Sök i Ratio Lex

Angående avskrivning av förfallen del av statslån till Skövde— Axvalls järnvägsaktiebolag in. m

1927-01-21 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:94, Angående avskrivning av förfallen del av statslån till Skövde— Axvalls järnvägsaktiebolag in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

1

tfr 94.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avskrivning

av förfallen del av statslån till Skövde—

Axvalls järnvägsaktiebolag in. m.; given Stockholms

slott den 21 januari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

C. Meurling.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,

Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Meurling anför:

Till Kungl. Maj:t hava inkommit framställningar, avseende reglering av

de skuldförhållanden till staten, som uppkommit genom statslån till anlägg,

ning av Skövde—Axvalls, Yarberg—Ätrans och Mjölby—Hästholmens järn.

vägar.

Den 22 december 1898 beviljade Kungl. Maj:t Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag

koncession å järnväg om 0,8 91 meters spårvidd från Skövde till

Axvalls station å Lidköping—Skara—Stenstorps järnväg och fastställde där.

vid plan för järnvägsanläggningens utförande. Därefter fastställde Kungl.

Maj:t don 31 maj 1901 kostnadsberäkning för ifrågavarande järnvägsanläggBihang

till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 80 käft. (Nr 94.) no 27

Skövdo—

Axvalls

järnväg.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

ning att, såvitt kostnaden skulle tagas till grund för sökt statslån, sluta å

739,500 kronor samt beviljade nämnda bolag för utförande av järnvägsanläggningen

ett lån ur allmänna järn vägslånefonden av 369,000 kronor. För

detta lån stadgades bland annat följande villkor:

Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem procent

å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras

ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och "återstoden

utgöra avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs

för tre år från lyftningsdagen, dock icke utöver ett år från den dag, eller

den 31 december 1903, då järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad

för trafik; och skulle beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd

sålunda medgivits, inbetalas till staten, sedan genom de stadgade annuitetslikviderna

all övrig ränta, med vilken anstånd icke beviljats, blivit gulden

och kapitalet gottgjorts, så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens

erläggande skulle fortfara så länge, till dess även beloppet av den ränta,

med vars erläggande anstånd medgivits, blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen

skulle vidtaga den 31 december 1906 och i sammanhang därmed

gottgörelse ske av därförinnan upplupen obetald ränta, för så vitt uppskov

med densammas erläggande icke beviljats; och skulle annuiteten sedermera

erläggas samma dag varje år, till dess försträckningen och all därå

upplupen ränta blivit till fullo gulden. Därest till betalning förfallet belopp

icke bleve i föreskriven ordning erlagt, skulle bolaget därå gälda fem procent

årlig ränta, intill dess samma belopp bleve behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningen

Skövde—Axvall med alla därtill hörande byggnader och materiel

ävensom all bolagets övriga egendom skulle utgöra säkerhet för den

av staten lämnade försträckning och staten skulle till säkerhet för sin fordrans

utbekommande erhålla inteckning i järnvägen med förmånsrätt framför varje

annan fordran.

Sedan lånebeloppet utbetalts till bolaget, nedsattes genom Kungl. Maj ds

beslut den 12 maj 1905 till följd av viss ändring i planen för järnvägen statslånet

med 5,500 kronor, vilket belopp av bolaget sedermera återbetalts till

riksgäldskontoret. Statslånet uppgick alltså därefter till 363,500 kronor.

I skrivelse den 3 december 1926 har Skövde—Axvalls järnvägs aktiebolag

gjort framställning om avskrivning av viss del av bolagets skuld till staten.

Till stöd härför anföres i huvudsak följande:

Då bolaget, frånsett ovanberörda återleverering av 5,500 kronor, icke

kunnat verkställa någon inbetalning å statslånet, hade bolagets skuld till

staten år efter år ökats, så att densamma^ vid 1926 års slut beräknades

komma att utgöra omkring 931,600 kronor. Årliga räntan å den del av sistnämnda

belopp, varå ränta beräknades (å anståndsränta och debiterade överräntor

gottgjordes ej ränta) uppginge till omkring 33,500 kronor.

Orsakerna till bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser till staten

vore dera och av mycket olika art.

Då statslånet beviljades, beräknades kostnaden för järnvägens anläggning

och anskaffande av rullande materiel för densamma till sammanlagt 739,500

kronor. Det visade sig emellertid snart, att denna siffra var alltför låg.

Bolaget tvangs nämligen att verkställa en dyrbar ombyggnad av den Lidköping—Skara—Stenstorps

järnvägsaktiebolag tillhöriga Axvalls station och

måste därjämte i skadestånd betala ett betydande belopp till nämnda järnvägs

ägare. De utgifter, vilka härigenom tillskyndades bolaget, stego till

långt högre summa än från början beräknats. Vidare voro de två först anskaffade

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl, Mcij:ts proposition nr 94.

lokomotiven ej nog kraftiga, varför ett av dem måste avyttras och två nya

större lokomotiv anskaffas. Även den övriga rullande materielen befanns

inom kort vara; otillräcklig för trafiken; en III klass personvagn och fem

godsvagnar måste redan från början inköpas, varjämte med ett för ändamålet

bildat konsortium träffades avtal om förhyrande av 17 godsvagnar. De vid

järnvägens öppnande för trafik fastställda avgiftstaxorna voro alltför låga.

Till följd av det underhaltiga matarvattnet vid banans båda ändstationer,

vilket skadade lokomotiven, måste även täta och dyrbara lokomotivreparationer

verkställas. Stora förluster genom inkomstminskning tillskyndades

bolaget av den förändring i sam trafiksvägen, som ägde rum, sedan Västergötland—Göteborgs

järnväg år 1910 erhållit anslutning till statsbanan vid

Gårdsjö, varigenom cirka 25 % av den förutvarande godstrafiken avleddes från

Skövde—Axvalls järnväg. Ehuru under de första åren av världskriget en stark

stegring inträdde saväl i priset för stenkol och andra för driften erforderliga

förnödenheter som vad beträffade arbetslönerna, hade transporttaxorna ej

omedelbart reglerats i jämnbredd därmed utan först långt senare höjts till en

nivå, som kunde anses motsvara de ökade driftkostnaderna.

Den rullande materiel, som bolaget förhyrt av ovannämnda konsortium,

överläts år 1909 av detta till Skövde stad, som på samma gång även övertog

konsortiets fordran hos bolaget. Den hyressumma, bolaget haft att erlägga

till konsortiet och därefter till staden, hade genom särskild överenskommelse

bestämts till 150,000 kronor i ett för allt. Denna skuld vore i det

närmaste gulden; därav återstode nu endast ett belopp av 5,000 kronor.

