Sök i Ratio Lex

Med förslag till överenskommelse angående kronans gruvegendom i Skelleftefältet

1927-03-18 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:230, Med förslag till överenskommelse angående kronans gruvegendom i Skelleftefältet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

1

Nr 230.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till överenskommelse

angående kronans gruvegendom i Skelleftefältet; given

Stockholms slott den 18 mars 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över bandelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen bemyndiga

Kungl. Maj:t att å statens vägnar träffa överenskommelse i enlighet

med härvid fogat förslag med Skellefteå gruvaktiebolag angående

kronans gruvegendom i Skelleftefältet.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml.

197 höft.

(Nr 230.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

Förslag

till

Avtal.

Mellan svenska staten, å ena sidan, och Skellefteå gruvaktiebolag, nedan

kallat bolaget, å andra sidan, är, i ändamål att, i den mån ekonomiska

och tekniska betingelser föreligga, till gemensam fördel utnyttja de fyndigheter,

som finnas inom nedan angivna område (»socknarna»), vare sig dessa

fyndigheter tillhöra den ena eller andra av de avtalsslutande parterna, följande

överenskommelse träffad.

§ 1.

Bolaget arrenderar statens nu ägda och framdeles förvärvade gruvegendom

inom ett område omfattande inom Västerbottens län Skellefteå, Jörns,

Norsjö och Malå socknar samt den del av Lycksele socken, som ligger norr

om linjen från rågångshörnet Lycksele—Norsjö—Kalvträsk till rågångshömet

Lycksele—Sorsele—Stensele, ävensom inom Norrbottens län den del

av Arvidsjaurs socken, som ligger söder om linjen från rågångshörnet Jörn

— Arvidsjaur—Piteå till rågångshörnet Arvidsjaur—Malå—Sorsele, vilket

område här nedan kallas »socknarna».

§ 2.

Arrendetiden skall utgöra tiden från det detta avtal träder i kraft —

vilket sker i och med att det av båda kontrahenterna undertecknats —

intill utgången av sextionde kalenderåret efter det år, under vilket ikraftträdandet

sker, eller den tidigare tidpunkt avtalet eventuellt upphör på

grund av uppsägning jämlikt §§ 8, 12 eller 16.

§ 3.

Mom. 1. I den genom detta avtal upplåtna gruvegendomen inbegripas såväl

inmutare- och jordägarandelar i utmålslagda malmfyndigheter i den mån

de tillhöra staten som enligt 30 § gruvstadgan inlösta områden i dagen.

Mom. 2. Den under tiden för upplåtelsen brutna malmen, vartill i detta

avtal räknas alla inmutningsbara mineral och de övriga produkter, som

eventuellt kunna under arrendetiden utvinnas ur gruvegendomen, skall vara

bolagets egendom.

§ 4.

Mom. 1. Staten förbinder sig att giva bolaget del av resultaten av alla

sina verkställda undersökningar och beräkningar, inklusive kartor och andra

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230. 3

handlingar rörande den upplåtna gruvegendomen samt om dennas tillgodogörande.

Mom. 2. Så snart staten under arrendetiden på grund av jordägande,

genom inmutning eller på annat sätt blir ägare till gruvegendom inom

»socknarna», skall statens rätt att tillgodogöra densamma omedelbart tillkomma

bolaget i enlighet med bestämmelserna i detta avtal.

§ 5.

Staten lämnar, i den mån gällande lagstiftning medgiver, bolaget rätt att

fritt inmuta på kronojord inom »socknarna» respektive, därest blivande lagstiftning

skulle komma att lägga binder i vägen därför, rätt att på annat sätt

utan särskild ersättning till staten förvärva motsvarande utnyttjningsrätt

till malmfyndigbeter å kronojord inom »socknarna». Sålunda tillkommen

gruvegendom skall tillfalla staten och ingå i arrendet enligt detta avtal.

Under arrendetiden är dock bolaget befriat från erläggande av arrendeavgift

för den hälft av gruvegendomen, som motsvarar inmutareandelen.

§ 6.

Mom. 1. Bolaget äger undei^ arrendetiden rätt att få åt sig på arrende

under högst 50 år upplåten sådan staten tillhörig mark inom »socknarna», som

är behövlig för gruv- och förädlingsanläggningar med därtill börande transportvägar,

upplagsplatser, bostäder etc. Med sådan staten tillhörig mark

avses mark, som står under domänstyrelsens förvaltning och icke disponerats

för visst ändamål.

Å sålunda upplåtet markområde befintlig skog må ej fällas utan föregången

utsyning av vederbörande jägmästare och skall av bolaget lösas

efter jägmästarens värdering enligt vid avverkningstillfället gängse pris i

trakten.

Den årliga arrendeavgiften därför skall utgöra 6 procent av det arrenderade

områdets värde vid tiden för sådant arrendes ikraftträdande, beräknat

efter de värderingsgrunder, som i trakten allmänt gälla för liknande mark

och med hänsyn till förhållandena å platsen före utarrenderingen. Avgiften

för sådant markarrende erlägges för kalenderår före dettas utgång.

Den sålunda bestämda arrendeavgiften skall vid början av varje ny tioårsperiod

kunna på statens eller bolagets yrkande underkastas revision med

hänsyn till inträffade förändringar i det allmänna markvärdet.

Mom. 2. Bolaget äger rätt att uppsäga varje dylikt arrende att upphöra

ett år efter uppsägning. Tiden för dylikt arrende skall vara oberoende av

tiden för arrendet av statens gruvegendom; dock skall, då arrende av staten

tillhörig gruva upphör, arrendet av sådan mark, som är nödvändig för

gruvrörelsens bedrivande i ifrågavarande gruva, samtidigt upphöra.

Mom. 3. Bolaget är skyldigt att vid frånträdande av arrende enligt

denna paragraf betala ersättning för den nedsättning i områdets vid arrende
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

tillträdet åsätta värde, som må hava åsamkats området i fråga under

arrendet.

Mom. 4. Bolaget är skyldigt att utan avkortning å arrendeavgift eller

ersättning annorledes svara för alla skatter och utskylder, av vad slag de

vara må, som kunna åvila på grund av bestämmelserna i denna paragraf

upplåtet område.

§ 7.

i

För utnyttjandet av den genom detta arrendeavtal upplåtna gruvegendomen

betalar bolaget till staten en arrendeavgift motsvarande hälften av

det överskott, som enligt nedan angivna grunder beräknas uppstå på den

malm, som av bolaget brytes i och bortföres från statens gruvor och gruvandelar

i »socknarna». Malmen betraktas härvidlag såsom bortförd, så

snart den, även om den är osåld, borttransporterats från upplag i gruvans

närhet till skeppningshamn, förädlingsverk eller därmed jämförlig plats.

Nämnda överskott skall för varje kalenderår beräknas på följande sätt:

Först beräknas saluvärdet vid gruvan vid kontant försäljning av all från

statens gruvor och gru vandelar härstammande, av bolaget under ifrågavarande

år bortförd malm i det tillstånd, vari den — eventuellt efter skrädning

eller anrikning — befinnes vid avsändningen. För malm, som avses

att tillgodogöras i bolagets egna förädlingsverk, fastställes saluvärdet av en

nämnd av tre personer, av vilka en utses av staten, eu av bolaget och den

tredje av Tekniska högskolans styrelse för en tid av tre år i sänder. Nämnden

sammanträder en gång årligen eller eljest när det av part påkallas.

Kostnaderna för nämnden betalas av bolaget. Värdet skall av nämnden

bestämmas till det försäljningspris, som kunnat för ifrågavarande malmpartier

vid leveranstillfället ernås vid försäljning till utomstående. I det fall, att

bolaget tillgodogjort sig malm, som med hänsyn till skrädning och anrikning

ej varit i för varans förmånligaste placering hos utomstående erforderligt

koncentrerat skick, skall emellertid den av bolaget tillgodogjorda malmen

värderas efter det försäljningspris, som vid samma tidpunkt kunnat från

utomstående uppnås för den sålunda mer koncentrerade varan, med avdrag

för de kostnader, som en dylik bearbetning skolat medföra. I dessa kostnader

skall med nödig säkerhetsmarginal för oförutsedda utgifter inräknas

efter vanliga grunder beräknad ränta å investerat kapital samt amortering,

tillräckligt stor för att säkerställa de tänkta anläggningarnas slutamorterande

under den tid, som med hänsyn till känd malmtillgång och andra omständigheter

med säkerhet kan beräknas därför. Den prissättning, som bestämmes

av nämndens flertal, får icke av parterna överklagas. De uppgifter,

som av bolaget tillhandahållas nämnden, skola behandlas konfidentiellt.

Från de sammanlagda saluvärdesbelopp, som sålunda erhållas för från

statens gruvor och gruvandelar under året bortförd malm, skall avdrag

göras för samtliga å statens av arrendet omfattade gruvor och gruvandelar

belöpande under året uppkomna kostnader, nämligen:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

1) direkta utgifter för utmålsläggning, försvar, undersöknings- och tillredningsarbeten,

brytning, uppfordring, avfraktning, vattenundankållning,

skrädning, sovring, anrikning och andra arbeten vid gruvdriften samt för

reparation och underhåll av för gruvdriften avsedda byggnader och andra

anläggningar, maskiner, redskap och inventarier;

2) allmänna omkostnader såsom förvaltnings-, försäkrings- och understödskostnader,

i den mån omkostnaderna stå i rimligt förhållande till omfattningen

av gruvdriften (till allmänna omkostnader räknas ej räntor);

3) å gruvföretaget belöpande under ifrågavarande år utbetalade skatter

och onera; dock ej sådana skatter, som beräknas å inkomsten å ifrågavarande

gruvrörelse;

4) till ifrågavarande år hänförlig värdeminskning å sådana byggnader,

inklusive bostadsbyggnader etc., och andra anläggningar, maskiner, redskap

och inventarier, som äro avsedda för stadigvarande bruk i gruvdriften,

vilken värdeminskning skall beräknas med hänsyn såväl till den slitning,

som trots noggrant underhåll och aktsam vård drabbar egendomen, som

ock till den tid, egendomen kan beräknas komma till användning för sitt

ändamål, ävensom den värdeminskning, inneliggande lager av förbrukningsartiklar

för gruvdriften undergått under året; så snart viss egendom blivit

genom avdrag enligt detta moment till fullo amorterad, skall vidare avdrag

för värdeminskning därav givetvis ej ske;

5) sex procent ränta å värdet den 1 juli av följande för gruvdriften avsedda

tillgångar nämligen: byggnader, inklusive bostadsbyggnader etc., och

andra anläggningar, maskiner, redskap och inventarier, som äro avsedda för

stadigvarande bruk i gruvdriften, samt lager av förbrukningsartiklar för

gruvdriften; skolande dessa tillgångar härvid upptagas till de värden, vartill

de enligt bestämmelserna i gällande lag om aktiebolags balansräkning

må upptagas, varvid dock lagret av förbrukningsartiklar icke under några

omständigheter må upptagas till högre belopp än som motsvarar kostnaderna

för deras anskaffande.

Från det överskott, som erhålles efter avdrag för årets kostnader, skall

slutligen före arrendeavgiftens beräknande avdrag göras för

6) den förlust, som under tidigare år av arrendetiden eventuellt uppstått

å ifrågavarande rörelse, beräknad enligt samma grunder, jämte ränta därå

efter 6 procent för år — givetvis i den mån densamma icke tidigare avdragits.

§ 8.

Mom. 1. Arrendeavgiften skall under tio år räknat från och med fjärde

kalenderåret näst efter det år, varunder detta avtal träder i kraft, utgå med

minst etthundratusen (100,000) kronor årligen. När arrendeavgiften för ett

år enligt i föregående paragraf angivna beräkningsgrunder skulle hava

understigit 100,000 kronor, skall skillnaden jämte ränta därå efter 6 procent

för år täckas genom motsvarande avdrag från arrendeavgifterna för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

efterföljande år under arrendetiden, i den mån dessa enligt samma beräkningsgrunder

överskjuta garantisumman. Senast ett år före utgången av

ifrågavarande tioårsperiod liksom senast ett år före utgången av varje följande

tioårsperiod av arrendetiden äger part påkalla förhandling om revision

av avgäldens minimibelopp för nästkommande tioårsperiod. Uppnås

icke därvid överenskommelse om ändring av minimibeloppet, skall detta

fortfarande utgå med 100,000 kronor per år, men bolaget äger då rätt uppsäga

avtalet att upphöra ett år efter uppsägningen.

