Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsner dricka

1927-02-24 · 52 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:185, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsner dricka

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

1

Nr 185.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juli 1919 (nr

406) angående försäljning av pilsner dricka; given Stockholms

slott den 24 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa delar av

förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

1 samt.

158 höft. (Nr 185—186.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

Förslag

till

förordning om ändring i yissa delar av förordningen den 11 juli 1919

(nr 406) angående försäljning ay pilsnerdricka.

Härigenom förordnas, att 6 och 9 §§, 16—22 §§, 27 § 4 mom., 29 §, 32 §

2 mom. samt 35 och 36 §§ i förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning

av pilsnerdricka skola, 16 § 1 mom. i angiven del, hava den

ändrade lydelse nedan sägs ävensom att till förordningen skall såsom dess

37 § fogas ett stadgande av nedanstående avfattning:

6 $.

Rätt till partihandel med pilsnerdricka tillkommer allenast tillverkare

samt den, som enligt 8 § erhållit tillstånd till försäljning till avhämtning

av sådan vara och i sammanhang därmed eller eljest av Konungens befallningshavande

erhållit rätt jämväl till partihandel.

9 $.

1. Tillverkare av pilsnerdricka ävensom annan, som är berättigad att

idka partihandel med pilsnerdricka, vare berättigad att, den förre från

tillverkningsstället, den senare från försäljningsstället, på rekvisition försända

sådan vara till köpare; dock må vid sådan försändning varan ej

avlämnas annat än inomhus till därstädes boende eller, för fortsatt försändning

till köparen, vid järnvägsstation, station för regelbunden automobiltrafik

eller å fartyg.

2. Den, som efter tillstånd enligt 8 § äger rätt att till avhämtning försälja

pilsnerdricka och hedriver denna försäljning i samband med handel

med födoämnen eller läskedrycker, må efter rekvisition försända pilsnerdricka

till å orten bosatt person.

3. Den, som är berättigad att till avhämtning försälja pilsnerdricka,

må vid försändning till kund av matportion på rekvisition försända till

densamma hörande pilsnerdricka; dock må vid sådan försändning pilsnerdricka

avlämnas endast inomhus.

4. Sker på landet försändning, som enligt 1 mom. ombesörjes av tillverkare

eller annan partihandlare med pilsnerdricka, skall vid försändningen

iakttagas följande.

Omlastning av vara må ske allenast i den mån sådant kräves för forslingens

ändamålsenliga handhavande.

Den, som forslar varan från tillverknings- eller försäljningsstället, skall

vara försedd med en av säljaren eller av honom bemyndigad person, vilken

icke innehar uppdrag att själv verkställa forsling av pilsnerdricka, under
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

3

skriven, vederbörligen dagtecknad förteckning, upptagande namnet å den,

som verkställer forslingen, samt, särskilt för varje köpare, den rekvirerade

myckenheten pilsnerdricka, köparens namn, det ställe, där varan skall

avlämnas, samt den dag, då avlämnandet skall äga rum. Närmare föreskrifter

angående förteckningen meddelas, där så erfordras, av kontrollstyrelsen.

Vara, som ej för fortsatt försändning till köparen avlämnas vid järnvägsstation,

vid station för regelbunden automobiltrafik eller å fartyg, må

ej avlämnas med mindre köparen eller någon, som tillhör hans familj eller

husfolk eller är anställd i hans tjänst, å förteckningen lämnar erkännande

om varans mottagande. Tecknar annan än köparen sådant erkännande skall

han angiva såväl eget som köparens namn. Avlämnas varan på sätt nyss

är sagt för fortsatt försändning till köparen, skall anteckning om avlämnandet

å förteckningen göras av den, som verkställt forslingen. Vid

varje tillfälle under forslingen skall den å forslingsredskapet befintliga

myckenheten pilsnerdricka överensstämma med summan av vad som enligt

den för försändningen upprättade förteckningen icke dessförinnan avlämnats.

Det åligger den, som verkställer forslingen, att på anfordran av allmän

åklagare, polisman, ledamot av nykterhetsnämnden eller av nämnden utsedd

person uppvisa förteckningen.

Efter forslingens slutförande skall den, som verkställt forslingen, så snart

ske kan avlämna förteckningen till säljaren; och vare säljaren pliktig att

förvara densamma under minst två år.

Medföres vid forsling, som i detta mom. sägs, pilsnerdricka för försäljning,

hänförlig till partihandel, skall vad förut i detta mom. stadgats äga

tillämpning jämväl å sådan vara; dock skall dylik vara avlämnas i köparens

försäljningslokal eller därtill hörande magasin. I köpareförteckning skola

särskilt angivas de poster, vilkas försäljning är att hänföra till partihandel.

5. Konungens befallningshavande äger på ansökning meddela tillverkare

rätt att annorstädes än å tillverkningsställe inrätta upplag av pilsnerdricka

och att från detsamma försända pilsnerdricka på rekvisition på

sätt i 1 och 4 mom. sägs. I fråga om sådan ansökning och dess behandling

skall vad i 8 § sägs äga motsvarande tillämpning. För upplag

skall finnas en av Konungens befallningshavande godkänd föreståndare,

som har att mottaga till upplaget inkommande rekvisitioner samt underskriva

förteckningar, som avses i 4 mom. Såsom föreståndare må icke

godkännas annan än den, som kan erhålla tillstånd till detaljhandel med

pilsnerdricka. Föreståndare för upplag må ej själv verkställa forsling av

pilsnerdricka.

16 §.

1. Avlider — — — dödsfallet.

Försättes den, som efter meddelat tillstånd utövar detaljhandel med

pilsnerdricka, i konkurs, må rörelsen för konkursboets räkning fortsättas,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

dock icke längre än till dess tre månader förflutit efter första borgenärssammanträdet

i konkursen.

2. I fall, varom i 1 mom. sägs, åligger det stärbhuset eller konkursboet,

om de vilja fortsätta rörelsen, att inom en månad efter dödsfallet

eller första borgenärssammanträdet i konkursen därom göra anmälan hos

Konungens befallningshavande med uppgift tillika å den person, som antagits

till föreståndare för försäljningen. Göres ej anmälan inom föreskriven

tid, eller prövas den till föreståndare antagne icke vara därtill

lämplig, anses försäljningsrätten hava upphört den dag, tiden för anmälningsskyldigheten

gick till ända eller beslut i frågan meddelades.

17

1. Pilsnerdricka må å försäljningsställe icke utlämnas till den, som ej

fyllt sexton år.

2. Pilsnerdricka må icke försäljas eller utlämnas till person, som synbarligen

är berörd av alkoholhaltiga drycker, ej heller må försäljning

eller utlämning av pilsnerdricka äga rum, där uppenbart är, att varan

helt eller delvis är avsedd att användas i berusningssyfte eller till olovlig

försäljning.

18 $.

1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg eller torg.

2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa och

luftiga, hava en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig storlek

samt hållas i ordentligt skick.

19 i

1. Utskänkningsrörelse, vartill tillstånd erhållits enligt 13 §, må ej utövas

annorstädes än i lokal eller å plats, som blivit för försäljningens

bedrivande godkänd vid besiktning, vilken hålles i stad av stadsfiskal

och på landet av kronobetjänt jämte två personer, utsedda, en av nykterhetsnämnden

i kommunen samt en i Stockholm av överståthållarämbetet,

i annan stad av magistraten och på landet av kommunalnämnden. Besiktningsmännen

skola, därest försäljningsställe godkännes, om besiktningen

utfärda bevis, vilket skall innehålla beskrivning å den besiktigade

lägenheten.

Innan bevis om besiktning utfärdats, må försäljning ej börjas.

Vad i detta mom. är stadgat gäller jämväl, då ny rättighet meddelas

att utövas i lägenhet, som förut varit använd som försäljningsställe.

Kostnad för besiktningen gäldas av tillståndshavare med belopp, som

bestämmes av Konungens befallningshavande.

2. Ombyte av försäljningsställe må ej ske, med mindre den myndighet,

som meddelat tillstånd till försäljningen, därtill giver sitt bifall

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

5

skolande dessförinnan tillfälle att yttra sig i ärendet lämnas samma

myndigheter, som blivit hörda över ansökningen till ifrågavarande försåt

jningsrättighet.

20 §.

1. Detaljhandel med pilsnerdricka må icke fortfara längre än till

klockan tio eftermiddagen.

2. Å sön- och helgdagar må utminutering av pilsnerdricka å landet

icke äga rum samt i stad bedrivas allenast till klockan tio förmiddagen.

Vad nu är stadgat gäller icke försändning till restauratör å fartyg eller

järnvägståg.

Under högmässogudstjänst vare all utskänkning av pilsnerdricka förbjuden.

3. Där omständigheterna anses föranleda behov av att tiden för försäljnings

avslutande bestämmes senare än till klockan tio eftermiddagen,

äger Konungens befallningshavande efter särskild framställning därom

förordna, över sådan framställning inhämte Konungens befallningshavande

utlåtande, i stad av stadsfullmäktige och på landet av kommunalstämma,

och må framställningen, om den därvid avstyrkes, icke bifallas.

Nödvändiggöra särskilda förhållanden inskränkningar med avseende å

försäljningstiden, må Konungens befallningshavande jämväl därom meddela

förordnande.

4. Vad i denna paragraf är stadgat avser icke utskänkning, varom förmäles

i 12 § b) eller c), ej heller utskänkningsrörelse, som idkas enligt

14 § a), b) eller e).

5. Vid tider, då detaljhandel med pilsnerdricka ej är tillåten, vare allt

utlämnande av sådan dryck från försäljnings- eller tillverkningsställe förbjudet.

Då utskänkning ej är medgiven, vare det förbjudet att låta pilsnerdricka

å utskänkningsställe förtäras.

21 i

Partihandlare med pilsnerdricka åligger att föra försäljningsbok, utvisande
a)

varje post pilsnerdricka, som utlämnats för försäljning för export;

b) den för varje dag för försäljning till avhämtning utlämnade myckenheten

;

c) den myckenhet, som under varje dag avlämnats i enlighet med 9 §

1 mom., med angivande särskilt av myckenhet, som avlämnats i enlighet

med varje enligt 9 § 4 mom. upprättad förteckning; samt

d) den för varje dag enligt 10 § levererade myckenheten.

Försäljningsbok samt förteckning, som avses i 9 § 4 mom., skola hållas

tillgängliga för Konungens befallningshavande, av kontrollstyrelsen förordnat

ombud samt allmän åklagare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

22 §.

1. Överlastad person får ej utdrivas från utskänkningsställe, där han

förtärt pilsnerdricka, eller lämnas utan vård.

2. I utskänkningslokal skall friskt dricksvatten ständigt tillhandahållas.

3. Å utskänkningsställe, där utskänkning av pilsnerdricka idkas utan

samband med utskänkning av rusdrycker, vare förbjudet att låta rusdrycker

eller ersättningsmedel därför förtäras. Ej heller må rusdrycker

förvaras å utskänkningsstället eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga

tillgång till desamma.

Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe förtära

rusdrycker eller ersättningsmedel därför.

27 $.

4. Förekomma oordningar med anledning av sådan försäljning av pilsnerdricka,

som utan särskilt tillstånd utövas av tillverkare, eller bedriver

tillverkare sin försäljning så, att nykterhetstillståndet å viss ort påtagligen

därigenom menligt påverkas, äger Konungens befallningshavande föreskriva

de ordningsregler för eller inskränkningar i försäljningen, som kunna finnas

erforderliga, eller ock för viss tid helt eller delvis förbjuda försäljningens

fortsättande. Beslut härom gånge genast i verkställighet utan hinder av

anförda besvär.

För Stockholms stad samt för varje län skall finnas ett i residensstaden

bosatt, av kontrollstyrelsen för viss tid förordnat ombud med uppgift att

i ärende, som avses i första stycket, hos Konungens befallningshavande

eller annan myndighet påkalla erforderliga åtgärder.

29 §.

Beträdes den, som handhar utminutering av pilsnerdricka, med olovlig

utskänkning, eller den, som handhar utskänkning, med olovlig utminutering,

eller idkar någon detaljhandel med pilsnerdricka å annat ställe, än

därtill uppgivet eller medgivet är,

eller åsidosätter någon, som enligt 9 § är berättigad att på rekvisition

försända pilsnerdricka till köpare eller för säljarens räkning ombesörjer

sådan försändning, de i samma paragraf meddelade föreskrifter,

eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd till försäljning

eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen,

eller bryter någon mot stadgande i 17 §>,

straffes som i 28 § 1 och 2 mom. sägs.

32 §.

2. Överträder någon det i 22 § 3 mom. andra stycket stadgade förbud,

straffes med böter från och med tio till och med etthundra kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

35 $.

Den, som i följd av stadgande i 21 § tagit del av partihandlares försäljningsbokföring,

vare förbjudet att, därest det ej kan anses påkallat av

tjänstens intresse, yppa partihandlares affärsförhållanden. Gör han detta

och framgår ej av omständigheterna, att han om affärsförhållandena erhållit

kännedom å tid, då han ej innehaft dylik befattning, straffes med

böter från och med femtio till och med ettusen kronor. Sker det för att

göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom till egen eller

annans fördel, må dömas till fängelse.

36 $.

Om husbondes ansvarighet för förseelse, som mot denna förordning

begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, om

böters förvandling och fördelning, om rätt att anställa åtal och verkställa

beslag, om övervakande i övrigt av förordningens efterlevnad, om

domstol, där överträdelser av densamma skola åtalas, samt om rättegångsförfarandet

i sådana mål skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse

vad i gällande förordning angående försäljning av rusdrycker stadgas.

37 §.

Vad enligt denna förordning tillhör stadsfullmäktiges handläggning tillkommer

i stad, där stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga; och skall

vad som tillhör kommunalstämmas handläggning tillkomma kommunalfullmäktige,

där sådana finnas.

Vad i denna förordning är stadgat i avseende å magistrat vare i stad,

där magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskilt tillsatta

styrelse; och skall vad enligt denna förordning tillhör magistrats handläggning

tillkomma poliskammare i stad, där sådan finnes.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

Biksdags
skrivelse
1925.

Motio
nerna.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 24 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thfrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför:

I skrivelse den 16 maj 1925, nr 196, har riksdagen, under åberopande

av bevillningsutskottets i ärendet avgivna betänkande, anhållit, att Kungl.

Maj:t ville föranstalta om utredning rörande sådan ändring av förordningen

angående försäljning av pilsnerdricka, att däri innefattade kontrollföreskrifter

fullständigas och förtydligas i syfte att förefintliga missförhållanden

på ifrågavarande område må kunna såvitt möjligt undanröjas,

samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde

föranleda.

Denna riksdagens skrivelse har jag att nu, sedan utredningen i ämnet

blivit verkställd, för Kungl. Maj:t anmäla.

I de motioner (1:58, II: 51), som föranledde ifrågavarande riksdagsskrivelse,

anfördes bland annat följande. De farhågor för folknykterheten,

som vid behandling av fråga om ny lagstiftning rörande försäljning

av pilsnerdricka på sin tid från nykterhetshåll uttalats, hade allt

mera bekräftats under de år, som gått, sedan nu gällande förordning

genom kompromiss mellan kamrarnas olika beslut antagits. Pilsnerdrickat

torde numera i stora delar av landet i hög grad vara orsaken till de oordningar,

som icke så sällan förekomme. Särskilt torde fylleriet bland ungdomen

i den lätta och i regel obegränsade och okontrollerbara tillgången

till pilsnerdricka ha sin källa. I 1905 års förordning rörande försäljning

av vin och Öl hade varit föreskrivet, att försändning av Öl finge vad anginge

tillverkare äga rum endast från tillverkningsstället och efter föregången

rekvisition, varjämte utköraren vid försäljningen skulle medföra

förteckning över till vilka personer, i vilken kvantitet och på vilken dag

varorna skulle levereras. Tack vare dessa förteckningar hade en viss

kontroll kunnat av vederbörande myndigheter utövas över försändningen.

Följden av att denna bestämmelse numera borttagits hade blivit, att kontrollen

över försäljningen av pilsnerdrickat så gott som omöjliggjorts;

försändningen hade snart sagt över allt å landsbygden blivit sådan kring
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

9

Kring, som vore å landet förbjuden. Gällande förordning kände ej till s. k.

»nederlag». Varan skulle försändas »från tillverkningsstället». Denna föreskrift

kringginges i otaliga fall så, att varan i större partier per bil eller

bantåg försändes till ett stationssamhälle eller annan talrikare befolkad plats.

Här upplades varan i av tillverkaren förhyrda lokaler. Ett på platsen

bosatt ombud toge emot rekvisitioner och hemsände varan från det sålunda

inrättade nederlaget. Dylikt förfarande ägde främst rum i kommuner,

där ansökan om rätt att försälja till avhämtning avstyrkts och alltså tillstånd

till försäljning av länsstyrelsen icke beviljats. De farhågor, som i

riksdagen uttalats, att de s. k. »rullande krogarna» skulle återuppstå, hade

sålunda i många fall besannats.

Bevillningsutskottet uttalade i sitt betänkande (nr 30), bland annat, följande.

Beträffande de av motionärerna uttalade synpunkterna och önskemålen

hade inom utskottet olika meningar gjort sig gällande. Det i motionerna

framställda kravet på revision av förordningen angående försäljning

av pilsnerdricka torde emellertid hava sin tyngdpunkt i vad det avsåge

tydligare kontrollföreskrifter. Utskottet ansåge sig böra begränsa sin hemställan

om utredning och framläggande av förslag till ändring i nämnda

förordning till att avse allenast sagda kontrollföreskrifter. Enligt utskottets

uppfattning borde de av motionärerna påpekade missförhållandena föranleda

en förnyad prövning av frågan, om icke en tillfredsställande kontroll skulle

kunna anordnas över försändningen av pilsnerdricka. I första rummet torde

böra undersökas, om icke en återgång till den tidigare bestämmelsen om

förteckning över rekvirenterna vid varje försändning skulle skänka större

möjligheter till kontroll. Det läte härvid tänka sig, att bestämmelsen om

förteckning å rekvirenterna bleve utformad på sådant sätt, att de anmärkningar,

som i nämnda avseende förut framställts, bleve undanröjda. Enligt

utskottets uppfattning borde därjämte tagas under övervägande lämpligheten

av att i förordningen närmare angiva, på vilka platser pilsnerdricka icke

finge avlämnas. Utskottet delade vidare motionärernas uppfattning om

behövligheten av effektivare kontroll över att pilsnerdricka icke utskänktes

och försåldes, där tillstånd därtill saknades.

