Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m

1927-02-22 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:189, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtts proposition Nr 189.

1

Nr 189.

Kungl. Majtts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914

(nr 383) angående stämpelavgiften, m. m.; given Stockholms

slott den 22 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

l:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19

november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften; och

2:o) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 6 november

1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 161 höft. (Nr 189.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr B83) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 3, 8 och 17 §§, 47 § 2 och 3 mom. samt 56 §

i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften skola i nedan

angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

3 §.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 7 § nämnda undantag, dennna tariff:

Bevis angående —--före-

1

Avd.

.

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

..

0.

Kr.

ö.

Kr. 5.

Kr.

..

0.

Kr.

..

0.

icuu iiauuiiiig ................

» å dom eller utslag, huru- vida däremot är vädjat

» ; se även Intyg.

it

8 *.

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av offentlig

myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Aktiebrev i utländskt aktiebolag — — — orsaken härtill.

Se för övrigt Certifikat och 16 §.

Certeparti skall, — — — i konkurs.

Certifikat å värdepapper av något av följande slag, nämligen aktiebrev

i utländskt aktiebolag, andelsbevis, delaktighetsbevis eller lottbrev i

utländskt företag av ekonomisk art ävensom i utlandet utfärdad

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

obligation eller förskrivning, som enligt denna förordning jämställes

med obligation, skall förses med stämpel till det belopp, varmed

stämpelavgift skulle hava utgått för i certiflkatet omförmälda värdepapper,

därest dessa efter införsel till riket blivit föremål för överlåtelse.

Stämpelbeläggning av certifikat skall äga rum, där det

utfärdas här i riket, vid utfärdandet och, där det utfärdats i utlandet

och hit till riket införts, vid den tidpunkt, som för sådant fall är

stadgad i fråga om värdepapper av i certiflkatet omförmälda slag.

Vad sålunda stadgats skall dock icke äga tillämpning på certifikat,

som före den 1 juli 1927 uppvisats hos magistrat i stad. Om dylikt

uppvisande samt om dagen därför skall magistraten kostnadsfritt

verkställa påteckning å certiflkatet.

Varder certifikat utbytt mot ett eller flera certifikat å samma

värdepapper eller ock mot värdepapperen, må innehavaren med

företeende av certiflkatet och det eller de nya certifikaten eller

värdepapperen hos överståthållarämbetet eller Konungens befallningshavande

anhålla om vidtagande av åtgärd, för att å förstnämnda

certifikat anbragta införselstämplar eller för certiflkatet åtnjuten

stämpelfrihet må kunna tillgodoräknas det eller de nya certifikaten

eller värdepapperen. Myndigheten skall då, därest förstnämnda certifikat

är belagt med stämplar, annullera dessa med en för sådant

ändamål inrättad tryckstämpel eller, om stämpelfrihet åtnjutes, göra

påteckning å samma certifikat angående företeendet och ändamålet

därmed; och äger därefter stämpelfrihet rum för det eller de nya

certifikaten eller värdepapperen, som av myndigheten förses med

anteckning om orsaken härtill.

Angående handling, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt

över värdepapper av något av de i första stycket omförmälda slag,

gälle, ändock att den ej betecknats som certifikat, vad i denna förordning

är stadgat om certifikat.

Se för övrigt 16 §.

Interimsbevis, interimskvitto — — - se 27 §.

Interimsbevis, interimskvitto å aktiebrev i utländskt aktiebolag, andelsbevis,

delaktighetsbevis eller lottbrev i utländskt företag av ekonomisk

art eller å utländsk obligation; se Certifikat.

Lottsedel för deltagande i lotteri, som med Kungl. Maj:ts tillstånd anordnats,

skall av lotteriets anordnare före utlämnandet förses med stämpel,

då lotteriet avser penningar, av 20 öre för varje hel krona av det

belopp, varå lottsedeln lyder, och, då lotteriet avser andra värdeföremål,

av 10 öre för varje lottsedel.

Se för övrigt 56 §.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

Obligation, som utfärdats i utlandet, — — — i utlandet.

Se för övrigt Certifikat och 16 §.

17

Därest handling, — — — ett år.

Där på — — — förnyad stämpelbeläggning.

