Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

1927-03-11 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:200, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

1

i\r 200.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 19 november 1914

(nr 383) angående stämpelavgiften; given Stockholms slott den

11 mars 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i

förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 172 höft. (Xr 200.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 19 november

1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 19 november 1914

angående stämpelavgiften skall från och med den 1 januari 1928 i nedan

angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

3 $.

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

Bevis om uppvisning av pass

» om visering av pass för

utlänning ....................

» av socialstyrelsen om

uppehållstillstånd för utlänning

.........................

» av socialstyrelsen om

arbetstillstånd för utlänning

..........................

» som erfordras — — —

rovdjurs dödande .......

» ; se även Intyg.

1 2

Avd. Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Er.

ö.

Kr.

ö.

Kr. ö.

j

1

Er.

Ö.

Kr.

Ö.

—

—

—

—

fri

it

7

7

1 s

\

1

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 11 mars 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Ltberg.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt

cheferna för justitie- och socialdepartementen anför chefen för finansdepartementet,

statsrådet Lyberg:

Förut i dag har Kungl. Maj:t på hemställan av chefen för justitiedepartementet

beslutat till riksdagen avlåta proposition, nr 198, med förslag till

lag om utlännings rätt att här i riket vistas, vilken lag är avsedd träda i

kraft den 1 januari 1928.

Enligt den föreslagna lagen skall utlänning, som ankommer till eller

uppehåller sig här i riket, vara försedd med pass eller annan legitimationshandling,

som enligt Kungl. Maj:ts förordnande må gälla såsom pass. Legitimationshandling

skall, där Kungl. Maj:t det förordnar, vara försedd med

påteckning av svensk myndighet (visering). Utan särskilt tillstånd, uppehållstillstånd,

äger utlänning icke uppehålla sig här i riket över tre månader

med mindre visering för honom fortfarande gäller. Utlänning äger

icke utan särskilt tillstånd, arbetstillstånd, här i riket antaga eller innehava

anställning i annans tjänst (arbetsanställning) med mindre för honom gäller

visering, som innefattar tillstånd därtill. Utan arbetstillstånd må utlänning

ej heller här i riket utöva verksamhet, som föranledes av tjänsteanställning

utomlands i annan egenskap än såsom handelsresande, med mindre för

honom gäller visering som nyss sagts. Såväl uppehålls- som arbetstillstånd

meddelas av socialstyrelsen i form av bevis, som tecknas å utlänningens

legitimationshandling.

Därest särskilda bestämmelser ej meddelas angående avgift för dylika

bevis om uppehålls- eller arbetstillstånd, skulle avgift för varje bevis komma

att utgå dels i form av stämpelavgift enligt rubriken »bevis annat» i

stämpelförordningen med 2 kronor dels ock såsom lösen enligt rubriken

»bevis annat, tecknat å företedd handling» i expeditionslösenförordningen

med 1 krona eller tillhopa med 3 kronor. Fråga har emellertid uppkommit

att för sådant bevis uttaga något högre stämpelavgift.

Stämpel till

bevis om

uppehållstillstånd

för

utlänning

m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

För närmare belysning av detta spörsmål ber jag först få meddela en

kortfattad översikt över nu gällande bestämmelser i ämnet.

Jämlikt kungörelsen den 4 september 1926 (nr 411) om övervakande av

utlänningar i riket, § 5, skall viseringsfri utlänning, vilken anländer till

riket i avsikt att här taga arbetsanställning, hava sitt pass försett med

anteckning om tillstånd därtill, arbetstillstånd, och jämlikt § 11 i samma

kungörelse erfordras arbetstillstånd jämväl för utlänning, som vistas i

riket och vill här taga arbetsanställning; dock gäller visering, som meddelats

utan förbud för utlänningen att här i riket taga arbetsanställning,

såsom arbetstillstånd. Arbetstillstånd meddelas av socialstyrelsen och bevis

därom tecknas antingen av styrelsen eller efter styrelsens bemyndigande

av svensk beskickning eller viseringsberättigad svensk konsul. För

arbetstillstånd, varom bevis tecknas av socialstyrelsen, utgår för närvarande

avgift enligt de av mig förut anförda rubriker i stämpel- och expeditionslösenförordningarna

med sammanlagt 3 kronor. Tecknas beviset av beskickning

eller konsul, är avgiften på grund av överenskommelse med

främmande makt begränsad till 1 krona, varom bestämmelse intagits i

kungörelsen den 20 september 1926 (nr 418). För visering, som meddelas

av utrikesdepartementet, utgår i allmänhet avgift med 4 kronor 50 öre i

stämpel enligt särskild rubrik i stämpelförordningen samt med 50 öre i

lösen enligt § 36 i förutnämnda kungörelse den 4 september 1926.

