Angående grunder för åtnjutande av beviljat statsbidrag till uppförande av en för Norrbottens län avsedd tubei''kulossjukvårdsanstalt (centralsanatoriuni)
1927-03-18 · 14 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1927:217, Angående grunder för åtnjutande av beviljat statsbidrag till uppförande av en för Norrbottens län avsedd tubei''kulossjukvårdsanstalt (centralsanatoriuni)
Dokumentets text
Kring!.. Maj:ts proposition nr 217,
1
IVr 217.
Kung!,. Maj:ts proposition till riksdagen angående grunder
för åtnjutande av beviljat statsbidrag till uppförande
av en för Norrbottens län avsedd tubei''kulossjukvårdsanstalt
(centralsanatoriuni); given Stockholms
slott den 18 mars 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Jakob Pettersson.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 mars 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärbe, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Ltberg.
Departementschefen, statsrådet Pettersson, anför:
I anledning av proposition (nr 100) beviljade 1925 års riksdag ett anslag
å 1,000,000 kronor som bidrag till uppförande av eu för Norrbottens län
avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium) med minst 200 vårdplatser
ävensom statsbidrag till driftkostnaderna för anstalten under viss
tid med högre belopp än det som enligt allmänna regler skulle utgå till dylik
anstalt.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 185 käft. (Nr 217—218.) 594 27 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Genom beslut den 18 juni 1925 förklarade sedermera Kungl. Maj:t, att
Kungl. Maj:t ville framdeles, på framställning av Norrbottens läns landsting,
meddela beslut såväl i fråga om utbetalande av statsbidragen som ock beträffande
villkor och bestämmelser för statsbidragens åtnjutande.
Norrbottens läns landsting har nu genom eu av landstinget utsedd delegation
i skrivelse i februari 1927 gjort framställning i vissa hänseenden beträffande
grunderna för åtnjutande av omförmälda bidrag på 1,000,000
kronor.
De i framställningen gjorda yrkandena hava synts mig vara av beskaffenhet,
att frågan bör liänskjutas till riksdagen. Innan jag övergår till ett återgivande
av innehållet i framställningen och däröver avgivna yttranden, torde jag böra
lämna en redogörelse dels för de i allmänhet gällande bestämmelserna rörande
bidrag för uppförande av tuberkulossjukvårdsanstalter, dels ock för
frågans tidigare behandling.
Då statsbidrag för sistnämnda ändamål första gången beviljades — år
1908 — beslöt riksdagen tillika (skrivelse nr 195), bland annat, att statsbidraget
finge bestämmas till högst hälften av byggnadskostnaden, att bidraget finge
utbetalas först sedan vederbörande anstalt blivit avsynad och godkänd samt
att Kungl. Maj:t finge i övrigt föreskriva de bestämmelser och villkor, som
kunde finnas lämpliga. I kungörelse i ämnet —- den 6 augusti 1908 nr 88 —
tilläde Kungl. Maj:t jämlikt detta bemyndigande det villkoret, att vid ansökan
om statsbidrag skulle vara fogad förbindelse av vederbörande att icke
utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande i framtiden använda anstalten till
annat än det därmed avsedda ändamålet.
De av riksdagen fastställda villkoren förnyades år efter år. En ändring
gjordes år 1914, dock icke i nu berörda delar; i dessa förklarade riksdagen,
att de äldre bestämmelserna skulle gälla. I den ännu gällande kungörelsen
av den 27 juni 1914 (nr 292) återfinnas alltså berörda bestämmelser. Sistnämnda
kungörelse ändrades senast den 7 juli 1921 (nr 385). Enligt kungörelse
denna dag utgör statsbidragets storlek högst hälften av byggnadskostnaden;
dock att bidraget icke får överstiga 2,000 kronor för varje sjukplats,
vederbörande anstalt beräknas rymma.
Framställning rörande anslag till nu ifrågavarande anstalt hade ursprungligen
gjorts av 1923 års landsting i Norrbottens län. Framställningen grundade
sig på förslag, avgivet av en för ändamålet tillsatt kommitté. Denna kommitté
hade förklarat sig anse, att det vore nödvändigt att inom länet hava
en modern och väl utrustad vårdanstalt för lungtuberkulösa, d. v. s. ett
modernt centralsanatorium. Kommittén hade visserligen erinrat, att vid
Sandträsk, beläget 4 mil från Boden, funnes en tuberkulossjukstuga med
80 platser. Men denna vore så primitiv och så enkelt utrustad, att den ej
på långt när motsvarade sitt ändamål utan måste betraktas som ett provisorium.
Antalet vårdplatser på ett centralsanatorium borde enligt kommittén
uppgå till omkring 180. De verkställda kostnadsberäkningarna hade utvisat,
att en anstalt med plats för 150 vuxna och 3G barn skulle betinga en kostnad
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
av cirka 2,350,000 kronor eller inemot 13,000 kronor per vårdplats. Kommittén
hade därför föreslagit landstinget att fatta beslut om uppförande av
ett centralsanatorium enligt sålunda angiven plan, därvid förutsattes, att anstalten
vid Sandträsk skulle slopas. I sin framställning till Kungl. Maj:t anförde
1923 års landsting med åberopande av detta kommittéutlåtande, att med
hänsyn till de dryga kostnader, som sanatoriets uppförande skulle kräva,
det syntes rimligt, att landstinget tillerkändes ett extra statsbidrag för ändamålet,
vilket bidrag lämpligen borde bestämmas sålunda, att högst hälften
av byggnadskostnaderna komrne att åvila landstinget. Landstinget påpekade
vidare, att det ifrågasatta anslaget icke skulle behöva utbetalas förr än
efter cirka 4 ä 5 ar, enär ett landstingets beslut i frågan knappast syntes
kunna förverkligas tidigare. I enlighet härmed gick landstingets framställning
ut pa erhållande av ett extra statsbidrag av sådan storlek, att detsamma
— tillika med det ordinarie anslaget — komme att motsvara halva bvggnadskostnaden,
d. v. s. omkring 6,500 kronor per vårdplats, att utgå i enlighet
med de grunder, som angåves i gällande författningar angående statsbidrag
till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter in. m.
