Sök i Ratio Lex

Angående förläggningsplats för nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m

1927-01-26 · 107 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 107 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:223, Angående förläggningsplats för nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

1

Nr 223.

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående förläggningsplats

för nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m.; given Stockholms

slott den 11 mars 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 11 mars 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thykén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Ltberg.

Departementschefen, statsrådet Almkvist anför härefter:

Genom proposition den 19 mars 1926, nr 216, angående ändringsarbeten

å serafimerlasarettet m. m. föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att till ändringsarbeten

å nuvarande serafimerlasarettet i huvudsaklig överensstämmelse med

ett utav de s. k. 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga den 24 september 1925

avgivet förslag för budgetåret 1926—1927 anvisa ett extra reservationsanslag

av 307,600 kronor, under förutsättning att ett lika stort belopp för samma

ändamål beviljades av Stockholms stad och Stockholms läns landsting.

Vid anmälan av förenämnda fråga redogjorde min företrädare i statsrådsämbetet

närmare för den sedan lång tid på dagordningen stående frågan

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 190 höft. (Nr 223.) 1

Förlägen ingsplats

för nytt

kliniskt sjukhus

i Stockholm

in. m.

Proposition

nr 216 till

1926 års riksdag.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

1926 Ars riksdags

skrivelse

nr 345.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 223.

om ett nytt kliniskt undervisningssjukhus i Stockholm samt för det förslag,

som 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga i detta hänseende framlagt. Departementschefen

anslöt sig i stort sett till de sakkunnigas förslag och angav

i sitt berörda yttrande, till vilket jag här allenast tillåter mig hänvisa, dels

vissa närmare angivna grunder för ett samarbete mellan staten och Stockholms

stad angående uppförande och underhåll av ett dylikt sjukhus, dels ock sin

uppfattning om den tomt, som lämpligen borde för ändamålet reserveras.

Ovanberörda anslag var beräknat att utgå till sådana förbättringsarbeten å

nuvarande serafimerlasarettet, att lasarettet kunde bliva i stånd att fylla sin

uppgift under den tid, som kunde väntas förflyta, tills det nya sjukhuset

bleve färdigt att tagas i bruk. I det jag i övrigt hänvisar till innehållet

av berörda proposition vill jag nu endast erinra om följande.

Av en lämnad kort översikt över de tomter, vilka kunde bliva föremål

för ett mera allvarligt övervägande, syntes det enligt dåvarande departementschefens

mening vara tre områden, som han ansåge vara förtjänta att

framför andra komma i fråga; dessa voro tomter å Ärsta gärde, vid Enskede

och å Ladugårdsgärdet. Härom anförde departementschefen vidare:

Då det nu gäller att träffa ett val mellan dessa områden måste jag ställa

mig i hög grad tveksam. Oaktat de skäl, som föranledde Kungl. Maj:ts

beslut av den 21 april 1922 ^ fortfarande kvarstå, tala dock de ekonomiska

synpunkterna med sådan styrka emot den medicinska högskolans förläggande

till Ladugårdsgärdet, att man måhända nödgas avstå från tanken härpå.

Skulle riksdagen dela denna uppfattning synes_ man i första hand böra räkna

med endera av förut omförmälda tomter å Ärsta gärde och vid Enskede

såsom plats för karolinska institutets kliniska och teoretiska institutioner.

För att vinna en fast utgångspunkt för det fortsatta utredningsarbetet synes

det mig vara av vikt att redan nu riksdagen sättes i tillfälle att uttala sig

i fråga om disponerande av för ändamålet lämplig tomt.

I skrivelse den 5 juni 1926, nr 345, anmälde riksdagen sitt beslut med

anledning av Kungl. Majfls ovanberörda proposition och anförde därvid

bland annat:

Det förslag, som från sjukhusbyggnadssakkunnigas sida föreligger angående

nya lokaler för serafimerlasarettet, är av en synnerligen omfattande

räckvidd och innebär högst betydande anspråk på statens ekonomiska medverkan.

Såsom framgår av statsrådsprotokollet, har departementschefen

tänkt sig, att den stora frågan om ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler

för en medicinsk högskola skall hänskjutas till förnyad utredning. Riksdagen

finner en dylik skyndsam utredning synnerligen önsklig, och bör

givetvis därvid i främsta rummet beaktas synpunkten att söka nedbringa

kostnaderna till skäliga proportioner. I samband härmed torde, likaledes i

besparingssyfte, böra tagas i övervägande, huruvida icke i förhållande till

det föreliggande förslaget utrymmena i de olika klinikerna kunna i vissa

fall begränsas och ytterligare inskränkningar göras särskilt i avseende å

*) Genom nämnda beslut bemyndigades 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga att låta

utföra ritningar och kostnadsförslag till ett kliniskt sjukkus, avsett att förläggas omedelbart

söder om den s. k. Smedsbacken å Ladugårdsgärdet m. m.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!.. Maj:ts proposition Nr 223.

laboratorier och andra för de medicinskt-vetenskapliga undersökningarna avsedda

anordningar. Vid den av riksdagen sålunda såsom önsklig betecknade

nya utredningen torde jämväl frågan om garnisonssjukhusets sammanförande

med serafimerlasarettet böra bliva föremål för ytterligare övervägande,

särskilt vad den finansiella sidan av saken angår.

Departementschefen angiver såsom en förutsättning för den medicinska

undervisningen i Stockholm ett samarbete med Stockholms stad. Riksdagen

anser lika med departementschefen fullt riktigt, att vid genomförande av

den ifrågasatta organisationen ett samarbete kommer till stånd med Stockholms

stad, en anordning, som enligt riksdagens mening principiellt sett

måste lända till båtnad för båda parterna. I detta hänseende har departementschefen

angivit vissa allmänna grunder. Dessa av departementschefen

från hans ståndpunkt angivna grunder innehålla emellertid moment, där

enligt riksdagens mening betydligt förmånligare villkor för statsverket måste

anses vara oeftergivliga. Aven härutinnan synes en förnyad utredning erforderlig

i syfte att nå fram till en överenskommelse, där statens intressen

bliva väsentligt bättre tillgodosedda. Vid en sådan utredning torde böra

tagas i betraktande, huruvida icke de villkor, som gällt och gälla i fråga om

nybyggnader för och underhåll av Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i

Lund, i tillämpliga delar kunna tjäna till ledning.

Riksdagen har vid sådant förhållande intet att erinra mot det av Kungl.

Maj:t äskade anslaget till vissa ändringsarbeten å lasarettet.

Departementschefen har från förutsättningen av nybyggnader för en ny

medicinsk högskola angivit en del tomter i Stockholms närhet, vilka varit

föremål för övervägande såsom förläggningsplatser för den nya högskolan.

Riksdagen anser, att denna fråga bör underkastas eu förnyad noggrann

undersökning, och vill nu icke i annan mån uttala sig härutinnan, än att

riksdagen vill framhålla, att den i statsrådsprotokollet omnämnda tomten å

Ladugårdsgärdet icke bör, med hänsyn till det höga försäljningsvärde marken

här betingar, under några förhållanden vidare komma i betraktande.

Däremot vill det synas riksdagen, som om — förutom de av departementschefen

omförmälda tomterna — jämväl det område, där för närvarande

Fältrittklubbens bana är belägen, bör vid den förnyade undersökningen

komma under omprövning. Vidare vill riksdagen framhålla, hurusom i

utredningen beträffande varje ifrågasatt plats bör angivas det beräknade

tomtvärdet, då ju endast härigenom klar översikt kan vinnas över de verkliga

kostnaderna för sjukhusbygget.

Riksdagen slutade med att anmäla, att riksdagen, med bifall till Kungl.

Maj:ts förslag, till ändringsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet i huvud,

saklig överensstämmelse med sjukhusbyggnadssakkunnigas den 24 september

1925 avgivna förslag för budgetåret 1926—1927 anvisat ett extra reservationsanslag

av 307,600 kronor, under förutsättning att ett lika stort belopp

för samma ändamål beviljades av Stockholms stad och Stockholms läns

landsting.

Genom beslut den 20 augusti 1926 anbefallde Kungl. Maj:t överståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Stockholms län att från Stockholms stadsfullmäktige,

respektive Stockholms läns landsting inhämta och till Kungl. Maj:t

överlämna yttrande, huruvida stadsfullmäktige, respektive landstinget vore

Kungl. Maj:ts

beslut den 20

augusti 1926.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Tillsättandet

av 1926 års

sjukhuskommission.

Sjukhuskommissionens

utlåtande den

26 januari

1927.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

villiga att bidraga till omförmälda ändringsarbeten å nuvarande seraf! merlasarettet

med ett belopp, motsvarande två tredjedelar, respektive en tredjedel

av den utav riksdagen för ändamålet beviljade summan av 307,600 kronor

eller alltså i avrundat krontal 205,066 kronor, respektive 102,534 kronor.

Genom beslut den 24 augusti 1926 föreskrev vidare Kungl. Maj:t, att

frågan om ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och om nya lokaler för

karolinska institutet skulle hänskjutas till en kommission, som skulle hava

att — med beaktande av de utav riksdagen i dess ovanberörda skrivelse

den 5 juni 1926, nr 345, angivna synpunkterna — verkställa förnyad utredning

i ifrågavarande ämnen, samt förordnade till ordförande i denna

utredningskommission förutvarande statsrådet, landshövdingen C. A. G. Malmroth

och till övriga ledamöter av densamma ledamoten av riksdagens första

kammare, landshövdingen S. H. Kvarnzelius och ledamoten av riksdagens

andra kammare, möbelsnickaren C. R. Jansson. Vidare föreskrev Kungl.

Maj:t, bland annat, att det skulle åligga kommissionen att snarast möjligt

till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till förläggningsplats för det nya

sjukhuset och karolinska institutet, samt att kommissionen skulle äga befogenhet

att, därest detta för fullgörandet av kommissionens uppdrag visade

sig erforderligt, träda i förhandlingar med av Stockholms stad för ändamålet

eventuellt utsedda representanter. Härefter erhöll kommissionen den 15

oktober 1926 bemyndigande att, därest så befunnes erforderligt, träda i förhandlingar

jämväl med av Stockholms län utsedda respresentanter.

Sedan överläggningar med delegerade för såväl Stockholms stad som

Stockholms län ägt rum angående ifrågasatt samarbete vid uppförande av

nytt kliniskt sjukhus i Stockholm samt yttranden i ärendet inhämtats av

lärarkollegiet vid karolinska institutet, byggnadsstyrelsen och direktionen

över serafimerlasarettet, har kommissionen, som antagit namnet 1926 års

sjukhuskommission, med skrivelse den 26 januari 1927 till Kungl. Maj:t

överlämnat av kommissionen avgivet utlåtande, innefattande dels förslag till

förläggningsplats för ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler

för karolinska institutet, dels förslag till huvudgrunder för samarbete med

Stockholms stad och Stockholms län rörande uppförandet och drivandet av det

nya kliniska sjukhuset, dels ock förslag om verkställande av vissa ombyggnadsarbeten

å nuvarande serafimerlasarettet.

Då sjukhuskommissionens utlåtande torde få såsom bilaga fogas vid detta

protokoll, kommer jag att i det följande redogöra endast för vissa huvudpunkter

i utlåtandet ävensom för den hemställan, vari detsamma utmynnar.

Till en början lämnas en kortfattad redogörelse för serafimerlasarettets

och karolinska institutets förhållande till varandra samt i sammandrag eu

historik (sid. 5—7) över frågan om beredande av förbättrade lokaler för

serafimerlasarettet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Vidare innefattar utlåtandet redogörelse för kommissionens utredningar

angående och förslag till förlägg ning splats för nytt kliniskt sjukhus i Stockholm

och nya lokaler för karolinska institutet. Sjukhuskommissionen har därvid

först till prövning upptagit frågan, huruvida, på sätt vid ärendets behandling

i riksdagen år 1926 från vissa håll ifrågasattes, möjlighet förefunnes

att förlägga den nya sjukhusanläggningen på seraf mer] asarettets nuvarande

tomt (sid. 7—10). Härutinnan uttalar kommissionen, att enligt vad verkställda

undersökningar givit vid handen ett nytt kliniskt centralsjukhus icke

kan förläggas till sagda område, även om detta skulle utökas med de vidliggande,

staten tillhöriga områden, som nu disponeras av karolinska institutet,

kungl. myntet och sjukhuset Hira, varför detsamma måste förläggas

till annan lämplig plats i eller invid Stockholm.

Kommissionen redogör härefter för sina utredningar angående sådan annan

lämplig förläggningsplats för det nya sjukhuset. I detta avseende erinrar kommissionen

(sid. 11 f.) till en början, att under de tidigare utredningar, som

blivit verkställda för att söka ordna serafimerlasarettets och karolinska institutets

nybyggnadsfrågor, ett stort antal i eller invid Stockholm belägna

områden varit ifrågasatta såsom förläggningsplats för ett nytt kliniskt sjukhus.

De tomter, som sålunda tidigare varit föremål för övervägande, vore

följande: Marieberg, norra Kristineherg, södra Kristineberg, Johanneshov, Anstå,

Balskogen å Enskede ägor, det s. k. Norrbackaområdet, en väster om Karlbergs

slott belägen del av Karlbergs kungsgård, Stora Björnnäset å Norra Djurgården,

den s. k. Kattrumpsbacken å Norra Djurgården, Smedsbacken norr om

Ladugårdsgärdet, Kampementsbacken norr om Ladugårdsgärdet, de nuvarande

fotgardesregementenas tomter, Lilla Björnnäset å Norra Djurgården, Expenmentalfältet

samt Bergshamra.

Förutom de sålunda angivna sexton tomtområdena har kommissionen med

föranledande av uttalande utav 1926 års riksdag till undersökning upptagit

den s. k. Fältrittklubbens bana å Norra Djurgården. Av ifrågavarande tomtområden

tillhöra Kristinebergsområdena samt Arsta och Dalskogen Stockholms

stad, de övriga staten.

Som kommissionen icke funnit något annat område, utöver de här ovan

anförda, lämpligen kunna ifrågasättas för sjukhusbygget, har kommissionen

begränsat sin utredning till att avse förenämnda sjutton fastigheter.

Då 1926 års riksdag framhållit, att den av sjukhusbyggnadssakkunniga

föreslagna tomten å Ladugårdsgärde icke borde, med hänsyn till det höga

försäljningsvärde marken där betingade, under några förhållanden komma

i betraktande för sjukhusbygget, måste enligt kommissionens mening jämväl

angränsande områden, där tomtvärdet kunde förutsättas vara lika högt,

lämnas ur räkningen. På grund härav hade kommissionen, utan att ingå

på någon närmare undersökning, ansett sig kunna bortse från tre av de

uppräknade tomtområdena, nämligen Smedsbacken, Kampementsbacken och

fotgardesregementena3 tomter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

För att erhålla kännedom om lärarkollegiets vid karolinska institutet uppfattning

rörande den lämpligaste förläggningsplatsen för ett nytt kliniskt

sjukhus i Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet hade kommissionen

inhämtat kollegiets yttrande angående fjorton tomtområden.

Uti sitt den 14 oktober 1926 till kommissionen avgivna utlåtande (sid. 13

—18) har kollegiet uttalat, att kollegiet funnit det s. k. Norrbackaområdet

äga avgjorda företräden framför övriga områden. Kommissionen borde

därför i första hand låta vidare utreda detta områdes lämplighet för ändamålet.

Det av karolinska institutets lärarkollegium avgivna yttrandet, innefattande

den mening, som biträtts av tjugu av lärarkollegiets ledamöter, var emellertid

icke enhälligt. Institutets rektor, professor Forssner anmälde, med instämmande

av professoren Ahlström, avvikande mening.

I ett längre yttrande, till vilket kommissionen i detta sammanhang ansett

sig allenast böra hänvisa, har Forssner kritiserat en del av de i majoritetens

utlåtande framförda synpunkterna samt slutligen förklarat sig anse tomten

framför Hästgardets kasern, den s. k. Fältrittklubbens bana, vara både med

hänsyn till beskaffenhet och belägenhet avgjort överlägsen Norrbackatomten.

I följd härav har Forssner framställt yrkande om att närmare utredning

måtte åvägabringas rörande förstnämnda tomtområdes lämplighet såsom förläggningsplats

för det nya sjukhuset.

Med anledning av riksdagens uttalande, att vid den blivande utredningen

angående lämplig förläggningsplats för det nya kliniska sjukhuset beträffande

varje ifrågasatt plats borde angivas det beräknade tomtvärdet, då ju

endast härigenom klar översikt kunde vinnas över de verkliga kostnaderna

för sjukhusbygget, hade kommissionen anmodat byggnadsstyrelsen att låta

verkställa sådan utredning. Då enligt kommissionens mening det nya

sjukhuset om möjligt borde förläggas till ett tomtområde, som redan tillhörde

staten, syntes ifrågavarande utredning kunna begränsas till de tio

kronan tillhöriga områden, vilka i det föregående angivits kunna ifrågasättas

såsom förläggningsplatser för sjukhuset. Med anledning av denna begäran

har byggnadsstyrelsen med skrivelse den 12 oktober 1926 till kommissionen

överlämnat en inom styrelsen av byggnadsrådet Georg A. Nilsson samt arkitekten

A. Sjökvist utarbetad promemoria (sid. 19 f.) Enligt denna ha

de genomsnittliga råmarksvärdena per kvm. beräknats uppgå till följande

belopp:

1) Mariebergsområdet.............kronor 20: —

2) Johanneshov och Kvarnängen..... » 11: —

3) Norrbackaområdet............. » 16: —

4) Området vid Karlbergs kungsgård. . » 8: —

5) Stora Björnnäset............... » 8: —

6) Kattrumpsbacken.............. » 8: —

7) Lilla Björnnäset............... » 8: —

8) Experimentalfältet............. » 4:20

9) Bergshamra.................. » 2: —

10) Fältrittklubbens bana........... » 30: —

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Då det enligt kommissionens mening måste vara av intresse att äga kännedom

om det ungefärliga genomsnittsvärdet å det område å Ladugårdsgärdet,

som av sjukhusbyggnadssakkunniga i skrivelse den 24 september 1925 föreslagits

såsom byggnadsplats för sjukhuset, har byggnadsstyrelsen anmodats

verkställa jämväl en dylik värdering. Under enahanda förutsättningar, som

förut angivits, bar detta tomtområdes genomsnittliga råmarksvärde av styrelsen

uppskattats till 50 kronor per kvm.

Kommissionen redogör härefter för de allmänna synpunkter, som enligt

dess mening böra anläggas vid valet av lämplig sjukhustomt (sid. 23 f.)

samt vidare för den granskning av tomtområdena, som kommissionen ur

nyssberörda synpunkter verkställt (sid. 26 f.)

Kommissionen har därvid funnit två av tomterna, nämligen Norrbackatomten

samt Fältrittklubbens bana jämte delar av angränsande områden,

Kattrumpsbacken och Östermalms idrottsplats, så belägna, att de med fördel

lämpa sig såsom förläggningsplatser för ett större kliniskt sjukhus. De

övriga tomterna ha på anförda grunder ansetts böra lämnas ur räkningen

eller icke kunnat förordas.

Sin närmare uppfattning rörande lämpligheten som sjukhustomt av Norrbackaområdet

och Fältrittklubbens bana jämte angränsande områden utvecklar

kommissionen å sid. 27—29 i utlåtandet.

Beträffande Fältrittklubbens bana hade de representanter för Stockholms

stad, som förhandlat med kommissionen rörande det ifrågasatta ekonomiska

samarbetet vid uppförandet av det nya kliniska sjukhuset, gjort gällande,

att Fältrittklubbens bana skulle ur stadens synpunkt vara lämpligare såsom

förläggningsplats för ett sjukhus än Norrbackatomten. Särskilt hade framhållits,

att å Östermalm icke funnes något sjukhus med poliklinisk verksamhet.

För erhållande av byggnadsteknisk utredning hade kommissionen anmodat

byggnadsstyrelsen att låta undersöka, huruvida det s. k. Norrbackaornrådet

kunde tagas i anspråk för uppförande av byggnader, avsedda för det nya

rikssjukhuset och karolinska institutets institutioner. Därest detta befunnes

vara fallet, borde styrelsen angiva, på vilket sätt de erforderliga byggnadskomplexen

lämpligast skulle kunna förläggas på området. Fn liknande

undersökning skulle vidare verkställas beträffande den s. k. Fältrittklubbens

bana och delar av angränsande områden, Kattrumpsbacken och Östermalms

idrottsplats. Då kommissionen ännu icke kunnat bilda sig någon bestämd

uppfattning angående det blivande sjukhusets storlek eller beträffande

situationsplanen för detsamma, skulle till grund för dessa utredningar läggas

det av arkitekten Carl Westman på uppdrag av 1919 ars sjukhusbyggnadssakkunniga

på sin tid utarbetade förslaget till nytt kliniskt sjukhus å

Ladugårdsgärde samt till byggnader för karolinska institutets teoretiska institutioner.

Sedan bvggnadsstyrelsen med anledning härav verkställt vissa markunder
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

sökningar å angivna två tomtområden och i anslutning härtill undersökt

möjligheterna för en med hänsyn till grundförhållandena lämplig placering

av de avsedda byggnadskomplexen, har styrelsen med skrivelser den 9 december

1926 och den 13 januari 1927 såsom resultat av denna utredning överlämnat

16 stycken planskisser och kartor. \7idare har byggnadsstyrelsen

överlämnat två ekonomiska utredningar, utförda av kapten E. Wiborgh,

rörande kostnaderna för terrasserings- och grundläggningsarbeten m. m. vid

eventuell förläggning av nytt kliniskt sjukhus för Stockholm å Norrbackaområdet,

respektive Fältrittklubbens bana.

Med hänvisning till de sålunda verkställda utredningarna (sid. 30—40)

angiver kommissionen härefter sin slutliga ståndpunkt i platsfrågan. Enligt

kommissionens mening måste det s. k. Norrbackaområdet utan tvekan anses

såsom det ur olika synpunkter lämpligaste såsom förläggningsplats för ett

nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet.

Kommissionen tillstyrker därför för sin del, att den del av ifrågavarande

område, som å upprättad karta närmare angivits med heldragen svart linje

och i areal innehåller omkring 565,000 kvm., måtte upplåtas för ändamålet.

Till stöd härför anför kommissionen (sid. 40 fp.):

Av det föregående framgår, att Norrbackatomten ur många synpunkter

måste anses fylla de krav, som enligt kommissionens mening böra ställas å

en lämplig förläggningsplats för det nya kliniska sjukhuset. Järnvälden

s. k. Fältrittklubbens bana torde emellertid i vissa hänseenden vara lämplig

för ändamålet. Då ett val skall ske mellan dessa båda tomter, måste självfallet

möjligheten att på ett för statsverket ekonomiskt sätt utnyttja den

ena eller den andra tomten för sjukhusbygget bliva av väsentlig betydelse.

Den undersökning, som av byggnadsstyrelsen verkställts till utrönande av

lämpligheten att för ifrågavarande ändamål disponera ettdera av dessa tomtområden,

ådagalägger, att Norrbackatomten måste ur ekonomisk synpunkt

givas ett bestämt föresträde framför Fältrittklubbens bana.

Till närmare belysning härav får kommissionen lämna följande sammanfattning

av de utredningar, som byggnadsstyrelsen låtit anställa. Härvid

bör dock erinras om, att allenast approximativa siffror kunnat erhållas, då

helt naturligt mera detaljerade undersökningar rörande kostnaderna icke i

detta sammanhang vant möjliga att verkställa. Såsom jämförelsematerial

torde de i det följande anförda sifferuppgifterna i allt väsentligt kunna

godtagas.

Beträffande Norrbackaområdet hava grundläggningskostnaderna för sjukhusets

byggnader beräknats till 2,552,000 kronor. Kostnaderna för kulvertar,

avloppsledningar, rörgravar, gator samt sprängningsarbeten för planering

hava upptagits till 2,276,750 kronor. Om detta område skulle tagas i anspråk

för ett sjukhusbygge av den omfattning, som föreslogs av 1919 års

sjukhusbyggnadssakkunniga i deras alternativ II, skulle sammanlagda kostnaderna

för ifrågavarande arbeten alltså komma att uppgå till 4 828 750

kronor.

Motsvarande kostnader för iordningställandet av Fältrittklubbens bana

jämte angränsande områden hava angivits, grundläggningskostnaderna till

2,670,000 kronor och kostnaderna för terrassering, transport- och rörkulver
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

tar, rörgravar och avloppsledning till 2,825,000 kronor eller tillhopa 5,495,000

kronor. Förläggandet av ett sjukhus av den omfattning som ovan nämnts

till sistberörda områden skulle sålunda kunna beräknas draga omkring

666,000 kronor högre kostnader än om Norrbackatomten utnyttjades för

sådant ändamål.

I detta sammanhang har kommissionen ansett det vara av visst intresse

att äga kännedom om, hur kostnaderna för det av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga

föreslagna kliniska sjukhusets förläggande å Ladugårdsgärdetomten

skulle te sig i förhållande till ovan anförda siffror. Härvid

har det dock varit nödvändigt att omräkna de på sin tid lämnade kostnadsuppgifterna

för detta sjukhusbygge med hänsyn tagen till nu gällande priser.

En ökning av arbetskostnaderna har nämligen under de senaste åren inträtt.

För att jämförelsen icke skall bliva missvisande hava sålunda beräkningarna

verkställts efter samma grunder, som gällt för de i det föregående lämnade

sifferuppgifterna.

Vid en undersökning, som på anmodan av kommissionen företagits inom

byggnadsstyrelsen, har det visat sig, att grundläggningskostnaderna för de i

Ladugårdsgärdeförslagets alternativ II upptagna byggnaderna enligt numera

gällande priser skulle uppgå till 2,245,000 kronor. Kostnaderna för kulvertar,

avlopp, rörgravar m. m. hava uppskattats till 2,255,000 kronor. Sammanlagda

kostnaderna för sjukhusets förläggande till den föreslagna Ladugårdsgärdetomten

skulle alltså med nuvarande prisnivå uppgå till 4,500,000

kronor. I dessa kostnader hava dock icke inberäknats utgifter för terrasseringsarbeten.

Vid tomtvalet måste hänsyn tagas jämväl till värdet å det markområde,

som skall tagas i anspråk för sjukhusbygget. Tomtvärdet å Norrbackaområdet,

inberäknat gator m. m., bär av byggnadsstyrelsen uppskattats till

16 kronor pr kvm. Då tomten innehåller en areal av omkring 565,000

kvm., skulle tomtvärdet, därest hela området ställdes till sjukhusets disposition,

kunna beräknas till 9,040,000 kronor.

Fältrittklubbens bana jämte Östermalms idrottsplats, vilka hava ett ytinnehåll

av tillhopa omkring 252,000 kvm., hava åsätta ett tomtvärde av 30

kronor per kvm. Som den s. k. Kattrumpsbaclcen jämväl måste tagas i

anspråk, för den händelse sjukhuset skulle förläggas till ifrågavarande plats,

måste även denna tomts värde tagas i beräkning. I sin helhet innehåller

Kattrumpsbacken i areal cirka 107,000 kvm. och har tomtmarken värderats

till 8 kronor per kvm. Aven om allenast en del av detta område skulle

behöva användas för sjukhusbygget, torde dock den återstående delen av

tomten, utgörande sluttningen mot Ugglevikskällan, bliva onyttig och icke

kunna exploateras för annat ändamål. Under förutsättning att nu angivna

områden, i areal innehållande tillhopa 359,000 kvm., i sin helhet ställdes

till förfogande, skulle tomtvärdet kunna uppskattas till sammanlagt (252,000 X

X30 + 107,000X8) 8,416,000 kronor.

Tomtvärdet å Norrbackaområdet skulle sålunda ställa sig 624,000 kronor

högre än värdet å Fältrittklubbens bana med angränsande områden. Härvid

är emellertid att märka, att Norrbackatomtens ytinnehåll vid denna beräkning

upptagits till 565,000 kvm., medan de andra områdena i areal

innehålla allenast 359,000 kvm. Skillnaden i ytvidd till Norrbackatomtens

favör uppgår till icke mindre än 206,000 kvm. Därest endast en del av

Norrbackaområdet skulle tagas i anspråk för sjukhusbygget samt denna del

beräknades till samma storlek som de andra områdenas sammanlagda areal

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 228.

eller 359,000 kvm., skulle tomtvärdet å angivna del av Norrbackatomten

efter ett pris av 16 kronor per kvm. uppgå till 5,744,000 kronor. Tomtmarken

å Norrbackaområdet skulle under denna förutsättning ställa sig

2,672,000 kronor billigare än motsvarande areal å Fältrittklubbens bana

jämte angränsande områden.

Med hänsyn till vad den verkställda utredningen givit vid handen kan

kommissionen för sin del icke biträda förslaget om att för sjukhusbygget

utnyttja den s. k. Fältrittklubbens bana. Såväl ekonomiska skäl som framför

allt tomtplatsens otillräckliga ytinnehåll tala häremot. Vidare måste beaktas

de svårigheter och det dröjsmål, som skulle uppkomma, innan dispositionsrätt

till hela det erforderliga markområdet kunde erhållas. Nödvändigheten

av att låta verkställa omfattande utfyllningar å vissa delar av tomteu skulle

tillika avsevärt fördröja sjukhusbyggets igångsättande.

Vid sådant förhållande har kommissionen utan tvekan kunnat träffa sitt

val av förläggningsplats för det nya sjukhuset. Ur alla synpunkter synes

det s. k. Norrbackaområdet vara lämpligt att utnyttja för nu ifrågavarande

ändamål. Då det å nämnda karta med streckad svart linje utmärkta område,

utgörande del av Solna komministersboställe och innehållande i areal

omkring 43,000 kvm. i en framtid torde kunna tagas i anspråk för utvidgning

av sjukhusområdet, synes berörda fastighet icke böra utnyttjas för

annat ändamål än det nuvarande utan att undersökning verkställes om

lämpligheten och nödvändigheten av att jämväl detta område ställes till det

kliniska sjukhusets och karolinska institutets disposition.

A sid. 43—48 i utlåtandet har därefter kommissionen till prövning upptagit

frågan om huvudgrunden för samarbete med Stockholms stad och Stockholms

län vid uppförandet och drivandet av det nya kliniska sjukhuset.

Vidare har kommissionen (sid. 49—63) behandlat frågan om ombyggnadsarbeten

å nuvarande serafimerlasarettet.

I fråga om serafimerlasarettets modernisering säger sjukhuskommissionen

sig hava kommit till den uppfattningen, att serafimerlasarettet icke bör i

samband med det nya sjukhusets iordningställande nedläggas utan bibehållas

såsom sjukhus under eu tidrymd av 25 ä 30 år. För att lasarettet

under denna tid skall kunna fylla sin uppgift i sjukvårdens tjänst och dessutom

tillsvidare tjäna såsom särskilt undervisningssjukhus måste emellertid

med det snaraste vissa ganska omfattande ändrings- och förbättringsarbeten

komma till stånd. Den redogörelse, som i det föregående av kommissionen

lämnats för de lokala förhållandena vid lasarettet,* giver enligt kommissionens

mening klart vid handen, att det är ofrånkomligt att verkställa de

ifrågasatta arbetena, för att lasarettets verksamhet skall kunna nöjaktigt

uppehållas. De brister, som vidlåda lasarettets lokaler, synas kommissionen

så framträdande, att ett snabbt avhjälpande av dem måste anses vara

ett allmänt intresse av största vikt.

Det av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga senast framlagda förslaget

om utförande av ändringsarbeten å lasarettet till en beräknad kostnad av

615,200 kronor var framlagt under förutsättning att lasarettets livslängd

bleve begränsad till byggnadstiden för det nya sjukhuset. Då kommissionen

utgår från att lasarettet bör bibehållas jämväl ett eller annat årtionde

därefter, anser kommissionen nämnda förslag vara otillräckligt och

föreslår i stället vidtagande av de mera genomgripande förändringar och

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

förbättringar av lasarettets lokaler, som föreslagits av sjukhusbyggnadssakkunniga

i deras skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 januari 1925, dock med

vissa av lasarettets direktion uti skrivelse den 6 december 1926 förordade

smärre jämkningar. Kostnaderna för lasarettets modernisering i enlighet

härmed beräknas med de högre priser, som numera gälla, komma att belöpa

sig till 3,199,700 kronor.

I fråga om sättet för anskaffande av medel för bestridande av dessa kostnader

har kommissionen haft tre alternativa förslag under omprövning (sid.

62 och 63). Kommissionen har för sin del funnit starka skäl tala för förslaget

enligt alt. III, enligt vilket hela det för ombyggnadsarbetenas verkställande

erforderliga beloppet, 3,199,700 kronor, skulle av serafimerlasarettet

upplånas mot inteckning i lasarettstomten samt lånebeloppet sedermera genom

höjning av vårdavgifterna förräntas och avamorteras under en tidrymd

av minst trettio år. Om den del av beloppet, som avsetts för inrättande

å kirurgiska kliniken av en avdelning för enskilda rum eller 138,700

kronor, täcktes genom ett särskilt tillägg i avgiften för vård å dessa rum,

skulle återstående belopp, 3,061,000 kronor, kunna avamorteras under trettio

års tid, om avgiften per vårddag höjdes med omkring 1 krona 20 öre.

Sjukhuskommissionens hemställan i ärendet återfinnes å sid. 64 och 65 i

utlåtandet.

Under åberopande av vad i det föregående anförts har kommissionen

hemställt,

I) att såsom förläggningsplats för uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus

i Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet måtte upplåtas

det å upprättad karta med heldragen svart linje utmärkta s. k. Norrhackaområdet,

utgörande del av den s. k. Solnaskogen och innehållande i areal

omkring 565,000 kvadratmeter;

II) att följande huvudgrunder måtte fastställas för ett samarbete mellan

staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet

av det nya för karolinska institutet avsedda kliniska sjukhuset:

l:o) Det nya sjukhuset uppföres genom statens försorg och anslutes såsom

en ren statsinstitution till karolinska institutet.

2:o) Sjukhusets drift ombesörjes av eu särskild direktion, bestående av

sju ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t såsom representanter för administrativa,

ekonomiska och praktiska synpunkter utser fyra, därav en såsom ordförande,

samt karolinska institutets lärarkollegium tre.

3:o) Av sjukhusets vårdplatser skola 350 avses för sjuka från Stockholms

stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Kostnaderna för dessa platser

jämte utrustning bestridas av staden respektive länet, dock med iakttagande

av att kostnaderna ej få överstiga vad det skulle kosta staden respektive

länet ätt anordna dessa platser å ett av staden respektive länet uppfört nytt

sjukhus.

4:o) I stadens och länets kostnader för sjukhusets uppförande skola även

ingå kostnaderna för själva sjukhustomten, i så måtto att viss tomtavgift

skall erläggas. Denna avgift bestämmes med hänsyn till värdet av den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sjukhuskommissionens

skrivelse den

26 februari

1927.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

tomtmark, som staden — länet — skulle behöva taga i anspråk, därest de

själva uppfört egna sjukhus i eller invid Stockholm. Avgiften fördelas å

det antal vårdplatser, som förbehållits staden respektive länet.

5:°) Kostnaderna för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för

poliklinikerna, bestridas sålunda:

Alla å sjukhuset intagna sjuka med undantag av sjuka från Stockholms

garnison erlägga fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas legosängsavgiften

av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.

De kostnader, som icke genom nu angivna inkomster bliva täckta, däri

inbegripet kostnaderna för sjukhusets underhåll in. m., fördelas på antalet

vårddagar. Därvid bestrider:

a) statsverket vad som belöper å antalet vårddagar för garnisonens sjuka-;

b) Stockholms stad, respektive Stockholms län och övriga län vad som

belöper å antalet vårddagar för stadens, respektive länets sjuka, dock med

iakttagande av att dagskostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden

under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll in. in.,

på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande

slag; samt

c) statsverket vad som återstår eller vad som sålunda kan anses vara betingat

av sjukhusets karaktär av uudervisningssjukhus.

III) att de av direktionen över serafimerlasarettet i skrivelse till kommissionen

av den 6 december 1926 föreslagna ombyggnadsarbetena å lasarettet

med det snaraste måtte komma till utförande för en beräknad kostnad av

3,199,700 kronor;

att lasarettet till förräntning och amortering av det häri ingående belopp,

som beräknats för inredande å lasarettets kirurgiska klinik av ett antal enskilda

sjukrum eller 138,700 kronor, måtte tillerkännas rätt att uppbära

tillägg i sjukvårdsavgifterna å dessa rum med högst 3 kronor per dag för

sängplats i enskilt rum och 2 kronor i halvenskilt rum;

samt att lasarettets fastighet n:r 8 i kvarteret Pilträdet måtte få intecknas,

utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa 250,000 kronor, för ett sammanlagt

belopp av 2,800,000 kronor, eller, om tillstånd lämnas jämväl till

inredande av nyssberörda enskilda sjukrum, 2,950,000 kronor, i båda fallen

med ränta.

Genom remiss den 4 februari 1927 anbefallde Kungl. Maj:t vederbörande

myndigheter att avgiva utlåtanden i ärendet.

Innan jag redogör för de i anledning härav inkomna utlåtandena, vill

jag meddela, att sjukhuskommissionen efter remissens avlåtande inkommit

med en den 26 februari 1927 dagtecknad skrivelse, däri kommissionen

anfört:

Vid tidpunkten för avlämnande till Kungl. Maj:t av sjukhuskommissionens

betänkande hade vissa av kommissionen hos byggnadsstyrelsen begärda

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

utredningar rörande kostnaderna för grundläggnings- och terrasseringsarbeten

m. m. vid eventuell förläggning av det nya sjukhuset å Norrbackaområdet,

respektive Fältrittklubbens bana jämte angränsande områden ännu icke hunnit

helt slutföras. Med hänsyn till att kommissionens utlåtande rörande

förläggningsplatsen för sjukhuset skulle snarast möjligt avgivas, ansåg kommissionen

sig emellertid icke kunna avvakta dessa utredningars definitiva

avslutande. Med skrivelse den 18 februari 1927 har byggnadsstyrelsen härefter

till kommissionen inkommit med slutresultatet av den begärda utredningen,

innefattande två av kaptenen Wiborgh upprättade promemorior

ävensom byggnadsstyrelsens eget utlåtande.

Innehållet i dessa handlingar föranleder emellertid icke någon förändring

i fråga om den ståndpunkt kommissionen intagit i sitt betänkande angående

val av förläggningsplats för det nya kliniska sjukhuset.

I byggnadsstyrelsens, av sjukhuskommissionen omnämnda utlåtande anföres

bland annat:

Som slutresultat av den verkställda ytterligare utredningen framgår, att

enligt numera gällande arbetspriser sammanlagda kostnaderna för byggnadsgrunder,

kulvertar, rörgravar, avloppsledningar utom sjukhusområdet samt

terrasseringsarbeten vid sjukhusets förläggning till de olika områdena uppskattats

till följande belopp.

Ladugårdsgärdet............................kronor 4,950,000: —

Norrbackaområdet........................... » 5,280,000: —

Fältrittklubbens bana etc...................... » 5,495,000: —

Differenserna mellan kostnaderna för dessa arbeten vid ifrågavarande förläggningsplatser

hava således visat sig vara avsevärt mindre än som framgått

av de siffror, vilka varit tillgängliga vid ett tidigare stadium av utredningarna,

och då dessa kostnadsskillnader utgöra endast en obetydlig del

av totalkostnaden för sjukhusanläggningen i dess helhet, synas desamma

icke böra tillmätas alltför stor betydelse vid sidan av de förhållanden i

övrigt, som måste tagas i betraktande vid bedömandet av de föreslagna

förläggningsområdenas större eller mindre lämplighet.

I anledning av förberörda remiss å sjukhuskommissionens betänkande

hava myndigheterna nu inkommit med utlåtanden i vad betänkandet avser

dels (punkt I i kommissionens hemställan) förläggningsplats för nytt kliniskt

sjukhus och nya lokaler för karolinska institutet, dels ock (punkt III i samma

hemställan) ombyggnadsarbeten å serajvmerlasarettet. I fråga om punkt II,

huvudgrunder för samarbete mellan staten, Stockholms stad och Stockholms

län vid uppförandet och drivandet av det nya sjukhuset, ha vederbörande

myndigheter fått sig anbefallt att avgiva utlåtanden först före den 1 november

1927. En myndighet, arméförvaltningen, har emellertid redan nu

yttrat sig rörande sistnämnda fråga.

I det följande kommer jag att redogöra för myndigheternas utlåtanden

angående punkterna I och III och därvid i första hand för de utlåtanden,

som avse endast punkt I, därefter för dem, som behandla båda dessa punk
-

if ljud i (/hett1

ma.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kung!. Maj:ts proposition Nr 223.

ter, och slutligen för ett utlåtande, statskontorets, vilket gäller allenast

punkt III.

I utlåtande den 3 mars 1927 anför domänstyrelsen:

De fastigheter som beröras av förslaget att förlägga det nya kliniska sjukhuset

jämte lokaler för karolinska institutet till det s. k. Norrbackaområdet

äro:

1. Den så kallade Solnaskogen under Karlbergs kungsgård.

Beträffande dispositionen och förvaltningen med mera av Solnaskogen har

Kungl. Maj:t genom skilda beslut meddelat bestämmelser.

Genom brev den 23 maj 1815 förordnades att Gouveneurs Embetet vid

Krigs Akademien (nuvarande krigsskolan) oförändrat skulle bibehållas vid

dispositionen av, bland annat, Solnaskogen, vilken från akademiens första

inrättning varit anslagen och begagnad till betesmark för såväl akademiens

egna som dess tjänstemäns hästar och boskapskreatur.

I brev den 21 januari 1894 förordnades, att Solnaskogen skulle stå under

skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, dock att krigsskolan skulle

bibehållas vid sin rätt att tillgodonjuta därifrån inflytande inkomster.

