Sök i Ratio Lex

Angående utvidgningsoch ändringsarbeten vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund

1927-02-18 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:167, Angående utvidgningsoch ändringsarbeten vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 167.

1

Nr 167.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utvidgnings- och

ändringsarbeten vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund; given Stockholms slott den 18 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 18 februari 1927.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,.

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Almkvist anför härefter:

Under punkten 85 av åttonde huvudtiteln i årets statsverksproposition har

Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen att i avbidan på proposition

om anslag till ändrings- och tillbyggnadsarbeten vid Malmöhus läns

sjukvårdsinrättningar i Lund för ifrågavarande ändamål beräkna för budgetåret

1927—1928 ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

Jag anhåller nu att få ånyo anmäla detta ärende för Kungl. Maj:t.

För att undervisningen vid de medicinska fakulteterna skall vara verkligt

fruktbringande, är det oundgängligt att fakulteterna hava tillgång till sjukvårdsanstalter,

där det kliniska arbetet kan försiggå. Vid medicinska fakulteten

i Lund tillhör den inrättning, där dess kliniska undervisning äger

rum, Malmöhus läns landsting. I verkligheten har detta ej medfört någon

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 143 haft. (Nr 167). 1

Utvidgningsoch

ändringBarbeten

vid

Malmöhus

läns sjukvårdsinrättningar

i

Lund.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj;ts proposition Nr 167.

olägenhet för fakulteten, enär genom ömsesidigt tillmötesgående från å ena

sidan universitetet och staten samt å den andra landstinget ett tillstånd av

samarbete skapats till fördel för alla parter.

Sålunda har universitetet för sin del upplåtit det område, Paradislyckan,

där lasarettet i Lund — Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund -— är

beläget. Från statens sida hade redan enligt ett kungl. brev den 3 mars 1813

till årligt underhåll av inrättningarna anslagits viss del av kyrkotionden

inom länet — numera utbytt mot särskild ersättning — varjämte genom

ett kungl. brev den 29 november 1854 anvisades ett bidrag av 10,000 riksdaler

banko till täckande av uppkommen skuld för nybyggnader. På ett

ännu tydligare sätt visade sig staten erkänna det rättmätiga i ett ekonomiskt

samarbete mellan staten och landstinget, då 1901 års riksdag efter

förslag av Kungl. Maj:t såsom bidrag till kostnaderna för vissa nybyggnadsoch

ändringsarbeten m. m. vid sjukvårdsinrättningarna anvisade ett belopp av

högst 256,000 kronor, att användas i den mån motsvarande belopp av ett

utav landstinget beviljat anslag å enahanda summa för ändamålet toges i

anspråk och under den kontroll, Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskriva.

Med detta bidrag från staten ombesörjde landstinget sjukhusbyggnadernas

uppförande, men bestred ensamt kostnaderna för byggnadernas

underhåll och sjukhusdriften. Till frågan om driftkostnaderna under de

senare åren återkommer jag i det följande. Härjämte har det alltid tillhört

landstinget att anskaffa och gälda erforderlig utrustning. Overläkartjänsterna

vid sjukhusets huvudavdelningar bestridas av vederbörande professorer och

av universitetskanslern förordnade lärare inom medicinska fakulteten i Lund.

Å universitetets stat uppförda amanuenser kunna anställas såsom biträden vid

såväl den kliniska undervisningen som sjukvården. Amanuenserna, som åtnjuta

arvoden å universitetets stat, erhålla från sjukhuset bostadsrum med

belysning, värme och uppassning samt numera sedan flera år även fri kost.

Till biträde vid sjukvården antagna underläkare avlönas helt och hållet å

.sjukvårdsinrättningarnas av landstinget fastställda stat.

Det ekonomiska stöd, som universitetet och staten lämnat lanstinget i fråga

om sjukvårdsinrättningarna, har sedan gammalt haft till förutsättning, att

universitetet finge bedriva klinisk undervisning vid desamma. När Paradislyckan

år 1865 i sin helhet uppläts till tomtområde för sjukvårdsinrättningarna,

skedde det under vissa mellan det akademiska konsistoriet och sjukhusdirektionen

överenskomna villkor rörande omförmälda undervisning. Rätten

till klinisk undervisning är ock fastslagen i gällande av Kungl. Maj:t den 15

oktober 1920 fastställda reglemente för sjukvårdsinrättningarna. Bestämmelsen

härutinnan lyder:

Lasarettets samtliga avdelningar skola vara för klinisk undervisning upplåtna,

dock med skyldighet för direktionen att tillse, det å varje avdelning,

med undantag av den pediatriska eller barnsjukhuset, platser finnas reserverade

för sådana sjuka, vilka särskilt önska att icke bliva föremål för klinisk

undervisning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

Härjämte föreskriver reglementet, att vid de olika avdelningarna skola

vara inrättade polikliniker i den utsträckning det finnes nödigt eller nyttigt

för den akademiska undervisningen och för specialvården.

Den år 1901 tillämpade principen om fördelning av byggnadskostnadema

med hälften på staten och hälften på landstinget vann yttermera bekräftelse

vid det beslut, som av riksdagen år 1914 fattades ifråga om då föreliggande

omfattande nybyggnads- och omändringsarbeten vid sjukvårdsinrättningarna.

De då tillämnade byggnadsföretagen förutsatte till en början förvärvande av

erforderligt tomtområde, och genom beslut den 12 april 1912 medgav Kungl.

Maj:t, att från det biskopen i Lunds stift på lön anslagna bostället 3 Vs

mantal krono Helgonagård n:r 1 i Lunds socken finge avsöndras ett visst

område att av Malmöhus läns landsting under nyttjanderätt innehavas, så

länge det sålunda upplåtna området användes för avsett ändamål och laga

länder ej mötte samt omförmälda sjukvårdsinrättningar stode till förfogande

för erforderlig klinisk undervisning. Vid upplåtelsen fäste Kungl. Maj:t vissa

villkor om årlig avgäld m. m. Sedan sålunda tomtfrågan blivit klar och

efter det vederbörliga utredningar i fråga om dot då planerade byggnadsprogrammet

fullföljts, framlade sjukhusdirektionen på uppdrag av landstinget

förslag i ämnet inför Kungl. Maj:t. I anslutning till detta förslag, som

slutade å en sammanlagd kostnad av 1,624,000 kronor och som tillstyrktes

av samtliga däröver hörda myndigheter, föreslog Kungl. Maj:t 1914 års

senare riksdag att såsom bidrag till täckande av kostnaderna för uppförande

vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund av nya byggnader för de

medicinska och obstetrisk-gynekologiska avdelningarna m. m. bevilja ett anslag

av högst 812,000 kronor, att användas i den mån motsvarande belopp

av landstingets anslag å enahanda summa för ändamålet toges i anspråk

och under den kontroll, Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskriva,

samt att härav på extra stat för år 1915 anvisa ett belopp av 150,000

kronor.

Riksdagen, som biföll förenämnda förslag, anförde bland annat:

Då 1901 års riksdag anslog medel såsom bidrag till kostnaderna för vissa

nybyggnader och ändringsarbeten m. m. vid ifrågavarande sjukvårdsinrättningar,

fördelades den då erforderliga summan lika på staten och landstinget.

Den då tillämpade proportionen mellan statens och landstingets

kostnader har nu också följts. Riksdagen har visserligen funnit anledning

ifrågasätta, huruvida icke det av statsmedel äskade beloppet skulle kunna

något nedsättas. Emellertid har riksdagen vid granskning av det föreliggande

byggnadsförslaget funnit, att en betydande del av kostnaderna betingas

av utrymmen, som äro direkt avsedda för den medicinska undervisningens

behov och som ej fylla något särskilt sjukvårdsändamål, och då vid sådant

förhållande universitetet har ett stort intresse av att den föreslagna tillbyggnaden

kommer till stånd, har riksdagen funnit principen om lika fördelning

av kostnaderna mellan staten och länet även denna gång kunna med fog

tillämpas.

Enligt det för sjukvårdsinrättningarna gällande reglementet är medicinska

fakulteten vid universitetet tillförsäkrad för undervisningen behövligt kliniskt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

material. På grund av den ekonomiska samverkan, som råder mellan saten

och landstinget i fråga om förevarande länet tillhöriga sjukhus, har riksdagen

velat framhålla önskvärdheten av att någon rubbning i gällande bestämmelser

om sjukvårdsinrättningarnas upplåtande för klinisk undervisning icke

må äga rum, och synes för ernående av fullgod garanti härför vid anslagets

utanordnande av Kungl. Maj:t böra fästas villkor av innehåll, att den

vid universitetet förekommande kliniska undervisningen skall allt framgent

hedrivas vid ifrågavarande sjukvårdsinrättningar.

I anledning av vad riksdagen i senast berörda hänseende anförde, anmodades

länsstyrelsen i Malmö att från landstinget infordra och till ecklesiastikdepartementet

överlämna yttrande beträffande det sålunda ifrågasatta

villkoret för omförmälda statsanslags utgående. Den 22 september 1914

beslöt landstinget — under förutsättning att till landstinget komme att utgå

ovannämnda anslag av 812,000 kronor — medgiva, att den vid universitetet

förekommande kliniska undervisningen finge allt framgent bedrivas vid

ifrågavarande sjukvårdsinrättningar.

Det för nu senast berörda byggnadsarbeten beviljade anslaget blev sedermera

i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag av de följande årens riksdagar

vederbörligen anvisat. Statsanslagen ställdes till förfogande av det större

akademiska konsistoriet i Lund att tillhandahållas lasarettsdirektionen, med

iakttagande att medel ej finge till direktionen utanordnas, förrän genom intyg

av universitetets räntmästare för varje gång styrkts, att motsvarande

belopp av landstingets anslag för omförmälda arbeten toges i anspråk.

