Angående förläggning av l:a flygkåren till Västerås in. in
1927-03-11 · 24 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 18 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1927:222, Angående förläggning av l:a flygkåren till Västerås in. in
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
1
Nr 222.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förläggning
av l:a flygkåren till Västerås in. in.; given
Stockholms slott den 11 mars 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Rosén.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 11 mars 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Eibbing, Meurling, Gärbe, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Rosén:
Enligt 1925 års beslut om flygvapnets organisation är l:a flygkåren avsedd
att i första hand direkt betjäna högsta krigsledningen samt 2:a flygkåren på
samma sätt avsedd för marinens behov. l:a flygkåren skall i fredstid bestå
av ett spanings- samt ett bomb- och jaktkompani.
I proposition nr 50 till 1925 års riksdag angående försvarsväsendets ordnande
yttrade föredragande departementschefen beträffande förläggningsBihang
till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 189 höft. (Nr 222.) 53i 27 1
1925 års
riksdag.
2
Chefens för
flygvapnet
framställningar
år
1925 rörande
förvärvande
av mark vid
Uppsala för
l:a flygkåren.
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
orterna för flygkårerna, att det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles
efter ytterligare prövning fatta beslut härutinnan. Samtidigt lämnades
eu redogörelse för det resultat, vartill undersökningar i denna fråga lett. Såsom
förläggniugsorter för 1 :a och 2:a flygkårerna angåvos i propositionen förslagsvis
Uppsala, respektive Västerås-Hägernäs.
I första särskilda utskottets vid samma riksdag utlåtande nr 1 gjordes i
fråga om förläggning av l:a och 2:a flygkårerna följande uttalande.
»För l:a flygkåren avses Uppsala som förläggningsort. Såsom flygfält
därstädes lämpa sig de i kronans ägo befintliga fälten vid Kungsängen omedelbart
öster om Fyrisån, vilka torde i nödig utsträckning ställas till förfogande
för ändamålet. För flygfältets iordningställande erfordras i huvudsak endast
igenfyllande av vissa diken m. m. Förläggningsutrymme kan lämpligen anordnas
vid Upplands artilleriregemente, varvid förutsättes med Upplands infanteriregemente
gemensam utspisning m. in. Därjämte torde vissa skol- och
förrådslokaler inom Upplands infanteriregementes och Upplands artilleriregementes
nuvarande kasernetablissemang kunna få tagas i anspråk. Fn del byggnadsåtgärder
bliva dock erforderliga. Dessa utgöras i huvudsak av uppförande
av monteringshall, hangarer, verkstad, garage m. m. För bombkastningsövningar
skulle förslagsvis Manna skjutfält komma till användning. Kårens
övningar med sjöflygplan försiggå å Ekoln omedelbart utanför Fyrisåns utlopp
vid Flottsund, där även goda strandförhållanden äro för handen.
För 2:a flygkåren avses Västerås som förläggningsort med Hägernäs såsom
övningsplats för vissa övningar. Vid denna kår avses huvudsakligen övningar
med sjöflygplan äga rum, varför vid Västerås erfordras vissa arbeten för uppmuddring
och strandskoning. Förläggningsutrymme i Västerås kan lämpligen
anordnas i Västmanlands regementes kaserner. Därjämte torde därstädes vissa
skol- och förrådslokaler vid Västmanlands regemente kunna få tagas i anspråk.
Fn del byggnadsåtgärder bliva dock erforderliga. Dessa utgöras i
huvudsak av uppförande av hangarer, verkstad, garage m. m.
Vid Hägernäs, där kronan redan äger ett mindre markområde, erfordras
eu del förläggningslokaler samt motsvarande anordningar som vid Västerås,
ehuru i mindre skala.»
Såväl riksdagens skrivelse den 2 juni 1925, nr 310, som Kungl. Maj:ts
beslut den 12 juni 1925 med anledning därav angåvo Uppsala såsom förläggningsort
för l:a flygkåren och Västerås-Hägernäs för 2:a flygkåren. Dessutom
bestämdes Västerås såsom förläggningsort för en större flygverkstad.
I särskilda skrivelser den 8 september och den 28 oktober 1925 gjorde
chefen för flygvapnet framställningar rörande förvärvande av mark vid Uppsala
för l:a flygkåren och föreslog därvid, att för ordnandet av en landflygstation
skulle till flygvapnet upplåtas ett söder om Uppsala och omedelbart
öster om Fyrisån beläget område, därav huvuddelen utgjorde del av den av
Ultima lantbruksinstitut disponerade kronoegendomen Kungsängen samt återstoden
bestode av följande delar, nämligen: ett område av den under domänstyrelsens
vård och förvaltning stående, till Uppsala stad utarrenderade Hovstallstatens
Kungsäng, ett område av Vaksala församlings kyrkoherdeboställe
samt ett område, benämnt Vaksala Kyrkobys Kungsängsteg nr 2 och tillhörigt
Uppsala stad. Vidare skulle enligt förslaget medgivande utverkas för flygvapnet
att å den del av Kungsängen, som vore belägen söder om det område
Rungl. Maj:ts proposition nr 222. 3
därav, som föreslagits att upplåtas för landflygstation, företaga för dränering
av det blivande flygfältet erforderliga anordningar, varjämte för anläggning
enligt viss angiven sträckning av en väg från det planerade flygfältets nedre
del fram till övre Föret skulle upplåtas erforderlig mark av Kungsängen omedelbart
öster om Fyrisån. För anordnande av sjöflyg station skulle åt flygvapnet
förvärvas ett vid sjön Ekoln strax söder om Fyrisåns utlopp vid Flottsund
beläget område av Kungshamns ägor.
Sedan vid 1926 års riksdag uti eu inom andra kammaren väckt motion (nr
230) hemställts, att en utredning måtte verkställas ur såväl ekonomiska som
strategiska, taktiska, tekniska och övningssynpunkter beträffande platsen för
1 :a flygkårens förläggning, samt att — i avvaktan på denna utrednings slutförande
och framläggande — riksdagen även måtte besluta, att några åtgärder
för l:a flygkårens förläggning till Uppsala tillsvidare icke skulle vidtagas,
förklarade statsutskottet i häröver avgivet yttrande, att utskottet visserligen
funnit, att det i åtskilliga avseenden kunde anses vara fördelaktigt att förlägga
1 :a flygkåren till Uppsala, men att utskottet, som avlagt besök å det tilltänkta
flygfältet vid Kungsängen invid Uppsala, dock icke kunnat undgå att finna,
att även betydande olägenheter komme att bliva förbundna med den sålunda
föreslagna förläggningen. Utskottet hade därför, med beaktande av de i
motionen anförda synpunkterna, ansett det önskvärt, att en förnyad utredning
av frågan om 1 :a flygkårens förläggning verkställdes, och hemställde utskottet
fördenskull, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl.
Maj:t måtte låta verkställa en allsidig utredning av frågan om platsen för 1 :a
flygkårens förläggning.
På grund av kamrarnas skiljaktiga beslut i förevarande ärende förföll förslaget
om avlåtande till Kungl. Maj:t av sådan skrivelse. Såsom dåvarande
chefen för försvarsdepartementet meddelat under debatterna i riksdagens båda
kamrar rörande förenämnda motion, hade emellertid eu sådan utredning, som
statsutskottet ifrågasatt, redan igångsatts.
T brev den 4 juni 1926 angående reglering för budgetåret 1926—1927 av
utgifterna under riksstatens fjärde huvudtitel, såvitt anginge flygvapnet, förordnade
Kungl. Maj:t, att den utredning av frågan om l:a flygkårens förläggning,
som chefen för flygvapnet hade att verkställa, skulle avse såväl vid Uppsala
befintliga lämpliga områden som oek, eventuellt, annan ort, varjämte
Kung!. Maj:t föreskrev, att de för bestridande av kostnader för anordnande av
flygfält och uppförande för flygvapnets räkning av vissa byggnader m. m. i
Uppsala anvisade medel, utgörande sammanlagt 335,000 kronor, tillsvidare, i
avvaktan på slutligt avgörande av denna förläggningsfråga, icke finge tagas i
anspråk.
Med anledning av förenämnda utav chefen för flygvapnet gjorda framställningar
rörande förvärvande av mark vid Uppsala för 1 :a flygkåren anmodades
arméförvaltningens fortifikationsdepartement att efter samråd med vederbörande
myndigheter inkomma med utlåtande och förslag. I skrivelse den 19
1926 års
riksdag
Kungl. Maj.ts
brev den
4 juni 1926.
Arméförvaltningens
fortifikations - departement.
Styrelsen för
TJltuna
lantbruksinstitut.
4 Kungl. Maj tis proposition nr 222.
januari 1927 har fortifikationsdepartementet till en början i ämnet anfört
följande.
Yad anginge de för landflygstation avsedda områdena, hade fortifikationsdepartementet
från nedan nämnda myndigheter anhållit om yttranden i följande
avseenden, nämligen: dels från lantbruksstyrelsen, huruvida och på vilka villkor
de områden av Kungsängen, som enligt chefens för flygvapnet förslag avsåges
att tagas i anspråk för anläggning av flygfält och för framdragandet av
väg från nedre delen av detta fält till Övre Föret, kunde överlåtas till flygvapnet
samt huruvida, om sådan överlåtelse komme att ske, medgivande kunde
lämnas flygvapnet att å den del av Kungsängen, som vore belägen söder om
den för flygfält avsedda delen därav, företaga för torrläggning av flygfältet
erforderliga anordningar, dels från domänstyrelsen, huruvida och på vilka
villkor den till flygfält föreslagna delen av Hovstallstatens Kungsäng kunde
i förvaltningshänseende överflyttas från domänstyrelsen till flygvapnet, dels
från kammarkollegium, huruvida och på vilka villkor flygvapnet kunde erhålla
upplåtelse å omförmälda, till flygfält avsedda del av Yaksala församlings
kyrkoherdeboställe, dels ock från stadsfullmäktige i Uppsala, ej mindre huruvida
och på vilka villkor flygvapnet kunde få förvärva staden tillhöriga Vaksala
Kyrkobys Kungsängsteg nr 2 samt övertaga stadens arrenderätt till förberörda
del av Hovstallstatens Kungsäng, än även om anledning icke funnes
för Uppsala stad att erbjuda kronan att på villkor, varom överenskommelse
kunde träffas, för erhållande av rätt för staden att för den civila flygtrafiken
på staden använda de militära såväl land- som sjöflygplatser, som kunde komma
att anordnas för den ifrågasatta förläggningen av en flygkår till Uppsala, med
kronan deltaga i de kostnader, som kunde uppkomma för förvärv av mark för
nämnda flygplatser och iordningställande av desamma för ändamålet.
Förutom av nyssnämnda myndigheter har yttrande i ärendet avgivits jämväl
av styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut. Ur de avgivna yttrandena må här
anföras följande.
Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut anför:
Den del av Kungsängen, som enligt kartan skulle överlämnas, omfattade
en areal av cirka 121.o hektar, varav cirka 90.5 hektar åker och cirka 30.5
hektar permanent slåtteräng. Av Kungsängen skulle sedermera endast återstå
dels 18.9 hektar åker öster om järnvägen, dels 47.2 hektar övervägande ängsmark
närmast övre Föret, vilka båda jordområden vore belägna långt ifrån
och utan förbindelse med varandra, och som därför icke kunde sammanföras
till ett brukningskomplex.
Kungsängen hade av gammalt inom jordbrukarkretsar ett berättigat anseende
såsom en av mellersta Sveriges allra bästa åkerjordar. Den bördiga
svämlera, som utgjorde huvudparten av åkerarealen, lämnade jämna och säkra
skördar även under mera ogynnsamma väderleksförhållanden. Ett utläggande
av denna förstklassiga jord till flygfält skulle innebära ett tillintetgörande av
denna jords produktionsförmåga och därmed ett spolierande av betydande
nationalekonomiska värden. Att en dylik åtgärd skulle vara förenad med betydande
kostnader stode för övrigt klart för den med de lokala förhållandena
förtrogne, redan på grund därav att varje vår ganska stora delar av det till
flygfält avsedda området under längre eller kortare tid vore översvämmade av
Fyrisåns vatten. Det kunde ifrågasättas, huruvida den på grund härav nödvändiga
dammbyggnaden mot Fyrisån komme att kunna utestänga detta
vatten. Enligt uppgift från statens lantbruksingenjör i Uppsala hade en invallning
på liknande mark på mindre än eu mils avstånd från Kungsängen miss
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Afaj:ts proposition nr 222. O
lyckats därför, att vattnet på grund av jordens genom släpplighet inträngt
under vallen.
För Ultuna lantbruksinstitut och lantbruksskola skulle ett frånskiljande av
Kungsängen inverka synnerligen menligt och för lantbruksskolans vidkommande
äventyra dess existens. Den utbildning av lantbruksförmän, som vid
lantbruksskolan avsåges, kunde icke ernås utan en viss minimiareal åker, vilken
för övriga skolor av lantbruksstyrelsen fastställts till 300 hektar. Frånskiljdes
Kungsängen, återstode till Ultuna endast cirka ''210 hektar, vadan redan på
denna grund den sedan lång tid tillbaka dit förlagda lantbruksskolan icke
längre skulle kunna bestå. Då därtill Ultuna huvudgård till största delen bestode
av extremt styv lerjord, skulle elevernas allsidiga utbildning omöjliggöras,
om den möjlighet till jämförelse med och erfarenhet av lättjordsjordbruk,
som Kungsängen erbjöde, skulle fråntagas skolan. Den alltmer utvidgade försöksverksamhet
av olika slag, som bedreves vid Ultuna, krävde givetvis även
tillgång till olika jordslag. Där arbetade sålunda Sveriges utsädesförening.
Svenska betes- och vallföreningen, Statens maskin- och redskapsprovningsanstalt
m. fl., varjämte omfattande, med statsmedel understödda arbetstidsundersökningar
där bedreves. Samtliga dessa organisationers försök och arbeten vore
i stor utsträckning förlagda till Kungsängen, enär jordmånen och förhållandena
där vore bättre ägnade för dylika undersökningar än den styva jorden vid
Ultuna. Det skulle för vår jordbruksforskning innebära en mycket kännbar
förlust, om de försöksserier, som förelåge från Kungsängsjorden, och de undersökningar,
som där vore igångsatta, skulle behöva avbrytas, innan slutgiltiga
resultat vunnits.
Om sålunda Kungsängen redan under nuvarande organisationsform för
lantbruksundervisningen vore av den största betydelse för utbildningens ändamålsenliga
bedrivande vid Ultuna, hölle styrelsen dock före, att så i ännu högre
grad skulle bli förhållandet, sedan den omorganisation och utveckling av den
högre lantbruksundervisningen, som för närvarande stode på dagordningen,
blivit genomförd. Många skäl syntes tala för, att en väsentlig dd av den högre
lantbruksundervisningen förlädes till Ultuna, och med den på alla områden
utökade försöks- och forskningsverksamhet, som härav måste bliva en följd,
vore det ofrånkomligt, att tillräckliga arealer lättjord där borde finnas till
disposition för undervisningsändamål.
För förvaltningen av Ultuna egendom skulle Kungsängens frånskiljande
innebära stora svårigheter och ökade kostnader för foderinköp m. m. Ultuna
huvudgård med dess styva lerjord vore mycket känslig för den här vanliga försommartorkan,
och foderskördarna från Ultuna vore därför osäkra. Kungsängens
bördiga jord säkerställde däremot alltid tillräcklig foderskörd för
hållande av normalt djurantal vid Ultuna.
Fastän styrelsen sålunda ansåge, att ett frånskiljande av Kungsängen från
Ultuna i mycket hög grad skulle minska därvarande läroanstalters möjligheter
att fylla sina viktiga uppgifter och sålunda bliva till stor skada för lantbruksutbildningen
och jordbruksforskningen i landet, hade styrelsen dock ansett sig
böra undersöka, om möjlighet funnes att i någon mån ersätta en möjligen ofrånkomlig
förlust av Kungsängen. Sydöst därom och gränsande till denna gård
läge de s. k. Hovstallängarna, som ägdes av staten och vore utarrenderade i
smålotter till ett flertal personer. Jordmånen där vore lättjord, dock i allmänhet
icke av samma goda beskaffenhet som Kungsängsjorden. Området utgjorde
cirka 96 hektar, sedan den areal frånräknats, som nu upptoges av en mängd
smådiken, och vore således cirka 5 hektar större än den åkerareal vid Kungsängen,
som ifrågasatts för flygfältet. Fn ersättning för den för flygfältet avsedda
ängsmarken vid Kungsängen skulle möjligen kunna erhållas genom
inköp av den s. k. Säfja äng, belägen söder om Kungsängens äng och inne
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
fi
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
hållande eu areal av cirka 32 hektar. Huruvida denna mark vore till salu, hade
dock icke på frågans nuvarande stadium kunnat avgöras, men den skulle i varje
fall komma att betinga ett ganska högt pris, på grund av att de hemman, till
vilka slåtterängen hörde, bestode av torra marker, för vilka foderproduktionen
på ängen vore av vital betydelse.
Det kunde således tänkas att på Hovstallängarna och Säfja äng skapa en ny
gård, till vilken de kvarvarande delarna av Kungsängen kunde brukas, och som
till arealen skulle kunna bliva ungefär av Kungsängens nuvarande storlek.
Det läte sig däremot icke göra att för denna gårds skötsel använda de gamla
ekonomibyggnaderna vid Kungsängen, vilka skulle komma att ligga i ena
hörnet av den långsträckta ägofiguren. Styrelsen hade därför låtit fackmän
beräknande ungefärliga kostnaderna dels för uppförande av nya ekonomibyggnader
på lämplig plats på Hovstallängarna, dels för nödvändiga väganläggningar
till denna gård. Kostnaderna för uppförande av nya ekonomihus beräknades
till 107,000 kronor; om de nuvarande byggnaderna skulle fly i tas, minskades
kostnaden något, dock icke närmelsevis i sådan mån, som motsvarade
byggnadernas användning för flygvapnets ändamål. För väganläggningarna
hade uppgjorts 2 huvudalternativ, av vilka dock alt. I icke kunde komma i
betraktande, enär detta alternativ dels innebure en högst betungande omväg för
förbindelsen mellan Ultuna och den nya gården, dels förutsatte, att för allmän
trafik för framtiden skulle upplåtas den inom det blivande flygfältets område
belägna s. k. vindbron vid Kungsängen, varjämte kostnaderna för den blivande
invallningsbankens breddning givetvis bleve mycket höga. Alt. IT a syntes
däremot i stort sett uppfylla de fordringar, som måste uppställas för den nya
gårdens förbindelser såväl med Ultuna som med allmänna landsvägen, varemot
alt. II b icke kunde accepteras såsom lämpligt för Ultuna. Kostnaderna för
alt. II a beräknades till 95,000 kronor, vartill kom me kostnader för gärdesvägar.
vilka kunde byggas för cirka 3,000 kronor.
Totalkostnaderna för anordnande av ny gård på Hovstallängarna beräknades
sålunda uppgå till;
Uppförande av ekonomihus ................
Anläggning av nödiga utfartsvägar med broar .
Anläggning av nödiga gärdesvägar .........
Inköp av Säfja äng, cirka 32 hektar å 000 kr.
.... cirka kr. 107,000: —
.... ,> , 95,000: —
---- » » 3,000: —
---- » > 19,000; —
Summa kronor 224,000: —-
Härtill komma värdet av den uppoffring från det allmännas sida, som Hovstallängarnas
avstående till nu ifrågasatt ändamål skulle innebära.
Därjämte borde framhållas, att en gård på Hovstallängarna skulle betungas
av flera olägenheter i jämförelse med Kungsängen. Jorden vore sålunda delvis
av sämre beskaffenhet och befunne sig till större delen i mycket dålig hävd
samt skulle därför kräva avsevärda kostnader för uppbringande i god kultur.
Vidare genomkorsades området av Säfjaån, järnvägen och allmänna landsvägen
och vore härigenom mycket sönderstyckat, vilket försvårade en ekonomisk
brukning och drift.
Trots de betydande kostnader, som skulle vara förenade med anordnande
för Ultuna av en ny gård till ersättande av Kungsängen, komme alltså en dylik
anordning även efter de besvärliga och dyrbara övergångsåren att innebära eu
avgjord försämring i jämförelse med nuvarande förhållanden.
• Styrelsen ville alltså sammanfatta sin mening med avseende på det nu föreliggande
förslaget om Kungsängens avstående så, att detta skulle bliva till
stor skada för Ultuna egendom samt komma att äventyra därvarande läroanstalters
möjligheter att fylla sina för svenskt jordbruk viktiga uppgifter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majds proposition nr 222. <
Gottgörelse enligt ovan angivna grunder för avstående av Kungsängen skulle
minska dessa olägenheter, så att läroanstalternas fortbestånd ej äventyrades.
om ock deras möjligheter att fylla sina uppgifter lörringades.
Lantbruksstyrelsen har i ärendet anfört följande.
Styrelsen ville till eu början anmärka, att styrelsen icke ägde disponera
över ifrågavarande markområden och förty icke kunde direkt medverka till
deras eventuella överlåtande åt flygvapnet. Ifrågavarande markområden stode
under styrelsens för Ultuna lantbruksinstitut omedelbara förvaltning, men ankomme
det på Kungl. Maj:t att besluta i ärendet. .
Lantbruksstyrelsen ville därför inskränka sig till att anföra vissa synpunkter
med hänsyn till den ifrågasatta överlåtelsens betydelse för dels jordbruksnäringen
i allmänhet, dels ock nämnda lantbruksinstitut samt verksamheten
därstädes, synpunkter, vilka enligt lantbruksstyrelsens förmenande bolde
beaktas vid frågans prövning och avgörande.
