sak sägas innebära, att staten övertoge alla

bolagets tillgångar och skulder, sedan resterande del av den från början i utsikt

ställda aktieutdelningen för arrendetiden utbetalts. Den ytterligare reduktion

av lösesumman, som med hänsyn till förefintliga tillgångar i bästa fall varit

möjlig, uppginge tydligen blott till några tiotusental kronor, ett belopp, som

ju ej kunde spela någon avgörande roll vid en affär så stor som denna. Järnvägsstyrelsen

kunde ej heller finna, att ett antagande av de föreslagna villkoren

skulle kunna åberopas som ett för stålen ogynnsamt prejudikat vid eventuella

framtida affärsuppgörelser av liknande art.

Förutom nu behandlade sänkning av köpeskillingen innebure föreliggande

avtalsförslag gentemot föregående anbud endast en ändring av större betydelse,

nämligen preciseringen i § 8 av den tidpunkt, från och med vilken statens järnvägars

taxa skulle tillämpas. Innebörden av bestämmelsen i sagda paragraf

vore visserligen icke absolut oomtvistlig; järnvägsstyrelsen ansåge sig emellertid

kunna utgå från, att meningen varit, att banan skulle från och med år 1928

i taxehänseende utgöra en del av statsbanenätet.

Detta medgivande vore givetvis av stor betydelse för banans trafikanter,

som därigenom erhölle väsentligt nedsatta frakler för flertalet godstransporter,

och borde detsamma följaktligen hava en gynnsam verkan å trafikområdets

näringsliv och därmed även på trafikutvecklingen och inkomstresultatet, även

om det beträffande det senare nog icke kunde undgås, att inkomsterna under

en tid framåt bleve lägre, än om banan tillsvidare bibehållits som särskild

järnväg.

Då emellertid, såsom i föregående utlåtande framhållits, det sannolikt under

inga förhållanden visat sig möjligt att gentemot trafikanternas krav i längden

uppehålla en sådan avgränsning, och då enligt vad styrelsen inhämtat avtalsförslaget

framgått ur förhandlingar, vari deltagit ombud för staten, och vid

vilka statens tillmötesgående i taxefrågan väl betraktats som en kompensation

för bolagsrepresentanternas medgivande ifråga om inköpspriset, ville järnvägsstyrelsen

icke motsätta sig, att bestämmelsen ifråga godkändes.

På grund av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen tillstyrkt inköp av

ifrågavarande järnväg enligt det framlagda avtalsförslaget, därvid styrelsen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Departementschefen.

dock ifrågasatt visst förtydligande av bestämmelserna i § 6 angående den övertagna

personalens avlöning.

Därjämte har järnvägsstyrelsen framhållit angelägenheten av att finansieringen

av köpet så ordnades, att ökning icke uppstode i statens järnvägars

i första hand räntepliktiga kapital av lånemedel, ävensom önskvärdheten av

att den övertagna järnvägen intill dess annorlunda kunde bliva bestämt, i den

utsträckning köpekontraktet medgåve, förvaltades jämlikt bestämmelserna i

Kungl. Maj:ts brev den 28 november 1924 angående grunder för förvaltningen

av enskilda järnvägar, som inköpts av staten.

Den järnväg, vars förvärvande för statens räkning nu föreslås, har en banlängd

av 121 kilometer, varav 11.8 kilometer å huvudlinjen Orsa—Bollnäs samt

3 kilometer å bilinjen Gröringen—Dalfors. Järnvägens spårvidd och normalsektion

äro lika med statens järnvägars, den största tillåtna hastigheten är 60

kilometer per timme och det tillåtna hjulaxeltrycket, 14 ton, medgiver framförande

av statens järnvägars vagnar samt användning av ett flertal av dess

lokomotivtyper.

Av järnvägens tre föreningsstationer med andra järnvägar tillhöra Orsa

och Bollnäs statens järnvägar, under det att Voxna tillhör ifrågavarande järnväg.