År 1925 förelåg ånyo en byggnadsfråga vid sjukvårdsinrättningarna i Lund,

därvid det gällde en påbyggnad av den pediatriska kliniken samt en utökning

av ångpanneanläggningen. Kostnaden beräknades till 285,859 kronor,

av vilket belopp landstinget gått in för att betala hälften. I proposition

till 1925 års riksdag (nr 38) föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att för ändamålet

anvisa hälften av de beräknade byggnadskostnaderna eller i avrundat

krontal 142,930 kronor. Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t erinrade

föredragande departementschefen, att nu angivna princip i fråga om kostnadernas

fördelning tillämpats vid de senast företagna utvidgningarna av

lasarettets kliniker och syntes jämväl då böra följas. Riksdagen biföll Kungl.

Maj:ts förslag.

Vad därefter beträffar lasarettets driftkostnader anser jag mig redan nu

böra erinra om följande.

Från början bar landstinget ensamt bestritt de av sjukhusdriften betingade

årliga kostnaderna. De av kristiden förorsakade prisstegringarna föranledde

emellertid en ändring härutinnan.

Vid 1920 års landsting upptogs denna fråga till behandling, varvid landstinget

uppdrog åt sjukhusdirektionen att hos Kungl. Maj:t anhålla, att

landstinget måtte beredas ersättning för den merkostnad, som för år 1920

kunde uppkomma för lasarettet på grund av dess egenskap av under
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

visningsanstalt. I anledning härav föreslogs i proposition (nr 130) till 1921

års riksdag, att riksdagen måtte medgiva, att till täckande av de kostnader,

Malmöhus läns landsting fått vidkännas för driften vid länets sjukvårdsinrättningar

i Lund under år 1920, bidrag av statsmedel måtte utgå efter

30 procent av sagda kostnader, dock med begränsning av statsverkets bidrag

till högst 500,000 kronor, samt att riksdagen för ändamålet måtte anvisa på tilläggsstat

för år 1921 ett förslagsanslag, högst 500,000 kronor. Enligt det samma

proposition vidfogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

den 11 februari 1921 redogjorde dåvarande departementschefen för de

anslag och utgifter, statsverket hittills fått vidkännas för ifrågavarande sjukhus,

samt utvecklade närmare skälen för att staten borde ingripa med bidrag

till täckande av sjukhusets driftkostnader. Jag tillåter mig nu allenast

hänvisa till vad därutinnan anfördes.

Riksdagen beviljade emellertid såsom bidrag till driftkostnaderna under

år 1920 vid ifrågavarande sjukhus ett belopp av allenast 300,000 kronor.

Någon beräkning av statsbidraget efter visst procenttal i förhållande till totalkostnaderna

gjordes därvid icke.

Under år 1921 anhöll sjukhusdirektionen hos Kungl. Maj:t om framställning

till 1922 års riksdag om bidrag med i runt tal 500,000 kronor till

täckande av driftkostnaderna vid sjukhuset under år 1921.

Denna direktionens framställning var närmast föranledd av ett utav Malmöhus

läns landsting år 1921 fattat beslut, enligt vilket landstinget uppdragit

åt direktionen att, enär stegringen av dagskostnaden vid lasarettet under de

sista åren i väsentlig mån varit en följd av lasarettets egenskap av s. k.

kliniskt sjukhus för utbildning av läkare, hos Kungl. Maj:t anhålla, att

landstinget måtte beredas ersättning för den merkostnad, som i nämnda avseende

kunde för år 1921 uppkomma för lasarettet ävensom framdeles tills

vidare årligen till Kungl. Maj:t ingiva framställning i enahanda syfte.

Emellertid hemställde Kungl. Maj:t hos 1922 års riksdag om ett förslagsanslag

på tilläggsstat för år 1922 å högst 300,000 kronor att användas såsom

bidrag till täckande av de kostnader, Malmöhus läns landsting fått vidkännas

för driften vid länets sjukvårdsinrättningar i Lund under år 1921.

Denna framställning blev av riksdagen bifallen. Med anledning av särskilda,

av Kungl. Maj:t i ämnet gjorda framställningar anvisades vidare för ändamålet

av 1923 års riksdag 200,000 kronor samt av 1924 års riksdag 150,000

kronor, allt i efterskott, avseende bidrag till driftkostnaderna under respektive

åren 1922 och 1923.

Då sedermera fråga uppkom om lasarettets merkostnader under år 1924

och sättet för desammas bestridande, anhöll sjukhusdirektionen om utredning

från medicinska fakulteten i Lund angående tillgodoseendet av den

medicinska undervisningens behov vid lasarettet med sådana särskilda hänsyn,

som ginge utöver den för landstinget i första hand avgörande rena

sjukvårdshänsynen. Med anledning härav lämnade fakulteten i skrivelse

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

till direktionen den begärda utredningen, och sjukhusdirektionen avlät sedermera

till Kungl. Maj:t framställning i ämnet.

De beräkningsgrunder, på vilka denna framställning byggde, avsågo dels,

att staten i viss utsträckning skulle lämna landstinget ersättning för de direkta

kostnader, som utomlänspatienterna å allmän sal betingade därigenom att

legosängsavgiften, 4 kronor 50 öre, var avsevärt lägre än underhållskostnaden,

dels oclc att överläkaren å barnbörd savdelningen skulle erhålla rätt att

befria från legosängsavgift för 20 procent av underhållsdagarna av ett kalenderår

och att staten skulle övertaga kostnaderna härför.

Vid anmälan av detta ärende inför Kungl. Maj:t den 2 januari 1925 yttrade

föredragande departementschefen i frågan, bland annat, följande:

Då sjukhusdirektionen år 1913 å landstingets vägnar gjorde den framställning,

som ledde till beviljandet av statsbidrag med halva byggnadskostnaden

för de då planerade nybyggnadsarbetena, grundades framställningen

därpå, att landstinget för sin del ensamt iklädde sig — utöver lika stor del

av byggnadskostnaden som staten — kostnaderna såväl för nödiga inventarier”

som för den årliga driften. Denna princip om landstingets skyldighet

att svara för alla driftkostnaderna kan sägas hava blivit rubbad genom

de årliga anslag, som riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag de senare åren

beviljat till täckande av merkostnader i driften. Visserligen har icke berörda

omständighet kommit till ett bestämt uttryck, men såsom motiv för

statsbidragets utgående har ständigt betonats det statsintresse, som härvid

ansetts vara för handen på grund av lasarettets egenskap av klinisk undervisningsanstalt.

Landstingets föreliggande framställning avser att närmare

precisera ifrågavarande förhållande på det sätt, att vissa närmare grunder

nu angivas, vilka skulle vara normerande för beräkning av erforderligt

statsbidrag.

De av landstinget förordade beräkningsgrunderna äro i huvudsak två.

Den ena avser beräkningen av kostnaderna för utomlänspatienterna å allmän

sal. Jag ansluter mig till den av myndigheterna hävdade uppfattningen,

att här i påfallande grad föreligger ett kliniskt undervisningsintresse,

alltså ett statsintresse, som på intet sätt sammanfaller med landstingsintresset.

Jag har följaktligen intet att invända mot vad i detta hänseende anförts

och föreslagits. Den andra beräkningsgrunden avser beräkningen av

kostnaderna för viss procent av underhållsdagarna vid barnbördsavdelningen.

Även härvid måste med hänsyn till tillgången till komplicerade förlossningsfall

ett uppenbart undervisningsintresse anses vara för handen. Ej heller

i denna del har jag något att invända mot principen för statsbidragets beräkning.

I anslutning till vad sålunda anförts, hemställde Kungl. Maj:t, att riksdagen

måtte enligt nämnda grunder såsom bidrag till täckande av lasarettets

driftkostnader under år 1924 anvisa för budgetåret 1925—1926 ett extra

anslag av 104,093 kronor.

Riksdagen, som biföll Kungl. Maj:ts förslag, yttrade därvid, bland annat:

Frågan om statsbidrag till sjukvårdsinrättningarna i Lund har kommit

i ett nytt läge genom att nu vissa preciserade grunder angivits för beräk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

ningen av detta bidrag. Riksdagen finner detta vara en ändamålsenlig anordning,

helst densamma tager sikte på de olika intressen, som från såväl

landstingets som statens sida här äro för handen. Vid prövning av det föreliggande

förslaget har riksdagen funnit sig böra godtaga de principer för

statsunderstöd till ifrågavarande sjukvårdsinrättningar, som nu av Kungl.

Maj:t framlagts. Då riksdagen i övrigt icke har något att erinra mot Kungl.

Maj:ts beräkning av anslagsbehovet, har riksdagen ansett sig böra bifalla

Kungl. Maj:ts förslag.

I anslutning till dessa grunder anvisade vidare riksdagen, i överensstämmelse

med Kungl. Maj:ts förslag, såsom bidrag för täckande av 1925 års

driftkostnader ett extra anslag av 85,967 kronor förbudgetåret 1926—1927.

I statsverkspropositionen till 1927 års riksdag är i enlighet med samma

grunder statsbidraget till 1926 års driftkostnader föreslaget att utgå med

84,337 kronor.

Nu har direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 18 september 1926 anhållit, att Kungl. Maj:t

måtte i proposition till 1927 års riksdag föreslå ett anslag av 1,476,432

kronor 50 öre som bidrag till täckande av hälften av kostnaderna för vissa

i skrivelsen närmare omnämnda nybyggnads- och andra utvidgningsarbeten

vid lasarettet i Lund och att Kungl. Maj:t jämväl ville taga under omprövning

frågan om skälig fördelning mellan statsverket och landstinget av

driftkostnaderna för de nu tilltänkta ortopediska och öronklinikerna.

