Sök i Ratio Lex

Angående lönereglering för befattningshavarna vid domkapitlens expeditioner m. m

135 sidor, varav 79 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 79 av 135 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:102, Angående lönereglering för befattningshavarna vid domkapitlens expeditioner m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj-.ts proposition Nr 102.

1

Nr 102.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående lönereglering för

befattningshavarna vid domkapitlens expeditioner m. m.;

given Stockholms slott den 17 februari 1928.

Kung]. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprins en-Reg enten i statsrådet å Stockholms

slott den 17 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosen, Hamrin, Almkvist,

Ltberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Almkvist anför:

Vid anmälan den 4 januari 1928 av anslagsbehoven under riksstatens för

budgetåret 1928—1929 åttonde huvudtitel hemställde jag under punkt 49, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att i avbidan på proposition angående

ny lönereglering för befattningshavarna vid de ecklesiastika konsistorierna

beräkna för ändamålet ett ordinarie förslagsanslag av 280,000 kronor. Denna

min hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen.

Jag anhåller nu att få återkomma till detta ärende.

Innan jag närmare ingår på själva löneregleringsfrågan, torde emellertid

en kort redogörelse böra lämnas för vilka befattningshavare, som äro

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 84 käft. (Nr 102.) 1

Löneregle

ring för befattningshavarna

vid

domkapitlens

expeditioner

s. 2 Kontrollera mot PDF

Befattningshavare

vid

domkapitlens

expeditioner.

Nuvarande

avlöningsanslag.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

anställda vid domkapitlens expeditioner — under benämningen domkapitel

inbegriper jag i det följande, då ej annat framgår av sammanhanget, även

Stockholms stads konsistorium — samt vidare för de anslag, som stå till förfogande

för avlönande av ifrågavarande personal. Därefter torde jag böra

något ingå på innebörden av den år 1902 genomförda, ännu gällande löneregleringen

för tjänstemännen vid domkapitlen samt de framställningar, som

gjorts om förbättrade avlöningsvillkor för personalen vid domkapitelsexpeditionerna.

Vid samtliga domkapitel och Stockholms stads konsistorium äro anställda

konsistorienotarier. Vidare finnes vid vart och ett av konsistorierna, med

undantag av domkapitlet i Visby och Stockholms stads konsistorium, en

amanuens samt vid vartdera av domkapitlen i Uppsala och Lund dessutom

ytterligare en amanuens. I några fall innehavas amanuensbefattningarna

som bisysslor, men i övrigt äro de huvudsysslor med full tjänstgöring.

Därjämte äro vid vart och ett av konsistorierna anställda dels ett eller flera

extra biträden, som utföra skrivgöromål samt i en del fall mera kvalificerat

arbete, dels ock en vaktmästare.

Av omförmälda befattningshavare vid konsistorierna hava endast konsistorienotarierna

ordinarie anställning. Den för notarierna gällande avlöningsstaten

är fastställd år 1902 och har sedermera undergått endast smärre förändringar,

bland annat genom tillkomsten av Luleå stift samt föreningen

av Kalmar stift med Växjö stift. I samma stat äro även upptagna arvoden

till en amanuens vid vart och ett av konsistorierna, med undantag för Visby

domkapitel och Stockholms stads konsistorium.

Då detaljerad redogörelse för de avlöningsförmåner, som de olika befattningshavarna

vid konsistorierna åtnjuta, kommer att i det följande meddelas

i samband med frågan om nyreglering av deras avlöning, har jag ej anledning

att här närmare ingå på de nuvarande avlöningsförhållandena utan inskränker

mig till att erinra om de anslag, som för budgetåret 1927—1928

stå till förfogande för avlönande av ifrågavarande personal. Anslagen i fråga

äro dels ett ordinarie anslag till domkapitlens expeditioner, från och med

år 1913 utgående med 91,350 kronor, dels ett extra anslag å 36,400 kronor

till ökade arbetskrafter vid domkapitlens expeditioner, dels ock ett extra förslagsanslag

å 49,000 kronor till provisorisk lönereglering för notarier och

amanuenser vid de ecklesiastika konsistorierna samt tillfälliga lönetillägg åt

därstädes anställda extra biträden och vaktmästare. Av åttonde huvudtitelns

extra förslagsanslag till tillfällig löneförbättring för viss personal inom den

civila statsförvaltningen utgår för budgetåret 1927—1928 dylik löneförbättring

till vissa extra biträden och vaktmästare vid konsistorierna med tillhopa

2,875 kronor. Från nämnda huvudtitels ordinarie förslagsanslag till

ålderstillägg bestridas kostnaderna för ålderstillägg åt konsistorienotarierna.

Den år 1902 verkställda löneregleringen var i flera avseenden av genomgripande

betydelse. Före sagda lönereglering härflöto konsistorienotariernas

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

avlöning från ett flertal olika inkomstkällor såsom: lösen för expeditioner,

kronotionde, provisioner av kollekt- och stamboksmedel, ersättning för uppbörd

och redovisning av vissa avgifter samt för förvaltning av fonder och

kassor, kollektör, bidrag dels från prästerskapet eller detsamma tillhöriga

kassor, dels ock från vissa kyrkor och församlingar m. m. ävensom statsmedel.

Under sådana förhållanden blev avlöningen högeligen växlande ej

blott i olika stift utan även år från år. Genom 1902 års lönereglering erhöllo

notarierna sin avlöning huvudsakligen av statsmedel — endast några

mindre belopp skulle fortfarande bestridas av vissa domkyrkor — och dittills

utgående avlöningsbidrag och sportler upphörde med vissa undantag. Vidare

erhöllo notarierna pensionsrätt. — För erhållande av notarietjänsterna,

vilka tidigare nästan undantagslöst innehafts av präster med rätt att räkna

dubbla prästerliga tjänstår, uppställdes i samband med löneregleringen vissa

kompetensfordringar nämligen avlagd examen, berättigande till inträde i

rikets rättegångsverk, och förfarenhet i domarevärv.

De genom 1902 års lönereglering fastställda avlöningsbeloppen — vilka

av riksdagen nedsattes under vad Kungl. Maj:t föreslagit—ansågos redan

från början alltför låga, och detta gällde särskilt vissa av notarierna, vilka

genom löneregleringen erhållit minskade inkomster. Yrkanden om löneförbättring

hava därför tid efter annan framkommit.

Framställningar om förbättrade avlöningsförmåner hava sålunda ingivits

av konsistorienotarier och amanuenser åren 1907, 1913, 1916, 1918 och 1925.

— Av dessa framställningar hava de av år 1916 och 1918 lett till att riksdagen

på Kungl. Maj:ts förslag tillerkänt notarierna samt de amanuenser,

för vilka arvoden äro i staten upptagna, för vart och ett av åren 1918 och

1919 tillfällig löneförbättring samt från och med år 1920 provisoriska avlöningstillägg.

Den år 1913 av notarier och amanuenser gjorda framställningen överlämnades,

sedan vederbörande yttrat sig över densamma, den 30 mars 1914

till 1902 års löneregleringskommitté för avgivande av utlåtande. I anledning

härav införskaffade kommittén från konsistorierna utredning rörande

åtskilliga omständigheter, som kunde anses inverka på frågans lösning eller

åtminstone bidraga till dess närmare belysning. Som emellertid den av

Kungl. Maj:t den 13 november 1914 tillsatta s. k. domJcapitelsJcommittén ansett

sig böra, vid fullgörandet av det kommittén givna uppdraget att verkställa

förnyad utredning och avgiva förslag i fråga om konsistoriernas omorganisation,

jämväl taga under omprövning frågan om behövliga arbetskrafter

vid domkapitlen och dessas avlöning, ställdes efter framställning

av domkapitelskommittén samtliga hos löneregleringskommittén befintliga,

till ärendet rörande lönereglering för konsistorietjänstemännen hörande

handlingar till förfogande av domkapitelskommittén. I sitt den 18

december 1918 avgivna betänkande angående stiftsstyrelsernas organisation,

framlade domkapitelskommittén dels förslag till stat för stifts
-

Framställningar

om och

förslag till

förbättrade

avlöningsförmåner

för

domkapitels

personalen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds proposition Nr 102.

styrelserna, enligt vilket lönerna föreslagits till reglering "efter närmare

angivna grunder såväl för konsistorienotarier och amanuenser som för skrivbiträden

och vaktmästare, dels ock förslag till förstärkning av arbetskrafterna

vid konsistoriernas expeditioner. Kommittén framhöll därvid nödvändigheten

av att en lönereglering för ifrågavarande tjänstemän snarast möjligt

komme till stånd. Kommittén fann behovet härav så trängande, att

det syntes kommittén oundgängligt att, även om kommitténs organisationsförslag

icke omedelbarligen skulle föranleda framställning till riksdagen,

löneregleringsfrågan för sig förelädes riksdagen. —- Över kommitténs förslag

avgåvos utlåtanden av samtliga ecklesiastika konsistorier samt en del andra

myndigheter, däribland även av statskontoret den 8 maj 1920.

Vidkommande förutberörda år 1925 av notarier och amanuenser gjorda

framställning återkommer jag senare till densamma.

Behovet av en ny lönereglering för tjänstemännen vid de ecklesiastika

konsistorierna kom också till uttryck i ett uttalande till statsrådsprotokollet

av chefen för ecklesiastikdepartementet vid anmälan av 1913 års åttonde

huvudtitel. Såsom närmare framgår av sagda huvudtitel, punkten 41, yttrade

departementschefen:

Sedan under de senare åren löneregleringar genomförts för det stora flertalet

av statens verk och inrättningar, löneregleringar, varigenom tjänstemännens

ställning ansenligt förbättrats, framstode den år 1902 antagna,

ännu gällande avlöningsstaten för de ecklesiastika konsistorierna såsom förhållandevis

synnerligen knappt tillmätt. Frågan om utverkande av förbättrade

avlöningsförmåner för sistberörda tjänstemän kunde därför sägas vara

ganska trängande och skulle säkerligen redan hava upptagits, därest den ej

fått vila i avbidan på lösningen av ett större spörsmål, det om domkapitlens

omorganisation. Såsom förhållandena gestaltat sig, torde man dock

kunna säga, att för det dåvarande tyvärr ingen bestämd tidpunkt kunde

skönjas då detta senare spörsmål kunde antagas vara löst. Vid sådant förhållande

torde det icke få anses med rättvisa och billighet förenligt att alltjämt

undanskjuta frågan om lönereglering för tjänstemännen vid de ecklesiastika

konsistorierna. Departementschefen vore också betänkt på att i en

närmare framtid för Kungl. Maj:t framlägga förslag om åtgärder i sådan

riktning.

Förutom de förut omförmälda framställningarna om förbättrade avlöningsförmåner

för domkapitelspersonalen hava, bland andra, följande framställningar

i ämnet inkommit.

I skrivelse den 16 november 1920, nr 10, hemställde kyrkomötet, att Kungl.

Maj:t måtte, utan avseende på huru frågan om de ecklesiastika konsistoriernas

omorganisation kunde komma att handläggas, utan dröjsmål för riksdagen

framlägga förslag om ny lönereglering för befattningshavarna vid

konsistorierna och i samband därmed om nödig förstärkning av arbetskrafterna

vid desamma, allt i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,

som av domkapitelskommittén föreslagits.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

I skrivelse den 20 februari 1924 hemställde domkapitlet i Uppsala, att

Kungl. Maj:t — särskilt med hänsyn till nödvändigheten av att domkapitlens

extra ordinarie personal, vilken utförde ett maktpåliggande och ansvarsfullt

arbete och som beträffande tjänsteskyldigheter vore fullt jämställd med

ordinarie, bereddes ordinarie anställning i statens tjänst — måtte till 1925

års riksdag framlägga förslag i ämnet. Över denna framställning avgåvos

yttranden av samtliga övriga domkapitel och Stockholms stads konsistorium

samt den 20 oktober 1924 av statskontoret.

Vaktmästarna vid domkapitlen och Stockholms stads konsistorium anhöllo i

en den 2 augusti 1924 till Kungl. Maj:t ingiven skrift, att Kungl. Maj:t

måtte bereda dem lönereglering och i samband därmed ordinarie anställning

samt till 1925 års riksdag framlägga förslag i ärendet. Jämväl i detta

ärende inhämtades yttranden av samtliga domkapitel och Stockholms stads

konsistorium samt den 20 oktober 1924 dagtecknat utlåtande av statskontoret.

I sistnämnda utlåtande framhöll statskontoret, att det icke kunde anses

rimligt, att frågan om en lönereglering för den vid domkapitlen anställda

extra personalen allt fortfarande uppskötes i avvaktan på en möjligen blivande

omorganisation av domkapitlen, varjämte statskontoret uttalade, att

förslag till provisorisk lönereglering för domkapitlens extra personal borde

utarbetas för att föreläggas 1926 års riksdag.

Vid anmälan den 12 december 1924 av kyrkomötets omförmälda skrivelse

samt förberörda, av domkapitlet i Uppsala och konsistorievaktmästarna gjorda

framställningar uppdrog Kungl. Maj:t åt statskontoret att utarbeta förslag

till provisorisk lönereglering beträffande biträdes- och vaktmästarpersonalen vid

domkapitlen och Stockholms stads konsistorium samt i samband därmed

taga under omprövning frågan om den lämpligaste anställningsformen och

tjänstgöringsförhållandena för dessa personalgrupper. Statskontoret avgav

den 2 juni 1925 sådant förslag, varöver yttranden inhämtades av domkapitlen

och Stockholms stads konsistorium.

I juni 1925 inkom härefter flertalet konsistorienotarier och amanuenser med

den av mig förut omförmälda framställningen, däri hemställes om vidtagande

av åtgärder för framläggande till 1926 års riksdag av förslag till ny

definitiv lönereglering för nämnda befattningshavare med placering i lönehänseende

efter de grunder, som tillämpats i avseende på motsvarande befattningshavare

vid länsstyrelserna. Sedan domkapitlen och Stockholms stads

konsistorium yttrat sig över denna framställning, remitterades ärendet den

18 augusti 1925 till statskontoret. För att tagas i övervägande vid besvarande

av denna remiss överlämnades sedermera till statskontoret förberörda,

av domkapitlen och Stockholms stads konsistorium avgivna yttranden över

det av statskontoret utarbetade förslaget till provisorisk lönereglering för

biträdes- och vaktmästarpersonalen.

I skrivelse den 26 oktober 1925, nr 16, hemställde härefter kyrkomötet,

att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för framläggande till 1926 års riks
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

dag eller så snart ske kunde av förslag till ny definitiv lönereglering för

konsistorienotarier och amanuenser med placering i lönehänseende efter de

grunder, som domkapitelsexpeditionernas synnerligen omfattande och krävande

arbetsuppgifter kunde giva vid handen. Kyrkomötets skrivelse överlämnades

sedermera till statskontoret för att tagas i övervägande vid besvarandet

av förut omförmälda remiss den 18 augusti 1925 å konsistorienotariernas

och amanuensernas i juni 1925 inkomna framställning.

Efter att hava erinrat, dels hurusom fråga uppkommit om reglering av

avlöningen för biträdes- och vaktmästarpersonalen vid konsistorierna, dels

om de av konsistorienotarier och amanuenser samt av kyrkomötet under år

1925 gjorda framställningarna om ny definitiv lönereglering för notarier

och amanuenser, dels ock om den utredning, som i dessa ärenden anbefallts,

framhöll chefen för ecklesiastikdepartementet, på sätt framgår av punkt 54

av 1926 års andra huvudtitel, att frågan om ett definitivt ordnande av löneförhållandena

för samtliga befattningshavare vid konsistorierna sålunda gjorts

till föremål för prövning i ett sammanhang men att utredningen emellertid

icke antoges hinna slutföras å sådan tid, att framställning om dylik lönereglering

kunde föreläggas 1926 års riksdag.

På grund av vad sålunda förekommit har statskontoret — enligt vad statskontoret

i utlåtande den 23 augusti 1926 uttalat — ansett sig böra till behandling

upptaga frågan om definitiv lönereglering icke blott för notarier och

amanuenser utan jämväl för biträdes- och vaktmästarpersonalen vid konsistorierna;

och har statskontoret i nämnda utlåtande framlagt av statskontoret

utarbetat förslag till dylik lönereglering. Över detta förslag hava yttranden

avgivits av domkapitlen och Stockholms stads konsistorium.

Under erinran att frågan om lönereglering för de ecklesiastika konsistoriernas

befattningshavare befunne sig i utrett skick, hemställde biskopsmötet

i skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet den 14 oktober 1926 om

åtgärders vidtagande för ärendets omedelbara framläggande för riksdagen.

Någon framställning om ny definitiv lönereglering för tjänstemännen vid

de ecklesiastika konsistorierna gjordes emellertid icke av Kungl. Maj:t till

1927 års riksdag. Motionsvis blev dock denna löneregleringsfråga underställd

sagda års riksdag. I två likalydande motioner, I: 28 och II: 30,

väcktes nämligen förslag om ny lönereglering för tjänstemännen i fråga.

Detta förslag anslöt sig till det av statskontoret framlagda löneregleringsförslaget,

dock med avvikelse i avseende på de lönegrader, vari vissa tjänstemän

borde placeras.

Beträffande den sålunda framkomna frågan anförde riksdagen i skrivelse

den 27 april 1927, nr 8 A, i anledning av dels vissa utav Kungl. Maj:t i

statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar,

dels ock åtskilliga beträffande samma huvudtitel väckta motioner, punkten 38:

Vad beträffar det motionsvis väckta förslaget om en definitiv lönereglering

för de ecklesiastika konsistoriernas befattningshavare, vill riksdagen erinra,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 102. 7

att konsistorienotariernas nu gällande lönestat daterar sig från 1902 och att,

frånsett det år 1919 beslutade provisoriska lönetillägget, någon lönereglering

icke kommit dessa tjänstinnehavare till del, liksom övrig personal vid domkapitlen

alltjämt innehar den osäkra ställning den extra ordinarie anställningsformen

innebär. Förslag om en definitiv lönereglering för domkapitlens

tjänstemän hava upprepade gånger framlagts inför Kungl. Maj:t utan

att dock hava lett till någon proposition i ämnet till riksdagen. Det senaste

förslaget är år 1926 avgivet av statskontoret; ej heller detta förslag

har lett till framställning till riksdagen. Motionärernas förslag lugger i stort

sett på statskontorets utredning.

Vid den prövning riksdagen ägnat ifrågavarande motioner, har riksdagen

ej kunnat undgå finna, hurusom kraven på en lönereglering synas vara i

hög grad berättigade. Under senare år har den ena tjänstemannakåren

efter den andra fått sina löner reglerade efter numera vedertagna principer,

och så mycket mera missgynnade torde domkapitlens befattningshavare

kunna betraktas, som deras senaste definitiva lönereglering härrör från år

1902 och dessutom flertalet av personalen aldrig erhållit någon reglering av

sina löner utan fortfarande utgöres av extra ordinarie befattningshavare

med snävt begränsade arvoden. Hur mycket riksdagen än behjärtar det

motionsvis framförda förslaget, har riksdagen dock icke funnit sig böra på

grundvalen av enskild motion bifalla ett förslag i eu fråga, som tarvar eu

så noggrann och detaljerad prövning som en lönereglering av nu förevarande

beskaffenhet.

Riksdagen vill dock framhålla angelägenheten av att Kungl. Maj:t ägnar

detta spörsmål all den uppmärksamhet det enligt riksdagens mening förtjänar,

och håller riksdagen för önskligt, att proposition i ämnet varder förelagd

nästkommande års riksdag. Vid sådant förhållande har riksdagen icke

ansett sig böra ingå i någon prövning av de detaljer, som innefattas i det

i motionerna framförda löneregleringsförslaget, utan förutsätter, att samtliga

hithörande spörsmål varda på vederbörligt sätt av Kungl. Maj:t prövade,

då förslag i ämnet skall föreläggas riksdagen.

Den 12 juli 1927 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla en sakkunnig för att inom departementet biträda

vid utredning av frågan angående lönereglering för befattningshavarna vid

de ecklesiastika konsistorierna. Med anledning härav tillkallades den 30

juli 1927 för nämnda ändamål statskommissarien G. F. Ouchterlony, vilken såsom

föredragande i statskontoret handlagt ifrågavarande löneregleringsärende.

Sedermera erhöll Ouchterlony den 12 september 1927 bemyndigande att för studerande

på ort och ställe av förhållandena vid domkapitelsexpeditionerna

företaga resor till samtliga domkapitel. Sedan Ouchterlony med stöd av

nämnda bemyndigande under september och oktober besökt samtliga domkapitelsexpeditioner,

har han i en den 17 november 1927 dagtecknad, till

chefen för ecklesiastikdepartementet ställd skrivelse redogjort för den uppfattning,

vartill han vid besök på de olika platserna kommit rörande arbetsoch

personalförhållandena vid domkapitelsexpeditionerna m. m. I det följande

får jag anledning i vissa delar redogöra för innehållet i denna skrivelse.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava kraven på ny lönereglering

för befattningshavarna vid de ecklesiastika konsistorierna gång

Tillkallande

av en sakkunnig.

Motiv för ny

lönereglering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

efter annan framförts utan att leda till annat resultat än att tillfällig löneförbättring

och sedermera provisoriska avlöningstillägg tillerkänts notarier

och amanuenser, varjämte tillfällig löneförbättring och tillfälliga lönetillägg

tilldelats extra biträden och vaktmästare.

De erinringar mot de nuvarande avlöningsförhållandena vid konsistoriernas

expeditioner, som i de gjorda framställningarna eller däröver avgivna

utlåtanden framförts, äro — förutom vad som anförts beträffande de

utgående avlöningsbeloppens knapphet och otillräcklighet — i huvudsak

följande:

Vad först angår konsistorienotarierna framhålles, att den år 1902 fastställda

avlöningen var synnerligen knappt tillmätt och ännu mer beskurits

genom de enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension utgående pensionsavgifterna, att det provisoriska

avlöningstillägget, som tillerkänts notarierna, blir i viss mån illusoriskt genom

föreskriften att vid dess bestämmande hänsyn skall tagas till beloppet

av vederbörande tillkommande sportler, vilka sportler huvudsakligen utgöra

ersättning för notariens arbete med och ansvar för förvaltning av vissa

prästerskapet enskilt tillhöriga kassor och fonder, att pensionsunderlaget,

om det beräknas efter den enligt 1902 års stat utgående avlöningen, blir

synnerligen lågt, att notarien äger uppbära allenast två ålderstillägg, att någon

kompensation för dyrort och »fjärrort» icke förekommer, samt att notaries

semester är inskränkt till en månad mot 45 dagar för andra tjänstemän

i jämförlig grad. — Beträffande amanuenserna har påpekats, att dessa befattningshavare,

såsom varande endast tillförordnade, kunna undandragas

värjo avlöning under tjänstledighet på grund av sjukdom, att något som

helst anslag till ersättande av sjukvikarier för dem icke finnes, samt att de

icke hava någon rätt vare sig till semester eller till pension. — I fråga om

biträdes- och vaJctmästarpersonalen har särskilt framhållits denna personals

synnerligen knappt tillmätta avlöning samt den i hög grad ovissa ställning

densamma intager, därigenom att den icke har ordinarie anställning och

därför är i avsaknad av de förmåner, som i allmänhet tillkomma ordinarie

befattningshavare med motsvarande arbetsuppgifter.

Att befattningshavarna vid de ecklesiastika konsistorierna äro i avlöningshänseende

ogynnsamt ställda torde vara obestridligt. Detta gäller icke minst

biträdes- och vaktmästarpersonalen. Anledningen till att denna tjänstemannagrupp

alltjämt fått vänta på en lönereglering, som allmänt erkännes

vara berättigad och av behovet påkallad, torde främst vara att söka i den

omständigheten, att löneregleringsfrågan ansetts alltför intimt sammanhänga

med frågan om konsistoriernas omorganisation för att kunna lösas fristående.

Omorganisationen av domkapitlen är emellertid en utomordentligt svårlöst

fråga, som kan anses ha stått på dagordningen alltsedan förra delen av

1800-talet, i det att sagda spörsmål sedan nämnda tid vid ett flertal tillfällen

varit föremål för ingående uppmärksamhet från statsmakternas sida.

Skilda förslag till frågans lösning hava därvid framkommit, bland annat i olika

kommittébetänkanden. Senast har ett dylikt omorganisationsförslag framlagts

i det förut omnämnda av domkapitelskommittén år 1918 avgivna betän
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kling1. Maj:ts proposition Nr 102.

kandet. Detta förslag, som utgick ifrån att domkapitlens verksamhetsområden

skulle i stort sett bliva orubbade och domkapitlen sålunda fortfarande

bibehållas vid sin befattning med folkskoleärendena, avstyrktes av

de centrala ämbetsverk, som hördes över ärendet i dess helhet. Anledningen

till detta ämbetsverkens ståndpunkttagande torde hava varit den oklarhet

rörande lämpligaste sättet för lösning av frågan om skolväsendets ledning

och inrättandet av mellaninstanser, som alltjämt är rådande. Då vid sådant

förhållande utsikten att nå fram till en lösning av frågan om domkapitlens

omorganisation synes, åtminstone vad den närmaste tiden angår, vara mycket

liten, uppkommer spörsmålet, huruvida den omständigheten, att en sådan

omorganisation först i en framtid kan komma till stånd, bör anses utgöra

ett hinder för att redan nu genomföra en definitiv lönereglering för personalen

vid domkapitlens expeditioner. I sitt förut omförmälda utlåtande

den 23 augusti 1926 med förslag till ny definitiv lönereglering för tjänstemännen

vid de ecklesiastika konsistorierna upptager statslcontoret detta

spörsmål till besvarande och uttalar därvid, att i omorganisationsfrågans

nuvarande läge denna fråga icke längre rimligen kan åberopas som skäl

för att ytterligare uppskjuta en lönereglering, varigenom ordinarie anställning

skulle kunna beredas åt en del av den extra personalen vid konsistorierna

och såväl denna som de nuvarande ordinarie tjänstemännen, konsistorienotarierna,

erhålla de löneförmåner, som genom successiva löneregleringar

tillerkänts det stora flertalet befattningshavare i statens tjänst. Till

stöd för denna uppfattning anför statskontoret bland annat:

Med hänsyn till folkskoleärendenas jämförelsevis ringa antal i förhållande

till övriga ärenden, som handläggas av domkapitlen, torde deras avskiljande

icke mera avsevärt kunna påverka personalbehovet vid domkapitlens expeditioner.

Det syntes statskontoret ej heller kunna antagas, att en omorganisation

skulle föra med sig eu sådau ändring i befattningshavarnas arbetsuppgifter,

att den skäligen borde påkalla en sänkt lönenivå. Vad särskilt

konsistorienotarierna anginge, syntes, om en ändring i deras tjänsteställning

komme till stånd, denna i stället kunna förväntas bliva ansvarsfullare.

Skulle vid eu eventuell förändring i stiftsindelningen transport av befattningshavare

till annan ort vara erforderlig eller skulle, om vissa ärendegrupper

övertoges av annan myndighet — t. ex. folkskoleärendena av särskilda

distriktsstyrelser — eu samtidig överflyttning av personal böra ifrågakomma,

torde det icke möta någon svårighet att hålla möjligheten härtill

öppen genom fastställande av lämpliga avlöningsvillkor.

Såsom framgår av vad förut anförts torde numera allmän enighet råda

därom, att frågan om definitiv lönereglering för befattningshavarna vid

domkapitelsexpeditionerna bör upptagas till avgörande oberoende av spörsmålet

om ändring av domkapitlens arbetsuppgifter och omorganisation av sagda

myndigheter. Jag har därför ansett mig böra hemställa om framläggande

för årets riksdag av förslag till dylik lönereglering.

Med hänsyn till möjligheten att vissa ärenden kunna komma att över
-

Departe
mentschefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

flyttas från domkapitlen till annan eller andra myndigheters handläggning

och att såsom en följd härav en minskning i behovet av personal vid domkapitlens

expeditioner kan uppkomma, finner jag emellertid försiktigheten

bjuda, att man, då det gäller inrättandet av nya ordinarie tjänster i stället

för de nuvarande amanuensbefattningarna, framgår med stor varsamhet.

Det finnes nämligen, utom folkskoleärendena, även en annan grupp

av ärenden — från arbetsbördans synpunkt i de flesta stift av större betydelse

än skolärendena —- rörande vilkas handläggning det ifrågasatts

sådana ändringar, att domkapitlens arbete kan komma att röna inverkan

därav. Vad jag här syftar på äro de förslag rörande ändrade bestämmelser

i avseende på de ecklesiastika löneboställenas förvaltning, som framställts

i vissa av de utlåtanden, som avgivits i anledning av kyrkofondskommitténs

den 31 maj 1923 avgivna betänkande och förslag angående förvaltningen

av kyrkofonden och övriga till prästerskapets avlöning anslagna

medel. Under det att kommittén utgår ifrån att en centralisering av förvaltningen

av nämnda löneboställen bör ifrågakomma endast i ringa omfattning,

samt att den omedelbara förvaltningeh fortfarande bör omhänderhavas

av länsstyrelser och domkapitel, hava några länsstyrelser framhållit

önskvärdheten av att förvaltningen av löneboställena centraliseras till domänstyrelsen

och att dessa boställen sålunda måtte förvaltas på samma sätt

som kronans domäner. I samma riktning hava jämväl domänstyrelsen och

statskontoret uttalat sig. A andra sidan hava domkapitlen i allmänhet gått

in för en viss decentralisering av förvaltningen av den ecklesiastika jordbruksegendomen,

i syfte att församlingarna måtte i väsentligt större utsträckning

än nu är fallet göras intresserade av löneboställenas avkastning, för

vilket ändamål utarrenderingen borde anförtros åt domkapitlen under medverkan

av församlingarna samt med anlitande av sakkunnigt biträde.

Rörande utsikterna till lösning av frågan om löneboställenas förvaltning

i riktning antingen mot centralisering eller mot en ytterligare decentralisering

är det givetvis icke möjligt att nu hysa någon säker uppfattning. Hela

förvaltningsproblemet är för övrigt för närvarande under utredning hos de

s. k. 1927 års prästlöneregleringssakkunniga. Jag vill dock i detta sammanhang

erinra om att, sedan kyrkofondskommitténs förslag framkommit,

Kungl. Maj:t och riksdagen år 1925 gått in för att icke allenast bibehålla

länsstyrelsernas och domkapitlens hittillsvarande befogenhet i avseende

på boställenas förvaltning utan till och med utsträcka sagda befogenhet

samt genom vissa ändringar i den ecklesiastika boställsordningen ävensom

genom antagande av ny arrendeförordning sökt avhjälpa de mera väsentliga

brister, som vidlåda det nuvarande förvaltningssystemet. Skulle

emellertid en gång i framtiden grunderna för boställsförvaltningen komma

att ändras i riktning mot en centralisering eller en fullständigare decentralisering,

torde visserligen härigenom domkapitlens arbetsbörda på detta

speciella område komma att minskas, men domkapitlens befattning med

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. 11

boställsväsendet blir dock helt säkert under alla förhållanden jämförelsevis

tidskrävande.

Jag övergår härefter till de olika detaljerna i frågan om lönereglering för

befattningshavarna vid de ecklesiastika konsistorierna. Det förslag jag härvid

har för avsikt att framlägga ansluter sig, ehuru med vissa avvikelser,

till det förslag i ämnet, som statskontoret avgivit i sitt förut omförmälda

utlåtande den 23 augusti 1926. Då ifrågavarande utlåtande, vilket jämte förslag

till lönereglering innehåller utförlig utredning i ämnet, torde få såsom bilaga

fogas vid detta statsrådsprotokoll, inskränker jag mig här till att, där ej

särskilda skäl annat föranleda, endast redogöra för huvudpunkterna i statskontorets

utlåtande, till vilket jag i övrigt hänvisar, och de förslag, vari

detsamma utmynnar, ävensom att i samband därmed även något beröra

domkapitelskommitténs av mig i det föregående omförmälda och i statskontorets

utlåtande jämväl i vissa delar intagna statförslag i vad detsamma

avser tjänstemännen vid domkapitelsexpeditionerna.

I detta sammanhang anser jag mig böra omnämna att i domkapitlens

yttranden över statskontorets löneregleringsförslag förekomma vissa yrkanden,

som ej äro av natur att inverka på löneregleringen och vilka jag därför

saknar anledning att nu upptaga till behandling.

I likhet med statskontoret anser jag, att det för den civila statsförvaltningen

gällande avlöningsreglementet och därmed samhörande avlöningsbestämmelser

böra bliva tillämpliga även å befattningshavarna vid domkapitlen

och Stockholms stads konsistorium, varav följden blir, att dyrtidstillägg

kommer att utgå efter de mindre förmånliga grunder, som gälla för befattningshavare

vid reglerade verk, ävensom att den dagliga arbetstiden å tjänsterummet

för ordinarie befattningshavare bör fastställas till minst sju timmar.

Härefter upptager jag till behandling de olika grupperna av befattningshavare

vid domkapitlen, nämligen konsistorienotarier, amanuenser, extra

biträden och vaktmästare i nu angiven ordning.

Konsistorienotariens ställning och tjänståligganden hava icke blivit genom

författning närmare reglerade. I förordningen den 11 februari 1687 huru

med rättegång uti domkapitlen skall förhållas ävensom i åtskilliga till komplettering

av denna författning under 1700-talet och början av 1800-talet

utfärdade kungl. brev och förordningar lämnas vissa speciella föreskrifter

om hans tjänståligganden: han skall t. ex. mottaga handlingar, föra diarier,

ansvara för uppburna medel och underskriva protokollet vid domkapitlens

sessioner d. v. s. fullgöra funktioner, som till största delen för närvarande

tillkomma registratorer, alctuarier, notarier och andra tjänstemän i den förutvarande

första normalgraden. Vidare torde förtjäna framhållas, att 1687

års förordning utgår ifrån att en av domkapitlets ledamöter skall såsom

»decanus consistorii» hjälpa notarien med den mera maktpåliggande protokollföringen

samt med författandet av viktiga expeditioner m. m. (§ 10),

Konsistorie
notarierna.

Tjänst^

åligganden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.

ävensom att samma förordning förutsätter, att preses själv »andrager» ärendena

i konsistoriet (§ 9). I praxis, som dock synes hava utvecklat sig något

olika i skilda stift, har konsistorienotariens ställning sedan lång tid tillbaka

varit en helt annan, i det att han dels vid sin sida fått biträden av olika

slag, som övertagit huvudparten av det mindre kvalificerade arbetet, dels ock

kommit att svara för beredningen av flertalet ärenden och formuleringen

av de flesta besluten. Med andra ord kan saken uttryckas så, att han praktiskt

taget ensam bär ansvaret för den så att säga kanslimässiga delen av

handläggningen av de ärenden, som avgöras av domkapitlen. De naturliga

konsekvenserna av denna utveckling —- skyldighet för notarien att föredraga

ärendena vid domkapitlens sammanträden och framlägga förslag till beslut,

yttranderätt vid sessionerna samt rätt att få sin mening antecknad till protokollet

— har man dock ännu ej dragit. Det kan därför befaras, att notariens

juridiska sakkunskap och författningskunskap samt den speciella

kännedom om förhållandena i stiftet, han kan hava förvärvat, icke komma

så till sin rätt som önskligt vore.

Departe- För egen del hyser jag den uppfattningen, att det kommer att lända till

mentschefen. båtnad för domkapitlens arbete, om konsistorienotarien dels blir skyldig

föredraga ärendena med undantag av dem, vilka biskopen prövar lämpligt

att själv föredraga eller för föredragning överlämna till någon av domkapitlets

ledamöter, dels ock erhåller yttrande- och reservationsrätt vid behandling

av samtliga ärenden. Bestämmelser i sagda syfte — för vilka enligt

min mening hinder icke möta genom förutberörda i § 9 av 1687 års förordning

intagna stadgande — synas kunna inflyta i den instruktion för befattningshavarna

vid domkapitelsexpeditionerna, som efter löneregleringens

genomförande torde böra utfärdas. Jag vill redan i detta sammanhang

understryka, att jag vid behandlingen av frågan om konsistorienotariernas

placering i lönegrad kommer att utgå från att dessa befattningshavare erhålla

ovan antydda ställning vid ärendenas avgörande.

De sålunda föreslagna bestämmelserna i avseende på tjänståligganden

torde böra äga motsvarande tillämpning på notarien vid Stockholms stads

konsistorium.

Tjänstetitel. Redan i 1893 års proposition, nr 21, med förslag till lag om stiftsstyrelse

föreslogs ändrad benämning på innehavarna av konsistorienotarietjänsterna,

nämligen stiftssekreterare för innehavare av tjänst vid domkapitlen

och konsistoriesekreterare för innehavare av tjänsten vid Stockholms

stads konsistorium. De sålunda ändrade benämningarna, som jämväl av

domkapitelskommittén tillstyrkts, har statskontoret funnit bättre motsvara

de med befattningarna förenade arbetsuppgifterna, varför statskontoret förordat

desamma.

Domkapitlen och Stockholms stads konsistorium hava tillstyrkt eller icke

haft något att erinra mot de föreslagna benämningarna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Genom borttagande av benämningen konsistorienotarie skulle komma att

försvinna en ämbetstitel, som i sekler haft hemortsrätt inom den svenska

förvaltningen. Notarietiteln tillkommer emellertid numera befattningshavare

med annan tjänsteställning än den ifrågavarande tjänstemän vid domkapitlen

intaga. På grund härav anser jag mig böra biträda förslaget, att notarierna

vid domkapitlen benämnas stiftssekreterare. Jag tillåter mig i detta sammanhang

hänvisa till att den ene av avdelningscheferna vid länsstyrelserna

benämnes landssekreterare. Vad åter angår notarietjänsten vid Stockholms

stads konsistorium synes mig lämpligast att benämna innehavaren av denna

tjänst sekreterare vid Stockholms stads konsistorium.

För innehavarna av konsistorienotarietjänsterna, vilka tidigare nästan

undantagslöst voro präster, funnos ursprungligen icke föreskrivna andra behörighetsvillkor

än att »till notarieämbetet skall ingen tagas, som icke är

därtill tjänlig och duglig». I samband med 1902 års lönereglering uppställdes

som kompetensfordran för erhållande av notarietjänst avlagd examen,

berättigande till inträde i rikets rättegångsverk, samt dessutom förfarenhet

i domarevärv. För amanuenserna åter linnes ej någon föreskrift

om kompetensfordringar, ehuru dessa tjänstemän äro avsedda att vid förfall

vikariera för notarierna. Under erinran om nämnda förhållanden har statskommissarien

Ouchterlony i sin förberörda skrivelse anfört:

Bortser man från två amanuensbefattningar, vilka innehavas som bisysslor

av befattningshavare vid rådhusrätter, som således icke kunna tänkas aspirera

på uotarietjänst, hava för närvarande endast två amanuenser notariekompetens,

medan en erhållit dispens. Det måste väl dock anses som ett

missförhållande, om flertalet inom den tjänstemannagrupp, från vilken enligt

vanliga befordringsregler och även ur lämplighetssynpunkt notarietjänsterna

förnämligast borde rekryteras, icke kunna ifrågakomma till befordran på

grund av bristande formell kompetens, och det synes föga troligt, att även

med de genom en lönereglering förbättrade avlöningsförhållandena befattningarna

skola mera allmänt komma att besättas med personer med de för

notariebefattning uppställda höga kompetensfordringarna. Vad vidare angår

behövligheten för notarietjänsterna av förfarenhet i domarevärv, torde kunna

erinras, att sådan fordran icke är uppställd för landssekreterare och ej heller

gäller eller är till finnandes för kammarrättsråd med revisionsrotel, vilka äro

föredragande i ärenden, vilka kammarrätten avgör såsom sista instans. Beträffande

omfattningen av domkapitlens egentliga dömande verksamhet upplyser

härefter Ouchterlony, att för femårsperioden 1922—1926 antalet ärenden

i medeltal per domkapitel och år icke uppgått till ett samt anför vidare: Den

uppfattningen torde också delas av flera av de nuvarande tjänstinnehavarna,

att man vid övergången från saknaden av alla föreskrifter om kompetens

gick till motsatt överdrift, då förfarenhet i domarevärv uppställdes som

kompetensvillkor, och att tjänstgöring inom förvaltningen och särskilt just

vid domkapitlen skulle utgöra en minst lika tillfyllestgörande kvalifikation.

Det synes därför med ganska starka skäl kunna ifrågasättas om icke förfarenhet

i domarevärv borde i samband med löneregleringen uteslutas som

behörighetsvillkor. Då utnämningen av konsistorienotarier väl fortfarande

Departe
mentschefen.

Kompetensfordringar.

Den sakkunnige.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

skulle komma att tillhöra Kungl. Maj:t, synes någon särskild föreskrift om

viss tids tjänstgöring inom förvaltningen knappast vara behövlig. Det kan

erinras, att domkapitelskommitténs förslag i kompetensfrågan innebar, att

som alternativa behörighetsvillkor uppställdes, utöver avlagd juridisk examen,

antingen förfarenhet i domarevärv eller ock genom tjänstgöring vid

förvaltande myndighet eller ämbetsverk vunnen förfarenhet i förvaltningsgöromål.

ent^ehT Hos domkapitlen föreligga ofta till behandling frågor, för vilkas riktiga

bedömande och avgörande kräves juridisk sakkunskap och erfarenhet. Detta

är fallet icke blott i avseende på domkapitlens dömande verksamhet utan

även beträffande de talrikt förekommande besvärsmålen. Vidare ha domkapitlen

enligt gällande bestämmelser i avseende på de ecklesiastika boställena

en del uppgifter, som äro av rent juridisk innebörd. Domkapitlen äga

sålunda att tala och svara för ifrågavarande boställen.

Även inom andra delar av domkapitlens förvaltningsområde är ofta —

särskilt då det gäller att tolka och tillämpa hithörande ej sällan ganska

invecklade författningsbestämmelser — juridisk kunskap önskvärd för ärendenas

behöriga handläggning. Då såsom regel ingen av domkapitlets ledamöter

har juridisk utbildning, måste det därför anses nödvändigt, att konsistorienotarien,

på vilken, såsom praxis utvecklat sig, ansvaret för så gott

som alla ärendens beredning vilar, är i besittning av erforderlig juridisk insikt

och rutin. Såsom oundgängligt kompetensvillkor för stiftssekreterare synes således

böra uppställas, att vederbörande avlagt sådana kunskapsprov, som äro föreskrivna

för utövande av domarämbete. Att äga förfarenhet i domarevärv är givetvis

en god merit för en blivande stiftssekreterare, men det synes ej nödigt

att uppställa domartjänstgöring såsom villkor för behörighet. Även genom

tjänstgöring i administrativa verk torde den nödiga praktisk-juridiska erfarenheten

och författningskännedomen kunna förvärvas.

Ifrågavarande kompetensfordringar böra även gälla sekreteraren vid Stockholms

stads konsistorium.

Nuvarande

avlöningsför
måner.