Att bolaget genom avbetalningarna å hyresskulden givit Skövde stad företräde

framför staten och ej i stället sökt fullgöra sin betalningsskyldighet

för statslånet torde ej kunna läggas bolaget till last. Staden hade under

bolagets mest brydsamma tid trätt emellan, för att trafiken å järnvägen

skulle kunna nödtorftigt uppehållas, och dess fordran utgjorde således en

förskotterad driftkostnad, vars ersättande staden haft berättigade anspråk

att påfordra. Beträffande bolagets mellanhavande med Skövde stad förtjänade

även att nämnas, att staden år 1904 lämnade bolaget ett lån å 100,000

kronor, för vilket belopp med tillägg av därå upplupna räntor å 60,000 kronor

staden år 1916 övertog aktier i bolaget å sammanlagt 160,000 kronor; i realiteten

innebar denna transaktion, att stadens fordran efterskänktes.

Trafiken å järnvägen hade, efter avräknande av driftkostnaderna, lämnat ett

överskott, vilket, för femårsperioder räknat, i medeltal uppgått till:

för åren 1906—1910 ............................. kronor 5,015: —

» » 1911—1915 ............................. » 3 912- —

» » 1916-1920 » 2,194: —

» » 1921—1925 .............................. > 24'',766: —

De senast förflutna fem åren utvisade alltså i jämförelse med föregående

perioder ett gott trafikresultat. Emellertid vore det ytterst osäkert, huruvida

den inträdda förbättringen skulle bliva bestående. De hittills kända siffrorna

för 1926 års trafik tydde på att så ej skulle bliva fallet. För tiden

den 1 januari—den 30 september 1926 utgjorde nämligen trafikinkomsterna

119,180 kronor och driftkostnaderna 111,034 kronor. Överskottet vore sålunda

endast 8,146 kronor, under det att motsvarande siffra för perioden

den 1 januari—den 30 september 1925 uppgick till 24,874 kronor.

Till följd av det särskilt under järnvägens första tid svaga trafikresultatet

i förening med den ständigt växande ränteskulden å statslånet hade bolagets

ekonomiska ställning så småningom försämrats. Den bokförda förlusten

uppgick den 31 december 1925 till 303,253 kronor 43 öre, och denna siffra

komme att vid 1926 års bokslut avsevärt ökas. Såvida ej en reglering av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts proposition nr 94.

bolagets skuld till staten företoges, syntes bolaget ej kunna undgå att inom

den närmaste tiden träda i likvidation. Enligt gällande aktiebolagslag skulle

detta nämligen ske, då den bokförda förlusten stigit till 345,000 kronor, motsvarande

2/3 av bolagets till 517,500 kronor uppgående aktiekapital. Ovan

hade framhållits, att eu förbättring i bolagets ekonomi inträtt under femårsperioden

1921—1925 men att å andra sidan en tillbakagång av trafikresultatet

givit sig till känna under år 1926. Anledningen till denna tillbakagång

vore framför allt den övermäktiga automobilkonkurrensen, som ej visade några

tecken att avtaga och mot vilken bolaget stode så gott som värnlöst. Skulle

denna ogynnsamma utveckling fortfara, inträdde inom kort den tidpunkt, då

den samlade förlusten uppnådde den gräns, vid vilken bolaget vore skyldigt

att likvidera och därmed överlämna järnvägen i främmande händer.

För bolaget och dess delägare måste det vara ett intresse av stor vikt

att undvika en dylik tvångsåtgärd. Någon möjlighet att genom ny aktieteckning

av kommuner eller enskilda upphjälpa bolagets ekonomiska ställning

funnes icke. Äterstode sålunda endast, att staten, som numera vore bolagets

nära nog enda fordringsägare, efterskänkte eu del av sin fordran och därigenom

beredde bolaget möjlighet att fortfarande behålla äganderätten till

järnvägen och att trafikera densamma.

Bolaget erinrar härefter, att ett förslag till ordnande av bolagets mellanhavande

med staten blivit framställt i samband med den undersökning av

bolagets förvaltning och ekonomiska ställning, som på föranstaltande av

riksgäldskontor år 1923 verkställdes av särskilda granskningsmän. Dessa

hade förklarat sig anse, att bolaget skulle kunna förränta en låneskuld, motsvarande

det ursprungliga statslånet, 363,500 kronor, jämte två års ränta

därå, samt att en nedskrivning av bolagets skuld till nämnda belopp syntes

försvarbar. Beträffande detta förslag har bolaget anfört:

Det av granskningsmännen sålunda framställda förslaget hade bolagets

styrelse ansett sig böra upptaga. Om detsamma genomfördes, skulle det

ifrågasatta nya lånets kapitalbelopp bliva 396,000 kronor. Å detta belopp

skulle årligen inbetalas en annuitet av 5 % eller 19,800 kronor, varav först

skulle utgå ränta efter 4 f 2 % å den oguldna kapitalskulden och återstoden

utgöra avbetalning därå. Den summa, varmed bolagets nuvarande skuld för

statslånet överstege 396,000 kronor, skulle däremot avskrivas.

Med hänsyn till ovissheten om huru bolagets ekonomi under framtiden

skulle gestalta sig, hade bolagets styrelse emellertid sökt anskaffa en betryggande

garanti för att nyssnämnda annuiteter bleve vederbörligen erlagda

och i detta syfte inlett förhandlingar med Skövde stad om tecknande av

borgen för det nya lånet. Dessa förhandlingar hade nu lett till resultat.

Stadsfullmäktige hade nämligen beslutat att ikläda sig borgen för annuiteternas

riktiga inbetalning, under förutsättning att den överskjutande skulden

successivt avskreves under en tid av 25 år. Staden hade emellertid förbehållit

sig rätt att tidigast den 31 december 1931 uppsäga sin förbindelse,

och skulle i så fall stadens förpliktelser på grund av densamma upphöra att

gälla ett år efter uppsägningens verkställande. Stadens åtagande omfattade

sålunda fast garanti för annuiteternas erläggande under en period av 6 år

(1927—1932).

För egen del anslöte sig bolaget i alla delar till förslaget om skuldens

reglering på de villkor, som i Skövde stadsfullmäktiges beslut vore angivna.

Tidpunkten för den nya ordningens inträdande skulle alltså bestämmas till

den 1 januari 1927, från och med vilken dag ränteberäkningen å det nya

lånet skulle börja. Den summa, vilken genom efter hand skeende avskriv
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

ningar skulle efterskänkas, uppginge till omkring 535,000 kronor. För bolaget

vore det givetvis fördelaktigt, att avskrivningarna fördelades lika på

hela perioden och att sålunda för varje år avskreves ett belopp av i runt

tal 21,500 kronor. Skulle det emellertid anses lämpligt, att avskrivningarna

i början fixerades till lägre belopp för att sedermera successivt ökas, hade

bolaget ej något att däremot erinra. Stadsfullmäktiges beslut hide ej heller

något hinder i vägen mot en sådan anordning.