Direktionen redogör i sin skrivelse, hurusom de tilltänkta utvidgningarna

och omändringarna äro att betrakta som en följd av en samverkan mellan

den starka utvecklingen av sjukvårdsbehovet och ökningen av den medicinska

undervisning, som är förlagd till lasarettet. Det stigande sjukvårdsbehovet

har givetvis utgjort den närmaste anledningen till att landstinget beviljat

anslag till de tilltänkta utvidgningarna och omändringarna, under det att

ökningen av undervisningens krav är grunden för framställningen om statsbidrag

i likhet med vad förhållandet varit vid föregående tillfällen för lasarettets

utbyggnad, då riksdagen anslog medel som bidrag till byggnads

kostnaderna vid utförande av då föreliggande av landstinget dessförinnan

godtagna förslag.

Direktionen berör i korthet frågan om utvecklingen under senare år av

de kliniker varom nu är fråga — de kirurgiska, ortopediska och otiatriska

klinikerna — samt de förhållanden, som å dessa kliniker nu råda, sett från

såväl sjukvårdens som undervisningens synpunkt.

Av 1901 års riksdag beviljades medel efter den norm, att statsverket deltog

med halva kostnaden till om- och tillbyggnad av lasarettets kirurgiska

klinik. Efter samma norm beviljade riksdagen 1914 och 1916 anslag till

de då av landstinget beslutade nybyggnaderna (medicinska kliniken, kvinnokliniken,

röntgenavdelningen m. m.) ävensom 1925 års riksdag till utvidgningen

av barnsjukhuset. Den ovan angivna om- och tillbyggnaden av ki
-

Pasarettsdirektionens

framställning

år 1926.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung!. May.ts proposition Nr 167.

rurgiska kliniken, vilken utförts efter förslag, som utarbetats framför allt

av dåvarande professor Borelius, avslutades år 1905, och därmed erhöll

denna klinik sin nuvarande gestalt.

Allteftersom tiden fortskred, utvecklade sig emellertid de kirurgiska hjälpvetenskaperna

å gränsområdena, och behovet av särskilda representanter för

vissa av dessa områden gjorde sig för den kirurgiske klinikchefen på ett

allt tydligare och kännbarare sätt gällande — detta såväl med hänsyn till

den praktiska sjukvårdens behov, att för den hjälpsökande allmänheten

skapa bästa möjliga vårdbetingelser, som ock med hänsyn till undervisningens

behov. Professor Borelius drog härur den praktiska konsekvensen, i

det han inom den kirurgiska kliniken redan år 1915 avdelade vissa sängplatser

för vården av ortopediska fall. Samtidigt anställdes utbildad fackman

att här omhänderhava sjukvården. Frivillig klinisk undersökning börjades

i detta ämne och en ortopedisk poliklinik upprättades till fromma för

både patienter och den studerande ungdomen.

Då efter beviljande av anslag av 1914 års landsting och 1916 års riksdag

(med halvering av kostnaden), särskild byggnad för röntgenavdelning

och för den kirurgiska polikliniken kommit till utförande vid lasarettet och

öppnats år 1918, blev ett visserligen mycket begränsat utrymme inom kirurgiska

kliniken, dit röntgenavdelningen och polikliniken förut varit förlagda,

disponibelt, och detta användes nu för att bereda ett provisoriskt

utrymme såväl för ortopediska polikliniken som ock för operationsavdelning

för ortopediska sjukavdelningen.

För vården av sjukdomar i öron, näsa och hals hade poliklinisk lokal

redan tidigare funnits å lasarettet, ehuru i en synnerligen bristfällig lokal.

För denna polikliniska vård bereddes år 1918 ett mycket begränsat utrymme

i den omtalade nybyggnaden för den kirurgiska polikliniken. Samtidigt

avdelades vissa sängar inom kirurgiska kliniken för vården av

öronsjuka, och övertogs vården av dessa av fackman. Operationsutrymme

anordnades gemensamt för den ortopediska och öronavdelningen i den ovan

omnämnda lokalen. Under samma år (1918) bestämdes ock, att tjänstgöring

i öron- (näs- och hals-)sjukdomar skulle kunna fullgöras i Lund. Sådan

tjänstgöring har ock sedan dess oavlåtligt ägt rum härstädes.

Nästa steg, som togs av professor Borelius, var, när han begärde, att

dessa båda nu nämnda kliniska avdelningar för ortopedi och öronsjukdomar

skulle upptagas som självständiga avdelningar av lasarettet med vardera sin

överläkare. Jämlikt väckt förslag blev sådan förändring av sjukhusets reglemente

fastställt av Kungl. Maj:t den 15 oktober 1920.

Huru riktigt professor Borelius bedömt sjukvårdsbehovet för ortopediska

och öron- (inclusive näsa och hals) sjuka, framgår till fullo ur den utveckling,

som dessa sjukvårdsavdelningar under dessa år uppnått. Så uppvisar

ortopediska kliniken för år 1921, det första år den i årsberättelsen är upptagen

som självständig avdelning, 12.715 underhållsdagar, men för 1925

17,597. För öronavdelningen äro de motsvarande siffrorna 8,988 och 9,402.

Vid bedömandet av dessa siffror är emellertid att beakta den starka begränsning

av det antal sängar, som upplåtits åt dessa bägge avdelningar, på

intet sätt svarande till det verkliga behovet, varför endast en bråkdel av

de patienter, som därstädes önskat vård, kunnat mottagas.

Än bättre begrepp om sjukvårdsbehovet ifråga vinner man, om man

vänder sig till siffrorna för de polikliniker, vilka som ovan nämnts upprättats

i sammanhang med de nämnda avdelningarna. Så har ortopediska

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1C>7.

kliniken under år 1918 besökta av 351 patienter med 485 återbesök, men

1921 av 1,084 patienter med 1,338 återbesök. På dessa patienter utfördes

detta år 654 oblodiga och 90 blodiga operationer. Dessa siffror äro för år

1925 1,333 patienter med 1,930 återbesök, 797 oblodiga operationer och 90

blodiga. För öronpolikliniken är siffran besökande för år 1918 1,352

patienter med 489 operationer, men för år 1921 2,848 patienter med 3,668

återbesök och 2,275 operationer, samt för 1925 3,675 patienter med 6,539

återbesök eller tillsammans mer än 10,000 besökande för året. Operationernas

antal detta år var 2,344.

Nu nämnda förhållanden belysa även det synnerligen otillfredsställande i

den situationen, att den stora, ansvarsfyllda och maktpåliggande verksamheten

i kirurgi måste, jämte den ständigt ökade verksamheten för ortopedi

med dess poliklinik samt för öronkliniken, pressas inom den ram, som redan

år 1905 färdigställdes för kirurgiska kliniken, varvid självfalletvis inga

andra behov kunnat hava avsetts än dem, som hänförde sig till den kirurgiska

kliniken själv och dess verksamhet. Svårigheterna i det påtalade förhållandet

hava ock skärpts genom den utveckling, som verksamheten å den

kirurgiska kliniken själv under dessa år undergått trots det avskiljande av

sjukdomsfall från den egentliga kirurgien, vilken jämlikt det ovan sagda

där ägt rum under dessa år. Detta belyses väl av följande siffror. År

1906 voro underhållsdagarnas antal å kirurgiska kliniken 43,749, år 1917

49,957, men år 1925 69,604 med 1,904 utförda operationer. Så är det ej

att förvåna sig över, att svårigheterna inom den kirurgiska kliniken med

dess bägge avläggare nu kommit till bristningsgränsen.

Detta gäller i första hand i sjukvårdsavseende. Men för visso gäller det

som en bestämd regel, att medicinsk undervisning ej på tillfredsställande

sätt kan meddelas under annan förutsättning, än att det i den till undervisning

använda kliniken råder tillfredsställande förhållanden för sjukvården.

För kirurgiens vidkommande har undervisningsarbetet avsevärt ökats

sedan år 1905, dels genom den starkt ökade tillströmningen av medicine

kandidater, dels ock genom de viktiga omändringarna i bestämmelserna för

undervisningen, som varit gällande, om ock endast provisoriskt, men dock

utan avbrott sedan år 1918. Efter den då införda ordningen i den form,

vari den under senaste år applicerats, skola nämligen alla de studerande,

som här börjat sina tjänstgöringar i medicin och kirurgi, här ock avsluta

dem. Före 1918 var undervisningen i dessa ämnen endast en förberedelse

för den, som de studerande sedan skulle erhålla i Stockholm. Genom

nämnda förändring hava tydligen anspråken på det kliniska materialet härstädes

i mycket betydande grad vuxit. Det har därför varit ett för undervisningen

i kirurgi synnerligen lyckligt förhållande, när det kliniska materialet

i kirurgi de senare åren tillvuxit på det sätt, som framgår ur de ovan

angivna siffrorna, och det kan med fog betecknas som ett livsintresse för

den kirurgiska undervisningen, att ingen minskning av detta kliniska material

får äga rum.

Vad angår ortopedien, så har det, såsom förut nämnts, av läkaren vid avdelningen

från första början eller sedan år 1915 meddelats frivillig undervisning

åt de studerande. Direktionen erinrar om, hurusom det kungl. brevet

av 1925 föreskrivit obligatorisk undervisning i ortopedi att meddelas

vid härvarande lasarett.