För konsistorienotarierna upptager nu gällande ordinarie stat följande avlöningsbelopp:
-

Tjänst
Lön.

görings- Summa

Kronor penningar. Kronor

Kronor

vid domkapitlen i Uppsala, Växjö, Lund,

Göteborg, Härnösand och Luleå....... 3,000

vid domkapitlen i Linköping, Skara, Strängnäs,

Västerås och Karlstad.......... 2,500

vid domkapitlet i Visby.............. 2,000

vid Stockholms stads konsistorium...... 1,200

1,500

4,500

1,300

3,800

1,000

3,000

800

2,000

Samtliga notarier äro berättigade till två ålderstillägg, ett vart å 500

kronor, efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring. Härtill

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

komma vissa sportler, som bibehöllos vid 1902 års lönereglering, nämligen

viss expeditionslösen, arvode för förvaltning av donationsfonder och prästerskapets

enskilda kassor samt arvode för utdelning av fosterlöner. Enligt

den av 1919 års riksdag beslutade provisoriska löneregleringen, vars giltighet

år för år förlängts, utgår vidare provisoriskt avlöningstillägg till

notarie vid domkapitel med 2,500 kronor, varvid dock är fästat det villkoret,

att avlöningstillägget icke må utgå med högre belopp, än att det tillsammans

med föregående räkenskapsårs sportelinkomst belöper sig till: för

notarien vid domkapitlet i Visby 2,500 kronor och för notarie vid annat

domkapitel 2,700 kronor. Till notarien vid Stockholms stads konsistorium

utgår provisoriskt avlöningstillägg med 1,800 kronor. Av avlöningstillägget

utgöra två tredjedelar lön och en tredjedel tjänstgöringspenningar. Fri bostad

åtnjutes av konsistorienotarien i Linköping på grund av donation enligt

testamente den 28 juli 1827, i vilket föreskrives, att förmånen »icke må vid

något tillfälle hindra och varken som något inre eller öppet skäl verka och

anföras till nekande av förbättring uti lagliga löneinkomster, med vilken

konsistorienotarien möjligen må ihågkommas».

För att finna grunderna för nu gällande klassindelning för konsistorienotarietjänsterna

får man återgå till 1893 års förut omförmälda proposition med

förslag till lag om stiftsstyrelse. Efter att hava uttalat, att stiftssekreterarna,

såsom konsistorienotarierna efter omorganisationen skulle benämnas, i avseende

å avlöningsförmåner borde hänvisas till olika grupper allt efter de av dem

innehavande tjänsternas större eller mindre besvärlighet, anförde departementschefen

bland annat:

Det kunde icke nekas, att en gruppering av befattningarna enligt angiven

grund måste bliva i viss mån godtycklig. Men om också någon fullt tillförlitlig

grund ej kunde utfinnas för tjänsternas klassifikation, gåves dock

å det område, som utgjorde föremål för varje stiftsstyrelses administrerande

verksamhet, faktiska förhållanden, från vilka med ganska hög grad av

sannolikhet slutsatser kunde dragas beträffande mera betydande skiljaktigheter

i göromålens mängd inom de särskilda stiftsstyrelserna. Sådana förhållanden

vore stiftens folkmängd samt antalet inom stiftet befintliga kontrakt,

pastorat, skoldistrikt, folkundervisningsanstalter och allmänna läroverk,

vartill komme för Härnösands stift de stora svårigheter beträffande kyrka

och skola, som berodde på språk och andra egendomliga förhållanden inom

lappmarken och den finsktalande bygden. Det sistnämnda kunde ej på

något sätt i siffror uttryckas, men för övriga ovanberörda förhållanden inom

de särskilda stiften kunde eu i propositionen intagen tabell lämna en ganska

upplysande redogörelse. Härvid hade Stockholms stad utelämnats, vars

konsistorium i flera hänseenden intoge en annan ställning än de egentliga

stiftsstyrelserna.

Det med stöd av det anförda uppgjorda förslaget upptog i l:a klassen

Uppsala, Lunds, Göteborgs och Härnösands stift, i 2:dra klassen Linköpings,

Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö och Karlstads stift samt i 3:dje klassen

Kalmar och Visby stift. Omorganisationsförslaget vann emellertid icke riksdagens

gillande.

Indelning i

olika klasser.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Till grund för den vid 1902 års riksdag genomförda löneregleringen låg

ett av statskontoret utarbetat förslag. Under hänvisning till infordrade enhetligt

uppställda uppgifter för senaste femårsperioden å de vid konsistorierna

handlagda viktigare mål och ärenden samt till en tabell, utvisande stiftens

folkmängd samt antalet av de inom de olika stiften befintliga kontrakt,

pastorat, församlingar, skoldistrikt, folkskolanstalter och allmänna läroverk,

hade statskontoret anfört, att ämbetsverket icke funnit skäl hemställa

om ändring i klassindelningen enligt 1893 års nyss omnämnda förslag.

Propositionen blev även avfattad i enlighet härmed och i denna del jämväl

av riksdagen bifallen.

I samband med beslutet om delning av Härnösands stift samt sammanslagning

av Växjö stift och Kalmar stift bestämdes vid 1903 års riksdag,

att den nyinrättade konsistorienotariebefattningen i Luleå skulle tillhöra l:a

klassen, varjämte konsistorienotarietjänsten i Växjö uppflyttades från 2:dra till

l:a klassen.

Vid den provisoriska lönereglering'' för konsistorienotarierna, som beslöts

vid 1919 års riksdag genom beviljandet av provisoriska avlöningstillägg,

blev i enlighet med domkapitelskommitténs förslag, med undantag för Stockholms

stads konsistorium, någon hänsyn icke tagen till klassindelningen, dock

med viss modifikation beträffande Visby domkapitel i fråga om maximibeloppet

för summan av provisoriskt avlöningstillägg och sportelinkomster.

Den omständigheten, att det provisoriska avlöningstillägget satts till samma

belopp för samtliga befattningar, 2,500 kronor, med undantag beträffande

Stockholms stads konsistorium, där det bestämts till 1,800 kronor, och att

ålderstilläggen, två å 500 kronor, även äro lika, verkar givetvis i riktning

mot en utjämning mellan avlöningsklasserna.

När det gäller genomförandet av en ny lönereglering för konsistorienotarierna

uppställer sig frågan, huruvida befattningarna fortfarande böra

vara indelade uti olika klasser, en indelning, som vid fastställandet av 1902

års stat motiverades med göromålens olika omfattning vid de särskilda domkapitlen.

Domkapitelskommittén — som ville ändra befattningarnas benämning till

stiftssekreterare — uttalade sig mot bibehållandet av klassindelningen. Rörande

kommitténs motivering för sin ståndpunkt tillåter jag mig hänvisa till kommitténs

betänkande angående stifsstyrelsernas organisation, första bandet s.

212 f. samt det i statskontorets bilagda utlåtande å s. 6 lämnade referatet.

I avseende på frågan om notariernas indelning i avlöningshänseende i

olika klasser intar statskontoret samma ståndpunkt som domkapitelskommittén.

Statskontoret erinrar, att frågan, huruvida till lokalförvaltning hörande befattningshavare

med till arten identiska arbetsuppgifter böra på grund av

olika arbetsbörda placeras i skilda lönegrader, vid vissa löneregleringar enligt

det nya avlöningssystemet varit föremål för övervägande. Efter att hava

(å s. 7) redogjort för de principer, som i nämnda avseenden tillämpats

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. May.ts proposition Nr 102.

vid 1925 års lönereglering för länsstyrelsernas personal ävensom vid de år

1926 genomförda löneregleringarna för lantmäterikontoren samt för länsveterinärer

och provinsialläkare, anför statskontoret vidare:

Otvivelaktigt är, att avsevärda skiljaktigheter föreligga i fråga om arbetsbördan

vid olika domkapitel. Göromålen äro dock till arten desamma och

torde i allt fall giva samtliga konsistorienotarier full sysselsättning under

stadgad arbetstid. I överensstämmelse med den i allmänhet inom statsförvaltningen

rådande praxis beträffande administrativa tjänster av närmast

jämförliga slag — särskilt torde härvid böra fästas avseende vid avdelningscheferna

vid länsstj^relserna — anser statskontoret, lika med domkapitelskommittén,

att tillräckliga skäl icke äro för handen att fortfarande uppdela

konsistorienotariebefattningarna vid domkapitlen uti skilda lönegrader. Den

större arbetsmängden vid vissa domkapitel lärer, såsom eljest är fallet inom

förvaltningen, böra motvägas genom att biträdande personal i större utsträckning

ställes till dessa domkapitels förfogande till lättande av konsistorienotariernas

arbete.

Ett borttagande av nuvarande klassindelning, samtidigt som ortsgrupperingen

genom det nya avlöningsreglementet vinner tillämpning, kommer

givetvis att medföra omkastningar i löneförhållandena domkapitlen emellan.

Detta är dock en given konsekvens av befattningarnas ställande på samma

reallönenivå och det nya lönesystemets hänsyntagande till levnadskostnaderna

å olika orter.

I fråga om konsistorienotariebefattningen vid domkapitlet i Visby, där

göromålens omfattning ovedersägligen är minst, skulle möjligen tvekan

kunna råda rörande dess likställighet med motsvarande befattningar vid

övriga domkapitel. Vid Visby domkapitel finnes dock icke anställd någon

amanuens och biträdesanslaget är, om hänsyn tages härtill, jämförelsevis

knappt tillmätt. Utgår man ifrån att förhållandena bli desamma efter löneregleringen,

anser statskontoret för sin del, att även denne konsistorienotarie, då

han dock har full sysselsättning, bör inrangeras i samma lönegrad som de övriga.

Konsistorienotariebefattningen vid Stockholms stads konsistorium intager

däremot uppenbarligen en särställning genom göromålens, i förhållande till

domkapitlens arbetsbörda, ringa mängd och torde därför tydligtvis i avlöningshänseende

allt fortfarande böra sättas lägre än de övriga.

Förslaget att icke vidare uppdela notariebefattningarna vid domkapitlen

uti skilda löneklasser har mött gensaga särskilt av domkapitlet i Uppsala,

som beträffande denna fråga anfört bland annat:

De skäl statskontoret anfört för inrangerande av konsistorienotarierna i

samma löneklass finner domkapitlet icke fullt övertygande och domkapitlet,

som torde vara det mest arbetstyngda i riket, kan ej lämna oanmärkt, att

konsistorienotarien i ett stift som ärkestiftet skulle i avlöningshänseende

likställas med samma befattningshavare i de mindre stiften. Domkapitlet

anser för sin del, att det härutinnan bör göras åtskillnad mellan de större

stiften, såsom Uppsala, Lund och Luleå, och övriga stift.

Den för utredning av frågan angående lönereglering för tjänstemännen

vid de ecklesiastika konsistorierna tillkallade sakkunnige, statskommissarien

Ouchterlony, som enligt vad förut nämnts företagit resor till samtliga domkapitel,

har efter undersökning av förhållandena på ort och ställe i sin

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 84 käft. (Nr 102.) 2

Yttranden.

Den

sakkunnige.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj.is proposition Nr 102.

förutberörda till chefen för ecklesiastikdepartementet ingivna skrivelse uttalat

sig rörande frågan huru, vid bibehållande av det nu gällande systemet

med konsistorienotariebefattningarnas indelning i olika avlöningsklasser, en

sådan klassificering med hänsyn till den växlande arbetsbördan vid de olika

domkapitlen lämpligen borde genomföras i samband med ny lönereglering.

Ouchterlony yttrar rörande denna fråga, bland annat, följande:

Då konsistorienotariernas åligganden i tjänsten, bortsett från notariens vid

Stockholms stads konsistorium, i stort sett äro ensartade, om än tyngdpunkten

av arbetet i de skilda stiften kan falla på olika grenar av tjänsten,

lärer en gradering av tjänsterna i avlöningshänseende icke kunna basera

sig på annan grund än arbetets olika omfattning. Aven om man kan finna

ett mått för respektive domkapitels samlade ämbetsuppgifter, beror emellertid

den arbetsbörda, som för närvarande faktiskt åvilar de olika notariebefattningarna,

icke blott härpå utan även på flera förhållanden av mera

tillfällig och personlig art. Efter att ha redogjort för hurusom graden av

arbetsbelastning sålunda kan sammanhänga med arbetsmetodernas större

eller mindre omständlighet — t. ex. vid domkapitlen praktiserad vidlyftig protokollskrivning

och dylikt, sättet för avfattande av utlåtanden, överlåtande

i större eller mindre grad på kontraktsprostarna av vissa domkapitels åligganden

ifråga om boställsväsendet samt, beträffande fondförvaltningen, sättet för

medelsplaceringen — yttrar Ouchterlony vidare: Då det är på notarien ansvaret

vilar för att expeditionen vederbörligen fullgör vad den åligger, blir

den arbetsbörda, som kommer att falla på honom personligen likväl mest

beroende av storleken och beskaffenheten av den personal han har till sitt

biträde. Sålunda kan ju på notarien protokollsföringen och uppsättningarna

härigenom falla i större eller mindre grad; han kan, såsom förekommer,

vara nödsakad att själv föra diarium och upprätta räkenskaper, vilken senare

uppgift innebär en ganska tidskrävande och för hans egentliga verksamhet

främmande och därför besvärlig uppgift. Till här omnämnda förhållanden

lärer det emellertid icke vara möjligt att taga hänsyn vid en klassificeringav

tjänsterna. Avgörande för frågan om klassificeringen av konsistorienotariebefattningarna

lärer endast kunna vara det kvalificerade arbete, som vid

tillgång till tillräcklig biträdeshjälp och vid en rationell arbetsfördelning

kan anses höra åvila befattningen eller, som saken uttrycktes i 1893 års

proposition, till tjänsternas större eller mindre besvärlighet. Denna torde i

sin ordning — då man, som nyss framhållits, måste bortse från personliga

eller tillfälliga omständigheter — få anses stå i direkt förhållande till den

samlade arbetsbörda, som åvilar respektive domkapitel. Då det emellertid

icke nu är fråga om att verkställa någon jämförelse mellan domkapitlen å

ena sidan och andra statsinstitutioner å den andra, utan endast att jämföra

domkapitlen inbördes, är det icke nödvändigt att erhålla något absolut mått

å arbetsbelastningen i dess helhet. Man behöver därför icke söka några uppskattningstal

för samtliga grenar av domkapitlens mångskiftande verksamhet,

utan det torde räcka att välja några representativa uppgifter för de

huvudsakliga verksamhetsområdena, som sammanställda kunna anses utgöra

eu så vitt möjligt rättvis värdemätare. Vid denna jämförelse torde motsvarande

uppgifter som de, vilka legat till grund för nu gällande klassindelning,

i huvudsak kunna användas. Stockholms stads konsistorium har

vid föreliggande undersökning helt uteslutits, då någon jämförelse med domkapitlen

icke kan ifrågakomma och notariebefattningen enligt statskontorets

av konsistoriet biträdda förslag skulle upphöra att vara en ordinarie tjänst.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 102.

Stiftens folkmängd och areal, som åberopats vid föregående utredning,

inverka knappast i och för sig nämnvärt på domkapitelsexpeditionernas arbete

och hava därför nedan icke medtagits. Antalet enheter i den kyrkliga

indelningen — kontrakt, pastorat och församlingar — äro däremot

givetvis lämpliga statistiska data. Kontraktens antal är visserligen icke av

så stor betydelse, men inverkar dock så till vida, att då domkapitlen särskilt

för boställsväsendet stå i livlig förbindelse med prostarna, expeditionens

arbete blir besvärligare, då kontrakten äro många. Antalet församlingar

är tydligen viktigast. Hänsyn torde vidare böra tagas till antalet prästerliga

befattningshavare, dels ordinarie, dels extra ordinarie. Vad de senare

beträffar kan dock framhållas, att prästbrist kan föranleda mera besvär för

ett domkapitel genom svårigheterna att ordna med vikariat m. in. än då

de extra ordinarie prästernas antal är större. Ovanberörda statistiska siffror

torde få anses utgöra lämpliga relationstal i fråga om domkapitlens befattning

med de rent kyrkliga ärendena, vad som sammanhänger med tillsättande

av prästerliga tjänster, förordnanden av olika slag, uträkning och rekvisition

av avlöning m. m. för prästerskapet o. s. v.

Efter fastställandet av nu gällande stat med dess klassindelning har för

domkapitlen tillkommit eu i huvudsak ny ärendegrupp, nämligen befattningen

med det ecklesiastika boställsväsendet, som i allmänhet torde utgöra

den mest omfattande av domkapitlens arbetsuppgifter. Såsom jämförelsetal

torde härvid kunna tjäna dels antalet löneboställen, dels antalet arrendekontrakt.

Den senare siffran bör medtagas därför, att boställena kunna

vara uppdelade i lotter, som utarrenderas var för sig. Framhållas bör dock.

att ärenden rörande utarrendering och syner på de oftast obebyggda lotterna

icke på långt när vållar domkapitlet samma besvär som de, vilka avse bebyggda

boställen. Särskilt torde detta gälla, då lotterna bestå av tomter

eller såsom fallet vanligen är i övre Norrland, den odlade jorden på lotterna

endast är gräsbevuxen. Ur antalet arrendekontrakt torde böra utbrytas sådana,

som endast avse jakt och fiske, vilka äro av enklare beskaffenhet.

Då vid lämnandet av uppgifterna å antalet löneboställen måhända olika

uppfattning gjort sig gällande om vad som är att betrakta som ett särskilt

boställe, har nedan tillika angivits kyrkofondskommitténs uppgifter härom

i tablå X i kyrkofondskommitténs betänkande den 31 maj 1923 (statens

offentliga utredningar nr 71) sid. 59, vilken tablå utvisar antalet prästboställen

enligt jordeboken i de olika stiften.

Vidkommande domkapitlens befattning med folkskoleärenden, i huvudsak

fastställande av reglementen samt avgörande av besvär i utnämningsfrågor,

synes antalet skoldistrikt, skolor och lärarbefattningar utgöra sägande siffror.

Omfattningen av respektive domkapitels medelsförvaltning framgår omedelbart

av en uppgift å respektive fonders antal och kapital. Antalet är

av betydelse därför, att en fördelning av det förvaltade kapitalet på flera

fonder vållar ökat arbete med räkenskaperna och måhända även med själva

förvaltningen.

Antalet handlagda ärenden utgör slutligen eu viss mätare av arbetet i

sin helhet vid respektive domkapitel, och torde uppgifterna härom lämpligen

böra omfatta varje år under sista femårsperioden, 1922—1926. För

att utröna, huruvida och i vilken grad arbetet vid domkapitlen fortfarande

tenderar att öka, torde vara av intresse att även uppvisa antalet ärenden

för januari—september år 1927, jämförda med 1926 års siffror för motsvarande

tid. Den företagna undersökningen av domkapitlens diarier har

emellertid givit vid handen, att de lämnade uppgifterna å i diarierna för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl, Maj.is proposition Nr 102.

respektive år införda ärenden icke äro utan vidare jämförbara på grund av

de mycket olika principer, som tillämpats vid diarieföringen. Efter att ha

antytt en del skiljaktigheter i avseende på diarieföringen vid olika domkapitel

anför Ouchterlony, att nämnda skiljaktigheter nödvändiggöra en viss

justering av uppgifterna å antalet diarienummer för att jämförelsen må

bliva rättvisande. Denna justering har dock måst inskränka sig till 1926

års siffror, enär beträffande de övriga åren något material härför icke föreligger

och en omräkning skulle bliva alltför arbetskrävande. De korrigerade

siffrorna angivas även i den nedan intagna tabellen. Härvid har hänsyn

endast tagits till mera betydande skiljaktigheter eller sådana, beträffande

vilka material varit tillgängligt.

Anmärkas må, att förutom de ärenden, i vilka domkapitlet fattat beslut,

förekomma vid konsistorieexpeditionerna i regel icke diarieförda ärenden,

på sina håll till ett ganska stort antal, i vilka svarsskrivelser avlåtas av

konsistorienotarien. Rörande dessa torde emellertid vanligen icke föras sådana

anteckningar, att uppgift å deras antal kan lämnas.

Vid sidan av en räkning av de av domkapitlen handlagda ärendena

skulle varit önskvärt, att ärendena skulle kunnat så att säga vägas, d. v. s.

uppdelas med hänsyn till sin mer eller mindre krävande beskaffenhet. För

så vitt man icke vill inlåta sig på en långt driven specifikation, lärer dock

en sådan uppdelning bliva ganska godtycklig. Eu efter en bestämd regel

gjord utsovring av vissa lindrigare ärenden, t. ex. av sådana, som endast

föranleda ett läggande till handlingarna, kan dock ske genom att utbryta

dem, som föranlett någon domkapitlets utgående expedition, sådan expedition

dock undantagen, som bestått endast av avskrift av den inkomna handlingen

eller ock enbart av penningremiss, sålunda expedition genom utslag,

aktpåskrift, skrivelse, protokollsutdrag eller cirkulär. En grupp av särskilt

krävande ärenden, varå uppgift lätteligen stått att få, nämligen utslag i

besvärsmål, torde dessutom böra medtagas. För att giva ett begrepp om

omfattningen av domkapitlens dömande verksamhet kunna antalet utslag

enligt domboken även vara av intresse. Antalet expeditioner skulle onekligen

kunna vara av värde, men metoderna i fråga om förandet av expeditionsböckerna

(registraturen) äro så olika, att enhetliga uppgifter härå icke

stått att erhålla.

De ovan föreslagna statistiska data torde utgöra ett ganska tillfyllestgörande

underlag för en jämförelse av arbetsbelastningen vid de olika domkapitlen,

om man därjämte tar hänsyn till vissa förhållanden, som —- förutom

till viss grad i antalet diarieförda ärenden — icke komma till rättvist

uttryck i bemälda statistik. Jag syftar här på de särskilda uppgifter,

som åvila ärkebiskopen och vilka beröra domkapitlet i Uppsala, domkapitlets

i Lund befattning med biskopshemman och kyrkojordar och de speciella

förhållandena i övre Norrland, såsom befolkningens trespråkighet, nomadskoleväsendet,

statsskolorna i finnbygden, kontraktsadjunkterna m. m.

I viss grad göra sig sådana särskilda norrländska förhållanden gällande även

beträffande domkapitlet i Härnösand.

De statistiska uppgifterna äro intagna i nedanstående tabeller. Uppgifterna

å kontrakt, pastorat och församlingar samt ordinarie prästerliga tjänster

äro hämtade från statskalendern. Uppgifterna rörande skolväsendet hava

erhållits från skolöverstyrelsen samt övriga uppgifter lämnats av konsistorienotarierna.

Justeringen av uppgifterna rörande 1926 års ärenden har verkställts

dels efter egna iakttagelser, dels efter från expeditionerna införskaffade

upplysningar.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

21

Domkapitel

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

Kon-

trakt

Pasto-

rat

För-

samlin-

gar

Präster- liga be- fatt- ningar

Extra

ordi-

narie

präster

Skol-

distrikt

Skolor

Lärare

Uppsala.........

28

151

255

261

15

250

1,207

4,412

Linköping........

21

139

213

220

9

208

762

1,994

Skara...........

16

118

376

212

16

330

658

1,684

Strängnäs........

16

108

172

171

8

163

613

1,843

Västerås.........

16

103

133

178

12

125

933

2,496

Växjö...........

19

145

256

256

4

253

1,008

2,254

Lund...........

25

236

440

319

25

434

1,247

3,151

Göteborg.........

14

124

277

236

23

264

1,043

3,092

Karlstad.........

12

72

143

152

6

141

862

1,872

Härnösand........

12

87

130

156

9

128

1,172

2,257

Luleå...........

7

55

64

138

13

61

1,398

2,560

Visby...........

3

36

93

39

2

90

105

280

Anm.: Kolumn 4 avser sådana prästerliga befattningar, som äro upptagna i statskalendern.

Kolumn 5 avser extra ordinarie präster, som den 1 maj 1927 uppburo adjunktsarvode

från kyrkofonden.

Domkapitel

1.

2.

3.

4.

5.

6.

Löneboställen

Arrendekontrakt

Av domkapitlet förval- tade fonder och kassor

enligt

kyrko-

fonds-

komm.

enligt

uppgift

från

domkap.

enbart

rörande

jakt och

fiske

Övriga

Antal

Kapital

Uppsala.........

379

330

91

562

28

636,000

Linköping........

396

433

2

394

61

1,018,600

Skara...........

418

389

20

451

60

238,200

Strängnäs........

286

247

94

280

65

551,600

Västerås.........

222

206

38

329

74

597,700

Växjö...........

415

415

5

454

49

694,400

Lund...........

652

680

40

713

90

500,800

Göteborg.........

350

351

65

433

36

579,400

Karlstad.........

197

168

29

426

48

527,200

Härnösand........

156

139

19

239

44

460,300

Luleå...........

85

85

14

666

27

219,800

Visby...........

106

110

4

250

10

72,800

Anm.: Kolumn 1 utvisar antalet löneboställen enligt jordeboken efter tablå X sid. 59

i kyrkofondskommitténs betänkande den 31 maj 1923 (st. off. utredn. nr 71). Kolumnerna

5 och 6 ange ställningen den s% 1927, resp. den l/i 1927 i fråga om fonder, för vilka

kalenderåret är räkenskapsår. Härvid har dock bortsetts från de fonder, som jämlikt

nådiga beslut skola den ''/b 1928 överlämnas till vederbörande kyrkoråd, men däremot tilllagts

de, som tillkommit efter den 30/e 1927.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.

Domkapitel

1.

2-

1 3.

1 4.

1 5-

i 6-

i 7.

8.

9.

D i a

r i e n u in

mer

År 1926 in- komna ären- den, som

föranlett

utgående

expedition

1922

1923

1924

1925

1926

1926

omräk-

nade

järn—

sept.

1926

järn—

sept.

1927

Uppsala......

3,006

3,717

3,101

3,250

3,853

2,850

2,900

2,913

2,266

Linköping.....

1,361

1,249

1,339

1,253

1,302

1,230

898

1,044

912

Skara........

1,203

1,219

1,186

1,210

1,285

1,285

936

1,038

970

Strängnäs.....

1,019

1,046

1,002

939

943

920

710

900

784

Västerås......

1,196

1,110

1,027

896

994

965

758

930

701

Växjö........

1,777

1,969

1,896

2,056

1,949

1,750

1,431

1,688

1,427

Lund........

2,306

2,483

2,303

2,314

2,384

2,300

1,645

2,452

1,976

Göteborg......

868

873

861

813

851

1,350

584

647

846

Karlstad......

1,265

1,321

1,272

1,192

1,329

1,280

885

1,113

973

Härnösand.....

1,616

1,794

1,741

1,863

1,814

1,390

1,324

1,429

1,201

Luleå........

1,359

1,436

1,495

1,627

1,672

1,570

1,243

1,372

1,222

Visby........

387

381

354

315

433

433

257

364

299

Anm,.: Kolumn 6 angiver det antal, vartill de diarieförda ärendena för år 192G uppskattats

vid en diarieföring enligt enhetliga grunder. Övriga uppgifter i tabellen hava

icke kunnat underkastas en motsvarande justering. Med utgående expedition i kolumn It

avses annan utgående expedition än avskrift av den inkomna handlingen, enbart penningremiss

eller skrivelse från konsistorienotarien.

Domkapitel

1-

2-

3.

4.

6.

6.

7.

8-

9.

10.

it.

12.

Utslag

i besvärsmål

Summa

Utslag enligt domboken

Summa

1922

1923

1924

1925

1926

1922

1923

1924

1925

1926

Uppsala.....

19

25

15

20

25

104

_

_

1

1

1

3

Linköping ....

9

3

6

12

7

37

2

1

1

—

1

5

Skara.......

15

20

11

9

11

66

—

—

1

—

1

2

Strängnäs ....

3

11

10

10

11

45

—

1

—

1

—

2

Västerås.....

17

19

17

18

16

87

—

—

—

—

—

—

Växjö.......

8

13

13

13

15

62

i

1

1

—

3

6

Lund.......

30

31

23

44

37

165

—

1

3

4

1

9

Göteborg.....

11

28

24

29

21

113

—

4

—

—

—

4

Karlstad.....

20

23

16

17

23

99

i

—

—

3

1

5

Härnösand ....

19

16

12

19

16

82

i

3

3

2

2

11

Luleå.......

9

19

11

16

24

79

i

—

1

—

—

2

Visby.......

2

—

4

2

2

10

—

1

—

3

—

4

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

På grund av det sålunda framlagda siffermaterialet och de erfarenheter,

som gjorts vid besöken å domkapitelsexpeditionerna, har jag kommit till

följande uppfattning i klassificeringsfrågan. Av ovanstående uppgifter framgår

till en början otvetydbart, att domkapitlet i Visby i fråga om arbetskvantiteten

i alla avseenden står betydligt efter övriga domkapitel. Notariebefattningen

därstädes torde därför, om eu klassificering skall genomföras,

böra sättas i en särskild lägsta avlöningsklass. A andra sidan stå

domkapitlen i Uppsala och Lund i en så markerad särställning i förhållande

till de andra domkapitlen i fråga om arbetsmängden, att en utbrytning av

konsistorienotariebefattningarna vid dessa konsistorier och deras hänförande

till en högre avlöningsklass måste anses motiverad. Notariebefattningarna

vid de övriga domkapitlen äro nu uppdelade i två avlöningsklasser, till den

högre höra notariebefattningarna vid domkapitlen i Växjö, Göteborg, Härnösand

och Luleå, till den lägre notariebefattningarna vid domkapitlen i Linköping,

Skara, Strängnäs, Västerås och Karlstad. Utgår man till en början

ifrån att notariebefattningarna vid dessa domkapitel fortfarande skola uppdelas

i två klasser — och en ännu mer detaljerad uppdelning torde väl

knappast kunna ifrågasättas ■—- synes beträffande vissa befattningar deras

placering tämligen given. Till den högre mellanklassen lärer utan tvekan

böra hänföras notariebefattningen vid domkapitlet i A^äxjö. Även notariebefattningarna

vid domkapitlen i Härnösand och Luleå torde böra höra till

denna klass, därvid dels antalet redovisade ärenden, dels och framförallt

de ovanberörda speciella norrländska förhållandena bliva utslagsgivande.

Likaledes synes det klart, att till den lägre mellanklassen böra hänföras

notariebefattningarna i Strängnäs och A7ästerås. Domkapitlet i Karlstad redovisar

visserligen jämförelsevis många diarieförda ärenden, men siffrorna

för församlingar, prästerliga tjänster och löneboställen äro förhållandevis

låga. Notariebefattningen vid detta domkapitel synes därför jämväl böra

hänföras till samma klass. Placeringen av de återstående notariebefattningarna,

nämligen i Göteborg, Skara och Linköping lämnar däremot rum för

tvekan. Vad först angår notariebefattningen vid domkapitlet i Göteborg,

som för närvarande hör till första avlöningsklassen, redovisas från detta

domkapitel ett relativt lågt antal handlagda ärenden. De uppgivna siffrorna

måste emellertid på grund av metoderna för diarieföringen, såsom

framgår av den justerade uppgiften för år 1926 i tabellen, avsevärt höjas

för att jämförelsen skall bliva rättvisande. Det oaktat är ärendeantalet ej

obetydligt lägre än för domkapitlet i Växjö. I fråga om församlingar, prästerliga

tjänster, löneboställen samt skolförhållanden visar domkapitlet dock

rätt höga siffror. För en lägre placering skulle ju den omständigheten

kunna tala, att befattningen för närvarande kan uppehållas med allenast

obetydlig amanuenstjänstgöring och knapp biträdeshjälp. Emellertid bedrives

arbetet på expeditionen, mycket på grund av arbetsbördans tryck, under

mera förenklade former än vid domkapitlen i allmänhet, och befattningen

synes, så vitt jag kunnat döma, hårt arbetsbelastad. Jag kominer därför

till den slutsatsen, att tillräckliga skäl saknas att nu sätta befattningen lägre

än notariebefattningarna vid domkapitlen i Växjö, Luleå och Härnösand,

med vilka den för närvarande är jämställd. Notariebefattningen vid domkapitlet

i Skara hör nu till andra avlöningsklassen. Även vid detta domkapitel

är antalet diarieförda ärenden rätt avsevärt lägre än vid domkapitlet

i Växjö. Notarien har visserligen till sitt förfogande en heltidsamanuens

men obetydlig biträdeshjälp; arbetsformerna äro tunga och hela räkenskaps
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

24 Kungl. Mqj.is proposition Nr 102.

föringen vilar på notarien. Man skulle således hava anledning antaga, att

vid förenklade arbetsmetoder och rationell arbetsfördelning befattningen ej

skulle bli så svårskött. Emellertid äro stiftets siffror i fråga om församlingar,

prästerliga tjänster, skoldistrikt och särskilt löneboställen rätt höga, och

arbetsbördan i dess helhet förefaller ungefär jämförlig med domkapitlets i

Göteborg. Det synes därför riktigast, att notariebefattningarna vid dessa

domkapitel jämställas i avlöningshänseende, vilket för notarien i Skara skulle

innebära en uppflyttning. Om notariebefattningarna vid dessa domkapitel

hänföras till den högre avlöningsklassen torde vid ett studium av siffrorna

för domkapitlet i Linköping framgå, att även notariebefattningen vid detta

domkapitel bör inpassas i samma avlöningsgrad, något som jämväl för

denna skulle innefatta en uppflyttning. Beträffande sistnämnda befattning

kan särskilt anföras, att domkapitlets medelsförvaltning är av relativt stor

omfattning. I enlighet med förestående skulle alltså för klassificering av

notarietjänsterna domkapitlen få följande gruppindelning: 1. Uppsala och

Lund, 2. Linköping, Skara, Växjö, Göteborg, Härnösand och Luleå, 3. Strängnäs,

Västerås och Karlstad, 4. Visby.

Det kan emellertid starkt ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl föreligga

att vid en klassificering hava två mellangrupper. Visserligen kan, om jämförelse

göres mellan ytterligheterna, d. v. s. de mest och det minst arbetsbelastade

domkapitlet, skillnaden i arbetsbördan vara rätt avsevärd, men

svårigheten är att uppdraga en gräns, som verkligen kan erkännas som

rättvis. I gränsfallen kommer säkerligen den befattningshavare, som hänförts

till en lägre avlöningsklass på grund av en relativt ringa skillnad i

domkapitlens uppskattade arbetsbörda — vilken ju för övrigt kan underkastas

förskjutningar och måhända dessutom icke inverkar på honom personligen

— att känna den lägre löneställningen som en orättvisa. Avskiljer

man de två domkapitel, i Uppsala och Lund, som ostridigt stå väsenligt

framför de övriga i fråga om arbetets omfattning, ett förhållande, som säkerligen

också blir en konstant företeelse, samt å andra sidan domkapitlet

i Visby, beträffande vilket motsatsen är förhållandet, synas skiljaktigheterna

i arbetsbördan vid de övriga domkapitlen, såsom av de ovan lämnade statistiska

data torde framgå, icke vara så stora, att de tillräckligt motivera

konsistorienotariebefattningarnas uppdelning i olika avlöningsklasser, särskilt

som givetvis dessa skiljaktigheter bliva utslagsgivande vid bestämmande av

anslagen till övrig personal vid expeditionerna. Framhållas må ock, att

samtliga de befattningar, varom nu är fråga, måste anses vara arbetstyngda

tjänster. För min del tvekar jag icke att förorda, att konsistorienotariebefattningarna

vid de olika domkapitlen uppdelas i allenast tre grupper, omfattande

i första gruppen domkapitlen i LTppsala och Lund, i andra gruppen

alla de övriga domkapitlen utom det i Visby och i tredje gruppen sistnämnda

domkapitel.

Såsom förut nämnts hava domkapitelskommittén och statskontoret ansett,

att vid reglering av avlöningsförmånerna för konsistorienotarierna någon

indelning av deras befattningar i olika klasser icke bör förekomma. Statskontoret

har motiverat sin ståndpunkt till denna fråga dels med att göromålen

vid domkapitlen äro till arten desamma, dels ock därmed att den

större arbetsmängden vid ett domkapitel bör motvägas genom att biträdande

personal i större utsträckning ställes till förfogande för lättande av nota
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

riens arbetsbörda, varjämte statskontoret åberopar den i allmänhet inom

statsförvaltningen tillämpade praxis i förevarande avseende.

Den av statskommissarien Ouchterlony verkställda utredningen giver vid

handen, att betydande skiljaktigheter förefinnas i avseende på arbetsbelastningen

vid de olika domkapitelsexpeditionerna. Och i direkt förhållande

till arbetsmängden torde — såsom Ouchterlony framhållit — om man bortser

från personliga och tillfälliga omständigheter, få anses stå det kvalificerade

arbete, som vid tillgång till tillräcklig biträdeshjälp och vid rationell

arbetsfördelning åvilar konsistorienotarien. Vid de mest arbetstyngda domkapitelsexpeditionerna,

där arbetet måste fördelas mellan ett flertal befattningshavare,

kommer således konsistorienotarien att så gott som uteslutande

syssla med högt kvalificerat arbete, som ställer stora krav på vederbörandes

skicklighet och omdömesförmåga, under det att notarien vid en expedition

med mindre sammanlagd arbetsbörda får själv utföra även en större eller

mindre del av sådant arbete, som i förra fallet utföres av den biträdande

personalen under notariens uppsikt.

Den nu antydda så att säga kvalitativa skiljaktigheten i den konsistorienotarierna

i de olika stiften åvilande arbetsbördan är givetvis ägnad att

göra arbetet vid en större domkapitelsexpedition för notarien mera betungande

än vid en mindre. Skälig hänsyn härtill synes mig tala för att icke

helt övergiva principen om ifrågavarande tjänsters indelning i olika löneklasser

utan, om ock i modifierad form, bibehålla en dylik klassificering.

Därest man utgår från att notarierna fortfarande böra i avlöningshänseende

hänföras till olika klasser, uppkommer frågan, huru en sådan uppdelning

skall kunna genomföras så rättvist som möjligt. För bedömande härav

torde tillräcklig ledning få anses förefinnas i de statistiska uppgifter rörande

göromålens omfattning vid de olika domkapitlen, som av statskommissarien

Ouchterlony förebragts. Vid prövning av det föreliggande jämförelsematerialet

har jag funnit övervägande skäl tala för den uppfattning i indelningsfrågan,

som Ouchterlony framlagt i händelse en klassindelning ansåges

önskvärd. I anslutning till vad han härutinnan anfört, får jag därför —

med bortseende från förhållandena vid Stockholms stads konsistorium, som

i detta avseende intar en särställning — förorda att å ena sidan notarietjänsterna

vid domkapitlen i Uppsala och Lund hänföras till en högsta löneklass

och å andra sidan notarietjänsten vid domkapitlet i Visby till en särskild

lägsta klass. Oaktat notarietjänsterna vid de övriga domkapitlen förete

icke oväsentliga skiljaktigheter ur arbetssjmpunkt, finner jag dock icke tillräckliga

skäl föreligga för deras uppdelning i olika klasser utan anser, att

dessa tjänster böra placeras i en och samma klass, vilken av skäl, för vilka

jag i det följande kommer att redogöra, torde böra nära ansluta sig till

den klass, som bestämmes för notarietjänsterna vid domkapitlen i Uppsala

och Lund.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Löncgrads
placering.

Yttranden.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Jag övergår härefter till att behandla den löneställning konsistorienotarierna

vid löneregleringen böra erhålla.

Beträffande detta spörsmål ansåg domkapitelskommittén landssekreterartjänsterna

vara de befattningar inom den civila statsförvaltningen, med vilka

stiftssekreterartjänsterna närmast vore att jämföra, och föreslog i anslutning

härtill, att den fasta avlöningen för stiftssekreterarna, vilka skulle äga bibehålla

vissa sportler, bleve densamma som för befattningshavare i den dåvarande

tredje normalgraden. I sitt utlåtande över domkapitelskommitténs

betänkande förordade statskontoret, att åt sekreteraren gavs plats som ledamot

i domkapitlet, i vilket fall intet syntes vara att erinra mot de föreslagna

löneförmånerna. Med den mera underordnade ställning kommittén anvisat

stiftssekreteraren ansåg statskontoret däremot en byrådirektörslön bättre avpassad.

Aven kammarkollegiet uttalade sig till förmån för sekreterarens

ledamotskap och fann endast under denna förutsättning likställigheten i lönehänseende

med byråchef vara försvarbar.

I sitt förslag till lönereglering har statskontoret — som enligt vad förut

nämnts ansett, att samtliga stiftssekreterare böra erhålla samma löneställning

— uttalat sig för att ifrågavarande befattningshavare borde placeras i

lönegrad B 28. Till stöd härför anför statskontoret bland annat:

Om löneregleringen nu icke förknippas med en omorganisation, som gör

konsistorienotarierna (sekreterarna) till bisittare i domkapitlen, lärer det enligt

statskontorets förmenande icke kunna ifrågakomma att i avlöningsbänseende

jämställa dessa befattningshavare med ledamöter av centrala ämbetsverk eller

länsstyrelser. Den uppfattning, åt vilken statskontoret gav uttryck i sitt

utlåtande över domkapitelskommitténs betänkande, i vilket utlåtande statskontoret

uttalade sig för byrådirektörs lön, hyser ämbetsverket allt fortfarande.

De tjänster, statskontoret härvid syftade på, voro de, som tillhörde

den s. k. byrådirektörsgraden inom den civila statsförvaltningen, vilken intog

en mellanställning mellan andra och tredje normalgraderna, och icke sådana

tjänstemän vid centrala verk, vilka visserligen benämndes byrådirektörer,

men vilkas avlöning utginge med andra belopp. Nyssnämnda byrådirektörsgrad

motsvaras i det nya avlöningsreglementet av lönegraden B 28, och

torde sekreterarnas vid domkapitlen placering i denna lönegrad innebära en

för dessa befattningar skälig och lämplig lönenivå, även om, som ämbetsverket

anser riktigt, samtliga sportler indragas. En lägre lönegrad anser

statskontoret å andra sidan icke böra ifrågasättas för dessa befattningshavare,

av vilkas kunnighet och arbetsförmåga domkapitlens fullgörande av sina

uppgifter i väsentlig grad är beroende.

Domkapitlen hava i sina yttranden över statskontorets löneregleringsförslag

framställt vissa yrkanden i avseende på stiftssekreterarnas lönegradsplacering.

Domkapitlet i Uppsala, som enligt vad förut nämnts förordat viss klassificering

av ifrågavarande tjänster, hemställer, att sekreterarna vid domkapitlen

i Uppsala, Lund och Luleå måtte sättas i lönegrad B 30 och sekreterarna

vid de övriga domkapitlen i lönegrad B 29, vilka båda lönegrader motsva
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. 27

rade den tredje normalgraden. Bomkapitlen i Lund, Karlstad och Luleå

förorda lönegraden B 30 för tjänsterna i fråga, därvid domkapitlet i Lund

tillfogar att, därest konsistorienotarierna icke generellt skulle komma att

placeras i lönegraden B 30, domkapitlet måste fasthålla vid att åt konsistorienotarien

i Lund beredes sagda lönegrad. Bomkapitlet i Växjö har uttalat

att, i avbidan på domkapitelsinstitutionens omorganisering, tjänstemännen

vid konsistorierna synas kunna bibehållas vid sina nuvarande löneförmåner.

