Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt, m. m
1927-02-24 · 47 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 45 av 47 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1927:173, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
1
Nr 173.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 2 juni 1922 (nr
260) om automobilskatt, m. m.; given Stockholms slott den 24
februari 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
l:o) förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) om automobilskatt,
2:o) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni
1922 (nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar, och
3:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 23 maj
1924 (nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit,
dels ock bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen därjämte hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Lyberg.
Bihang lill riksdagens protokoll 1927. 1 saml. U8 höft. (Nr 113.)
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 173.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 2 juni 1822
(nr 2G0) om automobilskatt.1
Härigenom förordnas, att 5 § i förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt
skall hava följande ändrade lydelse:
5 §.
Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp:
a) för motorcykel utan bivagn med tio kronor, då motorcykelns tjänstevikt
icke överstiger sjuttiofem kilogram, men eljest med femton kronor;
b) för motorcykel med bivagn med tjugufem kronor;
c) för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk, med tio kronor
för varje påhörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt
minskad med trehundra kilogram, dock minst med sjuttiofem kronor; samt
d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,
med femtio kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1928.
Inträder före nämnda dag skatteplikt för motorcykel, som enligt hittillsvarande
bestämmelser icke skolat registreras, skall för sådan motorcykel
skatt erläggas enligt den i denna förordning angivna grund.
Där beträffande motorcykel, som vid denna förordnings ikraftträdande
är registrerad, uppgift om motorcykelns tjänstevikt icke föreligger vid tiden
för skatts påförande, skall skatt utgå enligt nu gällande grunder.
1 Senaste lydelse, se 1924: 128,
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
3
F ö r s i a g‘
till
förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922
(nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar.1
Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 2 juni 1922 om särskild
skatt å automobilgummiringar skall i nedan angiven del hava följande ändrade
lydelse:
1 §.
För följande arbeten av mjuk kautschuk, som till riket införas, utan att
tullfrihet enligt särskilda bestämmelser därför åtnjutas, eller som inom riket
tillverkas, nämligen massiva hjulringar (även i längder) samt yttergummi
eller delar därtill för ringar till automobiler (även motorcyklar), skall i den
ordning nedan stadgas erläggas skatt av en krona 75 öre per kilogram.
I första — — — förordning automobilgummiringar.
På Kungl. Maj:ts---skall erläggas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927.
Senaste lydelse, se 1923: 73.
4
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 173.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 23 maj 1924
(nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit.
Härigenom förordnas, att 1 § samt 3—5 §§> i förordningen den 23 maj
1924 om särskild skatt å bensin och motorsprit skola, 1 § i nedan angiven
del, hava följande ändrade lydelse:
1 §•
För bensin, som till riket införes och för vilken icke enligt särskilda
bestämmelser tullfrihet åtnjutes, samt för motorsprit skall i den ordning
nedan stadgas erläggas särskild skatt av 6 öre för liter.
I denna----såsom motorsprit.
3 §.
Restitution av skatt, som i denna förordning avses, må åtnjutas:
a) för bensin eller motorsprit, som i oförändrat skick utföres till utrikes
ort eller svensk frihamn;
b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg eller fordon å för allmän trafik upplåten
järnväg eller av luftfartyg eller av motorbåt vid yrkesmässigt utövande av
fiske; samt
c) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för
annat tekniskt ändamål än motordrift.
4 §•
Restitution enligt 3 § a) må åtnjutas allenast för så vitt utförseln omfattar
en myckenhet av minst femhundra liter bensin eller motorsprit på en gång.
Restitution enligt 3 § b) och c) må åtnjutas allenast i den omfattning
och på de villkor Konungen bestämmer. Där beträffande förbrukning av
bensin eller motorsprit inom viss näringsgren ur kontrollsynpunkt eller eljest
på grund av särskilda omständigheter hinder möter mot restitution, äger
Konungen föreskriva, att i stället återbäring skall ske sålunda, att visst
med hänsyn till beräknad förbrukning bestämt belopp skall efter förordnande
av Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, användas för
näringsgrenens främjande.
5 §.
Fråga om restitution av erlagt skattebelopp prövas av myndighet, som
Konungen därtill förordnar.
Denna förordning träder i kraft, i vad densamma avser särskild skatt å
bensin, den 1 juli 1927 samt, i vad den avser särskild skatt å motorsprit,
den 1 juli 1929. ___________
Kungl. Maj ris proposition Nr 173.
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 24 februari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.
Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg:
I det uttalande, vari jag den 4 januari 1927 till statsrådsprotokollet över
linansärenden redogjorde för beräkningen av statsverkets inkomster för
budgetåret 1927—1928, framhöll jag, efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet,
att beräkningen av automobilskattemedlen, vilka i
riksstaten för innevarande budgetår upptagits till 19 miljoner kronor,
syntes kunna höjas till 24 miljoner kronor; till detta belopp borde då också
det sammanlagda beloppet av de två med ifrågavarande inkomsttitel korresponderande
utgiftsanslagen under sjätte huvudtiteln till städernas och landsbygdens
vägväsende höjas. Efter erinran att automobilskattemedlen för närvarande
utdelas helt till de väghållningsskyldiga såsom bidrag till förbättring
och underhåll av för automobiltraflken viktiga vägar, gator och broar,
uttalade jag vidare, att automobiltraflken torde för framtiden också böra i
skälig omfattning deltaga i statens utgifter för vägväsendet. Bidraget syntes
lämpligen höra bestämmas till högst viss kvotdel av de inflytande skattemedlen,
varvid förutsattes, att skatteintäkten genom ändrade skattesatser i
motsvarande grad ökades. I avbidan på slutförandet av en inom finansdepartementet
igångsatt utredning i ämnet utgick jag tills vidare från att
denna omläggning skulle medföra eu ökning i automobilskattemedlens avkastning
med 4 miljoner kronor. I enlighet härmed upptog jag i budgetförslaget
inkomsttiteln automobilskattemedel med 28 miljoner kronor, varjämte
efter föredragning av chefen för kommunikationsdepartementet ett
belopp av 4 miljoner kronor av det till 8.5 miljoner kronor upptagna förslagsanslaget
under sjätte huvudtiteln till bidrag till vägunderhållet på
landet angavs böra direkt utgå av automobilskattemedel.
Sedan ifrågavarande utredning numera slutförts, får jag ånyo anmäla
ärendet för Kungl. Maj:t och därvid framlägga de förslag, vartill utredningen
givit anledning.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
Det allmänna Det allmänna väghållningsbesväret på landet ålåg länge uteslutande den
vaaunder
hållet
på i mantal satta jorden. Något statsbidrag förekom icke. Först genom 1891
landet. års väglag, som med åtskilliga ändringar ännu gäller, stadgades dels att
jämväl annan fastighet än jordbruksfastighet ävensom beskattningsbar inkomst
skulle deltaga i vägunderhållet, dels ock att staten skulle lämna
bidrag därtill med en tiondel av den uppskattade kostnaden för underhållet,
såvitt anginge till naturaunderhåll indelad sommarväg. Detta bidrag
höjdes till tre tjugondelar genom 1905 års lag om ändring i vissa delar av
väglagen, samtidigt som möjlighet öppnades för tilldelande av extra statsunderstöd
till synnerligt betungade väghållningsdistrikt, i den -mån därför
anslagna medel lämnade tillgång. År 1918 höjdes bidraget till tre tiondelar
av den uppskattade kostnaden för underhållet av allmän väg, bro och färja.
Sedan därefter frågan om ändrad väglagstiftning trätt i förgrunden och för
1922 års riksdag förslag till helt ny väglag framlagts utan att dock leda till
resultat, infördes år 1924 den ändring i väglagen, att statsbidraget skulle,
därest inom väghållningsdistrikt dess samtliga vägar övertagits till underhåll
medelst vägkassan, beräknas å distriktets verkliga kostnader för vägunderhållet,
därvid i underhållskostnad skulle inbegripas all förvaltningskostnad,
som icke uppenbarligen avsåge byggande av väg.
Utöver nu nämnda bidrag till det allmänna vägunderhållet lämnatstaten
årligen väsentliga bidrag till anläggning av nya samt förbättring
eller omläggning av mindre goda vägar ävensom till understödjande av
brobyggnader, vartill komma statliga bidrag av mer tillfällig art, bland
vilka särskilt må nämnas de avsevärda tillskott till nybyggnader, som
lämnas genom statens nödhjälpsarbeten.
Från och med år 1923, då beskattning av motorfordon infördes i vårt
land, deltager jämväl automobiltrafiken i kostnaderna för väghållningen.
Det bidrag, som härvid lämnas i form av automobilskattemedel, har hittills
huvudsakligen använts till vägväsendets höjande genom förbättringsarbeten
och blott i ringa utsträckning till det egentliga underhållet. Sedan
emellertid från de väghållningsskyldigas sida framhållits, att automobilskattemedlen
borde i större omfattning användas för att direkt bringa
lättnad i den alltjämt växande vägunderhållstungan, samt 1924 och 1925
års riksdagar funnit motionsvis i denna riktning framförda synpunkter
icke kunna frånkännas berättigande, avlät Kungl. Maj:t, efter av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen samt särskilda sakkunniga verkställd utredning,
proposition i ämnet den 20 februari 1926 (nr 170). Härvid föreslogs ett
direkt underhållsbidrag av automobilskattemedel att utgå till väghållningsdistrikt,
vars samtliga vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan,
med en tiondel av distriktets kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning,
däri inbegripen all förvaltningskostnad, som icke uppenbarligen
avsåge byggande av väg. Propositionen vann riksdagens bifall, och
ny förordning om fördelning av automobilskattemedel utfärdades den 28
maj 1926 (nr 161).
Kungl. Maj.ts proposition Nr 173.
7
I följande tabell har på grundval av uppgifter, som för närvarande stått
till buds, försök gjorts till en sammanställning av kostnaderna under de
senaste åren för det allmänna vägväsendet på landet — såväl nybyggnad
och förbättring som underhåll — därvid givetvis bortsetts från tillflöden
av mer tillfällig art, som kommit vägväsendet till godo.
År
Vägliållarnas k
o s t n a (I !
St
åtsbidrag 1
Automobil-
skattemedel
(lands-
bygdens
andel)
kr.
Summa
kost- i
nåd i
runda
tal
milj.
kr.
Vägskatt,
som måst ut- taxeras, om
vägdi strik- tens skuld
ej ökades
kr.
Naturaväg- hållarnas
vägbörda
enligt upp- skattningar
kr.
Summa
kr.
Vägbygg-
nader
m. m.
kr.
Sommar-
vägunder-
hållet
kr.
Summa
kr.
1921
24,063,853
8,260,578
32,324,431
| 10,056,673
4,190,975
14,247,648
—
46. c
1922
27,058,004
9,452,534
36,510,538
11,116,864
4,858,191
15,975,055
—
52.5
1923
25,070,621
11,228,876
36,299,497
8,350,907
5,864,030
14,214,937
5,366,288
55.9
1924
23,428,402
10,201,051
33,629,453
8,098,441
7,342,078
15,440,519
10,577,985
59.6
1925
25,565,782
13,739,971
39,305,753
7,675,474
8,235,165
15,910,639
15,757,595
71.0
1926
.
8,273,940
.
17,267,579
1 Statsbidraget avser kalenderåren 1921 och 1922 samt budgetåren 1923/24—1926/27
(t. o. in. januari 1927).
Av tabellen framgår, att trots de jämförelsevis rikliga belopp, varmed
automobilskattemedlen inflyta, det därur härrörande bidraget till
vägväsendet på landet icke utgör mera än något över 20 procent av totalkostnaden
därför. Visserligen har icke i vårt land — lika litet som i
något annat, såvitt känt är — tillförlitlig utredning kunnat åvägabringas
om den ökning i vägunderhålls- och väghållningskostnad i övrigt, som
föranletts av automobiltrafiken. Det lärer dock icke vara tvivel underkastat,
att automobiltrafikens bidrag till vägväsendet, särskilt den tyngre
trafikens, icke för närvarande svarar mot de ökade kostnaderna för väghållningen.
För automobiltrafiken betyder likväl en förbättrad väghållning
påtagliga besparingar uti driftkostnader. Ur dessa synpunkter bör det
icke möta betänkligheter att något höja automobilbeskattningen, en höjning
som givetvis måste hållas inom sådana gränser, att automobiltrafiken och
särskilt näringslivets transportekonomi icke därav oförmånligt påverkas.
I annat sammanhang har chefen för kommunikationsdepartementet underställt
Kungl. Maj:ts prövning fråga om ändrade repartitionstal för vägskatten
de olika beskattningsföremålen emellan till lättnad för den å
fastighet och särskilt jordbruksfastighet vilande vägbördan. Jämväl de
väghållningsskyldigas gemensamma tunga för vägunderhållet har emellertid
synts behöva lindras. På hemställan av nämnde departementschef har
Kungl. Maj:t denna dag beslutat för riksdagen framlägga förslag därom
att det vid förra årets riksdag till 10 procent av underhållskostnaden bestämda,
av automobilskattemedel utgående bidraget måtte höjas till 15
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
a
procent, varjämte departementschefen har för avsikt att inom den närmaste
tiden anmäla förslag i syfte att det ordinarie statsbidraget jämlikt väglagen
må utgå jämväl å vinterväghållningskostnad. Vid bifall till dessa förslag
skulle de väghållningsskyldiga vinna en väsentlig ytterligare lättnad i
vägbördan.
Till följd av automobiltraflken hava emellertid icke blott de väghållningsskyldiga
utan jämväl samtliga skattdragare fått vidkännas ökade utgifter
för vägunderhållet på landet. Vilken betydande stegring do sistnämndas
bidrag undergått framgår av följande tabell:
Å r
| Under året
utbetalat
statsbidrag
kr.
Å r
■ Under året
utbetalat
statsbidrag
kr.
il
Å r
| Under året
utbetalat
j statsbidrag
kr.
Budget-
år
Under budget- året utbetalat
statsbidrag j
kr.
1911.....
1,298,930
1915 ..
1,355,609
i: 1919 ...
| 2,785,418
1923—24
5,864,029
1912.....
1,245,629
1916 ..
1,364,361
j 1920 ...
'' 3,624,967
1924 —25
7,342,077
1913.....
! 1,357,387
1917 ..
; 1,344,458
| 1921 ...
; 4,183,993
1925—26
8,235,165
1914.....
| 1,327,798
1918 ..
; 1,411,872
i 1922 ...
4,856,963
‘1926 —27
8,273,940
1 T. o. in. januari 1927.
Statsbidraget för vägunderhållet på landet har sålunda under åren 1911
—1926 inemot sjudubblats. Beträffande de senare åren torde stegringen
till väsentlig del vara direkt föranledd av automobiltraflken och de ökade
krav densamma ställer på ett ordnat vägunderhåll.
Med den fortgående förbättringen av landets vägnät och den rikligare
tillgången av automobilskattemedel synes mig tiden vara inne, att jämväl
någon del av det utav allmänna skattemedel enligt väglagen utgående
bidraget till vägunderhållet överflyttas till bestridande av automobiltrafiken.
Ett dylikt överflyttande torde lämpligen böra ske med samma del
av underhållskostnaden som den, varmed underhållstungan för de väghållningsskyldiga
anses böra direkt lättas eller sålunda — i anslutning till nyssberörda
förslag om höjande av det direkta underhållsbidraget till väghållningsdistrikten
— med 15 procent av kostnaden för vägunderhållet; att
sådant bidrag av automobilskattemedel icke ännu tillgodokommer samtliga
vägdistrikt lärer härvid kunna lämnas åsido. Då statsbidraget jämlikt
väglagen utgår med 30 procent av underhållskostnaden, innebär detta,
att sagda bidrag skall till hälften täckas av automobilskattemedel och att
alltså för budgetåret 1927—1928 av det till 8.5 miljoner kronor för ändamålet
upptagna förslagsanslaget ett beräknat belopp av 4,250,000 kronor
skall utgå direkt av nämnda medel. Framför den av mig tidigare antydda
utvägen att bestämma avbelastningen av statsbidraget till viss kvotdel av
influtna automobilskattemedel lärer den nu ifrågasatta anordningen innebära
vissa fördelar, och för nästkommande budgetår ernås jämväl härigenom
ungefär samma tillskott som det av mig i statsverkspropositionen
förutsatta. Automobilskattemedels användande på sålunda angivet sätt
förutsätter ändring i förordningen om fördelning av samma medel, var
-
Kungi. Muy.ts proposition Nr 173.
9
emot jämkning i 60 § väglagen icke lärer behöva ifrågakomma. Förslag
om erforderlig ändring i sagda förordning samt om förändrat upptagande
i riksstaten av förslagsanslaget till bidrag till vägunderhållet på landet
har Kungl. Maj:t förut i dag på hemställan av chefen för kommunikationsdepartementet
beslutat förelägga riksdagen.
I anslutning till vad jag nu anfört och då det bidrag av automobilskattemedel,
som bör utgå till bestridande delvis av statens tillskott till vägunderhållet,
synts mig enligt vad jag tidigare framhållit böla åvägabringas genom
höjning i motsvarande grad av automobilbeskattningen, förordar jag sådan
omläggning av denna beskattning, att därav inflyta 4,250,000 kronor utöver
de med nu gällande skattesatser beräknade intäkterna.