Äskas med avseende å inteckning i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt

sådan åtgärd, som omförmäles i 21, 26, 27 eller 34 § av förordningen

den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom eller i 10 eller

14 § av lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt,

skall den handling, som för sådant ändamål ingives jämte den gamla inteckningshandlingen,

icke beläggas med stämpel; ej heller skall stämpel läggas

å handling, för vilken inteckning meddelas på grund av 4 § i lagen den

..... 1927 om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som

utgår på grund av brandförsäkringsavtal.

47 §.

2. Åsidosätter någon — — — tjugufem kronor.

Till enahanda ansvar vare den förfallen, som utfärdar certifikat å aktiebrev

i utländskt aktiebolag eller andelsbevis, delaktigbetsbevis eller lottbrev

i utländskt företag av ekonomisk art eller som belånar, försäljer eller på

vad sätt det vara må överlåter sådant certifikat eller annan sådan handling,

som nu nämnts, utan att handlingen är försedd med i 8 § föreskriven

stämpel.

Utgiver någon — — — tjugufem kronor.

3. Den obligationsutgivare, som utlämnar obligation utan att därvid förse

handlingen med stadgad stämpel, så ock den, som utfärdar certifikat å

obligation, vilken utgivits eller är avsedd att utgivas i utlandet, eller som

belånar, försäljer eller på vad sätt det vara må överlåter sådan obligation

eller därå utfärdat certifikat, utan att handlingen är försedd med i 8 §

föreskriven stämpel, böte tjugu gånger den felande stämpelns belopp; dock

vare minsta bot tjugufem kronor.

56 §.

Generalpoststyrelsen äge medgiva, att den, som erhållit tillstånd till anordnande

av lotteri, må fritagas från skyldighet att förse lottsedel med

stämpel, under villkor att han, i fråga om penninglotteri inom en vecka

och beträffande annat lotteri inom en månad efter varje dragning till

generalpoststyrelsen dels inbetalar den på de till dragningen försålda lottsedlar

belöpande stämpelavgift, dels ock inlämnar ett av notarius publicus på

grund av räkenskaperna för lotteriet utfärdat intyg över antalet sålunda

försålda lottsedlar, därvid i fråga om penninglotteri skall angivas antalet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

5

lottsedlar av varje särskild valör; och skall före varje dragning av den

person eller myndighet, som erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att utöva tillsyn

över lotteriet, till generalpoststyrelsen insändas uppgift om tiden för

dragningen.

Inbetalas avgiftsbeloppet — — — ränta därå.

Å lottsedel, —--försorg påtryckas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927 utom i vad den avser

ändring i 17 §, i vilken del förordningen träder i kraft den 1 januari 1928.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 6 november

1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 6 november 1908 angående

en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper skall i nedan

angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Vid överlåtelse — — — nedan sägs.

Med fondpapper — — — obligation stämpelbeläggas.

Certifikat eller annan handling, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt

över värdepapper av något av följande slag, nämligen aktier i utländska

aktiebolag eller lottbrev, andelsbevis eller delaktighetsbevis i utländska

kommanditbolag ävensom i utlandet utfärdad obligation, skall enligt denna

förordning anses vara fondpapper av samma slag som de värdepapper, handlingen

avser.

Lika med — — — grundade rätt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 22 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meukling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anmäler, efter gemensam

beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen, frågor

om vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften, m. m.

Föredraganden anför:

Stämpelfrihet Enligt 3 § i stämpelförordningen är bevis av underdomstol eller därstädes

dom efter ut- anställd tjänsteman, tecknat å företedd handling, fritt från stämpelavgift.

släp, huruvida Detsamma är förhållandet med bevis å dom eller utslag, att däremot är

^vädjat ar vädjat. Sedan därefter i paragrafen ett antal olika bevis omförmälts, stadgas

slutligen, att för »bevis, annat» skall utgå stämpelavgift, som för underdomstol

i stad belöper sig till en krona.

I eu den 30 november 1926 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse

har riksdagens justitieombudsman anmält, hurusom klagomål hos justitieombudsmannen

anförts däröver, att i ett närmare angivet fall part i tvistemål,

som varit anhängigt vid rådhusrätt, för ett av rättens ordförande å

utslaget i målet tecknat bevis, att utslaget vunnit laga kraft, påförts stämpelavgift

med en krona, ehuru dylikt bevis enligt klagandens uppfattning vore

att hänföra till »bevis av underdomstol eller därstädes anställd tjänsteman,

tecknat å företedd handling» och förty fritt från stämpel. Justitieombudsmannen

har vidare i sin skrivelse, efter att däri hava framlagt en utförlig

utredning, beträffande vilken jag tillåter mig hänvisa till justitieombudsmannens