Därest ny lönereglering emellertid kommer att fastställas, finner domkapitlet

lönegrad B 28 lämplig för stiftssekreteraren. Eu minoritet i domkapitlet

förordar dock lönegraden B 30. Bomkapitlet i Vishy föreslå)'' lönegraden

B 29 såsom lämplig för samtliga ifrågavarande befattningshavare. Bomkapitlet

i Linköping har utan att närmare precisera sin ståndpunkt anfört, att

de allmänna grunderna för eu ny lönereglering för konsistorietjänstemännen

böra ansluta sig till grunderna för den lönereglering, som gäller för motsvarande

befattningshavare vid länsstyrelserna.

Ur den delvis vidlyftiga motivering domkapitlen anfört för notariernas

placering i omförmälda lönegrader torde här böra återgivas endast det

huvudsakligaste.

Bomkapitlet i Uppsala anför sålunda bland annat:

Den, som bestämmer sig för att taga anställning som domkapitel''änsteman,

torde praktiskt taget vara avskuren från möjlighet till högre befordran

än den, som kan vinnas vid domkapitel, ett förhållande som enligt domkapitlets

mening bör inverka vid avgörandet av de ifrågavarande befattningshavarnas

löneförhållanden. Domkapitlet är ock av den uppfattningen,

att det ligger stor vikt uppå, att till så krävande och för domkapitlens verksamhet

så utomordentligt betydelsefulla tjänster som stiftssekreterarbefattningarna

förvärva insiktsfulla och skickliga personer, vilkas erfarenhet domkapitelsförvaltningarna

under en längre tid kunna tillgodogöra sig, och att

avlöningen så bestämmes, att befattningarna såsom sluttjänster bliva tillräckligt

lockande.

Såsom stöd för att stiftssekreterarna böra komma i åtnjutande av högre

löneförmåner än de av statskontoret föreslagna åberopar domkapitlet vidare,

att statskontorets förslag innebär indragning av notariernas sportler samt att

stiftssekreterarna hava en omfattande medelsförvaltning, medförande för dem

personligt ansvar.

Den omständigheten, att konsistorienotarierna icke äro bisittare i domkapitlen,

finner domkapitlet icke böra tillmätas någon vikt. Vare sig bisittare

eller icke, äro deras arbetsuppgifter till beskaffenhet och omfattning desamma.

Domkapitlet i Lund yttrar bland annat:

Särskilt vill domkapitlet understryka den av domkapitelskommittén hävdade

meningen, att konsistorienotarien är att likställa med tjänsteman i

tredje avlöningsgraden. Domkapitlets författningskunnige rådgivare och

expeditionshavande måste tillförsäkras en ställning, som berättigar domkapitlet

att på honom ställa de stora krav, som förhållandena inom Lunds stift

s. 28 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

nödvändiggöra. Domkapitlet finner notariens tjänståligganden förete nära

likhet med en landssekreterares. Den mera formella skillnaden i tjänsteansvar

är för landssekreteraren kompenserad med den till landssekreteraren

utgående avlöningsförstärkningen. Domkapitlet finner det sålunda med rättvisa

och billighet överensstämmande, att jämväl stiftssekreteraren placeras i

samma lönegrad som landssekreteraren eller B 30.

Domkapitlet anställer tillika en jämförelse mellan konsistorienotarien och

akademisekreteraren, vilken senare placerats i lönegraden B 28, samt uttalar

att akademisekreterarens arbete icke torde vare sig till omfattning, ansvar

eller svårighetsgrad kunna mäta sig med det av konsistorienotarien utförda.

Domkapitlet i Luleå har anfört bland annat följande:

Konsistorienotarietjänsterna äro till antalet så få, att ledighet å sådan

tjänst endast rätt sällan uppkommer, på grund varav befordran till konsistorienotariebefattning

kan nås, först när amanuens nått rätt framskriden ålder.

Den tjänste- och löneställning han då erhåller blir också slutmålet för hans

strävanden i statens tjänst. Någon befordran kan nämligen icke annat än

möjligen i något undantagsfall tänkas.

Aven om de av domkapitelskommittén föreslagna förändringarna i domkapitlens

organisation, i vad dessa förändringar avsågo stiftssekreterarna,

icke blivit genomförda, står det lika fullt fast, att de krav, som måste ställas

på konsistorienotariernas tjänsteduglighet, därför icke blivit mindre. Arbetsuppgifternas

omfattning och beskaffenhet äro nämligen realiter desamma,

och det lär väl icke böra antagas, att den formella tjänsteställningen såsom

ledamot eller icke ledamot av stiftsstyrelse skulle inverka på vederbörandes

ansvarskänsla vid ärendenas handläggning.

Domkapitlet i Karlstad anför följande:

Statskontoret har föreslagit konsistorienotariernas eller de blivande stiftssekreterarnas

placering i lönegrad B 28. Domkapitlet vill dock yrka på

att de bliva jämställda med avdelningscheferna vid länsstyrelserna, landssekreterare

och landskamrerare, och sålunda placeras i lönegrad B 30. Även

om de ej äro bisittare i domkapitlen, är deras arbetes art och omfattning

jämförbar med avdelningschefernas vid länsstyrelserna, om man tager i

betraktande den stora arbetshjälp, som dessa senare ha till sitt förfogande.

Och även om konsistorienotarierna ej äga beslutanderätt i domkapitlet, är

dock domkapitlet i väsentlig grad beroende av deras kunnighet och arbetsförmåga

och den utredning, som av dem presteras i de särskilda ärendena.

Domkapitlet vill därjämte framhålla att, även om konsistorienotarierna placeras

i B 30, komma de dock i avlöningshänseende betydligt under landssekreterare

och landskamrerare, vilka tillerkänts avlöningsförstärkning och

personliga lönetillägg.

Vid bestämmande av lönegrad för viss tjänst toi’de i första hand de krav,

som ställas på innehavaren med hänsyn till de honom åliggande arbetsuppgifternas

art och omfattning vara av avgörande betydelse.

Då det nu gäller att fatta ståndpunkt till frågan om konsistorienotariernas

eller, för att använda den av mig föreslagna benämningen, stiftssekreterarnas

lönegradsplacering, må det villigt erkännas, att på innehavarna av dessa

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 102.

29

tjänster måste, såsom framgår av det förut sagda, ställas jämförelsevis höga

fordringar. Konsistorierna äro nämligen, på grund av sin egendomliga

sammansättning och sina säregna arbetsformer, för sin verksamhet och arbetsresultatet

i hög grad beroende av att stiftssekreterarna innehava icke blott erforderliga

kvalifikationer i avseende på juridisk sakkunskap och förfarenhet på det

administrativa området utan även besitta stor duglighet och arbetsförmåga.

Ehuru de krav, som sålunda på grund av förhållandena måste ställas på dessa

tjänstemän, tala för att placera dem i en jämförelsevis hög lönegrad, kan jag

likväl icke, så länge de ej äro bisittare i konsistorierna, för någon av dem

förorda ett överskridande av den av statskontoret föreslagna lönegraden B 28.

Med hänsyn till den av mig i det föregående förordade klassificeringen, synes

lämpligt att de tjänster, som i lönehänseende skulle sättas högst, nämligen

stiftssekreterartjänsterna vid domkapitlen i Uppsala och Lund, placeras i

nämnda lönegrad B 28. Beträffande sekreterartjänsterna vid övriga domkapitel

utom det i Visby, vilka tjänster, såsom framgår av det förut anförda,

samtliga synas böra i lönehänseende jämställas, måste beaktas, att

vissa av dem i avseende å arbetsbördan komma jämförelsevis nära befattningarna

i Uppsala och Lund. Övervägande skäl synas mig tala för att

dessa tjänster — i Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Göteborg,

Karlstad, Härnösand och Luleå — sättas i lönegraden B 27, vilken grad

liksom den närmast högre intar en mellanställning mellan förutvarande

andra och tredje normalgraderna. För stiftssekreteraren i Växjö skulle en

dylik placering innebära, att avlöningen i lägsta löneklass jämte därå belöpande

dyrtidstillägg komme att något understiga nuvarande begynnelseavlöning

jämte därå utgående dyrtidstillägg. Sagda förhållande torde dock ej böra

tillmätas någon vidare betydelse, enär notarietjänsten för närvarande är vakant

och icke kommer att tillträdas av ny innehavare förrän den 1 maj

1929. Sekreterare’än sten vid domkapitlet i Visby, där göromålens mängd är

avsevärt mindre än vid de övriga domkapitlen, synes mig lämpligen böra

placeras i lönegraden B 25.

Till belysande av de löneförmåner innehavarna av ifrågavarande tjänster

enligt nu gällande bestämmelser åtnjuta, inberäknat dyrtidstillägg efter de

grunder, som gälla för tjänstemän vid icke nyreglerade verk, och den avlöning,

inklusive dyrtidstillägg efter reducerade grunder, som efter lönereglering

skulle tillkomma dem vid placering i såväl den av statskontoret

föreslagna som den av mig förordade lönegraden, får jag hänvisa till

omstående tablå. Vid uträkning av dyrtidstillägget har ett indextal av

172 lagts till grund.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 102.

Konsistorienotariernas (stiftssekreterarnas) avlöning enligt nu gällande bestämmelser

och efter ny lönereglering vid olika lönegradsplacering.

Domkapitel

Summa

nuvarande

avlöning,

inräknat

dyrtidstillägg

Avlöning etter löne- reglering

Ökning ( + ),

resp. minsk- ning (—)

Löne-

grad

Orts-

grupp

Summa

avlöning,

inräknat

dyrtidstillägg

Uppsala................

9,708

28

E

10,680

+ 972

(avlöning utan

(lägsta löne-

ålderstillägg)

klass)

11,008

12,228

+ 1,220

(avlöning med

(högsta löne-

2 ålderstillägg)

klass)

V äxjö.................

9,708

28

C

10,116

+ 408

11,008

11,748

+ 740

27

9,552

— 156

11,256

+ 248

Lund.................

9,708

28

D

10,404

+ 696

11,008

11,988

+ 980

Göteborg...............

9,708

28

F

10,968

+ 1,260

11,008

12,468

+ 1,460

27

10,404

+ 696

11,988

+ 980

Härnösand..............

9,708

28

F

10,968

+ 1,260

11,008

12,468

+ 1,460

27

10,404

+ 696

11,988

+ 980

Luleå.................

9,708

28

G

11,256 '')

+ 1,548

11,008

12,708 *)

+ 1,700

27

10,680 *)

+ 972

12,228'')

+ 1,220

| lånköping..............

8,768

28

E

10,680

+ 1,912

10,116

12,228

+ 2,112

27

10,116

+ 1,348

11,748

+ 1,632

Skara.................

8,768

28

0

10,116

+ 1,348

10,116

11,748

+ 1,632

27

9,552

+ 784

11,256

+ 1,140

) Härtill kommer kallortstillägg.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

31

Domkapitel

Summa

nuvarande

avlöning,

inräknat

dyrtidstillägg

Avlöning efter löne- reglering

Ökning ( + ),

resp. minsk- ning (■—)

Löne-

grad

Orts-

grupp

Summa

avlöning,

inräknat

dyrtidstillägg

Strängnäs...............

8,768

28

D

10,404

+ 1,636

10,116

11,988

+ 1,872

27

9,840

+ 1,072

11,508

+ 1,392

Västerås...............

8,768

28

F

10,968

+ 2,200

10,116

12,468

+ 2,352

27

10,404

+ 1,636

11,988

+ 1,872

Karlstad...............

8,768

28

F

10,968

+ 2,200

10,116

12,468

+ 2,352

27

10,404

+ 1,636

11,988

+ 1,872

Visbv.................

7,468

28

C

10,116

+ 2,648

8,828

11,748

+ 2,920

25

8,472

+ 1,004

10,116

+ 1,288 |

Konsistorienotariebefattniugen vid Stockholms stads konsistorium är för

närvarande en ordinarie syssla, ehuru förenad med väsentligt lägre avlöning

än motsvarande befattningar vid domkapitlen. Befattningen är

emellertid alltsedan år 1918 tillsatt allenast på förordnande, detta i enlighet

med Kungl. Maj:ts i brev den 25 januari samma år på konsistoriets egen

hemställan meddelade beslut.

Rörande denna befattning uttalade domkapitelskommittén, att, om den kyrkliga

organisationen i Stockholm bibehölles oförändrad, tjänsten fortfarande,

liksom dittills, kunde skötas såsom bisyssla till annan befattning, en anordning,

för vilken i huvudstaden med dess rikliga tillgång på administrativt

utbildade arbetskrafter förutsättningarna givetvis voro större än

annorstädes.

Statskontoret anser lämpligheten av att såsom ordinarie tjänst vidare bibehålla

ifrågavarande befattning, som icke ger sin innehavare full sysselsättning,

starkt kunna ifrågasättas och finner tidpunkten vara inne att i

samband med löneregleringen förändra densamma från ordinarie syssla till

arvodestjänst. Visserligen skulle, yttrar statskontoret vidare, den svävande

frågan om konsistoriets organisation kunna anses böra föranleda, att någon

ändring av tjänsten icke tillsvidare vidtages, men då de övervägande sakliga

skälen tala för tjänstens förändring till icke-ordinarie och en sådan åt
-

Notariebefattningen

vid

Stockholms

stads konsistorium.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts proposition Nr 102.

gärd icke lärer komma att bereda några som helst svårigheter för befattningens

återuppförande som ordinarie och dess placering å löneskalan, för

den händelse detta verkligen skulle påkallas av en eventuell omorganisation

av konsistoriet, torde något uppskov med förändringen av tjänsten av

berörda anledning icke böra äga rum. Med utgångspunkt från nu utgående

löneförmåner — lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg, provisoriskt avlöningstillägg

och sportelinkomst (sportelinkomsten uppgick för budgetåret

1924—1925 till 187: 50 kronor) — och med hänsyn till att de oförmånligare

dyrtidstilläggsgrunderna varda gällande, föreslår statskontoret begynnelsearvodet

för tjänsten till 5,700 kronor, med förhöjning efter 3 år med 360

kronor, efter 6 år med ytterligare 360 kronor och efter 9 år med ytterligare

360 kronor. De bestämmelser i övrigt, som kunna erfordras rörande denne

befattningshavares avlöningsförhållanden, t. ex. beträffande indragning av

sportler, villkoren för ålderstilläggens åtnjutande, semester och sjukledighet

ävensom rörande ersättning till vikarie, skulle, enligt vad statskontoret föreslår,

i anslutning till stadgandet i § 1 i kungörelsen med avlöniugsbestämmelser

för icke ordinarie befattningshavare vid civilförvaltningen meddelas

av Kungl. Maj:t.

Rörande den ytterligare motiveringen för statskontorets förslag hänvisas

till s. 10 f. i statskontorets bilagda utlåtande.

Från statskontorets beslut i denna del var statskommissarien, friherre

Leijonhuvud skiljaktig. Han yttrade:

Då konsistoriets verksamhetsområde i icke oväsentlig grad vidgats under

senaste tiden och all anledning finnes att antaga, att en ytterligare utvidgning

kommer att äga rum, synes det enligt min mening kunna med

fog ifrågasättas, huruvida frågan om en förändring av tjänstens karaktär i

den av statskontoret föreslagna riktning bör upptagas till avgörande, innan

man kan bilda sig en säker uppfattning om konsistoriets blivande organisation

och verksamhetsområde. För min del skulle jag vilja förorda, att

tjänsten bibehålies såsom ordinarie samt hänföres till lönegraden B 21. Utan

hinder av eu sådan anordning lärer tjänsten kunna fortfarande i avvaktan

på resultatet av nu pågående utveckling tillsättas medelst förordnande tillsvidare.

Stockholms stads konsistorium har i avgivet yttrande anfört bland annat:

Ehuru konsistoriet måste hysa en viss tveksamhet mot notarietjänstens

förändring till en icke ordinarie befattning, ansåge sig konsistoriet likväl

på skäl statskontoret i denna del anfört böra ansluta sig till statskontorets

förslag. Konsistoriet förutsatte därvid, att arvodesbefattning av ifrågavarande

slag finge förenas med annan befattning eller tjänst.

Konsistoriet tillstyrkte de föreslagna avlöningsförmånerna under förutsättning,

att särskild ersättning för bestyret med två år 1926 under konsistoriets

förvaltning ställda donationsfonder med ett sammanlagt kapitalbelopp

av omkring 540,000 kronor och eventuellt ytterligare tillkommande fonder

alltjämt måtte få utgå till vederbörande tjänsteman. Skulle emellertid de

av nyssnämnda fonder utgående arvoden — i enlighet med statskontorets

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungi. Maj:ts proposition Nr 102.

förslag — indragas till statsverket, måste konsistoriet, då statskontorets förslag

vore upprättat utan hänsyn tagen till dessa arvoden, bestämt påyrka,

att begynnelselönen bestämdes till minst 6,000 kronor med tre förhöjningar,

vardera å 360 kronor.

Statskontorets förslag att i samband med löneregleringen förändra notarietjänsten

eller, som jag förut föreslagit att tjänsten skulle benämnas, sekreterartjänsten

vid Stockholms stads konsistorium till en icke ordinarie befattning

med arvode enligt stat finner jag lämpligt med hänsyn därtill att för

tjänstens bestridande för närvarande ej erfordras full tjänstgöring.

Skulle med hänsyn till blivande omorganisation av konsistoriet eller en

utvidgning av dess arbetsområde ett återuppförande av ifrågavarande tjänst

såsom ordinarie anses behövligt, torde detta då kunna äga rum. Jag vill i

detta sammanhang framhålla, att den ändring i konsistoriets sammansättning,

som genomfördes år 1927 (se lagen den 4 mars 1927, nr 27) icke

haft något nämnvärt inflytande på notariens arbetsbörda.

Med hänsyn till frågan om pensionsrätt för tjänstens blivande innehavare

skulle möjligen någon anledning till tveksamhet rörande lämpligheten av

tjänstens avförande såsom ordinarie kunna föreligga. Då emellertid utsikt

torde finnas att snart nå fram till eu lösning av spörsmålet om pensionsrätt

för icke ordinarie befattningshavare, synes pensionsfrågan ej böra utgöra

hinder för tjänstens förvandling till icke-ordinarie.

Den av statskontoret föreslagna avlöningen, 5,700 kronor jämte tre ålderstillägg,

ett vart å 360 kronor, synes mig vara lämpligt avvägd. Till jämförelse

mellan sagda avlöning och de nuvarande avlöningsförmånerna torde följande

uppgifter böra lämnas. Den föreslagna avlöningen jämte dyrtidstillägg

efter reducerade grunder belöper sig till: begynnelseavlöning 6,726

kronor och slutavlöning 7,992 kronor, under det att de nuvarande avlöningsförmånerna,

inräknat sportler och dyrtidstillägg såsom för tjänstemän vid

oreglerade verk, utgöra: begynnelseavlöning 5,773 kronor 50 öre och slutavlöning

7,145 kronor 50 öre. I sistnämnda båda belopp ingå jämväl

förvaltningsarvoden för de i konsistoriets utlåtande omnämnda två fonderna

med 400 kronor.

I fråga om grunderna för ålderstilläggens åtnjutande, semester och sjukledighet

samt ersättning till vikarie m. m. torde bestämmelser böra meddelas

av Kungl. Maj:t efter lönenämndens hörande.

Vid 1902 års lönereglering upphörde eller indrogos konsistorienotarierna

tillkommande sportler, med undantag för följande:

lösen för sådana expeditioner, som part eller annan på egen begäran

erhåller och som han icke författningsenligt är pliktig lösa,

arvode för förvaltning av prästerskapet enskilt tillhöriga fonder och kassor

samt av sådana fonder, som på grund av enskildas förordnanden blivit

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 84 käft. (Nr 102.) 3

Departe
mentschefen.

Sportler.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

ställda under konsistoriets förvaltning, för så vitt arvodet av prästerskapet

eller i de enskildas förordnanden blivit medgivet, samt

tillsvidare och intill dess annorlunda förordnades, arvode för utdelning

av från allmänna barnhuset i Stockholm utgående fosterlöner till underhåll

av barn utom barnhuset.

Storleken av sportelinkomsterna vid respektive konsistorienotariebefattningar

för budgetåret 1924—1925 framgår av en å sid. 12 i statskontorets

bilagda utlåtande intagen sammanställning av uppgifter, som statskontoret

införskaffat från vederbörande befattningshavare.

Statskontoret anser, att i överensstämmelse med den princip, som allmänt

tillämpats vid löneregleringar under de senare åren, de sportler, som konsistorienotarierna

fingo bibehålla vid fastställandet av 1902 års stat, nu böra

indragas eller upphöra. Beträffande denna fråga yttrar statskontoret vidare

bland annat:

Något särskilt stadgande, att tillträdet av de nya avlöningsförmånerna

medför skyldighet för konsistorienotarie att underkasta sig upphörande av

sportelinkomsterna, behöver icke i samband med löneregleringen meddelas,

enär detta framgår av bestämmelserna i § 36 i avlöningsreglementet för

civilförvaltningen. Däremot lärer i anslutning till nyssnämnda bestämmelser

Kungl. Maj:ts föreskrift erfordras rörande sportlernas indragning till statsverket

eller upphörande, i den mån sådan föreskrift icke redan finnes.

Beträffande expeditionslösen är detta fallet, i det att genom kungörelsen

den 6 juni 1925 (nr 274) förordnats, att för befattningshavare, å vilka det

nya avlöningsreglementet kommer att äga tillämpning den 1 juli 1925 eller

framdeles, rätten till expeditionslösen skall upphöra och sådan lösen redovisas

till statsverket på sätt därom särskilt är stadgat, d. v. s. genom stämpel.

Rörande de enligt hittills varande bestämmelser konsistorienotarierna tillkommande

förvaltningsarvoden torde bestämmelse böra meddelas, att desamma,

i den mån de fortfarande skola av vederbörande gäldas, skola till

statsverket indragas.

Under erinran att domkapitelskommittén berört frågan angående möjligheten

att i större utsträckning uttaga förvaltningsarvoden, därvid framhållande,

att för ett slutgiltigt omdöme erfordrades ingående undersökningar

men att enligt kommitténs mening starka skäl talade mot att ytterligare

belasta de under domkapitlens vård ställda fonder och kassor med förvaltningskostnader,

yttrar statskontoret, som något närmare ingår på frågan,

bland annat att, därest förvaltningsarvodena nu övergå till att bliva direkta

statsinkomster, det synes statskontoret föreligga anledning att till övervägande

upptaga frågan, i vilken omfattning ersättning för förvaltningskostnader bör

utgå av fondernas och kassornas medel. Det här behandlade spörsmålet

äger likväl, enligt statskontorets mening, icke något nödvändigt samband

med löneregleringen, som därför icke behöver göras härav beroende.

Vidkommande slutligen arvodena för utdelning av fosterlöner vill det

synas statskontoret, som om barnhusdirektionen borde befrias från erläggande

av dylik ersättning — därest det över huvud taget anses, att utdelningen

fortfarande bör förmedlas av domkapitlen. Det torde härvid kunna

erinras, att redan 1902 års riksdag uttalade den meningen, att samma skäl,

vilka föranlett att flera av de dittills konsistorienotarierna tillkommande

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kung!. May. Is proposition Nr 102.

sportler i och med den nya lönestatens trädande i tillämpning skulle upphöra,

syntes böra föranleda, att även berörda provision snarast möjligt upphörde

att utgå.

I anledning av statskontorets förslag att konsistorienotarierna nu tillkommande

sportler skola i samband med blivande lönereglering indragas eller

upphöra, anför domkapitlet i Linköping, att rättvisa och billighet kräver, att

stiftssekreteraren berättigas att, i likhet med vad som gäller för landssekreterare

och landskamrerare, uppbära viss årlig avlöningsförstärkning i anledning

av sportlernas borttagande.

jDomkapitlet i Skara yttrar, att det icke synes domkapitlet riktigt, att i

testamenten och donationsbrev kassans förvaltare tillförsäkrade arvoden indragas

till staten, utan böra dessa fortfarande till kassaförvaltaren utgå oavsett

den nya löneregleringen.

Domkapitlet i Karlstad anför:

Beträffande statskontorets förslag om indragning av konsistorienotarierna

tillkommande sportler har domkapitlet intet att erinra mot att expeditionslösen

och arvode för utdelning av fosterlöner indragas. Vidkommande åter

arvode för förvaltning av kassor och fonder vill domkapitlet framhålla, att,

där arvodet grundar sig på enskildas donationer, det aldrig kan tänkas

hava varit donatorernas mening, att arvodet skulle kunna indragas till

statsverket. Där arvodet åter grundar sig på ett prästmötes beslut, såsom

t. ex. där prästmöte beviljat konsistorienotarie arvode för redovisning och

förvaltning av vissa prästerskapets uppbördsmedel, torde intet hinder förefinnas

för ett nytt prästmöte att besluta, att arvodet skall upphöra att utgå.

Och det torde vara att förmoda, att därest arvodet indrages till statsverket,

ett kommande prästmöte snarast möjligt fattar ett sådant beslut. Domkapitlet

vill därför hemställa, att arvodena fortfarande måtte få utgå eller,

om detta ej kan medgivas, att stiftssekreterarna i likhet med landssekreterare

och landskamrerare, måtte beviljas personliga lönetillägg såsom gottgörelse

för mistade sportler.

Vidare yttrar Stockholms stads konsistorium:

Statskontorets förslag förutsätter, att bland annat arvoden för förvaltning

av vissa fonder skola till statsverket indragas. Denna bestämmelse har hos

konsistoriet framkallat vissa betänkligheter. Sedan till grund för statskontorets

förslag liggande uppgifter om nu utgående avlöningsförmåner vid

notarietjänsten lämnats, hava innevarande år under konsistoriets förvaltning

ställts två större donationer med ett sammanlagt kapitalbelopp av omkring

540,000 kronor. Dessa donationer, som emottagits endast under förutsättning

att alla för deras förvaltning erforderliga kostnader skulle bestridas av

fonderna själva, medföra givetvis för konsistoriets personal ökat arbete, ett

arbete som måste anses helt och hållet falla utanför personalens tjänståligganden.

Konsistoriet finner det obilligt och ledande till orimliga konsekvenser,

om vederbörande tjänsteman skulle vara skyldig att utan särskild

ersättning omhänderhava det många gånger tidsödande och maktpåliggande

arbete, som förvaltningen av här avsedda donationer medför. Konsistoriet

hemställer därför, att särskild ersättning för bestyret med ovannämnda dona
-

Yttranden.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Fri bostad.

Resekostnadsoch

traktamcntsersättning.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

tionsfonder och eventuellt ytterligare tillkommande fonder av enahanda art

alltjämt måtte få utgå till vederbörande tjänsteman.

Beträffande arvodena för utdelning av de fosterlöner, som utgå från

allmänna barnhuset i Stockholm, har jag intet att erinra mot att, därest

lönereglering för konsistorietjänstemännen kommer till stånd, barnhusdirektionen

befrias från erläggande av dylik ersättning.

I anslutning till den praxis, som torde hava tillämpats vid andra under

senare tid genomförda löneregleringar, finner även jag, att i den mån ersättning

prövas fortfarande böra utgå för förvaltning av de fonder och

kassor, som omhänderhas av konsistorienotarierna, denna ersättning bör

komma statsverket till godo, samt att för sådant ändamål de sportler, som

för närvarande tillkomma konsistorienotarierna i form av förvaltningsarvoden,

böra indragas till statsverket.

Frågan i vilken omfattning ersättning för kostnader för förvaltning av de

av konsistorienotarierna omhänderhavda fonderna och kassorna bör utgå av

samma fonders och kassors medel, torde, i enlighet med statskontorets förslag,

efter löneregleringens genomförande böra upptagas till övervägande.

Såsom i det föregående omnämnts åtnjuter konsistorienotarien i Linköping

fri bostad. I fråga härom erinrar statskontoret, att i det löneregleringsförslag,

som låg till grund för propositionen i ämnet till 1902 års riksdag av

statskontoret framhölls, att till följd av innehållet i den donationsurkund,

varigenom åt nämnde konsistorienotarie beretts fri bostad, denna förmån ej

kunde inräknas i den avlöning, som eljest prövades böra tillkomma honom.

Denna statskontorets uppfattning delades även av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Statskontoret uttalar härefter, att nämnda förmån icke heller nu

lärer böra föranleda minskning av avlöningen.

Jag delar statskontorets uppfattning härutinnan.

Jag övergår härefter till frågan om resekostnads- och tralctamentsersättning

åt stiftssekreterare.

DomkapitelsJcommittén yttrade beträffande denna fråga:

Enligt kyrkolagens kap. 24: 6 skall biskopen vid de årliga visitationerna

domkapitlets notarie »sig till hjälp taga». Denna föreskrift om notariens

medverkan vid visitationerna, givetvis för att ombesörja protokollföringen,

har alltmera kommit ur tillämpning, och blott i tre stift förekommer understundom,

att notarien medföljer på visitationsresor. Uppenbarligen har, i

mån som domkapitlens arbete tillväxt, tiden för notarierna visat sig otillräcklig

för resor inom stiften. Men helt visst har här även kostnadsfrågan

spelat in. Då på grund av kyrkolagens nyssnämnda föreskrift deltagandet

i visitationsresorna ansetts ingå i notariens tjänsteplikt, för vars fullgörande

resekostnads- och traktamentsersättning icke utgår — prejudicierande utslag

i sådan riktning föreligger — har biskopen helt naturligt dragit sig för att

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.

påfordra notariens medverkan, då därigenom en stundom ganska avsevärd

kostnad skulle tillskyndas denne.

Kommittén finner detta förhållande beklagligt. Aven om det icke kan

ifrågakomma, att stiftssekreteraren regelmässigt skulle medfölja vid visitationsresorna,

vore det tvivelsutan ur flera synpunkter önskvärt, att så emellanåt

skedde. Den personliga och mera levande kännedom om förhållandena

inom stiftet, han därigenom kunde förvärva, skulle helt visst bliva av stort

värde för fullgörandet av hans arbete, och i särskilda fall, där frågor föreligga,

vilka sedermera skola bliva föremål för domkapitlets handläggning,

skulle sekreterarens medverkan därvid väsentligen underlättas, om han på

ort och ställe fått taga kännedom om förhållandena.

Enligt kommitténs mening bör därför det nu förefintliga ekonomiska

hindret i berörda hänseende •undanröjas, därigenom att stiftssekreteraren

tillerkännes resekostnads- och traktamentsersättning, då han enligt biskopens

uppdrag deltager i visitationsförrättning. I § 19 av förslaget till instruktion

för stiftsstyrelse har kommittén intagit föreskrift därom, att stiftssekreteraren

skall på anmodan av biskopen vara pliktig att, mot åtnjutande av resekostnads-

och traktamentsersättning enligt gällande resereglemente, närvara vid

visitationsförrättning och därvid föra protokoll.

Statskontoret erinrar nu, att ämbetsverket i sitt utlåtande över domkapitelskommitténs

betänkande föreslog, att skyldigheten att närvara vid visitationsförrättning

och därför åtnjuta ersättning borde göras beroende av att domkapitlet

därom i varje särskilt fall fattat beslut med angivande i protokollet

av skälen till att hans deltagande ansetts nödvändigt, varjämte ämbetsverket

ifrågasatte, om icke ersättningen, i överensstämmelse med vad som gällde

för vissa landsstatstjänstemän, skulle kunna inskränkas till gottgörelse för

resekostnader utan rätt till dagtraktamente.

Vad statskontoret sålunda uttalat har givit anledning till erinringar från

en del domkapitel. Domkapitlen i Uppsala, Skara, Lund, Göteborg, Luleå

och Visby ha sålunda gjort gällande, att såväl resekostnads- som traktamentsersättning

bör utgå till stiftssekreteraren vid dennes tjänsteresor. Såsom

en obillighet framhålles att utesluta honom från rätt till dagtraktamente.

— I avseende på frågan om vem, som skall bestämma, huruvida sekreteraren

skall företaga tjänsteresa, äro domkapitlen av olika mening. Domkapitlen

i Skara och Luleå hålla före, att det bör anförtros åt biskopen att

avgöra, när stiftssekreterarens biträdande erfordras vid visitationer eller andra

förrättningar. Såsom stöd härför åberopar domkapitlet i Skara bestämmelsen

i kyrkolagen kap. 24: 6. Domkapitlet i Göteborg anser, att biskopen bör avgöra,

när stiftssekreterarens biträde erfordras vid visitationer, och domkapitlet,

när sådant biträde är behövligt vid andra förrättningar. Domkapitlet

i Lund uttalar, att det bör ankomma på biskop och domkapitel att förordna

stiftssekreteraren att närvara vid kyrkliga förrättningar eller som konsistorieombud

in. m. Domkapitlen i Uppsala och Visby anse, att resekostnads- och

traktamentsersättning bör utgå vare sig resa företages på uppdrag av biskop

eller domkapitel.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Departe
mentschefen.

Tjänstår och

nådår.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Stockholms stads konsistorium föreslår, att konsistoriets sekreterare i fråga om

rätt till resekostnads- och traktamentsersättning jämställes med stiftssekreterare.

Givetvis kan det ur flera synpunkter vara av betydelse, att åt stiftssekreteraren

beredes möjlighet att utan ekonomisk uppoffring biträda biskopen

vid visitationer och andra förrättningar i orterna eller att mottaga förordnande

såsom konsistorieombud. På grund av de kostnader, som skulle förorsakas

av ofta förekommande resor, och med hänsyn jämväl till arbetet

på domkapitlets expedition torde dock sekreteraren böra tagas i anspråk för

dylika uppdrag endast i sådana enstaka fall, då hans närvaro anses nödvändig

på grund av särskilda omständigheter. Såsom exempel på förrättningar

av dylik karaktär kunna nämnas sådana, där det gäller att undersöka

prästs tjänstutövning i vissa hänseenden eller att utreda större kyrkliga

indelnings- och organisationsfrågor jämte därmed i sammanhang stående

ekonomiska uppgörelser. Såsom statskontoret föreslagit, torde sekreterarens

rätt till ersättning böra göras beroende av att domkapitlet i varje särskilt

fall meddelat beslut i ämnet .med angivande i protokollet av skälen till att

hans närvaro ansetts nödvändig. Beträffande ersättningens storlek synes

mig billigheten fordra, att ersättningen icke inskränkes till att endast avse

resekostnaden, utan torde även traktamentsersättning böra utgå. Därest någon

erinran från riksdagens sida icke göres mot vad jag nu anfört, torde

det få ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen fattat beslut i löneregleringsfrågan,

meddela erforderliga bestämmelser i ämnet.

Vad sålunda föreslagits i fråga om resekostnads- och traktamentsersättning

torde endast böra gälla stiftssekreterare. Att tillerkänna sekreteraren vid

Stockholms stads konsistorium ersättning i förevarande avseende finner jag

icke av behovet påkallat.

På förslag av Kungl. Maj:t medgav 1915 års kyrkomöte, att den rätt till

tjänstår och nådår, som ansetts tillkomma stärbhus efter konsistorienotarie,

finge upphöra; dock att rubbning ej skulle ske i den tjänstårs- och nådårsrätt,

som kunde tillkomma stärbhus efter konsistorienotarie, vilken tillträtt

befattningen, innan blivande lönereglering, i samband varmed tjänstårs- och

och nådårsrätten upphävdes, trätt i kraft, och icke funnes villig att övergå

på den nya avlöningsstaten med därvid fästade villkor.

Domkapitelskommittén uttalade sig för att berörda rätt måtte upphöra i

samband med genomförandet av ny lönereglering för stiftsstyrelsernas tjänstemän.

Bland de villkor och bestämmelser, som skulle gälla för de nya avlöningsförmånernas

åtnjutande, borde därför intagas en bestämmelse om skyldighet

för konsistorienotarie, som vid den nya avlöningsstatens ikraftträdande

tillträdde stiftssekreterarbefattning och inginge på samma avlöningsstat, att

frånsåga sig den rätt till tjänstår och nådår, som ansetts tillkomma stärbhus

efter konsistorienotarie. För de konsistorienotarier, som icke överginge på

den nya avlöningsstaten, skulle givetvis rätten till tjänstår och nådår kvarstå.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Statskontoret framhåller nu att i samband med löneregleringen bör till

slutgiltigt avgörande upptagas frågan om upphörande av tjänstårs- och nådårsrätten

för efterlevande till konsistorienotarie. Ämbetsverket uttalar, att

en blivande lönereglering bör förknippas med det av domkapitelskommittén

föreslagna villkoret.

Vad statskontoret på denna punkt anfört har ej föranlett erinran från

något domkapitel.

Jag delar statskontorets uppfattning i denna fråga. Spörsmålet om de

ytterligare åtgärder, som för berörda rätts avskaffande böra vidtagas, torde

lämpligen behandlas i samband med frågan om familjepensioneringens

ordnande.

Jag övergår härefter till den personal, som biträder konsistorienotarierna å domkapitelsexpeditionerna:

amanuenser, skriv- och räknebiträden samt vaktmästare.

Såsom framgår av det förut anförda (sid. 18—25), är den arbetsbörda,

som åvilar domkapitelsexpeditionerna, mycket olika. På grund härav är

behovet av biträdande personal i samma mån växlande. I en tabell, vilken

torde få såsom bilaga fogas vid detta statsrådsprotokoll, finnas införda upplysningar

såväl angående antalet och arten av de fast anställda biträdena som rörande

anslagen till biträdeshjälp av mera tillfällig karaktär1. Med ledning av det

material, som stått till mitt förfogande, har jag sökt bilda mig en uppfattning i

frågan, huruvida domkapitelsexpeditionerna för närvarande kunna anses inbördes

någorlunda rättvist tillgodosedda i förevarande hänseende. Det har därvid

visat sig att en jämförelse stöter på stora vanskligheter, icke blott på grund

av svårigheten att uppskatta arbetsbördan vid de olika expeditionerna utan i

nästan lika hög grad till följd av svårigheten att från arbetsprestationssvnpunkt

med varandra på ett rättvist sätt jämföra befattningshavare med så olika kvalifikationer,

sysselsättning och tjänstgöringstider som den här ifrågavarande

personalen. Jag har dock icke kunnat undgå att få ett ganska bestämt

intryck av att vissa expeditioner äro proportionsvis bättre utrustade med

arbetskrafter än andra. Så t. ex. synes skillnaden i arbetskrafter mellan

domkapitelsexpeditionen i Lund med två amanuenser och tre skrivbiträden,

samtliga enligt uppgift med full tjänstgöring, och expeditionen i \ äxjö med

en amanuens och ett skrivbiträde vara större än som kan motiveras av

olikheten i arbetsbörda. Då det nu gäller att fastställa ny lönereglering för

hela domkapitelspersonalen och i samband därmed skaffa denna personal i

så stor utsträckning, som förhållandena medgiva, en tryggare anställning,

vore det givetvis önskvärt att kunna i möjligaste mån utjämna förutberörda

olikhet expeditionerna emellan. Detta är dock möjligt endast i viss utsträck.

ning. Dels kan man icke, innan arbetsformerna — i fråga om diarieföring,

protokollsskrivning m. in. — vid de olika expeditionerna blivit ordnade på

1 Jämför även tablå s. 48.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Konsistorie
amanuenser.

40 Kungl. May.ts proposition Nr 102.

ett någolunda ensartat, rationellt sätt, med full säkerhet bedöma personalbehovet,

och dels nödgas man av hänsyn till den för närvarande anställda

personalen att i viss omfattning avstå från omläggningar, som från arbetseffektens

synpunkt annars synas lämpliga. Under sådana omständigheter

torde vara väl motiverat att hålla möjlighet öppen för Kungl. Maj:t att så

småningom vidtaga av behovet påkallade åtgärder dels i utjämnande syfte

mellan olika expeditioner, dels ock i syfte att åstadkomma ett rationellare

utnyttjande av arbetskrafterna inom varje särskild expedition.

För att visa den riktning, vari utvecklingen enligt min mening bör ledas,

torde följande antydningar vara tillräckliga: Utom stiftssekreteraren böra på

varje domkapitelsexpedition — jag bortser dock här från domkapitlet i Visby —

vara anställda såsom ordinarie befattningshavare dels ett kvalificerat skrivbiträde

(kanslibiträde) med uppgift, bland annat, att föra diarier, liggare av

olika slag och räkenskaper, att uppsätta enklare expeditioner samt att, i

mån av tid, verkställa förekommande renskrivning, dels och en vaktmästare

(expeditionsvakt), kunnig i maskinskrivning. Härtill kommer i vart och ett av

de största stiften en ordinarie tjänsteman i den förutvarande första normalgraden

såsom stiftssekreterarens biträde vid de egentliga sekreterargöromålen, möjligen

ock ett skrivbiträde av lägre grad. Vidare anställes i mån av behov

icke-ordinarie personal: amanuenser och skrivbiträden, med den dagliga

tjänstgöringstid, som förhållandena påkalla. Enär räkenskaperna böra, åtminstone

som regel, kunna föras av ordinarie kanslibiträdet, torde särskilda

räkenskapsförare icke behöva anställas.

Efter dessa inledande anmärkningar ber jag att få övergå till de särskilda

personalgrupperna.

Såsom förut nämnts finnas amanuensbefattningar, försedda med arvode

enligt stat, inrättade vid samtliga ecklesiastika konsistorier utom de i Visby

och Stockholm. Jämlikt 1902 års lönereglering med däri i anledning av

Kalmar stifts indragning och Luleå stifts inrättande vidtagen ändring utgå

amanuensarvodena med 1,800 kronor vid domkapitlen i Uppsala, Växjö,

Lund, Göteborg, Härnösand och Luleå och med 1,600 kronor vid domkapitlen

i Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås och Karlstad. Enligt medgivande

av 1910 års riksdag uppbär därjämte amanuensen vid domkapitlet

i Lund ett avlöningsbidrag av 300 kronor från den under domkapitlets vård

stående äldre pastoraliefonden. Amanuenserna uppbära dessutom från och

med år 1920 jämlikt riksdagens beslut varje år provisoriska avlöningstillägg,

som utgå vid domkapitlen i Uppsala och Luleå med 1,700 kronor, vid domkapitlen

i Växjö, Lund, Linköping, Skara och Strängnäs med 1,500 kronor

och vid domkapitlen i Göteborg, Härnösand, Västerås och Karlstad med

1,000 kronor.

Förutom förenämnda å den ordinarie staten uppförda amanuensbefattningar

finnes vid ett vart av domkapitlen i Lund och Uppsala från och

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

med år 1920 respektive 1922 inrättad ytterligare en amanuensbefattning,

till vilken avlöning anvisats från anslaget å extra stat till ökade arbetskrafter

vid domkapitlens expeditioner. Arvodet är bestämt till 3,700 kronor

per år.

Nedan lämnas en sammanställning av amanuensernas avlöningsförmåner

med undantag av dyrtidstillägg.