Ui mera allmän synpunkt kunde mot förslaget att till flygplats, taga i anspråk
121 hektar mark, som till större delen utgjordes av åkerjord utav i
Sverige sällsynt godhet, riktas allvarliga erinringar, åtminstone försåvitt icke
av militära skäl med nödvändighet krävdes, att flygplatsen förlädes just till
denna plats. Huruvida sådana skäl förelåge, hade lantbruksstyrelsen sig icke
bekant. I allt fall undandroge sig dessa skäl, därest de vore förhanden, givetvis
lantbruksstyrelsens bedömande. Så mycket ansåge styrelsen sig dock böra
framhålla, att det måste vara synnerligen starka skäl, som överhuvud taget
skulle göra det försvarligt att för ifrågavarande ändamål undanrycka jordbruksproduktionen
ett stycke av vår bästa åkerjord, då för ändamålet sämre,
ja till och med sämsta åkerjord borde vara lika, om ej i högre grad användbar
Då ifrågavarande mark till stor del vore av så lös beskaffenhet, att
dess användbarhet; för avsett ändamål kunde vara beroende av påfyllning utav
grus, skulle ett upplåtande av området för flygändamål i själva verket 11IHe"
bära en förstöring för all framtid av denna bördiga jord såsom kulturjord. Det
kunde ifrågasättas, huruvida en dylik förstöring överhuvud taget vore för
svarll
g
Beträffande den inverkan, ett avhändande från omförmälda lantbruksinstitut
av ifrågavarande areal skulle hava på institutets egeii och till detsamma
förlagda institutioners verksamhet, kunde lantbruksstyrelsen i stort
sett hänvisa till och vitsorda vad institutstyrelsen härom anfört. ^ _
Utöver de av institutstyrelsen anförda olägenheter, som skulle åtfölja ett
frånskiljande av Kungsängsjorden, ville lantbruksstyrelsen för sin del tillägga,
att institutets hela organisation, såvitt anginge jordbruksdriften, bebyggelsen,
växtföljden, kreaturshållningen o. s. v., från början vore uppbyggd på och anpassad
efter hela den jordareal, som stått till institutets förfogande. En inbrytning
från institutets jordbruksdrift av en så pass väsentlig del som den.
varom här vore fråga, kunde ej annat än på ett betänkligt sätt rubba hela organisationen.
Genom frånbändande av den säkrast och mest givande delen av åkerjorden
kunde egendomen ej längre föda samma antal kreatur. Ekonomibyggnaderna
bleve härigenom proportionsvis för stora och administrationen för dyr.
Möjligheten att säkerställa en jämn och lönande produktion skulle komma afl
i hög grad minskas och redan nedlagda omkostnader bliva oräntabla.
Tnstitutstvrelsen anförde, att ett frånskiljande av Kungsängen i hög grad
skulle minska möjligheten att fortfarande uppehålla en lantbruksskola (lägre)
vid Ultuna ävensom försvåra åtskillig försöksverksamhet därstädes. På samma
gång lantbruksstyrelsen ansåge sig böra kraftigt understryka detta yttrande,
ville styrelsen därutöver fästa uppmärksamheten därpå, att lantbruksinstitutets
fortsatta disposition av Kungsängsmarken vore av stor betydelse jämväl för
Lantbruks
styrelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Domän
styrelsen.
Kammar
kollegium.
Stadsfullmäktige
i
TJppsala.
“ Kungl. Maj:ts proposition nr 222,
Jfögre lantbruksundervisningen vid institutet, som för närvarande underlättades
och fördjupades av tillgången på praktiskt undervisningsmaterial utav
jordarter av vitt skilda typer.
Beredandet på ifragasatt sätt av ersättning för den Ultuna tilläventyrs frånhända
marken skulle, såsom institutstyrelsen framhållit, medföra högst betydande
kostnader för statsverket. Lantbruksstyrelsen höl le för sin del före, att
dessa kostnader icke komme att hålla sig inom den beräknade ramen utan
tvärtom överskrida denna med väsentliga belopp. Så borde efter allt att döma
eräkn^ade kostnaden lör uppförande av nya ekonomihus höjas med cirka
oO /ö , därest, som sig borde, alla kostnader medräknades. Härtill borde också
läggas kostnaden för grundgödsling m. fl. kulturarbeten, som vore nödvändiga
lör att höja denna i tämligen lag hävd varande mark till full produktionskraft.
Givetvis finge man ock under en avsevärd tid framåt räkna med betydligt
mindre skördar a denna mark än a Kungsängsmarken. Här kunde förväntas
en sammanlagd minskning i skördevärde, som säkerligen måste uppskattas till
tiotusentals kronor.
Lantbruksstyrelsen hölle således före, att de av institutstyrelsen beräknade
kostnaderna för anordnande av en ny gård å Hovstallängarna måste ökas med
betydande belopp, som styrelsen för närvarande icke vore i tillfälle att precisera
men som av allt att döma representerade stora värden.
Domänstyrelsen har förklarat sig icke hava något att erinra mot, att den
till flygfält föreslagna delen av Hovstallstatens Kungsäng, vilken egendom
vore utarrenderad till den 14 mars 1927 och efter nämnda tid ånyo utarrenderats
pa fem år, i förvaltningshänseende överflyttades från styrelsen till flygvapnet
från och med den 14 mars 1927.
Kammarkollegium har i fråga om den del av Yaksala församlings kyrkoherdeboställe,
som chefen för flygvapnet föreslagit att tagas i anspråk för ett
blivande flygfält vid Uppsala, anfört följande.
Kungl. Maj:t hade genom beslut den 4 april 1924 medgivit, att eu till berörda
ky r k oh er d clio ställe hörande, inom Kungsängsområdet intill Uppsala
Hovstalläng belägen ängsteg om 7.5560 hektar på vissa villkor finge under
äganderätt överlatas till Uppsala stad genom byte mot visst staden tillhörigt
område ävensom uppdragit åt länsstyrelsen i Uppsala län att, bland annat,
verkställa utbytet genom upprättande av bytesavtal. Emellertid hade länsstyrelsen
i skrivelse till kollegium den 27 april 1925 anmält, att hinder mött
för verkställande av berörda ägobyte, i anledning varav kollegium föranstaltat
om viss utredning i ärendet, vilken dock ännu icke slutförts. Därest det ifrågavarande
området lämpligen borde tagas i anspråk för försvarsändamål, borde
hinder icke möta för Kungl. Maj:t att återkalla det lämnade medgivandet till
ägobytet. Beträffande formen för en upplåtelse till flygvapnet av ifrågavarande
område, borde, såsom i andra liknande fall skett, området lämpligen upplåtas
under nyttjanderätt mot viss årlig avgäld för den icke särskilt begränsade tid
varunder behovet av områdets disponerande för flygvapnets räkning kvarstode’
Stadsfullmäktige i Uppsala hava anfört i huvudsak följande.
För Uppsala stads vidkommande innebure den ifrågasatta flygstationens
förläggning till Kungsängen, att stadens framtida utvidgning åt detta håll
stängdes. På grund härav vore det uppenbarligen ett viktigt intresse för staden,
att i förevarande sammanhang så stort område intill stadsgränsen som möjligt
finge av staden ledan nu förvärvas eller åtminstone reserveras för eventuell
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
senare överlåtelse till staden. Av den stadsfullmäktige tillsända kartskissen
över föreslagen plats till landflygstation vid Uppsala syntes framgå, att de
kronan tillhöriga, till staden utarrenderade lotterna av Hovstallstatens Kungsäng
skulle i sin helhet behöva tagas i anspråk för den tillämnade flygstationen,
vilket skulle innebära, att flygfältet eller därtill hörande anläggningar komrne
att förläggas omedelbart intill stadsgränsen. Emellertid hade i denna angelägenhet,
enligt vad stadsfullmäktige erfarit av stadens drätselkammare. _ förberedande
underhandlingar ägt rum mellan vederbörande militära myndigheter
och representanter för drätselkammaren, varvid av de senare stadens synpunkter
och önskemål med avseende å flygstationens förläggning framförts.
Vid dessa underhandlingar hade mellan de förhandlande parterna enighet vant
rådande därom, att, med beaktande av stadens ifrågavarande intresse, det till
staden utarrenderade området, med undantag möjligen av en smal markremsa
längst söderut, icke skulle tagas i användning för flygstationens anordnande.
Under förutsättning att någon mera väsentlig avvikelse härifrån ej ägde rum.
vore stadsfullmäktige villiga dels att till kronan avstå den staden tillhöriga
lägenheten Vaksala Kyrkobys Kungsängsteg nr 2 i utbyte mot motsvarande
areal intill stadsgränsen belägen mark av det. till staden utarrenderade området
av Hovstallstatens Kungsäng, dels ock att till kronan överlåta arrenderätten
till den mindre markremsa av nämnda område, som enligt förberörda underhandlingar
möjligen kunde behöva tagas i anspråk för flygstation. Beträffande
slutligen frågan om ett eventuellt deltagande från stadens sida i kostnaderna
för anordnande av flygplatsen i fråga för att därigenom tillförsäkra staden
rätt att för blivande civil flygtrafik begagna densamma, måste stadsfullmäktige
för sin del anse denna fråga vara för tidigt väckt. T närvarande stund
saknades nämligen enligt fullmäktiges mening alla hållpunkter för ett bedömande
av de fördelar, som en överenskommelse i angivna hänseende skulle
kunna innebära för staden, och följaktligen även för en uppskattning av storleken
av det vederlag, som för ernående av dessa fördelar skulle vara skäligt.
Med hänsyn härtill nödgades stadsfullmäktige därför förklara, att något bidrag
från stadens sida för berörda ändamål för närvarande icke kunde påräknas.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har vidare i sin förenämnda
skrivelse i ärendet den 19 januari 1927 anfört, bland annat, följande.
Vidkommande det för sjöflygstation föreslagna området, hade fortifikationsdepartementet,
då, enligt vad departementet inhämtat, ägaren av detta
område icke vore villig att försälja detsamma, låtit för eventuell expropriation
därav uppmäta, kartlägga och värdera området. Av den karta, som härvid år
1925 upprättats av distriktslantmätaren Gunnar Palm och som avsåge såväl
det föreslagna området för sjöflygstationen som ock ett område derintill, som
föreslagits att tagas i anspråk för anläggning av erforderlig utfartsväg till området,
framginge, att båda. områdena vore belägna å ägorna till hemmanen
Flottsund nr 1, 2, 3, 4 och 5 i Alsike socken och Ärlinghundra härad av Stockholms
län samt innehölle i areal tillhopa 1.552 hektar. Vid värdering av områdena,
vilken värdering verkställts av jägmästaren Gösta Hahr i Stockholm,
hade desamma jämte därå växande skog uppskattats till tillhopa 2.0G1 kronor
89 öre.
Av de myndigheter, som avgivit yttranden i ärendet, hade styrelsen för
Ultuna lantbruksinstitut och lantbruksstyrelsen beträffande den ifrågasatta
överlåtelsen till flygvapnet av viss del av Kungsängen för att anordnas till
flygfält förklarat sig ur jordbrukssynpunkt hysa stora betänkligheter mot eu
dylik överlåtelse med hänsyn till denna marks betydelse för såväl jordbruksnäringen
i allmänhet som Ultuna lantbruksinstitut och verksamheten därstädes.