Mom. 2. Intill dess ovannämnda garantihelopp å 100,000 kronor per år

börjar utgå, respektive intill dess avtalet dessförinnan upphör jämlikt § 12, skall

bolaget å kronojord inom socknarna efter samråd med kommerskollegium

och chefen för Sveriges geologiska undersökning utföra malmletnings-, undersöknings-

och andra arbeten, såsom geologiska undersökningar, elektriska

mätningar, borrningar, malmblottningar, schaktsänkningar och anläggningar

för sammanlagt minst 50,000 kronor per år räknat. Jämlikt § 5 skola av

bolaget under denna tid verkställda inmutningar å kronojord tillfalla staten,

oavsett om bolaget begagnar sig av rätten enligt § 12 att uppsäga avtalet

inom tre år efter arrendeavtalets ikraftträdande.

§ 9.

Bolaget skall senast den 30 april varje år tillställa staten en tablå över

beräkningen av arrendeavgiften för nästföregående år. Tablån skall innehålla

erforderliga uppgifter angående de i § 7 angivna förhållanden samt

vara åtföljd av bestyrkta utdrag ur räkenskaperna för gruvföretaget, analysattester

och andra handlingar, allt i den mån det erfordras för styrkande

av i tablån lämnade uppgifter, ävensom uppgift på de av den i § 7 omförmälda

nämnden fastställda värdena för under nämnda år av bolaget för

användning inom eget förädlingsverk bortförd malm. Erinringar mot av

bolaget sålunda lämnad redovisning må icke framställas senare än tre

månader efter dess emottagande.

Senast den 30 april varje år skall bolaget även till staten erlägga den

sålunda uträknade å föregående år belöpande arrendeavgiften. Sker det ej,

vare bolaget pliktigt att från nämnda dag betala ränta på avgiftens belopp

efter sex procent för år.

§ 10.

Staten äger att på bolagets bekostnad anställa två kontrollanter, som hava

att kontrollera de i <§>§ 7, 8 mom. 2, och 9 avsedda uppgifter och beräkningar

och i därför erforderlig omfattning äga taga del av bolagets räkenskaper.

Uppgifter, som av bolaget sålunda tillhandahållas statens kontrollanter,

skola behandlas konfidentiellt.

§ 11.

Mom. 1. Bolaget är skyldigt att giva gruvegendomen skälig vård samt

att vid gruvrörelsens bedrivande i övrigt taga hänsyn till statens intressen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

7

ävensom att vid gruvor med känd, brytvärd malmtillgång till arrendetidens

slut underhålla de anläggningar med därtill hörande inventarier, som erfordras

för gruvrörelsens rationella bedrivande.

Mom. 2. Bolaget ansvarar för försvaret av samtliga under detta avtal

inbegripna utmålslagda fyndigheter och får endast efter statens godkännande

låta sådan fyndighet sönas. Bolaget är dock berättigat att när som helst

under arrendetiden genom skriftlig anmälan till staten återlämna upplåten

fyndighet. Därest staten inom två månader efter mottagandet av ifrågavarande

anmälan skriftligen påfordrar fyndighetens fortsatta försvar, åligger

det bolaget att fortsätta försvaret av ifrågavarande utmål, därest bolagets

anmälan verkställts före den 30 juni, intill utgången av samma år, men i

annat fall intill nästföljande års utgång. Staten är efter emottagandet av

bolagets nyssnämnda meddelande berättigad att fritt förfoga över sagda gruw

egendom, vilken då icke längre omfattas av bolagets nyttjanderätt.

Mom. 3. Bolaget skall, då malm blottats å på grund av medgivandet i

§ 5 verkställd inmutning å kronojord, därå söka utmål, varvid utmålsläggning

skall ske i statens namn.

Mom. 4. Gruvarbetet å upplåten egendom skall under arrendetiden bedrivas

på sådant sätt, att, i den mån vid arrendetidens slut kvarvarande

malmtillgångar det tillåta, arbete i oförminskad omfattning därefter icke

försvåras.

Mom. 5. Vid återlämnandet av upplåten gruvegendom skall bolaget utan

ersättning tillhandahålla staten resultatet av alla under arrendetiden gjorda

gruvarbeten, undersökningar och beräkningar, inklusive kartor och övriga

handlingar, angående statens sålunda återfallande gruvegendom och dess

tillgodogörande.

§ 12.

Bolaget äger rätt att efter därom gjord anmälan före utgången av tredje

kalenderåret efter det år, varunder arrendeavtalet träder i kraft, åter

frånträda arrendet vid utgången av det kalenderår, varunder anmälan

verkställts.

§ 13.

Mom. 1. Vid arrendetidens slut bruten och uppfordrad, men ej enligt

§ 7 från gruvorna bortförd malm äger bolaget att, därest arrendet ej upphört

på grund av uppsägning enligt § 12, hava kvarliggande under två år

därefter. I den mån ifrågavarande malm av bolaget under denna tid bortföres,

skall bolaget till staten redovisa hälften av malmens enligt § 7 bestämda

värde efter avdrag av eventuellt förut ej jämlikt samma paragraf

avräknade omkostnader och förut ej täckta förluster från tidigare år av

arrendetiden. Är malmen inom nämnda tid ej bortskaffad, tillfaller den

staten utan ersättning. Vid arrendetidens slut i magasin eller dylikt i

gruvan under jord befintligt brutet malmhaltigt berg tillfaller staten mot

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

ersättning av kostnaderna för borrning och lösskjutning av detsamma, dock

ej mer än som motsvarar det malmhaltiga bergets värde, beräknat efter

motsvarande grunder som de, vilka angivas i § 7. Hava dessa kostnader

avdragits vid den i samma paragraf nämnda beräkning av överskott, utgår

ingen ersättning.

Upphör arrendet på grund av uppsägning enligt § 12, tillfaller vid arrendets

slut vid och i gruvorna kvarliggande malm och malmhaltigt berg

omedelbart staten.

Mom. 2. De på statens gruvor och gruvandelar belöpande, vid arrendes

upphörande under liksom ovan jord befintliga, bolaget tillhöriga lösa inventarier

inklusive maskiner och rullande transportmateriel har staten rätt att

lösa till anskaffningsvärdet med avdrag för den i § 7, 4) omförmälda värdeminskning

på grund av slitning, prisfall, bristande ändamålsenlighet eller

andra omständigheter.

Mom. 3. I gruvorna under jord befintliga fasta anläggningar, i den mån

de belöpa på statens gruvor och gruvandelar, tillfalla staten utan lösen.

Mom. 4. Ovan jord befintliga fasta anläggningar, i den mån de belöpa

på statens gruvor och gruvandelar, äger staten vid arrendets upphörande

enligt §§ 2, 8 eller 16 rätt och — i den mån de äro för den fortsatta gruvdriften

nödiga och nyttiga — skyldighet att lösa efter bolagets anskaffningskostnad

med avdrag för jämlikt § 7, 4) avräknade värdeminskningar.

Därest bolaget äger den mark, varå sådana anläggningar, som skola lösas,

äro uppförda, har staten rätt och skyldighet att jämväl lösa denna mark

till bolagets anskaffningsvärde, med avdrag för eventuellt skedd värdeminskning.

Vid arrendets upphörande enligt § 12 skola ovan avsedda anläggningar

utan ersättning tillfalla staten.

Därest viss fast anläggning ovan jord är avsedd för såväl statens som

bolagets gruvegendom och icke är för den egentliga gruvbrytningen i statens

gruvor oundgängligen erforderlig, äger varken staten eller bolaget påfordra

inlösen därav.

Mom. 5. Sådana i mom. 2 och 4 omförmälda inventarier och anläggningar,

som icke av staten lösas och som äro belägna på statens mark, skola

av bolaget bortskaffas, om de äro för gruvrörelsen hindersamma, inom ett

år och i annat fall inom tre år efter arrendetidens utgång respektive efter

det eventuellt påkallad skiljedom mellan parterna rörande sådan egendom

fallit. Därest bolaget underlåter att inom nämnd tid borttaga dylika inventarier

och anläggningar, är staten berättigad att på bolagets bekostnad

borttaga desamma eller — om staten så föredrager — att utan ersättning

övertaga dem.

Mom. 6. Bolaget skall i god tid före arrendetidens utgång till staten

överlämna en förteckning, upptagande all den egendom, som kan enligt bestämmelserna

i detta avtal bliva föremål för inlösen, med angivande av det

pris, som enligt bolagets uppfattning skall jämlikt denna paragraf erläggas

för respektive tillgångar. Senast inom sex månader efter arrendetidens ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

gång skall staten skriftligen lämna bolaget meddelande om vilka anläggningar

och inventarier, staten önskar tillösa sig, ävensom om de lösenbelopp,

staten är villig erlägga för respektive inventarier och anläggningar.

I den mån sådana meddelanden icke av staten lämnas, går staten förlustig

sin lösningsrätt.

§ 14.

Alla bolagets meddelanden till staten jämlikt detta avtal, såsom uppsägningar

m. m., äro riktigt framförda, om de skriftligen ingivas till kommerskollegium,

liksom inbetalningar äro riktigt fullgjorda, därest de verkställts

genom insättning å statsverkets giroräkning i riksbanken.

§ 15.

Arrende, som i detta avtal avses, må icke av bolaget å annan överlåtas

utan att staten därtill lämnat medgivande.

§ 16.

Därest bolaget uppenbarligen åsidosätter ändamålet med denna överenskommelse

eller eljest skulle göra sig skyldigt till sådant brott mot detta avtal,

som i avsevärdare mån menligt inverkar på statens rättigheter enligt

avtalet, och icke inom skälig tid efter mottagen skriftlig erinran vidtager

rättelse och lämnar skälig ersättning för uppkommen skada, är staten berättigad

uppsäga detta avtal till upphörande sex månader därefter.

§ 17.

Tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av de i detta avtal givna bestämmelser

— vari inbegripas bland annat fastställande av arrendeavgifter,

lösenbelopp och andra belopp, som jämlikt avtalet kunna komma att utgå,

ävensom bestämmande av vilka tillgångar skola lösas eller huruvida

brott mot avtalets bestämmelser eller underlåtenhet att fullgöra detsamma

föreligger eller påföljderna därav skall avgöras av skiljemän enligt lag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

Kommer skollegium

och

Sveriges geologiska

undersökning.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 18 mars 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hamrin, anför efter gemensam

beredning med chefen för jordbruksdepartementet.

I en till Kungl. Maj:t inkommen, den 18 mars 1927 dagtecknad, gemensam

skrivelse hava kommerskollegium och Sveriges geologiska undersökning

anfört följande:

»Den 5 mars 1925 avgåvo kommerskollegium och Sveriges geologiska

undersökning gemensamt underdånigt förslag till utnyttjande av kronans

gruvegendom inom Skellefteå, Norsjö, Malå, Jörns, Lycksele och Stensele

socknar av Västerbottens län samt inom Arvidsjaurs socken av Norrbottens

län i samband med tillgodogörandet av Centralgruppens emissionsaktiebolag

tillhörig gruvegendom i samma socknar genom ett arrendeaktiebolag, i vilket

staten och emissionsbolaget skulle erhålla stamaktier såsom ersättning

för upplåtelser och andra prestationer enligt det förslag till avtal, som bifogades

framställningen. ,

I meddelande till kollegium den 3 mars 1925 hade emissionsbolaget förklarat

sig berett att under vissa villkor teckna avtal om samarbete med

staten för ifrågavarande malmfyndigheters utnyttjande i huvudsaklig överensstämmelse

med nyssnämnda förslag. Dessa villkor voro, att under 1925

års riksdag avtalet skulle från statens sida godkännas samt att beslut skulle

fattas om byggande av en bredspårig statsbana från Bastuträsk fram till

fyndigheterna vid Rackejaur. Samtidigt uttalade bolaget den åsikten, att

avtalet borde begränsas till att i huvudsak avse den del av Skellefteformationen,

som ligger väster om stambanan, och att därför Skellefteå socken

icke borde ingå bland de i avtalsförslaget omförmälda socknarna.

Det ovannämnda förslaget till ordnande av samarbete mellan staten och

emissionsbolaget blev emellertid icke förelagt 1925 års riksdag, vadan alltså

de av emissionsbolaget uppställda villkoren för dess biträdande av förslaget

icke uppfylldes och bolagets utfästelse i denna riktning förföll.

Genom de fortsatta undersökningarna inom det malmförande området

hava de förutsättningar, som lågo till grund för avtalsförslaget, undergått

betydande ändringar. Så har, isynnerhet genom fastställande av betydande

malmtillgångar i det öster om stambanan genom övre Norrland belägna

Bolidenfältet, den tidigare ifrågasatta utvecklingsplanen för fyndigheternas

tillgodogörande måst revideras. Därtill bidrager även upptäckten av ytterligare

ett par malmförekomster öster om banan ävensom anträffandet av

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

kopparmalm i ett strax väster om samma bana beläget malmfält. Den dä

uppgjorda planen för anordnande av kommunikationer till de fält, som

närmast skulle komma i fråga till bearbetande, kan därför icke heller längre

anses lämplig. Dessutom är äganderätten till de fyndigheter, som nu beräknas

närmast komma ifråga för exploatering, en helt annan än vid det tidigare

förslagets avgivande. Härtill bidrager isynnerhet det förhållandet, att

Centralgruppens emissionsaktiebolag under sommaren 1925 överlåtit den

del av sin gruvegendom inom Skelleftefältet, som är belägen väster om

stambanan, till det därför bildade Västerbottens gruvaktiebolag och den del,

som är belägen öster om samma bana, till det samtidigt nybildade Skellefteå

gruvaktiebolag.