I anledning av riksdagens skrivelse anbefallde Kungl. Maj:t den 29 maj

1925 kontrollstyrelsen att efter länsstyrelsernas och övriga vederbörandes

hörande avgiva utredning och förslag i ämnet.

Till fullgörande av det sålunda erhållna uppdraget hemställde kontrollstyrelsen

i skrivelse till länsstyrelserna, att de måtte dels undersöka, huruvida

och i vilken omfattning försändningen av pilsnerdricka på rekvisition

inom respektive län medfört ur ordnings- eller nykterhetssynpunkt menliga

verkningar, dels meddela, huruvida enligt deras mening utan ändring av

gällande lagbestämmelser några särskilda åtgärder kunde och borde vidtagas

i syfte att råda bot på de av försändningen av pilsnerdricka eventuellt för
-

Bevillnings
utskottet.

Uppdrag till

kontrollstyrelsen.

Av kontrollstyrelsen

infordrade

yttranden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

Utredning

angående

omfattningen

av förekommande

missförhållanden.

anledda missförhållanden, dels ock, därest de icke ansåge gällande lagstiftning

vara för detta ändamål tillräcklig, angiva de ändringar, som borde

vidtagas i densamma. Tillika anhöll kontrollstyrelsen, att länsstyrelserna,

därest de funne omständigheterna påkalla ändring av pilsnerdricksförsäljningsförordningen

även i andra avseenden, jämväl måtte angiva detta. Därjämte

bereddes sex inom riket verksamma sammanslutningar av nykterhetsnämnder

tillfälle att till kontrollstyrelsen inkomma med yttrande i ärendet.

Kontrollstyrelsen fogade vid remissen en inom styrelsen utarbetad promemoria,

i vilken, bland annat, angavs några åtgärder, vilka enligt styrelsens

mening kunde tänkas åstadkomma viss förbättring av de missförhållanden,

som föranlett riksdagens skrivelse. Dessa åtgärder sammanfattades under

sex olika punkter, nämligen 1) återinförande av köpareförteckningen, utbyggd

med krav på kvitto och vissa andra åtgärder, eventuellt skriftlig

rekvisition; 2) medgivande åt kontrollstyrelsen att granska tillverkares försäljningsbokföring;

3) stadgande, att utkörare Ange anställas allenast mot

fast lön, samt om ansvar för tillverkare för underordnades överträdelser,

eventuellt stadgande av krav på vissa kvalifikationer hos utkörare; 4) precisering

av de fall, i vilka försändning borde få äga rum, eventuellt så att

försändning skulle få ske endast till den som hade varaktig bostad; 5) reglering

av neder lagsrätten; 6) vidgande av det kommunala inflytandet.

Ur de av kontrollstyrelsen sålunda inhämtade yttrandena må här meddelas

följande:

Flertalet av länsstyrelserna — överståthållarämbetet samt länsstyrelserna

i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands,

Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län — meddelade, att några ur ordnings- eller

nykterhetssynpunkt menliga verkningar av försäljningen av pilsnerdricka

till försändning på rekvisition icke förekommit, eller att dessa olägenheter

enligt länsstyrelsernas mening varit av mindre omfattning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län meddelade, att menliga verkningar

av de nuvarande bestämmelserna om försändning av pilsnerdricka

på rekvisition i väsentlig grad icke förmärkts i städerna med undantag av

Mölndal och ej heller på landsbygden, om man undantoge stenhuggeridistrikten

på Stångenäs- och Sotenäshalvöarna samt i Kville härad, där

stenhuggerirörelse också bedreves.

Länsstyrelsen i Alvsborgs län: Av inhämtade yttranden framginge, att det

övervägande antalet hörda myndigheter icke ansåge, att försändningen av

pilsnerdricka på rekvisition inom deras respektive områden medfört ur ordningseller

nykterhetssynpunkt menliga verkningar, utan ansåge, att ändrade föreskrifter

för försäljningen av pilsnerdricka icke vore påkallade. Några myndigheter

konstaterade åter, att missförhållanden förekomme och tillrådde

åtgärder i föreslagen riktning.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Såvitt införskaffade uppgifter från

magistraterna i länet och stadsstyrelsen i Tidaholm samt landsfiskalerna och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

11

poliskommissarierna i länet utvisade eller länsstyrelsen eljest hade sig bekant,

hade försändning av pilsnerdricka på rekvisition inom länet icke föranlett

några oordningar. Huruvida sådan försändning medfört ur nykterhetssynpunkt

menliga verkningar, hade länsstyrelsen icke kunnat utröna. Av uppgifterna

från åtskilliga av de i ärendet hörda polismyndigheterna framginge

emellertid, att överträdelser av bestämmelserna om försändning av pilsnerdricka

ofta förekomme och att nu gällande bestämmelser i ämnet icke vore

tillfyllest för ett effektivt beivrande av överträdelserna.

Länsstyrelsen i Värmlands län fann det ådagalagt, att utlämnandet av

pilsnerdricka icke alltid skett med tillbörlig hänsyn därtill, att varan kunde

användas i olovligt syfte eller eljest missbrukas.

Länsstyrelsen i Örebro län: Visserligen vore det länsstyrelsen icke obekant

— något som också framginge av yttranden av flera landsfiskaler inom

länet — att även pilsnerdricka kunde missbrukas i berusningssyfte. Länsstyrelsen

trodde sig dock kunna antaga, att ruset i dylikt fall mindre berodde

på pilsnerdricka, än därpå att vederbörande uppblandat eller förtärt detsamma

tillsammans med verkliga rusdrycker eller andra rusgivande medel av olika

slag. Att emellertid oordningar genom själva försäljningen av pilsnerdricka

kunde uppkomma, skulle givetvis icke bestridas. Närmast torde sådant då

sammanhänga därmed, att mindre önskvärda element samlades till sådana

platser, där, i brist på bättre, pilsnerdricka kunde erhållas.

Länsstyrelsen i Västmanlands län: Enligt infordrade uppgifter från vederbörande

polismyndigheter hade försändningen av pilsnerdricka på rekvisition

endast inom en mindre del av länet medfört i ordnings- och nykterhetshänseende

menliga verkningar. Det hade jämväl framhållits, att i de fall, där

pilsnerdricka fått skulden för uppkommet fylleri, det icke varit drickat i

och för sig utan i samband därmed förtärda rusdrycker, som orsakat berusningen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Av inkomna yttranden framginge, att

en hel del missförhållanden på ifrågavarande område gjorde sig märkbara,

företrädesvis på landsbygden, och att missbruk av pilsnerdricka i berusningssyfte

på många platser förekomme. Så vore förhållandet i fråga om

kringföring, försäljning direkt från tillverkningsstället och från s. k. nederlag

samt framförallt i fråga om olaga utskänkning. I sistnämnda avseende

framginge av yttrandena, huru svåi’t det vore för allmänna åklagare att

kunna åstadkomma bindande bevisning. Korkarna undanskaffades och etiketterna

å flaskorna vore i regel borttagna. Konsumenten rekvirerade dricka

och vittnade i enlighet därmed. Ehuru åklagaren vore övertygad om att

det serverades klass II, ginge säljaren i regel fri tack vare omöjligheten

att åstadkomma tillräcklig bevisning.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Avgivna yttranden gåve vid handen,

att verkningarna ur ordnings- och nykterhetssynpunkt av försäljningen av

pilsnerdricka på rekvisition samt av övrig försäljning av sådan dryck framträtt

mycket olika inom länet, i det att beträffande ett flertal kommuner

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

meddelats, att inga som helst olägenheter i angivet hänseende försports, och

att pilsnerdricka visat sig vara en i nykterhetsavseende oskyldig dryck,

under det att åter från andra kommuner, särskilt å landsbygden, och framför

allt sådana med industricentra, rapporterats rätt avsevärda olägenheter, och

att nuvarande kontrollföreskrifter visat sig otillräckliga till förhindrande av

överträdelser av gällande författning och förekommande av onykterhet och

oordningar genom missbruk av pilsnerdricka.

Vissa länsstyrelser meddelade, att de funnit ej blott försäljning genom

kringföring utan även tillverkares försäljning till avhämtning föranleda

vissa oordningar.

I ärendet avgåvos även ett stort antal yttranden från magistraterna i

städerna, rikets landsfiskaler samt nykterhetsnämnder m. fl. Dessa yttranden

liksom förut omförmälda yttranden från sammanslutningar av nykterhetsnämnder

bekräfta i stort sett vad som inhämtats av länsstyrelsernas i det

föregående återgivna yttranden. Nykterhetsnämndernas yttranden synas dock

i ej ringa utsträckning giva uttryck åt en uppfattning, att missförhållandena

flerstädes skulle vara mera svårartade än som framgår av övriga yttranden.

yttranden a yad härefter angår frågan om eventuella åtgärder i anledning av riks
ifrågasätta

, .

åtgärder, dagens torenamnda skrivelse, ansago endast överståthållarämbetet samt länsstyrelserna

i Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro och

Jämtlands län sig böra helt eller i huvudsak avstyrka skärpt lagstiftning.

Av vissa av dessa avstyrkande yttranden synes framgå, att skälet till avstyrkandet

i huvudsak varit att finna i tvivelsmål angående möjligheten att

med lagändringar uppnå en större effektivitet än med den redan gällande

lagstiftningen.

I främsta rummet dryftade länsstyrelserna och sammanslutningarna det

ifrågasatta återinförandet av köpareförteckning. Förslaget härom vann

understöd av länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Älvsborgs, Värmlands,

Gävleborgs och Västernorrlands län ävensom av samtliga nykterhetsnämndssammanslutningar.

Länsstyrelsen i Stockholms län förordade en

fakultativt tillämplig bestämmelse om köpareförteckning. I det övervägande

antalet yttranden framhölls lämpligheten av att å förteckningen tecknades

skriftligt erkännande om mottagandet. Endast länsstyrelserna i Östergötlands,

Kristianstads och Älvsborgs län anmälde annan mening; länsstyrelserna i

Östergötlands och Älvsborgs län syntes dock endast göra erinran mot ett

krav på personlig kvittens av köparen. Däremot avvisades i regel tanken

på skriftlig rekvisition. I anslutning till bestämmelsen om köpareförteckning

ansåg man det böra föreskrivas, att utkörare icke finge medföra större kvantitet

pilsnerdricka än den köpareförteckningen utvisade att han hade att avlämna,

att rätt att kontrollera överensstämmelsen mellan den forslade myckenheten

och köpareförteckningen skulle tillkomma vissa myndigheter, samt att

förteckningarna efter användningen skulle förvaras under viss tid och på

anfordran hållas tillgängliga för vissa myndigheter.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

13

Fyra länsstyrelser ifrågasatte rätt för åklagare eller polismyndighet eller

kontrollstyrelsen att i större eller mindre utsträckning erhålla del av tillverkares

försaljningsbokföring. Fn länsstyrelse uttalade sig emot detta förslag.

Tre länsstyrelser ansågo, att tillverkare borde förbjudas att låta lönen till

utkörare vara beroende av omsättningens storlek, medan fyra länsstyrelser

funno en dylik bestämmelse icke ägnad medföra åsyftad verkan. Två länsstyrelser

ifrågasatte föreskrift, att utkörare skulle uppfylla vissa kvalifikationer,

medan en länsstyrelse uttalade tvivelsmål angående lämpligheten av

en offentlig kontroll i dylikt avseende.

En länsstyrelse ifrågasatte ansvar icke blott för utkörare utan även för

vederbörande bryggeri vid leverans i strid med försändningsbestämmelserna,

medan fem länsstyrelser funnit sig icke kunna förorda bestämmelse om

sådant ansvar.

Sex länsstyrelser ifrågasatte förbud mot försäljning av pilsnerdricka i vissa

fall, där olovlig försäljning av köparen kunde befaras. En länsstyrelse uttalade

tvivelsmål, huruvida en dylik bestämmelse skulle bliva effektiv.

Tre länsstyrelser ansågo det böra föreskrivas, att försändning av pilsnerdricka

på rekvisition icke Ange ske till annan än den, som äger varaktig

bostad. Tre länsstyrelser uttalade sig emot en dylik bestämmelse.

Vad angår frågan om rätt att inrätta nederlag av pilsnerdricka, funno tre

länsstyrelser föreskrifter i dylikt avseende icke erforderliga. Fem länsstyrelser

ansågo, att inrättande av nederlag uttryckligen borde göras beroende av

särskilt tillstånd.

Två sammanslutningar av nykterbetsnämnder ansågo, att kommunal myndighet

borde erhålla rätt att förbjuda försäljning till försändning på rekvisition

inom kommunen. Fem länsstyrelser uttalade sig mot ett dylikt vidgande

av det kommunala vetot.

Vissa länsstyrelser ifrågasatte, att länsstyrelse skulle föreskriva inskränkning

i eller förbud mot försändning, om missbruk yppade sig med avseende

å försändningen av pilsnerdricka.

Några länsstyrelser förordade bestämmelser, som möjliggjorde inrättande

av ett större antal fasta försäljningsställen.

Även i övriga av myndigheter med flera avgivna yttranden förordades i

många fall mer eller mindre långt gående åtgärder av den beskaffenhet, som

ifrågasatts i kontrollstyrelsens förenämnda promemoria, medan åter i andra

yttranden förekommo uttalanden mot dessa förslag. I vissa yttranden framställdes

även förslag i andra avseenden än de nu omnämnda. Någon redogörelse

för innebörden av dessa förslag, vilka ej vunnit större anslutning,

synes ej här behöva ifrågakomma.

Kontrollstyrelsen avgav därefter i ett den 12 december 1925 dagtecknat

betänkande förslag till förordning om ändrad lydelse av vissa delar av förordningen

angående försäljning av pilsnerdricka ävensom till viss ändring

i 74 § i förordningen angående försäljning av rusdrycker, vilket förslag

torde såsom bilaga A få fogas vid dagens statsrådsprotokoll. Den bästa upp
-

Kontrollstyrelsens

förslag

den 12 december

1925.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj:ts proposition Nr 185.

Allmänt

direktiv för

försäljning

av pilsnerdricka.

fattningen angående innebörden av detta förslag torde erhållas av den allmänna

motivering, varmed styrelsen beledsagat förslaget, och jag tillåter

mig på den grund att här i huvudsak återgiva denna motivering.

Någon ändring av de allmänna grunder, som för närvarande gällde för

försäljningen av pilsnerdricka, hade icke av statsmakterna ifrågasatts. I

överensstämmelse med de lämnade direktiven hade kontrollstyrelsen sökt att

tillgodose den under ärendets behandling särskilt framhållna ordningssynpunkten

och ej föreslagit några föreskrifter, genom vilka den lojale konsumentens

möjligheter att inköpa pilsnerdricka skulle försvåras eller begränsas.

Kontrollstyrelsen hade vidare vid förslagets utarbetande haft att taga hänsyn

till två andra mycket betydelsefulla omständigheter. Såsom framginge

av den införskaffade utredningen, vore de missförhållanden ur ordningssynpunkt,

som framkallats av försäljningen av pilsnerdricka — från utskänkningen

å pilsnerdrickskaféerna bortsåges i detta sammanhang — väsentligen koncentrerade

till landsbygden. Försäljningen i städerna hade däremot endast

i enstaka fall föranlett klagomål. I det förslag, som kontrollstyrelsen utarbetat,

hade styrelsen med hänsyn härtill i första hand tagit sikte på

landsbygdsförhållandena. Olägenheterna vore emellertid ej heller jämnt fördelade

över hela den svenska landsbygden utan på ett ganska anmärkningsvärt

sätt koncentrerade till vissa tämligen klart avgränsade områden, inom

vilka vederbörande försäljare syntes hava handhaft försäljningen på ett sätt,

som föranlett allvarliga klagomål. Även till detta förhållande hade kontrollstyrelsen

sökt taga hänsyn vid förslagets utarbetande.

Att genom ett införande i förordningen av detaljerade kontrollföreskrifter

undanröja de missförhållanden, som konstaterats föreligga i olika delar av

landet, vore enligt kontrollstyrelsens mening förenat med betydande svårigheter.

Detaljerade kontrollföreskrifter bleve alltför lätt av den art, att de

bunde och besvärade den lojale konsumenten och den lojale försäljaren, medan

de icke hindrade den illojale försäljaren att sköta sin försäljning i strid mot

gällande föreskrifter.

Enligt kontrollstyrelsens mening borde därför de lagstiftningsåtgärder, som

nu skulle vidtagas, begränsas till dels meddelande av vissa allmänna direktiv

för försäljningens handhavande, dels öppnande av möjlighet till speciella

ingripanden i de delar av landet, där olägenheter särskilt framträdde, eller

mot de försäljare, som handhade sin försäljning på ett mot förordningens

syften stridande sätt. Härmed hade kontrollstyrelsen icke velat företräda

den synpunkten, att ytterligare kontrollföreskrifter i författningen icke skulle

vara erforderliga. Till vissa sådana skulle kontrollstyrelsen framlägga förslag.

Som allmänt direktiv för försäljningen ansåge kontrollstyrelsen höra fastslås,

att pilsnerdricka icke finge försäljas på sådant sätt, att därigenom

främjades olaga försäljning på ett eller annat sätt av dryckerna. I sådant

syfte föresloges ett stadgande av innehåll, att, om i fall, då någon ville inköpa

pilsnerdricka, det skäligen kunde antagas, att varan helt eller delvis

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

15

icke skulle komma till användning för köparens eller hans hushålls behov,

eller, där köparen vore återförsäljare, för sådan försäljning, vartill han enligt

förordningen vore berättigad, försäljning eller utlämnande av varan ej finge

äga rum. En bestämmelse av denna art skulle enligt kontrollstyrelsens mening

verksamt bidraga till att undanröja de klagomål över olaga utskänkning av

pilsnerdricka å‘ s. k. nykterhetskaféer, som framförts såväl under riksdagsbehandlingen

av föreliggande fråga som av vissa av de myndigheter, som i

densamma avgivit yttrande. Den skulle ock lämna ett värdefullt stöd åt de

försäljare — särskilt tillverkare av pilsnerdricka — som, ehuru hittills

något förbud mot försäljning till dylika kaféer icke förelegat, ej velat befatta

sig med leveranser till dem. Kontrollstyrelsen hade därjämte ansett,

att förbud mot försäljning eller utlämning av pilsnerdricka borde stadgas

för det fall, att säljaren hade skälig anledning antaga, att varan av köparen

skulle komma att användas i berusningssyfte.

