Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa, i vad angår delar till automobiler

1927-02-24 · 20 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:171, Angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa, i vad angår delar till automobiler

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 171.

1

Är 171.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar i

den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa

för inkommande varor fogade tulltaxa, i vad angår delar

till automobiler; given Stockholms slott den 24 februari

1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 24 februari 1927.

Härvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thykén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför efter gemensam

beredning med chefen för handelsdepartementet:

Till möjliggörande av att inom Sverige driva industri för sammansättning

av automobiler, varigenom sysselsättning skulle vinnas åt svensk

arbetskraft och avsättning beredas åt svenska råvaror jämte produkter

av sådan inhemsk industri, som kunde upptaga tillverkning av olika för

den ifrågavarande sammansättningsindustrien behövliga delar, vidtogos

enligt beslut av 1925 års riksdag (skrivelse nr 326) vissa ändringar i

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. U6 höft. (Nr 171.) 1

Nuvarande

stadgande!!.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

1925 års

riksdag.

2

tulltaxan. Dessa ändringar, om vilka förordnades i Kungl. Maj:ts kungörelse

den 12 juni 1925 (nr 189), innefattade väsentligen ett sammanförande

under en ny rubrik (10981/,) av sådana delar till automobiler,

som icke funnos i tulltaxan upptagna under rubriker med skilda tullsatser

(»delar, ej särskilt nämnda, till automobiler») och som dittills tullbehandla

såsom det ämne, arbetat, varav de huvudsakligen bestodo. För rubriken

bestämdes en tullsats av 10 procent å varans värde, medan tullen

för färdiga automobiler (rubrik 1098) utgjorde 15 procent av värdet. Dessa

tullsatser äro fortfarande bestående. Enligt anställda beräkningar kom

genom nämnda tulltaxeändringar tullen för samtliga delar till en automobil

av det fabrikat, som närmast skulle tänkas bliva föremål för sammansättning

här i landet, att nedgå från 21 procent till 13 procent av värdet.

För ytterligare underlättande av sammansättningsindustriens uppkomst

vidtogos enligt beslut av 1926 års riksdag (skrivelse nr 80) genom förordning

den 19 mars 1926 (nr 56) sådana ändringar i förordningen den

13 december 1912 (nr 355) angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel

av utländsk vara, att däri avsedd s. k. handelsrestitution numera

kan få åtnjutas även för varor, underkastade värdetull.

De nyssberörda tulltaxeändringarna föranleddes närmast av en vid 1925

års riksdag inom andra kammaren väckt motion (nr 89) med hemställan,

att riksdagen måtte i förutnämnda syfte besluta sådan revision av tulltaxan,

att tullen å importerade automobildelar bleve väsentligen lägre än

tullen å färdiga automobiler.

I avgivet betänkande (nr 44) i anledning av denna motion tillstyrkte

bevillningsutskottet den sedermera fastställda tuilnedsättningen för i tulltaxan

ej särskilt nämnda automobildelar till 10 procent av värdet. Därvid

framhöll utskottet, att det funnit en ifrågasatt längre gående tullsänkning

möta starka betänkligheter, då därigenom syftet att vinna avsättning

åt svenska industriprodukter för sammansättningsindustrien skulle helt

eller delvis förfelas samt effektiviteten av tullsatsen å färdiga automobiler

äventyras, varförutom tullsatserna för i tulltaxan särskilt nämnda delar

skulle behöva ändras. Över den närmare innebörden av sitt förslag gav

utskottet följande översikt:

»Genom en dylik tullnedsättning bör det hinder för anordnande av en

sammansättningsindustri av ifrågavarande slag, som ligger i de nuvarande

tullsatserna på området, vara undanröjt, Om hänsyn vidare tages till den

besparing, som, i fråga om avsättningen på svensk marknad, uppkommer

därigenom att frakten på den färdiga automobilen från utländsk ort, där

sammansättning ägt rum, bortfaller, vill det synas som om förutsättningar

skulle kunna anses vara givna för drivandet av en sammansättningsindustri

i Sverige. Huruvida utsikter finnas för att en dylik industri verkligen

kommer till stånd, beror emellertid även av omständigheter, som undandraga

sig utskottets bedömande.

Men även oavsett huruvida det i den föreliggande motionen avsedda syftet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 171. 3

blir förverkligat, synes eu ändring av nu gällande tullagstiftning på ifrågavarande

område av behovet påkallad. De nuvarande bestämmelserna förorsaka

nämligen — — — ett synnerligen tidsödande arbete vid tullbehandlingen,

ett förhållande som en från svenska automobilliandlareföreningen

till utskottet inkommen skrift ytterligare bekräftat. Sålunda har i nämnda

skrift framhållits, hurusom bestämmelsen angående tullbehandlingen av förnicklade

och lackerade metallvaror beträffande automobildelar vore olämpliga

och föga ägnade att tillgodose moderna krav.»

Vad bevillningsutskottet sålunda anfört åberopades i 1925 års riksdags

skrivelse i ämnet (nr 326).

Vid 1926 års riksdag väcktes inom andra kammaren av samma motionär

som vid nästföregående riksdag förnyad motion (nr 264) med hemställan,

att riksdagen måtte besluta dels sådan revision av tulltaxan, att tullen å

importerade för automobiler erforderliga delar tillhopa bleve väsentligt lägre

än tullen å färdiga automobiler i den proportion, som man funne skälig,

dels sådana ändringar i tulltaxeförordningen och eventuellt andra förordningar,

som kunde vara behövliga för att bereda möjlighet även i vårt

land för sammansättningsverkstäder för automobiler. Såsom skäl för frågans

återupptagande anförde motionären, att den ändring i tulltaxan, som skedde

i enlighet med 1925 års riksdags beslut, icke visat sig tillräcklig för möjliggörande

av dylik sammansättningsfabrikation inom landet.

I anledning av denna motion gjorde bevillningsutskottet i avgivet betänkande

(nr 40) följande uttalanden:

»Huruvida och i vad mån den omständigheten, att någon industri för

sammansättning av automobiler icke kommit till stånd, beror på, att den

år 1925 vidtagna nedsättningen av tullen för vissa automobildelar varit otillräcklig,

undandrager sig utskottets bedömande. Emellertid har bevillningsutskottet

mottagit upplysningar, som synas innefatta goda skäl för antagandet,

att sådana automobildelar, i tulltaxan ej särskilt nämnda, som

äro avsedda att användas i sammansättningsindustri, kunna utan större

svårighet i tullbehandlingshänseende skiljas från automobildelar, som skola

försäljas såsom reservdelar. Är detta antagande riktigt, skulle en tullnedsättning

i nu ifrågavarande syfte kunna begränsas till sådana ej särskilt nämnda

automobildelar, som importeras för sammansättningsindustriens behov. Därmed

skulle flera av de betänkligheter, som — — — avhöllo 1925 års bevillningsutskott

från att förorda en längre gående tullsänkning, bortfalla.

Sålunda torde effektiviteten av tullen för färdiga automobiler icke behöva

äventyras, varjämte svårigheten att genomföra nedsättningen med bibehållande

av de nuvarande tullsatserna för i taxan särskilt nämnda delar torde i väsentlig

mån förminskas.

Vid nu angivna förhållanden har utskottet ansett sig böra föreslå riksdagen

att i skrivelse till Kung]. Maj:t göra framställning om ny utredning

i ämnet. Utredningen bör, enligt vad ovan sagts, i främsta rummet avse

frågan, huruvida en tillfredsställande lösning kan vinnas genom införande

av olika tullsatser för ej särskilt nämnda automobildelar, allteftersom de äro

avsedda att användas i sammansättningsindustrien eller att säljas såsom

reservdelar. I detta sammanhang vill utskottet påpeka, hurusom en dylik

1926 års

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Ny utredning.

Kommerskollegium

och

generaltullstyrelsen.

Allmänna

synpunkter.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

tullteknisk gränsdragning även skulle kunna så utnyttjas, att eu ytterligare

tullsänkning beträffande automobildelar för sammansättningsindustriens behov

motvägdes genom att tullen för automobildelar, i den mån de koinme i

marknaden såsom reservdelar, något höjdes. Sistberörda möjlighet har utskottet

endast velat antyda, utan att i någon mån hava intagit ståndpunkt

i frågan.»