Undervisningen i öronsjukdomar har, som ovan nämnts, allt sedan år 1918

varit förlagd till härvarande lasarett.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

För den medicinska undervisningen är det erforderligt att i första hand

ett stort och omväxlande antal sjukdomsfall är tillgängligt, för att den akademiske

läraren skall kunna göra sin undervisning tillbörligt fyllig och den

enskilde tjänstgörande kandidaten erhålla tillräckligt iakttagelsematerial. I

detta hänseende har sjukvårdsbehovets stegring (alltså landstingsintresset)

i sin ordning fört till en fortskridande tillväxt av det kliniska materialet

och sålunda lyckligt tillmötesgått ökningen av undervisningens krav, statsintresset.

På samma gång blir det jämväl ett klart och tydligt statsintresse,

att sjukvårdsbehovet tillgodoses med tillräckligt stora och val utrustade lokaler.

Det framhölls ovan och inses nogsamt av envar, som i någon mån sysselsatt

sig med dessa frågor, att tillfredsställande betingelser för en undervisning

av blivande läkare omöjligen kan ernås under annan förutsättning,

än den att tillfredsställande förhållanden råda för sjukvården å avdelning,

där sådan undervisning skall lämnas. Härutinnan kan utan tvekan det

omdömet givas, att samtliga de tre här ifrågavarande avdelningarna äro

alldeles för trånga, liksom att en tillfredsställande anordning endast kan

vinnas på den väg, att den ortopediska avdelningen och öronavdelningen

brytas ut ur sin nuvarande lokala gemenskap med den kirurgiska moderkliniken,

och denna senare ensam får förfoga över de utrymmen, som ursprungligen

avsetts för densamma.

Vad de polikliniska utrymmena beträffar må i detta sammanhang erinras

om de alldeles olidliga förhållanden, som nu råda för den polikliniska

undervisningen i ortopedi och öronsjukdomar. För öronkliniken finnes endast

3 smärre rum tillgängliga, och här skola mer än 10,000 personer per

år mottagas (eller 30 å 40 per dag i genomsnitt för hela året) och samtidigt

de studerande hava sin dagliga undervisning och deltaga i undersökningen

av patienterna. Aven lokalerna för den ortopediska polikliniken,

vilka, som det framgår ur det ovan sagda, ej danats för denna uppgift,

lämna synnerligen mycket övrigt att önska.

Med hänsyn till rådande svårigheter och de allvarliga olägenheterna har

direktionen, sedan landstinget åren 1923, 1924 och 1925 anvisat medel för

ändamålet, låtit utarbeta förslag till utvidgningar och omändringar av Lunds

lasarett, i första hand avseende nya kliniker för ortopedi och öronsjukdomar.

Härvid har direktionen, nu liksom vid föregående utbyggnadstillfällen,

från början tagit hänsyn jämväl till undervisningens krav, vilka här framträda

dels i anordnandet av särskilda, eljest obehövliga lokaler (föreläsningssalar

m. m.), dels i storleken av alla de lokaler, i vilka de tjänstgörande

medicine kandidaterna skola kunna rymmas för att följa gången av sjukvårdsarbetet.

I övrigt har planen för ifrågavarande tvenne nya kliniker

företagits så försiktigt som möjligt. Den räknar med 85 sjukplatser på den

ortopediska och 40 på öronkliniken. Med kännedom om nuvarande ansök - ningsfrekvens å de båda avdelningarna torde dessa siffror vara att betrakta

som minimisiffror för en utvidgning, och denna är alltså hållen inom en

ram, som icke utan framtida olägenhet skulle kunna göras snävare.

Till förklaring av nedan angivna kostnadsberäkningar liksom av insända

ritningar må emellertid här erinras om det kontrakt med pensionsstyrelsen,

som antagits av 1926 års landsting. Enligt detta avses det att vid Lunds

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

lasarett (utom uppförandet av en särskild paviljong för reumatiskt sjuka,

som dit hänvisas av pensionsstyrelsen, efter enahanda grunder som sådan

anordning i olika län dels redan beslutats, dels f. n. planeras,) även å

den nu planerade ortopediska kliniken inreda 24 sängar, som skola stå till

pensionsstyrelsens förfogande. Då de ej komma att stå till förfogande enbart

för länets patienter och patienterna å dessa 24 platser, vilka skola dit

hänvisas av pensionsstyrelsen, ej helt motsvara arten av det sjukvårdsbehov,

som eljest fy lies av en ortopedisk klinik, så har det varit nödvändigt att

uppgöra förslaget till ortopedisk klinik med dessa 24 platser utöver de 85,

som förut beräknats nödvändigt för ortopediska kliniken. Kostnaden för

dessa 24 platser äro ej inberäknade i den kostnadssumma, som avses att

täckas av dels statsverket, dels landstinget, utan landstinget åtager sig ensam

kostnaderna för 24/109 delar av ortopediska kliniken och avser att få dessa

kostnader täckta genom kontraktet med pensionsstyrelsen, som härför använder

medel, vilka av Kungl. Maj:t ställts till dess förfogande för dess

sjukvårdande verksamhet.

För att erhålla tillfredsställande vårdbetingelser å den kirurgiska kliniken

krävas emellertid utom utflyttandet av den ortopediska och öronavdelningen

ännu vissa andra förändringar härstädes. Detta gäller hela den yttre anordningen

med bilokaler för sjukvårdens behov (toilettavdelningar, slaskrum,

snyggningsrum och förrådsrum m. m.). Då den kirurgiska kliniken vid senaste

nybyggnad fingo dessa avdelningar endast ordnade på sätt, vilket bör

betraktas som otillfredsställande, även om man beaktar att cirka 25 år förflutit

sedan dess, anser direktionen det ej vara ur vägen att omnämna,

hurusom ritningen till dessa sjukavdelningar i dess nuvarande form är uppgjord

av en äldre nu framliden arkitekt, och ej av den nu vid sjukhusförslagens

uppgörande verksamme arkitekten.

Vid kirurgiska klinikens senaste utbyggnad år 1905 uppläts det ursprungligen

till operationssal utbyggda utrymmet till barnavdelning. Med hänsyn

till den sedan många år rådande platsbrist, som gjort sig starkt gällande

för denna klinik, måste ett senare här inrett dagrum även upplåtas till sjuksal

för barn. Denna sjukavdelning har på detta sätt blivit ytterst oändamålsenlig.

Så är passagen genom teköket den enda väg, som finnes från

sjukavdelningen och till såväl toilett som slaskrum. Vidare gör sig bristen

av isoleringsrum på det allra starkaste gällande. Då fall av infektionssjukdomar

inom en barnavdelning alltsom oftast förekomma, vålla dylika sjukdomsfall

nu de allra största svårigheter för uppehållande av sjukvården,

ej sällan medförande störande avbrott även för den kliniska undervisningen.

De erforderliga förändringarna bestå i anordnandet av ett större antal

isoleringsrum, av inredandet av toilettavdelning och slaskrum för senast omtalade

barnavdelning inom det nuvarande vindsutrymmet samt vidare i anordnandet

av de nödiga bilokalerna för de olika kirurgiska sjukavdelningarna

jämte en mindre utvidgning vid föreläsnings- och operationssalen.

För röntgenavdelningen (dess terapeutiska avdelning) föreslås en förändring,

som skall möjliggöra en ökad kapacitet för utförande av röntgenbehandling.

Denna avdelning är nämligen redan nu anlitad till maximum,

och då den föreslagna utvidgningen av sjukhuset med dess starka ökning

på sängantalet kommer att medföra ökade anspråk på denna terapeutiska

avdelning, är det nödvändigt att här vinna en ökad kapacitet, vilket nås

genom mindre förändringar inom byggnadens nuvarande ram.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

Det nu framlagda förslaget innefattar även uppförandet av nytt kök.

Anledningen härtill är, att det nuvarande köket, som färdigställdes år 1905,

var avsett för lasarettets dåvarande storlek, nämligen 408 sängplatser och

en personal på 90 människor eller för att bereda kost åt tillsammans 498

personer. För närvarande är sängplatsernas antal 696 och personalen, som

erhåller kost, utgör 380 eller tillsammans 1,076 personer.

Då köket ej utvidgats under dessa år, är det lätt att förstå, att det ej är

möjligt att nu öka anspråken på det nuvarande köket. Enligt nu föreliggande

förslag skulle det emellertid nu tillkomma en stor utvidgning av

lasarettets sängantal med därav följande betydliga utökning även av personalen.

Nu äro emellertid tomtförhållandena sådana, att det nuvarande köket ej

kan i någon riktning utbyggas, beläget som det är vid tomtgränsen och inklämt

mellan denna och sjukavdelningarna. Ej heller är det möjligt att

påbygga detsamma i höjden, enär det ligger endast på 7 meters avstånd

från lasarettets pediatriska avdelning (och söder om densamma), varför en

påbyggnad skulle beröva denna avdelning ljus till en sådan grad, att denna

möjlighet är utesluten.

Då det av hänsyn till driftkostnaderna är otänkbart att anordna tvenne

kök, finnes således ingen annan möjlighet än att uppföra nytt kök för hela

sjukhuset.

Det har visat sig nödvändigt att för genomförandet av dessa nybyggnadsförslag

vinna även en utvidgning av den elektriska anläggningen, varför

ny ånggenerator kräves.

Direktionen meddelar vidare, att förslagen att lösa de nu angivna uppgifterna

redan voro utarbetade till 1925 års landsting, ehuru direktionen då

ej framställde formligt förslag i ärendet, emedan de då beräknade kostnaderna

syntes så stora, att man borde ännu en gång undersöka, huruvida ej

en minskning av kostnaderna på någon väg skulle kunna vinnas. De nu

föreliggande förslagen, som landstinget för sin del antagit, hava, efter vad

direktionen vidare meddelar, under det sista året varit föremål för en mycket

ingående behandling av medicinalstyrelsen samt av representant från

byggnadsstyrelsen. Härunder hade förslag till de nya sjukavdelningarna

omarbetats efter en riktlinje, för vilken sjukhusdirektören professor Karl

Petrén gjort sig till tolk, nämligen att de uppföras med centralkorridor, bebyggd

på båda sidor.

