Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 2 maj 1924 angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar

1927-01-14 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:46, Med förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 2 maj 1924 angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.

1

Nr 46.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om fortsatt tillämpning av förordningen den 2 maj 1924 angående

befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar;

given Stockholms slott den 14 januari 1927.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet över

håndelsärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga

bilagda förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen

den 2 maj 1924 angående befrielse i vissa fall från erläggande av

lastpenningar.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

Bi linne/ till riksdagens protokoll 1927.

1 samt.

''i 1 höft. (Nr \(i.)

\

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt tillämpning av förordningen den 2 maj 1924 (nr 104) angående

befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar.

Härigenom förordnas, att förordningen den 2 maj 1924 angående befrielse

i vissa fall från erläggande av lastpenningar, vilken förordning

gäller till och med den 30 juni 1927, skall äga fortsatt tillämpning från

och med den 1 juli 1927 tillsvidare intill dess annorlunda kan varda förordnat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,

Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och kommunikationsdepartementen

anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hamrin:

»I proposition den 14 mars 1924, nr 108, föreläde Kungl. Maj:t riksdagen

förslag till förordning angående befrielse i vissa fall från erläggande

av lastpenningar, vilken förordning var avsedd att träda i kraft

den 1 juli 1924 och gälla till och med den 30 juni 1927. Förslaget blev

av riksdagen bifallet, och förordning i ämnet utfärdades den 2 maj 1924,

nr 104.

Förordningen är av följande lydelse:

''Lastpenningar, varom stadgas i § 14 av förordningen den 9 juni 1911

med tulltaxa för inkommande varor (nr 80), skola för fartyg, för vilket

under ett kalenderår lastpenningar enligt sagda författningsrum erlagts

en gång, därefter under samma år icke utgå för den del av fartygets avgiftspliktiga

dräktighet, som överstiger 1,500 ton.

I övrigt skola från erläggande av lastpenningar vara befriade — förutom

fartyg, som på grund av bestämmelserna i ovannämnda författningsrum

åtnjuta dylik befrielse —

dels fartyg, för vilket under samma kalenderår erlagts lastpenningar sex

gånger, där fråga är om maskindrivet fartyg eller lastpråm, och fyra

gånger, där fråga är om segelfartyg:

dels ock i frihamn,

fartyg, som från utrikes ort, direkt eller efter anlöpande av frihamn,

ankommer till sådan hamn och därifrån avgår till utrikes ort, direkt eller

med anlöpande av annan frihamn, ävensom

fartyg, som, i andra fall än nyss sagts, vid inkommande resa lossar

last enbart i frihamn eller vid utgående resa intager last enbart i sådan

hamn.’

Samtidigt utfärdades jämväl förordning angående befrielse i vissa fall

från erläggande av fyr- och båkavgift (nr 105). Även denna förordning

trädde i kraft den 1 juli 1924 och upphör att gälla med utgången av

juni månad innevarande år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.

Beträffande förarbetena till och grunderna för ifrågavarande provisoriska

lagstiftning, genom vilken sjöfarten — i avbidan på slutförandet av den

utredning rörande sjöfartsavgifterna i allmänhet, som alltjämt pågår —

beretts vissa lättnader i ovannämnda statliga avgifter, tillåter jag mig hänvisa

till, förutom förenämnda proposition, propositionen nr 188 vid 1922

års riksdag. Jag anser mig emellertid i avseende å förevarande ämne

böra i korthet erinra om följande.

På sin tid inkommo från Sveriges allmänna sjöfartsförening samt de

särskilda frihamnsföretagen i Stockholm, Göteborg och Malmö vissa framställningar

om, bland annat, ändring av grunderna för de allmänna

sjöfartsavgifternas beräknande respektive lättnader i samma avgifter för

fartygstrafiken å frihamnarna. Sedan vederbörande ämbetsverk vid olika

tillfällen avgivit utlåtanden i förevarande ämnen, anbefallde Kungl.

Maj:t den 26 september 1921 kommerskollegium dels att verkställa utredning

rörande möjligheten av en omläggning av gällande system för

beräknandet och uppbörden av allmänna sjöfartsavgifter, med undantag

av lotsavgifter jämte hemvägsersättning, ävensom i samband därmed i

vad mån och på vad sätt lättnad i de till staten utgående eller till statsmyndigheter

redovisade dylika avgifter kunde beredas fartyg vid resor

mellan frihamn och utrikes ort, samt att till Kungl. Maj:t inkomma med

det förslag, vartill utredningen kunde föranleda, dels ock att snarast möjligt

till Kungl. Maj:t avgiva förslag i fråga om de provisoriska avgiftslättnader,

som kunde befinnas böra i avvaktan på slutförandet av ovan

omförmälda utredning medgivas för fartygstrafiken å frihamnarna. Tilllika

bemyndigade Kungl. Maj:t kollegium att för ändamålet tillkalla särskilda

sakkunniga.