Utskottet erinrade vidare därom, att 1926 års riksdag på utskottets förslag

(betänkande nr 18) tillstyrkt ändringar i förordningen den 13 december

1912 (nr 355), varigenom handelsrestitution kunde få åtnjutas även för

värdefull underkastade varor, ävensom att Kungl. Maj:t uppdragit åt kommerskollegium

och generaltullstyrelsen att verkställa utredning i fråga om,

bland annat, huruvida tullnedsättning skulle kunna beredas vara, som förädlades

inom frihamn, en utredning, som kunde leda till sådana resultat,

genom vilka vissa förutsättningar kunde uppstå för en industri för sammansättning

av automobiler inom frihamn.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen

måtte, i anledning av förevarande motion, i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande de ändringar

i tulltaxan, som kunde finnas vara ägnade att befrämja uppkomsten

inom landet av en industri för sammansättning av automobiler, samt för

1927 års riksdag framlägga det förslag, som kunde av utredningen framgå.

I överensstämmelse med denna hemställan avlät riksdagen den 4 maj

1926 skrivelse (nr 198) till Kungl. Maj:t, som den 21 maj 1926 anbefallde

kommerskollegium och generaltullstyrelsen att gemensamt inkomma med

utredning och förslag i ämnet.

Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 december 1926 inkommo kommerskollegium

och generaltullstyrelsen med den sålunda begärda utredningen.

I skrivelsen hava ämbetsverken till en början framlagt följande allmänna

synpunkter:

»Då erfarenhet av sammansättningsindustri av den art och omfattning,

som här avses, ännu saknas hos oss, torde det alltjämt vara förenat med

störa svårigheter att med säkerhet avgöra, huruvida marginalen mellan

tullen å automobildelar och färdiga automobiler nu är tillräckligt vid för

att tillåta en lönande fabrikation av detta slag. Representanter för en av

dylik hopsättningsindustri i Sverige intresserad amerikansk firma, vilken i

Köpenhamn driver liknande rörelse och som likaledes inriktat sig på produktion

av billiga automobiler, hava emellertid under utredningens gång

framhållit, att önskemålen i fråga om tullindring från denna firmas sida

nu framför allt ginge ut på en reglering av tullsatserna å automobildelar i

syfte att ernå största möjliga förenkling och likformighet beträffande tullbehandlingen

av olika slags för en hopsättningsindustri avsedda automobildelar,

varigenom ett alltför tidsödande tullbehandlingsförfarande vid såväl

importen som ock vid exportkontrollen i och för tullrestitution undvekes.

Med avseende å det sålunda framförda önskemålet få ämbetsverken erinra

om det förhållandet, att den vid 1925 års riksdag beslutade ändringen av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 171.

gällande tullagstiftning på ifrågavarande område vidtogs icke uteslutande

för möjliggörandet av hopsättaingsindustri för automobiler i Sverige utan

även med hänsyn till att tullbehandlingen av automobildelar på grund av

det stora antalet olika tulltaxerubriker, som därvid kommo i tillämpning,

förorsakade ett alltför tidsödande arbete. Medgivas måste också, att tullbehandlingen

genom införandet av tulltaxerubriken 1098 7,, som upptager ej

särskilt nämnda automobildelar, med en tull av 10 procent av värdet, i avsevärd

mån underlättats. Emellertid kräves alltjämt, att de i tulltaxan

särskilt nämnda delarna, såsom skruvar, bultar, axlar, kugghjul, fjädrar,

kullager o. s. v., vilka äro upptagna i rubriker med olika tullsatser, uppsorteras

och specificeras å tullbehandlingsattesten. Tullbehandlingen av

samtliga i en automobil ingående delar skulle sålunda även enligt gällande

bestämmelser komma att beröra ett betydande antal — närmare bestämt ett

o0-tal — tulltaxerubriker. Härtill kommer, att av automobildelarna omkring

150 olika typer tullbehandlas efter värde eller äro underkastade kombinerad

vikt- och värdefull, varvid i sistnämnda fall såväl vikt som värde

lör varje särskild typ måste fastställas, vilket allt icke kan undgå att försena

tullbehandlingsproceduren. Vid en sådan massinförsel av automobil*

delar, som skulle krävas för en här etablerad industri för sammansättning

av företrädesvis importerade delar, torde man vanligen ej kunna räkna

ined standard förpackningar av enhetligt innehåll. Vissa delar hava nämligen

en sådan konstruktion, att tomrum vid förpackningen uppstå, vilka

av transporttekniska och ekonomiska skäl måste utfyllas och tillvaratagas.

Givetvis komme tullbehandlingen genom uppsorteringen av dylika sändningar

att ytterligare fördröjas. Hot torde ej kunna bestridas, att det av

var gällande lagstiftning betingade tullbehandlingsförfarandet skulle verka

hinderligt för eu sammansättningsindustri av här ifrågavarande slag, vilken,

med hänsyn till angelägenheten av de olika materialiernas snabba avverkning,

måste kunna påräkna en ej alltför tidsödande tullbehandling. Även

för statsverket skulle en ytterligare förenkling av tullbehandlingsproceduren

ur besparingssynpunkt medföra icke oväsentlig fördel. »

I fortsättningen hava ämbetsverken uttalat sig om den av 192(1 års riksdags Rubriceringen,

bevillningsutskott antydda möjligheten att bereda ökade förutsättningar

för ifrågavarande sammansättningsindustri genom ytterligare nedsättning av

tullen å sådana ej särskilt nämnda automobildelar, som vore avsedda att

här sammansättas, varvid ämbetsverken jämväl yttrat sig i frågan, huruvida

sistnämnda delar kunde skiljas från reservdelar till automobiler. Sålunda

hava ämbetsverken anfört:

»>En nedsättning av tullen å för sammansättning avsedda, ej särskilt

nämnda automobildelar komme — — — i och för sig icke att underlätta

själva tullbehandlingsproceduren. Skulle det, såsom av de erhållna upplysningarna

synes framgå, vara omständligheten härvid, som utgör det största

hindret för uppkomsten av ifrågavarande industri, uppställer sig frågan,

huruvida ej det åstundade syftet lämpligen kunde vinnas genom att inrangera

såväl de i taxan särskilt nämnda som de ej särskilt nämnda automobildelarna

under en och samma rubrik.

Ett hinder för ett generellt genomförande av en sådan princip för tullbehandlingen

av automobildelar föreligger emellertid i det förhållandet, att

åtskilliga i automobiler ingående delar äro lika användbara för andra ändamål

och sålunda icke kunna utan vidare identifieras såsom automobildelar.

Hetta gäller närmast importerade reservdelar till automobiler.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

c

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

Importen och den vidare behandlingen av för sammansättning avsedda

automobildelar komma emellertid enligt ämbetsverkens förmenande att försiggå

under sådana organisatoriskt genomförda former, att någon förväxling

av dessa delar med reservdelar icke kan uppstå. Såsom stöd för denna

sin mening hava ämbetsverken hänvisat till förhållandena i ett av våra

grannländer, Danmark, där industri för automobilsammansättning bedrives

av två fabriker, Ford Motor Company A/S och General Motors International

A/S. En närmare redogörelse för dessa förhållanden föreligger i ett av tullbehandlingsinspektionen

i Stockholm den 21 augusti L!)2ö avgivet y ttrando,

vilket grundar sig å upplysningar, som en vid inspektionen anställd tjänsteman

införskaffat vid besök i nämnda danska fabriker. 1 berörda yttrande

lämnas följande redogörelse, huru i Danmark ifrågavarande sammansätt
-

ningsindustri verkar och tullförfarandet med hänsyn därtill är ordnat.

»Ovannämnda företag åtnjuta kreditupplagsrätt för delar, tillbehör och

materialier, avsedda för sammansättningsindustrien samt fnlagersrätt för

reservdelar. Vid båda fabrikerna förvaras delarna för sammansättningsindustrien

och reservdelarna strängt åtskilda. Hos Ford Motor Company A/S

är en del av fabrikslokalen förmedelst ståltrådsnät avgränsad till frilager,

under det att hos General Motors International A/S såväl kreditupplaget

(för fabrikation) som frilagret (reservdelslagret) äro förlagda i särskilda

byggnader. Reservdelslagren hos båda företagen ligga under tullverkets lås,

varför något överflyttande av varor från detta lager till fabrikationen utan

tullkontroll ej kan ifrågakomma.