Domkapitel Arvode

Uppsala........ 1,800

» 3,700

Växjö......... 1,800

Lund.......... 1,800

» 3,700

Göteborg....... 1,800

Härnösand...... 1,800

Luleå ......... 1,800

Linköping...... 1,600

Skara.......... 1,600

Strängnäs....... 1,600

Västerås........ 1,600

Karlstad........ 1,600

Fond-

medel

Provisoriskt

avlönings-

tillägg

Summa

—

1,700

3,500

—

—

3,700

—

1,500

3,300

300

1,500

3,600

—

—

3,700

—

1,000

2,800

—

1,000

2,800

—

1,700

3,500

—

1,500

3,100

—

1,500

3,100

—

1,500

3,100

—

1,000

2,600

—

1,000

2,600

En amanuensbefattning, i Uppsala, innehaves av en kvinna. Av de övriga

äro fyra, i Västerås, Göteborg, Karlstad och Härnösand, tydligen att betrakta

som bisysslor, då deras innehavare tillika innehava ordinarie statlig eller

kommunal tjänst. Vid den provisoriska löneregleringen vid 1919 års riksdag

utgick man ifrån att amanuensbefattningarna vid domkapitlen i Uppsala,

Linköping, Skara, Strängnäs, Växjö, Lund och Luleå gåvo sina innehavare

full sysselsättning, medan amanuensbefattningarna vid domkapitlen i Västerås,

Göteborg, Karlstad och Härnösand ansågos innehavas såsom bisysslor.

DomJcapitelskommittén uttalade sig för att amanuensbefattningarna skulle

ombildas till ordinarie tjänster, för vilkas innehavare kommittén föreslog

benämningen stiftsnotarie. Enligt kommitténs förslag skulle sålunda vid

vart och ett av konsistorierna utom de i Visby och Stockholm inrättas en

förste stiftsnotariebefattning med samma avlöning som länsnotariebefattning

av första graden. Därjämte skulle vid vartdera av domkapitlen i Uppsala

och Lund inrättas en andre stiftsnotarietjänst i avlöningshänseende jämställd

med länsnotarietjänst av andra graden. Vidare skulle vid domkapitlet i

Visby och vid Stockholms stads konsistorium, därest nuvarande stiftsorganisation

bibehölles, anställas en amanuens med arvode av 1,800 kronor. En

reservant inom kommittén förordade, att i stället för stiftsnotariebefattningar

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

av andra graden vid domkapitlen i Uppsala och Lund måtte inrättas stiftsassessorsbefattningar

med avlöning motsvarande länsassessors.

Efter att ha erinrat om domkapitelskommitténs ifrågavarande förslag samt

redogjort dels för de av domkapitlen i anledning av konsistorienotariernas

och amanuensernas lönepetition avgivna yttranden i vad rörer amanuenserna,

dels ock för viss av statskontoret införskaffad utredning, påvisar statskontoret,

hurusom i fråga om såväl arten som omfattningen av det arbete, som utföres

av amanuenserna, väsentliga olikheter förefinnas vid de skilda domkapitlen

(Bil. sid. IG f.), samt anför vidare:

Att arbetsförhållandena beträffande amanuenserna gestalta sig olika, torde

givetvis, frånsett rent personliga omständigheter, i främsta rummet bero på

den väsentligt olika arbetsbörda, som påvilar de skilda domkapitlen, men

även på den relativt ringa avlöningen och de jämförelsevis knappa biträdesanslagen.

Om lönevillkoren förbättras och biträdesanslagen ökas, kan visserligen

förmodas, att arbetet vid vissa domkapitels expeditioner efter hand

kommer att omläggas. Vid löneregleringen lär man likväl böra i stort sett

utgå från de nuvarande förhållandena och till en framtid uppskjuta de åtgärder,

som kunna motiveras av en dylik omläggning av arbetet.

Till följd av de förut påvisade olikheterna vid de skilda domkapitlen

kan en lönereglering för amanuenserna icke genomföras efter enhetliga

grunder. Ordinarie anställning torde sålunda icke kunna ifrågakomma

för samtliga amanuenser. Vid domkapitel, där heltidstjänst icke behöves,

är sådan anställning givetvis utesluten. Men även beträffande amanuensbefattningar,

som äro förenade med full tjänstgöring eller för vilka en

sådan utsträckning av arbetstiden anses behövlig, lärer försiktigheten bjuda,

att åtminstone tillsvidare endast vissa förändras till ordinarie tjänster. I

främsta rummet torde härvid ifrågakomma en amanuensbefattning vid domkapitlet

i Lund och en vid domkapitlet i Uppsala. Vid vartdera domkapitlet

finnes ju dessutom ytterligare en amanuensbefattning, men anser sig statskontoret

icke kunna tillstyrka, att jämväl dessa befattningar, som tillkommit

först från och med år 1920 respektive 1922, nu omändras till ordinarie,

varigenom två ordinarie sådana tjänster skulle finnas vid samma domkapitel.

Vid domkapitlen i Växjö och Luleå, som tillhöra de mera arbetsbetungade

och där det högre amanuensarvodet, 1,800 kronor, utgår, synes finnas fog

för att ordinarie anställning beredes åt amanuenserna. Sju timmars tjänstgöring

åvilar enligt uppgift amanuensen vid domkapitlet i Linköping, men

på grund av vad som upplysts angående göromålen vid denna befattning

— nämligen att allt renskrivningsarbete å expeditionen utföres av amanuensen

— torde dess förändring till ordinarie i varje fall böra tillsvidare anstå. Ej

heller i fråga om amanuensbefattningen vid domkapitlet i Skara, som uppgives

vara förenad med en daglig tjänstgöring av 6 timmar, anser sig statskontoret

för närvarande kunna förorda dess utbyte mot en ordinarie tjänst.

Av domkapitlen i Göteborg och Härnösand, där amanuensernas tjänstgöring

uppgivits belöpa sig till i medeltal 21/a respektive 31/2 timmar per dag,

har påyrkats befattningarnas ersättande med heltidstjänster, varigenom

deras karaktär av bisysslor skulle upphöra. Aven om en utsträckning av

tjänstgöringen i dessa fall förefaller vara av behovet påkallad, lärer likväl

med befattningarnas förändring till ordinarie böra anstå i avvaktan på vidare

erfarenhet. Vid domkapitlet i Strängnäs har amanuensen icke full tjänst
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

göring, och synes behov av utsträckt arbetstid icke föreligga. Vid domkapitlen

i Västerås och Karlstad hava amanuenserna likaledes kortare arbetstid,

och befattningarna innehavas som bisysslor. Någon förändring i dessa

förhållanden hava icke av domkapitlen påyrkats. Vid de tre sistnämnda

domkapitlen synes alltså ordinarie anställning för amanuenserna icke kunna

ifrågakomma.

Samtliga amanuensbefattningar äro nu förenade med arvoden, utan rätt

till ålderstillägg. Denna avlöningsform torde böra bibehållas, när befattningarna

iunehavas och äro avsedda att innehavas såsom bisysslor, alltså

vid domkapitlen i Västerås och Karlstad. I fråga om övriga amanuensbefattningar,

som icke förändras till ordinarie tjänster, torde det däremot

få anses skäligt, att innehavarna berättigas till åldersförhöjningar och övriga

förmåner, som numera i allmänhet tillkomma fastare anställd icke ordinarie

personal, och torde ifrågavarande amanuenser i detta syfte böra hänföras

till extra ordinarie befattningshavare.

Vad vidare angår den löneställning, amanuenserna böra intaga, anser

statskontoret, att de ordinarie befattningshavarna skäligen borde placeras i

lönegraden B 21, vilken bland annat innefattade revisorer och notarier vid

de centrala ämbetsverken. En sådan placering kunde också anses närmast

motsvara den lönenivå, som domkapitelskommittén på sin tid föreslog. Innehavarna

av de nya ordinarie tjänster, som skulle ersätta vissa amanuensbefattningar,

finner statskontoret, i överensstämmelse med domkapitelskommitténs

förslag, lämpligen böra benämnas stiftsnotarier.

För amanuenserna vid domkapitlen, som i regel vore närmaste biträden

till och avsedda att vid behov vara vikarier för stiftssekreterareu, syntes

enligt statskontorets uppfattning i allmänhet en placering i 18 lönegraden

kunna anses lämpligt avvägd. Då förhållandena kunde vara rätt olikartade

vid de skilda domkapitlen, syntes likväl en enhetlig lönegradsplacering tillsvidare

icke böra fastställas. Det lämpligaste torde vara, att beslut meddelades

av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, sedan vederbörande domkapitel

avgivit förslag jämte redogörelse för de med amanuensbefattningen förenade

göromålen. I de fall där behovet icke krävde, att amanuensen hade full

tjänstgöring, borde avlöningen självfallet utgå med ett i förhållande till

den kortare arbetstiden reducerat belopp, och syntes Kungl. Maj:ts beslut

böra innefatta jämväl, huruvida avlöningen i lönegraden skulle utgå oavkortad

eller beräknas efter en reducerad arbetstid.

Såsom grund för bestämmande av avlöningen till de amanuenser, som

fortfarande skulle uppbära avlöning i form av arvode, skulle, yttrar statskontoret,

kunna läggas lönen efter två åldersförhöjningar för en extra ordinarie

amanuens i den lönegrad, som ansåges som den normala, beloppet

givetvis reducerat i förhållande till den kortare arbetstiden. En sådan beräkning

skulle likväl, om man utginge från 18 lönegraden som den normala,

särskilt för amanuensen i Karlstad, vars dagliga arbetstid uppgivits i

medeltal utgöra allenast 2 timmar, resultera i eu löneminskning. Arvodena

torde därför böra bestämmas till sådana belopp, att desamma trots

de ändrade grunderna för dyrtidstillägget icke gåve lägre inkomst än för

närvarande. Med hänsyn härtill föresloge statskontoret, att arvodet för amanuenserna

vid dessa domkapitel bestämdes till 3,000 kronor för en var.

Vid nuvarande konsistorieamanuensens i Karlstad avgång ur tjänst syntes

likväl böra övervägas, huruvida icke arvodet kunde nedsättas.

Om amanuenserna vid domkapitlet i Lund erhölle full avlöning av stats
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

44 Kung1. Maj:ts proposition Nr 102.

medel, borde det belopp av 300 kronor, som den ene av dem jämlikt 1910

års riksdags beslut ägde uppbära från den s. k. äldre pastoraliefonden, givetvis

upphöra att utgå. Som fondens avkastning jämlikt cirkulär den 13

juni 1902 användes till bestridande av vissa domkapitlets expenser, torde

någon åtgärd för indragning till statsverket av denna förutvarande avlöningstillgång

icke vara erforderlig.

Från statskontorets förslag, att amanuensbefattningen vid domkapitlet i

Skara icke skulle förändras till ordinarie befattning, voro statskommissarierna

friherre Leijonhuvud och Thorstenson av skiljaktig mening, i det de ansågo

en dylik förändring av befattningen böra vidtagas (Bil. sid. 50 f.).

Statskontorets förslag i avseende på lönereglering för amanuenserna bar

givit anledning till en del framställningar från domkapitlen.

Domkapitlet i Uppsala hemställer sålunda, att vid domkapitlet måtte inrättas

två stiftsnotariebefattningar, den ena med placering i lönegrad B 24

och den andra i lönegrad B 21. Domkapitlet i Linköping har, i anledning

av vad statskontoret uttalat rörande renskrivningsarbetet vid expeditionen,

meddelat, att renskrivningsarbetet endast vore en mindre del av amanuensens

många och krävande tjänståligganden, samt påyrkat, att amanuensbefattningen

ersättes med en ordinarie tjänst i minst lönegrad B 21. Domkapitlet

i Skara hemställer, att ordinarie stiftsnotarietjänst måtte inrättas

vid domkapitlet, samt anför beträffande amanuensens dagliga tjänstgöringstid

av sex timmar, som statskontoret åberopat till stöd för att icke för närvarande

förändra tjänsten till ordinarie, att domkapitlet icke ansett längre

arbetstid kunna åläggas amanuensen med det ringa arvode han åtnjuter.

Domkapitlet i Strängnäs har, med bifogande av eu till domkapitlet ställd

skrift från amanuensen vid domkapitlet, anfört, att domkapitlet funne det

önskvärt, att konsistorieamanuensen, av vilken efter den nya löneregleringens

genomförande måste fordras full tjänstgöring, uppfördes på ordinarie

stat; om detta icke kunde ske, yrkar domkapitlet, att amanuensen med avseende

på lön ej måtte bliva sämre ställd än övriga »e. o. stiftsnotarier».

Domkapitlets i Västerås hemställan går ut på att det av statskontoret föreslagna

arvodesbeloppet för amanuensen vid domkapitlet, 3,000 kronor, måtte

i enlighet med ett av amanuensen i skrivelse till domkapitlet framställt

förslag undergå viss förhöjning. De förut omförmälda reservanterna i avseende

på domkapitlets i Växjö utlåtande ifrågasätta lönegraden B 24 för

stiftsnotarien i Växjö. Domkapitlet i Lund föreslår, att vid domkapitlet

måtte inrättas två stiftsnotarietjänster, den ena med placering i lönegraden

B 24 och den andra i B 21. Skulle sistnämnda tjänst ej inrättas, förordas

i stället två amanuensbefattningar med avlöning enligt lönegrad 19.

Domkapitlet i Karlstad anför:

Till följd av att den nuvarande amanuensen har sin huvudsakliga befattning

förlagd till läroverket och ej har så mycken tid övrig att ägna åt

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungi. Maj:ts proposition Nr 102.

domkapitlet, har av honom endast fordrats en daglig arbetstid av omkring

två timmar, och ha i stället göromålen måst ordnas så, att extra biträdet

och vaktmästaren fått full tjänstgöringstid. Dessa sysselsättas även båda

med, förutom det egentliga renskrivningsarbetet, mera kvalificerade göromål.

Givet är dock, att vid nuvarande amanuensens avgång ur tjänst eu längre

tjänstgöringstid kommer att fordras av hans efterträdare. Under förutsättning

således att såväl extra biträdet som vaktmästaren uppföras på ordinarie

stat, anser domkapitlet för närvarande ej behövligt, att amanuensbefattningen

vid domkapitlet utbytes mot ordinarie tjänst.

Domkapitlet i Härnösand anför:

Ehuru det är oundgängligen nödvändigt att amanuenstjänsten vid domkapitlet

förändras till en heltidstjänst, samt permanent behov av en sådan

tjänst för framtiden föreligger, anser sig domkapitlet likväl icke böra för

närvarande bestämt påyrka eu ombildning av amanuenstjänsten till stiftsnotarietjänst.

Beträffande löneställning anser domkapitlet denna böra bliva

för eventuellt vid domkapitlet anställd stiftsnotarie lönegrad B 21 och för

heltidstjänstgörande amanuens lönegrad 18.

I avseende på domkapitlets uppfattning rörande löneställningen voro två

ledamöter av avvikande mening, i det de ansågo, att stiftsnotarien respektive

amanuensen borde i lönegradsbänseende placeras något gynnsammare

än vad domkapitlet föreslagit.

Domkapitlet i Luleå hemställer, att vid domkapitel, där stiftsnotarie med

kompetens att befordras till stiftssekreterare kommer att bliva anställd såsom

ordinarie tjänsteman med full tjänstgöring, lön måtte tillerkännas honom

i lönegrad B 24.

Såväl omfattningen som arten av arbetet vid domkapitlens expeditioner

gör det nödvändigt, att stiftssekreterarens närmaste man äger förutsättningar

för att kunna verksamt biträda stiftssekreteraren vid handläggning av de

löpande göromålen, så att sekreteraren kan användas för mera kvalificerade

uppgifter. Vidare måste han kunna vid behov vikariera för sekreteraren.

Nämnda förhållande samt jämväl hänsyn till rekryteringen av sekreterargraden

tala i och för sig för att amanuensbefattning, som ger sin innehavare

full sysselsättning under den normala dagliga tjänstgöringstiden, förändras

till ordinarie tjänst. Statskontoret anser emellertid försiktigheten bjuda att

endast förvandla fyra amanuensbefattningar, nämligen de vid domkapitlen

i Uppsala, Lund, Växjö och Luleå, till ordinarie tjänster. Med hänsyn till

den av mig i det föregående antydda möjligheten att, förutom folkskoleärendena,

jämväl en annan grupp ärenden, nämligen ärenden rörande förvaltning av

de ecklesiastika boställena, kan komma att i viss utsträckning avskiljas från

domkapitlens handläggning, anser jag mig böra förorda att man går ännu

försiktigare till väga än statskontoret tänkt sig vid förvandling av amanuenstjänster

till ordinarie tjänster, och vill därför föreslå, att endast två

amanuensbefattningar omändras till ordinarie tjänster. Nämnda antal anser

jag emellertid med hänsyn bland annat till stiftssekreterarkårens rekrytering

Departe
mentschefen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.

vara ett minimum, under vilket man ej kan gå. Vid val av domkapitel,

där amanuensbefattning bör bli ordinarie tjänst, synes mig företräde böra

tillerkännas domkapitlen i Uppsala och Lund, vilka äro de mest arbetstyngda,

något som ock föranlett inrättande vid vartdera av dessa domkapitel

av ytterligare en amanuensbefattning.

Mot benämningen stiftsnoiarie för innehavare av tjänst, som inrättas i

stället för nu befintlig amanuensbefattning, bar jag intet att erinra.

Samma kompetensvillkor torde böra uppställas för stiftsnotarie och amanuens

som för stiftssekreterare. De nuvarande amanuenserna synas därest

de eljest befinnas lämpliga, böra i dispensväg förklaras behöriga att såsom

amanuenser övergå på den nya staten.

I fråga om löneställning för stiftsnotarierna kan jag icke biträda de bland

annat av domkapitlen i Uppsala och Lund gjorda framställningarna om

deras placerande i en högre lönegrad än den av statskontoret föreslagna

eller B 21, utan anser mig böra förorda att stiftsnotarierna i Uppsala

och Lund hänföras till sagda lönegrad B 21.

Beträffande amanuensbefattningarna finner jag den av statskontoret föreslagna

lönegradsplaceringen — i 18:de lönegraden av löneplanen för extra

ordinarie tjänstemän — vara lämplig för normala fall. Dock torde, såsom

statskontoret ifrågasatt, någon enhetlig placering tills vidare ej böra fastställas,

utan bör det, så länge förhållandena ej kunna anses stabiliserade,

ankomma på Kungl. Maj:t att efter införskaffande av erforderlig utredning

på förslag av vederbörande domkapitel meddela beslut i nämnda avseende och

därvid tillika föreskriva, huruvida avlöningen skall utgå oavkortad eller beräknas

efter reducerad arbetstid.

Vid domkapitelsexpeditionerna i Västerås och Karlstad innehavas amanuensbefattningarna

för närvarande såsom bisysslor av två läroverksadjunkter.

Den dagliga tjänstgöringstiden, som delvis fullgöres utom tjänsterummet,

synes vara synnerligen växlande men uppgives i medeltal per dag utgöra

högst 4 timmar i Västerås och omkring 2 timmar i Karlstad. Statskontoret,

som utgått ifrån att de nuvarande förhållandena skulle tillsvidare vara oförändrade,

har, såsom framgår av det förut anförda, föreslagit att dessa amanuenser

fortfarande skulle uppbära fixt arvode, bestämt till 3,000 kronor för

vardera. Då ett arvode av denna storlek till amanuensen i Karlstad förefaller

med hänsyn till den korta dagliga tjänstgöringstiden vara alltför högt, anser

jag mig icke kunna tillstyrka statskontorets förslag i denna del. Det synes

mig för övrigt kunna starkt ifrågasättas, huruvida man icke, efter det den

nya löneregleringen börjat tillämpas, bör även av amanuenserna vid dessa

domkapitelsexpeditioner fordra en bestämd, efter expeditionens behov avpassad

tjänstgöringstid varje dag. Någon anledning att av hänsyn till de

nuvarande amanuenserna, vilka ju för sin utkomst icke äro beroende av bisysslan,

avstå från den organisation av arbetet å respektive expeditioner, som

befinnes mest rationell, kan enligt min mening icke anses föreligga. Under

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

sådana förhållanden synes det lämpligt, att även dessa amanuenser bliva

extra ordinarie tjänstemän, placerade i viss lönegrad och med vederbörligen

reducerad tjänstgöringstid.

Vad slutligen beträffar det belopp av 300 kronor, som den ene amanuensen

vid domkapitlet i Lund äger uppbära från den s. k. äldre pastoraliefonden,

anser jag i likhet med statskontoret, att detta avlöningsbidrag bör

upphöra att utgå.

Från det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner och det extra

anslaget till ökade arbetskrafter vid sagda expeditioner utgå för budgetåret

1927—1928 till avlönande av extra biträden vid nedan angivna domkapitel

och Stockholms stads konsistorium följande belopp:

för domkapitlet

i Uppsala........

. . . kronor

3,000

—

» »

i Linköping.......

»

1,800

—

» »

i Skara..........

»

600

—

» »

i Strängnäs.......

»

500

—

» »

i Västerås........

»

1,200

—

» »

i Växjö.........

»

1,400

—

» »

i Lund ..........

»

6,000

—

» »

i Göteborg.......

»

2,500

—

» »

i Karlstad........

»

1,800

—

» »

i Härnösand......

3,100

—

» »

i Luleå..........

»

3,750

—

» »

i Visby..........

»

900

—

» Stockholms stads konsistorium . . .

»

750

—

Summa kronor 27,300: —

Dessutom ingå i det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner

anslag till »vikariatsersättning, extra biträde, renskrivning m. in.» å 500

kronor för domkapitlet i Visby och å samma belopp för Stockholms stads

konsistorium. Beträffande avlöningen till extra biträden gäller, att densamma

icke må utan medgivande av riksdagen överstiga 1,400 kronor.

Högre avlöning åtnjutes enligt särskilda medgivanden av manliga extra

biträdet i Lund F. Malmström, som tillerkänts ett arvode av 3,000 kronor,

samt av kvinnliga biträdena Maria Örner i Uppsala, Ruth Palm i Lund, Anna

Norlund i Göteborg, Berta Hallström i Karlstad samt Rut Carlsson i Luleå,

av vilka en var uppbär ett arvode av 1,800 kronor. Några biträden uppbära

sedan flera år tillbaka tillfällig löneförbättring, uppgående för budgetåret

1927—1928 till sammanlagt 1,505 kronor, varjämte vissa biträden på grund

av medgivande av 1927 års riksdag för sagda budgetår åtnjuta tillfälliga

lönetillägg med tillhopa 4,130 kronor. Av anslaget till extra biträden vid

domkapitlet i Växjö utgår jämlikt särskilt beslut ett belopp av 50 kronor till

bibliotekarien vid högre allmänna läroverket i Kalmar såsom ersättning för

vården av förutvarande domkapitlets i Kalmar äldre arkivalier.

Biträdes
personalen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition JSlr 102.

Av följande tablå framgå tjänstgörings- och avlöningsförhållandena m. in.

för de extra biträdena vid de ecklesiastika konsistorierna under budgetåret

1927—1928:

Konsistorium och

bef.-havare

Daglig

arbetstid, Arvode

timmar

Tillf, löne- Tillf, löneförbättring

tillägg

Annan

Summa anställning

m. m.

Uppsala. Ett biträde. .

7

1,800

—

310

Ett dito........

7

1,200

—

310

Linköping Ett biträde

3 å 4

1,200

250

—

Tillfällig skrivhjälp

600

—

—

Skara. Ett biträde . . .

2 å 3

600

150

115

Strängnäs. Ett biträde

3 å 4

500

100

120

Västerås. Ett biträde

c:a 5

1,200

—

250

Växjö. Ett biträde . . .

V ård av domkapit- lets i Kalmar äldre

7 å 8

1,350

170

arkivalier.......

50

—

—

Lund. Ett biträde (F.

Malmström)......

c:a 7

3,000

500

—

Ett dito........

c:a 7

1,800

—

240

Ett dito........

c:a 6

1,200

—

200

Göteborg. Ett biträde

c:a 7

1,800

—

380

Tillfällig skrivhjälp

700

—

—

Karlstad. Ett biträde

6

1,800

—

380

Härnösand. Ett biträde

6

1,400

—

380

Ett dito........

e:a 5 Vs

1,200

—

300

Räkenskapsförare . .

ej best.

500

—

—

Luleå. Ett biträde . . .

6 å 7

1,800

—

450

Ett dito........

6 å 7

1,200

—

375

Räkenskapsförare . .

350

—

—

Tillfällig arbetshjälp

400

—

Visby. Ett biträde . .

1

800

100

—

Ett dito........

2

600

100

—

Stockholm. Ett biträde

c:a 1

500

125

—

Ett dito........

3 V2 å 4

750

180

150

2,110

1,510

'' Kamrer vid

Kinda kanala.

-b., överförmyndare.

Handarbetslärarinna
720
1,

450

1,520

1,450

600 (

865 {

50

3.500

2,040

1,400

2,180

700

2,180

1,780

1.500

500

Lektor vid lä

roverket i IT.

uppbär 150 kr.

av prästerskapets

fonder

enligt prästmötesbeslut.

Utför skrivgöromål

för Norrbottens

arbetsstugor.

350

400

2,250

1,575

900 Landsfogde.

700

625

1,080

Am. i eckl.- dep. Extra

bef.-havare i

riksarkivet.

Såsom förut omnämnts avgav statskontoret den 2 juni 1925 förslag till

provisorisk lönereglering för domkapitlens biträdes- och vaktmästarpersonal.

I sitt detta protokoll bilagda utlåtande redogör statskontoret för huvudpunk
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

terna i nämnda förslag och däröver av domkapitlen avgivna yttranden (s.

22 f.) samt anför vidare:

Vid den nu ifrågasatta definitiva löneregleringen och den i samband därmed

ändrade anslagsberäkningen syntes statskontorets ovannämnda förslag

till provisorisk lönereglering, över vilket yttranden föreligga från domkapitlen,

kunna tjäna till vägledning. Vid de domkapitel — Uppsala, Lund,

Göteborg, Karlstad, Härnösand1 och Luleå — där de kvinnliga biträdena hade

full tjänstgöring och med riksdagens tillstånd åtnjöte högre avlöning än

den eljest medgivna och vilka i provisorieförslaget jämställdes med befattningshavare

i lönegraden B 7, torde ordinarie kanslibiträdesbefattningar,

alltså i nyssnämnda lönegrad, höra inrättas. Med anledning av att domkapitlet

i Växjö upplyst att manliga biträdet vid domkapitlets expedition J. Elmdahl,

ehuru han även hade annan anställning, likväl hade full tjänstgöring

vid domkapitlet, ville statskontoret icke motsätta sig att jämväl denna biträdesbefattning

förändrades till en ordinarie kanslibiträdestjänst.

För det lägre avlönade biträdet i Uppsala, som även hade full tjänstgöring,

ansåge statskontoret, i anslutning till provisorieförslaget, att ordinarie anställning

tillsvidare icke borde ifrågasättas. Däremot syntes det rimligt, att

biträdet i fråga, som varit anställt sedan år 1921, erhölle extra ordinarie

anställning och därmed rätt till avlöningsförhöjningar enligt allmänna regler.

Avlöningen till detta biträde torde böra beräknas efter lönegraden B 4 (kontorsbiträde).

Även vid domkapitlet i Luleå vore numera anställt ett andra

biträde med full tjänstgöring, men då anställningen tillträtts så nyligen som

i mars 1925, torde biträdet tillsvidare böra anses som extra befattningshavare

och avlönas av särskilda åt domkapitlet härtill anvisade medel. Manliga

biträdet Malmström i Lund, som likaledes hade full tjänstgöring, intoge

i avlöningshänseende en särställning, som domkapitlet ville bibehålla, jämväl

om befattningen uppfördes på ordinarie stat. Att på grund av personliga

förhållanden inrätta en ordinarie tjänst av högre grad än vad eljest

ansåges behövligt vid motsvarande institutioner, torde dock icke böra ifrågakomma,

liksom ej heller en sådan oformlighet, som att inrätta en ordinarie

befattning och omedelbart uppföra den på övergångsstat. Om Malmström

utnämndes till ordinarie kanslibiträde, skulle detta emellertid medföra en

löneminskning, och torde för den skull befattningens omändring till ordinarie

böra anstå så länge Malmström kvarstode i tjänst. I stället torde i överensstämmelse

med vad statskontoret i provisorieförslaget förordat, ett lämpligt

avvägt belopp till Malmströms avlönande böra anvisas domkapitlet.

Detta uteslöte icke, att Malmström kunde genom särskilt beslut av Kungl.

Maj:t förklaras berättigad till semester, sjukavlöning m. m. i deu utsträckning,

som exempelvis tillkomme extra ordinarie personal. Den biträdespersonal,

som i övrigt förekomme vid domkapitlen, hade icke full tjänstgöring

och borde betraktas som extra befattningshavare.

I fråga om de belopp, som borde anvisas de olika domkapitlen till avlönande

av extra personal, torde statskontorets provisorieförslag kunna följas

med vissa jämkningar. Vid jämförelse mellan utgående anslag och de belopp,

statskontoret föresloge, borde ihågkommas, att tillfällig löneförbättring,

som brukat tillerkännas vissa av dessa befattningshavare, nu skulle upphöra

1 Sedan förutvarande första biträdet vid domkapitlet i Härnösand erhållit pension, utgår

arvodet med 1,400 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 84 höft. (Nr 102.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Yttranden.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 102.

ävensom att dyrtidstillägg i förekommande fall komme att utgå efter den

för reglerade verk gällande mindre fördelaktiga beräkningsgrunden.

Efter närmare motivering (s. 25) föreslår statskontoret, att för avlönande

av extra biträdespersonal följande anslag ställas till respektive konsistoriers

förfogande:

domkapitlet

i Linköping...........

. kronor 3,000

—

»

i Strängnäs...........

3>

750

—

»

i Växjö.............

»

50

_1

>

i Skara..............

»

1,050

•—

»

i Lund ..............

»

4,200

_2

»

i Göteborg...........

»

500

—

»

i Västerås............

»

1,500

—

»

i Härnösand..........

1,950

—

»

i Luleå..............

»

1,950

—

»

i Visby..............

2,500

—

Stockholms

stads konsistorium......

»

1,950

—

eller tillsammans

kronor

19,400

—

Härutöver lärer, yttrar statskontoret vidare, ett mindre belopp böra beräknas

till Kungl. Maj:ts disposition, då erfarenheten visat behövligheten av en

sådan anordning. De för extra biträden vid domkapitlen avsedda medlen

torde därför lämpligen kunna avrundas till 21,000 kronor. Fördelningen

mellan de olika domkapitlen av det belopp, som riksdagen anvisar till extra

befattningshavare skulle, enligt vad statskontoret föreslår, liksom fallet vore

vid länsstyrelserna, för varje år bestämmas av Kungl. Maj:t.

I fråga om den av Malmström innehavda biträdesbefattningen uttalade

statskommissarien, friherre Leijonhuvud följande från statskontorets förut

angivna ståndpunkt avvikande mening:

Denna befattning, som vore förenad med full tjänstgöring, måste anses

vara för överskådlig framtid av behovet påkallad och borde därför nu förändras

till ordinarie biträdesbefattning med den placering i avlöningshänseende,

som föreslagits för övriga biträdesbefattningar, beträffande vilka en

dylik förändring förordats av statskontoret. Den avlöning, som enligt ämbetsverkets

förslag borde tillkomma Malmström, syntes skälig; och torde

skillnaden mellan sålunda föreslaget belopp och vad Malmström erhölle såsom

innehavare av en ordinarie kanslibiträdesbefattning böra anvisas såsom

personligt avlöningstillägg åt Malmström att utgå från det under riksstatens

elfte huvudtitel uppförda anslaget till allmänna indragningsstaten.

I fråga om statskontorets förslag om inrättande av ordinarie kanslibiträdesbefattningar

vid de i det föregående angivna domkapitel har erinran

gjorts av domkapitlet i Lund. 1 2

1 Arkivariearvode.

2 Anslaget utgår med detta belopp, under förutsättning att biträdet Malmström kvarstår

i tjänst.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Domkapitlet föreslår, att jämväl Malmströms biträdesbefattning måtte förvandlas

till ordinarie kanslibiträdesbefattning samt att, så länge Malmström

därå kvarstode, till de vid denna befattning ingående löneförmåner måtte

läggas såsom ett personligt lönetillägg för Malmström skillnaden mellan

högsta . löneklassen för landskanslist (B 15) och högsta löneklassen för

kanslibiträde (B 7), varigenom Malmström komme att beredas de löneförmåner,

han skäligen borde besitta och som han gjort sig förtjänt av under

sin långa och nitiska tjänstgöring hos domkapitlet.

Beträffande det förut omförmälda, vid domkapitlets i Växjö expedition anställda

biträdet Elmdahl har domkapitlet i skrivelse den 23 december 1927

upplyst, att Elmdahl numera vore avliden, samt vidare anfört bland annat:

I Elmdahls ställe hade såsom biträde anställts J. A. Petersson, som avlagt

kansliexamen och vilken hade en arbetstid vid expeditionen av i regel 7 ä 8

timmar dagligen, vilken tid ofta väsentligt överskredes. Med den ringa personalen

vid domkapitlets expedition och med hänsyn till stiftets omfattning

och den ständigt rådande tendensen till ökning av domkapitelsgöromålen

vore den av statskontoret för biträdet föreslagna lönegraden B 7 den allra

lägsta, som kunde ifrågakomma.

I utlåtande i anledning av statskontorets löneregleringsförslag har domkapitlet

i Strängnäs, beträffande anslag till extra biträden, hemställt, att

löneförmånerna för extra biträdet vid domkapitlets expedition måtte så bestämmas,

att de — dyrtidstillägget inberäknat — icke understege 1,000 kronor

samt att biträdet måtte tillerkännas rätt till ålderstillägg. Vidare

har domkapitlet i Västerås i avgivet yttrande uttalat, att en höjning av det

av statskontoret för biträdet vid domkapitlets expedition beräknade beloppet,

1,500 kronor, vore behövlig.

Yrkanden om högre anslagsbelopp till extra biträden än som enligt vad

förut nämnts av statskontoret föreslagits, förekomma vidare i en del av de

framställningar om anslag till biträden för budgetåret 1928—1929, som, i

likhet med vad för innevarande och föregående budgetår brukat ske, gjorts

av konsistorierna. De sålunda föreliggande yrkandena äro följande:

Domkapitlet i Uppsala hemställer om inrättande från och med den 1 juli

1928 av ytterligare en biträdesbefattning vid domkapitlet med avlöning i enlighet

med bestämmelserna beträffande lönegrad 2. Till stöd härför anföres:

Genom lagändringarna rörande den ecklesiastika löningsjorden m. fl. nya

författningar har domkapitlets arbetsbörda tillväxt i sådan grad, att de löpande

göromålen omöjligen kunnat medhinnas, om icke domkapitlet i början

av år 1927 anställt ett extra biträde, obetydligt avlönat med tillfälligtvis

tillgängliga medel. Då arbetet vid expeditionen år efter år hastigt ökas,

ligger det i öppen dag, att domkapitlet ej kan sörja för göromålens behöriga

gång, om icke motsvarande ökning i arbetskrafter erhålles.

Domkapitlet i Växjö har anhållit om ett anslag å 150 kronor till renskrivning

och tillfälliga tjänstebiträden, enär erfarenheten visat, att det vissa

tider, då så stor anhopning av arbete å domkapitlets expedition sker, att

s. 52 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

arbetskrafterna, icke räcka till, är alldeles nödvändigt att tillfälligt anställa

extra hjälp.

Domkapitlet i Luleå, som för innevarande budgetår åtnjuter ett anslag å

3,750 kronor till extra biträden, därav 350 kronor disponeras till räkenskapsförare

och 400 kronor till tillfällig arbetshjälp, har, under förutsättning att

ny lönereglering träder i kraft den 1 juli 1928, ansett domkapitlets framställning

om anslag till avlönande av extra biträden under budgetåret 1928

-—1929 allenast behöva avse anslagsbehovet för räkenskapsförare och tillfällig

arbetshjälp samt för sagda ändamål begärt ett anslag av 850 kronor,

därav 500 kronor avsedda till tillfällig arbetshjälp, enär de nu för sistnämnda

ändamål tillgängliga medlen, 400 kronor, visat sig icke vara fullt

tillräckliga.

Stockholms stads konsistorium, till vars förfogande för avlönande av extra

biträdespersonal enligt statskontorets löneregleringsförslag skulle ställas ett

belopp av 1,950 kronor, har anfört:

Därest detta förslag genomfördes, skulle konsistoriet — med hänsyn tagen

till dyrtid stilläggets utgående efter den för reglerade verk gällande beräkningsgrund

— för ifrågavarande ändamål icke erhålla högre belopp än som

för närvarande utginge; och har konsistoriet, under framhållande hurusom

det visat sig omöjligt att med nuvarande biträdeshjälp medhinna göromålen

å konsistoriets expedition, anhållit, att Kungl. Maj:t vid framläggande för

riksdagen av förslag till ny definitiv lönereglering för tjänstemännen vid

konsistorierna måtte utverka ett anslag å 2,500 kronor till extra biträden

vid konsistoriet.

Vidare har domkapitlet i Göteborg i en den 28 december 1927 dagtecknad

skrivelse anfört, att — därest statskontorets i löneregleringsärendet framställda

förslag om anställande hos domkapitlet av en amanuens med full

tjänstgöring och ett kanslibiträde bifölles — ett årligt anslag å 1,000 kronor

till skrivbiträde vid domkapitlets expedition erfordrades för att arbetet å

expeditionen skulle kunna utföras på ett tillfredsställande sätt.

Statskontorets förslag att vissa extra biträdesbefattningar vid domkapitlen,

skola förvandlas till ordinarie tjänster, finner jag välgrundat. Med avseende

på den löneställning, som bör tillerkännas dessa befattningshavare, synas

mig de arbetsuppgifter, som enligt inhämtade upplysningar nu åvila dem,

fullt motivera, att befattningshavarna i fråga i enlighet med statskontorets

förslag placeras i den lönegrad, vartill kanslibiträden hänföras, eller lönegrad

B 7. Jag biträder sålunda statskontorets förslag, att en ordinarie

kanslibiträdesbefältning inrättas vid ett vart av domkapitlen i Uppsala,

Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå. Såsom kompetensvillkor

för kanslibiträdena torde böra fordras, bland annat, god allmänbildning,

framstående skicklighet i maskinskrivning och någon färdighet

i bokföring.

Vidare torde tillräckliga skäl få anses föreligga för statskontorets förslag,

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj-''ts proposition Nr 102.

att anslag lämnas till en extra ordinarie kontorsbiträdesbefältning vid domkapitlet

i Uppsala med grundlön av 1,908 kronor.

I fråga om extra biträdet Malmström vid domkapitlets i Lund expedition

ansluter jag mig till statskontorets förslag att icke förändra befattningen till

ordinarie utan i stället anvisa visst belopp för Malmströms avlönande. För

närvarande åtnjuter Malmström ett arvode av 3,000 kronor jämte tillfällig

löneförbättring av 500 kronor. Med hänsyn till de olika grunderna för dyrtidstilläggets

beräkning torde det av statskontoret föreslagna beloppet, 4,200

kronor, kunna anses tillräckligt. Bestämmelser om semester, sjukavlöning

m. m. för Malmström torde böra meddelas av Kungl. Maj:t efter lönenämndens

hörande.

I avseende på anslag till extra befattningshavare vid domkapitlens expeditioner

har statskontoret föreslagit, att till vederbörande konsistoriers förfogande

skulle ställas vissa närmare angivna belopp om tillhopa 19,400 kronor,

vilken summa borde höjas till 21,000 kronor, för att uågot belopp

skulle stå till Kungl. Maj ds disposition för tillgodoseende av kommande

behov. Nämnda av statskontoret beräknade anslagssumma lärer dock icke

vara tillfyllest. Vissa omständigheter, för vilka jag strax vill redogöra,

synas nämligen göra det nödvändigt att ett större anslag ställes till förfogande.

Sedan statskontoret avgav förslag i förevarande avseende, har 1927 års

riksdag på Kungl. Maj ds förslag anvisat medel dels till avlönande med

1,200 kronor av ytterligare ett extra biträde vid domkapitlets i Lund expedition,

dels till ökade anslag till extra biträden vid domkapitlen i Linköping

och Göteborg. Enligt medgivande av sagda års riksdag hava ock tillfälliga

lönetillägg tillerkänts vissa av de befattningshavare, varom här är fråga.

Ytterligare föreligga, såsom redan omnämnts, yrkanden av flera domkapitel

om högre anslag till extra biträden än som föreslagits av statskontoret, och

dessa yrkanden synas mig böra i viss mån tillmötesgås. Vidare torde här böra

räknas med att ett belopp av 1,200 kronor för passning och städning vid

Stockholms stads konsistorium, vilken anslagspost, enligt vad jag har för avsikt

att föreslå i det följande, synes böra utgå i stället för anslag till en extra ordinarie

expeditionsvakt vid konsistoriet. På grund av nämnda omständigheter

och med hänsyn därtill, att dyrtidstillägg kommer att utgå efter de mindre

förmånliga grunderna, torde det närmaste behovet av anslag till extra befattningshavare,

renskrivning m. m., såsom anslaget lämpligen synes kunna

benämnas, böra beräknas, till cirka 26,500 kronor. För att kunna möta ytterligare

behov utan att behöva göra framställning till riksdagen, bör emellertid

något högre belopp än 26,500 kronor ställas till Kungl. Maj ds disposition.

Med hänsyn till att flertalet domkapitel varit synnerligen knappt tillgodosedda

i avseende på anslag till extra biträden, vilket ock — såsom framgår av

handlingarna i ärendet och även i övrigt kommit till min kännedom — föranlett,

att arbetet vid vissa domkapitelsexpeditioner blivit lidande, i det att

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

en del liggare och register i brist på arbetskraft ej kunnat föras, anser jag,

att utöver nyssnämnda 26,500 kronor ytterligare 2,200 kronor böra ställas

till Kungl. Maj:ts förfogande, vadan hela anslaget skulle utgöra 28,700

kronor.

I enlighet med vad statskontoret föreslagit skulle medel från ifrågavarande

anslag efter framställning från domkapitlen anvisas av Kungl. Maj:t,

och torde detta åtminstone till en början böra äga rum årligen.

Vaktbetj

aning.

Från det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner samt det extra

anslaget till ökade arbetskrafter vid sagda expeditioner utgå för innevarande

budgetår till vaktbetjäning vid domkapitlen sammanlagt 15,005 kronor. Beloppet

fördelar sig mellan konsistorierna på följande sätt:

Uppsala. .

Linköping

Skara . . .

Strängnäs

Västerås .

Växjö . . .

Lund ...

Göteborg .

Karlstad .

Härnösand

Luleå . . .

Visby . . .

Stockholm

......kronor 1,350: —

...... » 1,200: —

...... » 1,350: —

...... » 1,115: —

...... » 1,000: —

...... » 1,350: —

...... » 1,350: —

...... » 1,350: —

...... » 1,175: —

...... » 1,100: —

...... » 1,065: —

...... » 800: —

...... > 800: -

Summa kronor 15,005: —

De till respektiva konsistorier anvisade beloppen utgå i sin helhet såsom

avlöning till den vid varje konsistorium anställde vaktmästaren. Vissa av

vaktmästarna hava plägat erhålla tillfällig löneförbättring; för budgetåret

1927—1928 belöper sig denna till sammanlagt 1,370 kronor. Därjämte åtnjuta

några vaktmästare på grund av medgivande av 1927 års riksdag för

sagda budgetår tillfälliga lönetillägg med tillhopa 3,030 kronor. Vaktmästaren

i Visby uppbär på grund av kungl. brev den 28 juni 1913 av statsmedel

400 kronor såsom ersättning för mistad förmån av bostad, bränsle

och lyse. Beloppet ingår i förstärkningsanslaget och ligger i det belopp av

800 kronor, som anvisats domkapitlet till »ökad hyresersättning för domkapitlet

samt ersättning för bostad m. m. åt vaktmästaren». Förutom av

statsmedel erhålla vissa vaktmästare kontant avlöningsbidrag av domkyrkor,

fonder och kassor samt av församlingar och stiftets prästerskap, varjämte

några vaktmästare åtnjuta förmån av fri bostad, värme och lyse.