Förändringen till denna typ av de ursprungliga förslagen, varvid dock

även alla utrymmen i görligaste mån blivit pressade (och om möjligt förminskade)

har i förening med övriga åtgärder i besparingssyfte visat sig

medföra mycket betydande besparingar nämligen tillsammans icke mindre

än 498,000 kr. Olika möjligheter hava härvid diskuterats, de av styrelserna

och deras representanter ifråga framställda synpunkterna hava i flera avseenden

vunnit beaktande och förslagen äro i sin nuvarande form framgångna

ur detta samarbete. Förslagen hava i denna form under diskussionen godtagits

av medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsens representant, som deltagit

i förhandlingarna.

Utgifterna för denna ombyggnad framgår ur nedanstående

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

TABLÅ.1

åskådliggörande de beräknade kostnaderna.

K

o s t n a d

r.

Byggnad.

Det egentliga

byggnads- arbetet.

Kronor.

Värme och

sanitärtek- niska detal- jen.

Kronor.

Det elektro- tekniska

arbetet.

Kronor.

Summa

Kronor.

1. Ortopediska avdelningen .

849,068

142,317

59,032

1,050,417

2. Öronkliniken.........

444,062

90,840

38,300

573,202

3. Centralköket..........

520,000

189,820

44,500

754,320

4. Norra ångcentraleu.....

30,700

44,490

30,200

105,390

5. Sammanbindningsgångar

och yttre ledningar till de

nya sjukhusen........

43,494

60,850

250

104,594

6. Väganläggnings-, plane- rings-, planterings- m. fl.

arbeten.............

47,194

1,400

48,594

7. Nödiga om ändringar av

kirurgiska kliniken.....

184,660

42,410

6,100

233,170

8. Omändringsarbeten i det

gamla centralköket.....

19,168

2,700

4,700

26,568

9. Anggenerator.........

—

—

40,300

40,300

10. Utvidgning av röntgenin- stitutet ..............

16,310

—

—

16,310

Summa kronor

2,154,656

573,427

224,782

2,952,865

Vid lasarettsdirektionens nu berörda skrivelse är fogat utdrag av proto- Malmöhus

koll hållet vid Malmöhus läns landstings lagtima möte i Malmö år 1926. iänslandsting;

Såsom framgår av detta protokoll hade landstingets hälsovårdsutskott avgivit

ett betänkande i detta ärende, så lydande:

Då detta ärende förelåg vid 1925 års landsting, hade sjukvårdsavdelningen

inom landstingets förvaltningsutskott givit en skildring av

den betydelsefulla plats i organisationen av lasarettsväsendet, som bör

tillkomma ett centrallasarett sådant som sjukvårdsinrättningarna i Lund.

Hälsovårdsutskottet hade intet att häremot erinra. Likaså erhöll utskottet

vid det besök, som landstinget avlade vid Lunds lasarett, tillbörlig visshet

om behovet av de nu tilltänkta utvidgningarna av lasarettet och uttalade

önskvärdheten av, att utvidgningsplanen genom fortsatt beredning kunde

föras fram till slutligt avgörande vid nästkommande års, alltså 1926

års landsting. I likhet med det samlade förvaltningsutskottet, till vars

*) I detta sammanhang må anföras, att landstinget i sitt beslut ej följt fakultetens förslag

att förskjuta öronkliniken mot norr utan med hänsyn till de ökade kostnader, som

detta skulle medfört, c:a 21,000 kr. (frånsett ökade driftkostnader, som därav skulle blivit

följden), beslutat, att den ursprungligen tilltänkta placeringen av öronkliniken närmare

den medicinska på sätt, som framgår av situationsplanen, skulle bibehållas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

utförliga skildring av detta ärendes nuvarande läge hälsovårdsutskottet kan

hänvisa, finner hälsovårdsutskottet, att utvidgningsplanen nu i såväl formellt

som sakligt hänseende blivit föremål för överarbetning av slutgiltig art.

Representanter för statsintresset i denna fråga har beretts tillfälle att ingående

deltaga i ärendets slutliga utformning, på olika vägar hava betydande

besparingar kunnat åstadkommas, och genom medverkan av pensionsstyrelsen

hava vårdmöjligheterna vid lasarettet ytterligare tillgodosetts på området

för ett socialt mycket betydelsefullt verksamhetsfält.

Ej heller har hälsovårdsutskottet något att erinra mot förslaget till fördelning

av byggnadskostnaderna mellan staten och landstinget. Däremot

anser utskottet det behövligt att något beröra den utan tvivel mycket viktiga

frågan, i vilken mån det kan vara berättigat, att staten deltager i driftkostnaderna

för de tilltänkta ortopediska och öronklinikerna. Utöver det

sjukvårdsintresse, som givetvis i avsevärd grad föranlett behovet av nu

ifrågavarande utvidgningar, finnes otvivelaktigt ett betydande statsintresse

att utnyttja de nya avdelningarna för den medicinska undervisningens behov,

och rättvisan bör under dessa förhållanden kräva, att staten deltager

i bestridandet av driftkostnaderna. Utskottet finner sig visserligen icke böra

gå så långt, att denna statens medverkan uppställes som ett oeftergivligt

villkor för förordandet av det föreliggande förslaget. Men utskottet finner

det angeläget att redan nu framhålla det berättigade i fordran på nämnda

medverkan från statens sida och förväntar alltså, att statsmakterna skola

komma att, med erkännande härav, befinnas villiga till en överenskommelse

om fördelningen av driftkostnaderna, och att vid sådan överenskommelse

skälig hänsyn skall komma att tagas till liknande överenskommelser vid

jämförbara sjukvårdsinrättningar. Nämnda tankegång bör även komma till

uttryck i den skrivelse, genom vilken förevarande förslag och landstingets

beslut komma att delgivas Kungl. Maj:t.

Beträffande förslaget till kontrakt med pensionsstyrelsen har utskottet efter

inhämtade ytterligare upplysningar erhållit den bestämda uppfattningen, att

landstingets intressen här tillbörligt bevakats och att de tilltänkta sjukavdelningarna

kunna förväntas bliva av stor betydelse även för länets invånare.

Utskottet förordar sålunda förslaget till kontrakt.

Hälsovårdsutskottets förslag gick alltså ut på följande, nämligen

att landstinget, med godkännande av vad som föreslagits beträffande utvidgningar

och omändringar vid Lunds lasarett — dock med placering av

den föreslagna öronkliniken på förut tilltänkt sätt — ville för ändamålet å

extra stat anvisa ett belopp av 1,456,282 kronor 50 öre, att utgå under förutsättning

att ett lika stort belopp erhålles av statsmedel med bestämmelse

tillika, att det anvisade anslagsbeloppet skall anskaffas genom tillfälliga lån

på högst fem års återbetalningstid;

att, därest detta förslag vinner landstingets bifall, landstinget ville befullmäktiga

direktionen att å dess vägnar hos Kungl. Maj:t hemställa om avlåtande

av proposition till 1927 års riksdag om beviljandet för ändamålet

av lika stort belopp;

att landstinget vidare ville för sin del antaga visst förslag till avtal

mellan pensionsstyrelsen och landstinget, och befullmäktiga sitt förvaltningsutskott

att å dess vägnar ingå det definitiva kontraktet med pensionsstyrelsen,

samt

att, därest nu nämnda förslag bifalles av landstinget och statsmakterna,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

landstinget ville bemyndiga förvaltningsutskottet att i den mån statsbidraget

respektive bidraget från pensionsstyrelsen ej skulle utfalla i den ordning,

som för byggnadsarbetenas normala fortgång kommer att krävas, lämna lasarettsdirektionen

förskott å mot statsbidraget, respektive bidraget från pensionsstyrelsen

svarande belopp, med rätt för förvaltningsutskottet att, därest

tillgängliga medel ej skulle för ändamålet förslå, upptaga lån å erforderliga

belopp å högst två års återbetalningstid.

Landstingets beslut utföll i enlighet med utskottets förslag; mot beslutet

var herr O. Olsson i Kullenbergstorp skiljaktig, i det han yrkat bifall till

utskottsbetänkandet med den ändring, att för anslags utgående måtte uppställas

såsom villkor, att statsmakterna, i enlighet med vad utskottet i sin

motivering uttalat, måtte bidraga till driftkostnaderna för de ortopediska och

öronklinikerna efter enahanda grunder, som i fråga om jämförbara sjukvårdsinrättningar

kunde bliva fastställda.

I enlighet med hemställan av hälsovårdsutskottet beslöt landstinget vidare

att bevilja ett förslagsanslag å 40,300 kronor för utvidgning av lasarettets

ånggeneratoranläggning samt bemyndiga lasarettsdirektionen att hos Kungl.

Maj:t hemställa om statsbidrag med hälften av kostnaden härför. Sammanlagda

beloppet av det statsbidrag, motsvarande halva den beräknade kostnaden

för lasarettsutvidgningen, som av landstinget begärdes, uppgick alltså

till 1,476,432 kronor.

I avseende å driftkostnadsfrågan framhåller direktionen i sin ovanberörda

skrivelse, hurusom det av landstingets beslut framginge, att landstinget

skulle finna det överensstämmande med rättvisans krav, om Kungl. Maj:t

vid behandling av detta ärende ville jämväl upptaga till omprövning frågan

om skälig fördelning mellan statsverket och landstinget av driftkostnaderna

för de nya ortopediska och öronklinikerna. Däremot hade landstinget icke

åsyftat någon förändring i nu nämnda hänseende beträffande de redan

förefintliga klinikerna å sjukhuset.