Från vissa håll hade ifrågasatts, att den rätt att utan tillstånd försälja Tillverkares

pilsnerdricka, som tillkomme tillverkare, borde åtminstone i viss grad be- kon
gränsas.

Tillräckliga skäl för vidtagande av dylika åtgärder, som skulle trollen därför

bryggeriindustrien medföra ett kännbart osäkerhetstillstånd, kunde dock over''

enligt kontrollstyrelsens mening ej anses föreligga. Kontrollstyrelsen ville

i detta sammanhang ock erinra därom, att nya skattepliktiga bryggerier ej

numera kunde inrättas, med mindre Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd.

Därmed ville kontrollstyrelsen ej hava sagt, att de nuvarande förhållandena

vore tillfredsställande. Kontrollstyrelsen ville särskilt framhålla, att

klagomål framkommit över olägenheter, föranledda såväl av den försäljning

till avhämtning, som bedreves av tillverkare, som ock framför allt av den

försäljning genom försändning på rekvisition, som bryggerierna bedrivit å

landsbygden. Som kontrollstyrelsen tidigare framhållit, hade dessa olägenheter

emellertid varit i anmärkningsvärd grad koncentrerade till vissa begränsade

områden. Denna omständighet, vilken föranlett kontrollstyrelsen

att i första hand föreslå bestämmelser, som möjliggjorde ingripanden gentemot

försäljare, som icke skötte sin försäljning på ett tillfredsställande sätt, torde

visa, att nuvarande bestämmelser icke lämnade myndigheterna tillräckliga

medel för åstadkommande av ett ur ordningssynpunkt mera tillfredsställande

tillstånd.

Kontrollstyrelsen anförde i dylikt avseende:

»Enligt kontrollstyrelsens mening torde en ändring till det bättre enklast

kunna ernås genom ett samarbete i sådant syfte mellan tillverkarna och ett

statsorgan. De lojala tillverkarna hava i själva verket ett betydande intresse

av att deras kolleger bedriva sin försäljning på ett med lagens syften

överensstämmande sätt. I det föregående har antytts, hur en försäljare,

som sköter sin försäljning på ett otillfredsställande sätt, genom illojal konkurrens

kan åsamka sina lojala kolleger betydande olägenheter och så

småningom rent av nödga dem att acceptera sina egna metoder. Inom de

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S5.

förut omnämnda områden, till vilka de olägenheter, som pilsnerdricksförsäljningen

medfört, synas hava koncentrerat sig, torde ock åtminstone i flertalet

fall en kraftig konkurrens mellan tillverkarna föreligga. Hänsynen

till konkurrensen är emellertid ej det enda skälet till att tillverkarna måste

förutsättas hava ett stort intresse av att försäljningen skötes på ett ur samhällelig

synpunkt någorlunda anmärkningsfritt sätt. De jämförelsevis fria

former, under vilka pilsnerdricka för närvarande får säljas, kunna väntas

bliva bestående för framtiden allenast under den förutsättning, att de missförhållanden,

över vilka klagomål försports från olika delar av landet, i möjligaste

mån undanröjas.

Enligt vad kontrollstyrelsen har sig bekant, har också svenska bryggareföreningen,

till vilken flertalet tillverkare äro anslutna, under de gångna

åren sökt åstadkomma rättelse i åtskilliga fall, då klagomål försports i anledning

av tillverkares försäljning. Enligt kontrollstyrelsens mening kan

mera betydande resultat av åtgärder från tillverkarnas egen sida emellertid

endast förväntas, därest den tillverkare, som ingripandet avser, vet, att underlåtenhet

att ställa sig befogade önskemål till efterrättelse kommer att

medföra ingripande jämväl från statlig myndighets sida. I annat fall lär

en sammanslutning av tillverkare ej besitta erforderlig auktoritet gentemot

alla egna medlemmar och än mindre gentemot de tillverkare, som stå utanför

sammanslutningen.

Ett samarbete av ovan antydd art kräver emellertid med nödvändighet,

att befogenheten att ingripa mot tillverkare, som ej på ett tillfredsställande

sätt handhar sin försäljning, för hela landet tillkommer en central myndighet.

Vid sådant förhållande lär icke någon annan myndighet än kontrollstyrelsen

kunna ifrågakomma.

Ovan anförda skäl hava föranlett kontrollstyrelsen att föreslå, att i förordningen

införes en bestämmelse av följande lydelse:

''Bedriver tillverkare sin försäljning så, att syftet med de i denna förordning

givna stadganden uppenbart åsidosättes, eller föranledas av försäljningen

oordningar, äger kontrollstyrelsen efter därom av kommunal myndighet gjord

framställning föreskriva de inskränkningar eller villkor i avseende å rörelsens

fortsatta bedrivande, som styrelsen finner erforderliga.’

Som synes, har kontrollstyrelsen förutsatt, att åtgärder med stöd av den

nyss återgivna bestämmelsen endast skulle vidtagas efter därom av kommunal

myndighet gjord framställning. Enligt kontrollstyrelsens mening böra nämligen

ingripanden av denna art ej äga rum redan vid en enstaka överträdelse

av gällande bestämmelser utan endast i de fall, då ett bryggeri inom en

kommun bedrivit sin försäljning på ett sådant sätt, att försäljningen i stort

sett lämnat rum för allvarligare anmärkningar. När en dylik anmälan

kommit kontrollstyrelsen tillhanda, har kontrollstyrelsen, därest den finner

anmälan vara av art att böra föranleda någon som helst åtgärd från styrelsens

sida, först att i samråd med svenska bryggareföreningen på ort och ställe

verkställa erforderlig undersökning. Undersökningen kan förutsättas komma

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

att bestå dels i inhämtandet av upplysningar från myndigheter eller personer

i officiell ställning, som kunna antagas vara väl förtrogna med förhållandena

inom kommunen i fråga, dels i inspektion av vederbörande bryggeri. För

att underlätta den undersökning, som skall äga rum på själva bryggeriet,

har kontrollstyrelsen ansett, att skyldighet i förordningen bör stadgas för

bryggeri att föra sådan bokföring, att av densamma framgår, förutom varje

post, som försålts till export, dels den för varje dag till avhämtning försålda

myckenheten, dels de försända kvantiteterna, dels slutligen den för varje dag

genom kringföring eller därmed enligt 10 § jämställd försäljning försålda

myckenheten. Enligt vad kontrollstyrelsen inhämtat, torde redan nu bokföringen

i flertalet bryggerier vara så lagd, att dessa uppgifter framgå av

densamma. Sedan utredningen slutförts, har kontrollstyrelsen att bedöma,

huruvida densamma givit stöd för de framställda anmärkningarna eller ej.

Skulle kontrollstyrelsen finna anmärkningarna obefogade, föranleda de givetvis

icke någon åtgärd. Finner kontrollstyrelsen anmärkningarna hava fog

för sig, remitterar kontrollstyrelsen ärendet till svenska bryggareföreningen

med begäran om dess yttrande. Föreningen föranstaltar om de ytterligare

undersökningar, som den kan finna av behovet påkallade, och konfererar

därefter med kontrollstyrelsen. Leder ej denna ytterligare undersökning till

ärendets avskrivande, söker föreningen med de medel, som stå till dess

disposition, att förmå tillverkaren att sköta sin försäljning på ett mera tillfredsställande

sätt. Leda föreningens försök ej till resultat, utfärdar kontrollstyrelsen,

alltjämt i samråd med föreningen, de särskilda föreskrifter rörande

försäljningen, som i det speciella fallet kunna anses erforderliga. De kostnader,

som tillämpningen av sagda föreskrifter kan föranleda, bör det givetvis

tillkomma tillverkaren att betala. Skulle ej heller dessa kontroll föreskrifter

medföra önskat resultat, måste till övervägande upptagas frågan, huruvida

bryggeriet skall förbjudas att för viss tid bedriva antingen all försäljning

eller ock viss gren av sin försäljning. För att vinna garanti för en så

noggrann prövning som möjligt av en dylik för vederbörande bryggeri

mycket ingripande åtgärd, har kontrollstyrelsen ansett, att förbud mot försäljning

ej bär meddelas av kontrollstyrelsen utan av vederbörande länsstyrelse,

till vilken kontrollstyrelsen alltså har att göra framställning om

meddelande av ett sådant förbud.

Fördelarna av ett sådant tillvägagångssätt som det ovan angivna har

kontrollstyrelsen redan i det föregående i viss mån angivit. Det lämnar

garantier för ett likartat förfaringssätt över hela landet. Det kommer säkerligen

i flertalet fall att möjliggöra vinnande av rättelse av förefintliga missförhållanden

genom åtgärder från bryggareföreningens sida, utan att kontrollstyrelsen

behöver utfärda särskilda föreskrifter. Därjämte öppnar det möjligheter

att komma tillrätta med allvarliga missförhållanden, som nu gällande

bestämmelser icke erbjuda, och som allra minst stå att vinna genom anlitande

av domstolsviigen. De föreliggande förhållandena äro nämligen sådana,

att åtalen måste träffa i hög grad ojämnt. Fn tillverkare, som i stort sett

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 158 höft. (Nr 185 — 18(1.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

noggrant iakttagit gällande bestämmelser, kan drabbas av åtal för en enstaka

överträdelse, under det att den, som planmässigt och genomgående åsidosätter

gällande lag, kan gä helt fri. Drabbas den sistnämnde av åtal, hänför

sig åtalet i regel dock blott till någon enda av de överträdelser, han låtit

komma sig till last. Ett sådant sakernas tillstånd, som innebär, att riskerna

för den illojale tillverkaren icke äro större än för den lojale, kan icke vara

tillfredsställande för de tillverkare, som efter bästa förmåga söka följa gällande

bestämmelser. Det av kontrollstyrelsen föreslagna förfarandet, som

uteslutande riktar sig mot den tillverkare, som uppsåtlig! handlar mot gällande

lag, bör kunna skapa förutsättningar för ett rättvisare behandlingssätt

av tillverkarna. Förfaringssättet synes ock kontrollstyrelsen erbjuda tillverkarna

betryggande garantier. Åtgärder, genom vilka bryggeriernas försäljningsmöjligheter

kunna beskäras, komma nämligen att tillgripas endast i

fall, då detta är oundgängligen av behovet påkallat. Ur tillverkarnas synpunkt

kan därför förfarandet ej lämna rum för mera vägande invändningar.

Gentemot det framlagda förslaget skulle ock kunna göras gällande, att

det skulle medföra sådan ökning av kontrollstyrelsens arbetsuppgifter, att

anställande av ny personal bleve erforderligt. Enligt styrelsens uppfattning

torde detta icke vara att befara. De fall, i vilka ett ingripande från kontrollstyrelsen

skulle komma att påfordras, bliva utan tvivel icke flera, än

att styrelsens nuvarande personal, även om denna redan är hart anlitad,

kan utföra det med den nya uppgiften förenade arbetet.

Kontrollstyrelsen har, som synes, förutsatt, att medverkan skulle kunna

erhållas från svenska bryggareföreningens sida. Även om en sådan medverkan

givetvis är synnerligen önskvärd, är den dock icke en ofrånkomlig

nödvändighet. Skulle svenska bryggareföreningen ej vilja lämna sin medverkan,

kan denna nämligen tänkas ersatt av medverkan av särskilt utsedda,

med bryggeriindustrien väl förtrogna sakkunniga.

Som ytterligare stöd för det framlagda förslaget vill kontrollstyrelsen

åberopa de synnerligen gynnsamma erfarenheter, som kontrollstyrelsen liar

av det samarbete, som i liknande syfte av kontrollstyrelsen inletts med representanter

för industrien och handeln vid tillämpandet av förordningen

angående alkoholhaltiga preparat in. m. Dessa erfarenheter giva stöd för

styrelsens uppfattning, att direkta ingripanden endast skola behöva förekomma

i ett fåtal fall. Den föreslagna bestämmelsen kommer genom sin

blotta förelintlighet att utöva en starkt återhållande verkan.»

Kontrollstyrelsen anförde vidare:

Åter- Under riksdagsbehandlingen hade frågan om försändningen av pilsnerinförande

ay t]rjc^a varit föremål för särskild uppmärksamhet. I överensstämmelse med

skyldigheten ..

att upprätta bevillningsutskottets uttalande hade kontrollstyrelsen ägnat denna fråga sarSförte

■knlter" uppmärksamhet och därvid, efter beaktande av de i ärendet avgivna

yttrandena, kommit till det resultatet, att skyldigheten att upprätta förteckning

över rekvirenterna vid försändning borde återinföras. För att försvåra

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kunc/l. Maj:ts preposition Nr 185.

filt kringgående av den härom meddelade föreskriften både åt densamma

givits en från den tidigare något avvikande utformning. Enligt 9 § i

gällande förordning tillkomme rätt till försändning av pilsnerdricka dels

tillverkare, dels den som eljest ägde rätt att till avhämtning försälja

pilsnerdricka. Att stadga skyldighet för alla dessa, som bedreve försändning

i den mest skiftande omfattning, att vid försändningen upprätta

förteckning över rekvirenterna, hade kontrollstyrelsen icke funnit

lämpligt. Någon möjlighet att utöva eu verksam kontroll skulle i varje

fall icke föreligga. Det syntes ej heller styrelsen lämpligt att bibehålla nu

gällande bestämmelser rörande försändningen med stadgad föreskrift om

upprättande av köpareförteckning endast för tillverkarna av pilsnerdricka.

En sådan föreskrift skulle kunna leda därhän, att pilsnerdricka komme att

i större utsträckning försändas av andra än tillverkare eller hans ombud,

vilket för närvarande icke vore förhållandet. Vid övervägande av alla på

frågan inverkande omständigheter hade kontrollstyrelsen funnit det ändamålsenligast

att, då så kunde ske utan större rubbning av existerande förhållanden,

i huvudsak förbehålla tillverkarna rätten till försändning samt att ålägga

dessa skyldighet att vid försändningen upprätta köpareförteckningar. För

att icke åstadkomma ökade svårigheter för den lojale konsumenten att få

pilsnerdricka till sig liemsänt, hade kontrollstyrelsen emellertid ansett, att

den, som enligt 8 § erhållit tillstånd att till avhämtning försälja pilsnerdricka

och som bedreve denna försäljning i samband med annan handel,

genom ett särskilt stadgande skulle medgivas rätt att försända pilsnerdricka

till sina kunder. Vid dylik försändning skulle köpareförteckning ej behöva

upprättas. Missbruk av köpareförteckningen från tillverkares eller utkörares

sida vore emellertid ej förhindrade genom de förut återgivna reglerna.

Till förekommande av dylikt missbruk, som bland annat kunde bestå i att

tillverkaren eller hans utkörare, sedan anmärkningsvärda leveranser verkställts,

utskreve nya förteckningar för att dölja sagda leveranser, torde det

erfordras, att jämväl köparen inkopplades såsom en faktor i förfarandet.

Kontrollstyrelsen hade därför ansett, att, då pilsnerdricka avlämnades annorledes

än vid järnvägsstation eller å fartyg, avlämnandet ej finge ske med

mindre köparen eller ock någon, som tillhörde hans familj eller husfolk eller

vore anställd i hans tjänst, tecknade erkännande av mottagandet, samt att, om

erkännande tecknades av annan än köparen, han skulle angiva såväl eget som

köparens namn. Krav på dylik kvittering hade med få undantag vunnit

understöd av de myndigheter, som förordat ett återinförande av köpareförteckningen.

De anmärkningar, som framställts mot föreskriften såsom ur

allmänhetens synpunkt betungande, syntes med den utformning, som kontrollstyrelsen

givit densamma, hava förlorat sitt berättigande. För att möjJ

iggöra en effektiv kontroll över att försäljningen endast skedde i överensstämmelse

med förut till bryggeriet ingivna rekvisitioner, hade kontrollstyrelsen

vidare ansett det höja föreskrivas, att den å forslingsredskapet befintliga

myckenheten vid varje tillfälle under forslingen skulle överensstämma mod

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Reglering av

tillverkares

rätt att bedriva

försäljning

frän

s. k. nederlag.

Övriga

frågor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

summan av de myckenheter, som enligt den för försändningen upprättade

förteckningen icke dessförinnan i vederbörlig ordning avlämnats. Föreskrifter

av denna art skulle enligt kontrollstyrelsens mening lämna möjligheter

att kontrollera försäljningen och därmed också att förhindra påtalade missförhållanden,

att försändningen av pilsnerdricka på några orter på landsbygden

i realiteten icke varit annat än försäljning genom kringföring. I

de fall, där klagomål ur ordningssynpunkt framkomma mot försändningen,

syntes ock den av kontrollstyrelsen föreslagna bestämmelsen lämna goda

möjligheter att i efterhand konstatera, om försändningen bedrivits med nödig

försiktighet och med iakttagande av förordningens föreskrifter.

Från olika håll hade påtalats, att bryggerierna utan särskilt tillstånd inrättat

nederlag, från vilka pilsnerdricka försålts. Då i förordningen intet

funnes stadgat rörande dylika nederlag, hade i många fall delade meningar

gjort sig gällande rörande deras laglighet. Uppenbart vore att i de fall,

då pilsnerdricka avhämtningsvis försålts från nederlagen, ett straffbart överträdande

av förordningens bestämmelser förelegat. I de fall, då pilsnerdricka

endast efter rekvisition försänts från nederlagen, hade saken icke

legat lika enkelt till. Såvitt kontrollstyrelsen kunde Unna, hade domstolarna

i de fall, som dragits under deras prövning, ställt sig på den ståndpunkten,

att förfaringssättet vore lagligt, om det bryggeri, som upprättat

nederlaget, mottagit rekvisitionerna och därefter givit order om försändningarnas

verkställande från nederlaget, men olagligt, om nederlaget mottagit

rekvisitionerna och på egen hand utan order från bryggeriet verkställt

försändningen av varorna. Slutligen syntes det stå i full överensstämmelse

med gällande förordning, att ett bryggeri inrättade nederlag i stad och från

detsamma bedreve försäljning genom kringföring. Av den lämnade redogörelsen

framginge enligt kontrollstyrelsens mening, att bestämmelser för

klarhets vinnande borde införas i förordningen rörande den omfattning, i

vilken pilsnerdricka på rekvisition Ange försändas från nederlag. Då uttrycket

nederlag för närvarande syntes användas i flera olika betydelser, hade kontrollstyrelsen

i sitt förslag emellertid infört beteckningen upplag. Enligt

kontrollstyrelsens mening borde dylika upplag ur ordningssynpunkt ej

få inrättas annat än efter av länsstyrelsen meddelat tillstånd. Då det

skulle innebära en av statsmakterna icke ifrågasatt skärpning av nu gällande

lagstiftning att för medgivande av dylikt tillstånd kräva kommunal myndighets

tillstyrkan, hade kontrollstyrelsen icke ansett sig böra framlägga

förslag därom.