År 1924 utvidgade landstinget sin framställning till att avse jämväl extra
bidrag till driftkostnaderna vid sanatoriet. Lå detta bidrag icke beröres av
nu föreliggande framställning, torde jag icke behöva närmare redogöra för
vad i avseende därå förekommit.
I avgivet utlåtande över landstingets framställningar yttrade medicinalstyrelsen,
att styrelsen antoge, att byggnadskostnaden skulle kunna beräknas
något lägre, förslagsvis efter högst 12,000 kronor per vårdplats. Styrelsen
hade därvid utgått från att vid uppförandet av sanatoriet skulle med tillgodoseende
av gedigenhet i byggnadssättet och beaktande av sjukvårdens
tidsenliga krav förenas strävandet att iakttaga all möjlig sparsamhet. Styrelsen
tillstyrkte, att ett eventuellt extra statsbidrag skulle begränsas till att
avse en anstalt med högst 200 vårdplatser. Mot förslaget ad t statsbidraget
skulle utgå med halva verkliga byggnadskostnaden hade styrelsen intet att
erinra, dock att i varje fall det totala bidragsbeloppet icke borde få överskrida
6,000 kronor per vårdplats. Eldigt denna beräkning skulle statsbidraget
alltså i sin helhet komma att uppgå till högst 1,200,000 kronor.
I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 6 mars 1925 anförde föredragande
departementschefen i nu berörda hänseenden, att enligt hans uppfattning
det statliga understödet icke, såsom av landstinget jämväl yrkats,
borde utsträckas till bygdesanatorier och distriktssjukstugor utan begränsas
till att avse uppförande och drift av ett centralsanatorium, omfattande högst
200 bidragsberättigade vårdplatser. Efter att hava erinrat att det, utom i
vad avsåge maximibeloppet per vårdplats, enligt såväl landstingets som medicinalstyrelsens
förslag förutsattes, att de för statsbidrag till tuberkulossjukhus
i allmänhet stadgade bestämmelserna skulle i tillämpliga delar
gälla, förklarade sig departementschefen förorda det av medicinalstyrelsen
framlagda förslaget till grunder för byggnadsbidragets utgående. Vidare
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
framhöll departementschefen, att ett bifall till detta förslag icke syntes
komma att inverka på vederbörande anslags storlek under de närmaste
budgetperioderna, detta enär, på sätt landstinget uttalat, bidraget knappast
syntes behöva utbetalas tidigare än efter 4 eller 5 år. Departementschefens,
av Kungl. Maj:t godkända hemställan gick alltså ut på att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
»dels medgiva, att Kungl. Maj:t må — utan hinder av gällande bestämmelser
beträffande statsbidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
samt beträffande statsbidrag till driftkostnaderna vid dylika anstalter
— bevilja ej mindre statsbidrag till uppförande av eu för Norrbottens län
avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium) med ett belopp av 0,000
kronor för en var av högst 200 vårdplatser, isoleringsplatser ej inräknade,
dock med den inskränkning, att statsbidraget ej må överskrida hälften av
den enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden,
däri ej inberäknad utgift för anskaffande av byggnadstomt, än
även, för en tid av tre år efter det nämnda anstalt blivit genom medicinalstyrelsens
försorg avsynad och godkänd, statsbidrag till driftkostnaderna vid
anstalten med ett belopp för dag och patient, som med en krona överstiger
det till tuberkulossjukhus utgående statsbidraget, dock med den inskränkning,
att statsbidraget icke må överstiga hälften av anstaltens enligt vederbörligen
granskade räkenskaper funna verkliga driftkostnader;
dels förklara, att för åtnjutande av ifrågavarande bidrag i övrigt i tillämpliga
delar skola gälla här ovan omförmälda bestämmelser beträffande statsbidrag
för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive
statsbidrag till driftkostnaderna vid sådana anstalter, ävensom de särskilda
föreskrifter, som må av Kungl. Maj:t meddelas;
dels och medgiva, att ifrågavarande statsbidrag må utgå från av riksdagen
anvisade anslag till bidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter,
respektive till bidrag till driftkostnaderna vid dylika anstalter.
»
Statsutshottet anförde i sitt utlåtande i ärendet (nr 66), att utskottet ansett
sig icke kunna förorda, att statsbidraget bestämdes till så högt belopp, som
Kungl. Maj:t föreslagit. En byggnadskostnad av 12,000 kronor för vårdplats
syntes utskottet onödigt hög, och utskottet hade icke ansett sig kunna föreslå,
att statens bidrag bestämdes till högre belopp än 4,000 kronor för vårdplats.
Att, på sätt föreslagits, de för åtnjutande av det vanliga statsbidraget
stadgade bestämmelserna i övrigt komme till tillämpning beträffande byggnadsbidraget
hade icke givit utskottet anledning till erinran. Beträffande
driftkostnadsbidraget tillstyrkte utskottet Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet
hemställde förty, att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förslag med den
ändringen, att bidragsbeloppet för var och en av högst 200 vårdplatser skulle
utgöra 4,000 kronor, dock högst halva byggnadskostnaden.
Vid utlåtandet var emellertid fogad reservation av åtta ledamöter av utskottet.