I fabrikernas bokföring är en så sträng åtskillnad genom t ord mellan reservdelar

och sammansättningsartiklar, att någon förväxling av desamma

icke kan förekomma. .... ., , .

Importen av varor, avsedda för sammansättmngsmdustri, ager vid bada

företagen rum i partier (s. k. lots) omfattande erforderliga delar, tillbehör

och materialier till ett visst antal vagnar av en eller flera typer (tourings,

sedans. trucks, etc.). Värjo sådant parti har sitt nummer (lot-nummer) i

fabrikernas bokföring, och detta nummer ävensom vagnstypens beteckning äro

angivna ä de i partiet ingående kollina. Dessa märken och nummer återfinnas

ävenledes i fakturor och konossement. De lots, i vilka Ford Motor

Company A/S för närvarande importerar sina delar etc., omfatta omkring

1,000—3,000 vagnar. Hos General Motors A/S utgöres varje lot av eu eller

flora tillverkningsenheter (s. k. units), vilka sistnämnda bestå av komplett

uppsättning delar, tillbehör och materialier för sammansättning av 48 vägnar

av en viss typ. Sammansättningsdelarna äro hos detta senare företag

alltid förpackade i standardförpackningar.

Fabrikationen hos båda företagen står under ständig tullkontroll av tjänsteman

av högre grad med erforderligt biträde av bevakningspersonal. Ersättning

härför utgår till statsverket med visst bestämt belopp per år enligt

överenskommelse mellan firman och tullverket.

Vid första importtillfället upprättas av vederbörande tulltjänsteman en

specificerad förteckning över samtliga delar, tillbehör och materialier för

värjo vagnstyp, upptagande erforderliga vikter och värden för fastställandet

av sammanlagda tullbeloppet för en viss vagnstyp. Detta belopp lägges sedan

till grund för tullbeskattningen. Äger någon förändring rum, som inverkar

på tullbeskattningen, exempelvis genom prisförskjutning, tulltaxe- eller modelländring,

upprättas ny förteckning av förenämnt slag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition Nr 171.

i

Angivningsinlagan till intagning å kreditupplag upptager förutom kollinas

märken och nummer även det ovannämnda lotnumret samt uppgift om till

vilket antal och slag av automobiler delarna äro avsedda. Denna inlaga är

åtföljd av sammandrag av den ovannämnda förteckningen samt av fakturor

för bestyrkande av värdena å varor, som draga värdetull. Kollitalet kontrolleras

av tulltjänsteman, som ävenledes i möjligaste mån kontrollerar antalet

större, lätt igenkännliga delar, såsom motorer, kylare, bakaxlar o. dyl.

Hos General Motors International A/S antecknas av tulltjänstemannen dessutom

vid importen motornumren. Dessa, samt lot- och unitnumren, angivas

å ett kort, som fästes å motorn och åtföljer densamma under tillverkningens

gång. Hos Ford Motor Company A/S har detta icke ansetts nödvändigt.

Efter vederbörligen upprättad tullbehandlingsattest, som avlämnas till

kreditupplagskontoret, uppföras varorna av detta å bolagens kreditupplagskonton.

Uppackning av varorna äger rum först i den mån en lot tages under tillverkning.

Hos General Motors International A/S tages aldrig mer än en

unit i sänder aA’ en A’iss vagnstyp under tillverkning och hos Ford Motor

Company A/S aldrig mer än en lot. Då en unit eller lot är färdigtillverkad,

ingå således i densamma identiskt samma delar, materialier och tillbehör,

som \’i(l importen angivits tillhöra densamma, och någon sammanblandning

aA’ delar tillhörande olika units eller lots är utesluten.

ÖArer fabrikationen föres aA’ såA’äl bolagen som tullverket en »fabrikationsbok»,

i vilken varje lot upptages under sitt nummer. Under lotnummer

specificeras de olika vagnstyperna (hos General Motors International A/S

även units med sina respektive nummer samt motornummer).

Allteftersom vagnarna bliva färdiga, presenteras de, innan de lämna

fabriken, för den därstädes stationerade tulltjänstemannen, som hos General

Motors International A/S kontrollerar motornumren och hos Ford Motor

Company A/S antecknar desamma för att, därest så finnes erforderligt,

kunna kontrollera bolagets uppgifter i bokföringen. Varje automobil är

nämligen upptagen i ett kortregister, upplagt efter motornummer, innehållande

samtliga upplysningar beträffande införsel, tillverkning och försäljning

aA’ automobilen. Allteftersom vagnarna införas i landet eller exporteras,

antecknas detta i tullverkets fabrikationsbok, med ledning av till

tullverket av bolagen överlämnade exportinlagor och skriftliga meddelanden

om de vagnar, som införas i landet.

Var tredje månad upprätta bolagen s. k. general förklaring, utgörande

ett utdrag ur fabrikationsboken, upptagande det antal A’agnar aA’ varje iot,

som införts i. landet och det antal, som exporterats. Sedan denna generalförklaring

attesterats av tulltjänstemannen Arid fabriken, har bolaget att

erlägga tull för de i de införda vagnarna ingående delarna, tillbehören och

materiaiierna, under det att detsamma krediteras för A’ad som utförts.

Hos båda företagen avglves med ledning a v lagerbokföringen daglig

rapport till fabriksledningen ÖA’er lagerbeståndet aAT sammansättningsartiklar,

och erhåller tulh-erket en kopia aA’ denna rapport.»

Av’ den utredning, som kommerskollegium och generaltullstyrelsen sålunda

förebragt, framgår, att en betydande trygghet för att oriktigheter

icke bli\’a begångna vid åtskiljandet aA’ införda sammansättningsdelar och

reservdelar skulle ligga i den omständigheten, att fabrikationen kunde förA’äntas

blHa organiserad så, att åtskillnad anordnades och upprätthölles mellan

artiklar, ämnade för sammansättning, och sådana, som A’ore aArsedda till för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

säljning såsom reservdelar. Härutöver hava ämbetsverken funnit sig kunna

räkna med ännu en omständighet, som i omhandlade avseende skulle öka

tryggheten för statsverket. Ämbetsverken hava nämligen fäst uppmärksamheten

därå, att en sammansättningsindustri av den art och omfattning, som

kan tänkas uppstå här i landet, i stor utsträckning måste komma att anlita

tullverket dels för tullbehandlingen vid import av materielen, dels för kontrollbehandlingen

vid export av de färdiga automobilerna och att vederbörande

företag fördenskull sannolikt skulle finna med sin fördel förenligt att ställa

tillverkningen under ständig kontroll.

De uttalanden, ämbetsverken haft i dessa ämnen, hava syftat närmast på

en industri, som åtminstone till en början vore baserad på sammansättning av

företrädesvis från utlandet införda delar. Emellertid hava ämbetsverken betonat,

att en övergång i större eller mindre utsträckning till delar av svenskt

ursprung icke skulle, såvitt ämbetsverken kunnat finna, utgöra hinder för

genomförandet av en likformig tullbehandling av alla automobildelar, vilka

inkomme för att sammansättas. |

Med nu angivna utgångspunkt hava ämbetsverken övervägt, huru tulltaxerubriceringen

lämpligast borde ske, och därvid närmare angivit sin

uppfattning i denna fråga sålunda:

»För att en inhemsk automobilindustri, baserad på hopsättning av företrädesvis

här i landet tillverkade delar, ej må komma i ogynnsammare

ställning än en industri, inriktad i första rummet på sammansättning av

importerade delar, böra de bestämmelser, som avse att underlätta uppkomsten

av dylik industri, givas sådan avfattning, att de komma även den förstnämnda

till godo. Dess införsel av enstaka, sammansättningsdelar kommer

givetvis att försiggå under former, som i viss mån avvika från andra

automobiltillverkares import, men ett av fabrikanten avgivet intyg angående

syftet med importen jämte den kontroll, som från tullverkets sida kan påräknas,

synes innebära för statsverket betryggande säkerhet mot missbruk.

Genom en lösning av frågan på det sätt, att alla för automobiltillverkning

avsedda delar bleve belagda med samma tull, skulle tullbehandlingen

av sådana delar försiggå på lättast möjliga sätt, varjämte kontrollen i och

för tullrestitution vid export av färdiga automobiler skulle avsevärt underlättas.