Att Kungsängsmarken i nämnda avseenden kunde hava stor betydelse såsom
Arméförvaltningens
fort iftkationsdepartement.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Chefens för
flygvapnet
utredning
rörande förläggning
av
l:a flygkåren.
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
jordbruksproducerande mark, ville fortifikationsdepartementet ej bestrida, men
departementet hölle före, att denna betydelse dock ej kunde anses så stor, att
rikets. försvars intresse därför borde vika tillbaka, i synnerhet som, såsom
framginge av myndigheternas yttranden i ärendet, möjlighet funnes för lantbruksinstitutet
att i ersättning för den eventuellt förlorade Kungsängs in ark en
erhålla annan Ultuna gård angränsande mark, vilken kunde uppväga den förra.
De av myndigheterna anförda betänkligheterna mot markens avstående borde
följaktligen kunna lämnas utan avseende. Beträffande därpå villkoren för en
eventuell överlåtelse av Kungsängsmarken ansåge fortifikationsdepartementet,
att Ultuna lantbruksinstitut borde erhålla full ersättning därför, och hade
departementet i detta avseende ej funnit något att erinra mot att denna ersättning,
såsom styrelsen för lantbruksinstitutet föreslagit, utginge med belopp,
motsvarande de kostnader, som för anordnande av en ny gård för lantbruksinstitutet
å Hovstallängarna och Säfja äng kunde uppkomma genom köp av
mark, flyttning av ekonomibyggnader eller uppförande av nya sådana, väganläggning
m. m. I detta sammanhang ville fortifikationsdepartementet framhålla,
att, för den händelse en ny gård med byggnader å Hovstallängarna skulle
anordnas för lantbruksinstitutet, något skäl ej längre förelåge att, såsom chefen
för flygvapnet föreslagit, vid överlåtelsen till flygvapnet av Kungsängsmarken
undantaga det mellan denna och järnvägen belägna område, varå gårdens ekonomibyggnader
vore belägna, utan att detta område lämpligen även borde med1
ölja vid överlåtelsen. Att nu bestämma kostnaderna för anordnandet av lantbruksinstitutets
ifrågasatta nya gård å Hovstallängarna och Sälja äng läte sig
givetvis ej göra, men hade fortifikationsdepartementet mot den av institutstyrelsen
härför gjorda överslagsberäkningen, slutande å en summa av 224,000
kronor, ej funnit något att erinra.
1 ill åtlydnad av Kungl. Maj:ts föreskrift i ovannämnda brev den 4 juni
192(5 har chefen för flygvapnet med skrivelse den 30 september 1926 inkommit
med utredning rörande förläggning av l:a flygkåren och därvid hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte besluta ett omedelbart fullföljande av 1925 års riksdags
beslut att förlägga denna kår till Uppsala. Undersökning har företagits i fråga
om följande platsers lämplighet för ändamålet, nämligen Örebro, Köping, Sala,
Strängnäs, Västerås och Uppsala. Chefen för flygvapnet har därvid kommit
till den uppfattningen, att icke någon av de fyra förstnämnda orterna kunde
ifrågakomma såsom förläggningsplats för 1 :a flygkåren. Ur bemälde chefs uttalanden
beträffande lämpligheten av Västerås och Uppsala såsom förläggningsplats
för denna kår må här anföras följande.
Till Västerås skulle l:a flygkåren svårligen kunna förläggas, enär platsen
betydligt bättre lämpade sig för 2:a flygkåren, avsedd att i första hand tjäna
marinens behov. Att förlägga två kårer till samma ort borde ej ifrågakomma.
Kasernutrymmet i Västmanlands regementes nuvarande etablissemang skulle
visserligen medgiva eu trång förläggning av tvenne flygkårer, varvid dock
svårigheter med avseende å skollokaler och skolelevernas förläggning skulle
uppstå.
Vid 2:a llygkåren avsåges endasl övningar med sjöflygplan äga rum. Övuingsmöjligheterna
härutinnan vid Västerås vore goda för en kår, men icke
för två.
En kår — 2:a flygkåren, som skulle dit förläggas — erliölle en god flyghamn
omedelbart intill kasernen. Därest ytterligare en kår — 1 :a flygkåren_
skulle dit förläggas, bleve det nödvändigt att förlägga dess sjöhangarer intill
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
2:a flygkårens invid flygverkstäderna och landhangarerna till det för l:a flygkåren
ifrågasatta flygfältet vid Hässlö (1 kilometer öster om Hamre), på omkring
4 kilometers avstånd från kasernetablissemanget.
La nd flygfältet vid Hässlö vore emellertid i sin nuvarande utsträckning
icke tillräckligt stort för de största flygplanens start och landning. Fältet
begränsades nämligen i öster och nordost av en vattenförande grav av betydliga
dimensioner. Därest flygfältet skulle kunna användas av l:a flygkårens
bombplan, måste detsamma utvidgas över nämnda grav, och öster om denna
befintlig mark tilläggas fältet. En dylik utvidgning av fältet krävde emellertid
betydande kostnader för markinköp och flygfältets iordningställande.
Rörande Uppsalas lämplighet ur teknisk synpunkt vore följande att framhålla.
För l:a flygkårens stora bomb- och spaningslandmaskiner erfordrades rymliga
övningsfält. Göda sådana funnes i stadens omedelbara närhet, varjämte
de stora slätterna i trakterna kring Uppsala väl lämpade sig för nöd- och
övningslandningar med dylika flygplan.
Undersökning av olika fält runt omkring staden hade givit vid handen, att
det s. k. Kungsängsfältet vore det för ändamålet lämpligaste såsom landflygplats,
under det att sjöflygplats borde anordnas vid Ekolns strand, omedelbar!
söder om Fyrisåns utlopp.
Av fälten omkring Uppsala vore infanteri- och artilleriregementenas exercisfält
otillräckliga till flygfä]! och kunde ej heller genom utvidgning bliva tjänliga
som sådana. .
Egendomen Fyrislund,’ belägen 3 kilometer ostsydost om Uppsala stad, i
Vaksala socken, omfattade cirka 125 hektar mark, som skulle kunna anordnas
till flygfält. På grund av egendomens inköpspris, 250,000 kronor, jämte kostnaden
för flygfältets planering, dränering, dikenas igenläggande, kraftledningars
nedläggande i kabel, allt betydligt överstigande 100,000 kronor, samt
det stora avståndet till kasernetablissemanget, 4 kilometer, och till sjöflygstationen,
9 kilometer, borde Fyrislundsfälten ej komma i fråga som flygfält.
Fälten öster om Uppsala vore alltför bebyggda för att kunna anordnas till
flygfält, och de nordost om staden befintliga tälten, vilka ej tillhörde kronan
eller staden, vore ur teknisk synpunkt mindre lämpliga och skulle bliva väl
dyrbara i inköp, krävde omfattande åtgärder för iordningställande till flygfält
samt vore dessutom för avlägset belägna från kasernetablissemang och sjöflygstation
för att kunna komma i fråga.
Av det ovan anförda framginge sålunda, att endast fälten vid Kungsängen
söder om Uppsala stad kunde ifrågasättas för ett blivande landflygfält.
Övre delen av fältet närmast staden och järnvägen lämpade sig redan nu
väl till flygfält och hade även vid flera tillfällen använts såsom sadant. Övriga
delar måste delvis dräneras genom täckdikning, varjämte vissa diken måste utfyllas.
Den sydvästra delen av fältet vore för närvarande icke lagd under kultur,
utan bestode endast av gräsvall och betesmark. Att fullt torrlägga och
dränera detta område läte sig emellertid utan större svårigheter göra.
Marken bestode av matjord, vilande på ett lager av lera av i stort sett samma
beskaffenhet som leran å närmast angränsande delar av stadsområdet, vilken
lera vore fet och tät och praktiskt taget ogenomtränglig för vatten.
Gjord avvägning visade, att området i stort sett vore jämnt med eu svag
lutning, cirka 1 : 500, från järnvägen ned mot ån. där marken till 100 å 200
meters bredd åter höjde sig 1 ä 1.5 meter. Markhöjden vid järnvägen vore cirka
-f- 3.5 meter, lägsta höjden öster om ån + 1 å 1.5 meter och höjden vid åkanten
+ 2 å 2.5 meter.
För att emellertid omedelbart skydda fältet mot möjligheten av översväm
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
ning både man att välja mellan två alternativ, nämligen att antingen höja marken
genom påfyllning eller invalla området och genom pumpning bidraga till
dess friande från grund- och dagvatten.
Den törra möjligheten skulle draga för stora kostnader, för afl framtid
fördärva bördigheten, varjämte höjdförhållandena å fältet ju vore sådana, att
någon förändring av dessa icke vore önskvärd.
Återstode sålunda ^vallning. Allt tydde på, att några svårigheter härutinnan
icke behövde befaras. Vallen skulle följa åkanterna, äga en krönbredd av
1;5 meter, en släntlutning mot ån av 1 : 2 och mot fältet av 1 : 1.5. Krönet skulle
läggas på en höjd av + 2.so meter, vilken ansåges fullt betryggande, med hänsyn
till att vattnet icke uppnått denna höjd sedan år 1888 eller på 37 år.
Det vatten, som nu runne till fältet från områdena öster och norr om detsamma,
skulle avledas genom avskärande diken i norr och öster, och den därvid
erhållna jorden användas att, efter dränering i nu befintliga diken, fylla dessa.
Vid fältets lägsta punkt skulle invid vallen anordnas eu pumpstation för uppfordring
av från fältet kommande dagvatten och grundvatten, ävensom anordningar
för direkt avrinnande av vatten, då pumpning på grund av lågvatten i
ån ej erfordrades. ;«s;
Sjöflygplats borde lämpligen anordnas vid Ekolns östra strand omedelbart
utanför I yrisåns utlopp, där strandförhållandena vore synnerligen lämpliga
och ej krävde några som helst muddringsarbeten eller dylikt. Förvisso skulle
det varit önskvärt, om land- och sjöflygstationerna kunnat förläggas intill varandra.
Ytterst få flygstationer i världen hade emellertid kunnat så anordnas.
Olagenheterna av skilda land- och vattenflygplatser borde emellertid ej överdrivas.
Vare sig land- och sjöflygstationer läge intill varandra eller ej, krävde
de olika slagen av flygplan, land- och sjö-, sina egna hangarer. Ett försök till
hopbyggande skulle medföra en del olägenheter utan motsvarande besparingar.
l:a flygkårens förläggande till Uppsala skulle sålunda i tekniskt avseende
medföra avsevärda fördelar framför en förläggning till Västerås.
Kungsängens gård syntes icke behöva ersättas av nyuppförda ekonomibyggnader
annorstädes. Gårdens byggnader kunde alltfort begagnas för sitt ändamål,
enär de ej avsåges att förvärvas av flygvapnet och då ej heller meningen
vore, att dit ledande vägar, även den över flygfältet gående, skulle avstängas
för institutets personal. Lika litet som uppförandet av nya ekonomihus borde
erfordras, lika obehövligt syntes det planerade anläggandet av nya utfartsvägar
med broar.
