Sök i Ratio Lex

Angående pension från statens pensionsanstalt åt f. d. barnmorskan Matilda Kajander

1927-02-04 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:90, Angående pension från statens pensionsanstalt åt f. d. barnmorskan Matilda Kajander

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

1

Nr 90.

Kungl. Majtts proposition till riksdagen angående pension

från statens pensionsanstalt åt f. d. barnmorskan

Matilda Kajander; given Stockholms slott den 4

februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Alaj:t Konungen i statsrådet a Stockholms slott den

4 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgeen, statsråden

Ribbing, Meueling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin, Almkvist,

Ltberg.

Departementschefen, statsrådet Pettersson, anför:

Hos Kungl. Maj:t har f."d, barnmorskan i Nedertorneå kommun Matilda

Kajander, född Lugnet, anhållit att genom Kungl. Maj:ts försorg komma i

åtnjutande av skälig förhöjning av henne från nämnda kommun tillerkänd

pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Barnmorskan Kajander är född den 26 juli 1861. Efter år 1883 i Hälsingfors

avlagd barnmorskeexamen samt år 1884 erhållen behörighet att här i

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 76 käft. (Nr 90.) 25727

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

riket innehava barnmorsketjänst blev boll från och med den 1 januari 1885

fast anställd såsom barnmorska i Nedertorneå kommun av Norrbottens län.

Denna befattning innehade hon till den 15 september 1899, då hon på grund

av ingånget äktenskap avsade sig densamma. Sedan hon blivit änka, erhöll

hon från och med den 1 april 1909 ånyo anställning som barnmorska

i samma kommuns tjänst och kvarstod i denna befattning till den 1 april

1921, då hon på grund av uppsägning från kommunens sida nödgades lämna

tjänsten. Hennes tjänstetid uppgick då till sammanlagt närmare 27 år. Aven

under tiden mellan de båda anställningsperioderna har hon emellanåt vid

förefallande behov stått till tjänst inom kommunen med biträde vid förlossningar.

Enligt vad Kajander uppgivit, utgjorde ersättningen vid barnmorskebefattningen

till en början 400 kronor årligen, höjdes sedermera till 600 kronor

och utgick under de senaste anställningsåren med 800 kronor för år.

Vid början av den andra anställningsperioden hade Kajander varit berättigad

att erhålla inträde i barnmorskornas pensionsanstalt, vilken börjat

sin verksamhet med ingången av år 1905. Hon begagnade sig emellertid

icke av denna möjlighet.

Anledningen till att Kajander år 1921 uppsades från sin tjänst synes

närmast vara att söka i missförstånd vid ledigförklarandet av de nyinrättade

distriktsbarnmorskebefattningarna i orten. Före genomförandet av den år

1919 beslutade organisationen med distriktsbarnmorskor hade barnmorskegöromålen

i Nedertorneå kommuns fastlandsområde handhafts av allenast en barnmorska,

men vid sagda organisations ikraftträdande delades nämnda område

i två distrikt. Enligt ett av medicinalstyrelsen den 16 mars 1920 utfärdat

cirkulär borde vid tillsättande första gången av distriktsbarnmorsketjänst

uppmärksammas, att förutvarande kommunalt anställda barnmorskor, i den

mån det författningsenligt läte sig göra, placerades såsom distriktsbarnmorskor,

helst å samma ort där de förut haft sin verksamhet. Barnmorskestyrelsen

i länet har förklarat, att den ansett, att Kajander på grund av detta cirkulär

skulle hava varit företrädesberättigad till erhållande av barnmorsketjänsten i

ett av distrikten i Nedertorneå kommun, därest hon anmält sig såsom sökande

till endera av befattningarna. Härför hade likväl erfordrats medicinalstyrelsens

tillstånd för Kajander att efter uppnådda 55 år kvarstå i tjänst såsom

barnmorska. Ingendera tjänsten söktes emellertid av Kajander. Av handlingarna

framgår, att barnmorskestyrelsen före tjänsternas leöigförklarande

låtit under hand efterhöra, huruvida Kajander med kommunen ingått skriftligt

avtal angående barnmorskeanställningen, och att styrelsen därvid bibragts

den uppfattningen, att Kajander, som hade kontrakt med tre månaders uppsägningstid,

redan blivit av kommunen uppsagd. Senare visade det sig

likväl, att så ej varit förhållandet. Sedan emellertid barnmorskestyrelsen

förordnat om distriktsbarnmorsketjänsternas uppehållande från och med den

1 januari 1921, uppsade kommunen Kajander från hennes tjänst från och

med den 1 april samma år.

