Sök i Ratio Lex

Angående ny lantmäteritaxa

1927-03-04 · 41 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 38 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:219, Angående ny lantmäteritaxa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

1

Nr 219.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ny lantmäteritaxa;

given Stockholms slott den 4 mars 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till förordning angående den

gottgörelse lantmätare äger uppbära av sakägare (lantmäteritaxa).

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Paul Hellström.

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

1 samt.

180 käft. (Nr 219.)

X

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Förslag

till

Kungl. Maj:ts förordning angående den gottgörelse lantmätare äger

uppbära av sakägare (lantmäteritaxa).

Kungl. Maj:t har funnit gott förordna som följer:

1 Kap.

Allmänna bestämmelser.

1 *•

Utöver löneförmåner samt resekostnads- och traktamentsersättning, varom

särskilt är stadgat, äge lantmätare att för förrättning eller åtgärd, som han

på grund av gällande instruktion eller annan författning utför, bekomma

gottgörelse av sakägare.

Denna gottgörelse utgår antingen enligt taxa eller enligt överenskommelse,

dock att densamma på sätt framgår av 9 och 43 §§, 46 § 3 mom.

samt 54 § i vissa fall bestämmes av lantmäteristyrelsen.

2 §.

Gottgörelse enligt taxa, vari inbegripes ersättning för papper samt övrig

skriv- och ritmateriel, är dels arvode för verkställt arbete och dels lösen

för karta och handlingar.

Med detaljarvode förstås i denna förordning sådant arvode, som beräknas

efter längd, ytmått, figurantal, antal ägolotter eller dylikt.

Dagarvode utgår efter dagberäkning.

3 §.

Gottgörelse, som enligt denna förordning tillkommer lantmätare, skall,

där sakägarna äro två eller flera, fördelas mellan dem enligt de grunder,

som finnas stadgade för fördelning av förrättningskostnader.

Gottgörelse, som belöper å civilt boställe, skall helt gäldas av boställshavaren,

om han är sökande till förrättningen och denna avser boställshavarens

enskilda nytta, men eljest med 1/6 av boställshavaren och 5/''6 av

kronan.

Huru gottgörelse, som belöper å ecklesiastikt boställe, skall gäldas, därom

gälle vad särskilt är eller varder stadgat.

4 §.

Gottgörelse, som enligt denna förordning bör gäldas, skall utan avseende

å tvist om ägande- eller besittningsrätt erläggas av den, som vid räknings

avgivande eller, då fråga är om förrättning, som erfordrar fastställelse,

senast vid fastställandet innehar jorden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

3

2 Kap.

Detaljarvode.

Kallelse och kungörelse.

5 §•

För varje utfärdad kallelse eller kungörelse till förrättning utgår arvode

med 50 öre. överstiger antalet till ett sammanträde utfärdade kallelser

och kungörelser tjugu, utgår arvode för överskjutande antal med 25 öre

för varje.

Planmätning och kartas upprättande.

6 §.

För polygonmätning, utförd såsom vanlig mätning och utan att i sammanhang

med densamma förekommit annan mätning, utgår arvode med 8 kronor

för varje polygonpunkt.

Att arvode för polygonmätning i fall, som här avses, jämväl må utgå

enligt överenskommelse, därom stadgas i 52 §.

7 $.

1 mom. För mätning av ägogräns, då mätningen utförts såsom vanlig mätning

och karta upprättas i någon av nedan angivna skalor, utgår arvode med:

a) ett grundbelopp av 8 kronor;

b) en efter gränslinjernas längd och kartans skala lämpad ersättning enligt

följande tariff:

Tariff I.

Gränsmätningstarilf.

Skala

Gräns i åker

Gräns i annan mark

Ersättning för kilometer;

kronor

1 : 400 .........................................................

14

18

1:1000 .........................................................

10

14

1:2000 ........................................................

8

12

1 :4000 .........................................................

7

11

1:8000 ........................................................

6

10

c) 50 öre för varje numeriskt inmätt änd- och brytningspunkt i gränslinje,

så ock för numerisk inmätning av uteliggare och visare eller annan

punkt, där förrättningens ändamål kräver, att de bliva på dylikt sätt inmätta;
d)

om stommätning utförts genom polygonmätning, en efter polygonsidornas

medellängd lämpad ersättning för varje polygonpunkt enligt följande

tariff:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Tariff II.

Polygonmätningstariff.

Polygonsidornas medellängd;

meter

Öretal för p

Grundbelopp

olygonpunkt

Ökning av grund- beloppet för meter

av polygonsidornas

medellängd

0 100 ........................................................

300

2.0

100 200 .........................................................

360

1.4

200—300 ........................................................

460

0.9

300—400 .........................................................

580

0.5

400 500 .........................................................

620

0.4

500— .........................................................

720

0.2

2 mom. Har fråga väckts om utförande av polygonmätning, skall i anledning

därav meddelat beslut delgivas sakägarna, och skall underrättelse

därvid meddelas dem, att beslutet, där sakägare sådant fordrar, skall underställas

lantmäteristyrelsens prövning. Avser beslutet att polygonmätning

skall utföras, bör detsamma tillika innehålla uppgift rörande polygonmätningens

omfattning.

3 mom. Utgöres ägogräns av väg eller dike, utgår ersättning enligt

1 mom. b) endast för ena sidan därav.

4 mom. Där två eller flera sträckningar av samma gränslinje kunna inmätas

från samma stomlinje, utgår ersättning enligt 1 mom. b) endast för

den längsta av dem.

5 mom. Där två eller flera gränslinjer kunna inmätas från samma stomlinje,

utgår ersättning enligt 1 mom. b) oavkortad för den längsta av linjerna;

för övriga nedsättes ersättningen med 50 procent.

8 §.

För ägomätning, då mätningen utförts såsom vanlig mätning och karta

upprättats i någon av nedan angivna skalor, utgår arvode med:

a) ett grundbelopp av 8 kronor;

b) ersättning för inmätning av mätningsområdets yttergränser enligt bestämmelserna

i 7 § 1 mom. b) samt för de i 7 § 1 mom. c) och d) omförmälda

åtgärder enligt där givna bestämmelser, och skola föreskrifterna i 7 §

2—5 mom. därvid äga motsvarande tillämpning;

c) ett efter ägofigurernas medelareal och kartans skala lämpat belopp enligt

följande tariff:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

5

Tariff III.

Ägomätningstariff.

Skala 1

: 1000

Skala :

: 2000

Medelareal för ägofigur;

Tomt, trädgård

och åker

Annan

mark

Tomt, trädgård

och åker

Annan

mark

hektar

Ö r e t a 1 fö

r

ägoSgur

hektar-

ägofigur

hektar

Jägofigur

hektar

ägofigur

hektar

0.0 —0.12 5 ..................

10

344

10

172

7

264

7

124

0.125—0.25 .................

30

184

10

172

22

144

7

124

0.26 —0.5 ..................

41

140

26

108

31

108

19

76

0.5 —1.0 ..................

61

100

38

84

47

76

25

64

1.0 —2.0 .................

84

77

50

72

64

59

36

53

2.o —3.0 ..................

118

60

68

63

88

47

48

47

3.0 — ..................

133

55

83 .

58

100

43

54

45

Skala

: 4000

Skala 1 : 8000

Tomt, trädgård

och åker

Annan

mark

Tomt, trädgård

och åker

Annan mark

Öretal fö

r

ägofigur

hektar

ägofigur

hektar

| ägofigur

hektar

ägofigur hektar

0.0 —0.12 5 ..................

212

5

100

4

192

4

88

0.125—0.25 ..................

17

116

5

100

15

104

4

88

0.2 5 —0.5 ..................

24

88

14

64

23

72

12

56

0.6 —1 0 ...............

36

64

19

54

32

54

15

50

1 o —2 o ..................

50

50

26

47

42

44

22

43

2.o —3.o ..................

72

39

36

42

58

36

28

40

3.0 — ..................

78

37

42

40

67

33

31

39

9 §.

Har planmätning ägt rum med stöd av redan befintlig stomme eller har

stommätning verkställts såsom finmätning, skall det enligt 7 och 8 §§ beräknade

arvodet skäligen jämkas.

Förhållandet skall delgivas sakägarna samt underrättelse meddelas dem,

att frågan, om någon sakägare det fordrar, skall underställas lantmäteristyrelsens

prövning.

10 §.

I fråga om arvode för planmätning, där karta upprättas i annan skala

än i 7 och 8 §§ sägs, därom stadgas i 41 §.

11 §.

För numerisk inmätning av stödpunkt utgår arvode med 50 öre för varje

punkt.

Erfordras för inmätningen särskilda mätningslinjer, utgår arvode för stukning

och längdmätning av dessa linjer med i åker 3 kronor och i annan

mark 6 kronor för varje kilometer.

12 §.

För markering av stödpunkt utgår arvode med 1 krona för varje punkt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

13 §.

Arvode för beräkning av koordinater för gränspunkter utgår med 50 öre

för punkt, och ingår häri ersättning även för upprättande av koordinatförteckning.

Att arvode i detta fall jämväl må utgå enligt överenskommelse, därom

stadgas i 52 §.

14 $.

Arvode för mätning av torvmosse, då sådan skall särskilt skiftas, beräknas

såsom för åker.

15 §.

Uti de i 6—14 §§ angivna arvoden inbegripes ersättning ej mindre för

utförande av alla åtgärder, som omförmälas i 25—31 §§ i mätningsförordningen

än även för upprättande av karta i enlighet med bestämmelserna i

38 § i samma förordning.

16 §.

Att ersättning för arbeten, som avses i 7—9, 11, 12 och 14 §§ jämväl

må utgå med dagarvode, därom stadgas i 42 §.

17 §.

Där vid förrättning karta kopierats till konceptkarta, utgår arvode enligt

de i 45—48 §§ stadgade grunder, dock med förhöjning av 25 procent av

den enligt tariff VII i 46 § utgående ersättning.

18 §.

Har ägogräns eller annan längdsträckning, blivit insatt å karta utan att

i sammanhang därmed inmätning av densamma förekommit, utgår arvode

för insättningen efter de å kartan insatta längdsträckningarna med ett grundbelopp

av 1 krona samt därutöver 3 öre för varje centimeter verkligt mått

å kartan.

Arealuträkning.

19 $.

För numerisk arealuträkning av helt mätningsområde eller i sådant ingående

fastighet eller ägoområde utgår arvode med 40 öre för varje hömpunkt

i särskilt redovisat och beräknat område.

Att arvode i detta fall jämväl må utgå enligt överenskommelse, därom

stadgas i 52 §.

20 $.

1 mom. För grafisk arealuträkning utgår arvode, lika för alla ägoslag,

med en efter kartans skala och ägofigurernas medelareal lämpad ersättning

enligt följande tariff:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Tariff IV.

Uträkningstariff.

Medelareal för ägo- figur;

Skala

1 : 1000

Skala !

1 :2000 1

Skala

1 :4000 1

Skala

1 : 8000 j

Skala

1 : 16000

I Skala

| 1 :20000

Ö r e t

1 f

ö r

hektar

ägo-

fignr

hekt-

ar

ägo-

figur

hekt-

ar

ägo-

figur

hekt-

ar

ägo-

figur

hekt-

ar

ägo-

figur

hekt-

ar

1 ägo- il figur

hekt-

ar

0 0 0 5 .............

15

40

11

20

9

10

8

5

7.5

3

i, 7-5

2

1 0.6— ...............

23

24

15

12

11

6

9

3

8

2

I 8

i

2 mom. I fråga om arvode för grafisk areaiuträkning, då karta föreligger

i annan skala än de i tariff IV upptagna, därom stadgas i 41 §.

21 $.

Uti arvode, som utgår enligt 19 och 20 §§, inbegripes ersättning för förande

av i mätningsförordningen föreskriven särskild längd över arealuträkning

samt för komplettering av ägobeskrivningen med avseende å arealen.

Ägobeskrivning.

22

För införande i ägobeskrivningen av ägofigurernas nummer samt ägornas

namn och fördelning i särskilda ägoslag utgår arvode med 3 öre för varje

ägofigur, och inbegripes i detta arvode ersättning för kartans numrering.

23 §.

För införande i ägobeskrivningen av uppgift om ägornas naturliga beskaffenhet,

gradtal och uppskattningsinnehåll utgår arvode med 6 öre för

varje ägofigur. . ,. . .

I detta arvode inbegripes ersättning för uträkning av uppskattmngsmnehållet

samt för detsammas kontrollering och summering.

Hävdeförteckning.

24 §.

För upprättande av hävdeförteckning jämte sammandrag utgår arvode,

när varje ägofigur särskilt redovisas i förteckningen, med 1 krona för varje

påbörjad sida, som förteckningen med dess sammandrag upptager, och, när

ägofigurerna i förteckningen sammanföras traktvis, med 3 kronor för sida,

dock att arvode för dylik sammandragen hävdeförteckning icke får överstiga

det arvode, som skulle hava utgått, därest förteckningen upprättats på förstnämnda

sätt.

Ägodelning.

25 $.

1 mom. För ägodelning utgår arvode på följande sätt:

a) med 5 öre för varje i delningsbeskrivningen upptagen ägofigur;

b) för varje ägolott med ett efter dess areal lämpat belopp, enligt följande

tariff:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Tariff V.

Delningstariff A.

1

j

Ers

ä t t n i n g

för

Agolottens hela areal,

hektar

lott

inrösnings-

jord,

hektar

avrösnings-

jord,

hektar

kr.

öre

öre

0— 1 ...............

165

140

40

20

15

14

1— 5 ...................

2

5— 20 .................

3

20-100 .................

4.

40

100— ................

2

c) för varje genom delningen tillkommen

skala lämpat belopp enligt följande tariff:

ägofigur med ett efter kartans

Tariff VI.

Delningstariff B.

Skala

Öre för figur

1 :1000 .....................

100

1 :2000 ..................

70

1 :4000 ......................

50

1 :8000 ...................

35

i .^ntaiet ägofigurer, för vilka ersättning enligt c) må utgå, erhålles såsom

skillnaden mellan antalet i delningsbeskrivningen och i ägobeskrivningen

upptagna figurer.

2 mom. För i 1 mom. stadgat arvode skall tilldelningslängd upprättas

och provisionel! plan för delningen uppgöras ävensom skiftet slutligt uträknas

och utmärkas å kartan samt delningsbeskrivning med sammandra

upprättas.

3 mom. T fråga om arvode för ägodelning, då karta föreligger i annan

skala än någon av de i tariff VI upptagna, därom stadgas i 41 §.

26 §.

1 mom. För delning av torvmosse, då sådan särskilt skiftas, utgår arvode

såsom för inrösningsjord.