Huruvida ett inköp av Säfja äng såsom ersättning för till flygfältet överlämnad
ängsmark vore erforderligt, borde icke utredas i detta sammanhang.
Här kunde emellertid framhållas, att sådan anordning läte sig träffa, att såväl
grässkörd som bete å flygfältet kunde överlåtas åt Ultuna lantbruksinstitut
genom eventuell överenskommelse med flygstyrelsen.
Ur strategisk synpunkt vore Uppsala såsom förläggningsplats för l:a flygkåren
ganska välbeläget och därvid att föredraga framför Västerås. Uppsala
vore ur mobiliseringssynpunkt bättre än Västerås. Övningsbetingelserna vore
i Uppsala goda och bättre än i Västerås.
Såsom en sammanfattning av en jämförelse mellan Västerås och Uppsala
såsom förläggningsplats för ifrågavarande kår ville chefen för flygvapnet framhålla,
att även om Uppsala, liksom väl andra orter, icke i alla avseenden voro
eu idealisk förläggningsplats för eu flygkår, så både dock en bättre sådan icke
statt att finna. Platsen vore i de avseenden, vari den ej vore mönstergill eller
fullgod, dock väl godtagbar, och l:a flygkårens förläggande dit bestämt att
föredraga framför tanken att förlägga även denna kår till Västerås.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
I skrivelse den 30 september 1926 har flygstyrelsen lämnat vissa infordrade
uppgifter och kostnadsberäkningar in. m. angående l:a och 2:a flygkårernas ^»^.‘föyläggförläggning.
Styrelsen har i sådant hänseende anfört, bland annat, följande, ning av l:a
och 2:a
Flygfältet å Kungsängen vid Uppsala mellan Fyrisån och norra stambanan flygkårerna.
skulle hava en längd av 1,800 meter och en bredd av 900 å 1,200 meter; motsvarande
siffror för flygfältet vid Hässlö invid Yästerås mellan vägen till
Hässlö och djupdiket i östra delen av fältet utgjorde respektive 1,200 meter och
800 meter. Därest sistnämnda flygfält utsträcktes över djupdiket, vilken åtgärd
flygstyrelsen ansåge ofrånkomlig, då det gällde anordnandet av flygfält för l:a
flygkåren, skulle bredden ökas till 1,000 meter. Väg mellan flygverkstaden
vid Yästerås och Hässlö flygfält kunde anordnas enligt två alternativ, antingen
från flygverkstaden förbi Hamre gård och fram till flygfältet, längs vilken
sträcka 3.5 meter bred väg ledde på en väglängd av 3,000 meter och vilket vägstycke
behövde breddas till 6 meters bredd, under det att ny väg, 6 meter bred,
behövde anläggas på en sträcka av 300 meter, eller ny väg anläggas från flygverkstaden
och i huvudsakligen rakt östlig riktning framdragas förbi Lillhamre
och Åsenborg, i vilket senare fall ny väg erfordrades på en sträcka av 2,500
meter. o .
Kostnaderna för väganläggningen beräknades uppgå till:’
Enligt alternativ I:
vägbreddning, 3,000 längdmeter å kr. 6:— .... kr. 18,000: —
ny väg, 300 längdmeter å kr. 20: —............ » 6,000: — 24,000: —
Enligt alternativ 11:
ny väg, 2,500 längdmeter å kr. 20:— ........ kr. 50,000:— 50,000: —
Yäglängden mellan kasernerna och flygverkstaden utgjorde 1 kilometer.
För 2:a flygkåren erfordrades inga hangarer vid Hässlö flygfält.
Därest l:a flygkåren förlädes till Yästerås, borde dess landhangarer lämpligen
uppföras å Hässlö flygfält, under det att kårens sjöhangarer borde förläggas
i anslutning till 2:a flygkårens sjöhangarer och omedelbart norr om
dessa. o
Kostnaderna för erforderligt hangarutrymme m. m. beräknades uppgå till:
vid Hässlö flygfält, 2,200 mI 2 hangarutrymmen .......... kr. 200,000: —
vid Yästerås: 1,200 m2 hangarutrymme .................. » 110,000: —
planerings- och sprängningsarbeten å plats för hangarer.... » 30,000: —
komplettering av utfyllning och planering mellan hangaren
och 2:a flygkårens slip .............................. :> 6.000: —
Summa kr. 346,000: —
Rörande möjligheterna att anordna flygfält å det föreslagna området vid
Uppsala har enligt uppdrag av flygstyrelsen utredning verkställts av stadsingenjören
i Uppsala K. E. Romson och i fråga om flygfält invid Västerås av
stadsingenjören i Västerås G. Smitt.
I skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 21 november 1926 har Chefen för
chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition underkastat den av chefen för ''{Immanioflygvapnet
verkställda utredningen av frågan om l:a flygkårens förläggning expedition.
en granskning ur olika synpunkter och därvid kommit till det resultatet, att
flera vägande skäl talade mot nämnda flygkårs förläggande till Uppsala. I
14
Chefen för
generalstaben
-
Kungl. Majds proposition nr 222.
skrivelsen har framhållits, bland annat, att en stor del av anläggningarna vid
Västerås vore erforderliga för 2:a flygkåren och centrala flygverkstäderna därstädes,
oberoende av om 1 :a flygkåren även dit förlädes eller ej, att vidare
Praktisk erfarenhet först borde vinnas angående de vid Västerås under utförande
varande eller till utförande beslutade anläggningarnas lämplighet för
bomb- och fjärrspaningsplan samt för l:a flygkårens förläggning dit, innan
kostnader och arbete offrades på anläggningar vid Uppsala, om vilkas lämplighet
stor tvekan vore rådande, samt att 1 :a flygkåren utan olägenhet under de
närmaste åren kunde provisoriskt förläggas till Västerås. Chefen för sjöförsvarets
kommandoexpedition har därför föreslagit, att med anläggningarna vid
Uppsala för l:a flygkaren tills vidare finge anstå, intill dess erfarenhet vunnits
beträffande lämpligheten av att till Västerås jämväl förlägga denna kår, att
anläggningarna för 2:a flygkaren och centrala flygverkstäderna vid Västerås
bringades till fullbordande så snart lämpligen ske kunde, samt att därvid flygfältet
vid Hässlö först iordningställdes intill djupdiket för praktiskt utrönande,
huruvida icke fältet vore tillräckligt utan breddning över detta dike, vilken
breddning sedermera skulle komma till utförande endast för det fall, att den
visade sig nödvändig för start- och landning med bomb-, torped- och fjärrspaningsplan.
Sedan chefen för generalstaben och chefen för marinstaben anbefallts att
gemensamt avgiva utlåtande över förut omförmälda, av chefen för flygvapnet
verkställda utredning rörande förläggning av l:a flygkåren, ävensom över chefens
för sjöförsvarets kommandoexpedition förslag i ärendet, hava cheferna för
generalstaben och marinstaben med skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 december
1926 överlämnat särskilda utlåtanden i ärendet.
Ur chefens för generalstaben utlåtande må bär anföras följande.
Å 1m flygkårens fredsförläggningsort borde finnas en lämplig landflygplats.
Då sjöflygplan borde ingå i kåren, måste även sjöflygplats finnas vid
förläggningsorten.
Det viktigaste skälet mot eu förläggning även av l:a flygkåren till Västerås
vore, att härigenom hälften av vårt flygvapen skulle mobiliseras och få sina
depåer och verkstäder på en och samma plats, vilket med hänsyn till fientliga
bombarderingsföretag måste anses fullständigt uteslutet. Det stode också i skarp
motsats till riksdagens beslut om eu uppdelning av flygvapnets förband på
olika orter.
Landflygfältet i Västerås syntes kunna bliva av god beskaffenhet under
förutsättning, att flygstyrelsens förslag beträffande djupdiket följdes. Kär
flygstyrelsens teoretiska beräkningar visade, att flygfältet dessförinnan icke
vore tillräckligt, måste det anses oriktigt att följa chefens för sjöförsvarets kommandoexpedition
förslag, att flygfältet vid Hässlö först iordningställdes intill
djupdiket för praktiskt utrönande, huruvida icke fältet vore tillräckligt utan
breddning över detta dike, vilken breddning sedermera skulle komma till utförande
endast för det fall, att den visade sig nödvändig för start och landning
med bomb-, torped- och fjärrspaningsplan. Att anställa praktiska försök, vilka
lätt kunde leda till olyckshändelser, syntes olämpligt.
Chefen för generalstaben sammanfattade sin mening sålunda, att Uppsala
ur strategiska och tekniska synpunkter kunde anses såsom en lämplig förlägg
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
ningsort för l:a flygkåren. Detsamma gällde i tekniskt hänseende — under
ovan nämnd förutsättning beträffande flygfältets utsträckning — även i fråga
om Yästerås, om man frånsåge de olägenheter, som skulle uppstå därigenom,
att två flygkårer vissa årstider hade övningar på samma plats. I strategisk!
hänseende syntes Västerås mindre lämpat än Uppsala som utgångspunkt för
l:a flygkårens verksamhet i krig och med hänsyn till-bombarderingsrisken före
och vid mobilisering olämpligt såsom förläggningsort för mer än en ilygkår.
På grund av det anförda tillstyrkte chefen för generalstaben, att 1 :a flygkåren
måtte förläggas till Uppsala.
I generalstabschefens yttrande har åberopats en vid yttrandet fogad, av
överstelöjtnanten S. E. Alin utarbetad promemoria angående verkställd granskning
ur byggnadsteknisk och ekonomisk synpunkt av förevarande förläggningsförslag.
Av densamma inhämtas, bland annat, följande.
En undersökning av utrymmet inom Västmanlands regementes kasernetablissemang
i Västerås med hänsyn till två flygkårers behov och under förutsättning
av delad förläggning visade i stort sett, att inkvartering av underofficerare
och manskap kunde ordnas tillfredsställande, att lokaler för expeditioner
funnes i erforderlig utsträckning, att önskvärt antal skollokaler borde kunna
inredas, att intendentur- men icke tyg(flyg-)förrådslokaler i behövlig omfattning
stode till förfogande, alt intendentur- men icke tygverkstäder kunde inrymmas
i befintliga lokaler, samt att övriga inrättningar, kök, matsal, badoch
tvättinrättning, gymnastikhus, mässar m. in. måste upplåtas för gemensamt
bruk.
Därvid hade förutsatts, att en bataljonskasern upplätes till vardera kåren
för manskapsförläggning samt att den tredje apterades till skollokaler och vissa
verkstäder.