Själv synes Kajander hava haft den uppfattningen, att hon på grund av

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

O

Kungl. Maj:ts proposition nr DO.

sill ålder ej vore berättigad att söka och erhålla distriktsbarnmorsketjänst

men att Lön däremot ägde bibehålla den kommunala barnmorsketjänsten,

så länge hon kunde bestrida de därmed förenade göromålen.

Efter entledigandet anhöll Klander hos kommunen att komma i åtnjutande

av pension. Kommunalnämnden hemställde med anledning härav hos

kommunalfullmäktige om beviljande av ett årligt pensionsbelopp av 500

kronor, men vid ärendets behandling inom fullmäktige avslogos såväl Kajänders

framställning som kommunalnämndens förslag. Beslutet var emellertid

icke enhälligt. Senare under år 1921 beviljade emellertid kommunen en

årlig pension åt Kajander till belopp av 300 kronor.

Med anledning av vad i ärendet förekommit ingav Kajander i slutet av

år 1921 en ansökning till medicinalstyrelsen, däri hon påkallade styrelsens

bistånd för förbättrande av hennes levnadsvillkor. Efter verkställande av

utredning i ärendet fann medicinalstyrelsen, då det icke visats, att Kajander

blivit obehörigen av kommunen uppsagd från sin befattning, icke anledning

vidtaga annan åtgärd än att styrelsen i skrivelse till kommunalfullmäktige i

Nedertorneå kommun framhöll, att billigheten syntes fordra, att kommunen

gengäldade sin mer än sextioåriga barnmorskas långa och trogna tjänstgöringinom

kommunen med tillerkännande åt henne av eu däremot svarande och

efter levnadskostnaderna i orten avpassad årlig pension. Denna medicinalstyrelsens

skrivelse föranledde emellertid icke någon åtgärd från kommunens

sida.

Över den nu föreliggande framställningen till Kungl. Maj:t har infordrat

utlåtande den 2 juni 1926 avgivits av medicinalstyrelsen, efter hörande av kommunalfullmäktige

i kommunen ävensom barnmorskestyrelsen och länsstyrelsen

i Norrbottens län samt efter inhämtande från provinsialläkaren i HapaTanda

distrikt av vissa upplysningar rörande Kajanders levnadsförhållanden.

Av nyssnämnda utav provinsialläkaren i Haparanda distrikt lämnade upplysningar

framgår, att Kajander utöver sin pension å 300 kronor, vilken åtgår

till hyra, icke har annan inkomst än den hon kan erhålla genom kortare

vikariat och något enstaka förlossningsfall samt genom att hyra ut ett

rum av sin bostad i Haparanda stad, ävensom att hon har fyra barn, av

vilka två försörja sig själva, medan eu dotter vårdas på hospitalet i Piteå

och eu dotter, som på grund av sjukdom är »helt eller delvis» oförmögen

till förvärvsarbete, vistas hos modern.

Under hänvisning till dessa uppgifter har medicinalstyrelsen anfört, att

omständigheterna i förevarande fall visserligen syntes vara ömmande, men

att det dock icke syntes styrelsen lämpligt, att staten i ett dylikt fall trädde

emellan. De ekonomiska konsekvenserna av ett statligt understöd syntes

nämligen kunna bliva avsevärda. Pa grund härav har medicinalstyi elsen

avstyrkt bifall till den av Kajander gjorda ansökningen. Styrelsen omnämner

emellertid, att styrelsen i särskild skrivelse samma dag anmodat provinsialläkaren

i nyssnämnda distrikt att göra Kajander uppmärksam på

möjligheten för henne att erhålla understöd ur barnmorskornas understödskassa.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

Till följd av remiss bär vidare styrelsen för statens pensionsanstalt den 6

augusti 1926 avgivit utlåtande. Styrelsen, som i ärendet införskaffat vissa

ytterligare upplysningar, bar anfört i buvudsak följande:

Att Kajander icke inträtt i barnmorskornas pensionsanstalt, som började

sm verksamhet med år 1905, syntes hava föranletts därav, att bon vid tjänstetillträdet

den 1 april 1909 varit nära 48 år gammal. Den pension, som

kunnat forväntas efter ett så sent inträde i anstalten, både ej kunnat bliva

annat an obetydlig med den föreskrivna lägsta årsavgiften 10 kronor Att

sökanden skulle liava varit i stånd att erlägga högre årsavgift torde knappast

ta antagas. 11

Kommunens åtgärd att uppsäga sökanden från hennes tjänst syntes hava

.rott på något missförstånd vid tillsättning av distriktsbarnmorskebefatt"Pg-

Uppsägningen hade i allt fall icke föranletts genom något sökandens

förvållande; och att hon på grund av sin ålder skulle hava varit olämplig

tor tjänsten, på satt från kommunalfullmäktiges sida antvtts, vore ett förhållande,

som i allt fall ej syntes hava åberopats såsom skäl för uppsägningen

och som för övrigt syntes motsägas därav, att hon, såsom handlingarna

utvisade, efter avskedet erhållit vikariat såsom barnmorska i samma

kommun.

Det både icke mott hinder för sökanden att anmäla sig till erhållande av

distriktsbarnmorsketjänst. Av handlingarna framginge, att barnmorskestyrelf.

l\ !. ,net syntes hava väntat sig, att hon skulle söka tjänsten såsom

distnktsbarnmorska på den ort, där hon haft sin verksamhet, och att nämnda

styrelse i anledning av medicinalstyrelsens cirkulär den 16 mars 1920 ansett

henne foreträdesberättigad till befattningen, om hon sökt densamma. Det hade

iorekommit exempel på att barnmorskor i ungefär den levnadsålder vari

sökande!! (lå befunnit sig, sökt och erhållit distriktsbarnmorskebefattning.

xlon skulle, därest hon sökt och erhållit anställning såsom distriktsbarnmorska

från den kungjorda tillträdestiden den 1 oktober 1920, befunnits

i AAAtlva< nlot en, engångsavgift av 2,317 kronor erhålla hel pension å

l, 000 kronor vid avsked senast vid uppnådda 60 levnadsår. Om hon begärt

befrielse från engångsavgiften, hade pensionen likväl uppgått till 814

kronor.

Det syntes således framgå, att sökanden, som ej haft anledning tänka sig

annat, an att hon skulle tillsvidare få innehava sin kommunala tjänst, genom

uppsägningen blivit försatt i en så oväntad situation, att hon ej förstått

begagna sig av den möjlighet, som därvid erbjudit sig för henne att söka

och erhålla distnktsbarnmorsketjänst och därigenom bereda sig pension

m, tillgodoräknande av sin omkring tjugusjuåriga väl vitsordade kommunala

tjänstgöring. Ej heller hade hon blivit underrättad om denna möjlighet.

Det syntes därför billigt, att genom statens försorg bereddes henne den

pension, som hon sålunda gått förlustig. Att hon vore i stort behov av

denna pension, framginge av såväl remisshandlingarna som av pensionsanstalten

införskaffade intyg av pastorsämbetet i Nedertorneå församling och

iattigvårdsstyrelsens ordförande i kommunen. Med hänsyn till de i detta

ärende förekomna särskilda förhållandena syntes en dylik pensionering ej

kunna^ antagas komma att draga med sig några för statsverket besvärliga

konsekvenser.

Pension san stalten har vidare erinrat om riksdagens skrivelser nr 251 år

1922, genom vilka rätt till familjepension från pensionsans

tal ten tillerkänts vissa distriktsveterinärsänkor, vilkas män avlidit före den

1 januari 1920, då anstalten trädde i verksamhet, och vilka således icke varit

eller ens kunnat vara delägare i anstalten. Dessa beslut syntes så mycket

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

mera kunna åberopas till stöd för en åtgärd till sökandens förmån, som

lion kunnat bliva delägare i anstalten men ej förstått begagna sig av möjligheten

därtill.

På grund av vad sålunda anförts har pensionsanstalten hemställt, att Kungl.

Maj: t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Kajander finge från och med den

1 januari 1927 erhålla den pension från anstalten, vartill hon skulle hava

varit berättigad, om hon anmält sig till erhållande av distriktsbarnmorsketjänst

och därvid anhållit om befrielse från erläggande av föreskriven engångsavgift.

