Sök i Ratio Lex

Angående grunder för åtnjutande av beviljat statsbidrag till uppförande av en för Norrbottens län avsedd tubei''kulossjukvårdsanstalt (centralsanatoriuni)

1927-03-18 · 14 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:217, Angående grunder för åtnjutande av beviljat statsbidrag till uppförande av en för Norrbottens län avsedd tubei''kulossjukvårdsanstalt (centralsanatoriuni)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kring!.. Maj:ts proposition nr 217,

1

IVr 217.

Kung!,. Maj:ts proposition till riksdagen angående grunder

för åtnjutande av beviljat statsbidrag till uppförande

av en för Norrbottens län avsedd tubei''kulossjukvårdsanstalt

(centralsanatoriuni); given Stockholms

slott den 18 mars 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 18 mars 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärbe, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Ltberg.

Departementschefen, statsrådet Pettersson, anför:

I anledning av proposition (nr 100) beviljade 1925 års riksdag ett anslag

å 1,000,000 kronor som bidrag till uppförande av eu för Norrbottens län

avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium) med minst 200 vårdplatser

ävensom statsbidrag till driftkostnaderna för anstalten under viss

tid med högre belopp än det som enligt allmänna regler skulle utgå till dylik

anstalt.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 185 käft. (Nr 217—218.) 594 27 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Genom beslut den 18 juni 1925 förklarade sedermera Kungl. Maj:t, att

Kungl. Maj:t ville framdeles, på framställning av Norrbottens läns landsting,

meddela beslut såväl i fråga om utbetalande av statsbidragen som ock beträffande

villkor och bestämmelser för statsbidragens åtnjutande.

Norrbottens läns landsting har nu genom eu av landstinget utsedd delegation

i skrivelse i februari 1927 gjort framställning i vissa hänseenden beträffande

grunderna för åtnjutande av omförmälda bidrag på 1,000,000

kronor.

De i framställningen gjorda yrkandena hava synts mig vara av beskaffenhet,

att frågan bör liänskjutas till riksdagen. Innan jag övergår till ett återgivande

av innehållet i framställningen och däröver avgivna yttranden, torde jag böra

lämna en redogörelse dels för de i allmänhet gällande bestämmelserna rörande

bidrag för uppförande av tuberkulossjukvårdsanstalter, dels ock för

frågans tidigare behandling.

Då statsbidrag för sistnämnda ändamål första gången beviljades — år

1908 — beslöt riksdagen tillika (skrivelse nr 195), bland annat, att statsbidraget

finge bestämmas till högst hälften av byggnadskostnaden, att bidraget finge

utbetalas först sedan vederbörande anstalt blivit avsynad och godkänd samt

att Kungl. Maj:t finge i övrigt föreskriva de bestämmelser och villkor, som

kunde finnas lämpliga. I kungörelse i ämnet —- den 6 augusti 1908 nr 88 —

tilläde Kungl. Maj:t jämlikt detta bemyndigande det villkoret, att vid ansökan

om statsbidrag skulle vara fogad förbindelse av vederbörande att icke

utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande i framtiden använda anstalten till

annat än det därmed avsedda ändamålet.

De av riksdagen fastställda villkoren förnyades år efter år. En ändring

gjordes år 1914, dock icke i nu berörda delar; i dessa förklarade riksdagen,

att de äldre bestämmelserna skulle gälla. I den ännu gällande kungörelsen

av den 27 juni 1914 (nr 292) återfinnas alltså berörda bestämmelser. Sistnämnda

kungörelse ändrades senast den 7 juli 1921 (nr 385). Enligt kungörelse

denna dag utgör statsbidragets storlek högst hälften av byggnadskostnaden;

dock att bidraget icke får överstiga 2,000 kronor för varje sjukplats,

vederbörande anstalt beräknas rymma.

Framställning rörande anslag till nu ifrågavarande anstalt hade ursprungligen

gjorts av 1923 års landsting i Norrbottens län. Framställningen grundade

sig på förslag, avgivet av en för ändamålet tillsatt kommitté. Denna kommitté

hade förklarat sig anse, att det vore nödvändigt att inom länet hava

en modern och väl utrustad vårdanstalt för lungtuberkulösa, d. v. s. ett

modernt centralsanatorium. Kommittén hade visserligen erinrat, att vid

Sandträsk, beläget 4 mil från Boden, funnes en tuberkulossjukstuga med

80 platser. Men denna vore så primitiv och så enkelt utrustad, att den ej

på långt när motsvarade sitt ändamål utan måste betraktas som ett provisorium.

Antalet vårdplatser på ett centralsanatorium borde enligt kommittén

uppgå till omkring 180. De verkställda kostnadsberäkningarna hade utvisat,

att en anstalt med plats för 150 vuxna och 3G barn skulle betinga en kostnad

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

av cirka 2,350,000 kronor eller inemot 13,000 kronor per vårdplats. Kommittén

hade därför föreslagit landstinget att fatta beslut om uppförande av

ett centralsanatorium enligt sålunda angiven plan, därvid förutsattes, att anstalten

vid Sandträsk skulle slopas. I sin framställning till Kungl. Maj:t anförde

1923 års landsting med åberopande av detta kommittéutlåtande, att med

hänsyn till de dryga kostnader, som sanatoriets uppförande skulle kräva,

det syntes rimligt, att landstinget tillerkändes ett extra statsbidrag för ändamålet,

vilket bidrag lämpligen borde bestämmas sålunda, att högst hälften

av byggnadskostnaderna komrne att åvila landstinget. Landstinget påpekade

vidare, att det ifrågasatta anslaget icke skulle behöva utbetalas förr än

efter cirka 4 ä 5 ar, enär ett landstingets beslut i frågan knappast syntes

kunna förverkligas tidigare. I enlighet härmed gick landstingets framställning

ut pa erhållande av ett extra statsbidrag av sådan storlek, att detsamma

— tillika med det ordinarie anslaget — komme att motsvara halva bvggnadskostnaden,

d. v. s. omkring 6,500 kronor per vårdplats, att utgå i enlighet

med de grunder, som angåves i gällande författningar angående statsbidrag

till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter in. m.