Vad anginge behovet av reparationsverkstäder, borde bemärkas, att centrala
flygverkstaden i Västerås avsetts kunna belastas med — förutom nybyggnader
samt större reparationer för l:a, 2:a och 4:e kårerna — även smärre reparationer
för 2:a kåren, detta senare på grund av sjöflygstationens läge omedelbart
intill verkstaden samt avlastningen av en del arbete till reparationsverkstaden
vid Hägernäs. Huruvida den dessutom kunde ombesörja det dagliga arbetet
med småreparationer för ytterligare en kår, kunde betvivlas. Det kunde ur
denna synpunkt samt med tanke på avståndet — 3.5 kilometer — mellan landflygfältet
och centrala verkstaden starkt ifrågasättas, om icke en monteringshall
med tillhörande reparationsverkstäder måste uppföras på nämnda flygfält.
Kostnaden för en dylik, inklusive uppvärmningsanordningar och vattenledning
m. m., utgjorde 150,000 kronor.
Chefen för marinstaben har uti sitt ovan om förmälda utlåtande anfört, bland
annat, följande.
Västerås vore såsom mobiliseringscentrum för eu del av flygvapnet betydligt
lämpligare än Uppsala såväl med hänsyn till möjligheten att skydda flygvapnets
därvarande anläggningar och förråd mot anfall, vilka framfördes över
vår sjögräns, som ur synpunkten av lätta kommunikationer mellan fredsförläggningsplatser
och de över havet opererande flygförbanden. Såsom fredsförläggningsplats
erbjöde varken Uppsala eller Västerås tillfredsställande förhållanden
med avseende på möjligheter till samövning med marinen, men Västerås erbjöde
i detta avseende vissa fördelar framför Uppsala.
Av de föreliggande handlingarna och vad i övrigt förekommit i det här avhandlade
ärendet syntes det marinstabschefen med tydlighet framgå, att till
-
Chefen för
marinstaben.
Lantbruks
styrelsen.
Chefen för
flygvapnet.
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
r äcklig utredning icke ännu åvägabragts för avgörande av frågan om l:a flygkårens
förläggning. Och det än viktigare och för förläggningsfrågan avgörande
spörsmålet om kårens uppgifter i krigstid och dess därav beroende organisation
hade än mindre varit föremål för en uttömmande allsidig utredning.
Frågan om sammanslagningen av arméns och marinens flygväsende hade
blivit aktuell först hösten 1923, och den knappa tid, som stått de militära myndigheterna
till buds för deras yttranden i fråga om det sammanslagna flygvapnets
blivande organisation, hade varken då eller vid förarbetena till propositionen
nr 50 till 1925 ars riksdag medgivit en ingående behandling av alla de
invecklade spörsmål, vilka nödvändigtvis måste uppkomma vid en så genom
gripande
förändring som de bada förut befintliga flygväsendenas sammanslagning.
Marinstabschefen föresloge därför, att en allsidig utredning av frågan om
l:a flygkårens organisation och förläggning snarast komme till stånd samt att
därvid även måtte undersökas, vilken inverkan denna frågas såsom lämplig
>e o,Iln?i fösning vore ägnad att utöva på de övriga flygkårernas organisation.
.Skulle frågan om l:a flygkårens förläggning avgöras utan att föregås av
eu dylik utredning, hemställde marinstabschefen, att de av honom anförda synpunkterna
därvid måtte vinna beaktande.
Lantbruksstyrelsen har i ärendet den 22 januari 1927 avgivit infordrat utlåtande
i vad avsåge för l:a flygkårens förläggning till Uppsala erforderligt
område, hörande till Ultuna lantbruksinstitut. Däri har styrelsen erinrat, att
densamma tidigare avgivit yttrande i föreliggande ärende, och hade styrelsen
därför i detta sammanhang inskränkt sig till att tekniskt granska det förslag
till torrläggning av ifrågavarande område medelst invallning och pumpning,
som i febiuari 192G upprättats av stadsingenjören K. E. Romson. Granskningen
hade givit vid handen, att det föreliggande torrläggningsförslaget
vore från teknisk synpunkt olämpligt och i varje fall, även efter vidtagandet av
behövliga ändringar, icke genomförbart för rimlig kostnad.
Chefen för flygvapnet, som lämnats tillfälle att inkomma med yttrande med
anledning av chefernas för generalstaben och marinstaben samt lantbruksstyrelsens
utlåtanden i ärendet, har därvid anfört i huvudsak följande.
En grundlig och allsidig utredning i fråga om l:a flygkårens förläggning
syntes vara åvägabragt och inga sakskäl förefinnas för en fortsatt utredning
eller för ett vidare uppskov med frågans avgörande.
l:a flygkåren, som skulle utgöra ett hela vårt försvars första beredskap i
högsta krigslednmgens hand, borde snarast uppsättas och förläggas å sin definitiva
förläggningsort.
Alla skäl talade emot l:a flygkårens förläggning till Västerås på försök,
såsom chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition föreslagit. I så fall måste
ju förläggningsfrågan i hela dess vidd under försökstiden hållas öppen och
sålunda definitiva avgöranden ej nu kunna träffas vare sig rörande Uppsala
eller Västerås.
Sedan domänstyrelsen anmodats avgiva utlåtande i vad avsåge ifrågasatt
upplåtelse av mark för flygfält från Hässlö kronoegendom, har styrelsen i
ärendet hört såväl domänintendenten i Västmanlands län som länsstyrelsen i
samma län.
opaginerad Kontrollera mot PDF
IT
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
Domänintendenten i Västmanlands län har i avgivet yttrande anfört, bland Domänintcnannat,
följande. denien i
Västmanlands
Tvronodomänen Hässlö befunne sig nu. efter ett snart tjuguårigt, stadigt fort- öm.
skridande förbättringsarbete, vartill endast från kronans sida för byggnadsbeståndets
iståndsättande under denna tid anslagits omkring 87,700 kronor, i
ett utmärkt tillstånd och det vore ingalunda för mycket uttalat, att man finge
se sig noga före, för att inom Mälardalen linna en egendom om motsvarande
utsträckning med de högeligen sällsynta och lyckligt samverkande såväl naturliga
som genom mänskligt åtgörande åstadkomna förutsättningar, varmed
Hässlö blivit såsom lantgård utrustad, såväl i fråga om bördighet som ekonomisk
belägenhet, torrläggning, solbelysning, åbyggnad och åkerns och förbindelseledernas
hävd.
För förvärvande av denna kronoegendom ansåge domänintendenten ett lägre
pris än 1,500 kronor för hektar icke kunna ifrågakomma, vartill borde läggas
ren gottgörelse, vilken genom det sökta områdets decentraliserande inverkan
å den resterande delen av egendomen bleve föranledd, vidare för åbyggnadens
delvisa ombyggnad för det förändrade behovet, för förlorade arrendeintäkter,
förändringar av torrläggning och vägar med mera.
Domänintendenten hemställde, att förslaget om anläggande av flygfält å
kronodomänen Hässlö måtte till ingen som helst åtgärd föranleda.
Länsstyrelsen i Västmanlands län har anfört, att länsstyrelsen i likhet med Länsstyrelsen
domänintendenten i länet funnit, att en avstyckning från ifrågavarande krono- '' fästman - egendom av dess bästa och centralast belägna jord skulle innebära ett för egen- lands ,äu''
domen som sådan ödesdigert ingrepp, som i hög grad skulle förringa dess värde.
Byggnaderna a egendomen, som till synes befunne sig i ett utmärkt skick, vore
tilltagna för dess nuvarande storlek och måste efter en amputation, sådan som
den tänkta, anpassas därefter, varvid desamma givetvis komme att bliva i hög
grad oekonomiska. Den nuvarande arrendatorn, vars arrendetid utginge den
14 mars 1930, skulle uppenbarligen genom ingreppet komma att lida stora förluster,
vilka ju måste go tf göras honom. Med stöd av det anförda finge länsstyrelsen
uttala, att, därest jämväl l:a flygkaren ansåges höra förläggas till
Västerås, det vore synnerligen önskvärt, om för densamma kunde utfinnas ett
lämpligt område, ^som vore mindre dyrbart än det nu föreslagna. Då givetvis
domänstyrelsen såsom affärsdrivande verk borde få sina uppoffringar ersatta,
syntes det ej vara alltför avgörande, om för ändamålet anlitades kronans mark
eller enskilds. Under sådana förhållanden borde det ej vara omöjligt att i närheten
av Västerås finna ett område, som vore för ändamålet tjänligt och vars
anlitande icke åstadkomma sådan åverkan, som här skulle bliva fallet.
I utlåtande den 18 februari 1927 har domänstyrelsen för egen del anfört Domänföljande.
styrelsen.
Ifrågavarande kronoegendom vore med undantag av ett till staden Västerås
för vattenuppfordringsverk och vattenledning upplåtet område om 1.267 hektar
genom styrelsens kontrakt den 8 december 1922 utarrenderad för tiden 1923—
14/* 1^30 mot årlig arrendeavgift av 7,200 kronor och innehades för närvarande
av fru Emilia Lundgren. Upplåtelsen av förberörda område till staden omfattade
enligt därom upprättat avtal samma tid, som nämnts för huvudgården, och betingade
ett årligt arrende av 1,600 kronor.
Egendomen hade ett taxeringsvärde för närvarande av 172,300 kronor.
Arrendet av huvudgården omfattade 184.876 hektar åker. tomt och trädgård
samt 43.654 hektar äng, vartill komme 27.767 hektar skogsmark och 10.988 hektar
impediment.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 189 höft. (Nr 222.)
531 27 2
18
Fly g styr elsen.
Knngl. Maj:ts proposition m'' 222.
För den näst före 1923 löpande tjuguåriga arrendeperioden hade årliga
arrendet utgått med 4,000 kronor jämte ett byggnadsbidrag av 400 kronor.
Styrelsen hade intet att erinra i anledning av domänintendentens uppgift
rörande å kronans sida vid egendomen nedlagda kostnader.
Vad själva saken beträffade, finge styrelsen med hänsyn till de statens intressen,
styrelsen hade att företräda, på det bestämdaste avstyrka bifall till
den ifrågasatta upplåtelsen, varvid styrelsen ville kraftigt understryka de betänkligheter,
vilka av såväl domänintendenten som länsstyrelsen anförts mot
det nedsättande av ifrågavarande jordbruksegendoms i och för sig höga och
genom avsevärd påkostnad av särskilt jordägaren höjda värde, som ett frånbändande
av det avsedda markområdet skulle innebära.
Därest emellertid icke förty, av brist på annan för ändamålet tjänlig mindre
dyrbar egendom, skulle finnas oundgängligen nödvändigt att för det ifrågasatta
flygfältet taga i anspråk nu åsyftade område av egendomen Hässlö, framställde
sig givetvis den särskilt av domänintendenten berörda frågan om dispositionen
av den återstående delen av egendomen. Då på sätt jämväl av ortsmyndigheterna
påvisats, densamma bleve mindervärdig så till jord som till
åbyggnad och komme att kräva kostsamma förändringar för att fortfarande
kunna brukas såsom jordbruk och då egendomens disponerande på annat sätt
såsom genom uppdelning i mindre brukningsenheter på grund av den befintliga
åbyggnadens omfattning vore uteslutet, nödgades styrelsen påyrka, att jämväl
senast åsyftade del av egendomen måtte få ingå i upplåtelsen och således egendomen
i dess helhet avföras från styrelsens förvaltning. För avstående av
denna numera för domänfonden synnerligen värdefull vordna egendom syntes
dock fonden böra beredas ersättning, som styrelsen, särskilt med hänsyn tagen
till de för förbättringens åstadkommande nedlagda dryga kostnaderna, ville
uppskatta till ett belopp, motsvarande egendomens ovanuppgivna taxeringsvärde.