Jag övergår härefter till frågan om sättet för uttagandet av erforderliga
medel genom ökad automobilbeskattning och vill därvid till en början lämna
redogörelse för gällande skattebestämmelser i ämnet, dessas tillkomst, innehåll
och praktiska verkningar.
Redan tidigt framkommo inom väglagstiftningen förslag att låta de vägfarande
själva direkt deltaga i väghållningen. Med motortrafikens framträdande
fingo dessa förslag ökad näring. Från 1900-talets första år må
erinras dels om 1900 års kommunalskattekommittés förslag att tillerkänna
kommunen befogenhet att under vissa betingelser uttaga skatt å velocipeder,
lyxekipage och lyxautomobiler, dels ock om de av 1903 års sakkunniga i
deras betänkande med förslag till lag om automobiltrafik föreslagna bestämmelser
om skyldighet för den, som genom livligare automobiltrafik föranledde
ökad kostnad för underhåll av väg, att bidraga till vägunderhållet.
Dessa förslag ledde emellertid icke till någon åtgärd.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 maj 1909 (nr 197) hemställde riksdagen
— med anledning av en inom andra kammaren väckt motion (nr 95)
om skatt å envar automobil med 120 kronor årligen — att Kungl. Maj:t
måtte låta verkställa utredning, huruvida skatt borde åläggas för användning
av automobiler eller vissa slag av dem. I yttranden över riksdagens
skrivelse avstyrktes i allmänhet införandet av automobilskatt, dock icke av
vägstyrelser och vägstämmor, vilka i regel förordade skatt å alla slags
automobiler, såväl lyxautomobiler som andra.
Sedan jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 september 1911 tillkallats
vissa sakkunniga, den s. k. vägkommissionen, med uppdrag att verkställa
utredning angående väghållningsbesväret m. m., avgav kommissionen
med skrivelse den 15 augusti 1920 — under framhållande att kommissionen
under fortgången av sitt arbete kommit till den uppfattningen, att till anordningarna
för ett förbättrat vägväsen borde höra införandet av beskattning
å automobiler — betänkande med förslag till förordning om automobilskatt.
Enligt detta förslag — som innebar en på intresseprincipen grundad
speciell bidragsskyldighet till det allmänna vägväsendet för den merkostnad
automobiltraliken föranledde — skulle, med vissa undantag, för varje inregist
-
Automobit
beskatt
ningen.
Historik.
C till ande bestämmelser
och deras
verkningar.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
rerad automobil erläggas skatt. Skatten skulle utgå med 50 kronor för
varje automobil samt, därest det nyttiga liästkraftantalet överstege 10, med
ytterligare 10 kronor för varje sålunda överskjutande hel hästkraft. Så gott
som samtliga över förslaget hörda myndigheter m. 11. hade icke något att
erinra mot själva grundtanken i förslaget. Några få ställde sig emellertid
avvisande oeh menade, att från beskattning borde i varje fall undantagas
alla motorfordon, som uteslutande tjänade rent praktiska ändamål, såsom
gods- och allmän personbefordran. Mot den grund, kommissionen föreslagit
för skattens beräknande, gjordes emellertid från åtskilliga håll erinringar,
till vilka jag får anledning att i det följande i viss mån återkomma.
Vid ärendets föredragning i statsråd den 17 mars 1922 förordade departementschefen
på anförda skäl dels en å själva fordonet lagd skatt, för automobil
beräknad i förhållande till dess vikt, dels skatt å automobilgummiringar.
I enlighet härmed avlät Kungl. Maj:t samma dag proposition i ämnet (nr
199), vilken i huvudsak vann riksdagens bifall. Förordningar om automobilskatt
och om särskild skatt å automobilgummiringar utfärdades den 2 juni
1922 (nr 260 och 261).
Det bidrag, automobiltraliken ålagts att lämna till väghållningen, ansågs
snart icke tillräckligt. Redan i proposition den 21 mars 1924 (nr 206) framlade
Kungl. Maj:t för riksdagen förslag om höjning av den för fordon utgående
skatten, för automobiler i form av tillägg av en för alla lika grundavgift,
ävensom om upptagande av, förutom en mindre tullavgift, en särskild
skatt å bensin. Riksdagen ansåg emellertid, att någon höjning av skatten
å själva fordonen icke borde vidtagas, men godkände förslaget om särskild
bensinskatt, därvid skattens belopp höjdes i syfte att åtminstone större
delen av det skattebelopp, som beräknats skola inllyta genom en höjning av
skatten å fordonen, skulle ersättas. Tillika beslöt riksdagen, att den särskilda
skatten skulle omfatta jämväl motorsprit; bestämmelserna i denna
del skulle emellertid träda i tillämpning först fem år efter det bensinskatt
införts. Förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit utfärdades
den 23 maj 1924 (nr 126).
Den egentliga automobilskatten (fordonsskatten) utgår med 15 kronor för
motorcykel eller, därest cykeln är försedd med bivagn, med 25 kronor samt
för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk med 8 kronor och för
automobil med ringar av annat ämne med 50 kronor för varje påbörjat tal
av 100 kilogram av fordonets egen vikt, allt för år räknat. Skatt utgår
endast för motorfordon, som enligt gällande förordning om motorfordon skall
registreras. Till följd "därav äro motorcyklar, vilkas vikt ej överstiger 50
kilogram, ävensom släpvagnar och traktorer icke underkastade automobilskatt.
Skatteplikten inträder med det kalenderkvartal, under vilket autornobilen
första gången införes i automobilregistret, samt upphör med utgången
av det kalenderkvartal, under vilket automobilen avförts ur registret utan
att hava blivit i annat sådant införd. Påföringen av skatt verkställes av
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
tjänsteman hos registreringsmyndigheten, d. v. s. överståthållarämbetet och
länsstyrelserna. Uppbörden försiggår från och med den 1 till och med den
15 februari varje år. I Stockholms stad inbetalas skatten, efter erhållet
meddelande om dess storlek, kontant å uppbördsstämma. I länen inbetalas
skatten genom postförskott. Särskilt kvitto, automobilskattekvitto, meddelas
å erlagd skatt, vilket kvitto skall under färd medföras å fordonet.
Skatten å automobilgummiringar utgår för automobil-(motorcykel-)ringar
(ej innerslaugar) av mjuk kautschuk, som till riket införas eller där tillverkas.
Skatten utgår med en krona 50 öre per kilogram. För importerade
ringar erlägges skatten till tullverket samtidigt med tullen. Skatt för inom
riket tillverkade ringar erlägges av tillverkaren i enlighet med av honom
till vederbörande länsstyrelse avgiven deklaration, i den mån ringarna av
tillverkaren levereras till annan eller tagas i bruk för egen räkning. Restitution
åtnjutes beträffande ringar, som utföras ur riket.
Bensinskatten utgår med 5 öre för liter och erlägges till tullverket samtidigt
med tullen. Restitution av skatt åtnjutes under vissa villkor — förutom
för bensin, som utföres ur riket -— för bensin, som med eller utan tillsats av
annat ämne användes för annat tekniskt ändamål än motordrift.
Motorfordonsbeståndet under åren 1917—1926.
I omstående diagram hava inlagts kurvor, utvisande växlingarna i
automobil- och motorcykelbestånden under senaste tioårsperioden.
Av diagrammet framgår, att antalet automobilcr, som under åren 1917
—1918 höll sig vid omkring 4,000, under de därpå följande åren undergått en
oavbruten stegring med i genomsnitt något mera än 11,000 per år, så att antalet
vid tioårsperiodens slut uppgick till inemot 95,000. Antalet motorcyklar, som
under åren 1917—1918 utgjorde omkring 4,000 samt under de tre följande åren
steg med något mera än 5,000 per år upp till inemot 21,000, företer sedermera,
efter någon nedgång under år 1923, en sakta stigande ökning.
Diagrammets innehall, såvitt avser åren 1923—1926, varunder automobilskatt
utgått, belyses närmare av följande två tabeller, den första över automobiler,
fördelade i person- och lastvagnar samt personomnibusar, den andra
över motorcyklar med och utan bivagn.
1
Å r
A
utom
o b i 1 e r
Personvagnar
Personomnibusar
Lastvagnar
Summa
Antal vid
årets slut
Ökning
under året
Antal vid
årets slut
Ökning
under året
Antal vid1 Ökning Antal vid
årets slut|under året årets slut
Ökning
under året
1923..................
37,823
_
731
_
11,906 ;
50,460
10,547
1924..................
46,557
8,734
1,017
286
15,246 3,340
62,820
12,360
1925..................
59,122
12,565
1,283
266
19,2C3 3,957
79,608
16,788
1926.................
70,454
11,332
1,608
325
22,863 3,660
94,925
15,317
12
Kun yl. Maj:ts proposition Nr 173.
Motorfonlonsbeståndet under åren 1917—1926.
-----os?fc?/ crtsfomob //er s/~
sr?o/c/-cy/fc/&/- J7?
yr? ofor-fos-cfor? jrf
fiy /9/tS /9/7 /9/i /?/? /J20 /922 /923 /92+ /?& /X26 fly
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173. 13
Å r
Motorcyklar
Utan bi vagn
Med bivagn
Summa
Antal vid
årets slut
Ökning
under året
Antal vid
årets slut
Ökning
under året
Antal vid
årets slut
Ökning
under året
1923........................
14,749
-
5,729
20,478
— 1,028
1924........................
14,892
143
7,056
1,327
21,948
+ 1,470
1925........................
16,074
1,182
7,575
519
23,649
+ 1,701
1926........................
16,748
674
9,130
1,555
25,878
+ 2,229
Ökningen av antalet automobiler har varit under åren 1923—1926 i genomsnitt
13,750 per år samt under år 1925 i det närmaste 16,800 och under år
1926 något över 15,300. Ökningen av motorcyklar har varit under åren
1923—1926 i genomsnitt 1,090 samt under år 1925 1,700 och under år 1926
något över 2,200.
Importen av motorfordon under åren 1923—1926.
Till jämförelse må nämnas, att importen av motorfordon utgjort under
åren 1923—1926:
A
utomobile
r1
Motorcyklar
Å r
Personvagnar
Lastvagnar
Summa
Antal
Tullvärde
Kronor
Antal
Tullvärde
Kronor
Antal
Tullvärde
Kronor
Antal
Tullvärde
Kronor
1923..................
11,732
31,531,122
2,358
4,426,733
14,090
35,957,855
1,654
1,614,156
1924..................
11,702
28,816,576
2,047
3,698,685
13,749
32,515,261
1,149
989,119
1925..................
14,311
34,983,970
2,950
4,575,101
17,261
39,559,071
2,230
1,702,706
1926.................
15,492
40,956,249
2,082
3,704,783
17,574
44,661,032
4,014
2,745,573
1 Enbart underreden häri ej medräknade; antalet härav utgjorde under åren 1923—1926
resp. 1,415, 1,770, 1,260 och 1,655, motsvarande ett tullvärde av resp. 2,338,090, 2,776,783
2,775,336 och 3,719,737 kronor.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
Motorfordonsbeståndet den 1 januari 1927. 1
Det sammanlagda motorfordonsbeståndet den 1 januari 1927 fördelar sig
å de särskilda länen sålunda:
-----
A u t
o m o
b i 1 e
r
—
Summa
Summa
motor- i
fordon
Län
Person-
vagnar
Person-
omni-
busar
Last-
vagnar
Summa
Därav i
yrkes- mässig
trafik
utan
bivagn
med
bi vagn
Stockholms stad
6,065
74
4,546
10,685
2,594
1,869
1,333
3,202
13,887
Stockholms
län ......
2,651
120
1,382
4,153
1,108
963
566
1,529
5,682
Uppsala
» ......
1,755
56
599
2,410
377
508
473
981
3,391
Södermanlands
» ......
2,640
110
633
3,383
682
772
494
1,266
4,649
Östergötlands
» ......
3,787
97
1,190
5,074
1,076
1,180
690
1,870
6,944
Jönköpings
» ......
2,582
67
601
3,250
882
530
295
825
4,075
Kronobergs
2> ......
1,479
17
293
1,789
439
189
96
285
2,074
Kalmar
» ......
2,497
45
526
3,068
795
340
176
516
3,584
Gotlands
» ......
603
17
232
852
193
72
68
140
992
Blekinge
» ......
947
12
424
1,383
335
206
86
292
1,675
Kristianstads
» ......
2,995
55
997
4,047
1,027
741
125
866
4,913
i Malmöhus
T> ......
7,315
137
2,603
10,055
1,384
1,809
364
2,173
12,228
| Hallands
» ......
1,408
33
518
1,959
493
411
87
498
2,457
Göteborgs och Bohus län
3,406
87
2,124
5,617
1,245
798
573
1,371
6,988
Älvsborgs
län ......
3,564
68
852
4,484
867
579
385
964
5,448
Skaraborgs
» ......
3,142
53
552
3,747
743
545
357
902
4,649
Värmlands
» ......
3,707
61
775
4,543
1,148
530
336
866
5,409
Örebro
» ......
3,361
80
632
4,073
730
1,090
558
1,643
5,716
Västmanlands
» ......
2,056
42
529
2,627
369
634
447
1,081
3,708
j Kopparbergs
» ......
3,932
48
580
4,560
1,261
1,154
509
1,663
6,223
Gävleborgs
» ......
3,440
78
866
4,384
1,358
993
325
1,318
5,702
Västernorrlands
2> ......
2,787
108
524
3,419
2,300
287
250
537
3,956
Jämtlands
» ......
1,566
48
247
1,861
521
148
124
272
2,133
Västerbottens
* ......
1,424
48
337
1,809
965
188
229
417
2,226
Norrbottens
» ......
1,345
47
301
1,693 j 749
212
189
401
2,094
Summa
70,4541 1,608
22,863
94,925
23,64l|| 16,748
9,130
25,878
1120,803
Högsta antalet automobiler utvisa Stockholms stad och Malmöhus län
med vardera 10,000—11,000, d. v. s. något mera än 10 procent av landets hela
automobilbestånd. Därefter följa Göteborgs och Bohus län samt Östergötlands
län med vartdera mellan 5,000 och 6,000 automobiler. Gotlands län uppvisar
lägsta antalet eller omkring 850. De fyra nordligaste länen representera
sammanlagt omkring 8,800 eller något över 9 procent av samtliga auto- 1
1 Häri ingå för vissa län jämväl ambulans- och brandbilar, vilka äro skattefria, till ett
beräknat antal av 150 å 200.
Kun yl. Maj:ts proposition Nr 173. 15
mobiler. Endast inom fyra län överstiger antalet personomnibusar 100;
inom tio län understiger antalet 50. Frånsett Stockholms stad, Malmöhus
samt Göteborgs och Bohus län utvisa endast Stockholms och Östergötlands
lan ett antal lastautomobiler överstigande 1,000; i flertalet övriga län
växlar antalet mellan 400 och 700. Omkring 25 procent av hela automobilbeståndet
utgöres av automobiler i yrkesmässig trafik (tillhandahållas
allmänheten mot ersättning). — Fördelat på hela landets befolkning1 utgör
det sammanlagda antalet automobiler 1 automobil på var 64:de person (1
personvagn på var 86:te person). Motsvarande siffror utgöra för Stockholms
stad 1 automobil på var 41:a person (1 personvagn på var 73:dje person),
för Malmöhus län 1 automobil på var 50:de person (1 personvagn på var
(>9:de person), för Gotlands län 1 automobil på var 67:de person (1 personvagn
pa var 94:de person) samt för Västernorrlands län 1 automobil på var
80:de person (1 personvagn på var 98:de person).
Högsta antalet motorcyklar utvisar Stockholms stad med 3,200 eller
mellan 12 och 13 procent av hela motorcykelbeståndet. Därnäst följa Malmöhus
lan med nära 2,200 och Östergötlands län med nära 1,900. Även i
fråga om motorcyklar uppvisar Gotlands län lägsta antalet eller 140. De
fyra nordligaste länen representera sammanlagt ungefär 1,600 eller omkring
6 procent av landets samtliga motorcyklar.
Automobilbeståndets viktgruppering den 1 januari 1927.
Till belysande av huru automobilbeståndet den 1 januari 1927 fördelar
sig å olika viktgrupper tjäna nedanstående tvenne diagram, däri inlagts
kurvor för person- och lastvagnar samt personomnibusar var för sig, det
ena diagrammet avseende vagnarnas egen vikt (skattevikt) och det andra
namnda vikt med tillägg av bemanning och tillbehör (tjänstevikt). I särskilda
sammanställningar, som torde få såsom bilaga 1 fogas vid detta
protokoll, lämnas direkta uppgifter å vagnarnas vikt jämte det antal vagnar,
som tillhör varje viktgrupp.
Av diagrammen med tillhörande sammanställningar framgår, att skattevikten
i stort sett ligger 100-300 kilogram under tjänstevikten, beroende på
vagnarnas modell och karosseri med tillhörande utrustning; för de lättare
vagnarna utgör viktskillnaden sålunda allenast 100, för de tyngre däremot
intill 300 kilogram och någon gång däröver. Den genomsnittliga skattevikten
utgör för personvagnarna 1,000, för omnibusarna 2,100 och för lastvagnarna
1,300 kilogram. Närmare 26,000 personvagnar tillhöra skatteviktgruppen
701—800 kilogram. Omnibusarna fördela sig ganska jämnt å skatteviktklasserna
1,101—3,000 kilogram. Omkring 5,500 lastvagnar hava en skattevikt
av vardera 901—1,000 kilogram, över 2,000 kilogram per vagn väga
omkring 300 personvagnar, 750 personomnibusar och 2,600 lastvagnar; med
skattevikt överstigande 3,000 kilogram finnas allenast omkring 200 person
1
Vid utgången av år 1925.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
Automobilbeståndets viktgruppering den 5 januari 1927.