ämbetsberättelse till 1927 års riksdag, sid, 284 ff., anfört, att även

om enligt justitieombudsmannens åsikt den av rådhusrättens ordförande

verkställda stämpelbeläggningen icke vore riktig, en förtydligande ändring

av hithörande bestämmelser likväl syntes påkallad. Föreskrifter om sådana

rent expeditionella åtgärder som uttagande av stämpelavgift för av myndigheter

utfärdade bevis borde otvivelaktigt vara så enkla och lättfattliga, att

de så att säga kunde tillämpas efter orden, snabbt och utan tvekan. En

likartad tillämpning av dylika bestämmelser vore i hög grad önskvärd, i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

synnerhet då, såsom''"’här, fråga vore om stadganden, vilka snart sagt dagligen

och överallt komme till användning. Av vad i förevarande ärende

förekommit syntes emellertid framgå, att bestämmelserna i ämnet vore av

sådan beskaffenhet, att de lätt kunde förleda till en annan uppfattning än

den enligt justitieombudsmannens mening riktiga. Detta förhållande syntes

i huvudsak bero på förefintligheten i 3 § av rubriken »bevis å dom eller

utslag, att däremot är vädjat». Denna rubrik inbjöde onekligen till det

antagandet, att bevis å dom eller utslag, att däremot icke är vädjat, skulle

stämpelbeläggas; och insikten, att nyssnämnda rubrik tillkommit med tanke

på att vadebevis ej alltid skulle kunna anses tecknat å företedd handling,

syntes ingalunda lätt gripbar. Det förefölle, som om den ifrågavarande

oklarheten skulle kunna på ett enkelt och effektivt sätt skingras, därest

rubrikerna »bevis av underdomstol eller därstädes anställd tjänsteman,

tecknat å företedd handling» och »bevis å dom eller utslag, att däremot är

vädjat» bleve sammanförda till en rubrik av följande lydelse: »bevis av

underdomstol eller därstädes anställd tjänsteman, tecknat å företedd handling,

ävensom, i varje fall, bevis å dom eller utslag, huruvida däremot är

vädjat.»

Den tolkning av hithörande bestämmelser, som vederbörande tjänsteman Departementai

det av justitieombudsmannen omförmälda fall tillämpat, synes enligt den chefen.

förebragta utredningen grunda sig därpå, att ett utslag, varå lagakraftbevis

önskas, icke är att anse såsom »företedd handling» åtminstone i det fall,

att beviset begäres, innan utslaget ännu är utlöst. Vad som särskilt är

ägnat att stödja en dylik tolkning är, såsom också under utredningen framhållits,

bestämmelsen om stämpelfrihet för bevis å dom eller utslag, att däremot

är vädjat, vilken bestämmelse skulle vara obehövlig, om man utginge från att

domen eller utslaget vid lagakraftbevisets påtecknande alltid skulle anses

som företedd handling. Under utredningen har emellertid från sakkunnigt

håll hävdats, att denna bestämmelse, som sedan lång tid tillbaka funnits

upptagen i stämpelförordningarna, säkerligen föranletts därav, att vad i allmänhet

erlades, innan expedition utlämnats. Någon anledning, varför bevis

å dom eller utslag, att däremot icke vädjats, rimligen borde behandlas olika,

då beviset utfärdades före eller efter tiden för expeditionens utlösande, har

icke i ärendet anförts. Ehuru av utredningen synes framgå, att dylikt bevis

alltid bör anses såsom bevis, tecknat å företedd handling, torde emellertid

med hänsyn till vad justitieombudsmannen anfört ett förtydligande av hithörande

bestämmelser vara lämpligt. För min del har jag funnit detta

enklast kunna ske så, att rubriken »bevis å dom eller utslag, att däremot

är vädjat» förändras till »bevis å dom eller utslag, huruvida däremot är

vädjat». Då vad erlägges eller anmäles hos underdomstol eller därstädes anställd

tjänsteman och bevis av sistberörda innehåll sålunda kan lämnas endast

av underdomstol eller tjänsteman därstädes, torde vara uppenbart, att den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

Införselstämpe!

för vissa

utländska

värdepapper

m. ro.

sålunda förändrade rubriken icke har avseende å bevis, som hos överrätt

anställd tjänsteman tecknar å dom eller utslag, huruvida vad fullföljts

eller icke.

