Sök i Ratio Lex

Angående viss ändring i grunderna för utlåningen från fonden för torvindustriens befrämjande

1927-03-04 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:196, Angående viss ändring i grunderna för utlåningen från fonden för torvindustriens befrämjande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

1

Nr 196.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss ändring i

grunderna för utlåningen från fonden för torvindustriens befrämjande;

given Stockholms slott den 4 mars 1927.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att bifalla det

förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Bihang till riksdagens protokoll 1927

1 saml.

1GS höft

(Sr 196.)

I

opaginerad Kontrollera mot PDF

Historik.

Manufakturforlagslinefonden.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 196.

Utdrag av protokollet över handélsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 4 mars 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hamrin, anför efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet.

I 1927 års statsverksproposition har å inkomstsidan i budgetförslaget för

finansieringen av 1927—1928 års lånebudget under rubriken »fasta lånemedel»

upptagits ett belopp av 10,786,648 kronor, utgörande reservationer å till

anslag för kapitalökning tidigare anvisade medel. I denna summa ingår

ett belopp av 2,000,000 kronor, avsett att tagas i anspråk av tidigare för

torvindustrilånefondens ökning anvisade men icke använda lånemedel. I

samband därmed bar chefen för finansdepartementet i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

anfört, att undersökning påginge inom handelsdepartementet,

huruvida icke ifrågavarande fond och manufakturförlagslånefonden lämpligen

borde sammanslås till en ny fond, vars ändamål skulle vara att stödja de

grenar av näringslivet, som tillgodosågos av de båda fonderna.

Då jag nu går att framlägga resultatet av de i ämnet verkställda utredningarna,

anhåller jag till en början att på grundval av eu utav kommerskollegium

avgiven redogörelse få lämna några kortfattade uppgifter rörande

de båda fondernas uppkomst och utveckling ävensom rörande de principer,

vilka under olika tider tillämpats vid utlåning från fonderna.

Manufakturförlagslånefonden tillkom genom beslut av Rikets ständer vid

1818 års riksdag. Beslutet innebar, att av den dåvarande manufakturdiskontens

medel skulle avsättas 200,000 riksdaler banko att användas till s. k.

stående eller förlagslån. I samband därmed utfärdade Kungl. Maj:t i brev den

9 december 1818 vissa bestämmelser rörande utlåningen, vilka inneburo, att

lånen skulle löpa på sex år, därav under de tre första utan avbetalning,

samt i huvudsak användas till understöd för anläggningar av nya, i riket

förut okända uppfinningar i fabriks- och slöjdväg.

Den nyssberörda manufakturdiskonten, varifrån medel sålunda avskildes,

leder sitt ursprung tillbaka till år 1756. Nämnda år anvisade Rikets ständer

ett belopp av 131,666 riksdaler i form av kreditiv i ständernas bank,

löpande med 3 procents ränta, vilket kreditiv sedermera successive höjdes

genom beslut vid olika riksdagar, så att det år 1818 utgjorde 1,000,000 riks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

daler banko. De på detta sätt anvisade medlen voro enligt det ursprungliga

syftet avsedda för lån på kortare tid, vanligen 9 månader, och utlämnades

i allmänhet till manufakturer och fabriker mot reverser.

Å den av manufakturdiskonten bedrivna lånerörelsen hade genom under

årens lopp influtna räntor, vilka till beloppet voro större än den kreditivränta

diskonten hade att erlägga, en betydande vinst uppstått, benämnd besparingskassa.

Denna besparingskassa hade den 1 januari 1858, då manufakturdiskonten

ägt bestånd i något över 100 år, nått upp till ett belopp av

1,598,513 riksdaler riksmynt.

Utlåningen från förlagslånefonden skedde jämsides med utlåningen från

manufakturdiskonten. I själva verket voro både förvaltningen och bokföringen

gemensamma för de båda fonderna. Med åren ökades emellertid

efterfrågan på förlagslån, och den till dylika lån anvisade summan visade

sig småningom otillräcklig. Ytterligare avsättningar till förlagslånefonden

verkställdes därför, nämligen år 1841 med 300,000 riksdaler banko och

åren 1867—1871 med 50,000 riksdaler riksmynt årligen. Vid 1872 års ingång

uppgick det till förlagslån avsatta totalbeloppet, omräknat i riksdaler

riksmynt, till 1,000,000 riksdaler. De gjorda avsättningarna synas hava

skett från besparingskassan.

Småningom begynte utlåningen från manufakturdiskonten till följd av

ymnigare penningtillgång i riket att avtaga. På grund härav bestämdes

genom kungl. brev den 7 november 1873, att diskontlån från och med

1874 års början icke vidare skulle utlämnas. Det för diskontfonden anvisade

kreditivet i riksbanken hade redan förut successive nedsatts och skulle,

enligt 1873 års beslut, slutgiltigt infrias genom under år 1874 för gäldande

av diskontlån inflytande medel. I början av år 1874 verkställdes den slutliga

avbetalningen å kreditivet med 500,000 kronor.

Först med manufakturdiskontens upphörande erhöll manufakturförlagslånefonden

självständig förvaltning och bokföring.

I samband med avvecklingen av manufakturdiskontrörelsen överfördes

jämväl resterande besparingsmedel till manufakturförlagslånefonden, varigenom

densamma den 31 december 1874 uppgick till 1,866,204 kronor 76 öre.

Fonden har sedermera successivt ökats genom odisponerade räntors läggande

till kapitalet. Den utgjorde i avrundade tal

den 31 december 1898 ............................................................ kronor 2,808,400

» 31 » 1908 » 3,212,000

» 31 » 1916 » 3,341,000

» 31 » 1926 » 3,412,000.

Genom kungl. brev den 26 oktober 1877 bestämdes, att förvaltningen

av fonden, som dittills omhänderhafts av kommerskollegium, skulle överflyttas

till statskontoret.

Generella regler för utlåning från manufakturförlagslånefonden fastställdes

första gången genom kungl. brev den 14 december 1841. Enligt dessa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts proposition Nr 196.

ålades kommerskollegium att på grund av till kollegium direkt inkomna

eller av Kungl. Maj:t till kollegium remitterade låneansökningar upprätta

förslag till lånefördelning av de medel, som genom inflytande räntelikvider

och amorteringar beräknades bliva tillgängliga under de nästföljande två

åren, därvid kollegium skulle angiva den ordning, i vilken de sökande

borde komma i åtnjutande av lån, allteftersom medel blevo tillgängliga.