Skattevikt.
•/7ntcr/ personirOp/T&n AfOtrr p/~is/?/7trrr.
poirsorromrj/buscrr
/c* c? // tr / Ar /ep
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
Automobilbeståndets viktgruppering den 1 januari 1927.
Tjänstevikt.
/Versoms&p/T&r- f''r7om fycr*7 *//''»*''//<■
'' J ^ / £? '' A- /- /ty
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml H8 käft. (Sr 173).
18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
omnibusar och 1,000 lastvagnar. Lägsta respektive högsta vikt utgör: för
personvagnar 100 respektive 2,600 kilogram, för personomnibusar 800 respektive
4,800 kilogram och för lastvagnar 400 respektive 6,700 kilogram.
Det övervägande flertalet personvagnar eller 60,000—62,000 äro avsedda
för högst 5 personer. Ungefär hälften av personomnibusarna rymma högst 15
personer. Lastvagnarna gruppera sig med avseende å lastkapacitet ungefär*
sålunda: 17,000 å 1 ton, 4,000 å 1—2 ton, 1,300 å 2—3 ton och 500 å 3 —
7 ton.
Den sammanlagda motorfordonsbeskattningen under åren 1923—1926.
Till statsverket (väg- och vattenbyggnadsstyrelsen) hava under åren 1923
—1926 redovisats1 följande medel, härflytande av motorfordonsbeskattningem
År
Antalet
motor-
fordon
vid
årets
slut
Ökning
under
året i
%
Fordons-
skatten
under
året
Kr.
Ökning
under
året i
%
Gummi-
rings-
skatten
under
året
Kr.
Ökning’ j
resp. , gens;n.
mm6k- skatten
mng
under 1
året i %\ Kr.
..
Ök- ning2
under
året i
Summa
skatt
under
året
1
Ök- ning
under
året i
*
1923...
70,938
4,140,992
2,565,513
6,706,505
[
|
1924...
84,768
19.5
5,310,873
28.3
2,868,220
5,026,291
13,205,384
1925...
103,257
21.8
7,006,140
31.9
3,509,036
22.3 [9,160,725
19,675,901
1926 ...
120,803
17.0
8,382,838
19.6
3,342,1781 — 4.8 9,868,719
7.7
21,593,735
9.7
Av tabellen framgår, att den sammanlagda skatt, som motorfordonstrafiken
hittills lämnat, utgör i runt tal 61,000,000 kronor. Under år 1926 hava i
avrundade tal influtit följande belopp: fordonsskatt 8,400,000, gummiringsskatt
3,350,000 och bensinskatt 9,850,000 kronor eller sammanlagt 21,600,000
kronor. Fordonsskatten har under åren stigit med i genomsnitt 26.6 procent
per år, medan fordonsbeståndet företer en genomsnittlig årlig ökning av allenast
19.4 procent. Härav torde kunna dragas den slutsatsen, att den genomsnittliga
tyngden hos vagnarna undergått en förskjutning uppåt, i huvudsak
antagligen sammanhängande med den alltmer fortgående övergången från
öppna till täckta personvagnar. Gummiringsskatten, som under år 1925
höll sig vid ungefär samma ökning som motorfordonsbeståndets tillväxt,
företer under år 1926 någon nedgång, såväl relativt som absolut sett; sistnämnda
års skatt visar sålunda en minskning i förhållande till föregående år
med 4.8 procent, trots att motorfordonsbeståndet under året ökat med 17. o
* Härvid bortses från skatten å utländska, här i riket tillfälligt brukade motorfordon, vilken
skatt under angivna år uppgått till resp. 5,000, 20,000, 15,000 och 35,000 eller sammanlagt
75,000 kronor. Ej heller har avdrag gjorts för vissa av statskontoret havda utgifter för
tryckningskostnader m. m., under samma år uppgående till resp. kronor 3,646, 2,905, 2,706
och 7,919 eller sammanlagt 17,176 kronor. Detsamma gäller om indrivningsavgifter ar 1925,
S,798 kronor.
5 Den procentuella ökningen har angivits endast da de olika sifferuppgifterna äro jämföibara
med varandra och sålunda icke, da ändring i beskattningen inträtt under aiets lopp
eller då beskattning av inneliggande gummirings- eller bensinlager ägt rum.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
19
procent.'' I denna nedgång avspeglas utan tvivel de senaste årens såväl
bättre ringfabrikat som förbättrade väghållning. En motsvarande tendens
om ock icke i samma grad visar jämväl bensinskatten; mot en ökning av
fordonsbeståndet under år 1926 med 17.o procent svarar sålunda en ökning
i bensinskatten av allenast 7.7 procent. Den sammanlagda motorfordonsbeskattningen
för år 1926 visar i förhållande till föregående års en ökning
i skatteintäkterna av 9.7 procent.
De genomsnittliga skattebeloppen per motorfordon för år framgå av följande
tabell:
1
Ä r
Fordons- skatten i
medeltal
per fordon
Gummirings- skatten i
medeltal
per fordon
Bensinskatten
i medeltal
per fordon
Summa
skatt i
medeltal
per fordon
i
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
!
1923..............................
62. r.
(>8.2
1924............................................
3(i.8
1925.............................................
74.:.
37.s
97.4
1925.............................................
74.3
30.2
89. s
194.8
Vid 1927 års början påförd fordonsskatt för samma år.
Vid 1927 års ingång registrerade automobiler och motorcyklar har för
året påförts fordonsskatt med följande belopp:
L ä n
Påförd
skatt
Län
Påförd
skatt
Automobiler
Motor-
cyklar
Automobiler
Motorcyklar
Stockholms stad ......
1,151,736
_
60,660
_
Göteborgs o. B oh.
län
552,694
_
25,490
I
Stockholms
län ...
389,120
—
27,805
-
Älvsborgs
»
364,492
—
18,980
Uppsala
208,018
-
19,385
-
Skaraborgs
288,968
—
17,055
—
Södermanlands
:>
283,848
—
23,730
—
Värmlands
»
367,200
—
16,245
—
Östergötlands
» ...
440,746
—
34,845
-
Örebro
340,791
—
30,120
—
Jönköpings
»
260,230
—
15,165
—
Västmanlands
■>
221,738
—
20,680
—
Kronobergs
*
143,504
—
5,205
-
Kopparbergs
*
367,952
—
29,590
—
Kalmar
»
247,000
—
9,450
-
Gävleborgs
»
365,850
—
23,030
—
Gotlands
, ...
66,936
—
2,680
-
Västernorrlands
»
286,616
—
10,510
Blekinge
»
118,016
—
4,780
—
Jämtlands
»
151,152
—
5,155
—
Kristianstads
> ...
341,504
—
13,960
—
Västerbottens
144,376
—
8,435
—
Malmöhus
» ...
934,432
—
33,575
—
Norrbottens
138,818
—
7,905
—
Hallands
» ...
164,952
—
8,295
—
Summa kronor
8,340,689
—
472,730
-
1 Gummiringsförbrukningen företer för tiden efter kriget en anmärkningsvärd ojämnhet.
Aren närmast före 1925 utvisa en relativt ringa ökning; under år 1925 är ökningen däremot
något större.
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
Med ledning av de i bilagan 1 innehållna viktuppgifterna beträffande
automobilbeståndet den 1 januari 1927 har i följande tabell den för år
1927 påförda automobilskatten uppdelats på personvagnar, personomnibusar
och lastvagnar.
A u t o in o b i 1
Antal
1 Sammanlagd
automobilskatt
för året
Kr.
Automobilskatt
i medeltal
per vagn
för året
Kr.
Personvagn...................................................
70,454
i 5,729,760
SI."
Personomnibus .............................................
1,608
270,448
168.2
Lastvagn .....................................................
22,863
2,468,216
108.0
94,925
: »8,468,424
89.2
Av tabellen framgår, att automobilskatten utgör i medeltal inemot 90
kronor per år och vagn. För personvagnar utgör medeltalet något över 80
kronor, för personomnibusar i det närmaste 170 kronor och för lastvagnar
inemot 110 kronor.
I skatteviktdiagrammet (s. 16) och tabellen (bilagan 1) över automobilbeståndets
viktgruppering hava inlagts de nu utgående skattebeloppen för
de olika vagnarna. Härav framgår, att det vanligast förekommande skattebeloppet
för personvagnar är 64 kronor per vagn, vilket belopp utgår för
närmare 26,000 st. och för lastvagnar 80 kronor, som utgå för 5,500 st.;
för flertalet omnibusar växla skattebeloppen mellan 96 och 240 kronor.
Lägsta respektive högsta skatt utgår för personvagnar med 8 respektive 208
kronor, för personomnibusar med 64 respektive 384 kronor och för lastvagnar
med 32 respektive 536 kronor.
Den totala skattebelastningen av olika automobiler under viss körning.
I särskilda tabeller, som torde få såsom bilagor 2—4 fogas vid detta
protokoll, hava sammanställts samtliga de skattebelopp (fordons-, gummiringsoch
bensinskatt), som under förutsättning av en viss årlig körning beräknats
åvila person- och lastvagnar samt omnibusar dels per år och dels per mil.
De till grund för beräkningarna liggande uppgifterna om rings slitstyrka
och bensinförbrukning hänföra sig till körning under gynnsamma förhållanden
: fullgott materiel, lämplig skötsel och goda vägar. Den beräknade
skattebelastningen belyses emellertid i det följande tillika av vissa på räkenskaper
grundade driftkalkyler från skilda företag.
Bilaga 2 omfattar täckta personvagnar i prislägen från 3,200 kronor
(Ford) till 51,000 kronor (Rolls Royce) med en skattevikt från 900 till
2,600 kilogram. Tabellen i bilagan avser i första hand privatbilar, för vilka 1
1 Att denna siffra icke överensstämmer med den för år 1927 påförda automobilskatten
enligt föregående tabell sammanhänger huvudsakligen därmed att i de till grund för beräkningarna
liggande uppgifterna å antalet automobiler och deras vikt ingå för vissa län jämväl
ambulans- och brandbilar, vilka äro skattefria.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
21
förutsattes en årlig körning av 1,000 mil. Alternativt upptages emellertid
jämväl en årlig körning av 3,000 mil; därigenom torde tabellen komma att
giva jämväl en bild av drosktrafiken i en medelstor stad samt av den yrkesmässiga
persontrafiken å den mera tätbefolkade landsbygden. Rings slitstyrka
har enligt lämnade uppgifter upptagits till 4,000 mils körning, en
siffra som dock lärer anses väl hög. Bensinförbrukningen växlar mellan
ungefär 1 och 2 liter per mil, huvudsakligen beroende på vagnens tyngd.
Fordonsskatten per år för de i tabellen angivna vagnarna uppgår till belopp,
varierande för de olika vagnarna mellan 72 och 208 kronor. Under antagen
årlig körning av 1,000 mil utgör ringskatten lägst 10.5o och högst 24 kronor
samt bensinskatten lägst 40 och högst 110 kronor per år. Den totala skattebelastningen
för vagn varierar från 127.5 0 till 342 kronor per år eller från
12.8 till 34.2 öre per mil. Antages den årliga körningen i stället uppgå till
3,000 mil, äro motsvarande siffror å den totala skattebelastningen 238.50—
610 kronor per år samt 8—20.3 öre per mil.
Till jämförelse med innehållet i bilagan 2 må lämnas följande uppgifter
rörande drosktrafiken i Stockholm. I denna trafik räknas med en årlig
körning av 6,000—7,000 mil per vagn, en siffra vartill motsvarighet på annat
håll troligtvis saknas. De i bruk varande droskbilarna ligga i prislägen
mellan 7,500 och 15,000 kronor samt hava en skattevikt mellan 1,400 och 1,800
kilogram. Rings slitstyrka anses kunna beräknas till 3,000—3,500 mils
körning och bensinförbrukningen till 1.6—2.2 liter per mil, allt nära anslutande
sig till motsvarande siffror i bilagan. Fordonsskatten per år uppgår
till belopp, varierande för de olika vagnarna mellan 112 och 144 kronor.
Under förutsatt årlig körning av 7.000 mil utgör ringskatten lägst 120 och
högst 180 kronor samt bensinskatten lägst 595 och högst 770 kronor per år.
Den totala skattebelastningen för vagn varierar från 827 till 1,082 kronor per
ar eller från 11.8 till 15.4 öre per mil. Sammanlagda driftkostnader per mil
hava uppgivits till 2 kronor 86 öre; medelskatten per mil uppgår sålunda
till cirka 5 procent därav.
Bilaga 3 avser personomnibusar i prislägen från omkring 5,000 till 20,000
kronor och med en skattevikt från 2,000 till 3,500 kilogram. En årlig
körning av 3,000 respektive 5,000 mil förutsattes. Rings slitstyrka beräknas
till 2,000 mils körning. Bensinförbrukningen växlar mellan 1.5 och 2.4 liter
per mil, beroende i huvudsak på vagnens tyngd. Fordonsskatten per år för de
i bilagan angivna omnibusarna uppgår till belopp, varierande för de olika
vagnarna mellan 144 och 280 kronor. Under antagen årlig körning av 3,000
mil utgör ringskatten lägst 135 och högst 310.50 kronor samt bensinskatten
lägst 225 och högst 360 kronor per år. Den totala skattebelastningen för
vagn varierar från 520 till 926.50 kronor per år eller från 17.3 till 30.9 öre
per mil. Antages den årliga körningen i stället uppgå till 5,000 mil, äro
motsvarande siffror å den totala skattebelastningen 760—1,373.50 kronor
per år samt 15.2—27.5 öre per mil.
Med innehållet i denna bilaga torde böra jämföras tillgängliga uppgifter
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
från ett av de större omnibusföretagen i Stockholms län, utvisande att med
en årlig genomsnittskörning av 5,500 mil den totala skattebelastningen
i medeltal för vagn utgör omkring 1,350 kronor per år eller 25 öre per
mil. — Rörande postverkets diligenstrafik i Norrland och statens järnvägars
omnibustrafik i Bohuslän föreligga följande uppgifter. Postverket använder
i diligenstrafiken 43 automobiler av jämförelsevis likartade typer, rymmande
11—14 passagerare. I medeltal för vagn utgör anskaffningskostnaden 21,.>00
kronor och skattevikten 2,650 kilogram. Under senaste driftåret har körningen
beräknats till omkring 3,000 mil per vagn, rings slitstyrka till omkring
3,000 mil ocli bensinförbrukningen till 3.2 liter per mil. Statens
järnvägar använda 8 person- och 3 lastautomobiler av skilda typer, personomnibusarna
rymmande 19—24 passagerare. I medeltal för vagn utgör
anskaffningskostnaden 23,700 kronor och skattevikten 3,400 kilogram. Under
senaste driftåret har körningen beräknats till omkring 2,000 mil per vagn,
rings slitstyrka till omkring 3,000 mil och bensinförbrukningen till 4.3 liter
per mil. Den totala skattebelastningen per vagn och driftår utgör: för postverket
216 kronor i fordonsskatt, 275 1 kronor i gummiringsskatt och 544
kronor i bensinskatt eller tillhopa 1,035 kronor, motsvarande 34.5 öre per
mil, samt för statens järnvägar 273 kronor i fordonsskatt, 177 kronor i
gummiringsskatt och 420 kronor i bensinskatt eller tillhopa 870 kronor,
motsvarande 43.5 öre per mil. I förhållande till de sammanlagda driftkostnaderna
utgör den totala skatten för postverket 4.7 5 procent och för statens
järnvägar 6.6 procent.2
Bilaga i omfattar lastvagnar i prislägen från 2,750 till 14,250 kronor
och med en lastkapacitet från 1 till 3 ton. Skattevikten utgör mellan 1,100
och 2,300 kilogram. Den årliga körningen (ej linjetrafik) har med hänsyn
till den tid, som åtgår för lastning och lossning, ansetts kunna beräknas till
1,000 mil. Alternativt upptages jämväl en årlig körning av 1,500 mil.
Rings slitstyrka beräknas till 2,000 mils körning. Bensinförbrukningen
växlar mellan 1.4 och 2.4 liter per mil. Fordonsskatten per år för de i
bilagan angivna vagnarna uppgår till belopp, varierande för de olika vagnarna
mellan 88 och 184 kronor. Under antagen årlig körning av 1,000
mil utgör ringskatten lägst 30 och högst 103.50 kronor samt bensinsicatten
lägst 70 och högst 120 kronor per år. Den totala skattebelastningen
för vagn varierar från 205 till 407.50 kronor per år eller från 20.5 till 40.s
öre per mil. Antages den årliga körningen i stället uppgå till 1,500 mil.
äro motsvarande siffror å den totala skattebelastningen 259.50—-»19.2 5 kronor
per år samt 17.3—34.6 öre per mil.
