Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m
1927-02-22 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1927:189, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m
Dokumentets text
Kungl. Majtts proposition Nr 189.
1
Nr 189.
Kungl. Majtts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914
(nr 383) angående stämpelavgiften, m. m.; given Stockholms
slott den 22 februari 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till
l:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19
november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften; och
2:o) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 6 november
1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av
fondpapper.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Lyberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 161 höft. (Nr 189.)
I
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november
1914 (nr B83) angående stämpelavgiften.
Härigenom förordnas, att 3, 8 och 17 §§, 47 § 2 och 3 mom. samt 56 §
i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften skola i nedan
angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:
3 §.
I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här
nedan i 7 § nämnda undantag, dennna tariff:
Bevis angående —--före-
1
Avd.
.
Avd.
3
Avd.
4
Avd.
5
Avd.
Kr.
..
0.
Kr.
ö.
Kr. 5.
Kr.
..
0.
Kr.
..
0.
icuu iiauuiiiig ................
» å dom eller utslag, huru- vida däremot är vädjat
» ; se även Intyg.
it
8 *.
Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av offentlig
myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.
Aktiebrev i utländskt aktiebolag — — — orsaken härtill.
Se för övrigt Certifikat och 16 §.
Certeparti skall, — — — i konkurs.
Certifikat å värdepapper av något av följande slag, nämligen aktiebrev
i utländskt aktiebolag, andelsbevis, delaktighetsbevis eller lottbrev i
utländskt företag av ekonomisk art ävensom i utlandet utfärdad
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.
obligation eller förskrivning, som enligt denna förordning jämställes
med obligation, skall förses med stämpel till det belopp, varmed
stämpelavgift skulle hava utgått för i certiflkatet omförmälda värdepapper,
därest dessa efter införsel till riket blivit föremål för överlåtelse.
Stämpelbeläggning av certifikat skall äga rum, där det
utfärdas här i riket, vid utfärdandet och, där det utfärdats i utlandet
och hit till riket införts, vid den tidpunkt, som för sådant fall är
stadgad i fråga om värdepapper av i certiflkatet omförmälda slag.
Vad sålunda stadgats skall dock icke äga tillämpning på certifikat,
som före den 1 juli 1927 uppvisats hos magistrat i stad. Om dylikt
uppvisande samt om dagen därför skall magistraten kostnadsfritt
verkställa påteckning å certiflkatet.
Varder certifikat utbytt mot ett eller flera certifikat å samma
värdepapper eller ock mot värdepapperen, må innehavaren med
företeende av certiflkatet och det eller de nya certifikaten eller
värdepapperen hos överståthållarämbetet eller Konungens befallningshavande
anhålla om vidtagande av åtgärd, för att å förstnämnda
certifikat anbragta införselstämplar eller för certiflkatet åtnjuten
stämpelfrihet må kunna tillgodoräknas det eller de nya certifikaten
eller värdepapperen. Myndigheten skall då, därest förstnämnda certifikat
är belagt med stämplar, annullera dessa med en för sådant
ändamål inrättad tryckstämpel eller, om stämpelfrihet åtnjutes, göra
påteckning å samma certifikat angående företeendet och ändamålet
därmed; och äger därefter stämpelfrihet rum för det eller de nya
certifikaten eller värdepapperen, som av myndigheten förses med
anteckning om orsaken härtill.
Angående handling, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt
över värdepapper av något av de i första stycket omförmälda slag,
gälle, ändock att den ej betecknats som certifikat, vad i denna förordning
är stadgat om certifikat.
Se för övrigt 16 §.
Interimsbevis, interimskvitto — — - se 27 §.
Interimsbevis, interimskvitto å aktiebrev i utländskt aktiebolag, andelsbevis,
delaktighetsbevis eller lottbrev i utländskt företag av ekonomisk
art eller å utländsk obligation; se Certifikat.
Lottsedel för deltagande i lotteri, som med Kungl. Maj:ts tillstånd anordnats,
skall av lotteriets anordnare före utlämnandet förses med stämpel,
då lotteriet avser penningar, av 20 öre för varje hel krona av det
belopp, varå lottsedeln lyder, och, då lotteriet avser andra värdeföremål,
av 10 öre för varje lottsedel.
Se för övrigt 56 §.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.
Obligation, som utfärdats i utlandet, — — — i utlandet.
Se för övrigt Certifikat och 16 §.
17
Därest handling, — — — ett år.
Där på — — — förnyad stämpelbeläggning.