Enligt 8 § i stämpelförordningen skall obligation, som utfärdats i utlandet,

utom i särskilt angivna undantagsfall förses med stämpel till visst belopp,

innan den första gången, efter det densamma blivit till riket införd, härstädes

belånas, försäljes eller på vad sätt det vara må överlåtes eller, därest den

ej förut vederbörligen stämpelbelagts, innan inregistrering sker av bouppteckning

efter avliden person, till vars efterlämnade tillgångar obligationen

hör. Med obligation likställes i detta hänseende hit till riket inkomna

löpande förskrivningar, som i utlandet utfärdats för särskilda delar av skuldbelopp

och vilka uppenbarligen äro avsedda att utsläppas i den allmänna

rörelsen, ändock att sådan förskrivning ej betecknats som obligation. Liknande

bestämmelser äro i samma författningsrum meddelade jämväl i avseende

å till riket infört aktiebrev i utländskt aktiebolag.

Vid framläggande i statsverkspropositionen till årets riksdag av förslag

till beräkning av statens inkomster av stämpelmedel under budgetåret 1927

—1928 anmälde jag mig hava för avsikt att föreslå ändringar i stämpelförordningen

i syfte att vinna effektivitet i berörda bestämmelser om stämpelavgift

vid införsel till riket av utländska värdepapper.

Då jag den 14 januari 1927 inför Kungl. Maj:t till närmare behandling

upptog detta spörsmål, anförde jag följande.

Till min kännedom hade kommit, att ifrågavarande bestämmelser, såvitt

anginge utländska obligationer, i betydande omfattning kringginges i ändamål

att undgå stämpelbeskattningen. Det hade nämligen blivit alltmera vanligt,

att fondkommissionärer, framför allt banker, som förmedlade försäljning av

utländska obligationer här i riket, till köpare av sådana värdepapper utfärdade

bevis av innehåll, att kommissionären förbunde sig att mot bevisets återställande

hålla obligationerna till köparens förfogande hos viss bank i utlandet.

Själva obligationerna kvarlåge sedermera i den utländska bankens förvar

och bleve sålunda icke föremål för stämpelbeläggning här i riket, under det

att det i avseende å obligationerna av fondkommissionären utfärdade beviset,

för vilket stämpelplikt för närvarande icke förefunnes, i obligationernas

ställe gjordes till föremål för belåning och överlåtelse här i riket, varjämte

beviset tillika tjänade det ändamål, att å obligationerna upplupen ränta

utbetalades allenast mot företeende av och anteckning å detsamma. I den

mån det av mig angivna förfaringssättet, såsom antagligt vore, komme till

alltmer vidsträckt tillämpning, komme också de anförda bestämmelserna om

stämpelplikt i avseende å utländska obligationer därigenom att göras illusoriska.

Fara föreiåge givetvis också för att samma förfaringssätt komme till

användning i avseende å aktiebrev i utländska aktiebolag.

Av vad sålunda anförts framginge behovet av ändringar i stämpelförordningen

i syfte att vinna effektivitet i bestämmelserna om stämpelplikt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

för hit till riket införda utländska värdepapper av förutnämnda slag.

Dessa ändringar syntes lämpligen böra gå ut på, att varje handling, som

i likhet med bevis av förut angivna slag innefattade rätt till utländska

värdepapper, oavsett handlingens benämning, i avseende å stämpelplikt likställdes

med motsvarande värdepapper. En dylik regel borde givetvis —

i överensstämmelse med vad i stämpelförordningen vore stadgat om stämpelfrihet

vid utbyte av utländska värdepapper, vilka försetts med införselstämpel

— fullständigas med bestämmelse i syfte, att därest mot handling

av omförmälda slag svarande värdepapper efter handlingens stämpelbeläggning

infördes till riket, stämpelfrihet skulle äga rum för^le sålunda införda

värdepapperen.

I sammanhang därmed syntes i 1 § av förordningen den 6 november 1908

angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper böra

vidtagas den ändring, att handlingar av ifrågavarande slag inbegrepes under

begreppet fondpapper.

Från den förordade utsträckningen av stämpelplikten syntes, vad den allmänna

stämpelförordningen anginge, böra undantagas handling, som utfärdades

före de förordade författningsändringarnas ikraftträdande och som före

samma tidpunkt uppvisades hos magistrat i stad.