Genom brev den 9 juni 1899 förordnades, att all den kontanta uppbörd,

som på grund av krigsskolans dispositionsrätt över Karlbergs kungsgård med

liera lägenheter komme att inflyta, skulle till statsverket i vanlig ordning

inlevereras.

Kungl. Maj:t förordnade slutligen i brev den 10 juni 1910, att det skulle

ankomma på domänstyrelsen att besluta rörande upplåtelse med nyttjanderätt

av mark å Solnaskogen, dock att sådan upplåtelse finge äga rum allenast

under förutsättning, att chefen för krigsskolan prövade så kunna ske

utan olägenhet för övningarna med krigsskoleeleverna.

Hela den för krigsskolans disposition under domänverkets vård och förvaltning

ställda Solnaskogen till den omfattning densamma erhållit, sedan

därifrån under skilda tider upplåtits vissa delar till Eugeniahemmet (kungl.

brev den 10/i 1907 och den 8/s 1912), föreningen de Blindas vänner (kungl.

brev den u/i2 1903) och statens järnvägar (kungl. brev den 12/i2 1913, den

/n 1919 och den Vio 1924), ävensom de härnedan omförmälda delar av

kronolägenheten Stenbrottet, l,»3io hektar, och Fogdevreten, 1,0720 hektar,

vilka . ställts till krigsskolans disposition i vederlag för förestående till statens

järnvägar överlåtna områden, innefattas i det för sjukhusanläggningen

föreslagna området. A skogen är av domänstyrelsen för kortare tider upplåtet

ett antal smärre markområden mot årlig avgäld, varjämte Kungl. Maj:t

genom brev den 20/i 1831 till svenska jägarförbundet lämnat en avgiftsfri

upplåtelse av mark om »1^ tunnland eller något därutöver», om så visade

sig erforderligt, att »allt framgent» av förbundet innehavas för bedrivande

av målskjutning å därå anlagd skjutbana.

De inkomster, som inflyta till domänverket från Solnaskogen, bestå uteslutande

i arrendemedel. Förteckning över samtliga därstädes nu gällande

upplåtelser ingår i en vid domänstyrelsens utlåtande fogad beskrivning över

här nedan omförmäld karta. Sammanlagda arrendesumman för upplåtelserna

uppgick för år 1926 till 5,400 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung1. Maj:ts proposition Nr 223.

2. Kronolägenheten 15/et mantal Stenbrottet 1.

Sedan av kronolägenheten överlåtits till krigsskolan och statens järnvägar

vissa områden, respektive 1,9310 och 2,1470 hektar, omfattar den under domänstyrelsens

förvaltning såsom jordbruksdomän utarrenderade återstående

delen en areal av 5,1130 hektar, som är avsedd att i dess helhet ingå i det

föreslagna sjukhusområdet.

3. Kronolägenheten 3/320 mantal Fallcenärsbostället,

belägen i omedelbar anslutning till föregående, invid dess nordöstra gräns,

är jämväl avsedd att i dess helhet, förutom ett till statens järnvägar upplåtet

område om 0,o5so hektar, ingå i sjukhusområdet. Den under domänstyrelsens

förvaltning ställda återstående delen av lägenheten omfattar en

areal av 2,4oso hektar.

4. Kronolägenheten Vi6 mantal Fogdevreten nr 1.

Lägenheten i sin helhet är avsedd att ingå i sjukhusområdet. Av lägenheten

är jämlikt kungl. brev den 14 november 1919 ett område av 1,0720

hektar upplåtet till krigsskolan såsom vederlag för mark, som av Solnaskogen

avståtts till statens järnvägar. Lägenhetens återstående del med en

areal av 2,2100 hektar står under domänstyrelsens förvaltning.

All åt kronan bibehållen, under domänstyrelsens förvaltning ställd mark

till kronolägenheterna Stenbrottet, Falkenärsbostället och Fogdevreten är sålunda

föreslagen att ingå i sjukhustomten. Samma mark med en totalareal

av 9,7350 hektar, varav 8,3400 hektar tomter och åker, l,os4o hektar avrösningsjord

och 0,3500 hektar impediment, är av domänstyrelsen genom

kontrakt upplåten på arrende till trädgårdsmästaren E. A. Lindman, Solna,

för tiden 1924 14/s 1929 mot eu årlig avgäld av 1,800 kronor.

Styrelsen får emellertid erinra, att styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t

den 14 januari 1927 med tillstyrkan av en av arrendatorn Lindman hos

styrelsen gjord framställning, hemställt om bemyndigande att åt Lindman

på nu gällande villkor men för en tid av femton år och mot eu årlig arrendeavgäld

av 2,000 kronor hembjuda arrendet av ifrågavarande delar av

kronolägenheterna under, förutsättning, att Lindman vid nuvarande arrendetids

utgång den 1929 utan ersättning till kronan överlämnar följande

honom tillhöriga å lägenheten Stenbrottet befintliga byggnader, nämligen

manbyggnad, arbetarbostad samt ladugård med tillbyggnad.

Av de å lägenheterna befintliga byggnader är kronan för närvarande ägare

till allenast en lada å lägenheten Fogdevreten.

Sammanlagda penningeinkomsten från de inom den föreslagna sjukhustomten

belägna markområden, som från Solnaskogen och under domänstyrelsens

förvaltning stående delar av förenämnda kronolägenheter på längre

eller kortare tid upplåtits med nyttjanderätt, har i enlighet med förestående

redogörelser för år 1926 uppgått till 7,200 kronor.

Vid sin utredning har sjukhuskommissionen fogat en tryckt karta, upprättad

av Hell man och Påhlman åren 1917—1920, varå ungefärligen inlagts

gränserna för den föreslagna sjukhustomten å Norrbackaområdet. Domänstyrelsen,

som satts i tillfälle att taga del av denna karta, finner ej skäl till

annan erinran däremot, än att gränsen mot Eugeniahemmets område på viss

sträcka synes hava blivit felaktigt dragen, därvid förbisetts att Kungl. Maj it

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

i brev till styrelsen för sällskapet Eugeniahemmet den 8 mars 1912 medgivit,

att ytterligare ett område av omkring 6,000 kvm. finge utan avgift

tills, vidare nyttjas av Eugeniahemmet. Domänstyrelsen får vidlägga kartekopia

utvisande detta områdes läge och omfattning.

Styrelsen får därjämte bilägga en av styrelsen på grundval av äldre och

nyare kartor sammanställd orienteringskarta över Solnaskogen m. m. jämte

därtill hörande beskrivning, varav framgår såväl de skilda fastigheternas

omfattning och disposition m. m. som ock områdena för de för närvarande

gällande upplåtelserna av nämnvärd betydelse. Beträffande den av kommissionen

angivna ^ arealen, omkring 565,000 kvm., för det för ändamålet

ifrågasätta . området, synes denna i huvudsak överensstämma med av

styrelsen gjord beräkning därav. Från den till 46,8 hektar upptagna arealen

för Solnaskogen under krigsskolans disposition skall dock avgå 0,6

hektar, som upplåtits till Eugeniahemmet enligt brevet den s/3 1912.

A Solnaskogen befintligt virkesförråd utgöres av dels gamla, spridda och

glest ställda tallträd av rätt aktningsvärda dimensioner, vilka träd med hänsyn

till skogens nära belägenhet intill staden bevarats ur naturskyddssynpunkt,

i den mån så kunnat ske, dels å sydvästra och östra delarna likaledes

gammal tall men i tätare ställning, dels oclc slutna gran- och tallplanteringar

i en ålder av 20—40 år i större och mindre bestånd. Dessa sistnämnda

hava under senare tider varit föremål för gallring, varvid däri ingående

tall i allmänhet uthuggits, enär denna i stort sett varit av sämre

typ. De återstående, i huvudsak rena granbestånden, synas hava förutsättningar

för att kunna nå god utveckling.

Styrelsen anser, att Solnaskogen på grund av dess läge med ständig trafik

av stadsbefolkningen, varigenom såväl mark som skog utsättes för åverkan

av allehanda slag, icke ur skoglig synpunkt är av större intresse.

Då därjämte den jämförelsevis ringa skogsavkastning skogen kan lämna

till krigsskolan icke är värdefullare, än att den utan större uppoffring bör

kunna kompenseras på annat sätt, samt området i övrigt eller delar därav

icke äro disponerade genom längre upplåtelseavtal — bortsett från förenämnda

upplåtelse till svenska jägarförbundet, som för avstående av dispositionsrätten

till anvisat område, vilket alltjämt tillhör Karlbergs kungsgård,

torde kunna tillgodoses på lämpligt sätt — har styrelsen för sin del

intet att erinra mot de ifrågasatta områdenas Upplåtande för avsett ändamål.

Styrelsen förutsätter emellertid, att domänfonden tillgodoföres ersättning

för avstående av de i fonden ingående delarna av kronolägenheterna Stenbrottet,

Fogdevreten och Falkenärsbostället ävensom för mistade arrendeinkomster

från Solnaskogen.

Chefen för fjärde armé fn delningen yttrar:

Krigsskolan har undan för undan genom järnvägens utvidgning m. m

fått avstå vissa delar av sitt område, och är med sannolikhet ytterligare

förminskning av arealen att vänta i samband med vissa trafikproblems

lösning.

Varje förminskning av krigsskolans område är ur övningssynpunkt en stor

olägenhet, tvingande till övningarnas förläggande på längre avstånd från

skolan och i samband därmed dels extra kostnader för transporter, dels

ett förnötande av tid till förflyttningar utan visst övningsändamål.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. May.ts proposition Nr 223.

Detta gör sig nu desto mer gällande, som undervisningsprogrammet blivit

allt mer och mer omfattande; varje timmes tidsförlust är därför numera

kännbarare än förr.

Oaktat alltså för krigsskolan väsentliga olägenheter uppstå genom frånträdandet

av gällande dispositionsrätt över Solnaskogen, anser jag mig dock

ej, av hänsyn till det mycket allmännyttiga och i övrigt särdeles lämpliga

sjukhusföretaget, böra motsätta mig detsamma, utan tillstyrker det omskrivna

områdets upplåtande till föreslaget ändamål, dock under förutsättning av

lämplig kompensation.

Krigsskolan skulle nämligen åsamkas ekonomiska förluster och ökade

kostnader för transporter m. m., varför hemställes, att Kungl. Maj:t måtte

taga under övervägande, huru krigsskolan i nämnda hänseende lämpligen

skall kunna kompenseras.

Chefen för generalstaben har anfört:

Från chefens för generalstaben sida synes icke något vara att erinra emot

det s. k. Norrbackaområdet såsom förläggningsplats för det nya sjukhuset

och nya lokaler för karolinska institutet. De av chefen för IV. arméfördelningen

anförda synpunkterna angående beredande av övningsmöjligheter

för krigsskolan böra dock i detta sammanhang beaktas.

Arméförvaltningen och marinförvaltningen har i särskilda utlåtanden respektive

den 18 och den 17 februari 1927 förklarat sig icke hava något att erinra

mot förslaget att förlägga det nya kliniska sjukhuset m. m. till Norrbackaområdet.

I

I utlåtande den 26 februari 1927 yttrar direlctionen över serafimerlasarettet:
I

fråga om förläggningsplatsen vidhåller direktionen sin i utlåtande över

1919 års sjukhusbyggnadssakkunnigas skrivelse rörande karolinska institutets

och serafim erlasarettets ^byggnadsfrågor framförda, av kommissionen

delade mening, att serafimerlasarettets nuvarande tomtområde, även om därtill

läggas staten tillhöriga närbelägna områden, ej lämnar tillräckligt utrymme

för de byggnader som för ändamålet erfordras. Annan plats måste

således uppsökas, och sedan riksdagen förkastat sjukhusbyggnadssakkunniges

förslag att anlita visst angivet område å Ladugårdsgärde har kommissionen

efter en ingående undersökning givit sitt förord åt det s. k.

Norrbackaområdet. Även om detta område icke besitter alla de fördelar

som Ladugårdslandsområdet erbjöd, synes det i förhållande till andra ifrågasatta

tomtområden väl lämpat för det avsedda ändamålet.

För serafimerlasarettet har emellertid, om kommissionens förslag godkännes,

tomtfrågan en jämförelsevis liten betydelse. Enligt kommissionens uppfattning

böra för karolinska institutet avsedda kliniker och teoretiska institutioner

efter hand sammanföras å den förordade platsen. Det nya sjukhuset

skulle liksom förut institutet bliva en ren statsinstitution, och någon

sammankoppling med serafimerlasarettet, vilket med bibehållen karaktär av

enskild stiftelse fortfarande en tid framåt skulle användas som kliniskt

sjukhus icke ifrågakomma. Något mera detaljerat yttrande i tomtfrågan

torde vid dessa förhållanden icke förväntas av direktionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 190 höft. (Nr 223.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj\ts ''proposition Nr 223.

Innan direktionen ingår på frågan om de ändrings- och förbättringsarbeten

å lasarettet, som erfordras för detsammas användning under ännu några

årtionden i sjukvårdens och undervisningens tjänst, må det tillåtas direktionen

att något utförligare än som skett i kommissionens tryckta utlåtande

sid. 4—5 redogöra för statens bidrag till lasarettets verksamhet. Från och

med år 1901 utgår av statsmedel ett årligt ordinarie anslag å 120,000 kronor

samt från och med år 1914 ett sådant anslag å 750 kronor till sjukas

behandling med elektricitet. Därjämte hava från och med år 1915 — frånsett

särskilda bidrag till vissa bestämda ändamål — till lasarettet utgått

extra statsbidrag till nedannämnda belopp

år kronor

1915 ...... 9,523

1916 ..... 98,520

1917 ...... 268,097

1918 ...... 631,866

1919 ...... 501,245

1920 ...... 580,076

1921 ...... 191,147

1922 ...... 153,597

januari—juni 1923...... 92,786

''1923—24...... 190,187

1924— 25...... 204,417

1925— 26...... 222,454

Medeltalet för år under de 5 Va sista åren utgör således 191,743 kronor

eller om därtill lägges det ordinarie anslaget, 312,493 kronor.

För budgetåret 1926—1927 beräknas det behövliga extra anslaget till

245,800 kronor eller med tillägg av det ordinarie anslaget 366,550 kronor.

Ändringsarbeten å seraf!merlasarettet förordar kommissionen för en beräknad

kostnad av 3,199,700 kronor. Då denna hemställan är byggd på

ursprungligen av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga framlagt, av direktionen

sedermera i någon mån kompletterat förslag till ändringsarbeten samt

av direktionen föranstaltade kostnadsberäkningar, har direktionen givetvis

icke något att däremot erinra. Direktionen Tean dock icke underlåta att

påpeka vad direktionen i sin av kommissionen i utlåtandet citerade skrivelse

erinrat bl. a., om saknaden av önskvärd kontroll å beräkningarna och

därom att i den beräknade kostnaden icke ingår utgifter för behövlig ytterligare

utrustning för lasarettet. För övrigt visar, såsom i samma skrivelse

framhålles, erfarenheten från de senaste åren, hurusom under en jämförelsevis

kort tid särskilt arbetsprisen kunna undergå förändringar och att således

säkerhet ej finnes att, även om ändringsarbetena snarligen kunna påbörjas,

desamma kunna utföras för den beräknade kostnaden.

För anskaffande av medel till bestridande av utgifterna för lasarettets

ombyggnad framlägger kommissionen tre olika tillvägagångssätt med förord

för det, enligt vilket hela det för ombyggnadsarbetet erforderliga beloppet

3,199,700 kronor skulle av serafimerlasarettet anskaffas genom upptagande

mot säkerhet av inteckningar i lasarettstomten av ett lån, ställt att amorteras

under loppet av 30 år. Av lånesumman skulle det belopp 138,700

kronor, som avsetts för inrättande å kirurgiska kliniken av en avdelning

för enskilda rum, i enlighet med direktionens tidigare förslag förräntas och

amorteras genom ett särskilt tillägg i avgiften för vård å dessa rum. Om

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

det återstående lånebeloppet yttrar kommissionen, att det skulle kunna avamorteras

under 30 års tid, om avgiften per vårddag höjes med omkring

1 krona 20 öre, ett uttalande som torde innebära att annuiteten för denna

del av lånet skall betraktas som driftkostnad och i sådant fall orsaka eu

förhöjning i kostnaden per vårddag med angivna beloppet.

Direktionen vill framhålla, att det av kommissionen sålunda förordade

förslaget till finansiering av byggnadskostnaderna icke utgått från direktionen.

Direktionen har däremot tidigare för täckande delvis av de då till

2,599,000 kronor beräknade kostnaderna för moderniseringsarbeten vid lasarettet

förordat upptagande av ett inteckningslån å 1,431,350 kronor att

amorteras under 20 år samt beräknat, att av annuiteten för den del av

lånet 1,314,350 kronor vilken ej avsågs för inrättande av enskild avdelning,

skulle belöpa 60 öre på varje underhållsdag. Direktionen har vidare i sin

ovannämnda skrivelse till kommissionen, under hänvisning till berörda uttalande

men utan att framställa något direkt förslag, påpekat den stegring

av kostnaden per underhållsdag, som skulle uppstå, om lånesumman höjdes

till det nu ifrågasatta beloppet, 3,199,700 kronor med avdrag av 615,200

kronor, vilket senare belopp direktionen då tänkte sig skola utgå från staten

samt Stockholms stad och län. En tillämpning av den i direktionens

ovanberörda förslag ingående finansieringsplanen, sedan denna anpassats

efter nu föreliggande kostnadsberäkningar, synes fortfarande direktionen

acceptabel utan att direktionen därför, särskilt med tanke på angelägenheten

av att moderniseringsarbetena snarast möjligt måtte kunna igåDgsättas, anser

sig böra åt denna plan giva företräde framför det av kommissionen förordade

förslaget. Direktionen kan emellertid icke underlåta att framhålla betänkligheten

av att, såsom i sistberörda förslag avses, binda lasarettet för

ett så högt inteckningslån som 3,199,700 kronor med eu amorteringstid av

ända till 30 år. Å ena sidan synes nämligen beloppet högt i förhållande

till lasarettsfastighetens taxeringsvärde, vilket utgör 4,319,000 kronor. A

andra sidan anser sig direktionen beträffande amorteringstidens längd —

med erfarenhet från förhållandena under den långa tid väsentligare moderniseringsarbeten

vid serafimerlasarettet fått anstå samt med kännedom om

de krav den moderna sjukvårdens snabba utveckling ställt och även i framtiden

kommer att ställa särskilt på en klinisk sjukvårdsanstalt — böra uttala,

att enligt direktionens förmenande de nu ifrågasatta moderniseringsarbetenas

genomförande icke torde lämna säkerhet för att lasarettet blir i

stånd att under så lång tid som tro decennier på ett tillfredsställande sätt

fylla sin uppgift. Under inga förhållanden bör ett lån upptagas utan att

för lasarettet trygghet tinnes att kunna uppfylla de finansiella förpliktelser,

lasarettet därigenom iklädes.

Enligt vad direktionen inhämtat torde svårighet ej möta att mot den erbjudna

säkerheten erhålla ett lån till det av kommissionen förordade beloppet.

Förräntning och amortering av den del därav, som avses till inredning

av ett antal enskilda rum å lasarettets kirurgisk;! klinik, böra kunna

ske genom föreslagen höjning av sjukvårdsavgifterna å dessa rum. Motsvarande

utgift för den återstående, väsentliga delen av lånet torde kunna

beräknas till omkring 200,000 kronor per år eller, fördelat på 165,000 sannolika

vårddagar, omkring 1 krona 20 öre per vårddag.

Bidrag till täckande av denna betydande årliga utgift kan lasarettet ej förvänta

annat än från Stockholms stad och län samt från staten. Lasarettets avtal

med staden om vård av stadens sjuka gäller endast under detta år. \ id

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 228.

förlängning av avtalet lärer, enligt vad inhämtats, staden ej kunna förväntas

vilja deltaga i annuitetskostnader för andra än sådana medellösa sjuka, för

vilka staden enligt nu gällande avtal är ansvarig. Antalet vårddagar för

dylika sjuka uppgick exempelvis under sista budgetåret 1925—-1926 till

28,211. Efter en beräknad kostnad för vårddag av 1 krona 20 öre uppgår

den del av annuiteten lasarettet för nämnda år kunnat erhålla av staden,

till 33,853 kronor.

Kontrakt om vård å serafimerlasarettet av sjuka från Stockholms län

gäller intill tre år efter det någondera parten uppsagt detsamma. Lasarettet

tillhandahåller i mån av behov 100 sängar. Ersättning utgår med

den för varje år beräknade verkliga sjukvårdskostnaden å lasarettet, med

iakttagande att, bland annat, ny- och ombyggnadsutgifter icke medräknas

i sjukvårdskostnaden, och att i avseende å fyrtio av de sängar, som äro

tagna i anspråk i kostnaden icke heller inberäknas utgifterna för fastigheternas

underhåll och onera. På grund av dessa bestämmelser lärer, enligt

vad direktionen inhämtat, landstinget icke vara villigt att för de fyrtio sängarna

vidkännas någon utgift för ifrågasatta ändringsarbeten. Däremot

torde lasarettet för övriga å länets ackord under året belagda vårdplatser kunna

påräkna därå belöpande andel i utgifterna för länet. Den summa, som på

denna grund under det som exempel tagna budgetåret 1925—1926 skulle

tillfallit lasarettet, uppgår till 9,241 kx-onor. Efter avdrag av vad med tilllämpning

av beläggningen nämnda år skolat gäldas av Stockholms stad och

län återstår av annuitetsbeloppet omkring 157,000 kronor. Till betalning

av denna del av årslikviden, som givetvis är utsatt för variationer, saknar

lasarettet egna medel. För attt kunna upptaga det ifrågasatta lånet måste

lasarettet kunna påräkna att av staten erhålla härför erforderligt bidrag.

Därest framdeles för lasarettet förmånligare villkor än de nu gällande skulle

kunna erhållas för vård av sjuka från vare sig Stockholms stad och län

eller andra län kommer givetvis bidraget från staten att i motsvarande grad

minskas.

Kanslern för rikets universitet har i sitt remissvar, som är dagtecknat den

28 februari 1927, anfört:

Vad först angår platsen för uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus i

Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet tillstyrker jag kommissionens

förslag.

Beträffande åter kommissionens hemställan, att ombyggnadsarbeten å

serafimerlasarettet med det snaraste måtte komma till utförande för en beräknad

kostnad av 3,199,700 kronor, kan jag icke tillbakahålla den meningen,

att nämnda fråga står i det intimaste samband med de huvudgrunder,

som kunna komma att slutligen fastställas för ett samarbete mellan

staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet

av det nya kliniska sjukhuset. Det synes mig därför, som om dessa

båda frågor borde i ett sammanhang upptagas till slutlig prövning. Skulle

emellertid denna min uppfattning icke tillerkännas någon avgörande betydelse,

tillstyrker jag kommissionens hemställan jämväl i denna del.

I yttrande den 15 februari 1927 har Stockholms stadsplanenämnd framställt

vissa erinringar mot det skissförslag till det s. k. Norrbackaområdets

utnyttjande, som sjukhuskommissionen låtit upprätta. Nämnden anför:

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Stadsplanenämnden vill framhålla, att det av sjukhuskommissionen till

förläggningsplats för ett blivande nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler för

karolinska institutet föreslagna s. k. Norrbackaområdet är beläget utanför

Stockholms stads område. Ehuru staden sålunda icke äger att besluta om

stadsplan för sagda område, får stadsplanenämnden framställa följande erinringar

beträffande det skissförslag till områdets utnyttjande, som kommissionen

låtit upprätta.

1) Områdets begränsning mot väster är icke fullt utredd i förslaget; gräns

bör här bliva en huvudutfartsgata från Karlbergsvägen till lämplig punkt

å Torsgatans förlängning, exempelvis till vägen mellan Blindinstitutet och

Fogdevreten, vilken väg då vidgas. Terrängens beskaffenhet bör här detaljstuderas

mer än som skett.

2) Huvudleden från staden genom området, Torsgatans förlängning, bör

helst flyttas något mot öster till undvikande av en olämplig bergsprängning

nordost om det föreslagna karolinska institutet. Bredden å nämnda gatuled

är inom området föreslagen till 18 meter, medan den inne i staden är

24. Någon anledning att göra gatan smalare än sistnämnda mått torde

icke föreligga, då den i framtiden torde bliva eu av de viktigaste huvudinfarterna

norrifrån. Bredden å viadukten över järnvägen tarvar särskild

utredning, och inverkar denna bredd på sjukhusområdets södra del. där

gatuplanet kommer högre än den naturliga terrängen.

Beträffande här ifrågavarande huvudutfartsled och den däri ingående dyrbara

viadukten över Norrtulls godsbangård har kommissionen i sitt utlåtande

icke angivit av vem, på vad sätt eller när densamma skall utföras. I kostnaderna

för sjukhusanläggningen finnes densamma ej heller medtagen.

Byggnadsstyrelsen har däremot i sitt yttrande antytt, att gatuleden ifråga

måhända ej kommer till stånd. Med anledning härav vill stadsplanenämnden

bestämt hävda angelägenheten ur gen e ral pl a n esy npu n k t, att ifrågavarande

huvudled utlägges, eller att åtminstone mark för densamma reserveras.

Vid kommande underhandlingar i ärendet bör denna fråga särskilt

beaktas.

3) Områdets gräns mot norr, Solna komministerboställe m. m., bör regleras

och torde undersökning då göras, om icke bl. a. någon gränsgata bär

kunde anläggas. —- Skulle kommissionens förslag om dettas områdes reserverande

för framtida utvidgning bifallas, förfaller denna erinran.

4) Mot den föreslagna uppfartsgatan i öster från allmänna landsvägen kan

göras den erinringen, att densamma förutsätter avsevärda sprängningsarbeten.

Undersökning torde därför böra göras, om icke en mera tilltalande

lösning skulle kunna ernås, exempelvis genom uppfartsramper eller genom

att börja gatan längre söderut eller på annat sätt. Förslaget är sådant det

nu föreligger otillfredsställande. Framhållas bör i detta sammanhang, att

landsvägen är projekterad att avsevärt vidgas. Vidgningen skall utföras å

båda sidor om vägen, varför sålunda kommissionens förslag även av denna

anledning här måste omarbetas.

Ett önskemål är vidare, om sistnämnda uppfart skall utmynna direkt i

allmänna vägen, att områdets entré något indrages och eu öppen plats utlägges

för att trafikströmmarna lättare skola kunna ordnas. I

I den 15 februari 1927 avgivet yttrande har Stockholms stads drätselnämnd

anfört i huvudsak följande:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Av de till drätselnämnden överlämnade handlingarna i ärendet framgår

icke, huru kostnaderna för de olika till förläggningsplats för ett nytt kliniskt

sjukhus ifrågasatta tomterna blivit beräknade. Drätselnämnden har

sålunda icke varit i tillfälle att bedöma de ekonomiska skäl, som enligt

kommissionens mening tala emot att den s. k. Fältrittklubbens bana anvisas

såsom förläggningsplats för det nya sjukhuset. Under förutsättning

emellertid att Norrbackaområdet icke ställer sig kostsammare än något av

de övriga områdena, torde frågan om det nya sjukhusets förläggning från

de synpunkter, drätselnämnden har att företräda, icke komma att få någon

större betydelse för staden, för så vitt nämligen det av kommissionen framlagda

förslaget rörande byggnadskostnadernas fördelning mellan staten, staden

och länet kommer att godkännas. Enligt detta förslag skulle den på

staden belöpande årliga avgiften för sjukhustomten bestämmas med hänsyn

till värdet av den tomtmark, som staden skulle behöva taga i anspråk,

därest staden uppförde eget sjukhus i eller invid Stockholm.

Drätselnämnden, som förutsätter, att frågan om de olika tomternas lämplighet

såväl med hänsyn till stadens sjukvårdsbehov som till föreliggande

stads- och generalplanespörsmål kommer att bliva föremål för vederbörande

myndigheters yttrande, har sålunda för sin del icke funnit anledning

framställa någon erinran mot kommissionens förslag i fråga om den

blivande platsen för det nya sjukhuset.

Vidkommande härefter de av sjukhuskommissionen föreslagna ombyggnadsarbetena

vid serafimerlasarettet ger en närmare granskning av de tre

i kommissionens utlåtande omförmälta olika sätten för dessa arbetens finansiering

vid handen, att stadens bidrag, under förutsättning att totala antalet

platser bestämmes till 400 (se kommissionens utlåtande, sid. 56), i de olika

fallen kan beräknas sålunda:

Aft. 1. Räntefritt lån till belopp motsvarande

3/sX 1,400,000—...........................kronor 525,000: —

Alt. 2. Kontant bidrag med 2/s X 307,600: —

eller........................kronor 205,067: —

Årlig ränta och amortering under 20

år av den del av 2,584,500 kronor, som

belöper på stadens 100 platser för medellösa,

representerande ett kapitalvärde

av X 2,584,500:— eller......... » 646,125: —

Alt. 3. Årlig ränta och amortering under 30 år av den

'' del av 3,061,000 kronor, som belöper å stadens 100

platser för_ medellösa, motsvarande ett kapitalvärde av

^ X 3,061,000:— eller......................

400

Såsom av denna sammanställning framgår, medför alt.

tala kostnaden för staden. För detta alternativ talar också det skälet, att

stadens bidrag skulle tillhandahållas såsom lån, vilket, enligt vad stadsfullmäktige

tidigare förutsatt, skulle återbetalas, därest sjukhuset nedlades eller

staden funne sig icke längre böra utnyttja sin rätt till vissa vårdplatser vid

sjukhuset.

Vid bedömandet av föreliggande spörsmål ur ekonomisk synpunkt synes

sålunda icke föreligga anledning från stadens sida att frångå det förslag

» 851,192: —

» 765,250: —

1 den lägsta to
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj:ts proposition Nr 223. 23

till byggnadskostnadernas finansiering, som av stadsfullmäktige tidigare i

princip godkänts.

Vad alt. 2 och 3 beträffar, synes det av kommissionens utlåtande icke

klart framgå, huruvida det vore avsett, att legosängsavgiften för betalande

sjuka skulle höjas. En sådan åtgärd torde från stadens sida icke kunna

godkännas, särskilt med hänsyn därtill, att detta sannolikt skulle leda till

minskad beläggning av platserna för betalande sjuka å stadens ackord. För

den händelse det av kommissionen förordade alt, 3 av skäl, till vilka drätselnämnden

icke kunnat taga ställning, anses böra godkännas, synes i sådant

fall böra uppställas det villkoret, att det mellan staden och serafimerlasarettet

träffade avtalet icke därav beröres i annan mån, än som betingas

av ökningen i vårdavgiften å stadens friplatser. Tillika synes nödvändigt,

att höjningen i vårdavgiften per underhållsdag begränsas till omkring 1

krona 20 öre, att utgå högst under den för amorteringslånet angivna tiden

eller 30 år.

I anledning av de föreslagna bestämmelserna om begränsning för stadens

del av dess andel i kostnaderna för tomtupplåtelse till det nya sjukhuset

till högst det belopp, som motsvarar vad staden skulle behöva vidkännas,

om staden själv uppför ett sjukhus med samma antal vårdplatser, som nu

skulle ställas till stadens förfogande i det nya rikssjukhuset, har drätselnämnden

slutligen ansett sig böra framhålla angelägenheten av att genom

stadens vederbörande myndighets försorg i god tid verkställes erforderlig

utredning beträffande tomtkostnaden för ett dylikt sjukhus, som eventuellt

skulle uppföras av staden själv.

I den 16 februari 1927 avgivet yttrande föreslår Stockholms städs hälsovårdsnämnd

i anledning av sjukhuskommissionens förslag om förläggning

av det ifrågasatta nya kliniska sjukhuset till det s. k. Norrbackaområdet,

att stadsfullmäktige måtte förklara sig icke vilja avböja ett samarbete på

denna plats men förbehålla sig att intaga slutlig ståndpunkt till frågan

först sedan ett bestämt förslag föreligger såväl angående vilka sjukavdelningar,

som skola ingå i det nya sjukhuset, och dessa avdelningars storlek

som även angående blivande avtal om samarbetet mellan staten och staden.

i fråga om sjukhuskommissionens förslag till ombyggnadsarbeten vid

serafimerlasarettet och dess finansiering föreslår hälsovårdsnämnden, att

stadsfullmäktige, under förutsättning att kommissionens hemställan i förevarande

avseende av riksdagen bifalles, måtte förklara sig villiga att föi de

vårddagar, för vilka staden enligt gällande avtal skall bestrida vårdkostnaden,

betala den merkostnad, som bleve en följd av en 30-årig amortering

och förräntning av det av kommissionen föreslagna lånet, eller omkring 1

krona 20 öre per vårddag, men att stadsfullmäktige ej måtte samtycka till

att kostnaden lägges på legosängsavgiften. Till stöd för denna sm ståndpunkt

har hälsovårdsnämnden anfört följande.

Under behandlingen av föregående förslag till samverkan emellan staten

och Stockholms stad för uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus å Ladugårdsgärdet

avgav hälsovårdsnämnden yttrande den'' 7 november 1925 och den

27 januari 1926. Beträffande den då föreslagna tomten yttrade nämnden,

att den i och för sig vore mycket lämplig till sjukhustomt och vore lätt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition Nr 223.

att bebygga, att staden visserligen ur ren sjukhusvårdssynpunkt hade större

behov av ett sjukhus i de södra stadsdelarna, men att å andra sidan staden

vore i större behov av polikliniker i de östra stadsdelarna än i de södra

emedan staden redan både eu stor poliklinik å Maria sjukhus. Då nämn’

den ej kunde finna annat, än att de av karolinska institutet framhållna

olägenheterna av att förlägga den medicinska undervisningen till de södra

stadsdelarna vore befogade, hade nämnden ingen betänklighet emot att förorda

det nya sjukhusets förläggande till Ladugårdsgärdet. Ett uppförande

av sjukhuset a någon av de föreslagna tomterna väster eller norr om stadens

gränsområden fann nämnden åter ofördelaktigt, då staden i norr redan

hade Sabbatsbergs sjukhus med dess stora polikliniker och i väster S:t Görans

sjukhus, där eu tillbyggnad med polikliniker vore planlagd.

Stadskollegiet betonade i sitt yttrande den 25 februari 1926 beträffande

tomtfrågan, att det läge i kommunens intresse, att dess sjukhus bleve så

jämt som möjligt fördelade inom staden, dels för att de sjukas anhöriga

icke skulle förorsakas onödiga tidsförluster och kostnader, dels av hänsyn

till poliklinikverksamheten, som vore stadd i stark utveckling. Kollegiet

kunde förorda sjukhusets förläggande till Ladugårdsgärdet, emedan staden ''

denna trakt icke hade något sjukhus, men förutsatte, att tomtfrågan skulle

bliva föremål för särskilda förhandlingar mellan staten och staden, om den

då ifrågasätta tomten ej skulle av staten tillhandahållas.

Så har nu blivit fallet och kommissionen föreslår, att det kliniska sjukhuset

skall förläggas norr om Stockholm å den i Solna kommun belägna

Norrbackatomten. Sedan hälsovårdsnämnden, som ovan angivits, vttrade sig

angående tomtfrågan, har intet nytt inträffat, som inverkat på stadens behov

av sjukhusvård. Nämnden måste därför fasthålla vid sin förut uttalade

mening, att Norrbackaområdet ej ur stadens synpunkt är en lämplig

förläggning av ett stort nytt sjukhus. Sabbatsberg är lättare tillgängligt

för innevånare uti flertalet även av stadens allra nordligaste kvarter, än det

nya sjukhuset skulle bliva, och Sabbatsberg har redan en stor poliklinik,

så besökt, att det under alla förhållanden torde i sjukvårdens och humanitetens

intresse mycket snart, och i varje fall innan det nya kliniska sjukhuset

kan tagas i bruk, bliva nödvändigt utvidga och förbättra poliklinikens

lokaler. Någon tillväxt av staden utanför Norrbacka och på så sätt ett

utökande av stadens^ sjukhusbehov i denna trakt kan av lätt insedda skäl

ej komma ifråga, såvida ej de norra förstäderna bliva inkorporerade med

Stockholm och ej sammansluta sig till ett eget stadssamhälle inom länet,

en fråga varom nämnden icke vågar hava någon mening.

Hälsovårdsnämnden skulle på grund av det ovan sagda icke kunna förorda,

att staden deltoge uti uppförandet av ett nytt sjukhus vid Norrbacka,

om det här icke gällde ett så stort allmänt landsintresse som läkarutbildningen,

inför vilken fråga landets största kommun nu som så ofta förut

torde böra och även vara villig att för sakens skull göra offer. Undervisningens

krav få dock aldrig och behöva ej heller tillgodoses på bekostnad

av sjukvårdens. Staden måste därför kunna klart överblicka det samarbete,

som den skall deltaga uti, men härför äro möjligheterna nu ej förhanden.

Hälsovårdsnämnden är på stadskollegiets uppdrag sysselsatt med uppgörandet

av en generalplan för utvecklingen av stadens sjukbusväsende under

den närmast överskådliga tiden, varvid särskilt hänsyn skall tagas till stadens

egna utvecklingsmöjligheter. Det torde vara uppenbart, att denna

måste inverka på det antal vårdplatser, staden anser sig kunna förlägga till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223. 2o

Norrbacka. Dessa måste givetvis inarbetas i den allmänna planen, och härför

är det av utomordentlig betydelse att äga kännedom om, vilka sjukavdelningar

staten ämnar förlägga till det nva sjukhuset och patientantalet å

var och en av dessa. Förr än staden får veta, i vad mån dess nu förefintliga

sjukhusbehov blir genom nybyggnader tillfredsställt, kan den omöjligen

förbinda sig till något bestämt antal sängar vid Norrbacka. Även det gamla

lasarettets blivande öde är av betydelse för stadens sjukhusplan. I betänkandet

finnes emellertid om det mesta av detta icke ett ord. Givetvis måste

slutligen avtalets principer, som nu äro undantagna fx-ån granskningen, bliva

av stor betydelse för stadens slutliga ståndpunkttagande.

Stadens myndigheter ha vid frågans behandling år 1926 yrkat på, att man

i ett sammanhang skulle lösa frågan om det nya kliniska sjukhuset och

serafimerlasarettets reparation, då den ena frågan intimt sammanhänger med

den andra. Kommissionen förordar, att det nya sjukhuset skall bliva ifrån

seralimerlasarettet fullständigt fristående, dock utan att om lasarettets framtida

öde säga mer än att det skall förbliva i minst SO år. För staden är

denna fråga ej likgiltig. Det av stadsfullmäktige förra året förordade alternativet

till sjukbusbygge (alt. II) var för stadens sjuka på lasarettet avsevärt

fördelaktigare, då de inom eu relativt kort tid fått flytta till ett modernt

och fullständigt sjukhus, under det att de enligt kommissionens förslag fölen

sannolikt mycket lång tid få förbliva i ett gammalt, om ock upprustat

sjukhus utan specialavdelningar, vilka av nutidens läkare anses vara av så

särskilt stor betydelse för eu allsidig vård å ett stort sjukhus. För stadens

sjukhusplan hade det dessutom varit en fördel, om lasarettets framtida öde

varit känt, innan denna fastställts och därvid fastslagits, i vad man staden

skulle deltaga uti Norrbackabygget. Hälsovårdsnämnden anser därför alltjämt,

att det varit lyckligast, om man fått fatta ståndpunkt till frågan om

lasarettets öde, sedan man kände, hur det nya kliniska sjukhuset skulle

bliva organiserat.

Då emellertid kommissionen lagt hela frågan efter eu helt annan linje,

än som förra året förutsattes, och nu föreslår, att staten ensam skall lösa

klinikfrågan och staden blott skall erbjudas att på vissa villkor köpa sig in

för ett visst antal vårdplatser, har nämnden ansett riktigast att blott granska,

i vad mån stadens nuvarande rättigheter i avseende å seraf!merlasarettet

möjligen äventyras av kommissionens förslag.

Kommissionen uttrycker sig något otydligt beträffande sättet för uttagandet

av avgifterna per dag till täckande av lånets amortering. Förhöjningen

skall läggas på »vårdavgifterna», säges det. Menas därmed legosängsavgifterna,

måste hälsovårdsnämnden nu liksom förut avstyrka, då detta skulle

komma att gå ut över de sjuka, som själva betala för sig. Staden bar kontraktsenlig

rätt att motsätta sig en sådan höjning och bör för sina patienter

begagna sig därav. Sannolikt avses dock ej legosängsavgiften, då detta

torde komma att kraftigt bidraga till att avfolka lasarettet till förfång för

det kliniska undervisningsmaterialet, utan i stället vårdkostnaden. Mot kommissionens

förslag till fördelning av denna vårdkostnad torde intet vara att

erinra, under förutsättning dock att det mellan serafimerlasarettet och staden

befintliga avtalet härav icke beröres i annan mån, än som betingas av ökningen

av de vårdkostnader, staden enligt detta avtal har att bestrida. I

detta sammanhang vill nämnden erinra om nödvändigheten av att såsom

villkor för anslaget ställa krav på att emellan lasarettsdirektionen och hälsovårdsnämnden

göres ett avtal, enligt vilket staden kan förhindra, att stadens

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Ktmgl. Maj:ts proposition Nr 223.

medborgare, som vilja och kunna betala legosängsavgift, ej förläggas å de

100 sängar, som tillförsäkrats medellösa.

Vidare har Stockholms stads fastighetsnärnnd i den 18 februari 1927 avgivet

yttrande uttalat, .att nämnden ur synpunkten av de intressen, den har

att företräda, icke bar något att erinra mot det s. k. Norrbaekaområdets

utnyttjande till förläggningsplats för ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler

för karolinska institutet, detta under förutsättning dels att nödig

mark reserveras för den planerade nya huvudgatan i Torsgatans förlängning

norrut och för vidgning av Norrtullsvägen, dels att sagda mark vid

behov utan ersättning ställes till förfogande för ändamålet. Såsom motivering

för denna sin ståndpunkt anför fastighetsnämnden i huvudsak följande.