Kontrollstyrelsen ville framhålla, att styrelsen icke i detta sammanhang

funnit sig böra till behandling upptaga de åtgärder, som till äventyrs kunde

vara behövliga i fråga om utskänkningen å pilsnerdrickskaféerna. Enligt

kontrollstyrelsens mening vore detta spörsmål icke i första hand en fråga

om försäljning av pilsnerdricka utan en kaféfråga och gällde som sådan i

lika hög grad de s. k. nykterhetskaféerna som pilsnerdrickskaféerna. ;

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

I åtskilliga andra hänseenden än de förut nämnda förordade kontrollstyrelsen

i sitt förslag ändringar i pilsnerdricksförsäljningsförordningen. Sålunda

föreslog styrelsen bland annat — under erinran om gällande bestämmelser,

enligt vilka i första hand skiljes mellan partihandel och detaljhandel

samt ifråga om detaljhandeln mellan utminutering och utskänkning, vilket

förstnämnda slag av detaljhandel i sin ordning indelas i försäljning till

avhämtning, försäljning till försändning på rekvisition och försäljning genom

kringföring — och efter anförande, att den av kontrollstyrelsen förordade

kontrollen icke syntes kunna genomföras med mindre den avsåge handeln i

dess helhet, att all handel med pilsnerdricka skulle indelas så som för närvarande

vore stadgat beträffande utminutering. Vidare ansåg styrelsen, för

att de föreslagna bestämmelserna skulle få avsedd verkan, det vara nödvändigt

att stadga, att allenast tillverkare Ange bedriva partihandel med pilsnerdricka,

samt framhöll, att denna ändring ej syntes innebära någon mera betydande

rubbning av nuvarande förhållanden, om hänsyn toges till den

genom förslaget öppnade möjligheten för tillverkare att inrätta upplag annorstädes

än å försäljningsstället. Slutligen förordade styrelsen i åtskilliga

hänseenden skärpning av förordningens straffbestämmelser.

Över kontrollstyrelsens förslag inhämtades yttranden från länsstyrelserna i

Uppsala, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs samt Gävleborgs län ävensom

från svenska bryggareföreningen.

Samtliga hörda länsstyrelser ställde sig avvisande till kontrollstyrelsens

förslag om rätt för styrelsen att vid oordningar med flera fall förordna

om inskränkningar i tillverkares försäljning. Länsstyrelserna ansågo det

nämligen oriktigt, att en befogenhet skulle tilläggas kontrollstyrelsen, som

rätteligen borde tillkomma länsstyrelserna. Länsstyrelserna skulle, sades det,

erhålla en andraplansroll, som vore föga överensstämmande med länsstyrelsernas

uppgift att i allmänhet upprätthålla ordningen inom länet. Från

två håll framhölls dock, att ett samarbete med kontrollstyrelsen ej vore

uteslutet. Länsstyrelserna kunde sålunda använda sig av kontrollstyrelsens

medverkan exempelvis vid de av kontrollstyrelsen åsyftade underhandlingarna

med svenska bryggareföreningen. I ett par yttranden anmärktes mot att

något uttryckligt stadgande om det betydelsefulla samarbetet med tillverkarna

själva ej givits. Tillika anmärkte man, att allenast kommunal men icke

polismyndighet skulle göras till anmälare i förevarande avseende.

Till länsstyrelsernas yttranden i vad de röra övriga delar av kontrollstyrelsens

förslag återkommer jag i det följande.

Svenska bryggareföreningen hemställde efter eu inledande motivering, att

kontrollstyrelsens förslag icke måtte föranleda någon åtgärd, samt att Kungl.

Maj:t i stället behagade föreslå riksdagen sådana lättnader i försäljningsbestämmelserna

för pilsnerdricka, som möjliggjorde för länsstyrelserna att, där ord
-

Yttranden

över kontrollstyrelsens

förslag.

Yttranden

från fem

länsstyrelser.

Svenska

bryggare
föreningen
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

ningsmaktens utövare inom kommunerna icke både något att erinra, utan

hinder av kommunalrepresentationens veto bevilja ansökningar om försäljningsrätt.

Föreningen förklarade sig emellertid icke vilja undandraga sig att inga

på en granskning i detalj av kontrollstyrelsens förslag.

Förslaget om ingripande från det allmännas sida mot tillverkares försäljning

förklarades därvid vara huvudstadgandet. Om detta anförde

föreningen väsentligen följande: Vad anginge det föreslagna samarbetet

i syfte att undanröja förekommande missförhållanden i fråga om försäljningen,

hade föreningen intet att i och för sig invända. Föreningen

hade städse sökt påverka sina medlemmar att föra en lagligt oantastlig försäljningspolitik

och hade naturligen det största intresse av att några berättigade

anmärkningar icke skulle kunna riktas mot bryggeriernas försäljning.

Ur denna synpunkt kunde ett samarbete med det statsorgan, som

hade i uppdrag att övervaka ordningen, endast vara till fördel. Emellertid

kunde föreningen icke dela kontrollstyrelsens uppfattning, att ett dylikt

samarbete skulle kräva överflyttning av den övervakande befogenheten från

länsstyrelserna till en central myndighet, kontrollstyrelsen. Då ordningssynpunkten

skulle vara avgörande, vore naturligare, att ordningens högsta

väktare ute i länen, länsstyrelserna, hade uppsikten i sin hand. Det krävdes

för visso icke någon centraliserad behandling av hithörande frågor, lika

litet som rörande de många andra långt viktigare spörsmål, som länsstyrelserna

hade att handlägga, och som de också på grund av sin noggrannare

kännedom om de lokala förhållandena vore bäst skickade att avgöra. Kontrollstyrelsen

hade själv vitsordat, att förhållandena icke vore likartade, och

att olägenheterna vore koncentrerade till vissa områden, något som avgjort

talade emot en centraliserad behandling.

Mot kontrollstyrelsens förslag i denna del kunde även invändas, att det

innebure ett utökande av kontrollstyrelsens arbetsuppgifter, som förvisso

icke varit av riksdagen avsett, när beslutet om denna utredning fattats. Visserligen

hade kontrollstyrelsen sökt göra gällande en motsatt uppfattning,

men med den avfattning, som givits åt 27 § 1 mom., att ingripande kunde

ske efter framställning från kommunal myndighet, såsom exempelvis nykterhetsnämnd,

arbetslöshetskommitté eller fattigvårdsstyrelse, kunde farhågorna

i detta avseende icke anses överdrivna. Med den kännedom man hade om

särskilt nykterhetsnämndernas benägenhet att gå utom ramen för sin egentliga

uppgift, som vore att övervaka nykterhetstillståndet och icke att tillse

huru försäljare av pilsnerdricka iakttoge gällande föreskrifter, vilket måste

anses tillkomma ordningsmakten, och när man dessutom alltför väl kände,

huru förbudsvänligt sinnade majoriteter i de flesta landskommuner och

många stadskommuner använde sin makt för ätt på allt sätt komma pilsnerdrickat

till livs, vore förklarligt, att man från bryggeriindustriens sida ansåge

sig hava det starkaste fog för att hävda den uppfattningen, att kontrollstyrelsen,

om dess förslag bleve upphöjt till lag, skulle bliva överlupeh

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

med framställningar om ingripanden mot bryggeriernas försäljning och

många lojala tillverkare därigenom utsatta för rena trakasserier. Kontrollstyrelsen

hade uppenbarligen fallit undan för den nykterhetsfanatiska synpunkten,

oaktat den själv i sin motivering understrukit ordningssynpunkten

som grundläggande för förslaget. Hade förslaget i stället gjort ingripandena

beroende av framställning från ordningsmakten, magistrat eller poliskammare

i stad och landsfiskal på landet, hade man förvisso kunnat se

annorlunda på detsamma.

Föreningen ville nämligen icke förneka, att det ur tillverkarnas synpunkt

läge något mycket tilltalande i den tankegång, åt vilken kontrollstyrelsen

givit uttryck i sin motivering för det föreslagna samarbetet. Vid de överläggningar,

som under utredningens gång förts mellan kontrollstyrelsen och

representanter för bryggerinäringen, hade dessa också uttalat, att det av

kontrollstyrelsen väckta förslaget om samarbete med föreningen syntes vara

att föredraga framför detaljerade lagbestämmelser, under förutsättning dock,

att stadgandet därom i försäljningsförordningen gåves en avfattning, som

kunde anses för maltdryckstillverkarna innebära betryggande garantier mot

obehörigt ingripande. Som förslaget vore avfattat kunde föreningen emellertid

icke finna, att denna förutsättning vore uppfylld. Vådan av att ingripande

skulle kunna ske efter anmälan av kommunal myndighet hade

redan berörts. Även därutinnan att det föreslagna stadgandet icke innehölle

något angående de förberedande åtgärder, som enligt den allmänna

motiveringen skulle i samråd med föreningen vidtagas, innebure en svaghet.

Då därtill komme att föreningen ansåge sig hava framfört starka skäl för

ett bibehållande hos länsstyrelserna av rätten att stadga inskränkningar i

försäljningen, kunde föreningen icke förorda förslaget i denna del.

En redogörelse för vad bryggareföreningen i övrigt anfört torde jag få

lämna i ett senare sammanhang.

På grund av de i de avgivna yttrandena sålunda framförda betänkligheterna

mot förslaget om rätt för kontrollstyrelsen att föreskriva inskränkningar

eller villkor i avseende å tillverkares försäljning av pilsnerdricka blev proposition

i ämnet icke framlagd för 1926 års riksdag. Genom remiss den

10 april 1926 anbefalldes kontrollstyrelsen att med hänsyn till vad som anförts

i samma yttranden ånyo utlåta sig i ärendet och därvid särskilt till

förnyad prövning upptaga frågan om rätten att föreskriva inskränkningar

eller villkor i avseende å tillverkares försäljning av pilsnei-dricka.

I anledning härav överlämnade kontrollstyrelsen med skrivelse den 21

september 1926 ett av styrelsen överarbetat förslag till ändringar i pilsnerdricksförsäljningsförordningen,

vilket torde få såsom bilaga B fogas vid

statsrådsprotokollet.

I fråga om kontrollen över tillverkares försäljning innebär det överarbetade

Åt er remiss

till kontrollst''yr

elsen.

Kontrollstyrelsens

förslag

den 21 september

1020.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

förslaget den ändring i förhållande till kontrollstyrelsens första förslag, att

jämväl befogenheten att meddela förbud mot tillverkares försäljning, vilken

enligt det tidigare förslaget skulle tillkomma länsstyrelse, nu föreslås skola

tillkomma kontrollstyrelsen, varjämte vad det första förslaget innehöll därom,

att framställning från kommunal myndighet skulle utgöra förutsättning

för kontrollstyrelsens ingripande, uteslutits ur det nya förslaget.

I inledningen till sin motivering förklarar kontrollstyrelsen sig med stöd

av vunnen erfarenhet anse, att förelupna missförhållanden beträffande försäljningen

av pilsnerdricka påkallade eu i vissa avseenden skärpt lagstiftning

på området. Kontrollstyrelsen anser sålunda den av bryggareföreningen

förordade utvägen att råda bot på missförhållandena, nämligen

avskaffande av det kommunala vetot, vara utesluten. Anordnandet av kontrollen

över försäljningen av pilsnerdricka vore förenat med betydande

svårigheter, väsentligen beroende på att några på försäljningsbestämmelsernas

efterlevnad inriktade organ icke funnes. Erfarenheten visade emellertid,

att ett aldrig så noga utarbetat kontrollsystem vore av föga betydelse, därest

ett övervakande organ saknades. Kontrollstyrelsens tidigare förslag om rätt

för styrelsen att föreskriva inskränkningar i tillverkares försäljning borde

ses mot bakgrunden av den sålunda anförda uppfattningen.

Efter att hava sammanfattat de invändningar, som i de avgivna yttrandena

framställts mot kontrollstyrelsens första förslag, anför styrelsen till

bemötande härav i huvudsak följande: Visserligen handhade länsstyrelserna

i allmänhet ordningsangelägenheten såsom en dem uteslutande tillkommande

befogenhet, men denna regel vore icke undantagslös. Enligt förordningen

den 1 juli 1918 angående vissa alkoholhaltiga preparat vore befogenheten

att föreskriva inskränkningar i avseende å försäljning av alkoliolhaltigt

preparat på det sätt uppdelad mellan länsstyrelserna och kontrollstyrelsen,

att länsstyrelse hade dylik befogenhet i fall då missbruket hade lokal karaktär

och förekomme i viss kommun, under det att i övriga fall, såsom då tillverkning

och försäljning av dylikt preparat funnits giva anledning till

preparatets förtäring i större utsträckning, kontrollstyrelsen vore behörig

myndighet. Vid missbruk av skattefri sprit ägde enligt förordningen den 1

juli 1918 angående handel med skattefri sprit i fråga om partihandlare

Kungl. Maj:t och i övriga fall kontrollstyrelsen att föreskriva inskränkningar

eller villkor i avseende å försäljningen eller förbjuda dess fortsättande.

Enligt omförmälda författningar, som vore att hänföra till rusdryckslagstiftningen

i vidsträckt mening, ägde kontrollstyrelsen sålunda inskrida mot

missbruk, och dylikt missbruk syntes innefatta oordningar i detta ords mera

omfattande bemärkelse. Mot den anförda argumenteringen kunde visserligen

erinras om den skillnad mellan ämnena för lagstiftningen i fråga, som läge

däri, att skattefri sprit och alkoholhaltiga preparat icke vore avsedda för

förtäring, under det att pilsnerdricka tillhandahölles för förtäringsändamål,

men gemensamt för samtliga förordningarna vore deras syfte att förhindra,

att det med rusdrycksförsäljningsförordningen avsedda syftet menligt på
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kängl. Maj:is proposition Nr 185.

25

verkades. Ur denna synpunkt vore det en fördel, att uppsiktsorganet beträffande

samtliga förordningarnas efterlevnad vore detsamma, då därigenom

garanterades en enhetlig handläggning av ifrågavarande ur nykterhetssynpunkt

betydelsefulla ärenden. Beträffande pilsnerdrieka kunde emellertid

den centrala kontrollmyndigheten utöva uppsikt endast över huvuddistributörerna,

tillverkarna, vilka i sådan egenskap redan nu stode under kontrollstyrelsens

uppsikt. En utsträckning av uppsiktsbefogenheten att omfatta

jämväl försäljningen vore naturlig och kunde icke anses stå i strid mot

vedertagna administrativa regler. Ett ytterligare skäl för att kontrollstyrelsen

gjordes till uppsiktsmyndighet vore den omständigheten, att många

bryggeriers försäljningsområden omfattade flera län och att i åtskilliga fall

klagomål framställts angående den försäljning, som bryggeri, beläget i ett

län, bedreve inom annat län, i vilka fall det vore förenat med svårigheter

för länsstyrelse att utöva uppsikten, enär länsstyrelse i ett län icke syntes

befogad meddela föreskrifter för bryggeri i annat län annat än i samverkan

med länsstyrelsen i det län, där bryggeriet vore beläget.

Kontrollstyrelsen anför slutligen i nu ifrågavarande hänseende följande:

»Enligt gällande bestämmelser är förutsättningen för ingripande av en

länsstyrelse gent emot en tillverkare, att oordningar förekomma med anledning

av försäljningen. Uttrycket oordningar torde i regel hava tolkats

såsom uppträden av störande beskaffenhet i närheten av bryggeriet. De ingripanden,

som från länsstyrelsernas sida förekommit gent emot bryggerier,

hava med hänsyn härtill i allmänhet kommit att gälla bryggeriernas försäljning

till avhämtning. Bryggeriernas försäljning till försändning efter

rekvisition har däremot i stor utsträckning varit undandragen uppsikt från

länsstyrelsernas sida. Då de nu avsedda ändringarna i pilsnerdrickslagstiftningen

åsyfta åvägabringande av kontroll över sistnämnda slag av försäljning,

är det nödvändigt icke blott att närmare reglera sagda försäljning

utan även att samtidigt uppdraga åt någon myndighet att utöva uppsikten

däröver, att bestämmelserna efterlevas. I detta hänseende föreslog kontrollstyrelsen,

dels att bestämmelserna om försändning i 9 § skulle utvidgas så,

att villkoren för försändning mera uttömmande angåves, dels att i 17 §

skulle införas vissa allmänna direktiv för försäljning i allmänhet, varigenom

det skulle fastställas, när utlämnande av pilsnerdrieka komme i strid med

förordningens syfte och sålunda ej finge ske, dels ock att kontrollstyrelsen

skulle äga ingripa, när efter av kommunal myndighet gjord framställning

det visade sig, att tillverkare bedreve sin försäljning så, att syftet med de

i förordningen givna stadganden uppenbart åsidosattes eller oordningar föranleddes

av försäljningen. För fastställande av när syftet med de i förordningen

givna stadgandena uppenbart åsidosatts, erfordras undersökningar

vid bryggeriet och tillgång till bryggeriets bokföring. Metoderna för en

dylik undersökning bliva likartade med de inom kontrollstyrelsen använda,

då det gällt att konstatera, när en försäljare av en alkoholhaltig dryck eller

en alkoholhaltig vara (skattefri sprit eller alkoholhaltigt preparat) handlat

i strid med resp. förordningars syfte. Det synes därför naturligt, att

kontrollstyrelsen erhåller befogenhet att utöva den härutinnan erforderliga

uppsikten. Samma skäl föreligger icke för överflyttning till kontrollstyrelsen

av länsstyrelsernas nuvarande befogenhet att ingripa, då oordningar föranletts

av försäljningen från ett bryggeri. Den förnyade remissen av ärendet

opaginerad Kontrollera mot PDF

•26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185

Yttranden

över kontroll

styrelsens

överarbetade

förslag.

