Angående pensionsförbättring åt två f. d. underofficerare av 3:e graden vid flottan
1927-01-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1927:62, Angående pensionsförbättring åt två f. d. underofficerare av 3:e graden vid flottan
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 62,
1
Nr 62.
Kungl. Maj;ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring
åt två f. d. underofficerare av 3:e
graden vid flottan; given Stockholms slott den 28
januari 1927.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o och 2:o hemställt.
GUSTAF.
Gustav Rosén.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 28 januari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärbe, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,
Almkvist, Ltberg.
Departementschefen, statsrådet Rosén anför:
Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition till 1919 års lagtima riksdag
(nr 302) därom gjorda framställning beviljade riksdagen medel för beredande
av pensionsförbättring åt viss personal vid marinen.
Enligt de av riksdagen godkända, genom kungörelse den 29 augusti 1919
(nr 569) fastställda grunderna för ifrågavarande pensionsförbättring stadgades
såsom villkor för erhållande av nämnda förmån, bl. a., att vederbörande avgått
ur tjänsten efter uppnådd åldersgräns. Uti det av arméns och marinens
avlöningssakkunniga den 14 februari 1919 avgivna betänkandet med förslag
Bihang till riksdagens protok oll 1927. 1 sand. 55 käft. (Nr 62—63,) 154 27 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
i ämnet, som låg till grund för nyssnämnda proposition, framliöllo emellertid
de sakkunniga, att, därest fråga skulle uppkomma om pensionsförbättring
för tjänstinnehavare, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till
följd av skada eller sjukdom, vanförhet eller lyte befunnes för framtiden
oförmögen till tjänstgöring och på grund härav måste före uppnådd pensionsålder
avgå med viss'' pension, sådan fråga torde särskilt böra underställas
riksdagens prövning.
I proposition till 1922 års riksdag (nr 171) framlades förslag rörande
vissa reviderade grunder för ifrågavarande pensionsförbättring i syfte, bl. a.,
att bestämmelserna om pensionsförbättring skulle vinna anslutning till det
från och med ingången av år 1922 tillämpade nya avlöningssystemet. Sedan
propositionen av riksdagen bifallits, utfärdades kungörelse i ämnet den 15
juni 1922 (nr 336). I denna kungörelse har ovanberörda villkor för erhållande
av pensionsförbättring bibehållits.
Enligt punkten 7 i pensioneringsgrunderna för flottans befäl och underbefäl
med vederlikar m. m., sådan denna punkt lyder enligt kungörelsen den 17
september 1914 (nr 316), är den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller
eljest till följd av skada genom sjukdom, vilken han genom utövningen av
sin tjänst ådragit sig, befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring,
skyldig att avgå från tjänsten, med rätt till pension till belopp, motsvarande
det, som utgör underlag för beräknande av pension och fyllnadspension i
den beställning han innehar.
1:0.
Ang.
jpensionsförbättrinq
åt f. d.
underofficeren
av 3:e graden
vid flottan
M. H.
Lindgren.
Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har f. d. underofficeren av 3:e
graden vid flottan Magnus Hugo Lindgren, vilken den 31 maj 1917 blivit
skadad genom olycksfall under tjänstutövning samt i anledning därav erhållit
avsked ur tjänsten, gjort ansökning att få komma i åtnjutande av
pensionsförbättring.
Ansökningen har tillstyrkts av stationsbefälhavaren vid flottans station i
Karlskrona.
Direktionen över flottans pensionskassa har den 15 juli 1926 avgivit utlåtande
i ärendet och därvid anfört, att Lindgren, som vore född den 3 maj 1896
och från och med den 1 januari 1923 konstituerats till underofficer av 3:e
graden vid flottan, den 31 maj 1917 i sin dåvarande egenskap av 2:a klass
sjöman vid explosionsolycka under skjutövning å torpedbåten Komet ådragit
sig skada i, bland annat, högra innerörat, vilken skada medfört kronisk varflytning
i högra örat jämte betydlig nedsättning av hörseln. Lindgren, som
för framtiden befunnits oförmögen till tjänstgöring, hade den 12 maj 1926
erhållit avsked efter en tjänstetid såsom konstituerad underofficer av 3:e
graden av 3 4/12 år. Då direktionen funnit med sannolika skäl ådagalagt, att
Lindgren ådragit sig ifrågavarande skada med därav föranledd sjukdom
genom utövning av kronans tjänst, hade han enligt 7:e punkten i för marinen
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
gällande pensioneringsgrnnder samt kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360)
angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.
pensionärer samt den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension
för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
från och med den 13 maj 1926 tillagts pension med 480 kronor,
fyllnadspension med 240 kronor, pensionstillägg med 180 kronor och pensionsförhöjning
med 540 kronor eller tillhopa 1,440 kronor årligen. Jämlikt
2 § i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336), med grunder för pensionsförbättring
åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare
vid armén och marinen, utginge icke pensionsförbättring till annan
militär beställningshavare än den, som vid avgång efter uppnådd åldersgräns
vore berättigad till pension och fyllnadspension. På grund av detta stadgande
hade Lindgren vid avskedet icke kunnat tilldelas pensionsförbättring,
vilken för underofficer av 3:e graden, som uppfyllt föreskrivna villkor för
sådan pensionsförbättrings erhållande, utgjorde 900 kronor för år. Emellertid
hade riksdagen upprepade gånger efter framställningar av Kungl. Maj:t medgivit,
att pensionsförbättring finge utgå, oaktat vederbörande pensionstagare
vid avgången ur tjänst ej uppnått för pensions och fyllnadspensions erhållande
föreskriven åldersgräns. Med hänsyn tagen till den skada, Lindgren
under utövning av kronans tjänst ådragit sig, samt därtill, att hans förvärsförmåga
på grund härav vore i mycket hög grad nedsatt, tillstyrkte direktionen,
att Lindgren från och med den 13 maj 1926 bereddes pensionsförbättring,
såsom både han uppfyllt i kungörelsen den 15 juni 1922 för sådan
förbättrings erhållande stadgade villkor. Hans årliga pensionsförmåner, bestående
av pension från pensionskassan samt fyllnadspension, pensionsförbättring
och pensionsförhöjning av statsmedel, skulle vid bifall till direktionens
förslag komma att uppgå till sammanlagt (480 -+- 240 + 900 + 264=)
1,884 kronor.