Nämnden vill till en början framhålla, att då området ifråga ligger helt

utanför Stockholms stads jurisdiktion, staden givetvis icke kan utöva något

författningsenligt inflytande vare sig på det blivande gatunätets inom området

utformning och dess anslutning till förefintliga eller planerade gatudelar

inom och utom stadens jurisdiktionsgräns eller på områdets bebyggande.

Skola berättigade krav från stadens sida i nämnda avseenden bliva

tillgodosedda, torde staden böra såsom villkor för sin eventuella medverkan

till förslagets realiserande påfordra, att anläggningen utföres på sådant sätt,

att utförandet av framtida erforderliga utfartsvägar mot norr i lämplig anslutning

till stadsplanen icke försvåras eller omöjliggöres.

Enligt nämndens förmenande kan ett genomförande av det föreliggande

förslaget medföra betydelsefulla konsekvenser för staden ur allmän gatutrafiksynpunkt,

därest stadens krav i nyssnämnda hänseenden icke vinna

vederbörligt beaktande. Förslagets genomförande kan tänkas åstadkomma,

att staden skulle bliva hänvisad att anordna utfartsvägar åt nordväst endast

genom Norrtulls- och Karlbergsvägarna. Blir så fallet, kan den planerade

viktiga trafikleden i Torsgatans förlängning över norra stationens område

icke komma till stånd. Detta skulle vidare medföra, att Torsplanen, som

tidigare varit avsedd att upptaga trafiken såväl från söder och sydväst

genom Torsgatan som från öster genom Gävlegatan och Vanadisvägen och

enligt stadsplanen skall bilda en för denna del av staden betydelsefull

trafikknutpunkt, i hög grad förfelar sitt ursprungliga ändamål.

I kommissionens föreliggande utlåtande finnes intaget ett av byggnadsstyrelsen

den 9 december 1926 avgivet yttrande rörande Norrbackaområdet,

vari bland annat anföres:

»Karolinska institutets olika institutionsbyggnader hava placerats å västra

sidan av den projekterade trafikled i Torsgatans förlängning, som enligt

tidigare gjorda^ utredningar skulle utgöra infartsväg till Stockholm. Byggnadsstyrelsen

får emellertid beträffande denna infartsväg framhålla, att,

därest det skulle visa sig erforderligt, att hela Norrbackaområdet i ett sammanhang

utnyttjades för serafimerlasarettet och karolinska institutet, det

icke torde vara uteslutet, att denna trafikled kan givas ett något västligare

läge och sålunda exempelvis utgå från Karlbergsvägen.»

I anslutning till vad ovan anförts får nämnden häremot hävda den bestämda

ståndpunkten, att en huvudtrafikled norr ut i Torsgatans förlängning

framdeles bör komma till stånd. Enligt nämndens förmenande bör

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

staden kräva ej mindre, att plats beredes för en minst 24 meter bred framtida

huvudgata inom det blivande sjukhusområdet i Torsgatans förlängning

norrut, än även, att härför nödig mark vid behov utan ersättning ställes

till förfogande.

Genom att huvudinfarten till den planerade sjukhusanläggningen enligt

förslaget skulle anordnas från Norrtullsvägen, kommer givetvis trafiken här

att väsentligt ökas. Då denna väg redan nu anses hava alltför ringa bredd,

är det uppenbart, att den genom sjukhusanläggningens tillkomst ökade trafiken

kommer att medföra omedelbart krav på vägvidgning härstädes. Den

härför erforderliga marken är i statens ägo, och synes det nämnden skäligt,

att även denna mark ställes till förfogande utan ersättning. Huruvida den

projekterade nya vägen väster om den för sjukhusanläggningen ifrågasatta

marken utmed statens järnvägars kontrollkontors och Tomteboda blindinstituts

område bör komma till stånd såsom huvudtrafikled, synes för närvarande

icke vara möjligt att bedöma. Det torde därför i detta sammanhang icke

böra från stadens sida ifrågasättas någon markreservation för sistnämnda

trafikled.

Stockholms stadskollegium har i utlåtande den 24 februari 1927 anfört:

I frågan om förläggningsplats för ett nytt kliniskt sjukhus och nya lokaler

för karolinska institutet kan stadskollegiet i huvudsak inskränka sig till

att åberopa den principiella ståndpunkt, åt vilken hälsovårdsnämden med

anslutning till den uppfattning stadsfullmäktige i denna fråga tidigare uttalat

— i sitt yttrande givit uttryck. Ur stadens synpunkt finner stadskollegiet

sålunda Norrbackaområdet såsom plats för ett stort kliniskt sjukhus

olämpligt beläget. Härtill kommer, att staden numera genom vissa

tomtförvärv erhållit möjlighet att till relativt lag kostnad åstadkomma en

betydande ökning av antalet sjukplatser vid Maria sjukhus. Båda dessa

omständigheter äro givetvis ägnade att minska stadens intresse för en medverkan

vid det nya sjukhusets förverkligande. Om staden emellertid

med hänsyn till det allmänna intresset av goda anordningar för läkarutbildningen

— i ärendets nuvarande läge ändock icke principiellt avböjer ett

samarbete på grundval av sjukhusets föreslagna förläggning till Norrbacka,

så måste en oeftergivlig förutsättning härför vara, att det nya sjukhuset

kommer att inrymma de sjukavdelningar och antal vårdplatser å de olika

avdelningarna, som bäst överensstämma med stadens sjukvårdsbehov, samt

att det ekonomiska samarbetet mellan staden och sjukhuset i övrigt anordnas

efter för staden antagliga grunder. I detta hänseende vill stadskollegiet

särskilt understryka den ståndpunkt, som stadens förhandlingsdelegerade

vid utredningen intagit, nämligen att stadens deltagande i det

nya sjukhuset icke må innefatta några förpliktelser, som binda staden vid

det nya sjukhuset i fråga om anordnande av de ytterligare sjukplatser,

som utvecklingen kan göra behövliga.

I detta sammanhang vill stadskollegiet vidare betona angelägenheten av

att de erinringar vederbörligen beaktas, som stadsplanenämnden och fastighetsnämnden

i sina yttranden framfört mot det skissförslag till Norrbackaområdets

utnyttjande för en blivande sjukhusanläggning m. m., kommissionen

låtit utarbeta.

I vidare mån än här skett torde staden icke kunna eller böra taga ställning

till frågan om platsen för det nya sjukhuset, förrän resultatet av den

utredning rörande stadens sjukhusfråga, som stadskollegiet igångsatte hösten

1926, föreligger.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts proposition Nr 223.

Vidkommande härefter frågan om till- och ombyggnad av serafimerlasarettet

har sjukhuskommissionen föreslagit ett bibehållande av detta sjukhus

under en avsevärd tid framåt vid sidan av det föreslagna nya sjukhuset.

Under förutsättning att så sker — varemot från stadens sida intet lärer

vara att erinra — torde trängande behov av lasarettets till- och ombyggnad

i av sjukhuskommissionen föreslagen omfattning föreligga. I detta hänseende

liksom även i fråga om stadens medverkan härtill vill stadskollegiet

hänvisa till sina tidigare gjorda uttalanden i anledning av 1919 års sjukliusbyggnadssakkunnigas

år 1925 framlagda förslag till förbättringsarbeten,

med vilket det nu föreliggande förslaget i allt väsentligt överensstämmer.

I fråga om formen för stadens medverkan anser stadskollegiet i likhet

med drätselnämnden, att staden saknar anledning nu frångå sitt tidigare

gjorda erbjudande om ett räntefritt lån.

Skulle denna form för stadens deltagande i kostnaderna för lasarettets

modernisering icke kunna godtagas, torde emellertid staden icke böra motsätta

sig att lämna sin medverkan enligt det av sjukhuskommissionen förordade

alternativet, även om detta, såsom drätselnämnden påpekat, blir för

staden mera ofördelaktigt. Förutsättningen härför måste dock vara, att vårddagskostnaderna

beräknas efter en 30-årig förräntning och amortering av

ombyggnadskostnaderna, att det mellan serafimerlasarettet och staden gällande

avtalet icke rubbas i annan mån, än som betingas av ökningen av

de vårddagskostnader, som staden enligt detta avtal skall erlägga, samt att

mellan lasarettsdirektionen och staden träffas ett nytt avtal, varigenom staden

tillförsäkras avgörande inflytande på beläggningen av de till stadens

förfogande stående platserna.

Stadskollegiet får alltså hemställa, att stadsfullmäktige måtte till besvarande

av förevarande remisser åberopa vad stadskollegiet här ovan anfört.

Vad stadskollegiet sålunda anfört hava Stockholms stadsfullmäktige i utlåtande

den 7 mars 1927 åberopat till besvarande av ej mindre den av

Kungl. Maj.t. den 20 augusti 1926 framställda förfrågan, huruvida stadsfullmäktige

vore villiga bidraga till de av sjukhusbyggnadssakkunniga föreslagna

ändringsarbetena å serafimerlasarettet med 205,066 kronor, motsvarande

två tredjedelar av det av riksdagen för ändamålet beviljade anslaget,

än även remissen å .sjukhuskommissionens betänkande i vad detsamma avsåge

förslag dels till förläggningsplats för ett nytt kliniskt sjukhus in. in.,

dels ock till vissa omändringsarbeten å serafimerlasarettet.

Stadsmyndigheternas yttranden hava till Kungl. Maj:t överlämnats av

öfverståthållarämbetet med utlåtande av den 8 mars 1927, däri ämbetet förklarat

sig icke ha något att i ärendet tillägga utöver vad stadsfullmäktige

yttrat.

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott har i utlåtande den 23 februari

1927 anfört i huvudsak följande:

Beträffande punkt I i ovanberörda hemställan har förvaltningsutskottet

intet att erinra mot sjukhuskommissionens förslag om att förläggningsplats

för ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för karolinska

institutet måtte upplåtas å det s. k. Norrbackaområdet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Punkt III i sjukhuskommissionens hemställan innefattar, att vissa ombyggnadsarbeten

å nuvarande serafimerlasarettet för eu beräknad kostnad

av 3,199,700 kronor måtte snarast komma till utförande.

Då frågan om landstingets deltagande i reparations- och omändringsarbetena

vid serafimerlasarettet behandlades vid 1926 års landsting gällde

frågan att deltaga i en beräknad kostnad av tillsammans 615,200 kronor.

De fullständigt nya siffror, vilka nu lagts till grund för här ifrågavarande

arbeten, ha föranlett förvaltningsutskottet att för sin del besluta i princip

biträda det av sjukhuskommissionen framförda tredje förslaget till finansiering

av nybyggnads- och omändringsarbetena.

Förvaltningsutskottet får alltså meddela, att utskottet ej har något att i

princip erinra mot sjukhuskommissionens förslag att anskaffa medel till

sjukhusets nybyggnads- och omändringsarbeten genom upptagande av lån

mot inteckning i -sjukhusets tomter och att medel till dessa låns förräntning

och avamortering anskaffas genom viss höjning av avgiften per vårddag

under en tidrymd av cirka 30 år.

Ehuru en sådan ökning med ifrågasatta 1 krona 20 öre per vårddag skulle

komma att medföra att den kostnad, länet får vidkännas för sjukvård å

serafimerlasarettet sannolikt bleve högre än motsvarande kostnad för vård

på länets egna sjukhus, får utskottet, i anslutning till nämnda principuttalande

meddela, att utskottet ej har något att erinra emot, att avgiften per

vårddag, vad sjuka från länet beträffar, för ifrågavarande ändamål ökas med

högst 1 krona 20 öre per vårddag, vilket medgivande dock ej gäller de 40

platser, vilka länet tillförsäkrats för all framtid utan skyldighet att för desamma

deltaga i kostnaderna för lasarettsfastighetens underhåll och onera

utan allenast de platser, som därutöver utnyttjas på grund av det s. k.

länsackordet.

Detta medgivande gäller dock endast under förutsättning, att länet uti

ifrågavarande hänseende ej blir mera betungat än Stockholms stad.

I utlåtande den 5 mars 1927 yttrar länsstyrelsen i StocTcholms län:

Länsstyrelsen, som givetvis icke varit i tillfälle att ingå i prövning av frågan

om den lämpligaste förläggningsplatsen för uppförandet av ett nvtt

kliniskt sjukhus i Stockholm, får härutinnan allenast hänvisa till vad förvaltningsutskottet

yttrat.

Mot sjukhuskommissionens förslag i fråga om anskaffande av medel till

omändringsarbetena å serafimerlasarettet har länsstyrelsen i likhet med förvaltningsutskottet

intet att erinra.

Vidare har byggnadsstyrelsen i utlåtande den 3 mars 1927 anfört:

Med utlåtande den 9 februari 1922 överlämnade byggnadsstyrelsen ett av

de s. k. byggnadssakkunniga avgivet yttrande (bil. 4 till de sakkunnigas

betänkande, statens offentliga utredningar 1925: 15), däri de sakkunniga beträffande

Norrbackaområdet anförde följande: »Med hänsyn till ekonomisering

såväl i fråga om byggnadskostnaderna som i all synnerhet beträffande

den framtida driften av denna komplicerade anläggning är en viss koncentrering

och regelbundenhet i planläggningen av det hela synnerligen viktigt.

Ur denna synpunkt ställer sig Norrbackaområdet synnerligen ogynnsamt på

grund av den mycket oregelbundna och delvis starkt kuperade terrängen.»

I berörda utlåtande förklarade sig byggnadsstyrelsen i alla delar ansluta

sig till de sakkunnigas yttrande. Vid nämnda tillfälle ansågs endast Ladu
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kung!. Maj:t* j/roposition Nr 223.

gårdsgärdesområdet kunna ifrågakomma för det kliniska sjukhuset. 1926

års riksdag har emellertid förklarat, att den av sjukhushyggnadssakkunniga

föreslagna tomten å Ladugårdsgärdet icke borde, med hänsyn till det höga

försäljningsvärde marken där ansågs betinga, under några förhållanden

komma i betraktande för sjukhusbygget.

Då byggnadsstyrelsen således nu har att ånyo yttra sig rörande Norrbackaområdet

äro förutsättningarna så tillvida förändrade, att Ladugårdsgärdet

numera icke är att räkna med såsom förläggningsplats. Styrelsen

har därför ansett sig böra mera ingående undersöka Norrbackaområdets

egenskaper såsom byggnadsplats för att kunna avgöra, huruvida detsamma,

sedan det av styrelsen tidigare förordade Ladugårdsgärdesområdet icke kan

komma i fråga, må kunna för ändamålet godtagas. Uppgiften är nu så

tillvida lättare, som numera föreligger ett utarbetat byggnadsprogram med

närmare uppgifter rörande komplexets blivande omfattning, rörande de olika

byggnader, varmed är att räkna m. in.

Sjukhuskommissionen, som i likhet med karolinska institutets lärarkollegium

anser, att för sjukhuskomplexet bör utväljas en tomt med ett bebyggbart

område av minst omkring 300,000 kvm., framhåller, att Norrbackaområdet

uppfyller de krav i fråga om tillräckligt ytinnehåll, som måste uppställas å

en lämplig sjukhustomt. Den areal, som omedelbart skulle kunna ställas till

förfogande för sjukhusbygget, uppginge till icke mindre än omkring 565,000

kvm., varav mer än 2/s lämpade sig till bebyggelse. Såsom i kommissionens

utlåtande meddelas bar byggnadsstyrelsen till kommissionen avlämnat

en utredning rörande möjligheten att å området förlägga en sjukhusanläggning

enligt 1919 års sjukhussakkunnigas byggnadsprogram. Styrelsen har

emellertid sedermera låtit verkställa ytterligare ingående undersökningar om

vilka möjligheter till byggbara platser, som kunde finnas inom området,

och hava dessa undersökningar givit vid handen, att inom sluttningen å

områdets nordöstra del medelst nedsprängning och utfyllnader inom ett område

med omkring 7 meter nivåskillnad kan erhållas en för sjukhusändamål

bebyggbar areal av omkring 70,000 kvm. samt att på områdets sydvästra

del invid Tomteboda rangerbangård finnes en bebyggbar naturlig

areal av likaledes omkring 70,000 kvm. Linder förutsättning att det tilltänkta

framdragandet av Torsgatan genom området skulle kunna ersättas

med en trafikled i Karlbergsvägens förlängning längs det föreslagna områdets

västra gräns, varvid dock 20,000 kvm. av den goda byggnadsmarken

i väster måste offras, skulle ytterligare kunna erhållas bebyggbar mark i

områdets mittparti av omkring 40,000 kvm. I bästa fall ''skulle sålunda

kunna erhållas omkring 160,000 kvm. bebyggbar mark, fördelade på tre

olika delar av området. I varje fall kunna påräknas två områden om vardera

omkring 70,000 kvm. eller sammanlagt 140,000 kvm. Den övriga delen

av området kan endast i mindre utsträckning användas för fristående byggnader,

t. ex. fristående specialkliniker, bostadshus för personalen och dylikt.

Medräknas även dessa områden, torde, såsom av upprättad situationsplan

framgår, i gynnsammaste fall ett sammanlagt bebyggbart område om 200,000

kvm. kunna erhållas, vilket alltså med 1/s understiger det av kommissionen

och karolinska institutets lärarkollegium såsom minimum angivna. Denna

styrelsens beräkning är gjord med hänsyn till att icke alltför omfattande

sprängningar och utfyllningar skola behöva vidtagas. Varje överskridande

av de nyss angivna aiealerna för bebyggelse kommer givetvis att medföra

avsevärda merkostnader för sprängnings- och fyllningsarbeten.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. May.ts proposition Nr. 223.

Då 300,000 kvm. bebyggbar mark uppställts såsom villkor för eu användbar

tomt och styrelsens utredning giver vid handen, att allenast omkring

200,000 kvm. kunna utvinnas å Norrbackaområdet, måste en oeftergivlig

förutsättning för att området över huvud skall kunna användas för detta

ändamål vara, att vid det slutliga programmets utarbetande hänsyn tages

till koncentration i anläggningen, ett krav, som styrelsen för övrigt uppställde

redan i sitt den 8 februari 1920 avgivna utlåtande över sjukhusbyggnadssakkunnigas

förslag.

För kommissionens räkning har styrelsen undersökt terrängens och grundens

lämplighet, varvid styrelsen utgått från den här tidigare omnämnda

lösningen enligt 1919 års sjukhussakkunnigas byggnadsprogram. Genom att

koncentrera själva sjukhuskomplexet på en avjämnad areal av omkring

300 X 200 kvadratmeter på områdets nordvästra del med byggnaderna grupperade

kring en centralhyggnad för polikliniker och intill dessa liggande

medicinska och kirurgiska kliniker, kan bebyggandet ordnas med rimliga

planeringskostnader (se kommissionens utlåtande sid. 29). Denna lösning

medför dock anläggande av en området i dess längdriktning genomlöpande

omkring 1 km. lång väg, förbindande sjukhuset med karolinska institutet,

förlagt till platån på områdets sydvästra del. Entréer skulle anordnas dels

vid Hagagatan och dels vid utfartsvägen i Torsgatan och vid Stora kontoret.

Trafiklederna till och inom området torde dock i detta fall icke kunna

betecknas såsom tillfredsställande.

Byggnadsstyrelsen har nu låtit vidtaga ytterligare undersökningar rörande

olika förläggningar av byggnadskomplexen, avseende dels att minska avståndet

mellan de kliniska avdelningarna och karolinska institutet och dels

att bereda de förra avdelningarna en bättre tillfartsväg. Någon fullgod

lösning har styrelsen på den för remissens besvarande knappa tiden icke

medhunnit. Ett större bergsparti i områdets mitt lägger nämligen stora

hinder i vägen för ett sammanförande av de båda institutionerna, varför

det torde bliva nödvändigt att räkna med fördelade byggnadsområden och

därmed följande större avstånd mellan den medicinska högskolan och klinikerna.

En av de största svårigheterna för områdets utnyttjande synes ligga i

anordnandet av lämplig tillfartsväg till de kliniska avdelningarna. Dessa,

som kräva den största byggnadsplatån och det mest skyddade läget, torde

nämligen vara hänvisade till områdets nordöstra del, och skulle lämpligast

nås från en tillfartsväg, anlagd antingen från söder eller norr, då tillfartsvägar

från öster eller väster komme att med sina spårvägslinjer störande

inverka på vårdavdelningarna. Tillfarten från söder skulle emellertid inkräkta

på det parkområde, som tänkts anbringas mot den sida, som gränsar

till godsstationen, under det att en tillfartsväg från norr komme i ett ogynnsamt

läge på anläggningens nordsida, varjämte den brutna terrängen torde

medföra betydande anläggningskostnader. Här borde i stället reserveras

plats för väg till ekonomiavdelningarna. En möjlighet vore att skilja spårvägslinjen

från den övriga tillfartsvägen, som i så fall kunde anordnas från

väster, under det att spårvägen indroges på eu bank, förlagd norr om området,

då hållplats skulle kunna anordnas omedelbart intill det kliniska

byggnadskomplexets centrum, vilket emellertid skulle medföra två skilda

entréer.

I tidigare trafikutredningar har Norrbackaområdet genomdragits av en ny

utfartsväg från staden i Torsgatans förlängning, som skulle ombesörja den

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

betydande trafiken till de norr om Stockholm belägna förorterna. I sitt

tidigare yttrande till kommissionen har byggnadsstyrelsen beträffande denna

infartsväg framhållit, att, därest det skulle visas erforderligt, att hela Norrbackaområdet

i ett sammanhang utnyttjades för serafimerlasarettet och karolinska

institutet, det icke torde vara uteslutet, att denna trafikled kunde

givas ett västligare läge och sålunda exempelvis utgå från Karlbergsvägen.

En sådan förflyttning utgör dock ur allmän trafiksynpunkt eu försämring.

Med den av styrelsen här ovan skisserade tillfarten till de kliniska institutionerna

från väster vill det också synas som om vissa fördelar skulle erbjuda

sig med trafikleden, utdragen i Torsgatans förlängning. Trafikleden

komme nämligen att å områdets högst belägna del sprängas ned, varigenom

här en korsningsfri förbindelse kunde anordnas mellan områdena på ömse

sidor, varjämte först genom framdragandet av denna väg en västlig bekväm

tillfart till klinikerna kunde anordnas.

Såsom reserv för framtida utvidgningar har kommissionen angivit en del

av Solna komministerboställe med en areal av omkring 43,000 kvm. Detta

område, som till stor del utgöres av åkerjord, ligger emellertid på lägre nivå

än själva Solnaskogen och torde alltså icke kunna komma till användning

för byggnader, som behöva direkt anslutas till sjukhusbyggnadssystemet.

Grundförhållandena kunna förmodas icke vara de bästa, ehuru tiden icke

medgivit närmare undersökningar. Avloppsledningarna synas för övrigt icke

utan särskilda anordningar kunna anslutas till sjukhusets avloppssystem.

Norrbackaområdet utgöres av den s. k. Solnaskogen, Fogdevreten, Stenbrottet

och Falkenärsbostället. Av dessa områden äro de tre sistnämnda

utarrenderade till den 14 mars 1929. Inom Solnaskogen, som tillhör Karlbergs

kungsgård, förekomma åtskilliga smärre upplåtelser, men endast en

torde vara av någon betydelse för områdets användande för annat ändamål,

nämligen markupplåtelsen för svenska jägarförbundets skjutbana, vilken upplåtelse

lärer avse all framtid.

I skrivelse till byggnadsstyrelsen denna dag har riksantikvarien meddelat,

att inom området funnes forngravar m. m. av den karaktär, som enligt

förordningen den 29 november 1867 rörande forntida minnesmärkens

fredande och bevarande ej finge rubbas eller borttagas utan vitterhets-, historie-

och antikvitetsakademiens hörande och medgivande, och hava dessa

fornlämningar angivits å ovanberörda situationsplan. För övrigt har riksantikvarien

hos byggnadsstyrelsen påpekat, att boningshuset å kronolägenheten

Stenbrottet samt den i närheten av dettas norra gavel stående byggnaden

hade ett sådant kulturhistoriskt värde, att deras bibehållande för

framtiden måste anses vara mycket önskvärt.

Slutligen vill byggnadsstyrelsen fästa uppmärksamheten på att de byggnadssakkunnige

för statens bakteriologiska laboratorium ifrågasatt eu byggnadsplats

av omkring 60,000 kvadratmeter å området närmast väster om

Eugeniahemmet (sid. 170 och 302 i de sakkunnigas betänkande).

Ehuru Norrbackaområdet otvivelaktigt har ett jämförelsevis fördelaktigt

läge i förhållande till såväl staden som norra förorterna samt läget måste

anses ostört i så mån, att, såsom kommissionen framhållit, sjukhuset näppeligen

kan väntas bliva kringbyggt med bostadshus, så måste dock grannskapet

av Norrtulls godsstation och Tomteboda rangerbangård betraktas såsom

icke oväsentliga nackdelar, varjämte genom det höga läget i förhållande

till den lägre liggande begravningsplatsen skydd saknas för nordliga

vindar. Fastän Norrbackaområdet således ingalunda kan sägas vara ett

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung!. Maj:ts proposition Nr 223.

idealområde för ifrågavarande sjukhusanläggning, synas dock de brister utså

att säga allmän läniplighetssynpunkt, som utan tvivel vidlåda detsamma,

icke böra tillmätas avgörande betydelse, så mycket mindre som karolinska

institutets lärarkollegium ansett tomtens mindre gynnsamma läge icke böra

få hindra lösningen av institutets viktiga byggnadsfråga.

Ur ren byggnadsteknisk synpunkt anser styrelsen böra beaktas icke

blott de för en anläggning av här avsedda omfattning jämförelsevis små

måtten å de bebyggbara områdena, varigenom den angivna minimiarealen

för bebyggbar mark icke kan erhållas för rimliga kostnader och utvidgningsmöjligheterna

givetvis högst väsentligt beskurits, utan även de av styrelsen

framhållna svårigheterna beträffande anordnandet av tillfartsvägar.

Om emellertid, såsom styrelsen påpekat, en effektiv koncentration åvägabringas

i själva anläggningen, synes enligt byggnadsstyrelsens uppfattning

Norrbackaområdet kunna anses lämpa sig för ifrågavarande ändamål och

lämna erforderligt utrymme jämväl för erforderliga utvidgningar under den

närmare framtiden.

Beträffande punkten III i kommissionens hemställan, i den mån byggnadsstyrelsen

lärer hava att yttra sig däröver, får byggnadsstyrelsen meddela,

att styrelsen icke bar något att erinra vare sig mot de sålunda ifrågasatta

ombyggnadsarbetena eller den härför beräknade kostnaden.

Beträffande den föreliggande frågan rörande vissa ombyggnadsarbeten å

serafimerlasarettet har statskontoret i utlåtande den 24 februari 1927 anfört

följande:

De sakkunniga anse, att serafimerlasarettet bör bibehållas såsom sjukhus

åtminstone några tiotal år framåt och att därför ombyggnads- och reparationsarbeten

av större omfattning än de, som innefattades i det föregående

års riksdag underställda förslaget, nu borde företagas.

Då emellertid sagda arbeten sedan åtskilliga år tillbaka varit för lasarettets

behöriga drift erforderliga, har behovet av deras snara utförande numera blivit

så trängande, att de sakkunniga framlagt ett nytt förslag till anskaffande

av medel till arbetenas bekostande.

Förslaget innebär, att det av 1926 års riksdag beviljade anslaget för bekostande

av viss del av ombyggnadsarbetena icke skulle för det avsedda

ändamålet disponeras, då det visat sig förenat med svårigheter att få de

med anslagen förenade villkoren uppfyllda. I stället skulle ombyggnadskostnaderna

utföras med anlitande av för ändamålet upplånade medel. Som

säkerhet för detta lån skulle ställas inteckningar i serafimerlasarettets fastighet

Pilträdet nr 8. Visserligen skulle det ifrågasatta lånebeloppet uppgå

till nära 80 procent av sagda fastighets nuvarande taxeringsvärde, men efter

ombyggnaden torde taxeringsvärdet kunna höjas så mycket, att lånet ej

utgör större del av sagda värde än att det kan erhållas mot lägsta gällande

ränta för inteckningslån.

Den utredning, som sakkunniga lämnat angående utsikterna för det tilltänkta

lånets förräntande och amortering, synes ej fullt klarläggande. Det

bör emellertid icke förbises att, i den mån den härför nödiga inkomstökningen

ej kan av lasarettet ernås genom nya avtal med Stockholms stad

och Stockholms län samt genom höjning av legosängsavgifterna, merkostnaden

torde komma att slutligen stanna å staten, som ju under en följd av

år nödgats täcka de uppkomna bristerna i lasarettets stat.

I betraktande härav synes, innan medgivande lämnas till den ifrågasatta

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 190 höft. (Nr 223.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. May.ts proposition Nr 223

upplåningen och pantsättningen av lasarettets fastighet — som i och för

sig kan anses såsom ett lämpligt sätt för uppbringande av erforderliga medel

-— riksdagens yttrande i ärendet böra inhämtas.

Vid ärendets föredragning i statskontoret gjorde statskommissarien Ouchterlony

ett särskilt uttalande av följande lydelse:

Förslaget att nedlägga ett så stort belopp som 3,200,000 kronor å ombyggnadsarbeten

vid serafimerlasarettet kan icke undgå att väcka eu viss

tvekan. Med lasarettets centrala läge i stadsplanen talar all sannolikhet för

att stadens utveckling kommer att framtvinga tomtens tagande i anspråk

för andra ändamål långt tidigare än vad kommittén utgår ifrån för kostnadernas

amortering. Man torde därför näppeligen hava att räkna med en

trettioårig amorteringstid. A andra sidan är att antaga, att det pris, som

kan påräknas vid försäljning av tomten, blir så högt, att det kommer att

täcka jämväl de kostnader, som icke i den ena eller andra formen hunnit

amorteras. Då lasarettet otvivelaktigt är i trängande behov av en grundlig

ombyggnad, torde därför ur berörda synpunkter knappast vara något att

erinra mot ombyggnadsförslaget.

Kostnaderna för inredande å lasarettets kirurgiska klinik av ett antal enskilda

sjukrum skulle enligt kommitténs förslag amorteras och förräntas

genom tillägg till sjukvårdsavgifterna för just dessa rum intill vissa angivna

maximibelopp. Det förefaller mig dock lämpligare, att kostnaderna fördelas

å samtliga enskilda och halvenskilda rum vid lasarettet genom en mindre

höjning av sjukvårdsavgifterna.

Beträffande ombyggnadskostnaderna i övrigt uttalar kommittén, att starka

skäl tala för att dessa amorteras genom höjning av vårdavgifterna (legosängsavgifterna),

och anför kommittén, att dessa kostnader kunna med en

amorteringstid av 30 år avamorteras, om avgiften per vårddag höjes med

1 krona 20 öre. Detta skulle beträffande allmänna rum, för vilka avgiften

är densamma som vid Stockholms stads sjukhus, innebära en höjning med

närmare 50 procent. I den Bauerska utredningen uttalas att legosängsavgifterna

vid lasarettet i varje fall icke böra sättas högre än de å stadens

sjukhus. För egen del får jag ‘också uttala mitt starka tvivelsmål om det

vid närmare prövning kan befinnas lämpligt och genomförbart att som

kommittén förordar — dock utan att göra någon direkt hemställan —

väsentligt höja avgifterna utan hänsyn till att vården å lasarettet för patienterna

härigenom blir avsevärt dyrare än vid stadens sjukhus. I förbigående

må erinras, att en höjning av avgifterna under innevarande år beträffande

patienter från Stockholms stad icke kan på grund av gällande avtal genomföras

utan stadens medgivande. Möjligheten att få ombyggnadskostnaderna

i nämnvärd grad amorterade genom höjning av legosängsavgifterna synes

mig på grund av det anförda mycket ringa. Utgifterna för lånets förräntning

och eventuellt amortering komma då att belasta lasarettet och i sista

hand statsverket, för så vitt icke överenskommelse kan träffas med Stockholms

stad och län och eventuellt även övriga län om deltagande i någon

form i utgifterna. Gällande avtal med Stockholms stad rörande sjukvården

vid lasarettet avser endast innevarande år; avtalet med Stockholms län

löper med tre års uppsägning. I bägge avtalen stadgas, att i de sjukvårdskostnader,

som ersättas, icke inbegripas utgifter för ny- och ombyggnader.

Förutsättningen för att lasarettet skall kunna erhålla bidrag till ombyggnads
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

35

kostnadernas finansiering är sålunda, att dessa bestämmelser ändras eller

att särskilda avtal träffas. Det vore givetvis önskvärt, att sådana avtal

kunde komma till stånd innan beslut fattas rörande arbetenas igångsättande,

så att den ekonomiska innebörden för statsverket av beslutet vore klargjord.

För att underlätta sådana överenskommelser och finansieringen över huvud

taget av ombyggnadsarbetena synes mig kunna tagas under övervägande,

om icke lasarettet borde beredas ett stående lån, varigenom endast räntorna

skulle ingå bland lasarettets utgifter. Lånebeloppet skulle då innestå i fastigheten

och medel till dess gäldande i sinom tid erhållas vid fastighetens försäljning.

I sådant fall kan ifrågasättas, om icke staten själv kan tillhandahålla

lasarettet de erforderliga medlen genom anslag å riksstaten under

rubriken låneunderstöd.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har sjukhuskommissionen

vid den förnyade utredningen av frågan om lämplig förläggningsplats för

nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya lokaler för medicinsk högskola därstädes

undersökt, förutom de tomtplatser, som förut varit föremål för prövning,

jämväl två andra områden, nämligen Fältrittklubbens bana och nuvarande

serafimerlasarettets tomt jämte angränsande områden. Vid denna

utredning, där såvitt gällt staten tillhöriga tomter markvärdet för varje tomt

angivits, har kommissionen —som av olika anledningar funnit sig böra

lämna ur räkningen eller icke föranstalta om någon närmare undersökning

av övriga tomtområden — till slutlig jämförande granskning upptagit allenast

två områden, nämligen Norrbackaområdet samt Fältrittklubbens bana

jämte angränsande områden å norra Djurgården. I valet mellan dessa båda

platser, som gjorts till föremål för byggnadsteknisk undersökning, har kommissionen

utan tvekan stannat för Norrbackaområdet såsom för ändamålet

mest lämpligt.

Sjukhuskommissionens val har emellertid icke vunnit odelat gillande.

Denna för sjukvården i Stockholm och framför allt för läkarutbildningen

i landet synnerligen betydelsefulla fråga är av mycket komplicerad natur

och sträcker sig till sina verkningar långt fram i tiden. I följd härav äro

vissa på frågan inverkande omständigheter av naturliga skäl svåra att överblicka,

ja undandraga sig för närvarande i viss mån bedömande. Att i denna

fråga meningarna till en del gå isär finner jag följaktligen helt naturligt, så

mycket mer som de parter, vilka böra medverka till frågans lösning, representera

delvis olika intressen, staten i första hand läkarutbildningen och

Stockholms stad i första hand sjukvården, och till följd därav se och måste

se förhållandena från i viss mån olika synpunkter.

Vad angår det såsom förläggningsplats för det nya sjukhuset föreslagna

Norrbackaområdet, vill jag ingalunda förneka, att befogade erinringar kunna

göras mot dess lämplighet, men beträffande sagda område och Fältrittklubbens

bana — såsom ärendet nu närmast föreligger står valet mellan dessa

båda områden — har jag vid prövning av olika på frågan inverkande omständigheter,

såvitt desamma nu låta bedöma sig, funnit övervägande skäl

Departe
mentschefen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

tala för Norrbackaområdet. Jag anser därför, att riksdagens yttrande bör

inhämtas, huruvida riksdagen medgiver detta områdes disponerande till tomt

för nytt. kliniskt sjukhus och nya lokaler för karolinska institutet. Ett dylikt

medgivande skulle naturligen icke ha karaktären av ett definitivt ställningstagande

i frågan under alla förhållanden utan endast innebära ett

preliminärt beslut, varigenom utgångspunkt erhölles för fortsatt utredning

av ärendet och blivande förhandlingar med Stockholms stad och län.

Tomtens framtida upplåtande för ändamålet skulle följaktligen bliva beroende

av att med vederbörande träffas sådan överenskommelse i fråga om

samarbete vid uppförandet och drivandet av sjukhuset, som kan befinnas

förenlig med statens intressen. På kommissionens förslag till grunder för

ett dylikt samarbete finner jag mig under sådana förhållanden icke hava

anledning att nu närmare ingå. Med ärendets slutliga avgörande sammanhänga

också flera andra frågor, däribland beredande av ersättning åt krigsskolan

för frånträdande av dispositionsrätt till Solnaskogen.

Därest riksdagen skulle giva sin principiella anslutning till Norrbackatomtens

användning för det nu ifrågasatta ändamålet, har jag för avsikt

att hemställa om uppdrag åt sjukhuskommissionen att föreslå de åtgärder,

som från statens sida betingas för tomtområdets ianspråktagande för ändamålet,

samt att, med beaktande av den i ärendet framkomna kritiken, uppgöra

förslag till tomtens disposition i nu förevarande syfte ävensom ritningar

och kostnadsberäkningar för ett å samma tomt förlagt kliniskt undervisningssjukhus.

Vad angår den till 565,000 kvadratmeter uppgivna arealen av den föreslagna

sjukhustomten ingår i densamma, enligt vad domänstyrelsen erinrat,

ett område om 0,6 hektar som upplåtits till Eugeniahemmet. Det för sjukhuset

disponibla området skulle alltså utgöra 559,000 kvadratmeter.

Jag övergår härefter till frågan rörande ombyggnadsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet.

Att sådana arbeten med det allra snaraste verkställas

måste anses som en tvingande nödvändighet. Förhållandena i avseende på

lasarettets lokaler äro nämligen i flera hänseenden sådana, att ombyggnadsoch

moderniseringsarbeten ej längre utan allvarligt men för sjukvården och

undervisningen kunna undanskjutas.

Beträffande omfattningen av dessa arbeten har sjukhuskommissionen, med

avvikelse från det för 1926 års riksdag framlagda förslaget, i huvudsak

förordat det av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga uppgjorda, mera omfattande

ombyggnadsförslaget, detta med hänsyn till att lasarettet, enligt

kommissionens förslag, skulle såsom sådant fungera icke blott under tiden

för det nya kliniskå sjukhusets uppförande utan därutöver för en avsevärd

tid framåt. Ehuru jag med hänsyn till sjukhusfrågans allmänna läge måste

hysa vissa betänkligheter att nu gå in för det mera omfattande ombyggnadsförslaget,

har jag likväl i betraktande av den utgångspunkt sjukhus
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.is proposition Nr 223.

kommissionen uppställt i förevarande hänseende och vilken jag funnit mig

böra godtaga låtit min tveksamhet i detta avseende vika.

Vad angår sättet för bestridande av de till 3,199,700 kronor eller i runt

tal 3,200,000 kronor uppskattade kostnaderna för ombyggnadsarbetena ansluter

jag mig till det av kommissionen förordade, såsom alternativ III betecknade

förslaget. Enligt detta förslag skulle kostnadsbeloppet av lasarettet

upplånas mot säkerhet av inteckning i läsarettstomten. En del av

lånebeloppet, 138,700 kronor, som avsetts till inrättande å kirurgiska kliniken

av en avdelning för enskilda rum, skulle förräntas och amorteras genom

höjning av sjukvårdsavgifterna å dessa rum. Återstoden av lånebeloppet

3,061,000 kronor skulle genom höjning av vårdavgifterna förräntas och

amorteras under en tid av 30 år. Innebörden av detta kommissionens förslag

till finansiering av ombyggnads- och ändringsarbetena synes icke vara

fullt klar. Givetvis ligger det närmast till hands att i likhet med en del

av de i ärendet hörda myndigheterna tolka detsamma såsom åsyftande en

höjning av legosängsavgifterna. En dylik anordning har emellertid mött en bestämd

gensaga från Stockholms stads sida och stadens ståndpunkt härutinnan

är grundad på den principiella uppfattningen att legosängsavgifterna vid

serafimerlasarettet böra bestämmas till samma belopp som vid stadens egna

sjukhus. Även ur undervisningsintressets synpunkt finner jag att en höjning

av legosängsavgifterna vid serafimerlasarettet bör undvikas, enär densamma

med allt skäl kan befaras medföra eu för den kliniska undervisningen

menlig nedgång av antalet patienter å lasarettet i det att de sjuka

hellre söka sig till stadens sjukhus med deras lägre avgifter. Under sådana

förhållanden torde ej återstå annan utväg än att för lånets förräntande

och amortering erforderliga medel i likhet med övriga överskjutande kostnader

bestridas av Stockholms stad och län samt staten under form av ökade

bidrag till vårdkostnaderna. Vad inteckningsbeloppet angår har det framhållits

att detsamma är högt i förhållande till det nuvarande taxeringsvärdet,

men såsom statskontoret uttalat lärer det ej möta hinder att få de ifrågasatta

inteckningarna belånade mot lägsta inteckningsränta. Även om sålunda från

denna synpunkt någon befogad anledning till tveksamhet icke torde kunna

anses föreligga, kunna givetvis från andra synpunkter betänkligheter resas

mot den ifrågasatta finansplanen, främst med hänsyn till inteckningsbeloppets

storlek i förhållande till fastighetens taxeringsvärde och till storleken av

den amorteringssumma, som under en följd av år kommer att tynga lasarettets

ekonomi. Jag har emellertid av vad i ärendet förekommit icke funnit

sådana omständigheter vara förebragta, som kunna föranleda mig att

motsätta mig sjukhuskommissionens förslag även i denna del. A id bifall

till ifrågavarande förslag skulle det belopp, som av 1926 års riksdag beviljats

för då avsedda ombyggnadsarbeten, icke komma till användning.