Med delar till automobiler avses icke här fullständiga underreden

eller överdelar till automobiler. Ett hopfogande av dessa delar med varandra

kan givetvis icke betecknas såsom automobiltillverkning och ett medgivande

av lägre tull för dem skulle i hög grad äventyra effektiviteten av

automobiltullen. För undvikande av tulltekniska svårigheter torde vidare

för sammansättningsindustrien avsedda elektriska utrustningsartiklar och

andra färdiga tillbehör till automobiler böra likställas med delar därtill.

Vissa av dessa tillbehör äro i tulltaxan särskilt upptagna under olika vikttullsatser,

andra åter tullbehandlas —• i den mån de icke äro att anse såsom

instrument — såsom det ämne, arbetat, varav de bestå. Däremot synes det

av principiella skäl knappast lämpligt att i detta avseende med automobildelar

likställa läder, vävnader, stoppningsmateriel och dylika icke färd i garbetade

artiklar.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171. 9

Beträffande den tullsats, som lämpligen bör åsättas för sammansättning

till automobiler avsedda delar och tillbehör, hava ämbetsverken yttrat följande:
»Såsom

— — — anförts utgör tullen å samtliga delar till en av de billigaste

automobiltyperna efter den av 1925 års riksdag företagna tulltaxeändringen

i genomsnitt omkring 13 procent av värdet; vid andra typer torde

procenttalet ligga något lägre. De i övrigt gällande värdetullarna, t. ex. å

maskiner, kemiska preparat m. m., utgå med 10 eller 15 procent av varans

värde. Då någon mera avsevärd tullnedsättning å automobildelar i varje

fall icke lärer böra ifrågasättas med hänsyn till konkurrensmöjligheterna

för den inhemska tillverkningen av delar och därpå grundad rent inhemsk

automobilindustri men å andra sidan någon marginal torde böra förefinnas

mellan tullsatsen å färdiga automobiler och tullen å automobildelar, som

importeras för en sammansättningsindustri inom landet, torde tullsatsen å

dessa sistnämnda delar böra fastställas till 12 eller 10 procent av värdet.

Med fästat avseende å det i viss mån olämpliga i att införa en helt ny, i

tulltaxan eljest ej förekommande procentsats för värdefull, anse sig ämbetsverken

böra förorda, att tullen för delar till automobiler, avsedda för sammansättningsindustrier,

sättes till 10 procent av värdet.

Någon ogynnsammare inverkan på den rent inhemska automobiltillverkningen

av den tullnedsättning, som fastställandet av en dylik tullsats skulle

i vissa fall innebära, lärer enligt ämbetsverkens förmenande knappast behöva

befaras. Sammansättningsindustrier, avsedda för hopsättning av väsentligen

importerade bildelar, torde nämligen kunna förväntas bliva i huvudsak begränsade

till de billigaste typerna, medan den inom landet hittills existerande,

liksom även nu planerad automobilindustri är inriktad på framställning

av motorfordon av något högre kvalitet. Dessutom skulle den ifrågavarande

helt inhemska industrien — — — i sin mån komma att draga icke

obetydlig nytta av den avsedda ändringen genom den möjlighet, som därmed

öppnades, att kunna mot nedsatt tullavgift från utlandet införa vissa delar,

vilka antingen icke alls tillverkas inom landet eller ock här skulle betinga

ett pris, som i alltför hög grad skulle försvåra konkurrensen med de importerade

färdiga automobiler na. - — —

Genom införandet av 10 procents värdefull å sådana artiklar, som äro

avsedda att här i landet användas för sammansättning av automobiler, komme

tullen å delarna till en av de billigare i marknaden förekommande automobilerna

att understiga tullen å den färdiga vagnen med omkring 100 kronor,

vilket skulle innebära en minskning av å delarna nu utgående tull med

cirka 30 kronor.1 Den största delen härav, eller omkring 20 kronor, skulle

belöpa å ytterdäck och innerslangar av kautschuk för hjulringarna. Dessa

draga nu en vikttull av 1 krona 20 öre per kilogram, vilken tull enligt

samstämmiga, från skilda håll meddelade uppgifter torde motsvara omkring

30 procent av varuvärdet. En sådan tullsänkning kan ju synas anmärkningsvärd.

I detta sammanhang må emellertid erinras därom, att enligt

nu gällande bestämmelser ovan nämnda vikttull ej utgår för ytter- och

innerslangar vid import av färdiga automobiler; härvid ingå nämligen ringarnas

värde i automobilens, och tullen utgår sålunda även för ringarna

med endast 15 procent av värdet. Tullsänkningen skulle sålunda beträffande

ringar till de automobiler, som de amerikanska automobilfirmornas dotterbolag

skulle komma att tillverka här i landet, motsvarande det antal automo
1

Beräkningen är gjord med ledning av de prisuppgifter, som finnas angivna i bilagan till

bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 1!)2Ö.

T tillsatsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kimgl. Maj:ts proposition Nr 171.

biler a.v dessa märken, som nu införas i färdigt skick, praktiskt taget

inskränka sig till 5 procent av värdet. För de ringar, som införas för att

ersätta förslitna ringar, bleve tullsatsen alltjämt oförändrad. Däremot skulle

tullsänkningen i hela sin utsträckning komma en industri till godo, som är

inriktad på sammansättning av företrädesvis här i landet tillverkade delar.

Härvid är dock att märka, att tullen endast utgår med 15 procent av värdet,

därest ringarna införas anbragta å hjul. Med gummiringar försedda hjul

till åkdon äro nämligen upptagna i rubrik 1098 med 15 procents värdetull.

Denna möjlighet till tullsänkning torde emellertid av tekniska skäl ej vara

av större betydelse för sistnämnda automobilfabrikanter.

Skulle man med hänsyn till den inhemska kautschuksindustriens intresse

av att nu utgående tull bibehålies oförändrad även i fråga om de ringar,

som komma att användas för en här etablerad sammansättningsindustri,

undantaga ifrågavarande artikel från tillämpningen av lägre tull för sammansättningsdelar,

komma denna industri att i konkurrensen med från utlandet

införda automobiler hava att vidkännas en belastning, motsvarande

den icke oväsentliga skillnaden mellan vikttullen för ringarna och 15 procent

av deras värde, ett missgynnande av de inhemska företagen som påtalats av

representanter för en här nyligen startad automobilfabrik. Den närmaste

utvägen till undanröjande av detta missförhållande under bibehållande av

den nuvarande tullen å automobilringar synes vara att vid införsel av

färdiga automobiler belägga ringarna med särskild tull. Förslag i sådan

riktning bar också framställts, varvid hänvisats till det förhållandet, att

vikten av ringarna i varje fall måste vid införsel av automobiler fastställas

i och för uppdebitering av automobilringskatt, vadan eu särbeskattning av

automobilringarna ej skulle förorsaka ökat besvär vid tullbehandlingen.

Ett genomförande av detta förslag synes höra ske på det sätt, att — utöver

den tull, som beräknas å automobilens värde, ringarnas värde häri inberäkna!

särskild vikttull åsättes ringarna, motsvarande skillnaden mellan 15 procents

värdetull och nu gällande vikttull, vilken skillnad med nuvarande pris

utgör omkring 60 öre per kilogram. Enahanda tilläggstull bör under ovan

angiven förutsättning även utgå för med gummiringar försedda hjul till

automobiler. Förslaget är emellertid förenat med vissa olägenheter, vilka

synas knappast uppväga de fördelar, som kautschuksindustrien kan förvänta

av detsamma. Oavsett att eu dylik särbeskattning av en del till en vara

förefaller mindre tilltalande, blir det alltid vanskligt att fastställa en efter

vikt utgående tilläggstull, vilken rätteligen bör följa växlingarna i värdet

av ringarna. Då de inhemska ringfabrikanternas intresse enligt meddelad

upplysning företrädesvis ligger i försäljning av ersättningsringar till förslitna

automobilringar, synes, med hänsyn även tagen till den av riksdagen anbefallda

revisionen av tullarna ä kautschuksvaror, anledning knappast föreligga

att undantaga antomobilringar från den ifrågasatta tnllindringen för

sammansättningsdelar till automobiler.