Vaktmästarnas avlöningsförhållanden m. in. under budgetåret 1927—1928

framgå av vidstående tablå:

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. 55

Vaktbetjäning vid de ecklesiastika konsistorierna under budgetåret 1927—1928.

Vaktmästaren vid

Daglig

Tillfäl-

Tillfäl- ligt lö- netill- lägg

Annan ersättning

nedan angivna

konsistorier

arbetstid

timmar

Arvode

förbätt-

ring

Summa

(frånsett dyrtids- tillägg)

Naturaförmåner

Uppsala ....

8

1,350

100

310

1,760

Fri bostad i bygg-

[ »sä gott |

nadskassans hus.

Linköping . . .

J som hela [

1,200

100

310

1,610

Vedbrand å expe-

| dagen* |

ditionskassans be- kostnad.

Skara1).....

6

1,350

100

170

1,620

Strängnäs . . .

4 å 5

1,115

70

100

1,285

(235 kr. av domkyr- [ kan.

|2 famnar ved av

| domkyrkan.

Fri bostad i dom-

*

[50 kr. gratifikation

kyrkans hus,

Västerås ....

8

1,000

250

380

1,630

av diverse eckle-

värme och lyse på

l siastika medel.

domkyrkans be- kostnad.

Växjö.....

c:a 7

1,350

100

170

1,620

Lund2).....

7

1,350

100

—

1,450

Göteborg . . .

7

1,350

—

380

1,730

|l50 kr. av biskops- | huskassan.

315 kr. 14 öre (för

Karlstad ....

6 ä 7

1,175

380

1,555

år 1927) av dom- kyrkan.4)

Fri bostad i domka-

(257 kr. 03 öre avstif- | tets präster.5)

pitlets hus. Ved-

Härnösand . .

7—9

1,100

380

1,480

brand och lyse på

expeditionskas- sans bekostnad.

Fri bostad med fri

värme och fri be-

Luleå8).....

7

1,065

150

450

1,665

°)

lysning i av sta- ten förhyrd lägen- heti biskopshuset.

400 kr. ersättning

för bostad, bränsle

Visby.....

4

800

200

—

1,000

och lyse, av stats- medel, 117 kr. er-

sättning av stiftets

präster.7)

Stockholm . . .

3 å 5

800

200

_

1,000

I26I kr. frän vissa

{ församlingar.

*) Vaktmästaren tillika eldare vid domkyrkan.

2) » > vaktmästare hos domkyrkorådet.

s) » » klockare vid domkyrkan.

4) Ersättning för eldning, skurning och städning av domkapitlets i Karlstad lokaler utgår

till vaktmästaren från expensanslaget med 360 kronor.

6) Ersättning för städning av domkapitlets i Härnösand lokaler utgår till vaktmästarens

hustru med 400 kronor; vaktmästaren har till åliggande att sköta värmeledningen, såga,

hugga och bära upp ved samt ombesörja snöskottning.

6) Ersättning för städning av domkapitlets i Luleå lokaler utgår till vaktmästaren från

expensanslaget med 600 kronor; städningen ombesörjes dock till största delen genom av

vaktmästaren lejd arbetskraft.

7) Ersättning för städning och skurning av domkapitlets i Visby lokaler utgår till vaktmästaren

från expensanslaget med 300 kronor.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Domkapitelskommittén föreslog, att samtliga vaktmästarbefattningar vid domkapitlen,

alltså en vid varje domkapitel, förändrades till ordinarie tjänster,

i fråga om avlöningen likställda med vaktmästarna vid länsstyrelserna. Under

förutsättning, att verksamhetsområdet för Stockholms stads konsistorium

bleve oförändrat, ansåg kommittén, att vaktmästargöromålen där kunde bliva

behörigen ombesörjda av ett biträde, för vilket ett arvode av 1,000 kronor

syntes skäligt. Då skyldighet att ombesörja uppvärmning och renhållning

icke i allmänhet inginge i de vid statens institutioner anställda vaktmästarnas

tjänståligganden och länsstyrelsernas vaktmästare befriats fråii dessa sysslor,

syntes det kommittén rimligt, att jämväl domkapitlens vaktmästare fritoges

från skyldigheten att utan särskild ersättning ombesörja ifrågavarande

göromål.

I sitt utlåtande över kommittébetänkandet anförde statskontoret, att intet

syntes vara att erinra mot likställigheten i avlöningshänseende med länsstyrelsernas

vaktmästare, men då domkapitlens vaktmästare, efter vad statskontoret

toge för givet, vore mindre upptagna av rena tjänstegöromål (passning

å ämbetslokalen, handlingars kringbärande o. s. v.) ansåge statskontoret,

att domkapitelvaktmästarna borde i regel, liksom dittills vid de flesta

domkapitel varit fallet, utan särskild ersättning ombesörja ämbetslokalernas

städning och uppvärmning samt renhållning av gård och gata.

Statskontoret, som i sitt detta protokoll bilagda utlåtande redogör för domkapitelskommitténs

omförmälda förslag beträffande vaktmästarna och statskontorets

däröver avgivna utlåtande, erinrar vidare om det av statskontoret

uPPg.iordä förslaget till provisorisk lönereglering för vaktmästarpersonalen

samt domkapitlens yttranden över sagda förslag (Bil. s. 27 f.). Härefter

anför ämbetsverket:

Om en definitiv lönereglering skall genomföras för personalen vid domkapitlens

expeditioner, synes det icke kunna råda någon tvekan om lämpligheten

och rimligheten därav, att sådana vaktmästarbefattningar, som redan

nu äro förenade med full tjänstgöring, förvandlas till ordinarie tjänster.

Detta är enligt de lämnade uppgifterna fallet vid domkapitlen i Uppsala,

Linköping, Skara, Västerås, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå.

Befattningshavarna torde liksom i allmänhet är fallet med innehavarna av

motsvarande reglerade tjänster böra benämnas expeditionsvakter och hänföras

till den för dessa avsedda lönegraden B 5.

Vaktmästarna vid domkapitlen i Växjö, Strängnäs och Visby samt vid

konsistoriet i Stockholm uppgivas hava kortare tjänstgöring, i Växjö 5 timmar,

i Strängnäs 4 ä 5 timmar, i Visby 4 timmar och i Stockholm 3 å 5

timmar (olika skilda dagar). För dessa kan ordinarie anställning icke ifrågasättas,

så länge icke full tjänstgöring åligger dem och sådan även är av

behovet påkallad. Det bör då tagas under övervägande, vilken anställningsoch

avlöningsform för deras vidkommande bör komma till användning. Domkapitlet

i Strängnäs har uttalat sig för att avlöningen icke uppdelades i lön

och ålderstillägg, utan att den lön, som motsvarade arbetet, utginge redan

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. 57

från början. Det må även erinras, att enligt de allmänna avlöningsbestämmelserna

för icke ordinarie befattningshavare vid den reglerade civilförvaltningen

extra ordinarie anställning — med undantag beträffande amanuens

— endast må innehavas av befattningshavare, av vilken kräves tjänstgöring

i ungefär samma omfattning, som är bestämd för jämförlig ordinarie befattningshavare.

De befattningar, varom nu är fråga, synas emellertid statskontoret

vara av den art, att det får anses lämpligt, att innehavarna erhålla

den fastare anställning och de förmåner i fråga om semester, sjukavlöning,

läkarvård o. s. v., som tillkommer extra ordinarie personal. Visserligen skulle

detta kunna ske även genom meddelande av särskilda bestämmelser, men

torde det vara enklast att genom att för dem medgiva extra ordinarie anställning

låta de för sådan personal gällande generella bestämmelserna bliva

å dem tillämpliga. Att härigenom ett avsteg sker från det av Kungl. Maj:t

för erhållande av extra ordinarie anställning föreskrivna, nyss återgivna allmänna

villkoret, synes statskontoret knappast böra inge några starkare betänkligheter.

Såsom extra ordinarie befattningshavare lära dessa expeditionsvakter

— såsom jämväl de torde böra benämnas — enligt de allmänna reglerna

för lönegradsplaceringen komma att hänföras till 5 lönegraden i löneplanen

för extra ordinarie personal. En undersökning ger emellertid vid handen,

att då hänsyn tages till reduceringen i avlöningen på grund av den kortare

tjänstgöringstiden och de ändrade dyrtidstilläggsgrunderna, vissa av dessa

skulle även med de löneförhöjningar, vartill de torde bliva berättigade på

grund av sin tidigare tjänstgöring, efter löneregleringen erhålla avlöningsminskning,

åtminstone innan flera avlöningsförhöjningar intjänats. Att till

undvikande av detta medgiva deras placering uti en högre lönegrad, torde

icke vara lämpligt men däremot synes det statskontoret rimligt, att expeditionsvakt

i dylikt fall tillerkännes personligt lönetillägg. Vid beräkningen

av detta torde hänsyn jämväl böra tagas till de ersättningar och förmåner

i tjänsten, som för närvarande utgå av andra medel än statsmedel, ävensom

till vaktmästare i förekommande fall utgående ersättning för städning,

om detta arbete kommer att åläggas expeditionsvakten i tjänsten. Därest

avlöningen höjes på grund av arbetstidens utsträckning, torde kravet på

lönetillägg böra i motsvarande mån förfalla.

Om expeditionsvakten i Visby sålunda erhåller avlöning såsom extra ordinarie

befattningshavare med rätt till personligt lönetillägg, saknas anledning

att för honom som avlöningsform längre bibehålla ersättning för mistad

bostad med värme och lyse.

För fördelningen av de till avlönande av extra ordinarie vaktbetjäning

anslagna medlen torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag

av vederbörande domkapitel bestämma den avlöning, som bör utgå till extra

ordinarie expeditionsvakter med hänsyn till längden av den dagliga arbetstid,

som vid vederbörande domkapitel prövas behövlig för dylik befattningshavare.

I

I anslutning till de förut återgivna uttalandena av domkapitelskommittén

rörande vaktmästarnas befrielse från skyldigheten att utan särskild ersättning

ombesörja städning och renhållning samt statskontorets i denna del

avstyrkande utlåtande, meddelar statskontoret de redogörelser rörande vaktmästarnas

göromål, som lämnats i de till statskontoret av domkapitlet avgivna

uppgifterna.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Härefter erinrar statskontoret, hurusom frågan rörande utnyttjande av

vaktmästarnas arbetstid varit föremål för uttalanden vid vissa kommittéutredningar

ävensom att Kungl. Maj:t genom cirkulär den 31 december 1920

(svensk författningssamling nr 915) anbefallt vederbörande myndigheter att

tillse, att vaktmästarkårens rekrytering och tjänstgöringsförhållanden bleve

så ordnade, att vaktmästarnas arbetstid i all den mån ske kunde behörigen

utnyttjades för andra göromål än rena vaktbestyr.

Då domkapitlens vaktmästare, yttrar statskontoret vidare, genom den nu

föreslagna löneregleringen skulle erhålla en väsentligt förbättrad löneställning

— åtminstone gällde detta dem, som vunne ordinarie anställning —

syntes det icke böra ifrågakomma att i sammanhang härmed, såsom domkapitelskommittén

föreslagit, bevilja en generell befrielse från vissa dem

hittills åliggande göromål, och statskontoret ansåge sig böra framhålla att

då här vore fråga om mindre verk, där enligt sakens natur de egentliga

vaktmästargöromålen icke kunde vara så omfattande, skäl syntes föreligga

för domkapitlen att i anslutning till bestämmelserna i förberörda kungörelse

tillse, huruvida icke genom användande av vaktmästarna för maskinskrivning

och andra enklare expeditionsgöromål behovet av särskild biträdeshjälp

kunde nedbringas.

Statskontorets förslag beträffande vaktmästarpersonalen har föranlett erinringar

från domkapitlen i Växjö, Lund och Visby.

Domkapitlet i Växjö anför:

Domkapitlet kan icke biträda statskontorets mening, att vaktmästaren

härstädes icke bör erhålla ordinarie anställning. Såsom stöd för sin åsikt

har statskontoret anfört, att vaktmästaren uppgivits hava endast 5 timmars

daglig tjänstgöring. I anledning härav får domkapitlet upplysa, att domkapitlets

föregående vaktmästare, avliden i maj 1926, i flera avseenden

visade sig olämplig för vaktmästarsysslan och icke kunde användas till utförande

av åtskilligt arbete, som borde hava tillkommit honom. Detta förklarar,

att han icke kunde sägas hava full tjänstgöring. Sedan annan vaktmästare

anställts, är förhållandet annorlunda. Då jämväl eldning, städning

och renhållning vid domkapitlet, som numera icke utföres av vaktmästaren,

bör åläggas denne, kommer vid sådant förhållande vaktmästarens tjänstgöring

att omfatta mer än 7 timmar dagligen. Domkapitlet hemställer

därför, att härstädes måtte anställas en expeditionsvakt med full tjänstgöringsskyldighet

och avlöning i lönegraden B 5.

I en sedermera ingiven skrift har domkapitlet framhållit, att vaktmästarens

dagliga tjänstgöring kommer att uppgå till och säkerligen överskrida

7 timmar, även om eldning, städning och renhållning icke åläggas honom.

Domkapitlet i Lund yttrar:

Den hos domkapitlet sedan den 1 juli 1926 anställde vaktmästaren G.

Lundberg är tillika vaktmästare hos domkyrkorådet i Lund med en årlig

lön av 1,200 kronor jämte tre ålderstillägg å 150 kronor. Då såväl domkapitlet

som domkyrkorådet framdeles, när det beslutade nya kapitelhuset

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kung!. Maj ds proposition Nr 102.

bliver färdigt, skola ha lokaler i samma hus, och då vidare domkapitlets

bemälde vaktmästare, som flera år under den förutvarande vaktmästarens

sjukdom vikarierat å befattningen, förvärvat sig en god kännedom om de

å domkapitelsvaktmästaren fallande göromålen, fann domkapitlet det vara

till förmån för det allmänna, att dessa båda befattningar förenades å denne

samme innehavare. Härvid vill domkapitlet meddela, att Lundbergs anställning

hos domkyrkorådet utan någon inskränkning medgiver hans tagande

i anspråk för domkapitlets räkning i full utsträckning jämlikt avlöningsreglementet.

Med hänsyn till innehavet av dessa båda tjänster torde han

emellertid ej böra erhålla oavkortad avlöning som domkapitelsvaktmästare

efter lönegraden B 5. I anslutning härtill finner domkapitlet en minskning

i avlöningen enligt lönegraden B 5 åt vaktmästaren eller expeditionsvakten

böra äga rum med skäligt ansedda 500 kronor, så länge vaktmästare''än - sterna vid domkapitlet och domkyrkorådet uppehållas av samme innehavare

och denne uppbär ovannämnda lön hos domkyrkorådet. Enligt domkapitlets

förmenande skulle härigenom åt vaktmästaren hos domkapitlet vinnas

en efter göromålens antal och omfattning avpassad avlöning, jämte det i

blivande staten utväg lämnas öppen att, i den händelse dessa göromål skulle

bliva så omfattande, att annan befattning icke vidare kan därmed förenas,

medel finnas anvisade till full avlöning enligt lönegraden B 5 åt domkapitlets

vaktmästare eller expeditionsvakt. Vidkommande pensionsavgifternas

bestämmande synas desamma böra beräknas enligt lönegraden B 5 och

expeditionsvakten sålunda erhålla oavkortad pension i denna lönegrad. Att

låta expeditionsvakten gå miste om denna förmån torde icke böra ifrågasättas,

särskilt som han väl endast lärer erhålla pension å den hos domkapitlet

innehavda befattningen.

Domkapitlet i Visby anför:

Vaktmästarens dagliga arbetstid har hitintills kunnat beräknas till 4 timmar.

Detta är genomsnittstid. Vaktmästaren härstädes har nämligen ej haft

annan bestämd tjänstgöringstid än den tid, domkapitlets expedition hållits

öppen för allmänheten, d. v. s. 2 timmar varje helgfri dag. Därutöver har

han emellertid varit skyldig att ägna sin tid åt domkapitlets tjänst i den

utsträckning och närhelst på dagen sådant varit av behovet påkallat. Därigenom

har hans arbetstid ibland kunnat inskränka sig till ‘6 timmar —

sällan mindre — men understundom åter kunnat uppgå till 7 timmar och

mera om dagen. När det nu är meningen, att även konsistorienotarien

skall erhålla ny definitiv lönereglering och i samband därmed påläggas utsträckt

tjänstgöringstid, lärer därav med största sannolikhet följa, icke blott

att den tid, expeditionen hålles öppen för allmänheten, och vaktmästaren

samtidigt måste vara skyldig till passning å tjänsterummet, kommer att

ökas med eu timme eller kanske mera om dagen, utan även att konsistorienotariens

vidgade tjänstgöring kommer att medföra ökat arbete för vaktmästaren

även utom expeditionstiden. Jämväl är att märka, att i vaktmästarens

genomsnittliga arbetstid av 4 timmar om dagen ej ingår

den tid, som åtgår till städning, skurning och annan rengöring in. m.

dylikt av domkapitlets sessionssal och expeditionslokal, varför han åtnjuter

särskild ersättning. Sistnämnda tids omfattning torde ej kunna beräknas

lägre än till D/s timma om dagen i genomsnitt. Att, därest nyssberörda

arbeten, med frångående av vad för närvarande gäller i detta avseende,

inberäknas bland vaktmästarens tjänståligganden, dennes dagliga arbetstid

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

kommer efter ikraftträdandet av ny lönereglering för domkapitlets samtliga

befattningshavare att uppgå till minst 7 timmar, synes alldeles visst. Under

sådana omständigheter torde det vara både rättvist och lämpligt, att vaktmästaren

även vid Visby domkapitel vid ny lönereglering erhåller ordinarie

anställning, dock med skyldighet att utan särskild ersättning ombesörja

städning in. m. dylikt av domkapitlets sessions- och expeditionslokal. I

varje fall bör det ej komma i fråga, att hans avlöning beräknas reducerad

på grund av mindre än »full» tjänstgöring.

Domkapitlen i Karlstad och Luleå hava utan att dock vilja göra något

bestämt yrkande framhållit, att goda skäl föreligga för vaktmästarnas vid

dessa domkapitelsexpeditioner placering i samma lönegrad som förste expeditionsvakt

vid länsstyrelse.

Departe- Förutom de av statskontoret föreslagna konsistorievaktmästarna torde, på

mentechefen. grun(j av vad domkapitlet i Växjö upplyst rörande den vid domkapitlets

expedition nyanställde vaktmästarens tjänstgöringsförhållanden jämväl denne

vaktmästare böra erhålla ordinarie anställning.

Däremot anser jag icke tillräckliga skäl nu föreligga att förändra vaktmästarbefattningen

vid domkapitlet i Visby till ordinarie tjänst. Då intet

synes vara att erinra mot den benämning och lönegrad, som av statskontoret

föreslagits för de vaktmästare, som skulle bliva ordinarie befattningshavare,

anser jag, att vid domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Västerås,

Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå böra inrättas ordinarie

expeditionsvaktbefattningar med placering i lönegrad B 5.

Vad domkapitlet i Lund föreslagit rörande minskning av avlöningen

m. m. åt expeditionsvakten vid domkapitlets expedition, så länge han tilllika

är vaktmästare hos domkyrkorådet, synes icke böra föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd, utan torde rätten att med expeditionsvaktbefattningen

förena anställning som vaktmästare hos domkyrkorådet böra prövas i den

i 3 § 2 mom. avlöningsreglementet angivna ordning.

Beträffande vaktmästarna vid domkapitlen i Strängnäs och Visby samt

Stockholms stads konsistorium, vilka på grund av kortare daglig tjänstgöringstid

icke ansetts böra erhålla ordinarie anställning, kan tveksamhet

råda rörande det befogade i att såsom statskontoret ifrågasatt tillerkänna

dem anställning såsom extra ordinarie befattningshavare. Särskilt gäller

detta vaktmästaren vid Stockholms stads konsistorium. På grund av vad

jag inhämtat rörande denne vaktmästares göromål finner jag det riktigare

att i stället för anslag till vaktmästare utgår visst belopp till »passning och

städning», vilket belopp med hänsyn till de nuvarande avlöningsförmånerna

torde tills vidare kunna beräknas till 1,200 kronor för år att utgå från det

av mig i det föregående omförmälda anslaget till extra befattningshavare,

renskrivning m. in. För vaktmästarna vid domkapitlen i Strängnäs och

Visby anser jag mig däremot kunna förorda ett undantag från bestämmelsen,

att extra ordinarie anställning endast må, med undantag beträffande

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

amanuens, innehavas av befattningshavare, av vilken kräves tjänstgöring

av ungefär samma omfattning, som är bestämd för jämförlig ordinarie befattningshavare.

Lämpligt synes vara, att jämväl dessa vaktmästare benämnas

expeditionsvakter ävensom att de hänföras till lönegraden 5 i löneplanen

för extra ordinarie personal.

Skulle med tillämpning av de nya avlöningsbestämmelserna expeditionsvakt

vid domkapitlen i Strängnäs och Visby erhålla mindre inkomst än

han haft som vaktmästare, torde i enlighet med vad statskontoret föreslagit

expeditionsvakt i dylikt fall böra tillerkännas personligt lönetillägg, vid vars

beräkning hänsyn eventuellt bör tagas till de ersättningar och förmåner i

tjänsten, som för närvarande utgå av andra medel än statsmedel, ävensom

till vaktmästare utgående ersättning för städning, för så vitt detta arbete

kommer att åläggas expeditionsvakt i tjänsten. Därest avlöningen höjes på

grund av arbetstidens utsträckning eller till följd av att vederbörande

expeditionsvakt erhåller intjänad avlöningsförliöjning, torde det personliga

lönetillägget böra i motsvarande grad minskas eller upphöra utgå.

På Kungl. Maj:t torde böra ankomma att efter förslag av vederbörande

domkapitel bestämma den avlöning, som bör utgå till extra ordinarie expeditionsvakt

med hänsyn till längden av den dagliga arbetstiden.

Beträffande expeditionsvakternas göromål anser jag i likhet med statskontoret

att, där ej särskilda förhållanden anses böra föranleda annat, det

bör åligga expeditionsvakt att utan särskild ersättning ombesörja expeditionslokalernas

städning och eldning, skötsel av- värmeledning samt renhållning

av gård och gata.

Vid nyanställning av expeditionsvakt torde vederbörande konsistorium

särskilt beakta att sådan person antages, som är fullt van vid maskinskrivning

och även i övrigt äger förutsättningar för fullgörande av expeditionsgöromål

så att behovet av särskild biträdeshjälp kan nedbringas.

Vid 1902 års lönereglering bestämdes, att till minskande av statsverkets Särskilda erutgifter

för konsistorierna vissa domkyrkor, fonder och kassor åliggande s.ällmng,Jr

ö och förmåner

bidrag, kontanta och in natura, fortfarande skulle utgå. En del av dessa för vakthava

efter hand blivit avlösta och statsanslagen höjda. Enligt vad av den mästarna.

föregående redogörelsen framgår åtnjuta emellertid alltjämt derå vaktmästare,

utöver avlöningen av statsmedel, särskilda kontanta ersättningar och naturaförmåner.

Statskontoret, som anser att de kontanta ersättningarna till vaktmästarna

böra upphöra i samband med löneregleringen, anför:

Frågan om upphörande av det bidrag till konsistorievaktmästarens avlöning,

som av gammalt utgår från den så kallade biskopshuskassan i Göteborg,

fr. o. m. år 1922 med 150 kronor, var föremål för övervägande i

sammanhang med anslagsäskandena till 1926 års riksdag beträffande domkapitlens

expeditioner, och uttalade departementschefen att vid genomförandet

av den väntade löneregleringen berörda utgift borde avlyftas från biskops
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

huskassan. Bestämmelse härom lärer i samband med den nu föreslagna

löneregleringen böra meddelas.

Domkyrkorna i Strängnäs och Karlstad hava att erlägga vissa bidrag till

konsistorievaktmästarnas avlöning, den förra domkyrkan, i enlighet med

dess stat av den 26 september 1919, 235 kronor kontant samt två famnar

ved, den senare lösen för viss spannmål, enligt senaste uppgift uppgående

till 315 kronor 14 öre. Domkapitlet i Strängnäs har i sitt utlåtande hemställt

om domkyrkans befrielse från berörda förpliktelser. Statskontoret

finner ej heller tillräckliga skäl för bibehållande av dessa för statsverket

relativt ringa avlöningsbidrag, vilka dock för domkyrkorna med hänsyn till

dem åvilande skyldigheter äro i viss mån betungande. Statskontoret hemställer

därför, att föreskrift i samband med löneregleringen meddelas om

bidragens upphörande.

Beträffande de ersättningar, som fortfarande utgå till vissa vaktmästare

(Härnösand och Visby1) från vederbörande stifts prästerskap samt till en

vaktmästare (Stockholm) från vissa församlingar, anför statskontoret, att om

vaktmästarna nu av statsmedel erhålla avlöning efter statsförvaltningens

allmänna normer, torde vara att antaga, att nu ifrågavarande ersättningar

komma att upphöra.

I fråga om de naturaförmåner, som tillkomma några av vaktmästarna,

yttrar statskontoret:

Vaktmästarna vid domkapitlen i Härnösand och Luleå åtnjuta fri bostad

i av staten tillhandahållna lägenheter, i Härnösand i domkapitlets hus och

i Luleå i de av statsverket förhyrda lokalerna i biskopshuset. Dessa lägenheter

bliva efter löneregleringen att betrakta som tjänstebostäder, för vilka

befattningshavarna enligt bestämmelserna i 22 § i avlöningsreglementet hava

att till statsverket erlägga ersättning, däri inbegripen eventuell gottgörelse

för centraluppvärmning. Vaktmästaren i Linköping har fri bostad i stiftets

bygguadskassas hus jämte fri vedbrand å expeditionskassans bekostnad.

Vaktmästaren i Västerås erhåller av domkyrkan såväl fri bostad som fri

värme och fritt lyse. Någon anledning torde icke föreligga att befria byggnadskassan

och domkyrkan från att tillhandahålla bostad åt domkapitelvaktmästarna,

förpliktelser, som grunda sig på föreskrift senast i cirkuläret

den 13 juni 1902. Ifrågavarande bostäder torde under dessa förhållanden

vara att anse som lägenheter, »som disponeras av statsverket», och alltså

att betrakta som tjänstebostäder, för vilka innehavarna jämlikt ovannämnda

paragraf i avlöningsreglementet hava att till statsverket erlägga ersättning

genom avdrag å avlöningen. Reellt sett innebär detta icke någon ändring

för byggnadskassan och domkyrkan, och det torde därför icke vara något

att erinra mot att hyresersättningen för dessa lägenheter ingår till statsverket,

som till vaktmästarna lämnar full avlöning. På ett formellt annat

sätt skulle visserligen saken kunna ordnas genom att avlöningen av statsmedel

minskades med bostadsförmånens uppskattade värde; härvid skulle

dock erfordras särskilda bestämmelser, antingen rörande hyresuppskattningen

eller beträffande dyrtidstillägget. Det synes statskontoret lämpligast,

att det förfares på det i fråga om tjänstebostäder vanliga sättet. Förtnå
1

Det i statskontorets utlåtande omnämnda bidraget till vaktmästaren i Linköping har

upphört att utgå.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. 63

nerna av fri vedbrand och fri belysning böra i samband med löneregleringen

upphöra.

I anledning av vad statskontoret anfört rörande den av vaktmästaren vid

domkapitlet i Härnösand disponerade lägenheten har nämnda domkapitel

anfört:

Vaktmästaren har visserligen fri bostad i domkapitelshuset men detta hus

äges ej av staten. Domkapitlet — ej Kungl. Maj:t och kronan — har lagfart

å fastigheten. Beträffande detta hus hänvisas i övrigt till en domkapitlets

utlåtande bilagd, av rektorn G. Bucht upprättad promemoria rörande

detsamma. Domkapitlet vill tillägga, att, då denna byggnad år 1925 undergick

en genomgripande restaurering och nyinredning, så anlitades för detta

ändamål ej statsmedel. Till bestridande av kostnaderna, som uppgingo till

i avrundat tal 40,400 kronor, upptog nämligen domkapitlet med Kungl. Maj:ts

den 19 december 1924 lämnade tillstånd, för sin synodalkassas räkning ur

de av domkapitlet förvaltade fonderna ett amorteringslån å nämnda belopp.

Avsett är att avbetala berörda skuld med hyresinkomsterna från domkapitelshuset

samt med synodalkassan tillkommande lösen för kronotiondespannmål.

Domkapitlet kan vid nu angivna förhållande ej dela statskontorets

uttalade mening, att den av vaktmästaren disponerade lägenheten är

att betrakta som tjänstebostad, för vilken befattningshavaren enligt bestämmelserna

i 22 § avlöningsreglementet har att till statsverket erlägga ersättning.

Givetvis bör vaktmästaren efter ny lönereglerings genomförande betala

hyra för lägenheten men denna hyra bör ej betalas till statsverket utan

till domkapitlet för att användas såsom ett välbehövligt tillskott till förräntning

och amortering av restaureringsskulden.

Jag biträder statskontorets förslag att dels bidraget å 150 kronor från den

s. k. biskopshuskassan i Göteborg till konsistorievaktmästarens därstädes avlöning,

dels ock de bidrag, som domkyrkorna i Strängnäs och Karlstad

erlägga till respektive konsistorievaktmästares avlöning, böra vid ny lönereglerings

ikraftträdande upphöra att utgå. Därest vad sålunda föreslagits

icke föranleder erinran från riksdagens sida, torde i samband med löneregleringen

böra meddelas föreskrift om bidragens upphörande.

Vad statskontoret föreslagit rörande ersättning till statsverket för de lägenheter

vaktmästarna i Härnösand, Luleå, Linköping och Västerås för närvarande

disponera ävensom upphörande av förmånen av fri värme och fri

belysning synes icke giva anledning till annan erinran än att på grund av

vad domkapitlet i Härnösand upplyst rörande domkapitelshuset därstädes,

ersättning för den av expeditionsvakten i nämnda hus disponerade lägenheten

bör tills vidare erläggas till domkapitlet för att användas till förräntning

och amortering av den genom domkapitelshusets restaurering uppkomna

skulden.

Den nu gällande avlöningsstaten för tjänstemännen vid de ecklesiastika

konsistorierna innehåller bestämmelse därom, att med konsistorienotariebefatt
-

Yttranden.

Departe
mentschefen.

Avlönings
vlllkor.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

ning, förutom vid Stockholms stads konsistorium, icke må förenas annan tjänst

å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,

med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande av tjänstgöringen

å konsistorieexpeditionen.

Numera är i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, intagen

en generell föreskrift, att med ordinarie befattning icke må förenas annan

tjänst å rikets eller riksdagens stat, och ej heller, utan att sådant medgivits

genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen, å kommuns stat.

I fråga om förening av tjänster hade domkapitelskommittén förordat, att

förbud för innehavande av tjänst å kommuns stat borde gälla endast för

stiftssekreterarna. Statskontoret yttrar nu, att, om stiftssekreterarna undantagas,

torde av befattningshavarna vid domkapitlen väl egentligen stiftsnotarierna

kunna ifrågakomma till erhållande av dylik befattning. Statskontoret

måste emellertid ställa sig tveksamt rörande lämpligheten av att

för dessa tjänstemän, som hade att vikariera för stiftssekreterarna, lämna

medgivande till innehav av dylik tjänst. Tillräcklig anledning att i detta

fall stadga ett undantag från de allmänna bestämmelserna i avlöningsreglementet

syntes statskontoret i varje fall ej föreligga.

Statskontoret erinrar vidare, att vid löneregleringar enligt det nya lönesystemet

plägat medgivas, att avlöningsreglementet skall omedelbart efter

dess ikraftträdande med visst undantag varda gällande för samtliga ordinarie

tjänstemän, såsom om bestämmelserna varit tillämpade under vars

och ens hela tjänstetid vid något av de verk, beträffande vilka reglementet

skall lända till efterrättelse, och statskontoret uttalar, att motsvarande bestämmelser

lära komma att meddelas vid genomförandet av löneregleringen

för domkapitlens befattningshavare. Beträffande den härvid uppkommande

frågan, huruvida en konsistorienotarie, som övergår till stiftssekreterarbefattning,

skall anses hava erhållit befordran till högre tjänst eller om han fortfarande

skall anses inneha samma befattning, som allenast ändrat benämning,

anför statskontoret, att det icke torde vara något att erinra emot att

konsistorienotarie- och stiftssekreterarbefattningarna vid bestämmande av

placering i löneklass anses som samma tjänster. Uttrycklig bestämmelse

härom syntes emellertid till undvikande av tvekan böra meddelas och det

sålunda föreskrivas, att i fråga om placering i löneklass å den nya lönestaten

konsistorienotariebefattning skulle anses motsvara stiftssekreterarbefattning.

För befattningshavare, som från icke ordinarie befattning vunne befordran

till ordinarie tjänst vid domkapitelsexpeditionerna, borde däremot, enligt

statskontorets mening, vid bestämmande av begynnelselön och sedermera

uppflyttning till högre löneklass rätt att tillgodoräkna föregående tjänstgöring

i vederbörlig ordning prövas enligt bestämmelserna i 11 § avlöningsreglementet.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Beträffande avlöningsreglementets 13 § 3 mom., som innehåller vissa bestämmelser

rörande tjänstgörings- och förflyttningsskyldighet m. m. för

tjänsteman, som ej tillhör den centrala statsförvaltningen, anser statskontoret,

att en förtydligande föreskrift bör meddelas därom, att vid tillämpning

i fråga om befattningshavare vid domkapitelsexpeditionerna av de i

första punkten i nyssnämnda moment givna bestämmelserna om tjänstemans

förflyttningsskyldighet skall med uttrycket »det verk han tillhör eller

varunder han lyder» förstås samtliga ecklesiastika konsistorier. De ifrågavarande

bestämmelserna i avlöningsreglementet, kompletterade med en föreskrift

av nyss antydd innebörd, syntes giva statsverket tillbörlig frihet att,

om en omorganisation av domkapitlen i ena eller andra riktningen komme

till stånd, göra de omflyttningar bland domkapitlens personal, som av ändrade

förhållanden kunde påkallas.

I detta samband erinrar statskontoret om en annan bestämmelse i avlöningsreglementet,

där innebörden av uttrycket »verket» bleve av betydelse,

nämligen stadgandet i § 15 rörande tjänstemans rätt att uppbära oavkortad

avlöning för den tid, han tjänstgjort å annan befattning inom verket. Om

en tjänsteman vid ett av de ecklesiastika konsistorierna förordnades att

uppehålla befattning vid annat sådant konsistorium, torde det vara mera

ändamålsenligt att betrakta tjänstgöringen såsom fullgjord vid eget verk,

som sålunda i detta avseende borde anses innefatta samtliga konsistorier.

En sådan tolkning av ifrågavarande stadgande syntes emellertid statskontoret

kunna godtagas utan att någon särskild förtydligande bestämmelse

meddelades.

Vad sålunda uttalats och föreslagits i fråga om avlönings villkor för befattningshavarna

vid domkapitelsexpeditionerna har icke mötts av gensaga

från något av domkapitlen.

Vad angår frågan om förening med ordinarie tjänst av tjänst å kommuns

stat anser jag icke skäl föreligga att vare sig för stiftssekreterare eller

stiftsnotarie utverka undantag från bestämmelsen i avlöningsreglementet om

förbud mot dylik tjänsteförening.

I anledning av statskontorets uttalande att i fråga om löneklassplacering

å den nya lönestaten konsistorienotariebefattning är att anse som samma

befattning som stiftssekreterarbefattning vill jag erinra, att, enligt vad jag

beträffande stiftssekreterarnas tjänståligganden föreslagit, dessa skola vid

domkapitlens sessioner dels i viss utsträckning föredraga ärenden, dels ock

erhålla yttrande- och reservationsrätt vid behandling av samtliga ärenden.

Ifrågavarande bestämmelser synas mig dock endast innebära en sådan naturlig

utveckling av konsistorienotariernas nuvarande ämbetsställning och

arbetsuppgifter, att den icke bör utgöra hinder för att då det gäller frågan

om placering i löneklass stiftssekreterartjänst anses motsvara konsistorienotariebefattning.

Den stiftssekreterare i enlighet härmed tillkommande rätt

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 84 käft. (Nr 102.) 5

Departe
mentschefen.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kung!. Maj:ts proposition Nr 102.

att för placering i löneklass tillgodoräkna föregående tjänstgöring såsom

konsistorienotarie torde dock endast böra avse själva övergången till den

nya staten, då notarie övertar stiftssekreterarbefattning vid den domkapitelsexpedition

han i egenskap av notarie tillhört.

Beträffande rätten för befattningshavare, som från icke ordinarie befattning

vinner befordran till ordinarie tjänst vid domkapitelsexpedition, att i

fråga om löneklassplacering tillgodoräkna föregående tjänstgöring bör, såsom

statskontoret uttalat, prövning av dylik rätt äga rum i vanlig ordning. I detta

sammanhang vill jag särskilt framhålla, att förutsättningarna för ett dylikt

tillgodoräknande kunna tänkas föreligga, då en amanuens befordras till stiftsnotarie

vid den domkapitelsexpedition, där han förut tjänstgjort och även

efter sin befordran fullgör i huvudsak samma arbetsuppgifter som han förut

fullgjort i egenskap av amanuens.

Statskontorets förslag om meddelande av en förtydligande föreskrift i avseende

på tillämpningen av bestämmelserna i 13 § 3 mom. avlöningsreglementet

finner jag lämplig. Likaledes ansluter jag mig till statskontorets

uppfattning rörande tolkningen av bestämmelserna i 15 § avlöningsreglementet.

För det fall, att konsistorienotarie skulle vilja kvarstå å nu gällande stat,

torde i anledning av sportlernas indragning till statsverket föreskrift böra

meddelas, att sådan konsistorienotarie skall erhålla gottgörelse för mistade

sportler med årligt belopp, motsvarande årsmedeltalet av den inkomst han

må hava åtnjutit av sportler under budgetåren 1923—1928.

I detta sammanhang torde böra upptagas frågan om de inkomster vid konsistorienotarietjänsten

i Växjö, vilken för tiden den 1 juli 1928—den 30 april

1929 böra tillkomma avlidne konsistorienotarien därstädes K. A. F. Hjelmqwists

stärbhusdelägare. Med tillämpning av den rätt till tjänst- och nådår,

som ansetts tillkomma stärbhus efter konsistorienotarie, åtnjuta Hjelmkwists

stärbhusdelägare förmånen av tjänst- och nådår vid konsistorienotarietjänsten

till den 1 maj 1929. Till vikariens avlönande användas enligt vad i

ärendet inhämtats de med tjänsten förenade tjänstgöringspenningarna och

en tredjedel av det provisoriska avlöningstillägget ävensom sportelinkomsten.

Då någon rätt för stärbhuset att komma i åtnjutande av avlöningsförmåner

enligt den nya avlöningsstat för domkapitelsexpeditionerna, som är

avsedd att tillämpas från och med den 1 juli 1928, icke lärer kunna ifrågasättas,

skulle stärbhuset, med analog tillämpning av bestämmelserna i 36 §

avlöningsreglementet, under tiden 1 juli 1928—den 30 april 1929 äga uppbära

endast de med tjänsten enligt nu gällande ordinarie stat förenade avlöningsförmåner,

dock med skyldighet att avstå vad som behöves för tjänstens

förrättande. Billigheten synes emellertid kräva, att stärbhuset får under ifrågavarande

tid åtnjuta jämväl nu utgående provisoriskt avlöningstillägg till den

del det icke erfordras för avlöning av vikarie. Då sportlerna nu uppbäras

av vikarien och denne från och med den 1 juli 1928 lärer komma att av
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

lönas enligt de nya avlöningsbestämmelserna, torde någon gottgörelse för

mistade sportler icke i detta fall böra ifrågakomma.

För den händelse annan konsistorienotarie skulle avlida före den 1 juli

1928, torde vara lämpligast att meddela generell bestämmelse om rätt för

stärbhusdelägare efter konsistorienotarie, som avlidit före nyssnämnda tidpunkt,

att under den tid de, räknat från och med den 1 juli 1928, åtnjuta

förmånen av tjänst- eller nådår vid konsistorienotarietjänsten, uppbära nu

utgående provisoriskt avlöningstillägg till den del det icke erfordras för

vikaries avlöning.

Såsom statskontoret uttalat, lära några särskilda bestämmelser angående

den egna pensioneringen för de ordinarie befattningshavarna vid domkapitlens

expeditioner icke erfordras, om det civila avlöningsreglementet blir å dem

tillämpligt. Utan särskild föreskrift bliva de nämligen underkastade de

pensionsbestämmelser, som gälla eller komma att gälla för de efter detta

reglemente reglerade befattningar.

I § 1 av reglementet den 6 november 1874 för prästerskapets änke- och

pupillkassa finnas intagna bestämmelser bland annat därom, att alla efter

sagda dag blivande konsistorienotarier och konsistorieamanuenser skulle vara

förpliktade att ingå i nämnda kassa. Förnyat reglemente för prästerskapets

änke- och pupillkassa utfärdades av Kungl. Maj:t den 17 december 1926

(nr 529). På grund av bestämmelserna i sistnämnda reglemente och enligt

en av Kungl. Maj:t i cirkulär sistnämnda dag till statskontoret m. fl. myndigheter

avgiven förklaring äro konsistorienotarier och konsistorieamanuenser,

som före utgången av april 1927 inträtt såsom delägare i kassan, skyldiga

att kvarstå i sådan egenskap, varav enligt reglementet för civilstatens änkeoch

pupillkassa följer, att de äro uteslutna från delaktighet i sistnämnda

kassa. Den åter, som efter utgången av april 1927 anställts såsom konsistorienotarie

eller amanuens, är på grund av stadgande i § 2 mom. 1 av

det förnyade reglementet för prästerskapets änke- och pupillkassa utesluten

från delaktighet i sagda kassa. Härav följer enligt reglementet för civilstatens

änke- och pupillkassa skyldighet för konsistorienotarie såsom ordinarie

tjänsteman att vara delaktig i denna senare kassa.

Omförmälda förnyade reglemente för prästerskapets änke- och pupillkassa

var ej utfärdat, då statskontoret avgav sitt vid detta statsrådsprotokoll fogade

utlåtande med förslag till förevarande lönereglering, men i utlåtandet

erinrar statskontoret om den förberedande behandlingen av frågan om förnyat

reglemente för nämnda kassa och de därvid föreslagna ändrade principerna

för familjepensionering av konsistorienotarier och amanuenser, vilka

principer sedermera fastställts och för vilka nyss redogjorts. I anslutning härtill

upptar statskontoret till behandling frågan, huruvida stiftssekreterar- och stiftsnotarietjänsterna

böra i pensionsavseende anses som samma befattningar som

Tjänste
pensioner.