Äskas med avseende å inteckning i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt
sådan åtgärd, som omförmäles i 21, 26, 27 eller 34 § av förordningen
den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom eller i 10 eller
14 § av lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt,
skall den handling, som för sådant ändamål ingives jämte den gamla inteckningshandlingen,
icke beläggas med stämpel; ej heller skall stämpel läggas
å handling, för vilken inteckning meddelas på grund av 4 § i lagen den
..... 1927 om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som
utgår på grund av brandförsäkringsavtal.
47 §.
2. Åsidosätter någon — — — tjugufem kronor.
Till enahanda ansvar vare den förfallen, som utfärdar certifikat å aktiebrev
i utländskt aktiebolag eller andelsbevis, delaktigbetsbevis eller lottbrev
i utländskt företag av ekonomisk art eller som belånar, försäljer eller på
vad sätt det vara må överlåter sådant certifikat eller annan sådan handling,
som nu nämnts, utan att handlingen är försedd med i 8 § föreskriven
stämpel.
Utgiver någon — — — tjugufem kronor.
3. Den obligationsutgivare, som utlämnar obligation utan att därvid förse
handlingen med stadgad stämpel, så ock den, som utfärdar certifikat å
obligation, vilken utgivits eller är avsedd att utgivas i utlandet, eller som
belånar, försäljer eller på vad sätt det vara må överlåter sådan obligation
eller därå utfärdat certifikat, utan att handlingen är försedd med i 8 §
föreskriven stämpel, böte tjugu gånger den felande stämpelns belopp; dock
vare minsta bot tjugufem kronor.
56 §.
Generalpoststyrelsen äge medgiva, att den, som erhållit tillstånd till anordnande
av lotteri, må fritagas från skyldighet att förse lottsedel med
stämpel, under villkor att han, i fråga om penninglotteri inom en vecka
och beträffande annat lotteri inom en månad efter varje dragning till
generalpoststyrelsen dels inbetalar den på de till dragningen försålda lottsedlar
belöpande stämpelavgift, dels ock inlämnar ett av notarius publicus på
grund av räkenskaperna för lotteriet utfärdat intyg över antalet sålunda
försålda lottsedlar, därvid i fråga om penninglotteri skall angivas antalet
Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.
5
lottsedlar av varje särskild valör; och skall före varje dragning av den
person eller myndighet, som erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att utöva tillsyn
över lotteriet, till generalpoststyrelsen insändas uppgift om tiden för
dragningen.
Inbetalas avgiftsbeloppet — — — ränta därå.
Å lottsedel, —--försorg påtryckas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927 utom i vad den avser
ändring i 17 §, i vilken del förordningen träder i kraft den 1 januari 1928.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 6 november
1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av
fondpapper.
Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 6 november 1908 angående
en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper skall i nedan
angiven del erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Vid överlåtelse — — — nedan sägs.
Med fondpapper — — — obligation stämpelbeläggas.
Certifikat eller annan handling, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt
över värdepapper av något av följande slag, nämligen aktier i utländska
aktiebolag eller lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i utländska
kommanditbolag ävensom i utlandet utfärdad obligation, skall enligt denna
förordning anses vara fondpapper av samma slag som de värdepapper, handlingen
avser.
Lika med — — — grundade rätt.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 22 februari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meukling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anmäler, efter gemensam
beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen, frågor
om vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående
stämpelavgiften, m. m.
Föredraganden anför:
Stämpelfrihet Enligt 3 § i stämpelförordningen är bevis av underdomstol eller därstädes
dom efter ut- anställd tjänsteman, tecknat å företedd handling, fritt från stämpelavgift.
släp, huruvida Detsamma är förhållandet med bevis å dom eller utslag, att däremot är
^vädjat ar vädjat. Sedan därefter i paragrafen ett antal olika bevis omförmälts, stadgas
slutligen, att för »bevis, annat» skall utgå stämpelavgift, som för underdomstol
i stad belöper sig till en krona.