Statskontoret har den 10 augusti 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
förklarat sig icke hava något att erinra mot vad direktionen över flottans
pensionskassa föreslagit.
På grund av vad i ärendet förekommit finner jag mig böra tillstyrka, att
Lindgren beredes pensionsförbättring till belopp av 900 kronor för år, att,
i likhet med honom tillkommande pension, utgå från och med den 13 maj
1926. Pensionsförbättringen torde böra åtnjutas i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) samt bestridas från anslag,
som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring för viss personal vid
marinen. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att f. d. underofficeren av 3:e graden vid flottan Magnus
Hugo Lindgren må från och med den 13 maj 1926 under sin
återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av
900 kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) med grunder
4
Ang.
pcnsionsförbättring
åt f. d.
underofficeren
av 3:e graden
vid flottan
E. N.
Peterson
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 62.
för pensionsförbättring åt officerare och underofficerare samt
civilmilitära beställningshavare vid armén och marinen och utgå
från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring
för viss personal vid marinen.
2:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har f. d. underofficeren av 3:e
graden vid flottan Erik Nikolaus Peterson, vilken på grund av i tjänsten
ådragen sjukdom den 30 juni 1926 erhållit avsked, anhållit att komma i åtnjutande
av pensionsförbättring. Peterson är född den 19 januari 1891.
Ansökningen har tillstyrkts av tj. f. stationsbefälhavaren vid flottans station
i Karlskrona.
Direktionen över flottans pensionskassa har den 30 juni 1926 avgivit utlåtande
i ärendet och därvid anfört följande.
Av till direktionen överlämnat utdrag av stationskrigsrättens i Karlskrona
protokoll den 19 september 1923 samt av avgivna läkarbetyg hade direktionen
funnit det vara med sannolika skäl ådagalagt, att Peterson i tjänsten
ådragit sig den sjukdom, på grund av vilken han förklarats vara för all
framtid oförmögen till tjänstgöring. Yid sådant förhållande vore Peterson
enligt stadgande i 7:e punkten av gällande pensioneringsgrunder och 12 §
5 mom. av flottans pensionskassas reglemente berättigad att från och med
dagen näst efter den, då avgång från tjänsten ägde rum, årligen åtnjuta
pension med belopp motsvarande det, som utgjorde underlag för beräknande
av pension och fyllnadspension i den beställning, han vid avskedet innehaft,
eller 720 kronor, vartill komme pensionstillägg, 180 kronor, enligt kungörelsen
den 15 juni 1922 (nr 360) och pensionsförhöjning, 540 kronor, enligt
kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280), vadan hans sammanlagda pensionsförmåner
uppginge till 1,440 kronor årligen.
Jämlikt 2 § i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) utginge icke pensionsförbättring
till annan militär beställningshavare än den, som vid avgång
efter uppnådd åldersgräns vore berättigad till pension och fyllnadspension.
Pensionsförbättring tillkomme alltså icke den, som före uppnådd pensionsålder
måste avgå från tjänsten på grund av sjukdom. Emellertid hade riksdagen
i liknande fall på särskilda framställningar av Kungl. Maj:t medgivit,
att pensionsförbättring finge utgå, oaktat vederbörande ej uppnått ifrågavarande
åldersgräns. Härvid hade pensionsförbättringen bestämts till sådant
belopp, att pension, fyllnadspension och pensionsförbättring sammanlagt
kommit att uppgå till det belopp, vartill nämnda förmåner enligt gällande
bestämmelser skulle hava belöpt sig, därest vederbörande avgått efter uppnådd
åldersgräns. Yid avgång efter uppnådda 55 levnads- och 30 tjänstår
skulle Peterson varit berättigad årligen åtnjuta pension från flottans pensionskassa
med 480 kronor samt av statsmedel fyllnadspension med 240
kronor, pensionsförbättring med 900 kronor och pensionsförhöjning med 264
kronor eller tillhopa 1,884 kronor.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 62.
Statskontoret har i avgivet utlåtande den 10 juli 1926 tillstyrkt, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Peterson finge från och med den
1 juli 1926 under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till
belopp av 900 kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) och utgå från anslag, som
vore eller kunde varda beviljat till pensionsförbättring åt viss personal vid
marinen.
Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. underofficeren av 3:e graden vid flottan Erik Nikolaus
Peterson må från och med den 1 juli 1926 under sin
återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av
900 kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna
i kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) med grunder
för pensionsförbättring åt officerare och underofficerare samt
civilmilitära beställningshavare vid armén och marinen och utgå
från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring
för viss personal vid marinen.
Yad departementschefen ovan under punkterna l:o och
2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla, samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fritz Dahlbom.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1927:36 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. Innan utskottet ingår på de framställningar, som i detta utlåtand s. 9 i texten