Till jämförelse med innehållet i bilaga 4 må lämnas följande uppgifter
rörande de lokala posttransporterna med automobil. Skattevikten för de av
1 Häri ingår ringskatt med 105 kronor för särskilda ringar till vinterdrivning.
Det mindre utnyttjandet av statens järnvägars automobiler i förhållande till postverkets
förklaras därav, att statens järnvägars tre från Dinglc utgående automobillinjer äro jämförelsevis
korta, och att antalet reservbilar måste hållas jämförelsevis högt. — Den högre bensinförbrukningen
å statens järnvägars automobiler förklaras huvudsakligen av bilarnas större vikt.
23
K uttal. Maj:ts proposition Nr 173.
postverket vid dessa transporter använda lastvagnarna uppgår i medeltal till
2,000 kilogram. I medeltal per vagn och ar hava följande skattebelopp
beräknats utgå: 155 kronor i fordonsskatt, 75 kronor i ringskatt och 132
kronor i bensinskatt eller sammanlagt 362 kronor. Per mil utgör den totala
skattebelastningen för postverkets lastautomobiler i Stockholm 33 öre, därvid
den årliga körningen beräknats uppgå till 1,400 mil.
Grundtanken i vår liksom i flertalet andra länders automobilbeskattning
är, att motorfordonen genom skatten skola betala den merkostnad för
vägväsendet, de förorsaka, och att skatten i anslutning därtill skall beräknas i
förhållande till den vägförstöring, varje fordon kan antagas utöva. Jag
har icke anledning att, då det nu gäller att uttaga ökad skatt av automobiltrafiken.
avvika från denna i lagstiftningen mer än en gång fastslagna
princip. Ej heller lärer det föreligga grund att därvid frångå den kombinering
av skatt å själva fordonet och ä do för dess framdrivande nödiga
förbrukningsartiklarna — gummiringar och bensin — varå gällande skattesystem
är uppbyggt. 1 det stora hela torde nuvarande grunder för beskattningen,
så långt erfarenheten sträcker sig, hava verkat tillfredsställande och
medfört en efter fordonens användning lämplig avvägning i skattebelastningen.
Jag förordar alltså, att den ifrågasatta skatteökningen lägges
såväl å fordon som å gummiringar och bensin.
Vid bedömandet av frågan huru skatteökningen lämpligen bör fördelas å
nämnda beskattningsföremål torde till utgångspunkt kunna tjäna de erinringar,
som framställts mot de olika skatteformerna, sammanställda med de verkningar
beskattningen i praktiken visat sig hava. Mot fordonsskatten har
sålunda invänts, att hänsyn väl tages till fordonens vägförstörande förmåga
(tyngd och körhastighet), men däremot icke till den ytterligare faktor, som är
bestämmande för själva v äg slitning en, nämligen den tillryggalagda vägsträckan.
Ehuru redan vägkommissionen var uppmärksam härpå, stannade den dock vid
att föreslå storleken av automobilens vägförslitande förmåga såsom ensam grund
för skattens beräknande, därvid kommissionen utgick från att skadan å vägbanan
i allmänhet kunde antagas bliva större allt efter som automobilens förmåga
att skada vore större. Då Kungl. Maj:t och riksdagen — jämte det att
skatt infördes å gummiringar — godtogo nyssnämnda beskattningsform, skedde
detta under framhållande, att det måste anses rimligt, att automobilägaren
såsom sådan finge sig ålagt att i skatteväg särskilt bidraga till erhållande av
för automobiltralik lämpade, väl byggda och underhållna vägar. Vidare har såsom
ett särskilt skäl att icke här i landet uttaga en alltför hög skatt genom
avgift å fordonen framhållits, att till följd av med klimatförhållanden sammanhängande
omständigheter möjligheten att utnyttja fordonen är väsentligt
olika inom skilda delar av landet. Slutligen har erinrats, att med gällande
uppbördsförfarande fordonsskatten, som i sin helhet erlägges vid årets början,
för de skattskyldiga kännes mera betungande än de å ringarna och bensinen
utgående avgifterna.
De sålunda mot fordonsskatten framställda erinringarna kunna icke från
-
Ökning av
automobilbeskatiningen.
Ökningens fördelning
å
fotdon, lingar
och bensin.
24
Kungl. Maj.ts proposition Nr 173,
kännas visst berättigande. Vad beträffar den första invändningen må emellertid
framhållas, att densamma förlorat väsentligt i styrka dels i och med
automobilismens övergång till att huvudsakligen tjäna den verkliga, på
ekonomisk grund fotade transportnyttan, dels sedan skatt numera lagts jämväl
å bensin. Bensinskattens andel i skattebördan och därav föranledd
förskjutning i densamma till förmån för de mindre utnyttjade automobilerna
belyses närmare av bilagorna 2—4 och av vad jag anfört i anslutning till
bilagornas innehåll. En ytterligare förskjutning i denna riktning av någon
betydelse lärer näppeligen nu vara tillrådlig. Den andra erinran — att
fordonen icke kunna utnyttjas i samma utsträckning inom olika delar av
landet — är förtjänt av större uppmärksamhet. Med den fortgående utvecklingen
på vä g väsendets och motorteknikens områden torde emellertid
de med denna erinran åsyftade olägenheterna så småningom mildras. Hålles
blott fordonsskatten inom rimliga gränser, synas berättigade anmärkningar
i detta hänseende knappast kunna framställas, helst det i viss utsträckning
linnes möjlighet att genom fordonets avförande ur automobilregistret
erhålla befrielse från skatten för den tid, automobilen icke användes1.
Vidkommande slutligen uppbörden på en gång av fordonsskatten för hela
året hänföra sig erinringarna med avseende härå närmast till den yrkesmässiga
trafiken. Uppenbarligen kunna förhållandena gestalta sig så, att
särskilt den enskilde yrkesutövaren kan hava det svårt att vid årets
början komma ut med hela skattebeloppet. Emellertid utgör skatten i förhållande
till (ivriga driftkostnader en jämförelsevis mindre del. Med hänsyn
härtill borde, synes det mig, skattebeloppets erläggande på en gång icke
verka oskäligt betungande för den, som i övrigt är i stånd att fylla rimliga
anspråk på säkerhet och trygghet vid tillgodoseendet av allmänhetens trafikbehov.
Då likväl vederbörande synas tillmäta denna angelägenhet ej ringa
vikt, är det min avsikt att låta verkställa utredning, huruvida och i vad
mån det låter sig göra att utan alltför stora kostnader eller andra olägenheter
medgiva inbetalning terminsvis av skatten. Jag torde alltså i sinom
tid få återkomma till frågan, vari Kungl. Maj:t äger meddela bestämmelser.
Vid beskattningen av gummiringar och bensin beaktas, så långt ske kan,
i huvudsak de faktorer, som äro av betydelse för bestämmandet av en automobils
vägslitande inverkan. Mot båda dessa skatter invändes emellertid,
att de alltför hårt drabba den yrkesmässiga trafiken. Att den årliga totala
skattebelastningen av särskilt omnibus- och drdsktrafiken kan vara avsevärd
framgår av bilagorna 2 och 3 och av vad jag anfört i anslutning till bilagornas
innehåll. Detta förhållande har sin naturliga förklaring i den betydande
omfattning, vari körning i denna trafik esomoftast äger rum, och
vilken omfattning i stort sett är avgörande för driftkostnader i allmänhet
men på samma gång för driftinkomsterna. Väl lärer den direkta vägslitningen
icke utan ingående tekniska undersökningar kunna bestämmas; särskilt vad
omnibu strafiken beträffar är det emellertid en känd sak, att densamma medför
en synnerligen stark påfrestning och förstöring av vägarna. — I fråga om före
1
Sc 10 mom. motorfordon sförord ni ngen.
Kungl. Maj:is proposition Nr 173.
25
trädet emellan gummirings- och bensinskatterna framhålles, att ringslitaget i
högre grad än bensinförbrukningen bestämmes av vägarnas olika beskaffenhet,
medförande vissa ojämnheter i beskattningen, att fabrikationsfel hos
en ring ofta föranleder dubbelbeskattning, samt att en i förhållande till
ringpriset hög skatt lätteligen kan medföra en frestelse att låta ringarna
vara i bruk under längre tid än som är förenligt med trafiksäkerhet
och önskvärt ur väg sk y d dssyn punkt. Erinringarna sakna icke visst fog;
dock torde kunna sägas att de i regel äro utan större praktisk betydelse,
och vad särskilt sistnämnda invändning angår, må nämnas att skattebelastningen
för närvarande utgör — förutom tullen1 — icke mera än 10 till 15 procent
av bruttopriset, samt att en alltför långt driven nedslitning av ringarna
torde med hänsyn till vederbörandes omsorg om vagnens hållbarhet och om
god körekonomi näppeligen vara att befara. Med avseende å bensinbeskattningen
föreligga till beaktande frågorna om restitution av skatt för bensin,
som användes för annat ändamål än för motortrafik å väg eller gata, samt
om skattefrihet för motorsprit. Jag återkommer härtill i det följande och
vill endast nu förutskicka, att jag ämnar föreslå en vidgad rätt till restitution
under enklare former, samt att jag icke ifrågasätter någon ändring i
gällande skattefrihet för motorsprit.
Efter övervägande av samtliga omständigheter, som inverka på frågan om
skatteökningens lämpliga fördelning, anser jag mig böra förorda, att — med
bibehållande i stort sett av det inbördes förhållande, vari de olika skatterna
under senaste året influtit — nu uttagas omkring 1 ’/» miljoner kronor genom
ökad fordonsskatt, omkring Vs miljon kronor genom höjning av gummiringsskatten
och något över 2 miljoner kronor genom höjning av bensinskatten.
Skatten å automobil utgår, såsom tidigare framhållits, i förhållande till
automobilens vikt. Vägkommissionen hade i detta hänseende föreslagit, att
skatten skulle bestämmas efter motorns hästkraftantal, beräknat ur cylindervolymen
(diametern x slaglängden). Mot denna grund för beräknandet av
hästkraftantalet gjordes bestämda erinringar, därvid framhölls huvudsakligen
följande: Den av kommissionen föreslagna huvudformeln vore, trots att den
vedertagits i såväl Tyskland som Danmark och Norge, principiellt felaktig.
På grund av dess ofullständighet ledde den i regel till felaktiga resultat,
enär i formeln inginge kolvens slaglängd men ej motorns omloppstal, vilket
för olika stora motorer vore avsevärt olika. Formelns antagande skulle hava
till följd, att motorer med högre varvantal gynnades på bekostnad av sådana
med lägre varvantal, något som i sin ordning skulle betyda, att de lätta
personvagnarna skulle bliva ur beskattningssynpunkt bättre ställda än de
tyngre lastvagnarna. Antingen borde hästkraftantalet bestämmas under
hänsynstagande till såväl cylindervolym som varvantal, eller också borde
ur den föreslagna formeln uteslutas både slaglängd och omloppstal; produkten
av båda dessa faktorer vid åsyftade motorer vore i allmänhet mycket litet
1 Tullen å lösa uutomobilgumniiringar utgår med 1.-0 kronor per kilogram.
Fordons
skattens
höjning.
Vikt-,
hästkraft-eller
cylinderyolymbeskattning.
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
växlande, under det att dessa var för sig kunde variera avsevärt. Vid
anmälan i statsråd av vägkommissionens förslag framhöll föredragande
departementschefen, att hästkraftantalet visserligen vore i viss mån en mätare
på en automobils två vägförslitande egenskaper, tyngden och körhastigheten.
Då emellertid om sättet för hästkraftantalets beräkning yppat sig
synnerligen olika åsikter, vittnande om att ett visst osäkerhetsmoment vidlådde
även denna beräkning, och då det vidare ej vore tillåtet att färdas
med större hastighet än 40 kilometer i timmen, till vilken hastighet åtminstone
de flesta personautomobiler, oavsett hästkraftantalet, vid färd å slät
väg komme upp, ansåge departementschefen, att man utan att träda rättvisan
för nära kunde bortse från hästkraftantalet och hålla sig till automobilens
vikt såsom mätare för skatten, en utväg som ju dessutom erbjöde fördelen
av en påtaglig enkelhet.
Under beredningen av förevarande ärende har ifrågasatts, huruvida icke
skäl förelåge att omlägga fordonsskatten från beskattning efter vikt till
beskattning efter cylindervolym, därvid en lägsta skatt — beräknad efter en
cylindervolym av förslagsvis minst 2 liter — borde fastställas till undvikande
av den påtalade olägenheten, att genom varvantalets uteslutande de små hastigtgående
motorerna gynnades alltför mycket. Som skal för en dylik omläggning
har anförts följande: En beskattning efter motorstyrkan hade visat sig
påverka motorindustrien i riktning mot ett höjande av motorns varvantal och
kompression för utvinnande av högsta möjliga effekt (hästkraftbelopp) per liter
cylindervolym med minsta möjliga bränsle. Denna utveckling — som kännetecknade
den europeiska biltillverkningen i motsats till den amerikanska med
dess tendens mot stor motorvolym, lågt varvantal och låg kompression — vore
för vårt lands vidkommande bestämt att föredraga. Väl kunde ur teknisk
synpunkt frågan om företrädet mellan stor cylinder volym och lågt varvantal
å ena samt liten cylindervolym och högt varvantal å andra sidan diskuteras,
men ur allmän ekonomisk synpunkt vore fördelarna av att använda högkomprimerade,
bränslebesparande motorer framför lågkomprimerade med
dålig bränsleekonomi obestridliga, detta framför allt i ett land sådant som
vårt, som huvudsakligen vore hänvisat till att importera sitt motorbränsle.
Därtill komme för vårt lands vidkommande ytterligare ett skäl, nämligen
att det svenska motorbränslet, som under namn av lättbentyl så småningom
vunnit inträde på marknaden, hade ett av sina största företräden härutinnan,
att det arbetade bättre än bensin i högkomprimerade motorer.
De skäl, som föranledde att vid automobilbeskattningens införande i vårt
land skatten bestämdes i förhållande till automobilens vikt, äga fortfarande
giltighet. Med motorteknikens snabba utveckling torde desamma snarast
hava tilltagit i betydelse; nu mera än förr lärer fordonets vikt och icke
dess i konstruktion så växlande motorer böra tjäna som norm för skattens
beräknande. Det vore ju föga rimligt — synes det — att en personvagn,
personomnibus och lastvagn, oberoende av deras väsentligt olika tyngd,
skulle beskattas lika allenast på den grund att i desamma insattes motorer
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
med samma cylindervolym. I praktiken har ej heller vårt nuvarande beskattningssystem
på denna punkt givit anledning till erinran. En omläggning,
på sätt nu ifrågasatts, till en beskattning efter cylindervolym skulle
medföra en fullständig omvälvning av beskattningen i den riktning, att de
lätta amerikanska vagnarna skulle beskattas hårdare än de tyngre europeiska:
för de förra skulle inträda en höjning och för de senare en sänkning
av skatten. En omläggning i sådan riktning torde föga svara mot
principen om skattens utmätande efter den faktiska vägslitningen. Väl må
det vara sant, att ur bränsleekonomisk synpunkt eu motor med liten cylindervolym
och högt varvantal i och för sig innebär ett tekniskt framsteg. Huruvida
detta framsteg också motsvaras av en under alla förhållanden praktisk,
ekonomisk förbättring lärer kunna ifrågasättas. Det är en känd sak, att
fordonets hållbarhet utsattes för starka påfrestningar vid ett för snabbt
arbetande maskineri. Det må ock erinras, att den moderna motorn kommer
till sin rätt först då den får utveckla sitt höga varvantal; tillätes icke den
däremot svarande hastigheten eller kan denna hastighet med hänsyn till stigningar
och kurvor eller eljest icke jämnt hållas, förminskas lätteligen —
genom därav föranledd växling — värdet av den bränslebesparing, som
eljest uppnås på direkt växel. Faktorer av detta slag torde hava större
betydelse än beskattningens anordnande på ena eller andra sättet. För övrigt
torde till ett beskattningssystems förtjänst böra räknas, att det icke påverkar
den tekniska utvecklingen i vare sig ena eller andra riktningen, och i det
hänseendet torde viktbeskattningen vara andra system överlägsen. Slutligen
må erinras, att i Norge hittills gällande beskattning efter hästkraftantal
övergivits från och med detta års början till förmån för viktbeskattning,
samt att i såväl Danmark som Finland förslag föreligga om övergång helt
eller delvis från hästkraft- till viktbeskattning.
Fordonsskatten utgår i förhållande till automobilens egen vikt (skattevikt),
d. v. s. med avdrag av vad som beräknas motsvara vikten a tillbehör och
den för automobilen nödvändiga bemanningen. Då det är den rullande
vikten, som bör beskattas, skulle det uppenbarligen vara riktigare att till
grund för skatten lägga automobilens vikt i driftfärdigt skick (tjänstevikt),
ökad med vikten av det antal personer eller den last, som automobilen
kan beräknas i medeltal föra. Bestämmandet av denna vikt möter dock
stora vanskligheter, särskilt i fråga om lastvagnar. Ett steg i rätt riktning
synes emellertid vara att låta tjänstevikten utgöra grund för skattens beräknande.
Jag förordar alltså en dylik omläggning, därvid jag förutsätter,
att Kungl. Maj:t eller den myndighet, Kungl. Maj:t därtill förordnar,
må för säkerställande av en enhetlig beräkning av nämnda vikt därutinnan
meddela närmare bestämmelser utöver dem, som innehållas i motorfordonsförordningen.