År 1924 utvidgade landstinget sin framställning till att avse jämväl extra

bidrag till driftkostnaderna vid sanatoriet. Lå detta bidrag icke beröres av

nu föreliggande framställning, torde jag icke behöva närmare redogöra för

vad i avseende därå förekommit.

I avgivet utlåtande över landstingets framställningar yttrade medicinalstyrelsen,

att styrelsen antoge, att byggnadskostnaden skulle kunna beräknas

något lägre, förslagsvis efter högst 12,000 kronor per vårdplats. Styrelsen

hade därvid utgått från att vid uppförandet av sanatoriet skulle med tillgodoseende

av gedigenhet i byggnadssättet och beaktande av sjukvårdens

tidsenliga krav förenas strävandet att iakttaga all möjlig sparsamhet. Styrelsen

tillstyrkte, att ett eventuellt extra statsbidrag skulle begränsas till att

avse en anstalt med högst 200 vårdplatser. Mot förslaget ad t statsbidraget

skulle utgå med halva verkliga byggnadskostnaden hade styrelsen intet att

erinra, dock att i varje fall det totala bidragsbeloppet icke borde få överskrida

6,000 kronor per vårdplats. Eldigt denna beräkning skulle statsbidraget

alltså i sin helhet komma att uppgå till högst 1,200,000 kronor.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 6 mars 1925 anförde föredragande

departementschefen i nu berörda hänseenden, att enligt hans uppfattning

det statliga understödet icke, såsom av landstinget jämväl yrkats,

borde utsträckas till bygdesanatorier och distriktssjukstugor utan begränsas

till att avse uppförande och drift av ett centralsanatorium, omfattande högst

200 bidragsberättigade vårdplatser. Efter att hava erinrat att det, utom i

vad avsåge maximibeloppet per vårdplats, enligt såväl landstingets som medicinalstyrelsens

förslag förutsattes, att de för statsbidrag till tuberkulossjukhus

i allmänhet stadgade bestämmelserna skulle i tillämpliga delar

gälla, förklarade sig departementschefen förorda det av medicinalstyrelsen

framlagda förslaget till grunder för byggnadsbidragets utgående. Vidare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

framhöll departementschefen, att ett bifall till detta förslag icke syntes

komma att inverka på vederbörande anslags storlek under de närmaste

budgetperioderna, detta enär, på sätt landstinget uttalat, bidraget knappast

syntes behöva utbetalas tidigare än efter 4 eller 5 år. Departementschefens,

av Kungl. Maj:t godkända hemställan gick alltså ut på att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

»dels medgiva, att Kungl. Maj:t må — utan hinder av gällande bestämmelser

beträffande statsbidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter

samt beträffande statsbidrag till driftkostnaderna vid dylika anstalter

— bevilja ej mindre statsbidrag till uppförande av eu för Norrbottens län

avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium) med ett belopp av 0,000

kronor för en var av högst 200 vårdplatser, isoleringsplatser ej inräknade,

dock med den inskränkning, att statsbidraget ej må överskrida hälften av

den enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden,

däri ej inberäknad utgift för anskaffande av byggnadstomt, än

även, för en tid av tre år efter det nämnda anstalt blivit genom medicinalstyrelsens

försorg avsynad och godkänd, statsbidrag till driftkostnaderna vid

anstalten med ett belopp för dag och patient, som med en krona överstiger

det till tuberkulossjukhus utgående statsbidraget, dock med den inskränkning,

att statsbidraget icke må överstiga hälften av anstaltens enligt vederbörligen

granskade räkenskaper funna verkliga driftkostnader;

dels förklara, att för åtnjutande av ifrågavarande bidrag i övrigt i tillämpliga

delar skola gälla här ovan omförmälda bestämmelser beträffande statsbidrag

för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive

statsbidrag till driftkostnaderna vid sådana anstalter, ävensom de särskilda

föreskrifter, som må av Kungl. Maj:t meddelas;

dels och medgiva, att ifrågavarande statsbidrag må utgå från av riksdagen

anvisade anslag till bidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter,

respektive till bidrag till driftkostnaderna vid dylika anstalter.

»

Statsutshottet anförde i sitt utlåtande i ärendet (nr 66), att utskottet ansett

sig icke kunna förorda, att statsbidraget bestämdes till så högt belopp, som

Kungl. Maj:t föreslagit. En byggnadskostnad av 12,000 kronor för vårdplats

syntes utskottet onödigt hög, och utskottet hade icke ansett sig kunna föreslå,

att statens bidrag bestämdes till högre belopp än 4,000 kronor för vårdplats.

Att, på sätt föreslagits, de för åtnjutande av det vanliga statsbidraget

stadgade bestämmelserna i övrigt komme till tillämpning beträffande byggnadsbidraget

hade icke givit utskottet anledning till erinran. Beträffande

driftkostnadsbidraget tillstyrkte utskottet Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet

hemställde förty, att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förslag med den

ändringen, att bidragsbeloppet för var och en av högst 200 vårdplatser skulle

utgöra 4,000 kronor, dock högst halva byggnadskostnaden.

Vid utlåtandet var emellertid fogad reservation av åtta ledamöter av utskottet.