Det sistnämnda bolaget har under åren 1925 och 1926 vid Boliden utfört

anläggningar för upptagande av gruvdrift, och sådan är numera i gång

därstädes i rätt betydande omfattning.

Frågan om tillgodogörande av statens i Skelleftefältet belägna malmfyndigheter

har under dessa omständigheter ansetts åter böra upptagas till

skärskådande.

De skäl, som ämbetsverken i skrivelsen den 5 mars 1925 särskilt framhöllo

till stöd för förslaget om ett gemensamt bearbetande av malmfyndigheterna

inom Skelleftefältet, voro koncentrationens betydelse för försäljningens

ordnande och för gruvdriftens rationella planläggning och förvaltning

ävensom för anläggningarnas successiva utveckling i mån av behov av ökad

produktionskapacitet efter en för samtliga fyndigheter uppgjord plan.

För att vid nu rådande fördelning av äganderätten till de malmfyndigheter,

som beräknas närmast komma ifråga för utnyttjande, erhålla en

driftsorganisation av motsvarande omfattning som den, vilken av ämbetsverken

tidigare förordats, erfordras överenskommelse om gemensamt bearbetande

av statens och de båda ovannämnda gruvbolagens gruvandelar.

Ämbetsverken hava därför i samråd med den gemensamma ledningen för

de båda gruvbolagen undersökt olika tänkbara utvägar till ernående av en

effektiv organisation för detta ändamål.

Bildandet av ett arrendebolag, som i anslutning till bestämmelserna i det

ovannämnda förslaget av 1925 skulle arrendera de tre parternas gruvor och

gruvandelar samt förädla och försälja därur vunna produkter, ansägs därvid

icke utförbart, då kapital till ännu ett nytt bolag för bearbetande av

Skelleftefältets malmfyndigheter så snart efter bildandet av de tvenne befintliga

icke syntes möjligt att åstadkomma.

Det ifrågasattes därefter, att Västerbottens gruvaktiebolag skulle arrendera

statens gruvegendom inom Skelleftefältet väster om stambanan genom övre

Norrland och exploatera den tillsammans med sin egen därstädes belägna

gruvegendom. Genom en sådan anordning skulle emellertid tvenne skilda

företag komma att arbeta inom området, vilket icke kunde anses tillfredsställande.

Så länge majoriteten i de båda bolagen förbleve samlad på en

och samma hand, kunde visserligen ett intimt samarbete anses vara säkerställt,

men att bygga ett avtal för lång tid på att samma förhållande i detta

avseende alltjämt skulle bliva rådande, syntes icke välbetänkt.

Då Skellefteå gruvaktiebolag, som ovan nämnts, redan övergått från

enbart malmletning till att jämväl idka verklig gruvdrift ävensom planerar

anläggande av ett förädlingsverk, syntes det i stället naturligt, att detta

bolag även skulle ombesörja bearbetandet av såväl statens som Västerbottensbolagets

gruvor. Från statens sida torde i sådant fall, med hänsyn till

önskemålet av en enhetlig ledning av bergshanteringen inom ifrågavarande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 230.

område, höra såsom villkor för en upplåtelse till Skellefteåbolaget uppställas

fordran på att upplåtelse av Väster bottensbolagets gruvegendom sker och på

betryggande sätt garanteras för hela arrendetiden. På ett fullständigare

sätt än genom något avtal skulle emellertid det gemensamma utnyttjandet

av de båda bolagens gruvegendom inom Skelleftefältet säkerställas genom

bolagens sammanslagning. En sådan sammanslagning skulle samtidigt i

hög grad underlätta avslutandet av en överenskommelse från statens sida.

Då bolagsledningen förklarade sig icke hava några större betänkligheter

mot ett sådant sätt att lösa frågan om samarbetets organisation, ansågo

ämbetsverken, att denna lösning borde läggas till grund för en blivande

överenskommelse.

Sedan problemet på detta sätt förenklats till att avse ernåendet av eu

uppgörelse mellan staten och Skellefteåbolaget, kvarstod såsom den viktigaste

frågan den om grunderna för och beräkningen av arrendeavgiften.

En fast årlig avgäld ansågs icke kunna ifrågasättas, och en avgäld, fast

ställd för hela arrendetiden till viss del av malmens bruttovärde, kunde

icke heller beräknas tillfredsställa båda parternas berättigade krav. Någon

form av nettoavgäld eller vinstandel syntes därför vara den enda framkomliga

vägen. Det tidigare avtalsförslaget var grundat på vinstandelssystem

med tillägg av en mindre fast royalty till upplåtarna för å deras gruvandelar

bruten malm. Då emellertid vid de nu förda förhandlingarna de

båda parternas bidrag till underlaget för den gemensamma driften måste

erkännas vara mycket olika och bidragens inbördes värde på frågans nuvarande

stadium icke kunde beräknas med erforderlig noggrannhet för att

relationen dem emellan skulle kunna läggas till grund för en överenskommelse

om utarrendering av statens gruvegendom mot viss på förhand angiven

andel av det arrenderande bolagets vinst, ansågs samma princip icke

längre tillämplig.

I 1920 års gruvlagstiftningssakkunnigas den 21 juni 1923 avgivna förslag

till gruvlag finnas i 5:e kapitlet bestämmelser om jordägares rätt till andel

i eller avgäld av gruvföretag, vilka, i den del de handla om avgäld, syntes

kunna i stor utsträckning tagas till förebild för en överenskommelse i förevarande

fråga. Grundprincipen skulle då bliva, att staten i avgäld för sin

upplåtna gruvegendom skulle erhålla hälften av en på visst sätt beräknad

nettovinst å den malm, som komme att brytas i statens gruvor och gruvandelar.

Noggranna regler för denna beräkning finnas angivna i nyssnämnda

lagförslags 51 §.

Frågan om anordnandet av kommunikationer till de blivande arbetsplatserna

behandlades i ämbetsverkens tidigare förslag tämligen utförligt, och

utförandet av en järnvägslinje Bastuträsk (Karsbäcken)—Bjurfors—Mensträsk—Rackejaur

förordades därvid. Som redan ovan framhållits, kan dock

denna plan för järnvägsbyggande icke längre anses vara aktuell.

Å ena sidan har genom upptagandet av gruvdriften vid Boliden och upptäckten

av malm å andra platser öster om stambanan uppstått ett behov

av järnvägar till dessa, vilket måhända bör i första hand tillgodoses, men

som emellertid, då staten här icke alls eller åtminstone endast i obetydlig

grad är gruvägare, icke synes böra upptagas till behandling i detta sammanhang.

Ä andra sidan kommer otvivelaktigt, genom gruvbrytningens

upptagande vid nyssnämnda fält, arbete vid de västligaste av de gruvfält,

som avsågos att betjänas med den tidigare föreslagna järnvägen, icke att

under närmaste tiden upptagas, varför den västligare delen av samma bana

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

tillsvidare måste ställas på framtiden. Därtill kommer att platsen för ett

blivande förädlingsverk ännu icke bestämts och att undersökningarna i flertalet

fält ännu icke fortskridit så långt, att de sannolika transportkvantiteterna

eller de lämpligaste sträckningarna av blivande kommunikationsleder

kunna utan ytterligare arbeten och undersökningar med erforderlig säkerhet

angivas. Icke ens sträckningen av den närmast stambanan belägna delen

av malmbanan västerut lärer därför för närvarande böra fastställas. Om ett

arrendeavtal nu kommer till stånd, synes följaktligen Skellefteåbolaget till

att börja med nödgas verkställa vissa kompletterande undersökningar av

såväl de privata gruvbolagens gruvor som de åt detsamma upplåtna staten

tillhöriga gruvorna, innan det kan ikläda sig några förbindelser i samband

med anordnande av järnvägsförbindelser.

Alla skäl tala alltså för att järnvägsfrågan icke nu bör sammankopplas

med frågan om utarrendering av statens gruvegendom.

Genom ett avtal efter de härovan angivna linjerna torde staten icke kunna

anses erhålla lika stora förmåner som enligt 1925 års förslag, i vilket staten

tillförsäkrades dels royalty på i statens gruvor och gruvandelar bruten malm

och dels på statens stamaktier belöpande utdelning av arrendeaktiebolagets

vinst. Arrendeaktiebolaget hade icke endast skolat bryta och försälja malm

utan även förädla sådan, vadan alltså staten skulle hava blivit delaktig

även i den på förädlingsverksamheten uppstående vinsten. Å andra sidan

behöver staten icke i samband med nu ifrågasatt avtal ikläda sig några

förbindelser och kostnader för åvägabringande av järnväg till de blivande

gruvorna samt erhåller garanti för viss minimiinkomst av arrendet.

Statens bidrag till den gemensamma driftsorganisationen är icke längre

något oeftergivligt villkor för att verksamheten skall kunna bedrivas, och

staten torde därför knappast kunna med framgång gorå anspråk på andel i

vinst av hela rörelsen i större utsträckning än som svarar mot vinsten i ett

gruvföretag, inriktat på enbart malmförsäljning från statens gruvor. Emedan

den hittillsvarande erfarenheten av marknaden för från Skelleftefältet påräkneliga

produkter ger anledning befara, att konjunkturerna för dessa

komma att bliva mycket växlande, har det ansetts ofrånkomligt att medgiva

utjämning av vinstberäkningen på hela arrendeperioden. Vid sådant förhållande

skulle det måhända kunna ifrågasättas att kräva högre vinstandel

än den nu föreslagna. Det torde dock i detta sammanhang böra beaktas,

att i såväl kollega, som i andra yttranden över meromnämnda lagförslag

uttryck gavs åt den uppfattningen, att den däri angivna vinstandelen vore

vid lagförslagets villkor, som icke medgåvo utjämning mellan olika år, allt

för hög. Med hänsyn till den allmänna betydelsen av driftens upptagande

och bedrivande efter rationella linjer med därav följande inhemsk produktion

av för landet viktiga mineral och metaller samt beredande av arbetstillfällen,

anse sig ämbetsverken emellertid böra förorda avslutande av ett

avtal efter omförmälda grunder.»

I enlighet med ovan anförda principer och i tillämpliga delar i anslutning

till avtalsförslaget den 5 mars 1925 hava ämbetsverken gemensamt

med ledningen för gruvbolagen utarbetat följande avtalsförslag:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

Förslag till avtal.

Mellan svenska staten, å ena sidan, och Skellefteå gruvaktiebolag, nedan

kallat bolaget, å andra sidan, är, i ändamål att, i den mån ekonomiska och

tekniska betingelser föreligga, till gemensam fördel utnyttja de fyndigheter,

som finnas inom nedan angivna område (»socknarna»), vare sig dessa fyndigheter

tillhöra den ena eller andra av de avtalsslutande parterna, följande

överenskommelse träffad.

§ 1.

Bolaget arrenderar statens nu ägda och framdeles förvärvade gruvegendom

inom ett område omfattande inom Västerbottens län Skellefteå, Jörns,

Norsjö och Malå socknar samt den del av Lycksele socken, som ligger norr

om linjen från rågångshörnet Lycksele—Norsjö—Kalvträsk till rågångshörnet

Lycksele—Sorsele—Stensele, ävensom inom Norrbottens län den del

av Arvidsjaurs socken, som ligger söder om linjen från rågångshörnet Jörn

—Arvidsjaur—Piteå till rågångshörnet Arvidsjaur—Malå—Sorsele, vilket område

här nedan kallas »socknarna».

§ 2.

Arrendetiden skall utgöra tiden från det detta avtal träder i kraft —

vilket sker i och med det att det av båda kontrahenterna undertecknats —

intill utgången av sextionde kalenderåret efter det år, under vilket ikraftträdandet

sker, eller den tidigare tidpunkt avtalet eventuellt upphör på

grund av uppsägning jämlikt §§ 8, 12 eller 16.

§ 3.

Mom. 1. I genom detta avtal upplåten gruvegendom inbegripas såväl inmutare-

och jordägarandelar i utmålslagda malmfyndigheter i den mån de

tillhöra staten som enligt 30 § gruvstadgan inlösta områden i dagen.

Mom. 2. Den under tiden för upplåtelsen brutna malmen, vartill i detta

avtal räknas alla inmutningsbara mineral och de övriga produkter, som

eventuellt kunna under arrendetiden utvinnas ur gruvegendomen, skall vara

bolagets egendom.