De med stöd av detta bemyndigande tillkallade sjöfartsavgiftssakkunniga

avgåvo den 4 februari 1922 till kommerskollegium utlåtande, innefattande

förslag till provisoriska lättnader i vissa sjöfartsavgifter för fartygstrafiken

å frihamnarna m. m., vilket utlåtande kollegium med eget yttrande den

14 februari 1922 överlämnade till Kungl. Maj:t. De sakkunnigas förslag

avsåg

1) fullständig befrielse från lastpenningar, tonavgift samt fyr- och bakavgift

för fartyg, som anlöpte enbart frihamn,

2) lastpenningar!^ avskaffande även för tullhamnarna samt

3) ett flertal lättnader i skilda hänseenden i fyr- och båkavgifterna förutom

den under 1) nämnda fullständiga befrielsen därifrån för fartyg, som

anlöpte enbart frihamn.

Efter särskilda remisser avgåvos utlåtanden i ämnet av statskontoret

den 18 och generaltullstyrelsen den 23 februari 1922.

Efter gemensam beredning med dåvarande cheferna för finans- och kommunikationsdepartementen

anmäldes ärendet den 17 mars 1922 för Kungl.

Maj:t. Under erinran att bestämmelserna i fråga om lastpenningar vore

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.

meddelade i § 14 i den av riksdagen antagna förordningen den 9 juni

1911 med tulltaxa för inkommande varor, medan bestämmelserna om fyr- och

båkavgiften och tonavgiften till sjömanshusen vore utfärdade i administrativ

ordning, meddelade föredragande departementschefen, att han närmast

hade för avsikt att föreslå, att beslut måtte i vad anginge lastpenningarna

påkallas av riksdagen. Då det emellertid syntes honom riktigast,

att riksdagen sattes i tillfälle att uttala sin mening i hela det föreliggande

frågekomplexet, redogjorde han samtidigt för och tillkännagav sin principiella

ställning till de framkomna förslagen, även i vad anginge nedsättning

i de båda administrativt fastställda statliga sjöfartsavgifterna.

Därefter hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition

föreslå riksdagen att antaga ett i enlighet med de av honom angivna

grunderna upprättat förslag till förordning angående befrielse i vissa

fall från erläggande av lastpenningar.

Denna hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen; och avläts till riksdagen

proposition i ämnet, nr 188.

I skrivelse, nr 133, tillkännagav riksdagen, att riksdagen antagit det

med propositionen överlämnade förslaget till förordning angående befrielse

i vissa fall från erläggande av lastpenningar. Tillika meddelade riksdagen,

att vad departementschefen i det vid propositionen fogade utdraget

av statsrådsprotokollet över handelsärenden den 17 mars 1922 meddelat

rörande avsedda ändringar i de sjöfartsavgifter, beträffande vilka Kungl.

Maj:t beslutade utan riksdagens medverkan, icke hade givit riksdagen

anledning till något uttalande.

I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t sedermera

den 19 maj 1922 förordning angående befrielse i vissa fall från erläggande

av lastpenningar (nr 208). Samma dag utfärdades ock i huvudsaklig

anslutning till de i propositionen angivna riktlinjerna förordning

angående befrielse i vissa fall från erläggande av fyr- och båkavgift (nr

209). Båda författningarna trädde i kraft den 1 juli 1922 och ägde giltighet

allenast till den 1 juli 1924, då de ersattes med ovan först angivna

förordningar av den 2 maj 1924, i vilka hade vidtagits åtskilliga tillägg till

och jämkningar i de förut gällande bestämmelserna, huvudsakligen i förtydligande

syfte men ock i sakligt avseende till undanröjande av vissa brister.

1 anledning av att de år 1924 utfärdade författningarnas giltighetstid, Frami om /or/- efter vad redan nämnts, utlöper under innevarande år, anmodade jag i *att

• ” ning av oval t
skrivelse

deri 24 éingusti 192(1 koiniuerskolle^iuni och geiierciltullstyrelsen nämnda

gemensamt att taga under övervägande, om och i vad mån bestämmelser

i de ämnen, som avsåges i samma förordningar, även efter den 30 juni

1927 vore erforderliga, samt att till mig inkomma med det yttrande, som

därav kunde föranledas.

