Sök i Ratio Lex

Angående pensions förbättring åt f. d. löjtnanten vid Dalregementet Carl Gunnar C:son Gårr

1927-01-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:50, Angående pensions förbättring åt f. d. löjtnanten vid Dalregementet Carl Gunnar C:son Gårr

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

1

tfr 50.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensions

förbättring åt f. d. löjtnanten vid Dalregementet

Carl Gunnar C:son Gårr; given Stockholms slott den

21 januari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Rosen.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 21 januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,

Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Rosén anför:

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition (nr 276) till 1919 års lagtima

riksdag därom gjorda framställning beviljade riksdagen medel för beredande

av pensionsförbättring åt viss personal vid armén.

Enligt de av riksdagen godkända, genom kungörelse den 20 augusti 1919

(nr 538) fastställda grunderna för ifrågavarande pensionsförbättring stadgades

såsom villkor för erhållande av nämnda förmån, bland annat, att vederbörande

avgått ur tjänsten efter uppnådd åldersgräns. Uti det av arméns och mariBihang

till riksdagens protokoll 1027. 1 samt. 45 käft. (Nr 50—51.) 77 87 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

/

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

nens avlöningssakkunniga den 14 februari 1919 avgivna betänkande med förslag

i ämnet, som låg till grund för nyssnämnda proposition, framhöllo emellertid

de sakkunniga, att, därest fråga skulle uppkomma om pensionsförbättring

för tjänstinnehavare, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd

av skada eller sjukdom, vanförhet eller lyte befunnes för framtiden oförmögen

till tjänstgöring ock på grund härav måste före uppnådd pensionsålder avgå

med viss pension, sådan fråga torde särskilt böra underställas riksdagens

prövning.

I proposition (nr 171) till 1922 års riksdag framlades förslag rörande vissa

reviderade grunder för ifrågavarande pensionsförbättring i syfte, bland annat,

att bestämmelserna om pensionsförbättring skulle vinna anslutning till det från

och med ingången av år 1922 tillämpade nya avjöningssystemet. Sedan propositionen

av riksdagen bifallits, utfärdades kungörelse i ämnet den 15 juni

1922 (nr 336). I denna kungörelse har ovan berörda villkor för erhållande av

pensionsförbättring bibehållits.

Enligt punkten 8 i pensioneringsgrunderna för arméns befäl och underbefäl

med vederlikar, sådan denna punkt lyder enligt kungörelsen den 17 september

1914 (nr 266), är löntagare, som icke uppnått den för rätt till fyllnadspension

i den tjänst han innehar stadgade levnadsålder, men som, efter att under tre på

varandra följande år på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd

att tjänstgöra, finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, skyldig att

från tjänsten avgå, mot åtnjutande av pension av statsmedel till belopp, motsvarande

pension jämte fyllnadspension i den tjänst han innehar.

I anledning av framställning av chefen för Dalregementet har Kungl. Maj:t,

med tillämpning av den här ovan berörda bestämmelsen i punkten 8 av pensioneringsgrunderna

för arméns befäl och underbefäl med vederlikar, genom beslut

den 15 januari 1926 meddelat löjtnanten vid regementet Carl Gunnar C:son

Carr, vilken enligt läkarintyg på grund av sinnessjukdom under de senaste tre

åren varit och för framtiden vore oförmögen till militärtjänstgöring, avsked

från innehavande beställning, ävensom förklarat Carr berättigad att från och

med dagen näst efter erhållet avsked under sin återstående livstid åtnjuta pension

från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande pension jämte

fyllnadspension uti innehavande tjänst, utgörande 1,000 kronor.

Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har C. A. Carlson, i egenskap av förmyndare

för Carr, anhållit om beredande av pensionsförbättring åt Carr.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carr är född den 7 januari 1895

och koin i tjänst den 6 juni 1913, samt att han således vid sitt avsked hade en

levnadsålder av 31 år 8 dagar och en tjänstetid efter adertonde levnadsåret av

12 år 7 månader och 9 dagar. Vidare inhämtas, att Carr vid sitt avsked åtnjöt

lön i 2:a lönegraden å den i avlöningsreglementet den 29 juni 1921 (nr 388)

fastställda löneplanen för officerare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:tf: proposition nr 50.

Direktionen över arméns pensionskassa har i utlåtande den 17 februari 1926

erinrat därom, att genom den ovan omförmälda kungörelsen den 15 juni 1922

nya bestämmelser utfärdats om pensionsförbättring vid normal avgång för personal

vid armén, som övergått till avlöningsreglementet den 29 juni 1921. Enligt

denna kungörelse komme dock icke pensionsförbättringens belopp direkt till synes,

utan hade för varje lönegrad angivits ett sammanlagt pensionsbelopp

(kassapension -j- fyllnadspension + pensionsförbättring), vadan alltså skillnaden

mellan detta belopp och vad som enligt gällande pensioneringsgrunder tillkomme

vederbörande i kassapension och fyllnadspension komme att utgöra pensionsförbättringen.

För den lönegrad, Carr vid avskedet tillhört, hade sålunda

sammanlagda pensionsbeloppet angivits till 2,580 kronor. Då kassapension och

fyllnadspension inom denna grad tillhopa uppginge till 1,000 kronor, bleve

pensionsförbättringens belopp alltså 1,580 kronor. Då Carr emellertid avgått

före uppnådd pensionsålder, vore dessa bestämmelser icke utan vidare å honom

tillämpliga, men ansåge direktionen med rättvisa och billighet överensstämmande,

att Carr erhölle någon förbättring i den till honom utgående pensionen.

I likhet med vad i flera föregående fall ägt rum, borde frågan härom underställas

riksdagens prövning. Beträffande storleken av den pensionsförbättring,

som borde tillkomma Carr, hölle direktionen före, att densamma i enlighet med

de synpunkter, som hade gjorts gällande i propositionen nr 75 till 1923 års

riksdag i fråga om pensionsförbättring åt löjtnanten vid Norrlands dragonregemente

T. W. Lennartz, borde bestämmas till 935 kronor, att utgå från allmänna

indragningsstaten från och med den 16 januari 1926.

Statskontoret har den 8 mars 1926 yttrat sig i ärendet och därvid instämt

i vad direktionen över arméns pensionskassa i sitt utlåtande anfört och hemställt.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit anser även jag mig böra

föreslå beredande av pensionsförbättring åt Carr. Vad beträffar pensionsförbättringens

storlek synes mig denna — i överensstämmelse med vad tidigare vid

tillerkännande av pensionsförbättring i liknande fall ägt rum och i anslutning

till den civila pensionslagens föreskrifter rörande sjuklighetspension — böra så

avvägas, att Carrs sammanlagda pensionsförmåner utgöra 75 procent av det belopp,

2,580 kronor, vartill hans pensionsförmåner tillhopa skulle hava uppgått

vid avgång efter uppnådd åldersgräns, eller 1,935 kronor. Då Carr i

pension tillerkänts 1,000 kronor, synes alltså pensionsförbättringen böra utgöra

(1,935 —1,000 =) 935 kronor. På sätt direktionen över arméns pensionskassa

föreslagit, torde pensionsförbättringen, i likhet med Carr tillkommande pension,

böra bestridas från allmänna indragningsstaten samt utgå från och med den

16 januari 1926.

.Tåg får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. löjtnanten vid Dalregementet Carl Gunnar C:son Carr må från och

med den 16 januari 1926 under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring

till belopp av 935 kronor för år räknat, att utgå från allmänna indrag
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 50.

ningsstaten och åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 15

juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring åt officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare vid armén och marinen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar, att

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1927:36 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. Innan utskottet ingår på de framställningar, som i detta utlåtand s. 36 i texten