I eu den 30 november 1926 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse
har riksdagens justitieombudsman anmält, hurusom klagomål hos justitieombudsmannen
anförts däröver, att i ett närmare angivet fall part i tvistemål,
som varit anhängigt vid rådhusrätt, för ett av rättens ordförande å
utslaget i målet tecknat bevis, att utslaget vunnit laga kraft, påförts stämpelavgift
med en krona, ehuru dylikt bevis enligt klagandens uppfattning vore
att hänföra till »bevis av underdomstol eller därstädes anställd tjänsteman,
tecknat å företedd handling» och förty fritt från stämpel. Justitieombudsmannen
har vidare i sin skrivelse, efter att däri hava framlagt en utförlig
utredning, beträffande vilken jag tillåter mig hänvisa till justitieombudsmannens
ämbetsberättelse till 1927 års riksdag, sid, 284 ff., anfört, att även
om enligt justitieombudsmannens åsikt den av rådhusrättens ordförande
verkställda stämpelbeläggningen icke vore riktig, en förtydligande ändring
av hithörande bestämmelser likväl syntes påkallad. Föreskrifter om sådana
rent expeditionella åtgärder som uttagande av stämpelavgift för av myndigheter
utfärdade bevis borde otvivelaktigt vara så enkla och lättfattliga, att
de så att säga kunde tillämpas efter orden, snabbt och utan tvekan. En
likartad tillämpning av dylika bestämmelser vore i hög grad önskvärd, i
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.
synnerhet då, såsom''"’här, fråga vore om stadganden, vilka snart sagt dagligen
och överallt komme till användning. Av vad i förevarande ärende
förekommit syntes emellertid framgå, att bestämmelserna i ämnet vore av
sådan beskaffenhet, att de lätt kunde förleda till en annan uppfattning än
den enligt justitieombudsmannens mening riktiga. Detta förhållande syntes
i huvudsak bero på förefintligheten i 3 § av rubriken »bevis å dom eller
utslag, att däremot är vädjat». Denna rubrik inbjöde onekligen till det
antagandet, att bevis å dom eller utslag, att däremot icke är vädjat, skulle
stämpelbeläggas; och insikten, att nyssnämnda rubrik tillkommit med tanke
på att vadebevis ej alltid skulle kunna anses tecknat å företedd handling,
syntes ingalunda lätt gripbar. Det förefölle, som om den ifrågavarande
oklarheten skulle kunna på ett enkelt och effektivt sätt skingras, därest
rubrikerna »bevis av underdomstol eller därstädes anställd tjänsteman,
tecknat å företedd handling» och »bevis å dom eller utslag, att däremot är
vädjat» bleve sammanförda till en rubrik av följande lydelse: »bevis av
underdomstol eller därstädes anställd tjänsteman, tecknat å företedd handling,
ävensom, i varje fall, bevis å dom eller utslag, huruvida däremot är
vädjat.»
Den tolkning av hithörande bestämmelser, som vederbörande tjänsteman Departementai
det av justitieombudsmannen omförmälda fall tillämpat, synes enligt den chefen.
förebragta utredningen grunda sig därpå, att ett utslag, varå lagakraftbevis
önskas, icke är att anse såsom »företedd handling» åtminstone i det fall,
att beviset begäres, innan utslaget ännu är utlöst. Vad som särskilt är
ägnat att stödja en dylik tolkning är, såsom också under utredningen framhållits,
bestämmelsen om stämpelfrihet för bevis å dom eller utslag, att däremot
är vädjat, vilken bestämmelse skulle vara obehövlig, om man utginge från att
domen eller utslaget vid lagakraftbevisets påtecknande alltid skulle anses
som företedd handling. Under utredningen har emellertid från sakkunnigt
håll hävdats, att denna bestämmelse, som sedan lång tid tillbaka funnits
upptagen i stämpelförordningarna, säkerligen föranletts därav, att vad i allmänhet
erlades, innan expedition utlämnats. Någon anledning, varför bevis
å dom eller utslag, att däremot icke vädjats, rimligen borde behandlas olika,
då beviset utfärdades före eller efter tiden för expeditionens utlösande, har
icke i ärendet anförts. Ehuru av utredningen synes framgå, att dylikt bevis
alltid bör anses såsom bevis, tecknat å företedd handling, torde emellertid
med hänsyn till vad justitieombudsmannen anfört ett förtydligande av hithörande
bestämmelser vara lämpligt. För min del har jag funnit detta
enklast kunna ske så, att rubriken »bevis å dom eller utslag, att däremot
är vädjat» förändras till »bevis å dom eller utslag, huruvida däremot är
vädjat». Då vad erlägges eller anmäles hos underdomstol eller därstädes anställd
tjänsteman och bevis av sistberörda innehåll sålunda kan lämnas endast
av underdomstol eller tjänsteman därstädes, torde vara uppenbart, att den
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.