Den 29 oktober 1920 hava de båda ämbetsverken avgivit det av mig

begärda yttrandet. Till detsamma hava fogats ett av kommerskollegium

s. 6 Kontrollera mot PDF

Sjölartsavgiftssakkimniga

ar är

1924.

Kommerskollegium

och

generaltullstyrelsen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.

från sjöfartsavgiftssakkunniga av År 1924 inhämtat utlåtande i förevarande

fråga ävensom åtskilliga inom generaltullstyrelsen utarbetade statistiska

uppgifter rörande ifrågavarande lagstiftnings verkningar under tiden 1 juli

1925—30 juni 1926 samt vissa av de sakkunniga gjorda sammanställningar

av dessa uppgifter. Jag vill i detta samband erinra, att, sedan Kung].

Maj:t den 13 juni 1924 förklarat, att utredningsarbetet angående sjöfartsavgifterna,

vilket arbete legat nere från den 1 januari 1923, skulle så

skyndsamt som möjligt återupptagas, kommerskollegium den 23 september

1924 tillkallat nya sakkunniga.

I sitt utlåtande anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Huvudsakligt förslag till sjöfartsavgifternas nyreglering torde komma att

föreligga i början av år 1927. Då förslaget i vissa avseenden komrne att

innefatta genomgripande förändringar i nu bestående förhållanden på området

i fråga, syntes det emellertid knappast troligt, särskilt som vid avgörandet

av vissa dithörande frågor krävdes riksdagens medverkan, att

förslaget kunde undergå slutlig behandling inom sådan tid, att nya författningar

hunne utfärdas före den 1 juli 1927. Nu gällande förordningar

torde därför böra givas förlängd giltighet och syntes därvid lämpligt, att

de fastställdes att gälla tillsvidare.

Med hänsyn till förordningarnas provisoriska karaktär och dä de medgivna

lättnaderna finge anses hava i stort sett verkat på ett tillfredsställande

sätt, syntes någon ändring i bestämmelsernas innehåll icke böra vidtagas

vid meddelande av förordnande om författningarnas fortsatta giltighet.

För egen del anföra ämbetsverken följande:

''Såsom sjöfartsavgiftssakkunniga framhålla, har åt förevarande förordningar

givits provisorisk karaktär i avbidan på slutförande av den utredning

rörande sjöfartsavgifterna i allmänhet, vid vars verkställande de sakkunniga

äro kallade att biträda. Såsom ock framgår av de sakkunnigas

yttrande lärer icke kunna förväntas, att förslag till allmän reglering av

föreskrifterna rörande sjöfartsavgifterna skall kunna föreligga slutbehandlat,

ens såvitt på kommerskollegium beror, vid sådan tidpunkt, att därå må

grundas författningar, som skulle kunna träda i kraft den 1 juli 1927.

Vid sådant förhållande och då de syften, som ligga till grund för den förevarande

provisoriska lagstiftningen, synas ämbetsverken alltjämt böra tillgodoses,

finna sig ämbetsverken böra föreslå, att lagstiftningen i fråga gives

förlängd provisorisk giltighet.

Generaltullstyrelsen vill för sin del icke underlåta att framhålla, att nu

ifrågavarande lagstiftning under sin hittillsvarande giltighetstid visat sig

vara av ganska invecklad natur och på grund härav i tillämpningen berett

särskilt de lokala tullförvaltningarna, men även styrelsen, betydande svårigheter

och olägenheter. Med hänsyn härtill framstår det för styrelsen såsom

angeläget, att de nu gällande reglerna snarast möjligt ersättas av förenklade

och mindre svårtydda bestämmelser.

Då det svårligen kan nu bedömas, när förslag till allmän reglering av

föreskrifterna rörande sjöfartsavgifterna kan föreligga i sådant skick, att

desamma kunna befordras till tillämpning, hemställer emellertid kollegium,

under åberopande jämväl av vad de sakkunniga anfört rörande de nu

gällande provisoriska författningarnas verkningar, om åtgärder i syfte att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.

nämnda författningar bliva gällande även efter den 30 juni 1927 tillsvidare

intill dess annorlunda kan varda förordnat, och vill generaltullstyrelsen för

sin del, * med hänsyn till förhandenvarande förhållanden, icke motsätta sig

ett fortsatt provisorium på sätt kollegii hemställan innebär.

Någon ändring i författningarna i fråga hava ämbetsverken icke att

tillråda.’