Vid uppgörande av förslag till fördelning av lån från fonden tillämpade

kollegium följande grunder. Endast för fabriksinrättningar kunde lån ifrågakomma.

Uteslutna voro sålunda hantverkerier, till jordbruket och dess

binäringar hörande anläggningar ävensom sådana till bergshanteringen

hörande, såsom hyttor och stångjärnsbruk. Mekaniska verkstäder och järnmanufakturverk

kunde däremot komma i åtnjutande av lån. Särskild hänsyn

togs till om fabriksanläggningen avsåg någon för landet ny industrigren

inom manufakturens område, och i allmänhet lämnades de fabriker,

som från råvaran åstadkommo fullt färdig manufakturvara, företräde framför

de fabriker, som tillverkade halvfabrikat eller råvaror.

De för närvarande tillämpade huvudprinciperna vid utgivandet av manufakturförlagslån

hava på grundval av ett av kommerskollegium uppgjort

förslag fastställts av Kungl. Maj:t den 9 maj 1913. De omfatta i huvudsak

följande bestämmelser.

Ansökan om manufakturförlagslån skall ställas till Konungen och ingivas

till handelsdepartementet eller kommerskollegium före utgången av kalenderåret

näst före det, då lånet önskas. I ansökningen skola uppgivas storleken

av det lån, som önskas, ävensom det ändamål, vartill lånebeloppet skall användas.

Skall lånebeloppet användas till nyanläggningar, maskininköp eller

dylikt, bör specificerad uppgift över de kalkylerade kostnaderna bifogas. Ansökningen

bör dessutom åtföljas av värderingsinstrument över nuvarande

fabriksanläggning, upprättat av två ojäviga sakkunniga personer med biträde

av magistratsperson eller landsfiskal. Sökanden bör dessutom i den mån

sådant är möjligt förete balansräkningar samt vinst- och förlusträkningar

för de senaste fem verksamhetsåren. Till sådana fabriker, vilka med anledning

av alltför höga tillverkningskostnader eller andra orsaker under eu

följd av år visat sig vara icke räntabla, skola lån icke utgå. I övrigt anses

vid fördelning av lån mellan olika sökande företrädesrätt till erhållande av

lån böra tillkomma dessa i följande ordning:

1. Fabriker, som avse förut inom Sverige icke utövad förädling av svenskt

råmaterial.

2. Fabriker, som avse produktion av varor, vilka inom landet förut icke

tillverkats eller i mindre väsentlig utsträckning tillverkas, särskilt då avsevärd

import av motsvarande varor äger rum.

3. Redan befintliga fabriker, vilkas tillverkning är baserad på svenskt

råmaterial.

4. Fabriker, som skola nyanläggas för förädling av svenskt råmaterial.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. 5

5. Redan befintliga fabriker, vilkas tillverkning är baserad på utländskt

råmaterial.

6. Fabriker, som skola nyanläggas för förädling av utländskt råmaterial.

I regel har lån ej utlämnats till helt nybildade företag, exempelvis till

aktiebolag vid deras grundande, utan företrädesvis till redan existerande

företag eller bolag, vilka haft för avsikt att upptaga eller utvidga nya tillverkningar,

särskilt då sådana, vilka kunnat hänföras under punkterna 1

eller 2 här ovan.

Lånen utlämnas mot sådan säkerhet, som godkännes av statskontoret. De få

innehavas i åtta år, därav de första fyra åren utan kapitalavbetalning med

skyldighet likväl för låntagarna att under de fyra sista åren återbetala lånen

med V4 årligen. För lånen erlägges 4 V2 procent årlig ränta (numera 5

procent) under hela lånetiden, dock att, om likvid icke fullgöres inom åtta

dagar från förfallodagen, ränta efter förfallodagen beräknas efter sex procent

å det till betalning förfallna kapitalbeloppet. Låntagarna skola årligen inom

viss av statskontoret bestämd tid hos ämbetsverket styrka, att fabriksinrättningarna

ändamålsenligt bedrivas, vid påföljd att lånet eller vad därav återstår

oguldet kommer att anses genast till betalning förfallet. Låntagarna

skola likaledes årligen med enahanda påföljd vid underlåtelse till kommerskollegium

inkomma med avskrift av balansräkning samt vinst- och förlustkonto

för nästförflutna år, angivande gjorda avskrivningar och nettovinst.

Låntagarna skola slutligen, om så påfordras, bereda av kommerskollegium

utsänt ombud tillfälle att besiktiga deras fabriker och taga del av rörelsens

resultat.

Sedan förslag till fördelning av de medel, som under näst instundande

räkenskapsår (numera sammanfallande med budgetåret) beräknats bliva för

utlåning disponibla, av kommerskollegium ingivits till Kungl. Maj:t, fattar

Kungl. Maj:t beslut angående lånens beviljande för lyftande i den mån medel

bliva tillgängliga och, såsom nämnts, mot säkerhet, som av statskontoret godkännes.

Med hänsyn till sistnämnda förbehåll har ofta inträffat, att beviljade

lån icke alls eller endast till viss del kunnat lyftas. Nedanstående uppgifter

rörande beviljade lån motsvara alltså icke den faktiska utlåningen, som i

allmänhet kommit att rätt avsevärt understiga summan av de lån, vilka av

Kungl. Maj:t medgivits*

Under tioårsperioden 1899—1908 beviljades 129 lån från fonden å tillhopa

5,437,400 kronor, eller i medeltal omkring 12 lån per år och 42,000

kronor per lån.

De under åren 1909—1926 sökta och beviljade lånen ävensom de senares

belopp i medeltal för varje år framgå av nedanstående tabell:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

Torvindustri.

lånefonden.

Sökt

a lån

B e v i 1 j

a d e lån

Medeltal per

Å r

Antal

Summa

kronor

Antal

Summa

kronor

■beviljat lån

kronor

1909.....................

67

4,862,000

17

442,000

26,000

1910.....................

51

3,229,000

23

572,000

25,000

1911.....................

27

1,481,000

23

700,000

30,000

1912..................

40

2,855,500

19

632,000

33,000

i 1913.....................

38

2,685,000

14

594,000

42,000

1914....................

34

2,071,000

13

535,000

41,000

1915.....................

47

3,229,475

11

450,000

41,000

1916.....................

28

2,180,000

12

500,000

41,000

j1917.....................