Järnvägen äger lokomotivstallar, kolupplagsplatser och vattenstationer

samt vändskivor å alla stationer, där sådana äro behövliga. Dessutom har järnvägen

egen reparationsverkstad i Bollnäs (Säversta), vilken under arrendetiden

dock endast obetydligt utnyttjats. Den ursprungliga byggnadskostnaden utgjorde,

som redan nämnts, 4,640,000 kronor. Före järnvägens utarrendering

ökades anläggningskostnaden endast obetydligt och uppgick vid slutet av år

1916 till 4,720,000 kronor. Dessutom redovisades 340,000 kronor såsom räntor

och kapitalrabatter under byggnadstiden. Från och med år 1917 hava tillkommit

vissa nya anläggningar, huvudsakligen husbyggnader samt telegrafoch

telefonledningar, för vilka kostnaderna förskotterats av statens järnvägar

och som enligt § 4 i köpeavtalet skola lösas av bolaget med 230,000 kronor,

motsvarande den del av berörda kostnader, som icke bokförts såsom underhållskostnader.

Däremot avgå 57,000 kronor för inventarier, som statens järnvägar

år 1917 inlöst. Totala byggnadskostnaden utom förenämnda räntor uppgår

alltså till omkring 4,900,000 kronor.

Det ifrågasatta köpet omfattar all bolagets egendom utom viss del av det

s. k. Ore broskogsområde vid Furudals station samt de lösa inventarierna i

bolagets kontorsfastighet i Bollnäs. Nyssnämnda område tillhör i lagfartshänseende

järnvägsanläggningen. Då detsamma emellertid icke ingår i nuvarande

arrende och ej heller anses behövligt för framtida utvidgningar av

stationsområdet, lärer intet vara att erinra mot dess avskiljande.

Det är uppenbart, att den avtalade köpeskillingen, 1,500,000 kronor, ä.r låg

i förhållande till järnvägens tekniska värde.

Oavsett järnvägsanläggningen och däri intecknad gäld uppgingo bolagets

disponibla tillgångar vid 1925 års utgång till omkring 280,000 kronor och

kunna desamma vid arrendetidens utgång den 1 maj 1927 beräknas uppgå till

omkring 330,000 kronor. Sedan härav erlagts den enligt § 4 i avtalsförslaget

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 161.

till statens järnvägar utgående ersättningen om 230,000 kronor, skulle för bestridande

av kostnaderna för bolagets likvidation och till fördelning mellan

bolagets aktieägare återstå omkring 100,000 kronor jämte det från försäljningen

undantagna Ore broskogsområde och inventarierna i kontorsfastigheten

i Bollnäs, vilka tillgångar dock icke torde vara av större värde.

Genom järnvägsstyrelsens utredningar kan anses ådagalagt, att under nuvarande

konjunkturer och med en omedelbar övergång till statens järnvägars

taxor man åtminstone under den närmaste framtiden icke kan hoppas erhålla

tillfredsställande förräntning av den ifrågasatta köpeskillingen; under de första

åren torde till och med en viss driftförlust vara oundviklig.

A andra sidan äro emellertid de indirekta fördelar, som statens järnvägar

vinna, obestridliga, även om desamma svårligen kunna värderas i penningar.

Först och främst är det givetvis förmånligt att kunna fritt disponera över

någon förbindelseled mellan den långa inlandsbanesträckan Brunflo—Kristinehamn

å ena sidan samt norra stambanan å den andra, och synes det ingalunda

uteslutet, att nyttan av en sådan led kan i framtiden bliva mera framträdande

än nu. Vidare erhålla statens järnvägar enligt ifrågavarande avtalsförslag gottgörelse

för förenämnda förskotterade anläggningskostnader med belopp, som

med hänsyn till arrendekontraktets bestämmelser i förevarande avseende och

föreliggande omständigheter i övrigt måste anses tillfredsställande, varjämte

vissa av bolaget bebådade anspråk på ersättning komma att förfalla. Slutligen

är det ingalunda otänkbart, att de ändringar i tidtabells- och tariffpolitik, som

en enskild järnvägsledning eventuellt kunde göra, skulle kunna hava en oförmånlig

inverkan å anslutande statsbanelinjers trafik, en möjlighet som genom

statsförvärvet skulle uteslutas.

Härutöver föreligga emellertid andra skäl för ett statsförvärv. Vad angår

själva järnvägsdriften, torde det, såsom även järnvägsstyrelsen erinrat, vara

obestridligt, att för en bana på endast 120 kilometers längd och med relativt

svag trafik självständig trafikering icke gärna kan göras fullt rationell. I

en tid, då kravet på sammanslutning av de mindre enskilda järnvägarna

för ernående av bättre ekonomi framföres från olika håll och med allt större

styrka, skulle det vara anmärkningsvärt, om staten principiellt vägrade sin

medverkan i de fall, där inkorporering i statsbanenätet framstår såsom enda

möjligheten att åstadkomma större förvaltningsenheter.