Dessa hade ansett, att statsbidraget borde bestämmas till ett fixt

belopp av 1,000,000 kronor till uppförande av ett centralsanatorium med

minst 200 vårdplatser, isoleringsplatser ej inräknade. I överensstämmelse

härmed hade reservanterna ansett, att i utskottets motivering uttalandet om

anslagsbeloppet samt om att de för åtnjutande av det vanliga statsbidraget

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

stadgade bestämmelserna skulle komma till tillämpning, utom beträffande

maximibeloppet per plats, borde utgå ocli att i stället skulle uttalas, att utskottet

med hänsyn till de särskilt ömmande förhållandena i detta fall föresloge

beviljande av ett statsbidrag av 1,000,000 kronor för uppförande av

ett centralsanatorium om minst 200 vårdplatser och att utskottet förutsatte,

att landstinget skulle låta sig angeläget vara att söka vinna största möjliga

begränsning i byggnadskostnaderna. Enligt reservanternas mening borde

utskottets hemställan således gå ut på att riksdagen måtte

»dels bevilja ej mindre ett statsbidrag av 1,000,000 kronor till uppförande

av en för Norrbottens län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium)

med minst 200 vårdplatser, isoleringsplatser ej inräknade, än även,

för en tid av tre år efter det nämnda anstalt blivit genom medicinalstyrelsens

försorg avsynad och godkänd, statsbidrag till driftkostnaderna vid anstalten

med ett belopp för dag och patient, som med en krona överstiger det

till tuberkulossjukhus utgående statsbidraget, dock med den inskränkning,

att statsbidraget icke må överstiga hälften av anstaltens enligt vederbörligen

granskade räkenskaper funna verkliga driftkostnader;

dels förklara, att för åtnjutande av ifrågavarande statsbidrag till driftkostnader

i övrigt i tillämpliga delar skola gälla i statsrådsprotokollet över

socialärenden den 6 mars 1925 omförmälda bestämmelser beträffande statsbidrag

till driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter, ävensom de

särskilda föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas;

dels ock medgiva, att ifrågavarande statsbidrag må utgå från av riksdagen

anvisade anslag till bidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter,

respektive till bidrag till driftkostnaderna vid dylika anstalter.

»

Vid ärendets behandling i riksdagen bifölls nämnda reservation av båda

kamrarna, i följd varav reservationen — jämväl beträffande motiveringen —

blev riksdagens beslut. I skrivelse nr 167 meddelade riksdagen detta sitt

beslut. I överensstämmelse med reservationen kom sålunda att varken i

beslutet eller i den föregående motiveringen till detsamma angivas de grunder,

som skulle tillämpas beträffande byggnadsbidragets åtnjutande.

I sin förevarande framställning har nu landstingets delegation framställt

tre särskilda yrkanden. Dessa äro:

dels »att Kungl. Maj:t måtte skaffa landstinget förvissning om att landstinget,

som i enlighet med riksdagens direktiv sökt göra allt för att nedbringa

anläggningskostnaden, även om ett centralsanatorium för minst 200

platser förlägges till Sandträsk eller å annan lämplig plats, där detsamma

betingar en ej oväsentligt lägre kostnad än den i landstingets tidigare framställningar

angivna, kommer i åtnjutande av bidrag enligt riksdagens beslut»,

dels att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att någon återbetalning av det tidigare

åtnjutna byggnadsbidraget. till nuvarande anläggning i Sandträsk ej behöver

ske, när denna anläggning nedlägges efter tillkomsten av ett nytt centralsanatorium

på 200 platser, eller att, därest detta medgivande icke skulle

kunna lämnas, att Kungl. Maj:t måtte ange de grunder, efter vilka nämnda

bidrag skall återbetalas, därvid landstinget förutsatt, att dessa grunder

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kung!,. May.ts proposition nr 217.

bliva dels så. gynnsamma som möjligt, dels desamma vare sig det nya

centralsanatoriet förlägges till Sandträsk eller på annan plats, samt

dels att Kungi. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att Norrbottens läns

landsting måtte få lyfta det för anläggning av centralsanatorium under vissa

villkor beviljade byggnadsbidraget i terminer, på sätt i framställningen närmare

angivits.

Såsom allmänna motiv för dessa yrkanden bär anförts i huvudsak följande.

Sedan riksdagens beslut fastställts på försommaren 1925, hade genom

landstingets förvaltningsutskott igångsatts bearbetning av föreliggande utredningsmaterial

i centralsanatoriefrågan för att i enlighet med riksdagens

direktiv i möjligaste mån nedbringa anläggningskostnaderna. Den korta tiden

till höstens landsting hade dock ej medgivit utredningens framläggande i

så fullständigt utrett skick, att landstinget ansett sig kunna fatta definitiv

ställning till frågan, utan hade åt landstingets förvaltningsutskott uppdragits

att fullfölja och komplettera utredningen. Att märka vore, att landstinget

År 1925 sett sig nödsakat att behålla den år 1924 beslutade höga utdebiteringen

av 3.16 kronor per bevillningskrona, oaktat den största sparsamhet

iakttagits och alla nya utgifter, om än aldrig så bebjärtansvärda, avvisats.

Vid 1926 ars landsting hade fullständig utredning framlagts för uppförande

av centralsanatorium dels å en plats i närheten av Luleå samt inom dess

område, dels alternativt å eu lämplig plats vid Sävast inom Överluleå socken,

på ett avstånd av cirka 9 km. från Boden. Kostnaden för ett fullt utrustat

centralsanatorium för 200 vårdplatser, isoleringsplatser ej inbegripna, beräknades

^enligt det förstnämnda alternativet till i runt tal 2 miljoner kronor,

eller sålunda 10,000 kronor per vårdplats. Det senare alternativet beräknades

kosta 90,000 kronor mera.