13

1,350,000

7

750,000

107.000

1918.....................

13

1,085,000

7

470,000

67,000

i 1919.....................

21

2,838,000

8

860,000

107,000

1 1920.....................

23

4,498,000

5

500,000

100,000

1921.....................

20

2,229,000

9

580,000

64,000

1922.....................

23

3,240,000

9

645,000

72,000

1923.....................

11

1,230,000

4

425,000

106,1X10

! 1924...................

14

1,790,000

6

630,000

105,000

1925.....................

12

930,000

4

405,000

101,000

1926.....................

15

1,823,51X1

3

290,000

97,000

1927.....................

20

3,064,000

1 ~

—

—

Av tabellen framgår, hurusom de beviljade lånens antal under tiden efter

år 1916 avsevärt nedgått, under det att lånebeloppens genomsnittliga storlek

ökats. Detta sammanhänger företrädesvis med det sänkta penningvärdet,

varigenom till beloppet större lån än tidigare blivit erforderliga, men även

i viss mån med den industriella utvecklingen, som fortgått i riktning mot

större företag. Då vidare utlåningsfonden praktiskt taget varit oförändrad,

hava följaktligen allt färre lån kunnat utgivas, vilket i sin ordning synes

hava medfört, att lånebehövande avhållit sig från att söka lån, vilka de på

förhand antagit icke kunde beviljas eller vilka skulle utfalla vid en alltför

avlägsen tidpunkt.

Fonden för torvindustriens befrämjande bildades enligt beslut av 1902 års

riksdag, föranlett av i båda kamrarna väckta motioner i ämnet.

Ehuru den nya lånefonden avsågs för tillverkning av såväl bränntorv

och torvkol som torvströ, synes önskan att kunna med torvbränsle ersätta

stenkolsbränslet hava särskilt starkt medverkat till förslagets framläggande.

Motionärerna, som påpekat, att manufakturförlagslånefonden i förhållande

till sina tillgångar vore alltför starkt anlitad för att torvhanteringen skulle

kunna därav hava erforderligt gagn, hade visserligen beaktat möjligheten

att lösa frågan genom sistnämnda fonds ökande med ett för endast torv
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

hanteringen avsett belopp, men likväl, som nämnts, föreslagit en särskild

lånefond för denna hantering.

Det av 1902 års riksdag till den sålunda nybildade fonden anslagna beloppet

utgjorde 1,500,000 kronor och utgick av lånemedel. Nya tillskott till

fondens kapital hava därefter av riksdagen beviljats genom anvisande av

ytterligare lånemedel för ändamålet, nämligen dels år 1907 2,000,000 kronor,

dels — sedan 600,000 kronor av fonden år 1915 tagits i anspråk för

annat ändamål — år 1916 ersättning härför med samma belopp 600,000

kronor, dels år 1917 650,000 kronor, dels år 1918 3,000,000 kronor, dels år

1921 750,000 kronor och dels slutligen år 1922 250,000 kronor. De under

åren 1902—1922 anslagna medlen, med avdrag av den summa, varmed 1915

års riksdag minskade fonden, uppgå alltså till 8,150,000 kronor.

Enligt utdrag av statskontorets räkenskaper för torvindustrilånefonden för

budgetåret 1925—1926 balanserade den 30 juni 1926 följande lånebelopp,

fördelade på 90 lånenummer nämligen:

Ä lånebeloppen belöpande kapitalåterstod........................................ 4,462,851: s 7

Upplupen ränta .................................................................................... 332,711:2 9

Summa 4,795,562:9 6

Å anslaget för torvindustrilånefonden fanns den 31 december 1926 hos riksgäldskontoret

en innestående behållning av 3.2 miljoner kronor, varjämte i

riksbanken innestodo i mitten av november 1926 212,000 kronor.

Genom själva utlåningen undergår fonden ej någon minskning, i det att

amorteringarna, i den mån de inflyta, få enligt särskilda riksdagsbeslut

läggas till fonden.

Vid bildandet av fonden föreskrev riksdagen vissa lånevillkor samt stadgades

därutöver villkor av Kungl. Maj:t.

De ursprungliga villkoren innehöllo enligt kungörelse iämnet den 21 november

1902 i huvudsak följande. Lån kunde beviljas intill ä/3 av anläggningskostnaden

enligt låneansökningen bifogade planer och beräkningar. Lånen utlämnades

av statskontoret mot säkerhet. Låneräntan utgjorde 4 procent. Lånen

finge innehavas 13 år och skulle under de sista 10 åren amorteras. Låneinnehavare

skulle årligen hos statskontoret styrka, att rörelsen ändamålsenligt

bedreves. Nedlades anläggning, medförde detta skyldighet att återbetala

lånet. Låntagares försummelser medförde uppsägningsrätt för statskontoret.

För att hindra att lån lyftes utan att rörelsen ens igångsattes och för att

bereda statskontoret sakkunnig kontroll över huru anläggningarna bedreves,

vidtogos av Kungl. Maj:t den 26 juni 1915 vissa ändringar i lånevillkoren.

Lånen finge ej utlämnas annat än i viss ordning alltefter anläggningarnas

grad av fullbordande. Ej blott, såsom dittills, om rörelsen nedlades, utan

också om anläggning ej fullbordades inom tre år från lånets beviljande

samt om rörelsen ej bedreves ändamålsenligt eller i lämplig omfattning,

skulle lånet förverkas. Kontrollen, såväl över att anläggningen färdigställdes

som över att rörelsen ändamålsenligt och i lämplig omfattning bedreves,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition AV 196.

skulle utövas genom besiktningar av tor vingenjörer na, varjämte på lantbruksstyrelsen

skulle ankomma att efter sådan besiktning intyga, huruvida

rörelsen bedreves ändamålsenligt och i lämplig omfattning.

Den under kriget skärpta uppmärksamheten på tillvaratagandet av odlingsbar

jord samt önskvärdheten av att lätta amorteringsvillkoren föranledde

Kungl. Maj:t och riksdagen till nya ändringar i lånevillkoren, som

erhöllo ny avfattning i den ännu i huvudsakliga delar gällande kungörelsen

av den 19 juni 1917. Lånetiden förlängdes till 16 år med däri inbegripen

12-årig amorteringstid.