Familje
pensioner.

Stiftssekreterare.

Stiftsnotaricr

och

amanuenser.

s. 68 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

konsistorienotarie- respektive amanuenstjänsterna eller som nya befattningar. I

enlighet med vad statskontoret redan i fråga om avlöningsvillkoren uttalat, anser

statskontoret, att stiftssekreterarbefattningarna icke gärna kunna anses annat

än som samma befattningar som konsistorienotarietjänsterna. Av konsistorieamanuensbefattningarna

åter skulle enligt föreliggande förslag några utbytas

mot ordinarie tjänster, stiftsnotariebefattningar, med heltidstjänstgöring och

väsentligt förhöjd avlöning. Att dessa befattningar måste betraktas som helt

nya tjänster anser statskontoret uppenbart. Det syntes därför icke kunna

ifrågakomma att låta konsistorieamanuenser, som befordrades till stiftsnotarier,

kvarstå som delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa och utesluta

dem från delaktighet i civilstatens. De skulle därför vid en sådan befordran

i och för familjepensioneringen övergå från den förra till den senare kassan.

Redan i frågan om stiftssekreterarnas rätt att för placering i löneklass

tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring såsom konsistorienotarie vid samma

domkapitelsexpedition har jag anslutit mig till statskontorets uppfattning,

att stiftssekreterarbefattning bör anses motsvara konsistorienotarietjänst. Om

en konsistorienotarie, som är delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa,

i samband med den nya löneregleringen tillträder befattning såsom stiftssekreterare,

skulle han alltså kvarstå såsom delägare i sagda kassa. Härvid

är emellertid att märka, att han på grund av bestämmelserna i det förnyade

reglementet för kassan (§ 66) skall bibehållas vid det delaktighetsbelopp

oförändrat, som var för honom gällande omedelbart före den 1 maj 1927.

Följaktligen skulle den löneförhöjning för stiftssekreteraren, som den nya

löneregleringen innebär, icke medföra någon förbättring i avseende på pensionsförmånerna

för hans efterlevande. Dessa skulle därigenom komma i en

synnerligen oförmånlig ställning i förhållande till efterlevande efter jämnställda

statens befattningshavare. Någon möjlighet att råda bot härpå genom

en ändring av reglementet för prästerskapets änke- och pupillkassa därhän,

att stiftssekreterare, som före den 1 maj 1927 vunnit delaktighet i kassan,

finge tillgodoräknas ett i förhållande till den förhöjda lönen bestämt

högre delaktighetsbelopp, torde med hänsyn till de konsekvenser, som därav

skulle föranledas, enligt min uppfattning icke förefinnas. A andra sidan

kan det — särskilt i de fall, då vid en stiftssekreterares frånfälle ömmande

omständigheter föreligga — icke anses försvarligt att pensionerna för de

efterlevande få förbliva på samma nivå som före löneregleringen. Någon

annan utväg till förbättrande av pensionerna torde emellertid icke förefinnaB

än att det i sådant fall får tagas under övervägande, huruvida icke tilläggspensioner

av statsmedel till lämpligt avvägda belopp må kunna beviljas.

Vad åter angår stiftsnotarietjänsterna lära de, såsom statskontoret framhållit,

böra anses såsom nya tjänster i förhållande till amanuenstjänsterna.

I enlighet härmed skulle alltså amanuens, som befordras till stiftsnotarie,

innan han uppnått en levnadsålder av 60 år, vara skyldig att inträda såsom

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. May.ts proposition Nr 102.

delägare i civilstatens änke- och pupillkassa. Emot fortsatt erläggande av

avgifter till prästerskapets änke- och pupillkassa torde det emellertid stå

honom öppet att i denna kassa kvarstå såsom delägare i en av kassans

fonder, nämligen tillskottsfonden.

Om tjänst- och nådårsrätten upphäves för konsistorienotaries stärbhus,

kommer den prästerskapets änke- och pupillkassa åliggande pensioneringsskyldigheten

att inträda tidigare. För den förlust, som härigenom åsamkas

kassan, anser statskontoret, att gottgörelse bör beredas kassan. Statskontoret

föreslår i sådant avseende, att gottgörelsen må utgå av det under elfte

huvudtiteln, allmänna indragningsstaten, uppförda förslagsanslaget: diverse

föremål. Till detta förslag vill jag ansluta mig, då det synes mig ofrånkomligt

att gottgörelse i förevarande avseende beredes prästerskapets änkeoch

pupillkassa. Beträffande grunderna för gottgörelsens bestämmande torde

denna böra utgå med belopp, som i varje särskilt fall motsvarar den faktiska

utgiftsökning, som förorsakas kassan genom att pension utbetalas tidigare. De

ersättningsbelopp, om vilka här kan bli fråga, äro jämförelsevis obetydliga. I

medeltal beräknas de för varje befattning uppgå till 1,500 eller 1,600 kronor.

Jag övergår härefter till frågan om familjepensionering för de extra

biträden och vaktmästare, som skulle erhålla ordinarie anställning såsom

kauslibiträden, respektive expeditionsvakter. För så vitt dessa befattningshavare

äro män och icke uppnått 60 års ålder bliva de skyldiga att inträda

såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa och därmed även att

erlägga i reglementet för kassan stadgade befordringsavgifter.

Statskontoret, som i sitt utlåtande räknar med att obligatorisk delaktighet

i nämnda kassa skulle ifrågakomma endast för expeditionsvakterna, erinrar

om att bidrag till befordringsavgifter lämnats olika grupper befattningshavare

i samband med deras uppförande å ordinarie stat, däribland sjukvårds-

och ekonomipersonalen vid statens hospital och asyler. Under åberopande

härav föreslår statskontoret, att bidrag till befordringsavgifterna för

expeditionsvakterna vid domkapitelsexpeditionerna måtte lämnas av statsmedel

i likhet med vad som skett vid uppförande å ordinarie stat vid

ingången av år 1919 av nämnda personal vid statens hospital och asyler.

I fråga härom anför statskontoret:

Bestämmelserna om bidrag för sistnämnda personal funnes meddelade i

kungörelsen den 31 december 1918, nr 1062. Enligt denna utgick sådant

bidrag endast till befattningshavare, som vid 1919 års ingång fvllt 32 år,

och utgjorde för den, som vunnit anställning i motsvarande eller jämförlig

befattning före 32 års ålder viss procent å skillnadsbeloppet mellan den för

hans ålder den 1 januari 1919 och den för 32 års ålder gällande befordringsavgiften,

samt för den, som vunnit sådan anställning efter 32 års ålder,

samma procenttal å skillnadsbeloppet mellan den för hans ålder den 1

januari 1919 och den för hans ålder vid anställningen gällande befordringsavgiften.

Då det nu gällde uppförande å ordinarie stat av en kår, som

Kaneltbiträden

och

expeditionsvakter.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

förut endast haft extra anställning, syntes samma skäl som i fråga om

ekonomipersonalen vid statens hospital och asyler tala för att staten träder

hjälpande emellan. Med hänsyn till den levnadsålder, vid vilken motsvarande

befattningshavare vid civilförvaltningen plägade uppnå ordinarie anställning,

torde samma grunder, som gällt för nyssnämnda ekonomipersonal,

kunna tillämpas i fråga om ett eventuellt bidrag från statsverket till vaktmästarnas

vid domkapitlen befordringsavgifter. En överslagsberäkning gåve

vid handen, att statens utgift i så fall icke torde komma att överstiga ett

belopp av 2,400 kronor. Försiktigheten torde bjuda att som villkor för

erhållande av bidrag till befordringsavgift jämväl uppställa, att befattningshavaren

skulle hava tillträtt anställning vid domkapitel före den 1 juli 1926.

Rörande spörsmålet om familjepensionering för kanslibiträdena anför statskontoret:
På

grund av bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 279)

angående pensionering av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare

i statens tjänst bliva de kvinnliga biträdena vid domkapitlen, som vid löneregleringen

erhålla ordinarie kanslibiträdestjänster, förpliktade att för ifrågavarande

pensionering till civila pensionsfonden erlägga samma avgifter som

i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa äro stadgade för manlig

innehavare av samma befattning, alltså även eventuellt befordringsavgifter.

Om i enlighet med statskontorets nyss framlagda förslag vaktmästarna vid

domkapitlen erhålla viss lindring i dem åliggande befordringsavgifter, torde

konsekvensen därför kräva, att även ifrågavarande biträden få motsvarande

nedsättning i sina avgifter till civila pensionsfonden i och för familjepensioneringen.

För detta ändamål torde dock icke erfordras anvisandet av

några medel utan allenast ett medgivande till nedsättning av avgifterna i

fråga.

Särskilt för eu del av de extra biträden och vaktmästare vid domkapitelsexpeditionerna,

som skulle erhålla ordinarie anställning, torde med hänsyn

till deras ålder befordringsavgifterna för familjepensionering bliva ganska

betungande. Jag anser därför billigheten kräva att, i likhet med vad som

skett då ett flertal andra personalgrupper erhållit ordinarie anställning,

jämväl biträdes- och vaktmästarpersonalen vid domkapitlen, vilken personal

i avlöningshänseende varit mycket ogynnsamt ställd, genom bidrag av statsmedel

beredes lindring vid erläggandet av ifrågavarande befordringsavgifter.

Emot de av statskontoret föreslagna grunderna för bidragets utgående har

jag intet att erinra.

I fråga om sättet för bestridande av kostnaderna för bidragen till befordringsavgifterna

föreslår statskontoret för kanslibiträdenas vidkommande allenast

eu nedsättning av deras avgifter till civila pensionsfonden. Därest

detta förslag icke möter invändning från riksdagens sida, torde närmare

föreskrifter i förevarande avseende böra meddelas av Kungl. Maj:t. Vad

åter angår bidragen till befordringsavgifter till expeditionsvakterna torde

särskilda medel för deras bestridande vara erforderliga. Till sättet för deras

utgörande återkommer jag i det följande.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

Beträffande det av statskontoret för erhållande av bidrag till befordringsavgifter

uppställda villkoret, att befattningshavaren skall hava tillträtt anställning

vid domkapitel före den 1 juli 1926, har domkapitlet i Lund

hemställt, att nämnda datum måtte bestämmas till den 1 januari 1927,

varigenom den hos domkapitlet nyanställde vaktmästaren, som tillträtt sin

befattning den 1 juli 1926, komme att erhålla rätt till bidrag till befordringsavgifterna.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då statskontorets

förslag i nu förevarande avseende torde vara avgivet under förutsättning att

löneregleringsfrågan komme att föreläggas 1927 års riksdag tillstyrker jag,

att såsom villkor i förevarande avseende föreskrives, att vederbörande tillträtt

anställning hos domkapitel före den 1 juli 1927.

Slutligen vill jag i anledning av att statskontoret räknat med att obligatorisk

delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa endast skulle ifrågakomma

för expeditionsvakterna framhålla, att jämväl för manliga kanslibiträden

vid löneregleringens ikraftträdande dylik skyldighet torde uppstå.

Med hänsyn till vederbörandes ålder och tidpunkt för anställning torde

emellertid nämnda omständighet sakna betydelse för den förevarande frågan

om bidrag till pensionsavgifterna.

I likhet med vad/Jsom skett, då det nya avlöningsreglementet kommit övergångsatt

tillämpas å andra grupper av statens befattningshavare, torde jämväl

beträffande stiftssekreterarna, de enda befattningshavare vid domkapitelsexpeditionerna

som förut innehaft ordinarie anställning, riksdagens medgivande

böra inhämtas för att ordna övergången från den förutvarande

förskottsutbetalningen av lönen till den blivande efterskottsutbetalningen.

De särskilda övergångsbestämmelser, som kunna erfordras i anledning av bestämmen

löneregleringen, lära i anslutning till riksdagens medgivande i sådant avse- serende

i sammanhang med antagandet år 1921 av avlöningsreglementet för

civilförvaltningen böra meddelas av Kungl. Maj:t. Dessa torde bland annat

böra innefatta det i det föregående föreslagna stadgandet rörande stiftssekreterares

rätt att för uppflyttning i lönegrad tillgodoräkna tjänstetid som

konsistorienotarie.

Såsom förut erinrats utgå för närvarande avlöningarna till befattnings- An''^t och

havarna vid domkapitlens expeditioner — frånsett dyrtidstillägg — från

följande anslag under åttonde huvudtiteln: ordinarie obetecknade anslaget

till domkapitlens expeditioner, extra obetecknade anslaget till ökade arbetskrafter

vid domkapitlens expeditioner, extra förslagsanslaget till provisorisk

lönereglering för notarier och amanuenser vid de ecklesiastika konsistorierna

samt tillfälliga lönetillägg åt därstädes anställda extra biträden och vaktmästare,

ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg samt extra förslagsanslaget

till tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Ordinarie

tjänstemän.

Departe
mentschefen,

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 102.

Om avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen skall vinna tilllämpning

å ifrågavarande befattningshavare, påkallar detta ändrade anordningar

i fråga om såväl anslag som stater i överensstämmelse med vad

som tillämpas för reglerade verk.

Vad då först beträffar frågan om avlöningsanslaget till ordinarie tjänstemän

anför statskontoret härom följande:

Avlöningarna till de ordinarie befattningshavarna höra utgå från en såsom

förslagsanslag betecknad anslagspost, från vilken jämväl skall bestridas de

avlöningsförhöjningar, som motsvara nuvarande ålderstillägg. Avlöningen

bör beräknas efter näst högsta löneklassen i vederbörande lönegrad. För

befattningar, som antagits i regel komma att innehavas av kvinnor, har vid

senare löneregleringar räknats med avlöning efter en löneklass lägre, enär

kvinnlig innehavare av befattning icke får uppflyttas i högsta löneklassen

i lönegraden. Med hänsyn därtill, att kvinnorna i regel erhålla ordinarie

anställning väsentligt tidigare än männen, torde emellertid denna beräkning

genomsnittligt bliva för låg, och då de personer, som torde komma att

erhålla de befattningar, varom nu är fråga, eller kanslibiträdestjänsterna vid

domkapitlen, lära kunna för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna en relativt

lång tjänstetid, har statskontoret i detta fall ansett sig för alla befattningar

böra räkna med avlöning i näst högsta löneklassen i lönegraden. Avlöningsberäkningen

påverkas jämväl av de orter, å vilka befattningshavarna äro

placerade. Vid löneregleringar för verk med befattningshavare å skilda

orter hava olika beräkningsgrunder använts, dels har man utgått från respektive

befattningshavares verkliga eller antagna placering, dels från samtliga

befattningshavares placering å en medeldyr ort, vid hospitalen exempelvis

E-ort. För konsistoriernas vidkommande kan sistnämnda beräkningsgrund

med hänsyn till den faktiska ortsgrupperingen anses ge ett riktigt medelvärde

och torde därför kunna komma till användning.

För egen del anser jag det vara riktigare att vid anslagets beräkning

utgå från den faktiska ortsgrupperingen än från en för alla befattningshavare

gemensam medeldyr ort. Med den verkliga ortsgrupperingen som utgångspunkt

och efter de i övrigt av statskontoret föreslagna beräkningsgrunderna,

mot vilka jag intet har att erinra, uppgå avlöningarna till de befattningshavare,

som enligt vad jag i det föregående förordat skulle erhålla

ordinarie anställning, till sammanlagt 176,802 kronor.

Från anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän vid domkapitelsexpeditionerna

skulle, enligt vad statskontoret föreslår, bestridas ■— förutom

kostnaderna för de förmåner, som omförmälas i §§ 25, 28 och 32 avlöningsreglementet:

läkarvård m. m., felräkningspenningar och begravningshjälp

— jämväl vissa andra kostnader.

Statskontoret föreslår sålunda, att i enlighet med det i avseende på statsdepartementen

tillämpade systemet för bestridande av vikariatsersättning, då

icke ordinarie befattningshavare förordnats uppehålla ordinarie tjänst, motsvarande

vikariatskostnader vid domkapitelsexpeditionerna skulle utgå av

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. 73

den till avlöningar till ordinarie befattningshavare upptagna anslagsposten,

vilken dock icke med anledning härav skulle behöva höjas.

Vidare föreslår statskontoret, att kostnaderna för övergångslön för stiftssekreterarna,

vilka kostnader ämbetsverket beräknat icke komma att uppgå

till mera än cirka 5,000 kronor, skulle i enlighet med den praxis, som i allmänhet

tillämpats vid löneregleringar efter det nya lönesystemet, utgå från

avlöningsanslaget till ordinarie tjänstemän. Någon höjning av anslaget på

grund härav anser statskontoret icke erforderlig.

Om expeditionsvakterna erhålla bidrag till gäldande av befor äring savgifter

till civilstatens änke- och pupillkassa, anser statskontoret slutligen jämväl

denna utgift med hänsyn till det ringa belopp för varje år, varom det rör

sig, lämpligen kunna bestridas från anslagsposten till ordinarie befattningshavare,

vilken anslagspost icke heller på denna grund syntes behöva höjas.

Emot statskontorets förslag att kostnaderna för vikariatsersättning och s. k.

övergångslön bestridas av anslagsposten till avlöningar till ordinarie befattningshavare

har jag intet att invända.

Vad slutligen angår sättet för bestridande av kostnaderna för bidrag till

expeditionsvakternas befordringsavgifter synes det knappast behövligt att för

dessa jämförelsevis obetydliga kostnader upptaga eu särskild anslagspost i

domkapitlens stat, utan anser jag mig även i denna del kunna biträda statskontorets

förslag.

Förutom de kostnader, som i det föregående angivits, torde från här ifrågavarande

anslagspost få bestridas jämväl kostnaderna för det i § 14 avlöningsreglementet

omnämnda kallortstillägg, vilket bör utgå till befattningshavare

vid domkapitlet i Luleå. Särskild föreskrift torde böra av Kungl. Maj:t

meddelas rörande kallortstillägg åt befattningshavare vid nämnda domkapitel.

Med hänsyn till de kostnader anslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän

vid domkapitelsexpeditionerna skulle ha att svara för, torde anslaget,

som bör hava förslagsanslags natur, sättas till 179,000 kronor.

Beträffande avlöningen till sekreteraren vid Stockholms stads konsistorium

anför statskontoret:

Arvodet till sekreteraren vid Stockholms stads konsistorium synes statskontoret

lämpligen böra uppföras för sig i staten. Då det föreslagna arvodet,

5,700 kronor, skulle vara förenat med tre ålderstillägg å 360 kronor,

torde anslagsposten i anslutning till grunderna för beräkning av anslaget

till avlöningar åt ordinarie tjänstemän böra uppföras såsom förslagsanslag

med i avrundat tal 6,400 kronor. Från denna torde jämväl få utgå kostnaderna

för vikariat för konsistoriesekreteraren, vilket skulle överensstämma

med vad redan föreslagits beträffande vikariat för ordinarie tjänstemän och

vad statskontoret har för avsikt föreslå beträffande vikariat för extra ordinarie

befattningshavare.

Stockholms stads konsistorium har i sitt yttrande i ärendet hemställt, att,

då jämväl notarien vid konsistoriet uppbure lön och provisoriskt lönetillägg

Departe
mentschefen.

Sekreteraren

vid Stockholms

stads

konsistorium.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj ds proposition Nr 102.

i förskott, medgivande till utbetalning av s. k. övergångslön måtte lämnas

jämväl i fråga om t. f. innehavaren av notarietjänsten vid konsistoriet.

Departe
mentschefen.

Jag biträder statskontorets förslag rörande sättet för ifrågavarande avlönings

upptagande i staten, vilket överensstämmer med vad i liknande fall

brukat ske.

Från anslaget torde böra bestridas kostnad för läkarvård in. m. och begravningshjälp

samt vikariatsersättning.

Däremot anser jag mig ej kunna tillstyrka konsistoriets hemställan om

utbetalning av s. k. övergångslön till vikarien å notariebefattningen vid

konsistoriet.

Icke ordinarie Frågan om anslag till avlöningar till icke ordinarie befattningshavare uppbeJ''havare

* ^as härefter till behandling av statskontoret, som yttrar bland annat:

Vid 1926 års riksdag har för departementen vidtagits en principiell ändring

beträffande anslagsmedlen till avlöning åt icke ordinarie personal. Anslagen

anvisas å departementens stater såsom en enda anslagspost av förslagsanslags

natur men sönderfalla i tre underavdelningar: grundlöner till

extra ordinarie tjänstemän, bestämt belopp, avlöningsförhöjningar till extra

ordinarie tjänstemän, förslagsvis anvisat belopp, extra befattningshavare,

renskrivning m. m., bestämt belopp. Från den andra posten få jämväl bestridas

vissa enligt givna författningsbestämmelser automatiskt utgående utgifter,

såsom läkarvård, begravningshjälp in. m. Vid uppställande av den

nya staten för domkapitlen, torde samma principer böra tillämpas. Vid beräkning

av avlöningarna till den extra ordinarie personalen torde det vara

nödvändigt eller åtminstone lämpligt att utgå från den faktiska ortsgrupperingen.

Beträffande lönegradsplaceringen synes man böra räkna med 18

lönegraden för amanuens, 4 lönegraden för kontorsbiträde och 5 lönegraden

för vaktmästare. Såsom förut nämnts skulle det dock ankomma på Kungl.

Maj:t att besluta såväl beträffande den lönegrad, till vilken de olika befattningarna

skola hänföras, som huruvida avlöningen i lönegraden skall utgå

oavkortad eller reduceras till följd av kortare arbetstid. Om det i något fall

skulle befinnas lämpligare att i stället för en extra ordinarie tjänsteman anställa

en extra befattningshavare, lärer hinder dock icke böra möta att för

dennes avlönande disponera ett för grundlön till en extra ordinarie tjänsteman

avsett belopp. Att vid beräkningen av nu ifrågavarande post avse

något särskilt belopp till Kungl. Maj:ts förfogande torde icke vara erforderligt,

enär besparing kommer att uppstå, då extra ordinarie tjänstemän vikariera

å ordinarie befattning.

Departe- I enlighet med det förslag, som av mig i det föregående (sid. 45 f., 52 f.

mentschefen. QCji ggj framlagts, skulle från posten grundlöner till extra ordinarie tjänstemän

utgå grundlön till en amanuens vid ett vart av domkapitlen i Uppsala,

Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad,

Härnösand och Luleå, till ett extra ordinarie kontorsbiträde i Uppsala samt

till en vaktmästare vid ett vart av konsistorierna i Strängnäs och Visby.

Avlöningen till amanuenserna i Västerås och Karlstad samt till vaktmästarna

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

bör räknas till ett med hänsyn till den lägre tjänstetiden nedsatt belopp.

För amanuenserna i Strängnäs, Göteborg och Härnösand torde för möjliggörande

av ett tillmötesgående av framförda krav på full tjänstgöring för

dessa tjänstemän, därest detta vid prövning befinnes befogat, böra räknas

med full avlöning. Såsom statskontoret framhållit, lärer Kungl. Maj:t äga

befogenhet att, om så finnes lämpligare, för avlönande av en extra befattningshavare

använda ett för grundlön till en extra ordinarie tjänsteman

avsett belopp.

Med tillämpning av de grunder, som av statskontoret angivits, kunna

grundlönerna till extra ordinarie tjänstemän vid domkapitelsexpeditionerna

beräknas till ett belopp av högst 47,500 kronor. Från detta anslag torde

även få bestridas kostnaderna för det kallortstillägg, som bör utgå till extra

ordinarie befattningshavare vid domkapitelsexpeditionen i Luleå.

Beträffande den andra underavdelningen, avlöning sförhöj ning ar till extra

ordinarie tjänstemän, yttrar statskontoret bland annat:

Posten avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän, förslagsanslag,

lärer även böra beräknas med hänsyn tagen till den faktiska ortsgrupperingen

ävensom till reduceringen av avlöningen vid kortare tjänstgöring.

För departementens del räknades med kostnaden för endast en avlöningsförhöjning.

Med hänsyn till de mindre utsikterna för de extra ordinarie

tjänstemännen vid domkapitlen att vinna ordinarie anställning torde man

här böra räkna med tre avlöningsförhöjningar. Från denna post böra jämväl

bestridas författningsenligt utgående kostnader för läkarvård m. m. och

begravningshjälp, och torde detta jämväl böra gälla beträffande eventuella

sådana utgifter för biträdet Malmström, om Kungl. Maj:t tillerkänner honom

rätt till dylika förmåner. Vidare bör anslagsposten få anlitas för de personliga

lönetillägg, som efter statskontorets förslag skulle i händelse av inkomstminskning

utgå till de extra ordinarie expeditionsvakterna. Statskontoret

föreslår slutligen, att från denna anslagspost måtte få utgå kostnaderna

dels för vikariat å extra ordinarie befattningar oberoende av anledningen

till vikariatet, dels ock för vikariat för biträdet i Lund Malmström

under dennes semester eller sjukdom. I motiveringen (Bil. s. 44 f.) anföres

bland annat, att den ersättning, som skall utgå vid uppehållande av extra

ordinarie befattning, är reglerad genom allmänna författningsbestämmelser

ävensom att det därför knappast torde behöva möta några betänkligheter

att låta vikariatskostnaderna utgå från ett förslagsanslag, när såsom beträffande

domkapitlen skulle bliva fallet, såväl antalet befattningar som

lönegrader skulle bestämmas av Kungl. Maj:t.

Vid beräkning av kostnaderna för avlöningsförhöjningarna åt extra ordi- Departenarie

tjänstemän torde man för att vara på säkra sidan böra, såsom stats- mentschefe

kontoret föreslagit, utgå från tre avlöningsförhöjningar.

Intet synes vara att invända mot att ifrågavarande anslag anlitas för bestridande

av kostnaderna för dels författningsenligt utgående läkarvård m. m.

och begravningshjälp åt extra ordinarie tjänstemän ävensom åt biträdet Malmström,

dels ock personliga lönetillägg till extra ordinarie expeditions vakter,

därest sådana tillägg finnas böra utgå.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. May.ts proposition Nr 102.

Yad angår vikariat å extra ordinarie befattningar vid domkapitelsexpeditionerna

böra sådana i möjligaste mån undvikas. Där det emellertid med

hänsyn till arbetets å vederbörande domkapitelsexpedition behöriga bestridande

finnes oundgängligen nödvändigt att förordna vikarie å extra ordinarie befattning

eller vid något tillfälle för biträdet Malmström, synas jämväl kostnaderna

härför, i enlighet med statskontorets förslag, kunna bestridas från

anslaget till avlöningsförhöjningar åt extra ordinarie tjänstemän.

Med utgångspunkt från de i det föregående angivna beräkningsgrunderna

och med hänsyn till de kostnader, som skulle bestridas från här ifrågavarande

anslagsmedel, torde anslaget till avlöningsförhöjningar m. m. till extra

ordinarie tjänstemän, vilket anslag bör ha karaktär av förslagsanslag, kunna

sättas till 12,000 kronor.

Den till beloppet begränsade posten extra befattningshavare, renskrivning

m. m., vilken skall av Kungl. Maj:t fördelas mellan konsistorierna torde, i

enlighet med vad av mig i det föregående (sid. 53 f.) föreslagits, böra

upptagas till 28,700 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke ordinarie befattningshavare m. m.

skulle alltså enligt det förestående beräknas sålunda:

Grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän, högst. . . kronor 47,500: —

Avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän m. m.

förslagsvis................................. * 12,000:

Extra befattningshavare, renskrivning m. m., högst..... » 28,700: —

Förslagsanslag kronor 88,200: —

Från anslagen till domkapitlens expeditioner äro medel anvisade till hyror

för domkapitlen i Luleå och Visby. Till förstnämnda domkapitel utgå till

hyra för sessions- och expeditionslokal samt för bostad till vaktmästare sammanlagt

4,400 kronor. Domkapitlet i Visby uppbär till hyra för sessionsoch

expeditionslokal 2,000 kronor, därav 1,000 kronor bestridas från

nämnda anslag och 1,000 kronor från åttonde huvudtitelns förslagsanslag

till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.

Till bestridande av ifrågavarande hyreskostnader torde ett särskilt anslag

böra upptagas i staten för domkapitelsexpeditionerna. Vid bestämmande av

anslagets storlek bör erinras om att, enligt vad i det föregående föreslagits,

expeditionsvakten vid domkapitlet i Luleå skall för den av honom disponerade

tjänstebostaden — liksom även expeditionsvakterna vid domkapitlen i

Linköping och Västerås för de av dem innehavda bostäderna — erlägga

hyra till statsverket.

Då emellertid hyrorna för ifrågavarande tjänstebostäder, vilka hyror böra

gottskrivas anslaget till domkapitelsexpeditionerna, skola jämlikt härom gällande

föreskrifter av domkapitlen bestämmas med hänsyn till i orten gällande

hyrespriser och sålunda icke kunna i förväg för längre tid fixeras,

torde hyresutgifterna för domkapitlen böra upptagas utan avdrag för hyres
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kung1. Maj:ts proposition Nr 102.

inkomsterna. Då hyresutgif terna för domkapitlen i Luleå och Visby enligt

vad av den lämnade redogörelsen framgår uppgå till sammanlagt 6,400

kronor, skulle alltså i staten för domkapitelsexpeditionerna behöva för ifrågavarande

ändamål upptagas en anslagspost å nyssnämnda belopp.

Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle staten för domkapitlens expeditioner

få följande utseende:

Stat för domkapitlens expeditioner.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .... kronor 179,000: —

Arvode till sekreteraren vid Stockholms stads konsistorium,

förslagsanslag.............................. » 6,400: —

Anm.: Arvodet utgör 5,700 kronor samt kan efter 3 år höjas med

360 kronor, efter 6 år med ytterligare 360 kronor samt efter 9 år

med än ytterligare 360 kronor.

Avlöningar till icke ordinarie befattningshavare, förslagsanslag

................................... » 88,200: —

Hyror................... »_6,400: —

Summa förslagsanslag kronor 280,000: —

Ifrågavarande belopp torde under titeln domkapitlens expeditioner böra

uppföras såsom ett ordinarie förslagsanslag.

Sammanläggas följande å innevarande budgetårs riksstat uppförda anslag:

domkapitlens expeditioner, 91,350 kronor, öxade arbetskrafter vid domkapitlens

expeditioner, 36,400 kronor, och provisorisk lönereglering m. m.

vid de ecklesiastika konsistorierna, 49,000 kronor, erhålles ett belopp av

176,750 kronor. Då den föreslagna staten slutar å 280,000 kronor, skulle

alltså kostnadsökningen enligt stat i anledning av den nya löneregleringen

utgöra 103,250 kronor.

Härvid torde emellertid böra erinras, att Kungl. Maj:t, enligt vad som

framgår av innevarande års åttonde huvudtitel, punkten 267, föreslagit riksdagen

att i avbidan på den proposition angående lönereglering för befattningshavarna

vid de ecklesiastika konsistorierna, som kunde varda riksdagen förelagd,

beräkna en nedsättning med 10,000 kronor av det under åttonde huvudtiteln

uppförda ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg. Anledningen till den

sålunda i utsikt ställda anslagsminskningen är att, i händelse nyssnämnda

lönereglering genomföres, medel från anslaget ej vidare behöva tagas i anspråk

för ålderstillägg åt befattningshavarna vid konsistorierna. Nyssnämnda

belopp av 10,000 kronor, varmed jag har för avsikt i detta sammanhang

föreslå att åttonde huvudtitelns anslag till ålderstillägg må nedsättas, bör

tagas i betraktande vid beräkning av den med förevarande lönereglering

förbundna kostnadsökningen enligt stat, som alltså skulle inskränka sig till

93,250 kronor.

Den verkliga utgiftsökningen uppgår emellertid till ett icke obetydligt

Utgifts
ökning.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Hemställan.

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

lägre belopp än det nyss angivna, enär dels löneregleringen kommer att

medföra nedsättning i dyrtidstilläggen och minskad belastning å åttonde

huvudtitelns extra förslagsanslag till tillfällig löneförbättring för viss personal

inom den civila statsförvaltningen, dels det nya förslagsanslaget till

domkapitlens expeditioner kommer att tillföras hyror för tjänstebostäder,

dels ock statsverket, ehuru under annan titel, kommer att uppbära konsistorienotariernas

indragna sportler, i den mån desamma prövas fortfarande

böra utgå. Med hänsyn härtill torde den av löneregleringen föranledda

faktiska merkostnaden kunna approximativt beräknas till 70,000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda i skilda hänseenden anfört, får jag

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen, jämte därmed samhörande avlöningsbestämmelser

skall från och med den 1 juli 1928 äga

tillämpning å befattningshavare vid de ecklesiastika konsistoriernas

expeditioner samt att i samband därmed de

sportler, som nu tillkomma konsistorienotarierna i form av

expeditionslösen samt arvoden för förvaltning av vissa fonder

och kassor och för utdelning av fosterlöner, skola — arvodena

dock endast i den mån desamma prövas fortfarande

böra utgå — indragas till statsverket;

dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare

kapitlens expeditioner på följande sätt:

. . Stifts- Kansli-

Stiftssekreterare. . . ... u.

notarie. biträde.

Domkapitel

Lönegrad Lönegrad Lönegrad

B 28 B 27 B 25 B 21 B 7

vid dom-

Expedi-

tionsvakt.

Lönegrad

B 5

Uppsala.....

1 — —

1

1

i

Linköping . . .

— 1 —

—

—

i

Skara ......

. — 1 —

—

—

i

Strängnäs....

. — 1 —

—

—

—

Västerås.....

. — 1 —

—

—

i

Växjö.......

. — 1 —

—

1

i

Lund.......

1 — —

1

1

l

Göteborg.....

. — 1 —

—

1

i

Karlstad ....

. — 1 —

—

1

i

Härnösand . . .

— 1 —

—

1

i

Luleå........

— 1 —

—

1

i

Visby ......

. — — 1

—

—

—

dels godkänna det av mig förordade förslaget till stat för

domkapitlens expeditioner att tillämpas från och med budgetåret

1928—1929;

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

dels föreskriva, att vid tillämpningen i fråga om befattningshavare

vid de ecklesiastika konsistoriernas expeditioner

av de i 13 § 3 mom. 1 punkten i ovannämnda avlöningsreglemente

givna bestämmelserna om tjänstemans förfly ttningsskyldighet

skall med uttrycket »det verk han tillhör

eller varunder han lyder» förstås samtliga domkapitel och

Stockholms stads konsistorium;

dels föreskriva, att beträffande konsistorienotarie, som vid

den nya avlöningsstatens ikraftträdande tillträder stiftssekreterarbefattning,

den rätt till tjänstår och nådår, som må

tillkomma stärbhus efter konsistorienotarie, skall upphöra;

dels medgiva, att den ökade utgift för pensioner, som i

anledning av nyssnämnda föreskrift kommer att drabba

prästerskapets änke- och pupillkassa, må ersättas kassan av statsmedel

att utgå från det under elfte huvudtiteln, allmänna indragningsstaten,

uppförda förslagsanslaget till diverse föremål;

dels förordna, att konsistorienotarie, som kvarstår å nu

gällande avlöningsstat, skall erhålla gottgörelse för mistade

sportler med årligt belopp, motsvarande årsmedeltalet av

sportelinkomsterna vid tjänsten under de fem budgetåren

den 1 juli 1923—den 30 juni 1928, ävensom medgiva, att

stärbhusdelägare efter konsistorienotarie, som avlidit före

den 1 juli 1928, må under den tid de, räknat från och med

sagda dag åtnjuta förmån av tjänst- eller nådår vid konsistorienotarietjänsten,

uppbära avlöningen vid tjänsten enligt

nu gällande stat jämte provisoriskt avlöningstillägg och

eventuellt utgående dyrtidstillägg till den del nämnda avlöningsförmåner

icke erfordras till vikaries avlöning;

dels medgiva, att för vaktmästare vid domkapitel, som den

1 juli 1928 erhåller ordinarie expeditionsvaktbefattning vid

domkapitel, må, under förutsättning att han tillträtt anställning

vid domkapitlet före den 1 juli 1927, av statsmedel

utgå bidrag till de befordringsavgifter, han kan hava att

erlägga till civilstatens änke- och pupillkassa, i överensstämmelse

med de grunder, som varit fastställda för motsvarande

bidrag beträffande vissa befattningshavare, tillhörande

sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens hospital och

asyler;

dels medgiva, att statens ovannämnda bidrag till expeditionsvakternas

vid domkapitlen befordringsavgifter må bestridas

av den i staten för domkapitlens expeditioner upptagna

anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän;

dels medgiva, att kvinnligt biträde vid domkapitel, som

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

den 1 juli 1928 erhåller ordinarie kanslibiträdesbefattning

vid domkapitel, må under enahanda förutsättning som föreskrivits

i fråga om expeditionsvakt erhålla motsvarande nedsättning

i de avgifter, hon har att till civila pensionsfonden

erlägga för pensionering av efterlevande barn;

dels besluta, att, där ordinarie tjänsteman vid domkapitel,

å vilken ovannämnda avlöningsreglemente kommer att från

och med den 1 juli 1928 äga tillämpning, enligt hittills

gällande bestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen

— såväl i stat upptagen avlöning som provisoriskt avlöningstillägg

— i förskott, skall vid ingången av juli månad 1928

till honom på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp,

motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i den befattning,

han vid utgången av juni månad 1928 innehade, i

förskott uppburit för juli månad 1928, om de dittills varande

avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande (övergångslön);
dels

medgiva, att kostnaderna för ifrågavarande övergångsanordning

må bestridas av den i staten för domkapitlens

expeditioner upptagna anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän;

dels förklara, att övriga av riksdagen med avseende å den

definitiva löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement

m. fl. verk lämnade medgivanden må i tilllämpliga

delar gälla även beträffande befattningshavare vid

domkapitlens expeditioner;

dels under åttonde huvudtiteln — med uteslutande av det

ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner — under

samma rubrik uppföra ett ordinarie förslagsanslag

av............................kronor 280,000: —

dels ock nedsätta det under åttonde huvudtiteln uppförda

ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg

nu.

med

till.

kronor 135,000: —

» 10,000: —

125,000: —

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Bilaga

Domkapitelsexpeditionernas organisation samt kostnaden för befattningshavarnas

avlöning m. m.

(inberäknat provisoriskt avlöningstillägg, tillfällig löneförbättring

och tillfälligt lönetillägg).

Nuvarande organisation

Av statskontoret

föreslagen organisation

Av Kungl. Maj:t före- slagen organisation

Uppsala (ortsgrnpp E).

Notarie ....

. 7,200-8,200

Stiftssekreterare B. 28 9,060-10,500

Stiftssekreterare B. 28

Amanuens . .

.....3,500

Stiftsnotarie . . .B. 21 6,000—7,212

Stiftsnotarie ... B. 21

>

.....3,700

Amanuens . ev. lgr. 18 4,284—6,000

Amanuens

Extra biträde

.....2,110

Kanslibiträde . . B. 7 2,628—3,060

Kanslibiträde . . B. 7

1) »

.....1,510

E. o. kontorsbitr. lgr. 4 1,908—2,484

E. o. kontorsbiträde

*)

Expeditionsvakt. B. 5

Vaktmästare .

.....1,760

Expeditionsvakt. B. 5 2.340—2,916

Linköping (ortsgrupp E).

Notarie ....

6,500-7,500

Stiftssekreterare B. 28 9,060-10,500

+ fri bostad.

Stiftssekreterare B. 27

(fri bostad).

Amanuens . .

.....3,100

Amanuens . ev. lgr. 18 4,284—6,000

Amanuens

Extra biträde

.....1,450

Extra biträde.........3,000

'')

Renskrivning

..... 600

Vaktmästare......1,610

-t- tjänstebostad och ved.

Expeditionsvakt. B. 5 2,340—2,916

(tjänstebostad).

Expeditionsvakt . B. 5

(tjänstebostad).

Skara (ortsgrupp C).

Notarie ....

6,500—7,500

Stiftssekreterare B. 28 8,580-10,020

Stiftssekreterare B. 27

Amanuens . .

.....3,100

Amanuens . ev. lgr. 18 3,972—5,580

Amanuens

Extra biträde

..... 865

Extra biträde.........1,050

n

Vaktmästare .

.... 1,620

Expeditionsvakt . B. 5 2,160—2,688

Expeditionsvakt . B. 5

Strängnäs (ortsgrupp D).

Notarie ....

6,500—7,500

Stiftssekreterare B. 28 8,820-10,260

Stiftssekreterare B. 27

Amanuens . .

.... 3,100

Amanuens med redu- cerad lön ev. lgr. 18 4,128—5,790

Amanuens, ev. med re- ducerad tjänstgöring

Extra biträde

.... 720

Extra biträde.......... 750

IN

Vaktmästare......1,285

+ av domkyrkan 235 kr.

och 2 famnar ved.

E. o. expeditionsvakt

med reducerad lön

lgr. 5 ........ 1,974—2,664

-1- personligt lönetillägg.

E. o. expeditionsvakt

med reducerad tjänst- göring o. lön + ev.

personligt lönetillägg

'') Erforderligt belopp enligt Kungl. Maj:ts bestämmande från anslaget till extra befattningshavare, renskrivning

m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 84 höft. (Nr 102.)

6

opaginerad Kontrollera mot PDF

II

Nuvarande organisation

Av statskontoret

föreslagen organisation

Av Kungl. Maj:t före- slagen organisation

Västerås (ortsgrupp F).

Notarie.....6,500—7,500

Stiftssekreterare B. 28 9,300-10,740

Stiftssekreterare B. 27

Amanuens.......2,600

Amanuens, arvode......3,000

Amanuens med redu- cerad tjänstgöring

Extra biträde.....1,450

Extra biträde.........1,500

*)

Vaktmästare .....1,630

+ tjänstebostad, värme och

lyse; 50 kr. gratifikation.

Expeditionsvakt . B. 5 2,430—3,030

(tjänstebostad).

Expeditionsvakt . B. 5

(tjänstebostad).

Växjö (ortsgrupp 0).

Notarie.....7,200-8,200

Stiftssekreterare B. 28 8,580-10,020

Stiftssekreterare B. 27

Amanuens.......3,300

Stiftsnotarie . . . B. 21 5,580—6,756

Amanuens

Extra biträde .... 1,5702)

Kanslibiträde . . B. 7 2,424—2,820

Kanslibiträde . . B. 7

Vård av arkivalier i Kalmar 50

*)

Vaktmästare......1,620

Lund (ortsgrupp D).

E. o. expeditionsvakt

med reducerad lön

lgr. 5 ........ 1,896—2,556

Expeditionsvakt B. 5

Notarie..... 7,200-8,200

Stiftssekreterare B. 28 8,820-10,260

Stiftssekreterare B. 28

Amanuens.......3,600

(därav 300 kr. från äldre

pastoraliefond).

Amanuens.......3,700

Stiftsnotarie. . .B. 21 5,790—6,984

Amanuens, ev. lgr. 18 4,128—5,790

Stiftsnotarie... B. 21

Amanuens

Extra bitr. Malmström 3,500

Kanslibiträde . . B. 7

Extra biträde.....2,040

Kanslibiträde . . . B. 7 2,526—2,940

Extra bitr. Malmström

, , .....1,400

Extra biträdet Malmström . 4,200

‘)

Vaktmästare......1,450

Expeditionsvakt. B. 5 2,250—2,802

Expeditionsvakt B. 5

Göteborg (ortsgrupp F).