Då emellertid förverkligandet av berörda förslag rörande kostnadernas bestridande

skulle för statsverket medföra en betydande kostnad — av lasaretts
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Särskilt

yttrande.

Kungl. Maj.is proposition Nr 223.

direktionen med hänsyn till nu gällande avtal med Stockholms stad och

Stockholms län uppskattad till 157,000 kronor årligen — torde i enlighet

med statskontorets förslag .riksdagens yttrande i ärendet böra inhämtas,

innan medgivande lämnas till lånets upptagande.

I detta sammanhang torde jämväl böra beaktas, vad direktionen påpekat

rörande saknaden av kontroll å kostnadsberäkningarna ävensom beträffande

behovet av ytterligare utrustning för lasarettet. Vidare torde böra framhållas

att, för den händelse nuvarande serafhnerlasarettet ej skulle komma att fortbestå

den tid som avsetts för lånets amorterande eller 30 år, utan före utgången

av sagda tid upphöra, statsverket givetvis icke är ansvarigt för betalningen

av vad som då återstår oguldet av lånet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att det s. k. Norrbackaområdet, bestående av del av

den Karlbergs kungsgård tillhöriga s. k. Solnaskogen ävensom

kronolägenheterna Stenbrottet nr 1, Falkenärsbostället

och Fogdevreten nr 1 i Solna socken och i areal innehållande

omkring 559,000 kvm., må med den huvudsakliga

sträckning, som utmärkts å i ärendet företedd karta, upplåtas

till förläggningsplats för uppförande av nytt kliniskt

sjukhus i Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet

under förutsättning, att i fråga om samarbete mellan

staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet

och drivandet av sjukhuset träffas överenskommelser, som

kunna anses förenliga med statens intressen;

dels ock att till bestridande av kostnaderna för ombv^o-- nadsarbeten å nuvarande serafimerlasarettét i huvudsaklig

överensstämmelse med förslag, som avgivits av direktionen

över lasarettet i skrivelse till sjukhuskommissionen den 6

december 1926, må upptagas ett lån å högst 3,200,000 kronor,

att amorteras under högst 30 år, mot säkerhet av inteckning

i lasarettets fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i

Stockholms stad, ävensom att fastigheten må för ändamålet

intecknas, utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa

250,000 kronor, för ett sammanlagt belopp av högst 2,950,000

kronor, jämte ränta.

Statsrådet Rosén förklarar sig icke kunna tillstyrka att proposition i förevarande

ärende avlåtes till riksdagen i enlighet med föredragandens hemställan.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majts proposition Nr 223.

Statsrådets övriga ledamöter instämma med föredragande

departementschefen och behagar hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall till vad denne hemställt samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas riksdagen.

Ur protokollet :

Gustaf Odmann.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1*

Till KONUNGEN.

Genom beslut den 24 augusti 1926 har Eders Kungl. Maj:t uppdragit åt

en kommission att med beaktande av de utav 1926 års riksdag i skrivelse

den 5 juni 1926 (nr 345) angivna synpunkter verkställa förnyad utredning

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 190 käft. (Nr 223.) 1*

opaginerad Kontrollera mot PDF

9*

beträffande frågan om uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm

och om nya lokaler för karolinska institutet samt förordnat till ordförande

i denna utredningskommission undertecknad Malmroth och till övriga ledamöter

av densamma undertecknade Kvarnzélius och Jansson.

I samband med detta uppdrags meddelande har Eders Kungl. Maj:t föreskrivit,

dels att det skulle åligga kommissionen att snarast möjligt till Eders

Kungl. Maj:t inkomma med förslag till förläggningsplats för det nya sjukhuset

och karolinska institutet, dels ock att kommissionen skulle äga befogenhet

att, därest för fullgörandet av kommissionens uppdrag visade sig

erforderligt, träda i förhandlingar med av Stockholms stad för ändamålet

utsedda representanter.

Efter det att kommissionen jämlikt nådigt beslut den 15 oktober 1926

erhållit bemyndigande att, därest så befunnes erforderligt, träda i förhandlingar

jämväl med av Stockholms län utsedda representanter, har kommissionen

förehaft överläggningar med delegerade för såväl Stockholms stad

som Stockholms län angående ifrågasatt samarbete vid uppförande av ett

nytt kliniskt sjukhus i Stockholm. Delegerade hava varit: för Stockholms

stad borgarrådet Wictor Karlsson, direktören C. Juhlin-Dannfelt och redaktören

G. Björklund, samt för Stockholms län borgmästaren W. E. Hallin i

Norrtälje, kommunalkamreraren G. W. Källman i Sundbyberg, disponenten

Karl Martin i Vaxholm och landstingsdirektören Arne Piscator i Stockholm.

Såsom sekreterare hos kommissionen har tjänstgjort tillförordnade revisionssekreteraren

N. J. Berlin.

Med anledning av det kommissionen lämnade uppdraget får kommissionen

härmed i underdånighet överlämna bifogade utlåtande, innefattande dels förslag

till förläggningsplats för ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och

nya lokaler för karolinska institutet, dels förslag till huvudgrunder för samarbete

med Stockholms stad och Stockholms län rörande uppförandet och

drivandet av det nya kliniska sjukhuset, dels ock förslag om verkställande

av vissa ombyggnadsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet.

Stockholm den 26 januari 1927.

Underdånigst

CARL MALMROTH.

S. H. KVARNZÉLIUS. O. R. JANSSON.

Nils Berlin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3*

I.

Serafimerlasarettets och karolinska institutets

förhållande till varandra.

Sedan mitten av 1700-talet har serafimerlasarettet varit i verksamhet i

Stockholm. Rörande lasarettets uppkomst och utveckling får kommissionen

hänvisa till den redogörelse härom, som återfinnes i det år 1914 av särskilda

kommitterade för utredning av väckt fråga om anordnande inom huvudstaden

av ett nytt kliniskt centralsjukhus avgivna utlåtandet (den s. k. Serafimerlasarettskommittén)

*). Vissa uppgifter, delvis hämtade ur nämnda utlåtande,

torde dock i detta sammanhang böra lämnas till belysande av serafimerlasarettets

uppgift och dess ställning till karolinska institutet.

På framställning av den s. k. sundhetskommissionen beslöt Kungl. Maj:t

år 1738, att ett lasarett skulle anläggas i huvudstaden. I enlighet med vad

sundhetskommissionen framhållit borde lasarettet avse icke allenast stadens

utan hela landets nytta och gagn. Sjukhusets uppgift skulle bliva av dubbel

art, i det att därstädes skulle bedrivas dels sjukvårdande verksamhet, dels

viss undervisning för utbildande av läkare. Sedan år 1749 inköpts det område

i kvarteret Pilträdet å Kungsholmen, varå serafimerlasarettet alltjämt

är beläget, samt det å fastigheten befintliga boningshuset undergått erforderlig

reparation, öppnades lasarettet för allmänheten den 30 oktober 1752.

Under det förberedande arbetet för egendomens anordnande för dess nya

ändamål framhölls ånyo av collegium medicum, att lasarettet borde, jämte

sin uppgift i övrigt, tjäna den medicinska undervisningen. Serafimerlasarettets

karaktär av undervisningssjukhus har alltså redan från början av

dess verksamhet varit klart fastslagen.

Karolinska institutet — vårt lands för närvarande största medicinska

högskola — har såsom ordnat medicinskt läroverk icke varit i verksamhet

mer än något över 100 år. Sedan Kungl. Maj:t år 1810 beslutat, att ett

»Institut till danande av skickliga fältläkare» skulle inrättas i Stockholm,

blev denna institution sedermera ombildad till karolinska institutet eller

såsom det alltsedan år 1822 benämnes karolinska mediko-kirurgiska institutet.

I samband med att institutet år 1813 väsentligt utvidgades, meddelades

bestämmelser om, att »Serafimerordenslasarettet skulle vara tillgängligt för

*) Kommittén, som år 1912 tillsattes av serafimerlasarettets direktion och karolinska

institutets lärarkollegium, avgav i december 1914 sitt utlåtande, vilket av lasarettsdirektionen

överlämnades till Kungl. Maj:t den 31 mars 1915.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4*

institutets elever». Alltsedan institutets tillkomst har sålunda den praktiska

utbildning, som de studerande skola förvärva genom tjänstgöring å sjukhus

och kliniker, till huvudsaklig del varit förlagd till serafimerlasarettet.

Under tidernas lopp har därefter karolinska institutet allt närmare knutits

samman med serafimerlasarettet. Genom ett kungl. brev den 30 december

1835 föreskrevs sålunda, »att medicinska och kirurgiska professionerna vid

karolinska institutet kunde och borde, därest tillfälliga hinder icke mötte,

vara förenade, den förra med överläkarens, den senare med överkirurgens

befattning vid serafimerlasarettet». Härigenom förlädes den medicinska

och kirurgiska undervisningen i sin helhet till serafimerlasarettet. I den mån

den medicinska undervisningen såsom en följd av läkarvetenskapens storartade

utveckling allt mer och mer specialiserats, har emellertid behov av

ett flertal specialkliniker framträtt. Då dessa icke alla kunnat inrymmas å

serafimerlasarettet, har man måst tillgripa den utvägen att förlägga den

kliniska undervisningen i en hel del ämnen till vissa andra av huvudstadens

sjukvårdsinrättningar. Den kliniska undervisningen, vilken till såväl undervisningens

som den medicinska forskningens fromma ursprungligen var

koncentrerad till serafimerlasarettet, är sålunda för närvarande uppdelad på

icke mindre än tio olika sjukvårdsanstalter. Av karolinska institutets för

undervisningens bedrivande erforderliga kliniker äro förlagda:

till Serafimerlasarettet: två medicinska kliniker, en kirurgisk klinik, en neurologisk

klinik (nervklinik) och en oftalmiatrisk (ögon-)klinik samt en röntgenavdelning

och en gymnastikavdelning;

till Maria sjukhus: en kirurgisk klinik;

till Sabbatsbergs sjukhus: en otiatrisk (öron-, näs- och hals-)klinik samt en

gynekologisk (kvinno-)klinik;

till Konradsbergs hospital: en psykiatrisk klinik (klinik för sinnessjukdomar);

till Allmänna barnbördshuset: en gynekologisk (kvinno-)klinik och två obstetriska

(förlossnings-)kliniker;

till Vanföreanstalten i Stockholm: en ortopedisk (vanföre-)klinik;

till Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn: en pediatrisk (barn-)klinik;

till Allmänna barnhuset: en pediatrisk (barn-)klinik;

till Sjukhuset S:t Göran: en dermatologisk-syfilidologisk (hud- och köns-)klinik;

samt

till S:t Eriks Sjuk- och vårdhem: två medicinska kliniker.

Medan karolinska institutet är en ren statsinstitution, är serafimerlasarettet

ur rättslig synpunkt att anse såsom en enskild stiftelse, som har till ändamål

att utöva sjukvårdande verksamhet samt att bereda de studerande den praktiska

utbildning, som deras tjänstgöring å sjukhus och kliniker avser att

bibringa. Sjukhusets verksamhet handhaves i enlighet med en av Kungl.

Maj:t den 14 december 1906 fastställd stadga. Enligt denna besörjes lasarettets

förvaltning av en särskild styrelse (direktion), som utgöres av sex

opaginerad Kontrollera mot PDF

ledamöter, nämligen en ordförande och en vice ordförande, förordnade av

Kungl. Maj:t, två av karolinska institutets professorer i medicin och kirurgi

såsom självskrivna samt två medlemmar, utsedda för fyra år i sänder, den

ene av Stockholms stadsfullmäktige och den andre av Stockholms läns

landsting.

Serafimerlasarettskommittén lämnade i sitt förutnämnda utlåtande bland annat

en redogörelse för serafimerlasarettets ekonomi alltifrån sjukhusets tillkomst.

Under påpekande att lasarettets fondkapital under vissa år måst tillgripas

för att bestrida de utgifter, som icke kunnat täckas med inflytande

medel, framhöll kommittén, att det vore uppenbart, att serafimerlasarettets

fortsatta verksamhet och förkovran allt mera måste grundas på statens mellankomst.

För lasarettet skulle det enligt kommitténs mening vara bäst, om

detsamma fullständigt omvandlades till en statsinstitution i än närmare samband

med den medicinska högskolan i Stockholm.

För närvarande utgöras serafimerlasarettets tillgångar dels av fastigheter,

dels av vissa fonder, dels ock av lösegendom.*) Fastigheterna bestå av tomterna

nr 2, 3, 4 och 8 i kvarteret Pilträdet å Kungsholmen med därå upp•

förda byggnader. Tomtarealen å dessa fastigheter uppgår till sammanlagt

30,466 kvadratmeter och fastigheternas sammanlagda taxeringsvärde utgör

5,094,000 kronor. Lasarettets fonder, vilka delvis äro placerade i fastigheterna,

uppgingo den 30 juni 1926 till 1,388,249 kronor 11 öre. Lösegendomen

är hrandförsäkrad till 750,000 kronor.

För verksamhetens bedrivande har lasarettet att tillgå inflytande legosängsavgifter,

avkastningen av fonderna, statsanslag samt vissa bidrag av Stockholms

stad och Stockholms län. Förutom staten äro nämligen även Stockholms

stad och Stockholms län intresserade i serafimerlasarettet och dess verksamhet.

Såsom av det föregående framgår, hänför sig statens intresse dels till

lasarettets betydelse för undervisningen, dels ock till den sjukvårdande verksamhet

lasarettet utövar för sjuka från alla delar av landet.

Stadens och länets intressen äro knutna till den prestation, lasasettet lämnar

dessa båda intressenter i form av dels klinisk sjukvård, dels poliklinikvård

åt deras hemortsberättigade innevånare. Enligt lasarettsdirektionens

beslut den 28 mars 1887 har sålunda Stockholms stad tillförsäkrats att allt

framgent få vid lasarettet disponera 200 sängplatser å klinikerna. Detta

åtagande tillkom såsom gottgörelse för det kontanta bidrag å 244,600 kronor,

som staden lämnade för utförande av ombyggnadsarbeten å lasarettet under

åren 1888—1893. Stockholms län, som bidrog till dessa ombyggnadsarbeten

med ett belopp av 50,000 kronor, har enligt direktionens beslut tillerkänts

*) Det torde här böra omnämnas, att Kungl. Maj:t i brev den 5 november 1875 angående

reglering av avgifterna till kommunen för statens fastigheter i huvudstaden förklarat,

att serafimerlasarettets fastigheter icke tillhöra kronan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6*

rätt att såsom ersättning härför för all framtid disponera 40 vårdplatser å

lasarettet.

Enligt gällande avtal skola de 200 platser, som allt framgent skola finnas

å lasarettet tillgängliga för Stockholms stads sjukvård, så fördelas, att 100

platser skola vara avsedda för medellösa personer och de övriga för betalande

patienter. För medellösa, som vårdas å ovan angivna ackord, betalar

Stockholms stad en dagavgift, motsvarande lasarettets självkostnad. För de

betalande patienterna erhåller lasarettet en legosängsavgift, motsvarande den

för allmän sal å stadens sjukhus fastställda, för närvarande uppgående till

2 kronor 50 öre per dag.

Enligt det mellan Stockholms län och serafimerlasarettet numera gällande

avtalet skola för sjuka från länet å lasarettet tillhandahållas, förutom nyss

nämnda 40 vårdplatser, ytterligare 60 sängar. Ersättning för vården skall

utgå med den för varje år beräknade verkliga sjukvårdskostnaden å lasarettet,

dock med iakttagande att i avseende å 40 av de sängar, som äro

tagna i anspråk, i kostnaden icke inberäknas utgifterna för fastigheternas

underhåll och onera.

Av de 425 sängar, som enligt beräkning skola kunna tillhandahållas å •

serafimerlasarettet*), disponera sålunda staden och länet 300, vadan lasarettet

förfogar över 125 sängar för vård av sjuka från andra delar av landet. I

verkligheten är dock detta senare sängantal större, i det att varken staden

eller länet helt kunnat utnyttja sina ackord.

För uppehållande av den polikliniska verksamheten vid serafimerlasarettet

lämnar Stockholms stad ett årligt bidrag å omkring 20,000 kronor.

Det ordinarie statsanslaget till serafimerlasarettet har under de senaste

åren uppgått till 120,000 kronor, varjämte för sjukas behandling med elektricitet

utgått ett ordinarie anslag å 750 kronor. Vid 1925 års riksdag beviljades

härutöver för budgetåret 1925—1926 dels ett extra anslag av 40,187

kronor till täckande av brist i serafimerlasarettets räkenskaper för budgetåret

1923— 1924, dels och ett extra anslag av 225,000 kronor till beredande av

ökade medel för upprätthållande av lasarettets verksamhet under budgetåren

1924— 1925 och 1925—1926.

1926 års riksdag beviljade — förutom de ordinarie anslagen — för budgetåret

1926—1927 ett extra anslag av 317,000 kronor till beredande av

ökade medel för upprätthållande av lasarettets verksamhet under budgetåren

1925— 1926 och 1926—1927. Statens årliga kostnad för serafimerlasarettet kan

alltså för närvarande beräknas till (120,000 + 750 + 317,000: 2 =) 279,250 kronor.

Av det anförda framgår, att serafimerlasarettet under de senaste åren blivit

alltmer och mer beroende av bidrag från statsverket.

*) Genom särskilda anordningar liar antalet sängplatser kunnat ökas till omkring 450.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7*

II.

Frågan om beredande av förbättrade lokaler för

serafimerlasarettet.

Under omkring femton års tid har frågan om beredande av förbättrade

lokaler för serafimerlasarettet stått på dagordningen. Från sakkunnigt håll

har städse enstämmigt framhållits, dels att de lokaler, som lasarettet disponerar,

numera icke befinna sig i ett sådant skick, att lasarettet kan på ett tillfredsställande

sätt fylla sin dubbla uppgift i den medicinska undervisningens

och i sjukvårdens tjänst, dels oclc de stora olägenheter, som äro förknippade

med den nuvarande uppdelningen av den medicinska undervisningen på ett

flertal långt ifrån varandra och över hela Stockholm spridda sjukvårdsinrättningar,

vilket såväl för undervisningen som för den vetenskapliga forskningen

måste medföra avsevärda nackdelar. Förslag om uppförande av ett

nytt kliniskt sjukhus å annan plats i huvudstaden hava också tid efter annan

framlagts.

Serafimerlasarettskommittén lämnade i sitt utlåtande en sammanställning

av de brister, som redan år 1914 ansågos vidlåda såväl serafimerlasarettet i

dess dåvarande skick såsom klinisk undervisningsanstalt som ock den decentraliserade,

provisoriska anordningen av avdelningar inom stads- och

privatsjukhus för kliniskt bruk, vartill karolinska institutet tvungits på grund

av bristande utrymme inom serafimerlasarettet. Enligt kommitténs förslag

borde en förflyttning av serafimerlasarettet komma till stånd samt en ny

klinisk centralanstalt uppföras å den s. k. Smedsbacken å norra Djurgården.

Den erforderliga tomtarealen beräknades till 180,000 kvadratmeter, om å

tomten allenast skulle uppföras sjukhus och en patologisk institution. Om

tomten tillika skulle rymma karolinska institutets övriga institutioner, framställdes

förslag om, att den skulle utökas med ytterligare 32,000 kvadratmeter.

Under år 1917 tillkallades särskilda sakkunniga för att inom lantförsvarsdepartementet

biträda med verkställande av utredning, huruvida ett samarbete

emellan (eventuellt en sammanslagning av) garnisonssjukhuset i Stockholm

och serafimerlasarettet samt tilläventyrs vissa till andra sjukhus förlagda

kliniker, där undervisning meddelades studerande vid karolinska institutet,

med fördel kunde åvägabringas. Dessa sakkunniga (garnisonssjukhuskommittén)

avgåvo den 11 mars 1918 ett betänkande med förslag om sammanslagning

av garnisonssjukhuset och serafimerlasarettet.

Serafimer
lasaretts
kommittén.

Gamisons
sjukhus
kommittén.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8*

Sjukhus
byggnads
sakkunniga.

Enligt förslaget skulle en dylik sammanslagning i överensstämmelse med

vissa närmare angivna grunder vara såväl möjlig som ock innebära bestämda

ömsesidiga fördelar. Såsom plats för det nya sjukhuskomplcxet

ifrågasattes ett tomtområde å Ladugårdsgärde. För seraf]merlasarettets behov

beräknades i enlighet med det av serafimerlasarettskommittén upprättade

förslaget ett utrymme av 180,000 kvadratmeter, däri inbegripet byggnad för

patologi. För karolinska institutets övriga teoretiska institutioner ansågs

erforderligt ett tomtområde om 32,000 kvadratmeter och för garnisonssjukhuset

minst 20,000 kvadratmeter. Den sålunda angivna arealen eller tillhopa

232,000 kvadratmeter (cirka 46 tunnland) borde emellertid något utökas,

så att möjlighet till framtida utvidgningar icke saknades. Enligt garnisonssjukhuskommitténs

förslag skulle för de planerade anläggningarna vara

erforderligt ett tomtområde om sammanlagt cirka 60 tunnland.

Sedan kanslersämbetet för rikets universitet i anledning av framställning

från karolinska institutets lärarkollegium under år 1918 hos Kungl. Maj:t

påvisat det trängande behovet av nybyggnader för institutets institutioner

och kliniker, tillkallades jämlikt nådigt bemyndigande den 20 juni 1919

inom ecklesiastikdepartementet särskilda sakkunniga för att biträda med utredning

av karolinska institutets och serafimerlasarettets ^byggnadsfrågor i

hela deras vidd. Dessa sakkunniga — vilka i det följande benämnas sjukhusbyggnadssakkunniga

— framlade den 29 januari 1925 ett definitivt förslag

om utförandet av vissa ombyggnadsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet.

Kostnaderna för vidtagandet av de oundgängligen nödvändiga ändrings-

och förbättringsarbetena å lasarettet beräknades i detta förslag till

2,482,000 kronor.

Med skrivelse den 24 september 1925 framlade därefter sjukhusbyggnadssakkunniga

sitt huvudförslag angående uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus

i Stockholm. Förslaget gick ut på, att sjukhuset skulle förläggas till en

tomt å Ladugårdsgärde, söder om Smedsbacken, samt att ett ekonomiskt

samarbete enligt närmare angivna grunder skulle komma till stånd mellan

staten och Stockholms stad i avseende å de tilltänkta nybyggnadernas uppförande

och underhåll m. m. För sjukhusbygget ansågs erforderligt ett tomtområde

om tillhopa 202,400 kvadratmeter eller omkring 40 tunnland. Som

det nya sjukhuset beräknades kunna bliva uppfört inom jämförelsevis kort

tid, samt serafimerlasarettets livslängd i följd härav kunde begränsas till 8

ä 10 år, framställdes jämväl förslag om att allenast en del av de tidigare

ifrågasatta ändrings- och reparationsarbetena å lasarettet skulle verkställas.

Kostnaderna för avhjälpande av de för sjukvård och undervisning mest

trängande missförhållandena å lasarettet beräknades till 615,200 kronor.

Dessa kostnader skulle så fördelas, att staten skulle gälda tre sjättedelar

eller 307,600 kronor, Stockholms stad två sjättedelar eller 205,066 kronor

och Stockholms län en sjättedel eller 102,534 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9*

I proposition (nr 216) till 1926 års riksdag föreslog härefter Kungl. Maj:t, Kungl.Maj:ts

att till ändringsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet måtte i huvudsaklig till

överensstämmelse med sjukhusbyggnadssakkunnigas den 24 september 1925 riksdag.

avgivna förslag anvisas ett extra reservationsanslag av 307,600 kronor, under

förutsättning att ett lika stort belopp för samma ändamål beviljades av

Stockholms stad och Stockholms läns landsting. I denna proposition upptogs

jämväl till behandling en del grundläggande frågor för bedömande av

lämpligheten och möjligheten att uppföra ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm.

Härvid angå vos dels vissa allmänna grunder för ett ekonomiskt samarbete

med Stockholms stad vid uppförandet av sjukhuset, dels vilka tomtområden,

som närmast ansågos vara förtjänta att komma i åtanke vid val

av förläggningsplats för sjukhuset.

1926 års riksdag, som icke hade något att erinra mot det av Kungl.

Maj:t äskade anslaget till vissa ändringsarbeten å lasarettet, biföll det härutinnan

framställda förslaget, men fann i övrigt, att såväl spörsmålet om

samarbete med Stockholms stad som frågan om förläggningsplatsen för det

nya kliniska sjukhuset och den medicinska högskolan borde bliva föremål

för en förnyad undersökning.

III.

Undersökning av möjligheten att förlägga det nya sjukhuset

till serafimerlasarettets nuvarande tomt.

Vid förenämnda propositions behandling i riksdagen påpekades från vissa

håll, att det icke kunde anses vara tillräckligt utrett, huruvida icke serafimerlasarettet

allt fortfarande skulle kunna, låt vara efter vissa ändrings- och tillbyggnadsarbeten,

fylla de krav den medicinska undervisningen rimligen

kunde uppställa. Med hänsyn härtill har kommissionen ansett sig böra i

första hand undersöka möjligheten av att förlägga det nya sjukhuset till

serafimerlasarettets nuvarande tomt, eventuellt utökad med vissa närbelägna,

kronan tillhöriga områden.

Redan serafimerlasarettskommitten framhöll i sitt i december 1914 avgivna

betänkande, att det till serafimerlasarettets disposition stående tomtområdet

tagits i anspråk för byggnader i större utsträckning, än dess utrymme

och beskaffenhet lämpligen bort medgiva. Eu del nybyggnader hade

måst förläggas intill den starkt trafikerade Hantverkaregatan, vilket föranlett,

att de ytterst kännbara olägenheterna av gatubullret och gatudammet starkt

ökats. Såsom ett allmänt omdöme uttalade kommittén, att de upprepade

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 190 käft. (Nr 223.) 2*

opaginerad Kontrollera mot PDF

10*

nybyggnader, som verkställts under slutet av 1800-talet och början av 1900- talet, medfört, att det för lasarettets byggnader redan förut starkt i anspråk

tagna tomtutrymmet icke syntes medgiva annan utvidgning av anstalten än

möjligen medelst påbyggning.

Den s. k. garnisonssjukhuskommittén påpekade bland annat i sitt betänkande,

att det utan all fråga vore synnerligen nödvändigt att snarast möjligt

göra stora nybyggnader dels för serafimerlasarettet, dels ock för garnisonssjukhuset.

En del avsevärda besparingar skulle kunna vinnas, om en

sammanslagning av de båda sjukhusen kunde komma till stånd.

Då 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga påbörjade sin utredning, utgingo

de från den förutsättningen, att det vore nödvändigt att snarast bringa

seraf! m erlasarettets nybyggnadsfråga till en slutgiltig lösning samt att detta

måste ske genom att uppföra ett nytt sjukhus å annan plats än det av

serafimerlasarettet disponerade tomtområdet. Någon närmare undersökning

av möjligheten att bibehålla lasarettet såsom undervisningssjukhus under

mera avsevärd tid verkställdes icke. I avvaktan på det nya sjukhusets färdigställande

ifrågasattes dock, såsom förut nämnts, att å serafimerlasarettet

skulle vidtagas en del nödvändiga omändrings- och reparationsarbeten.

Serafimerlasarettets tomtområde består, på sätt förut angivits, dels av fastigheten

Pilträdet nr 8, utgörande den ursprungliga sjukhustomten, innehållande

i areal 28,580 kvadratmeter, dels ock av den därintill belägna, år 1921 inköpta

fastigheten n:ris 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet om 1,886 kvadratmeter.

Någon möjlighet att utvidga det nuvarande lasarettsområdet, vilket

sålunda i areal innehåller sammanlagt 30,466 kvadratmeter eller omkring 6

tunnland, genom förvärv av angränsande fastigheter torde icke förefinnas.

För bedömande av i vad mån det utav serafimerlasarettet disponerade

tomtområdet kan anses tillräckligt för ett fullständigt kliniskt undervisningssjukhus

torde till jämförelse här böra anföras några siffror, utvisande de

tomtutrymmen, som stå till förfogande för andra i viss mån likartade sjukvårdsinrättningar.

Härvid bör erinras om, att till serafimerlasarettet äro förlagda

endast fem av de femton kliniker, som äro erforderliga för undervisningens

bedrivande vid karolinska institutet.

Akademiska sjukhuset i Uppsala, vilket äges av universitetet, inrymmer

sex kliniker, nämligen: en medicinsk klinik, en kirurgisk klinik, en ögonklinik,

en kvinno- och förlossningsklinik, en öron-, näs- och halsklinik och

en barnklinik samt därjämte en tuberkulosavdelning och en röntgenavdelning.

Till sin disposition har sjukhuset, vilket vid slutet av år 1925 omfattade

463 vårdplatser, en tomtareal av 9 hektar 34 ar eller omkring 19 tunnland.

Vid universitetet i Lund äger den kliniska undervisningen rum vid Malmöhus

läns sjukvårdsinrättningar därstädes. Detta sjukhus, som består av tio

olika avdelningar, nämligen: en medicinsk klinik, en kirurgisk klinik, eu

opaginerad Kontrollera mot PDF

11*

ögonklinik, en könsklinik, en vanföreklinik, en barnklinik, eu kvinnoklinik,

eu tuberkulosävdelning, en avdelning för öron-, näs- och halssjukdomar och

en radiologisk avdelning med röntgeninstitut, förfogar över ett tomtområde

om cirka 22 tunnland. Sjukhuset omfattade vid 1925 års utgång 696

sängar.

I Köpenhamn är den kliniska undervisningen förlagd till det nyuppförda

Rigshospitalet, vilket 1910 och 1911 togs i bruk. Detta sjukhus, vilket i

sin helhet omfattar 974 vårdplatser, består av två medicinska och två

kirurgiska avdelningar med poliklinik samt fyra specialkliniker med poliklinik,

nämligen: en barnklinik, en hudklinik, en öron-, näs- och halsklinik

och eu ögonklinik ävensom två barnbördsavdelningar med kvinnoavdelning.

Hela den areal, som står till Rigshospitalets och de teoretiska institutionernas

förfogande, uppgår till 110,000 kvadratmeter och utgör den bebyggda delen

av sjukhustomten 27,206 kvadratmeter. Därav upptager Rigshospitalet 97,670

kvadratmeter eller omkring 20 tunnland. Redan under uppförandet av detta

sjukhus visade det sig emellertid, att det för ändamålet beräknade tomtutrymmet

tilltagits för knappt. Sålunda saknades möjlighet att vidtaga de

utvidgningar av sjukhuset, som ansågos nödvändiga att verkställa redan under

byggnadsarbetets fortgång. För framtida tillbyggnader kan utrymme

icke beredas å den för sjukhuset avsedda tomtplatsen.

För ett nyligen uppfört nytt undervisningssjukhus i Wiirtzburg, Tyskland,

benämnt Luitpoldkrankenhaus, har upplåtits ett tomtområde om cirka 36

tunnland. Att märka är, att detta sjukhus inrymmer allenast fem kliniker,

nämligen en medicinsk, en kirurgisk, en barn-, en öron-, näs- och hals- samt

en hud- och könsklinik.

De här ovan lämnade uppgifterna torde ådagalägga, att det av serafimerlasarettet

disponerade, till endast omkring 6 tunnland uppgående tomtområdet,

vilket till det yttersta utnyttjats, är absolut otillräckligt för ett stort

undervisningssjukhus. Redan med hänsyn till sjukhusets nuvarande omfattning

är tomtområdet synnerligen begränsat, och det måste anses uteslutet

att å detsamma uppföra några ytterligare byggnader. Allenast det intill

Hantverkaregatan belägna parkområdet skulle möjligen kunna tagas i anspråk

för dylikt ändamål.

För att bereda ökat utrymme hava förslag framställts om att till sjukhusets

disposition skulle ställas de staten tillhöriga, av karolinska institutet,

kung], myntet och sjukhuset Eira disponerade tomtområdena. Dessa tre

tomter, vilka innehålla i areal respektive 10,474 kvadratmeter, 9,110 kvadratmeter

och 10,100 kvadratmeter eller tillhopa omkring 6 tunnland, äro

belägna på södra sidan av Hantverkaregatan i närheten av serafimerlasarettet,

men gränsa icke intill varandra utan skiljas åt, de två förstnämnda av

en mellanliggande gata och de två sistnämnda av ett i enskild ägo varande

område. Genom att upplåta även dessa tre tomter för sjukhusets räkning

skulle markområdet dock icke komma att omfatta större areal än samman
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12*

lagt 60,150 kvadratmeter eller omkring 12 tunnland. Även detta måste

anses vara ett alltför ringa tomtutrymme för ett större undervisningssjukhus.

Avsevärda svårigheter skulle jämväl uppstå för att lösa frågan om anbringande

av lämpliga förbindelseleder dels mellan serafimerlasarettets å norra

sidan av Hantverkaregatan belägna fastigheter och de övriga tomtområdena

dels ock mellan dessa tre områden inbördes. Anordnandet av dylika förbindelseleder

skulle dessutom bliva förenat med väsentliga kostnader. Några

större byggnadskomplex torde ej heller med fördel kunna uppföras å karolinska

institutets, kungl. myntets och sjukhuset Eiras tomter.

Den enda utvägen skulle sålunda vara att låta verkställa påbyggnader å

serafimerlasarettets nuvarande byggnader. Även om stora kostnader nedlades

på ■ ett dylikt företag, skulle dock ett tillfredsställande resultat näppeligen

kunna ernås. De krav, som måste uppställas å ett stort undervisningssjukhus

i fråga om tillgång å rymliga och väl inredda samt för undervisning

och vetenskaplig forskning lämpade kliniker, skulle sannolikt icke

kunna fyllas utan så dyrbara omändrings- och nybyggnadsarbeten, att desamma

skulle motsvara utgifterna för byggande av ett helt nytt sjukhus.

Grundförhållandena å de av serafimerlasarettet disponerade fastigheterna

torde icke heller medgiva, att tyngre byggnader uppfördes å platsen utan

att vidlyftiga pålningsarbeten bleve verkställda.

Att serafimerlasarettets nuvarande tomtområde är synnerligen centralt beläget

och ur denna synpunkt väl lämpar sig för ett undervisningssjukhus,

kan icke bestridas. Vissa nackdelar äro dock förbundna med att förlägga

en större sjukvårdsanstalt å denna plats. Hantverkaregatan, som leder omedelbart

förbi tomtområdet, är en av de största trafiklederna å Kungsholmen

och det buller, som uppstår å denna gata, måste givetvis verka störande

för de sjuka.

På grund av vad sålunda anförts har kommissionen kommit till den uppfattningen,

att ett nytt kliniskt centralsjukhus icke kan förläggas till serafimerlasarettets

nuvarande tomtområde, även om detta utökas med nyss omförmälda

staten tillhöriga fastigheter, utan måste förläggas till annan lämplig,

i eller invid Stockholm belägen plats.

Av denna kommissionens uppfattning följer emellertid icke — såsom

längre fram närmare omförmäles — att serafimerlasarettet bör i samband

med uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus helt och hållet slopas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IV.

Förläggningsplatsen för det nya sjukhuset.

13*

Vid den av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga verkställda utredningen

av karolinska institutets och serafimerlasarettets nybyggnadsfrågor ägnades

särskild uppmärksamhet åt frågan om åvägabringande av ett ekonomiskt

samarbete mellan staten och Stockholms stad ifråga om de tilltänkta nybyggnadernas

uppförande och underhåll m. m. Då det enligt kommissionens

mening är tydligt, att en lösning av frågan om uppförandet av ett

kliniskt sjukhus i Stockholm icke kan ske utan att ett dylikt samarbete

kommer till stånd, har kommissionen trätt i förhandling med representanter

för Stockholms stad. Som det jämväl för Stockholms län måste vara av

stort intresse, att ett nytt kliniskt sjukhus kommer till stånd, hava förhand•

lingar i ämnet inletts jämväl med representanter för länet. Vid förhandlingarna

har från samtliga parters sida betonats önskvärdheten av ett samarbete

mellan staten, staden och länet såväl ifråga om det nya sjukhusets

uppförande som beträffande dess drift. Med hänsyn härtill hava Stockholms

stads och Stockholms läns representanter beretts tillfälle att samråda

med kommissionen redan i fråga om valet av tomtplats för det nya sjukhuset.

Under de utredningar, som blivit verkställda för att söka ordna serafimer- Tidigare förelasarettets

och karolinska institutets nybyggnadsfrågor, hava ett stort antal

i eller invid Stockholm belägna områden varit ifrågasatta såsom förlägg- kliniskt sjukningsplatser

för ett nytt kliniskt sjukhus.

För att erhålla en överblick rörande de tomter, som tidigare varit föremål

för övervägande, följer här nedan en summarisk redogörelse för desamma

med angivande av läge och ungefärlig areal.

I. Å Kungsholmen belägna.

1) En till leronoegendomen Marieberg hörande tomt, för närvarande disponerad

dels för en ammunitionsfabrik och dels till kasern för fälttelegrafkåren.

Bruttoareal*)'' omkring 192,000 kvadratmeter, bebyggbart område

cirka 70,000 kvadratmeter.

2) Stockholms stad tillhöriga åt Frimurarbarnhuset delvis upplåtna egendomen

Kristineberg, norr om Drottningholmsvägen. Bebyggbart område cirka

150,000 kvadratmeter.

3) Den del av samma egendom, som är belägen söder om Drottningholmsvägen,

väster om Konradsberg, eventuellt med tillägg av någon del av sist
*)

Uppgifterna om bruttoareal och bebyggbart område hänföra sig i huvudsak till siffror,

som lämnats av karolinska institutets lärarkollegium i dess den 14 oktober 1926 i ärendet

avgivna yttrande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14*

nämnda för Stockholms hospital nu disponerade, staten tillhöriga egendom.

Bruttoareal å Kristinebergsområdet omkring 83,000 kvadratmeter, bebyggbart

område inberäknat viss del av Konradsbergsområdet cirka 150,000

kvadratmeter.

II. Söder om Stockholm i Brännkyrka församling belägna tomter.

4) Kronoegendomen Johanneshov. Bruttoareal omkring 490,000 kvadratmeter,

bebyggbart område cirka 115,000 kvadratmeter.

5) Stockholms stad tillhöriga egendomen Arsta.

6) Stockholms stad tillhöriga lägenheten Dalskogen å Enskede ägor. Bebyggbart

område cirka 70,000 kvadratmeter.

III. Norr om Stockholm belägna tomter.

7) Del av den s. k. Solnaskogen (Norrhacka), tillhörande Karlbergs kungsgård.

Bruttoareal omkring 565,000 kvadratmeter*), bebyggbart område bortåt

400.000 kvadratmeter.

8) Väster om Karlbergs slott belägen del av Karlbergs kungsgård. Bruttoreal

omkring 570,000 kvadratmeter, bebyggbart område cirka 230,000 kvadratmeter.

9) Området Stora Björnnäset å Norra Djurgården, i närheten av Albano

station. Bruttoareal omkring 140,000 kvadratmeter.

10) Den s. k. Kattru mpsb a c ken å Norra Djurgården, mellan Fältrittklubbens

bana och slätten vid Ugglevikskällan. Bruttoareal omkring 107,000

kvadratmeter.

11) Smedsbacken, norr om Ladugårdsgärdet. Bruttoareal omkring 200,000

kvadratmeter.

12) Kampementsbacken, norr om Ladugårdsgärdet. Bruttoareal omkring

200.000 kvadratmeter.

13) De nuvarande fotgardesregementenas tomter.

14) Området Lilla Björnnäset, beläget å Norra Djurgården söder om Laduviken.

Bruttoareal omkring 320,000 kvadratmeter. Som terrängen är starkt

kuperad, är det bebyggbara området synnerligen ringa i förhållande till tomtens

omfattning.

15) Kungl. Lantbruksakademiens experimentalfält å Norra Djurgården.

Bruttoareal omkring 665,000 kvadratmeter, bebyggbart område cirka 450,000

kvadratmeter.

*) Enligt approximativ beräkning, verkställd av arkivarien E. Williams i samband med

upprättande för kommissionens räkning av karta över Norrbackaområdet och den s. k.

Fältrittklubbens bana med angränsande områden, innehåller den del av Norrbackatomten,

som disponeras av arméförvaltningen för krigsskolans räkning, omkring 468,000 kvadratmeter.

Tvenne till Norrbackaområdet hörande delar, Stenbrottet och Fogdevreten, innehållande

i areal respektive 75,000 och 22,000 kvadratmeter, äro för statens domäners fond

utarrenderade på viss tid. I sin helhet innehåller sålunda Norrbackaområdet omkring

565.000 kvadratmeter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

15*

16) Egendomen Bergshamra, tillhörig kronan. Bruttoareal omkring 1,145,000

kvadratmeter, bebyggbart område cirka 470,000 kvadratmeter.

Förutom de sålunda angivna sexton tomtområdena har kommissionen med

föranledande av uttalande utav 19516 års riksdag till undersökning upptagit:

17) Den s. k. Fältrittklubbens bana, belägen å Norra Djurgården väster

om Livgardets till häst kasern mellan Sturevägen och Gasverksvägen. Bruttoareal,

inboräknat Östermalms idrottsplats och den s. k. Kattrumpsbacken,

omkring 360,000 kvadratmeter. Bebyggbart område cirka 200,000 kvadratmeter.

Som kommissionen icke funnit något annat område, utöver de här ovan

anförda, lämpligen kunna ifrågasättas för sjukhusbygget, har kommissionen

begränsat sin utredning till att avse förenämnda sjutton fastigheter.