Minskningen i kostnad för landstinget i förhållande till vad som beräknats

i framställningen till Kungl. Maj:t år 1923 hade vunnits dels genom en

stark ekonomisering vid byggnadens planering, dels därigenom, att de båda

kommunerna, som tävlade om att få centralsanatoriet inom sina gränser för

att sedermera få dess personal till skatteobjekt, iklätt sig ganska betydande

offer för tomtområden, vägbyggnader, vatten- och avloppsledningar m. m.

Den för landstinget vunna minskningen vore således ej ett uttryck för den

reala minskningen i anläggningskostnad.

Emellertid vore den ekonomiska situationen för landstinget fortfarande

minst lika mörk, och några utsikter till förbättring kunde icke skönjas.

Trävaruindustriens sammanbrott inom länet och ovissheten i avseende på

dess framtid måste mana till yttersta försiktighet i fråga om att påtaga sig

ökade bördor, särskilt som beskattningen vore vid bristningsgränsen. Ett

genomförande av det framlagda förslaget kunde icke, även med beräknande

et* statsbidrag för centralsanatoriet av en miljon kronor samt ett ökat

dnftbidrag för. detsamma av en krona per vårddag, ske utan ökning av

landstingets årliga kostnader för tuberkulosvården.

Då landstinget även år 1926, under fortsatt iakttagande av den allra största

sparsamhet samt med fullständigt avvisande av alla krav på nya, om än

aldrig så starkt motiverade anslag eller av höjning av äldre anslag, som ej

krävde automatisk ökning, måste besluta en oförändrad utdebitering av 3.16

kronor per bevillningskrona, hadef landstinget icke sett sig i stånd att lösa

centralsanatoriefrågan utan hade landstinget beslutat att icke uppföra centralsanatorium

i enlighet med föreliggande förslag.

Da det emellertid vore på det högsta angeläget att öka länets rustning

emot tuberkulosens härjningar, hade landstinget uppdragit åt delegationen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217. t

att söka vinna en lösning genom utnyttjande av länets nuvarande sanatorium

i Sandträsk samt att för ändamålet göra framställning hos regeringen om

dess medverkan, i den mån sådan krävdes.

Det sålunda avsedda sanatoriet i Sandträsk, eu station på Gällivarebanan

cirka 4 mil nordväst om Boden, vore en anstalt om 80 vårdplatser, jämte

ekonomilokaler inrymda dels i en del äldre, till en av landstinget inköpt

lantegendom hörande byggnader, dels i en 1912—1913 uppförd paviljong

av trä. Anstalten, som hade en mera provisorisk karaktär, hade blivit

iordningställd år 1913 men hade sedan undergått ständiga förändrings- och

kompletteringsarbeten och vore i sitt nuvarande skick allt annat än tillfredsställande.

Det vore ej heller landstingets mening, att efter tillkomsten

av ett nytt centralsanatorium på annan plats anstalten vid Sandträsk skulle

användas för sitt ursprungliga ändamål.

Tanken att förlägga det nya centralsanatoriet till Sandträsk hade tidigare

bearbetats parallellt med de angivna förslagen till centralsanatorium vid

Luleå och vid Sävast. men hade, ehuru kostnaden visat sig vara rätt avsevärt

mindre, icke vunnit någon anklang, huvudsakligen på grund av det

obekväma läget för större delen av länets inbyggare. Överhuvud hade man

ansett det något avlägsna läget uppe i skogsbygden, ganska långt ifrån

något befolkningscentrum, verka alltför ensligt på patienterna samt försvarande

på personalens rekrytering. Då ett centralsanatorium borde ligga så

a,tt det kunde användas såsom central för behandling av lungsjuka med den

medicinska vetenskapens alla där tillgängliga tekniska hjälpmedel, hade man

ansett sig böra föredraga eu plats, dit förbindelserna vore de bästa tankbara

från länets tätast befolkade delar.

Ur medicinsk-terapeutisk synpunkt vore emellertid Sandträsks läge synnerligen

gott. Den senaste tidens utveckling av automobiltrafiken samt vägnätet

hade också ganska betydligt försvagat invändningarna mot Sandträsks olämplighet

på grund av det avlägsna läget. Inom relativt kort tid^ torde finnas

landsvägsförbindelse mellan Boden och Sandträsk, som medgå^e en lestid

per automobil av en timme eller därunder. Da anläggningskostnaden för

ett centralsanatorium vid Sandträsk syntes bliva icke oväsentligt billigare,

både 1926 års landsting tänkt sig, att lösning av centralsanatoriefrågan skulle

kunna vinnas genom att förlägga sanatoriet till Sandträsk.

För att tillgodogöra sig även de allra sista erfarenheterna i fråga om

ekonomisering vid sjukhusföretag, hade delegationen vänt sig till sekreterare!!

hos statens sakkunniga för billigare sjukhusbyggnader, arkitekten Birch-Lmdgren.

Av denne hade sedermera i samråd med delegationen och fackkunniga

sanatorieläkare utarbetats ett förslag till centralsanatorium, som avsåge att

vid Sandträsk uppföra en ny sanatoriebyggnad inrymmande 200 vårdplatser

jämte erforderliga isoleringsplatser, nödiga ekonomi-, bad- och arbetslokaler

samt ligghallar. De gamla, nu befintliga träbyggnaderna skulle, i den man

de vore användbara, omändras till bostadshus. Ltt centralsanatorium enligt

detta förslag beräknades kosta 1,700,000 kronor. Kostnadsminskningen berodde

till en ej ringa del på den nya disposition av själva sjukhusbyggnaden,

som arkitekten i detta fall föreslagit. ....