Införselstämpe!
för vissa
utländska
värdepapper
m. ro.
sålunda förändrade rubriken icke har avseende å bevis, som hos överrätt
anställd tjänsteman tecknar å dom eller utslag, huruvida vad fullföljts
eller icke.
Enligt 8 § i stämpelförordningen skall obligation, som utfärdats i utlandet,
utom i särskilt angivna undantagsfall förses med stämpel till visst belopp,
innan den första gången, efter det densamma blivit till riket införd, härstädes
belånas, försäljes eller på vad sätt det vara må överlåtes eller, därest den
ej förut vederbörligen stämpelbelagts, innan inregistrering sker av bouppteckning
efter avliden person, till vars efterlämnade tillgångar obligationen
hör. Med obligation likställes i detta hänseende hit till riket inkomna
löpande förskrivningar, som i utlandet utfärdats för särskilda delar av skuldbelopp
och vilka uppenbarligen äro avsedda att utsläppas i den allmänna
rörelsen, ändock att sådan förskrivning ej betecknats som obligation. Liknande
bestämmelser äro i samma författningsrum meddelade jämväl i avseende
å till riket infört aktiebrev i utländskt aktiebolag.
Vid framläggande i statsverkspropositionen till årets riksdag av förslag
till beräkning av statens inkomster av stämpelmedel under budgetåret 1927
—1928 anmälde jag mig hava för avsikt att föreslå ändringar i stämpelförordningen
i syfte att vinna effektivitet i berörda bestämmelser om stämpelavgift
vid införsel till riket av utländska värdepapper.
Då jag den 14 januari 1927 inför Kungl. Maj:t till närmare behandling
upptog detta spörsmål, anförde jag följande.
Till min kännedom hade kommit, att ifrågavarande bestämmelser, såvitt
anginge utländska obligationer, i betydande omfattning kringginges i ändamål
att undgå stämpelbeskattningen. Det hade nämligen blivit alltmera vanligt,
att fondkommissionärer, framför allt banker, som förmedlade försäljning av
utländska obligationer här i riket, till köpare av sådana värdepapper utfärdade
bevis av innehåll, att kommissionären förbunde sig att mot bevisets återställande
hålla obligationerna till köparens förfogande hos viss bank i utlandet.
Själva obligationerna kvarlåge sedermera i den utländska bankens förvar
och bleve sålunda icke föremål för stämpelbeläggning här i riket, under det
att det i avseende å obligationerna av fondkommissionären utfärdade beviset,
för vilket stämpelplikt för närvarande icke förefunnes, i obligationernas
ställe gjordes till föremål för belåning och överlåtelse här i riket, varjämte
beviset tillika tjänade det ändamål, att å obligationerna upplupen ränta
utbetalades allenast mot företeende av och anteckning å detsamma. I den
mån det av mig angivna förfaringssättet, såsom antagligt vore, komme till
alltmer vidsträckt tillämpning, komme också de anförda bestämmelserna om
stämpelplikt i avseende å utländska obligationer därigenom att göras illusoriska.
Fara föreiåge givetvis också för att samma förfaringssätt komme till
användning i avseende å aktiebrev i utländska aktiebolag.
Av vad sålunda anförts framginge behovet av ändringar i stämpelförordningen
i syfte att vinna effektivitet i bestämmelserna om stämpelplikt
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.
för hit till riket införda utländska värdepapper av förutnämnda slag.
Dessa ändringar syntes lämpligen böra gå ut på, att varje handling, som
i likhet med bevis av förut angivna slag innefattade rätt till utländska
värdepapper, oavsett handlingens benämning, i avseende å stämpelplikt likställdes
med motsvarande värdepapper. En dylik regel borde givetvis —
i överensstämmelse med vad i stämpelförordningen vore stadgat om stämpelfrihet
vid utbyte av utländska värdepapper, vilka försetts med införselstämpel
— fullständigas med bestämmelse i syfte, att därest mot handling
av omförmälda slag svarande värdepapper efter handlingens stämpelbeläggning
infördes till riket, stämpelfrihet skulle äga rum för^le sålunda införda
värdepapperen.
I sammanhang därmed syntes i 1 § av förordningen den 6 november 1908
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper böra
vidtagas den ändring, att handlingar av ifrågavarande slag inbegrepes under
begreppet fondpapper.
Från den förordade utsträckningen av stämpelplikten syntes, vad den allmänna
stämpelförordningen anginge, böra undantagas handling, som utfärdades
före de förordade författningsändringarnas ikraftträdande och som före
samma tidpunkt uppvisades hos magistrat i stad.