Dessa hade ansett, att statsbidraget borde bestämmas till ett fixt
belopp av 1,000,000 kronor till uppförande av ett centralsanatorium med
minst 200 vårdplatser, isoleringsplatser ej inräknade. I överensstämmelse
härmed hade reservanterna ansett, att i utskottets motivering uttalandet om
anslagsbeloppet samt om att de för åtnjutande av det vanliga statsbidraget
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
stadgade bestämmelserna skulle komma till tillämpning, utom beträffande
maximibeloppet per plats, borde utgå ocli att i stället skulle uttalas, att utskottet
med hänsyn till de särskilt ömmande förhållandena i detta fall föresloge
beviljande av ett statsbidrag av 1,000,000 kronor för uppförande av
ett centralsanatorium om minst 200 vårdplatser och att utskottet förutsatte,
att landstinget skulle låta sig angeläget vara att söka vinna största möjliga
begränsning i byggnadskostnaderna. Enligt reservanternas mening borde
utskottets hemställan således gå ut på att riksdagen måtte
»dels bevilja ej mindre ett statsbidrag av 1,000,000 kronor till uppförande
av en för Norrbottens län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium)
med minst 200 vårdplatser, isoleringsplatser ej inräknade, än även,
för en tid av tre år efter det nämnda anstalt blivit genom medicinalstyrelsens
försorg avsynad och godkänd, statsbidrag till driftkostnaderna vid anstalten
med ett belopp för dag och patient, som med en krona överstiger det
till tuberkulossjukhus utgående statsbidraget, dock med den inskränkning,
att statsbidraget icke må överstiga hälften av anstaltens enligt vederbörligen
granskade räkenskaper funna verkliga driftkostnader;
dels förklara, att för åtnjutande av ifrågavarande statsbidrag till driftkostnader
i övrigt i tillämpliga delar skola gälla i statsrådsprotokollet över
socialärenden den 6 mars 1925 omförmälda bestämmelser beträffande statsbidrag
till driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter, ävensom de
särskilda föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas;
dels ock medgiva, att ifrågavarande statsbidrag må utgå från av riksdagen
anvisade anslag till bidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter,
respektive till bidrag till driftkostnaderna vid dylika anstalter.
»
Vid ärendets behandling i riksdagen bifölls nämnda reservation av båda
kamrarna, i följd varav reservationen — jämväl beträffande motiveringen —
blev riksdagens beslut. I skrivelse nr 167 meddelade riksdagen detta sitt
beslut. I överensstämmelse med reservationen kom sålunda att varken i
beslutet eller i den föregående motiveringen till detsamma angivas de grunder,
som skulle tillämpas beträffande byggnadsbidragets åtnjutande.
I sin förevarande framställning har nu landstingets delegation framställt
tre särskilda yrkanden. Dessa äro:
dels »att Kungl. Maj:t måtte skaffa landstinget förvissning om att landstinget,
som i enlighet med riksdagens direktiv sökt göra allt för att nedbringa
anläggningskostnaden, även om ett centralsanatorium för minst 200
platser förlägges till Sandträsk eller å annan lämplig plats, där detsamma
betingar en ej oväsentligt lägre kostnad än den i landstingets tidigare framställningar
angivna, kommer i åtnjutande av bidrag enligt riksdagens beslut»,
dels att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att någon återbetalning av det tidigare
åtnjutna byggnadsbidraget. till nuvarande anläggning i Sandträsk ej behöver
ske, när denna anläggning nedlägges efter tillkomsten av ett nytt centralsanatorium
på 200 platser, eller att, därest detta medgivande icke skulle
kunna lämnas, att Kungl. Maj:t måtte ange de grunder, efter vilka nämnda
bidrag skall återbetalas, därvid landstinget förutsatt, att dessa grunder
6 Kung!,. May.ts proposition nr 217.
bliva dels så. gynnsamma som möjligt, dels desamma vare sig det nya
centralsanatoriet förlägges till Sandträsk eller på annan plats, samt
dels att Kungi. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att Norrbottens läns
landsting måtte få lyfta det för anläggning av centralsanatorium under vissa
villkor beviljade byggnadsbidraget i terminer, på sätt i framställningen närmare
angivits.
Såsom allmänna motiv för dessa yrkanden bär anförts i huvudsak följande.
Sedan riksdagens beslut fastställts på försommaren 1925, hade genom
landstingets förvaltningsutskott igångsatts bearbetning av föreliggande utredningsmaterial
i centralsanatoriefrågan för att i enlighet med riksdagens
direktiv i möjligaste mån nedbringa anläggningskostnaderna. Den korta tiden
till höstens landsting hade dock ej medgivit utredningens framläggande i
så fullständigt utrett skick, att landstinget ansett sig kunna fatta definitiv
ställning till frågan, utan hade åt landstingets förvaltningsutskott uppdragits
att fullfölja och komplettera utredningen. Att märka vore, att landstinget
År 1925 sett sig nödsakat att behålla den år 1924 beslutade höga utdebiteringen
av 3.16 kronor per bevillningskrona, oaktat den största sparsamhet
iakttagits och alla nya utgifter, om än aldrig så bebjärtansvärda, avvisats.
Vid 1926 ars landsting hade fullständig utredning framlagts för uppförande
av centralsanatorium dels å en plats i närheten av Luleå samt inom dess
område, dels alternativt å eu lämplig plats vid Sävast inom Överluleå socken,
på ett avstånd av cirka 9 km. från Boden. Kostnaden för ett fullt utrustat
centralsanatorium för 200 vårdplatser, isoleringsplatser ej inbegripna, beräknades
^enligt det förstnämnda alternativet till i runt tal 2 miljoner kronor,
eller sålunda 10,000 kronor per vårdplats. Det senare alternativet beräknades
kosta 90,000 kronor mera.