Även vid 1918 års riksdag vidtogos ändringar i lånevillkoren, vilka återfinnas

i kungörelsen den 1 juli 1918. Lån beviljas enligt denna i regel

endast för halva anläggningskostnaden samt icke till större belopp än

300,000 kronor för bränntorvfabrik ooh 100,000 kronor för torvströfabrik.

Med torvlåneärendenas överflyttande till kommerskollegium överflyttades

genom kungörelsen den 31 december 1920 på nämnda ämbetsverk lantbruksstyrelsens

dittillsvarande åligganden beträffande nämnda ärenden. Dock

utfärdas intyg till statskontoret om mossbottnarnas skötsel fortfarande av

lantbruksstyrelsen.

Kungl. Maj:t beslöt vidare den 25 januari 1924, efter framställningar i

ämnet från kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och statskontoret, att medgiva

sådana ändringar i lånevillkoren, att villkoret angående rörelsens bedrivande

ändamålsenligt och i lämplig omfattning provisoriskt utbyttes mot

villkor att rörelsen skulle skötas ändamålsenligt, ävensom att, därest ifrågasatt

ändring av plan för torvfabrik medförde endast mindre väsentlig rubbning

av samma plan, kommerskollegium skulle äga träffa avgörande därutinnan,

därvid torvlånets belopp skulle i motsvarande mån nedsättas.

Depressionen inom torvindustrien föranledde slutligen 1925 års riksdag

att bemyndiga Kungl. Maj:t att i särskilda fall, där omständigheterna

prövades därtill oundgängligen föranleda, dels höja torvlån över stadgat

maximibelopp genom upplupen räntas läggande till kapitalet, dels ock utsträcka

lånetiden till 24 år, dock ej utöver tiden för mossens avverkning.

Aled avseende å torvfrågans nuvarande läge anför kommerskollegium i

utlåtande den 9 februari 1927 i huvudsak följande.

Tonfrdgans Principerna för torvlåns utlämnande hava under lånefondens tillvaro

nuvarande växlat. Under vissa tider, särskilt under kristidens bränslebrist, har man

läge. sökt uppmuntra till största möjliga antal nyanläggningar. Under andra

tider åter, då depression inträtt inom hela eller någon del av torvhanteringen,

har långivningen skett med mer eller mindre starkt utpräglad återhållsamhet.

Detta har framför allt varit fallet de senaste fem å sex åren.

Att under rådande låga stenkolspriser bränntorvtillverkningen blott i

särskilt gynnsamma fall kan löna sig är påtagligt. Torvströindustrien åter

är i viss grad avhängig av halmskördarna, men vilar dock i så måtto på

ett fastare underlag som torvströet torde vara ett kvalitativt bättre inströriiedel

än halm och därför alltid bör kunna påräkna viss avsättning, åtminstone

sedan kännedomen om dess förmånliga egenskaper erhållit en mera

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 196.

9

allmän spridning än ännu torde vara fallet. Med den upplysningsverksamhet

i detta avseende, som bedrives av torvingenjörerna, synes det sannolikt,

att denna kännedom så småningom skall tränga allmänt igenom och

sålunda förbättra ställningen för denna gren av torvhanteringen.

De mångfaldiga försök att förädla torven till ett högvärdigt och föga

skrymmande bränsle, vilka sedan länge pågått, hava ännu ej lett till ekonomiskt

förmånliga resultat. Även arbetena på utvinnande av andra produkter

av torven befinna sig fortfarande på experiment- och försöksstadierna.

Vid konkurrens mellan torv och en i förhållande till värdet mindre

skrymmande vara måste under varje konjunkturläge räknas med den betydande

transportkostnaden som en nackdel för torvvaran. Så länge alltså

den senare i form av bränntorv har att konkurrera med stenkol eller andra

förhållandevis högvärdiga bränslen, torde anläggandet av stora bränntorvfabriker

för avsättning på längre avstånd innebära ett alltför betydande

riskmoment för att böra komma i fråga annat än som en yttersta nödfallsutväg

vid avspärrning av bränsleimporten.

Såsom sammanfattning torde kunna sägas, att nyanläggningar av torvfabriker

för närvarande ej böra uppmuntras med lån, annat än då det gäller

mindre torvströfabriker för ortsbehov i trakter, där torvströtillverkning ej

redan äger rum, varjämte möjligen i trakter med dålig bränsletillgång

mindre bränntorvfabriker, som från början erhålla tryggad avsättning, t. ex.

hos en andelsförening eller närbelägen industriell anläggning, böra ifrågakomma

till erhållande av lån.

Det är mot bakgrunden av den nu lämnade redogörelsen för torvhanteringens

läge man har att se det ovan omförmälda, i årets statsverksproposition

framlagda förslaget om överföring av 2,000,000 kronor från torvindustrilånefonden

till lånebudgetens inkomstsida. Ävenså har frågan om

sammanhanget mellan utlåningen från fonden och torvstatstjänstemännens

arbetsbörda blivit berörd i samma proposition, 10:e huvudtiteln, punkt 37,

vartill jag tillåter mig hänvisa.

Framställningar

om

ökning av

manufakturförlagslånefonden.

Den i det föregående lämnade redogörelsen giver sålunda vid handen, att

medan beträffande torvlånefonden icke obetydliga kapitaltillgångar finnas

odisponerade, samtidigt som lån från nämnda fond på grund av torvindustriens

nuvarande läge endast i undantagsfall beviljas, äro förhållandena i

avseende å manufakturförlagslånefonden helt motsatta. Denna fond har

sedan länge varit otillräcklig att tillgodose befogade lånekrav från industriens

sida, och med det sedan kriget sänkta penningvärdet har dess otillräcklighet

trätt än skarpare i dagen.

Olägenheterna härav hava också vid flera tillfällen och från olika håll

uppmärksammats och föranlett framställningar om fondens ökning. Sålunda

hemställde ett flertal industriidkare i en den 10 mars 1908 till finansdepartementet

ingiven skrivelse, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att anvisa

medel — minst 10 eller 15 miljoner kronor — till ökning av manufakturförlagslånefonden

eller till inrättande av en särskild industrilånefond. Den

12 juni samma år gjorde Stockholms handelskammare framställning om

bildande av en statslånefond om 15 miljoner kronor till industriens under
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung/. Maj:ts proposition Nr 196.

Kommers
kollegium.

stödjande. Framställningarna hava emellertid icke föranlett något Kungl.

Maj:ts förslag i ämnet.