På grund härav hemställer bolaget, att bolagets skuld till den del, den

överstiger 396,000 kronor, måtte avskrivas på sätt och villkor, som ovan

angivits.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har under anförande, att järnvägens realisa

tionsvärde måste anses lägre än det belopp, vartill statens fordran hos bolaget

skulle nedskrivas, tillstyrkt bolagets framställning.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anföra följande:

»Bolagets skuld på grund av nämnda lån, varå hittills ingen inbetalning

ägt rum, komme att vid 1926 års utgång uppgå till följande belopp:

kapital .................................................. kronor 363,500: —

anståndsränta .......... » 23,791:27

ränta...................................................... !> 336,455:36

överränta................................ » 207,827: 77

Summa kronor 931,574: 40

Då det enligt fullmäktiges mening måste anses uteslutet, att bolaget någonsin

skall bliva i stånd att återbetala hela skuldbeloppet, synes det fullmäktige

lämpligt, att en reglering av bolagets skuldförhållande till staten

kommer till stånd. Det förslag till sådan reglering, som nu föreligger, torde

från statens synpunkt vara så tillfredsställande, som med hänsyn till bolagets

ekonomiska ställning rimligen kan begäras. Enligt förslaget skulle bolaget

för framtiden hava att förränta och amortera ett belopp av 396,000 kronor,

motsvarande det ursprungliga statslånet med tillägg av två års räntor därå

d. v. s. den del av skulden, för vilken staten enligt gällande lag har pantoch

förmånsrätt. Den överskjutande skulden, bestående av ränta och överränta

å tillsammans 511,783 kronor 13 öre samt anståndsränta å 23p91

kronor 27 öre, skulle däremot avskrivas.

Mot beskaffenheten av den erbjudna garantien för fullgörande av bolagets

betalningsskyldighet finnes intet att erinra. Visserligen hade det varit önskvärt,

att denna garanti utan vidare gällt för lånets hela löpetid, men under

föreliggande förhållanden synes emellertid den omständigheten, att Skövde

stad förbehållit sig rätt till uppsägning efter vissa år, ej höra föranleda

regleringsförslagets avvisande. Mot det av staden uppställda villkoret, ^att

det skuldbelopp, som överskjuter 396,000 kronor, d. v. s. ovannämnda 511,783

kronor 13 öre jämte anståndsräntan, skall efterskänkas genom successiv avskrivning

under loppet av högst 25 år, synes ej heller något vara att erinra.

Bolaget har förklarat sig helst önska, att avskrivningarna fördelades lika på

hela perioden och att sålunda för varje år avskreves ett belopp av i runt

tal 21,500 kronor. Detta förslag utgår från att ränta ej vidare skulle debiteras

å det belopp, som är avsett att avskrivas. Med hänsyn till att den av

bolaget erbjudna garantien framdeles kan komma att upphöra synes det

emellertid fullmäktige lämpligast, att — i anslutning till vad riksdagen år 1925

beslöt i fråga om Slite—Korna järnvägsaktiebolags statslån — ränta efter 5 %

beräknas å förenämnda 511,783 kronor 13 öre samt att å denna skuld årligen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majits proposition nr 94.

Varberg—

Ätrans

järnväg.

ayskrives en summa, motsvarande den för året upplöpande räntan jämte så

stort belopp därutöver, som erfordras för ovannämnda villkors uppfyllande

. a anstandsrantan, som enligt villkoren för statslånet förfaller till betalning

först under åren 1958—1960, någon ränta ej torde böra beräknas och

dess belopp, 23,791 kronor 27 öre, bör avskrivas efter den övriga skulden

krayes en avskrivning av 37,000 kronor årligen för dennas slutförande inom

Betalningsvillkoren för det nya lån å 396,000 kronor, som, i händelse förslaget

bifalles, kommer att från och med år 1927 träda i stället för det nuyarande,

synas i tillämpliga delar böra bliva desamma, som gälla för det

sistnämnda. Annuiteten bör således utgöra 5 % och räntefoten 4 lL % och

amorteringen taga sm början den 31 december 1927. Så snart annuiteten

för varje gång erlagts, bör vederbörlig avskrivning å den överskjutande

skulden aga rum. ''

Givetvis bor såsom villkor för den nu ifrågasatta skuldregleringen föreskrivas,

att Skövde stad till riksgäldskontoret avlämnar särskild ansvarsförbindelse

av innehåll, stadsfullmäktiges därom fattade beslut angiver.»

Den 23 november 1906 beviljade Kungl. Maj:t koncession å järnväg om

1.4 3 5 meters spårvidd från Yarberg över Ullared till Ätrans station å Kinnared

Ätrans järnväg. Sedan denna koncession jämlikt Kungl. Maj.ts medgivande

överlåtits på Yarberg—Ätrans järnvägsaktiebolag, fastställde Kungl.

Maj.t den 13 december 1907 kostnadsberäkning för ifrågavarande järnvägsanlaggning

att, såvitt kostnaden skulle tagas till grund för sökt statslån,

sluta^ å 2,370,000 kronor samt beviljade för utförande av järnvägsanläggningen

ett lån ur allmänna järnvägslånefonden av 1,185,000 kronor. Sedermera beviljade

Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande den 13 juni 1913 för fullbordande

av omförmälda järnvägsanläggning ytterligare ett lån ur berörda

fond av 65,000 kronor. För dessa lån stadgades villkor motsvarande ovan

omförmälda för statslån till Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag föreskrivna

villkor, dock med andra tider för anstånd med räntans erläggande och för

kapitalavbetalnings påbörjande. Sålunda medgavs dylikt anstånd för högst

tre år från lyftningsdagarna, dock beträffande lånet å 1,185,000 kronor icke

utöver ett år från den dag, eller den 1 december 1911, då järnvägen senast

skulle vara färdig och öppnad för trafik, och föreskrevs, att kapitalavbetalningen

skulle vidtaga den 1 december 1914 respektive den 31 december 1916.

I skrivelse den 18 november 1926 har Vurberg—Ätrans järnvägsaktiebolag

anfört, att alltsedan järnvägens öppnande för allmän trafik år 1911 dess

trafikinkomster visat sig otillräckliga att medgiva någon förräntning av statslånen.

Medan driftinkomsternä under de första åren lämnat något bruttoöverskott,

hade under efterkrigsåren driftkostnaderna överstigit driftinkomsterna,

så att järnvägen vid 1925 års utgång hade en bokförd förlust av

685,208 kronor. Olika utredningar om möjligheten att genom förenklingar

och besparingar uppnå en förbättring hade företagits, och hade senast sådan

utredning under år 1926 verkställts av eu av riksgäldskontoret tillsatt undersökningsnämnd,

som den 16 oktober 1926 avgivit yttrande i frågan.

Av under sökning snämndens utredning, beträffande vilken torde få hänvisas

till handlingarna i ärendet, må här i korthet återgivas följande:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Under åren 1912—1920 hade inkomsterna överstigit de bokförda driftkostnaderna.

Härvid vore dock att märka, att i dessa kostnader icke inginge

räntor, ej heller avskrivningar eller däremot svarande avsättning till

förnyelsefond. Efter år 1920 hade rörelsen givit direkt driftförlust med undantag

endast för år 1924.