Minskningen i kostnad för landstinget i förhållande till vad som beräknats
i framställningen till Kungl. Maj:t år 1923 hade vunnits dels genom en
stark ekonomisering vid byggnadens planering, dels därigenom, att de båda
kommunerna, som tävlade om att få centralsanatoriet inom sina gränser för
att sedermera få dess personal till skatteobjekt, iklätt sig ganska betydande
offer för tomtområden, vägbyggnader, vatten- och avloppsledningar m. m.
Den för landstinget vunna minskningen vore således ej ett uttryck för den
reala minskningen i anläggningskostnad.
Emellertid vore den ekonomiska situationen för landstinget fortfarande
minst lika mörk, och några utsikter till förbättring kunde icke skönjas.
Trävaruindustriens sammanbrott inom länet och ovissheten i avseende på
dess framtid måste mana till yttersta försiktighet i fråga om att påtaga sig
ökade bördor, särskilt som beskattningen vore vid bristningsgränsen. Ett
genomförande av det framlagda förslaget kunde icke, även med beräknande
et* statsbidrag för centralsanatoriet av en miljon kronor samt ett ökat
dnftbidrag för. detsamma av en krona per vårddag, ske utan ökning av
landstingets årliga kostnader för tuberkulosvården.
Då landstinget även år 1926, under fortsatt iakttagande av den allra största
sparsamhet samt med fullständigt avvisande av alla krav på nya, om än
aldrig så starkt motiverade anslag eller av höjning av äldre anslag, som ej
krävde automatisk ökning, måste besluta en oförändrad utdebitering av 3.16
kronor per bevillningskrona, hadef landstinget icke sett sig i stånd att lösa
centralsanatoriefrågan utan hade landstinget beslutat att icke uppföra centralsanatorium
i enlighet med föreliggande förslag.
Da det emellertid vore på det högsta angeläget att öka länets rustning
emot tuberkulosens härjningar, hade landstinget uppdragit åt delegationen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 217. t
att söka vinna en lösning genom utnyttjande av länets nuvarande sanatorium
i Sandträsk samt att för ändamålet göra framställning hos regeringen om
dess medverkan, i den mån sådan krävdes.
Det sålunda avsedda sanatoriet i Sandträsk, eu station på Gällivarebanan
cirka 4 mil nordväst om Boden, vore en anstalt om 80 vårdplatser, jämte
ekonomilokaler inrymda dels i en del äldre, till en av landstinget inköpt
lantegendom hörande byggnader, dels i en 1912—1913 uppförd paviljong
av trä. Anstalten, som hade en mera provisorisk karaktär, hade blivit
iordningställd år 1913 men hade sedan undergått ständiga förändrings- och
kompletteringsarbeten och vore i sitt nuvarande skick allt annat än tillfredsställande.
Det vore ej heller landstingets mening, att efter tillkomsten
av ett nytt centralsanatorium på annan plats anstalten vid Sandträsk skulle
användas för sitt ursprungliga ändamål.
Tanken att förlägga det nya centralsanatoriet till Sandträsk hade tidigare
bearbetats parallellt med de angivna förslagen till centralsanatorium vid
Luleå och vid Sävast. men hade, ehuru kostnaden visat sig vara rätt avsevärt
mindre, icke vunnit någon anklang, huvudsakligen på grund av det
obekväma läget för större delen av länets inbyggare. Överhuvud hade man
ansett det något avlägsna läget uppe i skogsbygden, ganska långt ifrån
något befolkningscentrum, verka alltför ensligt på patienterna samt försvarande
på personalens rekrytering. Då ett centralsanatorium borde ligga så
a,tt det kunde användas såsom central för behandling av lungsjuka med den
medicinska vetenskapens alla där tillgängliga tekniska hjälpmedel, hade man
ansett sig böra föredraga eu plats, dit förbindelserna vore de bästa tankbara
från länets tätast befolkade delar.
Ur medicinsk-terapeutisk synpunkt vore emellertid Sandträsks läge synnerligen
gott. Den senaste tidens utveckling av automobiltrafiken samt vägnätet
hade också ganska betydligt försvagat invändningarna mot Sandträsks olämplighet
på grund av det avlägsna läget. Inom relativt kort tid^ torde finnas
landsvägsförbindelse mellan Boden och Sandträsk, som medgå^e en lestid
per automobil av en timme eller därunder. Da anläggningskostnaden för
ett centralsanatorium vid Sandträsk syntes bliva icke oväsentligt billigare,
både 1926 års landsting tänkt sig, att lösning av centralsanatoriefrågan skulle
kunna vinnas genom att förlägga sanatoriet till Sandträsk.
För att tillgodogöra sig även de allra sista erfarenheterna i fråga om
ekonomisering vid sjukhusföretag, hade delegationen vänt sig till sekreterare!!
hos statens sakkunniga för billigare sjukhusbyggnader, arkitekten Birch-Lmdgren.
Av denne hade sedermera i samråd med delegationen och fackkunniga
sanatorieläkare utarbetats ett förslag till centralsanatorium, som avsåge att
vid Sandträsk uppföra en ny sanatoriebyggnad inrymmande 200 vårdplatser
jämte erforderliga isoleringsplatser, nödiga ekonomi-, bad- och arbetslokaler
samt ligghallar. De gamla, nu befintliga träbyggnaderna skulle, i den man
de vore användbara, omändras till bostadshus. Ltt centralsanatorium enligt
detta förslag beräknades kosta 1,700,000 kronor. Kostnadsminskningen berodde
till en ej ringa del på den nya disposition av själva sjukhusbyggnaden,
som arkitekten i detta fall föreslagit. ....