Om landstinget för genomförandet av detta förslag komme i åtnjutande

av ett byggnad sbidrag utav en miljon kronor, såsom landstinget på grund

av riksdagens beslut ansett sig ha anledning att räkna med, visade en beräkning

av den årliga driftkostnaden, att densamma komme att nätt och

jämnt hålla sig inom ramen för de årliga utgifter, som landstinget för närvarande

hade för Sandträsks sanatorium, och de provisoriska anordningar,

landstinget måst vidtaga för beredande av vårdplatser, dock endast så länge

extra statsbidrag utginge med en krona per vårddag för platserna i det in a

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bidragsbeloppet

oberoende

av

byggnadsko

stil aden?

^ Kungl. Maj tis proposition nr 217.

sanatoriet. För egen del ansåge delegationen, att det kunde finnas utsikter

att ta ett förslag till lögning av Norrbottens läns centralsanatoriefråga av

denna ekonomiska innebord godtaget av landstinget, under förutsättning

att riksdagens beslut av år 1925 om bidrag till centralsanatoriefrågans lösb

1 ^o-bottens lan i sin fulla utsträckning även gällde för den händelse

ett dylikt förslag genomfördes, men också endast under denna förutsättning.

En losmng, som ledde till ökade årsutgifter, komme säkerligen att av landstinget

avvisas, så länge skattebördan vore så tung som för närvarande.

Till belysande av sina uttalanden bär delegationen meddelat vissa statistiska

uppgifter och grafiska framställningar. Av de sistnämnda framgår, att

antalet bevillningskronor i Norrbottens län för åren 1921 — 1925 kraftigt

minskats och därefter endast obetydligt ökats, att landstingets skuldsumma

alltsedan år 1924 överstiger 4 miljoner kronor, samt att det uttaxerade beloppet

sedan år 1917 — med avbrott för år 1923 — hastigt ökats och för

år 1927 överstiger 3 miljoner kronor. Bland de statistiska uppgifterna må

nämnas, att landstingets utgifter för tuberkulosvård — med undantag för

uybyggnadskostnader — enligt 1927 års utgiftsstat utgöra 352,892 kronor,

vilket belopp är det högsta i riket såväl absolut som i förhållande till invanarantalet

i länet. Närmast i fråga om absoluta belopp kommo Örebro,

Alvsborgs och Västerbottens län med en utgift av respektive omkring 349 000

345,000 och 302,000 kronor.

För varje invånare i länet utgjorde landstingets kostnad för tuberkulossjukvården

i Norrbottens län 184,7 öre, i Örebro län 157,5 öre, i Västerbottens

län 154,2 öre och i Älvsborgs län 111 öre; för intet av Övriga län

översteg motsvarande kostnad 80 öre; för 12 landsting uppgick kostnaden

till högst 52,6 öre per invånare.

över landstingsdelegationens ifrågavarande framställning hava yttranden

avgivits av medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen och statskontoret.

Jag övergår nu till att behandla de särskilda punkterna i framställningen

var för sig.

I den först behandlade frågan, nämligen den huruvida statsbidragets belopp

kunde röna någon inverkan därav att byggnadskostnaden nedbringats

så lågt, att det beviljade statsbidraget komme att utgöra mer än hälften

därav, har delegationen anfört följande.

Den uppfattningen både varit rådande inom landstinget, att riksdagens

onn , helt och fullt galla, även om det nya centralsanatoriet för minst

, 0 sangar komme. att ligga i Sandträsk eller på annan plats, där kostnaden

kunde nedbringas i motsvarande eller nära lika mån som genom förevarande

förslag. Då emellertid någon tvekan på den punkten icke finge råda, när

landstinget fattade sitt definitiva beslut, anhölle nu delegationen, att Kungl.

Maj.t matte meddela landstinget bekräftelse på riktigheten av denna landstingets

uppfattning.

Medicinalstyrelsen har i denna punkt anfört i huvudsak följande.

I riksdagens beslut syntes man kunna inlägga den tolkningen, att ett under

ärendets föregående behandling förslagsvis uppställt — och för övrigt vid

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217. 9

beviljandet av dylika statsbidrag sedvanligt — villkor om bidragets utgående

med högst halva byggnadskostnaden icke skulle i detta fall vara gäl

lande; det nämndes i beslutet ingenting om ett sådant villkor. Med hänsyn

härtill och då landstinget genom att följa riksdagens vid bidragets beviljande

givna direktiv att i fråga om detta byggnadsföretag iakttaga största möjliga

sparsamhet lyckats i väsentlig grad nedbringa de ursprungligen beräknade

byggnadskostnaderna, hade styrelsen, på grund av vad till stöd för framställningen

anförts, särskilt Norrbottens läns landstings svaga ekonomiska

ställning, icke något att för sin del erinra beträffande denna punkt i framställningen.

Statskontoret har förklarat, att statskontoret på enahanda skäl som anförts

av medicinalstyrelsen icke ville motsätta sig bifall till framställningen.

Beträffande formen för ärendets behandling har statskontoret först erinrat

om de av mig i det föregående återgivna författningsbestämmelserna rörande

byggnadsbidrag till tuberkulossjukvårdsanstalter samt därvid framhållit, att

dessa stadgande!! meddelats i anslutning till av riksdagen beslutade allmänna

bestämmelser för åtnjutande av statsbidrag för dylika ändamål. Därefter

har statskontoret anfört följande.