Från allmän synpunkt önskvärd är givetvis den avsevärda förbättring i

taxehänseende, som banans trafikanter erhålla i och med inkorporeringen, och

vilken rimligtvis bör leda till större livaktighet inom trafikområdets näringsliv

och så småningom även medföra ökad trafik. Slutligen kan ju också med visst

skäl åberopas, att den bana, vars inköp nu föreslås, är till sin natur ej alltför

olik de nordligare tvärbanor, vilkas byggande helt bekostats av staten. I detta

avseende bör vid frågans bedömande även beaktas, att kommunerna redan å

banan offrat ett betydande kapital, enligt uppgift omkring 3,000,000 kronor,

under det att staten hittills icke lämnat understöd i annan mån än att den till

statens järnvägar gjorda arrendeupplåtelsen måste anses hava varit till fördel

för bolaget.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Med hänsyn till de skäl, som tala för järnvägens övertagande av staten,

och då de villkor, avtalsförslaget innehåller, i stort sett synas mig godtagbara,

anser jag mig böra förorda inköp av ifrågavarande järnväg på de i

avtalsförslaget angivna villkor med de mindre jämkningar, som möjligen befinnas

önskvärda.

I avtalsförslaget har förutsatts, att den ifrågasatta köpeskillingen, 1,500,000

kronor, gäldas genom övertagande av bolagets inteckningslån till samma belopp.

Vare sig ifrågavarande lån efter vederbörlig räntenedsättning kommer att

kvarstå eller detsamma omedelbart inlöses, bör ett anslag motsvarande köpeskillingen

nu upptagas å riksstaten. Järnvägsstyrelsen har hemställt, att, då

ifrågavarande järnväg saknade affärsvärde, erforderligt anslag måtte utgå av

skattemedel. Till denna mening kan jag ej ansluta mig. Även om det är sannolikt,

att järnvägens drift omedelbart efter övergången till statens järnvägars

taxor kommer att medföra förlust, kan man såsom jag nyss anfört räkna med att

genom taxesänkningen ökning i trafiken framkallas, och den möjligheten lärer

ingalunda vara utesluten, att järnvägsdriften, i synnerhet vid en förbättring

av trävarukonjunkturen, skall kunna förränta den nu ifrågasatta köpeskillingen.

Med hänsyn särskilt till det jämförelsevis ringa kapital, som skulle åtgå

till förvärv av järnvägen, torde i varje fall denna järnväg erbjuda lika goda

förräntningsmöjligheter som de tvärbanor till inlandsbanan, som byggts och

nu byggas med lånemedel. Ifrågavarande anslag torde därför böra utgå av

lånemedel. Chefen för finansdepartementet har meddelat, att erforderliga

medel för täckande härav torde kunna beredas genom höjning av den i förslaget

till riksstat för budgetåret 1927—1928 under rubriken »Fasta lånemedel»

upptagna inkomstposten »Ny upplåning» med motsvarande belopp.

Därest förvärv av järnvägen kommer till stånd, lärer Kungl. Maj: t föreskriva

att i avseende å dess förvaltning bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev

den 28 november 1924 angående förvaltningen av enskilda järnvägar, som inköpts

av staten, skola i tillämpliga delar tills vidare lända till efterrättelse.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kung],

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att med Dala—Hälsinglands

nya järnvägsaktiebolag träffa avtal om inköp av den nämnda

bolag tillhöriga järnvägen mellan Orsa och Bollnäs med bibanan

Göringen-—Dal fors i huvudsaklig överensstämmelse med ovan

omförmälda förslag till köpeavtal,

dels för gäldande av köpeskillingen för nämnda järnväg för

budgetåret 1927—1928 anvisa ett reservationsanslag

av .................................... kronor 1,500,000,

att utgå av lånemedel,

dels ock höja den i förslaget till riksstat för budgetåret 1927—

1928 under rubriken »Fasta lånemedel» upptagna inkomstposten

»Ny upplåning» från 13,104,944 kronor till 14,604,944 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts proposition nr 161.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenIlegenten

lämna bifall och förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall av

låtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Bilaga.