Om landstinget för genomförandet av detta förslag komme i åtnjutande
av ett byggnad sbidrag utav en miljon kronor, såsom landstinget på grund
av riksdagens beslut ansett sig ha anledning att räkna med, visade en beräkning
av den årliga driftkostnaden, att densamma komme att nätt och
jämnt hålla sig inom ramen för de årliga utgifter, som landstinget för närvarande
hade för Sandträsks sanatorium, och de provisoriska anordningar,
landstinget måst vidtaga för beredande av vårdplatser, dock endast så länge
extra statsbidrag utginge med en krona per vårddag för platserna i det in a
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bidragsbeloppet
oberoende
av
byggnadsko
stil aden?
^ Kungl. Maj tis proposition nr 217.
sanatoriet. För egen del ansåge delegationen, att det kunde finnas utsikter
att ta ett förslag till lögning av Norrbottens läns centralsanatoriefråga av
denna ekonomiska innebord godtaget av landstinget, under förutsättning
att riksdagens beslut av år 1925 om bidrag till centralsanatoriefrågans lösb
1 ^o-bottens lan i sin fulla utsträckning även gällde för den händelse
ett dylikt förslag genomfördes, men också endast under denna förutsättning.
En losmng, som ledde till ökade årsutgifter, komme säkerligen att av landstinget
avvisas, så länge skattebördan vore så tung som för närvarande.
Till belysande av sina uttalanden bär delegationen meddelat vissa statistiska
uppgifter och grafiska framställningar. Av de sistnämnda framgår, att
antalet bevillningskronor i Norrbottens län för åren 1921 — 1925 kraftigt
minskats och därefter endast obetydligt ökats, att landstingets skuldsumma
alltsedan år 1924 överstiger 4 miljoner kronor, samt att det uttaxerade beloppet
sedan år 1917 — med avbrott för år 1923 — hastigt ökats och för
år 1927 överstiger 3 miljoner kronor. Bland de statistiska uppgifterna må
nämnas, att landstingets utgifter för tuberkulosvård — med undantag för
uybyggnadskostnader — enligt 1927 års utgiftsstat utgöra 352,892 kronor,
vilket belopp är det högsta i riket såväl absolut som i förhållande till invanarantalet
i länet. Närmast i fråga om absoluta belopp kommo Örebro,
Alvsborgs och Västerbottens län med en utgift av respektive omkring 349 000
345,000 och 302,000 kronor.
För varje invånare i länet utgjorde landstingets kostnad för tuberkulossjukvården
i Norrbottens län 184,7 öre, i Örebro län 157,5 öre, i Västerbottens
län 154,2 öre och i Älvsborgs län 111 öre; för intet av Övriga län
översteg motsvarande kostnad 80 öre; för 12 landsting uppgick kostnaden
till högst 52,6 öre per invånare.
över landstingsdelegationens ifrågavarande framställning hava yttranden
avgivits av medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen och statskontoret.
Jag övergår nu till att behandla de särskilda punkterna i framställningen
var för sig.
I den först behandlade frågan, nämligen den huruvida statsbidragets belopp
kunde röna någon inverkan därav att byggnadskostnaden nedbringats
så lågt, att det beviljade statsbidraget komme att utgöra mer än hälften
därav, har delegationen anfört följande.
Den uppfattningen både varit rådande inom landstinget, att riksdagens
onn , helt och fullt galla, även om det nya centralsanatoriet för minst
, 0 sangar komme. att ligga i Sandträsk eller på annan plats, där kostnaden
kunde nedbringas i motsvarande eller nära lika mån som genom förevarande
förslag. Då emellertid någon tvekan på den punkten icke finge råda, när
landstinget fattade sitt definitiva beslut, anhölle nu delegationen, att Kungl.
Maj.t matte meddela landstinget bekräftelse på riktigheten av denna landstingets
uppfattning.
Medicinalstyrelsen har i denna punkt anfört i huvudsak följande.
I riksdagens beslut syntes man kunna inlägga den tolkningen, att ett under
ärendets föregående behandling förslagsvis uppställt — och för övrigt vid
Kungl. Maj:ts proposition nr 217. 9
beviljandet av dylika statsbidrag sedvanligt — villkor om bidragets utgående
med högst halva byggnadskostnaden icke skulle i detta fall vara gäl
lande; det nämndes i beslutet ingenting om ett sådant villkor. Med hänsyn
härtill och då landstinget genom att följa riksdagens vid bidragets beviljande
givna direktiv att i fråga om detta byggnadsföretag iakttaga största möjliga
sparsamhet lyckats i väsentlig grad nedbringa de ursprungligen beräknade
byggnadskostnaderna, hade styrelsen, på grund av vad till stöd för framställningen
anförts, särskilt Norrbottens läns landstings svaga ekonomiska
ställning, icke något att för sin del erinra beträffande denna punkt i framställningen.
Statskontoret har förklarat, att statskontoret på enahanda skäl som anförts
av medicinalstyrelsen icke ville motsätta sig bifall till framställningen.
Beträffande formen för ärendets behandling har statskontoret först erinrat
om de av mig i det föregående återgivna författningsbestämmelserna rörande
byggnadsbidrag till tuberkulossjukvårdsanstalter samt därvid framhållit, att
dessa stadgande!! meddelats i anslutning till av riksdagen beslutade allmänna
bestämmelser för åtnjutande av statsbidrag för dylika ändamål. Därefter
har statskontoret anfört följande.
En viss tvekan syntes visserligen kunna uppstå, huruvida med hänsyn
till avfattningen av 1925 års ifrågavarande riksdagsbeslut dessa författningsbestämmelser,
från vilka bestämmelser ett bifall till föreliggande framställning
skulle innebära ett avsteg, skulle anses gälla beträffande ifrågavarande
statsbidrag, men då ett tillmötesgående av sagda framställning i viss män
syntes innebära ett frångående av de förutsättningar, under vilka berörda
statsbidrag beviljats, och då därtill komme, att ett beslut av riksdagen under
alla förhållanden syntes erfordras för att befrielse, om ock endast i viss utsträckning,
skulle kunna medgivas landstinget från skyldigheten att efter
nedläggandet av den nuvarande sjukvårdsanstalten i Sandträsk återbetala
det för sagda anstalts uppförande erhållna statsbidraget, ville statskontoret
för sin del förorda, att förevarande ärende i sin helhet måtte liänskjutas till
prövning av riksdagen.
