Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften
1927-03-11 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1927:200, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.
1
i\r 200.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 19 november 1914
(nr 383) angående stämpelavgiften; given Stockholms slott den
11 mars 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i
förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Lyberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 172 höft. (Xr 200.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.
Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 19 november 1914
angående stämpelavgiften skall från och med den 1 januari 1928 i nedan
angiven del erhålla följande ändrade lydelse:
3 $.
I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här
nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:
Bevis om uppvisning av pass
» om visering av pass för
utlänning ....................
» av socialstyrelsen om
uppehållstillstånd för utlänning
.........................
» av socialstyrelsen om
arbetstillstånd för utlänning
..........................
» som erfordras — — —
rovdjurs dödande .......
» ; se även Intyg.
1 2
Avd. Avd.
3
Avd.
4
Avd.
5
Avd.
Er.
ö.
Kr.
ö.
Kr. ö.
j
1
Er.
Ö.
Kr.
Ö.
—
—
—
—
fri
it
7
7
1 s
\
1
Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 11 mars 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Ltberg.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt
cheferna för justitie- och socialdepartementen anför chefen för finansdepartementet,
statsrådet Lyberg:
Förut i dag har Kungl. Maj:t på hemställan av chefen för justitiedepartementet
beslutat till riksdagen avlåta proposition, nr 198, med förslag till
lag om utlännings rätt att här i riket vistas, vilken lag är avsedd träda i
kraft den 1 januari 1928.
Enligt den föreslagna lagen skall utlänning, som ankommer till eller
uppehåller sig här i riket, vara försedd med pass eller annan legitimationshandling,
som enligt Kungl. Maj:ts förordnande må gälla såsom pass. Legitimationshandling
skall, där Kungl. Maj:t det förordnar, vara försedd med
påteckning av svensk myndighet (visering). Utan särskilt tillstånd, uppehållstillstånd,
äger utlänning icke uppehålla sig här i riket över tre månader
med mindre visering för honom fortfarande gäller. Utlänning äger
icke utan särskilt tillstånd, arbetstillstånd, här i riket antaga eller innehava
anställning i annans tjänst (arbetsanställning) med mindre för honom gäller
visering, som innefattar tillstånd därtill. Utan arbetstillstånd må utlänning
ej heller här i riket utöva verksamhet, som föranledes av tjänsteanställning
utomlands i annan egenskap än såsom handelsresande, med mindre för
honom gäller visering som nyss sagts. Såväl uppehålls- som arbetstillstånd
meddelas av socialstyrelsen i form av bevis, som tecknas å utlänningens
legitimationshandling.
Därest särskilda bestämmelser ej meddelas angående avgift för dylika
bevis om uppehålls- eller arbetstillstånd, skulle avgift för varje bevis komma
att utgå dels i form av stämpelavgift enligt rubriken »bevis annat» i
stämpelförordningen med 2 kronor dels ock såsom lösen enligt rubriken
»bevis annat, tecknat å företedd handling» i expeditionslösenförordningen
med 1 krona eller tillhopa med 3 kronor. Fråga har emellertid uppkommit
att för sådant bevis uttaga något högre stämpelavgift.
Stämpel till
bevis om
uppehållstillstånd
för
utlänning
m. m.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.
För närmare belysning av detta spörsmål ber jag först få meddela en
kortfattad översikt över nu gällande bestämmelser i ämnet.
Jämlikt kungörelsen den 4 september 1926 (nr 411) om övervakande av
utlänningar i riket, § 5, skall viseringsfri utlänning, vilken anländer till
riket i avsikt att här taga arbetsanställning, hava sitt pass försett med
anteckning om tillstånd därtill, arbetstillstånd, och jämlikt § 11 i samma
kungörelse erfordras arbetstillstånd jämväl för utlänning, som vistas i
riket och vill här taga arbetsanställning; dock gäller visering, som meddelats
utan förbud för utlänningen att här i riket taga arbetsanställning,
såsom arbetstillstånd. Arbetstillstånd meddelas av socialstyrelsen och bevis
därom tecknas antingen av styrelsen eller efter styrelsens bemyndigande
av svensk beskickning eller viseringsberättigad svensk konsul. För
arbetstillstånd, varom bevis tecknas av socialstyrelsen, utgår för närvarande
avgift enligt de av mig förut anförda rubriker i stämpel- och expeditionslösenförordningarna
med sammanlagt 3 kronor. Tecknas beviset av beskickning
eller konsul, är avgiften på grund av överenskommelse med
främmande makt begränsad till 1 krona, varom bestämmelse intagits i
kungörelsen den 20 september 1926 (nr 418). För visering, som meddelas
av utrikesdepartementet, utgår i allmänhet avgift med 4 kronor 50 öre i
stämpel enligt särskild rubrik i stämpelförordningen samt med 50 öre i
lösen enligt § 36 i förutnämnda kungörelse den 4 september 1926.