§ 4.

Mom. 1. Staten förbinder sig att giva bolaget del av resultaten av alla

sina verkställda undersökningar och beräkningar, inklusive kartor och andra

handlingar, rörande den upplåtna gruvegendomen samt om dennas tillgodogörande.

Mom. 2. Så snart staten under arrendetiden på grund av jordägande,

genom inmutning eller på annat sätt blir ägare till gruvegendom inom

»socknarna», skall statens rätt att tillgodogöra densamma omedelbart tillkomma

bolaget i enlighet med bestämmelserna i detta avtal.

§ 5.

Staten lämnar, i den män gällande lagstiftning medgiver, bolaget rätt att

fritt inmuta på kronojord inom »socknarna» respektive, därest blivande lagstiftning

skulle komma att lägga hinder i vägen därför, rätt att på annat sätt

utan särskild ersättning till staten förvärva motsvarande utnyttjningsrätt

till malmfyndigheter å kronojord inom »socknarna». Sålunda tillkommen

gruvegendom skall tillfalla staten och ingå i arrendet enligt detta avtal.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

15

Under arrendetiden är dock bolaget befriat från erläggande av arrendeavgift

för i sådan gruvegendom ingående inmutareandel, respektive däremot

svarande hälft i annorlunda förvärvad rätt.

§ 6.

Mom. 1. Bolaget äger under arrendetiden rätt att få åt sig på arrende

å intill 50 år upplåten sådan staten tillhörig mark inom »socknarna», som är

behövlig för gruv- och förädlingsanläggningar med därtill hörande transportvägar,

upplagsplatser, bostäder etc.

Den årliga arrendeavgiften därför skall utgöra 6 procent av det arrenderade

områdets värde vid tiden för sådant arrendes ikraftträdande, beräknat

efter de värderingsgrunder, som i trakten allmänt gälla för liknande mark

med den användning marken hade före utarrenderingen. Avgiften för

sådant markarrende erlägges för kalender-år före dettas utgång.

Mom. 2. Bolaget äger rätt att uppsäga varje dylikt arrende att upphöra

ett år efter uppsägning. Tiden för dylikt arrende skall vara oberoende artiden

för arrendet av statens gruvegendom; dock skall, då arrende av staten

tillhörig gruva upphör, arrendet av sådan mark, som är nödvändig för

gruvrörelsens bedrivande i ifrågavarande gruva, samtidigt upphöra.

Mom. 3. Bolaget är skyldigt att vid frånträdande av arrende enligt denna

paragraf betala ersättning för den nedsättning i områdets vid arrendetillträdet

åsätta värde, som må hava åsamkats området ifråga under arrendet.

§ 7.

För utnyttjandet av den genom detta arrendeavtal upplåtna gruvegendomen

betalar bolaget till staten en arrendeavgift motsvarande hälften av det

överskott, som enligt nedan angivna grunder beräknas uppstå på den malm,

som av bolaget brytes i och bortföres från statens gruvor och gruvandelar

i »socknarna». Malmen betraktas härvidlag såsom bortförd, så snart den,

även om den är osåld, borttransporterats från upplag i gruvans närhet till

skeppningshamn, förädlingsverk eller därmed jämförlig plats.

Nämnda överskott skall för varje kalenderår beräknas på följande sätt:

Först beräknas saluvärdet vid gruvan vid kontant försäljning av all från

statens gruvor och gruvandelar härstammande, av bolaget under ifrågavarande

år bortförd malm i det tillstånd, vari den — eventuellt efter skrädning

eller anrikning — befinnes vid avsändningen. För malm, som avses

att tillgodogöras i bolagets egna förädlingsverk, fastställes saluvärdet av en

nämnd av tre personer, av vilka en utses av staten, en av bolaget och den

tredje av Tekniska högskolans styrelse för en tid av tre år i sänder. Nämnden

sammanträder en gång årligen eller eljest när det av part påkallas. Kostnaderna

för nämnden betalas av bolaget. Värdet skall av nämnden bestämmas

till det försäljningspris, som kunnat för ifrågavarande malmpartier

vid leveranstillfället ernås vid försäljning till utomstående. I det fall, att

bolaget tillgodogjort sig malm, som med hänsyn till skrädning och anrikning

ej varit i för varans förmånligaste placering hos utomstående erforderligt

koncentrerat skick, skall emellertid den av bolaget tillgodogjorda malmen

värderas efter det försäljningspris, som vid samma tidpunkt kunnat från

utomstående uppnås för den sålunda mer koncentrerade varan, med avdrag

för de kostnader, som en dylik bearbetning skolat medföra. I dessa kostnader

skall med nödig säkerhetsmarginal för oförutsedda utgifter inräknas

efter vanliga grunder beräknad ränta å investerat kapital samt amortering,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

tillräckligt stor för att säkerställa de tänkta anläggningarnas slutamorterande

under den tid, som med hänsyn till känd malmtillgång och andra

omständigheter med säkerhet kan beräknas därför. Den prissättning, som

bestämmes av nämndens flertal, får icke av parterna överklagas. De uppgifter,

som av bolaget tillhandahållas nämnden, skola behandlas konfidentiellt.

Från de sammanlagda saluvärdesbelopp, som sålunda erhållas för från

statens gruvor och gruvandelar under året bortförd malm, skall avdrag göras

för samtliga å statens av arrendet omfattade gruvor och gruvandelar belöpande

under året uppkomna kostnader, nämligen:

1) direkta utgifter för utmålsläggning, försvar, undersöknings- och tillredningsarbeten,

brytning, uppfordring, avfraktning, vattenundanhållning, skrädning,

sovring, anrikning och andra arbeten vid gruvdriften samt för reparation

och underhåll av för gruvdriften avsedda byggnader och andra anläggningar,

maskiner, redskap och inventarier;

2) allmänna omkostnader såsom förvaltnings-, försäkrings- och understödskostnader,

i den mån omkostnaderna stå i rimligt förhållande till omfattningen

av gruvdriften (till allmänna omkostnader räknas ej räntor);

3) å gruvföretaget belöpande under ifrågavarande år utbetalade skatter

och onera; dock ej sådana skatter, som beräknas å inkomsten å ifrågavarande

gruvrörelse;

4) till ifrågavarande år hänförlig värdeminskning å sådana bygnader, inklusive

bostadsbyggnader etc., och andra anläggningar, maskiner, redskap

och inventarier, som äro avsedda för stadigvarande bruk i gruvdriften, vilken

värdeminskning skall beräknas med hänsyn såväl till den slitning, som trots

noggrant underhåll och aktsam vård drabbar egendomen, som ock till den

tid, egendomen kan beräknas komma till användning för sitt ändamål, ävensom

den värdeminskning, inneliggande lager av förbrukningsartiklar för

gruvdriften undergått under året; så snart viss egendom blivit genom avdrag

enligt detta moment till fullo amorterad, skall vidare avdrag för värdeminskning

därav givetvis ej ske;

5) sex procent ränta å värdet den 1 juli av följande för gruvdriften avsedda

tillgångar nämligen: byggnader, inklusive bostadsbyggnader etc., och

andra anläggningar, maskiner, redskap och inventarier, som äro avsedda för

stadigvarande bruk i gruvdriften, samt lager av förbrukningsartiklar för

gruvdriften; skolande dessa tillgångar härvid upptagas till de värden, vartill

de enligt bestämmelserna i gällande lag om aktiebolags balansräkning

må upptagas, varvid dock lagret av förbrukningsartiklar icke under några

omständigheter må upptagas till högre belopp än som motsvarar kostnaderna

för deras anskaffande.

Från det överskott, som erhålles efter avdrag för årets kostnader, skall

slutligen före arrendeavgiftens beräknande avdrag göras för

6) den förlust, som under tidigare år av arrendetiden eventuellt uppstått

å ifrågavarande rörelse, beräknad enligt samma grunder, jämte ränta därå

efter 6 procent p. a. — givetvis i den mån densamma icke tidigare avdragits.

§ 8.

Mom. 1. Arrendeavgiften skall under tio år räknat från och med fjärde

kalenderåret näst efter det år, varunder detta avtal träder i kraft, utgå med

minst etthundratusen (100,000) kronor årligen. När arrendeavgiften för ett

år enligt i föregående paragraf angivna beräkningsgrunder skulle hava understigit

100,000 kronor, skall skillnaden jämte ränta därå efter 6 procent p. a.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

17

täckas genom motsvarande avdrag från arrendeavgifterna för efterföljande

år under arrendetiden, i den mån dessa enligt samma beräkningsgrunder

överskjuta garantisumman. Senast ett år före utgången av ifrågavarande

tioårsperiod liksom senast ett år före utgången av varje följande tioårsperiod

av arrendetiden äger part påkalla förhandling om revision av avgäldens

minimibelopp för nästkommande tioårsperiod. Uppnås icke därvid

överenskommelse om ändring av minimibeloppet, skall detta fortfarande utgå

med 100,000 kronor per år, men bolaget äger då rätt uppsäga avtalet att

upphöra ett år efter uppsägningen.

Mom. 2. Intill dess ovannämnda garantibelopp å 100,000 kronor per år

börjar utgå, respektive intill dess avtalet dessförinnan upphör jämlikt § 12,

skall bolaget å kronojord inom »socknarna» efter samråd med kommerskollegium

och chefen för Sveriges geologiska undersökning utföra malmletnings-,

undersöknings- och andra arbeten, såsom geologiska undersökningar, elektriska

mätningar, borrningar, malmblottningar, schaktsänkningar och anläggningar

för sammanlagt minst 50,000 kronor per år räknat. Jämlikt § 5 skola av

bolaget under denna tid verkställda inmutningar å kronojord tillfalla staten,

oavsett om bolaget begagnar sig av rätten enligt § 12 att uppsäga avtalet

inom tre år efter arrendeavtalets ikraftträdande.

§ 9.

Bolaget skall senast den 30 april varje år tillställa staten en tablå över

beräkningen av arrendeavgiften för nästföregående år. Tablån skall innehålla

erforderliga uppgifter angående de i § 7 angivna förhållanden samt

vara åtföljd av bestyrkta utdrag ur räkenskaperna för gruvföretaget, analysattester

och andra handlingar, allt i den mån det erfordras för styrkande

av i tablån lämnade uppgifter, ävensom uppgift på de av den i § 7 omförmälda

nämnden fastställda värdena för under nämnda år av bolaget för användning

inom eget förädlingsverk bortförd malm. Erinringar mot av

bolaget sålunda lämnad redovisning må icke framställas senare än tre månader

efter dess mottagande.

Senast den 30 april varje år skall bolaget även till staten erlägga den

sålunda uträknade å föregående år belöpande arrendeavgiften. Sker det ej,

vare bolaget pliktigt att från nämnda dag betala ränta på avgiftens belopp

efter sex procent p. a.

§ 10.

Staten äger att på bolagets bekostnad anställa två kontrollanter, som hava

att kontrollera de i §§ 7, 8 mom. 2, och 9 avsedda uppgifter och beräkningar

och i därför erforderlig omfattning äga taga del av bolagets räkenskaper.

Uppgifter, som av bolaget sålunda tillhandahållas statens kontrollanter, skola

behandlas konfidentiellt.

§ 11.

Mom. 1. Bolaget är skyldigt att giva gruvegendomen skälig vård samt

att vid gruvrörelsens bedrivande i övrigt taga hänsyn till statens intressen

ävensom att vid gruvor med känd, brytvärd malmtillgång till arrendetidens

slut underhålla de anläggningar med därtill hörande inventarier, som erfordras

för gruvrörelsens rationella bedrivande.

Mom. 2. Bolaget ansvarar för försvaret av samtliga under detta avtal

inbegripna utmålslagda fyndigheter och får endast efter statens godkännande

låta sådan fyndighet sönas. Bolaget är dock berättigat att när som helst

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 197 höft. (Xr 230.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. May.ts proposition Nr 230.

under arrendetiden genom skriftlig anmälan till staten återlämna upplåten

fyndighet. Därest staten inom två månader efter mottagandet av ifrågavarande

anmälan skriftligen påfordrar fyndighetens fortsatta försvar, åligger

det bolaget att fortsätta försvaret av ifrågavarande utmål, därest bolagets

anmälan verkställts före den 30 juni, intill utgången av samma år, men i

annat fall intill nästföljande års utgång. Staten är efter mottagandet av

bolagets nyssnämnda meddelande berättigad att fritt förfoga över sagda

gruvegendom, vilken då icke längre omfattas av bolagets nyttjanderätt.

Mom. 3. Bolaget skall, då malm blottats å på grund av medgivandet i

§ 5 verkställd inmutning å kronojord, därå söka utmål, varvid utmålsläggningen

skall ske i statens namn.