Sedan Kungl. Maj:t samma den 14 januari 1927 anbefallt statskontoret

att i enlighet med de av mig sålunda förordade grunder upprätta och inkomma

med förslag till ändringar i förordningen angående stämpelavgiften

och förordningen angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper, har statskontoret i anledning av det sålunda givna uppdraget

med skrivelse den 3 februari 1927 till Kungl. Maj:t överlämnat förslag till

ändring i 8 § av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

och i 1 § av förordningen den 6 november 1908 angående en särskild

stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, vilka författningsförslag

torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet.

Till motivering för förslagen har statskontoret anfört följande.

Vad anginge ändringen av den allmänna stämpelförordningen hade statskontoret

ansett lämpligt, att de nya bestämmelserna infördes under en ny

rubrik: Certifikat. Ordet »certifikat» syntes i utlandet hava kommit till

ganska allmän användning såsom beteckning för handlingar av nu ifrågavarande

slag och förekomme också såsom uttryck för likartade svenska handlingar,

exempelvis de av riksgäldskontoret utfärdade certifikaten angående

anteckning i statsskuldboken i fråga om äganderätten till av riksgäldskontoret

utfärdade och försålda men där kvarliggande obligationer. Emellertid

vore å andra sidan uppenbart, att den sålunda använda termen icke i sig

själv gåve ett träffande uttryck för just de handlingar, som därmed åsyftades.

Det hade därför visat sig nödvändigt att fullständiga rubriken i

fråga genom en vid ordet »certifikat» fogad, längre definition. På grund av

berörda omständigheter kunde risk anses föreligga, att den nya rubriken ej

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

Departements
chefen.

bleve vederbörligen uppmärksammad. Statskontoret ville därför föreslå, att

det under rubrikerna Aktiebrev i utländskt aktiebolag och Obligation, som

utfärdats i utlandet, infördes en hänvisning av följande lydelse: »Se för

övrigt: Certifikat.»

Statskontoret ville icke underlåta att påpeka, att de föreslagna författningsbestämmelserna

icke omfattade certifikat angående förfoganderätt över

hit till riket införda och här hos bank eller kommissionär förvarade värdepapper.

Då det emellertid icke kommit till statskontorets kännedom, att

dylika certifikat utfärdats eller att sådant utfärdande blivit ifrågasatt, hade

statskontoret ansett sig böra inskränka sitt förslag till i utlandet kvarliggande

värdepapper.

Statskontorets förslag, att de nya bestämmelserna i avseende å införselstämpel

för utländska värdepapper skulle i stämpelförordningen införas under

en ny rubrik, benämnd »certifikat», finner jag lämpligt. Enligt vad jag erfarit

har ordet »certifikat» under den senare tiden även inom landet kommit till allmännare

användning såsom beteckning för handlingar av det slag, som man

nu avser att träffa med införselstämpeln. Den av statskontoret föreslagna

definitionen å ordet »certifikat», vilken definition ansluter sig till de i stämpelförordningen

redan intagna rubrikerna å de olika slagen av stämpelpliktiga

utländska värdepapper, synes också vara att förorda. Lika med statskontoret

finner jag jämväl lämpligt, att under rubrikerna »aktiebrev i utländskt

aktiebolag» och »obligation, som utfärdats i utlandet» hänvisning införes

till den nya rubriken »certifikat». Då handlingar av nu avsedda slag ej

sällan lära benämnas interimsbevis eller interimskvitto även i fall, där utbyte

av handlingen mot däri omförmälda värdepapper ej är avsedd att äga

rum, synes det för undvikande av missförstånd, att rubriken »certifikat» ej

skulle hava avseende å sådana bevis, vara tillrådligt att efter den befintliga

rubriken »interimsbevis, interimskvitto» å vissa inländska värdepapper införa

en ny rubrik för interimsbevis och interimskvitto å de i definitionen över

ordet »certifikat» upptagna slag av utländska värdepapper och att från sistnämnda

rubrik hänvisa till rubriken »certifikat».

Statskontorets författningsförslag hava, såsom ämbetsverket i sitt utlåtande

också påpekat, avseende allenast å certifikat, varigenom någon tillförsäkras

förfoganderätt över i utlandet kvarliggande värdepapper, men omfatta icke

certifikat å hit till riket införda och här hos bank eller kommissionär förvarade

värdepapper. Härtill kan anmärkas, att det väl torde förhålla sig så,

att värdehandlingar, å vilka certifikat utfärdats, hittills endast i undantagsfall

hit införts, men man synes hava starka skäl antaga, att förhållandet skulle hliva

ett annat, om stämpelplikt bleve gällande för certifikat å i utlandet kvarliggande

värdepapper men certifikat å här i riket befintliga lämnades fritt från stämpel.