Yad järnvägens framtida inkomster anginge, bleve deras storlek beroende

på dels trafikens blivande omfattning och dels tariffnivåns möjliga höjd.

Trafikutvecklingen å banan vore icke gynnsam. Person- och styckegodstrafiken

hade nedgått under nivån före kriget, och berodde detta kanske

huvudsakligast på konkurrens från automobiltrafiken, om än lantbrukets

under senare år försämrade räntabilitet även inverkat. Järnvägens tariffer

hade sänkts med hänsyn till konkurrensen från automobiltrafiken och syntes

numera i sin helhet väl anpassade efter de föreliggande förhållandenas krav.

Yissa omständigheter syntes emellertid tala för att botten nu vore nådd

i fråga om trafiknedgång och inkomstminskning och att en successiv förbättring

vore sannolik. Sålunda kunde en ökad trafik påräknas dels efter

vidtagna förbättringar i tidtabellen och dels genom att fullständig samtrafik

sannolikt komme att bliva anordnad med Falkenbergs järnväg. Yiktigast

torde emellertid vara, att de vidsträckta skogar, för vilka Yarberg—Atrans

järnväg bildade den naturligaste utfartsleden, efter en allt för långt driven

tidigare avverkning numera vore stadda i uppväxt samt att en betydande

avverkning av dessa skogar skulle kunna taga sin början efter 15 till 20 års

förlopp.

Genom av järnvägens nya ledning vidtagna eller i utsikt ställda driftkostnadsbesparande

åtgärder skulle en utgiftsminskning av omkring 30,000

kronor kunna vinnas. Härigenom kunde banans ekonomi, såvitt nu kunde

beräknas, väntas bliva så förbättrad, att driftunderskott icke vidare torde

behöva uppkomma. Rörande storleken av blivande driftöverskott vore givetvis

omöjligt att göra säkrare uttalanden. Med större grad av säkerhet syntes

man emellertid tills vidare icke kunna räkna med större överskott än som

för upprätthållande av järnvägsanläggningens värde bleve behövliga, därest

affärsmässiga och i aktiebolagslagen angivna avskrivningar eller avsättningar

till förnyelsefond skulle kunna göras. Sådana avskrivningar hade tidigare

icke ägt rum. Först längre fram i tiden, när skogarnas tillväxt komme att

föranleda större avverkningar och större trafik, kunde trafiken väntas bliva

så ökad i omfång, att överskotten kunde förränta ett mera avsevärt kapital.

Bolagets balanserade förlust uppgick vid 1925 års slut till 685,208 kronor.

Då tvångslikvidering inträdde, när förlusten uppginge till ett belopp av

797,934 kronor, och då berörda förlust årligen ökades med förfallande räntor

eller omkring 110,000 kronor, måste bolaget inom kort tid träda i likvidation,

såvida en rekonstruktion av detsamma icke genomfördes.

Bolagets skuld den 31 december 1925 utgjorde:

Kapital

Kanta

Överränta

Anstånds-

ränta

Samma

1907 drs län:

Icke förfallen .........

1,093,375

61

3,963 49

—

—

114,925

24

1,212,264

34

Förfallen ...............

91,624

39

721,129 42

251,583

73

—

1,064,337

54

1,185,000

_

725,092 91

251,583

73

114,925

24

2,276,601 88

19Vt års lån:

1

Icke förfallen .........

61,006

32

-- —

6,316

62

67,322 |94

Förfallen ...............

3,993

68

28,506 32

7,312

50

05

ce

to

50

65,000 —

28,506 32

7,312

50

6,316

62

107,135

44

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.is proposition nr 94.

Bolagets praktiskt sett ende fordringsägare vore staten. Det berodde

därför på statens medverkan, huruvida åtgärder till förhindrande av likvidation

kunde vidtagas. Då det enligt inom järnvägsstyrelsen verkställd utredning

icke kunde anses fördelaktigt för staten att efter likvidation övertaga

banan och driva densamma, syntes möjligheten av en nedskrivning av statslånen

böra utredas. Yid bedömande av hur stor nedskrivning som kunde

anses skälig hade man att taga hänsyn till dels järnvägens affärsvärde, dels

dess sakvärde vid realisation och dels värdet för järnvägens större aktieägare

och trafikanter av att järnvägsdriften upprätthölles.

Undersökningsnämnden beräknade järnvägens affärsvärde till 200,000 kronor

och dess sakvärde till 420,000 kronor. Betydelsen av järnvägsdriftens

uppehållande vore enligt nämndens mening framgent mycket stor för järnvägens

trafikområde och särskilt den största aktieägaren i bolaget, Varbergs

stad.

Vid ett efterskänkande av statens fordran i syfte att förebygga likvidation

och konsolidera företagets ställning syntes nedskrivning icke böra ske

till lägre belopp än 500,000 kronor. Av detta belopp torde under de första

femton åren, under vilka trafiken väntades komma att icke synnerligt överstiga

den nuvarande trafiken i storlek, skäligen böra förräntas endast 200,000

kronor. Först därefter borde förräntning av hela beloppet, 500,000 kronor,

äga rum. Med fyra och en halv procent ränta skulle för slutbetalning år

1967 erfordras annuiteter om 10,868 kronor under åren 1928—1942 och om

31,100 kronor under åren 1943—1967. Såsom villkor för eu dylik nedskrivning

torde böra krävas säkerhet för fullgörandet av berörda annuiteter i

form av, förutom första inteckning i järnvägen, borgen för annuiteternas

fullgörande, därvid såsom borgensmän främst komme i fråga Varbergs stad

och övriga av järnvägen berörda kommuner.

Emellertid ansåge undersökningsnämnden sig icke för närvarande kunna

framlägga något förslag till definitivt ordnande av bolagets skuldförhållande

till staten. På grund av föreliggande förhållanden syntes det i stället lämpligt

att nu inskränka sig till en provisorisk lösning, varigenom järnvägsbolaget

kunde utan reorganisation beredas tillfälle att under viss tid, förslagsvis

tre år, fortsätta sin verksamhet, utan att likvidationstvång skulle behöva

inträda. Bolagets nya styrelse och trafikledning, vilka redan åstadkommit

avsevärda besparingar, skulle härigenom få rådrum att i möjlig utsträckning

genomföra avsedda reformer. Det kunde därefter med större säkerhet av

olika parter bedömas, till vilket belopp statens fordran skäligen borde nedskrivas

och vilken garanti borde fordras och kunde ställas för fullgörandet

av annuiteterna å det belopp, till vilket statslånen nedskreves. Och slutligen

torde det ej vara uteslutet, att under en sådan uppskovstid tillfälle

skulle kunna uppstå till järnvägens sammanslutning på rationellt sätt med

någon av de anslutande banorna.

Den lämpligaste formen för vinnande av dylikt rådrum syntes vara, att

viss del av redan förfallen ränteskuld avskreves. Med en dylik avskrivningav

400,000 kronor kunde beräknas en frist av omkring tre år, vilken tid ansetts.

tillräcklig för vinnande av det med ifrågavarande rådrum avsedda syftet.