De skäl, som på sin tid föranledde statsmakterna att medgiva sjötrafiken

vissa lättnader i de statliga sjöfartsavgifterna, göra sig alltjämt gällande

med oförminskad styrka. Såväl sjöfarten i allmänhet som speciellt frihamnstrafiken

hava fortfarande behov av det stöd och den uppmuntran, som dessa

lättnader innebära. Till belysande av den betydelse, den nu gällande provisoriska

lagstiftningen på ifrågavarande område haft, tillåter jag mig hän.

visa till sjöfartsavgiftssakkunnigas nyssnämnda sammanställning av inom

generaltullstyrelsen utarbetade statistiska uppgifter för tiden 1 juli 1925—

30 juni 1926 rörande minskningen i avgiftsuppbörden. Ifrågavarande sammanställning

ter sig sålunda:

Förordningen angående befrielse från lastpenningar.

Förordningens olika

bestämmelser

För

svensk

: a fartyg

För utländska fartyg

| Summa

Hela

landet

Därav

i frihamnarna

Hela

landet \

Därav

i frihamnarna

Stock- holm j

Göte-

borg

Malmö

Stock-

holm

Göte- ; borg

Malmö

Första stycket1 ...

36,901

840 ;

4,086

62,201

303

99,102

Andra stycket......

93,197

207

269

340

48,479

581

1.518

189

141,676

Tredje stycket......

11.061

2,033

8,266

762

24,283

1,405

21,353

1,525

35,344

Fjärde stycket ......[

—

i — i

— l

— i

— ;

— |

- I

—

—

Summa!

141.159

3,080!

12,621

1,102

134,963''

1,986

23,174

1,714 ''

276,122

1 Här redovisas endast för fartyg över 1,500 ton, som icke beröras av övriga punkter.

Förordningen angående befrielse från fyr- och båkafgift.

Förordningens olika

bestämmelser

F ö r

svenska fartyg

För utländska fartyg

Hela

landet

Därav

i frihamnarna

Därav

i frihamnarna

Summa

Stock-

holm

Göte-

borg

Malmö

landet j Stock- | holm

Göte-

borg

Malmö

§ 1 1 .................

• 93,453

429

12,003

109,533 9

18,372

246

202,986

§ 2 a) .................

51,722

5,307

10,459

—

22,294 —

2,941

785

74,016

§ 2 b).................

36.474

7,577

5,944

845

14,789 942

5,099

—

51,263

§ 2 c) .................

36,474

7,577

6,944

845

14,789 j 942

5,099

—

51,263

Sumrm

218,123

20,890

34.350

1,690

161,405 1.893

31,511

1.031

379,528

1 Här redovisas

förordningen.

endast de

fartyg

över 1,

500 ton

som icke beröras av övriga föreskrifter

Depaitements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 46.

De nu återgivna siffrorna synas mig giva vid handen, att bestämmelserna

1 huvudsak väl motsvarat vad man med desamma önskade vinna. Såsom

av såväl de sakkunniga som ämbetsverken framhållits, lärer det förslag till

allmän reglering av föreskrifterna rörande sjöfartsavgifterna, som inom den

allra närmaste tiden torde vara att förvänta från de sakkunniga, icke kunna

föreligga slutbehandlat vid sådan tidpunkt, att vid upphörandet av den nu

gällande provisoriska lagstiftningen å förslaget grundade nya författningar

skulle kunna träda i kraft. Med hänsyn härtill anser jag mig, i likhet med

ämbetsverken oeh de sakkunniga, böra förorda, att åt den nu gällande provisoriska

lagstiftningen, i vilken några ändringar nu icke ifrågasättas, gives

förlängd giltighet. Därvid torde på de av ämbetsverken framhållna skäl

den förlängda giltighetstiden för de båda förordningarna i fråga icke böra

begränsas till viss tid utan förordningarna gälla tillsvidare, intill dess de

kunna bliva avlösta av ovan antydda definitiva författningar.

Framställning om förlängning av förordningen angående lastpenningarna

lärer nu böra göras hos riksdagen. I fråga om förlänande av förlängd

giltighetstid åt förordningen angående fyr- och båkavgiften torde därmed

lämpligen böra anstå, till dess riksdagens beslut i avseende å lastpenningarna

föreligger.»

Departementschefen uppläser härefter ett inom handelsdepartementet upprättat

förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den

2 maj 1924 (nr 104) angående befrielse i vissa fall från erläggande av lastpenningar

samt hemställer, att sagda förslag måtte föreläggas riksdagen till

antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet :

Elin Rydeberg.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:72 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt tilllämpning av förordningen den 2 maj 1924 angående be s. 1 i texten
  2. BevU 1927:21 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut rörande utskottets betänkande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om s. 3 i texten
  3. BevU 1927:5 Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om fortsatt tilllämpning av förordningen den 2 mai 1924 angående befrielse s. 1 i texten