Ett medgivande i ovan angiven riktning torde emellertid ej böra givas

generell räckvidd, enär det måste tillses, att eftergifterna i tullhänseende

endast komma verklig automobilfabrikation till godo och att för deras åtnjutande*

utfärdas de kontrollföreskrifter, som kunna befinnas erforderliga,

allt beroende på förhållanden, vilka icke lära kunna bedömas annat än genom

undersökning i varje särskilt fall. Det torde därför höra ankomma pa Kungl.

Maj:ts prövning, huruvida och på vilka villkor den avsedda tullättnaden

må av visst, företag tiilgodonjutas.

Då den av 1925 års riksdag beslutade tullnedsättningen

oavsett den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171. 11

förenkling av tullbehandlingen som man önskade vinna — uteslutande laude

till syfte att bereda möjlighet för uppkomsten av en sammansättningsindustri

här i landet och sålunda icke avsåg någon lindring i tullbeskattningen av

reservdelar till automobiler, synes särskild anledning ej föreligga att vid

ett genomförande av det här framställda förslaget bibehålla den lägre tullen

för sådana i taxan ej särskilt nämnda automobildelar, vilka tillhöra den

sistnämnda kategorien. Åtskilliga skäl tala också för införandet av samma

tullsats för dessa som för färdiga automobiler. En enhetlig tullbeskattning

av det färdiga fabrikatet och dess delar är en i vår tullagstiftning ganska allmänt

genomförd princip, varigenom man åsyftat förekomma, att vissa för

helfabrikat fastställda tullsatser eluderades genom införandet av föremålen i

söndertaget skick. Ehuru denna synpunkt här icke torde behöva komma

till beaktande, synes genomförandet i största möjliga utsträckning av likformighet

i tullsatserna för automobiler och deras delar framstå såsom en

lämplighetsåtgärd. Erinras må ock därom, att en sådan likformighet redan

förefinnes beträffande automobiltullen och tullen å karosserier, underreden

och med gummiringar försedda hjul till automobiler. Ur statsfinansiell synpunkt

skulle höjningen av tullen å förut nämnda reservdelar till 15 procent

av värdet i viss mån kompensera den föreslagna sänkningen å de prisbilliga,

i taxan särskilt nämnda delarna, som inkomma för sammansättningsindustriens

behov.»

Vidkommande avfattningen av de bestämmelser, som vid bifall till vad Bostämmelierämbetsverken

ifrågasatt skulle innehållas i tulltaxan, hava ämbetsverken n,''s »''fattning,

yttrat:

»I tulltaxan ej särskilt nämnda delar till automobiler skulle — — —

upptagas i rubriken 1098. Genom en sådan ändring skulle även viss förenkling

av nämnda rubrik kunna vinnas, i det att orden ''underreden och

med gummiringar försedda hjul därtill, ej avsedda till flygplan; ävensom

karosserier till automobiler’ kunde utgå, enär dessa föremål innefattas i begreppet

automobildelar. Visserligen förekomma med gummiringar försedda

hjul till andra åkdon och fordon än automobiler. Såsom importartiklar äro

de emellertid, om man undantager dylika hjul till flygplan, utan betydelse.

Likaledes skulle den till rubrik 1098 fogade anmärkningen angående tullbehandlingen

av sistnämnda hjul bliva överflödig.

Beträffande formen för den taxeändring, som skulle betingas av en tulllindring

för sådana delar och tillbehör till automobiler, vilka äro avsedda

att här sammansättas till dylika fordon, ligger det nära till hands att, efter

förebild från tulltaxans bestämmelser i närbesläktade fall, ifrågasätta införandet

av en anmärkning till rubrik 1098. Då emellertid genom en sådan

anmärkning en särskild tullsats skulle fastställas icke blott för de i rubriken

angivna delarna utan även för delar och tillbehör, hänförliga till ett flertal

olika tulltaxerubriker, synes bestämmelsen lämpligen böra erhålla särskilt

rubriknummer, ett förfarande som icke är utan motsvarighet i vissa andra

delar av tulltaxan.

På grund av vad — — — anförts få ämbetsverken hemställa, att Kungl.

Maj:t täcktes i proposition till nästa års riksdag föreslå, att rubrikerna 1098

och 1098 ’/, i gällande tulltaxa måtte erhålla följande ändrade lydelse:

1098 Järnvägs- och spårvägsvagnar i förening med motorer

eller ångmaskiner; automobiler och delar

därtill, ej särskilt nämnda, samt andra åkdon

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

Industri

inom frihamn.

och fordon, ej särskilt nämnda, även med motor

försedda........................................................................ 100 kr. 15: —

1098 1 2 Delar och tillbehör, andra än underreden och karosserier,

för tillverkning av automobiler må, på

särskilt tillstånd, utlämnas mot en tull av 10

procent av värdet.

Anm. Meddelande av sådant tillstånd ankommer

på prövning av Konungen, som jämväl bestämmer

villkoren för tillståndets åtnjutande.»

Vad slutligen angår den anbefallda utredningen i fråga om eventuell tullnedsättning

för varor, som förädlades inom frihamn, och den inverkan,

resultatet av denna utredning till äventyrs kunde få å förutsättningarna

för uppkomsten av en industri för sammansättning av automobiler inom

frihamn, hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen anfört följande:

Även om utredningen skulle leda till sådant resultat, att förädlingsindustri

inom frihamn bleve på ifrågasatt sätt gynnad, skulle fördelen därav för

automobilindustriens vidkommande vid ett genomförande av ämbetsverkens

framställda förslag beträffande tullen å automobildelar bliva av mindre betydelse.

Då en dylik inom frihamnen bedriven industri komme att avsätta

sina fabrikat ej endast på den utländska marknaden utan även på tullinlandet.

bleve nämligen densamma i och för sistnämnda gren av sin verksamhet

underkastad enahanda kontroll från tullverkets sida, som måste tillämpas

vid fabrikation utom frihamnsområdet. Vid sådant förhållande bleve den

lättnad, en inom frihamn bedriven tillverkning av ifrågavarande slag skulle

erhålla i fråga om kontrollen å exporten, av underordnat värde.

Jemkontoret. Ti H fullständigande av den utredning, som kommerskollegium och generaltullstyrelsen

förebragt, hava ämbetsverken med skrivelsen den 15 december

1926 i avskrift översänt en den 29 oktober 1926 dagteeknad skrivelse

från fullmäktige i jernkontoret, vid vilken fogats en redogörelse för en genom

fullmäktiges försorg på förekommen anledning verkställd särskild undersökning.

Denna avsåg att utröna, huruvida ur järnhanteringens synpunkt

en mera omfattande inhemsk bilindustri vore önskvärd, vilka tekniska förutsättningar,

som kunde finnas för svenskt material att konkurrera med utländskt

sådant, samt huruvida för närvarande svenskt material, förutom i

kullager, användes för bilfabrikation i utlandet. Redogörelsen, som grundar

sig på uttalanden från tolv i jernkontoret delaktiga stålverk, har i huvudsak

följande innehåll:

»Samtliga stålverk hava förklarat, att en mera omfattande inhemsk bilindustri

givetvis skulle bliva av stor betydelse för vår järnhantering. Dels

komme verken därigenom att beredas ökad avsättning på ett område, för

vilket det svenska kvalitetsstålet väl lämpade sig, dels bereddes för desamma

möjligheter att vinna ökad erfarenhet på detta speciella kvalitetsområde,

vilken omständighet borde bidraga till en stegrad export av här ifrågakommande

stålslag. — — —

Beträffande det svenska stålets lämplighet som utgångsmaterial vid tillverkning

av automobiler hava samtliga tillfrågade bruk anfört, att de anse

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171. 13

sina respektive automobilstål jämbördiga med eller överlägsna de utländska.

Av de inkomna svaren framgår vidare, att åtskilliga bruk sedan flera år

tillbaka ägnat sig åt tillverkning av stålkvaliteter, speciellt lämpade för

automobilindustrien, samt att de varit och allt fortfarande äro leverantörer

av automobilstål för export. Som exempel på användningsområden — förutom

i kullager för det svenska stålet må nämnas, att detsamma exporteras

för tillverkning av axlar, tappar, kugghjul, fjäderbultar, vevstakar,

kamibultar, kamaxlar, automobilfjädrar, ventiler etc. Dessutom tillverkas

andra för^ bilindustrien behövliga varor, såsom kalldragna stålrör, stålwire

m. m. Ett bruk tillverkar färdiga automobilfjädrar, som enligt uppgift

visat sig särskilt hållbara och betydligt mera långlivade än de originalfjådrar,

som exempelvis de amerikanska bilfabrikanterna leverera. Ett annat

av de tillfrågade bruken meddelar, att det levererar delar till chassier.