Vid eventuellt avvisande av det av styrelsen sålunda gjorda yrkandet om
hela egendomens överflyttande till annan förvaltning ansåge sig styrelsen ej
kunna underlåta att jämväl för den del av egendomen, som kunde komma att.
tagas i anspråk för det avsedda ändamålet, framställa krav på ersättning åt
domänfonden med belopp, varom styrelsen förbehölle sig att framdeles efter
närmare utredning med beaktande av de av domänintendenten i sådant hänseende
angivna synpunkterna få framlägga förslag.
Slutligen har flygstyrelsen den 24 februari 1927 inkommit med förnyat
yttrande i ärendet och därvid avgivit förslag till i någon mån ändrad plats för
landflygfält vid Västerås, för den händelse l:a flygkåren skulle komma att
förläggas till denna stad.
Flygstyrelsen anför i sådant hänseende följande.
Det nya förslaget skiljde sig i så måtto från det tidigare av styrelsen insända
förslaget, att flygfältet, med bibehållen areal och med ungefär samma
läge i öster och väster som enligt det första förslaget, flyttats omkring 200
meter söderut. Denna ändring hade vidtagits med hänsyn till arrendatorn av
kronoegendomen Hässlö, för att det område, som av nämnda egendom kunde
behöva tagas i anspråk för det ifrågasatta flygfältet, skulle bliva så beläget,
att det med tillgodoseende i övrigt av militära intressen skulle förorsaka
nämnde arrendator minsta möjliga olägenhet vid brukningen av egendomen i
övrigt.
Flygstyrelsens nya förslag innebure, att ifrågavarande flygfält förlädes på
sätt å en styrelsens yttrande bifogad karta angåves inom röda begränsningslinjer
och bokstäverna A-B-C-D-A. Det område, som här upptoges, innehölle
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
i areal omkring 100 hektar, därav omkring 1.87 hektar av fastigheten ett mantal
Klinta nr 1 i Irsta socken, omkring 21.50 hektar av fideikommissegendomen tre
mantal Hagbyholm i samma socken samt omkring 76.63 hektar av kronoegendomen
fyra mantal Hässlö nr 1, 2, 3 och 4 i Badelunda socken. Därjämte avsåges,
att, då för anordnande av flygfält å det föreslagna området den därstädes
befintliga avloppsgraven måste igenläggas, annan mark härför toges i
anspråk å Hagbyholms öster om området belägna ägor.
Beträffande därpå kostnaderna för det ifrågasatta flygfältets förläggning
till nu angiven plats finge flygstyrelsen anmäla, att anbud på anmodan avgivits
dels av ägaren av fastigheten ett mantal Klinta nr 1, J. G. Envall, vilken
erbjudit sig att till kronan försälja det för ändamålet av hans fastighet erforderliga
området efter ett pris av 2,000 kronor per hektar eller för ungefär
3,750 kronor, dels ock av arrendatorn av Hässlö kronoegendom. Emilia Lundgren,
vilken förklarat sig villig att för en summa av tillhopa 100,000^ kronor
avstå sin arrenderätt till det område, som enligt vad ovan nämnts, avsåges att
av berörda egendom tagas i anspråk för flygfältet.
Av dessa anbud ansåge flygstyrelsen Envalls anbud skäligt och tillstyrkte,
i händelse flygfält enligt nu föreliggande förslag skulle anordnas vid Västerås,
detsammas antagande.
Vidkommande åter Emilia Lundgrens anbud måste detta anses alltför högt
tilltaget. I det kontrakt, enligt vilket hon på arrende innehade Hässlö kronoegendom
och som upprättats av domänstyrelsen, som hade förvaltningen av
egendomen, bestämdes visserligen, att arrendatorn vid arrendetidens utgång
den 14 mars 1930 under viss förutsättning ägde optionsrätt till erhållande av
förnyat arrende av egendomen, men gällde denna bestämmelse icke. i den mån
egendomen eller del därav vid arrendetidens utgång icke komme att utarrenderas,
och vore arrendatorn för eventuell förlust av sådan anledning av optionsrätten
ej berättigad till ersättning. Vid sådant förhållande vore. om ifrågavarande
område av Hässlö kronoegendom nu skulle undantagas från arrendet
och upplåtas till flygfält, Emilia Lundgren enligt flygstyrelsens åsikt ej berättigad
till ersättning för avstående av arrenderätten till området för längre
tid framåt än till arrendetidens utgång, den 14 mars 1930, och den henne sålunda
tillkommande ersättningen kunde ej heller såsom styrelsen hölle före.
beräknas för annat än — utöver för uppkommande kostnader för flyttning av
den byggnad, en lada, som av arrendatorn uppförts å området, samt eventuellt
sedan hennes tillträde av egendomen förbättrad hävd å området — för den
minskning i inkomst, som åsamkades henne därigenom, att hon ej finge bruka
och njuta inkomst av området under återstående arrendetiden. Vilket belopp,
som härutinnan skäligen borde tillerkännas Emilia Lundgren, kunde styrelsen
nu ej avgöra, men det syntes styrelsen under alla förhållanden uppenbart, att.
särskilt med hänsyn därtill att den för egendomen i sin helhet utgående årliga
arrendeavgiften endast utgjorde 7,200 kronor, det av Lundgren för områdets
avträdande fordrade beloppet, 100,000 kronor, vore orimligt högt, även om
man loge i betraktande, att hon, såsom hon syntes vilja göra gällande, låtit vid
egendomen uppföra byggnader och utföra andra anläggningar, som med egendomens
efter upplåtelsen till flygfältet minskade areal till stor del ej skulle
kunna komma till användning. För områdets disponerande för ändamålet före
arrendetidens utgång torde följaktligen enligt styrelsens förmenande ej annat
vara att göra än att tillgripa expropriation av arrenderätten.
Beträffande de delar av fideikommissegendomen Hagbyholm, som avsåges
att tagas i anspråk för förenämnda flygfält, förelåge nu ej något anbud å försäljning
till kronan av dessa områden. Anledningen härtill vore den. att. då
egendomen vore av fideikommiss’ natur, för markförvärvet expropriatiousförfarande
ej kunde undvikas. Kostnaderna härför, däri även inberäknad ersätt
-
20
Departements
chefen.
Kung!. Maj:ts ''proposition nr 222.
T3ndomfns 1arren/ator för avstående av arrenderätt till områdena,
uppskattades av styrelsen förslagsvis till omkring 32,000 kronor.
?r tor'';’är1v ®v berörda områden av Hagbyholms egendom och av ett mantal
lilltå nr 1 skulle således ett belopp av 36,000 kronor vara tillräckligt.
Slutligen finge flygstyrelsen i fråga om Hässlö kronoegendom framhålla,
att da, därest styre sens förevarande förslag till flygfält vid Västerås godkändes
omkring eu tredjedel av nämnda egendom skulle komma att tagas i
anspråk för flygvapnet samt det vore sannolikt, att för kommande utvidgningar
av flygt altet ytterligare områden av egendomen kunde erfordras, det syntes
s yreisen lämpligt, att hela egendomen kunde redan nu i förvaltningsavseende
overlamnas från domänstyrelsen till flygstyrelsen, och hemställde styrelsen
pa grund harav, att åtgärder i detta syfte måtte vidtagas, därest 1 :a flygkåren
skulle torlaggas till Västerås.
Såsom förut nämnts, har Kungl. Maj:t genom beslut den 4 juni 1926 förordnat,
att den utredning av frågan om 1 :a flygkårens förläggning, som chefen
för flygvapnet hade att verkställa, skulle avse såväl vid Uppsala befintliga
lämpliga områden som ock eventuellt annan ort. Den med anledning härav
verkställda utredningen, vilken omfattat undersökningar av ett flertal olika
platsers lämplighet för ändamålet ur skilda synpunkter, har givit till resultat,
dels att någon annan plats invid Uppsala än den härför av chefen för flygyapnet
föreslagna, i kronans ägo befintliga egendomen Kungsängen icke kan
ifrågakomma såsom landflygfält, dels ock att av övriga ifrågasatta förläggningsorter
för kåren alla utom Västerås borteliminerats. Chefen för flygvapnet
har på den grund verkställt eu jämförande granskning av Västerås och Uppsala
såsom förläggningsort, vilken utfallit till Uppsalas förmån.
Chefen för generalstaben och chefen för flygvapnet hava tillstyrkt, att l:a
flygkaren förlägges till Uppsala, under det att chefen för marinstaben föreslagit,
att en allsidig utredning av tragan om denna kårs organisation och förläggning
måtte komma till stånd.
Vad till en början angår marinstabschefens förslag att igångsätta eu ny allsidig
utredning rörande organisation och förläggning av donna flygkår, synes
mig en sådan utredning icke vara erforderlig, då, såsom ock chefen för flygvapnet
framhållit, icke några sakskäl torde förefinnas för eu fortsatt utredning
eller ett vidare uppskov med frågans avgörande.
Då det sålunda gäller att taga ställning till frågan, vilkendera av de båda
oi tema, Uppsala eller Västeras, som bär bliva 1 :a Uygkårens förläggningsort,
torde böra bemärkas, att chefen för flygvapnet, vilken förordat Uppsala som
förläggningsort, dock förklarat sig anse, att denna plats icke i alla avseenden
vore en idealisk förläggningsplats för en flygkår, ävensom att chefen för marinstaben
framhållit, att varken Uppsala eller Västerås såsom förläggningsplats
eibjöde tillfredsställande förhallanden med avseende å möjligheter till samövning
med marinen, men att Västerås i detta avseende hade vissa fördelar
framför Uppsala.
Såsom förut nämnts, har av chefen lör flygvapnet såsom plats för landflygstation
vid Uppsala föreslagits ett söder om staden och omedelbart öster om
Fyrisån beläget område, därav huvuddelen utgöres av den utav Ultima lantbruksinstitut
disponerade kronoegendomen Kungsängen, samt såsom plats för
Kungl. Maj:ts proposition nr 222. 21
sjöflygstation därstädes ett vid Ekoln beläget område av egendomen Kungshamn.
Av styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har hävdats, att ett genomförande
av förslaget att avstå Kungsängens mark till flygfält skulle bliva till stor
skada för Ultuna samt komma att äventyra därvarande läroanstalters möjligheter
att fylla sina för svenskt jordbruk viktiga uppgifter, och lantbruksstyrelsen
har med instämmande häri jämväl framhållit, att det måste vara synnerligen
starka skäl, som skulle göra det försvarligt att för ifrågavarande ändamål
undanrycka jordbruksproduktionen ett stycke av vår bästa åkerjord.