Då järnvägsdriftens fortsatta uppehållande vore av stor betydelse för de

trakter, som järnvägen berörde, och såväl kommunerna som trafikanterna

helst torde se, att driften uppehölles i ungefär samma form som hittills,

syntes det rimligt, att staten såsom villkor för en avskrivning, som skulle

medgiva upprätthållande under några år framåt av järnvägsdriften i oförändrad

regi, uppställde, att vederbörligen godkänd borgen lämnades för

inbetalning av så stor del av låneräntorna, som kunde anses skälig. Såsom

skäligt belopp föresloges under prövningstiden 10,000 kronor årligen, ungefär
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr !J4.

ligen motsvarande ränta å järnvägens lialva realisations värde.. Anledning funnes

ju att förvänta en sådan förbättring i järnvägens ekonomi, att åtminstone

något driftöverskott för framtiden skulle uppkomma, ehuru det givetvis kunde

vara svårt att säga, om resultatet av järnvägsdriften, sedan nödiga avskrivningar

blivit gjorda, komme att medgiva berörda belopps inbetalande av

överskottsmedel.

Prövningstiden borde omfatta åren 1927—1929. Före densammas utgång

borde eu förnyad utredning komma till stånd, avseende ett definitivt reglerande

av järnvägsbolagets skuldförhållande till staten.

På grund av vad sålunda anförts har undersökningsnämnden för sin del

tillstyrkt, att av bolagets vid 1926 års utgång förfallna ränteskuld till staten

finge avskrivas 400,000 kronor under villkor att säkerhet, som av vederbörande

myndighet kunde godkännas, ställdes för behörigt inbetalande till

riksgäldskontoret av minst 10,000 kronor under vart och ett av åren 1927

1929.

Under åberopande härav har bolaget hemställt, att detta förslag måtte

föreläggas riksdagen. Därjämte har bolaget meddelat, att framställning gjorts

hos Yarbergs stad om tecknande av borgen för de föreslagna inbetalningarna

under ‘åren 1927—1929 men att denna framställning ännu ej avgjorts av

stadsfullmäktige i nämnda stad.

Bolagets framställning har tillstyrkts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava visserligen funnit det önskvärt, att förslag

till en definitiv reglering av bolagets skuldförhållande till staten kunnat

föreläggas 1927 års riksdag, men då undersökningsnämnden måste anses

hava framlagt goda skäl för att endast eu provisorisk reglering nu företages,

hava fullmäktige ej velat motsätta sig att så sker. Fullmäktige, som icke

hava något att erinra mot storleken av den ifrågasatta avskrivningen eller

mot det för densamma föreslagna villkoret, uttala slutligen, att vid bifall

till framställningen berörda avskrivning torde få anses verkställd vid årsskiftet

1926-1927.

Den 31 december 1907 beviljade ’Kungl. Maj:t koncession å järnväg om

1.43 5 meters spårvidd från Mjölby station å östra stambanan till Hästholmens

hamn. Såsom villkor för koncessionen stadgades bland annat, att svenska

statsverket vore berättigat att inlösa järnvägen med tillhörigheter och trafikmateriel

mot ett penningbelopp, som för det fall, att yrkande om inlösen

framställdes efter tio år från banans öppnande för allmän trafik, skulle

antingen motsvara två gånger summan av hela den under de närmast föregående

tio år uppkomna nettobehållningen av trafiken eller, därest vare sig

från statens eller från koncessionsliavarens sida sådant fordrades, bestämmas

av fem gode män, av vilka Ivungl. Maj:t utsåge två och koncessionshavaren

två, varefter de fyra sålunda valda tillkallade den femte.

Sedan koncessionen å järnvägen med Kungl. Maj:ts medgivande överlåtits

på Mjölby—Hästholmens järnvägsaktiebolag, faststiillde Kungl. Maj:t

den 27 mars 1908 kostnadsberäkning för ifrågavarande järnvägsanläggning

att, såvitt kostnaden skulle tagas till grund för sökt statslån, sluta å 1,600,000

Mjölby—

Hästholmens

järnväg.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

kronor samt beviljade för utförande av järnvägsanläggningen ett lån ur allmänna

järnvägslånefonden av 800,000 kronor. För detta lån stadgades villkor

motsvarande förut omförmälda, för statslån till Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag

föreskrivna villkor, dock med andra tider för anstånd med räntans

erläggande och kapitalavbetalnings påbörjande. Sålunda medgavs dylikt

anstånd för högst tre år från lyftningsdagen, dock icke utöver ett år från

den dag, eller den 1 januari 1912, då järnvägen senast skulle vara färdig och

öppnad för trafik, och föreskrevs, att kapitalavbetalningen skulle vidtaga

den 1 januari 1915.

Av berörda lån hava utbetalats 799,600 kronor.

Järnvägen öppnades för allmän trafik år 1910. Sedan bolaget år 1913

försatts i konkurs, bildades ett nytt bolag, Mjölby—Hästholmens nya järnvägsaktiebolag,

för övertagande av järnvägen och betalningsansvaret för statslånet

med ränta, och medgav Kungl. Maj:t den 18 april 1914, att koncessionen

finge överlåtas a Mjölby—Hästholmens nya järnvägsaktiebolag samt

stadgade därvid skyldighet för detta bolag att ställa sig till efterrättelse de

i avseende å järnvägen och därför beviljade statslån meddelade föreskrifter.

I skrivelse den 8 december 1926 har Mjölby—Hästholmens nya järnvägsalctiebolag

anfört bland annat följande:

Då alltsedan statslånets utlämnande endast en inbetalning å 22,890 kronor

31 öre kunnat verkställas (år 1913), hade bolagets skuld för lånet år efter

ar okats, så att densamma vid 1926 års utgång komme att utgöra 1,572 486

kronor 74 öre.

Orsaken härtill vore framför allt att söka i det svaga resultatet av trafiken

å järnvägen. Under perioden 1914—1925 hade trafikinkomsterna endast

under ett verksamhetsår — år 1919 — stigit till sådant belopp, att de kunnat

täcka driftkostnaderna med tillägg av upplupna räntor. För nyssnämnda

räkenskapsår hade nämligen en vinst på rörelsen av något över 33,000

kronor uppkommit. Övriga år under perioden utvisade däremot en förlust

vexlande mellan cirka 11,000 kronor (år 1918) och cirka 55,000 kronor

(år 1925). Sammanlagt hade den bokförda förlusten vid 1925 års slut uppgått

till 216.604 kronor 65 öre. Med hänsyn därtill att den s. k. anståndsräntan

å statslånet i räkenskaperna vore upptagen med sitt nominella, belopp

och ej till det värde den för närvarande hade, bleve förlusten i verkligheten

dock något mindre.

Då bolagets aktiekapital utgjorde 330,000 kronor, inträdde enligt aktiebolagslagen

skyldighet för bolaget att träda i likvidation, då den samlade

förlusten uppginge till 220,000 kronor, motsvarande två tredjedelar av aktiekapitalet.