Länsstyrel
serna.

till kontrollstyrelsen bär föranlett styrelsen att upptaga till övervägande,

huruvida icke en sådan klyvning läte sig tänkas, att länsstyrelserna bibehölles

vid sin befogenhet att meddela föreskrifter eller förbud i anledning

av oordningar, som föranletts av försäljningen, under det att kontrollstyrelsen

skulle vidtaga motsvarande ingripanden, då syftet med förordningens

stadganden uppenbart åsidosattes. En sådan klyvning av uppgifterna torde

emellertid kunna föranleda kompetenskonflikter mellan uppsiktsorganen och

låter sig därför svårligen genomföra. Av försäljningen föranledda oordningar

kunna anses vara lika stridande mot förordningens syfte som ett

bryggeris notoriska försäljning till personer, som missbruka pilsnerdricka

eller som utöva olaglig yrkesmässig handel därmed.

På grund av vad sålunda anförts har kontrollstyrelsen ansett, att uppsikten

över bryggerierna bör enhetligt utövas, och då de här ovan återgivna

övervägandena bekräfta den uppfattning, till vilken kontrollstyrelsen kommit

i sitt förut i ämnet avgivna utlåtande, hyser kontrollstyrelsen alltjämt den

meningen, att uppsikten över bryggeriernas försäljning lämpligast bör förläggas

till kontrollstyrelsen. Kontrollstyrelsen förutsätter härvid, att det

övervakande, som visar sig erforderligt, och de ingripanden, som kunna

komma i fråga, skola äga rum under samarbete med tillverkarna på sätt,

som angivits i kontrollstyrelsens föregående utlåtande i ärendet. Länsstyrelsen

i Värmlands län har framhållit, att formerna för berörda samarbete

borde regleras i förordningen. Detta torde icke vara erforderligt, då det

givetvis ligger i styrelsens intresse att för åstadkommande av bästa resultat

ordna samarbetet med tillverkarna på sådant sätt, som utförligt angivits i

nyssberörda utlåtande.»

I övriga delar av det tidigare avgivna förslaget har kontrollstyrelsen vid

den av återremissen föranledda prövningen företagit vissa smärre, huvudsakligen

redaktionella jämkningar.

Sedan kontrollstyrelsens andra förslag avgivits, hava överståthållarämbetet

och samtliga länsstyrelser ävensom svenska bryggareföreningen hörts i ärendet.

Förslaget om överflyttning från länsstyrelserna till kontrollstyrelsen av

befogenheten att vid missbruk av tillverkares försäljningsrätt stadga inskränkningar

i eller förbjuda försäljningen avstyrkes av överståthållarämbetet

och av samtliga länsstyrelser med undantag av länsstyrelserna i

Kronobergs och Skaraborgs län. Mot förslaget anföres sålunda, förutom

invändningar av enahanda art, som framställts i de av vissa länsstyrelser

över kontrollstyrelsens tidigare förslag avgivna yttranden, bland annat

följande. Omständigheterna på förevarande område vore så olika i skilda

delar av landet, att åtgärder, lämpliga i en landsända, vore avgjort olämpliga

i andra, vilket talade mot att uppsikten över hithörande bestämmelsers

efterlevnad förlädes till en central myndighet. Därtill komme, att kontrollstyrelsen

saknade såväl sådana organ som ock den orts- och personalkännedom,

varav kontrollstyrelsen vore i behov för att i förevarande hänseende

kunna inträda i länsstyrelses ställe. På grund därav skulle också en av

kontrollstyrelsen härutinnan utövad kontroll medföra betydande kostnader.

Den omständigheten, att kontrollstyrelsen i beskattningshänseende utövade

uppsikt över bryggeriernas tillverkning, kunde icke åberopas till stöd för

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 1S5.

27

ett utsträckande av denna befogenhet att omfatta jämväl ordningsfrågor,

som berörde försäljningen. Kontrollstyrelsens tvivel på möjligheten för länsstyrelserna

att vid förefallande behov samverka med varandra vore icke

berättigat. Ett dylikt samarbete mellan länsstyrelser i angränsande län

hade sedan gammalt ägt rum i betydande omfattning. Något hållbart skäl

hade icke anförts till stöd för den uppfattningen, att länsstyrelserna skulle

sakna förmåga och vilja att handhava tillämpningen av skärpta föreskrifter

över tillverkares försäljning, därest dessa föreskrifter bleve på lämpligt sätt

avvägda. Beträffande alla försäljningsrättigheter, som grundade sig på meddelat

tillstånd, skulle länsstyrelserna fortfarande äga inskrida vid inträffade

oordningar, och det funnes då intet skäl att betaga länsstyrelserna motsvarande

befogenhet i avseende å den försäljning, som tillverkare bedreve

utan särskilt tillstånd. Det av kontrollstyrelsen anförda skäl för kontrollens

överflyttande, att väl kontrollstyrelsen men icke länsstyrelserna skulle äga

taga del av tillverkares bokföring skulle förfalla, om man, såsom rimligt

vore, stadgade, att länsstyrelserna i likhet med vederbörande åklagare

skulle äga rätt att taga del därav. Mot stadgandet, att tillverkares bedrivande

av försäljningen på sådant sätt, att syftet med de i förordningen

meddelade bestämmelserna uppenbart åsidosattes, skulle utgöra anledning

till inskränkning i eller förbud mot försäljningen anföres av flera länsstyrelser,

att den angivna förutsättningen vore alltför obestämd.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser sig icke böra framställa erinran

mot förslaget i denna del, då det syntes kunna förutsättas, att föreskrifter

om inskränkning i eller förbud mot tillverkares försäljning komme att

meddelas efter samråd med vederbörande länsstyrelse. Länsstyrelsen i

Skaraborgs län ansluter sig utan närmare motivering till förslaget i

denna del.

Angående innehållet i de av vissa länsstyrelser över kontrollstyrelsens

tidigare förslag samt de av samtliga länsstyrelser nn avgivna yttranden

torde i övrigt här böra anmärkas följande.

Flertalet länsstyrelser biträda eller lämna utan vidare erinran förslaget

om köpareförteckningar vid försändning av pilsnerdricka på rekvisition.

På denna punkt föreligger avstyrkande allenast från länsstyrelserna i

Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västerbottens och Norrbottens

län, varjämte länsstyrelsen i Stockholms län förklarar sig vidhålla

sin ståndpunkt, att åt bestämmelserna härom borde givas fakultativ

karaktär, till vilken sistnämnda uppfattning jämväl länsstyrelsen i Västmanlands

län ansluter sig. Några av de länsstyrelser, som tillstyrka

ifrågavarande förslag, anföra emellertid betänkligheter i avseende å vissa

detaljer, bland annat beträffande skyldigheten för köparen att lämna skriftligt

erkännande om varans mottagande.

Det allmänna förbudet för annan än tillverkare att på rekvisition försända

varor avstyrkes av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala och

Kristianstads län. Förslaget att partihandeln skulle förbehållas allenast

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition Nr 185.

tillverkarna avstyrkes av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Jönköpings,

Älvsborgs och Norrbottens län i huvudsak av det skäl, att stadgandet

vore opraktiskt och lätteligen föranledde lagbrott eller kringgående.

De föreslagna bestämmelserna angående bokföringsskyldighet anses av

länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Älvsborgs, Gävleborgs och Norrbottens

län förorsaka ett betydande besvär utan att medföra motsvarande

nytta. Gent emot vad kontrollstyrelsen anfört därom, att bokföringen

redan nu vid ett flertal bryggerier vore så lagd, att uppgifter i de i det

föreslagna stadgandet angivna hänseenden därav framginge, säger sig länsstyrelsen

i Gävleborgs län hava inhämtat, att dylik bokföring vore genomförd

endast vid de största bryggerierna men ej annat än undantagsvis

förekomme vid de medelstora och mindre. Länsstyrelsen i Uppsala län

ifrågasätter möjligheten av en sådan anordning, att länsstyrelse skulle äga

att på grund av särskilda förekommande omständigheter ålägga viss tillverkare

att för framtiden föra försäljningsbok.

Lämpligheten av det i 17 § 2 och 3 mom. av förslaget upptagna förbudet

mot, bland annat, försäljning eller utlämning av pilsnerdricka i

fall, då köparen skäligen kan befaras använda varan i berusningssyfte

eller då det skäligen kan antagas, att varan icke skall komma till användning

för köparens eller hans hushålls behov, respektive, där köparen är

återförsäljare, för sådan försäljning, vartill han enligt förordningen är

berättigad, är i vissa av de avgivna yttrandena föremål för delade meningar.

Förslaget tillstyrkes sålunda av länsstyrelserna i Jönköpings, Göteborgs

och Bohus samt Jämtlands län, av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län dock med reservation beträffande försäljning till återförsäljare. Länsstyrelsen

i Jämtlands län meddelar i detta sammanhang, att det i ett par

fall kommit till länsstyrelsens kännedom, att pilsnerdricka blivit sålt i

stora kvantiteter till lösa skogsarbetare eller andra personer under sådana

omständigheter, att det varit uppenbart, att varan varit avsedd att användas

icke endast för rekvirentens behov utan av »lag», som haft för

•avsikt att berusa sig. Dessa förhållanden, som givit anledning till länsstyrelsens

ingripande enligt gällande 27 § 4 mom., syntes visa det praktiska

berättigandet av de härutinnan föreslagna bestämmelserna. Mot

desammas innehåll i sin helhet eller i vissa delar uttala sig länsstyrelserna

i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Kalmar, Gotlands, Kristianstads,

Malmöhus, Hallands, Värmlands, Örebro och Norrbottens län. De

av dessa länsstyrelser framställda huvudinvändningarna avse i första

rummet förbudet mot försäljning annat än till köparens och hans hushålls

behov, vilket anses innebära ett obehövligt och därför olämpligt hinder

mot användning av annan än till köparens hushåll hörande person såsom

ombud vid inköp av pilsnerdricka. Såsom exempel på stadgandets innebörd

anföres, att samtliga medlemmar av ett arbetslag skulle nödgas

lämna arbetsplatsen för att avhämta sitt behov av pilsnerdricka och arbets
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

29

givare vara förhindrad att genom anordnande av särskild kantlangning

undvika förlängning av s. k. ölpauser. Vidare anses uttrycket »kan skäligen

antagas» vara alltför obestämt. Däremot skulle enligt länsstyrelserna

i Uppsala och Värmlands län icke något vara att erinra mot förbud

mot försäljning och utlämning av pilsnerdricka, då varan uppenbarligen

skulle i berusningssyfte användas av köparen eller annan.

De föreslagna skärpningarna av straffbestämmelserna avstyrkas helt eller

i väsentliga delar av de länsstyrelser, som närmare yttrat sig härom, nämligen

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kristianstads, Hallands samt

Göteborgs och Bohus län.

Svenska bryggareföreningen vidhåller i sitt andra yttrande sina invändningar

mot att kontrollen över tillverkarnas försäljning överflyttas till

kontrollstyrelsen. I övriga delar synas föreningens yttranden kunna i

huvudsak sammanfattas på följande sätt. Förslaget i 6 §, att rätt till

partihandel skulle tillkomma endast tillverkare, vilket exempelvis innebure,

att en handlande icke finge sälja till ett hotell, en skeppsfourneraro

icke till en restauration å ångbåt, som han i övrigt fournerade, avstyrktes.

Särskilt för ett till föreningen hörande företag, nämligen porterbryggeriaktiebolaget

D. Carnegie & C:o, vilket hade avsättning för sina varor över

hela landet, vore en sådan begränsning i partihandelsrätten till skada.

Detta bolag hade frångått den s. k. nederlagsformen för sin försäljning

och övergått att sälja i fast räkning till sina ombud å de olika orterna,

varigenom ombuden komme att stå i ansvar för leveranser till hotell och

småhandlande, vilkas solvens ofta vore svår att bedöma. Därest förslaget

härutinnan antoges, skulle bolaget vara nödsakat att anlita den föreslagna

upplagsformen och vidkännas de olägenheter, som därmed vore förenade.

Avfattningen av bestämmelserna om köpareförteckning är föremål för

detaljanmärkningar. Bestämmelsen, att köparen skall teckna kvitto å

mottagandet finner föreningen betänklig. Den bleve i praktiken omöjlig

att kontrollera, men vad värre vore, den kunde på goda grunder misstänkas

leda till namnförfalskning. Förslaget angående reglering av nederlagsrätten

anser föreningen bliva av mindre värde ur tillverkarnas synpunkt,

därest det icke uttryckligen utsädes, att länsstyrelse i dessa fall

skulle inhämta yttrande endast från ordningsmakten. Bestämmelsen att

föreståndare för upplag ej må verkställa forsling skulle enligt föreningens

åsikt endast medföra en onödig fördyring av varan utan motsvarande

nytta ur kontrollsynpunkt. Föreningen avstyrker vidare den föreslagna

bestämmelsen angående skyldighet för tillverkare att över försäljningen

föra försäljningsbok under åberopande av ungefär samma skäl, som i

sådant hänseende anförts av vissa länsstyrelser. Föreningen anser dessa

bestämmelser kunna ersättas med stadgande om rätt för åklagare eller

den, som blivit satt att verkställa utredning enligt 27 §, att hos tillverkare

taga del av köparoförteckning. Det i 17 § föreslagna förbudet mot för
-

svenska

bryggare
föreningen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

framställningar

av

enskilda

sammanslutningar.

Departe
mentschefen
-

30 Kutig!. Maj:ts proposition Kr 186.

säljning till den, som skäligen kan befaras använda varan i berusningssyfte

eller till olovlig försäljning anser föreningen omöjligt att uppehålla,

då möjlighet alltid funnes att göra inköp genom andra. De föreslagna

straffskärpningarna finner föreningen ej vara av förhållandena påkallade.

Från vissa enskilda sammanslutningar hava framställningar i ämnet

ingivits till Kungl. Maj:t.

Riksdagens nykterhetsgrupp, riksdagens socialdemokratiska nykterhetsgrupp

samt förbudsvännernas landsförbund förorda i en gemensam skrift

bestämmelser huvudsakligen i enlighet med kontrollstyrelsens överarbetade

förslag. Ordföranden i Stockholms stads och läns nykterhetsnämnders

sammanslutning framhåller önskvärdheten av att kontrollen över tillverkarnas

försäljning förlägges till kontrollstyrelsen. Nyköpings nykterhetskommitté

anser, att för försäljning av pilsnerdricka borde utfärdas enahanda

bestämmelser som de, vilka gälla beträffande försäljning av rusdrycker.

Sveriges polismäns helnykterhetsförbund framhåller angelägenheten

av att åtgärder vidtagas, som göra det möjligt att på ett effektivt

sätt förhindra pilsnerdrickats användning såsom berusningsmedel. Slutligen

föreslår styrelsen för föreningen Sveriges stadsfiskaler, att i 22 §

stadgas förbud mot att å utskänkningsställe, där utskänkning av pilsnerdricka

idkas utan samband med utskänkning av rusdrycker, förvara rusdrycker

eller att eljest hava rusdrycker förvarade på sådant sätt, att

gästerna äga tillgång till desamma.

Av det utredningsmaterial, som i det föreliggande ärendet liopbragts,

synes otvetydigt framgå, att i vissa delar av landet gällande lagstiftning

rörande försäljning av pilsnerdricka i stor utsträckning överträdes, och att

härav ofta föranledes missbruk. Särskilt ur ordningssynpunkt äro de nuvarande

förhållandena icke tillfredsställande; men härtill kommer, att nykterhetstillståndet

på sina ställen rönt en ogynnsam inverkan av de möjligheter

till omåttlig förtäring av pilsnerdricka, som vissa missförhållanden vid

försäljningen och särskilt vid försändningen av pilsnerdricka på landsbygden

erbjudit. De fleste länsstyrelser hava uttalat sig för åtgärder i form

av ändring i gällande bestämmelser. Jag är också av den uppfattningen,

att de nuvarande bristfälliga bestämmelserna i likhet med varje annan ineffektiv

lagstiftning är skadlig icke minst på den grund, att aktningen för

lagen därigenom undergräves. Fördenskull anser jag, att den nu förebragta

utredningen bör föranleda förslag till riksdagen i syfte att, såvitt möjligt,

avhjälpa rådande missförhållanden.

Kontrollstyrelsens syfte, att söka tillgodose ordnings- och nykterhetssynpunkterna

men ej föreslå några föreskrifter, genom vilka den lojale konsumentens

möjligheter att inköpa pilsnerdricka försvåras eller begränsas, finner

jag riktigt. Givetvis) är det också önskvärt, att man i första hand söker

inrikta sig på åtgärder, vilka så litet som möjligt besvära den lojale säl
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185. 31

jaren. Även denna synpunkt har kon träl Istyrelsen angivit såsom för sig

vägledande.

För att tillgodose berörda syfte har kontrollstyrelsen tänkt sig dels anordningar,

varigenom på frivillighetens väg efter samverkan mellan styrelsen

och bryggerihanteringens målsmän, .särskilt svenska bryggare föreningen,,

åtgärder vidtagas av tillverkarna själva för att undanröja missförhållanden,

dels ock åtskilliga ändringar i den nuvarande lagstiftningen. Dessa senare

gå huvudsakligen ut på stadgande av allmänna direktiv för försäljningen,

ägnade att motverka såväl användningen av pilsnerdricka i berusningssyfte

som olovlig försäljning av varan, införande av s. k. köpareförteckningar

vid försändning på rekvisition på landsbygden, reglering av nederlagsrätten,

(iverflyttning från länsstyrelserna till kontrollstyrelsen av befogenheten att i

tillverkares försäljningsrätt meddela inskränkningar och att förbjuda försäljningens

fortsättande, införande av skyldighet för tillverkare att föra

försäljningsbok av visst innehåll och hålla densamma tillgänglig samt

skärpning av straffbestämmelserna.

Ett undanröjande på frivillighetens väg — utan lagstiftningsåtgärder —

av de rådande missförhållandena på pilsnerdricksförsäljningens område är

utan tvivel det mest eftersträvansvärda. Ett arbete i sådan riktning bör

av statsmakterna främjas, och det bör väcka tillfredsställelse, att svenska

bryggareföreningen, som utgör eu sammanslutning av i det närmaste samtliga

pilsnerdrickstillverkare i riket, givit tanken på ett samarbete med statens

myndigheter i dylikt syfte sitt understöd. Till frågan härom återkommer

jag senare.