Såsom statskontoret anfört, synes innebörden av ifrågavarande riksdagsbeslut
ej vara fullt klar. Icke heller erhålles någon säker ledning till bedömande
av denna innebörd av de anföranden, som liöllos då ärendet diskuterades
i riksdagens kamrar. Visserligen gjordes därvid uttalanden, som
närmast ge vid handen, att meningen med statsutskottsreservanternas.
av riksdagen sedermera godkända förslag skulle vara, att statsbidraget
skulle utgå med fixerat belopp — 1,000,000 kronor — oavsett byggnadskostnadernas
storlek. Men å andra sidan utvecklades från ett flertal håll,
att då bidraget bestämts att utgå med ett bestämt totalbelopp för minst 200
vårdplatser, däri skulle ligga eu uppfordran till landstinget att genom nedbringande
av sammanlagda byggnadskostnaden söka erhålla några vårdplatser
utöver minimiantalet 200. Bakom eu dylik uppfattning kan anses hava legat
det antagandet, att den då beräknade byggnadskostnaden för sanatoriet
näppeligen skulle kunna, även om platsantalet bestämdes till jämnt 200, ned.
bringas med något avsevärdare belopp, och då denna kostnad utgjorde be.
tydligt över 2 miljoner kronor, kan det således knappast anses klart, att
den konsekvensen, att statsbidraget skulle kunna bliva större än halva byggnadskostnaden,
varit åsyftad.
Departements
chefen.
10
Avdrag med
anledning av
nedläggande
av äldre vårdplatser.
Kungl. Mcij:ts proposition nr 217.
Oavsett att det sålunda icke med säkerhet kan sägas, huruvida riksdagen
med sitt beslut år 1925 verkligen avsett att dispensera från den vanliga regeln
att statsbidraget ej får överstiga halva byggnadskostnaden eller icke, synas nu
ur saklig synpunkt starka skäl kunna anföras för att någon rubbning i statsbidragets
belopp icke göres med anledning av de sedermera jämkade byggnadsplanerna.
I och för sig måste det uppenbarligen vara till stor fördel,
att det lyckats landstinget att genom förändrade anordningar så väsentligt
nedbringa den beräknade byggnadskostnaden. Vad i ärendet anförts
lärer] vidare giva vid handen, att med hänsyn till landstingets svaga ekonomiska
ställning en åtgärd, varigenom landstinget skulle komma att få bära
större del av kostnaden än den, som man i förevarande förslag räknat med,
skulle än ytterligare fördröja och kanske helt omöjliggöra centralsanatoriets
uppförande. Såväl landstingsskattens höjd som storleken av de belopp,
landstinget anslagit för tuberkulossjukvården, göra det tydligt, att det icke
rimligen kan förutsättas, att landstinget skall gå in för en lösning, som nu
skulle medföra ytterligare stegring därutinnan. Detta skulle enligt uppgift
kunna med föreliggande förslag med nätt nöd undgås. Då 1925 års riksdags
beslut formellt icke innebär något hinder mot statsbidragets utbetalande oavsett
de nedbringade byggnadskostnaderna, är det alltså på nu anförda skid
min avsikt att, därest riksdagen icke i förevarande ärende uttalar annan uppfattning,
tillstyrka Kungl. Maj:t att förklara, att landstinget skall vara berättigat
att för ett — för nu beräknad byggnadskostnad av omkring 1,700,000
kronor — enligt godkända ritningar uppfört centralsanatorium med minst
200 vårdplatser, isoleringsplatser oberäknade, uppbära det beviljade statsbidraget
å 1,000,000 kronor. Att emellertid av annan anledning visst avdrag
faktiskt kan; ifrägakomma, skall nämnas i det följande.
Landstingsdelegationens andra yrkande gick, som förut nämnts, ut på
att landstinget måtte erhålla befrielse från eller minskning vid återbetalning
av det för nuvarande sjukstuga i Sandträsk uppburna statsbidraget på den
grund att vårdplatserna i denna sjukstuga komme att i samband med centralsanatoriets
tillkomst upphöra. I detta hänseende har delegationen anfört
följande.
Vare sig ett centralsanatorium bleve förlagt till Sandträsk eller annan
plats inom länet, komme den nuvarande anstalten vid Sandträsk efter allt
att döma att nedläggas. För densammas inrättande hade landstinget uppburit
ett byggnadsbidrag av 80,000 kronor. Då anstalten vid sitt nedläggande
torde hava varit i bruk närmare 20 år, syntes rimligen kunna ifrågasättas,
att nedläggandet finge ske utan någon återbetalning, särskilt som något hinder
härför ej syntes finnas i gällande författning, därest nedläggande ägde rum
efter medicinalstyrelsens medgivande. I varje fall syntes fog saknas för
återkrävande av annat än en del av statsbidraget. Motsvarande spörsmål
torde framkomma även beträffande andra landstingsanstalter och sålunda
äga eu viss principiell räckvidd. Då det emellertid vore önskvärt att äga
full klarhet även i denna fråga, när landstinget ginge att fatta sitt definitiva
beslut, hemställde delegationen, att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att ingen
återbetalning av det tidigare åtnjutna byggnadsbidraget till nuvarande anläggning
i Sandträsk behövde ske, när densamma nedlades efter tillkomsten
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
av ett nytt centralsanatorinm på 200 platser. För den händelse detta
medgivande icke skulle kunna lämnas, hemställde delegationen, att Kungl.