En sålunda ändrad beräkningsgrund erbjuder jämväl den
praktiska fördelen, att endast en av dessa viktbestämningar behöver uträknas
Skattevikt
eller tjänstevikt.
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
och meddelas till automobilregistret, vartill kommer att i allmänhet tjänstevikten
utrönes bekvämare än skattevikten.
Miuimiskatt
och skatteprogression.
En övergång från skattevikt till tjänstevikt såsom grund för skattens
beräknande skulle, med i övrigt oförändrade skattesatser, medföra en ökningav
skatten med i flertalet fall respektive 8, 16 och 24 kronor för vagn, beroende
på vagnens tyngd (märke, modell, karosseri m. m.). I ytterlighetsfall
komme givetvis ökningen att bliva större. För den allmännast förekommande
personvagnen av märket Ford skulle skatteökningen komma att
uppgå till 8 eller 16 kronor, medan dénsamma för en medelstor personomnibus
eller lastvagn i regel torde komma att utgöra 24 kronor. Även
om en höjning av skatten i ungefär denna omfattning är erforderlig, lärer
densamma icke böra utan vidare genomföras i nu angiven ordning. Fastmera
föreligger skäl att med ledning av vunnen erfarenhet vidtaga jämväl andra
jämkningar i grunderna för skattens utgående. Av tabellen över automobilbeståndets
viktgruppering (bilagan 1) framgår, att för ett ej alldeles obetydligt
antal automobiler erlägges i skatt ett belopp, understigande 64
kronor per vagn. Med hänsyn till det stora intresse i tillkomsten av ett för
automobiltrafiken tjänligt vägnät inom landet, som redan blotta innehavet av
automobil måste anses grunda, synas mig skäl tala för införandet av en minimiskatt.
Denna torde i samband med den nu ifrågasatta höjningen av fordonsskatten
skäligen böra sättas till 75 kronor. Ett annat förhållande, som
synts mig påkalla uppmärksamhet, är, att fordonsskatten utgår proportionellt
mot fordonets vikt, ehuru det allmänt erkännes, att de tyngre och kraftigare
vagnarnas förstörande inverkan på vägbanan i förhållande till deras
tyngd är mer än proportionellt större än de svagare vagnarnas. Redan
vägkommissionen hade i sitt förslag beaktat sistnämnda omständighet, i
det att skatten föreslogs skola utgå efter en hastigare stigande skala än i
proportion till hästkraftantalet. Det berättigade i en viss progressivitet vid
skattens utmätande jävades ej heller under den ytterligare beredningen av
kommissionens förslag; syftet därmed ansågs emellertid i tillräcklig grad
vinnas, därest man, såsom föreslogs, uttoge avgift å någon för automobilen
nödig förbrukningsartikel. Ehuru skatt numera utgår å såväl gummiringar
som bensin, lärer erfarenheten hava visat, att för vinnande av en i förhållande
till tyngden väl avvägd skattebelastning en viss progression i själva
fordonsskatten är önskvärd. I detta avseende hänvisar jag till bilagorna
2—4. Särskilt påfallande är den jämförelsevis ringa beskattningen av lastvagnar,
vilka ju hava en betydligt större bruttovikt i förhållande till tjänstcvikten
än övriga vagnar, särskilt personbilar, och vilka dessutom med hänsyn
till mindre omfattande körning icke nämnvärt betungas av gummirings- och
bensinskatt. En dylik progression, som givetvis bör vara ytterst varsam, torde
enklast vinnas genom införande av ett skattefritt avdrag å tjänstevikten.
29
Kung!. Maj:ts proposition Nr 173.
Med utgångspunkt från nu angivna synpunkter och efter ingående under- Sammanlattsökningar
av skilda alternativ och dessas inverkan på fordon i olika trafik ,ning ang
fordonsskat
föreslår
jag den omläggning av fordonsbeskattningen, att till grund för tens höjning,
skattens beräknande lägges tjänstevikten, att ett skattefritt viktavdrag av
.‘100 kilogram införes, att skattesatsen höjes från nuvarande S kronor
till 10 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av fordonets sålunda
bestämda vikt, samt att skatten skall utgå lägst med 75 kronor per år1.
— Någon ändring i beskattningen av motorcyklar ifrågasätter jag icke,
frånsett införandet av skatteplikt för s. k. lättviktsmotorcykel, vartill jag återkommer
i det följande.
De ändrade skattebestämmelserna torde böra tråda i kraft den 1 januari
1928.
Till belysande av omläggningens innebörd har jag låtit i tjänsteviktdiagrammet
(s. 17) och tabellen över automobilbeståndets viktgruppering
(bilagan 1) inlägga de av mig föreslagna skattebeloppen. I nämnda tabell
hava vidare införts de sammanlagda skattebeloppen — såväl efter nu gällande
som föreslagna skattesatser — inom de olika viktgrupperna för respektive
personvagnar, personomnibusar och lastvagnar. Därav erhålles följande
sammanställning:
Automobilbeståndet
den 1 januari 1927
Ku utgående fordons- skatt
Föreslagen
skatt
fordons-
Ökning i skatten i
Vagnslag
Antal
Summa
kronor
Medeltal
per vagn
kronor
Summa
kronor
Medeltal
per vagn
kronor
j
Kronor j %
Personvagnar ...
70,454
5,729,760
81.:;
6,546.235
92.9
816,475 j
14.2
| Personomnibusar
1,603
270,448
168.2
321,945
200.2
51,497 ;
19.0
i Lastvagnar.........
22,863
2,468,216
108.o
2,865,035
125.3
396,819 |
16.1
94,925
8,468,424
89.2
9,733,215
102.5
1,264,791
15.0
Med oförändrat automobilbestånd skulle sålunda ökningen i fordonsskatten
utgöra i runt tal 1,250,000 kronor. Genomsnittsskatten för år skulle komma
att stiga från 89.2 till 102.5 kronor per vagn, för personvagnar från 81.3
till 92.9 kronor per vagn, för personomnibusar från 168.2 till 200.2 kronor
och för lastvagnar från 108.O till 125.3 kronor. Enligt tjänsteviktdiagrammet
(s. 17) och tabellen över automobilbeståndets viktgruppering (bilagan 1) framgår,
att det vanligast förekommande skattebeloppet skulle komma att utgöra
för personvagnar 75 kronor (nu 64 och 72 kronor), för omnibusar 140 kronor
(nu 120 kronor) och för lastvagnar 90 kronor (nu 80 kronor). Högsta skatt
skulle komma att uppgå till för personvagnar 280 kronor (nu 208 kronor), för
personomnibusar 470 kronor (nu 384 kronor) och för lastvagnar 730 kronor
(nu 536 kronor).
För vinnande av den merinkomst om cirka Vj miljon kronor av gummi- Gummiringaringsskatten
och något över 2 miljoner kronor av bensinskatten, som jag tidi
I
detta sammanhang liar helt bortsetts frän den särskilda skattesatsen för automobil med höjning.
ringar av annat ämne än dylik kautschuk såsom numera saknande betydelse.
Skattebelastningens
totala
ökning.
Särskilda vägslitningsavgifter.
*
Inkomst
beräkning.
30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
gare föreslagit, erfordras höjning av den förra skatten med 25 öre per kilogram
och av den senare med 1 öre per liter. Höjningarna torde böra träda
i kraft den 1 juli 1927.
I tabellerna över den totala skattebelastningen å olika automobiler under
viss körning (bilagorna 2—4) har inlagts den föreslagna ökningen av såväl
fordons- som gummirings- och bensinskatterna.
För täckta personvagnar under antagen årlig körning av 1,000 mil skulle
sålunda den totala skatteökningen för vagn komma att variera mellan 14.50
och 88 kronor per år eller mellan 1.5 och 8.8 öre per mil. Antages den
årliga körningen i stället uppgå till 3,000 mil, bliva motsvarande siffror
35.5 0 och 140 kronor per år eller 1.2 och 4.7 öre per mil. För personomnibusar
under antagen årlig körning av 3,000 mil skulle den totala skatteökningen
för vagn komma att variera mellan 87.5 0 och 187.7 5 kronor per
år eller mellan 2.9 och 6.3 öre per mil. Antages den årliga körningen i
stället uppgå till 5,000 mil per år, bliva motsvarande siffror 132.5 0 och
270.2 5 kronor per år eller 2.7 och 5.4 öre per mil. För lastvagnar under
antagen årlig körning av 1,000 mil skulle den totala skatteökningen för
vagn komma att variera mellan 34.50 och 87.75 kronor per år eller 3.5 och
8.8 öre per mil. Antages den årliga körningen i stället uppgå till 1,500
mil, bliva motsvarande siffror 45.75 och 107.88 kronor per år eller 3.1 och
7.2 öre per mil.
Vid bifall till förevarande förslag om ökad automobilbeskattning lärer
återhållsamhet böra iakttagas vid tillämpningen av de i förordningen om
motorfordon meddelade bestämmelserna om särskilda vägslitningsavgifter,
så att dylika avgifter uttagas endast i de fall och i den omfattning, vari
det låter sig påvisas, att vägbanan utsättes för kraftigare förstöring av den
ifrågavarande trafiken än av den, som i övrigt allmänneligen förekommer,
samt att därigenom underhållet i alldeles särskild grad försvåras.
Den på grundval av automobilbeståndet den 1 januari 1927 verkställda
beräkningen av intäkterna utav fordonsskatten torde behöva göras till
föremål för vissa jämkningar. På sätt framgår av tidigare lämnade tabeller
(s. 19 och 20) överstiger den med ledning av automobilbeståndets viktgruppering
beräknade intäkten å automobiler, 8,468,424 kronor, med 127,735
kronor den vid detta årets början påförda skatten, som utgjort 8,340,689
kronor. Skillnaden beror därav att i det uppgivna automobilbeståndet nämnda
dag ingå dels för vissa län ambulans- och brandbilar, vilka äro skattefria
och vilkas antal torde kunna beräknas till 150 å 200, dels ock ett mindre
antal vagnar, som sakna påträffbar ägare och för vilka sålunda skatt icke
är att påräkna. Med beaktande härav torde de beräknade intäkterna enligt
de föreslagna beskattningsgrunderna, 9,733,215 kronor (s. 29), böra minskas
med ett mot nämnda skillnad svarande belopp av omkring 150,000 kronor.
Å andra sidan torde man hava anledning vänta ett alltjämt stigande auto
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
31
mobilbestånd. Även om försiktigheten bjuder att icke räkna med samma
ökning som hittills, lärer man kunna utgå från att den av motorfordonsbeståndets
tillväxt föranledda stegringen i skattemedlen under tiden från
1927 års ingång till och med utgången av budgetåret 1927/8 icke skall
bliva mindre än under kalenderåret 1926, då den belöpte sig till omkring 20
procent. Under denna förutsättning torde de under nämnda budgetår inflytande
intäkterna av fordonsskatten kunna beräknas i runt tal till 11,500,000
kronor, innefattande en automatisk ökning genom motorfordonsbeståndets
tillväxt med 1,600,000 kronor och genom skattehöjningen med 1,500,000
kronor.
Med utgångspunkt från den skattbelagda gummiringsförbrukningen
(jfr s. 18) under år 1926 och en skattesats av 1.7 5 kronor för kilogram
skulle gummiringsskatten inbringa 3,900,000 kronor, innefattande en ökning
av 550,000 kronor. Med hänsyn till den nedgång i gummiringsförbrukningen,
som senaste året uppvisat, torde det vara försiktigast att
för budgetåret 1927/8 icke beräkna skatteintäkterna högre än vad nämnda
siffror giva vid handen.
Under förutsättning av bensinskattens höjande till 6 öre per liter skulle
den under år 1926 skattbelagda bensinförbrukningen (jfr s. 18) inbringa
11,850,000 kronor. Med hänsyn till den jämförelsevis ringa ökning i bensinförbrukningen,
som senaste året uppvisat, och under beaktande jämväl
av den vidgade restitutionsrätten och möjligen ökad avsättning för motorspriten
torde det icke vara skäl att för tiden till och med utgången av
budgetåret 1927/8 räkna med en större stegring än den, som ägt rum
under år 1926, då den belöpte sig till 7.7 procent. För nämnda budgetår
skulle sålunda kunna beräknas inflyta sammanlagt 12,800,000 kronor,
innefattande en ökning genom bensinförbrukningens stegring med 800,000
kronor och genom skatteökningen med 2,150,000 kronor.
Följande sammanlagda intäkter torde sålunda kunna antagas komma att
inflyta av automobilbeskattningen under budgetåret 1927/8, därvid till
jämförelse meddelas i runda tal de under kalenderåret 1926 influtna skattebeloppen:
-
1 Beräknad
j automatisk
Influtna ''ökning i skatte-
skatteintäkter intäkter under
under år 1926 budgetåret
1 1927 — 1928
Beräknad ökning
i skatteintäk- ter — genom
skattehöjningen
— under budget- året 1927 — 1928
Summa skatte- intäkter under
budgetåret
1927—1928
8.400.000
3.350.000
9.850.000
1,600,000
800,000
1.500.000
550,000
2.150.000
11.500.000
3,900,000
12.800.000
Summa
21,600,000 | 2,400,000
4,200,000
28,200,000 !
Särskilda frågor.
Beskattning
av s. k. lättviktsmotorcykel.
Beskattning
av motorsprit
32 Kungl. May.ts proposition Nr 173.
Av tabellen framgår, att med de av mig förordade beskattningsgrunderna
den sammanlagda höjningen av motorfordonsbeskattningen uppgår till
4.200.000 kronor och inkomsterna av samtliga automobilskattemedel till
28.200.000 kronor. Till dessa belopp torde böra läggas ytterligare minst
50.000 kronor, som kunna beräknas inflyta genom det förslag om beskattning
av lättviktsmotorcyklar, som jag i det följande ämnar framställa.
Med hänsyn härtill och då i förslaget till riksstat för budgetåret 1927—
1928 inkomsterna av automobilskattemedel upptagits till 28,000,000 kronor
samt Kungl. Maj:t på hemställan av chefen för kommunikationsdepartementet
förut denna dag beslutat föreslå riksdagen, att det under sjätte
huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till bidrag till vägunderhållet på
landet skall utgå direkt av automobilskattemedel med 4,250,000 kronor i
stället för såsom i statsverkspropositionen föreslagits med 4,000,000 kronor,
torde inkomsttiteln automobilskattemedel nu böra upptagas med ett till
28.250.000 kronor förhöjt belopp.
På hemställan av chefen för kommunikationsdepartementet har Kungl.
Maj:t denna dag beslutat för riksdagens yttrande framlägga förslag därom
att jämväl motorcykel, vars vikt uppgår till högst 50 kilogram, från och
med den 1 juli 1927 underkastas motorfordonsförordningens allmänna föreskrifter.
Vid genomförande av detta förslag komma ifrågavarande motorcyklar,
som för närvarande äro skattefria, att utan vidare läggas under
motorfordonsbeskattningen. Emot skatteplikt för dessa motorcyklar synes
mig i och för sig intet vara att erinra, men torde skatten skäligen böra
bestämmas något lägre än för övriga motorcyklar eller till tio kronor per
fordon. Viktgränsen uppåt för denna lägre skattesats torde lämpligen kunna
sättas till 75 kilogram tjänstevikt, vari enligt nyssberörda förslag skall inbegripas
vikten av motorcykelns utrustning och tillbehör, vilka för närvarande
icke rymmas i den allmänt förekommande vikten av 50 kilogram
hos de vanliga lättviktsmotorcyklarna. Med en dylik viktgräns lära för
dessa motorcyklar ernås vissa ur konstruktions- och hållbarhetssynpunkter
önskvärda fördelar. I anslutning till de föreslagna ändringarna i motorfordonsförordningen
torde för de nu i bruk varande lättviktsmotorcyklarna
skatteplikt böra inträda först från och med nästa års ingång. I
I den till grund för gällande förordning om särskild skatt å bensin och
motorsprit liggande propositionen (1924 nr 206) upptogs icke förslag om skatt
å motorsprit. Enligt det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet framhöll
föredragande departementschefen, att med den ställning, som statsmakterna
intagit till sulfitspritfrågan, det knappast syntes kunna ifrågakomma
att med skatt belägga även sulfitspriten, vars användning för motordrift
än så länge förekomme i endast obetydlig utsträckning. Om den föreslagna
differentieringen i beskattningshänseende också knappast kunde väntas
medföra något verkligt uppsving för sulfitspritindustrien, hade dock genom
33
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
densamma statsmakternas intresse för sulfitspritfrågan än en gång betonats.
Riksdagens bevillningsutskott, som behandlade propositionen, föreslog i sitt
av riksdagen godkända betänkande nr 41, att den särskilda skatten skulle
omfatta jämväl motorsprit men att skatten å motorsprit skulle träda i
tillämpning först efter fem år. Till stöd härför framhöll utskottet, att en
nödvändig förutsättning för att motorspriten skulle kunna med framgång
konkurrera med bensinen syntes vara, att ett stöd gåves åt sulfitspritindustrien
under den tid, som motorspriten inarbetades å marknaden. Ett sådant
stöd syntes utskottet lämpligen böra lämnas i form av tillfällig befrielse
från den särskilda skatten. I den mån berörda syfte vunnes och förty förutsättningarna
för den medgivna skattebefrielsen icke längre förefunnes,
borde densamma upphöra. Därest det åter skulle framgå, att motorspriten
trots dessa lättnader saknade möjlighet att upptaga tävlan med det utländska
bränslet, skulle jämväl anledning saknas att bibehålla nämnda
undantagsbestämmelse.