Mom. 4. Gruvarbetet å upplåten egendom skall under arrendetiden bedrivas

på sådant sätt, att, i den mån vid arrendetidens slut kvarvarande

malmtillgångar det tillåta, arbete i oförminskad omfattning därefter icke

försvåras.

Mom. 5. Vid återlämnandet av upplåten gruvegendom skall bolaget utan

ersättning tillhandahålla staten resultatet av alla under arrendetiden gjorda

gruvarbeten, undersökningar och beräkningar, inklusive kartor och övriga

handlingar, angående statens sålunda återfallande gruvegendom och dess tillgodogörande.

§ 12.

Bolaget äger rätt att efter därom gjord anmälan före utgången av tredje

kalenderåret efter det år, varunder arrendeavtalet träder i kraft, åter frånträda

arrendet vid utgången av det kalenderår, varunder anmälan verkställts.

§ 13.

Mom. 1. Vid arrendetidens slut bruten och uppfordrad, men ej enligt

§ 7 från gruvorna bortförd malm äger bolaget att, därest arrendet ej upphört

på grund av uppsägning enligt § 12, hava kvarliggande under två år

därefter. I den mån ifrågavarande malm av bolaget under denna tid bortföres,

skall bolaget till staten redovisa hälften av malmens enligt § 7 bestämda

värde efter avdrag av eventuellt förut ej jämlikt samma paragraf avräknade

omkostnader och förut ej täckta förluster från tidigare år av arrendetiden.

Är malmen inom nämnda tid ej bortskaffad, tillfaller den staten utan

ersättning. Vid arrendetidens slut i magasin eller dylikt i gruvan under

jord befintligt brutet malmhaltigt berg tillfaller staten mot ersättning av

kostnaderna för borrning och lösskjutning av detsamma, dock ej mer än som

motsvarar det malmhaltiga bergets värde, beräknat efter motsvarande grunder

som de, vilka angivas i § 7- Hava dessa kostnader avdragits vid den i

samma paragraf nämnda beräkning av överskott, utgår ingen ersättning.

Upphör arrendet på grund av uppsägning enligt § 12, tillfaller vid arrendets

slut vid och i gruvorna kvarliggande malm och malmhaltigt berg omedelbart

staten.

Mom. 2. De på statens gruvor och gruvandelar belöpande, vid arrendets

upphörande under liksom ovan jord befintliga, bolaget tillhöriga lösa inventarier

inklusive maskiner och rullande transportmateriel har staten rätt att

lösa till anskaffningsvärdet med avdrag för den i § 7, 4) omförmälda värdeminskning

på grund av slitning, prisfall, bristande ändamålsenlighet eller

andra omständigheter.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

19

Mom. 3. I gruvorna under jord befintliga fasta anläggningar, i den mån

de belöpa på statens gruvor och gruvandelar, tillfalla staten utan lösen.

Mom. 4. Ovan jord befintliga fasta anläggningar, i den mån de belöpa

på statens gruvor och gruvandelar, äger staten vid arrendets upphörande

enligt §§ 2, 8 eller 16 rätt och — i den mån de äro för den fortsatta gruvdriften

nödiga och nyttiga — skyldighet att lösa efter bolagets anskaffningskostnad

med avdrag för jämlikt § 7, 4) avräknade värdeminskningar. Därest

bolaget äger den mark, varå sådana anläggningar, som skola lösas, äro uppförda,

har staten rätt och skyldighet att jämväl lösa denna mark till bolagets

anskaffningsvärde, med avdrag för eventuellt skedd värdeminskning.

Vid arrendets upphörande enligt § 12 skola ovan avsedda anläggningar utan

ersättning tillfalla staten.

Därest viss fast anläggning ovan jord är avsedd för såväl statens som

bolagets gruvegendom och icke är för den egentliga gruvbrytningen i statens

gruvor oundgängligen erforderlig, äger varken staten eller bolaget påfordra

inlösen därav.

Mom. 5. Sådana i mom. 2 och 4 omförmälda inventarier och anläggningar,

som icke av staten lösas och som äro belägna på statens mark, skola

av bolaget bortskaffas, om de äro för gruvrörelsen hindersamma, inom ett

år och i annat fall inom tre år efter arrendetidens utgång respektive efter

det eventuellt påkallad skiljedom mellan parterna rörande sådan egendom

fallit. Därest bolaget underlåter att inom nämnd tid borttaga dylika inventarier

och anläggningar, är staten berättigad att på bolagets bekostnad borttaga

desamma eller — om staten så föredrager — att utan ersättning övertaga

dem.

Mom. 6. Bolaget skall i god tid före arrendetidens utgång till staten

överlämna en förteckning, upptagande all den egendom, som kan enligt bestämmelserna

i detta avtal bliva föremål för inlösen, med angivande av det

pris, som enligt bolagets uppfattning skall jämlikt denna paragraf erläggas

för respektive tillgångar. Senast inom sex månader efter arrendetidens utgång

skall staten skriftligen lämna bolaget meddelande om vilka anläggningar

och inventarier, staten önskar tilläsa sig, ävensom om de lösenbelopp,

staten är villig erlägga för respektive inventarier och anläggningar. I den

mån sådana meddelanden icke av staten lämnas, går staten förlustig sin

lösningsrätt.

§ 14.

Alla bolagets meddelanden till staten jämlikt detta avtal, såsom uppsägningar

m. m. äro riktigt framförda, om de skriftligen ingivas till Kommerskollegium,

liksom inbetalningar äro riktigt fullgjorda, därest de verkställts

genom insättning å statsverkets giroräkning i Riksbanken.

§ 15.

Arrendet må icke av bolaget å annan överlåtas utan att staten därtill

lämnat medgivande.

§ 16.

Därest bolaget uppenbarligen åsidosätter ändamålet med denna överenskommelse

eller eljest skulle göra sig skyldigt till sådant brott mot detta

avtal, som i avsevärdare mån menligt inverkar på statens rättigheter enligt

avtalet, och icke inom skälig tid efter mottagen skriftlig erinran vidtager

rättelse och lämnar skälig ersättning för uppkommen skada, är staten berättigad

uppsäga detta avtal till upphörande sex månader därefter.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

Special
motivering.

§ 17.

Tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av de i detta avtal givna bestämmelser

— vari inbegripas bland annat fastställande av arrendeavgifter,

lösenbelopp och andra belopp, som jämlikt avtalet kunna komma att utgå,

ävensom bestämmande av vilka tillgångar skola lösas — eller huruvida

brott mot avtalets bestämmelser eller underlåtenhet att fullgöra detsamma

föreligger eller påföljderna därav skall avgöras av skiljemän enligt lag.

Rörande de särskilda bestämmelserna i ovan återgivna förslag hava ämbetsverken

anfört följande:

§ 1.

»Det geografiska område, för vilket överenskommelsen skulle gälla, innefattar

huvudparten av det s. k. Skelleftefältet eller de härstädes uppträdande

sulfidmalmförande bergarterna. Socknarna Skellefteå, Jörn, Norsjö och

Malå ingå helt i området, under det att av Lycksele och Arvidsjaur endast

den norra respektive södra delen ansetts böra medtagas, då det endast är

inom dessa delar, som brytvärda fyndigheter av ifrågavarande slag hittills

påträffats eller med större grad av sannolikhet kunna förväntas.

§ 2.

Arrendetiden har liksom i 1925 års förslag satts till 60 år eller samma

tidrymd, efter vilken kronan enligt 1920 års gruvlagstiftningssakkunnigas

förslag skulle äga rätt att övertaga av enskilda inmutade gruvor. Bestämmelsen

om tiden för avtalets ikraftträdande får ses i samband med den

förut nämnda förutsättningen för avtalet, att Västerbottens gruvaktiebolag

skall uppgå i Skellefteå gruvaktiebolag, så att avtalet från statens sida icke

undertecknas förrän nämnda villkor uppfyllts.

§ 3.

Här definieras betydelsen i avtalet av gruvegendom i moment 1 och av

malm i moment 2.

§ 4.

För ett rationellt utnyttjande av gruvegendomen erfordras en så noggrann

kännedom om densamma som möjligt, varför staten bör förbinda sig att

tillhandahålla resultaten av sina undersökningar. Att nyttjanderätten till

gruvegendom, som staten förvärvar under avtalets giltighetstid, omedelbart

skall övergå till bolaget, kan synas självklart, men har dock i moment 2

fastslagits.

§ 5.

Då avtalet avser att till gemensamt bästa utnyttja såvitt möjligt all gruvegendom

inom ’socknarna\ både nu kända och under arrendetiden upptäckta

fyndigheter, har det synts lämpligt, att bolaget tillerkännes rätt att, i den

mån gällande lagstiftning medgiver, fritt inmuta å kronojord därstädes. På

grund av gruvlagstiftningsfrågans för närvarande svävande läge, har det

synts erforderligt att, i händelse av ändrad lagstiftning, medgiva bolaget

en mot inmutningsrätten svarande fördel. Vid arrendetidens slut skulle

emellertid sålunda förvärvad rätt helt tillfalla staten, under det att bolaget

under arrendetiden icke ansetts böra belastas med arrendeavgift för inmutareandelen

i genom dess arbete upptäckt fyndighet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

§ 6.

För arbetets behöriga bedrivande erfordras mark för både anläggningar

och bostäder m. m., och, i den mån denna erforderliga mark tillhör staten,

synes den böra upplåtas till bolaget på arrende. Med det intresse, både

direkt och indirekt, som staten kommer att hava i bolagets verksamhet,

synes det även kunna förväntas att, där för verksamheten erforderlig mark

tillhör enskilda och för dess förvärv särskilt tillstånd erfordras, sådant även

kommer att givas bolaget.

§ 7.

Bestämmelserna om arrendeavgiften och dess beräkning hava, såsom redan

nämnts, hämtats från § 51 i 1920 års gruvlagstiftningssakkunnigas förslag.

På grund av svårigheten att värdera vissa mineraliska produkter, t. ex.

svavelkis med lägre svavellialt än den i gängse marknadsvara, vilka endast

vid vissa, särskilt gynnsamma konjunkturer kunna avyttras och få något

värde alls, har uteslutits bestämmelsen att värdet å befintligt lager av mineraliska

produkter skulle medräknas i värdet av den producerade malmen,

och detta sistnämnda värde fastställts till enbart värdet av bortförd malm.

Malm av den kvalitet, som avses för förädling i bolagets förädlingsverk,

torde icke komma att försäljas, varför dess värde icke kan fastställas genom

direkt jämförelse med de pris, som erhållas vid verklig försäljning. Inhämtande

av köpeanbud torde icke heller som regel kunna användas härför.

Det har därför ansetts nödvändigt att inrätta en särskild sakkunnig nämnd,

åt vilken bestämmandet av saluvärdet å dylik malm anförtros. Värdet vid

förädlingsverket av en viss malm, som skall därstädes vidare bearbetas, är

oberoende av läget av den gruva, varifrån malmen kommer. Värdet vid

gruvan åter av en viss malm är ofta i hög grad beroende av läget av det

förädlingsverk, till vilket malmen skall levereras, då transportkostnaden

direkt eller indirekt kommer att belasta leverantören. Vid transport av

malm från gruvor i Norsjö eller Malå socknar till förädlingsverk vid Boliden

eller på annan plats i Skellefteå socken spelar fraktkostnaden icke på långt

när så stor roll, som om samma malm skall sändas till smältverk i Tyskland

eller England, vilka närmast få räknas som avnämare av den kopparoch

arsenikmalm, som kan exporteras. För att motverka den nackdel för

staten, som otvivelaktigt ligger däri, att den malm från statens gruvor, som

fraktas till förädlingsverk i Västerbotten, belastas med kostnader för transport

till längre bort befintliga smältverk, har intagits en bestämmelse därom,

att värdet å sådan malm skall, oavsett den grad av på mekanisk väg åstadkommen

koncentration, densamma må hava vid bortförandet, beräknas som

om den hade den för malmens förmånligaste försäljning till utomstående

erforderliga koncentrationen. Genom en högre koncentration av metallinnehållet

minskas bland annat bruttovikten och följaktligen fraktkostnaden,

men å andra sidan drager arbetet härmed vissa kostnader och kan icke

verkställas utan metallförlust, varför koncentrationen icke bör drivas för långt.

Den förmånligaste koncentrationen torde med varierande metall- och fraktnoteringar

vid skilda tider ligga på olika höjd.

Enligt grundprincipen för arrendeavtalet skola staten och bolaget lika

dela den på det valda sättet beräknade vinsten på gruvrörelsen i statens

gruvor, varvid det emellertid på grund av att gruvdriften måste planläggas

och ordnas på lång sikt ansetts berättigat, att en utjämning på hela arrendetiden

medgåves, så att en under något år uppkommen förlust å rörelsen

skulle få avdragas å de efterföljande årens överskott före beräknande av

arrendeavgift. Bestämmelse härom har intagits i punkt 6).