2 mom. För delning av fiske utgår arvode såsom för avrösningsjord.

27 §.

Att ersättning för ägodelning, då den avsett ägoutbyte, torvmosse, som

i&42 § sai^as> e^er fiske, jämväl må utgå med dagarvode, därom stadgas

28 §.

Varder skifte, sedan provisionel! plan till skiftesläggning utvisats för dela5a™a’

“en innan detsamma slutligt uträknats, återkallat eller eljest inställt,

utgar endast hälften av det i 25 och 26 §§ angivna arvode.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Ändring av skifte.

29 §.

1 mom. Vid ändring av verkställt skifte enligt domstols beslut utgår

arvode för de åtgärder, som av beslutet föranledas, på följande sätt:

a) för den uträkning, som i vissa delar kan erfordras i följd av föreskriven

ändring i ägograderingen, enligt bestämmelserna i 19—21 §§;

b) för upprättande av ny ägobeskrivning i koncept med 75 öre för varje

påbörjad sida och dessutom 3 öre för varje ägofigur, vars gradvärde blivit

ändrat;

c) för upprättande av ny hävdeförteckning i koncept med 75 öre för varje

påbörjad sida samt, när ägofigurerna i förteckningen äro sammanförda traktvis,

med 2 kronor 50 öre för sida, som undergått ändring; dock att arvode

för dylik sammandragen hävdeförteckning icke får överstiga det arvode, som

skulle hava utgått, därest förteckningen upprättats på förstnämnda sätt;

d) för bestämmande av de nya skifteslinjernas läge å kartan enligt bestämmelserna

i 25—27 §§, dock endast i den mån skiftet ändrats; skolande

härvid samtliga ändrade skiften tillsammans betraktas såsom ett nytt delningsområde

samt delningsarvodet alltså utgå efter detta områdes arealer

och inom detsamma befintliga ägofigurer; därvid dock såsom genom delningen

tillkommen ägofigur endast må räknas ägofigur, som vid ändringen av skiftet

blivit på annat sätt delad än vad vid det tidigare skiftet varit fallet;

e) för upprättande av ny delningsbesltrivning i koncept med 75 öre för

varje påbörjad sida, räknat för de delar av beskrivningen, som angå icke

ändrade skiften.

2 mom. Har på vederbörande delägares begäran ändring verkställts i

skiftesläggning, sedan skiftet blivit uträknat och delningsbeskrivningen upprättats,

skola de i 1 mom. stadgade grunder i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

Utstakning och utmärkande av ägogräns.

30 §.

För utstakning vid vanlig mätning av ägogräns utgår arvode dels med

2 kronor för varje stakad linje, vilkens längd överstiger 200 meter, dels

ock med 2 kronor i åker och 4 kronor i annan mark för varje kilometer

av gränslinjen.

Minsta arvode för utstakning utgör 3 kronor.

31 §.

För utmärkande av ägogräns utgår arvode med 1 krona för änd- eller

brytningspunkt, som utmärkes med råsten eller borrhål med dubb, med 60

öre, då utmärkandet sker på annat sätt, samt med 40 öre för utmärkandet

av visare och uteliggare.

I detta arvode inbegripes även ersättning för upprättande av beskrivning

över ägogränsen och de utsatta gränsmärkena.

32 §.

För säkerställande av ägogräns, vars läge ej vid mätningen bestämts med

direkta mått, utgår arvode med 50 öre för varje änd- eller brytningspunkt,

som inmätts numeriskt.

Erfordras för säkerställandet särskilda stödpunkter eller mätningslinjer,

utgår arvode härför i enlighet med bestämmelserna i 11 och 12 §§.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition N:'' 219.

33 §.

Att ersättning för åtgärder, som avses i 30—32 §§, då de äro att hänföra

till vanlig mätning, jämväl må utgå med dagarvode, därom stadgas i 42 §.

Skogslikvid.

34

1 mom. För verkställande av skogslikvid utgår arvode, då skogen av

lantmätaren eller hans tjänstebiträden värderas huvudsakligen genom mätning

och räkning av träden, med dels 0.4 öre för varje uppmätt och räknat

träd och dels med 20 öre för varje hektar av den i likviden ingående ägovidden.

I detta arvode inbegripes ersättning för trädens uppmätning, räkning

och värdering, upprättande av besiktnings- och värderingsinstrument

samt likvid mellan delägarna.

Att gottgörelse för verkställande av skogslikvid i nu nämnda fall jämväl

kan utgå med dagarvode eller enligt överenskommelse, därom stadgas i 42

och 52 §§.

2 mom. Har skogen värderats på annat sätt än i 1 mom. sägs, skall

arvode för verkställande av skogslikviden utgå med dagarvode eller enligt

överenskommelse.

Avstyckning.

35 §.

1 mom. Överstiger arealen av avstyckat område ej 1.5 o hektar, utgår

gottgörelse för förrättningen med 35 kronor.

Där flera områden avstyckas genom samma förrättning och de avstyckade

ägolotternas medelareal ej överstiger 1.5 o hektar, utgår gottgörelse med ett

grundbelopp av 20 kronor med tillägg av 15 kronor för varje avstyckad

ägolott.

Uti här ovan angiven gottgörelse inbegripes förutom lösen för ett exemplar

av handlingar och karta arvode för alla med förrättningens utförande förenade

åtgärder med undantag av sådana, som erfordras för bestämmande av

gräns mot fastighet, vilken ej ingår i avstyckningsförrättningen. Arvode

för dessa åtgärder utgår enligt de bestämmelser i denna förordning, som gälla

för samma åtgärder.

2 mom. överstiger arealen av avstyckat område l.so hektar eller överstiger,

där flera områden avstyckas genom samma förrättning, de redovisade

ägolotternas medelareal 1.5 o hektar, utgår arvode för upprättande av beskrivning

över avstyckningen med 2 kronor för varje avstyckad ägolott

samt för övriga vid förrättningen förekommande åtgärder enligt de bestämmelser

i denna förordning, som gälla för samma åtgärder.

Vägs indelning till underhåll.

36 §.

Vid förrättning, som avser vägs indelning till underhåll, utgår arvode för:

a) vägens mätning med 3 kronor för första kilometern av vägens längd

och 1 krona 50 öre för varje följande kilometer;

. b) uppskattning av kostnaden för underhållet med vad därtill hör (gradering)

med 6 kronor för första kilometern av vägens längd och 4 kronor för

varje följande kilometer;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

c) delning samt utstakning av väglotterna med 4 kronor för varje kilometer

av vägens längd och 40 öre för varje lott, som å marken utmärkes.

Därest i en och samma förrättning ingå flera vägar, må vid arvodets

beräknande varje väg betraktas såsom en enhet för sig.

Uti ovan stadgade arvoden ingår ersättning för erforderliga beskrivningars

upprättande i koncept.

Hägnadsdelning.

37 §.

Vid förrättning, som avser hägnadsdelning, utgår arvode för:

a) hägnaders mätning med 3 kronor för första kilometern av hägnadens

längd och 1 krona 50 öre för varje följande kilometer, dock att, om delningen

verkställts efter förut befintlig karta, därå hägnadernas längd uttagits,

ersättning för denna senare åtgärd utgår endast med V* av mätningsarvodet;
b)

gradering med vad därtill hör med 1 krona 20 öre för första kilometern

av hägnadens längd och 60 öre för varje följande kilometer;

c) delning samt utstakning av hägnadslotter med 2 kronor för varje kilometer

av hägnadens längd och 40 öre för varje lott, som å marken utmärkes.

Uti ovan stadgade arvoden ingår ersättning för erforderliga beskrivningars

upprättande i koncept.

Särskilda bestämmelser.

38 §.

1 mom. Med ägofigur, som avses i 8, 20 och 22—24 §§>, förstås varje å

kartan upptagen inom vissa linjer eller avprickningar innesluten och i beskrivning

särskilt redovisad areal, vars gränser tillkommit genom mätning

eller gradering eller ock, om kartan upprättats i blad, till en del utgöras

av begränsningslinje för ritytan.

2 mom. Med ägofigur, som avses i 25 § 1 mom., förstås varje å kartan

upptagen inom vissa linjer eller avprickningar innesluten och i beskrivningen

särskilt redovisad areal, vars gränser tillkommit genom mätning, gradering

eller delning eller ock, om kartan upprättats i blad, till en del utgöras

av begränsningslinje för ritytan.

39 $.

Med ägolott, som avses i 25 och 35 §§, förstås sammanfattningen av alla

de skiften, som tilläggas by, hemman, hemmansdel eller annan fastighet,

som särskilt utbrytes och redovisas.

Alla vid skifte eller avstyckning utlagda undantag för gemensamt behov

skola tillhopa räknas såsom en ägolott.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition Nr 219.

3 Kap.

Dagarvode.

40 §.

Dagarvode utgår med 12 kronor för varje dag, som lantmätare eller tekniskt

biträde varit sysselsatt med förrättning eller åtgärd, för vilken ersättning

efter ty i 41 och 42 §§ sägs må utgå på detta sätt. Ej må för samma

dag beräknas mer än ett dagarvode för varje person.

Har en person å samma dag varit sysselsatt dels med åtgärd, för vilken

detaljarvode utgår, och dels med åtgärd, för vilken dagarvode utgår, och

har den å sistnämnda åtgärd använda tiden understigit 8 timmar, skall

dagarvodet jämkas i förhållande till den sålunda använda tiden.

41 §.

Där ej annorlunda stadgas uti 18 samt 34—37 §§, utgår dagarvode för:

1) sammanträde med sakägare samt uppsättande av protokoll, utlåtande

och förening;

2) verkställande av nödig utredning och undersökning;

3) planmätning vid vanlig mätning, då karta upprättas i annan skala än

i 7 och 8 §§ sägs;

4) urskiljande av inrösnings- och avrösningsjord samt för ägors gradering;

5) grafisk arealuträkning, då karta föreligger i annan skala än som omförmäles

i 20 § 1 mom.;

6) undersökning och komplettering av äldre karta ävensom för granskning

av arealuträkning;

7) ägodelning, då karta föreligger i annan skala, än som omförmäles i

25 § 1 mom;

8) utvisande å marken av provisionel! plan för skifte;

9) vanlig avvägning;

10) besiktning och värdering samt upprättande av besiktnings- och värderingsinstrument;
11)

upprättande av likvid;

12) uppgörande av förslag till fastighetsindelning på grund av sådan

plan, som avses i 19 kap. 1 § andra stycket i lagen den 18 juni 1926 om

delning av jord å landet;

13) skattläggning samt biträde vid domstol;

14) andra lantmätare författningsenligt åliggande åtgärder, för vilka ej

detaljarvode enligt 2 kap. utgår och vilka ej skola gottgöras enligt överenskommelse

på sätt i 52 och 53 §§ sägs.

42 §.

1 mom. Därest tillämpning av i 2 kap. angivna detaljarvoden skulle befinnas

medföra, att arvode för förrättning i dess helhet blir lägre än vad

förhållandet skulle bliva, om dagarvode utginge för samtliga i förrättningen

ingående åtgärder, må, därest lantmätaren så önskar, för förrättningen i

dess helhet utgå dagarvode.

Vad sålunda stadgats innefattar ej befogenhet för lantmätare att beräkna

dagarvode i stället för det i 35 § angivna engångsarvodet vid styckningsförrättningar.

2 mom. Detsamma gäller i fråga om arvode för:

a) mätningsarbeten, som avses i 7—9, 11, 12 och 14 §§;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. 13

b) ägodelning, där den avsett ägoutbyte, torvmosse, som särskilt skiftas,

eller fiske *

c) utstakning, utmärkande och säkerställande av ägogräns, där dessa åtgärder

äro att hänföra till vanlig mätning;

d) mätning och räkning av skog för skogslikvid.

Dessa bestämmelser skola så tillämpas, att dagarvode beräknas tor alla

under samma littera angivna åtgärder.

43 %.

Därest i fall, som i 42 § 1 mom. samt 2 mom. a—c avses, dagarvode

skulle utgå för mera än sex dagar, skall underrättelse meddelas sakägarna,

att frågan om arvodet, därest någon sakägare det fordrar, skall underställas

lantmäteristyrelsens prövning. , _

Har fråga av nu nämnd beskaffenhet underställts lantmäteristyrelsens

prövning, äger styrelsen i sådant fall såväl bestämma angående beräkningsgrunderna

för arvodet som fastställa dess totalbelopp, det sistnämnda doc £ ej

högre än vad lantmätaren begärt.

44 $.

Det åligger lantmätare att i protokollet göra anteckning om de dagar, för

vilka dagarvode debiterats, samt om de olika slag av åtgärder, som under

särskilda dagar verkställts. . , ,

Är förrättning av sådan beskaffenhet, att protokoll icke fores, skola dessa

anteckningar göras å sluträkning.

4 Kap.

Lösen för karta och handlingar.

45 %.

1 mom. För kopia eller utdrag av karta över ägogräns eller annan längdsträckning

utgår löspn med:

a) ett grundbelopp av 8 kronor; .

b) 5 öre för varje centimeter av å kartan utmärkta längdstrackmngar,

som beteckna rågång eller annan ägogräns, samt med 2 öre för å kartan

utmärkta längdsträckningar av annat slag.

2 mom. Utgår samtidigt lösen för flera exemplar av samma karta, nojes

ersättningen enligt 1 mom. b):

för två exemplar med sammanlagt 60 procent

» tre » » » HO »

» fyra » » » 150 »

» fem » » » 130 » .

» flera än fem exemplar med ytterligare 20 procent för varje exemplar

Det belopp, som jämlikt dessa bestämmelser kommer att utgå, skall fordelas

lika på varje exemplar.

3 mom. Ifrågakommer kopia eller utdrag av natkarta, utgar lösen därför

efter ritytans storlek med 11 kronor för yta av 40 * 60 centimeter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

46 §.

av1 "£■ i “7 fullständigt uträkna ägok.rta i någon

av namn i tariff VII omformalda skalor utgår lösen med
a)

ett grundbelopp av 8 kronor;

JäAöSutaS?: “h äg<,flg""ärn‘“ mndelarMl lämpad ersättning

Tariff VII.

Kopieringstariff.