Direktionen hade, såsom framgår av dess skrivelse, vidare hänvänt sig

till medicinska fakulteten i Lund för att erhålla de krav, som ur undervisningens

synpunkt vore att ställa på lasarettet, vederbörligen belysta. Fakultetens

yttrande, som är bifogat direktionens skrivelse, innehåller följande:

De utvidningar, soni föreslagits, utgöras av en nybyggnad för öronavdelningen,

en för ortopediska avdelningen och därjämte en mindre tillbyggnad

för samt ändringar av den nuvarande kirurgiska avdelningen.

Beträffande först öron- och ortopedavdelningarna ha dessa bägge hittills

varit och äro fortfarande inhysta på den kirurgiska avdelningen där ett

visst antal sängplatser provisoriskt och med rätt stor svårighet upplåtits åt

vardera av dessa avdelningar, vilka tillkommit efter det den kirurgiska klinikens

senaste nybyggnad och omdaning avslutats. Dels därigenom att de

förstnämnda klinikernas patienter varit och äro fördelade bland den kirurgiska

klinikens och dels därigenom att öron- och ortopedklinikerna haft

och hava gemensamma operations- och undervisningslokaler med den kirur
-

Medicinska

fakulteten

i Lund.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Myndigheternas

yttranden.

16 Kungl. Maj. ts proposition Nr 167.

giska kliniken har självfallet undervisningen mycket försvårats. Då där

jämte tillströmningen av patienter till såväl öron- som ortopedkliniken

städse varit avsevärt större än vad som kunnat mottagas med de nuvarande

trånga lokalerna och det starkt begränsade sängantalet, är det uppenbart

att de föreslagna nybyggnaderna för dessa kliniker komma att medföra

mycket stora fördelar för undervisningen i sagda discipliner.

Genom dessa bägge nybyggnader vinnes även att de utrymmen och sängplatser,

som nu å kirurgiska avdelningen, såsom redan sagts, disponeras av

öron- och ortopediska klinikerna, återbördas åt den nu mycket överbelagda

kirurgiska kliniken till påtaglig vinst för undervisningen vid denna klinik,

vars undervisningsmaterial därigenom kan utökas. De mindre omändringarna

och tillbyggnaderna inom den kirurgiska kliniken äro därjämte, ej

blott från sjukvårds- utan även från undervisningssynpunkt både behövliga

och önskvärda.

Fakulteten kan på grund av ovanstående ej undgå att beteckna genom

förandet av samtliga de nu föreslagna nybyggnaderna och förändringarna

som ett från undervisningssynpunkt trängande önskemål.

Vad slutligen placeringen av de nu planerade byggnaderna beträffar, anser

fakulteten sig böra framhålla, att av de framlagda förslagen det är att

föredraga, där öronkliniken förlagts längst i norr, vid vilken anordning nämligen

hänsyn tages till möjligheten för en tillbyggnad av den medicinska

kliniken, om och när en sådan framdeles skulle befinnas vara önskvärd.

I övrigt har fakulteten intet att erinra mot den översända planskissen överbyggnadernas

ömsesidiga förläggning».

Härjämte äro vid direktionens meranämnda skrivelse fogade kostnads

beräkningar och ritningar, till vilka jag nu allenast tillåter mig hänvisa.

Efter remiss har vidare kanslern för rikets universitet efter hörande av

medicinska fakulteten och det större akademiska konsistoriet i Lund, vilka

myndigheter tillstyrkt förslaget — i utlåtande den 22 oktober 1926 livligt

förordat bifall till framställningen.

Likaledes har medicinalstyrelsen i utlåtande dexr 2 november 1926 förordat

förslaget och därvid anfört följande:

För egen del får medicinalstyrelsen vitsorda de i framställningen gjorda

uttalandena om nödvändigheten av att den vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund rådande trångboddheten avhjälpes och om behovet av

särskilda lokaler för framförallt undervisningen i ortopedi och öronsjukdomar.

Då utrymmena vid ett undervisningssjukhus, varom här är fråga, måste

tilltagas avsevärt större än som är nödvändigt beträffande ett uteslutande

för meddelande av sjukvård avsett sjukhus, torde det få anses skäligt, att

staten bidrager till förevarande nybyggnads- och andra utvidgningsarbeten,

och anser medicinalstyrelsen, att dylikt bidrag bör, liksom fallet varit vid

tidigare om- och tillbyggnader vid lasarettet, utgå med halva byggnadskostnaden.

Enligt medicinalstyrelsens förmenande skulle i enlighet med ärendet tillhörande

ritningar verkställda ny- och ombyggnader vid Lunds lasarett bliva

synnerligen lämpliga för därmed avsedda ändamål. Styrelsen vill också

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167. 17

vitsorda, att för så vitt styrelsen kan bedöma saken största möjliga sparsamhet

iakttagits vid byggnadsplanernas uppgörande.

Vad angår en del av ansökningen, som avser begäran om tagande under

omprövning av frågan om skälig fördelning mellan statsverket och landstinget

av driftkostnaderna för de tilltänkta ortopediska och öronklinikerna,

får medicinalstyrelsen anföra följande.

Beträffande kravet på en dylik fördelning åberopas i ansökningen en av

Malmöhus läns landstings hälsovårdsutskott uttalad förväntan, att statsmakterna

skola komma att befinnas villiga till en överenskommelse om fördelning

av driftkostnaderna ifråga och att vid sådan överenskommelse skälig

hänsyn skall komma att tagas till liknande överenskommelser vid jämförbara

sjukvårdsinrättningar. Någon dylik nu gällande överenskommelse har

medicinalstyrelsen veterligt icke träffats. Med styrelsens utlåtande i saken

torde därför böra anstå, till dess frågan om statsbidrag till driftskostnaderna

vid kliniker å undervisningssjukhus kan komma att bliva upptagen till

prövning i annat sammanhang än det nu föreliggande.

Byggnadsstyrelsen har den 2 december 1926 avgivit yttrande i ärendet och

därvid förklarat, att styrelsen, som jämte medicinalstyrelsen varit i tillfälle

att följa arbetet med upprättandet av det föreliggande ritningsförslaget, icke

hade något annat att erinra beträffande detsamma, än att anordningarna för

ventilation i ortopediska avdelningen och öronkliniken icke syntes bliva fullt

tillfredsställande, då evakueringskanaler enligt förslaget där endast skulle

anordnas från specialrum och korridorer. För sjuksalar och sjukrum, som

genom enkla dörrpartier vore förbundna med korridorer, syntes visserligen

dylika kanaler ej vara erforderliga, men syntes för rum, som genom tamburpartier

med dubbla dörrar vore avskiljda från korridorerna, evakueringskanaler

knappast kunna undvaras.

Genom beslut den 10 december 1926 uppdrog Kungl. Maj:t åt 1926 års

sjukhuskommission -— landshövdingarna C. Malmroth och S. H. Kvarnzelius

samt ledamoten av riksdagens andra kammare R. Jansson i Falun — att

skyndsamt dels verkställa utredning, huruvida och i vilken utsträckning de

föreslagna nybyggnads- och utvidgningsarbetena vore betingade av den

sjukvårdsinrättningarna nu tillkommande uppgiften att utbilda läkare, dels

ock angiva storleken av det bidrag, som med hänsyn till sjukvårdsinrättningarnas

nyssnämnda uppgift skäligen borde till nu förevarande ändamål

ifrågasättas utgå av statsmedel.

Med utlåtande den 11 februari 1927 har kommissionen inkommit med den

begärda utredningen.

Kommissionen erinrar till en början om de principer, som under de senaste

25 åren tillämpats vid uppförandet och drivandet av lasarettet i Lund,

ävensom om de grunder, villsa kommissionen föreslagit skola komma till

tillämpning i avseende å uppförande och underhåll i avseende å ett kliniskt

centralsjukhus i Stockholm.

Härefter yttrar kommissionen:

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 143 höft. (Nr 167). 2

1926 års sjukhus
kommission.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition Nr 167.

Enligt kommissionens uppfattning skulle det för såväl staten som de olika

sjukvårdsområdena vara önskvärt, att det'' ekonomiska samarbetet vid de

kliniska sjukhusen kunde ordnas efter enhetliga linjer. Med hänsyn härtill

skulle det ligga närmast till hands att låta med avgörandet av frågan om

statsbidrag till de nu ifrågasatta ny- och ombyggnaderna vid lasarettet i

Lund anstå, intill dess statsmakterna tagit ståndpunkt till de av kommissionen

beträffande samarbetet med Stockholms stad och Stockholms län föreslagna

huvudgrunderna. Emellertid anser sig kommissionen icke kunna

framställa yrkande i sådan riktning. Vid ett besök, som kommissionen avlagt

vid sjukvårdsinrättningarna i Lund, har det nämligen visat sig, att de

föreslagna utvidgningarna äro av behovet påkallade. Den kirurgiska kliniken

arbetar sålunda under svåra lokala förhållanden. De otiatriska och ortopediska

klinikerna äro inrymda i samma byggnad som den kirurgiska

kliniken utan att de olika avdelningarna kunnat lokalt åtskiljas. Det beräknade

antalet vårdplatser uppgick år 1925 å kirurgiska kliniken till 147,

å ortopediska till 28 och å otiatriska till 23 eller till sammanlagt 198 platser.

Medelbeläggningen under året visade emellertid betydligt högre siffror.