Då 1926 års riksdag i sin skrivelse den 5 juni 1926 (nr 345) framhållit,

att den av sjukhusbyggnadssakkunniga föreslagna tomten å Ladugårdsgärde

icke borde, med hänsyn till det höga försäljningsvärde marken där betingade,

under några förhållanden komma i betraktande för sjukhusbygget,

måste jämväl angränsande områden, där tomtvärdet kan förutsättas vara

lika högt, lämnas ur räkningen. På grund härav har kommissionen, utan

att ingå på någon närmare undersökning, ansett sig kunna bortse från tre

av de uppräknade tomtområdena, nämligen nr 11) Smedsbacken, nr 12)

Kampementsbacken och nr 13) fotgardesregementenas tomter. Dessa fastigheter

äro belägna omedelbart intill don av sjukhusbyggnadssakkunniga

föreslagna tomten och böra sålunda redan i följd av det höga tomtvärdet

icke ifrågakomma. Jämväl ur andra synpunkter äro dessa tomter mindre

lämpliga att utnyttja för det avsedda ändamålet. Kommissionens undersökning

har därför endast omfattat de återstående fjorton tomterna.

För att erhålla kännedom om karolinska institutets lärarkollegii uppfattning

rörande den lämpligaste förläggningsplatsen för ett nytt kliniskt sjukhus

i Stockholm och för nya lokaler för karolinska institutet har kommissionen

inhämtat kollegiets yttrande angående dessa fjorton tomtområden.

Härvid har kommissionen särskilt framhållit, att nämnda yttrande borde

avgivas med hänsyn dels till tomternas belägenhet, dels till möjligheten att

till samma plats sammanföra alla de byggnader, som för fullföljande av

karolinska institutets såväl teoretiska som praktiska verksamhet kunde vara

av behovet oundgängligen påkallade.

Uti sitt den 14 oktober 1926 till kommissionen avgivna utlåtande har

kollegiet anfört bland annat följande:

Till grund för sitt bedömande av de enskilda tomternas lämplighet för

det angivna ändamålet hade lärarkollegiet, med beaktande av de riktlinjer

kommissionen angivit, lagt nedan nämnda synpunkter.

Synpunkter vid bedömande av tomternas belägenhet.

1. Läget borde vara centralt i förhållande till Stockholms stadsområde och

tätare bebyggda områden i stadens närhet;

Yttrande av

karolinska

institutets

lärarkollegium.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16*

2. Tomten borde hava ett mot omgivningen skyddat läge;

3. Tomten borde äga ett torrt och relativt högt läge samt vara öppen för

sol och skyddad mot störande vindar;

4. Byggnadsterrängen och byggnadsgrunden borde vara lämpliga för ändamålet

ifråga;

5. Tomten borde, så långt det vore möjligt, vara skild från störande och

osund omgivning.

Då lärarkollegiet vid bedömande av tomternas belägenhet tillmätt ett »centralt

läge» synnerligen stor betydelse och med hänsyn till denna bedömningsgrund

ansett i andra hänseenden tillfredsställande tomter icke böra ifrågakomma,

ville kollegiet med några ord angiva sin uppfattning angående

innebörden av fordran på ett »centralt läge» i förhållande till det nuvarande

såsom stad bebyggda området och de tätast bebyggda i stark utvecklingstadda

förorterna. Med »centralt läge» menade kollegiet i detta sammanhang

givetvis icke ett läge i själva centrum av det för närvarande till bostadskvarter

utbyggda stadsområdet, utan ett läge i närheten av huvudtrafikleder

från olika delar av staden och dess tätast bebyggda omgivning

samt i omedelbar anslutning till det nu befintliga stadsområdet.

För en medicinsk högskola måste givetvis fordran på ett centralt läge

vara betydligt större än för en sjukvårdsinrättning, som icke utgjorde eu del

av en undervisningsanstalt och för vilken rent lokala förläggningssynpunkter

i första hand gjorde sig gällande.

Såväl lärare som studenter behövde snabbt och bekvämt tillgång till institutets

olika institutioner, ofta för upprepade besök dagligen. De teoretiska

institutionerna liksom klinikerna borde hava möjlighet till bekvämt samarbete

med besläktade institutioner.

För ett kliniskt sjukhus vore ett centralt läge i flera hänseenden av större

betydelse än för ett vanligt sjukhus. En väsentlig del av undervisningen,

för vissa institutioner den största delen därav, vore förlagd till poliklinikerna.

För denna undervisning vore det ett oeftergivligt villkor, att sjukhuset befunne

sig i omedelbar närhet av tätt bebyggda områden och vore tillgängligt

från helst flera huvudtrafikleder.

En annan viktig synpunkt vid kravet på centralt läge för ett undervisningssjukhus

vore behovet av så bekväm förbindelse som möjligt med de

övriga sjukhus i staden, där undervisningen i någon form bedreves.

Synpunkter vid bedömande av möjligheten att å en tomt sammanföra alla de

byggnader, som för fullföljandet av karolinska institutets såväl teoretiska som

praktiska verksamhet funnes vara av behovet påkallade.

Kollegiet ansåge, att vid beräkning av tomtområdets storlek icke blott nuvarande

byggnadsbehov och närmaste utvecklingskrav borde beaktas, utan

att även i en mera avlägsen framtid framträdande behov måste tillgodoses,

och detta senare i högre grad än vad i tidigare byggnadsförslag för institutet

tydligen skett.

Den nybyggnad, som nu planerades, borde beräknas kunna fylla sitt

ändamål i åtminstone ett eller annat sekel framåt, och det funnes icke anledning

att antaga, att med de vetenskapliga och tekniska framsteg, som

alltjämt ägde rum, medicinen i framtiden skulle utveckla sig väsentligen

långsammare än som skett under de senaste femtio åren. Därtill komme,

att sjukvården sannolikt i stigande grad komme att förläggas till sjukhusen.

Denna utveckling av vetenskapen och sjukvården medförde enligt vunnen

opaginerad Kontrollera mot PDF

17*

erfarenhet, att tid efter annan krav framträdde såväl på utvidgning av de

befintliga institutionerna som på inrättande av nya institutioner.

En eventuell omläggning av undervisningen i syfte att — med bibehållande

av undervisningens kvalitet — mer avsevärt förkorta studietiden medförde

även ökat behov av undervisningslokaler såväl för de teoretiska som

för de kliniska institutionerna.

En del av de byggnadsbehov, som utvecklingen medförde, kunde redan

nu klart skönjas, men den nuvarande generationen vore skyldig att taga

hänsyn även till de krav, som framtiden med säkerhet komme att uppställa,

ehuru vi nu ej kunde ens ana dem.

I det av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga framlagda byggnadsförslaget

hade begärts en tomtplats å Ladugårdsgärdet med en areal av cirka

202,400 kvadratmeter. I detta byggnadsförslag hade karolinska institutets

teoretiska institutioner och därmed samhörande inrättningar emellertid tilldelats

en tomt, som vore något mindre än den nuvarande och efter de planerade

klinikernas slutliga utbyggande skulle, trots det att för svenska förhållanden

synnerligen höga byggnader planerats, knappast något för utveckling

planmässigt reserverat område återstå utöver nödigt parkområde.

I skrivelse av den 6 juni 1918 hade lärarkollegiet hos universitetskanslern

anhållit, att kanslern ville vidtaga de åtgärder han funne lämpliga för att

till Kungl. Maj:t framföra kollegiets önskemål om att för karolinska institutets

räkning upplätes å Norra Djurgården en tomt av ungefär 30 härs

(cirka 60 tunnland) storlek, avsett för blivande nybyggnader för institutets

institutioner och kliniker. Vid beräknande av denna tomtareal syntes likväl

framtida behov icke hava i tillräcklig grad beaktats. Lärarkollegiet ansåge,

att denna areal utgjorde ett minimikrav, om institutets redan nu planerade

byggnader skulle kunna anordnas och uppföras på ett sådant sätt, att samtliga

institutioner erhölle tillräcklig och planmässigt beräknad plats. ''

Erfarenheten såväl från karolinska institutet som från andra medicinska

högskolor visade ock uppenbart de stora vådorna av att vid fastställande av

byggnadsområdets storlek icke från början taga tillräcklig hänsyn till framtiden,

varigenom en naturlig utveckling hämmades och eventuellt en dyrbar

förflyttning efter allt för kort tid ånyo framtvingades. Med beaktande av

dessa förhållanden ansåge lärarkollegiet, att ett tillräckligt och planmässigt

beräknat reservområde ■— utöver nödigt park- och skyddsområde — borde

ingå i den för karolinska institutets samtliga behov planlagda tomten.

Kollegiet hölle före, att ett område utgörande minst hälften av det vid tidigare

utredning för karolinska institutets nuvarande byggnadsbehov beräknade

området 300,000 kvadratmeter, borde, om så ske kunde, ytterligare

reserveras för framtida byggnadsbehov.

Under förutsättning att ifrågasatt tomt uppfyllde ovan anförda krav, ansåge

kollegiet, att därjämte hänsyn borde tagas jämväl till,

1) huruvida tomten vore omedelbart disponibel,

2) huruvida tomten vore statsegendom,

3) tomtens saluvärde.

Då lärarkollegiet vid bedömandet av en tomts lämplighet ansåge sig böra

fästa synnerligen stor vikt vid den omständigheten, att tomten vore omedelbart

disponibel, ville kollegiet i korthet angiva skälen för denna sin uppfattning.

Det vore för institutets verksamhet av stor vikt, att dess tomtfråga snart

löstes. Det gällde icke endast att skaffa lämpliga lokaler åt de för närva
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

18*

rande till serafimerlasarettet förlagda klinikerna. Det vore för organiserandet

av institutets verksamhet ett nödvändigt villkor, att dess samtliga institutioner

sammanfördes till gemensamt område. På grund av bristande utrymme

hade, till avsevärt men för undervisningen, institutets kliniker skingrats.

Därtill komme, att för flera av institutets kliniker det icke vore möjligt

att planlägga deras verksamhet ens för den närmaste framtiden, innan

tomt blivit anvisad för institutets nybyggnad.

Den snabba utvecklingen av medicinens olika discipliner medförde en alltmera

fortskridande specialisering. Men denna specialisering hade å andra

sidan till följd ett allt starkare behov av intimt och väl organiserat samarbete

mellan de olika disciplinerna såväl i fråga om undervisning som

ifråga om sjukvård.

Om ej ett gemensamt tomtområde för nybyggnad inom närmaste tid tilldelades

institutet, vore faran överhängande, att för lång tid framåt en

samling av institutets institutioner till en organisk enbet förhindrades.

Efter att hava närmare yttrat sig angående envar av de fjorton ifrågasatta

tomterna har lärarkollegiet vidare anfört:

Eu prövning enligt de av kollegiet angivna synpunkterna av den närmare

beskaffenheten av de fjorton tomter, över vilkas lämplighet såsom förläggningsplats

för ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och för nya lokaler för

karolinska institutet, lärarkollegiet hade att avgiva yttrande, gåve vid handen,

att flertalet av dessa tomter icke fyllde de fordringar, kollegiet måste anse

såsom oeftergivliga. Halva antalet eller sju av tomterna, nämligen Maricberg,

Norra Kristineberg, Södra Kristineberg, Johanncsliov, Dalskogen, Stora

Björnnäset och Ka t trumpsbacken kunde enligt kollegiets mening icke ifrågakomma

på grund av otillräcklig areal för redan nu befintligt behov, i det

att ingen av dessa tomter hade bebyggbart område uppgående till mer än

högst cirka 150,000 kvadratmeter. Dalskogen och Johanneshov vore dessutom

för avlägset belägna, och den senare vore olämplig på grund av den

omedelbara närheten av slakthuset. I fråga om Mariebergstomten hade man

att räkna med ovissheten beträffande Smedsuddslinjen; den vore ock upptagen

för annat ändamål.

Karlberg stomten och Fältrittklubbens bana vore enligt kollegiets mening

ävenledes för små för ändamålet nämligen den förra cirka 230,000 kvadratmeter

och den senare cirka 200,000 kvadratmeter. De torde med användande

av ett starkt koncentrerat byggnadssätt möjligen kunna motsvara nuvarande

byggnadsbehov, men saknade tillräckligt reservområde för framtida

utveckling. Den senare tomten vore dessutom synnerligen dyrbar. Den förra

tomten hade nackdelen av den omedelbara närheten till Tomteboda rangerbangård

och av ovissheten beträffande Smedsuddslinjens dragande intill eller

över dess område; den vore även nu och för oviss tid framåt upptagen för

annat ändamål.

Lilla Björnnäset vore till största delen olämplig för bebyggande; användbar^

areal vore för liten.

Anstå, Norrbacka, Experimentalfältet och Bergshamra vore samtliga goda

tomter avo tillräcklig storlek.

Såväl Arsta som Bergshamra hade emellertid ett så avlägset läge i förhållande

till nu bebyggda stadsdelar, att lärarkollegiet icke ansåge sig kunna

tillråda att till dem förlägga institutets kliniska sjukhus och övriga institutioner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Även Experimentalfält hade ett relativt avskilt läge i förhållande till den

nu bebyggda delen av staden. Det vore även avlägset från tätare bebyggda

förorter samt berördes icke av stadens större trafikleder. Dessutom vore det

för oviss tid framåt disponerat för annat ändamål. Samtliga dessa omständigheter

föranledde, att kollegiet icke ansåge denna tomt böra i första rummet

komma ifråga.

Norrbackatomten syntes i alla väsentliga hänseenden väl motsvara de krav,

lärarkollegiet ansåge sig böra uppställa på en byggnadstomt för institutet.

Denna tomt hade det ojämförligt mest centrala läget bland dem av de föreslagna

tomterna, som hade tillräcklig storlek för att kunna komma ifråga.

Den vore belägen omedelbart intill Vasastaden och gränsade i norr nära

intill Norrtullsgatan, som bildade en central trafikled för Norrmalm och de

tättbebyggda västra och norra förorterna. Vid dess södra gräns vidtoge

Karlbergsvägen och Rörstrandsgatan. Intilliggande järnvägsförbindelse funnes

genom Tomteboda station. Om Smedsuddslinjen bleve verklighet, uppstode

en utmärkt förbindelse även med de södra stadsdelarna och förorterna. Inom

ett halvt sekel torde Norrbackatomten befinna sig i centrum av stor-Stockholm.

Utan tvivel intoge tomten redan nu ett utmärkt läge med hänsyn

till den polikliniska undervisningsverksamheten. Den omständigheten att

tre av stadens sjukhus läge i närbelägna stadsdelar utgjorde under sådana

förhållanden från undervisningens synpunkt ingen nackdel.

Med hänsyn till Stockholms stads sjukvårdsväsen vore det givetvis en fördel,

om det nya kliniska sjukhuset kunde erhålla en plats mera avlägsen

från nu befintliga sjukhus. Då emellertid Norrbackatomten genom sitt centrala

läge och sina goda trafikförbindelser komme att bliva lätt tillgänglig

från stadens flesta områden och i övrigt motsvarade de krav, som från

lärarkollegiets ståndpunkt måste ställas på en tomt för ett nytt kliniskt

sjukhus och för nya lokaler för karolinska institutet, och då ej annan från

stadens synpunkt bättre belägen och för karolinska institutet lämplig tomt

stode till buds, ansåge kollegiet, att tomtens mindre gynnsamma läge ur

lokal sjukvårdssynpunkt icke borde få hindra lösningen av institutets viktiga

byggnadsfråga.

Tomten hade en naturlig begränsning genom omgivande stora trafikleder

och genom Solna, staten tillhöriga prästgårdsmark. Dess storlek tilläte anläggande

av skyddsbälten närmast trafiklederna. Dess läge vore torrt och

högt. Dess nordvästra del upptoges av eu fridfull och vacker högplatå,

som befunne sig åtminstone 15 meter över bangårdsområdet, delvis bevuxen

med gamla, vackra tallar och andra träd, som i viss mån torde kunna bevaras,

samt skyddad från bangården genom en lag bergås. Tomtens sydvästra

del, intill Tomtebodaområdet, upptoges av en tallbevuxen platå. Mellan

nu'' nämnda områden funnes en högplatå, som i öster och väster omgåves

av bergkullar, som höjde sig c:a 15 meter över omgivande terräng. Söder

om nu nämnda områden, förbindande desamma med varandra, sänkte sig

eu jämn sluttning ned mot bangårdsområdet. Norr om tomten funnes större

åkrar tillhörande staten (Solna prästgårdsjord), som i eu framtid kunde tjäna

till utvidgning av tomten.

Större delen av grunden syntes vara berggrund eller pinnmo. Tomtens

hela areal vore c:a 600,000 kvm., varav 400,000 kvm. torde utan svårighet

kunna för ifrågavarande ändamål bebyggas enligt vad lärarkollegiet från

sakkunnigt håll inhämtat. Återstoden bildade utmärkta skydds- och parkområden.

Avloppsmöjligheterna ansåges goda. Därest karolinska institutet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Byggnadsstyrelsens

utredning

om

de olika,

20*

kunde erhålla hela det nu disponibla tomtområdet till sitt förfogande, syntes

Norrbackatomten erbjuda ett fullt tillräckligt byggnadsområde och jämväl

tillgodose institutets framtida utveckling.

Den omständigheten att området vore statsegendom torde väsentligt böra

underlätta dess förvärv till byggnadstomt för institutet liksom ock områdets

enligt uppgift relativt låga saluvärde. Det syntes kollegiet av skal, som

ovan anförts, vara av synnerligen stor betydelse, att Norrbackaområdet ej

vore för annat ändamål disponerat.

En anmärkning, som torde kunna anföras mot tomtens läge, vore dess

närhet till norra godsbangården och Tomteboda rangerbangård. Lärarkollegiet

både sökt utröna, i vad mån bullret från bangårdarna kunde inverka störande

inom tomtområdet. Ljudet av vagnarnas stötar vid växling förnummes över

hela tomtområdet, men i dess centrala delar torde ljudet icke kunna betraktas

på något sätt störande. Erfarenheten från Eugeniahemmet, som befunne

sig på mindre avstånd än 100 meter från järnvägsspåren, visade, att bullret

från bangården icke verkade i nämnvärd grad störande utom i de rum, som

läge närmast densamma. Störande ljud från Tomteboda bangård förlorade

i hög grad i betydelse genom mellanliggande byggnader och verkade störande

endast i den närmast tomtens västra gräns liggande delen av området.

Godsbangården komme inom kort att erhålla växlingslokomotiv med elektrisk

drift, varigenom det mest besvärande bullret från bangården, ångstötarna

vid växling, komme att upphöra. Ehuru närheten till bangården givetvis

vore en nackdel, syntes denna dock ej vara av den art, att tomtens lämplighet

därigenom i väsentlig grad nedsattes.

Av vad lärarkollegiet sålunda yttrat angående envar av de fjorton angivna

tomternas lämplighet såsom förläggningsplats för det nya sjukhuset och

karolinska institutet framgår, att kollegiet funnit Norrbackaområdet äga

avgjorda företräden framför övriga tomter. Lärarkollegiet har också på

denna grund ansett sig böra hemställa, att kommissionen ville i första hand

låta vidare utreda Norrbaclcatomtens lämplighet.

Det av karolinska institutets lärarkollegium avgivna yttrandet, innefattande

den mening, som biträtts av tjugu av lärarkollegiets ledamöter, var emellertid

icke enhälligt. Institutets rektor, professor Forssner anmälde, med instämmande

av professoren Ahlström, avvikande mening.

I ett längre yttrande, till vilket kommissionen i detta sammanhang anser

sig allenast böra hänvisa, bar Forssner kritiserat en del av de i majoritetens

utlåtande framförda synpunkterna samt slutligen förklarat sig anse tomten

framför Hästgardets kasern, den s. k. Fältrittldnbbens bana, vara både med

hänsyn till beskaffenhet och belägenhet avgjort överlägsen Norrbackatomten.

I följd härav har Forssner framställt yrkande om att närmare utredning

måtte åvägabringas rörande förstnämnda tomtområdes lämplighet såsom

förläggningsplats för det nya sjukhuset, därvid hänsyn särskilt borde tagas

till buller från Värtabangården.

Då 1926 års riksdag såsom sin mening uttalade, att det å Ladugårdsgärdet

belägna tomtområde, som sjukhusbyggnadssakkunniga föreslagit

såsom förläggningsplats för sjukhuset, icke borde komma i betraktande, var

opaginerad Kontrollera mot PDF

21*

detta, såsom förut erinrats, huvudsakligen beroende på ekonomiska skäl.

Riksdagen framhöll vidare i sin skrivelse, att under den tidigare utredningen

icke införskaffats uppgifter om de olika markområdenas värde. I följd

härav hade eu jämförande undersökning om kostnaderna för det nya sjukhuset,

särskilt med hänsyn till tomtvärdena, icke kunnat verkställas. Allenast

under förutsättning att det beräknade tomtvärdet för varje ifrågasatt plats

angåves, kunde — framhöll riksdagen —- en klar översikt vinnas över de

verkliga kostnaderna för sjukhusbygget.

Enär enligt kommissionens mening det nya sjukhuset om möjligt bör förläggas

till ett tomtområde, som redan tillhör staten, har kommissionen ansett

sig böra införskaffa uppgifter om det ungefärliga markvärdet å de kronan

tillhöriga områden, vilka i det föregående angivits kunna ifrågasättas såsom

förläggningsplatser för sjukhuset. Av de fjorton fastigheter, som ansetts

kunna komma ifråga, tillhöra tio staten och fyra Stockholms stad.

På anmodan har byggnadsstyrelsen inkommit med utredning i nu angivna

hänseende. Med skrivelse den 12 oktober 1926 har styrelsen till kommissionen

överlämnat en inom styrelsen av byggnadsrådet Georg A. Nilsson

samt arkitekten A. Sjökvist utarbetad »P. M. angående värdesättning å

tomter för rikssjukhuset i Stockholm» jämte eu tablå av det innehåll omstående

Bilaga A utvisar.

I förenämnda P. M. hava Nilsson och Sjökvist anfört bland annat följande:

Principerna för värderingen hade varit följande. Utgångspunkten hade

varit, att samtliga tomter, alltså även sådana områden på Djurgården, som

voro reserverade till park, kunde exploateras såsom byggnadstomter. Då

värdet på marken under denna förutsättning i väsentlig grad berodde på i

vad mån s. k. slutet eller s. k. öppet byggnadssätt kunde komma till användning,

hade för varje tomtområde övervägts möjligheten att använda det ena

eller andra byggnadssättet. Härvid hade erhållits de resultat, som framginge

av tablån. Då detta övervägande emellertid icke kunnat baseras på stadsplaneutredningar

utom i avseende på Bergshamra samt delvis Karlberg och

Norrbacka, måste det givetvis anses vara tämligen approximativt och endast

giva ungefärliga värden. Vid värdesättningen av varje område hade förfarits

på följande sätt. Sedan en viss procent av marken tänkts upptagen

av gator, vägar, allmänna platser och planteringar, hade resten tomtmark

beräknats kunna försäljas till visst för varje område lämpligt å-pris, å fem

av områdena angivet till två olika värden, beroende på huruvida slutet eller

öppet byggnadssätt kunnat beräknas använt. Från de sålunda erhållna

totala försäljningssummorna hade sedan avdragits kostnaden för anläggandet

av gator, avlopp in. m., varigenom erhållits ett nettovärde av varje tomtområde

(se tablåns kolumn Ii) och ett däremot svarande råmarJcspris (kolumn

J). Då totala arealuppgifter beträffande objekten n:ris 5, 6 och 7 saknades,

hade vid bedömandet av värdet fingerats eu areal av c:a 200,000

kvm., eller ungefär den areal, som ifrågasatts för sjukhuset. lör den händelse

sjukhusbyggnaden komme att förläggas huvudsakligen på mark, som

lämpade sig för slutet byggnadssätt, komme den givetvis att upptaga dyrbarare

markområde än om den huvudsakligen kunde förläggas på mark,

staten tillhöriga

områdenas

tom tvär de.

opaginerad Kontrollera mot PDF

22*

Tablå över föreslagna tomt
Tillhör

p. m.

A.

B.

G. ~

D.

Tomtmark

fördelad å

Be

Beräknad

gallmark

Summa

Bruttoareal

och öppna

tomtmark

slutet

öppet

8 1 U-

platser

byggnadssätt

bygg-

in2

%

m2

m2

%

m2

%

m2

Kr.

in2

1.

Hälleberg.......

192,000

40

78,000

114,000

40

46,000

60

68,000

70: —

2.

Johanneshov och

Kvarnängen ....

490,000

40

196,000

294,000

50

147,000

50

147,000

50: —

3.

Norrbacka.......

430,000

40

172,000

258,000

60

155,000

40

103,000

60:-

4.

Karlberg.......

570,000

35

200,000

370,000

33

122,000

67

248,000

40: —

5.

Stia Björnnäset . . .

(200,000)

30

60,000

140,000

—

—

—

140,000

—

6.

Kattrumpsbacken . .

— J ä

m f ö

r n : o 5.

7.

L:a Björnnäset ....

»

» 5.

—

— — -

- —

8.

Experimentalfältet. .

665,000

30

200,000

465,000

—

—

—

465,000

—

9.

Bergshamra......

1,145,000

35

400,000

745,000

—

—

—

745,000

—

10.

Fältrittklubbens bana

c:a 200,000

35

70,000

130,000

67

87,000

33

43,000

80: —

opaginerad Kontrollera mot PDF

23*

Bilaga A.

områden för rikssjukhuset.

9 oktober 1926.

E.

F.

G.

H.

J-. |

K. |

L.

r ii k n a t

E ö r

säljningspris

Kostnad för gator, avlopp

m. m.

Åter- stående

värde å

hela

området

Kr.

Markvärde

pr m2 (gator

inräknat)

delat å

i Kr.

n. m.

för-

tet

öppet

Summa

slutet

öppet

Totalt

totala

om-

rådet

slutet jöppet

byggnads-

sätt

nadssätt

byggnadssätt

Kr.

Kr.

m2

Kr.

Kr.

Kr.

m2

Kr.

Kr.

m2

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

3,220,000

30

1,940,000

5,160,000

20

920,000

6

410,000

1,330,000

3,830,000

20: —

26: —

16: -

7,350,000

10

1,470,000

8,820,000

20

2,940,000

4

590,000

3,530,000

5,290,000

11: —

18:-

3: 60

9,300,000

10

1,030,000

10,330,000

20

3,100,000

4

410,000

3,510,000

6,820,000

16: —

22: -

4:301

4,880,000

12

2,980,000

7,860,000

20

2,440,000

4

990,000

3,430,000

4,430,000

8: —

11: -

5: 40

—

15

2,100,000

2,100,000

—

—

4

560,000

560,000

1,540,000

8: —

8:-

— — -

- -

- — —

Järn

f

örn

O

5. -

—

8: —

D

»

5. —

8: —

8: —

—

10

4,650,000

4,650,000

—

—

4

1,850,000;

1,850,000

2,800,000

4: 20

—

4:20

—

7

5,200,000

5,200,000

—

—

4

3,000,000

3,000,000

2,200,000

2: —

—

2: —

7,000,000

25

1,000,000

8,000,000

20

1,800,000

5

200,000

2,000,000

6,000,000

30:-

38: —

13: -

opaginerad Kontrollera mot PDF

24*

som borde avses för öppet byggnadssätt. För närvarande vore det givetvis

omöjligt att bedöma i vad mån i varje särskilt fall den ena eller den andra

sortens mark komme att tagas i anspråk för sjukhuset. Då väl emellertid

sjukhuset måste förutsättas lämpligare förläggas på jämförelsevis plan terräng,

vilken kunde anses mera lämplig för slutet byggnadssätt, torde i allmänhet

den dyrare sortens mark kunna beräknas bliva upptagen av sjukhusbyggnaden

i större utsträckning än den billigare. För bedömandet av det antagliga

tomtvärdet, som kunde beräknas vid eu förläggning av sjukhuset till olika

tomter och å olika slags mark hade i tablåns kolumn K resp. L angivits

de markvärden, som kunde anses skäliga för olika slags byggnadssätt. (I

kalkylerna hade inräknats den mark, som åtginge för gator m. m., allt enligt

särskild uppskattning i varje fall.) Vid värderingen hade icke hänsyn

kunnat tagas till den eventuella värdeökning eller värdeminskning, som närliggande

delar av tomtområde kunde få genom sjukhusets förläggning till

tomtområde, ej heller till de eventuella svårigheter för genomförande av en

fördelaktig stadsplan, som förläggande av ett sjukhus av nu ifrågavarande

storlek möjligen kunde medföra. Exploateringstiderna kunde svårligen beräknas

för nu föreliggande tomtohjekt och vore icke hänsyn taget härtill i

annan mån än att för längre bort belägna områden lägre tomtvärden satts,

vilket ju kunde anses innebära ett visst hänsynstagande till denna omständighet.

I sin skrivelse till kommissionen har byggnadsstyrelsen vidare anfört:

Såsom framginge av kolumn J i den åberopade tablån hade de genomsnittliga

råmarksvärdena per kvadratmeter beräknats uppgå till följande

belopp:

11 Mariebergsområdet.................kronor 20: —

2) Johanneshov och Kvarnängen......... » 11: —

3) Norrbackaområdet.................. » 16: —

4) Området vid Karlbergs kungsgård...... » 8: —

5) Stora Björnnäset................... » 8: —

6) Kattrumpsbacken............. » 8: —

7) Lilla Björnnäset....... » 8: —

8) Experimentalfältet.................. » 4:20

9) Bergsliamra...................... » 2: —

10) Fältrittklubbens bana............... > 30: —

Beträffande de sålunda angivna medelvärdena ville styrelsen framhålla,

att man sökt vinna en fast utgångspunkt för deras beräkning genom att

antaga markens utnyttjande för bostadsändamål i allmänhet.

Då det enligt kommissionens mening måste vara av intresse att äga kännedom

om det ungefärliga genomsnittsvärdet å det område å Ladugårdsgärdet,

som av sjukhusbyggnadssakkunniga i skrivelse den 24 september 1925 föreslagits

såsom byggnadsplats för sjukhuset, har byggnadsstyrelsen anmodats

verkställa jämväl en dylik värdering. Under enahanda förutsättningar som

förut angivits har detta tomtområdes genomsnittliga råmarksvärde av styrelsen

uppskattats till 50’ kronor per kvadratmeter. Vid denna beräkning

har styrelsen utgått från det antagandet, att området skulle bebyggas i

slutet byggnadssätt med bostadshus i sex våningar, att beräknad tomtmark

opaginerad Kontrollera mot PDF

25*

skulle upptaga två tredjedelar av hela områdets yta, samt att området i

fråga lämpligen kunde exploateras först sedan mellan detsamma och Karlaplansområdet

belägna kvarter bebyggts. Byggnadsstyrelsen har emellertid

vidare framhållit, att den allmänna tendensen för ett ur social synpunkt

tillfredsställande byggnadssätt för bostadsändamål visade emot en inskränkning

av våningsantalet, en tendens, som redan kommit till uttryck vid stadsplaneläggning

av områden i huvudstaden och som även beaktats vid värderingen

av de tio förut omnämnda områdena. Vid bebyggande av Ladugårdsgärdeområdet

kunde sålunda det förut angivna våningsantalet komma

att i genomsnitt sänkas, varigenom försäljningspriset å tomtmarken komme

att falla och sålunda även råmarks värdet måste sänkas.

Då det gäller att utvälja en lämplig förläggningsplats för ett kliniskt

sjukhus, måste en noggrann prövning ske för att tillse, att alla berättigade

fordringar ifråga om tomtens storlek och läge bliva tillgodosedda. Ett

tomtområde, vilket i och för sig kan anses lämpligt för uppförande av ett

vanligt sjukhus, kan icke alltid anses motsvara de krav, som måste ställas

å eu plats, avsedd för förläggning av ett undervisningssjukhus.

Under de tidigare utredningarna bar städse uttalats önskvärdheten av att alla

karolinska institutets institutioner och kliniker så småningom skulle kunna

samlas till ett organiskt helt. Realiserandet av denna så kallade enhetstanke

har varit det stora mål, som framstått såsom det viktigaste för alla dem,

som arbetat för det nya sjukhusets tillkomst. .Kommissionen delar den

uppfattning, som härutinnan kommit till uttryck. För såväl den medicinska

undervisningen och forskningen som den sjukvårdande verksamheten

måste det framstå såsom synnerligen angeläget, att karolinska institutets

kliniker och teoretiska institutioner i en framtid kunna sammanföras till en

plats. Med hänsyn härtill är det tydligt, att då det nu gäller att genom

uppförande av ett nytt kliniskt sjukhus taga ett första steg i denna riktning,

man bör visa det förutseende, att man väljer ett tomtområde av sådan storlek,

att utrymmet medgiver det föresätta målets förverkligande.

Såsom förut berörts, har förslag framställts om att sammanföra garnisonssjukhuset

med serafimerlasarettet eller med ett ifrågasatt nytt kliniskt centralsjukhus.

Skulle en dylik åtgärd visa sig vara lämplig och sålunda en

förflyttning av garnisonssjukhuSet förr eller senare bliva verkställd, måste

redan nu vid tomtvalet hänsyn tagas till att utrymme även för detta senare

sjukhus kan beredas å den plats, där det nya sjukhuset skall förläggas.

Då det gäller att beräkna den tomtareal, som erfordras för ett sjukhuskomplex

av nu ifrågasatt omfattning, måste vidare beaktas, att området blir

av den storlek, att lämpligt park- och skyddsområde kan anordnas å detsamma.

Ej heller får förbises, att nödigt reservutrymme för vidtagande av

framtida utvidgningar måste stå till förfogande. Erfarenheten från liknande

byggnadsföretag, t. ex. från det nya Rigshospitalet i Köpenhamn, visar, att

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 190 käft. (Nr 223.) 3*

Kommissionens

allmänna

synpunkter

beträffande

lämplig sjukhustomt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

26*

det är i högsta grad betänkligt att beräkna tomtområdet alltför knappt.

Förhållanden kunna inträda, som göra, att ett dylikt misstag sedermera

icke kan rättas, i varje fall icke utan betydande ekonomiska uppoffringar.

Då det måste förutsättas, att det nya kliniska sjukhuset under sekler framåt

skall kunna fylla sin uppgift, bjuder klok förtänksamhet, att icke utan tvingande

skäl lämna ur räkningen framtida utvecklingsmöjligheter. Förr eller

senare komma krav att framställas på att, utöver de kliniker och institutioner,

som till en början uppföras, nya för sjukvården eller undervisningen

erforderliga byggnader skola komma till stånd.

För att ett visst tomtområde skall kunna anses lämpligt för det nya sjukhusbygget

måste därför i första hand uppställas det villkoret, att detsamma

är av tillräcklig storlek.

I det föregående har omnämnts, att 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga i

sitt förslag gjorde gällande, att det markområde, som å Ladugårdsgärde borde

ställas till förfogande för det nya sjukhusets uppförande, skulle kunna begränsas

till en areal av sammanlagt 202,400 kvadratmeter eller omkring 40

tunnland. Under hänvisning till de skäl, som av karolinska institutets lärarkollegium

framförts i fråga om nödvändigheten av att beräkna tomtområdets

storlek jämväl med hänsyn till framtida utvecklingskrav, anser kommissionen,

i likhet med lärarkollegiet, att för det nya sjukhuskomplexet bör

utväljas en tomt, vilken innehåller ett bebyggbart område av minst omkring

300,000 kvadratmeter.*)

Vid bedömandet av en tomts lämplighet för det angivna ändamålet måste

förutom tillräcklig storlek uppställas vissa allmänna fordringar i fråga om

tomtens belägenhet.

Ur statens synpunkt synes härvid böra beaktas, att de fordringar, karolinska

institutet rimligen kan uppställa, jämväl bliva tillgodosedda. Under

åberopande av innehållet i det av institutets lärarkollegium avgivna utlåtandet

av den 14 oktober 1926 vill kommissionen särskilt understryka nödvändigheten

av att såsom förläggningsplats för det nya sjukhuset utväljes

ett område, vilket är jämförelsevis lätt tillgängligt. Ett stort undervisningssjukhus

måste vara så beläget, att såväl lärare som studerande utan onödig

omgång och tidsutdräkt kunna förflytta sig till och från sjukhuset. Denna

synpunkt gör sig icke mindre gällande vid valet av plats för karolinska

institutets särskilda institutioner. Ett förläggande av det nya sjukhuset på

*) I ett av karolinska institutets lärarkollegium till kommissionen avgivet yttrande av

den 20 december 1926 rörande omfattningen av de olika slag av lokaler (institutioner),

som finnas oundgängligen erforderliga för institutets såväl teoretiska som praktiska verksamhet

m. in., har kollegiet upptagit vissa approximativt beräknade värden över total

golvyta, kubikinnehåll, bebyggd markyta, fri markyta, reservområde och total markyta för

samtliga institutets institutioner. Enligt dessa beräkningar skulle den erforderliga, totala

markytan för institutets teoretiska institutioner uppgå till 110,880 kvadratmeter och för

de kliniska institutionerna till 430,470 kvadratmeter eller ett markbehov för institutets

samtliga lokaler och institutioner av tillhopa 541,350 kvadratmeter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

27*

längre avstånd från stadens planlagda och bebyggda delar bör därför såvitt

möjligt undvikas.

Om, såsom längre fram föreslås, ett samarbete skall komma till stånd

mellan staten samt Stockholms stad och Stockholms län ifråga om det nya

sjukhusets uppförande, böra jämväl de önskemål staden och länet skäligen

kunna uppställa beträffande lämplig belägenhet bliva uppfyllda.

Staden, vars deltagande i sjukhusbygget huvudsakligen skulle avse möjlighet

att erhålla tillgång till ökat antal vårdplatser, har genom utsedda representanter

inför kommissionen framhållit önskvärdheten av att en ur kommunikationssynpunkt

lämplig tomt utväljes, ävensom att sjukhuset förlägges

till en stadsdel, som icke förut inrymmer någon större sjukhusanläggning.

Särskilt för de personer, som skulle komma att besöka poliklinikerna, vore

det av vikt, att sjukhuset bleve lätt tillgängligt.

Av Stockholms län utsedda representanter har förklarats, att det vore av

mindre betydelse för länets innevånare, var det nya sjukhuset komme att

förläggas. Med de fortskaffningsmedel, som numera funnes, kunde transporten

av de sjuka inom staden verkställas utan större svårighet. Därest sjukhuset

förlädes till en stadsdel, belägen i närheten av tättbebyggda till Stockholms

län hörande samhällen, skulle detta dock kunna medföra väsentliga

fördelar för länet, då särskilt poliklinikerna därigenom lättare skulle bliva

tillgängliga för länets innevånare.

I den mån så kan ske böra givetvis de av staden och länet framförda

önskemålen vinna beaktande vid tomtvalet.

I likhet med karolinska institutets lärarkollegium anser kommissionen att,

såsom en huvudförutsättning för att en viss tomt skall vara lämplig för sjukhusbygget,

måste uppställas det villkoret, att fullt tillräckligt polikliniskt material

skall kunna erhållas. Tomtens läge bör om möjligt vara sådant, att

densamma å alla sidor omgives av staden eller kringliggande tättbebyggda

samhällen. Goda förbindelseleder, helst från olika håll, kunna härvid bidraga

till att frekvensen å poliklinikerna ökas.

EU skyddat läge med möjlighet att anbringa en väsentlig del av de egentliga

sjukhusbyggnaderna i söderläge måste vidare angivas såsom ett önskemål

ifråga om tomtplatsen. I samband härmed bör dock tillses, att sjukhuset.

icke förlägges å sankmark, utan erhåller ett i möjligaste mån högt och

friskt läge.

Såväl för karolinska institutet som för Stockholms stad och län är det av

synnerlig vikt, att det nya sjukhuset snarast möjligt kommer till stånd. Förhållandena

å institutets kliniker äro sådana, att förändringar till det bättre böra

omedelbart vidtagas och Stockholms stad liksom ock Stockholms län stå inför

nödvändigheten att med det snaraste gå i författning om anskaffande av

ökat antal vårdplatser. Den tomt, som utväljes för sjukhusbygget, bör därför

omedelbart vara disponibel för ändamålet. Ett uppskjutande av arbetet

med sjukhusets uppförande på längre tid, i avvaktan på att en viss tomt

opaginerad Kontrollera mot PDF

28*

Granskning

av de olika

tomterna

ur ovan angivna

synpunkter.

framdeles skall kunna ställas till förfogande, kommer dels att medföra högst

väsentliga olägenheter för den medicinska undervisningen, dels ock att försvåra

ett samarbete med staden och länet. Eu lämplig, omedelbart tillgänglig

tomt måste med hänsyn till nu angivna förhållanden tillerkännas företräde

framför en tomt, som måhända kan väntas bliva disponibel först efter långvarigt

dröjsmål och förhandlingar med den eller dem, som för närvarande

äga dispositionsrätt till tomten eller någon del av densamma.

Den tomt, till vilken det nya sjukhuset skall förläggas, hör, såsom i det

föregående redan omnämnts, med äganderätt tillhöra staten. Ekonomiska skäl

tala sålunda för att man vid valet av tomt begränsar sig till dem, som

redan äro i kronans hand. Som staten i och invid Stockholm äger ett stort

antal fastigheter, synas några svårigheter härför icke behöva uppstå.

Vid tomtvalet måste avsevärd hänsyn tagas till ekonomiska synpunkter, d. v. s.

icke blott till tomtens värde i och för sig utan jämväl till möjligheten att

å densamma för rimliga kostnader kunna uppföra de erforderliga byggnaderna

utan vidtagande av dyrbara sprängnings-, schaktnings- eller pålningsarbeten.

Eu undersökning av grundförhållanden samt övriga ur byggnadsteknisk

synpunkt betydelsefulla omständigheter för bedömande av möjligheten att

utnyttja platsen för bebyggande bör sålunda företagas ifråga om den eller de

tomter, som kunna anses uppfylla de allmänna kraven å lämplig belägenhet.

Olika förslag om byggnadernas placering å tomten kunna härvid bliva föremål

för övervägande. Samtidigt måste lutningsförhållandena å tomten och frågan

om anordnande av avloppsledningar från densamma m. in. noga uppmärksammas.