Sedan Kungl. Maj:t samma den 14 januari 1927 anbefallt statskontoret
att i enlighet med de av mig sålunda förordade grunder upprätta och inkomma
med förslag till ändringar i förordningen angående stämpelavgiften
och förordningen angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av
fondpapper, har statskontoret i anledning av det sålunda givna uppdraget
med skrivelse den 3 februari 1927 till Kungl. Maj:t överlämnat förslag till
ändring i 8 § av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften
och i 1 § av förordningen den 6 november 1908 angående en särskild
stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, vilka författningsförslag
torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet.
Till motivering för förslagen har statskontoret anfört följande.
Vad anginge ändringen av den allmänna stämpelförordningen hade statskontoret
ansett lämpligt, att de nya bestämmelserna infördes under en ny
rubrik: Certifikat. Ordet »certifikat» syntes i utlandet hava kommit till
ganska allmän användning såsom beteckning för handlingar av nu ifrågavarande
slag och förekomme också såsom uttryck för likartade svenska handlingar,
exempelvis de av riksgäldskontoret utfärdade certifikaten angående
anteckning i statsskuldboken i fråga om äganderätten till av riksgäldskontoret
utfärdade och försålda men där kvarliggande obligationer. Emellertid
vore å andra sidan uppenbart, att den sålunda använda termen icke i sig
själv gåve ett träffande uttryck för just de handlingar, som därmed åsyftades.
Det hade därför visat sig nödvändigt att fullständiga rubriken i
fråga genom en vid ordet »certifikat» fogad, längre definition. På grund av
berörda omständigheter kunde risk anses föreligga, att den nya rubriken ej
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.
Departements
chefen.
bleve vederbörligen uppmärksammad. Statskontoret ville därför föreslå, att
det under rubrikerna Aktiebrev i utländskt aktiebolag och Obligation, som
utfärdats i utlandet, infördes en hänvisning av följande lydelse: »Se för
övrigt: Certifikat.»
Statskontoret ville icke underlåta att påpeka, att de föreslagna författningsbestämmelserna
icke omfattade certifikat angående förfoganderätt över
hit till riket införda och här hos bank eller kommissionär förvarade värdepapper.
Då det emellertid icke kommit till statskontorets kännedom, att
dylika certifikat utfärdats eller att sådant utfärdande blivit ifrågasatt, hade
statskontoret ansett sig böra inskränka sitt förslag till i utlandet kvarliggande
värdepapper.
Statskontorets förslag, att de nya bestämmelserna i avseende å införselstämpel
för utländska värdepapper skulle i stämpelförordningen införas under
en ny rubrik, benämnd »certifikat», finner jag lämpligt. Enligt vad jag erfarit
har ordet »certifikat» under den senare tiden även inom landet kommit till allmännare
användning såsom beteckning för handlingar av det slag, som man
nu avser att träffa med införselstämpeln. Den av statskontoret föreslagna
definitionen å ordet »certifikat», vilken definition ansluter sig till de i stämpelförordningen
redan intagna rubrikerna å de olika slagen av stämpelpliktiga
utländska värdepapper, synes också vara att förorda. Lika med statskontoret
finner jag jämväl lämpligt, att under rubrikerna »aktiebrev i utländskt
aktiebolag» och »obligation, som utfärdats i utlandet» hänvisning införes
till den nya rubriken »certifikat». Då handlingar av nu avsedda slag ej
sällan lära benämnas interimsbevis eller interimskvitto även i fall, där utbyte
av handlingen mot däri omförmälda värdepapper ej är avsedd att äga
rum, synes det för undvikande av missförstånd, att rubriken »certifikat» ej
skulle hava avseende å sådana bevis, vara tillrådligt att efter den befintliga
rubriken »interimsbevis, interimskvitto» å vissa inländska värdepapper införa
en ny rubrik för interimsbevis och interimskvitto å de i definitionen över
ordet »certifikat» upptagna slag av utländska värdepapper och att från sistnämnda
rubrik hänvisa till rubriken »certifikat».
Statskontorets författningsförslag hava, såsom ämbetsverket i sitt utlåtande
också påpekat, avseende allenast å certifikat, varigenom någon tillförsäkras
förfoganderätt över i utlandet kvarliggande värdepapper, men omfatta icke
certifikat å hit till riket införda och här hos bank eller kommissionär förvarade
värdepapper. Härtill kan anmärkas, att det väl torde förhålla sig så,
att värdehandlingar, å vilka certifikat utfärdats, hittills endast i undantagsfall
hit införts, men man synes hava starka skäl antaga, att förhållandet skulle hliva
ett annat, om stämpelplikt bleve gällande för certifikat å i utlandet kvarliggande
värdepapper men certifikat å här i riket befintliga lämnades fritt från stämpel.