1926 års rörelse beräknades medföra en förlust av ytterligare omkring

50,000 kronor, och komme med anledning därav — även om en reducering

av anståndsräntans bokförda belopp vidtoges — bolaget vara förpliktat

att redan under år 1927 träda i likvidation.

För bolaget vore det givetvis en angelägenhet av största vikt att undvika

tvangslikvidation. Den enda utväg, som stode till buds för vinnande av

detta syfte, vore att en del av skulden för statslånet avskreves. Bolaget

vågade därför göra framställning om att Kungl. Maj:t måtte avgiva förslag

till riksdagen om en dylik åtgärd. Tillika ville bolaget erinra, att frågan

om ordnandet av dess mellanhavande med staten redan varit föremål för

behandling av statsrevisorerna, järnvägsstyrelsen och riksgäldskontoret, och

ansåge sig bolaget om vad därvid förekommit böra meddela följande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

I sin berättelse angående riksgäldskontoret framliöllo 1925 års statsrevisorer

önskvärdheten av att redan inom den närmaste tiden genom järnvägsstyrelsens

försorg verkställdes en undersökning dels beträffande möjligheten

av ytterligare förenklingar i järnvägsdriften, dels oek av frågan, huruvida ett

övertagande från statens sida av Mjölby—Hästholmens järnväg redan före

en eventuell likvidation skulle kunna vara för staten ekonomiskt fördelaktigt.

Med anledning av vad statsrevisorerna sålunda anfört anmodade fullmäktige

i riksgäldskontoret järnvägsstyrelsen att utföra den av revisorerna

ifrågasatta undersökningen, och verkställdes denna genom byråchefen G.

Englund. I avgiven promemoria av den 24 mars 1926 uttalade byråchefen

Englund som sin uppfattning, att ytterligare förenklingar i driften utöver

redan vidtagna ej lämpligen syntes böra göras och att ett övertagande av

banan av staten ej komme att medföra någon ekonomisk fördel.

Sagda promemoria överlämnades till riksgäldskontoret av järnvägsstyrelsen

med skrivelse av den 30 april 1926. Styrelsen förklarade sig däri icke

hava någon erinran att göra mot de slutsatser, till vilka byråchefen Englund

kommit, utan hade funnit de därför anförda skälen bindande. Vidare framhöll

styrelsen, att då det, såsom här vore fallet, gällde en bibana med obetydlig

trafik, vilken bana även i statens hand icke kunde utgöra någon förbindelse

mellan olika statsbanor, bevarandet i enskild förvaltning syntes

principiellt riktigare och mera överensstämmande med de grundprinciper,

efter vilka det syd- och mellansvenska järnvägsnätet vore utbyggt. I det

förevarande speciella fallet syntes ej heller några särskilda fördelar, vare sig

ekonomiska eller av annan art, vara att vinna genom ett statsförvärv, och

ansåge styrelsen följaktligen, att övriga möjligheter att uppehålla banans

drift först borde försökas.

Efter mottagandet av detta yttrande tillsatte riksgäldsfullmäktige den 6

maj 1926 en särskild nämnd, vilken erhöll i uppdrag att efter värdering av

Mjölby—Hästholmens järnväg och verkställande av i övrigt erforderlig utredning

avgiva förslag till reglerandet av järnvägsbolagets skuldförhållande

till staten ävensom till formen för järnvägsdriftens uppehållande för framtiden.

Den av bolaget omförmälda utredning snämnden har med skrivelse den 20

november 1926 framlagt resultaten av sin utredning. Nämnden har i denna

skrivelse, beträffande vilken må hänvisas till handlingarna i ärendet, kommit

till följande slutsatser:

Av nämndens utredning finge anses framgå, att Mjölby—Hästholmens järnväg

ej lämpligen borde införlivas eller sammanslås med annan järnväg samt

att någon utsikt ej funnes att fa bygdens kommuner att ingå i företaget och

därmed övertaga ansvaret för järnvägens drift och järn vägskapitalets förräntning.

Då det nuvarande bolaget med insikt och klok sparsamhet handhaft

banans förvaltning, funnes ej heller skäl för nämnden att påyrka någon förändring.

En rekonstruktion av järnvägsföretaget syntes därför böra bygga

på förutsättningen, att nuvarande aktiebolag bibehölles.

Härför fordrades emellertid, att av skulden till staten visst belopp avskreves

till förebyggande av likvidation. Vid övervägande av frågan hur

stort belopp lämpligen borde avskrivas hade nämnden kommit till den uppfattningen,

att anledning saknades att bokföra statens fordran hos bolaget

till högre belopp än som motsvarade järnvägens av nämnden beräknade

realisationsvärde, 380,000 kronor.

Icke ens ett härtill nedskrivet belopp beräknades emellertid järnvägen

kunna förränta. Med hänsyn härtill och i betraktande av den avkastning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts propositio7i nr 94.

å järnvägens samtliga tillgångar, varom man kunde hysa grundad förhoppning,

syntes större annuitet än 5,000 kronor per år under den närmaste

tiden ej böra fordras, varvid 4,500 kronor finge efter en räntefot av 4.5 procent

anses utgöra ränta och 500 kronor amortering. Då det emellertid icke

kunde anses uteslutet, att bolagets ekonomiska ställning framdeles kunde

komma att medgiva erläggande av större annuiteter än den nu ifrågasatta,

borde riksgäldskontoret äga att debitera ränta och amortering även för den

del av statens nedskrivna fordran eller 280,000 kronor, å vilken förräntning

och amortering tills vidare ej krävdes, eller viss del därav, och skulle även

härvid räntefoten utgöra 4.5 procent och amorteringen 0.5 procent. Å ej

erlagda annuiteter borde ränta utgå med 5 procent.

Såsom ytterligare säkerhet för statens fordran utöver inteckning i järnvägen

och av bolaget redan tidigare i riksgäldskontoret deponerade 632 aktier

i _ Hjo—Stenstorps järnvägsaktie bolag borde numera för förstnämnda bolag

tillgängliga ytterligare 368 dylika aktier överlämnas. För säkerställande av

inbetalningen av annuiteterna å ett nedskrivet statslån vore givetvis en borgensgaranti

önskvärd. Då dylik garanti av större värde för långivaren icke

torde kunna erhållas vare sig av de av järnvägen berörda kommuner eller

av järnvägens större aktieägare, syntes bolaget böra tillförbindas dels att

medgiva riksgäldskontoret att intill belopp motsvarande förfallna annuiteter

å det nedskrivna statslånet taga i anspråk utdelningen å bolagets samtliga

1,432 aktier i Hjo—Stenstorps järnvägsaktiebolag och dels att icke utan

riksgäldskontorets samtycke avyttra nämnda aktier.