De här lämnade uppgifterna torde vara tillfyllest för att visa, hurusom

det svenska stålet väl lämpar sig för tillverkning av automobiler samt att

detsamma redan funnit sådan användning i såväl in- som utlandet. Ävenså

torde av det föregående framgå, att en inhemsk biltillverkning i större oinfattning

skulle bliva till verkligt gagn för vår järnhantering, speciellt med

hänsyn till det prekära läge denna allt sedan världskrigets slut befinner

sig uti.

Beträffande slutligen — — — motion om sänkningar av vissa nu gällande

tullavgifter i syfte att befrämja uppkomsten inom landet av en industri för

sammansättning av automobiler, torde vara uppenbart, att en dylik sänkning

skulle minska utsikterna för etablerandet av en självständig biltillverkning

inom landet. Den redan nu svåra konkurrensen bleve därigenom

ändå kraftigare — — —.»

Sveriges maskinindustriförening har i ett till kommerskollegium avgivet

yttrande av den 16 november 1926 framfört det önskemål, att, därest en

större marginal än den nuvarande mellan tullsatserna för färdiga automobiler

och delar till sådana kunde anses ändamålsenlig för beredande av

bättre skydd åt en sammansättningsindustri inom landet, densamma måtte

åstadkommas genom höjning av tullsatsen för färdiga automobiler. Föreningen

har därvid fäst uppmärksamheten å att man för närvarande försökte

få till stånd inom Sverige en automobilindustri, avseende produktion

av billiga personautomobiler, vilka lämpade sig för svenska förhållanden

och vore i största möjliga utsträckning tillverkade av svenskt material,

ävensom förmenat, att med de stora förutsättningar, som här i landet förefunnes

med avseende å tillgång till såväl viktigare erforderliga råmaterialier

som skicklig ingenjörs- och arbetskraft, en dylik industri icke saknade utsikt

att med framgång upptaga kampen mot utländsk konkurrens. I anslutning

därtill har föreningen gjort följande uttalande:

»Helt säkert torde en rent inhemsk automobilindustri vara av långt större

betydelse för vårt land än en av utländska intressenter etablerad industri

för enbart hopmontering av från utlandet införda viktigare detaljer, icke blott

i det avseendet, att en hemmaindustri i än högre grad än en montageindustri

skulle medföra en större förbrukning av inhemskt råmaterial och

förnödenhetsartiklar, utan jämväl däruti, att den skulle, både direkt och in
-

Maskin
industrir
föreningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung/. Maj.ts proposition Nr 171.

direkt, skapa ökade arbetstillfällen. Vikten av att i händelse av ofred eller

isoleringsåtgärder från främmande makter äga en egen automobilindustri

inom landet, nog produktionskraftig, om oek endast som ett provisorium,

att göra oss oberoende av import, torde vara av sådan vikt, att detta förhållande

icke må förgätas vid ärendets behandling.»

Emellertid har föreningen förklarat, att, därest genom ändring av gällande

tullagstiftning ett underlättande av rådande svårigheter vid tullbehandlingen

av automobildelar kunde ernås utan nedsättning av tullen för sadana delai

och anordningen komme att befrämja uppkomsten av bilmontageindustri

inom landet, icke något vore att erinra mot en dylik ändring.

Vad föreningen sålunda framfört, har föranlett kommerskollegium och generaltullstyrelsen

att i den förut omförmälda skrivelsen till Kungl. Maj:t den

15 december 1926 uttala, att ämbetsverken funnit sig ej nu böra förorda

någon framställning till riksdagen om höjning av tullen för automobiler,

därvid såsom skäl anförts bland annat, att kommerskollegium vid flera föregående

tillfällen framställt förslag i sådant syfte utan att dessa förslag blivit

upptagna av Kungl. Maj:t.

Särskilda

framställ
ningar.

I detta sammanhang må slutligen anmälas följande till Kungl. -Maj:t från enskilda

inkomna framställningar, som ansluta sig till omhandlade spörsmål:

Aktiebolaget Volvo i Göteborg har i en den 22 november 1926 dagtecknad

skrift hemställt om vidtagande av åtgärder, för att tullen på sådana

automobilringar och innerslangar, som införas för sig, måtte sänkas från

1 krona 20 öre för kilogram (tulltaxerubriken 643) till 15 procent å värdet

(rubriken 1098) eller alternativt för att tullen på ytterdäck och gummislangar,

monterade på hjul eller pa kompletta automobiler måtte, i stället

för att hänföras till tulltaxerubriken 1098, förklaras skola ingå under tulltaxerubriken

643. I sin skrift har bolaget, med förmälan att det förstberörda

alternativet vore för bolaget fördelaktigast, upplyst, att bolaget \id

import av ytterdäck och innerslangar, avsedda att monteras på i Sverige

tillverkade automobiler, Unge betala tull, som uppginge till 10 kronor 53.4

öre per ytterdäck och slang, medan bolagets utländska konkurrenter, som

importerade färdiga biler med påsatta ringar, hade att för dessa ringar erlägga

en tull, motsvarande i förevarande fall endast 5 kronor 90.7 öre per

ytterdäck och slang.

G. C. Faxe i Malmö har i en den 30 december 192o dagtecknad skritt

ifrågasatt, att vid en eventuell proposition till riksdagen om tullnedsättning

för automobildelar måtte föreslås, att den nuvarande tullen för ackumulatorbatterier

och delar till sådana, avsedda för automobiler, eller 32 kronor for

100 kilogram (rubriken 1067) skulle bibehållas; att, om värdetull för sadana

varor i stället komme att förordas, värdet skulle beräknas efter i sverige

gällande engrospris för motsvarande vara; samt att nedsättning av tull icke

linge åtnjutas utom för föremål, som bevisligen vore avsedda att inmonteras

i nybyggda automobiler. Sökanden, som upplyst, att han vore innehavare

iiv firman Nordiska ackumulator fabriken G. C. Faxe, vars tillverkning

av ackumulatorbatterier vore avsedd att framdeles innefatta huvudsakhgen

automobilbatterier, har till stöd för sin framställning anfört väsentligen

följande. Konkurrensen med utländska fabriker om leverans av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

15

batterier till i trafik inom Sverige varande automobiler, vilkas antal kunde

uppskattas till 100,000, av vilka 25 procent årligen behövde förnya sina

batterier, vore oerhört stor, varför ett verksamt tullskydd erfordrades, överginge

man till värdefull, kunde befaras, att utländska firmor med dotterbolag

i Sverige fakturerade ifrågavarande artiklar till dotterbolagen till sina

självkostnader i hemorten, varigenom tullen bleve betydelselös. Skulle nedsättning

beviljas även för ackumulatorer, avsedda att ersätta förbrukade

sådana i gamla automobiler, vore utsikterna till framgång för en inhemsk

ackumulatorindustri tillintetgjorda.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava den 29 december 1926

gemensamt yttrat sig i anledning av förstnämnda framställning samt därvid

endast hänvisat till vad ämbetsverken i sin den 15 december 1926 avgivna

utredning anfört i det ämne, som berörts i framställningen.

Ilen utredning, för vilken i det föregående redogörelse lämnats, har i Vepm

enlighet med 1926 års riksdags hemställan gått ut på att fastställa, vilka ch

ändringar i gällande tulltaxa kunna finnas vara ägnade att befrämja uppkomsten

inom landet av en industri för sammansättning av automobiler.

Enligt vad av utredningen framgår, kan nämnda syfte — förutom genom

tullsänkning, såsom riksdagen närmast synes hava tänkt sig — väsentligen

befordras genom åtgärder i ändamål att ernå största möjliga förenkling

och likformighet beträffande tullbehandlingen av olika slags för

en hopsättningsindustri avsedda automobildelar, varigenom ett alltför

tidsödande tullbehandlingsförfarande vid såväl importen som ock exportkontrollen

i och för tullrestitution skulle undgås.