Då jag anser, att de av sistnämnda myndigheter framförda betänkligheterna
mot att upplåta det föreslagna markområdet vid Uppsala till flygfält äro värda
allt beaktande, och då, enligt vad chefens för flygvapnet utredning givit
vid handen, någon annan för detta ändamål lämplig plats i närheten av
Uppsala icke finnes, har jag ansett mig böra närmare undersöka, huruvida icke
Västerås skulle lämpa sig såsom förläggningsort jämväl för l:a flygkåren.
Emot Västerås såsom förläggningsort för denna kår hava såväl chefen för
flygvapnet som ock chefen för generalstaben anfört såsom huvudsakligaste skal
olämpligheten ur strategisk synpunkt av att dit förlägga så stor del av vårt
flygvapen som två flygkårer jämte verkstäder. Vidare har chefen för flygvapnet
ansett, att förutsättningarna för övningar med sjöflygplan för mer än
en kår vid Västerås icke vore tillfredsställande, samt att det för l:a flygkåren
ifrågasatta landflygfältet därstädes vid Hässlö i sin nuvarande utsträckning
icke vore tillräckligt stort för de största flygplanens start och landning, enär
fältet i öster och nordost begränsades av ett vattenförande dike av betydliga
dimensioner.
Det först anförda skälet mot att förlägga två flygkårer till Västerås synes
mig i väsentlig mån förringas därav, att 2:a flygkåren redan i fredstid till stor
del förlägges jämväl till Hägernäs. Ej heller anser jag det vara styrkt, att
övningsmöjligheter för sjöflygplan ur två flygkårer skulle saknas vid Västerås.
Vad vidare beträffar otillräckligheten i areal av det ifrågasatta landflygfältet
vid Västerås, har chefen för flygvapnet förklarat, att detsamma, därest det
skulle kunna användas av l:a flygkårens bombplan, måste utvidgas över förenämnda
dike och öster om detta befintlig mark tilläggas fältet. Givetvis bör
vid en förläggning till Västerås av l:a flygkåren en sådan utvidgning av landflygfältet
äga rum, och har jag fördenskull låtit flygstyrelsen verkställa utredning
rörande härav betingat markförvärv. Av densamma och förenämnda i
samband därmed överlämnade karta framgår, att arealen för ett tillfredsställande
landflygfält därstädes skulle utgöra 100 hektar. Större delen av härför
erforderlig mark, eller 76.63 hektar, tillhör kronoegendomen fyra mantal Hässlö
nr 1, 2, 3 och 4 i Badelunda socken; den återstående, öster om merberörda dike
belägna delen av fältet utgör i areal 23.37 hektar, därav 21.so hektar tillhöra
fideikommissegendomen tre mantal Hagbyholm i Irsta socken och 1.87 hektar
egendomen ett mantal Klinta nr 1 i sistnämnda socken.
Förvärvande av ifrågavarande i kronans ägo icke varande markområden till
landflygfält har flygstyrelsen beräknat medföra eu kostnad av 36,000 kronor.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 222.
Enligt vad som framgår av chefens för flygvapnet utredning, rörande förläggning
av l:a flygkåren, böra, därest kåren förlägges till Västerås, dess sjöhangarer
uppföras intill 2:a flygkårens invid flygverkstäderna och å kronan
tillhörig mark.
Beträffande förläggningsmöjligheter för tvenne flygkårer i Västerås har
chefen för flygvapnet meddelat, att kasernutrymmet i Västmanlands regementes
etablissemang medgiver förläggning därstädes av de båda flygkårerna.
Genom en sådan förläggning kan kasernen i Västerås till fullo utnyttjas, och
artillerietablissemanget i Uppsala blir helt disponibelt för annat ändamål. De
båda flygkårernas förläggning i samma kasernetablissemang kommer givetvis
att medföra, att de årliga kostnaderna bliva icke oväsentligt lägre, än om
kårerna förläggas på skilda håll.
Den sålunda verkställda undersökningen rörande Västerås såsom förläggningsort
för l:a flygkåren synes mig utvisa, att en ur olika synpunkter tillfredsställande
förläggning för denna kår kan anordnas därstädes. Visserligen
skulle härvid ett område av egendomen Hässlö behöva tagas i anspråk för
anordnande av flygfält, men någon annan möjlighet torde enligt vad jag inhämtat
icke stå till buds, och betänkligheterna mot en sådan åtgärd synas mig
icke så starka som de, vilka anförts gentemot ett disponerande för ändamålet
av Kungsängen invid Uppsala.
De kostnader, som skulle uppstå vid en förläggning av l:a flygkåren till
Västerås, hava av flygstyrelsen angivits sålunda:
1. Landflygfält:
fältets iordningställande ............
markinköp ........................
planering m. m. å andra sidan djupdiket
flyttning av djupdiket ............
vägförbindelser enligt förenämnda alternativ
I ......................
2. Sjöfly g station:
stationens iordningställande invid 2:a
flygkåren ......................
vägförbindelser ....................
transportanordningar ..............
3. Byggnader m. m.:
hangarer å landflygfält ............
» vid sjöflygstatiou ........
vaktstuga ........................
bensinanläggning ..................
monteringshall med reparationsverkstäder
(nybyggnader) ............
diverse inredningsarbeten ..........
kronor 41,700: —
» 36,000: —
» 15,800: —
» 174,300: —
» 24,000:— kronor 201,800:
kronor 60,000:—
» 5,000: —
» 16,000: — » 81,000:
kronor 200,000:—
» 140,000: —■*)
» 13,000: —
» 20,000: —
» 150,000: —
_____»_______45.000: — » 568,000:
Summa kronor 940,800:
l) Därav för scliaktning 30,000 kronor.
kungl. Maj:ts proposition nr 222.
23
Jag är icke i tillfälle att nu i detalj taga ståndpunkt till den av flygstyrelsen
sålunda uppgjorda kostnadsberäkningen, men jag håller för sannolikt,
att vissa av de i densamma ingående utgiftsposterna kunna väsentligt reduceras.
Innan de avsedda planerings-, byggnads- och inredningsarbetena in. m. igångsättas,
böra därför flygstyrelsens förslag underkastas en ingående granskning,
särskilt i syfte att kostnaderna må i möjligaste mån nedbringas.
I förestående kostnadsberäkning har icke upptagits någon ersättning till
arrendatorn av kronoegendomen Hässlö. Såsom framgår av flygstyrelsens yttrande
den 24 februari 1927, har arrendatorn framställt anspråk på gottgörelse
med icke mindre än 100,000 kronor. Då emellertid förvärvande av mark för
här ifrågavarande ändamål från fideikommissegendomen Hagbyholm torde böra
ske medelst expropriation, synes det lämpligast att jämväl i erforderlig utsträckning
expropriera nyttjanderätten till kronoegendomen Hässlö. Kostnaden härför
kan visserligen icke nu med någon större grad av tillförlitlighet beräknas,
men med hänsyn till vad flygstyrelsen i ämnet anfört, torde man hava anledning
antaga, att denna kostnad icke tillnärmelsevis kommer att uppgå till det
av arrendatorn fordrade beloppet.
Till jämförelse med den framlagda beräkningen av utgifterna för l:a flygkårens
förläggning till Västerås torde böra nämnas, att kostnaderna för kårens
förläggning till Uppsala av flygstyrelsen uppskattats till 683,200 kronor. Till
detta belopp bör dock läggas den av styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut angivna
kostnaden, 224,000 kronor, för anordnande av ny gård på Hovstallängarna
jämte av lantbruksstyrelsen beräknad förhöjning med 50 % å den i sistnämnda
summa ingående kostnaden för ekonomihus eller 53,500 kronor. Sammanlagda
kostnaden för Uppsala-alternativet skulle sålunda uppgå till (683,200 +
224,000 + 53,500 —) 960,700 kronor. I betraktande av vad lantbruksstyrelsen
anfört rörande förslaget till torrläggning av det till flygfält ifrågasatta området
invid Uppsala, är det emellertid sannolikt, att en tillfredsställande dränering
av detta område skulle kräva avsevärt större kostnader än som av flygstyrelsen
för sådant ändamål beräknats, varigenom nyssnämnda kostnadssumma,
960,700 kronor, skulle komma att i motsvarande mån ökas.
Vad angår det av domänstyrelsen i dess utlåtande den 18 februari 1927
framställda yrkande, att kronoegendomen Hässlö, under förutsättning att den
komme att delvis upplåtas till flygfält, måtte i sin helhet avföras från styrelsens
förvaltning, har jag, efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet,
icke funnit något att däremot erinra. Denna kronoegendom torde sålunda från
och med den 14 mars 1928 böra överflyttas från domänstyrelsens till flygstyrelsens
förvaltning, och torde i samband därmed statens domäners fond böra
nedskrivas med ett mot egendomens taxeringsvärde svarande belopp.
Beträffande slutligen de medel, som stå till förfogande för l:a flygkårens
förläggning, vill jag erinra därom, att sedan 1925 års riksdag genom skrivelse
den 2 juni 1925 medgivit, att för utförande av för flygvapnets nyorganisation
erforderliga nybyggnader m. m. finge under budgetåret 1925—1926 utav de
för armébyggnadsändamål reserverade medel användas ett belopp av 4,000,000
kronor, bär Kungl. Maj:t genom brev den 13 november 1925 av dessa medel för
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 222,
byggnads- m. fl. arbeten för l:a flygkåren anvisat 335,000 kronor. Såsom
förut nämnts, har Kungl. Maj:t sedermera genom brev den 4 juni 1926 föreskrivit,
att sistnämnda belopp tillsvidare, i avvaktan på slutligt avgörande av
frågan om l:a flygkårens förläggning, icke finge tagas i anspråk. Av detta
belopp böra givetvis de med kårens förläggning till Västerås förenade kostnaderna
i första hand bestridas. Då kårens uppsättande icke avses att påbörjas
förrän under senare hälften av år 1928, torde det kunna anstå till nästkommande
år med framställning till riksdagen om anvisande för ändamålet av ytterligare
erforderliga medel.
Det synes mig icke lämpligt att i vidare mån än här skett till statsrådsprotokollet
redogöra för detta ärende; riksdagens vederbörande utskott torde
därom erhålla ytterligare upplysningar genom de handlingar, som tillhandahållas
utskottet.
Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels besluta, att l:a flygkåren skall förläggas till Västerås,
dels ock medgiva, att kronoegendomen fyra mantal Hässlö nr 1, 2, 3 och 4
i Badelunda socken av Västmanlands län må från och med den 14 mars 1928
överflyttas från domänstyrelsens till flygstyrelsens förvaltning och statens
domäners fond därvid nedskrivas med ett mot egendomens taxeringsvärde
svarande belopp.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Georg Z. Topelins.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1927:298 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förläggning av l:a flygkåren till Västerås in. in. s. 9 i texten
- Rskr. 1927:331 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förläggning av l:a flygkåren till Västerås i vad rör dispositionen av\ kronoegendomen a1 i texten
- JoU 1927:87 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 87 s. 1 i texten
- SU 1927:146 Statsutskottets utlåtande Nr 146 s. 1 i texten