Medel- areal

för ägo- figur;

1 hektar

I Skala

1 : 400

Skala

1 :1000

Skala

1 : 2000

Skala

1 :4000

Skala

1 : 8000

Skala II Skala

1 : 16000 1 :20000

| Öretalför

ägo-

figur

hekt- ar 1

ägo-

figur

hekt-

ar

ägo-

figur

hekt- ar 1

ägo-

figur

hekt-

ar

ägo-

figur

hekt-

ar

ägo-

hekt-

ar

ägo-

figur

hekt-

0-0.6

0.6— |

32

60

140

84 |

15

26

56

34

10

16

ii

28 j 7

16 | 10

14

8

6

7

7

5

5

6

4

2

5

6

3

1

. Y"1 f!il(‘mI''ning av tariff VU skola bestämmelserna i 38 k 1 mom gälla

Z fÄ, agodelmng dtoärkts å kartan, bestammeteml i 38T2S0S:

ersltoi“gentIeSigtTmomg.tb)?en e”mplar av karta, höjes

för två exemplar med sammanlagt 60 procent

» \re » » » 110 »

» fyra » » » 150 »

» fem » » » 180 ;>

utöve/fem. ^ ^ exempkr med ytterligare 20 procent för varje exemplar

vadf exemplar!0111 iämlikt bestämrnel.ser utgår, skall fördelas lika på

3 mom. Därest lösen, beräknad efter ovan angivna bestämmelser, understiger

den lösen, vilken skulle komma att utgå, om bestämmelserna i 45 &

^sligereSk0mkro°nor m?”" sist+nä“nda P^agraf, dock att, om den

lant^SsS^^Ä.0” bestämmande skall underställas

47 §.

Angående lösen för kopia eller utdrag

46 §, därom stadgas i 53 §.

av annan karta, än som avses i

stolle x°2t5 »nSS Ut£ir 5 Iir°n0r b“ -

49 §.

ut^^ir„km''Lie60röm“förgsidaPn>‘°l!O''1'' “f™”® eIler “■”*> käfling

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 219.

15

50 §.

Angående sättet för expeditions avfattande är stadgat i gällande förordning

angående expeditionslösen, och äger lantmäteristyrelsen utfärda närmare

föreskrifter.

51 %.

Sakägare vare icke skyldig att lösa kopia av karta eller avskrift av handlingar

i andra fall än då sådant är i lag eller eljest föreskrivet eller skyldighet

stadgats för lantmätare att till sakägare utgiva sådan kopia eller

avskrift.

5 Kap.

Gottgörelse enligt överenskommelse.

52 %.

Utan hinder av bestämmelserna i 6, 13, 19, 34 och 42 §§ äge lantmätare

frihet att med sakägare överenskomma om gottgörelse för:

a) polygonmätning, utförd såsom vanlig mätning, utan att därvid förekommit

annan mätning;

b) beräkning av koordinater för gränspunkter;

c) numerisk arealuträkning av helt mätningsområde eller i sådant ingående

fastighet eller ägoområde;

d) mätning, räkning och värdering av skog samt uppgörande av skogslikvid.

53 %.

De i 2, 3 och 4 kap. meddelade bestämmelser äga icke tillämpning i

fråga om:

a) förrättningar eller åtgärder, som angå områden mom stad eller samhälle,

där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas,

eller område å landet, för vilket Konungen jämlikt 1 kap. 42 § i lagen om

fastighetsbildning i stad eller motsvarande äldre bestämmelse förordnat, att

stadsplan skall upprättas, eller meddelat särskilda föreskrifter med avseende

å byggnadsverksamhetens ordnande;

b) förrättningar eller åtgärder, som angå trafikleder, med undantag ej

mindre av vägdelning enligt 3 kap. i lagen den 23 oktober 1891 angående

väghållningsbesvärets utgörande å landet samt förrättning, som avses i 12 §

i lagen om enskilda vägar den 29 juni 1926, än även av sådana förrättningar

eller åtgärder, som angå ägogräns mellan trafikled och annan

fastighet; . .

c) förrättningar eller åtgärder, som angå elektriska anläggningar, krafteller

transportledningar eller annat dylikt, så ock förrättningar eller åtgärder,

som angå egentliga vatten- och kloakledningar;

d) andra förrättningar eller åtgärder än sådana, som avses under a) c)

och som lantmätaren utför utan myndighets förordnande dock med undantag

av avstyckningsförrättning samt av sådant förslag till fastighetsindelning,

som avses i 41 § 12);

e) finmätning, finavvägning samt utstakning och säkerställande, som tillhöra

finmätning, då dessa åtgärder förekomma i andra fall, än som avses

under a)—d);

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

f) uppgörande av förslag till sådan plan, som avses i 19 kap. 1 & andra

stycket! lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet; *

g) lösen för kopia eller utdrag av ägokarta, som antingen icke är fullständigt

utraknad eller ar upprättad i annan skala än någon av de i kopiermgstariffen

i 46 § omförmälda;

h) lösen för kopia eller utdrag av geografisk karta.

. ii''“u- de aUn,der. a)Tf), omförmälda åtgärder samt därtill i förekommande

tall hörande karta och handlingar ävensom för kopia eller utdrag av sådana

kartor, som omformalas under g) och h), tillkommer lantmätaren gottgörelse

enligt överenskommelse; dock att, därest Kungl. Maj:t fastställt särskild taxa

tor samhälle eller område, varom under a) här ovan sägs, eller eljest meddelat

tor dylikt samhälle eller område gällande taxeföreskrifter, sådan taxa eller

dana föreskrifter skola lända till efterrättelse.

54 §.

Därest i fall, som i

angående gottgörelsens

styrelsens prövning.

52 och 53 §§ avses, överenskommelse ej kan träffas

belopp, skall frågan härom underställas lantmäteri
-

6 Kap.

Räkning och klander därav ävensom handräckning och besvär m. m.

55 §.

1 mom. Utom i det fall att blott en sakägare finnes samt därjämte gottgorelse

för förrättning i dess helhet bestämts genom överenskommelse eller

myndighets beslut, åligger det lantmätare att vid förrättnings avslutande

eifer vid handlingarnas överlämnande avgiva sluträkning, upptagande i

specificerade poster vad lantmätaren har att av sakägare fordra i de avseenden,

som i 2, 3, 4 och 5 kap. omförmälas.

1 fall, varom i 35 § 1 mom. sägs, skall sluträkning avgivas blott genom

anteckning till protokollet rörande lantmätaren tillkommande arvode.

2 mop. Där grunderna för kostnadernas fördelning mellan de olika sakagarna

ej unnas angivna i vid förrättningen fört protokoll, skall sluträkmngen

innehålla upplysning om dessa grunder. I varje fall skall i slutraknmgen

utföras vad på varje sakägare belöper av den lantmätaren

tillkommande gottgörelse.

3 mom. I sluträkning skall angivas, inom vilken tid, varest och i vilken

ordning densamma må klandras.

Detsamma gälle, där sluträkning avgives blott genom anteckning till

protokollet.

56 §.

Där sluträkning ej avgives blott genom anteckning till protokollet, skall

den uppgöras i två exemplar. Det ena exemplaret skall tillställas sakägarna

emot bevis, som bifogas konceptakten. Där sluträkning icke utgives å

sammanträde, skall, där annan tid icke särskilt stadgats, tillställandet ske

senast inom femton dagar därefter med posten eller genom utmätningsmannen

i orten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

57 §.

Är lantmäteriförrättning av den vidlyftiga beskaffenhet, att den icke kan

medhinnas första året, eller uppskjutes den utan lantmätarens vållande, må

lantmätaren utställa förskottsräkning å vad han för dittills utförda arbeten

och vidtagna åtgärder har att fordra i de avseenden, som i 55 § 1 mom.

omförmälas. Vid förrättningens slut skall dock sluträkning upprättas över

hela gottgörelsen.

Om förskottsräkning gälle i tillämpliga delar vad i 55 § 2 och 3 mom.

samt 56 § sägs om sluträkning.

58 §.

När sluträkning blivit till sakägarna avgiven på sätt i 56 § sägs, vare

lantmätare berättigad att uppbära hela den gottgörelse, som enligt räkningen

tillkommer honom.

Ä förskottsräkning må lantmätaren uppbära tre fjärdedelar av vad, som

enligt sådan räkning tillkommer honom.

59 §.

Tredskas sakägare att betala gottgörelse, som i denna förordning avses,

njute lantmätaren hos överexekutor skyndsam handräckning till dess utbekommande.

Ej må dock sådan handräckning lämnas, utan att lantmätaren

styrker, att räkning på sätt i denna förordning stadgas blivit upprättad

och till sakägare utgiven ävensom att handlingar, där sådant skall ske, i

föreskriven ordning blivit till sakägarna utgivna.

60 §.

Sakägare må hos överlantmätaren i länet erhålla biträde med granskning

av sluträkning och förskottsräkning.

61 §.

Sakägare, som förmenar, att lantmätare i sluträkning beräknat för hög

gottgörelse i ett eller annat avseende, vare, där ej annat är i lag eller annan

författning stadgat, berättigad att genom stämning å lantmätaren anhängiggöra

klandertalan inom tre månader från förrättningens avslutande.

Förskottsräkning må av sakägare klandras endast för det fall, att den,

som utfärdat räkningen, upphört att hava vidare befattning med förrättningen.

Tiden för klandertalans anställande räknas i så fall till tre månader

från den dag, då sakägare erhöll kännedom om, att lantmätaren upphört

att hava vidare befattning med förrättningen.

Klandertalan, som av en sakägare instämmes, gälle jämväl till förmån

för övriga sakägare.

62 §.

Oberoende av den sakägare tillkommande klanderrätt må lantmätare i

laga ordning tilltalas för tjänstefel vid upprättande av sluträkning eller

förskottsräkning.

63 §.

Över lantmäteristyrelsens beslut i frågor, som i denna förordning sägs,

må klagan hos Konungen i jordbruksdepartementet föras i den ordning,

som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. ISO höft. (Nr 219.) -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kung!. Maj:ts proposition Nr 219.

7 Kap.

Undantag från denna förordnings tillämpning.

64 §.

Denna förordning äger icke tillämpning beträffande överlantmätare och

ej heller i fråga om gottgörelse för:

a) förrättningar, som avses i kungörelsen den 30 december 1916 angående

tilläggsavvittring i vissa delar av Västerbottens läns lappmark,

b) förrättningar, som avses i lagen den 22 juni 1921 om ströängars indragande

till kronan,

c) sådana syneförrättningar, som omförmälas i 10 kap. 32 § vattenlagen

n * T *..* ,laffen den 11 iuni 1920 om vad vid anläggande av järnväg

6 ®Parva2 bör iakttagas till tryggande av närliggande marks torrläggning

d'' aPPrattande av registerkarta eller uppdrag såsom registerförare,

i 6) « “rättning eller åtgärd, som utföres av lantmätare, anställd antingen

hos offentlig myndighet eller för särskilt offentligt ändamål

Denna förordning träder i kraft den dag, då lagen om delning av jord å

landet trader i kraft, skolande förordningen den 22 juni 1920 (nr 376) angående

den gottgörelse lantmätare äger uppbära av sakägare (lantmäteritaxa)

da upphora att gälla. I fråga om gottgörelse för åtgärd, som vid förstberorda

tidpunkt ar påbörjad men icke slutförd, skola bestämmelserna i

denaa förordning i tillämpliga delar lända till efterrättelse; dock att beträffande

gottgörelse för ägostyckning och jordavsöndring, som med stöd

av 13 och 14 §§ i lagen den 18 juni 1926 om vad iakttagas skall i avseende

pa införandet av lagen om delning av jord å landet verkställes efter

det sistnämnda lag trätt i kraft, bestämmelserna i ovannämnda förordning

dea 22 -juni 1920 i tillämpliga delar fortfarande skola gälla.

Så länge angående gottgörelse, som belöper å ecklesiastikt boställe, ännu

icke meddelats sadant särskilt stadgande, som avses i 3 § av förevarande

förordning, skola, intill dess dylikt stadgande tillkommer, hittillsvarande

bestämmelser i 21 § 3 mom. i 1909 års taxa fortfarande äga tillämpning.

I

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 219.

19

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den

4 mars 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Hellström anför:

Lantmätares rätt att bekomma gottgörelse av sakägare är för närvarande

reglerad genom förordningen den 22 juni 1920 (nr 376) angående den gottgörelse

lantmätare äger uppbära av sakägare (lantmäteritaxa), i vilken förordnings

1 och 69 §§ genom kungörelsen den 31 december 1920 .(nr 908)

vidtagits ändringar, som dock ej beröra förordningens huvudgrunder.

Nu gällande lantmäteritaxa tillkom i samband med 1920 års omorganisation

av lantmäterikåren, och genom densamma avlöstes 1909 års lantmäteritaxa.

Förstnämnda taxa är grundad på ett av lantmäteristyrelsen avgivet förslag.

Detta överlämnades för vidare behandling till 1917 års lantmäterikommission,

och ansluter sig taxan i allt väsentligt till det förslag, som av kommissionen

framlades, dock att, på sätt senare skall angivas, lösen för karta

och handlingar blivit höjd. Den av kommissionen föreslagna taxan skulle

enligt beräkningar, som kommissionen gjort rörande ett stort antal förrättningar,

medföra en högst avsevärd förbättring av den lantmätarna förut

tillkommande ersättningen, nämligen — bortsett från sådan ökning, som

vore direkt beroende av utvidgning av arbetet på grund av den föreslagna

nya mätningsförordningens bestämmelser — 23.7 procent belöpande å laga

skiften och hemmansklyvningar samt 21.4 procent å helårsverksamhet.

Sedan frågan om lantmäterikårens omorganisation fallit vid 1919 års riksdag

och därmed även frågan om utfärdande av ny lantmäteritaxa blivit

undanskjuten, framhölls i skrivelser från sammanslutningar inom lantmäterikåren,

att lantmätarna borde erhålla ersättning för ökning i de till biträden

utgående avlöningar samt högre avgifter för skriv- och ritpapper, blanketter,

instrument m. m., då eljest för en del enklare arbeten, vilka i regel utfördes

av biträden, förlust uppstode för lantmätarna. Efter det lantmäteristyrelsen

och lantmäterikommissionen i avgivna utlåtanden vitsordat behovet

av ersättning i nu nämnda avseende åt lantmätarna samt föreslagit, att densamma

skulle beredas dem därigenom att lösen för kartor och handlingar

höjdes, blev i det förslag till lantmäteritaxa, som förelädes 1920 års riks
-

Tillkomsten

av nu gällande

lantmäteritaxa.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

dag, lösen för kopia eller utdrag av fullständigt uträknad geometrisk karta

och för kopia av mätskiss höjd med 75 procent i förhållande till lantmäterikommissionens

förslag av 1918. Lösen för kopia eller utdrag av karta över

ägogräns eller annan längdsträckning höjdes likaledes med 75 procent, dock att

stadgad minimilösen endast höjdes med 50 procent. Med 50 procent höjdes jämväl

lösen för avskrift eller utdrag av protokoll, beskrivning eller annan handling.