I en den 23 december 1926 till Kungl. Maj:t inkommen framställning

har socialstyrelsen anfört att, med hänsyn till värdet av den förmån, som

arbetstillstånd måste anses innebära för arbetssökande utlänning, och storleken

av de utgifter, som handläggningen av ifrågavarande ärenden ådroge

statsverket i form av särskilda arbetskrafter m. m., en höjning av avgiften

för arbetstillstånd, varom anteckning gjordes av styrelsen, icke syntes

opåkallad. Styrelsen ville erinra om att visering, som utfärdades av

utrikesdepartementet och som gällde såsom arbetstillstånd, där viseringen

meddelats utan förbud att taga arbetsanställning, betingade en avgift av

5 kronor. Sattes avgiften för arbetstillstånd till 5 kronor, skulle visserligen

enhetlighet vinnas mellan avgiften för arbetstillstånd och avgiften

för visering, avseende arbetsanställning. Den därigenom erhållna ökningen

av statsverkets inkomster i form av stämpel och lösen skulle emellertid

icke uppväga de med handläggning av ärenden rörande arbetstillstånd

förenade utgifterna för statsverket. Såvitt för det dåvarande läte sig bedöma

kunde antalet arbetstillstånd för år beräknas till cirka 3,000. En

avgift av 10 kronor för arbetstillstånd skulle därför bättre motsvara statsverkets

utgifter för handläggning av ifrågavarande ärenden. Ett dylikt

belopp syntes icke komma att verka hindrande för det svenska näringslivet

att erhålla den utländska arbetskraft, varav det kunde äga behov.

Avgiften syntes lämpligen böra fördelas med 9 kronor i stämpel och 1

krona i expeditionslösen. Under åberopande av vad sålunda anförts och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200. 5

under hänvisning till att någon höjning av avgiften för arbetstillstånd,

varom anteckning gjordes vid beskickning eller konsulat, på grund av

förut omförmälda överenskommelse med främmande makt icke kunde

ifrågasättas, hemställde styrelsen om sådan ändring i stämpelförordningen,

att bevis, som av styrelsen meddelades om tillstånd att taga anställning i

riket (arbetstillstånd), komme att betinga en stämpelavgift av 9 kronor.

I ett över denna framställning den 27 januari 1927 avgivet utlåtande

har statskontoret yttrat, att, då förarbeten till ändrad lagstiftning rörande

invandring till riket och främlingskontrollen påginge och denna lagstiftning

kunde tänkas komma att inverka på de avgifter, som borde uttagas

för olika expeditioner rörande medgivanden för utlänning, det syntes

kunna ifrågasättas, huruvida icke avgörande av den väckta frågan om

stämpelavgift för av socialstyrelsen utfärdade bevis angående arbetstillstånd

lämpligen borde tillsvidare anstå. Statskontoret förklarade emellertid,

att, därest Kungl. Maj:t ville omedelbart träffa avgörande i fråga om

socialstyrelsens förslag, statskontoret icke funnit anledning till erinran

mot detsamma. Inom statskontoret uttalade en ledamot skiljaktig mening

och ansåg att den föreslagna stämpelavgiften borde sättas till 4 kronor.

Sedan Kungl. Maj:t den 4 februari 1927 till lagrådet remitterat förslag

till lag om utlännings rätt att här i riket vistas, har från socialstyrelsen

överlämnats en den 23 februari 1927 dagtecknad promemoria, däri förklarats,

att vid den ändring, som skulle föranledas av förslagets upphöjande

till lag, det skulle närmast överensstämma med styrelsens i dess

förutnämnda framställning uttalade mening, om för arbetstillståndsbevis

och uppehållstillståndsbevis stadgades stämpel med 4 kronor och lösen

med 1 krona för vartdera beviset eller alltså för båda bevisen avgifter

med tillhopa 10 kronor.

Lika med socialstyrelsen finner jag det vara skäligt, att statsverket

i form av ökade expeditionsavgifter erhåller ersättning för de kostnader,

som handläggningen av ifrågavarande ärenden rörande främlingskontrollen

ådrager staten. Dessa kostnader lära, enligt vad jag erfarit från

socialstyrelsen, i vad de avse personal hos styrelsen kunna, inberäknat

dyrtidstillägg, uppskattas till omkring 32,000 kronor. Detta belopp torde

alltså böra läggas till grund för bedömande av ifrågavarande avgifters

storlek.