En viss hänsyn bör vidare tagas till beskaffenheten av närliggande fastigheter.

Förefintligheten av störande eller ur hygienisk synpunkt olämpliga

institutioner kan helt naturligt medföra, att en viss tomt är mindre lämplig

såsom förläggningsplats för ett sjukhus.

Vid en granskning av de i det föregående omförmälda fjorton tomtområdena

med hänsyn till de fordringar, kommissionen enligt vad ovan anförts

anser böra uppställas å en lämplig plats för det nya kliniska sjukhuset,

visar det sig, att åtskilliga av tomterna utan vidare kunna utmönstras. Det

krav, som i första hand måste fasthållas, nämligen fordran å tillräcklig storlek,

uppfylles allenast av sex fastigheter. Följande tomter måste lämnas ur

räkningen redan på grund av för ringa ytinnehåll, nämligen Marieberg,

norra Kristinéberg, södra Kristineberg, Johanneshov, Dalskogen, Stora Björnnäset,

Kattrumpsbacken och Lilla Björnnäset. Jämväl ur vissa andra synpunkter

kunna berättigade anmärkningar framställas mot dessa tomter, men

anser kommissionen sig icke hava anledning närmare ingå härpå, då områdena

av förut anförd orsak icke kunna komma i fråga för sjukhusbygget.

Av återstående sex tomtområden måste Anstå och Bergshamra visserligen

ur flera synpunkter anses lämpliga för ett sjukhusbygge. Båda tomterna

opaginerad Kontrollera mot PDF

29*

äro emellertid så avlägset belägna, att de icke kunna anses motsvara de

krav å centralt läge, som ur statens synpunkt måste uppställas å förläggningsplats

för ett stort undervisningssjukhus och karolinska institutets övriga

institutioner. Av denna anledning måste även dessa områden lämnas ur

räkningen.

Karlbergsområdet måste i vissa hänseenden anses vara en lämplig förläggningsplats

för ett större sjukhus. Särskilt är tomtens allmänna belägenhet

fullt tillfredsställande. Emot områdets utnyttjande för det nu

ifrågasatta ändamålet kunna dock vissa erinringar framställas. I första

hand synes det vara tvivelaktigt, om tomtens ytinnehåll är tillräckligt. Även

om å området skulle kunna uppföras alla de byggnader, som till en början

bleve erforderliga för det nya kliniska sjukhuset och karolinska institutets

institutioner, lämnar tomtens omfattning icke tillräcklig möjlighet till framtida

utvidgningar. Med hänsyn till vad sålunda anförts och då tomten icke

omedelbart är disponibel för igångsättande av de planerade byggnadsföretagen,

har kommissionen, ehuru med viss tvekan, ansett sig icke böra föranstalta

om någon närmare undersökning rörande platsens lämplighet för sjukhusbygget.

Experim entalfäl te t är en till sitt ytinnehåll fullt tillräcklig tomt med god

byggnadsterräng. Läget är dock så avlägset såväl från staden som från

mera tättbebyggda samhällen, hörande till Stockholms län, att det måste

starkt ifrågasättas, om tomten är lämplig för ett kliniskt sjukhus. Tillgången

på polikliniskt material skulle sannolikt icke bliva så riklig som för

karolinska institutets undervisningsverksamhet vore erforderligt. Vidare är

att beakta, att området är upptaget för annat ändamål. En förflyttning

till annan plats av de å Experimentalfältet, för lantbruksakademiens räkning

uppförda byggnaderna och anläggningarna skulle bliva förenad med

avsevärda kostnader och icke kunna ske utan väsentlig tidsutdräkt. Särskilt

denna omständighet har föranlett, att kommissionen icke ansett sig

kunna föreslå tomtens utnyttjande för sjukhusbygget.

De återstående två tomtområdena, Norrbaclcatoniten och FältrittJclabbens

bana, äro båda så belägna, att de med fördel lämpa sig såsom förläggningsplatser

för ett större kliniskt sjukhus.

Vad till en början NorrbacJcatomten angår, uppfyller detta område de krav

i fråga om tillräckligt ytinnehåll, som måste uppställas å en lämplig sjukhustomt.

Den areal, som omedelbart skulle kunna ställas till förfogande för

sjukhusbygget, uppgår till icke mindre än cirka 565,000 kvadratmeter. Härav

lämpa sig mer än två tredjedelar till bebyggelse. Därest i en framtid, utöver

det sålunda angivna området, ytterligare mark skulle bliva erforderlig

för utvidgning av sjukhusområdet, torde en del av Solna komministersboställe

med eu areal av omkring 43,000 kvadratmeter kunna bliva disponibel.

Samtidigt som Norrbackatomten är belägen invid goda förbindelseleder och

sålunda är lätt tillgänglig, skulle ett till denna plats förlagt sjukhus erhålla

opaginerad Kontrollera mot PDF

30*

ett relativt självständigt läge. Närliggande markområden komma säkerligen

icke att bliva utnyttjade för byggnadsverksamhet. Härigenom skulle sjukhuset

undgå att bliva kringbyggt med bostadshus. För sjukhusets polikliniker

skulle läget bliva mycket tillfredsställande. Icke blott för norra Vasastaden,

som under senaste år utmärkts av en livlig byggnadsverksamhet,

utan jämväl för de stora till Stockholms län hörande, tättbefolkade samhällena

Huvudsta, Sundbyberg, Hagalund och Järva skulle ett till Norrbaclca

förlagt sjukhus erbjuda stora fördelar, framförallt ur poliklinisk synpunkt.

Tomtens höga och friska läge gör den vidare lämpad för ändamålet.

Såsom en olägenhet mot detta område har framhållits, att det gränsar

omedelbart intill Norrtulls godsstation. Då redan nu elektrisk drift i

viss utsträckning förekommer å denna station samt det kan förväntas, att

bandelen inom en icke alltför avlägsen framtid kan bliva helt och hållet

elektrifierad, torde störningarna från järnvägsområdet dock vara utan större

betydelse. Tomtens storlek • medger dessutom, att ett fullt tillräckligt skyddsområde

kan anbringas mot den sida, som gränsar intill godsstationen. Denna

del av tomten kan i stället med fördel utnyttjas såsom parkområde. För

karolinska institutets teoretiska institutioner skulle lämpligen kunna tagas i

anspråk den del av tomten, som är belägen i närheten av Tomteboda rangeringsbangård.

Sjukhusbyggnaderna skulle däremot kunna förläggas å ett

betydligt avstånd från detta järnvägsområde, i följd varav tomtens belägenhet

i närheten av nyssnämnda bangård icke torde komma att inverka störande

för de sjuka. Med hänsyn till vad sålunda anförts och då karolinska

institutets lärarkollegium hemställt, att utredning i första hand måtte åvägabringas

till utrönande av möjligheten att på ett ekonomiskt lämpligt sätt

utnyttja Norrbackatomten för uppförande av det tilltänkta nya kliniska sjukhuset,

har kommissionen hänvänt sig till byggnadsstyrelsen med begäran

att en dylik undersökning måtte komma till stånd.

Innan kommissionen ingår på en redogörelse för resultatet av denna

undersökning, synes frågan om lämpligheten av att förlägga det tilltänkta

sjukhuset till den s. 1c. FältrittJclubbens lana böra upptagas till behandling.

De representanter för Stockholms stad, som förhandlat med kommissionen

rörande det ifrågasatta ekonomiska samarbetet vid uppförandet av det nya

kliniska sjukhuset, hava gjort gällande, att Fältrittklubbens bana skulle

ur stadens synpunkt vara lämpligare såsom förläggningsplats för ett sjukhus

än Norrbackatomten. Särskilt har framhållits, att å Östermalm icke finnes

något sjukhus med poliklinisk verksamhet.

Vid den undersökning kommissionen anställt för att utröna, huruvida

detta tomtområde skulle lämpa sig för sjukhusbygget, har det visat sig, att

det tillgängliga markområdet vid Fältrittklubbens bana är ganska begränsat.

Den del av tomten, som är belägen mellan Sturevägen och Gasverks vägen,

inrymmande bland annat det till Fältrittklubben upplåtna området, är i och

för sig icke tillräckligt för ett så omfattande byggnadsföretag som det som

opaginerad Kontrollera mot PDF

31*

nu planeras. Det markområde, som är beläget mellan Storängsvägen och

den till Värtans station ledande järnvägslinjen, kan helt lämnas ur räkningen.

Av detta område har statens järnvägar för avsikt att för ytterligare

utvidgning av järnvägen i en framtid taga i anspråk cirka 60,000 kvadratmeter.

Då återstoden av detta område, i areal innehållande cirka 42,000

kvadratmeter, utgöres av sankmark, som under senare år delvis blivit utfylld,

kan å denna plats icke utan betydande kostnader uppföras några större

byggnader. Sjukhusområdets nordöstra gräns synes därför lämpligen icke

böra utsträckas längre än till Storängsvägen. För att erhålla nödigt utrymme

skulle utom den egentliga s. k. Fältrittklubbens bana för sjukhusbygget

behöva tagas i anspråk dels de markområden, som för närvarande disponeras

av Östermalms idrottsplats och tennishallar, dels oclc en del av den

väster om Gasverksvägen belägna Kattrumpsbacken. Eu förflyttning av

Gasverksvägen i nordvästlig riktning bleve härigenom nödvändig. Även med

en dylik utökning av området lärer det dock kunna ifrågasättas, om tomten

skulle bliva av tillräcklig storlek för att möta framtida utvecklingskrav.

Som emellertid av Stockholms stads representanter framställts begäran om

att jämväl detta tomtområde måtte bliva föremål för närmare undersökning

samt området, utökat på nyss angivet sätt, är väl beläget och ur flera synpunkter

motsvarar de krav, som måste uppställas på en lämplig sjukhustomt,

har kommissionen ansett sig böra föranstalta om en byggnadsteknisk

utredning jämväl i fråga om denna tomt.

Såsom nämnts har byggnadsstyrelsen på kommissionens begäran låtit

undersöka, huruvida det s. k. Norrbackaområdet kan tagas i anspråk för

uppförande av byggnader, avsedda för det nya rikssjukhuset och karolinska

institutets institutioner. Därest detta befunnes vara fallet, har begärts, att

styrelsen skulle angiva, på vilket sätt de erforderliga byggnadskomplexen

lämpligast skulle kunna förläggas på området. En liknande undersökning

har vidare verkställts beträffande den s. k. Fältrittklubbens bana och delar

av. angränsande områden, Kattrumpsbacken och Östermalms idrottsplats.

Då kommissionen av helt naturliga skäl ännu icke kunnat bilda sig någon

bestämd uppfattning angående det blivande sjukhusets storlek eller beträffande

situationsplanen för detsamma, har till grund för dessa utredningar

på kommissionens begäran lagts det av arkitekten Carl A\ estman på uppdrag

av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga på sin tid utarbetade förslaget

till nytt kliniskt sjukhus å Ladugårdsgärde samt till byggnader för karolinska

institutets teoretiska institutioner.

Sedan byggnadsstyrelsen med anledning härav verkställt vissa markundersökningar

å angivna två tomtområden och i anslutning härtill undersökt

möjligheterna för en med hänsyn till grundförhållandena lämplig placering

av de avsedda byggnadskomplexen, har styrelsen med skrivelser den 9 december

1926 och den 13 januari 1927 såsom resultat av denna utredning

Byggnadsstyrelsens

utredning

angående

sistomförmälda

båda tomter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32*

överlämnat 16 stycken planskisser och kartor, till vilka kommissionen får

hänvisa. Vidare har byggnadsstyrelsen överlämnat tvenne ekonomiska utredningar

utförda av kapten E. Wiborgh, rörande kostnaderna för terrasserings-

och grundläggningsarbeten m. m. vid eventuell förläggning av nytt

kliniskt sjukhus för Stockholm å Norrbackaområdet, respektive Fältrittklubbens

bana.

a) område?*1'' 1 Shl skrivelse deu 9 december 1926 har byggnadsstyrelsen anfört bland

annat följande:

Vad beträffar Norrbackaområdet har den nordöstra delen därav synts

byggnadsstyrelsen vara den lämpligaste förläggningen för det egentliga sjukhuskomplexet.

På denna del av området förefinnes nämligen en större

jämförelsevis plan markareal, vilken dessutom ligger på betydligt avstånd

från den större av de båda mot Norrbackaområdet gränsande rangerbangardarna.

. Karolinska institutets olika institutionsbyggnader hava placerats

a västra sidan av den projekterade trafikled i Torsgatans förlängning, som

enligt tidigare gjorda utredningar skulle utgöra infartsväg till Stockholm,

byggnadsstyrelsen får emellertid beträffande denna infartsväg framhålla att

därest det skulle visa sig erforderligt, att hela Norrbackaområdet i ett sammanhang

utnyttjades för serafimerlasarettet och karolinska institutet det

icke torde ^ vara uteslutet, att denna trafikled kan givas ett något västligare

läge och sålunda exempelvis utgå från Karlbergsvägen.

Infarten till sjukhusområdet har förlagts mot Norrtull och förbindelsen

mellan de olika sjukhuskomplexen och de för karolinska institutet avsedda

byggnaderna förmedlas av en 18 meter bred gata, som dragits genom hela

området. 1 å områdets norra sida har inlagts eu infartsväg till ekonomibyggoaderna.

^ Karolinska institutet får sin huvudentré från ovan angivna

trafikled i Torsgatans förlängning. Terrängen å den del av området, som

tänkts skola utnyttjas för institutet, medgiver emellertid flera möjligheter

till mstitutionsbyggnademas gruppering, varför denna torde kunna anpassas

etter det läge a ovannämnda infartsväg till Stockholm, som slutligen kan

komma att bestämmas.

I stort sett äro grundförhållandena inom Norrbackaområdet ganska fördelaktiga.

Ej alltför stora sprängningar och utfyllningar komma dock att

bliva erforderliga, Av huvudkomplexet skulle ungefär västra hälften komma

att ligga pa berggrund, till vilken byggnadernas grundmurar nedföras, under

det att parningar måste verkställas under den östra hälften av komplexet

dar berget ligger på ganska stort djup. Det senare är även fallet beträffande

pannhuset. Alla övriga byggnader skulle komma att ligga på berg
Beträffande

byggnadernas uppvärmning får byggnadsstyrelsen framhålla,

att bostaderna for underläkare, sjuksköterskor och biträden svårligen kunna

anslutas till det centrala uppvärmningssystemet för anläggningarna i övrigt

och maste sålunda uppvärmas genom egna värmecentraler.

Golven i transportkulvertarna ligga med undantag för kulvertar till gravkapellet

i samma nivå. Huvudavloppsledningen, som förlagts till den stora

gatan genom området, måste, efter att hava förenats med ledningen från

ekonomibyggnaderna, ledas genom en tunnel i berget samt därefter under

järnvägen fram till en befintlig avloppskulvert i Solnavägen. För dagvatten

maste anordnas en särskild avloppsledning till Brunnsviken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Enligt de verkställda beräkningarna skulle kostnaderna för grundläggning,

kulvertar, avloppsledningar, rörgravar, huvudgata genom området samt sprängningsarbeten

för planering fördela sig på följande sätt:

grundläggning..............

transport- och rörkulvertar.....

huvudavloppsledning*)........

avloppsledning för dagvatten*). .

rörgravar .................

huvudgata genom området . . . .

sprängningsarbeten för planering

......kronor 2,552,000: —

...... » 846,750: —

...... » 125,000: —

...... » 30,000: —

...... » 500,000: —

...... » 715,000:—-

...... » 60,000: -

Summa kronor 4,828,750: —

I fråga om kostnaderna för terrasserings- och grundläggningsarbeten m. m.

å Norrbackaområdet har kapten Wiborgh i den av honom beträffande Norrbackatomten

verkställda ekonomiska utredningen anfört :

Terrängen vid Norrbackaområdet är i stor utsträckning kuperad och

bergig, men ganska betydande partier förekomma, varest marken är plan

och där byggnader kunna förläggas utan dyrbarare grundläggnings- och

terrasseringsarbeten. A områdets norra sluttning är emellertid avståndet till

berggrunden ganska betydande och det ovan densamma liggande jordlagret

eftar vad som synes framgå av de knapphändiga undersökningar, som hunnit

verkställas, föga bärkraftigt, varför grundläggning på pålar torde få tillgripas.

Grundläggningsarbetena komma därför att ställa sig mycket olika

på olika platser och för att kunna uppskatta kostnaderna för centralsjukhuset,

förlagt till ifrågavarande område, har det ansetts nödvändigt att verkställa

överslagsberäkningar för samtliga byggnadsgrunder samt för erforderliga

kulvertar och rörgravar.

Vid upprättandet av ifrågavarande kostnadsberäkningar hava, där så lämpligen

kunnat ske, de enhetspriser använts, som begagnats av ingenjören

Rignér vid beräkningarna för det föreslagna centralsjukhuset å Ladugårdsgärdet.

I vissa fall har det dock befunnits, att dessa priser numera äro för

låga, varför ändring måst ske, emedan eljest kostnadsuppgifterna skulle

blivit missvisande.

Sedan härefter uppgivits, att grundläggningskostnaderna för de i Ladugårdsgärdeförslagets

alternativ II upptagna byggnaderna vid förläggning å

Norrbackaområdet jämlikt numera gällande priser beräknats till sammanlagt

2,552,000 kronor samt att enligt av ingenjören Rignér år 1925 verkställda

överslagsberäkningar grundläggningskostnaderna för desamma vid förläggning

å Ladugårdsgärde uppskattats till 1,671,050 kronor, har vidare i den

ekonomiska utredningen anförts:

Grundläggningskostnaderna för ifrågavarande byggnader, förlagda å Norrbackaområdet,

skulle således komma att ställa sig 880,950 kronor dyrare

än vid förläggning å Ladugårdsgärde. Detta beror därpå, att i vissa fall

ganska betydande sprängningsarbeten måste utföras och att i andra fall för

en del större byggnader beräknats grundläggning på pålar eller pelare.

®) Enligt lämnad uppgift innefatta dessa kostnader samtliga utgifter för vatten- och avloppsledningar

utom det ifrågasatta sjukhusområdet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

34*

Det torde emellertid böra erinras, att ifrågavarande kostnadssiffror icke

äro fullt jämförbara, då de källarutrymmen, som erhållas inom de respektive

byggnadernas grunder, kunna variera avsevärt vid olika förläggningsplatser.

Sammanlagda kostnaden för transportkulvertar mellan byggnaderna samt

under dessa och under respektive byggnader belägna rörkulvertar hava vid

sjukhusets förläggning till Norrbackaområdet beräknats till 846,000 kronor.

I det av ingenjören Rignér upprättade kostnadsförslaget hava utgifterna

för dylika kulvertar upptagits till sammanlagt 976,000 kronor.

Härvid är att bemärka, att ehuru kostnaderna för dessa arbeten för Norrbackaområdet

ställa sig lägre än motsvarande kostnader vid förläggning till

Ladugårdsgärde, vid de nu upprättade beräkningarna dels räknats med en

kostnad för sprängningsarbeten av 45 kronor por kbm, motsvarande numera

gällande arbetspriser, dels förutsatts, att ifrågavarande kulvertar, där de

ligga under jord, skola utföras med 25 om. tjocka väggar av armerad betong

i blandning 1:3:3, under det att ingenjören Rignér, efter vad som

framgår av det av honom upprättade kostnadsförslaget, dels räknat sprängningskostnaden

till 25 kronor per kbm, dels antagit, att tunnlarna skulle

kunna utföras med 30 om. väggar av grovbetong utan armering. Sistnämnda

konstruktion är givetvis mycket billigare, men torde på grund av

för ringa hållfasthet och täthet icke kunna godkännas för ifrågavarande

ändamål.

Avlopp från Norrbackaområdet kan erhållas genom utläggning av ledning

från närheten av områdets östra gräns över Eugeniahemmets mark och

under statens järnvägars bangårdsområde fram till stadens avloppsnät i

Solnavägen. Längden av ifrågavarande ledning har beräknats till cirka

400 m. och samtliga kostnader för densamma uppskattas till cirka 125,000

kronor.

Sektionen av den i Solnavägen befintliga avloppsledningen är emellertid

icke tillräckligt stor för att kunna upptaga jämväl dagvattnet från Norrbackaområdet.

På grund härav måste särskild dagvattenledning anordnas.

Denna bör lämpligen framdragas från sjukhusområdets gräns vid dess östra

sida till Brunnsviken. Kostnaden för denna ledning har beräknats till sammanlagt

cirka 30,000 kronor.

Med hänsyn därtill att avloppsvatten och dagvatten icke kunna erhålla

gemensamt avlopp måste samtliga huvudgravar å Norrbackaområdet givas

så stor bottenbredd, att dubbla rörledningar kunna framdragas, vilket i hög

grad verkar fördyrande på anläggningskostnaden. Denna har beräknats till

500,000 kronor. Motsvarande kostnad vid sjukhusets förläggning till Ladugårdsgärdet

har av ingenjören Rignér beräknats till 701,000 kronor, således

ganska avsevärt högre belopp, ehuru även här räknats med ovan angivna

låga pris för bergsprängning.

Längden av den gata, som måste anordnas över området från dess- östra

till dess västra gräns, uppgår till cirka 1,250 meter och kostnaden för densamma

har beräknats till 715,000 kronor, varvid förutsatts, att gatan erhåller

en bredd inklusive trottoar av 18 meter samt belägges med små-gatsten.

Förutom terrasseringsarbetena för genomfartsvägen erfordras vissa nödvändiga

sprängningsarbeten för avplanering av mindre områden. Minimikostuaden

härför torde kunna uppskattas till cirka 60,000 kronor. Dessutom

tillkomma ganska omfattande arbeten för områdets planering samt

anläggande av gårdar in. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

35*

Vidkommande Fältrittklubbens bana bär byggnadsstyrelsen i sin skrivelse

den 9 december 1926 anfört:

Beträffande Fältrittklubbens bana hava verkställda markundersökningar

givit vid handen, att grundförhållandena äro mycket ogynnsamma inom

områdets mittparti, som ligger betydligt lägre än omgivande huvudvägar.

Med anledning härav och då tillräckligt stort, för ändamålet lämpligt markutrymme

icke finnes inom området, har det stora sjukhuskomplexet enligt

det föreliggande skissförslaget förskjutits upp emot Kattrumpsbacken, varvid

Gasverksvägen något flyttats i västlig riktning. Övriga sjukhusbyggnader liksom

även ekonomibyggnaderna hava förlagts till den östra delen av Fältrittklubbens

bana, under det att bostadsbyggnaderna förlagts till områdets

södra partier. För karolinska institutet har reserverats ett område mitt emot

Livgardets till häst kasern. Huvudentrén till sjukhuset är förlagd mot Sturevägen,

där en stor förplats anordnats, varifrån infartsvägen framdrages till

sjukhuset över utfylld mark. Områdets mittparti, såsom mindre lämpat för

bebyggande, utfylles och utlägges till park.

För huvudkomplexets förläggning i Kattrumpsbacken bliva större sprängningsarbeten

erforderliga. För radiologiska institutet samt för klinikerna

för ögon-, näsa- och öronsjukdomar måste grunderna nedföras till berg delvis

genom redan utfylld mark, vilket kan komma att vara förenat med icke

oväsentliga kostnader.

Vidare har byggnadsstyrelsen i sin skrivelse den 13 januari 1927 anfört

beträffande Fältrittklubbens bana:

Styrelsen vill framhålla, att vid en å platsen verkställd närmare undersökning

befunnits, att den i styrelsens skrivelse den 9 december 1926 omnämnda

vägen till Stockholms gasverk, som går strax väster om Kattrumpsbacken,

med hänsyn till den tunga trafik, som där förekommer, icke skulle kunna bibehållas

i omedelbar närhet till sjukhusets medicinska och kirurgiska avdelning.

Sålunda förutsätter sjukhusets förläggning till Fältrittklubbens bana

och närgränsande fastigheter, att den genomgående trafiken framföres en

annan väg, vilket emellertid torde böra bliva föremål för särskild utredning.

Exempelvis skulle trafiken kunna hänvisas till vägen mellan det område,

som skulle upptagas av sjukhuset, samt järnvägen.

Angående kostnaderna för terrasserings- och grundläggningsarbeten in. in.

vid eventuell förläggning av nytt kliniskt sjukhus till Fältrittklubbens bana,

Östermalms idrottsplats och den s. k. Kattrumpsbacken har kapten \\ iborgh

i den av honom verkställda ekonomiska utredningen anfört följande:

Fältrittklubbens bana begränsas i sydost av Sturevägen, i nordväst av

vägen till Värtagasverket, vid den sydvästra sidan av Östermalms idrottsplats

och i nordost av en vinkelrätt mot Sturevägen utgående väg. Huvuddelen

av områdets mittparti utgöres av en sidlänt gräsbevuxen slätt, som

är i det närmaste horisontal, och vars nivå ligger omkring 6 meter under

Sturevägen vid entréen till hästgardeskasernen samt cirka 7 meter under de

högre delarne av den i nordväst begränsande vägen. Från ifrågavarande

låga slätt stiger terrängen långsamt, dels emot sistnämnda vägar, där berggrunden

ligger ganska nära markens nivå, dels emot några mindre skogbevuxna

höjdpartier med berg i dagen vid områdets södra och nordöstra

b) Fälirittklubbens

b" n 4.

opaginerad Kontrollera mot PDF

36*

delar. Åt väster fortsätter den sidlänta slätten in mot Östermalms idrottsplats,

men å östra sidan sjunker terrängen ytterligare genom en dalsänka

ned mot områdets lägsta partier, vilka äro belägna utmed den här begränsande

vägen. Aven i den nordligaste delen av området är marken låg och

sidländ Över området gar från väster till öster en mindre avloppsgrav,

som har sitt utlopp genom ovannämnda dalsänka.

Från de punkter, där berggrunden går i dagen, stupar denna i allmänhet

till att börja med ganska brant och går därefter med vissa oregelbundenheter

i svag lutning ned mot en ungefär under ovannämnda avloppsgrav

belägen sänka i densamma, vilken svagt sluttar mot områdets östra

gräns, där berget stupar ned under havets nivå.

Jordarten ovan berggrunden består enligt vad de verkställda undersökningarna

givit vid handen av lera, täckt av ett tunnare jordlager. Leran,

som torde vara s. k. glaciallera, är på cirka 1,5 meter under marken av

ganska lös beskaffenhet. Största djupet ned till berggrunden utgör vid

områdets mittparti cirka 8 meter.

Östermalms idrottsplats, vilken som ovan nämnts i sydväst angränsar

till Fältrittklubbens bana, omgives på den sydöstra sidan av Sturevägen, i

nordväst av vägen till Värtagasverket och i sydväst av en vinkelrätt mot

Sturevägen utgående väg. Marken å ifrågavarande område torde ursprungligen

hava befunnit sig ungefär på samma nivå som de mellersta partierna

av Fältrittklubbens bana. hör idrottsplatsens ordnande hava här emellertid

en del planeringsarbeten verkställts och i nordvästra delen av området, där

den kung! tennispaviljongen är belägen, har utfyllts en större plan till

samma nivå som den i nordväst begränsande vägen. Vid västra delen av

området är uppförd en idrottspaviljong.

På grund av att vid planeringsarbetena fyllningsmassor innehållande en

stor mängd sten påförts hava några närmare undersökningar av berggrundens

läge icke kunnat verkställas. Av de resultat, som vunnits, och av de profilritningar,

som på sin tid upprättats för anläggandet av Sturevägen, synes

emellertid framgå, att berget vid området för själva idrottsplatsen och invid

nämnda väg ligger på ungefär samma nivå som vid de mellersta delarna

av Fältrittklubbens bana. Strax på andra sidan om de i väster och norr

begränsande vägarna förekomma höjdpartier, mot vilka berggrunden stiger

å västra sidan mycket brant och i norr mera långsamt. Jordarten ovan berget

torde med säkerhet kunna antagas vara av samma beskaffenhet som vid

Fältrittklubbens bana.

Den s. k. Kattrumpsbacken, vilken i norr angränsar till Fältrittklubbens

bana och Östermalms idrottsplats, utgöres till största delen av en skogbeväxt

bergshöjd. Ä den delen av området, som ligger emot Östermalms idrottsplats,

stiger berget ganska långsamt. Mitt för Fältrittklubbens bana blir

detsamma mera brant, men drager sig sedan åter tillbaka mot norr, och i

det östra hörnet av området är terrängen sidlänt.

Genom avplanering av den sydöstra delen av ifrågavarande bergshöjd,

där berget stiger mera långsamt, till cirka 50 meter norrut från gränserna

till Östermalms idrottsplats och Fältrittklubbens bana respektive kan utan

allt för stora kostnader utrymme vinnas för en eller ett par större byggnader.

Den bergmassa, som för ifrågavarande ändamål skulle behöva uttagas,

har under förutsättning av att avplanering sker till en nivå cirka

1 meter lägre än den i söder begränsande vägens uppskattats till cirka

8,000 kbm.

opaginerad Kontrollera mot PDF

37*

A bergshöjdens sydöstra sluttning torde dessutom en mindre byggnad

utan större sprängningsarbeten kunna förläggas.

I övrigt synes den s. k. Kattrumpsbacken icke lämpligen kunna utnyttjas

för bär ifrågavarande ändamål.

Vid förläggande av byggnader för det planerade centralsjukhuset till Fältrittklubbens

bana och Östermalms idrottsplats böra givetvis för minskande

av grundläggningskostnaderna i första hand de områden utnyttjas, där berggrunden

ligger förhållandevis nära den nuvarande markens nivå, eller där

berget går i dagen till mera obetydlig höjd. Aven om så sker måste emellertid

för att samtliga de byggnader skola få plats, vilka hit måste förläggas,

flera av dessa helt eller delvis placeras å områden, där den nuvarande

marken är låg och sidlänt, och där berggrunden ligger på ganska betydande

djup.

Av såväl hygieniska skäl som för att byggnaderna skola göra sig arkitektoniskt

gällande torde det vidare bliva nödvändigt att verkställa högst

betydande utfyllningar.

Några mera ingående undersökningar av det ovan berggrunden befintliga

lerlagret hava icke utförts. Prov å leran hava emellertid tagits och av

dessa har framgått, att densamma på ett djup av cirka 1,5 meter under

markens nivå är av ganska blöt koncistens. De verkställda undersökningarna

hava dessutom givit vid handen, att närmast berget förekommer ett

i allmänhet ganska tunt gruslager, vilket måste antagas vara starkt vattenförande.

Vissa erfarenheter beträffande beskaffenheten av ifrågavarande lerlager

vunnos vid anläggandet av Sturevägen i dess sträckning söder om Östermalms

idrottsplats.

I den sänka, det s. k. Starrbäckskärret, över vilken denna väg är framdragen,

hade redan före vägarbetets början ganska betydande utfyllningar

verkställts, i det att jordmassor tippats därstädes från Stockholms stads

byggnadsarbeten. Trots detta inträffade vid vägbankens utfyllning upprepade

häftiga sättningar med ty åtföljande uppskjutningar av terrängen på

sidorna om densamma.

För att dylika olägenheter icke skola uppträda, där utfyllningar till större

höjd måste utföras å de sidlänta delarna av Fältrittklubbens bana och Östermalms

idrottsplats, torde det bliva nödvändigt, att fyllningsmassor påföras

någorlunda jämnt över markytan och att allt för stora ojämnheter i avseende

på terrängens belastning undvikas. Det lösa lerlagret är genom berggrundens

utformning med undantag för vid de östliga-ste och lägsta delarna av

förstnämnda område instängt liksom i en kittel. Öppningar i de omgivande

väggarna finnas, såvitt av den knapphändiga borrkartan kan bedömas, endast

där Sturevägen begränsar Östermalms idrottsplats, vid den ovan beskrivna

dalgången å östra sidan om Fältrittklubbens bana och på ett par punkter

mellan höjdpartierna vid nordöstra hörnet av sistnämnda område.

För att erhålla nödigt stöd för de utfyllda jordmassorna och för att begränsa

det planerade området torde lämpligen vid nämnda platser å Fältrittklubbens

bana böra anordnas stenbänkar, vilka genom särskilda åtgärder

bringas att sjunka ned till berggrunden. Stenmaterial härför erhålles från

sprängningsarbetena inom områdena.

På grund av de stora utfyllningar, som verkställts för banken under

Sturevägen, torde denna giva ett ganska effektivt stöd för de jordmassor,

som påföras vid planering av de sydligaste delarne av Östermalms idrotts
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

38*

plats. Skulle emellertid vid närmare undersökning visa sig, att denna vägbank

icke nedförts till berggrunden, vilken här ligger på cirka 8- meters

djup, torde måhända försiktigheten bjuda, att icke allt för höga utfyllningar

verkställas omedelbart intill densamma.

Vid det förslag, som skisserats för förläggning av nytt kliniskt sjukhus

för Stockholm till ifrågavarande områden, har förutsatts, att utfyllningar skulle - verkställas å Fältrittklubbens bana inom det av höjdsträckningar och de

föreslagna invallningarna begränsade området samt å större delen av Östermalms

idrottsplats i sådan omfattning, att med undantag för vissa lägre

partier, avsedda för trädgårdar eller dylikt, den planerade markens nivå

skulle komma i ungefärlig jämnhöjd med Sture vägen mitt för Hästgardeskasernen.

De fyllningsmassor, som skulle erfordras härför, hava, med avdrag för

vad som i detta avseende utvinnes vid schaktnings- och sprängningsarbeten

inom områdena, beräknats till cirka 250,000 kbm.

För att utröna i vilken omfattning material för områdenas utfyllning kan

påräknas från byggnadsverksamheten i Stockholm, hava uppgifter införskaffats

beträffande de jord- och stenmassor, som under senare år avlevererats

vid de största tipp-platserna inom stadens rayon.

Enligt meddelande från gatunämnden hava följande kvantiteter tippats

vid frihamnen:

under år 1924.................... 57,000 lass = cirka 34,000 kbm.

» » 1925................... 60,000 » = » 36,000 »

» » 1926 till den V1»........... 25,000 » = » 15,000 »

Sistnämnda år emottogs dock här endast finare fyllning, d. v. s. sådan

utan större sten.

Enligt uppgift från djurgårdsförvaltningen tippades vid den s. k. Storängsbotten

år 1924 6,000 kbm.

På grund av att det blivit allt svårare att erhålla tipp-platser inom icke

allt för stort avstånd från stadens centralare delar har entreprenörfirman

Kasper Höglund i Stockholm under senare år bedrivit som affär att tillhandahålla

pråmar vid kaj, i vilka fyllningsmassor emottagits och bortförts

mot avgift.

På ifrågavarande sätt hava enligt uppgift från nämnda firma följande

kvantiteter bortförts:

under år 1924 ........... 71,000 lass = cirka 43,000 kbm.

» » 1925 ........... 73,000 » = » 44,000 »

» > 1926 till 7i<>...... 54,000 » = » 33,000 »

Enligt dessa uppgifter skulle sålunda sammanlagt hava tippats:

under år 1924 ........................... 83,000 kbm.

» » 1925 ........................... 80,000 »

» » 1926 till ‘/lo..................... 48,000 »

Givetvis hava jord och sten från byggnadsverksamheten i Stockholm

under ifrågavarande år även levererats på andra platser. De uppgivna

kvantiteterna torde dock få betraktas som huvuddelen av de fyllningsmassor,

som på grund av byggnadsverksamheten behövt borttransporteras.

Under de år undersökningarna omfatta var emellertid byggnadsverksamheten

synnerligen livlig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inom Stockholm, förutom Brännkyrka och Bromma, tillkommo

år 1924 .............................. 8,130 eldstäder

» 1925 .............................. 9,111 »

» 1926 till Vid......................... 9,621

Som jämförelse kan nämnas, att under femårsperioden 1911—1915 uppfördes

inom Stockholm sammanlagt 36,393 eldstäder, d. v. s. i medeltal

7,278 st. per år.

På grund av läget på bostadsmarknaden torde man med stor sannolikhet

under en period framåt hava att räkna med en måhända ganska betydande

minskning i avseende på bostadsproduktionen.

Genom att erlägga en viss mindre avgift per kbm. för de fyllningsmassor,

som levereras, bör man visserligen till tipp-platser så centralt belägna som

vid Fältrittklubbens bana och Östermalms idrottsplats kunna samla det allra

mesta, av vad som i detta avseende kan erhållas genom byggnadsverksamheten

inom det egentliga Stockholm. Sannolikt måste man dock räkna med

att för utfyllning av ifrågavarande områden i ovan angiven utsträckning

skulle erfordras en tidsperiod av åtskilliga år.

Vid den föreslagna placeringen av byggnaderna bliva grundläggningsarbetena

för desamma väsentligt olika.

Centralbyggnaden, medicinska vårdavdelningen*) jämte flygelbyggnad, kirurgiska

vårdavdelningen, ögonavdelningen och öron-, näs- och halsavdelningen,

ångcentralen samt bostadshusen vid Sturevägen kunna i sin helhet grundläggas

med källarmurarna direkt nedförda till berget med undantag för

entréen till förstnämnda byggnad, för vilken grundläggning på betongpålar

eller pelare av betong bör anordnas.

För de byggnader, som placerats vid de mellersta och östra delarna av

Fältrittklubbens bana, där berggrunden ligger djupare, har i allmänhet räknats

med grundläggning på betongpålar, vilken grundläggningsmetod med

hänsyn till de rådande förhållandena torde vara den mest ekonomiska och

som möjliggör arbetenas, genomförande på kortaste tid.

Vid västra sidan av Östermalms idrottsplats ligger även berggrunden på

avsevärt djup. Här hava emellertid ganska betydande utfvllningar verkställts,

i vilka förekomma stora mängder sten, varför för de bit förlagda

byggnaderna förutsatts, att grundläggning på pelare, nedförda till berg, måste

anordnas.

Transport- och rörkulvertarna mellan byggnaderna hava beräknats utförda

av armerad betong med 25 cm. tjocka väggar. Desamma äro dels grundlagda

på berg, dels på betongplintar eller betongpålar nedförda till berg.

Rörkulvertarna under byggnaderna hava, där dessa äro grundlagda på

pålar, tänkts upphängda uti källargolven anordnade bjälklag, och, där grundläggning

på pelare förekommer, ställda på mellan dessa anordnade betongbalkar.

Som tidigare omnämnts framgår över Fältrittklubbens bana en mindre

avloppsgrav, vilken bar sitt utlopp genom den å östra sidan av detta område

befintliga dalsänkan. Ifrågavarande avloppsgrav avbördar dagvatten

såväl från de för sjukhusanläggningen avsedda områdena jämte angränsande

*) På grand av att å den plats, där ifrågavarande byggnad förlagts, utfyllningar med

storsten verkställts, hava några närmare undersökningar av bergets läge icke kunnat utföras,

utan har dettas läge bedömts med ledning av den omgivande terrängen och de

nivåkartor, som upprättats före den tid, då utfyllningarna påbörjades.

opaginerad Kontrollera mot PDF

40*

höjder som från den söder om Sturevägen befintliga sidlänta slätten, vilken

genom en trumma under Sturevägen står i förbindelse med området för

Östermalms idrottsplats. Vattenavledningen från donna slätt, vilken saknar

avlopp åt annat håll, får givetvis icke avstängas och före utfyllningsarbetenas

påbörjande måste därför längs den väg, dagvattnet nu tager sig fram,

anordnas en mindre avloppskulvert, vilken lämnas utlopp i öppet avloppsdike

vid vägen å östra sidan av Fältrittklubbens bana. Till denna kulvert

utläggas grenledningar för utdränering av de lägre partierna av de utfyllda

områdena samt i vissa fall för erhållande av avlopp från under rörkulvertarna

anordnade dräneringsdiken.

Rörgravarna för det egentliga avloppsnätet för spill- och dagvatten komma

vid de norra och nordvästra delarna av sjukhusområdet samt på vissa sträckningar

vid höjdpartierna utmed Sturevägen att förläggas i berg eller fast

jord. I övrigt måste i allmänhet rörledningarna utläggas antingen direkt å

det lösa lerlagret eller i på detta vilande utfylld mark. I dylika fall har i

stor utsträckning räknats med att grundförstärkning genom pålning anordnas

för desamma. Härvid har förutsatts, att träpålar skola komma till användning

i de fall, där dessa helt komma att omgivas av eller kunna kringfyllas

med lera. Dylik grundförstärkning torde jämväl å vissa sträckor bliva nödvändig

för den från trumman vid Sturevägen gående kulverten med tillhörande

grenledningar.

För erhållande av avlopp för huvudnätet för spill- och dagvatten utdrages

ledning vid sydöstra hörnet av Fältrittklubbens bana längs Sturevägen samt

under statens järnvägars spår i närheten av Värtans station och fram till

yttersta ändan av den nordöstligaste piren vid Värtahamnen. Ledningens

längd räknat från områdets gräns blir cirka 1,500 meter.

Vid ett eventuellt genomförande av byggnadsarbetena böra givetvis erforderliga

sprängnings och schaktningsarbeten inom områdena samt dessas utfyllning

omedelbart igångsättas. De stenmassor, vilka utvinnas inom områdena

och som erhållas från byggnadsverksamheten inom Stockholm, böra

härvid i första hand användas för de föreslagna stenbankarna vid de östra

och nordöstra delarna av Fältrittklubbens bana. Det finare fyllnadsmaterialet

placeras å de områden, där byggnader skola uppföras på pålgrund och

där avloppsledningar äro avsedda att framdragas. Å dylika platser får

givetvis utfyllning med större sten icke ske, då detta skulle i hög grad fördyra

grundläggningsarbetena, och utfyllning verkställes till att börja med

till en nivå för byggnaderna cirka 0,75 meter under blivande källargolv och

för avloppsledningarna cirka 0,5 meter under ledningarnas blivande underkant.