Vid framläggande att det sålunda omarbetade förslaget till lantmäteritaxa

framhöll dåvarande departementschefen, att dessa förhöjningar icke innebure

ökad nettoinkomst för lantmätarna utan avsåge att i viss män motväga

sådana av deras tjänstutövning för dem uppkommande direkta förluster, vilka

förorsakats av de under senaste tiden höjda materialpriserna och av ökade

biträd esavlöningar.

Förslaget till lantmäteritaxa lämnades av 1920 års riksdag utan erinran

och i enlighet med detsamma utfärdades den nu gällande lantmäteritaxan.

Lantmäteristyrelsens

förslag

till ny

taxa.

I skrivelse den 25 januari 1927 har lantmäteristyrelsen anfört bland annat

följande:

Genom den nya jorddelningslagstiftningen hava ägostycknings- och jordbi

vsöncl rihgsinsti t liten ersatts med avstyckningsinstitutet. Då bestämmelserna

i ^ gällande taxa, vare sig de avse det ena eller det andra av förstnämnda

båda institut, enligt lantmäteristyrelsens mening icke kunna oförändrade

tillämpas å avstyckningsförfarandet, erfordras till följd av tillkomsten av

avstyckningsinstitutet åtskilliga ändringar i gällande förordning.

I samband härmed har emellertid lantmäteristyrelsen ansett sig böra upptaga

frågan om en väsentligt ändrad och mera systematisk uppställning av

taxan. De gångna årens erfarenhet har nämligen givit vid handen, att den

nuvarande taxans avfattning och bristande överskådlighet mången gång

givit anledning till missförstånd och misstolkningar.

Slutligen har lantmäteristyrelsen ansett sig böra i huvudsak inom den

nuvarande kostnadsramen föreslå vissa jämkningar såväl uppåt som nedåt

av taxans ersättningsbestämmelser. Anledningen härtill är den. att bland

lantmätarna ganska allmänt klagats däröver, att vissa av taxans tariffer,

särskilt de som anginge ägomätning, arealuträkning och delning samt utstakning

och markering ofta nog lämnade en inkomst, som väsentligen understege

vad som vid taxans utarbetande och beslutande varit avsett. Lantmäteristyrelsen

har funnit dessa uttalanden i väsentliga delar berättigade.

Men då lantmäteristyrelsen ansett sig böra undvika en utökning av statsverkets

eller allmänhetens kostnader för jorddelningsförrättningar, hava

styrelsens strävanden gått ut på att åstadkomma ett förslag till taxa, som,

utan att för lantmäteriverksamheten såsom helhet öka lantmätarnas intäkter

av taxa och därmed även jordägarnas utgifter, bereder en så vitt möjligt

rättvisare och efter arbetets beskaffenhet mer anpassad ersättning än gällande

taxa. Den utredning, som lämnas i lantmäteristyrelsens framställning, giver

också, anser styrelsen, vid handen, att taxeförslaget åtminstone på det hela

taget ej kan antagas komma att medföra någon höjning i ersättningen. Vissa

skäl finnas att räkna med motsatsen.

Under arbetet på taxans revision har lantmäteristyrelsen haft under övervägande,

huruvida den borde föreslå inarbetande i taxan av tillskottet till

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

dyrtidstillägget. Detta utgör nämligen i själva verket ersättning för utebliven

förhöjning i taxan, eu förhöjning som egentligen ålegat jordägarna

att bära. Ett visst stöd för en sådan förändring kan otvivelaktigt åberopas

i den allt större förskjutningen från sakägarna till statsverket av kostnaden

för jorddelningsförrättningar. Vid 1920 års riksdag beräknades sålunda vid

genomförandet av nu gällande lönereglering för lantmätarna statsverkets utgifter

till 48.5 samt jordägarnas till 51.5 procent av den sammanlagda kostnaden.

I verkligheten synes för tiden efter ingången av år 1921 procenttalen

i genomsnitt hava varit 50.4 och 49.6. För framtiden torde statens

andel i kostnaderna än mera ökas på grund av de växande statsbidragen.

Emellertid måste det givetvis vara ägnat att väcka betänkligheter att

avkoppla dyrtidstilläggen för eii enstaka förvaltningsgren, så mycket mera

som dyrtidstilläggen å själva lönen skulle kvarstå och blott dyrtidstilläggen

på taxan skulle Utbytas mot fasta ersättningar. Innan slutlig ståndpunkt

tagits till de allmänna dyrtidstilläggens avveckling och normer därför fastställts,

torde knappast tillskotten till dyrtidstilläggen kunna inarbetas i

gällande taxor.

Härtill kommer ytterligare den omständigheten, att det icke låter sig göra

att överblicka verkningarna av den nya jorddelningslagstiftningen. Det av

styrelsen nu framställda taxeförslaget utgår ifrån på det hela taget oförändrade

förhållanden. Det bygger alltså nästan uteslutande på erfarenhet

från nu gällande lagstiftning med undantag givetvis vad angår avstyckningsinstitutet.

Dessa och andra förhållanden tala för att, sedan några års

erfarenhet vunnits, eu ny för längre framtid avsedd taxa kan komma att

fastställas. Vid sådant förhållande synes det styrelsen ligga närmast till

hands att ej omedelbart vid fattande av beslut om tillskottets överflyttande

på sakägarna inarbeta detsamma i taxan utan söka en reglering genom eu

procentuell förhöjning i taxan i likhet med vad som skedde 1873.

Vid arbetet har varit under övervägande att i förslaget upptaga bestämmelser

om detaljarvode även för finmätning samt för höjdmätning av olika

slag. Även om en blivande taxa upptoge bestämmelser för dessa arbeten,

måste dock alternativt finnas möjlighet att träffa överenskommelse rörande

arvodet för desamma. De förekomma företrädesvis inom samhällen och

tätare bebyggda orter eller områden, som skola indelas för bebyggande, och

utlämnas i regel på entreprenad efter infordrande av anbud. På grund

härav och då den erfarenhet på området, som stått styrelsen till buds, icke

befunnits tillräcklig för att med någon större grad av säkerhet fatta ståndpunkt

till de särskilda arvodessatsernas innehåll och valör, har styrelsen ansett,

att tills vidare bör anstå med upptagande i taxan av bestämmelser i

nyssberörda ämnen.

Förslaget innehåller icke heller några särskilda taxeföreskrifter för uppgörande

av förslag till anläggning av vägar och avloppsdiken. Huruvida

några särskilda föreskrifter i dessa delar bliva erforderliga, eller vad innehåll,

som bör givas åt föreskrifter i ämnet, kan lantmäteristyrelsen nu icke

uttala sig om. Ett ståndpunktstagande i dessa frågor torde för övrigt förutsätta,

att föreskrifter eller anvisningar finnas rörande sättet för uppgörande

av dylika förslag.

I enlighet med nämnda synpunkter har lantmäteristyrelsen utarbetat förslag

till ny lantmäteritaxa. (Förslaget överensstämmer med det i härvid

fogad bilaga intagna förslaget, vari dock vidtagits vissa å sid. 39 och 40 omförmälda

ändringar i 2, 10, 29, 35, 42, 49, 53 och 56 §§).

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Lantmäteristyrelsen har vid sill skrivelse fogat jämte annat yttranden

från samtliga överlantmätare och ett åttiotal med praktisk verksamhet sysselsatta

lantmätare angående behov av ändringar i lantmäteritaxan ävensom

utredning angående det av styrelsen utarbetade taxeförslagets ekonomiska

verkningar.

Lantmäteristyrelsens förslag till lantmäteritaxa skiljer sig i huvudsak i

följande punkter från nu gällande taxa.

kungörelser!1 StadSandet 1 andra punkten av förslagets 5 § att arvode, därest antalet

till ett sammanträde utfärdade kallelser eller kungörelser överstiga 20, för

överskjutande antal utgår med 25 öre för varje (i stället för eljest 50 öre)

har ej motsvarighet i nu gällande taxa. Stadgandet har betydelse med hänsyn

till den i lagen om delning av jord å landet intagna föreskriften, att

varje delägare skall personligen kallas.

Poehvartas? Arvodet vid fristående polygonmätning upptages i förslagets 6 § till 8

upprättande. kronor för varje polygonpunkt i stället för 9 kronor enligt 7 § i nuvarande

taxa.

I 11 § i samma taxa stadgas för konceptkartans förseende med rubrik

m. m. en ersättning av 4 kronor för första regalarket och 1 krona för varje

följande eller om kartan upprättas i blad

för första bladet ........................

normalblad

(60 x 80 cm.)

.............. kronor 6

li alv bl ad

(60 x 40 cm.)

kronor 4

» varje följande blad ..............

............... » 2

» 1.5 0.

Enligt 7 § 1 mom. a) i förslaget skall i stället härför i alla fall utgå ett

grundbelopp av 8 kronor.

Enligt 29 § 1 mom. i gällande taxa utgår, om gränslinje inmätes genom

vanlig mätning och kartlägges, arvode, då karta upprättats i skala 1:4000,

för varje kilometer av linjens längd i åker med 4 kronor för rak och 6

kronor för krokig linje och i annan mark med 6 kronor för rak och 12

kronor för krokig linje, varjämte enligt 32 § i taxan, där erforderliga baseller

stomlinjer mätas mera än en gång, ersättning därför utgår, oberoende

av den skala, i vilken karta upprättas, med 2 kronor för varje kilometer

av dessa linjer.

Lantmäteristyrelsen har i sitt förslag, med hänsyn till svårigheten att definiera

skillnaden mellan rak och krokig linje så som begreppen fattades i

lantmäteritaxan samt i betraktande därav att alla sådana has- och stomlinjer,

vilka vore normerande för linjenätet, mättes minst två gånger samt att

längden av erforderliga baslinjer kunde anses i de flesta fall bliva praktiskt

taget densamma som längden av gränserna, i stället för förut återgivna

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

stadganden i 29 § 1 mom. och 32 § i taxan föreslagit, att när karta upprättas

i skala 1: 4000 arvode skall utgå efter 7 kronor kilometern för gräns

i åker och 11 kronor kilometern för gräns i annan mark.

Enligt 29 § 2 mom. i nuvarande taxan skall arvodet enligt 29 § 1 mom.,

när karta upprättas i skala 1:2000, 1:1000 eller större skala, höjas med

respektive 30, 60 och 100 procent men, när karta upprättas i mindre skala

än 1:4000, sänkes med 15 procent.

I 7 § 1 mom. b) av förslaget upptagas i stället bestämda belopp för skalorna

1: 400, 1:1000, 1: 2000, 1: 4000 och 1: 8000 med, för varje kilometer,

för gräns i åker respektive 14, 10, 8, 7 och 6 kronor och för gräns i annan

mark respektive 18, 14, 12, 11 och 10 kronor.

Enligt 29 § 1 mom i taxan utgår, då karta upprättas i skala 1: 4000,

arvode för inmätning av ägogräns med direkta mått 50 öre för varje punkt,

och skall arvode, då karta upprättas i annan skala, höjas eller sänkas på

sätt förut återgivits.

I förslagets 7 § 1 mom. c) upptages bestämmelse därom, att vid kartas

upprättande i någon av skalorna 1: 400, 1:1000, 1: 2000, 1: 4000 och 1:8000

arvode skall utgå med 50 öre för varje numeriskt inmätt änd- och brytningspunkt

i gränslinje, så ock för numerisk inmätning av uteliggare och

visare eller annan punkt, där förrättningens ändamål kräver, att de bliva

på dylikt sätt inmätta.

I gällande taxa saknas bestämmelser för det fall, att stommätning \id

mätning av gränslinje utföres genom polygonmätning, vilket förhållande

givit anledning till tvekan, efter vilken grund i ty fall arvode bort debiteras.

I 7 § 1 mom. d) av förslaget linnes upptagen bestämmelse därom att, då

stommätning vid mätning av gränslinje utföres genom polygonmätning, arvode

skall utgå för varje polygonpunkt med en i enlighet med en i förslaget

intagen tariff efter polygonsidornas medellängd varierande ersättning.

Enligt tariffen skall exempelvis vid en medellängd hos polygonsidorna av

100, 150, 200, 300, 400 och 500 meter arvode utgå med respektive 5 kronor,

5 kronor 70 öre, 6 kronor 40 öre, 7 kronor 30 öre, 7 kronor SO öre och 8

kronor 20 öre för varje polygonpunkt.

I gällande taxa 6 § 1 mom. b) föreskrives, att stadgad ersättning för polygonpunkt

icke mot sakägarnas bestridande må utgå för större antal punkter

än sakägarna på förhand medgivit,

Förslagets 7 § 2 mom. innehåller i stället bestämmelser därom att, om

fråga väckts om utförande av polygonmätning, i anledning därav meddelat

beslut skall delgivas sakägarna, och skall underrättelse därvid meddelas

dem, att heslutet, där sakägare sådant fordrar, skall underställas lantmäteristyrelsens

prövning. Avser beslutet, att polygonmätning skall utföras, bör

detsamma tillika innehålla uppgift rörande polygonmätningens omfattning.

De av lantmäteristyrelsen i 7 § 3 och 5 mom. av förslaget upptagna

stadgandena äga icke någon motsvarighet i nu gällande taxa.

Enligt 6 § 1 mom. a) i gällande taxa utgår, när karta upprättats i skala

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

1:4000, ersättning for varje kilometer av mätningsområdets yttergränser

samt sjöstränder och stränder av vattendrag med en medelbredd av minst 15

meter så ock av sådana ägogränser, som såvitt vid mätningstillfället kan

avgöras jämväl därefter skola bibehållas såsom sådana, med i åker 3 kronor

för rak och 5 kronor för krokig linje samt i annan mark 5 kronor för rak

och 11 kronor för krokig linje.

Enligt 8 § b) i. förslaget skall vid ägomätning Bisättning utgå för inmätning

av mätningsområdets yttergränser efter samma grunder som i 7 § av

förslaget stadgats för inmätning av ägogräns. I jämförelse med motsvarande

bestämmelse i gällande taxa innebär förslaget i denna del ändring i tvi

avseenden, nämligen dels därutinnan att särskild ersättning icke kommer

att utgå för inom mätmngsområdet befintliga sjöstränder och stränder av

vattendrag med en medelbredd av minst 15 meter och ej heller för sådana

ägogränser, vilka såvitt vid mätningstillfället kan avgöras jämväl därefter

skola bibehållas såsom sådana, dels ock i det hänseendet att enligt gällande

taxa ersättningsbeloppen för kilometer vid ägomätning äro lägre än då inmätning

av ägogräns verkställts, medan enligt förslaget ersättningsbeloppen

i båda fallen äro lika.