Uti ovannämnda den 23 februari 1927 dagtecknade promemoria har föreslagits,

att avgiftsskyldigheten skulle fördelas med lika belopp å uppehålls-

och arbetstillstånd. För en utlänning, som här i riket erhållit eller

söker arbetsanställning, skulle, då för honom i regel erfordras såväl uppehålls-

som arbetstillstånd, avgiften alltså komma att uppgå till det dubbla

mot det belopp, som en utlänning, vilken uppehåller sig i landet i annat

syfte, skulle hava att erlägga. Till stöd för avgiftsskyldighetens ordnande

på nu angivna sätt kan visserligen anföras, att prövningen av frågan

Departementschef

en.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

om meddelande av arbetstillstånd är förenad med särskild kostnad utöver

den, som föranledes av samma utlännings begäran om uppehållstillstånd.

Denna synpunkt synes dock icke i detta fall böra tilläggas avgörande betydelse.

Ej heller torde hänsyn böra tagas till det av socialstyrelsen i

dess förstnämnda framställning åberopade förhållandet att arbetstillståndet

för den arbetssökande utlänningen innebure en förmån. I många fall

torde förmånen av uppehållstillstånd för en utlänning, som ej ämnar här

i riket taga arbetsanställning utan härstädes idka annan verksamhet, vara

lika stor som den ett arbetstillstånd kan anses innebära. Billighetsskäl

torde dessutom tala för att den arbetssökande utlänningen, vilkens ekonomi

ofta är svag, icke får vidkännas större avgift än en utlänning, för vilken

allenast uppehållstillstånd erfordras. Jag anser därför, att ifrågavarande

avgifter böra läggas å uppehållstillstånden, men att arbetstillstånden böra

lämnas fria från avgift.

Enligt vad jag från socialstyrelsen inhämtat torde antalet uppehållstillstånd,

som skulle komma att för varje år meddelas av styrelsen, för närvarande

kunna beräknas till omkring 4,000. En sammanlagd expeditionsavgift

för varje bevis om uppehållstillstånd av 8 kronor torde alltså vara

tillräcklig för att det önskvärda beloppet skall kunna erhållas. Av denna

avgift torde stämpeln böra utgöra 7 kronor och lösen såsom hittills 1 krona.

I fråga om utlänningar, som äro underkastade viseringsskyldighet,

skulle, såsom av det förut anförda framgår, utöver viseringen särskilt

arbetstillstånd icke erfordras. För att dessa utlänningar icke skola komma

att i förevarande hänseende intaga en gynnsammare ställning än viseringsfria

utlänningar torde bevis om visering böra beläggas med avgift till

lika stort belopp som bevis om uppehållstillstånd, eller sålunda med 8

kronor. Med bibehållande av nu utgående lösen för bevis om visering

eller 50 öre bör alltså stämpelavgiften för dylikt bevis höjas till 7 kronor

50 öre.

För vederbörande utlänningar kunna de sålunda föreslagna avgifterna

icke anses betungande; ej heller lära internationella hänsyn förhindra

upptagande av dylika avgifter. Jag tillstyrker alltså, att i 3 § stämpelförordningen

införas två nya rubriker, den ena benämnd »bevis av socialstyrelsen

om uppehållstillstånd för utlänning» med en stämpelavgift under

fjärde avdelningen, till vilken socialstyrelsen hör, av 7 kronor,

och den andra, benämnd »bevis av socialstyrelsen om arbetstillstånd för

utlänning», fri från stämpel, ävensom att stämpelavgiften under rubriken

»bevis om visering av pass för utlänning» sättes till 7 kronor 50 öre.

Dessa bestämmelser böra givetvis träda i kraft samtidigt med den föreslagna

lagen eller den 1 januari 1928. Då efter denna lags ikraftträdande

uppehållsbok för utlänning — som för närvarande utfärdas för här i riket

sig uppehållande utlänning, vilken av vissa anledningar icke kan erhålla

pass — icke vidare skulle komma att utfärdas, torde samtidigt därmed

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 200.

7

rubriken »bevis i uppehållsbok, innefattande tillstånd för utlänning att

vistas i riket» böra utgå.

Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med det anförda inom

finansdepartementet upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av

3 § i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

att antaga nämnda förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla och förordnar, att proposition av den

lydelse, bilagan litt. vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Yngve Ericsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:315 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 19 november 1914 angåe a1 i texten
  2. BevU 1927:53 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelav s. 1 i texten