Den nu föreslagna stämpelplikten för certifikat skulle kunna göras illusorisk

genom att banker och andra fondkommissionärer hit införde utländska värdepapper

och därefter å desamma utfärdade certifikat, vilka sedermera i värdepappe
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 189.

11

rens ställe gjordes till föremål för omsättning inom landet. På anförda

skäl anser jag, att de föreslagna bestämmelserna böra göras tillämpliga på

certifikat å utländska värdepapper, oberoende av varest värdepapperen förvaras.

I fråga om den tidpunkt, vid vilken stämpelplikten för certifikat enligt

den allmänna stämpelförordningen skall inträda, innebär förslaget, att de

regler, som härutinnan gälla för de i certifikat omförmälda värdepapper,

skola gälla jämväl i avseende å certifikatet, d. v. s. stämpelplikten skulle

knytas till det tillfälle, då certifikatet belånas eller överlåtes eller då inregistrering

äger rum av bouppteckning efter avliden person, till vars efterlämnade

tillgångar certifikatet hör. Beträffande certifikat, som utfärdats i utlandet

och sedermera hit införts, torde de skäl — avseende svårigheten att anordna

en nöjaktigt effektiv kontroll över stämpelpliktens fullgörande — som tidigare

varit avgörande för att stämpelplikten för utländska värdepapper icke

knutits till införseln utan till en senare tidpunkt, äga motsvarande giltighet.

En närmare redogörelse för dessa skäl återfinnes i motiveringen

till ett av särskilda sakkunniga den 16 februari 1920 avlämnat förslag till

vissa ändringar i stämpelförordningen, vilket förslag fogats såsom bilaga

till Kungl. Maj:ts proposition nr 232 till 1921 års riksdag. Vad åter angår

certifikat, som utfärdas här i riket, lära dylika endast i undantagsfall utfärdas

av andra än banker eller andra fondkommissionärer och fördenskull

sådana svårigheter i fråga om kontrollen icke föreligga. På grund härav

synes stämpelplikten för dylikt certifikat lämpligen böra inträda i och med

utfärdandet. Enligt vad jag inhämtat skulle en dylik regel vara till gagn

jämväl ur den synpunkten, att därigenom skulle undvikas tvistigheter mellan

säljare och köpare av utländska värdepapper om skyldighet att vidkännas

stämpelavgift i fall, då efter utfärdande av certifikat å värdepapperen dessa

bliva till köpeavtalets fullgörande införda till riket och certifikatet under

mellantiden blivit föremål för ytterligare överlåtelse.

Till de föreslagna bestämmelserna om stämpelfrihet vid utbyte av certifikat

mot de värdepapper, certifikatet avser, synes lämpligen böra göras

tillägg av den innebörd, att motsvarande stämpelfrihet må åtnjutas jämväl

vid utbyte av certifikat mot annan dylik handling, som avser samma värdepapper.

Härigenom skulle bland annat möjliggöras en uppdelning av ett certifikat

i flera.

Såsom jag förut anfört bör från den ifrågasatta stämpelplikten enligt

den allmänna stämpelförordningen undantagas certifikat, som före de föreslagna

bestämmelsernas ikraftträdande uppvisats hos magistrat i stad. Under

förutsättning att tiden för ikraftträdandet sättes till den 1 juli 1927 och

författning i ämnet hinner utfärdas före utgången av maj månad, synes

innehavare av certifikat beredas tillräcklig tid för uppvisandet.

De av mig nu förordade bestämmelserna föranleda jämkning av 47 § 2 mom.

andra stycket och 47 § 3 mom. stämpelförordningen, varigenom där givna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

Stämpelavgift

för lottsedel i

penninglotteri.

Stämpeifrihet

för inteckningshandling

i visst

fall.

ansvarsbestämmelser bringas att omfatta underlåtenhet att förse certifikat

med i 8 § föreskriven stämpel.

I statskontorets förslag till ändring i 1 § fondstämpelförordningen har

jag icke funnit skäl att i sak vidtaga annan ändring än jag förut förordat i

sammanhang med frågan om stämpelplikt för certifikat å här i riket befintliga

utländska värdepapper.