Ytterligare hemställde kommerskollegium i skrivelse till Kungl. Maj:t

den 31 december 1917 om åtgärder för ökning av manufakturförlagslånefonden

med 5 miljoner kronor, därvid framhållande vikten av de intressen

det här vore fråga om samt nödvändigheten att lånen från den ifrågavarande

fonden, beträffande vilka avkortningar å de begärda beloppen hittills så gott

som undantagslöst måst göras, kunde tillmätas så, att de räckte till för därmed

avsedda syften. Framställningen har på grund av det statsfinansiella läget

ännu icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd i den föreslagna riktningen.

Ej heller ledde en av herr Liibeck vid 1919 års riksdag framburen motion

i andra kammaren om ökning av manufakturförlagslånefonden med 2 miljoner

kronor till åsyftat resultat. Statsutskottet, som av statsfinansiella

skäl fann sig böra avstyrka motionen, uttalade emellertid eu förväntan, att

vederbörande myndigheter skulle hava sin uppmärksamhet fästad på frågan,

så att de i motionen uttalade önskemålen framdeles kunde hliva tillgodosedda,

i den mån de statsfinansiella förhållandena det medgåve. Hittills bär

likväl det statliga finansläget varit sådant, att någon ökning av fonden

genom anvisande av medel å riksstaten icke lämpligen kunnat komma i fråga.

Visserligen är den ekonomiska konjunkturen i vårt land nu eu helt annan

än den, som rådde vid den tidpunkt, då de senast åberopade uttalandena

gjordes. Men erfarenheterna från de senaste åren synas giva vid handen,

att även under nuvarande förhållanden en utökning av de medel, som kunna

användas för utdelning av manufakturförlagslån, är att betrakta som synnerligen

önskvärd. På grund härav hava — i samband med frågan om överförande

av medel till riksstaten från torvindustrilånefonden — vissa förbredande

undersökningar verkställts avseende möjligheten och lämpligheten

av ett sammanförande av de medel, över vilka sistnämnda fond och manufakturförlagslånefonden

förfoga, till en enda fond.

Innan frågan förelädes riksdagen, syntes det emellertid erforderligt, att

vederbörande ämbetsverk, i första hand kommerskollegium, verkställde ytterligare

utredning och avgåve förslag i ämnet. Därvid borde särskilt beaktas

de båda fondernas olika natur både med avseende å deras tillkomst och å

räntemedlens användning. Likaledes syntes uppmärksamhet böra ägnas de

hittillsvarande villkoren för låns erhållande från de båda fonderna, vilka

villkor med hänsyn till en sammanslagning av fonderna och med avseende

å de erfarenheter utlåningen hittills lämnat måhända borde omarbetas.

På min tillstyrkan anbefallde Kungl. Maj:t därför kommerskollegium den

21 januari 1927 att i ärendet verkställa utredning och till Kungl. Maj:t

inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I ovan åberopade skrivelse den 9 februari 1927 har kommerskollegium

framlagt resultatet av den sålunda anbefallda utredningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

Efter att till en början hava redogjort för de båda fondernas uppkomst

och utveckling framhåller kollegium, att oaktat den starkt begränsade utsträckning,

i vilken manufakturförlagslån under senare tider kunnat beviljas,

syntes dock det stöd, som därigenom kunnat lämnas industriella företag,

särskilt vid upptagande eller utvidgning av för landet nya tillverkningar

samt i vissa fall vid omläggning av tillverkningen vid äldre industriella

verk, varit av ganska stor betydelse. Åtskilliga exempel — fortsätter kom:

merskollegium — skulle kunna anföras på att tilldelande av manufakturförlagslån

sålunda främjat utvecklingen av nya och bärkraftiga industriella

tillverkningar. Knappheten av de för sådana ändamål tillgängliga medlen

gjorde sig emellertid alltjämt gällande, och en utökning av manufakturförlagslånefonden

framstode såsom ett önskemål och en fråga, vars lösande

måste anses vara av en viss vikt för den industriella utvecklingen. I anslutning

härtill uttalar kommerskollegium, att kollegium med största tillfredsställelse

skulle hälsa en utökning på ifrågasatt sätt av manufakturförlagslånefonden,

varigenom tillfälle skulle beredas att i något större utsträckning

än hittills kunna tillgodose industriens lånebehov, på samma gång som

möjligheten hölles öppen att i särskilda fall eller i händelse av ändrade förhållanden

för torvindustrien jämväl i större omfattning ingripa till stöd

även för denna.

Emellertid ansåge kollegium, att en sammanslagning utan vidare av de

båda fonderna vore ägnad att ingiva betänkligheter med hänsyn till den

olikartade tillkomsten och naturen av de medel, som inginge i fonderna.

Manufakturförlagslånefondens kapitalbehållning hade utan varje direkt tillskott

från statens sida tillkommit genom besparing av vissa räntemedel, erlagda

av industrien. I överensstämmelse härmed hade även räntorna å fonden

av ålder ansetts kunna disponeras av Kungl. Maj:t (utan riksdagens

hörande) för sådana ändamål, som ansetts ägnade att gagna industrien i

allmänhet. Torvlånefonden åter utgjordes uteslutande av lånemedel, och

räntorna å densamma hade därför städse redovisats bland inkomster av

statens produktiva fonder.

Kommerskollegium anför härefter:

»Det synes kollegium, som av principiella skäl ett utplånande av denna

skiljaktighet i karaktär hos fondmedlen icke borde ifrågakomma, därest icke

samtidigt beslut fattades därom, att torvlånefondens till det nya fondkomplexet

överflyttade kapitaltillgångar bleve ersatta genom andra statsmedel.

I den mån emellertid eu ersättning på sätt ovan antytts av de medel, som

överförts från torvlånefonden, icke skulle ifrågakomma, anser kollegium, att

de från de olika fonderna härrörande medlen, liksom även de därå inflytande

räntorna, böra allt fortfarande bokföringsmässigt särskiljas, och dispositionen

av räntorna ske i huvudsak på samma sätt som hittills. Den

nya manufakturförlagslånefondens kapitalbehållning och räntor skulle sålunda

förslagsvis redovisas under rubrikerna »besparingsmedel», i den mån

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

de härrörde från den äldre manufakturförlagslånefonden, och »lånemedel»,

därest de härrörde från torvlånefonden. Härvid skulle tillika iakttagas, att

tillgångarna, motsvarande dessa olika delar av fonden, i förvaltningshänseende

särskiljas, så att eventuella förluster å den ena eller andra gruppen

av tillgångar ej skulle drabba den andras kapitalbehållning.