Den nu föreslagna stämpelplikten för certifikat skulle kunna göras illusorisk
genom att banker och andra fondkommissionärer hit införde utländska värdepapper
och därefter å desamma utfärdade certifikat, vilka sedermera i värdepappe
-
Kung!. Maj:ts proposition Nr 189.
11
rens ställe gjordes till föremål för omsättning inom landet. På anförda
skäl anser jag, att de föreslagna bestämmelserna böra göras tillämpliga på
certifikat å utländska värdepapper, oberoende av varest värdepapperen förvaras.
I fråga om den tidpunkt, vid vilken stämpelplikten för certifikat enligt
den allmänna stämpelförordningen skall inträda, innebär förslaget, att de
regler, som härutinnan gälla för de i certifikat omförmälda värdepapper,
skola gälla jämväl i avseende å certifikatet, d. v. s. stämpelplikten skulle
knytas till det tillfälle, då certifikatet belånas eller överlåtes eller då inregistrering
äger rum av bouppteckning efter avliden person, till vars efterlämnade
tillgångar certifikatet hör. Beträffande certifikat, som utfärdats i utlandet
och sedermera hit införts, torde de skäl — avseende svårigheten att anordna
en nöjaktigt effektiv kontroll över stämpelpliktens fullgörande — som tidigare
varit avgörande för att stämpelplikten för utländska värdepapper icke
knutits till införseln utan till en senare tidpunkt, äga motsvarande giltighet.
En närmare redogörelse för dessa skäl återfinnes i motiveringen
till ett av särskilda sakkunniga den 16 februari 1920 avlämnat förslag till
vissa ändringar i stämpelförordningen, vilket förslag fogats såsom bilaga
till Kungl. Maj:ts proposition nr 232 till 1921 års riksdag. Vad åter angår
certifikat, som utfärdas här i riket, lära dylika endast i undantagsfall utfärdas
av andra än banker eller andra fondkommissionärer och fördenskull
sådana svårigheter i fråga om kontrollen icke föreligga. På grund härav
synes stämpelplikten för dylikt certifikat lämpligen böra inträda i och med
utfärdandet. Enligt vad jag inhämtat skulle en dylik regel vara till gagn
jämväl ur den synpunkten, att därigenom skulle undvikas tvistigheter mellan
säljare och köpare av utländska värdepapper om skyldighet att vidkännas
stämpelavgift i fall, då efter utfärdande av certifikat å värdepapperen dessa
bliva till köpeavtalets fullgörande införda till riket och certifikatet under
mellantiden blivit föremål för ytterligare överlåtelse.
Till de föreslagna bestämmelserna om stämpelfrihet vid utbyte av certifikat
mot de värdepapper, certifikatet avser, synes lämpligen böra göras
tillägg av den innebörd, att motsvarande stämpelfrihet må åtnjutas jämväl
vid utbyte av certifikat mot annan dylik handling, som avser samma värdepapper.
Härigenom skulle bland annat möjliggöras en uppdelning av ett certifikat
i flera.
Såsom jag förut anfört bör från den ifrågasatta stämpelplikten enligt
den allmänna stämpelförordningen undantagas certifikat, som före de föreslagna
bestämmelsernas ikraftträdande uppvisats hos magistrat i stad. Under
förutsättning att tiden för ikraftträdandet sättes till den 1 juli 1927 och
författning i ämnet hinner utfärdas före utgången av maj månad, synes
innehavare av certifikat beredas tillräcklig tid för uppvisandet.
De av mig nu förordade bestämmelserna föranleda jämkning av 47 § 2 mom.
andra stycket och 47 § 3 mom. stämpelförordningen, varigenom där givna
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.
Stämpelavgift
för lottsedel i
penninglotteri.
Stämpeifrihet
för inteckningshandling
i visst
fall.
ansvarsbestämmelser bringas att omfatta underlåtenhet att förse certifikat
med i 8 § föreskriven stämpel.
I statskontorets förslag till ändring i 1 § fondstämpelförordningen har
jag icke funnit skäl att i sak vidtaga annan ändring än jag förut förordat i
sammanhang med frågan om stämpelplikt för certifikat å här i riket befintliga
utländska värdepapper.