I båda förslagen hava därjämte företagits vissa rent redaktionella jämkningar.

Enligt 8 § i stämpelförordningen skall lottsedel för deltagande i penninglotteri,

som anordnats med Kungl. Maj:ts tillstånd, av lotteriets anordnare

före utlämnandet förses med stämpel av 10 öre för varje hel krona av det

belopp, varå lottsedeln lyder. Denna stämpelavgift inbringar för närvarande

omkring 1.8 miljon kronor årligen. Vid redogörelsen för finansplanen i

årets statsverksproposition meddelade jag min avsikt att för täckande av

en beräknad brist i budgeten för budgetåret 1927—1928 å 7 miljoner kronor

föreslå bland annat en höjning av lottsedelsstämpeln, och i sammanhang

med beräkningen av stämpelmedelsintäkten under samma budgetår anförde

jag, hurusom en av mig i samråd med chefen för handelsdepartementet verkställd

undersökning givit vid handen, att en fördubbling av stämpelavgiften

för lottsedlar skulle, om därjämte vissa ändringar vidtoges i planen för

penninglotterierna, medföra en ökad stämpelinkomst av 3 miljoner kronor för

år räknat. I enlighet härmed föreslår jag nu, att stämpelavgiften till lottsedel

i penninglotteri höjes från 10 till 20 öre för varje hel krona av det belopp,

varå lottsedeln lyder. För de allmänna penninglotteriernas del skulle ett

bifall till detta förslag innebära, att lottsedlarna, som lyda å 10 kronor, vid

försäljning till allmänheten skulle betinga ett från 11 till 12 kronor förhöjt

pris för lottsedel.

I sammanhang härmed torde jag få erinra, att enligt 56 § i stämpelförordningen

generalpoststyrelsen äger medgiva, att den, som erhållit tillstånd

till anordnande av lotteri, må fritagas från skyldighet att förse lottsedel

med stämpel, under villkor bland andra, att han inom en månad efter varje

dragning till generalpoststyrelsen inbetalar den på de till dragningen försålda

lottsedlar belöpande stämpelavgift. Enligt vad jag erfarit skulle, vad

penninglotterierna beträffar, hinder icke möta mot att inlevereringstiden

begränsades till en vecka efter varje dragning. Då med hänsyn till storleken

av de stämpelbelopp, varom här är fråga, en tidigare inleverering av

stämpelmedlen vore ur statsverkets synpunkt önskvärd, tillstyrker jag en

dylik begränsning av inlevereringstiden, varom bestämmelse bör intagas

i 56 §.

Enligt 17 § tredje stycket stämpelförordningen skall, där med avseende å

inteckning i fast egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt äskas de i särskilt angivna

lagrum omförmälda åtgärder, vilka innebära, att en äldre intecknings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

13

handling helt eller delvis ersättes av ny sådan handling, den nya handlingen

icke beläggas med stämpel. Anledningen till detta stadgande —

vilket innefattar undantag från bestämmelsen i 8 §, att skuldebrev, då det

för vinnande av inteckning företes hos offentlig myndighet, skall förses med

stämpel till visst belopp — är, att stämpel för det belopp, som den nya inteckningshandlingen

avser, redan erlagts, då inteckning för den äldre handlingen

sökts, och att stämpelbeläggning av den nya handlingen alltså

skulle innebära, att för densammas belopp skulle utkrävas dubbel stämpel.

Med en den 11 januari 1927 dagtecknad proposition, nr 33, har Kungl.

Maj:t för riksdagen framlagt förslag till, bland annat, lag om inteckningshavares

rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal,

avsedd att träda i kraft den 1 januari 1928. Enligt 4 §

av förslaget gäller att, därest försäkringsgivare, då skada inträffar, är

ansvarig i förhållande till inteckningshavare i fast egendom men ej gent

emot ägare av byggnad, hörande till egendomen — varmed bland annat

åsyftas det fall, där egendomens ägare själv åsatt elden — försäkringsgivaren,

i den mån enligt i förslaget givna regler vid fördelning av ersättningsbelopp

betalning utfallit å inteckningens huvudstol, skall inträda i

inteckningshavarens rätt. För det belopp, varmed betalning sålunda utfallit,

jämte ränta skall på grund av handling, som länsstyrelsen har att

utfärda, inteckning meddelas försäkringsgivaren att gälla med förmånsrätt

näst efter intecknat belopp, som ej utgått vid fördelningen. Jämlikt 7 § av

den föreslagna lagen skall densamma äga motsvarande tillämpning i avseende

å inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt, därest brandförsäkring är tagen

å byggnad, som utgör tillbehör till tomträtten eller vattenfallsrätten.