Sålunda vårdades i medeltal under år 1925 å kirurgiska kliniken 191, å

ortopediska kliniken 48 och å otiatriska kliniken 26 patienter eller tillhopa

265 patienter. Högsta antalet vårdade någon dag under året å dessa tre

kliniker uppgick till respektive 245, 64 och 33 eller sammanlagt till icke

mindre än 342 patienter. Vid kommissionens besök å lasarettet kunde även

klart konstateras, att antalet vårdplatser å den kirurgiska avdelningen icke

är tillfyllest. Alla tillgängliga utrymmen hava tagits i anspråk för sjukplatser

och detta till och med i en utsträckning, som under normala förhållanden

icke borde få äga rum, särskilt vid ett kliniskt sjukhus. Att

snara åtgärder till avhjälpande av bristen på vårdplatser måste vidtagas,

finner kommissionen därför uppenbart.

Den fråga, som det för kommissionen gällt att söka utreda, har i första

hand avsett, huruvida behovet av nya vårdplatser är betingat av landstingets

sjukvårdande verksamhet eller av undervisningen. På grund av upplysningar,

som vid besöket i Lund inhämtades av respektive klinikchefer,

har approximativt kunnat beräknas i vad mån de nu ifrågasatta nybyggnaderna

för ortopediska och otiatriska klinikerna äro erforderliga för att

tillgodose undervisningsverksamheten. Det framlagda byggnadsförslaget förutsätter,

att å den nya ortopediska kliniken skulle kunna inrymmas 85 vårdplatser

och å öronkliniken 40 vårdplatser. Enligt uppgift skulle 45 vårdplatser

väl räcka till för vård av länets patienter å ortopedavdelningen.

Återstående antal platser å denna klinik eller sålunda 40 platser äro så gott

som uteslutande erforderliga för att undervisningen i ortopedi skall kunna

på ett tillfredsställande sätt bedrivas vid universitetet, För att kunna bereda

jämväl utomlänspatienter plats å lasarettet och på så sätt erhålla tillräckligt

material för undervisningen i ortopedi måste denna klinik sålunda givas

dubbelt så stor omfattning som eljest vore erforderligt, I fråga om öronkliniken

måste enligt lämnad uppgift två tredjedelar av kostnadernao för

denna kliniks utbyggande anses vara betingade av sjukvårdsbehovet. Återstående

en tredjedel är närmast beroende av lasarettets karaktär av undervisningssjukhus.

Beträffande övriga föreslagna nybyggnads- och omändringsarbeten

äro dessa nödvändiga för att på ett tillfredsställande och ekonomiskt

lönande sätt kunna uppehålla driften vid lasarettets samtliga avdelningar.

Då staten tidigare vid lasarettets utbyggande lämnat bidrag med

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167,

hälften av byggnadskostnaderna, torde det vara lämpligt och skäligt att

bidrag efter samma beräkningsgrund lämnas jämväl till dessa nybyggnadsoch

förbättringsarbetens utförande. Staten bör nämligen såsom huvudman

för hälften av det nu befintliga sjukhuset deltaga i dessa kostnader till lika

stor del som landstinget. Vidkommande den ifrågasatta utvidgningen av

röntgeninstitutet torde denna till huvudsaklig del vara beroende av lasarettets

uppgift att tjäna såsom undervisningssjukhus. Den nuvarande röntgenavdelningen

lärer nämligen fylla de anspråk, som rimligen kunna ställas

& en dylik avdelning vid ett större länslasarett. Ehuru kostnaden för

röntgeninstitutets utvidgning sålunda helt borde falla å statsverket, har

landstinget åtagit sig deltaga i bestridandet av halva omändringskostnaden.

Då utgifterna för uppförandet av den nya öronkliniken beräknats till

573,202 kronor samt staten allenast till en tredjedel eller 191,067 kronor 33

öre skulle lämna bidrag härtill men i övrigt fördelning av kostnaderna, —

uppskattade till 2,379,663 kronor — skulle ske med hälften å staten och

hälften å landstinget, skulle det å statsverket fallande beloppet uppgå till

1,380,898 kronor 83 öre. Landstingets andel skulle belöpa sig till 1,571,966

kronor 17 öre.

Enligt kommissionens mening måste alltså de föreslagna nybyggnads- och

utvidgningsarbetena vid sjukvårdsinrättningarna i Lund till stor del anses

vara betingade av den lasarettet nu tillkommande uppgiften att utbilda läkare.

Det bidrag, som med hänsyn härtill bör utgå av statsmedel, torde

skäligen icke kunna fastställas att utgå med lägre belopp än 1,380,898 kronor

83 öre.

Lasarettsdirektionen har emellertid i sin framställning hemställt, att statsbidrag

till täckande av de beräknade byggnadskostnaderna måtte liksom vid

tidigare verkställda utvidgningar av lasarettet utgå med hälften av totalkostnaderna

eller sålunda med 1,476,432 kronor 50 öre.

Ehuru kommissionen, såsom förut berörts, ur principiell synpunkt anser

det vara angeläget att fasta och såvitt möjligt likartade normer fastställas

för det ekonomiska samarbetet mellan staten och landstingen vid uppförandet

av de kliniska sjukhusen, har kommissionen för sin del icke något att

erinra mot att i nu förevarande fall statsbidrag utgår méd det av lasarettsdirektionen

ifrågasatta beloppet. Vissa enligt kommissionens förmenande

tungt vägande skäl kunna nämligen åberopas till stöd för lasarettsdirektionens

framställning.

Till en början må erinras därom, att Malmöhus läns landsting redan anvisat

hälften av det erforderliga kostnadsbeloppet under förutsättning att ett

lika stort belopp för byggnadsarbetenas utförande kunde erhållas av statsmedel.

Väsentlig betydelse måste jämväl tillmätas den omständigheten, att

de nybyggnads- och utvidgningsarbeten, som nu äro avsedda att komma

till stånd, utgöra den sista etappen i en sedan flera år tillbaka uppgjord

byggnadsplan. Några större byggnadsarbeten — utöver de nu ifrågasatta

— för tillgodoseendet av undervisningsverksamheten vid universitetets kliniker

synas icke vara erforderliga vid lasarettet i Lund under en avsevärd

tid framåt, med undantag dock av att en redan planerad psykiatrisk klinik

torde komma att inrättas.

Vid upprättandet av det nu framlagda tillbyggnadsförslaget har lasarettsdirektionen

vidare haft att stödja sig på en 25-årig praxis i fråga om engångskostnadernas

fördelning mellan staten och landstinget med hälften å

vardera. Enligt av direktionen lämnad uppgift har under ärendets förbe
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

20 Kungl. Maj.ts proposition Nr 167.

redande behandling vederbörande departementschef jämväl givit sin anslutning

till att samarbetet mellan staten och landstinget beträffande den nu

ifrågasatta utvidgningen ordnades efter samma linjer som de tidigare tilllämpade.

Kommissionen vill slutligen framhålla, att den nu gällande principen för

driftkostnadernas gäldande vid lasarettet i viss mån talar för att staten lämnar

ett större bidrag till byggnadskostnadernas bestridande. Aven om ändrade

bestämmelser rörande driftkostnadernas fördelning komma till stånd,

böra enligt kommissionens mening dessa kostnader i huvudsak bäras av

landstinget. Som driftkostnaderna vid lasarettet under år 1925 uppgingo

till i runt tal 1,200,000 kronor samt statens bidrag till deras gäldande belöpte

sig till cirka 86,000 kronor, kan statens andel härutinnan beräknas

till omkring 7,2 procent. Därest bidrag av statsmedel lämnas till de nu

föreslagna nybyggnads- och utvidgningsarbetena med hälften av det erforderliga

beloppet, böra de grunder, som genom 1925 års riksdags beslut

blivit fastställda för bidrag till bestridande av lasarettets driftkostnader, allt

fortfarande komma till tillämpning.

På grund av vad sålunda anförts uttalar kommissionen såsom sin mening,

att enligt approximativa beräkningar de av direktionen för Malmöhus läns

sjukvårdsinrättningar i skrivelse till Kungl. Maj:t av den 18 september 1926

föreslagna nybyggnads- och utvidgningsarbetena vid lasarettet i Lund måste

anses betingade av den lasarettet nu tillkommande uppgiften att utbilda

läkare till den utsträckning att statsverket bör bidraga med en tredjedel för

uppförandet av den ifrågasatta nya öronkliniken samt med hälften i fråga

om övriga byggnadskosinader, i följd varav bidrag till byggnadskostnadernas

bestridande synes böra utgå av statsmedel med i runt tal 1,380,900

kronor.

Därest det med hänsyn till föreliggande omständigheter skulle ånnas skäligt,

att statsbidrag liksom hittills bör utgå för byggnadskostnadernas gäldande

med hälften av statsmedel, anser kommissionen sig icke hava anledning

framställa någon erinran mot en dylik anordning.

Under alla omständigheter böra emellertid enligt kommissionens uppfattning

de av riksdagen fastställda normerna för driftkostnadernas bestridande

vid lasarettet alltjämt bliva gällande.

Tillika överlämnar kommissionen ett inför kommissionen vid dess besök i

Lund hållet anförande av professor Gustaf Petrén, vilket anförande sedermera

skriftligen avfattats.

Till detta utförliga och för frågan synnerligen belysande yttrande tillåter

jag mig nu allenast hänvisa.

Det förslag till nybyggnads- och ändringsarbeten vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund, som nu föreligger, utgör sista etappen av en sedan

länge uppgjord byggnads- och utvecklingsplan, vilken alltsedan år 1914

konsekvent fullföljts, dock med de modifikationer, som påkallats av sjukvårdens

och undervisningens utveckling.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.is proposition Nr 167.