Lantmäteristyrelsen anför såsom motivering för sitt förslag i denna del:

Lantmäterikommissionen framhöll i sitt betänkande, att förekomsten av

;SJ°,Jn.onl,?it,t matningsområde alltid vållade extra arbete och tidsutdräkt och

anlorde till stod harfor åtskilliga omständigheter. Likaså framhöll kommissionen,

att större vattendrag erbjöde samma svårigheter vid mätningen

som sjöar. Vad kommissionen sålunda anfört är nog riktigt, men många

andni terrangdetaljer an sjöar och vattendrag med minst 15 meters medelbredd

bereda för mätningen samma svårigheter. Bäckar och smärre åar

lalla ofta betydande tidsutdräkt; mossar och kärr, som äro så vattensjuka

... de kunna betradas, bereda samma svårigheter vid mätningen som

sjöar; och branta bergpartier föranleda ofta extra arbete vad angår stomnätet

och svårigheter i ovngt vid mätningsarbetet. Att likväl särskild ersättning

stadgats endast for sjöstränder och stränder av större vattendrag torde närmast

hava berott på hänsyn till skärgårdsdistrikten. Om ett mätningsomrade

,. aJ ett stort antal öar och holmar, blir mätningen givetvis svår

och tidsödande. Erfarenheten har emellertid nu visat, att ifrågavarande

stadgande icke givit åsyftat resultat beträffande arvodet för dylika mätningar.

Dessa bliva fortfarande i allmänhet alltför lågt ersatta och detta har framhållits

tran flera hall inom lantmäterikåren.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har lantmäteristyrelsen ansett, att

s orre rättvisa beredes, därest den särskilda ersättningen för sjöstränder och

strander av vattendrag borttages och kompensation i stället beredes dels

genom att matningstariffen för annan mark än åker i stället höjes och dels

genom att ersättning for inmätning av områdets yttergräns må utgå med

samma belopp som for mätning av ägogräns. Dessa höjningar hava emellertid

icke blivit sa avsevarda, att mätmngsarvodet kan antagas bliva skäligt även

i sadana tall, da särskilt stora terrängsvårigheter förekomma. Såsom nedan

under lb § angives har styrelsen med hänsyn härtill föreslagit möjlighet

att debitera dagarvode.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. May.ts proposition Nr 219.

Enligt gällande taxa skall för ägomätning, när karta upprättats i skala

1:4000, ersättning därjämte utgå efter en i 6 § 1 mom. c) intagen tariff,

enligt vilken ersättning för hektar växlar efter de olika ägoslagen och ägofigurernas

medelareal. De olika ägoslag, som tariffen särskiljer, äio dels

åker, tomt, trädgård o. d., dels äng och odlingsmark dels ock avrösningsjord

och impediment. Ersättningen enligt tariffen skall enligt 6 § 2 mom.

i taxan höjas för skalorna 1:1000 och 1:2000 med respektive 60 och

30 procent samt sänkas för skalan 1: 8000 med 15 procent.

Lantmäteristyrelsens förslag upptager i 8 § c) i stället för nämnda tariff

en annan ägomätningstariff, däri bestämda belopp upptagits för skalorna

1:1000, 1: 2000, 1: 4000 och 1: 8000, men däri av olika ägoslag endast

särskiljas dels tomt, trädgård och åker dels ock annan mark. Sålunda skiljes

ej såsom i nu gällande taxa mellan äng och odlingsmark, å ena sidan, samt

avrösningsjord och impediment, a andra sidan. Såsom motiveiing till sistnämnda

förändring anför lantmäteristyrelsen:

Förändringen bero]- på att samma förfaringssätt användes vid mätning

av alla nyssnämnda ägoslag. Den tariff, som funnits för mätning av a\ - rösningsjord, har varit motiverad av förekomsten av stora skogsvidder.

Det allra mesta av dylika områden är redan skiftat och vid blivande nyskiften

— om sådana komma till stånd — torde säkerligen de största skogsområdena

Itömma att uteslutas från skifte eller ock avsättas till allmänningsskog.

13 § i förslaget äger ej motsvarighet i nu gällande taxa.

Bestämmelsen i 16 § i förslaget är ny och har av lantmäteristyrelsen införts

enär, på sätt av lantmäteristyrelsens förut återgivna yttrande framgår,

ersättning beräknad såsom detaljarvode ej alltid giver eu skälig gottgörelse

åt lantmätaren.

Enligt 13 § i gällande taxa utgår för grafisk arealuträkning å karta arvode

med en efter kartans skala och ägofigurernas medelareal lämnad ersättning

enligt en i paragrafen intagen tariff. I tariffen angivas för skalorna 1:1000,

1: 2000, 1: 4000, 1: 8000, 1:16000 ocli 1: 20000 olika beräkningsgrund

alltefter ägofigurernas medelareal ligger mellan 0 och 0.5 hektar, mellan 0.5

och 1 hektar, mellan 1 och 2 hektar eller över 2 hektar.

I förslaget har motsvarande tariff intagits i 20 §. Den av lantmäteristyrelsen

föreslagna tariffen skiljer emellertid endast mellan de fall, då ägofigurernas

medelareal ligger mellan 0 och 0.5 hektar eller över 0.5 hektar och bibehåller

för dessa fall den beräkningsgrund, som i gällande taxa upptages för respektive

en medelareal av mellan 0 och 0.5 hektar och mellan 0.5 och 1 hektar.

Genom den av lantmäteristyrelsen föreslagna ändringen blir arvodet höjt,

när ägofigurernas medelareal överstiger en hektar. Lantmäteristyrelsen framhåller

såsom skäl för förändringen, att större medelareal än en hektar förekomma

endast i sällsynta undantagsfall vid vanliga skiftesförrättningai, men

Arealuträk
ning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ägobeskriv
ning.

Hävdeförteck

ning.

Ägodelning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

kunde för framtiden antagas förekomma vid vissa avstyckningar, för vilka

det hade synts skäligt att i någon mån kunna höja ersättningen. Denna

hade för övrigt över huvud taget visat sig alldeles otillräcklig.

Enligt 16 § i nuvarande taxan utgår arvode för införande i ägobeskrivningen

av ägofigurernas nummer samt ägornas namn och fördelning i särskilda ägoslag

med 2 öre för varje figur. För införande i ägobeskrivningen av uppgift

om ägornas naturliga beskaffenhet, gradtal och uppskattningsinnehåll

utgår enligt 17 § i taxan arvode med 5 öre för varje graderad figur.

Dessa ersättningar hava i 22 och 23 §§ av förslaget höjts till respektive

3 och 6 öre. Såsom skäl härför anför lantmäteristyrelsen, att de nuvarande

beloppen visat sig uppenbart otillräckliga.

Enligt 18 § i taxan utgår för upprättande av hävdeförteckning arvode

for sida med 75 öre eller, när ägofigurerna sammanföras traktvis, med

kronor 50 öre.

Lantmäteristyrelsen föreslår, att dessa belopp höjas till respektive 1 krona

och 3 kronor.

Lantmäteristyrelsen anför härom:

Anledningen. till höjningen är den, att gällande arvodessatser, efter vad

erfarenheten visat, måste anses otillräckliga. Här må jämväl erinras om

beloppet av lösen för avskrifter. Även om detta något nedsättes, på sätt

lantmäteristyrelsen bär nedan kommer att föreslå från 75 öre till 65 öre

för sida, håller styrelsen före, att arten av här ifrågavarande arbeten påkallar

större skillnad i arvodet. Hävdeförteckning, tillkommer icke såsom

en ren avskrift av ägobeskrivningen, utan man måste upplägga särskilda

konton for varje delägare och grupper av sådana allt efter som ägorna

havdas i olika kombinationer. Å varje sådant konto skall från ägobeskrivningen

införas uppgifterna rörande respektive ägofigurer, varefter summering

skall verkställas för varje konto och sammandrag upprättas. Det ligger i

sakens natur att det isynnerhet vid stora förrättningar ofta möter svårigheter

att få dylikt sammandrag att stämma med ägobeskrivningens summor.

Enligt 19 § i gällande taxa utgår ersättning för ägodelning, när karta

upprättats i skalorna 1:1000, 1:2000, 1:4000 och 1:8000, med 2 kronor

50 öre för varje ägolott och 7 öre för varje ägofigur samt dessutom med

50 öre för varje hektar inrösningsjord och 10 öre för varje hektar avrösningsjord

intill 500 hektar och 5 öre för varje hektar avrösningsjord därutöver

ävensom med en efter kartans skala och figurernas medelareal lämpad

ersättning för varje genom delningen tillkommen ägofigur uti inrösningsoch

avrösningsjord enligt en i paragrafen intagen tariff.

Styrelsens förslag till arvode för ägodelning upptages i 25 §. I detsamma

hava vidtagits följande förändringar. Det för ägofigur utgående beloppet

har nedsatts från 7 till 5 öre. Ersättningen för ägolott och för areal har

sammanförts i en särskild tariff (delningstariff A), enligt vilken arvodet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. 21

skulle efter ägolotternas storlek växla för ägolott från 1 till 5 kronor, för

hektar inrösningsjord från 165 till 39 öre och för hektar avrösningsjord

från 140 till 14 öre. Ersättningen för tillkommande ägofigurer har ej i

lantmäteristyrelsens förslag gjorts beroende av deras medelareal utan oavsett

denna bestämts, när karta upprättats i skalorna 1:1000, 1: 2000, 1: 4000 och

1: 8000 till respektive 100, 70, 50 och 35 öre, vilka ersättningsbelopp enligt

nu gällande taxa utgå vid en medelareal hos ägofigurerna av respektive

0.325, 0.475, 0.75 och 0.91 hektar, under det att enligt taxan ersättningen

för tillkommen ägofigur är större vid större medelareal än nu angivits men

mindre, om medelarealen understiger nämnda medelarealer.

Lantmäteristyrelsen anför angående sitt förslag i denna del:

Nu verkställd undersökning har ock givit vid handen, att gällande bestämmelser

giva tillräcklig ersättning, där ägolotternas antal är stort men

arealen ringa såsom fallet vanligen är i fråga om samfällighetsdelningar,

men att arvodet eljest bör anses knappt och att det blir otillräckligt, då

delningsobjektet är av särskilt stor omfattning méd blandning av inrösnings-

och avrösningsjord samt antalet delägare samtidigt är stort. Det är

givetvis först, där delningsobjektet är av sistberörda beskaffenhet, som delningsarbetet

i regel bereder svårigheter och vinnande av ett gott resultat

ofta förutsätter flera mer eller mindre noggrant uträknade projekt. Lantmäteristyrelsen

har ansett sig böra söka rada bot för1 dessa missförhållanden

så vitt så kan ske med vidhållande av styrelsens intagna ståndpunkt, åt

taxerevisionen icke på det hela taget får medföra någon höjning.

Alldenstund det visat sig, att nu utgående ersättning av 2 kronor 50 öre

för varje ägolott giver allt för hög ersättning, då ägolotterna äro många

och av liten omfattning (samfällighetsdelningar), under det samma ersättning

är av ringa betydelse, då lotterna äro stora, har i tariff A ersättningen

för ägolott gjorts beroende av ägolottens storlek, varvid ersättningen

avsevärt minskats för små arealer.

Skillnaden emellan delningsarvodet för inrösningsjord och avrösningsjord

har gjorts mindre, enär enligt styrelsens .uppfattning motsvarande skillnad

emellan nu utgående ersättning iir alltför stor och icke betingas av det

obetydligt större arbetet vid delning av inrösningsjord. Detta förhållande

har framhållits från flera håll inom lantmäterikåren.

Den i gällande taxa upptagna delningstariffen är grundad på uträknmgstariffen

och sålunda beroende på ägofigurernas medelareal. Då densamma

emellertid visat sig svårförståelig, har den nu ändrats därhän, att för de

olika skalorna fixa belopp komma att utgå för varje genom delningen till''

kommen ägofigur. Härvid har upptagits det öretal enligt nu gällande tariff,

som svarar mot den medelareal, som erfarenheten visat vara. medeltal för

de olika skalorna, dock med någon förhöjning, penna har betingats därav,

att nu utgående ersättning visat sig vara för låg, då fråga är om svårare

delningar med ett flertal delade ägofigurer. Med anledning härav har en

överflyttning av en del av den för de odelade figurerna nu utgående ersättningen

skett på de delade figurerna, och har denna åtgärd ansetts väl motiverad.

25 och 26 §§ i gällande taxa innehålla bestämmelser om arvodet vid

ändring av verkställt skifte. Nämnda paragrafer motsvaras i förslaget a\

Ändring av

skifte.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

29 %, i vilken emellertid arvodet för sida i förhållande till nu gällande taxa

hojts från respektive 60 till 75 öre och 2 kronor till 2 kronor 50 öre.

Anledningen till förhöjningen vore, enligt vad lantmäteristyrelsen anför,

att ersättning för koncepthandlings upprättande borde vara något högre än

lösen för avskrifter.

OÄ ^ningt-34iinUIarande taxan Utgär arVOde fÖr utmärkande av ägogräns

de av ägo- med ore i°r änd- och brytningspunkt.

gräns. Lantmäteristyrelsen föreslår i 31 $, att arvodet, när punkten utmärkes

med råsten eller borrhål med dubb, skall höjas till 1 krona men eljest utgå

oförändrat, och anför lantmäteristyrelsen till stöd härför:

ökningen har föreslagits dels med hänsyn till det mera tidskrävande

arbetet men jamval för att öka intresset för att få markeringen utförd med

låsten eller borrhål med dubb, vilket innebär större trygghet, än om markeringen

sker med rör eller stång av järn, glacerat rör eller träpåle, vilka

slag av markering mätningsförordningen även medgiver.

Enligt 33 § i förslaget må ersättning för utstakning och utmärkande av

ägogräns jämväl utgå med dagarvode.

Lantmäteristyrelsen anför Såsom skäl för stadgandet:

Från lantmätarhåll har allmänt klagats över att arvodessatserna äro för

aga och lantmäteristyrelsen har funnit, att klagomålen i många fall äro

berättigade. Man kan emellertid givetvis icke stadga skilda arvoden för

olika landsandar. Att styrelsen erinrar härom heror därpå, att arvodet för

stallning visat sig tillräckligt i Norrland och därmed likställda trakter, där

delagarna vanligen tillhandahålla hantlangare, som äro skickliga i stakning.

Pa andra orter och i all synnerhet, om terrängen är svår, blir ersättningen

otillräcklig. För dessa orter föreligger det därför enligt styrelsens

mening giltig anledning att medgiva debitering efter dagheräkning.

Skogaiikvid. I 34 § 2 mom. av förslaget, sota motsvarar 38 § 2 mom. i gällande taxa,

har vidtagits den sakliga ändring, att möjlighet till ersättning enligt

överenskommelse blivit införd.