På sätt kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhållit, skulle, att

döma av uttalanden från intressenter i en tillämnad samma nsättningsindustri,

åtgärder av sistnämnda slag vara ägnade att avsevärt verka i

den åsyftade riktningen. Även efter den av 1925 års riksdag beslutade

ändringen av tulltaxan, varigenom en enhetlig tullsats infördes för i taxan

ej särskilt nämnda automobildelar, kvarstår alltjämt den förut rådande

olikheten i tullsatser för de i taxan särskilt nämnda delarna, såsom skruvar,

bultar, axlar, kugghjul, fjädrar, kullager o. s. v., vilka sålunda måste

uppsorteras och specificeras å tullbehandlingsattesten; och på grund härav

skulle, såsom ämbetsverken erinrat, tullbehandlingen av samtliga i en

automobil ingående delar också enligt gällande bestämmelser komma att

beröra icke mindre än ett femtiotal tulltaxerubriker. Att den därav föranledda

tidskrävande tullbehandlingsproceduren måste för en sammansättningsindustri

vara ytterst oläglig ligger utan vidare i öppen dag.

Då nämnda förhållande dessutom är ägnat medföra icke obetydliga kostnader

för statsverket, särskilt i händelse av en mera omfattande import

av automobildelar, har det synts mig böra tagas under övervägande,

huruvida icke större enhetlighet beträffande tullsatserna skulle kunna

åvägabringas till förmån för sammansättningsindustrien.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kung!. Maj:ts proposition Nr 171.

Såsom kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhållit, skulle detta

syfte lämpligen kunna vinnas genom att inordna de i sammansättningsindustrien

använda automobildelarna — såväl de i tulltaxan särskilt

nämnda som de ej särskilt nämnda — under en och samma rubrik.

Hinder för ett generellt genomförande av en sådan princip för tullbehandlingen

av automobildelar synes visserligen föreligga i det förhållandet,

att åtskilliga i automobiler ingående delar äro lika användbara för andra

ändamål och sålunda icke kunna utan vidare identifieras såsom automobildelar.

Detta gäller närmast importerade reservdelar till automobiler.

Ämbetsverken hava emellertid med exempel från Danmark, där sammansättningsindustri

redan bedrives, påvisat, att importen och den vidare

behandlingen av automobildelar, som äro avsedda för sammansättning,

kunna organiseras under sådana former, att förväxling av dessa delar

med enahanda artiklar för andra ändamål, särskilt reservdelar till automobiler,

icke behöver uppstå, och att i dylikt hänseende en ur statsverkets

synpunkt betryggande kontroll kan anordnas. Under dessa omständigheter

har jag ansett betänklighet ej möta att biträda ämbetverkens förslag

om införande av en enhetlig tullsats för alla för automobiltillverkning

avsedda delar, dock med undantag för underreden och karosserier. Ett

hopfogande av sistnämnda delar med varandra kan icke betecknas såsom

automobiltillverkning, och ett medgivande av lägre tull för dem skulle i

hög grad äventyra effektiviteten av tullen å färdiga automobiler. För

undvikande av tulltekniska svårigheter torde vidare i enlighet med ämbetsverkens

förslag för sammansättningsindustrien avsedda elektriska utrustningsartiklar

och andra färdiga tillbehör till automobiler böra likställas

med delar därtill, varemot med automobildelar icke böra likställas läder,

vävnader, stoppningsmateriel och dylika icke färdigarbetade artiklar.

En oeftergivlig förutsättning för de lättnader, som jag sålunda ifrågasätter,

bör enligt min mening vara, att dessa lättnader ej endast tillgodokomma

sådan sammansättningsindustri, som i första rummet är inriktad

på sammansättning av importerade bildelar, utan även i lika grad kunna

utnyttjas av en företrädesvis på inhemskt material baserad automobilindustri,

i den mån denna i sin fabrikation begagnar sig av utifrån införda

sammansättningsdelar. Bestämmelserna i ämnet böra avfattas från denna

utgångspunkt.

Den särskilda behandling i tullhänseende, som sålunda skulle tillkomma

för automobilsammansättning avsedda delar och tillbehör, kan givetvis —

bland annat med hänsyn till de kontrollanordningar, som bliva nödvändiga

— icke komma varje importör till godo, utan bör, på sätt ämbetsverken

påpekat, göras beroende av särskilt tillstånd. Dylikt tillstånd, vars beviljande

bör ankomma på Kungl. Maj:t, synes kunna lämnas antingen för visst antal

år framåt eller tills vidare, intill dess omständigheterna göra ett upphörande

av tillståndet påkallat. I sistnämnda fall lär, där indragningen av förmånen

icke har sin grund i något obehörigt förhållande från importörens

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

17

sida, tillståndshavaren böra kunna påräkna skälig uppsägningstid. För

tillståndets tillgodonjutande böra särskilda villkor kunna uppställas.

Framför allt är nödvändigt att meddela sådana föreskrifter, som ur kontrollsynpunkt

kunna finnas erforderliga.

När det härefter gäller att bestämma tullsatsen för den rubrik i tulltaxan,

under vilken sammansättningsdelarna skola inordnas, samt tullsatsens förhållande

till tullen å färdiga automobiler, måste — vid sidan av önskvärdheten

att befordra tillkomsten av industri här i landet för sammansättning

av hittills i stor omfattning importerade utländska bilfabrikat — jämväl

beaktas en del andra, ofta i viss mån mot varandra stridande intressen,

nämligen å ena sidan vissa svenska industriintressen, närmast representerade

av den inhemska fabrikationen av färdiga bilar samt den inhemska

tillverkningen av gummiringar ävensom andra automobildelar och

material till sådana, och å andra sidan de svenska biltrafikanternas befogade

krav, att priset å motorfordon hålles på en rimlig nivå.

Genom 1925 års riksdags beslut minskades tullen för automobildelar, ej

särskilt nämnda, till 10 procent av varans värde. I)å 1926 års riksdag begärde

förnyad utredning i ämnet, synes riksdagen i första hand hava åsyftat en

ytterligare sänkning av tullen å sådana delar, medan de nuvarande tullsatserna

för i taxan särskilt nämnda delar förutsattes skola bibehållas oförändrade.

Om nu, i enlighet med vad jag förordat, enhetlighet i tullsats

genomföres för särskilt nämnda och ej särskilt nämnda sammansättningsdelar,

torde det i riksdagens skrivelse uttalade syftemålet höra vinnas på

sadant sätt, att den nya enhetliga tullsatsen sättes något lägre än som

svarar mot den tull, som för närvarande genomsnittligt utgår för automobildelar

av berörda båda kategorier.

I sådant avseende må erinras, att tullen för samtliga delar till en automobil

av det slag, som i främsta rummet torde ifrågakomma till sammansättning

här i landet, ansetts kunna efter den av 1925 års riksdag

företagna tulltaxeändringen uppskattas till ett belopp, motsvarande omkring

13 procent av värdet. Med utgångspunkt härifrån hava kommerskollegium

och generaltullstyrelsen föreslagit, att den enhetliga tullsatsen

å automobildelar, som importeras för sammansättning, fastställes till 12

eller 10 procent av värdet, varvid ämbetsverken, som funnit olämpligt att

införa en ny, i tulltaxan eljest ej förekommande procentsats för värdetull,

i valet mellan dessa bada procenttal stannat för det senare. Mot den mening,

ämbetsverken sålunda uttalat, har jag ej annan erinran att göra än att

den omständigheten, att en tullsats av 12 procent å värdet skulle innebära

en avvikelse från de i tulltaxan i allmänhet förekommande procenttullsatserna,

icke synes mig kunna tillmätas avgörande betydelse. Jag har

fördenskull ansett mig oförhindrad att i förevarande fall tillstyrka en värdetull

av 12 procent.

Denna ståndpunkt, som alltså, för så vitt angår ej särskilt nämnda delar,

innebär en höjning av tullen från 10 procent till 12 procent, har jag funBihang

till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. Vid höft. (Nr 171.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 171.

nit så mycket rimligare, som sammansättningsindustrien likväl får tillgodoräkna

sig en betydande tullsänkning i förhållande till den före 1925

års riksdagsbeslut gällande tullen — genomsnittligt 26 procent av värdet —

å sådana delar. Genom att bestämma tullen till 12 procent i stället för

att låta den kvarstå vid nuvarande 10 procent beredes också i någon mån

större möjlighet för den svenska tillverkningen av vissa delar till automobiler

att konkurrera med utländska tillverkare och vinna avsättning till

sammansättningsindustrien.