Avsättningen av motorsprit under de senaste åren framgår av följande
siffror i avrundade litertal å 100 procent:
1920 192 1 1922 1923 1924 1925 1926
7,000 18,000 90,000 260,000 370,000 1,090,000 2,500,000
Då bensinförbrukningen för motordrift under år 1926 utgjort i runt tal
200 miljoner liter, uppgår sålunda användningen av motorsprit allenast till
1 7, procent av bensinbehovet för samma år.
Motorspriten säljes i blandning med bensin (25 procent motorsprit och 75
procent bensin) under namn av lättbentyl. För närvarande erhålles lättbentyl
hos cirka 1,000 återförsäljare för bensin och betingar samma pris
som bensinen. Den ökade avsättningen av motorsprit har medfört, att tolv av
landets tjugutvå sulfitspritfabriker kunnat på senare tid hållas i gång, varvid
dock allenast något mer än hälften av tillverkningskapaciteten utnyttjats.
Av dessa fabriker äro endast fem med en tillverkningskapacitet av omkring
6,000,000 liter inrättade för framställning av motorsprit.
Jag har icke anledning att nu ingå på frågan om beskattning av motorsprit
i vidare mån än som föranledes av den utav mig föreslagna höjningen av
skatten å bensin med 1 öre per liter. Enahanda skattehöjning torde böra ske
beträffande motorspriten. Med hänsyn emellertid till de skäl, som legat till
grund för statsmakternas ställning till frågan om motorspritens beskattning
och då det tillfälliga stöd, som avsetts böra lämnas sulfitspritindustrien, alltjämt
synes erforderligt, lärer höjningen av bensinskatten icke utgöra tillräcklig
grund för en begränsning av gällande skattefrihet för motorsprit.
Jag föreslår således härutinnan icke någon ändring.
Enligt förordningen om särskild skatt å bensin och motorsprit åtnjutes
restitution av skatt — förutom för bensin eller motorsprit, som utföres till
utrikes ort eller svensk frihamn — för bensin, som med eller utan tillsats
av annat ämne användes för annat tekniskt ändamål än motordrift. Denna
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt U8 käft. (Nr 173.) 3
Restitution av
skatt för
bensin och
motorsprit.
Framställning
av svenska
järnvägsföreningen.
34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
så kallade industrirestitution tillgodokommer allenast den, som erhållit förhandstillstånd
att åtnjuta sådan förmån; meddelande av dylikt tillstånd ankommer
på Kungl. Maj:t, som jämväl bestämmer de närmare vilkoren för
tillståndets åtnjutande. Till motivering av bestämmelserna om industrirestitution
anförde föredragande departementschefen i det till propositionen
i ämnet (1924 nr 206) fogade statsrådsprotokolllet bland annat, att mot en
skatt å bensin för anskaffande av medel till vägväsendet givetvis kunde
invändas, att den även träffade bensin, som användes för annat ändamål
än för automobildrift, såsom för industri, för motorbåtar och dylikt. Möjligheten
att undanröja olägenheterna i fråga genom beviljande av restitution
syntes departementschefen kunna anlitas beträffande bensin för annat
tekniskt ändamål än motordrift, men erbjöde sig ej i fråga om bensin, som
förbrukades för motorbåtsdrift. Det ställde sig nämligen enligt departementschefens
åsikt praktiskt taget omöjligt att verkställa restitution av för
sådan bensin erlagd skatt. I och för sig syntes det emellertid icke vara
något att erinra mot en skatt å nyttjandet av bensindrivna motorbåtar, då
dylika för det mesta användes för ändamål, som komme lyxförbrukningen
nära. Fiskebåtar träffades i allmänhet icke av en skatt å bensin, då de i
regel dreves med fotogen eller råolja. Skatten bleve för övrigt ej synnerligen
betungande. Därest det av rent praktiska skäl visade sig lämpligt att
låta motorbåtstrafiken träffas av skatten, syntes därför en invändning, att
just motorbåtarna bleve särskilt oförmånligt ställda, ej böra tillmätas större
betydelse.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 december 1924 har svenska järnvägsföreningen
gjort framställning om befrielse för de enskilda järnvägarna
från erläggande av skatt å bensin, som användes såsom motorbränsle i
tåg. Till stöd härför har föreningen framhållit, att förklaringen till att
restitutionsrätt icke medgivits järnvägarna torde vara att finna däri, att
vid tiden för utarbetandet av den till grund för beskattningen liggande propositionen
endast någon eller några få järnvägar använde bensin som drivkraft
för tågen. På grund av den tvingande konkurrensen med automobiltrafiken
hade det emellertid blivit nödvändigt att utöka antalet tåglägenheter,
och för nedbringande av de därav ökade driftkostnaderna hade
järnvägarna måst i allt större utsträckning övergå till motordrivna fordon.
Vid användande av motorvagnar bleve emellertid järnvägarna belastade
med den för automobiltrafiken tillkomna bensinskatten och komme härigenom
att få bidraga till förbättrandet för sina konkurrenter, automobilföretagen,
av landsvägarna, medan utvecklingen av järnvägarnas egen trafik
motverkades.
Samtliga över framställningen hörda myndigheter — järnvägsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, kommerskollegium och statskontoret —
hava funnit densamma befogad. Kommerskollegium har emellertid erinrat om
den tekniska möjligheten att använda skattefri motorsprit såsom ersättning
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
35
för den skattbelagda bensinen, en invändning som enligt kollegii förmenande
icke saknade berättigande och i alla händelser föranledde kollegium
till en viss tvekan i fråga om lämpligheten för staten att tillmötesgå det
av järnvägarna resta kravet på skatterestitution för bensin. Statskontoret
å sin sida har ifrågasatt, huruvida icke restitution av skatt borde medgivas
jämväl för motorsprit, som användes för angivna ändamål, därvid framhållande
att, därest restitutionen skulle gälla endast för bensin men ej för
motorsprit, detta skulle direkt motverka användningen av det senare bränslet
för järnvägsdrift. Det syntes statskontoret, att även om frågan bleve fullt
aktuell först den 1 juli 1929, då motorspritens skattefrihet upphörde, det
icke saknade betydelse, att frågan dessförinnan avgjordes, enär ju järnvägarna
redan under övergångstiden vid eventuell nyanskaffning av motorfordon
kunde stå inför valet av bensin- eller spritdrivna motorer.
Vidare har styrelsen för svenska flskarförbundet i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 8 december 1925 gjort framställning om sådan ändring i bestämmelserna
om restitution av skatt för bensin, att restitution medgåves jämväl
för bensin, som användes för drift av motorbåtar i och för yrkesmässigt
utövande av fiske.
I yttrande över framställningen har lantbruksstyrelsen tillstyrkt densamma.
Däremot hava kommerskollegium och statskontoret i gemensamt
utlåtande ställt sig avvisande till framställningen och därvid framhållit huvudsakligen,
att av sökandeförbundet framlagda riktlinjer för anordnande av
kontroll vid eventuell skatterestitution syntes ämbetsverken knappast antagbara,
att ej heller sprängämnesinspektionen eller de större bensinförsäljare, till
vilka kollegium remitterat framställningen för erhållande av yttrande i
fråga om möjligheten att anordna kontroll över att den bensin, för vilken
restitution söktes, verkligen förbrukats uteslutande vid yrkets utövande och
ej till andra ändamål, framkommit med något praktiskt genomförbart förslag
i ämnet, samt att ämbetsverken för egen del ej kunnat finna någon
möjlighet till anordnande av kontroll utan vidtagande av åtgärder, som
icke stode i rimligt förhållande till den jämförelsevis ringa fördel det här
skulle gälla att bereda ett mindre antal yrkesmän.
Slutligen har aktiebolaget Aerotransport i skrivelse till Kungl. Maj:t den
17 april 1926 hemställt, att bolaget för den från Sverige till utlandet utgående
flygtrafiken finge åtnjuta restitution av skatt för den myckenhet
bensin, som förbrukades för denna verksamhet. Som skäl härför har
huvudsakligen anförts, dels att bensinskatten beslutats med hänsyn till de
ökade utgifter, som uppstått genom den växande automobiltrafikens åverkan
på landets vägnät, och således icke borde betunga flygtrafiken, så mycket
mindre som denna ännu vore en i och för sig icke självbärande verksamhet,
dels ock att vid den av bolaget bedrivna linjetrafiken i realiteten en regelrätt
reexport av bensin förekomme.
Generaltullstyrelsen har i avgivet yttrande avstyrkt framställningen.
Framställning
av svenska
fiskarförbnndet.
Framställning
av aktiebolaget
Aerotransport.
Bensinförbrukningen
inom industri,
järnvägsdrift,
fiske ocb
luftfart m. m.
36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
Enligt av generaltullstyrelsens revisionsbyrå lämnade uppgifter har restitution
av skatt å bensin för annat tekniskt ändamål än motordrift medgivits
under åren 1925 och 1926 ett 50-tal personer, firmor och bolag till
ett sammanlagt belopp av för år 1925 cirka 105,000 kronor (2,100,000 liter)
och för år 1926 cirka 131,000 kronor (2,620,000 liter). De tekniska ändamål,
för vilka bensinen i föreliggande fall använts, utgöras huvudsakligen
av extrahering av fett ur kreatursben, skinn och vegetabiliska oljor, kantsprängning
och kantvärmning av glas, rengöring och tvättning av allehanda
föremål, tillverkning av fernissor, lackfärger, metallputsmedel, skocement
och andra kemiska preparat för skoindustrien, upplösning av gummi och
kautschuk för olika ändamål m. m. Enligt av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser medgives icke restitution för mindre bensinkvantitet än 1,000
liter. För beräknande av restitutionen hava vidare meddelats särskilda
föreskrifter, olika allt eftersom hänsyn tagits till temperaturen vid beskattningen
eller icke, varjämte för åtnjutande av restitution uppställts åtskilliga
villkor, såsom angående skyldighet för den restitutionsberättigade att anordna
kontroll över bensintillförseln och uppsikt över all den verksamhet, vid vilken
bensin komme till användning, att hålla särskild bokföring över bensinen
och dess användning med rätt för tullverket att granska sagda bokföring,
att för den händelse rektiflering (omdestillering) av bensinen skulle äga rum,
vidtaga erforderliga åtgärder för utrönande av den bensinkvantitet, som vid
rektifieringen avskildes eller genom avdunstning ginge förlustig, m. m.
De enskilda järnvägarna hava — till ett antal av omkring 75 — under år
1926 förbrukat en sammanlagd myckenhet bensin av 500,017 liter för framdrivande
av motorvagnar och -dressiner, för vilken myckenhet skatt utgått
med omkring 25,000 kronor. Statens järnvägar har under samma år och
för samma ändamål förbrukat omkring 275,000 liter, varemot svarar en
skatt av 13,750 kronor.
Enligt av lantbruksstyrelsen verkställd utredning torde den myckenhet
bensin, som under år 1926 använts för drift av motorbåtar i och för yrkesmässigt
utövande av fiske, kunna beräknas till 700,000 liter, varå belöper
en skatt av 35,000 kronor. Årsförbrukningen av bensin per fiskebåt växlar
mellan 100 och 1,000 liter. En exemplifiering härav, såvitt angår kusttrakter
och sjön Mälaren, framgår av följande sammanställning:
Antal
Liter bensin
båtar
per båt och år
Stockholms
län...............
............. 190
800-1,000
Östergötlands
» ...............
............ 73
600
Västerbottens
» ...............
............ 174
400
Norrbottens
» ...............
............. 228
500
Mälaren
............. 142
200—750.
Aktiebolaget Aerotransport har under år 1926 för flygning förbrukat
321,208 liter bensin, inköpta vid inhemska flygstationer, för vilken kvantitet
erlagts i skatt 16,060 kronor. Flygvapnet har under samma år och för
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173. 37
samma ändamål använt omkring 500,000 liter, varemot svarar en skatt av
25,000 kronor.
Med ledning av de större bensinimportörernas försäljningsstatistik har
vidare beräknats förbrukning av bensin under år 1926 för motorbåtsdrift i
allmänhet; och torde denna — med avdrag av den för fisket angivna —
kunna beräknas till 8 å 9,000,000 liter. — Vad slutligen angår bensin till
fasta motorer för hantverk eller industriellt ändamål torde förbrukningen
därav — da bensindrivna sådana motorer endast undantagsvis torde förekomma
— utgöra en fullständig obetydlighet.
I en inom finansdepartementet upprättad promemoria i ämnet har —
under erinran att frågan om restitution av skatt för bensin i stort sett
torde kunna sägas vara av ringa praktisk-ekonömisk betydelse — framhållits,
huruvida icke med hänsyn härtill och i övrigt till de olägenheter, som
städse vore förbundna med varje restitution, skäl förelåge fastmera för ett
borttagande än för en utvidgning av restitutionsrätten. Därest emellertid
icke detta lämpligen läte sig göra och då det torde vara praktiskt taget
omöjligt att utfinna en tillfredsställande anordning, varigenom fiskarbefolkningen
skulle kunna komma i åtnjutande av ifrågavarande förmån, har i
promemorian framförts förslag att låta avskilja en viss del av de utav
bensinskatten härrörande intäkterna från övriga för gatu- och väghållningen
avsedda medel samt att ställa dem till Kungl. Maj:ts förfogande att användas för
ändamål, som stode de restitutiönsberättigades intressen nära. Såsom restitutionsberättigad
i denna mening hava ansetts böra räknas hantverk och industri,
enskild järnvägsdrift och luftfart samt fiske. Härvid har sålunda bortsetts
bland annat från motorbåtsdrift för annat ändamål än fiske under hänvisning
till ifrågavarande trafiks övervägande nöjes- eller lyxkaraktär.
Storleken av den andel, som på detta sätt skulle avskiljas från automobilskattemedlen,
har med ledning av det gångna årets bensinförbrukning
hos ifrågavarande kategorier, cirka 4,000,000 liter, beräknats till omkring
200,000 kronor, motsvarande två procent av för samma år influtna
bensinskattemedel, 10,000,000 kronor. Denna kvotdel har synts kunna fastställas,
möjligen med en begränsning uppåt av andelen till högst 250,000
kronor. I fråga om fördelningen har den större anparten ansetts böra tillgodokomma
hantverket och industrien samt lämpligen disponeras efter enahanda
grunder som gälla beträffande manufakturförlagslånefondens räntemedel,
därvid om möjligt ett främjande av den speciella industri, varom
det närmast vore fråga, i främsta rummet borde komma i åtanke; återstoden
har synts böra fördelas ungefär lika mellan järnvägsdrift, lufttrafik och fiske.
Yttranden över de i promemorian framförda synpunkterna hava infordrats
från generaltullstyrelsen, kommerskollegium, Iantbruksstyrelsen, riksräkenskapsverket,
statskontoret samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Inom finansdepartementet
upprättad
promemoria.
Avgivna yttranden.
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
Generaltullstyrelsen erinrar, hurusom styrelsen tidigare i annat sammanhang
haft anledning yttra sig rörande hithörande spörsmål och därvid framhållit,
hurusom de olika slag av restitutionsmedgivanden, som tid efter
annan kommit till stånd, icke kunnat undgå att, på grund av de med berörda
medgivanden förknippade omständliga kontrollåtgärderna, tillföra såväl
tullverkets lokalförvaltning som vederbörande avdelning inom generaltullstyrelsen
betydande arbetsmängd, vilket i sin mån övat inflytande på verkets
behov av arbetskrafter. Särskilt i nuvarande tid, då kravet på förenklingar
och besparingar inom förvaltningen framträdde med synnerlig styrka, vore
det angeläget, att de anordningar av nu ifrågavarande slag, som ur handelns
och industriens synpunkt ansåges påkallade, icke bleve för förvaltningsarbetet
mera betungande, än som av förhållandena oundgängligen betingades.
Från de synpunkter, som i detta uttalande framförts och vilka ej minst
ägde tillämpning å det år 1924 införda förfarandet beträffande restitution
av bensinskatt, kunde det ej vara annat än önskvärt, uti nämnda restitutionsförfarande
utbyttes mot en förenklad anordning, såsom i promemorian avsåges.
Kommerskollegium — som införskaffat yttranden från Sveriges industriförbund,
Sveriges kemiska industrikontor, svenska järn vägsföreningen, ingenjörsvetenskapsakademien
och Stockholms handelskammare anser sig icke
kunna undgå att finna i yttrandena anförda betänkligheter och invändningar
mot den föreslagna kollektiva restitutionsmetoden förtjäna synnerligt beaktande.
Detta gällde främst de fall, där bensinförbrukningen för visst
angivet »annat tekniskt ändamål än motordrift» kunde utan större svårighet
fastställas och kontrolleras, såsom händelsen vore i fråga om användning
för industriellt bruk, järnvägsdrift eller luftfart. Rätten till skatterestitution
för åtskilliga därav berörda industriföretag måste liksom för vissa järnvägar
och lufttrafikföretag anses vara av ganska stor ekonomisk betydelse. Ett
borttagande av denna förmån, där den redan beviljats, eller ett förvägrande
av densamma i sådana fall, där vägande skäl kunnat anföras för ett beviljande,
skulle också säkerligen av de därav berörda uppfattas såsom en orättvisa.