Avstyckning. I 35 § av lantmäteristyrelsens förslag har införts bestämmelser angående

arvodet vid avstyckning.

Lantmäteristyrelsen anför i denna del:

Da avstyckningsinstitutet först genom den nya jorddelningslagstiftningen

införes beträffande rikets landsbygd, följer härav, att någon direkt motsvarighet

till har upptagna arvodesbestämmelser icke finnes i nu gällande

taxa. i nu gällande jorddelningslagstiftning motsvaras avstyckning av

affi°''St?iC^mgS\ °ch ■Jordavsöndringsinstituten. De i gällande taxa i 27, 28

och 41 §§ upptagna särskilda bestämmelser rörande ägostyckning och jordavsondring

kunna därför sägas i viss mån motsvara 35 § i föreliggande

förslag. Emellertid hava instituten ägostyckning och jordavsöndring avförts

ur den nya lagstiftningen, och härav bör givetvis följa, att de bestämmelser,

som aro upptagna i 27, 28 och 41 §§ i gällande taxa, böra utgå ur

den nya forordningen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kung1. May.ts proposition Nr 219.

I anslutning till den utredning, som lantmäteristyrelsen avgav i skrivelse

den 15 mars 1926 på begäran av särskilda utskottet nr 1 vid 1926 års

riksdag, huruvida nya lagens bestämmelser beträffande laga skifte och avstyckning

kunde antagas komma att för sakägarna eller det allmänna medföra

större kostnader än som varit förenade med hittills tillämpade förfaranden,

må här meddelas följande beräkning.

Utredningen visade, att under åren 1921—1925 i medeltal årligen verkställts

2,024.s ägostyckningar, vid vilka utbrutits 6,999 lotter för en kostnad

till lantmätare av 269,395 kronor eller 39 kronor för varje lott. Emellertid

gällde redan då 1909 års lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning

beträffande elva av rikets län. För dessa län tillkommo kostnader

för utverkande av tillstånd till ägostyckning. Dessa kostnader uppgingo

enligt av vederbörande överlantmätare verkställda undersökningar till

32.5 procent av ägostyckningsarvodet. Lantmäteristyrelsen räknade emellertid

endast med 30 procents ökning för berörda län och dess beräkningar

slutade å en summa av 312,007 kronor för ägostyckningar eller 45 kronor

för varje lott, vartill egentligen borde läggas 4 kronor 50 öre för protokoll

och bevis å karta rörande fastställelsen. Nu föreliggande lagstiftning medför,

att den genom ovanberörda lag införda prövningen i sak av en ägostycknings

ändamålsenlighet eller lämplighet skall gälla all jordstyckning

— alltså såväl ägostyckning som jordavsöndring — inom hela landet. Detta

skulle vid tillämpning av nuvarande jorddelningsformer alltså medföra en

ökning av kostnaden, som synes kunna beräknas till åtminstone 30 procent

vad ägostyckningsinstitutet angår även inom andra än ovan avsedda län.

Om hänsyn tages härtill samt till kostnaden för fastställelsen, ökas kostnaden

för varje ägostyckad lott till 51 kronor 34 öre.

Lantmäteristyrelsens ovanberörda utredning utvisade beträffande jordavsöndring,

att i medeltal årligen under ovan angivna period utbrutits

14,954 lägenheter för en kostnad av 563,654 kronor och att kostnaden för

varje lott alltså utgjort 37 kronor 69 öre. Emellertid kan även göras

gällande, att dessa tvenne belopp böra ökas så att i desamma inrymmas

kostnaden även för ovan berörda prövning. Begränsas denna ökning till

10 procent förändras beloppen i fråga till respektive 620,019 kronor och

41 kronor 46 öre.

Lantmäteristyrelsen sammanförde uppgifterna för ägostyckningar och

jordavsöndringar samt erhöll följande resultat: 21,953 lägenheter, totalkostnad

875,661 kronor samt 39 kronor 89 öre kostnad för varje lägenhet.

Tages hänsyn till här ovan omförmälda förhållanden, erhålles en totalsumma

av 979,344 kronor och en medelkostnad för lott av 44 kronor 61 öre.

Såsom framgår av föreliggande förslag, innehåller detta två olika beräkningssätt

för arvodet för avstyckning. Det ena skall tillämpas, där område,

som avstyckas, ej överstiger 1.5 o hektar eller, om flex-a områden avstyckas

genom samma förrättning, de redovisade ägolotternas medelareal ej överstiger

1.50 hektar. Är detta fallet, utgår ett grundbelopp av 20 kronor

med tillägg av 15 kronor för varje avstyckad ägolott. I annat fall skall

för upprättande av beskrivning över avstyckningen utgå 2 kronor för varje

däri redovisad lott samt taxans bestämmelser gälla för de särskilda åtgärder

i övrigt, som förekomma, och skall så även ske beträffande åtgärd, som i

första fallet erfordras för bestämmande av gräns mot fastighet, som ej

ingår i avstyckningsförrättningen. Kostnad för fastställelse å avstyckning

kan för framtiden bortses ifrån.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 210.

En jämförelse mellan ovanstående uppgifter rörande kostnaderna för ägostycknmg

och avsöndring å ena samt avstyckning av förstberörda kategori

a.. n. ,andra sidan visar, att ifrågavarande slag av avstyckningar medför

väsentligt mindre kostnad. Skillnaden kommer att framträda i synnerhet

da liera områden utstyckas samtidigt.

När man går att söka bedöma verkningarna av ovan omförmälda taxeföieskrifter

beträffande fall, då fast arvode ej skall utgå, bör uppmärksammas,

att man i regel har att räkna med att arealen av avstyckat eller

avstyckade områden icke kommer att uppgå till hälften av stam fastighetens

ågovidd och att kartan i sådant fall endast behöver omfatta vad som avstyckas

jämte mark, som undantages för gemensamt behov och alltså ej, såsom

vid ägostyckning, stamfastighetens hela område. Ä karta över ägostyeknmg

skall visserligen endast upptagas vad som erfordras för att tydligt

utmål ka läget och gränserna för de särskilda hemmanslotternas ägoområden

jämte den mark, som undantagits för gemensamt behov eller eljest avsatts

såsom for de särskilda hemmanslotterna gemensam, men kostnaderna för

dessa kartor hava dock varit jämförelsevis stora. Enligt lantmäteristyrelsens

mening komma kostnaderna för såväl konceptkarta som kopia att på det

hela taget ställa sig väsentligt billigare vid avstyckning, och har härvid

hänsyn tagits även till att ny ägomätning icke blir sällsynt. Sådan har

för övrigt under de senaste åren förekommit i rätt stor utsträckning även

vid ägostyckningar.

För ägostyckning har enligt 27 § i gällande taxa varit fastställt ett särskilt

styckningsarvode. . Detta har uppgått i genomsnitt till minst 8 kronor

för varje lott. Häri ingår ersättning dels för fördelning av hemmanets

mantal mellan de särskilda lotterna eller däremot svarande åtgärd, dels för

den uppskattning, som för detta ändamål erfordras, dels ock för upprättande

av beskrivning över ägostyckningen.

Någon fördelning av mantalet förekommer icke vid avstyckning. Beskrivning

förekommer däremot. Denna skall så vitt möjligt tecknas ä kartan.

Så torde nästan alltid bliva fallet vid avstyckningar, för vilka fast arvode

utgår. Även i åtskilliga andra fall torde så kunna ske. Av exempel på

avstyckningar, som utförts för att ligga till grund för taxeförslaget, har

visat sig, att vad som oftast torde komma att föranleda upprättande av beskrivning

såsom särskild handling är den omständigheten, att redogörelse

skall lämnas i fråga om och i. vad mån med avstyckad ägovidd följer rätt

„ j delaktighet i mark,, som vid lantmäteriförrättning avsatts för gemensamt

ändamål, i .äga, som eljest är samfälld för stamfastigheten och annan fastighet,

eller i särskilda rättigheter och förmåner, som tillkomma stamfastigheten,

så ock angående servitut, som till förmån för en i förrättningen ingående

fastighet lagts a annan sådan fastighet. De överväganden, som

lan tmätei istyrelsen ägnat denna fråga, hava resulterat i förslag om en ersättning

av 2 kronor för varje avstyckad ägolott, att utgå vare sig beskrivningen

tecknas å kartan eller upprättas såsom särskild handling. Detta

förslag utesluter icke rättighet att debitera 3 öre för ägofigur enligt 22 § i

det fall, att upprättande av särskild ägobeskrivning erfordras.

Bestämmelsen att karta över ägostyckning regelmässigt skall upptaga

gränserna mellan ägoslag, som redovisas i jordregistret, och ej detaljer inom

olika ägoslagen, föranleder, att taxans bestämmelser för arealuträkning

och kopia av karta komma att giva särskilt låg ersättning. Dessa bestämmelser

aro nämligen beräknade för fullständig karta. För att i någon mån

kompensera detta förhållande har i föreliggande förslag vidtagits den än
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

31

dring, att uträknings- och kopieringstarifferna fått stanna vid en medelareal

av 0.5 hektar och därutöver. Detta innebär såsom vid respektive paragrafer

framhållits någon förbättring för avstyckningar utan att hava någon större

betydelse för andra jorddelningsförrättningar.

Rågån gsåtgärd i samband med avstyckning torde för framtiden icke bliva

alltför ofta förekommande.

Slutligen torde här höra erinras, att upprättande av sådan plan, som omförmäles

i 19 kap. 1 § andra stycket i nya jorddelningslagen, icke bör betraktas

såsom ett led i avstyckningsförrättningen, och att så ej heller bör

vara fallet med uppgörande av förslag till fastighetsindelning på grundval

av sådan plan. Ovan omförmälda fasta arvoden innefatta alltså icke ersättning

för dessa göromål.

Vid förslagets uppgörande har styrelsen låtit sig angeläget vara att föreslå

taxebestämmelser, som infria styrelsens uttalande till särskilda utskottet

vid 1926 års riksdag; och har i enlighet härmed styrelsen ansett sig böra

föreslå arvoden vilka, såvitt nu kan bedömas, understiga de då beräknade

kostnaderna för nuvarande avsöndrings- och ägostyckningsinstitut och som

alltså än mera understiga de nu alternativt framlagda än högre beräkningarna

för dessa kostnader.

Till belysning av taxeförslagets verkningar i fråga om avstyckningar

meddelas här uppgifter på arvodena för de tre exempel på avstyckningar,

som gjorts för att ligga till grund för taxeförslaget. Avstyckning av ett

område av O.4250 har uppgår i ett för allt till 35 kronor. Arvodet för avsöndring

därav, inberäknat kostnaden för utstakning och markering samt

för fastställelse utgör 33 kronor 15 öre. Avstyckning av 15 lotter smålägenheter

med en medelareal av omkring 10 ar uppgår till 245 kronor eller

16 kronor 33 öre för lott. Arvode för utbrytning av dessa lotter genom

ägostyckning visar sig vara 229 kronor 34 öre och kostnaden för avsöndring

av samma lägenheter, vilket institut i dylika fall nästan undantagslöst använts,

utgör 468 kronor 75 öre eller 31 kronor 25 öre för varje avsöndring.

Arvode för avstyckning av tvenne jordbrukslotter om respektive 12.8 4 80 och

14.3 0 hektar från ett hemman om sammanlagt 88 hektar utgör 101 kronor

60 öre. Utbrytning av dessa lotter genom ägostyckning uppgår till 141

kronor 30 öre.

Med stöd härav anser styrelsen, att jordägarnas kostnader för jordstyckning

komma att bliva nedsatta i rätt betydande grad.

Styrelsen har, med hänsyn till denna jorddelningsforms synnerliga betydelse

för egnahemsverksamheten och då sökande till dylika förrättningar

ofta torde vara mindre bemedlade, ansett sig böra föreslå lägsta möjliga

arvoden. Emellertid ville styrelsen hava redan nu framhållit, att erfarenheten

kan komma att giva vid handen, att arvodena blivit alltför lågt beräknade

och att därför en höjning måste ske.

41 § 12) i förslaget är nytillkommen. Den har föranletts av den nya

lagstiftningen.

Enligt 51 § i gällande taxa utgår lösen för kopia eller utdrag av karta

över ägogräns eller annan längdsträckning

dels för kartans förseende med rubrik m. m. med 7 kronor för första

regalarket och 1 krona 75 öre för varje följande eller, om kartan upprättas

i blad,

Dagarrode.

Lösen för

kartor och

handlingar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

för första bladet med...........

för varje följande blad med

normalblad

(60 x 80 cm.)

kronor 10.50

kronor 7.—

» 2.75

(60 x 40 cm.)

halvblad

» 3.50

och dels efter de å kartan utmärkta längdsträckningarna med ett grundbelopp

om 1 krona 75 öre och därutöver 5 öre för varje centimeter verkligt

mått å kartan.

Lösen för nätkarta utgår efter samma grunder, dock att den efter längdställning

utgående avgiften nedsättes med 50 procent.

Enligt 52 § i gällande taxa utgör minsta lösen för karta, som förut omförmälts,

9 kronor.

Ovannämnda stadganden i taxan motsvaras av 45 § i förslaget. Detta innefattar

i förhållande till taxan följande förändringar. Ersättning för kartans

förseende med rubrik m. m. utgår med ett grundbelopp av 8 kronor. I fråga

om ersättningen för längdsträckning har nu utgående grundbelopp om

1 krona 75 öre uteslutits. Vidare har ersättningen av 5 öre för varje centimeter

verkligt mått å kartan begränsats att endast gälla sådana längdsträckningar,

som beteckna rågång eller annan ägogräns. Beträffande andra

längdsträckningar har ersättningen nedsatts till 2 öre för centimeter. Procentuell

nedsättning har beträffande ersättningen efter längdsträckning införts,

om lösen samtidigt utgår för två eller flera exemplar, i det att för 2, 3,

4 och 5 exemplar ersättningen höjes med respektive 60, 110, 150 och 180

procent samt för flera än 5 exemplar med ytterligare 20 procent för varje

exemplar utöver 5. Lösen för nätkarta har bestämts att utgå efter ritytans

storlek och fixerats till 11 kronor för yta av 40x60 centimeter. Slutligen

har bestämmelsen i 52 § av taxan om minsta lösen fått utgå.

Lantmäteristyrelsen framhåller i sitt yttrande, att styrelsens förslag i sist

återgivna delar innebär en betydande nedsättning av nu utgående arvode,

men att nedsättningen till största delen vore av den art, att den ej bleve

synlig i den statistiska utredningen.