Den år 1925 föreslagna tullnedsättningen för i tulltaxan ej särskilt

nämnda automobildelar hade till huvudsakligt syfte att nedbringa tullen

för den materiel, som skulle användas för sammansättning av automobiler.

Någon åtskillnad gjordes emellertid därvid ej mellan sammansättningsdelar

och reservdelar, utan kommo också dessa senare i åtnjutande

av tullreduktionen. Beträffande detta spörsmål har 1926 års riksdag - dock utan att taga ståndpunkt till frågan — påpekat, att en gränsdragning

beträffande ej särskilt nämnda automobildelar, allt eftersom de äro

avsedda att användas i sammansättningsindustrien eller säljas såsom reservdelar,

skulle kunna så utnyttjas, att en ytterligare tullsänkning i

fråga om automobildelar för sammansättningsindustriens behov motvägdes

genom att tullen för automobildelar, i den mån de komme i marknaden

såsom reservdelar, något höjdes. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen

hava ock såsom sin mening uttalat, att särskild anledning icke syntes

föreligga att bibehålla den lägre tullen för sådana ej särskilt nämnda

automobildelar, som tillhöra den sistnämnda kategorien. Da jag delar

denna mening, får jag förorda, att automobildelar, ej särskilt nämnda,

som införas för annat än sammansättningsändamål, beläggas med samma

tull som färdiga bilar, d. v. s. med en värdefull av 15 procent av a ärdet.

Enligt gällande tulltaxebestämmelser tullbehandlas automobilgummiringar,

då de införas lösa, efter tulltaxerubrik 643, varigenom de åsättas

en tull av 1 krona 20 öre för kilogram, enligt verkställda beräkningar

ungefär motsvarande 30 procent av värdet, men då de importeras monterade

å färdig bil eller eljest fastsittande å hjul, efter rubriken 1098,

varigenom de påföras tull med 15 procent av värdet. Med tillämpning

av mitt förslag skulle för lösa gummiringar, avsedda för sammansättningsändamål,

tullen nedsättas från nyssnämnda storlek av omkring 30 procent

till 12 procent av värdet, vilket givetvis skulle innebära ett visst missgynnande

av den inhemska kautschuksindustrien. Om man med hänsyn

härtill, d. v. s. till denna industris intresse av att nu utgående tull bibehålies

oförändrad även i fråga om ringar, som komma att användas fölen

här etablerad sammansättningsindustri, skulle undantaga ifrågavarande

artikel från tillämpningen av lägre tull för sammansättningsdelar, komme

å andra sidan sammansättningsindustrien att i konkurrensen med färdiga

automobiler, som införas från utlandet, hava att vidkännas en belastning,

motsvarande den icke oväsentliga skillnaden mellan vikttullen för ring
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj da proposition Nr 171.

19

ärna och 15 procent av deras värde. En nära till hands liggande utväg

kunde då synas vara att, på sätt kommerskollegium och generaltullstyrelsen

berört, vid införsel av färdiga antomobiler belägga ringarna med en

särskild tilläggstull. Då emellertid — även bortsett från de invändningar

av teknisk art som ämbetsverken anfört däremot — en dylik åtgärd i sista

hand skulle på ett ganska kännbart sätt drabba biltrafikanterna i form av

höjda bilpriser, anser jag mig icke kunna förorda densamma. Anledning

därtill synes mig så mycket mindre föreligga, som gummiringsfabrikationen

här i landet hittills i övervägande grad torde hava varit inriktad

på framställning av reserv- och ersättningsringar, vilka ju vid import

allt fortfarande skulle komma att draga den nuvarande tullen av 1 krona

20 öre per kilogram.

Den av mig i det föregående förordade förhöjningen från 10 procent till

15 procent i tullsatsen för i tulltaxan ej särskilt nämnda delar till autom

obi ler, i den mån de icke användas för sammansättningsindustri, torde

böra medföra, att till nuvarande tulltaxerubriken 1098, vars tullsats bibehålies

vid 15 procent å värdet, överflyttas dylika i tulltaxan ej särskilt

nämnda autoinobildelar, för närvarande ingående under rubriken 1098 V2.

I samband därmed bör lämpligen rubriken 1098 ytterligare omredigeras

sålunda, att automobiler särskiljas från andra åkdon och fordon samt karosserier

till automobiler, såsom ingående i begreppet delar till automobiler,

icke längre upptagas särskilt. Ät de för sammansättning av automobiler

avsedda delarna och tillbehören bör vidare anvisas en särskild rubrik, förslagsvis

betecknad 1098 ]/2-

Beträffande spörsmålet, huruvida en ifrågasatt rätt till tullnedsättning för

varor, som förädlas inom svensk frihamn, skulle kunna medverka till uppkomsten

inom frihamn av en industri för sammansättning av automobiler,

delar jag ämbetsverkens mening att, därest de i det föregående tillstyrkta

lättnaderna för dylik industri genomföras, en sådan rätt till tullnedsättning

i förevarande avseende skulle bliva av endast underordnat värde. Jag

saknar fördenskull anledning att närmare ingå på frågan härom.

Om de föreslagna lättnaderna i fråga om tullbehandlingen till förmån för

sammansättningsindustrien genomföras och i samband därmed tullsatsen för

sammansättningsdelar till automobiler bestämmes till allenast 12 procent,

lärer såsom en följd av den förskjutning i importen från färdiga bilar till

sammansättningsdelar, som skulle uppstå, därest en sammansättningsiudustri

i större skala kommer till stånd här i landet, en relativ minskning

komma att inträda i automobiltullens avkastning. En sådan minskning

uppväges emellertid i viss mån av ökningen i tullsatsen å sådana ej särskilt

nämnda autoinobildelar, som icke äro avsedda för sammansättning. Då, om

de ifrågasatta tulltaxeändringarna träda i kraft den 1 juli 1927, nämnda

tullökning kommer att verka omedelbart, medan avsevärd tid, beräknad till

minst ett halvt år, torde förflyta, innan en sammansättningsindustri kan

komma i gång och detta då endast successivt, synes någon mer betydande

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefens
hemställan.

20 Kungl. Majds proposition Nr 171.

inkomstminskning för statskassan av nu ifrågavarande skäl ej vara att

vänta under budgetåret 1927—1928, vadan tulländringarna icke torde behöva

hava något inflytande på beräkningen av den totala avkastningen av tullmedel

under sagda budgetår.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels besluta, att rubrikerna 1098 och 1098 7» i den vid förordningen den

9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa

skola erhålla följande ändrade lydelse:

1098

! Kvantitet

1 för tullbe-

Tullsats

räkningen

Järnvägs- och spårvägsvagnar i förening med moto-|

rer eller ångmaskiner; automobiler och delar därtill,

ej särskilt nämnda; ävensom andra åkdon

och fordon, ej särskilt nämnda, även med motor

försedda, samt underreden och med gummiringar]

försedda hjul därtill, ej avsedda till flygplan j 100

Kronor

kr.

15

:

Anm. Underreden till flygplan samt med gummi-]

ringar försedda hjul till sådana fordon tullbehandlas

efter sin beskaffenhet.

10987,i För tillverkning av automobiler avsedda delar]

och tillbehör med undantag av underreden och!

karosserier............................................................| 100 kr.

i Anm. Till denna rubrik må delar och tillbehör för

tillverkning av automobiler hänföras endast efter

tillstånd av Konungen, som jämväl bestämmer,

villkoren för tillståndets åtnjutande.

f

f

:

:

dels ock förklara, att ändringen skall träda i kraft å dag, som Konungen

bestämmer.

Statsrådet Hamrin tillkännagiver, att han icke biträder vad föredragande

departementschefen sålunda hemställt.

Statsrådets övriga ledamöter instämma med föredragande

departementschefen; och behagar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla vad denne hemställt

samt förordnar, att proposition av den lydelse,

bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

E. Rcgnér.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:145 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911 s. 14 i texten
  2. BevU 1927:40 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911 s. 1 i texten