I en den 23 december 1926 till Kungl. Maj:t inkommen framställning
har socialstyrelsen anfört att, med hänsyn till värdet av den förmån, som
arbetstillstånd måste anses innebära för arbetssökande utlänning, och storleken
av de utgifter, som handläggningen av ifrågavarande ärenden ådroge
statsverket i form av särskilda arbetskrafter m. m., en höjning av avgiften
för arbetstillstånd, varom anteckning gjordes av styrelsen, icke syntes
opåkallad. Styrelsen ville erinra om att visering, som utfärdades av
utrikesdepartementet och som gällde såsom arbetstillstånd, där viseringen
meddelats utan förbud att taga arbetsanställning, betingade en avgift av
5 kronor. Sattes avgiften för arbetstillstånd till 5 kronor, skulle visserligen
enhetlighet vinnas mellan avgiften för arbetstillstånd och avgiften
för visering, avseende arbetsanställning. Den därigenom erhållna ökningen
av statsverkets inkomster i form av stämpel och lösen skulle emellertid
icke uppväga de med handläggning av ärenden rörande arbetstillstånd
förenade utgifterna för statsverket. Såvitt för det dåvarande läte sig bedöma
kunde antalet arbetstillstånd för år beräknas till cirka 3,000. En
avgift av 10 kronor för arbetstillstånd skulle därför bättre motsvara statsverkets
utgifter för handläggning av ifrågavarande ärenden. Ett dylikt
belopp syntes icke komma att verka hindrande för det svenska näringslivet
att erhålla den utländska arbetskraft, varav det kunde äga behov.
Avgiften syntes lämpligen böra fördelas med 9 kronor i stämpel och 1
krona i expeditionslösen. Under åberopande av vad sålunda anförts och
Kungl. Maj:ts proposition Nr 200. 5
under hänvisning till att någon höjning av avgiften för arbetstillstånd,
varom anteckning gjordes vid beskickning eller konsulat, på grund av
förut omförmälda överenskommelse med främmande makt icke kunde
ifrågasättas, hemställde styrelsen om sådan ändring i stämpelförordningen,
att bevis, som av styrelsen meddelades om tillstånd att taga anställning i
riket (arbetstillstånd), komme att betinga en stämpelavgift av 9 kronor.
I ett över denna framställning den 27 januari 1927 avgivet utlåtande
har statskontoret yttrat, att, då förarbeten till ändrad lagstiftning rörande
invandring till riket och främlingskontrollen påginge och denna lagstiftning
kunde tänkas komma att inverka på de avgifter, som borde uttagas
för olika expeditioner rörande medgivanden för utlänning, det syntes
kunna ifrågasättas, huruvida icke avgörande av den väckta frågan om
stämpelavgift för av socialstyrelsen utfärdade bevis angående arbetstillstånd
lämpligen borde tillsvidare anstå. Statskontoret förklarade emellertid,
att, därest Kungl. Maj:t ville omedelbart träffa avgörande i fråga om
socialstyrelsens förslag, statskontoret icke funnit anledning till erinran
mot detsamma. Inom statskontoret uttalade en ledamot skiljaktig mening
och ansåg att den föreslagna stämpelavgiften borde sättas till 4 kronor.
Sedan Kungl. Maj:t den 4 februari 1927 till lagrådet remitterat förslag
till lag om utlännings rätt att här i riket vistas, har från socialstyrelsen
överlämnats en den 23 februari 1927 dagtecknad promemoria, däri förklarats,
att vid den ändring, som skulle föranledas av förslagets upphöjande
till lag, det skulle närmast överensstämma med styrelsens i dess
förutnämnda framställning uttalade mening, om för arbetstillståndsbevis
och uppehållstillståndsbevis stadgades stämpel med 4 kronor och lösen
med 1 krona för vartdera beviset eller alltså för båda bevisen avgifter
med tillhopa 10 kronor.
Lika med socialstyrelsen finner jag det vara skäligt, att statsverket
i form av ökade expeditionsavgifter erhåller ersättning för de kostnader,
som handläggningen av ifrågavarande ärenden rörande främlingskontrollen
ådrager staten. Dessa kostnader lära, enligt vad jag erfarit från
socialstyrelsen, i vad de avse personal hos styrelsen kunna, inberäknat
dyrtidstillägg, uppskattas till omkring 32,000 kronor. Detta belopp torde
alltså böra läggas till grund för bedömande av ifrågavarande avgifters
storlek.