Kontrakt

angående förvärvande lör svenska statens räkning av Dala-Hälsinglands

järnväg.

§ 1:

Bala—Hälsinglands nya järnvägsaktiebolag, nedan benämnt bolaget, försäljer

till svenska staten

dels den bolaget tillhöriga järnvägen Orsa—Bollnäs med bibanan Göringen

—Dalfors — i det följande benämnd banan eller järnvägen —- för närvarande

arrenderad av Kungl. Järnvägsstyrelsen, med all dess fasta och lösa egendom,

av vad slag det vara må,

dels följande särskilt lagfarna fastigheter:

53/io penningland litt. Ab nr 4 Säverstad, i jordregistret Säverstad 419;

l3/io penningland litt. Eb nr 4 Säverstad, i jordregistret Säverstad 415;

16,222 penningland litt. Dba nr 4 Säverstad, i jordregistret Säverstad 4*“;

den från ett öres- 227/io penningland nr 4 Säverstad avsöndrade lägenheten

Verkstadsbangården nr 1, om 0,o77o hektar i vidd, i jordregistret Säverstad 4*1;

den från en lägenhet, kallad Jonstorp nr 4 och avsöndrad från en lägenhet,

kallad Jonstorp, under ett öresland nr 3 och två öres- 12 penningland nr 7

Häggestad, avsöndrade lägenheten Banvaktstorpet nr 33, innehållande 0,ooos

hektar i vidd och i jordregistret kallad Jonstorp 42; och

den från ett öresland nr 3 Häggestad avsöndrade lägenheten Vaktarbo nr 1.

innehållande 0,o?82 hektar i vidd och i jordregistret kallad Häggesta 311, allt i

Bollnäs socken;

den från sex öres- 18 penningland nr 3 Böle, därav i skifteshandlingar tre

öres- 18 penningland kallas Böle nr 3 och tre öresland nr 17 Emnebo, och sex

öresland nr 4 Böle, därav i skifteshandlingar två öresland kallad Emnebo nr 12

och fyra öresland Böle nr 4, allt i Ovanåkers socken, avsöndrade lägenheten

Grustaget nr 2, om l.s.wo hektar i vidd, i jordregistret kallad Grustaget 21;

lägenheten Bunkskiftet nr 1, om 84,74 kvadratrevar i vidd, avsöndrad från

12 X 81,40 reducerade bandland under nr 14 litt. O i Orsa kyrkoby och Orsa

socken;

ett ägoområde om 0,2o hektar, å expropriationskartan 1897—1900 betecknat

med 297 b och ett ägoområde om 0,i68o hektar, å samma karta betecknat med

299 c, bägge områdena fallande under lägenheten Kyrk- eller. Vågängen, som

undantagits vid laga skifte å byarna Norrbor, Björktjära, Hamre, Heden,

Säverstad, Häggesta och Vik, i Bollnäs socken;

lägenheten Viksjöfors nr 12, innehållande 0,1485 hektar i vidd och i jordregistret

kallad Viken t20 samt avsöndrad från ett öresland litt. Da nr 4 Viken,

i Alfta socken;

lägenheten Stationsplatsen nr 2 om 0,i7io hektar i vidd och avsöndrad från

den från ett öres- 23Va penningland, eller numera efter mantalsfördelning ett

öres 735/240 penningland, under nr 2 Myra. i Alfta socken, avsöndrade lägenheten

Viksjöfors Ångsåg nr 2, i jordregistret kallad Myra 218;

lägenheten Stationsplatsen nr 1, innehållande 0,2it8 hektar i vidd och avsöndrad

från den från 17 7/« penningland nr 4 Viken i Alfta socken avsöndrade

lägenheten Viksjöfors nr 2, hel om 0,7785 hektar i vidd;

dels ock såväl den från Sockentorpet Gammelhomna, avsatt för samtliga byar i

Ovanåkers socken, avsöndrade lägenheten Grustaget nr 1, om 0,58 hektar i vidd,

som ett ägoområde, å expropriationskarta betecknat med nris 309—311, om 0,so

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj ds proposition nr Iföl.

hektar, under hemmanat nr 5 Hamre i Bollnäs socken, å vilka fastigheter för

Dala—Hälsinglands nya järnvägsaktiebolag den 12 februari 1918 § 312 och

den 27 augusti 1919 § 155 sökts, men ännu ej erhållits lagfart.