I båda förslagen hava därjämte företagits vissa rent redaktionella jämkningar.
Enligt 8 § i stämpelförordningen skall lottsedel för deltagande i penninglotteri,
som anordnats med Kungl. Maj:ts tillstånd, av lotteriets anordnare
före utlämnandet förses med stämpel av 10 öre för varje hel krona av det
belopp, varå lottsedeln lyder. Denna stämpelavgift inbringar för närvarande
omkring 1.8 miljon kronor årligen. Vid redogörelsen för finansplanen i
årets statsverksproposition meddelade jag min avsikt att för täckande av
en beräknad brist i budgeten för budgetåret 1927—1928 å 7 miljoner kronor
föreslå bland annat en höjning av lottsedelsstämpeln, och i sammanhang
med beräkningen av stämpelmedelsintäkten under samma budgetår anförde
jag, hurusom en av mig i samråd med chefen för handelsdepartementet verkställd
undersökning givit vid handen, att en fördubbling av stämpelavgiften
för lottsedlar skulle, om därjämte vissa ändringar vidtoges i planen för
penninglotterierna, medföra en ökad stämpelinkomst av 3 miljoner kronor för
år räknat. I enlighet härmed föreslår jag nu, att stämpelavgiften till lottsedel
i penninglotteri höjes från 10 till 20 öre för varje hel krona av det belopp,
varå lottsedeln lyder. För de allmänna penninglotteriernas del skulle ett
bifall till detta förslag innebära, att lottsedlarna, som lyda å 10 kronor, vid
försäljning till allmänheten skulle betinga ett från 11 till 12 kronor förhöjt
pris för lottsedel.
I sammanhang härmed torde jag få erinra, att enligt 56 § i stämpelförordningen
generalpoststyrelsen äger medgiva, att den, som erhållit tillstånd
till anordnande av lotteri, må fritagas från skyldighet att förse lottsedel
med stämpel, under villkor bland andra, att han inom en månad efter varje
dragning till generalpoststyrelsen inbetalar den på de till dragningen försålda
lottsedlar belöpande stämpelavgift. Enligt vad jag erfarit skulle, vad
penninglotterierna beträffar, hinder icke möta mot att inlevereringstiden
begränsades till en vecka efter varje dragning. Då med hänsyn till storleken
av de stämpelbelopp, varom här är fråga, en tidigare inleverering av
stämpelmedlen vore ur statsverkets synpunkt önskvärd, tillstyrker jag en
dylik begränsning av inlevereringstiden, varom bestämmelse bör intagas
i 56 §.
Enligt 17 § tredje stycket stämpelförordningen skall, där med avseende å
inteckning i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt äskas de i särskilt angivna
lagrum omförmälda åtgärder, vilka innebära, att en äldre intecknings
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.
13
handling helt eller delvis ersättes av ny sådan handling, den nya handlingen
icke beläggas med stämpel. Anledningen till detta stadgande —
vilket innefattar undantag från bestämmelsen i 8 §, att skuldebrev, då det
för vinnande av inteckning företes hos offentlig myndighet, skall förses med
stämpel till visst belopp — är, att stämpel för det belopp, som den nya inteckningshandlingen
avser, redan erlagts, då inteckning för den äldre handlingen
sökts, och att stämpelbeläggning av den nya handlingen alltså
skulle innebära, att för densammas belopp skulle utkrävas dubbel stämpel.
Med en den 11 januari 1927 dagtecknad proposition, nr 33, har Kungl.
Maj:t för riksdagen framlagt förslag till, bland annat, lag om inteckningshavares
rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal,
avsedd att träda i kraft den 1 januari 1928. Enligt 4 §
av förslaget gäller att, därest försäkringsgivare, då skada inträffar, är
ansvarig i förhållande till inteckningshavare i fast egendom men ej gent
emot ägare av byggnad, hörande till egendomen — varmed bland annat
åsyftas det fall, där egendomens ägare själv åsatt elden — försäkringsgivaren,
i den mån enligt i förslaget givna regler vid fördelning av ersättningsbelopp
betalning utfallit å inteckningens huvudstol, skall inträda i
inteckningshavarens rätt. För det belopp, varmed betalning sålunda utfallit,
jämte ränta skall på grund av handling, som länsstyrelsen har att
utfärda, inteckning meddelas försäkringsgivaren att gälla med förmånsrätt
näst efter intecknat belopp, som ej utgått vid fördelningen. Jämlikt 7 § av
den föreslagna lagen skall densamma äga motsvarande tillämpning i avseende
å inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt, därest brandförsäkring är tagen
å byggnad, som utgör tillbehör till tomträtten eller vattenfallsrätten.