Användandet av de genom en dylik särbeskattning uttagna medlen
till vissa ändamål av mera allmänt intresse för industrien o. s. v. skulle i
sådant hänseende anses innebära en synnerligen otillräcklig kompensation.
Och detta så mycket mer, som det i många fall måste anses tvivel underkastat,
huruvida de genom särbeskattningen uttagna medlens användning över
huvud taget kunde bliva av direkt gagn för respektive industrier. Användningen
exempelvis av bensinskattemedel, uttagna från fettextraktionsindustrien,
för gynnande av hantverket, konstindustrien eller standardiseringssträvandena
inom maskinindustrien o. s. v., skulle sålunda säkerligen komma
att anses såsom en synnerligen minimal ersättning för en förlorad restitutionsförmån.
Vad åter anginge det yrkesmässigt bedrivna fisket, torde användningen
av bensindrivna motorbåtar vid detsamma, såsom tidigare av
kollegium framhållits, vara ganska begränsad, och möjligheterna för en
effektiv kontroll av denna förbrukning praktiskt taget uteslutna. Emellertid
förelåge ju otvivelaktigt även i detta fall starka billighetsskal för beviljande
under någon form av skatterestitution. Kollegium hade intet att erinra
mot att restitutionsbeloppet i detta fall beräknades approximativt på den
uppskattade totala förbrukningen och ställdes till Kungl. Maj:ts eller lantbruksstyrelsens
förfogande för vidtagande av åtgärder, ägnade att gagna
fisket i allmänhet, varvid särskilt insjöfisket, där bensindrivna motorbåtar
huvudsakligen torde förekomma, borde ihågkommas. I anslutning härtill
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
39
förordade kommerskollegium restitutionens utsträckande till att avse jämväl''
järnvägsdrift och luftfart samt en kollektiv restitutionsrätt för fisket.
Lantbruksstyrelsen håller före, att även om vissa svårigheter skulle uppstå
vid ett restitutionsförfarande beträffande fisket, dessa dock icke skulle
bliva större än vid industrirestitutionen. Det torde nämligen kunna förutsättas,
att landsfiskal, tulltjänsteman, kommunalfullmäktigesordförande eller
annan förtroendeman inom en ort kände till fiskarena så väl, att han med
ledning av det sätt, varpå vederbörande bedreve fiske, av storleken utav den
använda motorn m. m. vore i stånd att utfärda vederhäftigt intyg därom,
att en viss fiskare inom orten under viss tid använt viss kvantitet bensin.
Härvid kunde visserligen svårighet uppstå t. ex. i de fall, då en fiskare även
verkställde transport av fisk med automobil, men även här torde det ingalunda
vara omöjligt att intyga den minimikvantitet, som använts för fiske.
Givetvis kunde vid ett dylikt förfarande bensinkvantiteten icke exakt angivas,
men detta syntes ej heller vara nödvändigt. Med dylika intyg till
underlag torde proceduren icke möta större svårigheter. En viss olägenhet
vid restitutionsförfarandet koinme att uppstå därigenom, att varje fiskare
förbrukade relativt små kvantiteter bensin och att restitutionssökandenas
antal komme att bliva avsevärt. Skulle emellertid tanken på restitutionsförfarandet
beträffande ifrågavarande skatt komma att övergivas, ville lantbruksstyrelsen
ansluta sig till den i promemorian angivna utvägen, att de
bensinskattemedel, som beräknades belöpa på den för fiske använda bensinen,
skulle på lämpligt sätt användas för tillgodoseende av fiskerinäringens behov.
Ett sådant förfarande skulle endast komma att innebära det analoga förhållandet,
att liksom den av automobil trafiken influtna bensinskatten komme
denna trafik till godo, så skulle den från fisket inkomna bensinskatten användas
till gagn för fisket och, där så kunde ske, i främsta rummet för
underlättande av den för fisket erforderliga motorbåtstrafiken. Såsom exempel
på lämplig användning av ifrågavarande skattemedel ville styrelsen
nämna förbättring av smärre hamnar eller bryggor, anläggning av fiskefyrar,
fiskodling, särskilt i insjöar etc. Givetvis kunde man på detta sätt
icke åvägabringa sådan rättvisa, att varje fiskare, som erlagt bensinskatt,
alltid skulle få motsvarande nytta. Men vid medlens användning på nu
antytt sätt torde böra tillses, att åtgärder av ifrågavarande slag i ett område
komme att i görligaste mån stå i riktig proportion till den bensinskatt,
som kunde beräknas hava influtit från området. Åtgärderna torde vidare
komma att få en i viss mån ambulatorisk karaktär så till vida, som medlen
olika år komme att användas inom olika delar av landet. Emot det nu
ifrågasatta förfarandet torde möjligen kunna resas invändningar ur rent
principiell synpunkt. Det kunde nämligen sägas vara oegentligt, att endast
de fiskare, som förbrukade bensin, skulle bidraga till åtgärder av nämnt
slag. Härtill genmältes, att om restitution ej kunde komma till stånd, ett
dylikt förfarande i varje fall vore ägnat att skapa större rättvisa än det
nuvarande tillståndet.
Riksräkenskapsverket finner sig icke kunna tillstyrka det i promemorian
ifrågasatta restitutionsförfarandet med hänsyn till vissa svårigheter ur budgetsynpunkt,
vartill komme att understöden endast sällan torde komma de
i verkligheten restitutionsbehövande till godo. Ej heller anser riksräkenskapsverket
en utsträckning av den direkta restitutionen till alla de bensin-*
förbrukare, vilka ej använde bensinen för drift av motorfordon, med hänsyn
till de invecklade kontrollanordningarna kunna komma i fråga. Visserligen
syntes en utvidgning av restitutionsförfarandet kunna utan alltför
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
Departements
chefen.
störa svårigheter ske till järnvägar och luftfart. Den näringsgren, vilken
måhända främst torde vara i behov av restitution, eller fisket, syntes dock av
praktiska skäl icke kunna komma i åtnjutande av restitution. Under sådana
förhållanden anser riksräkenskapsverket det vara att föredraga, att — på
sätt i promemorian antytts — helt borttaga rätten till restitution av bensinskatt,
särskilt som de belopp, som genom restitutionen återställdes, knappast
syntes kunna vara av större betydelse för de olika förbrukarna var för sig.
Statskontoret, som icke anser sig kunna bedöma, huruvida och i vilken
grad restitutionen kan vara av vikt för enstaka företags ekonomi, finner,
därest icke omständigheter av dylik art skulle lägga hinder i vägen,
ett avskaffande av restitutionsrätten vara att förorda. Däremot synes det
statskontoret knappast föreligga tillräcklig anledning att av ifrågavarande
skattemedel fondera viss del till understödjande av vissa näringar, särskilt
som därigenom likväl icke skulle uppnås någon individuell rättvisa; och i
den mån understödjande åtgärder från statens sida ansåges påkallade, borde
anslag anvisas å riksstaten eller förefintliga fonder anlitas.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordar på anförda skäl ett vidgat
restitutionsförfarande under enkla former.
Emot de av näringslivets målsmän anförda skälen för ett fortsatt bibehållande
av gällande förmån av skatterestitution för bensin anser jag
mig icke kunna tillstyrka, att nämnda förmån nu avskaffas. Ej heller
finner jag det möjligt att i princip avvisa de krav på rätt till restitution,
som framställts från de enskilda järnvägarnas, fiskerinäringens och
luftfartens sida. En restitution till järnvägarna likaväl som till luftfartens
utövare lärer icke möta större svårigheter. Däremot synes ett
godtagbart uppslag till lösande av frågan om restitution direkt till fiskarbefolkningen
ännu icke hava framkommit. En kollektiv restitution till
fisket torde emellertid kunna ifrågakomma och vara ägnad att rätt väl
tillgodose fiskarnas gemensamma intressen. Jag förordar alltså, att gällande
restitutionsförmån utsträckes till att avse jämväl järnvägsdrift och luftfart
samt i princip fisket, därvid jag förutsätter, att Kungl. Maj:t skall äga
föreskriva, att där ur kontrollsynpunkt eller eljest på grund av särskilda
omständigheter hinder skulle möta mot restitution i vanlig ordning, ett
kollektivt restitutionsförfarande på sätt i promemorian antytts må komma
till användning.
, Det egentliga restitutionsförfarandet synes mig emellertid kunna och
höra i olika avseenden förenklas. Förhandstillstånd av Kungl. Maj:t lärer
Sålunda icke vidare vara erforderligt. Till undvikande av alltför omständliga
kontrollåtgärder kan det möjligen visa sig lämpligt att lämna restitution
för en något minskad kvantitet eller med ett något reducerat
skattebelopp. Måhända kan ock en viss medverkan från näringssammanslutningars
sida vara önskvärd och jämväl påräknas. I fråga om restitutionsförfarandets
ordnande synes det mig lämpligast, att det överlämnas
åt Kungl. Maj:t att därom utfärda föreskrifter.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
41
Departementschefen uppläser härefter upprättade förslag till
l:o) förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt,
2:o) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922
(nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar, och
3:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 23 maj
1924 (nr 126) om särskild skatt å bensin och motorsprit,
samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga
samma förslag ävensom, med ändring i Kungl. Maj:ts i 1927 års statsverksproposition
framlagda förslag angående upptagande i riksstaten för
budgetåret 1927—1928 av inkomsttiteln automobilskattemedel, i nämnda
riksstat uppföra samma inkomsttitel sålunda:
Automobilskattemedel, bevillning....................................... kronor 28,250,000.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla och förordnar, att proposition av den
lydelse, bilagan litt. vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Departe
mentschefens
hemställan.
Ur protokollet:
E. Regnér.
42
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
Autoniobilbeståndets vikt
-
1
2
8
1 4
5
6
7
8
9
P
e r
S 0 R
vagn
a r
P
e r
son
Antal
vagnar
Nuvarande
skatt
Antal
vagnar
Föreslagen
skatt
Antal
vagnar
Nuvarande
skatt
Skattevikt
inom
vikt-
Tjänstevikt
inom
vikt-
Skattevikt
inom
vikt-
grup-
pen
per
vagn
Summa
grup-
pen
per
vagn
Summa
grup-
pen
per
vagn
Summa
kg-
st.
kr.
kr.
kg.
st.
kr.
kr.
kg-
st.
kr.
kr.
1— 700
3,151
8- 56
167,496
701— 800 25,657
64
1,642,048
101— 800
1,614
75
121,050
—
—
—
—
801— 900
13,318
72
958,896
801— 900
20,584
75
1,543,800
701— 900
7
64-72
488
901-1,000
5,116
80
409,280
901—1,000
14,421
75
1,081,575
901—1,000
21
80
1,680
1,001—1,100
3,394
88
298,672
1,001—1,100
7,818
80
625,440
1,001—1,100
51
88
4,488
1,101—1,200
6,261
96
601,056
1,101—1,200
3,511
90
315,990
1,101—1,200
68
96
6,528
1,201—1,300
3,489
104
362,856
1,201—1,300
4,497
100
449,700
1,201—1,300
68
104
7,072
1,301—1,400
2,627
112
294,224
1,301—1,400
5,607
110
616,770
1,301—1,400
103
112
11,536
1,401—1,500
2,065
120
247,800
1,401 — 1,500
2,974
120
356,880
1,401-1,500
148
120
17,760
1,501—1,600
1,997
128
255,616
1,501—1,600
2,131
130
277,030
1,501—1,600
120
128
15,360
1,601—1,700
1,556
136
211,616
1,601—1,700
1,900
140
266,000
1,601—1,700
90
136
12,240
1,701—1,800
796
144
114,624
1,701—1,800
2,011
150
301.650
1,701—1,800
OO
144
7,920
1,801—1,900
407
152
61,864
1,801—1,900
1,348
160
215.680
1,801—1,900
58
152
8,816
1,901—2,000
338
160
54,080
1,901—2,000
801
170
136,170
1,901—2,000
66
160
10,560
2,001—2,100
135
168
22,680
2,001—2,100
496
180
89,280
2,001—2,100
53
168
8,904
2,101—2,200
78
176
13,728
2,101—2,200
312
190
59,280
2,101—2,200
80
176
14,080
1 2,201 -2,300
32
184
5,888
2,201—2,300
209
200
41,800
2,201—2,300
58
184
10,672
2,301-2,400
15
192
2,880
2,301—2,400
111
210
23,310
2,301—2,400
83
192
15,936
2,401—2,500
15
200
3,000
2,401—2,500
58
220
12,760
2,401—2,500
58
200
11,600
2,501—2,600
7
208
1,456
2,501—2,600
31
230
7,130
2,501—2,600
47
208
9,776
2,601—2,700
11
240
2,640
2,601—2,700
47
216
10,152
2,701—2,800
6
250
1,500
2,701—2,800
64
224
14,336
2,801—2,900
2
260
520
2,801—2,900
30
232
6,960
2,901—3,000
—
270
—
2,901—3,000
41
240
9,840
3,001—3,100
1
280
280
3,001—3,100
36
248
8,928
3,101—3,200
30
256
7,680
3,201—3,300
15
264
3,960
3,301—3,400
28
272
7,616
3,401—3,500
12
280
3,360
3.501—3,600
20
288
5,760
3,601—3,700
19
296
5,624
3,701—3,800
5
304
1,520
3,801—3,900
2
312
624
3,901—4,000
5
320
1,600
4,001—4,100
4
328
1,312
4,101—4,200
5
336
1,680
4,080
4,201-4,800
11
344-
384
Summa| 70,464
5,729,760
70,454
6,546,235
| 1,608
270,448
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
43
gruppering den 1 januari 1927.
Bilaga 1.
I 10
ii 1
12
i* !
14 ]
ir> ||
IG
17 |
is
o m n i h
u s
a r
L a
s t v
agna
r
Antal
vagnar
Föreslagen
skatt
Antal
vagnar
Nuvarande
skatt
Antal
vagnar
Föreslagen
skatt
Tjänstevikt
kg.
inom
vikt-
grup-
pell
st. j
per
vagn
kr.
Summa
kr.
Skattevikt
k?-
inom
vikt-
grup-
pen
st. {
per !
vagn j
kr. |
|
Summa
kr.
Tjänstevikt
kg-
inom
vikt-
grup-
pen
st. 1
per
vagn
kr.
Summa j
kr. |
301— 70ol
298
32-56
16,040
_
_
_
_
701— 800!
1,831
64
117,184
501— 800
147
75
11,025
_
_
_
_
801— 900!
1,175
72
84,600
801— 900
1,301
75
97,575
_
_
_
—
901—1,000
5.459
80
436,720
901—1,000
1,005
75
75,375
801—1,100
11
75-80
865
1,001—1,100
4,278
88
376,464
1,001—1,100
2,284
80
182,720
1,101—1,200
25
90
2,250
1,101—1,200
2,578
96
247,488
1,101—1,200
4,967
90
447,030
1,201—1,300
54
100
5,400
1,201—1,300
1,583
104
164,632
1,201-1,300
3,713
100
371,300
1,301—1,400
73
110
8,030
1,301—1,400
673
112
75,376
1,301—1,400
2,413
110
265,430
1,401—1,500
77
120
9,240
1,401—1,500
595
120
71,400
1,401—1,500
1,366
120
163,920
1,501—1,600
110
130
14,300
1,501 — 1,600
408
128
52,224
1,501—1,600
697
130
90,610
1,601—1,700
151
140
21,140
1,601—1,700
442
136
60,112
1,601-1,700
512
140
71,680
1,701 — 1,800
107
150
16,050
1,701 — 1,800
391
144
56,304
1,701—1,800
401
150
60,150
1,801—1,900
74
160
11,840
1,801—1,900
332
152
50,464
1,801—1,900
380
160
60,800
1,901—2,000
65
170
11,050
1,901—2,000
256
160
40,960
1,901—2,000
381
170
64,770
2,001—2,100
54
180
9,720
2,001—2,100
199
168
33,432
2,001—2,100
353
180
63,540
2,101—2,200
47
190
8,930
2,101—2,200
164
176
28,864
2,101—2,200
274
190
52,060
2,201—2,300
60
200
12,000
2,201—2,300
136
184
25,024
2,201—2,300
223
200
44,600
2,301—2,400
79
210
16,590
2,301—2,400
156
192
29,952
2,301—2,400
16)
210
33,810
2,401—2,500
57
220
12,540
2,401—2,500
183
200
36,60(
2,401—2,500
170
220
37,400
2,501—2,600
72
230
16,560
2,501—2,600
152
208
31,616
2,501—2,600
129
230
29,670
2,601—2,700
66
240
15,840
2,601—2,700
174
216
37,584
2,601—2,700
165
240
[39,600
2,701—2,800
49
250
12,250
2,701-2,800
128
224
28,672
2,701—2,800
144
250
36,000
2,801—2,900
41
260
10,660
2,801—2,900
101
232
23,432
2,801-2,900
169
260
43,940
2,901—3,000
41
270
11,07(
2,901—3,000
116
240
27 840
2,901—3,000
151
270
40,770
3,001—3,100
47
280
13,160
3,001—3,100
128
248
31,744
3,001—3,100
109
280
30,520
3,101—3,200
43
290
12,470
3,101—3,200
104
256
26,624
3,101—3,200
109
290
31,610
3,201—3,300
37
300
ll,10f
3,201—3,300
90
264
23,760
3,201—3,300
110
300
33,000
3,301—3,400
32
310
9,920
3,301—3,400
90
272
24,480
3,301—3,400
138
310
42,780
3,401—3,500
19
320
6,080
3,401—3.500
70
280
19,600
3,401—3,500
101
320
32,320
3,501—3,600
17
330
5,610
3,501—3,600
68
288
19,584
3,501—3,600
83
330
27,390
3,601—3,700
23
340
7,82C
3,601—3,700
63
296
18,648
3,601—3,700
75
340
25,500
3,701—3,800
19
350
6,650
3,701—3,800
68
304
20,672
3,701—3,800
68
350
23,800
3,801—3,900
13
360
4,68C
3,801-3,900
63
312
19,656
3,801—3,900
56
360
20,160
3,901—4,000
17
370
6,29C
3,901—4,000
50
320
16,000
3,901—4,000
49
370
18,130
4,001—4,100
5
380
1,900
4,001—4,100
44
328
14,432
4,001—4,100
89
380
33,820
4,101—4,200
4
390
1,560
4,101—4,200
4c
336
15,120
4,101—4,200
71
390
27,690
4,201—5,000
It
400-
470
8,38t
4,201—6,700
175
344
536
64,912
4,201—7,600
299 400- | 730
134,540
! 1,608
| 321,945
22,863
2,468,216
22,863
12,865,035
44
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
Den totala skattebelastningen
Vikt
K
ing1
Bensin
för-
Årlig skatt under antagen
För-
sälj-
nings*
pris
kr.