Uti ovannämnda den 23 februari 1927 dagtecknade promemoria har föreslagits,
att avgiftsskyldigheten skulle fördelas med lika belopp å uppehålls-
och arbetstillstånd. För en utlänning, som här i riket erhållit eller
söker arbetsanställning, skulle, då för honom i regel erfordras såväl uppehålls-
som arbetstillstånd, avgiften alltså komma att uppgå till det dubbla
mot det belopp, som en utlänning, vilken uppehåller sig i landet i annat
syfte, skulle hava att erlägga. Till stöd för avgiftsskyldighetens ordnande
på nu angivna sätt kan visserligen anföras, att prövningen av frågan
Departementschef
en.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.
om meddelande av arbetstillstånd är förenad med särskild kostnad utöver
den, som föranledes av samma utlännings begäran om uppehållstillstånd.
Denna synpunkt synes dock icke i detta fall böra tilläggas avgörande betydelse.
Ej heller torde hänsyn böra tagas till det av socialstyrelsen i
dess förstnämnda framställning åberopade förhållandet att arbetstillståndet
för den arbetssökande utlänningen innebure en förmån. I många fall
torde förmånen av uppehållstillstånd för en utlänning, som ej ämnar här
i riket taga arbetsanställning utan härstädes idka annan verksamhet, vara
lika stor som den ett arbetstillstånd kan anses innebära. Billighetsskäl
torde dessutom tala för att den arbetssökande utlänningen, vilkens ekonomi
ofta är svag, icke får vidkännas större avgift än en utlänning, för vilken
allenast uppehållstillstånd erfordras. Jag anser därför, att ifrågavarande
avgifter böra läggas å uppehållstillstånden, men att arbetstillstånden böra
lämnas fria från avgift.
Enligt vad jag från socialstyrelsen inhämtat torde antalet uppehållstillstånd,
som skulle komma att för varje år meddelas av styrelsen, för närvarande
kunna beräknas till omkring 4,000. En sammanlagd expeditionsavgift
för varje bevis om uppehållstillstånd av 8 kronor torde alltså vara
tillräcklig för att det önskvärda beloppet skall kunna erhållas. Av denna
avgift torde stämpeln böra utgöra 7 kronor och lösen såsom hittills 1 krona.
I fråga om utlänningar, som äro underkastade viseringsskyldighet,
skulle, såsom av det förut anförda framgår, utöver viseringen särskilt
arbetstillstånd icke erfordras. För att dessa utlänningar icke skola komma
att i förevarande hänseende intaga en gynnsammare ställning än viseringsfria
utlänningar torde bevis om visering böra beläggas med avgift till
lika stort belopp som bevis om uppehållstillstånd, eller sålunda med 8
kronor. Med bibehållande av nu utgående lösen för bevis om visering
eller 50 öre bör alltså stämpelavgiften för dylikt bevis höjas till 7 kronor
50 öre.
För vederbörande utlänningar kunna de sålunda föreslagna avgifterna
icke anses betungande; ej heller lära internationella hänsyn förhindra
upptagande av dylika avgifter. Jag tillstyrker alltså, att i 3 § stämpelförordningen
införas två nya rubriker, den ena benämnd »bevis av socialstyrelsen
om uppehållstillstånd för utlänning» med en stämpelavgift under
fjärde avdelningen, till vilken socialstyrelsen hör, av 7 kronor,
och den andra, benämnd »bevis av socialstyrelsen om arbetstillstånd för
utlänning», fri från stämpel, ävensom att stämpelavgiften under rubriken
»bevis om visering av pass för utlänning» sättes till 7 kronor 50 öre.
Dessa bestämmelser böra givetvis träda i kraft samtidigt med den föreslagna
lagen eller den 1 januari 1928. Då efter denna lags ikraftträdande
uppehållsbok för utlänning — som för närvarande utfärdas för här i riket
sig uppehållande utlänning, vilken av vissa anledningar icke kan erhålla
pass — icke vidare skulle komma att utfärdas, torde samtidigt därmed
Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.
7
rubriken »bevis i uppehållsbok, innefattande tillstånd för utlänning att
vistas i riket» böra utgå.
Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med det anförda inom
finansdepartementet upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av
3 § i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften
samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen
att antaga nämnda förslag.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla och förordnar, att proposition av den
lydelse, bilagan litt. vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Yngve Ericsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1927:315 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 19 november 1914 angåe a1 i texten
- BevU 1927:53 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelav s. 1 i texten