Notarie..... 7,200—8,200

Stiftssekreterare B. 28 9,300-10,740

Stiftssekreterare B. 27

Amanuens.......2,800

Amanuens med redu- cerad lön, ev. lgr. 18 4,440—6,210

Amanuens

Extra biträde.....2,180

Kanslibiträde . . . B. 7 2,730—3,180

Kanslibiträde . . B. 7

* » 700

*)

Vaktmästare......1,730

+ 150 kr. av biskopshus- kassan.

Expeditionsvakt . B. 5 2,430—3,030

Expeditionsvakt B. 5

Karlstad (ortsgrupp F).

Notarie..... 6,500—7,500

Stiftssekreterare B. 28 9,300-10,740

Stiftssekreterare B. 27

Amanuens.......2,600

Amanuens, arvode......3,000

Amanuens med redu- cerad tjänstgöring

1) Erforderligt belopp enligt Kung!. Maj:ts bestämmande från anslaget till extra befattningshavare, renskrivning

m. m.

2) Därav 50 kr. för vård av domkapitlets i Kalmar äldre arkivalier.

opaginerad Kontrollera mot PDF

III

Nuvarande organisation

Av statskontoret

föreslagen organisation

Av Kung!. Maj:t föreslagen

organisation

Extra biträde.....2,180

Vaktmästare......1,555

+ 315 kr. av domkyrkan

(för år 1927).

Härnösand, (ortsgrupp F).

Notarie..... 7,200—8,200

Amanuens.......2,800

Extra biträde.....1,780

» > 1,500

Räkenskapsförare . . . 500

Vaktmästare......1,480

+ tjänstebostad med ved

och lyse + c:a 257 kr. av

stiftets präster.

Luleå (ortsgrupp G).

Notarie..... 7,200—8,200

Amanuens.......3,500

Extra biträde.....2,250

» > 1,575

» » 750

(därav räkenskapsförare

350 kr.)

Vaktmästare......1,665

+ tjänstebostad, värme och

lyse.

Visby (ortsgrupp G).

Notarie.....5,500—6,500

Extra biträde (mani.) 900

» » 700

Vaktmästare......1,400

+ 117kr.avstiftets präster.

Stockholm (ortsgrupp G).

Notarie.....4,000—5,000

Extra biträde.....1,080

» '' (mani.). 625

Vaktmästare......1,000

+ 261 kr. från vissa församlingar.

Kanslibiträde ... B. 7 2,730—3,180

Expeditionsvakt . B. 5 2,430—3,030

Stiftssekreterare B. 28 9,300-10,740

Amanuens med reducerad

lön, ev. lgr. 18 4,440—6,210

Kanslibiträde . . . B. 7 2,730—3,180

Extra biträde..........1,950

Expeditionsvakt. B. 5 2,430—3,030

(tjänstebostad).

Stiftssekreterare B. 28 9,540-10,980

Stiftsnotarie . . B. 21 6,420—7,668

Kanslibiträde . . B. 7 2,832—3,300

Extra biträde.........1,950

Expeditionsvakt B. 5 2,520—3,144

(tjänstebostad).

Stiftssekreterare B. 28 8,580-10,020

Extra biträde.........2,500

E. o. expeditionsvakt

med reducerad lön,

lönegr. 5 ...... 1,896—2,556

+ ev. personligt lönetillägg.

Konsistoriesekre terare,

icke ordin, arvode 5,700—6,780

Extra biträde.........1,950

E. o. expeditionsvakt

med reducerad lön,

lgr. 5 ........ 2,208—2,832

+ ev. personligt lönetillägg.

Kanslibiträde . . B. 7

Expeditionsvakt B. 5

Stiftssekreterare B. 27

Amanuens

Kanslibiträde . . B. 7

Expeditionsvakt B. 5

(tjänstebostad!

Stiftssekreterare B. 272''

Amanuens 2

Kanslibiträde . . B. 72)

*) Erforderligt belopp enligt Kungl. Maj:ts bestämmande från anslaget till

skrivning m. in.

") Dessutom kallortstillägg.

’)

Expeditionsvakt B. 5S)

(tjänstebostad).

Stiftssekreterare B. 25

E. o. expeditionsvakt

med reducerad tjänstgöring

o. lön + ev.

personligtlönetilllägg.

Sekreterare

’)

»Passning o. städning»,

erforderligt belopp

enligt Kungl. Maj:ts

bestämmelse från anslaget

till extra befattningshavare,

renskrivning

m. m.

extra befattningshavare, ren
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

TILL KONUNGEN.

i

Genom nådig remiss den 18 augusti 1925 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt

statskontoret att avgiva utlåtande över en av flertalet konsistorienotarier

och konsistorieamanuenser gjord underdånig framställning om

åtgärder för framläggande för riksdagen av förslag till ny definitiv lönereglering

för dessa befattningshavare, över vilken framställning samtliga

konsistorier sig utlåtit. För att tagas i övervägande vid besvarande av

denna remiss har Eders Kungl. Maj:t sedermera till statskontoret överlämnat,

dels den 2 september 1925 konsistoriernas underdåniga utlåtanden

över ett av statskontoret på nådigt uppdrag utarbetat förslag till provisorisk

lönereglering för biträden och vaktmästare vid konsistorierna,

dels den 6 november 1925 kyrkomötets underdåniga skrivelse den 26 oktober

samma år med hemställan om ny definitiv lönereglering för konsistorienotarier

och konsistorieamanuenser. Med återställande av de remitterade

handlingarna får statskontoret i detta ärende anföra följande.

Statskontoret med förslag till ny definitiv lönereglering för tjänstemännen

vid de ecklesiastika konsistorierna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*2

Nu gällande ordinarie stat för domkapitlens expeditioner förskriver sig

i huvudsak från år 1902. Sedan ett i proposition till 1893 års riksdag

framlagt förslag rörande omorganisation av stiftsstyrelserna med liärav

föranledda anslagsäskanden icke vunnit riksdagens gillande, hade till

1895 års riksdag avlåtits en proposition, som avsåg att med undanskjutande

av omorganisationsfrågan genomföra en lönereglering. Denna proposition

hade likväl vid gemensam votering blivit av riksdagen avslagen.

Kungl. Maj:ts till 1902 års riksdag i ämnet avlåtna proposition, som lika

ledes åsyftade att utan samtidig omorganisation få till stånd en lönereg

lering, blev däremot med A7issa ändringar av riksdagen bifallen. Den ordinarie

stat för domkapitlens expeditioner, som i samband härmed fastställdes,

har sedermera endast undergått vissa smärre förändringar i anledning

av dels tillkomsten av Luleå stift samt föreningen av Växjö och

Kalmar stift, dels någon ökning av anslagen till extra biträden och vaktmästare,

dels ock upphörande av vissa bidrag från domkyrkorna i Uppsala

och Strängnäs. Nu utgående ordinarie anslag till domkapitlens expeditioner

fastställdes av 1912 års riksdag. Staten upptager såsom ordinarie

tjänstemän allenast notarierna vid domkapitlen och Stockholms stads

konsistorium samt dessutom amanuensbefattningar, förenade med arvode,

ävensom anslag till extra biträden och vaktbetjäning. Därjämte hava årligen

utgått särskilda anslag å extra stat till förstärkning av det ordinarie

anslaget till domkapitlens expeditioner, huvudsakligast för beredande

av ytterligare medel till amanuenser, extra biträden och vaktbetjäning.

Ett förslag till definitiv lönereglering i samband med omorganisation

av domkapitlen framlades utav domkapitelkommittén i betänkande den

18 december 1918. Häröver hava utlåtanden avgivits av samtliga ecklesiastika

konsistorier samt en del andra myndigheter, däribland även av statskontoret

den 8 maj 1920. Förslagen haA7a emellertid icke föranlett någon

proposition till riksdagen.

Däremot har för konsistorienotarier och amanuenser eu provisorisk lönereglering

gällt från och med år 1920 enligt riksdagens för varje år lämnade

medgivande. Medel härtill haA7a utgått från särskilt anslag å

extra stat.

Beträffande biträdes- och vaktmästarpersonalen föreligger ett av statskontoret

enligt nådigt uppdrag utarbetat förslag till provisorisk lönereglering.

I ett underdånigt utlåtande den 20 oktober 1924 hade statskontoret

beträffande frågan om en lönereglering för den extra personalen framhållit,

att det icke kunde anses rimligt, att denna fråga allt fortfarande

uppskötes i avvaktan på eu möjligen blivande omorganisation av domkapitlen.

Enligt statskontorets mening borde förslag till provisorisk lönereglering

för domkapitlens etxra personal utarbetas för att föreläggas

1926 års riksdag, och hemställde statskontoret, att Eders Kungl. Maj:t

måtte uppdraga åt ämbetsverket att uppgöra förslag till provisorisk lönereglering

för domkapitlens biträdes- och vaktmästarpersonal. Den 12 december

1924 erhöll ämbetsverket det ifrågasatta uppdraget, och förslag i

ämnet avgavs av statskontoret den 2 juni 1925. Såsom ovan omnämnts,

hava de över förslaget infordrade yttrandena från domkapitlen och Stockholms

stads konsistorium överlämnats till statskontoret för att tagas i

ÖA7ervägande vid avgivande uat underdånigt utlåtande över konsistorienotariernas

och amanuensernas föreliggande lönepetition, och har i samma

opaginerad Kontrollera mot PDF

*3

syfte till ämbetsverket även remitterats kyrkomötets underdåniga skrivelse

den 26 oktober 1925 angående lönereglering för konsistorienotarier

och amanuenser.

Något förslag till provisorisk lönereglering för biträdes- och vaktmästarpersonalen

har emellertid icke framlagts för innevarande års riksdag. I

det till årets statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet, andra

huvudtiteln, punkt 54, erinrade departementschefen om förenämnda till

statskontoret remitterade ärenden samt framhöll, att frågan om ett definitivt

ordnande av löneförhållandena för samtliga befattningshavare vid

konsistorierna sålunda gjorts till föremål för prövning i ett sammanhang.

Då utredningen emellertid icke antoges hinna slutföras å sådan tid, att

framställning om dylik lönereglering kunde föreläggas 1926 års riksdag,

syntes det vara nödvändigt, att avlöningsförhållandena för personalen

vid de ecklesiastika konsistorierna under budgetåret 1926—1927 lör bleve

ordnade efter enahanda grunder som för närvarande vore gällande. Anslagen

till domkapitlens expeditioner hava även beräknats med hänsyn

härtill.

På grund av vad sålunda förekommit, har statskontoret ansett sig böra

till behandling upptaga frågan om definitiv lönereglering icke blott för

de personalgrupper vid de ecklesiastika konsistorierna, som i den remitterade

petitionen avses, notarier och amanuenser, utan jämväl för biträdes-

och vaktmästarpersonalen. Härvid måste givetvis domkapitelkommitténs

omfattande utredning bliva i viss mån vägledande.

Domkapitelkommittén, som erhållit i uppdrag icke blott att utreda frågan

om de kyrkliga konsistoriernas omorganisation, utan jämväl om och

på vad sätt en jämkning i stiftsindelningen borde äga rum, framlade

samtidigt förslag i båda dessa frågor. Som emellertid vissa med ändrad

stiftsindelning sammanhörande spörsmål icke kunnat upptagas till utredning,

var organisationsförslaget med tillhörande kostnadsberäkningar

byggt på en stiftsindelning, i vilken allenast ett stift, omfattande Stockholms

stad med angränsande områden, tillkommit utöver de nuvarande

stilten. Kommittén uttalade sig likväl alternativt rörande organisation

och kostnader för den händelse något särskilt Stoekholmsstift tillsvidare

icke inrättades. Organisationsförslaget utgick ifrån att biskopens och

domkapitlens verksamhetsområden i stort sett skulle bliva orubbade och

dessa sålunda bl. a. fortfarande bibehållas vid sin befattning med folkskoleärendena.

Förslaget blev av de centrala ämbetsverk, som hördes över

ärendet i dess helhet, avstyrkt. Statskontoret aberopade härvid den meningsskiljaktighet,

som tydligtvis rådde rörande lämpligheten av att bibehålla

domkapitlen som distriktsstyrelser för folkskoleväsendet, och fann

det oklokt att genomföra en ny och dyrbar organisation, innan klarhet

härutinnan vunnits. Statskontoret ingick dock i detaljprövning av förslaget,

och återkommer ämbetsverket i det följande till sina da gjorda

uttalanden. Skolöverstyrelsen hemställde, att förslaget icke måtte godkännas,

utan att frågan om skolväsendets ledning och förvaltning å mellanstadiet

gjordes till föremål för ny utredning. Kammarkollegiet utta

lade, att en omorganisation av domkapitlen i varje fall icke borde komma

till utförande, innan spörsmålet om deras framtida uppgifter vunnit sin

slutliga lösning. Kollegiet hänvisade härvid även till frågan om folkskoleväsendets

ledning på mellanstadiet samt därjämte till pågående ut
-

Motivering

för en ny.

definitiv lönereglering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*4

redningar rörande kyrkofondens förvaltning och revision av den ecklesiastika

arrendeförordningen. Även flertalet domkapitel ställde sig avvisande

mot organisationsförslaget i väsentliga punkter. Vad kommittén

föreslagit i fråga om personalen på expeditionerna och dess avlöningsförhållanden

föranledde däremot endast till smärre erinringar av ett par

konsistorier.

Någon proposition till riksdagen i anledning av kommittéförslaget har

emellertid hittills icke blivit framlagd, och ej heller har, så vitt statskontoret

känner, någon förnyad utredning blivit igångsatt, utan torde av allt

att döma frågan om domkapitlens omorganisation för närvarande vara

på obestämd tid undanskjuten. Under sådana förhållanden uppställer sig

frågan, huruvida den omständigheten, att en omorganisation av domkapitlen

framdeles kan komma till stånd, kan anses utgöra ett hinder för

genomförandet av en definitiv lönereglering för personalen vid domkapitlens

expeditioner. Hindret skulle då bestå däri, att den personal, som nu

skulle ifrågakomma till uppförande på ordinarie stat, icke skulle i sin

helhet bliva behövlig efter en omorganisation, eller att denna personal

eller de befattningshavare, som redan nu äro ordinarie, konsistorienotarierna,

skulle efter en omorganisation erhålla mindre kvalificerade uppgifter,

som borde betinga en lägre löneställning, eller ock att löneregleringen

skulle hindra en i samband med en omorganisation önskvärd omplacering

av befattningshavarna. Beträffande de i nyssnämnda utlåtanden

berörda frågor, vilkas lösning skulle kunna tänkas mera avsevärt inverka

på domkapitlens organisation, må erinras, att en revision av den ecklesiastika

arrendeförordningen genom beslut vid sistlidet års riksdag genomförts,

och i avseende å kyrkofondens förvaltning bär numera förslag avgivits

till inrättande av en särskild styrelse för kyrkofonden. Varken den

sålunda genomförda reformen eller den, som föreslagits, torde emellertid

för domkapitlens del innebära sådan ändring i arbetsuppgifterna, att

därigenom skulle möjliggöras en minskning i personaluppsättningen på

expeditionerna, i varje fall ej av den personal, som nu kan tänkas böra

bliva ordinarie. Vad angår ett eventuellt framtida avskiljande av folkskoleärendena

frän domkapitlens ämbetsområde, har ett av domkapitlen,

nämligen det i Härnösand, i sitt utlåtande över den remitterade lönepetitionen

särskilt uttalat sig rörande en dylik eventualitet. Domkapitlet påvisar,

vilket relativt ringa antal folkskoleärendena utgöra av samtliga till

domkapitlets handläggning hörande ärenden — något som även bekräftas

av inkomna uppgifter rörande domkapitlet i Göteborg — samt uttala]'',

att om den genom folkskoleärendenas överflyttning till annan myndighet

föranledda minskningen i arbetsbördan mot förmodan skulle möjliggöra

indragning av personal, detta givetvis kommer att enbart gälla de extra

biträdena. Även enligt statskontorets uppfattning torde folkskoleärendenas

avskiljande icke mera avsevärt kunna påverka personalbehovet vid

domkapitlens expeditioner. Det måste härvid även beaktas, att, enligt

vad i vissa domkapitels utlåtanden över lönepetitionen genom uppgifter

å diarieförda ärenden påvisats, arbetet vid expeditionerna i allmänhet

torde hava undergått en ej ringa stegring, sedan det till grund för domkapitelkommitténs

betänkande liggande materialet insamlades, något, som

jämväl bör ihågkommas vid bedömandet av det nuvarande personalbehovet.

Det synes statskontoret ej heller kunna antagas, att en omorganisation

skulle föranleda en sådan ändring i befattningshavarnas arbetsupp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

*5

gifter, att den skäligen borde påkalla en sänkt lönenivå. Vad särskilt

konsistorienotarierna angår, lärer, om en ändring i deras tjänsteställning

kommer till stånd, denna i stället kunna förväntas bliva ansvarsfullare.

Skulle vid en eventuell förändring i stiftsindelningen transport av befattningshavare

till annan ort vara erforderlig eller skulle, om vissa

ärendegrupper övertoges av annan myndighet — t. ex. folkskoleärendena

av särskilda distriktsstyrelser — en samtidig överflyttning av personal

böra ifrågakomma, lärer det icke möta någon svårighet att hålla möjligheten

härtill öppen genom fastställande av lämpliga avlöningsvillkor.

På grund av vad sålunda anförts, anser statskontoret, att i omorganisationsfrågans

nuvarande läge denna fråga icke längre rimligen kan åberopas

som skäl för att ytterligare uppskjuta en lönereglering, varigenom

ordinarie anställning skulle kunna beredas åt en del av den fasta extra

personalen och såväl denna som de nuvarande ordinarie tjänstemännen,

konsistorienotarierna, erhålla de löneförmåner, som genom successiva löneregleringar

— senast vid innevarande års riksdag för ett antal institutioner

— tillerkänts det stora flertalet befattningshavare i statens tjänst.

Statskontoret får därför för sin del tillstyrka, att en ny definitiv lönereglering

beslutas för personalen vid domkapitlens expeditioner, och lämnar

ämbetsverket i det följande detaljerade förslag beträffande de olika

befattningshavarna.

En sådan lönereglering torde givetvis böra ansluta sig till de numera

allmänt vedertagna löneprinciperna, och det för civilförvaltningen gällande

avlöningsreglementet därför bliva även å denna personal tillämpligt.

Såsom en följd härav skulle dyrtidstillägg komma att utgå efter de

mindre förmånliga grunder, som äro fastställda för befattningshavare

vid reglerade verk, och gäller detta såväl ordinarie som extra personal,

vilket bör beaktas vid tillmätandet av avlöningen. En förutsättning för

löneregleringen lärer likaledes vara, att den dagliga tjänstgöringstiden

fastställes till minst sju timmar.

För konsistorienotarierna upptager nu gällande ordinarie stat följande Konsistens

avlöningsbelopp: notarierna.

vid domkapitlen i Uppsala, Växjö,

Lund,

Lön.

Tjänst-

görings-

penningar.

Nuvarande

Summa, förhållanden

Göteborg. Härnösand och Luleå .

vid domkapitlen i Linköping,

Skara,

3.000

1.500

4.500

Strängnäs, Västerås och Karlstad

2.500

1.300

3.800

vid domkapitlet i Visby ............

2.000

1.000

3.000

vid Stockholms stads konsistorium .

1.200

800

2.000

Samtliga notarier äro berättigade till två ålderstillägg ä 500 kronor

efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring. Härtill komma

vissa sportler, som bibehöllos vid 1902 års lönereglering, nämligen viss

expeditionslösen, arvode för förvaltning av donationsfonder och prästerskapets

enskilda kassor samt arvode för utdelning av fosterlöner. Enligt

den av 1919 års riksdag beslutade provisoriska löneregleringen, vars giltighet

år för år förlängts, utgår vidare provisoriskt avlöningstillägg till

notarie vid domkapitel med 2.500 kronor, varvid dock är fästat det villkoret,

att detsamma icke må utgå med högre belopp, än att det tillsam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

*6

mans med föregående räkenskapsårs sportelinkomst belöper sig: för notarie

vid domkapitlet i Visby till 2.500 kronor och beträffande notarie vid

annat domkapitel till 2.700 kronor. Till notarien vid Stockholms stads

konsistorium utgår provisoriskt avlöningstillägg med 1.800 kronor. Av

avlöningstillägget utgöra två tredjedelar lön och en tredjedel tjänstgöringspenningar.

Fri bostad åtnjutes av konsistorienotarien i Linköping

på grund av donation enligt testamente den 28 juli 1827, i vilket löreskrives,

att förmånen »icke må vid något tillfälle hindra och varken som

något inre eller Öppet skäl verka och anföras till nekande av förbättring

uti lagliga löneinkomster, med vilken konsistorienotarien möjligen må

ihågkomma^».

Klassindel- När det gäller genomförandet av en ny lönereglering för konsistorieninp-

notarierna uppställer sig frågan, huruvida befattningarna fortfarande

böra vara indelade uti olika klasser, eu indelning, som vid fastställandet

av 1902 års stat motiverats med göromålens olika omfattning vid de särskilda

domkapitlen. Domkapitelkommittén — som ville ändra befattningarnas

benämning till stiftssekreterare — uttalade sig mot bibehållandet

av klassindelningen. Kommittén anförde, att enahanda olikheter

i fråga om arbetsmängden otvivelaktigt på andra arbetsområden i örefunnes

mellan till graden likställda befattningar, utan att detta i allmänhet

ansetts böra betinga en skillnad i avlöningsförmåner. Kraven på arbetets

kvalitet och på grund härav fordringarna på tjänstemännens kompetens

och duglighet vore överallt desamma. Vissa ärendegrupper, framförallt

kungl. remisser i större frågor, vore allestädes ungefärligen lika

omfattande. Vad arbetsmängden i övrigt anginge, vore det riktigast, att

olikheten härutinnan kompenserades genom lämplig avvägning av antalet

arbetskrafter i övrigt, som ställdes till stiftsstyrelsernas lör fogande.

Ett stöd för sin uppfattning fann kommittén däri, att den motsvarande

indelning av landssekreterare- och landskamreraretjänster, som dittills

varit gällande, från och med år 1918 upphävts med undantag allenast för

de båda största länen, där särskilda förhållanden otvivelaktigt voro rådande.

I fråga om domkapitlet i Visby, som i fråga om arbetsmängden

intoge en särställning, kunde visserligen ifrågasättas ett undantag från

regeln, men fann kommittén detta olämpligt ur rekryteringssynpunkt.

Även här finge arbetets omfattning öva inflytande vid bestämmandet av

domkapitlets övriga arbetskrafter. För konsistorienotarien (sekreteraren)

vid Stockholms städs konsistorium föreslog dock kommittén en lägre

löneställning, för den händelse att någon ändring i stiftsstyrelsen för

Stockholm icke bleve genomförd.

Mot kommitténs förslag att, med nyssnämnda undantag, upphäva konsistorienotariebefattningarnas

indelning uti skilda avlöningsklasser hade

statskontoret icke något att erinra uti sitt över betänkandet avgivna

utlåtande.

Sedan kommitténs förslag avgavs, har inom statsförvaltningen införts

det nya avlöningssystemet, som gör lönebeloppens storlek beroende, förutom

av den lönegrad, till vilken eu befattning hänförts, även av den

ortsgrupp, till vilken befattningshavarens placeringsort hör. En dylik

differentiering av avlöningen efter levnadskostnadernas storlek å respektive

placeringsorter kommer sålunda automatiskt till stånd beträffande

konsistorienotarierna, om avlöningsreglementet för civilförvaltningen blir

opaginerad Kontrollera mot PDF

gällande för befattningshavare vid domkapitlens expeditioner. Denna

lönedifferentiering åsyftar emellertid att giva lika reallön i samma lönegrad.

Vill man vid löneregleringen bibehålla den nuvarande, på arbetsmängdens

olika storlek vid respektive domkapitel baserade klassindelningen,

böra befattningarna tydligtvis hänföras till olika lönegrader. Frågan,

huruvida till lokalförvaltning hörande befattningshavare med till

arten identiska arbetsuppgifter böra på grund av olika arbetsbörda placeras

i skilda lönegrader, har vid vissa löneregleringar enligt det nya avlöningssystemet

varit föremål för övervägande.

Närmast till hands ligger härvid en jämförelse med avdelningscheferna

vid länsstyrelserna, landssekreterare och landskamrerare, med vilka tjänster

konsistorienotariebelattningarna förete åtskilliga likheter. Vid den

för länsstyrelsernas personal år 1925 genomförda löneregleringen blevo

dessa avdelningschefer, ehuru göromålen vid de särskilda länsstyrelserna

otvivelaktigt äro av betydligt olika omfattning, samtliga hänförda till

samma lönegrad — något annat var över huvud taget aldrig ifrågasatt.

Fn viss olikhet i avlöningshänseende uppstod dock därigenom, att den

avlöningsiörstärkning, som i samband med en indragning av sportlerna

tillerkändes alla avdelningscheferna, bestämdes till ett högre belopp i de

tre största länen och till ett lägre belopp i Gotlands län än det, som tillkom

avdelningscheferna i övriga län.

Vid innevarande års riksdag har beslutats lönereglering för lantmäterikontoren.

I fråga om överlantmätarebefattningarna hade Eders Kungl.

Maj:t föreslagit, att alla skulle placeras uti samma lönegrad, B 30, samt

nio erhålla särskild avlöningsiörstärkning, varav en med högre belopp

än de övriga. Riksdagen vidtog emellertid den ändringen i Eders Kungl.

Maj:ts förslag, att förenämnda nio befattningar hänfördes till lönegraden

B 30, varav eu tillika med avlöningsiörstärkning, samt de övriga till

lönegraden B 29 med undantag av överlantmätarebefattningen i Gotlands

län, som av särskild anledning uppfördes å övergångsstat. Riksdagen utgick

härvid likväl ifrån att samtliga befattningar, utom den i Gotlands

län, borde placeras uti lönegrad, motsvarande den tidigare tredje normalgraden,

samt att bägge förenämnda lönegrader i det nya avlöningsreglementet

voro avsedda att motsvara sistnämnda grad.

Lönereglering har vidare innevarande år genomförts för länsveterinärer

och provinsialläkare. Uti Eders Kungl. Maj:ts proposition hade samtliga

länsveterinärer föreslagits till placering i lönegraden B 20, men riksdagen

beslöt, att länsveterinärerna i de fyra nordligaste länen skulle med

hänsyn till tjänstgöringsförhållandena och de ringa inkomsterna av enskild

praktik in. m. hänföras till lönegraden B 21. För provinsialläkarna

har fastställts ett särskilt avlöningsreglemente. enligt vilket en gradering

i avlöningshänseende av befattningarna genomförts genom deras fördelning

på skilda lönegrupper. Vid befattnings hänförande till den ena eller

andra gruppen, vilket skall ankomma på Kungl. Maj:t, är avsett, att i

främsta rummet hänsyn skall tagas till i vad mån distrikt kan anses svår

skött eller ej samt storleken av de inkomster av enskild praktik, som

kunna påräknas, och endast i mindre grad till levnadskostnadernas storlek

och kallortstörhållanden. Då det sålunda beträffande såväl länsveterinärer

som provinsialläkare väsentligen varit olikheten i extra inkomster,

som föranlett den ovannämnda graderingen i avlöningen, lära dessa

löneregleringar likväl sakna egentlig betydelse vid bedömande av konsistorienotariernas

lönefråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*8

Otvivelaktigt är, att avsevärda skiljaktigheter föreligga i fråga om

arbetsbördan vid olika domkapitel. Göromålen äro dock till arten desamma

och torde i allt fall giva samtliga konsistorienotarier full sysselsättning

under stadgad arbetstid. I överensstämmelse med den i allmänhet

inom statsförvaltningen rådande praxis beträffande administrativa

tjänster av närmast jämförliga slag — särskilt torde härvid böra fästas

avseende vid avdelningscheferna vid länsstyrelserna — anser statskontoret,

lika med domkapitelkommittén, att tillräckliga skäl icke äro för

handen att fortfarande uppdela konsistorienotariebefattningarna vid domkapitlen

uti skilda lönegrader. Den större arbetsmängden vid vissa domkapitel

lärer, såsom eljest är fallet inom förvaltningen, böra motviigas

genom att biträdande personal i större utsträckning ställes till dessa domkapitels

förfogande till lättande av konsistorienotariernas arbete.

Ett borttagande av nuvarande klassindelning, samtidigt som ortsgrupperingen

genom det nya avlöningsreglementet vinner tillämpning, kommer

givetvis att medföra omkastningar i löneförhållandena domkapitlen

emellan. Detta är dock en given konsekvens av befattningarnas ställande

på samma reallönnivå och det nya lönesystemets hänsyntagande till levnadskostnaderna

å olika orter.

I fråga om konsistorienotariebefattningen vid domkapitlet i Visby, där

göromålens omfattning ovedersägligen är minst, skulle möjligen tvekan

kunna råda rörande dess likställighet med motsvarande befattningar vid

övriga domkapitel. Vid Visby domkapitel finnes dock icke anställd någon

amanuens och biträdesanslaget är, om hänsyn tages härtill, jämförelsevis

knappt tillmätt. Utgår man ifrån att förhållandena bli desamma efter

löneregleringen, anser statskontoret för sin del, att även denne konsistorienotarie,

då han dock har full sysselsättning, bör inrangeras i samma

lönegrad som de övriga.

Konsistorienotariebefattningen vid Stockholms stads konsistorium intager

däremot uppenbarligen en särställning genom göromålens, i förhållande

till domkapitlens arbetsbörda, ringa mängd och torde därför tydligtvis

i avlöningshänseende allt fortfarande böra sättas lägre än de

övriga.

Löneställ- Då statskontoret nu övergår till att behandla den löneställning, konsininp.

storienotarierna vid löneregleringen böra erhålla, torde till en början

böra ånyo erinras, att domkapitelkommittén föreslagit en ändrad benämning

på befattningarna, nämligen stiftssekreterare för tjänst vid domkapitlen

och konsistoriesekreterare för tjänst vid Stockholms stads konsistorium,

därest detta komme att bibehållas oförändrat. Statskontoret

vill redan här framhålla, att ämbetsverket finner dessa benämningar

bättre motsvara de med befattningarna förenade arbetsuppgifterna och

därför vara att förorda. De befattningar inom den civila statsförvaltningen,

med vilka stiftssekreteraretjänsterna närmast vore att jämföra, ansåg

domkapitelkommittén vara landssekreterarebefattningarna, och föreslog

i anslutning härtill, att den fasta avlöningen för stiltssekreterarna,

vilka skulle äga bibehålla vissa sportler, blev densamma som för befattningshavare

i tredje normalgraden. Det är härvid likväl att märka, att

enligt kommitténs organisationsförslag sekreterarna skulle erhålla cn i

viss mån förstärkt tjänsteställning och ett ökat ansvar. Någon väsentligare

ändring i sak i fråga om de dem påvilande arbetsuppgifterna torde

opaginerad Kontrollera mot PDF

*9

förslaget emellertid icke hava inneburit. I sitt utlåtande över betänkandet

förordade statskontoret, att åt sekreteraren gavs plats som ledamot i

domkapitlet, i vilket fall intet syntes vara att erinra mot de föreslagna

löneförmånerna. Med den mera underordnade ställning kommittén anvisat

stiftssekreteraren ansåg statskontoret däremot eu byrådirektörslön

bättre avpassad. Även kammarkollegiet uttalade sig till förmån för sekreterarens

ledamotskap och fann endast under denna förutsättning likställigheten

med byråchefer vara försvarsbar.

Den remitterade petitionen, vars direkta hemställan är mera allmänt

hållen, synes åsyfta konsistorienotariernas (sekreterarnas) vid domkapitlen

likställighet i avlöningshänseende med landssekreterarna. Det framgår

dock icke, huruvida härmed avses endast lönegradsplaceringen eller

jämväl den landssekreterare tillkommande avlöningsförstärkningen. I de

utlåtanden, som av domkapitlen avgivits över petitionen, hava följande

uttalanden gjorts beträffande konsistorienotariernas löneställning. Tre

domkapitel, i Växjö, Göteborg och Karlstad, tillstyrka bifall till petitio

närernas hemställan. Två domkapitel, i Linköping och Härnösand, hänvisa

till domkapitelkommitténs utredning. Ett domkapitel, i Lund, påyrkar

likställighet med landssekreterare. Två. i Uppsala och Luleå, hemställa

om placering i lönegraden B 30, varvid likväl domkapitlet i hopsala

endast uttalar sig rörande befattningen vid detta domkapitel. Konsistorienotaries

jämställande med landssekreterare har mött gensaga av två

domkapitel, i Västerås och i Visby, som framhålla, det förra, att kommitténs

förslag i lönefrågan utgick från en omorganisation med andra

arbetsförhållanden och annat tjänsteansvar för domkapitlets tjänstemän,

och det senare, att det förelåge en skillnad mellan landssekreterarnas och

konsistorienotariernas tjänsteställning och juridiska ansvar för vederbörande

myndigheters beslut.

Om löneregleringen nu icke förknippas med eu omorganisation, som gör

konsistorienotarierna (sekreterarna) till bisittare i domkapitlen, lärer det

enligt statskontorets förmenande icke kunna ifrågakomma att i avlöningshänseende

jämställa dessa befattningshavare med ledamöter av centrala

ämbetsverk eller länsstyrelser. Den uppfattning, åt vilken statskontoret

gav uttryck i utlåtandet den 8 maj 1920, vari statskontoret uttalade

sig för byrådirektörs lön, hyser ämbetsverket allt fortfarande. De tjänster,

statskontoret härvid syftade på, voro de, som tillhörde den s. k. byrådirektörsgraden

inom den civila statsförvaltningen, vilken intog en mellanställning

mellan andra och tredje normalgraderna, och icke sådana

tjänstemän vid centrala Wrk, vilka visserligen benämndes byrådirektörer,

men vilkas avlöning utginge med andra belopp. Nyssnämnda byrådirektörsgrad

motsvaras i det nya avlöningsreglementet av lönegraden

B 28, och torde sekreterarnas vid domkapitlen placering i denna lönegrad

innebära eu för dessa befattningar skälig och lämplig lönenivå, även om,

som ämbetsverket nedan föreslår, samtliga sportler indragas. Pin lägre

lönegrad anser statskontoret å andra sidan icke böra ifrågasättas för

dessa befattningshavare, av vilkas kunnighet och arbetsförmåga domkapitlens

fullgörande av sina uppgifter i väsentlig grad är beroende. Hänsyn

lärer även i viss grad höra tagas till lör befattningarna uppställda

kompetenskrav, juridisk examen samt förfarenhet i domarevärv. I samband

med löneregleringen torde, såsom statskontoret förut tillstyrkt, be
-

Statskontorets

förslag

beträffande

notarierna

vid dom

kapitlen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*10

nämn ingen på konsistorienotariebefattningarna vid domkapitlen böra

utbytas mot stiftssekreterare.

Notarie- Konsistorienotariebefattningen vid Stockholms stads konsistorium är

PefaUnmgeii för närvarande en ordinarie syssla, ehuru förenad med väsentligt lägre

[''''lins stads avlöning än motsvarande befattningar vid domkapitlen. Befattningen är

konsisto- emellertid alltsedan år 1918 tillsatt allenast på förordnande, detta i cnligrium.

het med Eders Kungl. Maj:ts i brev den 25 januari samma år på konsistoriets

egen hemställan meddelade beslut. Rörande denna befattning uttalade

domkapitelkommittén, att, om den kyrkliga organisationen i Stockholm

bibehölles oförändrad, tjänsten fortfarande, liksom dittills, kunde

skötas såsom bisyssla till annan befattning, en anordning, för vilken i

huvudstaden med dess rikliga tillgång på administrativt utbildade arbetskrafter

förutsättningarna givetvis voro större än annorstädes. Avlöningsformen

kunde då också bibehållas, dock med skälig förhöjning av avlöningens

belopp. Kommitténs förslag upptog en avlöningsförhöjning av 1,000

kronor beträffande lönen och 500 kronor beträffande tjänstgöringspenningarna.

Lämpligheten av att såsom ordinarie tjänst vidare bibehålla ifrågavarande

befattning, som icke ger sin innehavare full sysselsättning, anser

statskontoret starkt kunna ifrågasättas. Vid den innevarande år beslutade

löneregleringen för musikaliska akademien med musikkonservatoriet

blevo ett antal förut ordinarie befattningar, beträffande vilka förhållandena

voro likartade, omändrade till icke ordinarie befattningar förenade

med arvode, och anfördes det därvid av departementschefen bl. a., att det

skäl, som tidigare föranlett, att dessa tjänster blivit ordinarie statsbeställningar,

eller hänsynen att kunna bereda vederbörande tjänsteinnehavare

pension, icke numera kunde tillmätas samma betydelse, då frågan om

icke ordinarie befattningshavares pensionsrätt snart torde komma att

lösas. Särskilt som å notariebefattningen vid Stockholms stads konsistorium

nu icke finnes någon ordinarie innehavare, torde tidpunkten vara

lämplig att i samband med löneregleringen förändra densamma från ordinarie

syssla till arvodestjänst. Visserligen skulle den svävande frågan

om konsistoriets organisation kunna anses böra föranleda, att någon

ändring av tjänsten icke tillsvidare vidtages, men då de övervägande

sakliga skälen tala för tjänstens förändring till icke ordinarie och en

sådan åtgärd icke lärer komma att bereda några som helst svårigheter

för befattningens återupplörande som ordinarie och dess placering å löneskalan,

för den händelse detta verkligen skulle påkallas av en eventuell

omorganisation av konsistoriet, torde något uppskov med förändringen

av tjänsten av berörda anledning icke böra äga rum. Vid bestämmande

av arvodets storlek har man att välja mellan att sätta del.samma till ett

fixt och då relativt högre belopp eller att medgiva förhöjningar efter

viss tjänstetid. Vid nyssnämnda lönereglering för musikaliska akademien

hava bägge sätten vunnit tillämpning, och anser sig statskontoret

i föreliggande fall böra förorda systemet med åldersförhöjningar. Då

även för denna befattning någon löneförbättring lärer vara motiverad,

torde med utgångspunkt från nu utgående löneförmåner — lön, tjänstgöringspenningar,

ålderstillägg, provisoriskt avlöningstillägg och sportel

inkomst (sportelinkomsten uppgick för budgetåret 1924—1925 till 187:50

kronor) — och med hänsyn till att de oförmånligare dyrtidstilläggsgrun
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

*11

derna varda gällande, begynnelsearvodet skäligen kunna bestämmas till

5.700 kronor, med förhöjning efter 3 år med 360 kronor, efter 6 år med

ytterligare 360 kronor och efter 9 år med ytterligare 360 kronor. De bestämmelser

i övrigt, som kunna erfordras rörande denna befattningshavares

avlöningsförhållanden, t. ex. beträffande indragning av sportler,

villkoren för ålderstilläggens åtnjutande, semester och sjukledighet ävensom

rörande ersättning till vikare, lära i anslutning till stadgandet i § 1

i kungörelsen med avlöningsbestämmelser för icke ordinarie befattningshavare

vid civilförvaltningen böra meddelas av Kung]. Maj:t. Benämningen

å befattningen torde, om ändring sker beträffande konsistorienotariebefattningarna

vid domkapitlen, böra ändras till konsistoriesekreterare.

Vid 1902 års lönereglering upphörde eller indrogos de konsistorienotarierna

tillkommande sportler, med undantag för följande:

lösen för sådana expeditioner, som part eller annan på egen begäran

erhåller och som lian icke författningsenligt är pliktig lösa,

arvode för förvaltning av prästerskapet enskilt tillhöriga fonder och

kassor samt av sådana fonder, som på grund av enskildas förordnanden

blivit ställda under konsistoriets förvaltning, för så vitt arvodet av prästerskapet

eller i de enskildas förordnanden blivit medgivet, samt

tillsvidare och intill dess annorlunda blev förordnat, arvode för utdelning

av från allmänna barnhuset i Stockholm utgående fosterlöner till

underhåll av barn utom barnhuset.

Domkapitelkommittén iörordade, att expeditionslösen skulle indragas

och ersätta s med stämpelavgifter samt att även förvaltningsarvodena

skulle frångå konsistorienotarierna och i stället användas för bestridande

av särskilda omkostnader för ordnande av domkapitlens medelsförvaltning.

Arvodena för utdelning av fosterlöner vore enligt kommitténs

mening snarast att betrakta såsom ersättning för frivilligt åtagande,

som näppeligen kunde anses falla inom ramen för stiftssekreterarnas

tjänsteåligganden, ocli då därtill komme, att det vore ovisst, om sagda

arvoden komme att i framtiden utgå, ansåg kommittén anledning ej förefinnas

att i fråga om denna post vidtaga särskild åtgärd i sammanhang

med löneregleringen.

Vad angår kommitténs uttalande, att arvodena för utdelning av fosterlöner

vore att betrakta såsom ersättning för ett frivilligt åtagande, torde

detta icke vara riktigt. I reglementet för barnhuset den 28 december 1850

var stadgat, att till besparande av tidsspillan och omkostnader för fosterföräldrar

fosterlönerna borde dem tillställas genom prästerskapet eller

på annat sätt, en föreskrift, som även återfinnes i nu gällande reglemente

den 25 november 1910. Under hänvisning till berörda stadgande i reglementet

förklarade Kungl. Maj:t i nådigt brev den 11 augusti 1852 direktionen

för barnhuset berättigad att mot erläggande av vanligt arvode

till konsistorienotarien genom domkapitlen fördela ifrågavarande barnhusmedel.

I förbigående må omniimnas, att arvodet jämlikt direktionens

beslut den 28 februari 1813 fastställts till 16 skillingar banco, eller 50 öre

för varje uttingat barn. Utdelningen av fosterlöner lärer sålunda vara

att betrakta som ett konsistorienotariernas åliggande i tjänsten.

Vid 1919 års provisoriska lönereglering, som sedermera år för år erhållit

förlängd giltighet, hava genom bestämmelserna om hänsynstagandet

Sportler.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*12

till sportelinkomsten vid utbetalningen av det provisoriska avlöningstilllägget

till konsistorienotarierna en begränsning av sportlerna till 200 kronor

per år och beträffande notariebefattningen vid domkapitlet i Visby

en indragning av sportlerna i realiteten ägt rum. Detta gäller dock icke

notariebefattningen vid Stockholms stads konsistorium, där provisoriska

avlöningstillägget vid konsistorienotariebefattningen icke gjorts beroende

av sportlerna.

Storleken av sportelinkomsterna vid respektive konsistorienotariebefattningar

för budgetåret 1924—1925 framgår av nedanstående sammanställning

av de uppgifter, som statskontoret införskaffat från vederbörande

befattningshavare.

Sportelinkomster vid konsistorienotariebefattningarna budgetåret 1924

—1925:

Expedi-

Förvalt-

Arvode för

nings-

utdelning av

Summa.

arvoden.

fosterlöner.

Domkapitlet

i Uppsala .......

. 23:50

804: —1 2

77:50

905: —

»

» Linköping .....

. 14: —

1.097: 85

51: 75

1.163: 60

»

» Skara .........

. 34: —

287: 75

34:50

356: 25

» Strängnäs .....

. 33:25

1.334: 06

103: 75

1.471:06

»

» Västerås .......