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

§ 8.

Staten måste givetvis fordra, att arbete verkligen kommer att i tillbörlig

omfattning bedrivas å statens gruvegendom, och för att säkerställa denna

fordran har bestämmelse om en minimiarrendeavgift av 100,000 kronor om

året insatts, vilken skall utgå oavsett resultatet av den i föregående paragraf

omnämnda beräkningen. Då emellertid fortsatta undersökningar och tillredningsarbeten

samt utförande av anläggningar för driften måste föregå

dess bedrivande i full storlek, har det ansetts rimligt, att den garanterade

minimisumman skall utgå först från och med fjärde året. En utjämning

mellan goda och dåliga år är även här förutsatt, dock så att den garanterade

minimisumman alltid skall utgå.

På grund av den än så länge ofullständiga kännedomen om beskaffenheten

av statens nuvarande och blivande gruvegendom inom ''socknarna’

är det mycket möjligt, att den nu angivna minimisumman kan i framtiden från

endera sidan befinnas vara olämpligt vald. För att möjliggöra rättelse av

begånget misstag härutinnan, medgives båda parterna rätt att vart tionde

år påkalla förhandling om revision av minimibeloppet för en tidrymd av

10 år i sänder. Då det vid en ogynnsam utveckling av konjunkturerna

och andra förhållanden kunde bliva allt för betungande för bolaget att

betala minimiarrende till oförändrat belopp, har bolaget ansetts böra erhålla

rätt att, om överenskommelse om nytt sådant icke träffas, uppsäga avtalet.

Jämväl under den första tiden — innan minimiavgift börjar utgå — bör

garanti givas för att arbeten komma till utförande i icke allt för ringa

omfattning. Det har därvidlag ansetts erforderligt, att bolaget förbinder

sig att på undersöknings- och tillredningsarbeten m. m. å kronojord inom

''socknarna’ under denna tid årligen nedlägga minst 50,000 kronor.

§ 9.

Bestämmelserna om bolagets redovisning angående driftsresultatet och

erläggande av arrendeavgiften äro i tillämpliga delar hämtade från 52 § i

förut nämnda gruvlagsförslag.

§ 10.

I likhet med stadgandet i § 8 i den s. k. varpmalmsöverenskommelsen

1911 mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag har staten här

tillerkänts rätt att på bolagets bekostnad låta kontrollera avtalets efterlevnad,

speciellt avgäldens beräkning. För att begränsa utgifterna för kontrollen

har emellertid kontrollanternas antal bestämts till allenast två.

§ 11.

Denna paragraf innehåller diverse bestämmelser om bolagets skyldighet

att vårda och ansvara för upplåten gruvegendom jämte anläggningar ävensom

att vid upphörande av arrendet, helt eller delvis, utan ersättning giva

staten del av sin kännedom om fyndigheterna med kartor och handlingar.

§ 12.

Då det icke kan anses uteslutet att fortsatta undersökningar giva ett nedslående

resultat eller andra omständigheter göra det omöjligt för bolaget

att upptaga verksamheten i förutsatt omfattning, synes billigheten fordra,

att bolaget medgives rätt att inom tredje kalenderåret efter det år, varunder

arrendeavtalet träder i kraft, uppsäga detsamma.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

23

§ 13.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om parternas rättigheter och

skyldigheter vid arrendets upphörande i avseende å befintlig malm och lösbrutet

berg samt anläggningar och inventarier. Därvid har särskilt iakttagits,

att, därest arrendet skulle komma att upphöra under de första åren

på grund av uppsäggning enligt § 12, staten icke betungas med någon lösningsskyldighet,

utan har istället för sadant fall staten tillförsäkrats lätt

till såväl fasta anläggningar som kvarvarande brutna mineraliska produkter

utan ersättning.

§ 14.

Bolagsledningen har önskat få i avtalet intagna bestämmelser angående

rätta sättet för meddelanden och inbetalningar till staten i anledning av

avtalet, varför regler härför angivits.

§ 15.

I betraktande av de rättigheter av skilda slag, som staten genom detta

avtal upplåter, torde det vara ofrånkomligt, att överlåtelse av rätt enligt

avtalet icke får ske utan statens godkännande.

§ 16.

Därest bolaget skulle i avsevärdare mån eftersätta sina skyldigheter enligt

avtalet eller bryta däremot till men för staten, synes det uppenbart, att

staten, om rättelse icke på anmodan vidtages, bör äga rätt att uppsäga

avtalet.

§ 17.

Detta avtals bestämmelser synas vara av sådan beskaffenhet, att tvist

rörande tolkningen eller tillämpningen av dem lämpligen kan hänskjuta^

till skiljemän för avgörande.»

Ämbetsverkens framställning avslutas på följande sätt:

»Då det nu ifrågasatta avtalet dels omfattar jämväl sådan gruvegendom

(inmutareandelar), om vars upplåtande några föreskrifter icke finnas utfärdade,

och dels avser längre tid än den, för vilken riksdagen, senast i skrivelse

nr 256 den 21 maj 1926, medgivit Eders Kungl. Maj:t att på arrende upplåta

kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor, torde riksdagens medverkan

till detsamma vara erforderlig.

Ämbetsverken få på grund av vad ovan anförts hemställa om Påtagande

av åtgärd för träffande av avtal om upplåtelse till Skellefteå gruvaktiebolag

av staten tillhörig gruvegendom inom de ovan angivna ''socknarna’

i huvudsaklig överensstämmelse med närlagda förslag, som bolaget förklarat

sig godkänna.»

Domänstyrelsen, som genom remiss anbefallts att avgiva utlåtande i anledning

av bestämmelserna i 6 § av det upprättade förslaget, har i förevarande

avseende anfört följande:

»Styrelsen får till en början erinra, att all den staten tillhöriga mark,

som omförmäles i 6 § mom. 1, ej torde vara för ändamålet disponibel. Sålunda

finnas inom socknarna utmål vid kronans strömfall, vilka förvaltas

Domänstyrel
sen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

av vattenfallsstyrelsen. Huruvida inom socknarna tinnes sådan staten tillhörig

mark, som disponeras för rikets försvar, kan styrelsen icke med bestämdhet

avgöra, men vill styrelsen hålla för sannolikt att så är fallet.

Statens järnvägar och telegrafverket disponera även staten tillhörig mark

i berörda orter.

Vad så angår den statens mark, som är ställd under styrelsens förvaltning

och inseende, har å denna ett betydande antal upplåtelser till enskilda skett

jämlikt gällande författningar såsom skogstorp, odlingslägenheter och kolonat.

Å denna mark hava jämväl vissa områden upplåtits i annan ordning såsom

för elektriska ledningar, flottleder, vägar m. m. dylikt.

För dylik staten tillhörig mark, vilken upplåtits eller tagits i bruk för

visst ändamål, synes, om upplåtelse därav skulle ifrågakomma, särskild ersättning

böra av bolaget gäldas till nyttjanderättsinnehavaren för det men

denne kan komma att lida av upplåtelsen, och i varje fall sådan upplåtelse

höra ske med förbehåll av enskild rätt. För att sålunda förhindra att den

ifrågasatta markupplåtelsen må föranleda oberäknade konsekvenser, synes

den statens mark, som bör få komma till användning för avsedda ändamålet,

böra inskränkas till att omfatta ''sådan inom socknarna belägen staten

tillhörig mark, vilken står under domänstyrelsens förvaltning och icke

disponerats för visst ändamål’. Till 6 § mom. 1 synes därför böra till
läggas:

Med sådan staten tillhörig mark avses mark, som står under domänstyrelsens

förvaltning och icke disponerats för visst ändamål.

Vad förslaget i övrigt angår har styrelsen fäst sin uppmärksamhet vid

att stadgande saknas i fråga om disposition av växande skog, som å arrendeområde

kan finnas. Styrelsen får ifrågasätta införande i nämnda paragraf,

förslagsvis efter dess första stycke, av följande bestämmelse:

’Å sålunda upplåtet markområde befintlig skog må ej fällas utan föregången

utsyning av vederbörande jägmästare och skall av bolaget lösas

efter jägmästarens värdering enligt vid avverkningstillfället gängse pris i

trakten.’

Beträffande det föreslagna sättet för arrendeavgiftens beräkning anser sig

styrelsen böra framhålla, att marken ifråga före utarrenderingen kan vara

att hänföra till mark av mera värderikt slag, exempelvis tomtmark, men

för tillfället ligga helt oanvänd. Ett hänsynstagande vid värdesättningen

uteslutande till markens användning, såsom förslaget synes avse, torde därför

ej vara lämpligt, varför styrelsen får föreslå, att ur ifrågavarande

paragrafs andra stycke må utgå orden »med den användning, marken hade

före utarrenderingen».

Med avseende å arrendetidens föreslagna längd vill det synas, att med

hänsyn till därunder inträffande förändringar i penningvärde och markvärde

det vore lämpligt, att arrendeavgiften å vissa tider underkastades

revision; och anser styrelsen, att i sådant hänseende ett stadgande av förslagsvis

följande lydelse bör införas efter stadgandet om den första arrendeavgiften:
’Den

sålunda bestämda arrendeavgiften skall vid början av varje ny tioårsperiod

undergå revision och kunna av staten med hänsyn till då rådande

förhållanden höjas.’

I anslutning härtill synes 3 mom. av 6 § böra ändras.

Vidare tillåter sig styrelsen föreslå, att bolaget måtte åläggas att utan

avkortning å arrendeavgift eller ersättning annorledes ansvara för alla

skatter och utskylder, av vad slag de vara må, som kunna åvila på grund

av avtalet upplåtet område.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. May.ts proposition Nr 230.

Slutligen kan styrelsen ej underlåta framhålla, att av de två slag av

arrenden, det föreliggande förslaget avser, endast det om gruvegendom synes

vara åsyftat i 15 §. Är denna styrelsens uppfattning riktig, anser sig styrelsen

böra ifrågasätta, att den bestämmelse i fråga om arrendeöverlåtelse,

som nämnda paragraf innehåller, jämväl ma omfatta arrende enligt 6 §

och att således förstberörda paragraf omformuleras i sådant syfte, vilket

enklast torde kunna ske genom införande efter ''Arrende’ av ’som i detta

avtal avses».

Innan jag övergår till att redogöra för min egen ståndpunkt till det framkomna

förslaget anhåller jag att, med stöd av från chefen för Sveriges geo- digheterna i

logiska undersökning erhållna uppgifter, få lämna följande redogörelse för ^e“lJ^~da

de olika mineralfyndigheterna i det av förslaget berörda området. området.

Inom det område, som det föreliggande avtalsförslaget avser, hava under

det sista årtiondet uppdagats ett betydande antal förekomster av svavelkis,

kopparmalm, guld- och silverförande arsenikmalm ävensom zink- och blymalmer

med växlande halter av silver.

Första upptäckten av betydelse gjordes åren 1918 och 1919, då Kristinebergs

till arealen betydande svavelkis- och kopparmalmsförekomst i Lycksele

socken påträffades. Detta fält har på grund av sitt ogynnsamma

läge och dess ännu ofullständigt undersökta beskaffenhet icke aktuell betydelse

och faller dessutom, såsom tillhörande annat enskilt konsortium, icke

under avtalsförslaget.

År 1920 upptogos efterforskningar efter malmfyndigheter i större skala

inom Norsjö och angränsande socknar av dels Sveriges geologiska undersökning,

dels Centralgruppens Emissionsaktiebolag.

Sveriges geologiska undersökning inriktade sig från början, vid sidan av

en grundläggande malmgeologisk utredning, på uppgiften att efterforska

den koppar- och svavelkismalm, som den hade anledning vänta inom det

så kallade Malånäsfältet i Norsjö socken. Centralgruppens Emissionsaktiebolag

förvärvade under samma och följande år kännedom om ett större

antal blockfynd inom andra delar av socknarna samt började att undersöka

dessa.

På hösten 1920 hade Sveriges geologiska undersökning lokaliserat Bjurträsk

svavelkisfyndighet, en av Malånäsfältets mindre fyndigheter, samt med

inmutningar täckt en del av fältets huvudmalmstråk. Under 1921 lyckades

Centralgruppens Emissionsaktiebolag lokalisera Rakkejaures svavelkis-arsenikkis-kopparmalmsfyndighet,

belägen inom Malå socken.