Enligt 49 § 1 mom. i gällande taxa utgår lösen för kopia eller utdrag av

fullständigt uträknad geometrisk karta med förut angivna, efter ark och blad

beräknade belopp för kartans förseende med rubrik m. m. samt med en

efter kartans skala och ägofigurernas medelareal lämpad ersättning enligt i

paragrafen intagen kopieringstariff, innehållande för skalorna 1: 400, 1:1000,

1:2000, 1:4000, 1:8000, 1:16000 och 1:20000 särskilda grunder för ersättnings

beräknande allt efter som ägofigurernas medelareal ligger mellan

0 och 0.5 hektar, mellan 0.5 och 1 hektar, mellan 1 och 2 hektar eller

över 2 hektar. Ersättningen enligt tariffen må, då fotomekanisk reproduktion

icke kunnat ske, höjas med 25 procent och utgör minsta avgift enligt

tariffen 2 kronor. Utgår samtidigt lösen för flera exemplar av samma karta,

skall enligt 49 § 2 mom. i taxan den efter tariffen utgående nedsättas för

varje av två exemplar med 20 procent, för varje av tre exemplar med SO

procent och för varje av fyra eller flera exemplar med 40 procent.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

33

Nyssnämnda stadganden i gällande taxa motsvaras av 46 § i förslaget. I

denna § har i förhållande till taxan föreslagits följande förändringar. Ersättning

för kartans förseende med rubrik m. m. utgår med ett grundbelopp av

8 kronor. I förslaget har intagits en kopieringstariff, som är lika med kopieringstariffen

i gällande taxa utom därutinnan, att särskilda grunder för ersättningens

beräkning ej upptagits vid en medelareal hos ägoflgurerna av mellan

1 och 2 hektar och över 2 hektar, utan har det i stället föreslagits, att vid

dylik medelareal ersättning skall utgå efter samma grunder som vid en

medelareal av mellan 0.5 och 1 hektar. Bestämmelserna om förhöjning i

visst fall med 25 procent av ersättningen enligt kopieringstariffen och om

minsta lösen enligt densamma återfinnas ej i förslaget. Föreskriften om

ersättning vid lösen samtidigt av två eller flera kartexemplar har givits

samma lydelse som motsvarande stadgande i 45 § av styrelsens förslag. I

3 mom. av 46 § har styrelsen upptagit en bestämmelse, vartill motsvarighet

ej finnes i gällande taxa.

Lantmäteristyrelsen anför beträffande ändringarna i denna del, att ändringen

i kopieringstariffen saknade betydelse utom i fråga om vissa avstyckningsförrättningar,

beträffande vilka den obetydliga förbättring, som

dessa ändringar kunde medföra, torde vara påkallad, samt att motsvarighet

till stadgandet i 3 mom. av 46 § fanns i 1909 års taxa och att stadgandet

införts i förslaget, då erfarenheten visat, att behov av detsamma gjorde sig

gällande.

Enligt 53 § i gällande taxa utgår lösen för kopia av mätskiss med 7 kronor

för varje blad.

I 48 § av förslaget har beloppet nedsatts till 5 kronor och såsom minimistorlek

för varje blad föreskrivits 36x22.5 centimeter.

Enligt 54 § i nuvarande taxan utgår lösen för avskrift eller utdrag av

protokoll, beskrivning eller annan handling med 75 öre för sida.

Nämnda lösen har i 49 § av förslaget nedsatts till 65 öre för sida.

Lantmäteristyrelsen anför i denna del:

Enligt 17 § i 1909 års taxa utgick lösen för avskrift med 1 krona 25 öre

arket. Lantmäterikommissionens första förslag upptog 50 öre för sida. I

avseende å detta förslag framhöll kommissionen, att även då hänsyn toges

till den prisstegring, som intill 1914 ägt rum med avsende å arbetskraft

och papper, finge den föreslagna höjningen anses vara väl motiverad. Att

lösen beräknades efter sida i stället för såsom förut efter ark, hade betydelse

i synnerhet för mindre förrättningar och kunde för jordägarna i många

fall innebära en kostnadsbesparing. Genom ändringen finge för övrigt förhöjningen

tillgodonjutas endast för verkligen utfört arbete. Såsom under

redogörelsen för förarbetena anförts höjdes denna ersättning i anledning av

framställningar av sammanslutningar inom lantmäterikåren med femtio

procent och alltså till 75 öre för sida.

Lantmäteristyrelsen fogade vid sitt yttrande den 15 januari 1920 i anledning

av nyssberörda framställningar en utredning rörande pris å papper

m. m. Av denna framgick, att ökningen sedan 1914 utgjorde å ritpapper

mer än 200 procent, å blanketter 100 procent, å kalkerväv närmast 95 pro
Bihang

till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 18(i höft (Xr 219-)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

Gottgörelse

enligt överenskommelse.

Förslagets

ekonomiska

verkningar.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

cent och å linjerat normalpapper mellan 128 och 233 procent. Såsom bil.

C har vid yttrandet fogats en utredning i samma ämne. Denna utgör på

det hela taget en avskrift av 1920 års utredning, som kompletterats med

uppgifter rörande inträffade ändrade förhållanden. Av den nu föreliggande

utredningen framgår, att kostnaden för ritpapper kan på det hela taget

anses vara lika stor för närvarande som 1920, att kostnaden för blanketter

nedgått med 10 procent, att ökningen i kostnaden för kalkerväv, som 1920

var 89 procent, uppgått till 148 procent samt att ökningen i kostnaden för

normalpapper nedgått från 163 procent 1920 till 63 procent 1926. Till

ytterligare upplysning i ämnet må meddelas, att kostnaden för blanketter,

som vanligen förekomma vid skiftesförrättningar, för närvarande utgör 20

öre arket när minst en bok av samma slag köpes.

Att kostnaden för blanketter fortfarande är jämförelsevis hög beror bland

annat på skedda ändringar av formulär för olika slag av blanketter samt

till någon del även på den väntade nya lagstiftningen. Dessa förhållanden

hava åstadkommit, att ett osäkerhetstillstånd kan sägas hava rått. Genom

nya lagstiftningens ikraftträdande torde detta förhållande bliva avlägsnat.

Då härtill kommer, att kostnaden för normalpapper nedgått så väsentligt

som ovan angivits, torde man kunna räkna med att blankettkostnaden för

framtiden bör kunna reduceras. Detta förhållande tillika med att kostnaden

för arbetskraft för närvarande torde vara något lägre än 1920, har föranlett

styrelsen att föreslå en nedsättning i fråga om lösen för avskrift från 75

till 65 öre för sida.

I 52 § av lantmäteristyrelsens förslag har bland de fall, i vilka lantmätare

må överenskomma om gottgörelse med sakägarna utöver de i nu

gällande taxa omförmälda fallen, upptagits polygonmätning, utförd såsom

vanlig mätning, utan att därvid förekommit annan mätning, och beräkning

av koordinater för gränspunkter.

I 53 § av förslaget har införts en ny punkt om uppgörande av förslag

till sådan plan, som avses i 19 kap. 1 §> andra stycket i nya jorddelningslagen.

För utrönande av förslagets verkningar i ekonomiskt avseende har lantmäteristyrelsen

verkställt undersökning, vilken omfattar två skiftesförrättningar

inom vartera av Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar,

Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro och Västerbottens

län samt en dylik förrättning inom vartdera av Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands och Jämtlands liin eller tillhopa 24 förrättningar.

Enligt vad lantmäteristyrelsen uppgiver, hava akterna utvalts av vederbörande

överlantmätare utan annat direktiv än att styrelsen önskade erhålla

för respektive län typiska förrättningar. En vid styrelsens skrivelse fogad

bilaga utvisar resultatet av denna undersökning vad, angår mätningsarvodet.

Av denna framgår, att styrelsens förslag i jämförelse med gällande taxa,

vad angår arvodet för ägomätning och kartas upprättande vid vanlig mätning,

innebär sänkning med 3.s procent, om kartan upprättats i skalan

1:2000, men däremot höjning med respektive 0.1, 5.2 och 10 procent, om

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 219.

35

kartan upprättats i skalorna 1:1000, 1 : 4000 och 1: 8000. Av bilagan framgår

vidare, att höjningar enligt gällande taxa förskalorna 1:1000 och 1: 2000

i förhållande till skalan 1: 4000 utgör respektive 62.4 och 29 procent, men

att motsvarande höjning enligt förslaget är begränsad till respektive 54.4

och 18.5 procent. Beträffande skalan 1: 8000 ligger arvodet enligt gällande

taxa 14.6 procent under arvodet för skalan 1:4000. Enligt lantmäteristyrelsens

förslag är nedsättningen endast 10.8 procent.

Lantmäteristyrelsen framhåller, att undersökningen i denna del visar, att

de av styrelsen föreslagna ändringarna gjorts i rätt riktning och anför för

utvecklande härav:

För framtiden har man att räkna med att skalan 1 :2000 blir den, som

företrädesvis kommer att användas beträffande förrättningar av någon större

omfattning åtminstone inom södra och mellersta delarna av landet. Då

föreliggande utredning visar, att mätningsarvodet, då denna skala användes,

kommer att nedsättas med 3.3 procent, kan enligt styrelsens mening med

ledning av nu lämnade uppgifter något säkert omdöme knappast fällas,

huruvida taxeförslaget innebär höjning eller sänkning i förhållande till

gällande taxa.

Emellertid hava, på sätt framgår av förslaget och därtill anförda motiv,

skett flera ändringar, som verka nedsättning av mätningsarvodet, men som

icke kommit till synes uti ifrågavarande bilaga. I denna del må erinras om

6 §, där arvodet nedsatts från 9 till 8 kronor för polygonpunkt, om 7 §

1 mom. d), genom vilket stadgande arvodet för varje polygonpunkt — oavsett

nu förefintlig större möjlighet att debitera efter 9 kronor för punkt — bör

anses innebära nedsättning med i genomsnitt 50 öre för punkt, om 7 § 3 inom.,

där det bestämmes att, om ägogräns utgöres av väg eller dike, ersättning för

inmätning utgår endast för ena sidan av vägen eller diket, om 7 § 5 mom.,

där det stadgas att, där två eller flera gränslinjer kunna inmätas från samma

stomlinje, ersättning enligt 1 mom. b) utgår oavkortad för den längsta men

nedsättes med 50 procent för övriga.

På grund härav håller styrelsen före, att man, vad mätningsarvodet angår,

i fråga om den ekonomiska innebörden, om taxeförslaget antages, icke har

anledning att räkna med någon ökning av nu gällande taxa.

Verkningarna i ekonomiskt avseende av lantmäteristyrelsens förslag rörande

arvodet för ägodelning framgå av en vid styrelsens förslag fogad tablå.

Denna utvisar, att förslaget i förhållande till nu gällande taxa innebär

sänkning för skalorna 1:1000 och 1: 2000 med respektive 6.7 och 0.2 procent,

men höjning för skalorna 1: 4000 och 1: 8000 med respektive 2,i och 0.3

procent. Vidare framgår av bilagan, att enligt gällande taxa ökningen för

skalorna 1:1000 och 1: 2000 i förhållande till skalan 1 : 4000 uppgår till

respektive 39.6 och 13.6 procent, men att motsvarande procenttal enligt lantmäteristyrelsens

förslag äro 27.4 och 11. Nedsättningen för skalan 1: 8000

är enligt gällande taxa 6.6 men enligt förslaget 8.2 procent.

Lantmäteristyrelsen framhåller beträffande arvodet för ägodelning, att

man, då man har att räkna med att för framtiden de flesta skiftesförrättningar

komma att utföras i skalan 1: 2000, kan utgå ifrån, att styrelsens

förslag icke kommer att medföra någon förändring.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Reservation

an byråchefen

Hamrin.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 219.

Till ytterligare upplysning rörande taxeförslagets verkningar har lantmäteristyrelsen

på grundval av skalan 1 :4000 uppgjort vissa sammanställningar.

Enligt dessa skulle styrelsens förslag medföra en kostnadsökning

beträffande de förrättningar undersökningen omfattat av 1,614 kronor 46 öre

eller 3.9 procent. Lantmäteristyrelsen framhåller emellertid att med hänsyn

till vissa på frågan inverkande omständigheter, däribland skiftesförrättningarnas

utförande i större utsträckning i skalan 1: 2000, nyssnämnda belopp

borde minskas och upptagas allenast till 481 kronor 95 öre, innebärande

en kostnadsökning av l.ie procent. I sakens natur läge dock, att en undersökning

på detta område aldrig kunde bliva sådan, att ej differensen i förhållande

till verkligheten i tillämpningen kunde variera i denna utsträckning.

Enligt styrelsens mening borde undersökningen därför anses visa, att förslaget

icke innebure någon påtaglig förändring i fråga om arvodet för skiftesförrättningar.

Beträffande rågångsförrättningar torde förslaget på det hela

taget icke komma att medföra någon väsentlig förändring, dock torde man

kunna räkna med någon sänkning, då kartor upprättats i större skala än

1: 4000.

I en vid lantmäteristyrelsens skrivelse fogad, av byråchefen Hamrin avgiven

reservation hemställes, att taxan måtte på sätt bifogat ändringsförslag

närmare utvisade kompletteras med bestämmelser angående detaljarvode

vid fmmätning och höjdmätning, att i ägomätningstariffen (8 § b) i lantmäteristyrelsens

förslag) måtte upptagas bestämmelser för skalan 1 :400

samt att 35 § 1 mom. första och andra styckena i lantmäteristyrelsens förslag

måtte erhålla följande lydelse:

»överstiger arealen av avstyckat område ej 1.5 o hektar eller uppgår medelarealen

av de ägolotter, som redovisas vid samma förrättning, ej till 1.5 o

hektar, utgår gottgörelse för avstyckningsförrättningen med ett grundbelopp

av 20 kronor med tillägg av 15 kronor för varje redovisad ägolott.»

Till motivering av sin reservation i sistnämnda del anför byråchefen

Hamrin bland annat:

»De av lantmäteristyrelsen i 35 § 1 mom. föreslagna bestämmelserna

kunna i ej så få fall leda till uppenbar obillighet mot förrättningsmannen,

och är detta anledningen till att jag ej kan gilla förslaget i denna del.

Härtill kommer, att förslaget i fråga om gottgörelse för avstyckningar i

allmänhet, såsom lantmäteristyrelsen även själv framhållit, ligger i underkant,

varför styrelsen räknar med att det efter några års erfarenhet skall

visa sig nödvändigt att vidtaga höjning.

För att rätt förstå ovanstående bestämmelser måste de ses i samband med

stadgandet i 19 kap. 19 § andra stycket i nya jorddelningslagen. Där stadgas

att, där mark avstyckas, som hör till viss fastighet och som utgör högst

hälften av fastighetens ägovidd, andelar i samfälld mark oberäknade, skall,

där ej annat av sakägare påyrkas, å kartan upptagas allenast avstyckat område

jämte den mark, som undantages för gemensamt ändamål, ävensom

sådana fasta punkter och mätningsuppgifter, att varje kartlagt områdes läge

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 219. 37

i förhållande till stamfastigheten bliver fullt bestämt. Kartan skall alltid

återgiva gränserna mellan de ägoslag, som redovisas i .jordregistret, ävensom

byggnader, vägar, vattendrag och dylikt.