Det synes mig vara ställt utom allt tvivel, att de beslutade nybyggnads

och ändringsarbetena äro i hög grad av behovet påkallade från den synpunkt,

som landstinget har att företräda, nämligen den egentliga sjukvårdens.

Det må vara tillräckligt att hänvisa till de i ärendet omnämnda beläggningssiffrorna

å kirurgiska, ortopediska och öronklinikerna. Jag har

också genom besök å ort och ställe förvissat mig om de bekymmersamma

förhållanden, som här äro rådande och erhållit den uppfattningen, att från

modern sjukvårdssynpunkt de framställda kraven på förbättringar äro i

högsta grad berättigade.

Sjukvårdens och undervisningens behov och krav löpa emellertid härvidlag

parallellt. Det synes mig ligga i öppen dag, att den kliniska undervisningen,

sådan den bedrives i vårt land, betingar dels ett tillräckligt stort

och mångsidigt patientmaterial, dels ock tillräckliga lokaler för undervisningen;

det kliniska undervisningssjukhuset fordrar föreläsningssalar, stor

röntgenavdelning, rum för teknisk undervisningsutrustning och för preparatsamlingar

m. m., laboratorier, undersökningsrum, biblioteksrum, tillräckligt

stora operationslokaler m. m. Att i dessa avseenden utomordentligt

stora brister föreligga beträffande de kliniker vid Lunds lasarett, varom nu

är fråga, torde med all tydlighet framgå av min lämnade redogörelse. Jagvill

i detta hänseende endast sammanfatta och ytterligare betona följande.

De ortopediska och otiatriska klinikerna hava vuxit ut som dotterkliniker

från den kirurgiska kliniken och avsöndrades år 1918 till självständiga kliniker

med egna föreståndare och egna patientrum, dock allt inom ramen

för den förefintliga kirurgiska klinikbyggnaden. Denna byggnad, som

sålunda avsetts för en klinik och en klinikchef, inrymmer sålunda sedan

flera år tre kliniker och tre klinikchefer, ett förhållande, som försvårar

och rent av omöjliggör en lämplig organisation av det dagliga operationsarbetet

och av undervisningens normala gång.

Den kirurgiska kliniken saknar sådana undersökningsrum på sjukavdeluingen,

där de tjänstgörande kandidaterna kunna från sjuksalarna taga in

patienter för närmare undersökning, är mycket bristfälligt utrustad med laboratorielokaler,

saknar helt och hållet biblioteksrum och rum för sjukjournaler

m. m.

Oronkliniken äger icke någon operationslokal, där ett flertal kandidater

kunna se och följa ingreppen. På grund härav få de tjänstgörande endast

närvara vid ett jämförelsevis litet antal hithörande operationer. De tjänstgörande

kandidaterna kunna ej deltaga i ronderna, enär öronklinikens

samtliga patienter ligga på mindre rum, där en sådan överbeläggning

råder, att utrymme under inga förhållanden kan beredas det erforderliga

antalet samtidigt tjänstgörande. Öronpolikliniken saknar laboratorium och

har till operationslokal endast ett litet rum, där endast för ett fåtal kandidater

de polikliniska operationerna kunna demonstreras.

Vid ortopediska kliniken är operationssalen så liten, att de tjänstgörande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition Nr 167.

kandidaterna aldrig kunna vara närvarande vid de ortopediska kliniska

operationerna; de kunna ej heller deltaga i ronderna av samma orsak som

vid öronkliniken. Ortopediska kliniken saknar dessutom eget laboratorium.

Polikliniken äger otillräckliga utrymmen för demonstrationer och undervisningen,

och de tjänstgörande kandidaterna kunna aldrig deltaga vid de ortopediska

omläggningarna. Vidare saknar ortopediska kliniken rum för projektionsapparat,

för massage och gymnastikbehandling, och för ljusterapi

m. m.

Det synes mig uppenbart, att den undervisning, som bedrives på

dessa kliniker, måste med hänsyn till de påtalade bristerna bliva i hög grad

lidande.

Vad så beträffar frågan om patientmaterialet, sedd från undervisningens

synpunkt, vill jag allenast erinra därom, att Lunds lasarett utvecklats till

ett centrallasarett för Sydsverige, dit även patienter, som icke tillhöra Malmöhus

län, i mycket stor utsträckning söka sig. Dessa utomlänspatienter utgöra

ett synnerligen värdefullt tillskott för den kliniska undervisningen.

På grund av nu angivna skäl anser jag obetingat, att staten såsom målsman

för den medicinska undervisningen äger ett givet och starkt dokumenterat

intresse av att de nu föreslagna nybyggnads- och ändringsarbetena

komma till stånd.

Frågan om i vilken utsträckning staten bör ekonomiskt understödja ifrågavarande

byggnadsföretag har blivit i det föregående vederbörligen belyst.

Till förmån för lasarettsdirektionens förslag om en fördelning med hälften

på staten och hälften på landstinget av de beräknade byggnadskostnaderna

tala enligt min mening många och starkt vägande skäl. Frånsett omöjligheten

att kunna i detta fall göra en exakt uppdelning av statsintresset

och landstingsintresset torde kunna åberopas den praxis, som städse tillämpats

vid byggnadsarbetena vid Lunds lasarett, av vilka arbeten de nu ifrågavarande

utgöra, såsom jag antytt, den sista större etappen.

Vid det försök, som sjukhuskommissionen gjort att nå en så noggrann

fördelningsgrund, som över huvud taget varit möjlig, har emellertid kommissionen

kommit till den uppfattningen, att läkarutbildningen - - d. v. s.

statsintresset — kunde anses motivera ett bidrag av statsmedel med en

tredjedel till den nya öronkliniken och med hälften av övriga byggnadskostnader.

På de av kommissionen härför anförda skäl har jag funnit

mig böra biträda denna uppfattning.

Mot de beräknade byggnadskostnaderna eller de i ärendet företedda ritningarna

har jag ingen anmärkning att framställa. Vad byggnadsstyrelsen

i ärendet anfört synes mig böra tagas i beaktande vid byggnadsarbetenas

utförande.

I anslutning till den av kommissionen föreslagna och av mig godtagna

fördelningsprincipen skulle alltså av statsmedel för ändamålet erfordras ett

belopp av i runt tal 1,380,900 kronor. För budgetåret 1927 1928 är i

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

statsverkspropositionen beräknat allenast 100,000 kronor. Frågan hur fördelningen

av återstående belopp lämpligen bör ske på följande budgetår,

anser jag mig nu icke kunna upptaga till behandling. Framställning härom

torde i sinom tid böra göras av lasarettsdirektionen.

Nu är emellertid, såsom jag ovan angivit, landstingets beslut fattat under

förutsättning av den fördelningsgrund, som hittills tillämpats, nämligen att

hälften av byggnadskostnaderna skulle bestridas av staten och hälften av

länet. Då jag, såsom nyss nämnts, ansett mig böra förorda en i förhållande

härtill något jämkad fördelningsgrund beträffande byggnadskostnaderna,

torde vara nödvändigt att landstingets yttrande inhämtas, huruvida

landstinget är villigt att godtaga denna sistnämnda grund för kostnadernas

fördelning.

Återstår för mig endast att med några ord beröra frågan om driftkostnaderna

för de nu föreslagna nya klinikerna. Landstinget finner billigt, att

statsverket deltager i täckande av dessa kostnader utöver det bidrag, för

vilket grunderna bestämdes vid 1925 års riksdag. Landstinget bar dock

icke uppställt eu sålunda ökad medverkan från statens sida såsom ett oeftergivligt

villkor men har uttalat sin förväntan att statsmakterna skola komma

att befinnas villiga till en överenskommelse om fördelningen av driftkostnaderna

och att vid en sådan överenskommelse skälig hänsyn skall komma

att tagas till liknande överenskommelser vid jämförbara sjukvårdsinrättningar.

Jag vill icke bestrida, att ett visst skäl förefinnes för denna landstingets

önskan, vilken i själva verket nära ansluter sig till den principiella

syn på förevarande fråga, som sjukhuskommissionen anlagt. Emellertid anser

jag det vara angeläget, att redan nu en bestämd norm vinnes för statens

ifrågavarande medverkan, och då det belopp, som enligt mitt förslag skulle

utgå som bidrag till kostnaderna för uppförandet av förevarande sjukhusbyggnader,

endast med en jämförelsevis ringa summa understiger det, som

av landstinget begärts, finner jag mig böra förorda, att de av riksdagen

fastställda normerna för driftkostnadernas bestridande åtminstone tills vidare

komma att gälla även för de nya avdelningarna.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att under förutsättning att Malmöhus läns landsting godtager

den av mig i det föregående angivna grunden för

fördelning av kostnaderna för uppförande vid länets sjukvårdsinrättningar

i Lund av nya byggnader för den ortopediska

kliniken och för öronkliniken m. m. i enlighet med

i ärendet företedda ritningar och kostnadsförslag såsom bidrag

till täckande av dessa kostnader bevilja ett anslag av

1,380,900 kronor samt härav för budgetåret 1927—1928 såsom

extra reservationsanslag anvisa ett belopp av 100,000 kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Särskilt

yttrande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.

Statsrådet Rosén anför härefter:

»Då av handlingarna i ärendet framgår, att sjukhusets utvidgning är erforderlig

huvudsakligen för tillgodoseende av sjukvårdsbehovet, vilket är

ett landstingsintresse, anser jag att proposition i ämnet icke bör avlåtas till

riksdagen.»

Statsrådets övriga ledamöter instämma med föredragande

departementschefen och behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall till vad denne hemställt samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Harald Frisk.

Stockholm 1927, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

26S973

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:119 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts ''proposition angående utvidgningsoch ändringsarbeten vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund jämte s. 1 i texten