Bilskatt
Bingskatt
M ä r k e
Skatte
kg-
Tjänste
kg.
Dimension
tum
Vikt
per
stycke
kg.
Pris
per
stycke
kr.
bruk- | ning
per mil
liter
Nu
kr.
Före- si agen
ökning
kr.
Nu
kr.
Före-
slagen
ökning
kr.
Ford, Tudor- ........
3,200
885
1,050
29 x 4.4 0
7
66.—
i
72.-
8-
10.50
1.75
Chevrolet ...............
4,300
960
1,125
29 x 4.40
7
66.-
i
80.-
10.—
10.50
1.7 B
Citroen ..................
4,950
1,150
1,280
730 x 130
10
89.50
0.8
96.-
4.—
15.—
2. SO
! Essex.....................
5,250
1,136
1,285
30 X 4.76
8.2
83.—
i.i
96.—
4.—
12.80
2. ÖB
Chrysler, modell I ...
5,300
1,215
1,390
29 X 4.76
8
79.—
i
104.—
6.-
12.—
2.—
] Fiat, modell 509......
5,900
900
1,085
715 x 115
7
64.50
0.9
72.—
8.-
10.50
1 1.7 B
Dodge....................
6,400
1,290
1,445
31 X 5.26
10
100.—
1
104.—
16.—
15.—
2. BO
(Överland, pris 6,050,
Oakland, pris 6,900)
Buick, Standard six...
7,780
1,430
1,630
31 X 5.25
10
100.-
1.5
120.—
20.-
15.—
2. BO
Hupmobile ............
7,800
1,270
1,425
30 X 5.26
9
97.—
1.4
104.—
16.-
13.50
2.X B
(Willys Knight, modell
70, pris 7,900)
Chrysler, modell G.
! Standard...............
8,750
1,380
1,575
30 x 5.7 7
11
120.50
1.4
112.—
18.-
16.50
2.7 B
[ Hudson.................
11,000
1,650
1,875
33 x 6
12
127.50
1.5
136.—
24.-
18.—
3.—
j (Nash, Advanced, pris
11,100)
Buick, Master six ...
11,525
1,855
2,075
33 x 6
12
127.50
1.7
152.—
28-
18—
3.—
(Lancia-Lambda, pris
12,200,
Willys Knight, modell
66, pris 12,400)
j Cadillac, Imp. .........
i
17,200
1,900
2,135
33 X 6.75
15.5
160.50
2
152.—
28-
23.25
3.88
Lincoln, Standard ...
22,200
2,212
2,450
33 x 6.7 5
15.5
160.50
2
184.-
36.-
23.25
3.88
Packard, modell 8...
26,000
2,060
2,350
38 x 6.75
15.5
160.50
2
168.—
42 —
23.26
3.88
Rolls Royce, Sedan-
Limousine ............
51,000
2,600
2,975
33 x 5
16
164.50
2.2
208.-
62.-
24—
4.—
Rings slitstyrka: 4,000 mils körning.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
45
Bilaga 2.
å täckta personautomobiler.
körning
av 1,000 mil per år
Sammanlagd
Årlig skatt under antagen körning av 3,000 mil per år
Sammanlagd
skatt per mil
Bensinskatt
Summa skatt
skatt per mil
Bilskatt
Ringskatt
Bensinskatt
Summa skatt
Nu
Före-
slagen
Nu
Före-
slagen
Nu
Före-
slagen
Nu
Före-
slagen
Nu
Före-
slagen
Nu
Före-
slagen
Nu
Före-
slagen
Nu
Före-
slagen
kr.
ökning
kr.
kr.
ökning
kr.
öre
ökning
öre
kr.
ökning
kr.
kr.
ökning
kr.
kr.
ökning
kr.
kr.
ökning
kr.
öre
ökning
öre
50.—
10 —
132.50
19.75
13.3
2.0
72.—
8—
31.50
5.28
150.—
30—
253.50
43.25
8.5
1.4
50.—
10.-
140.50
21.7 s
14.1
2.s
80.—
10—
31.00
5.36
150.-
30—
261.50
45.25
8.7
1.5
40.-
8—
161.—
14.60
15.1
1.5
96.—
4—
45.—
7.60
120.—
24—
261 —
35.50
8.7
1.2
55.—
11.—
163.8 0
17.06
16.3
1.7
96.—
4—
36.90
6.15
165.—
33—
297.90
43.18
9.9
1.4
50.—
10—
166.—
18—
16.0
1.8
104.—
6—
36.—
6—
150.—
30—
290—
42—
9.7
1.4
45.—
9—
127.50
18.76
12.8
1.9
72.—
8—
SI.50
5.3 6
135.-
27—
238.50
40.25
8.0
1.3
50.—
10—
169.—
28.60
16.9
2.9
104.—
16—
45.—
7.5 0
150.-
30—
299—
53-so
lO.o
1.8
75.—
15—
210.-
37.60
21.0
3.s
120.—
20—
45.—
7.50
225.—
45—
.390—
72.50
13.0
2.4
70.—
14—
187.50
32.se
18.8
3.s
104.—
16—
40.60
6-75
210.—
42—
354.50
64.75
11.8
2.3
70.—
14—
198.0 0
34.76
19.0
3.5
112.—
18—
49.5 0
8-36
210.—
42—
371.60
68.25
12.4
2.3
75.-
15—
229.—
42—
22.9
4.2
136.—
24—
54.—
9—
925.—
45—
415—
78—
13.s
2.6
85.—
17—
255.—
48—
25.6
4.8
152.—
28—
54.—
9—
255.—
51—
461 —
88—
15.4
2.9
100.—
20—
275.2 5
51.88
27.5
5.s
152.—
28—
69.7 5
11.63
300—
60—
521.7 6
99.63
17.4
3.3
100.—
20—
307.2 5
59.88
30.7
6.o
184.—
36. -
69.7 5
11.63
300—
60—
553.7 5
107.63
18.5
3.6
100.—
20—
291.25
65.88
29.1
6.8
168.—
42—
69.7 5
11.63
300—
60—
537.75
113.63
17.9
3.8
Ilo.-
22.—
342.—
88—
34.2
8.8
208.—
62—
72-
12—
330—
66—
610—
140—
20.3
4.7;
46
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
Den totala skattebelastningen
Märke
Vi
kt
R
n g1
Bensin-
Årlig skatt under antagen
För-
för-
Bilskatt
Rmgskatt
Bälj-
nings-
pris
Skatte-
Tjänste-
Dimension
Vikt
per
stycke
Pris
per
stycke
bruk- ning
per mil
Nu
Före-
slagen
ökning
Nu
Före-
slagen
ökning
kr.
kg.
kg-
tum
kg.
kr.
liter
kr.
kr.
kr.
kr.
5,500
1,912
2,085
29 x 4.40
7
66
1.5
160.—
20.—
135.-
22. so
32 x 6
23
302
7,500
1,800
1,975
30 x 5
13
145.50
1.75
144.-
26.—
162.—
27.—
32 x 6
23
302
13,000
2,575
2,850
34 x 7
32
406
2
208.—
52.—
288.—
48.-
15,000
2,500
2,800
30 x 5
13
145.50
1.8
200.—
60.—
162:—
27.—
32 x 6
23
302
19,000
3,200
8,500
32 x 6
23
302
2.4
256.—
64.-
310.50
51-7 B
17,750
2,710
3,010
32 x 6
23
302
1.76
224.-
56.—
247.50
41.25
34 x 7
32
406
19,250
2,800
3,100
32 x 6
23
302
2
224.-
56.—
297.—
49.50
36 x 8
43
406
20,750
3,450
3,750
32 x 6
23
302
2.2
280.-
70.—
310.60
61.75
Ford, 14 (12) passagerare’.
...........
Chevrolet, 16 (14)
passagerare .......
Dodge, 19 passagerare
Tidaholm, 16—19 passagerare
. - •
» ,22 — 26 pas
sagerare. •
Scania-Vabis, 19 passagerare
»
, 23 pas-|
sagerare;
» , 26 pas-|
sagerar e
1 Rings slitstyrka: 2,000 mils körning.
Den totala skattebelast
-
Märke
I Försäljj
nings|
pris
Vikt
Skatte
-
Tjänste
-
kr.
kg.
Ford, 1 ton ............
2,750
1,025
Chevrolet, 1 — lV2ton
3,650
1.190
Dodge, 1 ton .........
6,500
1,400
» , 1 V8—2 ton
9,000
1,600
Tidaholm, 1 */»—2 ton
10,000
2,000
» , 2 Va—3 ton
12,900
2,300
G. M. C., 1 V2 ton ...
11,375
1,955
» , 2 ton ......
12,575
2,175
Scania Vabis, 2 ton..
13,750
2,050
» » , 3 ton ..
14,250
2,100
Pierce Arrow*, c:a 5 ton
32,500
5,200
kg.
1,275 {
1,475
1,550
1,875 |
2,175 |
2,600
2,210
2,525 |
2,200 |
2,350 |
5,600 ||
R
ing1
Bensin- för- bruk- ning
per mil
liter
Årlig skatt under
antagen
Dimension
tum
Bilskatt
Ringskai t
Vikt
per
stycke
kg.
Pris
per
stycke
kr.
Nu
kr.
Före-
slagen
ökning
kr.
Nu
kr.
Före-
slagen
ökning
kr.
29 x 4.40
7
66
\ 1.75
88.—
12 —
30.-
5.—
30 x 5
18
145.60
1
30 x 5
13
145.50
1.4
96.-
24.-
39.-
6.50
30 x 5
13
145.50
1.5
112.—
18.-
39.-
6.50
32 x 6
23
302
\ 1.6
128.—
32.—
82.50
13.75
34 x 7
32
406
/
30 x 5
13
145.50
) 1.8
160.—
30.-
54.—
9.—
32 x 6
28
302
1
32 x 6
23
302
2.4
184.—
46.-
103.5 0
17.2 B
32 x 6
23
302
1.75
160.—
40.-
69.—
11. BO
32 x 6
23
302
\a
176.—
82.50
13.75
34 x 7
32
406
i
32 x 6
23
302
) 1.6
168.—
22-
82.5 0
13.75
34 x 7
32
406
1
32 x 6
23
302
\ 1.9
168.—
42 —
99.-
16.50
36 x 8
43
514.50
86 X 6
85
520
\ 2.5
416.—
114.-
215.25
36.88
36 x 7
101
625
1
1 Rings slitstyrka: 2,000 mils körning.
2 Detta märke har med hänsyn till vagnens höga vikt icke ansetts böra medtagas vid belysande av
Kungl. Maj:ts proposition Nr 173.
47
å personomnibusar.
Bilaga 3.
körning
av 3,000 mil per år
Sammanlagd
Årlig skatt under antagen körning av 5,000 mil per år
Sammanlagd
skatt per mil
Bensinskatt
Summa skatt
skatt per mil
Bilskatt
Bingskatt
Bensinskatt
Summa
skatt
Nu
Före-
slagen
Nu
Före-
slagen
| Före- Nu [slagen
Nu
Före-
slagen
Nu
Före-
slagen
Na
Före-
slagen
Nu
Före-
slagen
Nu
Före-
slagen
kr.
ökning
kr.
kr.
ökning
kr.
j ökning
öre | öre
kr.
ökning
kr.
kr.
ökning
kr.
kr
ökning
kr.
kr.
ökning
kr.
öre
ökning
öre
225._
45—
520.—
87. bo
17.3
2.9
160.—
20—
225.—
37.50
375.—
75—
760.—
132.50
15.2
2.7
262.60
52. bo
568.6 0
105.bo
19.-
3.7,
144.—
26—
270.—
45—
437.5 0
87.bo
851.60
158. bo
17.—
3.2
300.—
60.-
796.—
160.—
26.5 j
5.3
208.—
52—
480.—
80—
500.-
100—
1,188.—
232—
23-s
4.6
270.—
54.-
632.—
131—
21.1
|
4.4
200.—
50—
270.-
45—
450.-
90—
920.—
185—
18.4
3.7
360.—
72.—
926.60
187. TB
30.»
6.3
256.—
64—
517.5 0
86.2 e
600.—
120—
1,373.60
270.26
27.6
5.4
262.60
52. bo
734.—
149.7 B
24.5
g,
o.—
224._
56—
412.50
68.75
437.5 0
87.50
1,074.—
212.26
21.5
4.2
300.—
60.-
821. —
165. bo
27.4
5.7,
224._
56—
495.—
82. bo
500.-
100—
1,219.-
238. bo
24.4
4.3
330.—
66. —
920.6 0
187.7.-,
30.7
6.3
280.—
70—
517.50
86.20
550.—
110—
1,347.50
266.25
27.—
5.3
ningen å lastvagnar.
körning
av 1,000 mil per år
Sammanlagd
Årlig skatt under antagen körning
av 1,500 mil per år
Sammanlagd
skatt per mil
Bensinskatt
Summa skatt
skatt per mil
Bilskatt
King
skatt
Bensinskatt
Summa skatt
Nu
Före-
slagen
Nu
Före-
slagen
Nu
Före-
slagen
Nu
Före-
slagen
Nu
Före-
slagen
Nu
Före-
slagen
Nu
Före-
slagen
Nu
Före-
slagen
kr.
ökning
kr.
kr.
ökning
kr.
öre
ökning
öre
kr.
ökning
kr.
kr.
ökning
kr. "
kr.
ökning
kr.
kr.
ökning
kr.
öre
ökning
öre
87.5 0
17.BO
205.5 o
34.bo
20. o
3.5
88.—
12—
45.—
7.50
131.25
26.25
264.2 5
45.75
17.6
3.1
70.—
14—
205.—
44. so
20.5
4.5
96.—
24—
58.50
9.75
105.—
21—
259.50
54.76
17.8
3.7
75.—
15—
226. -
39.70
22.0
4.o
112.—
18—
58.50
9.77,
112.50
22.50
283.—
60.25
18.9
3.4
75.—
15—
285.50
60.77
28. o
6.i
128.—
32—
123.7 5
20.63
112.50
22.su
364.25
75.13
24.8
ö.o
90.—
18—
304.-
57—
30.4
5.7
160.—
30—
81.—
13.50
135.—
27—
376.—
70.50
25.1
4.7
''20-
24—
407.5 0
87.25
40. s
8.7
[84.—
46—
155.2 5
25.88
180.—
36—
519.25
107.88
34. c
7.2
87.50
17.7,0
316.50
69—
31.7
6.9
160.—
40—
103.50
17.26
131.25
26.25
394.76
83.60
26.3
5.6
100.—
20—
358.50
87.75
35.9
8.s
176.—
54—
123.7 5
20.63
150.—
30—
449.76
104.63
30. o
7.o
80.-
16—
330.5 o
51.75
33.1
5.2
168.—
22—
123.7 5
20.63
120.—
24—
411.76
66.63
27.5
4.4
95.—
19—
362.—
77.7,o
36.2
7.8
168.—
42—
148.50
24.77,
142.5 0
28.70
159.—
95.25
30.6
6.4
125.-
25—
756.25
174.ss
75.0
17.5
416.—
114—
122. b s
53.81
187.5 0
37.50
926.8 8
205.31
61.8
13.7
tabellens allmänna innehåll. Vagnen har lyra massiva ringar med slitstyrka 4,000 mils körning.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1927:333 Skrivelse till Konungen, angående beräkning av bevillningarna för budgetåret 1927—1928, m. m. s. 2 i texten
- BevU 1927:56 Bevillningsutskottets memorial Nr 56 s. 1 i texten
- Rskr. 1927:260 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 2 juni 1922 om automob s. 5 i texten
- BevU 1927:55 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt, m. m s. 1 i texten