En viss tvekan syntes visserligen kunna uppstå, huruvida med hänsyn

till avfattningen av 1925 års ifrågavarande riksdagsbeslut dessa författningsbestämmelser,

från vilka bestämmelser ett bifall till föreliggande framställning

skulle innebära ett avsteg, skulle anses gälla beträffande ifrågavarande

statsbidrag, men då ett tillmötesgående av sagda framställning i viss män

syntes innebära ett frångående av de förutsättningar, under vilka berörda

statsbidrag beviljats, och då därtill komme, att ett beslut av riksdagen under

alla förhållanden syntes erfordras för att befrielse, om ock endast i viss utsträckning,

skulle kunna medgivas landstinget från skyldigheten att efter

nedläggandet av den nuvarande sjukvårdsanstalten i Sandträsk återbetala

det för sagda anstalts uppförande erhållna statsbidraget, ville statskontoret

för sin del förorda, att förevarande ärende i sin helhet måtte liänskjutas till

prövning av riksdagen.

Såsom statskontoret anfört, synes innebörden av ifrågavarande riksdagsbeslut

ej vara fullt klar. Icke heller erhålles någon säker ledning till bedömande

av denna innebörd av de anföranden, som liöllos då ärendet diskuterades

i riksdagens kamrar. Visserligen gjordes därvid uttalanden, som

närmast ge vid handen, att meningen med statsutskottsreservanternas.

av riksdagen sedermera godkända förslag skulle vara, att statsbidraget

skulle utgå med fixerat belopp — 1,000,000 kronor — oavsett byggnadskostnadernas

storlek. Men å andra sidan utvecklades från ett flertal håll,

att då bidraget bestämts att utgå med ett bestämt totalbelopp för minst 200

vårdplatser, däri skulle ligga eu uppfordran till landstinget att genom nedbringande

av sammanlagda byggnadskostnaden söka erhålla några vårdplatser

utöver minimiantalet 200. Bakom eu dylik uppfattning kan anses hava legat

det antagandet, att den då beräknade byggnadskostnaden för sanatoriet

näppeligen skulle kunna, även om platsantalet bestämdes till jämnt 200, ned.

bringas med något avsevärdare belopp, och då denna kostnad utgjorde be.

tydligt över 2 miljoner kronor, kan det således knappast anses klart, att

den konsekvensen, att statsbidraget skulle kunna bliva större än halva byggnadskostnaden,

varit åsyftad.

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Avdrag med

anledning av

nedläggande

av äldre vårdplatser.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 217.

Oavsett att det sålunda icke med säkerhet kan sägas, huruvida riksdagen

med sitt beslut år 1925 verkligen avsett att dispensera från den vanliga regeln

att statsbidraget ej får överstiga halva byggnadskostnaden eller icke, synas nu

ur saklig synpunkt starka skäl kunna anföras för att någon rubbning i statsbidragets

belopp icke göres med anledning av de sedermera jämkade byggnadsplanerna.

I och för sig måste det uppenbarligen vara till stor fördel,

att det lyckats landstinget att genom förändrade anordningar så väsentligt

nedbringa den beräknade byggnadskostnaden. Vad i ärendet anförts

lärer] vidare giva vid handen, att med hänsyn till landstingets svaga ekonomiska

ställning en åtgärd, varigenom landstinget skulle komma att få bära

större del av kostnaden än den, som man i förevarande förslag räknat med,

skulle än ytterligare fördröja och kanske helt omöjliggöra centralsanatoriets

uppförande. Såväl landstingsskattens höjd som storleken av de belopp,

landstinget anslagit för tuberkulossjukvården, göra det tydligt, att det icke

rimligen kan förutsättas, att landstinget skall gå in för en lösning, som nu

skulle medföra ytterligare stegring därutinnan. Detta skulle enligt uppgift

kunna med föreliggande förslag med nätt nöd undgås. Då 1925 års riksdags

beslut formellt icke innebär något hinder mot statsbidragets utbetalande oavsett

de nedbringade byggnadskostnaderna, är det alltså på nu anförda skid

min avsikt att, därest riksdagen icke i förevarande ärende uttalar annan uppfattning,

tillstyrka Kungl. Maj:t att förklara, att landstinget skall vara berättigat

att för ett — för nu beräknad byggnadskostnad av omkring 1,700,000

kronor — enligt godkända ritningar uppfört centralsanatorium med minst

200 vårdplatser, isoleringsplatser oberäknade, uppbära det beviljade statsbidraget

å 1,000,000 kronor. Att emellertid av annan anledning visst avdrag

faktiskt kan; ifrägakomma, skall nämnas i det följande.

Landstingsdelegationens andra yrkande gick, som förut nämnts, ut på

att landstinget måtte erhålla befrielse från eller minskning vid återbetalning

av det för nuvarande sjukstuga i Sandträsk uppburna statsbidraget på den

grund att vårdplatserna i denna sjukstuga komme att i samband med centralsanatoriets

tillkomst upphöra. I detta hänseende har delegationen anfört

följande.

Vare sig ett centralsanatorium bleve förlagt till Sandträsk eller annan

plats inom länet, komme den nuvarande anstalten vid Sandträsk efter allt

att döma att nedläggas. För densammas inrättande hade landstinget uppburit

ett byggnadsbidrag av 80,000 kronor. Då anstalten vid sitt nedläggande

torde hava varit i bruk närmare 20 år, syntes rimligen kunna ifrågasättas,

att nedläggandet finge ske utan någon återbetalning, särskilt som något hinder

härför ej syntes finnas i gällande författning, därest nedläggande ägde rum

efter medicinalstyrelsens medgivande. I varje fall syntes fog saknas för

återkrävande av annat än en del av statsbidraget. Motsvarande spörsmål

torde framkomma även beträffande andra landstingsanstalter och sålunda

äga eu viss principiell räckvidd. Då det emellertid vore önskvärt att äga

full klarhet även i denna fråga, när landstinget ginge att fatta sitt definitiva

beslut, hemställde delegationen, att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att ingen

återbetalning av det tidigare åtnjutna byggnadsbidraget till nuvarande anläggning

i Sandträsk behövde ske, när densamma nedlades efter tillkomsten

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

av ett nytt centralsanatorinm på 200 platser. För den händelse detta

medgivande icke skulle kunna lämnas, hemställde delegationen, att Kungl.