Om däremot avstyckat eller avstyckade områdens areal överstiger hälften

av stamfastighetens, måste kartan upptaga stamfastighetens hela område,

och såsom följd härav måste beskrivningen till kartan givetvis även redovisa

stamfastigheten i dess helhet.

Ovanstående arvodessatser äro bestämda uteslutande med hänsyn till det

arbete, som erfordras för behandlingen av de avstyckade områdena, men de

lämna däremot ingen ersättning för behandling av den del av stamfastigheten,

som ej avstyckas. Obilligheten av desamma framträder därför också,

då även stamfastigheten skall behandlas d. v. s. upptagas å kartan och redovisas

i beskrivningen. Om det exempelvis gäller att från en stamfastighet

om 4 hektar avstycka 1.5 o hektar, behöver karta och beskrivning endast

upptaga det avstyckade området och då erhålles en ersättning av 35 kronor.

Om stamfastighetens areal emellertid endast utgör 2.9 0 hektar, måste

karta och beskrivning upptaga hela denna areal samt redovisa två fastigheter,

den ena om 1.50 och den andra om 1.40 hektar. Arbetet med var

och en av dessa fastigheter kan anses vara lika stort och likväl erhålles

endast 35 kronor. Det kan exempelvis vidare förekomma att från en stamfastighet

om 16 hektar avstyckas 10 hektar, vardera om 1 hektar. Inberäknat

återstående 6 hektar av stamfastigheten blir medelarealen 1.4 5 hektar

för 11 lotter. Arvodet utgör 170 kronor. I detta fall erhålles ingen

ersättning för behandling av den elvte lotten om 6 hektar. Därest stamfastighetens

areal i detta fall uppgått till 17 hektar, hade arvodet blivit

detsamma, men endast 10 lotter med en sammanlagd areal av 10 hektar

hade behöft behandlas. Obilliglieten och det lotteriartade i dessa förhållanden

framträda än mera, om man tar i betraktande, att det oftast, i fall

som här berörts, är nödvändigt att företaga ny och fullständig ägomätning

i stor skala.»

Yttrande över lantmäteristyrelsens förslag har inkommit från styrelserna

för Sveriges lantmätareförening, Sveriges distriktlantmätarförening och Extralantmätarnas

förening. I yttrandet biträdes byråchefen Hamrins förslag, att

i ägomätningstariffen måtte upptagas bestämmelser för skalan 1: 400 samt

att 35 § 1 mom. första och andra styckena i förslaget måtte erhålla ändrad

lydelse, varjämte beträffande tredje stycket i 1 mom. av nämnda paragraf

föreslås följande ändrade lydelse:

»Uti här ovan angiven gottgörelse inbegripes förutom lösen för ett exemplar

av handlingar och karta arvode för alla med förrättningens utförande

förenade åtgärder med undantag av sådana, som erfordras för bestämmande

av gräns mot fastighet, vilken ej ingår i avstyckningen, för stommätnings

utförande genom polygonmätning samt för kallelser av sakägare utöver två.

Arvode för dessa åtgärder utgår enligt de bestämmelser i denna förordning,

som gälla för samma åtgärder.»

Styrelserna anföra till motivering av sitt förslag:

»Avstyckningsarvodet enligt 35 § 1 mom. kan under vissa förhållanden

komma att leda till uppenbar obillighet mot förrättningsmannen, nämligen,

Skrivelse

från sammanslutningar

inom lärdmäterikåren.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

38 Kungl. Moj:ts proposition Nr 219.

utom i det av byråchefen J. Hamrin i reservation framhållna fallet, beträffande

dels de avstyckningsförrättningar, särskilt av samfällda områden,

vid vilka, icke såsom i regel till två, köpare och säljare, utan till ett flertal

sakägare särskilda kallelser måste utfärdas, dels sådan avstyckning av

flera områden i ett sammanhang, där jordägare eller förrättningsman finner

polygonmätning vara av omständigheterna betingad.

I samtliga dessa fall förekomma arbeten, som, utan att på förhand kunna

överblickas, kunna bliva av mycket stor omfattning, men för vilka möjlighet

till ersättning enligt förslaget är utesluten.

Uppenbart synes oss vara, att rättvisa och billighet kräva, att de efter

en fastställd taxa arbetande tjänstemännen också enligt samma taxa tillerkännas

ersättning för alla de arbeten, som åläggas dem.»

Lantmäteristyrelsen har såsom skäl till den av styrelsen företagna omarbetningen

av lantmäteritaxan, till den del sagda omarbetning ej stått i samband

med det genom den nya jorddelningslagstiftningen införda avstyckningsinstitutet

såsom ersättning för nuvarande ägostycknings- och jordavsöndringsinstituten,

framhållit, att enligt de gångna årens erfarenhet den nuvarande taxans avfattning

och bristande överskådlighet mången gång givit anledning till missförstånd

och misstolkningar ävensom att taxans bestämmelser icke på alla

punkter vore så avvägda, att de berett lantmätarna en så vitt möjligt efter

arbetets beskaffenhet rättvist avpassad ersättning. Vid de jämkningar såväl

uppåt som nedåt av taxans ersättningsbestämmelser, som styrelsen med anledning

härav föreslagit, hade emellertid styrelsens strävanden gått ut på

att åstadkomma ett förslag till taxa, som åtminstone på det hela taget ej

kunde antagas medföra någon höjning i ersättningen.

Vid granskning av det av styrelsen framlagda förslaget har jag funnit

detsamma äga avgjort företräde framför nu gällande taxa därutinnan, att

bestämmelserna i vissa avseenden förenklats och i övrigt erhållit en överskådligare

uppställning samt att de i olika avseenden utgående arvodena i

förhållande till varandra blivit mera rättvist avvägda med hänsyn till

arbetets omfattning och beskaffenhet. Enär någon anledning knappast lärer

förefinnas att, räknat efter den sammanlagda ersättningen, medgiva högre

ersättning än som enligt nu gällande taxa utgår, bör emellertid härutöver

vid en revision av taxan, på sätt styrelsen jämväl framhållit, tillses, att

någon dylik höjning ej sker utan att vidtagna höjningar i taxans ersättningsbestämmelser

uppvägas av företagna sänkningar. Styrelsen har för

utrönande av det av styrelsen framlagda förslagets ekonomiska verkningar

företagit en undersökning av 24 skiftesförrättningar, vilken undersökning,

under bland annat det av styrelsen gjorda antagandet att beträffande förrättningar

av någon större omfattning karta komme att företrädesvis upprättas

i skala 1: 2000, givit det resultat, att totalsumman arvode enligt gällande

taxa för förrättningarna komme att enligt förslaget höjas med l.ie

procent. Givetvis måste en jämförelse mellan nu gällande taxas och den

föreslagna taxans ekonomiska verkningar ställa sig så mycket svårare som

den föreslagna taxan är avsedd att tillämpas efter ikraftträdandet av den

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts proposition Nr 219.

nya jorddelningslagstiftningen, som i många avseenden innehåller ändringar

av beskaffenhet att inverka på det till lantmätarna utgående arvodet. Till

ett slutgiltigt resultat rörande den föreslagna taxans verkningar lärer man

därför ej kunna komma, förrän sagda taxa under några år framåt tillämpats

vid skiftesförrättningar enligt den nya jorddelningslagstiftningen. Frågan

om taxesättningen torde då få upptagas till förnyad prövning och i arvodesbestämmelserna

vidtagas nödiga jämkningar, om det skulle visa sig, att

utgående ersättningar blivit märkbart högre eller lägre än som må prövas

skäligt.

Även om sålunda ovisshet måste råda rörande den nu föreslagna taxans

verkningar, står man dock inför nödvändigheten att meddela nya taxebestämmelser

med hänsyn till den av 1926 ars riksdag antagna lagen om

delning av jord å landet. Och då de av lantmäteristyrelsen i övrigt föreslagna

ändringar, på sätt jag redan framhållit, synas mig innebära föibättringar,

har jag ansett, att styrelsens förslag bör godkännas, dock med

vissa mindre jämkningar, som synts mig påkallade.

Enär priset på papper efter fastställandet av 1920 års taxa väsentligt sjunkit

och kostnaden för arbetskraft jämväl torde hava nedgått, vill jag föreslå eu

nedsättning av den i 49 § av förslaget upptagna ersättningen beträffande

lösen för avskrift med, utöver vad lantmäteristyrelsen föreslagit, ytterligare

5 öre till 60 öre för sida. Beträffande de av styrelsen undersökta skiftesförrättningarna

medför detta en sänkning av kostnaden med 194 kronoi

eller 0.4 7 procent, varigenom den av lantmäteristyrelsen beräknade förhöjningsprocenten

nedgår från 1.16 till 0.6 9.

Beträffande arvodet för avstyckningar har i 35 § 1 mom. andra stycket i

lantmäteristyrelsens förslag såsom förutsättning för tillämpning av däri

upptagna bestämmelser, avseende genom samma förrättning verkställd avstyckning

av flera områden, bestämts, att de »redovisade» ägolotternas medelareal

ej må överstiga 1.so hektar. Denna föreskrift bör ändras därhän, att

ordet »redovisade» utbytes mot »avstyckade». Genom den sålunda vidtagna

ändringen ernås bättre överensstämmelse med stadgandet i 35 § 1 mom.

första stycket, i det att efter ändringen enligt båda styckena vid arealberäkningen

hänsyn endast skall tagas till område eller områden, som avstyckas.

Med anledning av vad i byråchefen Hamrins reservation och i yttrandet

från sammanslutningar inom lantmäterikåren anförts därom, att arvodet

enligt 35 § 1 mom. i vissa fall skulle kunna giva lantmätaren en allt förringa

ersättning för hans arbete må erinras, att inga sportler kunna så noggrant

beräknas, att varje särskild tjänsteåtgärd blir ersatt med sitt rätta

belopp — jag vill i detta avseende erinra om de till lantdomarna utgående

sportler för exempelvis gravationsbevis — utan sportlerna kunna endast så

beräknas, att de i stort sett lämna tjänstemannen en skälig inkomst. Den

i reservationen föreslagna beräkningsgrunden, som skulle kunna medföra att

minimiarvodet även för enkla avstyckningsförrättningar uppginge till femtio

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kung/,. Maj:ts proposition Nr 219.

kronor, synes mig komma att i många fall medföra allt för tunga kostnader

för sakägare. Vad förut anförts om nödvändigheten att för bedömande av

taxebestämmelsernas verkningar vänta tills den nya jorddelningslagstiftningen

varit i tillämpning under några år gäller emellertid givetvis även

bestämmelserna om arvode för avstyckning och torde bestämmelserna därför

böra ånyo tagas under övervägande, sedan erfarenhet vunnits om deras verkningar

med hänsyn till allmänhetens och förrättningsmännens ekonomiska

intressen.

Utom i de avseenden, som nu angivits, har jag haft erinran att göra

mot lantmäteristyrelsens förslag endast i följande punkter.

I 2 och 10 §§ hava vidtagits vissa redaktionella jämkningar.

I 29 § c) har, i likhet med vad som är fallet i 24 §, gjorts förbehåll,

att arvode för sammandragen hävdeförteckning ej må överstiga arvodet för

hävdeförteckningen, om den upprättats utan sammandrag.

I 29 § d) har till undvikande av missförstånd ansetts höra uttryckligen

tilläggas, att såsom genom delningen tillkomna ägofigurer må tagas i betraktande

endast sådana ägofigurer, som delats genom av ändringen berörd

del av skifteslinje.

Då dagarvode ej hör få beräknas i stället för minimiersättningen enligt

35 § vid avstyckningsförrättningar, har ett förtydligande påpekande härom

införts i 42 §.

Den lantmätare lämnade frihet att träffa överenskommelse om arvode för

förrättningar inom samhällen och områden, varom under 53 § a) sägs, hör

givetvis hava avseende blott å de fall, där ej Kungl. Maj:t fastställt särskild

taxa för samhället eller området eller eljest meddelat för detsamma gällande

taxeföreskrifter. Har så skett, höra de meddelade bestämmelserna givetvis

vara bindande för lantmätaren såsom statens tjänsteman. Ett tillägg av

detta innehåll har införts i 53 §.

56 § sista punkten har jämkats med hänsyn till att vid vägdelning enligt

lagen om enskilda vägar förrättningshandlingarna skola överlämnas inom

trettio dagar efter förrättningens avslutande.

Såsom dag för förordningens trädande i kraft torde höra sättas den dag,

då lagen om delning av jord å landet träder i kraft.

På av lantmäteristyrelsen anförda skäl har jag ej ansett mig böra

föreslå inarbetande i taxan av tillskottet till dyrtidstillägget eller upptagande

i densamma av bestämmelser om detaljarvode för finmätning och

höjdmätning. De i reservationen föreslagna taxebestämmelserna i dessa

delar synas mig även väl högt beräknade. I förstnämnda avseende vill jag

erinra, att i statsverkspropositionen till 1927 års riksdag, nionde huvudtiteln

punkt 133, beräknats anslag för bestridande av tillskott som nyss nämnts.

De av mig sålunda föreslagna ändringar hava inom jordbruksdepartementet

införts i lantmäteristyrelsens förslag.

Med hänsyn till den omfattande omläggning i nu gällande föreskrifter,

som en ny lantmäteritaxa, upprättad i överensstämmelse med vad av mig

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majits proposition, Nr 219.

nu förordats, skulle innebära, torde riksdagen böra beredas tillfälle att yttra

sig över det sålunda upprättade taxeförslaget. Härvid vill jag framhålla,

att det bör vara Kungl. Maj:t obetaget att framdeles vid behov vidtaga

jämkningar i taxan. Därest ifrågasatta ändringar äro av någon större betydelse

i ekonomiskt avseende, lärer emellertid Kungl. Maj:t även då vilja

bereda riksdagen tillfälle att avgiva yttrande.

Jag hemställer nu,

att Kungl. Maj:t måtte besluta att genom proposition inhämta riksdagens

yttrande över det sålunda jämkade förslaget till förordning angående den

gottgörelse, lantmätare äger uppbära av sakägare (lantmäteritaxa).

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall och förordnar, att proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml.

186 höft. (Nr 219.)

t

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:289 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ny lantmäteritaxa. a1 i texten
  2. JoU 1927:72 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ny lantmäteritaxa. s. 1 i texten