Då sådan inteckningshandling, vars utfärdande enligt de återgivna bestämmelserna
skulle ankomma på länsstyrelse, icke medför personligt ansvar
för vare sig fastighetens ägare, respektive innehavaren av tomträtten
eller vattenfallsrätten eller annan, synes det tvivelaktigt, huruvida handlingen
skulle vara att hänföra till skuldebrev och i saknad av särskilt
stadgande stämpelplikt för densamma över huvud äga rum. Då emellertid
vägande skäl lära kunna anföras till stöd för en tolkning, varigenom handlingen
i stämpelhänseende likställes med skuldebrev, men stämpel för det
belopp handlingen avser redan blivit erlagt, då den äldre inteckningen
sökts, synes följdriktigheten fordra, att i överensstämmelse med vad i
17 § tredje stycket stämpelförordningen finnes för där avsedda fall stadgat,
stämpelfrihet skall äga rum jämväl med avseende å sådan handling, varom
nu är fråga. Bestämmelse härom synes böra införas såsom tillägg till
nämnda författningsrum.
De av mig nu ifrågasatta ändringarna i stämpelförordningen och förordningen
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper
torde böra träda i kraft den 1 juli 1927 utom såvitt angår änd
-
Departements
chefen.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.
ringen i 17 § av förstnämnda förordning, vilken ändring lärer böra sättas
i tillämpning den 1 januari 1928.
Föredraganden uppläser härefter inom finansdepartementet upprättade
förslag till
l:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften; och
2:o) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 6 november
1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av
fondpapper;
samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen
att antaga nämnda förslag.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla och förordnar, att proposition av den
lydelse, bilagan litt. vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
E. Regnér.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.
15
Bilaga.
Statskontorets förslag''
till ändring i 8 § av förordningen den 19 november 1914 (nr 383)
angående stämpelavgiften.
8 $.
Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av offentlig
myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.
Certifikat eller annan handling, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt
över i utlandet kvarliggande värdepapper av följande slag: aktiebrev i
utländskt aktiebolag eller andelsbevis, delaktighetsbevis eller lottbrev i utländskt
företag av ekonomisk art eller i utlandet utfärdad obligation
eller förskrivning, som enligt denna förordning jämställes med obligation,
skall förses med stämpel enligt de regler, som gälla för i handlingen omförmälda
värdepapper, och till det belopp, varmed stämpelavgift skulle hava
utgått å värdepapperen, därest dessa blivit till riket införda.
Vad sålunda stadgats skall dock icke äga tillämpning på sådan handling
av ifrågavarande slag, som före den — — — blivit hos magistrat i stad
uppvisad. Om dylikt uppvisande samt om dagen därför skall magistraten
kostnadsfritt verkställa påteckning å handlingen.
Varder dylik handling utbytt mot de värdepapper, handlingen avser, må
innehavaren med företeende av handlingen och värdepapperen hos överståthållarämbetet
eller vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshavande anhålla
om vidtagande av åtgärd för att de å handlingen anbragta införselstämplar
eller den enligt nästföregående stycke åtnjutna stämpelfrihet måtte kunna
tillgodoräknas värdepapperen. Myndigheten skall då, därest handlingen är
belagd med stämplar, annullera dessa med en för sådant ändamål inrättad
tryckstämpel eller, om stämpelfrihet åtnjutes, göra påteckning å
handlingen angående företeendet och ändamålet därmed; och äger därefter
stämpelfrihet rum för värdepapperen, som av myndigheten förses med anteckning
om orsaken härtill.
Statskontorets förslag
till ändring i 1 § av förordningen den 6 november 1908 (nr 129)
angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.
1 §■
Vid — — — sägs.
Med — — — stämpelhel äggas.
Certifikat eller annan handling, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt
över i utlandet kvarliggande aktie i utländskt aktiebolag eller lottbrev,
andelsbevis eller delaktighetsbevis i utländskt kommanditbolag eller obligation,
som utfärdats i utlandet, skall enligt denna förordning anses vara
fondpapper av samma slag som de värdepapper, handlingen avser.
Lika — — — rätt.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1927:180 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl■ Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angå s. 14 i texten
- BevU 1927:42 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angående stämpela s. 1 i texten