Beträffande lånevillkoren torde några mera genomgripande förändringar

gentemot de hittills tillämpade knappast vara erforderliga. Eu viss skilj’

aktighet med hänsyn till lånetiden och amorteringsbestämmelserna mellan

de egentliga industrilånen å ena sidan och torvlånen å den andra torde sålunda

allt fortfarande vara erforderlig. Möjligen borde giltighetstiden för

de förra utsträckas till tio år, dock så att endast de tvenne första åren vore

amorteringsfria, och att lånet därefter återbetalades med lika belopp under

vart och ett av de följande 8 åren. Liknande bestämmelser torde böra gälla

för eventuella lån till lantbrukets binäringar. Till dessa senare torde böra

räknas exempelvis kvarnar, mindre sågverk och träförädlingsverk, konservfabriker

för grönsaker, frukt och fisk m. m., eventuellt även i större, fabriksmässig

skala drivna mejerier o. s. v.

Torvlånen torde såsom hittills böra beviljas för en tid av l(i år, varav

de fyra första amorteringsfria.

På Kungl. Maj:ts prövning må dock kunna bero, huruvida och i vad mån

i särskilda fall och på grund av synnerligen vägande skäl anstånd med

återbetalning av lån utöver ovan angivna terminer må kunna medgivas

låntagare.

Räntefoten torde böra fastställas av Kungl. Maj:t och tillsvidare utgå med

fem procent för samtliga lån, som härefter beviljas; Kungl. Maj:t dock

obetaget att liksom hittills i sådana fall, där beviljande av ett mera direkt

statsunderstöd till ny industriell verksamhet av synnerlig betydelse för landet

synes motiverat, bevilja räntefria lån att utgå av rnanuf akta rf ör lagslånefondens

besparingsmedel, dock för en tid av högst 10 år.

Ansökningstiden för erhållande av lån från manufakturförlagslånefonden,

som nu utgår den 31 december, torde böra framflyttas till den 31 mars,

varigenom möjliggöres, att bokslutsresultatet från de lånesökande företagens

senaste räkenskapsår kan företes. Dock bör i särskilt viktiga fall även ansökan,

inkommen under annan tidpunkt av året, kunna till prövning upptagas,

därest Kungl. Maj:t finner grundad anledning därtill föreligga och

medel finnas tillgängliga för utlåning.

Beviljande och utlämnande av lån torde böra ske på i huvudsak samma

sätt, som hittills tillämpats. Då emellertid härvid skulle ifrågakomma prövning

av låneansökningar, avseende dels vanliga industriföretag, dels torvindustriföretag

och dels industriella anläggningar, avseende lantbrukets

binäringar, ävensom fördelning av de tillgängliga medlen mellan dessa olika

grupper av lånesökande, torde åläggandet lämnas kommerskollegium att

upprätta förslag till lånefördelning efter samråd med lantbruksstyrelsen, i

vad avser lån till torvindustrien och lantbrukets binäringar.

Bland lånevillkoren torde, enligt vad erfarenheterna i vissa fall givit vid

handen, böra ingå skyldighet för låntagarna att använda lånemedlen för i

ansökningen uppgivet ändamål, vid äventyr att lånet eljest förklaras omedelbart

förfallet till återbetalning. Övervakandet av fullgörandet härav torde

böra tillkomma kommerskollegium.

Kommerskollegium hemställer, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen

dels medgiva, att såväl de till torvlånefonden beviljade, men ej i anspråk

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

tagna lånemedlen, med undantag för det belopp av två miljoner, som enligt

året statsverksproposition skulle tagas i anspråk för finansieringen av 1927

—1928 års lånebudget, som även ifrån samma fond utlånade medel måtte

tillföras manufakturförlagslånefonden,

dels ock godkänna följande grunder för de bestämmelser, vilka skola

gälla för den sålunda utökade manufakturförlagslånefonden:

1. Lån från manufakturförlagslånefonden kunna utlämnas till

a) fabriker och industriella företag i allmänhet, såsom av ålder varit

fallet, med undantag av sådana, omfattande gruvdrift och bergshantering,

och med företräde för dem, som avse för landet nya tillverkningar, för

vilkas gynnsamma bedrivande särskilda förutsättningar synas föreligga;

b) industriella anläggningar, avseende tillgodogörande av landets torvtillgångar;
c)

företag, avseende jordbruket närstående tillverkningsgrenar.

2. Lånen utlämnas till företag, hänförliga under grupperna a) och c) för

en tid av högst 10 år, varav de båda första amorteringsfria, och återbetalas

vid utgången av vart och ett av de följande åren av lånetiden med lika belopp.

I fråga om industriella anläggningar för torvtillgångarnas tillgodogörande

— grupp b ovan — må lånetiden kunna utsträckas till 16 år, därav de

fyra första amorteringsfria, med återbetalning av lika belopp vid utgången

av de återstående åren.

I särskilda fall må, efter därom av låntagaren gjord ansökan, ytterligare

anstånd med återbetalning av lån från manufakturförlagslånefonden kunna

av Kungl. Maj:t medgivas.

3. Lån från manufakturförlagslånefonden sökes årligen hos Konungen

inom tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

I anledning av inkomna ansökningar upprättas av kommerskollegium

förslag till fördelning av de för utlåning tillgängliga medlen, i vad avser

lån till företag, hänförliga till grupperna b) och c) under punkt 1 härovan,

efter samråd med lantbruksstyrelsen.

4. Manufakturförlagslånefonden förvaltas av statskontoret, som jämväl, i

den mån medel bliva därtill tillgängliga och mot av statskontoret prövad

och godkänd säkerhet, utlämnar lån till de företag, åt vilka sådana beviljats

av Kungl. Maj:t.

5. De närmare villkoren i övrigt för erhållande av lån från manufakturförlagslånefonden

fastställas av Konungen.

6. Fondens kapitalbehållning och däremot svarande tillgångar utgöras

dels av besparingsmedel, härrörande från den förutvarande manufakturförlagslånefonden

och därå ytterligare besparade räntemedel, dels av lånemedel

härrörande från torvlånefonden.

I den mån lånemedlen varda ersatta av andra statsmedel, skola dessa

betraktas såsom besparingsmedel.