I köpet ingå således:

1) hela det jordområde, som för banan tagits i anspråk enligt kartor och

beskrivningar eller eljest tillhör bolaget, dock med undantag av den del av Ore

Broskogsområde, som å en med »Tillhör kontrakt om överlåtelse av Dala—

Hälsinglands järnväg i påtecknad karta utmärkts med röd färg;

2) själva järnvägen med över- och underbyggnad, bro- och trumbyggnader,

utlagda syllar, skenor, spårväxlar samt vändskivor och vagnvågar jämte

stängsel;

3) alla bolaget tillhöriga hus, byggnader, signalerings- och andra inrättningar

ävensom fasta inventarier;

4) bolaget tillhörig rullande materiel;

5) alla järnvägen tillhörande telegraf- och telefonapparater med därtill

hörande ledningar; samt

6) alla bolaget i övrigt tillhöriga lösa inventarier, med undantag för dem,

som tillhöra den fastighet i Bollnäs, i vilken järnvägens kontor är inrymt.

§ 2‘

Tillträdet sker den 1 maj 1927, då all den egendom, som enligt § 1 till staten

överlåtes, av bolaget överlämnas till dem, som av Kungl. Järnvägsstyrelsen förordnas

att emottaga densamma. Därvid skola av bolaget avlämnas slutlig

överlåtelsehandling och samtliga åtkomsthandlingar till den bolaget tillhörande

jord, som överlåtes till staten, ävensom de skriftliga avtal och andra handlingar,

vilka avse sådana rättigheter och skyldigheter ifråga om järnvägen och dess

drift, som skola enligt detta kontrakt av staten övertagas.

§ 3.

Köpeskillingen utgör en miljon fem hundra tusen kronor och gäldas sålunda,

att staten från och med tillträdesdagen övertager betalningsansvaret för

bolagets nuvarande inteckningslån å en miljon fem hundra tusen kronor.

Bolaget gäldar ränta å förenämnda inteckningslån intill tillträdesdagen samt

överlämnar järnvägen sagda dag fri från andra inteckningar än här sagts. Till

styrkande härav har bolaget att vid överlåtelsen uppvisa vederbörligt gravationsbevis.

§ 4.

Som lösen jämlikt § 6 i gällande arrendekontrakt för de anläggningar å

banan, som statens järnvägar under arrendetiden utfört och som enligt vad

ovan nämnts samtidigt med banan i övrigt övergå i statens ägo, skall bolaget

till Kungl. Järnvägsstyrelsen senast den 30 april 1927 erlägga tvåhundratrettiotusen

kronor. Däremot befrias bolaget från skyldigheten jämlikt § 10 i samma

avtal att mot lösen övertaga inventarier m. m.

Utöver vad i första stycket sägs må varken statens järnvägar eller bolaget

framställa något anspråk i anledning av beskaffenheten av järnvägen med dess

rörliga materiel och övriga tillhörigheter vid arrendetidens slut, i följd varav

bestämmelserna i arrendekontraktet angående besiktning och värdering vid

avtalstidens slut icke skola träda i tillämpning.

§ 5.

De rättigheter och skyldigheter, som åligga bolaget på grund av nedanstående

avtal, övergå, i vad på bolaget ankommer, på statens järnvägar:

1) överenskommelsen mellan Dala—Hälsinglands järnvägsaktiebolag och

Voxna—Lobonäs järnvägsaktiebolag angående skötseln av trafiken för Yoxna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

—Lobonäs järnvägs räkning å Voxna station av den 3% 1913 och 3% 1913.

2) överenskommelsen mellan Dala—Hälsinglands järnvägsaktiebolag och

Voxna—Lobonäs jämvägsaktiebolag angående den senare järnvägens anslutning

till den förra vid Voxna station av den 29/» 1913 och 3% 1913.

3) överenskommelsen mellan Kungl. Telegrafstyrelsen och Dala—Hälsinglands

järnvägsaktiebolag angående gemensam stolplinje mellan Orsa och

Bollnäs av den 7/-* och “7* 1913.

överenskommelse mellan Kungl. Generalpoststyrelsen och Kungl. Järnvägsstyrelsen

den 5/19 mars 1918 angående handhavande av postgöromål vid Dala

— Hälsinglands järnvägs stationer.