Under tiden som grundläggningsarbetena pågå för de byggnader, vilka

grundläggas med källarmurarna direkt nedförda till berg, bedrivas arbetena

med områdenas utfyllning och så snart marken för respektive byggnader,

för vilka pålning skall utföras, utplanerats till ovan angiven höjd och under

viss tid fått sätta sig, kunna grundläggningsarbetena bär begynna.

För de byggnader, som förlagts vid västra sidan av Östermalms idrottsplats

och för vilka grundläggning på betongpelare, nedförda till berg, föreslagits,

skola endast obetydliga utfyllningar verkställas och grundläggningsarbetena

kunna därför utföras ganska oberoende av dessa.

Anordnandet av grundförstärkningar för avloppsledningar och utläggning

av dessa måste verkställas successivc allt efter utfyllningsarbetenas fortskridande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

41*

För de arbeten, vilka äro beroende av tillgången på fyllningsmassor från

byggnadsverksamheten inom Stockholm, måste givetvis räknas med att vissa

hinder kunna uppstå för dessas rationella bedrivande genom att fyllningsmaterial

icke står att erhålla i tillräcklig utsträckning eller av lämplig beskaffenhet,

omständigheter, vilka kunna förlänga arbetstiden och förhöja

byggnadskostnaderna.

För utfyllning av Fältrittklubbens bana och Östermalms idrottsplats på

föreslaget sätt skulle som ovan angivits erfordras cirka 250,000 kbm. fyllningsmassor.

Därest dessa kunna erhållas från byggnadsverksamheten i

Stockholm, torde för desamma endast behöva beräknas kostnaderna för tippningsanordningar

samt för massornas utplanering, varjämte bör räknas med

att i vissa fall en mindre avgift måste betalas per kbm. för att fyllningsmaterial

av lämplig beskaffenhet skall kunna erhållas i tillräcklig utsträckning.

Vilken kostnad dessa utgifter komma att betinga är givetvis svårt

att närmare bestämma. Densamma torde emellertid högst kunna uppgå till

2 kronor per kbm. och räknas med detta pris skulle kostnaderna för ifrågavarande

utfyllningar och planeringar uppgå till 500,000 kronor. Sprängnings-

och schaktningsarbeten inom områdena, utöver de arbeten av detta

slag, som ingå i kostnaderna för grundläggningsarbetena, hava beräknats

till 280,000 kronor samt utgifter för terrassmurar, utläggning av stenbänkar

och terrassering (exklusive stenbeläggning) för den omlagda vägen norr om

sjukhusanläggningen till 100,000 kronor.

Sammanlagda kostnaden för terrasseringsarbeten skulle sålunda komma

att uppgå till 880,000 kronor.

Grundläggningskostnaderna för i Ladugårdsgärdeförslagets alternativ II

upptagna byggnader vid förläggning på föreslaget sätt å här ifrågavarande

områden samt å Norrbackaområdet enligt nu gällande priser framgår av

nedanstående tablå.

Kostnader för byggnadsgrunder:

CWi träl byggnad An.......................

Norrbacka-

området

Fältrittklub- bens bana etc.

368.500

410.000

173.000

219.000

316.000

196.000

14.000

570,00c1)

28.000

49.000

196.500

12.000

420.000

252.000

223.000

221.000

245.000

360.000

61,000

608,000'')

53.000

133.000

82.000

12,000

Medicinska avdelningen..................

Kirurgi fika » ..................

Radiologiska institutet med vårdavdelningen . . .

Ögon- samt öron,, näs- och halsavdelningen . . .

Förlossnings- och kvinno-avdelningen........

Tsoleringshyggnad ......................

Ekonomi- och sköterskebyggnad samt tvenne un- derläkarbostäder ......................

Regrn.vninp-skapell ....................

Nen ruin o-i sk avdelning..................

Anopnnnehns .........................

Garagebyggnad........................

Summa kostnad kronor

2,552,000

2,670,000

'') För ernående av jämförelse har här sammanförts ekonomi-byggnad samt sköterskeoch

underläkarbostäder.

Sammanlagda kostnaden för mellan byggnaderna gående transportkulvertar

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 190 höft. (Nr 223.) 4*

opaginerad Kontrollera mot PDF

42*

Kommissionens

slutliga

ståndpunkt i

tomtfrågan.

samt under dessa och under respektive byggnader belägna rörkulvertar har

beräknats till 800,000 kronor.

För rörgravar samt erforderliga grundförstärkningar för spilb och dagvattenledningar

inom sjukhusområdet har beräknats en kostnad av 720,000

kronor.

Längden av den från sjukhusområdets gräns till Stora Värtan erforderliga

avloppsledningen utgör cirka 1,500 meter och totalkostnaden för densamma

har uppskattats till 425,000 kronor.

Enligt de verkställda beräkningarna skulle sålunda vid eventuell förläggning

av centralsjukhuset till Fältrittklubbens bana och angränsande områden

kostnaderna för terrasseringsarbeten, grundläggning, kulvertar, rörgravar

samt avloppsledning utom sjukhusområdet fördela sig på följande sätt:

Terrasseringsarbeten....................

Grundläggning........................

Transport och rörkulvertar...............

Rörgravar inom området (exklusive ledningar).

Avloppsledning utom området (totalkostnaden)

......kronor 880,000: —

...... » 2,670,000: —

...... » 800,000: —

...... » 720,000: —

...... » 425,000: -

Summa kronor 5,495,000: —

Därest den s. k. Kattrumpsbacken tages i anspråk på föreslaget sätt skulle

den för närvarande söder därom gående vägen till Värtagasverket komma

att spolieras och ny väg måste anordnas norr om den blivande sjukhusanläggningen.

Det avplanerade områdets bredd har tilltagits med hänsyn härtill.

Den nyanlagda vägen torde emellertid huvudsakligast böra få utgöra

tillfartsväg till de norra delarna av sjukhusområdet och den genomgående

trafiken till Värtagasverket hänvisas till vägförbindelsen söder och öster om

Fältrittklubbens bana.

Av det föregående framgår, att Norrbackatomten ur många synpunkter

måste anses fylla de krav, som enligt kommissionens mening böra ställas å

en lämplig förläggningsplats för det nya kliniska sjukhuset. Jämväl den

s. k. Fältrittklubbens bana torde emellertid i vissa hänseenden vara lämplig

för ändamålet. Då ett val skall ske mellan dessa båda tomter, måste självfallet

möjligheten att på ett för statsverket ekonomiskt sätt utnyttja den

ena eller den andra tomten för sjukhusbygget bliva av väsentlig betydelse.

Den undersökning, som av byggnadsstyrelsen verkställts till utrönande av

lämpligheten att för ifrågavarande ändamål disponera ettdera av dessa tomtområden,

ådagalägger, att Norrbackatomten måste ur ekonomisk synpunkt

givas ett bestämt företräde framför Fältrittklubbens bana.

Till närmare belysning härav får kommissionen lämna följande sammanfattning

av de utredningar, som byggnadsstyrelsen låtit anställa. Härvid

bör dock erinras om, att allenast approximativa siffror kunnat erhållas, då

helt naturligt mera detaljerade undersökningar rörande kostnaderna icke i

detta sammanhang varit möjliga att verkställa. Såsom jämförelsematerial

torde de i det följande anförda sifferuppgifterna i allt väsentligt kunna

godtagas.

Beträffande NorrbacJcaområdet hava grundläggningskostnaderna för sjuk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

43*

husets byggnader beräknats till 2,552,000 kronor. Kostnaderna för kulvertar,

avloppsledningar, rörgravar, gator samt sprängningsarbeten för planering

hava upptagits till 2,276,750 kronor. Om detta område skulle tagas i anspråk

för ett sjukhusbygge av den omfattning, som föreslogs av 1919 års

sjukhusbyggnadssakkunniga i deras alternativ II, skulle sammanlagda kostnaderna

för ifrågavarande arbeten alltså komma att uppgå till 4,828,750

kronor.

Motsvarande kostnader för iordningställandet av Fältrittklubbens bana

jämte angränsande områden hava angivits, grundläggningskostnaderna till

2.670.000 kronor och kostnaderna för terrassering, transport- och rörkulvertar,

rörgravar och avloppsledning till 2,825,000 kronor eller tillhopa 5,495,000

kronor. Förläggandet av ett sjukhus av den omfattning som ovan nämnts

till sistberörda områden skulle sålunda kunna beräknas draga omkring

666.000 kronor högre kostnader än om Norrbackatomten utnyttjades för sådant

ändamål.

I detta sammanhang har kommissionen ansett det vara av visst intresse

att äga kännedom om, hur kostnaderna för det av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga

föreslagna kliniska sjukhusets förläggande å Ladugårdsgärdetomten

skulle te sig i förhållande till ovan anförda siffror. Härvid

har det dock varit nödvändigt att omräkna de på sin tid lämnade kostnadsuppgifterna

för detta sjukhusbygge med hänsyn tagen till nu gällande priser.

En ökning av arbetskostnaderna har nämligen under de senaste åren inträtt.

För att jämförelsen icke skall bliva missvisande hava sålunda beräkningarna

verkställts efter samma grunder, som gällt för de i det föregående lämnade

sifferuppgifterna.

Vid en undersökning, som på anmodan av kommissionen företagits inom

byggnadsstyrelsen, har det visat sig, att grundläggningskostnaderna för de i

Ladugårdsgärdeförslagets alternativ II upptagna byggnaderna enligt numera

gällande priser skulle uppgå till 2,245,000 kronor. Kostnaderna för kulvertar,

avlopp, rörgravar m. m. hava uppskattats till 2,255,000 kronor. Sammanlagda

kostnaderna för sjukhusets förläggande till den föreslagna Ladugårdsgärdetomten

skulle alltså med nuvarande prisnivå uppgå till 4,500,000

kronor. I dessa kostnader hava dock icke inberäknats utgifter för terrasseringsarbeten.

Vid tomtvalet måste hänsyn tagas jämväl till värdet å det markområde,

som skall tagas i anspråk för sjukhusbygget. Tomtvärdet å Norrbackaområdet,

inberäknat gator m. in., har av byggnadsstyrelsen uppskattats till

16 kronor per kvm. Då tomten innehåller en areal av omkring 565,000

kvm.,. skulle tomtvärdet, därest hela området ställdes till sjukhusets disposition,

kunna beräknas till 9,040,000 kronor.

Fältrittklubbens bana jämte Östermalms idrottsplats, vilka hava ett ytinnehåll

av tillhopa omkring 252,000 kvm., haya åsatts ett tomtvärde av 30

opaginerad Kontrollera mot PDF

44*

kronor per kvm. Som den s. k. Kattrumpsbacken jämväl måste tagas i

anspråk, för den händelse sjukhuset skulle förläggas till ifrågavarande plats,

måste även denna tomts värde tagas i beräkning. I sin helhet innehåller

Kattrumpsbacken i areal cirka 107,000 kvm. och har tomtmarken värderats

till 8 kronor per kvm. Aven om allenast en del av detta område skulle

behöva användas för sjukhusbygget, torde dock den återstående delen av

tomten, utgörande sluttningen mot Ugglevikskällan, bliva onyttig och icke

kunna exploateras för annat ändamål. Under förutsättning att nu angivna

områden, i areal innehållande tillhopa 359,000 kvm., i sin helhet ställdes

till förfogande, skulle tomtvärdet kunna uppskattas till sammanlagt (252,000 X

X 30+107,000X8) 8,416,000 kronor.

Tomtvärdet å Norrbackaområdet skulle sålunda ställa sig 624,000

kronor högre än värdet å Fältrittklubbens bana med angränsande områden.

Härvid är emellertid att märka, att Norrbackatomtens ytinnehåll vid denna

beräkning upptagits till 565,000 kvm., medan de andra områdena i areal

innehålla allenast 359,000 kvm. Skillnaden i ytvidd till Norrbackatomtens

favör uppgår till icke mindre än 206,000 kvm. Därest endast en del av

Norrbackaområdet skulle tagas i anspråk för sjukhusbygget samt denna del

beräknades till samma storlek som de andra områdenas sammanlagda areal

eller 359,000 kvm., skulle tomtvärdet å angivna del av Norrbackatomten

efter ett pris av 16 kronor per kvm. uppgå till 5,744,000 kronor. Tomtmarken

å Norrbackaområdet skulle under denna förutsättning ställa sig

2.672.000 kronor billigare än motsvarande areal å Fältrittklubbens bana

jämte angränsande områden.

Med hänsyn till vad den verkställda utredningen givit vid handen kan

kommissionen för sin del icke biträda förslaget om att för sjukhusbygget

utnyttja den s. k. Fältrittklubbens bana. Såväl ekonomiska skäl som framförallt

tomtplatsens otillräckliga ytinnehåll tala häremot. Vidare måste beaktas

de svårigheter och det dröjsmål, som skulle uppkomma, innan dispositionsrätt

till hela det erforderliga markområdet kunde erhållas. Nödvändigheten

-av att låta verkställa omfattande utfyllningar å vissa delar av tomten skulle

tillika avsevärt fördröja sjukhusbyggets igångsättande.

Vid sådant förhållande har kommissionen utan tvekan kunnat träffa sitt

val av förläggningsplats för det nya sjukhuset. Ur alla synpunkter synes

det s. k. Norrbackaområdet vara lämpligt att utnyttja för nu ifrågavarande

ändamål. Kommissionen vill alltså för sin del tillstyrka, att såsom förläggningsplats

för uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus i Stockholm och nya

lokaler för karolinska institutet måtte upplåtas det å bifogade karta med

heldragen svart linje utmärkta s. k. Norrbaclcaområdet> utgörande del av den

s. k. Solnaskogen och innehållande i areal omkring 565,000 kvadratmeter.

Då det å nämnda karta med streckad svart linje utmärkta område, utgörande

del av Solna komministersboställe och innehållande i areal omkring

43.000 kvadratmeter, såsom i det föregående framhållits, i en framtid torde

opaginerad Kontrollera mot PDF

45H:

kunna tagas i anspråk för utvidgning av sjukhusområdet, synes berörda

fastighet icke böra utnyttjas för annat ändamål än det nuvarande utan att

undersökning verkställes om lämpligheten och nödvändigheten av att jämväl

detta område ställes till det kliniska sjukhusets och karolinska institutets

disposition.

V.

Huvudgrunder för samarbete med Stockholms stad och Stockholms län

rörande uppförandet och drivandet av det nya kliniska sjukhuset.

Såsom i det föregående redan framhållits, måste såväl i fråga om det

nya sjukhusets uppförande som beträffande dess framtida drift förutsättas

ett ekonomiskt samarbete mellan å ena sidan staten och å andra sidan

Stockholms stad och Stockholms län. Ett sådant samarbete är ur statens

synpunkt betingat icke endast av ekonomiska skäl utan jämväl och i främsta

rummet med hänsyn till nödvändigheten av att förskaffa det nya sjukhuset

erforderligt klientel.

För att ett kliniskt sjukhus skall kunna fylla sin uppgift, måste detsamma

erhålla en betydande omfattning. Å sjukhuset måste finnas kliniker icke

endast för de stora grundläggande ämnena medicin och kirurgi utan jämväl för

de olika specialämnena. Även om man av ekonomiska och andra skäl icke kan

redan från början utbygga sjukhuset att omfatta samtliga för undervisningens

bedrivande erforderliga kliniker, så måste man dock utgå från, att sjukhuset

redan i första byggnadsetappen erhåller en omfattning, jämförlig med landets

större sjukvårdsinrättningar.

Uppenbart är, att staten icke kan gå i författning om uppförande av ett

för undervisning avsett sjukhus utan att garanti finnes för att detsamma

kommer att bliva i erforderlig utsträckning belagt. En sådan garanti kan

endast erhållas genom samarbete med Stockholms stad och län. Tv även

om man kan förutsätta, att ett stort antal sjuka från landets olika delar

skall söka vård å det nya sjukhuset, så måste detta dock för att kunna

fullfölja sin uppgift i stor utsträckning repliera på klientel från Stockholms

stad och närmaste landsbygd. Ur stadens och länets synpunkt bör ett samarbete

med staten vara önskvärt på grund därav att både staden och länet,

såsom ansvariga för sjukvården envar inom sitt område, stå inför nödvändigheten

att företaga en utökning av det antal vårdplatser, de för närvarande

disponera å egna och andra sjukvårdsinrättningar.

Uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus kommer självfallet att medföra

avsevärda kostnader för statsverket. Därest staden och länet lämna bidrag

till sjukhusets uppförande och drift under villkor att å detsamma visst

opaginerad Kontrollera mot PDF

46*

antal vårdplatser ställes till förfogande för deras räkning, kunna givetvis

statens utgifter för sjukhusbygget avsevärt nedbringas. För staden och

länet måste det vara till fördel, om ett större antal av deras innevånare

kunna beredas vård å det nya sjukhuset, där många av landets bästa

läkare komma att hava sin tjänstgöring. Att beakta är jämväl, att sjukhusets

polikliniker i första hand komma att besökas av personer, bosatta i

Stockholm och trakten däromkring, vilket för såväl stadens som länets sjukvård

måste vara till största gagn.

Då enligt kommissionens uppfattning ett ekonomiskt samarbete mellan

staten, staden och länet utgör en nödvändig förutsättning för att det nya

sjukhuset överhuvud taget skall komma till stånd, har kommissionen ansett

det vara av vikt, att man redan på frågans nuvarande stadium — då det

närmast gäller att bestämma platsen för det nya sjukhuset — kommer till

klarhet rörande de allmänna principer, som böra ligga till grund för ifrågavarande

samarbete.

Enligt vad förut nämnts har kommissionen funnit sig böra föreslå, att

det nya sjukhuset förlägges till det s. k. Norrbackaområdet. Då detta område

tillhör staten och kommissionen delar den av såväl 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga

som byggnadsstyrelsen under ärendets tidigare behandling

uttalade uppfattningen, att tomtägare och byggnadsägare blir eu och densamma

samt att byggnadernas ägare även blir deras vårdare och underhållare,

så följer därav, att det nya sjukhuset enligt kommissionens mening bör

med bidrag från Stockholms stad och Stockholms län, uppföras genom

statens försorg och bliva eu ren statsinstitution, ansluten till och ingående

såsom en integrerande del av karolinska institutet. Från institutets synpunkt

bör en dylik anordning också innebära en bestämd fördel. Någon sammankoppling

med serafimerlasarettet, såsom tidigare föreslagits, skulle alltså icke

ifrågakomma. Detta senare bör tillsvidare, intilldess annorlunda kan komma

att beslutas, bibehålla sin karaktär av enskild stiftelse.

Det sjukhus, som det här gäller att uppföra, är avsett att bliva ett kliniskt

sjukhus, d. v. s. ett undervisningssjukhus. Det kommer således att bliva

icke endast en sjukvårdsinrättning i sedvanlig bemärkelse, såsom våra länslasarett,

utan jämväl en anstalt för dels den undervisning, som enligt gällande

bestämmelser skall meddelas de studerande vid karolinska institutet,

dels den vetenskapliga forskning, som både bör och måste äga rum vid eu

medicinsk högskola. Av dessa det nya sjukhusets uppgifter följer, att detsamma

i fråga om såväl byggnadssätt som utrustning kommer att väsentligt

skilja sig från andra sjukvårdsinrättningar. Medan vid dessa endast erfordras

de för sjukvårdens bedrivande erforderliga lokalerna, tillkommer vid ett kliniskt

sjukhus en hel del lokaler för undervisningen och den vetenskapliga

forskningen, såsom föreläsningssalar, laboratorier o. s. v. Enahanda är förhållandet

med avseende å sjukhusets utrustning med instrumentarier och

annan materiel av olika slag. Det är denna sjukhusets speciella karaktär,

opaginerad Kontrollera mot PDF

47*

som städse måste hållas i minnet, när det gäller att på ett fullt rättvist och

således jämväl i allo tillfredsställande sätt ordna samarbetet mellan staten,

staden och länet.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser är den allmänna sjukvården

här i landet en kommunal angelägenhet. Det åligger alltså Stockholms stad

och Stockholms län att anskaffa och bekosta det antal lasarettsplatser jämte

utrustning, varav de för sin sjukvård kunna finnas vara i behov. Karolinska

institutet är däremot, såsom tidigare framhållits, eu statlig institution

och den undervisning, som där bedrives, utgör en statens angelägenhet. Såsom

målsman för institutet har staten alltså att anskaffa och bekosta de lokaler

och den utrustning, som erfordras för den undervisning och den vetenskapliga

forskning, som där bedrives. Med utgångspunkt från dessa faktiska

förhållanden har kommissionen kommit till den uppfattningen, att den grundläggande

principen för samarbetet mellan de i frågan intresserade parterna

bör i fråga om engångskostnaderna, d. v. s. kostnaderna för sjukhusets uppförande

och förseende med nödig utrustning, vara, att Stockholms stad och

Stockholms län bestrida kostnaderna för det antal vårdplatser jämte utrustning,

som de för sin sjukvård skola förfoga över å det nya sjukhuset, under

det att staten bekostar de lokaler och den utrustning, som betingas av sjukhusets

uppgift med hänsyn till undervisning och vetenskaplig forskning.

Vid de förhandlingar, som av kommissionen förts med representanter för

Stockholms stad och Stockholms län, hava dessa förklarat, att deras behov

av nya vårdplatser, för närvarande uppginge för stadens del till högst 350

och för länets del till 110. Såväl stadens som länets representanter hava

uppgivit, att staden och länet skulle åtminstone i viss utsträckning kunna

för en relativt låg kostnad anskaffa dessa platser genom till- och ombyggnader

vid redan bestående sjukvårdsinrättningar. Någon direkt ekonomisk

fördel skulle därför ett samarbete med staten i förevarande fall icke erbjuda.

Då emellertid staden och länet till fullo insågo betydelsen av en

välordnad medicinsk undervisning och icke ville genom att undandraga sin

medverkan äventyra det nya sjukhusets tillkomst, hava deras representanter

förklarat sig godkänna förenämnda princip för engångskostnadernas fördelning

.under villkor, dels att kostnaderna per vårdplats icke komme att ö\ erstiga

kostnaden per vårdplats å ett av staden — länet själv uppfört nytt

sjukhus, dels ock att garanti erhölles för att det för stadens länets

sjuka avsedda och av staden — länet —- bekostade antalet vårdplatser städse

stode till deras förfogande och icke belädes med sjuka från andra delar av

landet.

Vad det första villkoret beträffar, är det tydligt, att man icke rimligen

kan begära, att vare sig Stockholms stad eller Stockholms län skall för åstadkommande

av ett för karolinska institutet avsett nytt kliniskt sjukhus ikläda

sig större kostnader än som erfordras för att på ett ur stadens, respektive

länets synpunkt fullt tillfredsställande sätt ordna om sjukvården. Med

opaginerad Kontrollera mot PDF

48*

hänsyn härtill har kommissionen ansett ifrågavarande villkor vara sådant,

att detsamma kunnat av kommissionen godtagas.

Beträffande det andra av de uppställda villkoren är att märka, att staden

— länet — givetvis icke kan beräkna att städse hava alla sina platser å sjukhuset

belagda. Å varje sjukhus kommer alltid av olika orsaker, såsom reparations-

och underhållsarbeten, rengöring, desinfektion o. s. v., ett visst antal

platser att under kortare tider av året stå obelagda. Enligt vad erfarenheten

giver vid handen kan å ett större sjukhus genomsnittsbeläggningen

per år icke beräknas till mer än 80 ä 90 procent av hela antalet sängplatser.

De kostnader, som bliva en följd av denna av förhållandena påkallade så

att säga normala reduktion av det betingade antalet vårdplatser, bör staden

länet — givetvis själv bära, vid detta sjukhus likaväl som vid sina egna.

Däremot kan det tydligen inträffa, att de för staden — länet — reserverade

vårdplatserna icke kunna intill ovannämnda gräns av staden — länet — helt

utnyttjas på den grund, att de blivit belagda med sjuka från andra delar av

landet. Liksom fallet är å varje annan sjukvårdsinrättning kommer det jämväl

vid detta sjukhus att bliva vederbörande överläkare, som ensam bestämmer

rörande intagningen av patienter. Därest nu eu sjuk från landsorten hänvänder

sig till ifrågavarande sjukhus och befinnes vara i behov av sjukhusvård,

så kan man icke rimligen begära, att vederbörande läkare skall avvisa

honom med det beskedet, att å sjukhuset icke finnas andra platser lediga än

de, som äro reserverade för sjuka från Stockholms stad eller län. Enligt

kommissionens uppfattning bör och måste läkaren hava full rätt att, då han

finner en person vara i behov av sjukhusvård, inlägga denne å ledig plats,

oavsett om platsen skulle tillhöra de för staden eller länet avsedda. Följden

härav kan emellertid bliva, att staden — länet — vid vissa tillfällen icke

kan för sina egna sjuka utnyttja alla de vårdplatser, som de bekostat. Då

detta icke kan anses rättvist, har kommissionen samt stadens och länets representanter

enat sig därom, att staden — länet — i dylikt fall skall äga

rätt att erhålla skäligt avdrag å sina platskostnader. Självfallet är, att staden

— länet — icke skall hava rätt till sådant avdrag, för den händelse

att någon eller några av stadens — länets — platser komma att stå lediga

till följd av brist å patienter.

Med hänsyn till de stora kostnader, som uppförandet av det nya sjukhuset

kommer att medföra, har kommissionen redan nu velat starkt betona,

att den del av byggnadskostnaderna, som skola bestridas av Stockholms stad

och Stockholms län, böra lämnas i form av kontanta medel. Stockholms

stads representanter hava förklarat, att de på frågans nuvarande stadium

icke velat taga bestämd ståndpunkt till spörsmålet om sättet för bestridandet

av stadens bidrag.

I stadens och länets kostnader för sjukhusets uppförande böra även ingå

kostnaderna för själva sjukhustomten, i så måtto att viss tomtavgift skall

erläggas. Denna avgift torde böra bestämmas med hänsyn till värdet av

opaginerad Kontrollera mot PDF

den tomtmark, som staden — länet — skulle behöva taga i anspråk, därest

de själva uppfört egna sjukhus i eller invid Stockholm.

Vad de årliga driftlcostnaderna angår, hava kommissionen och representanterna

för staden och länet enat sig om, att dessa böra fördelas efter

samma huvudprincip som engångskostnaderna. Staden och länet böra alltså

för vården av sina sjuka betala vad det skulle kostat, därest dessa vårdats

å stadens och länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande slag. För

de kostnader, som icke bliva på detta sätt täckta, d. v. s. i främsta rummet

sådana, som betingas av sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus,

ansvarar staten. I den mån sjukhuset får vidkännas kostnader för vård av

patienter från rikets övriga delar, bör sjukhuset vara berättigat att efter

enahanda grunder söka ersättning av respektive landstingsområden och städer,

som ej deltaga i landsting.

Då det nya sjukhuset är avsett att direkt anslutas till karolinska institutet,

men detta icke självt kan ombesörja driften, måste denna handhavas av en

särskild direktion. Enligt kommissionens uppfattning torde denna lämpligen

böra bestå av sju personer. Av dessa bör Kung!. Maj:t utse fyra ledamöter,

därav en såsom ordförande, samt karolinska institutets lärarkollegium tre

ledamöter. De av Kung!. Maj:t utsedda ledamöterna höra i främsta rummet

representera administrativa, ekonomiska och praktiska synpunkter.

Stockholms stads representanter hava framställt det önskemålet, att staden

måtte tillerkännas rätt att få placera eu stadens tjänsteman vid sjukhuset

för utövande av tillsyn över dispositionen av de staden förbehållna

vårdplatserna samt för förmedling av det ekonomiska mellanhavandet mellan

staden och sjukhuset. Mot eu dylik anordning har kommissionen icke funnit

sig hava anledning framställa någon erinran.

Såsom ovan nämnts har Stockholms stad uppgivit sig för närvarande

icke hava behov av mer än 350 platser å det nya sjukhuset och Stockholms

län 110 platser. Då det emellertid är av största vikt, att sjukhuset, därest

det en gång skall kunna utbyggas till att omfatta alla för undervisningen

vid karolinska institutet erforderliga kliniker, kan påräkna erforderligt klientel,

har kommissionen framställt förslag om, att staden och länet skulle

förbinda sig att tillgodose sitt framtida behov av nya vårdplatser genom

samarbete med staten efter enahanda grunder som de nu överenskomna.

Stadens och länets representanter hava framhållit, att de icke kunde avgiva

några bindande utfästelser i nu ifrågavarande hänseende, men att de ur

principiell synpunkt icke hade något att erinra mot eu dylik utveckling av

stadens — länets — sjukvårdande verksamhet. I följd härav hava stadens

och länets representanter förklarat, att staden — länet — vid framtida behov

av nya vårdplatser skulle låta sig angeläget vara att såvitt möjligt söka

tillgodose detta behov genom att lämna sin medverkan till ett fortsatt utbyggande

av det nya kliniska sjukhuset efter de här ovan angivna grunderna.

I enlighet med vad ovan anförts har mellan kommissionen och represen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

50*

tanterna för Stockholms stad och Stockholms län träffats följande överenskommelse

rörande huvudgrunderna för ett samarbete vid uppförandet och

drivandet av ett nytt för karolinska institutet avsett kliniskt sjukhus.

l:o) Det nya sjukhuset uppföres genom statens försorg och anslutes såsom

eu ren statsinstitution till karolinska institutet.

2:o) Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående av sju

ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t såsom representanter för administrativa,

ekonomiska och praktiska synpunkter utser fyra, därav en såsom ordförande,

samt karolinska institutets lärarkollegium tre.

3:o) Av sjukhusets vårdplatser skola 350 avses för sjuka från Stockholms

stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Kostnaderna för dessa platser

jämte utrustning bestridas av staden respektive länet, dock med iakttagande

av att kostnaderna ej få överstiga vad det skulle kosta staden respektive

länet att anordna dessa platser å ett av staden respektive länet uppfört nytt

sjukhus.

4:o) I stadens och länets kostnader för sjukhusets uppförande skola även

ingå kostnaderna för själva sjukhustomten, i så måtto att viss tomtavgift

skall erläggas. Denna avgift bestämmes med hänsyn till värdet av den tomtmark,

som staden — länet — skulle behöva taga i anspråk, därest de själva

uppfört egna sjukhus i eller invid Stockholm. Avgiften fördelas å det antal

vårdplatser, som förbehållits staden respektive länet,

5:o) Kostnaderna för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för poliklinikerna,

bestridas sålunda:

Alla å sjukhuset intagna sjuka med undantag av sjuka från Stockholms

garnison erlägga fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas legosängsavgiften

av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.

De kostnader, som icke genom nu angivna inkomster bliva täckta, däri

inbegripet kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet

vårddagar. Därvid bestrider:

a) statsverket vad som belöper å antalet vårddagar för garnisonens sjuka;

b) Stockholms stad, respektive Stockholms län och övriga län vad som

belöper å antalet vårddagar för stadens, respektive länets sjuka, dock med

iakttagande av att dagskostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden

under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m.,

på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande

slag; samt

c) statsverket vad som återstår eller vad som sålunda kan anses vara betingat

av sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl*

VI.

Ombyggnadsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet.

Det uppdrag, som på sin tid lämnades 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga,

omfattade bland annat att utarbeta förslag till sådana ändringsarbeten

å serafimerlasarettets för sjukvården och dess drift använda byggnader, som

för möjliggörande av lasarettets behöriga utnyttjande visade sig vara nödvändiga.

Sedan sj ukhusbyggnadssakkunniga i underdånig skrivelse den 12 december

1924 hemställt, att ett belopp av 583,825 kronor måtte för vissa ombyggnadsarbeten

vid lasarettet upptagas i statsverkspropositionen till 1925

års riksdag i avvaktan på proposition i ämnet, framlade de sakkunniga i

skrivelse den 29 januari 1925 ett definitivt förslag om vidtagande av en

del nödvändiga ändringsarbeten å lasarettet.

Härvid hänvisade de sakkunniga bland annat till ett den 31 augusti 1924

dagtecknat utlåtande, avgivet av en bland de sakkunniga samt två delegerade,

utsedda av direktionen över serafimerlasarettet, rörande de viktigaste

bristerna vid lasarettet och föreslagna åtgärder till deras avhjälpande. Då

de i utlåtandet lämnade uppgifterna om de otillfredsställande lokala förhållandena

vid lasarettet i detta sammanhang torde vara av visst intresse, vill

kommissionen i det följande redogöra för vissa delar av berörda utlåtande.

De delegerade (generalfältläkaren F. Bauer samt professorerna J. Åkerman

och I. Holmgren) framhöllo, att de brister, som ansetts nödvändiga

att avhjälpa, hänförde sig i huvudsak till polikliniken, kirurgiska kliniken,

medicinska kliniken med nervkliniken, köket, uppvärmningssystemet och de

elektriska installationerna samt till ögonkliniken.

Beträffande ''polikliniken anförde de delegerade bland annat:

Att polikliniken är i trängande behov av förbättrade lokaler, är uppenbart

och har föranlett upprepade framställningar till Kung). Maj:t under de

senaste tio åren. Redan 1914 uttalades härom bl. a. följande i ett betänkande,

avgivet av den s. k. Serafimerlasarettskommittén: »Polikliniken befinner

sig i ett synnerligen otillfredsställande skick......den är i hela sin

plan föråldrad och alldeles otillräcklig för användning av så många avdelningar

och för ett så stort antal sökande.» År 1922 ingav lasarettsdirektionen

till Kungl. Maj:t en framställning, i vilken begärdes 87,000 kronor

för möjliggörande av vissa förbättringar i polikliniken. Denna framställning

föranledde emellertid icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd. År 1923 upprepade

direktionen samma framställning med enahanda resultat.

Orsaken till att poliklinikbyggnaden, som fullbordades 1891, och då ansågs

synnerligen rymlig och tillfredsställande, nu är för sitt ändamål oduglig,

är tvåfaldig: antalet patienter och studerande ha vuxit och läkekonsten

har utvecklat sig.

Patientantalet var år 1892 något över 14,000 och år 1923 ungefär

Tidigare

framlagda

förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

52*

45,000.*) Denna ofantligt ökade skara hjälpsökande människor skall mottagas,

undersökas och behandlas i samma lokaler som förut. Att lokaler, som

voro rymliga 1892, icke längre äro det nu för det tredubbla antalet sjuka,

behöver ingen närmare utläggning. Men härtill kommer andra omständigheter.

Läkekonstens utveckling har som bekant gjort specialiseringen ofrånkomlig.

Det tillgängliga utrymmet har måst fördelas på fler poliklinikavdelningar

än förut, vilket gör det ytterligare otillräckligt. Sålunda har,

sedan poliklinikhuset byggdes, tillkommit en poliklinik för öron-, näs- och

halssjukdomar, vilken kräver betydligt utrymme och behandlar över 8,000

patienter årligen. Utvecklingen och specialiseringen ha ock medfört helt

andra krav än förr på undersökningens ingående beskaffenhet och på hjälpmedlen

för densamma. Detta medför behov av att ägna mera tid åt varje

sjuk och kräver även ökat utrymme. Båda delarna bidraga ytterligare till

trängseln vid polikliniken.

I själva verket äro de nuvarande förhållandena vid lasarettets poliklinik

fullkomligt upprörande både ur sjukvårdens och undervisningens synpunkter.

. Ett par exempel torde illustrera detta. Så finnas vid medicinska polikliniken

endast två undersökningsrum, ett för män och ett för kvinnor.

I dessa undersöktes 1923 ungefär 9,000 personer, många av dem givetvis

upprepade gånger vid olika tillfällen. Detta kan icke medhinnas, utan en

för de sjuka orimlig väntetid, på annat sätt än att ett större antal på eu

gång intages i de båda undersökningsrummen. De få där kläda av sig samtidigt

och utfrågas om de intimaste förhållanden i sitt föregående liv inför

de övriga patienterna. Atmosfären oah larmet i ett av dessa rum om 15

kvm:s golvyta, i vilket befinna sig 6 ä 8 patienter eller fler, och där samtidigt

eu läkare och 3—4 assisterande studenter utfråga och undersöka, kan

man lätt tänka sig. Särskilt ur undervisningeus synpunkt äro dessa förhållanden

mycket ogynnsamma. Den fysikaliska undersökningen med perkussion

och auskultation, som i fråga om invärtes sjuka är en mycket viktig

del av kroppsundersökningen, kräver tystnad, lugn och ro, om resultatet

skall bli gott. I synnerhet gäller detta för nybörjare. Det lider intet tvivel,

att den praktiska utbildning, som studenterna borde få vid den medicinska

polikliniken, betydligt minskar i värde genom de nämnda missförhållandena.

Men icke blott detta. Den medicinska polikliniken saknar

överhuvud taget resurser för att lära studenterna, hur en modern undersökning

och behandling av invärtes sjuka går till. Det finnes t. ex. intet laboratorium

annat än ett provisorium, som för några år sedan anordnades i

ett avbalkat hörn av föreläsningssalen, ingen anordning för röntgengenomlysning

av patienterna, inga anordningar alls för deras behandling. Och intet

av detta kan heller anordnas i de nuvarande lokalerna av brist på utrymme.

Under liknande svårigheter arbeta de övriga poliklinikerna. Så t. ex. har

den kirurgiska polikliniken icke större utrymme än den medicinska och

endast ett operationsrum, vilket med ungefär 14,000 kirurgiska fall om året

och ofta 75—100 patienter till omläggning och behandling på samma dag,

i hög grad försvårar sjukvårdsarbetet och medför en orimlig väntetid för

de hjälpsökande. Flera av de övriga poliklinikerna måste trängas med varandra

i samma lokaler o. s. v.

*) Enligt från serafimerlasarettet inhämtade uppgifter uppgick antalet patienter å lasarettets

poliklinik år 1924 till omkring 44,400 och år 1925 till omkring 47,800. I)å åtskilliga av dessa

patienter avlagt flera besök å lasarettet, uppgår givetvis antalet besök till en betydligt

högre siffra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

53*

Det är givet, att en begränsning av antalet patienter vid polikliniken

skulle lätta förhållandena. Även om eu sådan skulle kunna genomföras

(något som icke torde kunna ske), så skulle densamma icke kunna avhjälpa

de kvalitativa bristerna. Därtill är att märka, att just det väldiga antalet

sjuka är för den polikliniska undervisningen av oskattbart värde, då studenterna

därigenom bli i tillfälle att se och lägga hand vid mycket på kort

tid och således hinna få en jämförelsevis stor erfarenhet, innan de på eget

ansvar börja sjukvårdsverksamhet. Bristen på ett stort polikliniskt material

är den förnämsta svårigheten för undervisningen i Lund och särskilt Uppsala,

och det rikliga poliklinikmaterialet är den viktigaste fördel, som vunnits

genom undervisningens förläggande till Stockholm.

Vi tro, att det är ofrånkomligt, att polikliniker finnas, så länge sjukvård

och undervisning skola fortgå vid seratimerlasarettet. Men även om någon

del av den polikliniska undervisningen kan komma att flyttas till ett nytt

sjukhus redan från början, så torde den allra tidigaste tidpunkten härför

kunna vara om 9 år, detta förutsatt att medel för påbörjande av detta

sjukhusbygge komma att beviljas redan av 1926 års riksdag. Missförhållandena

vid polikliniken äro för övrigt så svåra, att det icke är försvarligt,

även om det endast vore fråga om ett tiotal år, att låta det förbli vid det nuvarande.

Det är dock utbildningen av minst 9 årsklasser svenska läkare,

som det gäller.

Sedan de delegerade framlagt ett förslag till omdaning av poliklinikerna

samt en närmare redogörelse lämnats för de brister, som vidlådde klinikerna

(kirurgiska och medicinska klinikerna, nervkliniken och ögonkliniken), ävensom

de åtgärder, som borde vidtagas för bristernas avhjälpande, anförde de

delegerade i fråga om köket bland annat följande:

Jämte polikliniken är köket den del av serafimerlasarettet, som är i mest

trängande behov av modernisering.—--— Det nuvarande köket fyller

icke berättigade anspråk vare sig ur hygienens eller matlagningens synpunkter.

Det saknar och kan icke under nuvarande förhållanden erhålla

tillräckliga och hygieniskt betryggande lokaler för förvaring av råvaror och

andra förråd, ej heller för deras rensning och preparering. En genomförd

för sjukvården tillfredsställande dietisk matlagning kan icke anordnas av

brist på nödiga utrymmen.

Vissa anordningar för beredande av ökat utrymme för köksavdelningen

föreslogos härefter.

Vidkommande uppvärmningssystemet anförde delegationen:

Större delen av lasarettet uppvärmes med lågtrycksånga, som framställes

i sju i de olika byggnaderna belägna pannrum. Inga särskilda avloppsrör

för kondensvatten finnas, utan detta måste avrinna genom samma rörledning,

som tillför ånga till radiatorerna. På grund av rörledningens otillräckliga

kaliber och övriga brister kan emellertid icke kondensvattnet avrinna

samtidigt, som ångan framsläppes. Eu periodisk påsläppning av ånga

måste därför ske. Detta medför, att vintertid radiatorerna i sjuksalarna

vissa tider av dygnet äro kalla, andra tider, när ånga påsläppes, beta eller

ofta överhettade på grund av att möjligheter att lokalt reglera ångtillförseln

saknas. Olägenheterna av denna ojämna temperatur för sjuksalarna äro

opaginerad Kontrollera mot PDF

54*

betydliga, i synnerhet när vinterkölden är särskilt stark. Det kan då hända,

att temperaturdifferenserna i sjuksalarna under dygnet äro så stora som

mellan 14 och 25 . Om ett rum måste vädras mellan två eldningsperioder,

blir det givetvis vintertiden utkylt och kan då ej värmas förr än ånga åter

påsläppes.

Det kan på intet sätt försvaras, att ömtåliga, svårt sjuka personer, som

söka sig in på sjukhuset för att komma under gynnsamma betingelser för

hälsans återvinnande, mötas av sådana förhållanden. Därtill kommer, att

det nuvarande uppvärmningssystemet är i hög grad oekonomiskt.