Då sådan inteckningshandling, vars utfärdande enligt de återgivna bestämmelserna

skulle ankomma på länsstyrelse, icke medför personligt ansvar

för vare sig fastighetens ägare, respektive innehavaren av tomträtten

eller vattenfallsrätten eller annan, synes det tvivelaktigt, huruvida handlingen

skulle vara att hänföra till skuldebrev och i saknad av särskilt

stadgande stämpelplikt för densamma över huvud äga rum. Då emellertid

vägande skäl lära kunna anföras till stöd för en tolkning, varigenom handlingen

i stämpelhänseende likställes med skuldebrev, men stämpel för det

belopp handlingen avser redan blivit erlagt, då den äldre inteckningen

sökts, synes följdriktigheten fordra, att i överensstämmelse med vad i

17 § tredje stycket stämpelförordningen finnes för där avsedda fall stadgat,

stämpelfrihet skall äga rum jämväl med avseende å sådan handling, varom

nu är fråga. Bestämmelse härom synes böra införas såsom tillägg till

nämnda författningsrum.

De av mig nu ifrågasatta ändringarna i stämpelförordningen och förordningen

angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

torde böra träda i kraft den 1 juli 1927 utom såvitt angår änd
-

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

ringen i 17 § av förstnämnda förordning, vilken ändring lärer böra sättas

i tillämpning den 1 januari 1928.

Föredraganden uppläser härefter inom finansdepartementet upprättade

förslag till

l:o) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften; och

2:o) förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 6 november

1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper;

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

att antaga nämnda förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla och förordnar, att proposition av den

lydelse, bilagan litt. vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

E. Regnér.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

15

Bilaga.

Statskontorets förslag''

till ändring i 8 § av förordningen den 19 november 1914 (nr 383)

angående stämpelavgiften.

8 $.

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av offentlig

myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Certifikat eller annan handling, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt

över i utlandet kvarliggande värdepapper av följande slag: aktiebrev i

utländskt aktiebolag eller andelsbevis, delaktighetsbevis eller lottbrev i utländskt

företag av ekonomisk art eller i utlandet utfärdad obligation

eller förskrivning, som enligt denna förordning jämställes med obligation,

skall förses med stämpel enligt de regler, som gälla för i handlingen omförmälda

värdepapper, och till det belopp, varmed stämpelavgift skulle hava

utgått å värdepapperen, därest dessa blivit till riket införda.

Vad sålunda stadgats skall dock icke äga tillämpning på sådan handling

av ifrågavarande slag, som före den — — — blivit hos magistrat i stad

uppvisad. Om dylikt uppvisande samt om dagen därför skall magistraten

kostnadsfritt verkställa påteckning å handlingen.

Varder dylik handling utbytt mot de värdepapper, handlingen avser, må

innehavaren med företeende av handlingen och värdepapperen hos överståthållarämbetet

eller vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshavande anhålla

om vidtagande av åtgärd för att de å handlingen anbragta införselstämplar

eller den enligt nästföregående stycke åtnjutna stämpelfrihet måtte kunna

tillgodoräknas värdepapperen. Myndigheten skall då, därest handlingen är

belagd med stämplar, annullera dessa med en för sådant ändamål inrättad

tryckstämpel eller, om stämpelfrihet åtnjutes, göra påteckning å

handlingen angående företeendet och ändamålet därmed; och äger därefter

stämpelfrihet rum för värdepapperen, som av myndigheten förses med anteckning

om orsaken härtill.

Statskontorets förslag

till ändring i 1 § av förordningen den 6 november 1908 (nr 129)

angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

1 §■

Vid — — — sägs.

Med — — — stämpelhel äggas.

Certifikat eller annan handling, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt

över i utlandet kvarliggande aktie i utländskt aktiebolag eller lottbrev,

andelsbevis eller delaktighetsbevis i utländskt kommanditbolag eller obligation,

som utfärdats i utlandet, skall enligt denna förordning anses vara

fondpapper av samma slag som de värdepapper, handlingen avser.

Lika — — — rätt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:180 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl■ Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angå s. 14 i texten
  2. BevU 1927:42 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angående stämpela s. 1 i texten