Maj:t måtte ange den grund, efter vilken eventuell återbetalning i dylikt
fall borde ske.
Medicinalstyrelsen har ansett sig icke kunna tillstyrka full befrielse från
återbäring av statsbidraget. Emellertid har styrelsen vidare anfört följande.
Styrelsen kunde i princip biträda det av sökandena förda resonemanget
om betydelsen i förevarande avseende av den värdeminskning som byggnader
i allmänhet — och särskilt sådana, som i likhet med Sandträsks
tuberkulosanstalt vore uppförda av trä — vore underkastade genom desammas
begagnande. Huru fort denna värdeminskning gåve sig tillkänna
— naturligtvis olika under olika förhållanden och olika särskilt efter byggnadsmaterialets
art och beskaffenhet, såsom nyss antyddes — vore styrelsen
icke i tillfälle att bedöma. Styrelsen hade därvidlag blott velat framhålla, att
det förhållandet att byggnader rätt så snart förlorade i värde billigtvis måste
kräva att, då, såsom här, fråga bleve om återbäring av större eller mindre
del av förut erhållet bidrag för byggnad, som ej längre skulle användas för
det avsedda ändamålet, något slags procentueli beräkning, grundad på det
antal år byggnaden varit i bruk och därunder mer eller mindre undergått
värdeminskning, måste anlitas för bestämmandet av storleken av det belopp,
som borde återbäras.
Byggnadsstyrelsen har i detta hänseende yttrat följande.
Styrelsen ville framhålla, att därest sjukvårdsanstalten vid Sandträsk skulle
nedläggas, frågan om statsbidragets återbärande skulle komma att erhålla principiell
räckvidd. Enligt byggnadsstyrelsens mening måste det anses skäligt att,
då statsverket till en avsevärd del bestritt kostnaderna för uppförande av en anläggning
som den här ifrågakomna, statsverket även finge vidkännas den
värdeminskning anläggningen underginge dels genom ren förslitning och dels
genom att densamma med tiden bleve mer eller mindre omodern, samt att
sålunda vid en återbetalning av statsbidraget avdrag borde göras för denna
värdeminskning i förhållande till bidragets storlek. Yad beträffade själva
värdeminskningens omfattning, vore detta givetvis något, som måste prövas
i varje särskilt fall. Enligt byggnadsstyrelsens mening syntes, då det bär
vore fråga om träbyggnader av, enligt uppgift, icke bästa beskaffenhet, värdeminskningen
i detta fall skäligen kunna beräknas efter 2 % per år på anläggningens
värde vid dess färdigställande. Då enligt vad i handlingarna
uppgivits anstalten vid Sandträsk vore 20 år gammal, uppginge sålunda
den sammanlagda procentuella värdeminskningen till 40 %, och den andel i
vädeminskningen, som belöpte på det statsbidrag å 80,000 kronor, som
utgått för anläggningens uppförande, utgjorde alltså 32,000 kronor, för vilket
belopp vid en eventuell återbetalning av statsbidraget avdrag således skulle
göras.
Statskontoret har förklarat sig icke vilja motsätta sig bifall till vad medicinalstyrelsen
och byggnadsstyrelsen sålunda föreslagit.
Den nu behandlade frågan har endast indirekt sammanhang med statsbidraget
till det nya centralsanatoriet. Detta har beviljats till fixt belopp
av 1,000,000 kronor, och någon direkt minskning av sagda belopp synes alltså
ej böra ifrågasättas. Emellertid var frågan om det nya sanatoriets plats ej
under behandling vid 1925 års riksdag, och det är därför naturligt, att sam
-
Departements
chefen.
Tiden för
statsbidragets
lyftande.
12 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 217.
bandet med det tidigare till Sandtriisksanstalten lämnade bidraget icke dä
kom till uttryck. Formellt sett är alltså nu endast fråga om återbäring av
det uppburna bidraget.
Yad denna fråga angår, synes det mig till en början uppenbart, att
i princip återbäringsskyldigliet föreligger i dylika fall. Detta torde ligga
bakom föreskriften om den förbindelse, vederbörande bär att avge om att icke
utan tillstånd använda anstalten för annat ändamål. Visserligen lärer, enligt
vad jag från statskontoret inhämtat, något fall av dylik återbäring hittills
icke hava förekommit, men tanken på att sådan återbäringsskyldigliet föreligger
har i skilda sammanhang kommit till uttryck; jag vill här endast erinra
om behandlingen i 1926 års statsverksproposition av frågan om anslag
till Apelvikens kustsanatorium (femte huvudtiteln sid. 233) samt i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag av frågan om epidemisjukhus’ användande
till andra statsunderstödda ändamål (femte huvudtiteln sid. 253).
I enlighet med vad statskontoret i sistnämnda ärende anfört, lärer visserligen
Kungl. Maj:t för visst fall äga dispensera från återbäringsskyldigliet.
Nu förevarande fråga synes mig emellertid, i det läge vari den föreligger,
vara av den principiella betydelse, att densamma bör underställas riksdagen.
Med hänsyn till den omfattning, i vilken på senare tid byggnadsbidrag av
statsmedel lämnats för skilda ändamål, lärer nämligen i framtiden motsvarande
spörsmål gång efter annan uppkomma.
Redan från början vill jag uttala, att tillräckliga skäl för befrielse från
all återbäring icke synas mig i detta fall föreligga. Emellertid anser jag
förslaget om visst avdrag vid återbäringen innebära en riktig tanke. Såsom
byggnadsstyrelsen anfört, är det nämligen icke mera än rättvist, att i sådana
fall en del av den oundvikliga värdeminskning, som byggnader med tiden
undergå, kommer att falla på staten. Mot avdragets bestämmande enligt de
av byggnadsstyrelsen förordade grunderna har jag icke heller något att erinra.