Utredningsnämnden har därför föreslagit, att statens fordran hos bolaget

nedskrives till 380,000 kronor på följande villkor:

Annuitet å det nedskrivna statslånet erlägges med 5 procent, varav 4.5

procent utgör ränta och 0.5 procent amortering. Staten medgiver dock, att

tills vidare och under minst fem år annuitet debiteras å endast 100,000

kronor; och äga riksgäldsfullmäktige att efter fem års förlopp påfordra erläggande

av annuitet å ytterligare så stor del av statens fordran, som med

hänsyn till resultatet av bolagets rörelse synes framdeles kunna förräntas

och amorteras, samt att efter förloppet av ytterligare fem år samt vidare

framgent för minst fem år i sänder ytterligare öka annuiteten, till dess

sådan utgår för hela det belopp, till vilket statens fordran nedskrivits. Å

förfallen, ej likviderad skuld debiteras ränta med fem procent.

Utöver tidigare i riksgäldskontoret deponerade 632 aktier i Hjo—Stenstorps

järnvägsaktiebolag överlämnar Mjölby—Hästholmens nya järnvägsaktiebolag

till riksgäldskontoret ytterligare 368 sådana aktier, varjamte bolaget

tillförsäkrar riksgäldskontoret rätt att lyfta och i avräkning å bolagets

skuld, intill belopp, som motsvarar förfallna annuiteter å statslånet, uppbära

eventuella utdelningar å såväl i riksgäldskontoret deponerade som ock övriga

bolaget tillhöriga aktier i Hjo—Stenstorps järnvägsaktiebolag. Bolaget förbinder

sig att icke avyttra berörda aktier utan av riksgäldskontoret lämnat

medgivande.

Utdelning till aktieägarna i bolaget må ej verkställas, om bolagets ställning

är sådan, att inbetalningen av närmast förfallande annuitet å statslånet

därigenom omöjliggöres eller försenas. Utdelning må ej heller verkställas,

förrän skälig avsättning till förnyelsefond ägt rum.

Därest betalningsskyldigheten för statslånet ej behörigen fullgöres, äger

bolaget endast efter av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall lämnat medgivande

inköpa andra järnvägar, förvärva aktier i andra järnvägsbolag eller eljest

vidtaga åtgärder, som innebära utvidgning av bolagets verksamhet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Bolaget, som förklarat sig i allo ansluta sig till utredningsnämndens ifrågavarande

förslag, har hemställt, att framställning måtte avlåtas till riksdagen

om reglering av bolagets skuldförhållande till staten i enlighet med nämnda

förslag.

Bolagets framställning har tillstyrkts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

FulhnäJctige i riksgäldskontor et hava anfört huvudsakligen följande:

Bolagets skuld för omförmälda statslån uppgick den 31 december 1926

till följande belopp:

kapital...................................................................................... kr.

ränta............................................................................................ *

överränta.............................. »

anståndsränta.............................................................................. »

799,600: —

488,069: 96

179,129: 43

105,687: 35

Summa kr. 1,572,486: 74

Utredningsnämndens förslag innebure, att av detta belopp 1,192,486 kronor

74 öre eller ej mindre än omkring 76 % av hela fordringsbeloppet efterskänktes.

Den såsom säkerhet för det nedskrivna lånets förräntning och

amortering föreslagna depositionen av 1,000 aktier i Hjo—Stenstorps järnvägsaktiebolag

jämte rätt att lyfta eventuell utdelning å ytterligare ett antal

aktier i samma bolag, vilka innehades av Mjölby—Hästholmens nya järnvägsaktiebolag,

utgjorde dock icke någon garanti av synnerligen stort värde,

då utdelning å nämnda aktier under femårsperioden 1922—1926 blott förekommit

en gång, nämligen år 1924, då 5 % utdelades för närmast föregående

räkenskapsår.

En liknande skuldreglering medgavs av 1926 års riksdag beträffande Väderstad—Skänninge—Bränninge

järnvägsaktiebolag. För densamma uppställdes

dock som villkor, att vissa kommuner skulle åtaga sig garanti för

behörig förräntning och återbetalning av ett belopp av 70,000 kronor.

Då någon inbetalning å Mjölby—Hästholmens nya järnvägsaktiebolags

statslån hittills ej skett, med undantag dock av en mindre likvid, som ägde

rum i samband med det ursprungliga järnvägsbolagets konkurs, då resultatet

av järnvägsdriften till följd av den konkurrerande automobiltrafiken

blivit allt sämre och då därjämte järnvägsstyrelsen förklarat sig ej önska

övertaga banan, syntes ej annat vara att göra än att godtaga det föreliggande

förslaget, enligt vilket staten dock hade utsikt att erhålla åtminstone

något belopp såsom inbetalning å sin fordran.

Förslaget om rätt för fullmäktige att efter fem år, om bolagets ställning

det medgåve, kräva förräntning och amortering av större belopp än 100,000

kronor innebure ej någon nyhet, då något liknande år 1926 bestämdes i fråga

om Väderstad—Bränninge järnväg. Fullmäktige förutsatte, att, om den årliga

annuiteten å sökandebolagets reducerade skuld genom särskilt beslut

av fullmäktige bestämts att utgå med högre belopp än 5,000 kronor, men

det senare skulle visa sig, att överskottet å bolagets rörelse ej medgåve erläggandet

av hela det förhöjda annuitetsbeloppet, fullmäktige även skulle

äga rätt att i mån av behov nedsätta sagda annuitet, dock att bolaget allt

fortfarande, intill dess förberörda 380,000 kronor blivit slutbetalda, hade att

för varje år erlägga minst 5,000 kronor.

De av nämnden föreslagna villkoren torde därjämte böra fullständigas

med en föreskrift, att, därest järnvägsbolaget försattes i konkurs eller trädde

i likvidation eller ock järnvägen försåldes exekutivt, den del av ifrågavarande

nya lån å 380,000 kronor, som då återstode ogulden, skulle anses vara genast

förfallen till betalning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

anpuiteter, vilka bolaget enligt förslaget både att erlägga, borde

först utgå ranta efter 4% * å den kapitalskuld, som genom annuiteterna

skulle forrantas och atergaldas, samt återstoden utgöra avbetalning å samma

skuld. Skuldregleringen syntes böra räknas från 1927 års början och annuiteten

alltså erlaggas forsta gången den 31 december 1927 och sedermera

infria^ Vai^6 ar’ dess kela det nedskrivna fordringsbeloppet blivit

... 1 med vad år 1926 föreskrevs beträffande Väderstad—Bränninge

.järnväg syntes såsom villkor för den nu ifrågavarande uppgörelsen böra

kravas, att bolaget medgåve sådan ändring av de för Mjölby—Hästholmens

järnväg gällande mlosnmgsvillkoren, att statsverket berättigades inlösa iärnvagen

för en summa av 380,000 kronor, ökad med de belopp, som framdeles

sunde komma att bindas i järnvägens fasta anläggningar och rullande matenä

^ärdeminskn'' J°korigt aydrag Pa grund av slitning och annan tek
-

Av vad ovan anförts och handlingarna i förevarande ärenden i övrigt

innehålla framgår, att samtliga ifrågavarande järnvägsaktiebolags ekonomiska

ställning numera är sådan, att bolagen måhända redan innevarande år kunna

bliva nödsakade att träda i likvidation. Att i följd härav nedlägga järnvagarna

och avyttra deras tillgångar synes dock icke böra ifrågasättas, då

banorna trots motorfordonstrafikens starka utveckling alltjämt torde vara av

betydelse för de bygder, de genomlöpa. Å andra sidan synes, bland annat

med hänsyn till att dessa järnvägar äro bibanor med obetydlig trafik och

icke utgöra någon förbindelseled mellan olika statsbanor, en sådan anordning

böra undvikas, att staten nödgades övertaga och trafikera desamma.