Maj:t måtte ange den grund, efter vilken eventuell återbetalning i dylikt

fall borde ske.

Medicinalstyrelsen har ansett sig icke kunna tillstyrka full befrielse från

återbäring av statsbidraget. Emellertid har styrelsen vidare anfört följande.

Styrelsen kunde i princip biträda det av sökandena förda resonemanget

om betydelsen i förevarande avseende av den värdeminskning som byggnader

i allmänhet — och särskilt sådana, som i likhet med Sandträsks

tuberkulosanstalt vore uppförda av trä — vore underkastade genom desammas

begagnande. Huru fort denna värdeminskning gåve sig tillkänna

— naturligtvis olika under olika förhållanden och olika särskilt efter byggnadsmaterialets

art och beskaffenhet, såsom nyss antyddes — vore styrelsen

icke i tillfälle att bedöma. Styrelsen hade därvidlag blott velat framhålla, att

det förhållandet att byggnader rätt så snart förlorade i värde billigtvis måste

kräva att, då, såsom här, fråga bleve om återbäring av större eller mindre

del av förut erhållet bidrag för byggnad, som ej längre skulle användas för

det avsedda ändamålet, något slags procentueli beräkning, grundad på det

antal år byggnaden varit i bruk och därunder mer eller mindre undergått

värdeminskning, måste anlitas för bestämmandet av storleken av det belopp,

som borde återbäras.

Byggnadsstyrelsen har i detta hänseende yttrat följande.

Styrelsen ville framhålla, att därest sjukvårdsanstalten vid Sandträsk skulle

nedläggas, frågan om statsbidragets återbärande skulle komma att erhålla principiell

räckvidd. Enligt byggnadsstyrelsens mening måste det anses skäligt att,

då statsverket till en avsevärd del bestritt kostnaderna för uppförande av en anläggning

som den här ifrågakomna, statsverket även finge vidkännas den

värdeminskning anläggningen underginge dels genom ren förslitning och dels

genom att densamma med tiden bleve mer eller mindre omodern, samt att

sålunda vid en återbetalning av statsbidraget avdrag borde göras för denna

värdeminskning i förhållande till bidragets storlek. Yad beträffade själva

värdeminskningens omfattning, vore detta givetvis något, som måste prövas

i varje särskilt fall. Enligt byggnadsstyrelsens mening syntes, då det bär

vore fråga om träbyggnader av, enligt uppgift, icke bästa beskaffenhet, värdeminskningen

i detta fall skäligen kunna beräknas efter 2 % per år på anläggningens

värde vid dess färdigställande. Då enligt vad i handlingarna

uppgivits anstalten vid Sandträsk vore 20 år gammal, uppginge sålunda

den sammanlagda procentuella värdeminskningen till 40 %, och den andel i

vädeminskningen, som belöpte på det statsbidrag å 80,000 kronor, som

utgått för anläggningens uppförande, utgjorde alltså 32,000 kronor, för vilket

belopp vid en eventuell återbetalning av statsbidraget avdrag således skulle

göras.

Statskontoret har förklarat sig icke vilja motsätta sig bifall till vad medicinalstyrelsen

och byggnadsstyrelsen sålunda föreslagit.

Den nu behandlade frågan har endast indirekt sammanhang med statsbidraget

till det nya centralsanatoriet. Detta har beviljats till fixt belopp

av 1,000,000 kronor, och någon direkt minskning av sagda belopp synes alltså

ej böra ifrågasättas. Emellertid var frågan om det nya sanatoriets plats ej

under behandling vid 1925 års riksdag, och det är därför naturligt, att sam
-

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Tiden för

statsbidragets

lyftande.

12 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 217.

bandet med det tidigare till Sandtriisksanstalten lämnade bidraget icke dä

kom till uttryck. Formellt sett är alltså nu endast fråga om återbäring av

det uppburna bidraget.

Yad denna fråga angår, synes det mig till en början uppenbart, att

i princip återbäringsskyldigliet föreligger i dylika fall. Detta torde ligga

bakom föreskriften om den förbindelse, vederbörande bär att avge om att icke

utan tillstånd använda anstalten för annat ändamål. Visserligen lärer, enligt

vad jag från statskontoret inhämtat, något fall av dylik återbäring hittills

icke hava förekommit, men tanken på att sådan återbäringsskyldigliet föreligger

har i skilda sammanhang kommit till uttryck; jag vill här endast erinra

om behandlingen i 1926 års statsverksproposition av frågan om anslag

till Apelvikens kustsanatorium (femte huvudtiteln sid. 233) samt i statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag av frågan om epidemisjukhus’ användande

till andra statsunderstödda ändamål (femte huvudtiteln sid. 253).

I enlighet med vad statskontoret i sistnämnda ärende anfört, lärer visserligen

Kungl. Maj:t för visst fall äga dispensera från återbäringsskyldigliet.

Nu förevarande fråga synes mig emellertid, i det läge vari den föreligger,

vara av den principiella betydelse, att densamma bör underställas riksdagen.

Med hänsyn till den omfattning, i vilken på senare tid byggnadsbidrag av

statsmedel lämnats för skilda ändamål, lärer nämligen i framtiden motsvarande

spörsmål gång efter annan uppkomma.

Redan från början vill jag uttala, att tillräckliga skäl för befrielse från

all återbäring icke synas mig i detta fall föreligga. Emellertid anser jag

förslaget om visst avdrag vid återbäringen innebära en riktig tanke. Såsom

byggnadsstyrelsen anfört, är det nämligen icke mera än rättvist, att i sådana

fall en del av den oundvikliga värdeminskning, som byggnader med tiden

undergå, kommer att falla på staten. Mot avdragets bestämmande enligt de

av byggnadsstyrelsen förordade grunderna har jag icke heller något att erinra.