Över framställningen har slutligen statskontoret den 8 september 1926 avgivit

infordrat utlåtande och därvid anfört, att stalla billighetsskäl måste

anses föreligga för beredande åt sökanden av någon förbättrad pension samt

att en åtgärd i sådant syfte, i betraktande av de alldeles särskilda omständigheter,

som i detta fall vore för handen, icke syntes kunna leda till

vittgående konsekvenser för statsverket. Statskontoret har på grund härav

tillstyrkt, att framställning i ämnet måtte avlåtas till riksdagen. Mot vad

i sådant hänseende föreslagits av statens pensionsanstalt har statskontoret

icke haft annat att erinra än att från det belopp, som enligt nämnda förslagskulle

tillkomma sökanden såsom pension från statens pensionsanstalt, borde

avräknas vad hon åtnjöte i pension från Nedertorneå kommun, att å sökandens

pension icke borde åtnjutas annan tilläggsförmån än dyrtidstillägg,

samt att detta tillägg borde beräknas å sammanlagda pensionsförmånen men

av statsmedel utgå endast med vad som belöper å den från pensionsanstalten

utgående delen av pensionen.

Då barnmorskan Kajander icke varit anställd i statens tjänst, kan det JDeparteme»tsgivetvis

vara föremål för någon tvekan, huruvida hon bör erhålla pension ,hefengenom

statens försorg. Emellertid har jag i likhet med pensionsanstalten

och statskontoret funnit de synnerligen ömmande förhållandena i detta fall

böra föranleda till beviljandet av ett mindre understöd, detta särskilt med

hänsyn till att Kajander, på sätt av utredningen framgår, torde hava kunnat

få anställning såsom distriktsbarnmorska och därigenom bliva delaktig i

statens pensionsanstalt men på grund av särskilda omständigheter i samband

med tillsättande av distriktsbammorsketjänsterna i orten icke kommit

att söka och erhålla sådan befattning.

Enligt vad jag inhämtat, har Kajander för år 1926 erhållit ett understöd

ur barnmorskornas understödskassa till högsta medgivna belopp eller 60

kronor. Denna blygsamma lijälp synes mig emellertid icke vara av någon

betydelse vid bedömande av hennes behov av understöd för tid efter nämnda år.

Med avseende å sättet för beredande av understöd från det allmännas

sida biträder jag det av styrelsen för statens pensionsanstalt framställda

förslaget, enligt vilket Kajander från och med den 1 januari 1927 skulle

från anstalten tillerkännas den pension, vartill hon varit berättigad, om hon

år 1920 erhållit distriktsbarnmorsketjänst och därvid begärt befrielse från

erläggande av retroaktivavgift till anstalten. Det pensionsbelopp, hon där
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

vid skulle kava erhållit, uppgår enligt vad pensionsanstaltens styrelse meddelat

till 814 kronor. I enlighet med statskontorets mening anser jag dock,

att från det sålunda föreslagna pensionsbeloppet bör avdragas den Kajander

tillkommande pensionen från kommunen. I fråga om rätt till tilläggsförmåner

å pensionen samt sättet för beräknande av dyrtidstillägg biträder jag

statskontorets förslag.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att f. d. barnmorskan i Nedertorneå kommun

Matilda Kajander, född Lugnet, må från och med den 1 januari

1927 under sin återstående livstid från statens pensionsanstalt

erhålla en årlig pension till sådant belopp, att densamma jämte

till henne utgående pension från nämnda kommun motsvarar

vad hon skulle hava ägt i pension uppbära från anstalten,

därest hon under år 1920 erhållit distriktsbammorsketjänst

och därvid befriats från erläggande av engångsavgift till anstalten

;

dels besluta, att å pensionen från pensionsanstalten icke må

utgå annan tilläggsförmån än dyrtidstillägg;

dels och medgiva, att dyrtidstillägg må beräknas å sammanlagda

pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas allenast

vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på

den från pensionsanstalten utgående delen av nämnda pensionsbelopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Ullman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:214 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 2 i texten
  2. BU 1927:36 Utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln. Innan utskottet ingår på de framställningar, som i detta utlåtand s. 2 i texten