Räntor å besparingsmedlen må efter förslag av kommerskollegium enligt

Kungl. Maj ds beprövande användas till åtgärder, ägnade att främja industrien

i allmänhet och hantverket.

Räntor, inflytande å lånemedlen, redovisas å riksstaten.»

Uti ärendet har lantbruksstyrelsen, efter remiss, avgivit utlåtande den 14

februari 1927.

Styrelsen erinrar om, hurusom torvindustrilånefonden upprättades i syfte

att bringa de lantbruket närstående industrier, som avsåge tillgodogörande

Lantbruksstyrelsen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kutig!. Muj-.ts proposition Nr 196.

Statskontoret

av torvmossarna och ökande av tillgången på det ur jordbrukets synpunkt

värdefulla torvströet, en välbehövlig hjälp. Lantbruksstyrelsen ansåge sig

därför böra ifrågasätta, huruvida icke fondmedlen skäligen borde huvudsakligen

utnyttjas för understödjande av sådan verksamhet, som stode lantbruket

nära och kunde bidraga till att i ett eller annat avseende stärka

dess ställning.

Förutom de under 1 b) enligt kommerskollegii ovan angivna indelningsgrund

upptagna industriella anläggningar syntes sålunda enligt lantbruksstyrelsens

mening de under 1 c) angivna företagen i första hand böra ifrågakomma

till åtnjutande av understöd av ifrågavarande medel. Den senare gruppen

av industriella anläggningar vore av sådan omfattning och av så stor betydelse

för jordbruket, att, därest förlagslån jämväl för deras behov finge

utlämnas, fondmedlen komme att utnyttjas på ett ur allmänekonomisk synpunkt

lämpligt sätt och i närmare överensstämmelse med de syften, för

vilka de anslagits. De industriella anläggningar lantbruksstyrelsen därmed

åsyftade avsåge tillverkning av lantbruksredskap och konstgödsel, konservering

av jordbruks- och trädgårdsprodukter samt nyttiggörande av det stora

halmöverskottet. I samband med en sådan förändring av villkoren för

fondens användning torde denna böra få en mot användningen mera svarande

benämning.

Enligt det uppgjorda förslaget skulle kommerskollegium avgiva förslag

till fondmedlens användning, dock såvitt angår torvlån och lån till jordbruket

närstående tillverkningsgrenar efter samråd med lantbruksstyrelsen.

Styrelsen ansåge sig med hänsyn till sin uppgift att bevaka lantbrukets

intressen böra ifrågasätta, huruvida icke styrelsen skäligen borde direkt

deltaga i besluten om utdelning av understöd från dessa fondmedel, evad

medlens användning begränsades såsom lantbruksstyrelsen föreslagit eller

icke.

Slutligen har statskontoret den 17 februari 1927 avgivit infordrat utlåtande

i ärendet. Statskontoret anför därvid bland annat följande:

»Kommerskollegium har i sitt i ärendet avgivna utlåtande framhållit, att

en direkt sammanslagning utan vidare av de båda fonderna måste, med

hänsyn till den olikartade tillkomsten och naturen av de medel, som i fonderna

ingå, möta stora betänkligheter. Häri vill statskontoret för sin del

instämma. Det sätt, varpå kollegium sökt komma förbi dessa svårigheter,

kan statskontoret emellertid icke finna lyckligt. Redovisningen av den nya

manufakturförlagslånefonden under tvenne rubriker, ''besparingsmedel’ och

''lånemedel’, vilka båda medelsgrupper skulle i förvaltning- och redovisningshänseende

särskiljas, lärer komma att medföra åtskilliga olägenheter. Särskilt

må framhållas, att räntorna å den hittillsvarande manufakturförlagslånefondens

medel skulle omedelbart disponeras av Kungl. Maj:t, under det

att räntorna å de från torvindustrilånefonden överförda medlen allt fortfarande

skulle redovisas å riksstaten.

Syftet med det framkomna förslaget — möjlighet till en vidsträcktare

utlåning av medel för industriändamål — synes kunna nås på en genare väg.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts proposition Nr 19t>.

Enligt statskontorets förmenande skulle ändamålet kunna enklast vinnas på

så sätt, att medan manufakturförlagslånefonden bibehålies oförändrad och

avkastningen av densamma alltså såsom hittills av lvu ng 1. 11 atjit disponeras

för sådana ändamål, som ansetts ägnade att gagna industrien i allmänhet,

den nuvarande torvindustrilånefonden förändras till en industrilånefond,

varifrån lån skulle kunna utlämnas, förutom, såsom nu är förhållandet, till

industriella anläggningar, avseende tillgodogörande av landets torvtillgångar,

.jämväl till sådana fabriker och industriella företag i allmänhet, som kunnat

komma i åtnjutande av lån från manufakturförlagslånefonden.

Lånevillkoren för industrilånefonden skulle givetvis fastställas av riksdagen.

Beträffande de lån, som från fonden utlämnas för torvändamål,

synas de villkor och bestämmelser, som för närvarande äro gällande för

lånen från torvlånefonden kunna komma till tillämpning, dock synes räntan

för dessa, liksom för övriga lån från industrilånefonden, kunna sättas till

fem procent.

Övriga lån från nämnda fond synas kunna utlämnas under de villkor,

som av Kungl. Maj:t plägat fastställas för lån från manufakturförlagslånefonden

—--. Kommerskollegium har ifrågasatt, att tiden för dessa låns

tillgodonjutande skulle något förlängas och bestämmas till högst tio år,

varav de båda första amorteringsfria. Statskontoret har icke något att erinra

mot en utsträckning av lånetiden, men vill med framhållande, att eu

lånetid av tio år synes mindre lämplig med hänsyn till gällande bestämmelser

om tioårig preskription, föreslå, att lånetiden fastställes till exempelvis

tolv år, varav de båda första amorteringsfria. Den sålunda utsträckta

lånetiden skulle följaktligen tillämpas på de lån från industrilånefonden,

vilka avse andra industriföretag än torvändamål, för vilka senare lån ju

den nu gällande lånetiden för torvlån skulle tillämpas.»

En sammanfattning av den verkställda utredningen samt de hörda myndig- Departement»- heternas yttranden synes beträffande manufakturförlagslånefonden giva vid chefen''

handen, att nämnda fond allt fortfarande äger sin obestridliga betydelse,

särskilt med avseende å fabriker av visst slag och mindre storleksordning.