I detta fall skulle alltså avdraget, med utgångspunkt från en ålder på anstalten

vid nedläggandet av 20 år, kunna beräknas till 32,000 kronor och

det belopp, som skall återbäras, således till 48,000 kronor. Emellertid synes

det mig, med hänsyn till att tidpunkten för Sandträsksanstaltens nedläggande

icke nu kan bestämt förutsägas, vara lämpligare att föreskriva, att vid återbäringen

avdrag må ske med (2 % av 80,000) 1,600 kronor för varje år från

det anstalten efter godkänd avsyning togs i bruk för sitt ifrågavarande ändamål,

till dess vården därstädes helt eller till huvudsaklig del upphör. Återbäringen

torde i detta fall böra ske i samband med lyftande av det nya statsbidraget.

Det synes alltså icke obilligt att föreskriva som villkor för dettas

slutliga lyftande, att, därest sjukstugan då nedlagts, återbäring enligt nu angivna

regler skett eller sker.

Den tredje av landstingsdelegationen väckta frågan rör tiden för lyftande

av det nya byggnadsbidraget. Därutinnan har delegationen anfört följande.

Det syntes sannolikt — ehuru det ej förefölle vara fullt tydligt — att avsikten

varit, att det extra bidraget till Norrbottens läns landsting skulle utbetalas

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kung], Maj:ts proposition nr 217.

på vanligt sätt, d. v. s. först sedan byggnaden blivit färdig, avsynad och

godkänd. I detta fall skulle sålunda landstinget få upptaga ett byggnadslån

av sammanlagt 1,700,000 kronor, innan någon del av statsbidraget finge lyftas.

För ett så hårt skuldbelastat landsting som Norrbottens vore detta mycket

tungt. Då ritningarna till sanatoriet måste på förhand godkännas av medicinalstyrelsen,

syntes det icke vara minsta risk, om statsbidraget finge utbetalas

i vissa terminer, till exempel i 3 terminer med 300,000 kronor varje gång,

sedan minst motsvarande arbete utförts, samt med innehållande av 100,000

kronor tills byggnaden vore fullt färdig, avsynad och godkänd. Landstinget

skulle därigenom vinna väsentliga lättnader i upplånande av medel och ränteutgifter

under byggnadstiden.

Medicinalstyrelsen har härutinnan yttrat:

Med hänsyn till den redan åberopade tryckta ekonomiska ställningen uti

ifrågavarande del av landet syntes billigheten fordra ett tillmötesgående även

av den i denna punkt gjorda framställningen. För uppbärandet av de

begärda terminliga förskotten torde, såsom sökandena föreslagit, tre terminer

vara lämpliga och borde i övrigt uppställas de villkor, som föreslagits,

med tillägg emellertid att före erhållandet av varje förskott ävenledes borde,

genom av medicinalstyrelsen föranstaltad besiktning, konstateras, att färdigbyggd

del av anstalten blivit uppförd i överensstämmelse med härför godkända

ritningar.

Statskontoret har icke haft något att erinra mot bifall till framställningen

i denna del.

Av vad vid ärendets behandling vid 1925 års riksdag förekommit synes det

mig uppenbarligen framgå, att statsbidraget var avsett att uppbäras i efterhand

på vanligt sätt. Med hänsyn till landstingets ekonomiskt betryckta läge och

önskvärdheten av att centralsanatoriet utan vidare uppskov kommer till stånd

anser jag det emellertid skäligt, att för detta speciella fall, däri statsmakterna

redan förut ansett omständigheterna påkalla vittgående undantag från de allmänna

statsbidragsreglerna, jämväl den lättnaden medgives, att bidraget till

vissa delar får lyftas, innan byggnadsarbetet slutförts. Jag vill emellertid

ytterligare betona, att ett eventuellt dylikt medgivande icke får anses prejudicerande

för något annat fall, således icke ens därest det ifrågakommer att

lämna extra understöd till centralsanatorier i andra län. Till ytterligare understrykande

av det speciella syftet med undantaget vill jag förorda, att

som villkor för dess tillgodonjutande uppställes, att 1927 års landsting i

länet fattar beslut om omedelbart uppförande av centralsanatorium av ifrågavarande

storlek.

Beträffande det närmare innehållet av medgivandet förordar jag, att detsamma

bestämmes så, att, på sätt medicinalstyrelsen tillstyrkt, bidraget må utbetalas

dels i tre terminer, med 300,000 kronor varje gång, sedan minst motsvarande

andel — alltså varje gång tre tiondelar — av hela byggnadsarbetet utförts

och det vid besiktning konstaterats, att utförandet skett i enlighet med godkända

ritningar, dels med ett slutbelopp av återstående 100,000 kronor, sedan

byggnaden blivit fullt färdig samt avsynats och av medicinalstyrelsen godkänts.

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

I nu icke angivna hänseenden torde de allmänna statsbidragsbestämmelserna

böra gälla i förevarande fall.

Under åberopande av vad jag sålunda i skilda hänseenden anfört får jag

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att förklara, att det av 1925 års riksdag anvisade bidraget

av 1,000,000 kronor till uppförande av en för Norrbottens län

avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium) skall

utgå på sätt och under villkor, som jag i det föregående angivit.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. Ullman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:250 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för åtnjutande av beviljat statsbidrag till uppförande av en för Norrbottens l a1 i texten
  2. SU 1927:115 Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående grunder för åtnjutande av beviljat statsbidrag till uppförande av en för Norrbottens län avsedd tub e s. 9 i texten