Sedan Sveriges geologiska undersökning på senhösten 1922 upptäckt

Malånäsfältets huvudförekomster, Bjurfors kopparmalm med angränsande

svavelkisfyndighet och Bjurliden, tog malmletningen inom socknarna ännu

större fart. Centralgruppens Emissionsaktiebolag påträffade 1922 och 1923

svavelkismalmen vid Näsliden i Malå socken, 1924 Mensträsk svavelkis
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

och kopparmalmer, Åsens svavelkisfyndighet och Holmtjärns lilla guldarsenikk

isförekomst, samtliga i Nors jo socken, i slutet av 1924 och början

av 1925 Bolidens koppar-guld-arsenikkisfyndighet i Skellefteå socken samt

1926 Långsele fyndighet av zinklialtig svavelkis och Bjurvattnets fyndighet

av kopparhaltig magnetkis, båda i Skellefteå socken. Dessutom har bolaget

(numera Västerbottens gruvaktiebolag) på senaste tiden påvisat även kopparmalm

inom Åsenfältet i Norsjö socken. Sveriges geologiska undersökning

upptäckte 1924 Vindelgransele blyzinkmalm och svavelkisförekomst i Lycksele

socken, 1925 och 1926 nya svavelkis-zinkmalmskroppar i Bjurliden samt

1925 en mindre guld-arsenikkisförekomst vid österbäcken, de båda sistnämnda

inom Malånäsfältet i Norsjö.

Centralgruppens Emissionsaktiebolag har genom köp förvärvat jordägareandelar

till alla av bolaget självt inmutade fyndigheter på enskild mark

och är alltså ensam ägare av dessa. I Bakkejaure, en mindre sydöstlig

del av Mensträsk, den lilla Holmtjärnsgruvan och i en mindre betydande del i

nordvästra delen av Åsenfältet är kronan jordägare. Då möjlighet ej förelegat

för Sveriges geologiska undersökning att förvärva jordägareandelar till sina

för statens räkning å enskild mark tagna inmutningar, hava dessa i stället

inköpts av Centralgruppens Emissionsaktiebolag (å fyndigheterna Vindelgransele

samt å Bjurliden och österbäcken inom Malånäsfältet). Inom

västligaste delen av Bjurforsfältet äges jordägareandelen av Sävenäs Nya

Aktiebolag. Bjurforsfältets viktigaste malm, kopparmalmen, ligger, liksom

den mindre betydande Bjurträskgruvan, helt på kronomark och äges sålunda

av staten ensam.

Av flera skäl torde det vara lämpligt att behandla fyndigheterna nedanför

och ovanför stambanan var för sig.

De fyndigheter nedanför stambanan, vilka för närvarande äro att i huvudsak

räkna med äro: Boliden, Långsele och Bjurvattnet, samtliga belägna

i Skellefteå socken.

Av dessa är Boliden utan varje jämförelse den viktigaste samt även

vida värdefullare än något fält ovanför stambanan. Bolidenfyndigheten

kan karakteriseras såsom en blandad koppar-, guld- och arsenikmalm (ställvis

med avsevärda halter av silver). Den hyser tillika stora svavelkistillgångar;

dess svavelkis torde dock på grund av hög arsenik- och selenhalt icke kunna

vinna avsättning till cellulosafabrikerna, vilka eljest för närvarande i första

rummet äro att påräkna såsom konsumenter av Skelleftefältets svavelkisproduktion.

Det lider emellertid icke något tvivel, att Boliden oavsett svavelkisen

är en synnerligen värdefull fyndighet.

Långsele-lynåigheten är ännu ofullständigt undersökt, men synes utgöra

en betydande tillgång av zinkhaltig svavelkis.

Fyndigheten vid Bjurvattnet hyser en kopparhaltig magnetkis, som

ännu ej hunnit närmare undersökas.

Skellefteå gruvaktiebolag är ensamt ägare till alla tre nu nämnda fyndigheter.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

Nedanför stambanan finnes inom avtalsområdet för övrigt endast eu mera

avsevärd malmfyndighet känd, nämligen Sandlidberget i Jörns socken,

cirka 22 kilometer rakt öster om Jörns järnvägsstation. Denna fyndighet

består av kopparfri svavelkis, som måste anrikas. Då förekomsten ligger

isolerad från kommunikationer och övriga Skelleftefältets malmer, saknar

den aktuellt intresse, därest ej värdefullare malmer anträffas i dess omedelbara

närhet.

De viktigare fälten ovanför stambanan äro följande, räknade från öster:

Åsengruppen (Norsjö socken), belägen mellan cirka 3.5—8 kilometer nordväst

om stambanan mellan Bastuträsk och Kusfors, bestående huvudsakligen

av svavelkis, som måste anrikas till säljbar produkt, samt något kopparmalm.

De viktigaste, sydöstra delarna av denna fyndighetsgrupp ägas

av Västerbottens gruvaktiebolag ensamt, längst i nordväst har samma bolag

på senare tiden även på kronans mark funnit en kopparhaltig magnetkis,

vilken ej ännu hunnit närmare undersökas.

Malånäsgruppens (Norsjö socken) fyndigheter ligga efter ett bälte mellan

cirka 15—23 kilometer nordväst om stambanan, den nedersta knappt 5 kilometer

från de översta Åsenförekomsterna.

Den värdefullaste av Malånäsgruppens fyndigheter, Bjurfors kopparmalm,

äges av staten ensam. Men de strax väster intill kopparmalmen belägna

förekomsterna av svavelkis och något zinkmalm tillhöra till hälften Sävenäs

Nya aktiebolag, på vars mark de ligga. Ehuru något styckemalm av

både svavelkis och zinkmalm kan erhållas, kräver dock större delen av

zink-svavelkisen anrikning för att bliva användbar, en process som jämväl

kopparmalmen med fördel synes böra underkastas.

I den cirka 4 kilometer sydost om Bjurfors kopparmalm belägna Bjurlidenfyndigheten,

bestående till mindre del av styckesvavelkis, till större

delen av zinkhaltig svavelkis, som måste anrikas, äger Västerbottens gruvaktiebolag

på grund av köp jordägareandelen. Så är också fallet med den

lilla förekomsten Österbäcken av guld- och silverhaltig arsenikkis.

Den längre i sydost belägna mindre betydande svavelkisfyndigheten Bjurträskgruvan

ligger helt på statens mark.

Mensträskfyndigheterna (Norsjö socken) ligga mellan IF/a—14 kilometer

nordväst från Bjurfors kopparfyndighet och cirka 35—37 kilometer ifrån

stambanan. Fyndigheterna utgöras till större delen av svavelkis; en betydande

del kan betecknas såsom god kopparmalm, delvis med en utvinnbar

halt av guld; även zink torde komma att utvinnas.

Största delarna av Mensträskfältet ägas av Västerbottens gruvaktiebolag

ensamt. I sydöstra delen därav är dock kronan jordägare i en kopparmalmsförekomst.

Rakkejaure (Malå socken) ligger cirka 12 kilometer nordväst från de övre

Mensträskfyndigheterna och cirka 5 mil ifrån stambanan. Fältet är till

arealen mycket stort, men största delen därav består av fattig arsenikhaltig

svavelkis, som icke för närvarande torde kunna utnyttjas. Mindre ehuru

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

i och för sig avsevärda delar bestå av kopparmalm och guldhaltig arsenikmalm.

Fältet äges av Västerbottens gruvaktiebolag och staten gemensamt.

Näsliden (Malå socken), beläget cirka ’/2 mil sydväst ifrån Rakkejaur,

består av svavelkis med växlande, i allmänhet låg, kopparhalt. Fältet äges

av Västerbottens gruvaktiebolag ensamt.

Kristinebergsfältet ligger mellan 2‘/2—3 mil rakt väster ut ifrån Näsliden,

inom Lycksele socken, men alldeles vid gränsen till Malå. Till

Vindelälven i sydväst är avståndet cirka 1 mil. Fältet hyser en betydande

mängd kopparfattig svavelkis samt en avsevärd ehuru ännu ej närmare

undersökt tillgång av kopparmalm. Fyndigheten äges av bankdirektör G.

Svensson, Stockholm.

Vindelgranselefältet (Lycksele socken) är beläget vid Vindelgransele by

vid Vindelälven; till Lycksele-Stenselebanan i sydväst är avståndet cirka

3 mil. Fältets hittillsvarande huvudmalm består till omkring hälften av

bly-zinkmalm, till andra hälften av rik styckesvavelkis. Dessutom förekommer

inom fältet kopparhaltig magnetkis, som möjligen vid fortsatta undersökningar

kan ställvis befinnas tillräckligt rik på koppar för att tillgodogöras

såsom kopparmalm.

Staten äger inmutareandelen, Västerbottens gruvaktiebolag har inköpt

jordägareandelen.

Slutligen är att nämna den lilla Holmtjärnsgruvan i Norsjö socken, tämligen

skild ifrån de övriga förekomsterna. Fyndigheten består av guldrik

arsenikkis med kopparkis och svavelkis, men de hittills påvisade tillgångarna

av denna malm torde hava i det närmaste uttömts under den undersöknings-

och försöksbrytning, som fyndigheten underkastats.

Västerbottens gruvaktiebolag är här inmutare och staten jordägare.

Problemet om det ekonomiska utnyttjandet av de nu uppräknade mineraltillgångarna

ställer sig av flera skäl (läge, kommunikationsmöjligheter

och äganderättsförhållanden) väsentligen olika för fyndigheterna nedanför

stambanan och för fyndigheterna ovanför densamma.

Nedanför banan är Skellefteå-bolaget ensamt ägare av de malmfyndigheter,

som äro av någon betydelse. Dessas tillgodogörande förutsätter kommunikationsförbindelser,

vilka ej behöva beröra några andra fyndigheter, samt

förädlingsverk, som kan uppföras för de nedanför banan belägna fyndigheterna

enbart. Tack vare Boliden-förekomsten är också den på en hand

samlade fyndighetsgruppen nedanför stambanan tillräckligt betydande för

att anläggningar enbart för densamma skola bära sig.

Med fyndigheterna ovanför stambanan är förhållandet annorlunda.

Den närmast järnvägen belägna huvuddelen av Åsenfältet, vilken äges

av Västerbottens gruvaktiebolag ensamt, skulle möjligen kunna exploateras

av bolaget i samband med utnyttjandet av fyndigheterna nedanför stam
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230. 29

banan utan något avtal med staten beträffande de högre upp belägna fyndigheterna.

Huvudmassan av fyndigheterna ovanför stambanan, alltså översta delen

av Åsenfältet, Malånäsfältet, Mensträskfältet, Rakkejaur och Näsliden, kunna

däremot icke rationellt utnyttjas av vare sig staten eller bolaget utan att

en överenskommelse härom träffas dem emellan. Detta framgår redan av

de hopflätade äganderättsförhållandena till en stor del av de enskilda förekomsterna.

De av olika ägare besuttna enskilda fyndigheterna eller fyndighetsdelarna

äro var för sig icke tillräckligt stora för att ensamma kunna

förränta och amortera nödiga anläggningar. Dessutom tillkommer, att den

olikartade sammansättningen på malm och gångart vid olika förekomster

ofta torde göra det önskvärt, att malmer från olika fyndigheter vid förädling

kunna blandas med varandra.

Vad särskilt beträffar exploatering av den billiga svavelkisen, för vilken

dessutom avsättningen är begränsad, lär denna svårligen kunna bedrivas

på ett lönande sätt, därest två eller flera företag skola konkurrera med varandra.

Det nationalekonomiskt otillfredsställande i att på flera platser nödgas

uppföra förädlingsverk för framställning av metallprodukter ifrån de olika

Skelleftefältsfyndigheterna torde också ligga i öppen dag. Det synes vara

av vikt att denna synpunkt får vinna beaktande, innan det planerade förädlingsverket

för Boliden uppföres.

Det hade givetvis varit önskvärt, att de olika fyndigheternas malmkvantiteter

och värden kunnat angivas och läggas till grund för avtalet. Detta

låter sig dock icke göra, då de olika fyndigheterna icke äro tillräckligt

ingående undersökta för sådana värderingar.

För malmer av den växlande beskaffenhet, varom här är fråga, skulle

det också medföra för stora improduktiva kostnader att utan omedelbart

samband med de olika fyndigheternas tillredning för exploatering verkställa

en noggrann inventering av deras malmtillgångar och dessas kvalitet. Särskilt

synes detta gälla ifråga om statens fyndigheter, så länge staten icke

har för avsikt att själv bryta desamma.