Till stöd för kontrollstyrelsens förslag, att rätten till försäljning till försändning

på rekvisition på landsbygden skulle förbehållas tillverkarna, har

styrelsen anfört, att det icke vore lämpligt att för alla dem, som enligt 9 § i

dess nu gällande lydelse äga rätt till försändning — d. v. s., förutom tillverkarna,

alla som eljest äga rätt att försälja pilsnerdricka till avhämtning

— föreskriva skyldighet att vid försändning upprätta köpareförteckningar.

Någon möjlighet att utöva en verksam kontroll skulle nämligen

i sådant fall enligt styrelsens mening icke föreligga. Att däremot med

bibehållande av gällande bestämmelse!'' angående rätten till försändning

ålägga allenast tillverkarna att upprätta köpareförteckningar har styrelsen

ej heller ansett lämpligt, enär en sådan ordning skulle kunna leda

därhän, att, i motsats till vad nu äger rum, pilsnerdricka komme att i

större utsträckning försändas av annan än tillverkare. Beträffande styrelsens

förslag, att jämväl rätten till partihandel varmed, bortsett från

försäljningen till export, förstås försäljning till återförsäljare i och för

deras rörelse — skulle förbehållas tillverkarna, har styrelsen anfört allenast,

att stadgande härom vore nödvändigt för att de av styrelsen föreslagna

bestämmelserna skulle kunna få avsedd effekt. På sätt jag i det följande

torde få något närmare utveckla, anser jag mig väl böra förorda förslaget om

införande av köpareförteckningar vid försändning på rekvisition på lands
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

bygden, men jag har däremot icke blivit övertygad om, att genomförandet

av detta förslag nödvändigtvis kräver ett absolut förbehållande åt tillverkarna

av rätten till partihandel och till försändning på rekvisition. Väl

är det riktigt, att under nuvarande förhållanden den ojämförligt största delen

av sådan försäljning omhänderhaves av tillverkarna, men å andra sidan

torde, såsom också påpekats i några av de avgivna yttrandena, i vissa fall

föreligga ett fullt legitimt behov av att annan än tillverkare har rätt till

sådan försäljning, särskilt i större samhällen där bryggeri ej finnes. Jag

har därför sökt finna en utväg, varigenom å ena sidan antalet försäljare,

som bedriva försäljning till försändning efter rekvisition, i kontrollsyfte i

möjligaste mån begränsas, men å andra sidan den lojala konsumtionens

intresse av att varan hålles lätt tillgänglig kan tillgodoses. I sådant hänseende

anser jag mig böra föreslå, att rätt till partihandel skall tillkomma,

förutom tillverkare, den som enligt 8 § erhållit tillstånd till försäljning

till avhämtning och i sammanhang därmed eller eljest av länsstyrelsen

erhållit rätt jämväl till partihandel, samt att rätt till försäljning till försändning

på rekvisition skall tillkomma var och en som är berättigad att

idka partihandel. Genom en sådan anordning vinna länsstyrelserna möjlighet

att i varje särskilt fall pröva, huruvida ett verkligt behov av rätt

till partihandel eller därmed följande rätt till försändning på rekvisition

kan anses förefinnas, i sammanhang varmed jämväl de kommunala myndigheterna

beredes tillfälle att göra sina synpunkter gällande. Att uttryckligen

stadga, att länsstyrelse över sådan ansökning om rätt till partihandel,

som sker annorledes än i sammanhang med ansökning om rätt till försäljning

till avhämtning, skall inhämta yttranden från vederbörande kommunala

myndigheter, torde emellertid vara överflödigt, då det lärer kunna tagas för

givet, att länsstyrelsen icke skall försumma att, då skäl därtill förefinnes,

inhämta sådana yttranden.

Införandet av köpareförteckningar vid försändning av pilsnerdricka på

landsbygden har förordats i flertalet yttranden, och jag tillstyrker såsom

förut nämnts kontrollstyrelsens förslag härutinnan. Vid bedömande av frågan

bör beaktas, att alkoholhalten hos pilsnerdricka nu är högre än när

1919 års lagstiftning tillkom. Ett stadgande, att köparen eller någon av

hans familj eller husfolk skall teckna kvitto å förteckningen, synes vara av

stor betydelse ur kontrollsynpunkt. Icke minst avsaknaden av ett dylikt

stadgande i 1905 års förordning angående försäljning av vin och Öl torde,

i förening med den bristfälliga kontrollen, hava föranlett, att den i nämnda

förordning föreskrivna skyldigheten för den, som forslade varan, att vara

försedd med köpareförteckning i stor utsträckning åsidosattes. Ä andra

sidan måste den nu föreslagna skyldigheten att lämna kvitto å mottagandet

av pilsnerdricka anses vara för allmänheten mycket litet betungande — i

städerna förekommer ju en dylik kvittering allmänt vid hemsändning av

varor från större affärer. Krav på skriftlig rekvisition anser jag däremot,

i likhet med kontrollstyrelsen, ej böra uppställas. Att olägenheter kunna

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kling!. Maj:ts proposition AV 185.

33

väntas av den ifrågasatta anordningen, skall ej förnekas; i det stora hela

bör dock såsom en följd av densamma en förbättring av det allmänna tillståndet

vara att förvänta.

Vad utformningen i övrigt av bestämmelserna om försändning på rekvisition

angår, finner jag kontrollstyrelsens förslag i huvudsak lämpligt; dock

har en omarbetning i väsentligen formellt hänseende ägt rum. Försändningen

skall enligt vad jag förut anfört i allmänhet förbehållas partihandlare,

dock har jag, i överensstämmelse med vad kontrollstyrelsen föreslagit,

ansett det böra tillses, att hemsändning från handlande till kund

på orten ej omöjliggöres. Då emellertid innebörden av ordet »kund» synes

vara föremål för delade meningar och ändamålet med bestämmelsen allenast

är, att försändning ej skall ske till annan än den, som på orten har

fast bostad, synes ordet kund böra utbytas mot »person». Ett stadgande,

att vid försändning på rekvisition av pilsnerdricka omlastning av varor

icke må äga rum i vidare mån än som erfordras för forslingens ändamålsenliga

handhavande, torde vara behövligt. Mot en av svenska bryggareföreningen

mot stadgandet framställd anmärkning vill jag genmäla, att, så

länge vederbörande vet med sig, att ingen avsikt att åsidosätta förordningens

bestämmelser föreligger, en omlastning i regel torde vara tillåten.

Önskvärdheten att erhålla reda och översikt beträffande köpareförteckningarna

föranleder mig att ej, på sätt svenska bryggareföreningen ifrågasatt, föreslå

undantag beträffande sådan vara, som genom säljarens försorg vidareförsändes

med järnväg eller fartyg; denna fråga synes för övrigt vara av

mycket ringa ekonomisk betydelse. En av kontrollstyrelsen på hemställan

av bryggareföreningen i det överarbetade förslaget intagen bestämmelse

därom, att med försändning å järnväg eller fartyg skall likställas försändning

medelst regelbunden automobiltrafik, har jag ansett böra godkännas.

Kontrollstyrelsens förslag innehåller föreskrift om skyldighet för den, som

verkställer forslingen av pilsnerdricka, att på anfordran av allmän åklagare

eller polisman uppvisa köpareförteckningen. Enligt 14 § i 1905 års förordning

angående försäljning av vin och Öl ägde den, som forslade dryckerna,

skyldighet att uppvisa sådan förteckning för krono- eller polisbetjänt, ledamot

av kommunalnämnden eller av nämnden utsedd person. Detta stadgande

tillkom på grund av hemställan av enskild motionär och motiverades

med att föreskriften om medförande av köpareförteckning vore ofullständig,

därest forsiaren icke bleve ålagd att förete förteckningen. Då kronobetjäningen

icke kunde ensam utöva den behövliga övervakningen, syntes skyldighet

att framvisa förteckningen böra åligga forsiaren jämväl då detta påfordrades

av, bland andra, ledamot av kommunalnämnd. Numera åligger,

enligt 64 § rusdrycksförsäljningsförordningen, skyldigheten att övervaka

nykterhetstillståndet inom kommunen dess nykterhetsnämnd. De skäl, som

1905 föranlett, att ledamot av kommunalnämnd erhöll nyssnämnda kontrollbefogenhet,

synas mig nu tala för att forsiaren av pilsnerdricka ålägges att

Bihaiifi till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. t ÖS höft. (Sr 1SÖ -180.)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

uppvisa köpareförteckning för ledamot av nykterhetsnämnden eller för person,

som nämnden utsett.

I sammanhang med bestämmelserna om försändning på rekvisition må

erinras, att kontrollstyrelsen jämväl föreslagit, att partihandeln skulle regleras

av hittills endast detaljhandeln berörande föreskrifter om försäljning

till avhämtning eller till försändning på rekvisition och försäljning genom

kringföring. Då förefintliga missförhållanden icke synas kräva en dylik

reglering av partihandeln och icke heller riksdagsskrivelsen i ämnet torde

hava åsyftat nya bestämmelser härutinnan, har jag icke funnit anledning

att biträda kontrollstyrelsens förslag i denna del. Men med hänsyn därtill,

att vid försändning på rekvisition av utminuteringsvis försålt pilsnerdricka

ofta medföres även vara, avsedd för partihandel, har jag ansett föreskrift

erforderlig, att för dylikt fall bestämmelserna om köpareförteckning m. m.

skola bliva tillämpliga även å sådan vara.

I ett tredje moment i 9 § har intagits en av kontrollstyrelsen föreslagen

bestämmelse om rätt att vid utsändande från avhämtningsställe av lagad

mat eller smörgåsar och dylikt medsända pilsnerdricka. En dylik försändning

lär redan nu vara tillåten och förekommer i betydande utsträckning. Någon

anledning att förhindra densamma kan jag ej se.

Det av kontrollstyrelsen framlagda förslaget till reglering av nederlagsrätten

innebär, att tillverkare skulle utan vederbörande kommunala myndigheters

hörande kunna av länsstyrelse erhålla rätt att inrätta upplag av

pilsnerdricka och från upplaget försälja pilsnerdricka till försändning på

rekvisition. I den mån sådan försändning skulle ske på landsbygden, innebär

förslaget alltså eu utvidgning av tillverkare nu tillkommande försäljningsrättigheter.

Å ena sidan synes detta vara ägnat att medföra vissa

fördelar, i det att de nuvarande, i flertalet fall olagliga nederlagen å landsbygden

antagligen skulle bringas att upphöra och försändningen från upplag

pa landsbygden komma att inordnas under lagliga former och bliva underkastad

samma kontroll, som är avsedd att genomföras beträffande försändning

från tillverkningsställe. Å andra sidan lärer emellertid en dylik utvidgning

av tillverkares försäljningsrättigheter och den därmed underlättade

tillgången till pilsnerdricka kunna i olika hänseenden medföra

olägenheter inom kommunerna. Den inskränkning i den kommunala självbestämmanderätten

å ifrågavarande område, förslaget enligt vad förut antytts

innebär, synes därför mindre tillrådlig. I sådana kommuner, där

kommunalstämma eller kommunalfullmäktige hittills konsekvent motsatt

sig upplåtande av försäljningsrättigheter inom kommunen, komme inrättande

av ett upplag lätteligen att alstra missnöje bland kommunens

flertal. På grund härav bär jag ansett det lämpligt, att fråga om

inrättande av upplag skall behandlas i samma ordning som enligt 8 §

gäller angående meddelande av tillstånd till försäljning till avhämtning.

Bryggareföreningens yrkande, att förbudet för föreståndare för upplag att

själv verkställa forsling av pilsnerdricka måtte utgå ur förslaget, har jag

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

35

icke ansett mig kunna tillmötesgå, då en sammanblandning av föreståndarens

och forsiarens funktioner måste anses olämplig ur kontrollsynpunkt.

Såsom 1 mom. i 17 § har jag i överensstämmelse med kontrollstyrelsens

förslag upptagit det nu i 22 § 1 mom. införda förbudet mot utlämning å

försäljningsställe av pilsnerdricka till den, som ej fyllt 16 år. I 2 mom.

av denna paragraf har jag, jämväl i enlighet med förslaget, till en början

upptagit förbud mot försäljning eller utlämning av pilsnerdricka till person,

som synbarligen är berörd av alkoholhaltiga drycker. Mot de i 2 och 3

mom. i förslaget i övrigt upptagna bestämmelser hava, såsom framgår av

den lämnade redogörelsen, riktats åtskilliga anmärkningar, vilka dock icke

avse bestämmelsernas huvudsyfte, nämligen att förhindra användning

av pilsnerdricka i berusningssyfte eller olovlig försäljning av varan. Att

för tillgodoseende av detta syfte stadga förbud mot försäljning eller utlämnande

av pilsnerdricka i fall då det skäligen kan antagas, att varan helt

eller delvis skall komma till användning för annat än köparens eller hans

hushålls behov, kan jag emellertid, såsom kontrollstyrelsen utformat sitt förslag,

icke förorda, bland annat av det skäl, att, såsom också i vissa yttranden

framhållits, därigenom skulle, i många fall onödigtvis, förhindras användning

av annan än till det egna hushållet hörande person såsom ombud

vid inköp av pilsnerdricka. Däremot torde någon berättigad erinran icke

kunna framställas mot ett med de föreslagna reglernas huvudsyfte överensstämmande

stadgande av innehåll, att försäljning eller utlämning av pilsnerdricka

ej må äga rum, där uppenbart är, att varan helt eller delvis är

avsedd att användas i berusningssyfte eller till olovlig försäljning. Ett

dylikt stadgande jämte därtill ävensom till övriga föreskrifter i 17 § anknuten

straffbestämmelse, som föreslås upptagen i 29 §, synes bland annat

skola föranleda till att utlämning av pilsnerdricka i större kvantiteter till

innehavare av s. k. nykterhetskaféer bleve straffbelagd.

De bestämmelser angående skyldighet för tillverkare att föra en på visst

sätt inrättad försäljningsbok, vilka av kontrollstyrelsen upptagits under 21 §,

anser jag mig böra i allt väsentligt förorda. Av handlingarna i ärendet

framgår, att vid de större bryggerierna bokföringen redan nu i allmänhet

är så inrättad, att därur skulle kunna inhämtas för den ifrågasatta försäljningsbokens

förande erforderliga uppgifter, och det synes då icke vara obilligt

att ålägga alla bryggerier den ifrågasatta utvidgade bokföringsplikten, därest

sådant kan anses önskvärt ur det allmännas synpunkt. T detta hänseende

må särskilt påpekas, att även om av de i försäljningsboken upptagna klumpsummorna

allenast de, som avse försändning på rekvisition, äro verifierade,

av försäljningsboken dock framgår försäljningens omfattning samt dess fördelning

på olika försäljningsformer och inträffande förändringar därinom,

vilket synes vara av ej oväsentlig betydelse för kontrollen. Av den ståndpunkt

jag förut intagit i fråga om rätten att idka partihandel och bedriva

försäljning till försändning på rekvisition följer, att föreskrifterna om bokföringsskyldighet

enligt mitt förmenande böra göras tillämpliga jämväl å

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kung!. Maj:ts proposition Nr 185.

annan partihandlare med pilsnerdricka än tillverkare. Rätt att taga del av

försäljningsbok jämte köpareförteckningar torde, huvudsakligen av skäl som

jag i det följande kommer att anföra i fråga om kontrollen över tillverkares

försäljning, böra tillkomma länsstyrelse och av kontrollstyrelsen förordnat

ombud ävensom allmän åklagare.

I sista momentet av 22 § har jag, i enlighet med kontrollstyrelsens första

förslag och på sätt föreningen Sveriges stadsfiskaler hemställt samt i analogi

med motsvarande stadgande i gällande förordning angående försäljning av

vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker, ansett det böra uttryckligen

föreskrivas, att rusdrycker eller ersättningsmedel därför icke må förvaras

å utskänkningsställe för pilsnerdricka eller eljest på sådairt sätt, att gästerna

äga tillgång till desamma.

Vidkommande härefter förslaget, att kontrollstyrelsen skulle bliva beslutande

myndighet i fråga om inskränkningar i eller förbud mot försäljning,

som utövas av tillverkare, må först erinras om vad förut sagts rörande

önskvärdheten av frivilliga, efter samarbete mellan kontrollstyrelsen och

tillverkarna åvägabragta föreskrifter i syfte att motverka uppkomna missförhållanden.

Detta samarbete synes böra äga rum utan att detsamma bindes

vid några författningsbestämmelser eller eljest av statsmakterna givna direktiv.

Ett sådant samarbete torde emellertid icke bliva mindre ingående

och effektivt, därest styrelsen icke tillerkännes beslutanderätt. Möjligen kan

motsatsen emellanåt befaras, och det synes i allt fall mindre egentligt, att

kontrollstyrelsen efter att eventuellt först under förhandling med tillverkare

eller sammanslutning av tillverkare hava hävdat en viss ståndpunkt utan

att densamma av vederbörande frivilligt beaktats, sedermera i kraft av styrelsen

i förordningen given befogenhet skulle hava att pröva vad enligt

gällande föreskrifter kan tvångsvis åläggas vederbörande tillverkare. Den

viktigaste invändningen mot den föreslagna anordningen synes dock vara,

att länsstyrelserna och deras underlydande organ, vilka sitta inne med kännedom

om de lokala förhållandena, skulle känna sig i allt väsentligt avkopplade

från ansvaret för ordningens upprätthållande på ifrågavarande område,

Såsom förut erinrats, skulle enligt kontrollstyrelsens av mig härutinnan

förordade förslag länsstyrelse äga att meddela tillverkare tillstånd att från

upplag försälja pilsnerdricka. Enligt 15 § i förordningen, beträffande vilken

kontrollstyrelsen icke föreslagit någon ändring, skulle länsstyrelsen hava befogenhet

att vid sådant tillstånds meddelande och sedermera stadga erforderliga

inskränkningar i försäljningsrätten. Och vad angår varje annan försäljning

än den, som bedrives av tillverkare, skulle länsstyrelsen fortfarande

hava att såsom första instans besluta om inskränkningar i och förbud

mot försäljningens utövande. Samtliga dessa frågor, vare sig de röra

tillverkare eller icke, torde dock till sin art och icke minst med hänsyn till

sin betydelse för nykterhetstillståndet ute i orterna vara likvärdiga. Att låta

en del av dem avgöras av den lokala ordningsmyndigheten och andra av ett

centralt verk, som närmast har att bevaka nykterhetsintresset, skulle inne
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

bära, att av varandra ofta direkt beroende lokala frågor uppdelades på olika

myndigheter, samt att ansvaret för det hela och arbetet söndersplittrades.