Möjligheten att tillgodose det med fonden avsedda ändamålet har emellertid

starkt begränsats med hänsyn till de förhållandevis obetydliga medel, som

sta till förfogande för utlåning. Också ha sedan lång tid tillbaka från enskilda

näringsidkaresammanslutningar och från kommerskollegium förslag

framkommit om ökning av fondens kapitaltillgångar. Jag tillåter mig i

detta sammanhang även erinra om statsutskottets uttalande vid behandlingen

av tidigare omförmälda motion vid 1919 års riksdag. Det statsfinansiella

läget liar emellertid hittills lagt hinder i vägen för ett tillmötesgående av

do framkomna kraven. Med hänsyn till rådande förhållanden S57nes det

mig icke heller nu möjligt att hos riksdagen äska nya anslag för en ökning

av fonden. Det avsedda syftet torde emellertid i viss man kunna ernås

genom eu annan åtgärd, vilken icke skulle behöva medföra att statsmakterna

iklädde sig några nya eller ökade bördor. Såsom den tidigare lämnade redogörelsen

för torvindustrilånefonden utvisar, är nämligen utlåningen från densamma

med hänsyn till riksdagens därför givna direktiv och torvhanteringens

nuvarande konjunkturläge starkt begränsad. Denna omständighet har

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition Nr 196.

ju också föranlett, att i årets statsverksproposition förslag framkommit att

taga i anspråk 2 miljoner kronor från denna fond för lånebudgetens finansiering.

Det skulle måhända kunna ifrågasättas att av den nuvarande situationen

draga den slutsatsen, att fonden över huvud taget icke vidare vore behövlig

utan kunde helt avvecklas. För min del har jag emellertid kommit till den

bestämda uppfattningen, att detta icke vore tillrådligt. Även om det förhandenvarande

ogynnsamma läget för torvhan ter ingen icke kan betraktas

såsom blott tillfälligt, måste man dock taga hänsyn till bland annat att det

alltjämt pågående arbetet på torvbränsleproblemets lösning kan komma att leda

till sådana resultat, att låneunderstöd till torvbränslefabriker bliva av behovet

påkallade.

Huru härmed än må förhålla sig, så synes det mig, som om den ovan

omnämnda minskningen i utlåningen för torvändamål skulle öppna en väg

för att tillgodose de tidigare berörda önskemålen i fråga om ökade medel

för utlåning för industriändamål i allmänhet. Det lider enligt min uppfattning

icke något tvivel, att den utlåning, som hittills förekommit från

manufakturförlagslånefonden och som alltså härigenom skulle kunna i någon

mån utvidgas, även om den kvantitativt sett är av försvinnande betydelse

med hänsyn till industriens hela kapitalbehov, dock kan vara till verklig

nytta särskilt i sådana fall då det gäller understödjande av ur nationella

och andra synpunkter betydelsefulla tillverkningsgrenar.

Vad angår de former, under vilka medel från torvindustrilånefonden

efter dess eventuella reducering genom den i årets statsverksproposition föreslagna

överföringen av 2 miljoner kronor till statsbudgetens inkomstsida

skulle lämpligen kunna ställas till disposition för även andra industrigrenar

än torvindustrien, hava, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, olika

förslag framkommit. Den utväg, som tidigare av flera skäl förefallit mig

närmast till hands liggande nämligen att helt enkelt sammanslå de båda

fonderna, torde med hänsyn till de av kommerskollegium och statskontoret framförda

betänkligheterna böra åtminstone för närvarande lämnas ur räkningen.

Även den modifierade form av sammanslagning, som innefattas i kommerskollegii

ovan återgivna förslag, synes på sätt statskontoret framhållit vara ägnad

att framkalla vissa olägenheter. Under sådana förhållanden torde det lämpligaste

sättet att uppnå det avsedda ändamålet vara att begära riksdagens

medgivande till sådana jämkningar i de för torvindustrilånefondens användning

tillämpade grunder, att möjlighet heredes att med lån tillgodose även

andra industrigrenar än tillverkningen av torvbränsle och torvströ. Därvid

lärer, på sätt av lantbruksstyrelsen framhållits, beaktande särskilt böra

skänkas sådana tillverkningsgrenar, som stå lantbruket nära, såsom framställning

av lantbruksmaskiner, lantbruksredskap och gödningsämnen, konservering

av jordbruks- och trädgårdsprodukter m. m. På sätt ovan antytts

böra givetvis, i den mån förhållandena kunna härtill föranleda, lån från

fonden alltjämt lämnas även för torvförädlingsändamål. Emellertid synes

det önskvärt, att fondens förändrade karaktär kommer till uttryck i dess

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. 17

benämning, vilken, på sätt statskontoret föreslagit, torde böra ändras till

»industrilånefonden ».

I fråga om villkoren för de lån, som skulle komma att för andra än torvändamål

utlämnas från fonden, anser jag mig i huvudsak kunna biträda

vad kommerskollegium föreslagit, vilket alltså innebär, att dessa villkor

skulle komma att bliva desamma, som de för manufakturförlagslånefonden

tillämpade. Lånetiden, vilken för manufakturförlagslån för närvarande utgör

åtta år med fyra år amorteringsfria, torde dock böra sättas till högst

tio år. Räntesatsen synes böra utgöra fem procent.

Vad beträffar den framtida utlåningen för torvindustriändamål, i den mån

sådan förekommer, synas de nu för torvindustrilånefonden gällande bestämmelser

även i fortsättningen böra därvid tillämpas. Lånetiden skulle alltså

här utgöra sexton år med fyra år amorteringsfria. Det synes mig emellertid

ur statsfinansiell synpunkt lämpligt, att räntan även för dessa lån sättes

till fem procent (för närvarande fyra).

Med åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse med ovan angivna

grunder lån måtte få från den nuvarande torvindustrilånefonden, vars benämning

skulle ändras till »industrilånefonden», lämnas till även andra

fabriker och industriella företag än de till torvhanteringen hörande,

dels ock besluta, att räntan å lån, som framdeles bliva från nämnda fond

utlämnade för torvhanteringen avseende ändamål, skall utgöra fem procent.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

och förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olof Edström.

Bihang till riksdagens protokoll /927. 1 samt. 1IIS höft. (Nr 19(1.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:293 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i grunderna för utlåningen från fonden för torv industriens befrämjande. a1 i texten
  2. SU 1927:140 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring i grunderna för utlåningen från fonden för torvindustriens befrämjande. s. 4 i texten