Den för första tioårsperioden fastställda minimiavgälden till staten har

beräknats efter en malmproduktion, som med nuvarande kännedom om fyndigheterna

synes höra ifrågakomma. På grund av den ovisshet, som ännu

råder beträffande storleken av malmtillgångarna i de av staten enligt avtalsförslaget

upplåtna fyndigheterna, har det emellertid synts rimligt, att

bolaget före avgäldens utgående erhåller en respittid för utförande av de

ytterligare undersökningsarbeten, som krävas för att noggrannare kunna

bedöma malmtillgångarna och den på dessa baserade lämpliga produktionen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

Departements. Betydande förhoppningar hava på olika håll inom vårt land fästats vid

chefe de upptäckter av värdefulla mineral, delvis av slag, som eljest endast sparsamt

förekomma inom landet, vilka under de senaste åren gjorts inom

vissa delar av Västerbottens län. Måhända hava dessa förhoppningar

stundom spänts alltför högt och man har till och med hört uttalas den

uppfattningen, att de västerbottniska malmfälten ägde betingelser att bliva

en lika betydelsefull faktor i Sveriges ekonomiska liv som Norrbottens

järnmalmsomrade. P ör ett sadant antagande finnes, med hänsyn till såväl

de anträffade mineralens art och användning som förekomsternas karaktär,

belägenhet och omfattning, så vitt nu kan bedömas icke tillräcklig

grund. Under det att de lappländska järnmalmsfälten innehålla sammanhängande

malmkroppar av stor mäktighet, bestående av eu högvärdig och

till sin beskaffenhet homogen malm, för vilken en jämn och regelbunden

efterfrågan förefinnes från köpare i olika länder, bestå Västerbottensfältets

malmtillgångar av ett stort antal förhållandevis mindre fyndigheter,

splittrade över en avsevärd yta och sammansatta av ett flertal olika mineral

av större eller mindre renhetsgrad och värde. För vissa av de produkter,

som kunna utvinnas från Västerbottensfältet, är dessutom marknaden begränsad

och efterfrågan föga elastisk. Det bör också framhållas, att en

betydande del av fältets tillgångar icke kan göras till föremål för direkt

försäljning eller förädling utan först måste undergå en dyrbar anrikningsprocess.

Samtidigt som jag med dessa antydningar velat varna för en överskattning

av Västerbottensfältets malmtillgångar, vilken kan vara ägnad

att lägga hinder i vägen för ett sakligt bedömande av den nu föreliggande

frågan, är jag dock angelägen betona, att hittills uppnådda resultat med

avseeende å områdets utforskning lämna ett tillräckligt stöd för det påståendet,

att, om en rationellt ordnad gemensam exploatering av ifrågavarande

fyndigheter kommer till stånd, dessa kunna antagas lämna ett

icke oväsentligt tillskott till var nationella produktion och naturligtvis i

främsta rummet bliva av stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen

inom denna del av landet.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har arbete på utforskande

av Västerbottensfältets malmtillgångar under de senare åren pågått

jämsides från statens sida genom Sveriges geologiska undersökning och

från den enskilda finansgrupp, som redan tidigt börjat intressera sig i

gruvdrift inom området. Glädjande nog har också detta arbete krönts med

avsevärd framgång. Det torde ligga i sakens natur, att den enskilda

företagsamheten, som ju äger större rörelsefrihet och i detta fall obunden

kunnat disponera över de för undersökningarnas bedrivande erforderliga

penningmedel, har förutsättningar att vinna försteget i en situation sådan

som den förevarande. Utan att kunna lämna några exakta uppgifter angående

de kapitalbelopp, som de enskilda intressenterna investerat i hit
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

31

hörande företag, tror jag mig utan tvekan kunna påstå, att de uppgå till

mångdubbelt större belopp än de anslag, som geologiska undersökningen

kunnat disponera för ändamålet.

Redan på ett ganska tidigt skede av undersökningarnas fortgång blev det

emellertid klart, att den starka geografiska splittringen av fyndigbeterna i

förening med de växlande äganderättsförhållandena utgjorde ett allvarligt

binder för ett ekonomiskt fördelaktigt utnyttjande av fältets malmtillgångar.

Det torde kunna betecknas såsom ett ur det allmännas synpunkt lyckligt

förhållande, att så gott som samtliga i enskild ägo varande fyndigheter kommit

att behärskas av ett och samma företagareintresse, varigenom en osund

gruvspekulation och en därav föranledd oekonomisk rovbrytning av de vid varje

tidpunkt mest säljbara tillgångarna undgåtts. I själva verket har man

endast två parter att räkna med, nämligen å ena sidan staten och å den andra

den finansgrupp, vars intressen tidigare representerats av Centralgruppens

emissionsaktiebolag, men nu äro fördelade på tvenne företag, nämligen Västerbottens

gruvaktiebolag för området väster om stambanan och Skellefteå gruvaktiebolag

för trakten öster om densamma. Uppgiften bär alltså blivit att

finna en form för samarbete mellan dessa båda parter, som på samma gång

tillgodosåge statens intressen och befrämjade utvecklingen av en ur landets

synpunkt betydelsefull näringsgren.

Det förslag till uppgörelse i frågan, som av kommerskollegium och Sveriges

geologiska undersökning framlades för ungefär två år sedan eller närmare

bestämt den 5 mars 1925 men som av skäl, på vilka jag här icke torde behöva

närmare ingå, icke kom att föreläggas riksdagen, kunde sägas avspegla

det dåvarande inbördes förhållandet mellan statens och det enskilda företagets

intressesfärer.* De under statens förfogande befintliga fyndigheterna ägde då

en relativt sett så stor betydelse, att möjligheten till en exploatering av de

privata förekomsterna syntes i hög grad beroende av en uppgörelse med

staten. Därför förutsatte det då upprättade kontraktsförslaget, att staten

skulle inträda såsom delägare i det arrendebolag, åt vilket driften skulle

anförtros, och även erhålla del av vinsten i den förädlingsverksamhet, vilken

vore avsedd att komma till stånd. Det sakläge, som förefanns vid denna

tidpunkt, blev emellertid, såsom erinras i ämbetsverkens ovan återgivna

framställning, i grund förändrat genom vissa kort efter upprättandet av

1925 års förslag tillkomna omständigheter, framför allt upptäckten av de

mycket betydelsefulla koppar-guld-arsenikkis-fyndigheterna vid Boliden i

Skellefteå socken. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för

de olika fyndigheternas läge och övriga med deras bearbetande sammanhängande

förhållanden har härigenom tyngdpunkten för den privata verksamheten

kommit att förläggas öster om stambanan på ett område, där densamma

i förhållandevis ringa grad är beroende av dispositionsrätt till de

statliga fyndigheterna och där dessutom kommunikationsfrågan, v ilken a id

det tidigare förslagets avgivande kunde sägas vara av avgörande natur,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 230.

spelar en jämförelsevis mindre roll på grund av det kortare avståndet till

redan befintlig järnvägslinje respektive lämplig hamnplats. Det har icke

kunnat undgås, att dessa förskjutningar i det inbördes förhållandet mellan

de två parternas resurser måst komma till uttryck i det nu föreliggande

förslaget, vilket ur statens synpunkt icke ställer sig lika gynnsamt som den

överenskommelse, som ifrågasattes år 1925.

För det nya förslaget ha, såsom av ämbetsverken framhållits, i huvudsak

lagts till grund de i 5:e kapitlet av 1920 års gruvlagstiftningssakkunnigas

år 1923 avgivna förslag till gruvlag intagna bestämmelser om jordägares

rätt till avgäld av gruvföretaget. Grundprincipen har sålunda blivit att

staten i avgäld för sin upplåtna gruvegendom skulle erhålla hälften av en

på visst sätt beräknad nettovinst å den malm, som komme att brytas i

statens gruvor och gruvandelar. Såsom statens medkontrahent för hela områdets

vidkommande skulle inträda det bolag, nämligen Skellefteå gruvaktiebolag,

vilket redan påbörjat en betydande gruvdrift inom det östra

fältet, men som skulle omhändertaga även driften å de inom fältets västra

del belägna fyndigheterna. För att vinna garanti för att arbete verkligen

kommer att i tillbörlig omfattning bedrivas å statens gruvegendom liar i

kontraktet upptagits bestämmelse om minimiarrendeavgift, vilken avgift

dock först skulle börja utgå sedan bolaget fått en viss respittid för att bliva

i tillfälle att vinna en säkrare kännedom om de statliga tillgångarnas värde

än som för närvarande står tillbuds samt för att hinna utföra de för en

brytning i industriell omfattning erforderliga anläggningarna. Under denna

respittid skulle emellertid bolaget åtaga sig att på statens egendom nedlägga

kostnader för malmletnings- och andra arbeten, uppgående till ett belopp

av minst kronor 50,000 för år. Detta skulle bland annat medföra, att det

reservationsanslag å 100,000 kronor, som under senaste år av riksdagen beviljats

och även upptagits i den redan godkända staten för 1927—1928 under 10:e

huvudtiteln för undersöknings- och försvarsarbeten å områden, som genom

Sveriges geologiska undersöknings försorg äro eller kunna varda för kronans

räkning inmutade, torde komma att till väsentlig del kunna besparas. Såsom

en kompensation för det minimiarrende, bolaget skulle åtaga sig att

erlägga, har i kontraktet införts rätt för bolaget att vid beräkning av överskott

å malmbrytningen avdraga, utöver de kostnader, som enligt gruvlagstiftningssakkunnigas

förslag skulle få frånräknas, även förlust, som under

tidigare år av arrendetiden eventuellt uppstått å ifrågavarande rörelse. Vad

beträffar beloppet av det minimiarrende förslaget upptager och som fixerats till

kronor 100,000 för år, är det med den ofullständiga kännedom man ännu äger

om statsfyndigheternas värde mycket vanskligt att göra något uttalande, men

jag har för egen del icke funnit anledning antaga annat än att denna siffra,

som vilar på vissa approximativa beräkningar, kan betecknas såsom skälig.

Då det gällt att slutgiltigt bedöma det nu föreliggande förslaget, rörande

vars detaljer i övrigt jag tillåter mig hänvisa till vad av ämbetsverken

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

■Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

anförts, bar jag ''för min del ansett, att det ur det allmännas synpunkt

ojämförligt viktigaste intresset i saken måste vara att bereda bästa möjligheter

för att en planmässig och ur nationalekonomisk synpunkt lämplig

exploatering av det västerbottniska malmfältet snarast möjligt kan komma

till stånd. Härvid har jag självfallet ingalunda förbisett nödvändigheten

att i största möjliga utsträckning tillgodose statens fiskaliska intressen och

jag liar därvid kommit till den slutsatsen, att förslaget, även om detsamma

icke erbjuder så stora fördelar för staten, som man tidigare räknat med,

och även om alltför stora förhoppningar måhända icke kunna hysas med

avseende å uppgörelsens betydelse för framtida statsbudgeter, dock bör kunna

från statens sida godtagas. De betänkligheter, som kunna anföras mot en

uppgörelse på de föreslagna grunderna och vilka jag ingalunda lämnat ur

räkningen vid bedömande av förslaget, äro enligt min uppfattning i varje

fall av mindre betydelse i förhållande till värdet för landet i dess helhet

och särskilt för ifrågavarande bygd av den planerade gruvdriftens igångsättande

med hänsyn till beredandet av arbetstillfällen och skapandet av förutsättningar

för en allmän ekonomisk uppryckning. Jag har även funnit det

nuvarande förslaget så tillvida ur statens synpunkt innebära en förbättring

vid jämförelse med det tidigare, att uppoffringar från statens sida för anordnande

av en järnvägsförbindelse icke äro förknippade med detta avtal,

utan att båda parterna i denna punkt äro fria och obundna. Jag anser

mig även böra tillfoga, att, så vitt nu kan bedömas, det icke finnes någon

anledning antaga, att situationen framdeles skall undergå förändringar, som

kunna medföra ett ur statens synpunkt fördelaktigare förhandlingsläge.

Snarare torde kunna göras gällande, att ett avvisande av det nu föreliggande

förslaget skulle innebära, att ett gynnsamt tillfälle till uppgörelse komme

att försittas.

I anledning av vad domänstyrelsen i ovan omförmälda yttrande anfört

har jag, som i övrigt i allt väsentligt ansluter mig till det av kommerskollegium

och chefen för Sveriges geologiska undersökning framlagda förslaget,

ansett mig böra vidtaga vissa ändringar i §§ 6 och 15 av detsamma. Jag har

anledning antaga, att dessa omredigeringar icke komma att möta gensaga från

bolagets sida. Därest riksdagen godkänner det föreliggande förslaget, förutsätter

jag, att Kungl. Maj:t må kunna före avtalets undertecknande vidtaga

sådana jämkningar i förslaget av redaktionell art, som må visa sig påkallade.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst det av honom

tillstyrkta förslaget, hemställer han, att Kungl. Maj:t måtte i proposition

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar i enlighet med samma

förslag träffa överenskommelse med Skellefteå gruvaktiebolag angående

kronans gruvegendom i Skelleftefältet.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 197 höft. (S’r 230.)

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 230.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

skall till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Elin Rydeberg.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till överenskommelse angående kronans gruvegendom i Skelleftefältet jämte i ämnet v s. 14 i texten
  2. SU 1927:143 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till överenskommelse angående kronans gruvegendom i Skelleftefältet jämte i ämnet väckta motioner a1 i texten