4) Kontrakt emellan Iv. B. i Jämtlands län (å Kungl. Fångvårdsstyrelsens

vägnar) och Dala—Hälsinglands järnvägsaktiebolag av den 26A 1909 angående

fångtransporter.

5) Kontrakt mellan Dala—Hälsinglands järnvägsaktiebolag och Voxna—

Lobonäs järnväg samt firman H. C. Kindberg & C:o i Göteborg beträffande

affischeringsrätt av den 13/b och 16/b 1913.

6) Kontrakt mellan Dala—Hälsinglands nya järnvägsaktiebolag och kontorsbiträdet

P. O. Edvall, Göringen, angående arrende av ett jordområde vid

Göringen.

7) Nyttjanderättskontrakt mellan bolaget och lägenhetsinnehavare å järnvägens

område.

§ 6.

De vid järnvägen anställda befattningshavare, vilka finnas upptagna uti

här bilagda förteckning (Bil. A)1, skola äga rätt att den 1 maj 1927 övergå i

statens järnvägars tjänst utan minskning av då innehavande, till dem utgående

löneförmåner och utan minskning av den rätt till löneförhöjning efter viss

tjänstetid, som enligt vid bolagets järnväg tillämpade grunder skulle hava tillkommit

dem, allt dock med förbehåll:

1) att de åtnöja sig med sådana — ined deras innehavande platser såvitt

möjligt jämförliga — befattningar, som Kungl. Järnvägsstyrelsen anser lämpligt

att åt dem anförtro,

2) att de varda underkastade alla för statens järnvägspersonal nu eller

framdeles gällande reglementen och instruktioner samt villkor för antagande,

bibehållande av anställning, befordran och entledigande; därvid dock skall gälla

att vid beräknande av tjänstetid i och för befordran vid statens järnvägar behörig

hänsyn skall tagas till den tid befattningshavare varit anställd vid

bolagets järnväg,

3) att de icke äga rätt att ingå som delägare i statens järnvägars pensionsinrättningar,

med mindre sådant efter prövning för varje särskilt fall av befattningshavares

därom ingivna ansökan kan medgivas, varemot Kungl. Järnvägsstyrelsen

från och med den 1 maj 1927 skall i avseende å de bolagets befattningshavare

— vilka samtliga tillhöra Enskilda järnvägarnas pensionskassa —

som icke erhålla särskilt tillstånd att i statens järnvägars pensionskassor inträda,

äga samma förpliktelser och rättigheter i förhållande till förstnämnda

kassa, som bolaget skulle äga, om järnvägen fortfarande vore bolagets egendom,

dock såvitt angår den avlöningsförhöjning, som bemälde befattningshavare

må komma att erhålla efter banans övertagande av staten, endast under

förutsättning av Enskilda järnvägarnas pensionskassas samtycke. — Den personal,

som kvarstår i Enskilda järnvägarnas pensionskassa, tillerkännes enahanda

förmåner som de, vilka enligt kungl. brev den 4 juni 1920 tillkomma

'') Här utesluten.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kmgl. Maj:ts proposition nr 161. 15

\issa

kvarstå i nyssnämnda pensionskassa.

§ 7.

Före arrendetidens utgång- och så snart ske kan, skall bolaget till Kung],

Järnvägsstyrelsen överlämna förteckning över de befattningshavare, som önska

begagna sig av dem enligt § 6 tillerkänd rätt att övergå i statens järnvägars

tjänst.

§ 8-

Staten fölbinder sig att tran och med ar 1928 tillämpa statens järnvägars

taxor för person- och godstransport å järnvägen.

§ 9.

Giltigheten av detta kontrakt är beroende pa godkännande av Kungl. Maj:t

och riksdagen ävensom vederbörande bolagsstämma.

Skulle detta kontrakt komma att under år 1926 godkännas av bolagets

stämma, men försäljningen likväl på grund av statsmakternas beslut icke

komma till stånd före den 1 maj 1927, förlänges löpande arrendeavtal för en

tid av ett år, räknat från nämnda dag-, dock med nedsättning från samma dag

av arrendeavgiften till åttiofem tusen kronor årligen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:95 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kung!.. Maj:ts proposition angående förvärvande för statens räkning av den Dala—Hälsinglands nya järnvägsaktiebolag till a1 i texten
  2. SU 1927:33 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående förvärvande för statens räkning av den Dala—Hälsinglands nga järnvägsaktiebolag tillhöriga järnväge s. 1 i texten