Då det icke torde kunna sättas i fråga att till kontrollstyrelsen överflytta

befattningen med samtliga dessa frågor, har jag därför funnit mig icke kunna

biträda vad styrelsen i denna del föreslagit.

I detta sammanhang torde böra erinras, att under ärendets behandling två

förslag om klyvning av befogenheten att inskrida mot tillverkares försäljning

varit under övervägande. Det ena, närmare utfört i kontrollstyrelsens

första utlåtande, innebar, att kontrollstyrelsen skulle äga att föreskriva inskränkningar

eller villkor i avseende å försäljningens fortsatta bedrivande

men att på länsstyrelse skulle ankomma att på framställning av kontrollstyrelsen

helt eller delvis förbjuda försäljningen. Det andra, berört i motiveringen

till kontrollstyrelsens överarbetade förslag, avsåg att bibehålla länsstyrelserna

vid deras befogenhet att meddela föreskrifter eller förbud i anledning

av oordningar, som föranletts av försäljningen, men anförtro åt kontrollstyrelsen

att vidtaga motsvarande ingripanden, då syftet med förordningens

stadganden uppenbarligen åsidosattes. Mot det första av dessa förslag

lärer kunna riktas i allt väsentligt samma invändningar, som jag förut framfört

mot kontrollstyrelsens slutliga ståndpunkt i detta hänseende. Om det

andra förslaget har kontrollstyrelsen själv, enligt min åsikt med rätta, anfört,

att en sådan klyvning av uppgifterna, som förslaget avsåge, syntes

kunna föranleda kompetenskonflikter mellan uppsiktsorganen och därför svårligen

läte sig genomföra. Då ej heller något annat genomförbart förslag

om klyvning av kontrolluppgifterna framkommit, har jag ansett mig böra

stanna vid att förorda, att befogenheten att ingripa i avseende å sådan försäljning

av pilsnerdricka, som utan särskilt tillstånd utövas av tillverkare,

odelad bibehålies hos länsstyrelserna.

Under ärendets beredning inom finansdepartementet har också varit under

omprövning, huruvida kontrollstyrelsen i nu avsedda frågor rörande tillverkares

försäljning skulle kunna göras till instans mellan länsstyrelserna och

Kungl. Maj:t. Men en dylik anordning har därvid befunnits icke vara tillrådlig.

I vissa fall, där länsstyrelse såsom judiciell myndighet utövar domsrätt

i första instans, såsom i utsökningsmål eller fattigvårdsmål, fullföljes

väl talan mot länsstyrelsens beslut hos vederbörande överdomstol, hovrätt

eller kammarrätten, men såsom administrativ myndighet är länsstyrelse

i allmänhet i egenskap av Kungl. Majrts befallningshavande direkt underordnad

Kungl. Maj:t. Att i nu förevarande fall göra undantag från denna

allmänna regel och inskjuta kontrollstyrelsen såsom mellaninstans synes

desto mindre vara skäl, som en dylik anordning skulle medföra onödig

tidsutdräkt och omgång. Det lärer nämligen vara ställt utom tvivel,

att Kungl. Maj:t, när talan fullföljts mot länsstyrelses beslut i ärenden av

denna art, icke skall underlåta att inhämta kontrollstyrelsens yttrande, varigenom

åt styrelsens sakkunskap tillförsäkras vederbörligt inflytande. Härtill

kommer ytterligare, att eu anordning med kontrollstyrelsen såsom mel
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

laninstans i ärenden av ifrågavarande slag i vissa fall skulle kunna leda till att

kontrollstyrelsen finge pröva för dess arbetsområde helt främmande ordningsangelägenheter,

något som givetvis bör undvikas.

Det synes mig emellertid för ordning och nykterhet vara synnerligen gagneligt,

att i fall, där det frivilliga samarbetet och av kontrollstyrelsen meddelade

anvisningar icke lett till önskade åtgärder från vederbörande tillverkares

sida, något kontrollstyrelsen närstående organ beredes möjlighet att

påkalla vederbörande länsstyrelses åtgärd och därvid utveckla de synpunkter,

som kontrollstyrelsen önskar få framförda. Jag har fördenskull tänkt mig,

att kontrollstyrelsen skulle i varje residensstad hava ett av styrelsen för viss

tid förordnat ombud med denna uppgift, varom bestämmelse torde böra

intagas i förordningen. Ombuden skulle självfallet äga god kännedom om

förhållandena i länets olika kommuner, därifrån mottaga meddelanden om

förefintliga missförhållanden och vid förekommande behov erhålla instruktioner

från vederbörande inspektörer i kontrollstyrelsen. Ett mycket måttligt

belopp torde behöva utgå såsom ersättning åt ombuden. — Av bestämmelsens

avfattning framgår, att jag icke funnit anledning att till viss person

eller myndighet begränsa rätten att i ärende av förevarande beskaffenhet

påkalla länsstyrelses åtgärd.

Vad angår de anledningar, som skola berättiga till inskridande mot tillverkare,

synes mig icke tillrådligt, att såsom sådan anledning angiva bland

annat åsidosättande av förordningens syfte, så länge detta icke finnes på något

sätt i själva förordningen definierat. I valet mellan att i förordningen

intaga en formell bestämmelse härom eller att i den del av 27 §, som handlar

om dylikt inskridande, närmare, om än i allmänna ordalag, precisera

dessa anledningar, har den senare utvägen synts mig vara den lämpligaste.

I enlighet härmed har jag ansett bestämmelsen böra formuleras så, att beslut

om inskränkningar eller förbud i avseende å sådan försäljning, som

utan särskilt tillstånd utövas av tillverkare, må meddelas, förutom när oordningar

av försäljningen föranledas, även i de fall, då nykterhetstillståndet

å viss ort påtagligen därigenom menligt påverkas.

Då tillräcklig anledning att vidtaga ändringar i de tre första momenten

av 27 § icke synts mig föreligga, hava bestämmelserna om ingripande i avseende

å tillverkares försäljningsrätt bibehållits i fjärde momentet.

Behovet av en sådan skärpning av vissa straffbestämmelser i förordningen,

som kontrollstyrelsen förordat, synes mig icke vara tillräckligt ådagalagt. I

detta hänseende har jag fördenskull icke funnit skäl föreslå annan ändring

av nu gällande regler, än att i 29 § intages bestämmelse om straff för överträdande

av dels föreskrifterna om försändning av pilsnerdricka, dels ock,

såsom jag förut berört, stadgande^ i 17 §.

Vidare har jag med viss formell jämkning upptagit kontrollstyrelsens förslag

om straff för den, som efter att med stöd av 21 § tagit del av partihandlares

försäljningsbokföring obehörigen yppar dennes affärsförhållanden.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

Kontrollstyrelsen har till sist föreslagit, att i 74 § i förordningen angående

försäljning av rusdrycker skulle intagas bestämmelse av innehåll att,

därest den, som efter anmälan eller tillstånd idkar utsköljning av vissa

alkoholfria och därmed jämförliga drycker, eller den, som efter tillstånd idkar

utskärning av pilsnerdricka, dömes till ansvar för olovlig försäljning av

rusdrycker, han tillika skall förklaras förlustig sin rätt att utskänka alkoholfria

drycker eller pilsnerdricka. I fråga om den, som äger rätt till utsköljning

av pilsnerdricka, finnes redan nu ett stadgande av väsentligen samma

innehåll i 33 § i förordningen angående försäljning av pilsnerdricka och synes

där hava sin rätta plats. Beträffande innehavare av försäljningsställe för

alkoholfria drycker, alltså bland andra innehavare av s. k. nykterhetskafé,

stadgas i 14 § av förordningen angående försäljning av sådana drycker,

bland annat, att om försäljningsställe visar sig utgöra tillhåll för personer,

som dömts för olovlig befattning med rusdrycker, eller innehavaren finnes

vara oförmögen att upprätthålla god ordning i försäljningslokalen, länsstyrelsen

äger återkalla tillstånd till försäljning eller för viss tid meddela förhud mot

utsköljning av alkoholfria drycker. Detta stadgande lärer giva länsstyrelse

befogenhet till återkallelse av tillstånd eller meddelande av förbud, därest

innehavaren av försäljningsstället själv gör sig skyldig till olovlig utsköljning

av rusdrycker. Vid sådant förhållande synes anledning icke föreligga

att nu vidtaga ändring i avseende å de förhållanden, som beröras i 14 § i

förordningen angående försäljning av alkoholfria drycker, desto mindie som

detta författningsrum vid förordningens antagande år 1925 inom riksdagen

var föremål för särskild uppmärksamhet.

I övriga nu ej särskilt berörda hänseenden har jag ej funnit anledning

att på grundvalen av den föreliggande utredningen förorda ändring i gällande

bestämmelser.

Såsom en följd av de föreslagna ändringarna hava vissa redaktionella jämkningar

i den nuvarande författningstexten måst vidtagas. Sålunda har oidningsföljden

ändrats för vissa författningsrum, i det att nuvarande 17 §

upptagits som 18 §, nuvarande 18 och 19 §§ sammanslagits under 19 §>, nuvarande

20 och 21 §§ sammanförts under 20 §, 2—4 mom. i 22 § efter

överflyttning till 17 § av bestämmelserna i nuvarande 1 mom. betecknats

såsom 1—3 inom., i sammanhang varmed straffbestämmelsen i 32 § 2 inom.,

som åsyftar förseelse mot viss del av nuvarande 22 § 4 mom., undergått

motsvarande jämkning, samt nuvarande 35 och 3(1 §§ upptagits som 36 och

37 **■

Härutöver föreslås i 16 § en rent formell jämkning, avsedd att åstadkomma

anslutning till den nu gällande konkurslagens terminologi.

De föreslagna författningsändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli

1927.

Föredraganden uppläser härefter förslag till förordning om ändring i vissa

delar av förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition Nr 185.

pilsnerdrieka samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå

riksdagen att antaga nämnda förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla och förordnar, att proposition av den

lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

E. Regnér.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

41

Bilaga A.

Kon trollstyrelsens förslag (len 12 december 1925.

Utkast

till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen den 11

juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

2 §.

Försäljning, av pilsnerdricka må ej bedrivas av annan än den, som därtill

erhållit tillstånd eller enligt denna förordning utan särskilt tillstånd

är därtill berättigad.

Försäljning av pilsnerdricka delas i försäljning till avhämtning, försäljning

till försändning på rekvisition, försäljning genom kringföring samt

försäljning till förtäring på stället (utskänkning).

Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare i

och för deras rörelse, ävensom försäljning till export. Med detaljhandel

förstås all annan försäljning av pilsnerdricka.

A. Rätt till partihandel. Rätt till försäljning till avhämtning, till försändning

på rekvisition eller genom kringföring.

6 $.

Rätt till partihandel med pilsnerdricka tillkommer allenast tillverkare

av pilsnerdricka.

9 §.

1. .Deri, som enligt 8 eller 13 § är berättigad att försälja pilsnerdricka»

må vid försändning av måltid i samband därmed på rekvisition försända

till maltiden hörande pilsnerdricka; dock må vid sådan försändning pilsnerdricka

avlämnas endast inomhus.

2. Den, som enligt 8 § erhållit tillstånd att till avhämtning försälja

pilsnerdricka, må till å orten bosatt person, som hos honom är avnämare

av matvaror, försända pilsnerdricka.

3. Tillverkare av pilsnerdricka må från tillverkningsstället på rekvisition

försända pilsnerdricka till köpare. Där varan ej avlämnas vid järnvägsstation

eller å fartyg för fortsatt försändning med köparen som mottagare,

må densamma allenast avlämnas inomhus i köparens bostad, eller,

om varan är avsedd för återförsäljning, å köparens försäljningsställe.

4. Under forsling till ställe, där varan skall avlämnas, må avlastning

eller omlastning av varan icke äga rum. i vidare mån än som erfordras

för forslingens ändamålsenliga handhavande.

Den, som verkställer forslingen, skall vara försedd med en för densamma

särskilt upprättad, av tillverkaren eller någon av honom bemyndigad person,

som icke innehar forslingsuppdrag, dagtecknad och underskriven för
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

teckning, upptagande namnet å den, som verkställer forslingen, samt, särskilt

för varje köpare, dennes namn, det ställe där och dagen när varan

skall avlämnas samt den försålda myckenheten. Är försäljningen att

hänföra till partihandel, skall detta angivas i förteckningen.

Då pilsnerdricka avlämnas vid järnvägsstation eller å fartyg för vidare

försändning, skall anteckning om avlämnandet göras å förteckningen av

den, som verkställt forslingen. I andra fall må avlämnandet ej ske med

mindre köparen eller ock någon, som tillhör hans familj eller husfolk

eller är anställd i hans tjänst, tecknar erkännande av mottagandet. Tecknas

erkännande av annan än köparen, skall han angiva såväl eget som

köparens namn.

Närmare föreskrifter angående upprättande av sagda förteckning meddelas,

där så erfordras, av kontrollstyrelsen.

Vid varje tillfälle under forslingen skall den å forslingsredskapet befintliga

myckenheten pilsnerdricka överensstämma med summan av de

myckenheter, som enligt den för försändningen upprättade förteckningen

icke dessförinnan avlämnats.

Förteckning skall under forslingen uppvisas på anfordran av allmän

åklagare eller polisman.

Förteckning skall av den, som verkställt forslingen, så snart ske kan,

avlämnas å bryggeriets kontor och skall tillverkaren vara pliktig att under

minst två år därstädes förvara densamma.

5. Konungens befallningshavande äger meddela tillverkare rätt att

annorstädes än å tillverkningsställe inrätta upplag av pilsnerdricka och

att från detsamma på sätt, som ovan stadgats, försända pilsnerdricka.

Konungens befallningshavande äger därjämte på ansökan medgiva, att

rekvisition må mottagas och förteckning, som i 4 mom. omförmäles, upprättas

och undertecknas av i ansökningen angiven föreståndare för upplaget.

Som föreståndare må icke godkännas annan än den, som kan erhålla

tillstånd till detaljhandel med pilsnerdricka; sådan föreståndare må

icke själv verkställa forsling av pilsnerdricka.

10 $.

1. Försäljning genom kringföring av pilsnerdricka — — — därtill

meddelar tillstånd.

Rätt till försäljning, som här sägs, skall jämväl omfatta rätt till försändning

på rekvisition med iakttagande allenast av de för försäljning

genom kringföring meddelade bestämmelser.

2. Ej må---försäljning.

B. Rätt till utskärning.

C. Särskilda föreskrifter ifråga om rättigheter, som bero på tillstånd.

15 §.

1. Konungens befallningshavande äger---säljare.

Tillstånd---detsamma, och skall återkallelse av tillstånd, som en
dast

kunnat meddelas efter stadsfullmäktiges eller kommunalstämmas

tillstyrkande, äga rum, då sådan myndighet det påyrkar.

Över beslut---ej föras.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

43

2. Då försäljningsrättighet---föreskrivits.

3. Över de —---kommunalnämnden.

17 §.

1. Pilsnerdricka må å försäljningsställe icke utlämnas till den, som ej

fyllt 16 år.

2. Ej heller må pilsnerdricka försäljas eller vid försäljning utlämnas

till person, som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker, eller till

person, som skäligen kan befaras använda varan i berusningssyfte.

3. Kan i fall, då någon vill inköpa pilsnerdricka, skäligen antagas, att

varan helt eller delvis icke skall komma till användning för köparens eller

hans hushålls behov, eller, där köparen är återförsäljare, för sådan försäljning,

vartill han enligt denna förordning är berättigad, må försäljning

eller utlämnande av varan ej äga rum.

18

(= nuvarande 17 §.)

19 §.

1. (nuvarande 18 §.)

2. (nuvarande 19 §.)

20 §.

1. (nuvarande 20 § 1 mom.)

2. Annan handel med pilsnerdricka än utskänkning må å sön- och

helgdagar icke äga rum å landet, samt i stad bedrivas allenast till klockan

tio förmiddagen. Vad nu är---förbjuden.

3. (nuvarande 20 § 3 mom.)

4. (nuvarande 20 § 4 mom.)

5. (nuvarande 21 § 1 mom.)

6. (nuvarande 21 § 2 mom.)

21 §.

Tillverkare vare skyldig föra sådan bokföring, att av densamma framgår
1)

varje post, som försålts för export;

2) den för varje dag till avhämtning försålda myckenheten;

3) den enligt varje förteckning, som i 9 § sägs, försålda myckenheten;

4) den för varje dag genom försäljning, som i 10 § sägs, försålda myckenheten.

Ovannämnda uppgifter samt i 9 § omförmälda förteckningar skola hållas

tillgängliga för kontrollstyrelsen eller dess ombud vid undersökning,

som kan föranledas av stadgandet i 27 § 1 mom.

Har förseelse begåtts mot denna förordning eller föreligger skäl till

misstanke, att sådan förseelse är begången, och finnes anledning till antagande,

att ur försäljares bokföring upplysning kan vinnas av betydelse

för åtals anhängiggörande eller fullföljande, äge åklagare att av sådan

försäljningsbokföring i erforderlig utsträckning taga del.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

22 §.

1. (nuvarande 2 mom.)

2. (nuvarande 3 mom.)

3. I lokal, där utskänkning av pilsnersdricka idkas utan samband med

utskänkning av rusdrycker, vare förbjudet att låta rusdrycker eller ersättningsmedel

för sådana förtäras. Ej heller må spritdrycker förvaras

i utskänkningslokalen eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga tillgång

till desamma.

Det vare ock förbjudet för gäst att i sådan utskänkningslokal förtära

rusdrycker eller ersättningsmedel därför.

Vad i detta mom. stadgas, skall äga motsvarande tillämpning i fråga

om utskänkning utomhus inom område, som för utskänkningens bedrivande

är särskilt iordningställt.

27 §.

1. Bedriver tillverkare sin försäljning så, att syftet med de i denna

förordning givna stadganden uppenbart åsidosättes, eller föranledas av

försäljningen oordningar, äger kontrollstyrelsen efter därom av kommunal

myndighet gjord framställning föreskriva de inskränkningar eller

villkor i avseende å försäljningens fortsatta bedrivande, som styrelsen för

vinnande av rättelse finner erforderliga.

Hava sålunda meddelade föreskrifter icke medfört nödig rättelse, må

Konungens befallningshavande, på framställning av kontrollstyrelsen, för

viss tid helt eller delvis förbjuda den försäljning till avhämtning, till förr

sändning på rekvisition eller genom kringföring, som av tillverkare bedrives.