Ej heller synes möjlighet att låta banorna övertagas av annat järnvägsföretag

och därigenom vinna ett bättre driftresultat för närvarande förefinnas, även

om sådan möjlighet såvitt angår Varberg—Ätrans järnväg icke för framtiden

ar utesluten. Den lämpliga lösningen synes under dessa förhållanden vara,

att en sådan nedsättning av statens fordringar hos bolagen vidtages, att

likvidation nu undvikes och bolagen sättas i tillfälle att själva fortsätta

järnvägsdriften.

Då det, även med iakttagande av de besparingar och förenklingar, som

redan genomförts och ytterligare böra kunna vidtagas, ej torde vara tänkbart,

att staten någonsin skulle kunna erhålla full likvid för sina fordringar

hos nu berörda bolag, gäller det närmast att söka finna en sådan form för

skuldens reglering, att förlusten för statsverket blir så begränsad som möjligt.

Det skulle därvid kunna ifrågasättas, att staten i mindre grad än i

de nu föreliggande förslagen förutsatts avstode från sina fordringar, exempelvis

på det sätt, att den del av statens kapital- och räntefordran, som översköte

vad som antoges kunna förräntas av vederbörande järnvägsföretag,

efter erforderlig avskrivning för undvikande av likvidation förvandlades till

ett räntefritt lån på villkor att utdelning till aktieägarna icke finge ske,

förrän det räntefria lånet slutbetalts. En dylik anordning, vilken för staten

sannolikt icke skulle medföra någon avsevärd fördel, skulle emellertid ej

kunna undgå att verka hämmande på aktieägarnas intresse att genom en

god skötsel av företaget söka uppnå ett gott ekonomiskt resultat. Även

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

ett utbyte av statens fordran mot aktier i företaget kan befaras få enahanda

verkningar och därjämte andra, icke önskvärda följder. Det synes därför

ur näringspolitisk synpunkt riktigt att följa de principer, som ligga till

grund för de framlagda förslagen till reglering av ifrågavarande järnvägsföretags

skulder och att direkt avskriva dessa med behövligt belopp.

Erforderligt skydd mot ett illojalt utnyttjande från statsunderstödda järnvägsföretags

sida av möjligheten att på sådant sätt, som nu föreslagits, vinna

befrielse från betalningsskyldighet för erhållet statslån måste givetvis ligga

däri, att vederbörande järnvägsföretags skötsel, innan dess skuldbörda hunnit

växa så som i förevarande fall ägt rum, göres till föremål för en ingående

och sakkunnig undersökning och att erforderlig omläggning av förvaltningen

äger ram i syfte att genomföra möjliga förenklingar och besparingar. Det

förslag till lag om bokföring vid enskild järnväg, som lärer komma att

underställas innevarande års riksdag, torde, om det upphöjes till lag, väsentligt

underlätta en sådan granskning, till vars förutsättningar i övrigt jag

lärer vid annat tillfälle få återkomma.

De förslag till nedskrivning av statens fordringar hos ifrågavarande järnvägsföretag,

som nu framlagts, synas mig på ett såvitt möjligt tillfredsställande

sätt tillgodose såväl statens som det allmännas intressen i fråga om

dessa järnvägsföretag under förhandenvarande förhållanden. Vad Varberg—

Ätrans järnvägsaktiebolag beträffar, innebär det föreliggande förslaget visserligen

icke ett slutgiltigt ordnande av bolagets skuldförhållande till staten,

men då härigenom vinnes rådrum för vidtagande av åtgärder i syfte att begränsa

nedskrivningen av statens fordran till lägre belopp än eljest måhända

skulle visa sig nödvändigt, synes förslaget böra komma till genomförande.

Jag vill därvid förorda, att den i sagda förslag förutsatta förnyade utredningen

i syfte att vinna en definitiv reglering av bolagets skuldförhållande

till staten företages. På grund av vad sålunda och i övrigt anförts anser

jag mig böra tillstyrka samtliga ifrågavarande förslag, dock på de av fullmäktige

i riksgäldskontoret föreslagna villkor. Förslagen innebära, att i ett

fall en nedskrivning av statens fordran under det från allmänna järnvägslånefonden

utlånade, ännu oguldna kapitalbeloppet skall äga rum. Statens oguldna

kapitalfordran hos Mjölby—Hästholmens nya järnvägsaktiebolag, uppgående

till 799,600 kronor, skulle nämligen nedskrivas till 380,000 kronor, motsvarande

en kapitalförlust för allmänna järnvägslånefonden å 419,600 kronor. På sätt

chefen för finansdepartementet erinrat i årets statsverksproposition lärer

frågan om de åtgärder, som till följd av dylika förluster bliva erforderliga,

upptagas till behandling i annat sammanhang.

Vid bifall till vad sålunda förordats lärer det få ankomma på Kungl.

Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad fullmäktige i riksgäldskontoret

därutinnan föreslagit stadga villkor för åtnjutande av de nya lånen

å 396,000 respektive 380,000 kronor till Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag

och Mjölby—Hästholmens nya järnvägsaktiebolag, ävensom meddela bestämmelser

rörande lånens förräntande och återbetalning m. m.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

På grund av vad sålunda anförts får jag alltså hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

l:o) att av statens den 31 december 1926 beräknade kapitalocli

räntefordran hos Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag till

den del, densamma överstiger 396,000 kronor, må under de av

mig i det föregående förordade villkor från och med år 1927

årligen avskrivas ett belopp av 37,000 kronor;

2:o) att av statens den 31 december 1926 beräknade räntefordran

hos Yarberg—Ätrans järnvägsaktiebolag må under det

av mig i det föregående förordade villkor avskrivas ett belopp

av 400,000 kronor; samt

3:o) att statens den 31 december 1926 beräknade kapitaloch

räntefordran hos Mjölby—Hästholmens nya järnvägsaktiebolag

må till den del, densamma överstiger 380,000 kronor,

avskrivas under de av mig i det föregående förordade villkor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:97 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. May.ts proposition angående avskrivning av förfallen del av statslån till Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag m. m. a1 i texten
  2. SU 1927:35 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avskrivning av förfallen del av statslån till Skövde—Axvalls järnvägsaktiebolag m. m. s. 11 i texten