Sedan förslag framställts om att ett fullständigt nytt värmeledningssystem

måtte anläggas, lämnades slutligen en redogörelse för vissa arbeten, som

voro erforderliga för att bringa de elektriska belysningsanordningarna i ett

mera modernt skick.

Enligt verkställda beräkningar skulle kostnaderna för erforderliga ändringsarbeten

uppgå till 2,817,000 kronor. Av de föreslagna arbetena ansågos

emellertid en mindre del, avseende den medicinska kliniken, kunna anstå i

avbidan på att vissa kliniker kunde överflyttas till ett ifrågasatt nytt sjukhus.

Det upprättade kostnadsförslaget specificerades sålunda:

Arbeten, som behövde omedelbart utföras:

Byggnadsarbeten................

Sanitära installationer ......... . . .

Värmeledning..................

Elektriska installationer.......

Dieselmotorcentral ...............

Arbeten, som Tcunde tillsvidare anstå:

Byggnadsarbeten . . . . . . . . . . . . :

Sanitära installationer............

Elektriska installationer...........

......kronor 1,850,800: —

...... » 257,500: —

...... » 266,000: —

...... » 194,100: —

...... » 66,600: —

Summa kronor 2,635,000: —

......kronor 150,000:—

.......» 24,000: —

...... » 8,000: -

Summa kronor 182,000: —

Under hänvisning till kostnadsberäkning och arbetsplan, som uppgjorts

av en för ändamålet tillkallad arkitekt, hemställde de delegerade i sin skrivelse

till 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga, att framställning måtte göras

till Kungl. Maj:t om avlåtande av proposition till 1925 års riksdag med

begäran, att riksdagen dels måtte besluta att för en beräknad kostnad av

2,635,000 kronor utföra de av delegationen föreslagna arbetena, vilka omedelbart

kunde igångsättas, dels och för budgetåret 1925—1926 härför bevilja

ett anslag å extra stat av 1,900,000 kronor.- Återstående belopp eller 735,000

kronor ansågs av delegationen icke bliva behövligt förrän därpå följande

budgetår.

Vid prövning av det sålunda framlagda förslaget funno 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga,

att detsamma kunde till sin omfattning och med hän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

syn till det beräknade kostnadsbeloppet reduceras. Vidare syntes det de

sakkunniga rimligt, att Stockholms stad lämnade ekonomiskt bidrag till förslagets

förverkligande. I följd härav uppdrogs åt en ny delegation att

granska förslaget med hänsyn dels till möjligheten av begränsning av

detsamma dels ock till möjligheten att från Stockholms stad erhålla bidrag

till utförande av de ifrågasatta ändringsarbetena.

Denna delegation inkom sedermera till sjukhusbyggnadssakkunniga med

förslag om att kostnadssumman, 2,817,000 kronor, skulle nedsättas med

högst 335,000 kronor eller sålunda till 2,482,000 kronor. Enligt verkställda

beräkningar skulle följande besparingar kunna åstadkommas:

1) utbytande av visst golvmaterial mot billigare sådant, kronor 49,000: —

2) indragning av medicinska och kirurgiska klinikernas

föreslagna enskilda avdelningar (75,000 + 117,000) . . » 192,000:

3) indragning av planerat signalsystem för läkare..... » 20,200:

4) indragning av planerad uranläggning............ » 7,200:

5) indragning av föreslagen dieselmotorcentral....... »_66,600: -

Summa kronor 335,000

Den nya delegationen framlade vidare ett förslag till plan angående finansiering

av ombyggnadsförslaget, vilken plan var byggd på följande förutsättningar.

De erforderliga ombyggnadsarbetena borde, på sätt ägt rum vid senaste

ombyggnad på 1880-talet av lasarettets kliniker och polikliniker, till en betydande

del bekostas av seraf!merlasarettet självt, varjämte bidrag borde

lämnas icke blott av statsverket, utan även av Stockholms stad och Stockholms

län. Delegationen hade efter samråd med vederbörande kommit till

den uppfattningen, att varken staden eller länet skulle vara villiga att bidraga

till andra kostnader än dem, som avsåge sådana verkliga ombyggnadsarbeten,

som vore deras vårdtagare till gagn, vartill kunde räknas arbeten,

avseende ombyggnad av poliklinikerna, köket och badet jämte uppförande

av ny ångcentral. Dessa kostnader uppgingo enligt verkställd beräkning

till sammanlagt 1,124,800 kronor. Härvid borde skäligen staten

bestrida hälften samt staden och länet tillsammans hälften, förslagsvis med

sådan fördelning, att staden betalade a/s och länet Vs.

Kostnaderna för förflyttning av lasarettets gamla huvudportal till ett för

stadsbilden bättre läge samt för uppförande av ett nytt porthus, beräknade

till 42,850 kronor, syntes böra fördelas lika mellan staten och staden, vilken

kunde anses äga visst intresse av dessa ändringsarbeten.

Den härefter återstående kostnadssumman motsvarade till största delen

utgifter för sådana förbättringar, som, ehuru vid moderna sjukhus normalt

erforderliga, sedan många år blivit, främst med anledning av den pågående

utredningen angående ett nytt kliniskt centralsjukhus, undan för undan

uppskjutna. Dessa utgifter, vilka uppgingo till ett beräknat belopp av

opaginerad Kontrollera mot PDF

56*

1,314,350 kronor, borde enligt delegationens mening bestridas av serafimerlasarettet

självt, förslagsvis genom upptagande med Kungl. Maj:ts tillstånd

av ett amorteringslån med säkerhet av inteckning i lasarettets fastighet.

Stadens liksom länets bidrag hade delegationen tänkt sig skola lämnas i

form av räntefria lån. På detta sätt skulle det av statsmedel direkt erforderliga

anslaget kunna begränsas till omkring 600,000 kronor.

Under hänvisning till den utredning, som sålunda verkställts, hemställde

1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga i sin förutberörda skrivelse av den 29

januari 1925, att Kungl. Maj:t måtte till 1925 års riksdag avlåta proposition

därom, att riksdagen måtte — under förutsättning att för utförandet av

ifrågavarande ändrings- och förbättringsarbeten vid serafimerlasarettet särskilda

bidrag komme att lämnas genom att dels Stockholms stad och Stockholms

län till lasarettet beviljade räntefria lån, staden å 443,225 kronor och

länet å 140,600 kronor, dels ock direktionen över serafimerlasarettet, efter

därtill av Kungl. Maj.t på gjord ansökning erhållet medgivande, upptoge,

mot säkerhet av inteckning i lasarettets fasta egendom, ett amorteringslån

å 1,314,350 kronor att avbetalas under en tid av tjugu år — såsom bidrag

till arbetenas utförande bevilja ett extra anslag å 583,825 kronor, att eventuellt

fördelas på två budgetår.

Direktionen över serafimerlasarettet, vars yttrande över de sakkunnigas

förslag infordrades, tillstyrkte i skrivelse den 21 februari 1925 i huvudsak

detsamma samt hemställde,

att utöver de föreslagna arbetena måtte å lasarettets kirurgiska klinik inredas

ett antal enskilda sjukrum för en kostnad av 117,000 kronor,

att till förräntning och amortering av denna summa måtte uppbäras tilllägg

i sjukvårdsavgifterna å dessa rum med högst 3 kronor per dag för

sängplats i enskilt rum och 2 kronor i halvenskilt rum;

samt att lasarettets fastighet n:r 8 i kvarteret Pilträdet måtte få intecknas,

utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa 250,000 kronor, för ett sammanlagt

belopp av 1,250,000 kronor, eller, om Kungl. Maj:ts tillstånd erhölles

jämväl till inredande av nyssberörda enskilda sjukrum, 1,350,000

kronor, i båda fallen med ränta, och att samtliga dessa inteckningar, i den

ordning så funnes lämpligt, finge läggas som säkerhet dels för amorteringslånet,

dels ock, om så erfordrades, för någon del av det belopp, som erlagts

i köpeskilling för fasta egendomen mris 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet.

Vid direktionens förenämnda utlåtande var fogat ett yttrande från samtliga

föreståndare för serafimerlasarettets sjukvårdsavdelningar och polikliniker,

däri de intygade, att de, var och en för sin avdelning, deltagit i utarbetandet

av de förslag till ändringar i lasarettets lokaler, vilka innefattades i

1919 års sjukhusbyggnadssakkunigas ifrågavarande framställning, samt att

de ansågo dessa ändringar innebära väsentliga förbättringar i såväl vårdsom

undervisningsavseende, ävensom att de fördenskull livligt tillstyrkte

opaginerad Kontrollera mot PDF

57*

bifall till såväl den gjorda framställningen som förslaget till omdaning och

utvidgning av den enskilda rumsavdelningen å kirurgi sk a kliniken.

Då 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga med skrivelse den 24 september

1925 härefter framlade sitt huvudförslag rörande uppförande av ett nytt

kliniskt sjukhus i Stockholm, gjordes jämväl framställning om att en del

oundgängligen behövliga ändrings- och reparationsarbeten måtte med det

snaraste komma till utförande vid serafimerlasarettet. Som de sakkunniga

emellertid då förutsatte, att lasarettet skulle helt nedläggas, så snart ett

nytt kliniskt sjukhus blivit uppfört, hade i detta förslag en väsentlig begränsning

av de tidigare ifrågasatta förbättringsarbetena å lasarettet vidtagits.

Sålunda hemställdes, att allenast vissa arbeten för ett belopp av

tillhopa 615,200 kronor måtte komma till utförande. Denna summa skulle

enligt de sakkunnigas mening så fördelas, att hälften, 307,600 kronor, skulle

bestridas av staten och av återstående hälften två tredjedelar av Stockholms

stad och en tredjedel av Stockholms län.

I proposition (n:r 216) till 1926 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag

om att vissa oundgängligen nödvändiga ändringsarbeten måtte vidtagas å

det nuvarande serafimerlasarettet. Kungl. Maj:t anslöt sig härvid till den

av sjukhusbyggnadssakkunniga senast gjorda framställningen.

I enlighet härmed beslöt 1926 års riksdag (skrivelse n:r 345) att till ändringsarbeten

å serafimerlasarettet i huvudsaklig överensstämmelse med sjukhusbyggnadssakkunnigas

den 24 september 1925 avgivna förslag för budgetåret

1926—-1927 anvisa ett extra reservationsanslag av 307,600 kronor, under

förutsättning att ett lika stort belopp för samma ändamål beviljades av

Stockholms stad och Stockholms läns landsting.

Något beslut om anvisande av de på staden och länet fallande beloppen

har ännu icke fattats av Stockholms stadsfullmäktige eller Stockholms läns

landsting, utan har frågan härom av dessa myndigheter uppskjutits tillsvidare.

Såsom i det föregående omnämnts har kommissionen kommit till deu uppfattningen,

att ett nytt kliniskt centralsjukhus icke kan förläggas till seraf! - merlasarettets nuvarande tomtområde, även om detta utökas med vissa närbelägna

staten tillhöriga fastigheter, utan måste förläggas till annan lämplig,

i eller invid Stockholm belägen plats.

Av denna kommissionens uppfattning följer emellertid ingalunda, att serafimerlasarettet

bör i samband med uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus

helt och hållet slopas. Redan ekonomiska skäl tala mot en dylik åtgärd.

Vid besök, som kommissionen avlagt å lasarettet, har kommissionen visserligen

funnit, att detta i sitt nuvarande skick är behäftat med synnerligen

stora brister och att det ingalunda motsvarar de krav, som numera måste

ställas på en sjukvårdsinrättning, allra minst om denna även skall tjäna

undervisningen. A andra sidan har kommissionen dock funnit, att själva

sjukhusbyggnaderna befinna sig i gott stånd och ännu under lång tid kunna

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 190 käft. (Nr 223.) 5*

Kommis
sionens
utredning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

58*

tjäna sitt ändamål, att möjlighet finnes att genom ändrad disposition av

tillgängliga utrymmen erhålla såväl för sjukvården erforderliga bilokaler

som för undervisningen bekvämare förhållanden samt att lasarettet genom

nödiga ändrings- och ombyggnadsarbeten bör kunna bringas i ett sådant

skick, att det väl kan tåla jämförelse med landets sjukvårdsinrättningar i

allmänhet. Med hänsyn härtill och i betraktande av det enligt all erfarenhet

ständigt växande behovet av vårdplatser för sjuka i huvudstaden, kan

kommissionen icke finna det vara med god ekonomi överensstämmande att

i samband med uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus slopa serafimerlasarettet.

Visserligen komma de erforderliga ändringsarbetena att draga avsevärda

kostnader, men om dessa fördelas på det antal vårdplatser, som därigenom

skulle kunna bibehållas, skall man finna, att kostnaden per vårdplats

kommer att i hög grad understiga vad den betingar å ett nytt sjukhus. A

serafimerlasarettet finnas för närvarande 425 vårdplatser, vilket antal genom

särskilda anordningar kunnat ökas till omkring 450. Aven om man efter företagna

omändringsarbeten icke skulle få utrymme för mer än exempelvis 400

platser, så skulle varje sådan plats, därest kostnaderna för ändringsarbetena

kunna begränsas till vad kommissionen längre fram föreslår, icke betinga

mer än 8,000 kronor, d. v. s. ungefär en tredjedel av kostnaderna för uppförandet

av ett nytt sjukhus enligt 1919 års sjukhusbyggnadssakkunnigas

förslag.

Såsom ett särskilt skäl för att i samband med det nya sjukhusets uppförande

slopa serafimerlasarettet har framhållits, att staten därigenom skulle

kunna tillgodogöra sig det stora värde, som ligger i lasarettets tomtmark.

Att denna representerar ett högt värde, vill kommissionen visserligen icke

bestrida, men kommissionen vill endast bringa i erinran, att staten äger

stora tomtområden i och invid Stockholm, som äro avsedda att under den

närmaste tiden exploateras och att det därför mycket väl kan komma att

draga lång tid, innan en försäljning av tomten till skäligt pris kan äga

rum. Med hänsyn till densammas belägenhet skulle det måhända kunna

tänkas ligga i Stockholms stads intresse att förvärva den, men såvitt kommissionen

kunnat finna, har under ärendets föregående behandling icke något

framkommit, som giver vid handen, att hos staden skulle förefinnas en

önskan i sådant avseende. Kommissionen kan därför icke tillmäta ifrågavarande

skäl för serafimerlasarettets slopande någon avgörande betydelse.

Kommissionen har alltså kommit till den uppfattningen, att serafimerlasarettet

icke bör i samband med det nya sjukhusets iordningställande

nedläggas, utan att lasarettet efter vidtagandet av erforderliga omändringsarbeten

bör kunna bibehållas såsom sjukhus under en tidrymd av 25 å 30 år.

För att serafimerlasarettet skall under närmaste årtionden kunna fylla sin

uppgift i sjukvårdens tjänst och dessutom tillsvidare tjäna såsom undervisningssjukhus

måste emellertid med det snaraste vissa ganska omfattande

ändrings- och förbättringsarbeten komma till stånd. Den redogörelse, som i

opaginerad Kontrollera mot PDF

59*

det föregående lämnats för de lokala förhållandena vid lasarettet, giver enligt

kommissionens mening klart vid handen, att det är ofrånkomligt att verkställa

de ifrågasatta arbetena för att lasarettets verksamhet nöjaktigt skall

kunna uppehållas. De brister, som vidlåda lasarettets lokaler, äro så framträdande,

att ett snabbt avhjälpande av dem synes vara ett allmänt intresse

av största vikt.

Det av 1919 års sjukliusbyggnadssakkunniga senast framlagda förslaget

om utförande av ändringsarbeten å lasarettet till en beräknad kostnad av

615,200 kronor var framlagt under förutsättning att lasarettets livslängd

bleve begränsad till byggnadstiden för det nya sjukhuset. Då kommissionen,

som ovan nämnts, utgår från att lasarettet bör bibehållas jämväl ett eller

annat årtionde därefter, är nämnda förslag givetvis otillräckligt. Kommissio

nen har därför ansett sig böra i stället taga under övervägande det av sjukhusbyggnadssakkunniga

tidigare framlagda förslaget om vidtagande av mera

genomgripande förändringar och förbättringar av lasarettets lokaler.

För att erhålla kännedom om direktionens över serafimerlasarettet ställning

till förevarande spörsmål har kommissionen hänvänt sig till lasarettsdirektionen

och anhållit, att direktionen måtte inkomma med detaljerat

förslag åtföljt av kostnadsberäkningar å de reparations- och ändringsarbeten,

som visade sig vara oundgängligen nödvändiga för att sätta lasarettets byggnader

i det skick, att lasarettets verksamhet i sjukvårdens och undervisningens

tjänst under en mera avsevärd tid framåt nöjaktigt skulle kunna

uppehållas.

Med anledning härav har lasarettsdirektionen i en den 6 december 1926

dagtecknad skrivelse till kommissionen anfört bland annat:

Något nytt fullständigt förslag till reparations- och ändringsarbeten å serafimerlasarettet

hade direktionen icke ansett vara behövligt utarbeta. Av vad

som förekommit sedan direktionen i skrivelser till Kungl. Maj:t den 21 februari

och den 19 december 1925 förordat bifall till 1919 års sjukhusbyggnadssakkunnigas

i skrivelse den 29 januari 1925 framlagda förslag till ändringsarbeten

vid serafimerlasarettet för en då beräknad kostnad av 2,482,000

kronor hade direktionen icke funnit anledning frångå sin i huvudsak då intagna

ståndpunkt. Direktionen ansågo följaktligen fortfarande och på förut

anförda skäl, som nu icke torde behöva upprepas, alla då förordade ändringsarbeten

behövliga för att sätta lasarettet i stånd att under en tid, som

nu liksom tidigare måste uppskattas till minst 20 år, på ett nöjaktigt sätt

fylla sin uppgift.

Direktionen hänvisade härefter till en av arkitekten G. Birch-Lindgren

utförd »Utredning rörande kostnaderna för modernisering av serafimerlasarettet

enligt 1926 års förslag» jämte därvid fogade kostnadsberäkningar och

ritningar ävensom till utlåtanden av ingenjören Hugo Theorell angående

modernisering av värmeledningen och de sanitära installationerna å lasarettet.

Det av arkitekten nu framlagda omändringsförslaget är i allt väsentligt

detsamma som det år 1924 ursprungligen utarbetade, vilket slutade å eu

opaginerad Kontrollera mot PDF

60*

kostnadssumma av 2,817,000 kronor. En del mindre förändringar hava

dock vidtagits och får kommissionen härutinnan hänvisa till den av arkitekten

lämnade redogörelsen.

Vid den av arkitekten verkställda förnyade granskningen av kostnadsberäkningarna

har det emellertid visat sig, att dessa numera icke längre

motsvara prisnivån på arbetsmarknaden.

Angående byggnadskostnadernas fördelning på de olika byggnaderna har

arkitekten hänvisat till följande tablå:

Utredning rörande kostnaderna för modernisering av seraflmerlasarettet

enligt 1926 års förslag.

Byggnadskostnadernas fördelning på de olika byggnaderna.

1924

Efter juste- ring 1926

med 1924

års priser

Konjunktur-

tillägg

Summa

Kr.

Kr.

%

Kr.

Kr.

Polikliniken................

209,300

209,300

20

41,860

251,160

Medicinska klinikens byggnad med

medicinsk arbetsavdelning, nervkli-

nik, bad och bostader.........

482,700

448,700

20

89,740

538,440

Kirurgiska klinikens byggnad med

terapiavdelning, gymnastikavdelning,

isoleringsavdelning och bostäder . .

399,700

415,200

20

83,040

498,240

Ögonklinikens byggnad med bostäder

69,600

82,100

20

16,420

98,520

Gamla operationsbyggnaden......

3,000

3,000

—

—

3,000

Nya operationsbyggnaden med diagno-

etik och ljusbehandlingsavdelning .

26,000

32,300

20

6,460

38,760

Entrébyggnaden..............

33,000

33,000

20

6,600

39,600

Köksbyggnaden..............

296,200

296,200

20

59,240

355,440

Värmecentralen..............

152,200

152,200

10

15,220

167,420

Tvättbyggnaden..............

1,000

1,000

—

—

1,000

Förbindelsegångar och kulvertar ....

46,000

46,000

20

9,200

55,200

Diverse arbeten..............

42,000

65,900

10

6,590

72,490

Oförutsedda utgifter, ritningar och

kontroll .................

240,100

240,100

20

48,630

288,730

2,000,800

2,025,000

—

383,000

2,408,000

19 2 6

I sin utredning har arkitekten vidare anfört bland annat följande:

På grund av den livliga byggnadsverksamheten i Stockholm hade under

de senaste åren arbetspriserna stigit avsevärt i höjden icke blott för nybyggnadsarbeten

ptan i all synnerhet för ombyggnadsarbeten. Medan i

fråga om det förra slaget av arbeten kostnaderna med relativt stor säkerhet

kunde beräknas efter prislistorna för de olika slagen av arbeten, vore man

opaginerad Kontrollera mot PDF

61*

ifråga om de senare arbetena, vid vilka prislistorna icke kunde i större utsträckning

tillämpas, hänvisad till att för varje arbete träffa ackordsuppgörelse

med arbetarna, varigenom dels kostnaderna på grund av konjunkturförhållandena

komme att ställa sig högre, dels alla på förhand uppgjorda

kostnadsberäkningar komme att lida av en viss osäkerhet, även om största

möjliga noggrannhet iakttagits vid deras uppgörande.

Det hade därför ansetts oundgängligt att, sedan förslaget sådant det efter

vissa ändringar jämte uteslutning av den medicinska enskilda avdelningen

kontrollberäknats och justerats, varvid byggnadskostnaderna befunnits uppgå

till sammanlagt 2,025,000 kronor enligt 1924 års priser, för varje särskild

byggnad lägga ett belopp av c:a 10 %, då arbetena närmast varit att hänföra

till nybyggnadsarbeten, samt 20 % i fråga om ombyggnadsarbeten, ehuru

vid den nu företagna omräkningen förutsatts att ursprungligen föreslagna,

relativt dyrbara golvmaterial utbytts mot enklare. Därigenom erhölles eu

slutsumma av 2,408,000 kronor för byggnadsarbetena.

I fråga om värmeledningsanläggningen hade materialpriserna sedan 1924

undergått eu stegring. Arbetslönerna hade under våren 1925 höjts, då nya

avtal ingåtts. Som följd härav motsvarades den för värmeledningsanläggningen

i 1924 års förslag beräknade totalsumman 266,000 kronor med nuvarande

prisnivå av ett med 30,000 kronor till sammanlagt 296,000 kronor

förhöjt belopp.

Analogt vore förhållandet med gas-, vatten- och avloppsledningar samt

sanitära installationer, för vilka i 1924 års förslag beräknats eu totalkostnad

av 204,000 kronor. Med nuvarande prisnivå borde denna summa ökas

med 30,000 kronor till 294,000 kronor. Därjämte hade de befintliga, lödda

varmvattenledningarna blivit allt bristfälligare, så att till sistnämnda belopp

hade ansetts böra läggas eu summa av 15,000 kronor för deras ersättande

med nya. Härigenom komme totalkostnaden att uppgå till 309,000 kronor.

För kylmaskineri hade tidigare beräknats eu summa av 17,500 kronor,

vilken ansetts böra höjas till 20,000 kronor.

Kostnaderna för de elektriska installationerna hade icke undergått andra förändringar

än att den elektriska urinstallationen beräknats bliva 900 kronor

dyrare. Emellertid hade det ansetts, att den år 1924 föreslagna dieselmotorcentralen

för alstrande av elektrisk energi kunnat uteslutas och i stället all

ström tagas från stadens elektricitetsverk, såsom nu redan i viss utsträckning

vore fallet. Därigenom hade anläggningskostnaderna kunnat nedbringas

med 66,600 kronor. Sammanlagt bleve således kostnaderna för de

elektriska installationerna sänkta med 65,700 kronor från 260,700 kronor

till 195,000 kronor.

För hela moderniseringsförslaget erhölles följande kostnader:

Byggnadsarbeten............................ kronor 2,408,000: —

Värmeledning.............................. * 296,000: —

Sanitära installationer och ledningar.............. » 309,000: —

Kylanordningar............................. » 20,000: —

Elektriska installationer....................... » 195,000: —

Summa kronor

3,228,000

Härtill komme eventuellt framdeles kostnaderna för inrättandet av en medicinsk

enskild avdelning. Då det emellertid visat sig, att kostnaderna fölen

dylik, i en obestämd framtid föreslagen ombyggnad icke kunde med

någon större grad av säkerhet beräknas, hade de icke medtagits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

62*

Skulle utöver de inskränkningar, som redan föreslagits, därjämte i enlighet

med vad 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 29 januari 1925 förordat den enskilda kirurgiska avdelningen,

signalsystemet för läkare och den elektriska uranläggningen uteslutas, minskades

kostnaderna ytterligare med följande belopp.

Enskilda kirurgiska avdelningen

Byggnadsarbeten.................

Värmeledning...................

Sanitära installationer.............

Elektriska installationer............

Oförutsedda utgifter in. in..........

Signalsystem för läkare.............................. 20*200

Uranläggning..................................... 8^100

kronor 108,120

» 1,230

» 8,960

» 4,000

» 16,390

138,700

Summa kronor 167,000: —

Direktionen över serafimerlasarettet har i sin skrivelse till kommissionen

vidare anfört:

V id sina beräkningar hade arkitekten utgått från den slutsumma, som ursprungligen

erhållits vid uppgörande av förslag till verkställande av förbättringsarbeten

å lasarettet, eller 2,817,000 kronor. De av sjukhusbyggnadssakkunniga

och direktionen i tidigare hos Kungl. Maj:t tillstyrkta ombyggnadsförslag

förutsatta kostnaderna hade allenast uppgått till 2,482,000

kronor. Av arkitektens beräkningar framginge emellertid, att de vidtagna

ändringarna — däribland av arkitekten ej särskilt anmärkt inredning av

fem bostadsrum i ögonklinikens vind — vid oförändrat prisläge medförde

en höjning av kostnaderna för av sjukhusbyggnadssakkunniga ifrågasatta

byggnadsarbeten, som, i förening med de konjunkturlillägg å dels byggnadsarbeten

dels ock värmeledningsanläggningen, gas-, vatten- och avloppsledningar,

kylanordningar samt sanitära installationer, arkitekten ansett erforderliga,

och med tillägg av 15,000 kronor för bristfälliga varmvattenledningars

utbyte mot nya, belöpte sig till 579,000 kronor. Hela kostnaden för sålunda

förordade ändrings- och reparationsarbeten uppginge således till 3,061,000

kronor, eu siffra som dock ej kunde betraktas annat än som approximativ,

då i följd av den snabbhet, med vilken arbetet måst utföras, önskvärd

kontroll å beräkningarna ej kunnat erhållas.

Utöver de av sjukhusbyggnadssakkunniga föreslagna ändringsarbetena hade

direktionen i sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 februari 1925 tillstyrkt

anordnandet å den kirurgiska avdelningen av ett mindre antal, för vård av

en eller ett fåtal personer avsedda enskilda sjukrum för en beräknad kostnad

av 117,000 kronor. På de särskilt av generalfältläkaren Bauer framhållna

och då åberopade skälen vidhölle direktionen alltjämt denna mening.

Såsom framginge av arkitektens utredning, torde dessa arbeten numera ej

kunna utföras för mindre än 138,700 kronor.

I detta sammanhang ville direktionen framhålla, att samma skäl, som

förefunnes för inrättande å den kirurgiska kliniken av en särskild avdelning

för enskilda rum, enligt direktionens mening även gällde för de medicinska

klinikerna. Förslag hade även förelegat att för en kostnad av c:a 75,000

kronor förvandla eu allmän medicinsk avdelning till enskild, men icke ansetts

utförbart, då sängantalet å de allmänna avdelningarna därigenom skulle

minskas, något som ej borde ske, förrän den ena av de medicinska klini
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

63*

kerna flyttades från serafimerlasarettet. Vid denna tidpunkt torde frågan

om inrättande av en enskild medicinsk avdelning återuppstå.

Genom de ifrågasatta ändringsarbetena skulle lasarettet gå miste om mer

än ett trettiotal till bostäder åt läkare, annan sjukvårdspersonal eller betjäning

nu använda rum. Genom ändringsarbetena, särskilt utvidgningen av

poliklinik samt köks- och badavdelning, skulle, framför allt om antalet vårdplatser

ökades, behov av ytterligare bostäder göra sig kännbart. Utredning

om huru ersättning för förlorade bostäder skulle kunna vinnas och behovet

av nya fyllas hade ännu icke blivit framlagd. Direktionen hade emellertid

tänkt sig, att för nu avsedd personal eller åtminstone för en god del därav

bostadsutrymme skulle kunna beredas i den för lasarettet inköpta, till lasarettstomten

gränsande fastigheteten n:ris 2, 3 och 4 i kvarteret Pilträdet.

För möjliggörandet härav erfordrades emellertid betydande ändringsarbeten

å berörda fastighet, särskilt för att till bostadsutrymmen förvandla nu befintliga

verkstads- och magasinslokaler. Då dessa ändringsarbeten skulle

medföra höjning av fastighetens värde, erfordrades härtill icke särskilt anslag

utan kunde och borde arbetet utföras för fastighetens räkning, under

förutsättning naturligtvis att fastigheten för de åt lasarettet upplåtna bostäderna

tillgodofördes skälig hyresersättning. Den härav föranledda ökade utgiften

för lasarettet skulle i så fall betraktas och fördelas som annan kostnad

för sjukvården.

Av utredningen i ärendet torde framgå, att i den beräknade kostnaden

icke inginge utgifter vare sig för den ökade utrustning av alla slag, som

erfordrades i följd av ökat utrymme och ökat antal vårdplatser, eller för

den instrumentella utrustning, som krävdes för de nya Ijusbehandlingslokalerna

å röntgenavdelningen, en operationsavdelning å den kirurgiska och behandlingsrummen

å den medicinska polikliniken samt behandlings- och undersökningsrum

å den medicinska kliniken. Upplysningsvis ville direktionen

meddela, att kostnaden för berörda instrumentella utrustning beräknades till

cirka 45,000 kronor.

Direktionen ansåge sig även böra framhålla, att vidtagandet av nu föreslagna

arbeten icke ens under den närmaste tiden uteslöte behovet av reparationer

å lasarettets fastigheter. Dessa arbeten avsåge nämligen endast

vissa delar av fastigheterna, vadan i övrigt erfordrades vanliga årliga underhållsarbeten.

Det tillkomme icke direktionen att avgiva förslag till finansiering av den

betydande utgift, varom nu vore fråga, tillhopa 3,199,700 kronor. Direktionen

ville allenast med hänvisning till tidigare uttalanden framhålla att,

om av riksdagen för vissa ändringsarbeten å serafimerlasarettet redan anvisade

307,600 kronor samt av Stockholms stad och län begärt lika stort anslag

finge användas för nu ifrågasatta arbeten, och för täckande av återstoden

2,584,500 kronor lånevägen anlitades, till förräntning och amortering under

cirka 20 år av sistnämnda summa torde åtgå ett belopp, som fördelat på

det sannolika antalet vårddagar utgjorde omkring en krona 20 öre per vårddag.

Beloppet minskades något om, på sätt förordats i direktionens skrivelse

till Kungl. Maj:t den 21 februari 1925, kostnaden för förräntning och

amortering av den del av lånesumman, som beräknades åtgå för inrättande

å kirurgiska kliniken av en avdelning för enskilda rum, täcktes genom ett

tillägg i avgiften för vård å dessa rum.

Då såsom i det föregående framhållits seraf!merlasarettets fortsatta bibe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

64*

hållande nödvändiggör vidtagandet av omfattande förbättrings- och ändringsarbeten

å lasarettet, har kommissionen funnit sig böra förorda, att de av

lasarettsdirektionen föreslagna arbetena måtte komma till utförande.

Om de av direktionen år 1925 tillstyrkta ändringsarbetena jämföras med

de nu ifrågasatta, visar det sig, att kostnaderna för omändringarnas verkställande

kunna beräknas bliva i viss mån ökade, huvudsakligen beroende

på den stegring i arbetspriser, som inträtt under de senaste två åren.

Nedanstående tablå utvisar, hur denna ökning fördelar sig på de olika

arbetena:

19 2 6

1924

Efter juste- ring 1926

med 1924

års priser

Konjunktur-

tillägg

Summa

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Byggnadsarbeten.............

1,759,800

1,908,000

361,300

2,269,300

Värmeledning...............

266,000

266,000

30,000

296,000

Sanitära installationer och ledningar .

264,000

279,000

30,000

609,000

Kylanord ningar..............

17,500

20,000

—

20,000

Elektriska installationer.........

174,700

166,700

—

166,700

2,482,000

2,639,700

421,300

3,061,000

Enskild avdelning å kirurgiska kliniken

117,000

117,000

21,700

138,700

2,599,000

2,756,700

443,000

3,199,700

Kostnaderna för lasarettets modernisering skulle sålunda enligt det av

lasarettsdirektionen förordade och av kommissionen tillstyrkta förslaget komma

att belöpa sig till 3,199,700 kronor.

I fråga om sättet för anskaffande av medel för bestridande av utgifterna

för lasarettets ombyggnad har kommissionen haft tre olika förslag under

övervägande.

Sålunda har ifrågasatts, att kostnaderna skulle gäldas efter samma grunder

som föreslogos av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga beträffande finansieringen

av det utav dem framlagda ombyggnadsförslaget å 2,482,000 kronor.

En betydande del av ombyggnadsarbetena eller i runt tal bortåt 1,800,000

kronor skulle härvid komma att-vila på serafimerlasarettet självt. De verkliga

ombyggnadsarbeten, som kunde anses bliva till gagn för Stockholms

stads och Stockholms läns å lasarettet behandlade sjuka (ombyggnaderna

av poliklinikerna, köket, maskinhuset och badet), i runt tal beräknade till

1,400,000 kronor, skulle till ena hälften bestridas av dessa parter, därav

staden skulle gälda 8/s och länet Vs, och till andra hälften av statsverket.

Såsom ett andra alternativ har ifrågasatts, att serafimerlasarettet skulle,

på sätt lasarettsdirektionen angivit, få till sitt förfogande dels det av 1926

års riksdag anvisade beloppet 307,600 kronor för ändringsarbeten å låsa
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

65*

rettet, dels ock av Stockholms stad och Stockholms län ett lika stort belopp

för fullgörande av de nu föreslagna arbetena. Det återstående erforderliga

beloppet, 2,584,500 kronor, skulle av lasarettet upplånas mot inteckning i

lasarettets fastigheter. Lånet skulle genom en höjning av vårdavgifterna

avamorteras under en tid av cirka 20 år.

Slutligen har såsom ett tredje alternativ föreslagits, att hela det för

ombyggnadsarbetenas verkställande erforderliga beloppet, 3,199,700 kronor

skulle av serafimerlasarettet upplånas mot inteckning i lasarettstomten samt

att lånebeloppet sedermera genom höjning av vård avgifterna skulle förräntas

och avamorteras under en tidrymd av minst 30 år. Om den del av

lånesumman, som avsetts för inrättande å kirurgiska kliniken av en avdelning

för enskilda rum eller 138,700 kronor, täcktes genom ett särskilt tilllägg

i avgiften för vård å dessa rum, skulle återstående belopp, 3,061,000

kronor, kunna avamorteras under 30 års tid, om avgiften per vårddag höjdes

med omkring 1 kr. 20 öre.

Enligt kommissionens uppfattning tala starka skäl för sist omförmälda

förslag till finansiering av utgifterna för serafimerlasarettets ombyggnad.

Med hänsyn till de allvarliga olägenheter, som vidlåda lasarettets lokaliteter,

är det av vikt, att ombyggnadsarbetena snarast kunna igångsättas. Genom

att anlita lånevägen skulle ett fördröjande av arbetenas utförande icke behöva

ifrågakomma i avvaktan på beslut av de tre parter, som enligt de båda

andra alternativen skulle lämna bidrag för ändamålet, nämligen staten,

Stockholms stad och Stockholms län. Kommissionen vill vidare särskilt

framhålla, att Stockholms läns representanter vid förhandlingarna med kommissionen

förklarat, att det icke kunde förväntas, att Stockholms läns landsting

vore villigt lämna bidrag till ombyggnadskostnaderna enligt de fördelningsgrunder,

som förutsatts jämlikt de båda första alternativen. Den

ökning av vårdplatskostnaden, som skulle bliva nödvändig för förräntning

och amortering av det ifrågasatta lånet, måste anses synnerligen måttlig.

Då den serafimerlasarettet tillhöriga fastigheten n:r 8 i kvarteret Pilträdet,

utgörande själva lasarettstomten, är taxeringsvärderad till 4,319,000 kronor,

men densamma icke är besvärad av inteckningar till högre belopp än 250,000

kronor, vilka inteckningar ännu icke blivit belånade, lärer det icke komma

att medföra svårigheter för lasarettet att på skäliga villkor — exempelvis

genom lån ur pensionsförsäkringsfonden — erhålla det erforderliga beloppet

mot inteckningar i lasarettstomten.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 190 höft. (Nr 223.)

6

opaginerad Kontrollera mot PDF

66*

VII.

Kommissionens hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får kommissionen

hemställa,

I) att såsom förläggningsplats för uppförandet av ett nytt kliniskt sjukhus

i Stockholm och nya lokaler för karolinska institutet måtte upplåtas

det å bifogade karta med heldragen svart linje utmärkta s. k. NorrbacTcaområdet,

utgörande del av den s. k. Solnaskogen och innehållande i areal

omkring 565,000 kvadratmeter;

II) att följande huvudgrunder måtte fastställas för ett samarbete mellan

staten, Stockholms stad och Stockholms län vid uppförandet och drivandet

av det nya för karolinska institutet avsedda kliniska sjukhuset:

l:o) Det nya sjukhuset uppföres genom statens försorg och anslutes såsom

en ren statsinstitution till karolinska institutet.

2:o) Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående av

sju ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t såsom representanter för administrativa,

ekonomiska och praktiska synpunkter utser fyra, därav en såsom ordförande,

samt karolinska institutets lärarkollegium tre.

3:o) Av sjukhusets vårdplatser skola 350 avses för sjuka från Stockholms

stad och 110 för sjuka från Stockholms län. Kostnaderna för dessa platser

jämte utrustning bestridas av staden respektive länet, dock med iakttagande

av att kostnaderna ej få överstiga vad det skulle kosta staden respektive

länet att anordna dessa platser å ett av staden respektive länet uppfört nytt

sjukhus.

4:o) I stadens och länets kostnader för sjukhusets uppförande skola även

ingå kostnaderna för själva sjukhustomten, i så måtto att viss tomtavgift

skall erläggas. Denna avgift bestämmes med hänsyn till värdet av den

tomtmark, som staden — länet — skulle behöva taga i anspråk, därest de

själva uppfört egna sjukhus i eller invid Stockholm. Avgiften fördelas å

det antal vårdplatser, som förbehållits staden respektive länet.

5:o) Kostnaderna för sjukhusets drift, däri inberäknat kostnaderna för

poliklinikerna, bestridas sålunda:

Alla å sjukhuset intagna sjuka med undantag av sjuka från Stockholms

garnison erlägga fastställd legosängsavgift. För medellösa betalas legosängsavgiften

av vederbörande fattigvårdssamhälle, landsting eller kommun.

De kostnader, som icke genom nu angivna inkomster bliva täckta, däri

inbegripet kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., fördelas på antalet

vårddagar. Därvid bestrider:

a) statsverket vad som belöper å antalet vårddagar för garnisonens sjuka;

b) Stockholms stad, respektive Stockholms län och övriga län vad som

opaginerad Kontrollera mot PDF

67*

belöper å antalet vårddagar för stadens, respektive länets sjuka, dock med

iakttagande av att dagskostnaden ej må överstiga den genomsnittliga vårdkostnaden

under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll, m. m.,

på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar av motsvarande

slag; samt

c) statsverket vad som återstår eller vad som sålunda kan anses vara betingat

av sjukhusets karaktär av undervisningssjukhus.

III) att de av direktionen över serafimerlasarettet i skrivelse till kommissionen

av den 6 december 1926 föreslagna ombyggnadsarbetena å lasarettet

med det snaraste måtte komma till utförande för en beräknad kostnad av

3,199,700 kronor;

att lasarettet till förräntning och amortering av det häri ingående belopp,

som beräknats för inredande å lasarettets kirurgiska klinik av ett antal enskilda

sjukrum eller 138,700 kronor, måtte tillerkännas rätt att uppbära

tillägg i sjukvårdsavgifterna å dessa rum med högst 3 kronor per dag för

sängplats i enskilt rum och 2 kronor i halvenskilt rum;

samt att lasarettets fastighet n:r 8 i kvarteret Pilträdet måtte få intecknas,

utöver redan beviljade inteckningar å tillhopa 250,000 kronor, för ett sammanlagt

belopp av 2,800,000 kronor, eller, om tillstånd lämnas jämväl till

inredande av nyssberörda enskilda sjukrum, 2,950,000 kronor, i båda fallen

med ränta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Serafimerlasarettets och karolinska institutets förhållande till varandra

................................... 3*

II. Frågan om beredande av förbättrade lokaler för serafimerlasarettet 7*

III. Undersökning av möjligheten att förlägga det nya sjukhuset till

serafimerlasarettets nuvarande tomt................ 9*

IV. Förläggningsplatsen för det nya sjukhuset.............. 13*

V. Huvudgrunder för samarbete med Stockholms stad och Stockholms

län rörande uppförandet och drivandet av det nya kliniska

sjukhuset................................. 45*

VI. Ombyggnadsarbeten å nuvarande serafimerlasarettet........ 51*

VII. Kommissionens hemställan ....................... 66*

Stockholm 1927, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

264169

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:192 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förläggningsplats för nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. a1 i texten
  2. SU 1927:97 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förläggningsplats för nytt kliniskt sjukhus i Stockholm m.m. s. 1 i texten