I detta fall skulle alltså avdraget, med utgångspunkt från en ålder på anstalten
vid nedläggandet av 20 år, kunna beräknas till 32,000 kronor och
det belopp, som skall återbäras, således till 48,000 kronor. Emellertid synes
det mig, med hänsyn till att tidpunkten för Sandträsksanstaltens nedläggande
icke nu kan bestämt förutsägas, vara lämpligare att föreskriva, att vid återbäringen
avdrag må ske med (2 % av 80,000) 1,600 kronor för varje år från
det anstalten efter godkänd avsyning togs i bruk för sitt ifrågavarande ändamål,
till dess vården därstädes helt eller till huvudsaklig del upphör. Återbäringen
torde i detta fall böra ske i samband med lyftande av det nya statsbidraget.
Det synes alltså icke obilligt att föreskriva som villkor för dettas
slutliga lyftande, att, därest sjukstugan då nedlagts, återbäring enligt nu angivna
regler skett eller sker.
Den tredje av landstingsdelegationen väckta frågan rör tiden för lyftande
av det nya byggnadsbidraget. Därutinnan har delegationen anfört följande.
Det syntes sannolikt — ehuru det ej förefölle vara fullt tydligt — att avsikten
varit, att det extra bidraget till Norrbottens läns landsting skulle utbetalas
13
Kung], Maj:ts proposition nr 217.
på vanligt sätt, d. v. s. först sedan byggnaden blivit färdig, avsynad och
godkänd. I detta fall skulle sålunda landstinget få upptaga ett byggnadslån
av sammanlagt 1,700,000 kronor, innan någon del av statsbidraget finge lyftas.
För ett så hårt skuldbelastat landsting som Norrbottens vore detta mycket
tungt. Då ritningarna till sanatoriet måste på förhand godkännas av medicinalstyrelsen,
syntes det icke vara minsta risk, om statsbidraget finge utbetalas
i vissa terminer, till exempel i 3 terminer med 300,000 kronor varje gång,
sedan minst motsvarande arbete utförts, samt med innehållande av 100,000
kronor tills byggnaden vore fullt färdig, avsynad och godkänd. Landstinget
skulle därigenom vinna väsentliga lättnader i upplånande av medel och ränteutgifter
under byggnadstiden.
Medicinalstyrelsen har härutinnan yttrat:
Med hänsyn till den redan åberopade tryckta ekonomiska ställningen uti
ifrågavarande del av landet syntes billigheten fordra ett tillmötesgående även
av den i denna punkt gjorda framställningen. För uppbärandet av de
begärda terminliga förskotten torde, såsom sökandena föreslagit, tre terminer
vara lämpliga och borde i övrigt uppställas de villkor, som föreslagits,
med tillägg emellertid att före erhållandet av varje förskott ävenledes borde,
genom av medicinalstyrelsen föranstaltad besiktning, konstateras, att färdigbyggd
del av anstalten blivit uppförd i överensstämmelse med härför godkända
ritningar.
Statskontoret har icke haft något att erinra mot bifall till framställningen
i denna del.
Av vad vid ärendets behandling vid 1925 års riksdag förekommit synes det
mig uppenbarligen framgå, att statsbidraget var avsett att uppbäras i efterhand
på vanligt sätt. Med hänsyn till landstingets ekonomiskt betryckta läge och
önskvärdheten av att centralsanatoriet utan vidare uppskov kommer till stånd
anser jag det emellertid skäligt, att för detta speciella fall, däri statsmakterna
redan förut ansett omständigheterna påkalla vittgående undantag från de allmänna
statsbidragsreglerna, jämväl den lättnaden medgives, att bidraget till
vissa delar får lyftas, innan byggnadsarbetet slutförts. Jag vill emellertid
ytterligare betona, att ett eventuellt dylikt medgivande icke får anses prejudicerande
för något annat fall, således icke ens därest det ifrågakommer att
lämna extra understöd till centralsanatorier i andra län. Till ytterligare understrykande
av det speciella syftet med undantaget vill jag förorda, att
som villkor för dess tillgodonjutande uppställes, att 1927 års landsting i
länet fattar beslut om omedelbart uppförande av centralsanatorium av ifrågavarande
storlek.
Beträffande det närmare innehållet av medgivandet förordar jag, att detsamma
bestämmes så, att, på sätt medicinalstyrelsen tillstyrkt, bidraget må utbetalas
dels i tre terminer, med 300,000 kronor varje gång, sedan minst motsvarande
andel — alltså varje gång tre tiondelar — av hela byggnadsarbetet utförts
och det vid besiktning konstaterats, att utförandet skett i enlighet med godkända
ritningar, dels med ett slutbelopp av återstående 100,000 kronor, sedan
byggnaden blivit fullt färdig samt avsynats och av medicinalstyrelsen godkänts.
Departements
chefen.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
I nu icke angivna hänseenden torde de allmänna statsbidragsbestämmelserna
böra gälla i förevarande fall.
Under åberopande av vad jag sålunda i skilda hänseenden anfört får jag
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att förklara, att det av 1925 års riksdag anvisade bidraget
av 1,000,000 kronor till uppförande av en för Norrbottens län
avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium) skall
utgå på sätt och under villkor, som jag i det föregående angivit.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
C. Ullman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1927:250 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för åtnjutande av beviljat statsbidrag till uppförande av en för Norrbottens l a1 i texten
- SU 1927:115 Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående grunder för åtnjutande av beviljat statsbidrag till uppförande av en för Norrbottens län avsedd tub e s. 9 i texten