2. Bedrives vid annan försäljning, än som i 1 mom. avses, å försäljningsställe

osedlighet, eller visar sig sådant ställe utgöra tillhåll för personer,

som dömts för olovlig befattning med rusdrycker, eller finnes innehavaren

vara oförmögen att upprätthålla god ordning i försäljningslokalen,

eller föranledas av försäljningen oordningar i närheten av försäljningsstället,

eller sker sådan försäljning, varom förmäles i 9 § 1 mom.

och 12 § b) eller c), i större omfattning eller på annat sätt, än i nämnda

lagrum avses, äger Konungens befallningshavande även i andra än de i

15 § omförmälda fall återkalla tillstånd till försäljning eller för viss tid

meddela förbud mot försäljning.

I fall, som i första stycket i detta mom. sägs, må ock i annan stad än

Stockholm magistraten och på landet kommunalnämnden förbjuda försäljningens

fortsatta bedrivande. Beslutet därom gånge genast i verkställighet

men skall, vid äventyr att förbudet eljest går åter. senast inom

åtta dagar underställas prövning av Konungens befallningshavande, som

har att för viss tid fastställa förbudet eller ock att upphäva detsamma.

28 §.

1. Den — — — femton till och med tvåhundra kronor.

2. Beträdes någon andra gången eller oftare med olovlig försäljning

av pilsnerdricka eller beträdes någon, som äger rätt till utskänkning av

alkoholfria och därmed jämförliga drycker eller som efter anmälan, som i

9 § näringsfriheivsförordningen sägs, idkar handelsrörelse, under utövandet

av sin rörelse med sådan försäljning, eller bedriver någon eljest sådan

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

försäljning i större omfattning eller yrkesmässigt, straffes med böter från

och med etthundra till och med tvåtusen kronor eller med fängelse i högst

sex månader.

3. Dömes den, som efter anmälan eller tillstånd idkar utskänkning,

varom i förordningen angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed

jämförliga drycker sägs, till ansvar för olovlig försäljning av pilsnerdricka,

skall han tillika förklaras förlustig sin rätt att utskänka alkoholfria

drycker.

4. (nuvarande 28 § 3 mom.)

5. (nuvarande 28 § 4 mom.)

29 §.

Förbryter sig någon mot 17 § 2 eller 3 mom.;

eller beträdes någon, som äger rätt till viss försäljning av pilsnerdricka,

med annat slag av försäljning än det, som rättigheten avser;

eller idkar någon detaljhandel med pilsnerdricka å annat ställe än uppgivet

eller medgivet är;

eller bedriver någon försäljning av pilsnerdricka, varom förmäles i 9,

10, 11, 12 eller 14 §§ i större omfattning eller på annat sätt, än i nämnda

lagrum avses;

eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd till försäljning

eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen;

straffes som i 28 § 2 mom. sägs.

32 §.

Bryter —--tvåhundra kronor.

33 *.

Den, som i följd av bestämmelserna i 21 § undfått del av där avsedd

tillverkares försäljningsbokföring, vare förbjudet att, där det ej kan anses

påkallat av tjänstens intresse, yppa affärsförhållanden, varom han

fått kunskap. Gör han detta och framgår ej av omständigheterna, att han

om de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid, då lian ej innehaft dylik

befattning, straffes med böter från och med trettio till och med ett

tusen kronor. Sker det för att göra skada eller begagnar han sig av sin

kännedom till egen eller annans fördel, må dömas till fängelse.

35 $.

1. Den, som äger rätt till försäljning enligt denna förordning, så ock

den, som äger rätt till utskänkning av alkoholfria eller därmed jämförliga

drycker, eller som efter anmälan, som i 9 § näringsfrihetsförordningen

sägs, idkar handelsrörelse, ansvarar för förseelse, som begås av den, som

för hans räkning ombesörjer sådan försäljning eller handhar sådan utskänkning

eller handelsrörelse, liksom vore förseelsen begången av honom

själv, därest icke omständigheterna gorå sannolikt, att förseelsen skett

utan hans vetskap eller vilja.

2. Om böters förvandling och fördelning, om rätt att anställa åtal och

verkställa beslag, om övervakande i övrigt av förordningens efterlevnad,

om domstol, där överträdelser av densamma skola åtalas, samt om rättegångsförfarande!

i sådana mål skall i tillämpliga delar lända till efter
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

rättelse vad. i gällande förordning angående försäljning av rusdrycker

stadgas.

3. Beslagare må försälja beslagtagen vara till tillverkare eller den,

som äger rätt till återförsäljning av pilsnerdricka.

Utkast

till förordning om ändrad lydelse av 74 § i förordningen den 14 juni

1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

1. Den---böter.

2. Har den---rusdrycksförsäljning.

3. Dömes den, som efter anmälan eller tillstånd idkar utskänkning av

vissa alkoholfria eller därmed jämförliga drycker eller den, som efter tillstånd

idkar utskänkning av pilsnerdricka, till ansvar för olovlig försäljning

av rusdrycker, skall han tillika förklaras förlustig sin rätt att utskänka

alkoholfria drycker eller pilsnerdricka.

4. (nuvarande 74 § 3 mom.)

5. (nuvarande 74 § 4 mom.)

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

47

Billiga B.

Kontrollstyrelsens förslag (len 21 september 1926.

Förslag

till förordning om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen

den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning

av pilsnerdricka.

2

Försäljning av pilsnerdricka må ej bedrivas av annan än den, som därtill

erhållit tillstånd eller enligt denna förordning utan särskilt tillstånd är

därtill berättigad.

Försäljning av pilsnerdricka delas i försäljning till avhämtning, försäljning

till försändning på rekvisition, försäljning genom kringföring

samt försäljning till förtäring på stället (utskänkning).

Med partihandel förstås sådan handel, som bedrives till återförsäljare

i och för deras rörelse, ävensom försäljning till export. Med detaljhandel

förstås all annan försäljning av pilsnerdricka.

6 %.

Rätt till partihandel med pilsnerdricka tillkommer allenast tillverkare

av pilsnerdricka.

2 Kap. Ftfrsäljningsrättigheter.

A. Rätt till försäljning till avhämtning, till försändning på rekvisition

eller genom kringföring.

9 §.

1. Tillverkare av pilsnerdricka vare berättigad att i stad på rekvisition

försända sådan vara till köpare under villkor att varan avlämnas

inomhus till därstädes boende eller, där köparen bedriver återförsäljning

av pilsnerdricka, i lians försäljningslokal, eller ock vid järnvägsstation

eller vid station för reguljär automobiltrafik eller å fartyg för fortsatt

försändning till köparen.

2. Tillverkare må på landet med iakttagande av här givna föreskrifter

från tillverkningsstället på rekvisition försända pilsnerdricka till köpare

av sådan vara.

Den som forslar varan från tillverkningsstället skall vara försedd med

eu av tillverkaren eller någon av honom bemyndigad person, som icke innebar

forslingsuppdrag, underskriven, vederbörligen dagtecknad förteckning,

upptagande namnet å den, som verkställer forslingen, samt, särskilt för

varje köpare, den rekvirerade myckenheten pilsnerdricka, köparens namn,

det ställe, där varan skall avlämnas, samt dagen, då avlämnandet skall

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

äga rum. Närmare föreskrifter angående förteckningen meddelas, där så

erfordras, av kontrollstyrelsen.

Omlastning av forslad vara må ske allenast i den mån det kräves för

forslingens ändamålsenliga handhavande.

Vara som ej, för fortsatt försändning till köparen, avlämnas vid järnvägsstation

eller vid station för reguljär au tomo biltrafik eller å fartyg,

må avlämnas allenast inomhus till därstädes boende eller, där köparen bedriver

återförsäljning av pilsnerdricka, i hans försäljningslokal; avlämnande

må ej ske med mindre köparen eller ock någon, som tillhör hans

familj eller husfolk eller som är anställd i hans tjänst, lämnar skriftligt

erkännande om varans mottagande. Lämnar annan än köparen sådant

erkännande, skall han angiva såväl eget som köparens namn.

När vara på sätt nyss är sagt avlämnas för fortsatt försändning till

köparen, skall anteckning om avlämnandet göras å förteckningen av den,

som verkställt forslingen.

Vid varje tillfälle under forslingen skall den å forslingsred&kapet befintliga

myckenheten pilsnerdricka överensstämma med summan av vad som

enligt den för försändningen upprättade förteckningen icke dessförinnan

avlämnats.

Det åligger den, som verkställer forslingen, att på anfordran av allmän

åklagare eller polisman uppvisa förteckningen.

Efter forslingens slutförande skall förteckningen, så snart ske kan,

avlämnas/ å bryggeriets kontor; och vare tillverkaren pliktig att därstädes

förvara densamma under minst två år.

3. Konungens befallningshavande äger meddela tillverkare rätt att från

särskilt inrättat upplag bedriva försäljning av pilsnerdricka till försändning

på rekvisition på sätt i 1 eller 2 mom. sägs. För sådant upplag skall

finnas en av Konungens befallningshavande godkänd föreståndare, som

har att mottaga inkommande rekvisitioner samt underskriva förteckningar,

som i 2 mom. omförmälas. Såsom föreståndare må icke godkännas

annan än den, som kan erhålla tillstånd till detaljhandel med pilsnerdricka;

sådan föreståndare må ej själv verkställa forsling av pilsnerdricka.

4. Den, som på grund av meddelat tillstånd äger rätt att till avhämtning

försälja pilsnerdricka och bedriver sådan försäljning i samband med

handel med födoämnen eller läskedrycker, må på rekvisition försända pilsnerdricka

till å orten bosatt kund.

5. Den, som är berättigad att till avhämtning försälja pilsnerdricka, må

i samband med försändning av måltid på rekvisition försända till måltiden

hörande pilsnerdricka; dock må vid sådan försändning pilsnerdricka

avlämnas endast inomhus.

B. Rätt till utskänlcning.

C. Särskilda föreskrifter ifråga om rättigheter, som bero på tillstånd.

17 §.

1. Pilsnerdricka må å försäljningsställe icke utlämnas till den, som ej

fyllt 16 år.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

2. Ej heller må pilsnerdricka försäljas eller vid försäljning utlämnas

till person, som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker, eller till

person, som skäligen kan befaras använda varan i berusningssyfte.

3. Kan i fall, då någon vill inköpa pilsnerdricka, skäligen antagas, att

varan helt eller delvis icke skall komma till användning för köparens eller

hans hushålls behov, eller, där köparen är återförsäljare, för sådan försäljning,

vartill han enligt denna förordning är berättigad, må försäljning

eller utlämnande av varan ej äga rum.

18 §.

(nuvarande 17 §.)

19 §.

1. (nuvarande 18 §.)

2. (nuvarande 19 §.)

2» §.

1. (nuvarande 20 § 1 mom.)

2. Annan handel med pilsnerdricka än utskänkning må å sön- och helg
dagar

icke äga rum å landet samt i stad bedrivas allenast till klockan tio

förmiddagen. Vad nu är —---förbjuden.

3. (nuvarande 20 § 3 mom.)

4. (nuvarande 20 § 4 mom.)

5. (nuvarande 21 § 1 mom.)

6. (nuvarande 21 § 2 mom.)

21 §.

Tillverkare åligger att föra försäljningsbok utvisande:

1) varje post pilsnerdricka, som utlämnats för försäljning för export;

2) den för varje dag för försäljning till avhämtning utlämnade myckenheten;
3)

den myckenhet, som avlämnats i enlighet med varje jämlikt 9 § upprättad

förteckning;

4) den för varje dag enligt 9 § 1 mom. eller 10 § levererade myckenheten.

Försäljningsbok samt förteckning, som i 9 § avses, skola hållas tillgängliga

för kontrollstyrelsen eller dess ombud vid undersökning, som kan föranledas

av stadgandet i 27 § 1 mom.

Har förseelse begåtts mot denna förordning eller föreligger skäl till misstanke,

att sådan förseelse är begången, och finnes anledning till antagande,

att ur försäljningsboken upplysning kan vinnas av betydelse för åtals anhängiggörande

eller fullföljande, äge åklagare att i erforderlig utsträckning

taga del av försäljningsboken.

22 §.

1. (nuvarande 2 mom.)

2. (nuvarande 3 mom.)

3. I lokal, där utskänkning av pilsnerdricka idkas utan samband med

utskänkning av rusdrycker, vare förbjudet att låta rusdrycker eller ersättningsmedel

för sådana förtäras. Ej heller må spritdrycker förvaras i ut
Bihang

till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 198 höft. (Nr 185 — 180.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

skänkningslokalen eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga tillgång till

desamma.

Det vare oek förbjudet för gäst att i sådan utskänkningslokal förtära

rusdrycker eller ersättningsmedel därför.

Vad i detta mom. stadgas, skall äga motsvarande tillämpning ifråga om

utskänkning utomhus inom område, som för utskänkningens bedrivande

är särskilt iordningställt.

27 $.

1. Förekomma oordningar med anledning av sådan försäljning av pilsnerdricba,

som utövas av tillverkare, eller bedriver tillverkare sin försäljning

så, att syftet med de i denna förordning meddelade bestämmelser

eljest uppenbart åsidosättes, äger kontrollstyrelsen föreskriva de inskränkningar

eller villkor i avseende å försäljningens bedrivande, som kunna vara

erforderliga för vinnande av rättelse, eller oek för viss tid helt eller delvis

förbjuda försäljningens fortsättande. Av kontrollstyrelsen i nu berörda

avseende meddelade beslut lända till efterrättelse utan hinder av anförda

besvär.

2. Bedrives vid annan försäljning, än som i 1 mom. avses, å försäljningsställe

osedlighet, eller visar sig sådant ställe utgöra tillhåll för personer,

som dömts för olovlig befattning med rusdrycker, eller finnes innehavaren

vara oförmögen att upprätthålla god ordning i försäljningslokalen,

eller föranledas av försäljningen oordningar i närheten av försäljningsstället,

eller sker sådan försäljning, varom förmäles i 9 § 5 mom. och

12 § b) eller c), i större omfattning eller på annat sätt, än i nämnda lagrum

avses, äger Konungens befallningshavande även i andra än de i 15 § omförmälda

fall återkalla tillstånd till försäljning eller för viss tid meddela

förbud mot försäljning.

I fall, som i första stycket i detta mom. sägs, må ock i annan stad än

Stockholm magistraten och på landet kommunalnämnden förbjuda försäljningens

fortsatta bedrivande. Beslutet därom gånge genast i verkställighet,

men skall, vid äventyr att förbudet eljest går åter, senast inom

åtta dagar underställas prövning av Konungens befallningshavande, som

har att för viss tid fastställa förbudet eller ock att upphäva detsamma.

28 i

1. Den---femton till och med tvåhundra kronor.

2. Beträdes någon andra gången eller oftare med olovlig försäljning av

pilsnerdricka eller beträdes någon, som äger rätt till utskänkning av alkoholfria

och därmed jämförliga drycker eller som efter anmälan, som i

9 § näringsfrihetsförordningen sägs, idkar handelsrörelse, under utövandet

av sin rörelse med olovlig försäljning, eller bedriver någon eljest sådan

försäljning i större omfattning eller yrkesmässigt, straffes med böter från

och med etthundra till och med tvåtusen kronor eller med fängelse i högst

sex månader.

3. Dömes den, som efter anmälan eller tillstånd idkar utskänkning, varom

i förordningen angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

51

jämförliga drycker sägs, till ansvar för olovlig försäljning av pilsnerdricka,

skall han tillika förklaras förlustig sin rätt att utskänka alkoholfria

drycker.

4. (nuvarande 28 § 3 mom.)

5. (nuvarande 28 § 4 mom.)

29 §.

För bryter sig någon mot 17 § 2 eller 3 mom.;

eller beträdes någon, som äger rätt till viss försäljning av pilsnerdricka,

med annat slag av försäljning än det, som rättigheten avser;

eller idkar någon detaljhandel med pilsnerdricka å annat ställe än uppgivet

eller medgivet är;

eller bedriver någon försäljning av pilsnerdricka, varom förmäles i 9,

10, 11, 12 eller 14 §§, i större omfattning eller på annat sätt än i nämnda

lagrum avses;

eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd till försäljning

eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen;

straffes som i 28 § 2 mom. sägs.

32 §.

1. Bryter den,--— tvåhundra kronor.

2. Överträder någon det i 22 § 3 mom., andra stycket, stadgade förbud,

---etthundra kronor.

33 §.

Den, som i följd av bestämmelserna i 21 § undfått del av där avsedd

tillverkares försäljningsbokföring, vare förbjudet att, ''där det ej kan anses

påkallat av tjänstens intresse, yppa affärsförhållanden, varom han fått

kunskap. Gör han detta och framgår ej av omständigheterna, att han om

de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid, då han ej innehaft dylik

befattning, straffes med böter från och med trettio till och med ett tusen

kronor. Sker det för att göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom

till egen eller annans fördel, må dömas till fängelse.

35 §.

1. Den, som äger rätt till försäljning enligt denna förordning, så ock

den, som äger rätt till utskänkning av alkoholfria eller därmed jämförliga

drycker, eller som efter anmälan, som i 9 § näringsfrihetsförordningen

sägs, idkar handelsrörelse, ansvarar för förseelse, som begås av den, som

för hans räkning ombesörjer sådan försäljning eller handhar sådan utskänkning

eller handelsrörelse, liksom vore förseelsen begången av honom

själv, därest icke omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett

utan hans vetskap eller vilja.

2. Om böters förvandling och fördelning, om rätt att anställa åtal och

verkställa beslag, om övervakande i övrigt av förordningens efterlevnad,

om domstol, där överträdelser av densamma skola åtalas, samt om rättegångsförfarandet

i sådana mål skall i tillämpliga delar lända till efter
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 185.

rättelse vad i gällande förordning angående försäljning av rusdrycker

stadgas.

3. Beslagare må försälja beslagtagen vara till tillverkare eller den, som

äger rätt till återförsäljning av pilsnerdricka.

Förslag

till förordning om ändrad lydelse av 74 § i förordnin gen den 14 juni

1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

(lika med det i bilaga A. intagna.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. BevU 1927:56 Bevillningsutskottets memorial Nr 56 s. 2 i texten
  2. Rskr. 1927:227 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juli 1919 a1 i texten
  3. BevU 1927:49 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om utskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om ä s. 9 i texten
  4. BevU 1927:45 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning s. 1 i texten