. 13: —

261: 46

38:25

312: 71

»

» Växjö .........

. 68:25

407: —3

136: 75

612: —

»

» Lund ..........

. 88:25

73: 78

112: 50

274: 53

»

» Göteborg ......

. 15:—1

693: 53

40: 75

749: 28

»

» Karlstad .......

. 16:25

280: 72

39: —

335: 97

»

» Härnösand .....

. 25:—1

749:19

39: 25

813: 44

»

» Luleå .........

. 25: —

89:09

106: 50

220: 59

»

» Visby .........

. 8:50

—

36:50

45: —

Stockholms stads konsistorium .

. 30: —

187: 50

—

217: 50

Summa 394: —

6.265: 93

817: —

7.476: 93

I överensstämmelse med den princip, som allmänt tillämpats vid löneregleringar

under de senare åren, lära de sportler, som konsistorienotarierna

fingo bibehålla vid fastställandet av 1902 års stat, nu böra indragas

eller upphöra. Något särskilt stadgande, att tillträdet av de nya avlöningsförmånerna

medför skyldighet för konsistorienotarie att underkasta sig

upphörande av sportelinkomsterna, behöver icke i samband med löneregleringen

meddelas, enär detta framgår av bestämmelserna i § 36 i avlöningsreglementet

för civilförvaltningen. Däremot lärer i anslutning till

nyssnämnda bestämmelser Eders Kungl. Maj:ts föreskrift erfordras rörande

sportlernas indragning till statsverket eller upphörande, i den mån

sådan föreskrift icke redan finnes.

Beträffande expeditionslösen är detta fallet, i det att genom nådiga

kungörelsen den 6 juni 1925 (nr 274) förordnats, att för befattningshavare,

å vilka det nya avlöningsreglementet kommer att äga tillämpning, den

1 juli 1925 eller framdeles rätten till expeditionslösen skall upphöra och

1 Approximativ uppgift.

2 Enligt uppgift dessutom i förvaltningsarvode 410 kronor såsom bidrag i anseende till

svag avlöning.

3 Er. o. m. budgetåret 1925—1926 utgå enligt domkapitlets beslut icke längre några

förvaltningsarvoden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*13

sådan lösen redovisas till statsverket på sätt därom särskilt är stadgat,

d. v. s. genom stämpel.

Rörande de enligt hittills varande bestämmelser konsistorienotarierna

tillkommande förvaltningsarvoden torde bestämmelse böra meddelas, att

desamma, i den mån de fortfarande skola av vederbörande gäldas, skola

till statsverket indragas. Domkapitelkommittén föreslog, att förenämnda

arvoden — med tillskott av visst anslag av statsmedel — skulle direkt användas

för bestridande av kostnaderna för domkapitlens medelsförvaltning.

Arvodena torde för sådan händelse böra såsom särskilda uppbördsmedel

gottskrivas anslaget till domkapitlens expeditioner samt beräknas

som tillgång vid anslagets bestämmande. Ur såväl budgetteknisk synpunkt

som för anslagsberäkningen lärer det emellertid vara lämpligare

att, på sätt numera förfares vid länsstyrelserna, sportelinkomsterna tillgodoföras

riksstatens inkomsttitel »diverse inkomster» och utgifterna för

medelsförvaltningen i sin helhet utgå från avlöningsanslaget.

Kommittén har även berört frågan angående möjligheten att i större

utsträckning uttaga förvaltningsarvoden, därvid framhållande, att för ett

slutgiltigt omdöme erfordrades ingående undersökningar; enligt kommitténs

mening talade starka skäl mot att ytterligare belasta de under domkapitlens

vård ställda fonder och kassor med förvaltningskostnader. Därest

förvaltningsarvodena nu övergå till att bliva direkta statsinkomster, synes

det statskontoret föreligga anledning att till övervägande upptaga frågan,

i vilken omfattning ersättning för förvaltningskostnader bör utgå av fondernas

och kassornas medel. Beträffande exempelvis sådana av domkapitlet

förvaltade fonder, som utgöra lokala avlöningstillgångar, kan det

med fog göras gällande, att statsverket bör erhålla full ersättning för

förvaltningskostnaderna efter skälig uppskattning. Emellertid må erinras,

att kyrkofondskommittén den 4 april 1922 avgivit ett utlåtande med

förslag angående den framtida förvaltningen av vissa ecklesiastika fonder,

som nu förvaltas av domkapitlen, och bär kommittén hemställt, att

vissa av dessa fonder till förvaltning övertoges av statskontoret eller vederbörande

kyrkoråd. I underdånigt utlåtande över betänkandet i fråga hava

kammarkollegiet och statskontoret dock föreslagit vidtagande av viss

ändring i lagen om prästerskapets avlöning i syfte att möjliggöra uteslutandet

av större fonder från förvaltningen av kyrkoråden. Sedan avgörande

blivit träffat rörande förvaltningen av de av kyrkofondskommittén

behandlade fonderna, böra enligt statskontorets mening domkapitlen anbefallas

att inkomma med utredning och förslag rörande den ersättning för

förvaltningen, som anses böra utgå av de fonders och kassors medel, som

stå under domkapitlens vård. Avgörandet i dessa frågor synes lämpligen

böra ankomma på Eders Kungl. Maj:t. Det bär behandlade spörsmålet

äger likväl icke något nödvändigt samband med löneregleringen, som därför

icke behöver göras härav beroende.

Vidkommande slutligen arvodena för utdelning av fosterlöner vill det

synas statskontoret, som om barnhusdirektionen borde befrias från erläggande

av dylik ersättning — därest det över huvud taget anses, att utdelningen

fortfarande bör förmedlas av domkapitlen. Det torde härvid kunna

erinras, att redan 1902 års riksdag uttalade den meningen, att samma skäl,

vilka föranlett att flera av de dittills konsistorienotarierna tillkommande

sportler i och med den nya lönestatens trädande i tillämpning skulle upphöra,

syntes böra föranleda, att även berörda provision snarast möjligt

upphörde att utgå.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 84 käft. (Nr 102.) 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

*14

Konsistorienotariens

i

Linköping

bostadsförmån.

Reseersätt
ning.

Rätten till

tjänstår och

nådår.

I detta sammanhang kan vara av intresse att erinra om den provision,

som från prästerskapets änke- och pupillkassa hittills utbetalts såsom ersättning

för bestyret med upphörd och redovisning av vissa kassan tillkommande

medel och som, efter att tidigare hava tillfallit konsistorienotarierna,

vid 1902 års lönereglering indrogs till statsverket och sedan såsom

särskilda uppbördsmedel gottskrivits anslaget till domkapitlens expeditioner.

Innevarande års riksdag har på förslag av Eders Kungl. Maj:t

medgivit, att nämnda provision efter ikraftträdande av nytt reglemente

för kassan må upphöra att utgå.

Såsom i det föregående omnämnts åtnjuter konsistorienotarien i Linköping

fri hostad. I det löneregleringsförslag, som låg till grund för den

nådiga propositionen i ämnet till 1902 års riksdag framhöll statskontoret,

att till följd av innehållet i den donationsurkund, varigenom åt nämnda

konsistorienotarie beretts fri bostad, denna förmån ej kunde inräknas i

den avlöning, som eljest prövades böra tillkomma honom. Denna statskontorets

uppfattning delades även av Kungl. Maj:t och riksdagen. Ej

heller nu lärer denna förmån höra föranleda minskning av avlöningen.

I samband med föreliggande löneregleringsförslag torde höra erinras

därom, att i avseende å stiftssekreterarnas rätt till ersättning vid tjänsteresor

viss utsträckning föreslogs av domkapitelkommittén. I förslaget

till instruktion för stiftsstyrelse hade kommittén intagit bestämmelse därom,

att stiftssekreterare skulle efter anmodan av biskop vara pliktig närvara

vid visitationsförrättning och därvid föra protokoll, och borde han

enligt kommitténs mening i dylika fall åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

enligt resereglementet. Statskontoret föreslog i sitt utlåtande,

att skyldigheten att närvara vid visitationsförrättning och därför

åtnjuta ersättning borde göras beroende av att domkapitlet därom i varje

särskilt fall fattat beslut med angivande i protokollet av skälen till att

hans deltagande ansetts nödvändigt. Ämbetsverket ifrågasatte tillika, om

icke ersättningen, i överensstämmelse med vad som gällde för vissa landsstatstjänstemän,

skulle kunna inskränkas till gottgörelse för resekostnader

utan rätt till dagtraktamente.

I samband med löneregleringen lärer till slutgiltigt avgörande höra upptagas

frågan om upphörande av tjänstårs- och nådårsrätten för efterlevande

till konsistorienotarie. På förslag av Kungl. Maj:t medgav 1915

års kyrkomöte, att den rätt till tjänstår och nådår, som ansetts tillkomma

stärbhus efter konsistorienotarier, finge upphöra; dock att rubbning ej

skedde i den tjänstårs- och nådårsrätt, som kunde tillkomma stärbhus

efter konsistorienotarie, vilken tillträtt befattningen, innan blivande lönereglering,

i samband varmed tjänstårs- och nådårsrätten upphävdes, trätt

i kraft, och icke funnes villig att övergå på den nya avlöningsstaten med

därvid fästade villkor. Domkapitelkommittén uttalade sig för att berörda

rätt måtte upphöra i samband med genomförandet av ny lönereglering för

stiftsstyrelsernas tjänstemän. Bland de villkor ocli bestämmelser, som

skulle gälla för de nya avlöningsförmånernas åtnjutande, borde därför

intagas en bestämmelse om skyldighet för konsistorienotarie, som vid den

nya avlöningsstatens ikraftträdande tillträdde stiftssekreterarebefattning

och inginge på samma avlöningsstat, att frånsåga sig den rätt till tjänstår

och nådår, som ansetts tillkomma stärbhus efter konsistorienotarie. För

opaginerad Kontrollera mot PDF

*15

de konsistorienotarier, som icke överginge på den nya avlöningsstaten,

skulle givetvis rätten till tjänstår och nådår kvarstå.

Om en lönereglering nu beslutas, lärer densamma böra förknippas med

det av kommittén föreslagna villkoret; till de ytterligare åtgärder, som

för berörda rätts avskaffande torde böra vidtagas, återkommer statskontoret

i samband med frågan om familjepensioneringens ordnande. Denna

fråga behandlas dock lämpligast samtidigt beträffande såväl konsistorienotarier

som amanuenser, varför statskontoret nu tillsvidare lämnar den

åsido.

Amanuensbefattningar, försedda med arvode, finnas inrättade vid samtliga

ecklesiastika konsistorier utom de i Visby och Stockholm. En befattning

vid varje konsistorium är uppförd å den ordinarie staten. Jämlikt

1902 års lönereglering och däri i anledning av Kalmar stifts indragning

och Luleå stifts inrättande vidtagen ändring utgå amanuensarvodena med

1.800 kronor vid domkapitlen i Uppsala, Växjö, Lund, Göteborg, Härnösand

och Luleå och med 1.600 kronor vid domkapitlen i Linköping, Skara,

Strängnäs, Västerås och Karlstad. Enligt medgivande av 1910 års riksdag

uppbär därjämte amanuensen vid domkapitlet i Lund ett avlöningsbidrag

av 300 kronor från den under domkapitlets vård stående äldre pastoraliefonden.

Amanuenserna uppbära dessutom från och med år 1920 jämlikt

riksdagens beslut varje år provisoriska avlöningstillägg, som utgå vid

domkapitlen i Uppsala och Luleå med 1.700 kronor, vid domkapitlen i

Växjö, Lund, Linköping, Skara och Strängnäs med 1.500 kronor och vid

domkapitlen i Göteborg, Västerås, Härnösand och Karlstad med 1.000

kronor.

Förutom förenämnda å den ordinarie staten uppförda amanuensbefattningar

finnes vid ett vart av domkapitlen i Lund och Uppsala från och

med år 1920, respektive 1922 inrättad ytterligare en amanuensbefattning,

till vilken avlöning anvisats från anslaget å extra stat till ökade arbetskrafter

vid domkapitlens expeditioner. Arvodet är bestämt till 3.700 kronor

per år. Provisoriskt avlöningstillägg utgår icke till dessa amanuenser,

ehuru formuleringen av riksdagens beslut och nådiga kungörelsen i

ämnet icke framgår, att de skulle vara härifrån undantagna. Av anslagsberäkningen

synes emellertid, att detta varit avsett.

Nedan lämnas en sammanställning av amanuensernas avlöningsförmå
-

ner med undantag av dyrtidstillägg.

Domkapitel. Arvode.

Fond-

Provisoriskt

avlönings-

Summa.

Uppsala .......

.. 1.800

tillägg.

1.700

3.500

» .........

.. 3.700

—

—

3.700

Växjö ..........

.. 1.800

—

1.500

3.300

Lund ...........

.. 1.800

300

1.500

3.600

» ...........

.. 3.700

—

—

3.700

Göteborg .......

.. 1.800

—

1.000

2.800

Härnösand .....

.. 1.800

—

1.000

2.800

Luleå ..........

.. 1.800

—

1.700

3.500

Linköping ......

,. 1.600

—

1.500

3.100

Skara ..........

,. 1.600

—

1.500

3.100

Strängnäs ......

. 1.600

—

1.500

3.100

Västerås .......

. 1.600

—

1.000

2.600

Karlstad .......

. 1.600

—

1.000

2.600

Konsistorie
amanuenser.

Nuvarande

förhållanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*16

Amanuenserna åtnjuta icke någon sportelinkomst i denna sin egenskap,

om härtill icke räknas den ersättning, som amanuens må uppbära för den

händelse han är kommissionär. En amanuensbefattning, i Uppsala, innehaves

av en kvinna. Av de övriga äro fyra, i Västerås, Göteborg, Karlstad

och Härnösand, tydligen att betrakta som bisysslor, då deras innehavare

tillika innehava ordinarie statlig eller kommunal tjänst. Vid den provisoriska

löneregleringen vid 1919 års riksdag utgick man ifrån att amanuensbefattningarna

vid domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs,

Växjö, Lund och Luleå gåvo sina innehavare full sysselsättning, medan

amanuensbefattningarna vid domkapitlen i Västerås, Göteborg, Karlstad

och Härnösand ansågos innehavas såsom bisysslor.

Domkapitel- Domkapitelkommittén ansåg nödvändigt, att amanuensbefattningarna

kommitténs omreglerades till »verkliga tjänster». Det syntes kommittén självklart,

förslag. ai.|oetet vid domkapitlen både vore av den omfattning och hade den

beskaffenhet, att vid sidan av stiftssekreteraren behövdes en tjänsteman,

som helt ägnade sig däråt. Om sekreteraren skulle kunna befrias från en

mängd av löpande göromål, som till förfång för de mera krävande arbetsuppgifterna

upptoge hans tid, erfordrades inom stiftsstyrelsen en arbetskraft

med tillräcklig utbildning och erfarenhet för att kunna övertaga uppgifter,

som icke direkt krävde handläggning av stiftssekreteraren. Vid

sekreterarens tjänstledighet vore av vikt att hava tillgång till vikarie med

kännedom om göromålen. Även för rekryteringen av sekreteraretjänsterna

bleve dessa befattningar av betydelse. För dessa tjänstemän, som

skulle ersätta amanuenserna, föreslog kommittén benämningen stiftsnotarie.

I lönehänseende ansågos tjänsterna böra ungefärligen likställas med

befattningar i första normalgraden och närmast jämföras med länsnotarietjänsterna.

Kommittén föreslog, att avlöningsförmånerna för stiftsnotarie

bestämdes till samma belopp som för länsnotarie av l:a lönegraden och

för de stiftsnotarier av andra graden, som kommittén ansett erfordras vid

domkapitlen i Uppsala och Lund, till samma belopp som för länsnotarie av

andra lönegraden. För amanuenserna i Visby och Stockholm, som icke

skulle hava full tjänstgöring, föreslog kommittén arvoden av 1.800 kronor.

En reservant inom kommittén förordade, att i stället för stiftsnotariebefattningar

av andra graden vid domkapitlen i Uppsala och Lund inrättades

stiftsassessorsbefattningar, i lönehänseende jämställda med länsassessorer.

Statskonto- i utlåtande den 8 maj 1920 hade statskontoret icke något att erinra

tände ''l920 beträffande kommitténs förslag i fråga om stiftsnotariebefattningarna

an 6 '' för den händelse en omorganisation genomfördes.

Lönepeti- Den föreliggande lönepetitionen utmynnar i en allmänt hållen hemtionen

och Sällan om konsistorienotariernas och konsistorieamanuensernas placering

yttranden118 i lönehänseende efter de grunder, som tillämpas i avseende på motsvarande

befattningshavare vid länsstyrelserna. Då i petitionen tidigare återgivits

domkapitelkommitténs uttalande om att avlöningsförmånerna för

stiftsnotarie böra bestämmas till samma belopp som för länsnotarie av

första lönegraden, vill det synas, som om petitionärerna åsyftat stiftsnotaries

likställighet med dessa tjänstemän. Det må då härvid erinras,

att vid 1925 års lönereglering för befattningshavare vid länsstyrelserna

opaginerad Kontrollera mot PDF

*17

länsnotarie av första lönegraden hänförts till lönegraden B 24 i avlöningsreglementet

för civilförvaltningen och länsnotarie av andra lönegraden

till lönegraden B 21.

Beträffande sökandenas löneställning vid en lönereglering innehålla vissa

domkapitels yttranden endast en hänvisning till domkapitelkommitténs

betänkande eller ett tillstyrkande av petitionärernas hemställan. Andra

åter uttala sig mera bestämt. Domkapitlet i Uppsala, som dock yttrar sig

allenast beträffande den egna expeditionen, påyrkar, att stiftsnotarierna,

som skulle ersätta amanuenserna, placeras, den ena i lönegraden B 24 och

den andra i lönegraden B 21 samt upplyser tillika, att bägge amanuenserna

redan nu uteslutande ägna sig åt domkapitlet. Domkapitlet i Lund

föreslår de två amanuensernas ersättande med en stiftsassessor, med avlöning

motsvarande länsassessors, sålunda i lönegraden B 27, och en stiftsnotarie

i lönegraden B 21 samt uppgiver, att bägge amanuenserna ägna

sin huvudsakliga tid åt domkapitlet. Domkapitlet i Luleå föreslår, att

stiftsnotarie placeras i lönegraden B 24. Enligt av konsistorienotarien

lämnad uppgift är amanuensen av denna sin befattning regelmässigt upptagen

under sex timmar av dagen. Domkapitlet i Härnösand uttalar sig

för att amanuensbefattningen förändras till heltidstjänst; i en till yttrandet

fogad p. m. från konsistorienotarien upplyses, att amanuensens vid domkapitlet

tjänstgöring i medeltal uppgår till 3 L timmar per dag. Domkapitlet

i Linköping meddelar, att amanuensen ägnar hela sin arbetstid

åt domkapitlet.

Till utredningens fullständigande anmodade statskontoret domkapitlen

i Skara, Växjö, Göteborg, Strängnäs, Västerås och Karlstad att inkomma

med uppgift å den dagliga arbetstiden för innehavaren av respektive amanuensbefattning

ävensom med yttrande, huruvida enligt domkapitlets

åsikt göromålens vid domkapitlet art och omfattning krävde befattningens

ersättande med en med full tjänstgöring, 7 timmar, förenad ordinarie

tjänst i 21 lönegraden enligt avlöningsreglementet för den civila statsförvaltningen.

Domkapitlens svar härå innehålla i huvudsak följande.

Amanuensen vid domkapitlet i Skara har omkring 6 timmars daglig

tjänstgöring, det mesta, som kunnat åläggas honom med den ringa avlöning

han uppbär. Tjänsten anses böra förändras till en ordinarie befattning

med full tjänstgöring, sju timmar dagligen, i minst 21 lönegraden.

För amanuensen vid domkapitlet i Växjö uppgives den dagliga arbetstiden

vara omkring 7 timmar. Domkapitlet förordar på det livligaste befattningens

ersättande med en ordinarie t jänst i 21 lönegraden.

Domkapitlet i Göteborg, som hänvisar till en åtföljande skrivelse från

konsistorienotarien, upplyser, att den dagliga arbetstiden för amanuensen

är omkring 2’A timmar. Göromålen vid domkapitlet äro emellertid numera

av den art och omfattning, att de kräva amanuensbefattningens ersättande

med en ordinarie befattning med full tjänstgöring. I konsistorienotariens

promemoria framhålles, att göromålens ökning nödvändiggör

en utökning av arbetskrafterna, antingen genom att ytterligare en amanuensbefattning

inrättas eller ock därigenom att den nuvarande amanuensbefattningen

utbytes mot en ordinarie tjänst. Amanuensen har för närvarande

ingen bestämd daglig arbetstid å tjänsterummet, men beräknas

det arbete han utför för domkapitlet kräva i medeltal 2K> timmar om

dagen. Särskilt om viss daglig arbetstid föreskrives eller utökning sker

av det arbete, som nu kräves av amanuensen, torde det bliva svårt eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

*18

omöjligt att få vid statens eller stadens verk i Göteborg anställda tjänstemän

att åtaga sig tjänstgöring som amanuens bos domkapitlet. Då den

ytterligare arbetshjälp åt konsistorienotarien, som erfordras, kan beräknas

kräva en tjänstgöringstid av i medeltal omkring 4 timmar om dagen,

synes den enda, i varje fall den bästa lösningen vara den, att en notarietjänst

i 21 lönegraden inrättas vid domkapitlet i stället för amanuensbefattningen.

Domkapitlet i Strängnäs beräknar amanuensens dagliga tjänstgöring

till 4 å 7 timmar och hemställer, att befattningen må bliva ordinarie »med

de löneförmåner, som kunna bestämmas med hänsyn till arbetet och arbetstiden».

Amanuensen vid domkapitlet i Västerås, som tillika är läroverksadjunkt,

har till sitt huvudsakliga arbete räkenskapsväsendet som bokförare samt

registreringen och protokollföringen var fjärde vecka. Arbetet utföres

till stor del i hemmet om eftermiddagarna och växlar från under sommar - och höstmånaderna, då arbetet på grund av boksluten är betydligt, 7 timmar

och därutöver, till under de första vintermånaderna en ganska ringa

tjänstetid. I medeltal anses tjänstgöringen utgöra högst 4 timmar dagligen.

Arten av amanuensens göromål synes icke domkapitlet kräva befattningens

ersättande med en med full tjänstgöring förenad ordinarie tjänst,

åtminstone icke en tjänst i så hög lönegrad som 21.

Amanuensen vid domkapitlet i Karlstad, som även är läroverksadjunkt,

beräknas hava eu arbetstid av i medeltal två timmar per dag. Under förutsättning

att avlöningarna för extra biträdet och vaktmästaren bli tillmätta

så, att av dem kan krävas full tjänstgöring, sju timmar, anser domkapitlet

ej för närvarande behövligt, att amanuensbefattningen vid domkapitlet

utbytes mot eu ordinarie tjänst.

Statskonto- Av det föregående torde framgå, att i fråga om såväl arten som omfatt
rets

förslag, ningen av det arbete, som utföres av amanuenserna, väsentliga olikheter

förefinnas vid de skilda domkapitlen. Några domkapitel anse hos dem

anställda amanuensers arbete så kvalificerat, att de påyrka befattningarnas

placering i 27 eller 24 lönegraden. Vidare föreligga yrkanden på

amanuensernas placering i 21 lönegraden. Domkapitlet i Linköping upplyser,

att amanuensen bland annat har till åliggande att utföra allt renskrivningsarbete

å expeditionen, något som domkapitlet dock anser vara

ett missförhållande, som bör avhjälpas genom ökat anslag till biträden.

Av domkapitlets i Strängnäs allmänt hållna uttalande torde framgå, att

domkapitlet icke anser sig kunna tillstyrka så hög placering som i 21 lönegraden

eller avlöning beräknad efter full tjänstgöring. Domkapitlen i

Karlstad och Västerås framhålla, att ordinarie heltidstjänster icke äro

behövliga, det senare domkapitlet dessutom, att så hög placering som i

21 lönegraden icke är motiverad. Kortare arbetstid än den normala förekommer

vid domkapitlen i Karlstad, Västerås, Strängnäs, Göteborg och

Härnösand. Från de två sistnämnda domkapitlen hemställes dock om befattningarnas

ändring till heltidstjänster. Vid övriga domkapitel torde

amanuenserna hava full eller i det närmaste full tjänstgöring. Amanuensbefattningarna

vid domkapitlen i Västerås, Karlstad, Göteborg och Härnösand

torde för närvarande vara att betrakta såsom bisysslor, då de två

förra innehavas av adjunkter vid allmänna läroverk och de senare av en

assessor i rådhusrätten, respektive av en förste rådman. Av amanuen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

*19

serna i Växjö och Luleå är den förre tillika domkyrkosyssloman och den

senare vice auditör, av vilka befattningar åtminstone den senare torde

vara att anse som bisyssla till amanuenstjänsten.

Att arbetsförhållandena beträffande amanuenserna gestalta sig olika,

torde givetvis, frånsett rent personliga omständigheter, i främsta rummel

bero på den väsentligt olika arbetsbörda, som påvilar de skilda domkapitlen,

men även på den relativt ringa avlöningen och de jämförelsevis

knappa biträdesanslagen. Om lönevillkoren förbättras och biträdesanslagen

ökas, kan visserligen förmodas, att arbetet vid vissa domkapitels

expeditioner efter hand kommer att omläggas. Vid löneregleringen lär

man likväl böra i stort sett utgå från de nuvarande förhållandena och till

en framtid uppskjuta de åtgärder, som kunna motiveras av eu dylik omläggning

av arbetet.

Till följd av de ovan påvisade olikheterna vid de skilda domkapitlen

kan en lönereglering för amanuenserna icke genomföras efter enhetliga

grunder. Ordinarie anställning torde sålunda icke kunna ifrågakomma

för samtliga amanuenser. Vid domkapitel, där heltidstjänst icke beliöves,

är sådan anställning givetvis utesluten. Men även beträffande amanuensbefattningar,

som äro förenade med full tjänstgöring eller för vilka en

sådan utsträckning av arbetstiden anses behövlig, lärer försiktigheten

bjuda, att åtminstone tillsvidare endast vissa förändras till ordinarie tjänster.

I främsta rummet torde härvid ifrågakomma eu amanuensbefattning

vid domkapitlet i Lund och eu vid domkapitlet i Uppsala. Vid vartdera

domkapitlet finnes ju dessutom ytterligare en amanuensbefattning,

men anser sig statskontoret icke kunna tillstyrka, att jämväl dessa befattningar,

som tillkommit först från och med år 1920 respektive 1922, nu

omändras till ordinarie, varigenom två ordinarie sådana tjänster skulle

finnas vid samma domkapitel. Vid domkapitlen i Växjö och Luleå, som

tillhöra de mera arbetsbetungade och där det högre amanuensarvodet,

1.800 kronor, utgår, synes finnas fog för att ordinarie anställning beredes

åt amanuenserna. Sju timmars tjänstgöring åvilar enligt uppgift

amanuensen vid domkapitlet i Linköping, men på grund av vad förut

upplysts angående göromålen vid denna befattning torde dess förändring

till ordinarie i varje fall böra tillsvidare anstå. Ej heller i fråga om

amanuensbefattningen vid domkapitlet i Skara, som uppgives vara förenad

med en daglig tjänstgöring av 6 timmar, anser sig statskontoret för

närvarande kunna förorda dess utbyte mot en ordinarie tjänst. Av domkapitlen

i Göteborg och Härnösand, där amanuensernas tjänstgöring uppgivits

belöpa sig till i medeltal 2 E respektive 3 V timmar per dag, har

påyrkats befattningshavarnas ersättande med heltidstjänster, varigenom

deras karaktär av bisysslor skulle upphöra. Även om en utsträckning av

tjänstgöringen i dessa fall förefaller vara av behovet påkallad, lärer likväl

med befattningarnas förändring till ordinarie böra anstå i avvaktan

på vidare erfarenhet. Vid domkapitlet i Strängnäs har amanuensen icke

full tjänstgöring, och synes behov av utsträckt arbetstid icke föreligga.

Vid domkapitlen i Västerås och Karlstad hava amanuenserna likaledes

kortare arbetstid, och befattningarna innehavas som bisysslor. Någon förändring

i dessa förhållanden hava icke av domkapitlen påyrkats. Vid de

tre sistnämnda domkapitlen synes alltså ordinarie anställning för amanuenserna

icke kunna ifrågakomma.

Samtliga amanuensbefattningar äro nu förenade med arvoden, utan rätt

opaginerad Kontrollera mot PDF

*20

till ålderstillägg. Denna avlöningsform torde böra bibehållas, när befattningarna

innehavas och äro avsedda att innehavas såsom bisysslor, alltså

vid domkapitlen i Västerås och Karlstad. I fråga om övriga amanuensbefattningar,

som icke förändrats till ordinarie tjänster, torde det däremot

få anses skäligt, att innehavarna berättigas till åldersförhöjningar och

övriga förmåner, som numera i allmänhet tillkomma fastare anställd icke

ordinarie personal, och torde ifrågavarande amanuenser i detta syfte böra

hänföras till extra ordinarie befattningshavare.

Vad sedan angår den löneställning, amanuenserna böra intaga, så torde

de ordinarie befattningshavarna skäligen höra placeras i lönegraden B 21,

vilken bland annat innefattar revisorer och notarier vid de centrala äm

hetsverken. En sådan placering kan också anses närmast motsvara den

lönenivå, som domkapitelkommittén på sin tid föreslog. Med avseende på

de yrkanden på väsentligt högre lönegradsplacering, som framförts av

domkapitlen i Uppsala, Lund och Luleå, kan framhållas, att nämnda domkapitel

utgått från stiftssekreterarnas hänförande till 30 lönegraden, medan

statskontoret i föreliggande förslag ansett dessa befattningshavare

böra placeras i 28 lönegraden, vilket icke kan undgå att jämväl i någon

mån inverka på de närmast underställda befattningshavarnas ställning,

dels ock att domkapitelkommittén icke biträdde ett inom kommittén väckt

och sedermera reservationsvis framfört förslag om inrättande vid domkapitlen

i Lund och Uppsala av stiftsassessorsbefattningar med avlöning

motsvarande länsassessorers. De nya ordinarie tjänster, som skulle ersätta

vissa amanuensbefattningar, torde lämpligen i överensstämmelse

med domkapitelkommitténs förslag böra benämnas stiftsnotarier.

I fråga om de extra ordinarie amanuensernas lönegradsplacering må.

erinras, att jämlikt de för den reglerade civilförvaltningen gällande avlöningsbestämmelserna

(k. kung. nr 356 år 1925) lön till andre amanuens

må utgå högst enligt 16 lönegraden och för förste amanuens högst enligt

18 lönegraden i den i kungörelsen intagna löneplanen, samt att jämlikt

nådiga cirkuläret den 20 juli 1925 extra ordinarie tjänsteman vid länsstyrelse

med arbetsuppgift, motsvarande vad som ålegat extra länsnotarie

eller extra länsbokhållare, må placeras i högst 19 lönegraden i nämnda

löneplan. För amanuenserna vid domkapitlen, som i regel äro närmaste

biträden till och avsedda att vid behov vara vikarier för stiftssekreteraren,

synes i allmänhet en placering i 18 lönegraden kunna anses lämpligt

avvägd. Då såsom i viss mån torde framgå av vad förut anförts, förhållandena

kunna vara rätt olikartade vid de skilda domkapitlen, synes likväl

en enhetlig lönegradsplacering tillsvidare icke böra fastställas. Det

lämpligaste torde vara, att beslut meddelas av Eders Kungl. Maj:t i varje

särskilt fall, sedan vederbörande domkapitel avgivit förslag jämte redogörelse

för de med amanuensbefattningen förenade göromålen. I de fall

där behovet icke kräver, att amanuensen har full tjänstgöring, bör avlöningen

självfallet utgå med ett i förhållande till den kortare arbetstiden

reducerat belopp, och lärer Eders Kungl. Maj:ts beslut böra innefatta

jämväl, huruvida avlöningen i lönegraden skall utgå oavkortad eller beräknas

efter en reducerad arbetstid.

Såsom grund för bestämmande av avlöningen till de amanuenser, som

fortfarande skulle uppbära avlöning i form av arvode, skulle kunna läggas

lönen efter två åldersförhöjningar för en extra ordinarie amanuens i

den lönegrad, som anses som den normala, beloppet givetvis reducerat i

opaginerad Kontrollera mot PDF

förhållande till den kortare arbetstiden. En sådan beräkning skulle likväl,

om man utgår från 18 lönegraden som den normala, särskilt för amanuensen

i Karlstad, vars dagliga arbetstid uppgivits i medeltal utgöra

allenast 2 timmar, resultera i en löneminskning. Arvodena torde därför

böra bestämmas till sådana belopp, att desamma trots de ändrade

grunderna för dyrtidstillägget icke giva lägre inkomst än för närvarande.

Med hänsyn härtill föreslår statskontoret, att arvoden för amanuenserna

vid dessa domkapitel bestämmas till 8.000 kronor för en var. Vid nuvarande

konsistorieamanuensens i Karlstad avgång ur tjänst synes likväl

böra övervägas, huruvida icke arvodet kan nedsättas.

Om amanuenserna vid domkapitlet i Lund erhålla full avlöning av statsmedel,

bör det belopp av 300 kronor, som den ene av dem jämlikt 1910 års

riksdags beslut äger uppbära från den s. k. äldre pastoraliefonden givetvis

upphöra att utgå. Som fondens avkastning jämlikt nådiga cirkuläret

den 13 juni 1902 användes till bestridande av vissa domkapitlets expenser,

torde någon åtgärd för indragning till statsverket av denna förutvarande

avlöningstillgång icke vara erforderlig.

I det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner ingår ett belopp

av 7.000 kronor, till avlönande av extra biträden vid domkapitlen. Ytterligare

medel för ändamålet hava beräknats från det under en följd av år

anvisade förstärkningsanslaget å extra stat. De belopp, som från förenämnda

två anslag under rubriken extra biträden stå till de olika domkapitlens,

respektive Stockholms stads konsistorii förfogande för budgetåret

1926—1927, utgöra, efter av innevarande års riksdag beslutad höjning:

för domkapitlet i Dppsala..................... 3.000

» » i Linköping .................. 1.200

» » i Skara ...................... 600

» » i Strängnäs .................. 500

» » i Västerås .................... 1.200

» » i Växjö ...................... 1.400

» » i Lund ...................... 4.800

» » i Göteborg .................. 2.300

» » i Karlstad ................... 1.800

» » i Härnösand ................ 3.100

» » i Luleå ...................... 3.750

» » i Visby ...................... 900

» Stockholms stads konsistorium ............ 750

Summa 25.300

Dessutom ingå i det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner

anslag till »vikariatsersättning, extra biträden, renskrivning m. m.» å 500

kronor för domkapitlet i Visby och å samma belopp för Stockholms stads

konsistorium. Beträffande avlöningen till extra biträden gäller, att densamma

icke må utan medgivande av riksdagen överstiga 1.400 kronor.

Högre avlöning åtnjutes enligt särskilda medgivanden av manliga extra

biträdet i Lund F. Malmström, som erhåller arvode av 3.000 kronor, samt

av kvinnliga biträdena Maria Örner i Uppsala, Ruth Palm i Lund, Anna

Norlund i Göteborg, Berta Hallström i Karlstad samt Rut Carlsson i Luleå,

vilka en var uppbära arvode av 1.800 kronor. Samma avlöning både även

Biträdes
personaltn.

Nuvarande

förhållanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*22

Domkapitel
kommitténs
förslag.

Statskontorets

utlåtande

1920.

1925 års förslag

till provisorisk

lönereglering

för

biträden och

vaktmästare.

medgivits utgå till biträdet Anna Blomberg i Härnösand, som emellertid

av årets riksdag beviljats pension från och med den 1 juli 1926. Några

biträden uppbära dessutom enligt Eders Kungl. Maj:ts beslut tillfällig

löneförbättring. Vissa biträden hava enligt från domkapitlen lämnade

uppgifter full tjänstgöring, andra — varav en del innehava platserna såsom

bisysslor — begränsad sådan. Av anslaget till extra biträden vid domkapitlet

i Växjö utgår jämlikt särskilt beslut ett belopp av 50 kronor till

bibliotekarien vid högre allmänna läroverket i Kalmar såsom ersättning

för vården av förutvarande domkapitlets i Kalmar äldre arkivalier.

Statskontoret bilägger härjämte en på infordrade uppgifter grundad

förteckning å biträdespersonalen under sistlidet budgetår, utvisande avlönings-

och anställningsförhållandena. (Bil. 1.)

Domkapitelkommitténs förslag beträffande biträdespersonalen innebär

inrättandet av ordinarie biträdesbefattningar, därav sju av andra graden,

nämligen vid domkapitlen i Uppsala, Linköping, Växjö, Lund, Göteborg,

Härnösand och Luleå samt, under förutsättning av ett oförändrat Stockholmsstift,

sex av första graden, nämligen vid domkapitlen i Skara,

Strängnäs, Västerås, Karlstad, Uppsala och Lund. Manliga biträdet i

Lund Malmström föreslogs skola uppföras å övergångsstat med avlöning

i likhet med landskanslist. För domkapitlet i Visby och Stockholms stads

konsistorium avsågos vissa anslagsbelopp till renskrivning. För beredande

av biträdeshjälp vid domkapitlens medelsförvaltning skulle därjämte från

vederbörande fonder och kassor utgående förvaltningsarvoden — beräknade

till cirka 5.000 kronor — ställas till domkapitlens förfogande jämte

ett anslag å 9.000 kronor av statsmedel.

Kommitténs förslag beträffande biträdespersonalen gav icke statskontoret

i dess utlåtande i ärendet anledning till annat än erinringar av

mera formell natur, som i detta sammanhang sakna intresse.

Såsom i det föregående omnämnts, avgav statskontoret, efter nådigt uppdrag,

den 2 juni 1925 förslag till provisorisk lönereglering för domkapitlens

biträdes- och vaktmästarpersonal. På grund av löneregleringens natur

kunde ordinarie anställning icke ifrågasättas, men ansåg statskontoret,

att åtminstone den del av ifrågavarande personal, som hade hel, eller i

det närmaste hel daglig tjänstgöring borde erhålla anställning motsvarande

den, som enligt det nya avlöningssystemet för civilförvaltningen

betecknades som extra ordinarie. Under erinran att ifrågavarande personals

avlöningsförmåner dittills i huvudsak avvägts med utgångspunkt

från den avlöning, som tillkommit jämförlig personal vid länsstyrelserna

och då enligt beslut av 1925 års riksdag det nya lönesystemet där införts,

föreslog statskontoret, att jämväl vid den ifrågasatta provisoriska löneregleringen

vid domkapitlen detta systems grunder skulle vinna tillämpning

beträffande personal med full tjänstgöring. Härav följde, att dyrtidstillägg

efter löneregleringen komma att utgå efter reducerat grundtal.

Med hänsyn till att pensionsavgifter icke skulle erläggas samt då

arbetet vid konsistorierna antogs icke ställa fullt samma krav på befattningshavarna

som fallet vore vid länsstyrelserna, ansågs dock rimligt,

att begynnelseavlöningen sattes omkring 10 procent lägre. För personal

med reducerad tjänstgöring borde, vad biträdespersonalen anginge, särskilda

arvoden såsom dittills fastställts och vad vaktmästarpersonalen

opaginerad Kontrollera mot PDF

*23

beträffade viss reduktion med hänsyn till den kortare tjänstgöringen ske.

Personal med arvode borde icke vara berättigad till ålderstillägg, men

däremot övrig personal. Avdrag å avlöningen borde göras för de särskilda

ersättningar eller förmåner, som i vissa fall tillerkänts personalen

för i tjänsten utfört arbete. Statskontoret förutsatte även, att de ersättningar

från prästerskapet, som utginge, skulle försvinna, om de icke utgjorde

gottgörelse för särskilda, utom tjänsten vid konsistorierna fallande

uppdrag. Semester om högst 16 dagar per år skulle få åtnjutas av såväl

de fast anställda biträdena som av vaktmästarna.

Vad särskilt biträdespersonalen angår, föreslog statskontoret att kvinnliga

biträdena i Uppsala, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå,

som samtliga hade full tjänstgöring och åtnjöto högre avlöning än de

övriga och vilkas arbetsuppgifter syntes vara något mera kvalificerade

än kvinnliga biträdens i allmänhet, i fråga om begynnelselönen jämställdes

med befattningshavare i lönegraden B 7, förutvarande andra graden,

dock med iakttagande av ovan berörda procentuella nedsättning. De

skulle därjämte äga erhålla tre eller, om innehavaren av befattningen

vore man, fyra ålderstillägg å 150 kronor efter respektive 3, 6, 9 och 12 år.

Av övriga extra biträden hade endast ett kvinnligt biträde i Uppsala

samt manliga biträdena Elmdahl i Växjö och Malmström i Lund full

daglig tjänstgöring. I avvaktan på ytterligare erfarenhet rörande behovet

av två fast anställda biträden i Uppsala föreslogs, att för avlönande

av ett extra biträde ett belopp av 1.650 kronor ställdes till domkapitlets

förfogande. För avlönande av biträdet Elmdahl i Växjö, vilken jämväl

innehade annan befattning, borde ett belopp av 1.650 kronor få av domkapitlet

disponeras. För biträdet Malmström i Lund beräknade statskontoret

en avlöning av 4.200 kronor, vilket belopp borde domkapitlet anvisas,

så länge Malmström kvarstode i tjänst. För avlönande av i övrigt

erforderlig personal för skriv- och räkenskapsgöromål borde följande belopp

ställas till förfogande, nämligen för domkapitlet i Linköping 1.800

kronor, i Skara 1.050 kronor, i Strängnäs 750 kronor, i Västerås 1.500 kronor,

i Göteborg 500 kronor, i Härnösand 1.950 kronor, i Luleå 1.500 kronor,

i Visby 1.980 kronor samt för Stockholms stads konsistorium 1.950 kronor.

Domkapitlets i Växjö biträdesanslag borde dessutom ökas med det arvode,

som utginge för vården av Kalmar domkapitels äldre arkivalier, 50 kronor.

De medel, som förutom avlöningen till de fast anställda biträdena i

Uppsala, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå, skulle ställas

till respektive konsistoriers förfogande för extra biträden skulle alltså

uppgå till följande belopp:

domkapitlet i Uppsala......................... 1.650

» i Linköping ...................... 1.800

» i Skara .......................... 1.050

» i Strängnäs ...................... 750

» i Västerås ........................ 1.500

» i Växjö .......................... 1.700

» i Lund .......................... 4.200

» i Göteborg ...................... 500

» i Härnösand .................... 1.950

» i Luleå .......................... 1.500

» i Visby .......................... 1.980

Stockholms stads konsistorium ................ 1.950

Summa 20.530

opaginerad Kontrollera mot PDF

*24

Domkapitlens

yttranden.

Statskontorets

förslag.

Domkapitlen hava i sina yttranden över statskontorets förslag framfört

vissa erinringar mot detsamma. Ordinarie anställning för biträden med

full tjänstgöring påyrkas av vissa domkapitel. De flesta domkapitlen motsätta

sig med bestämdhet, att avlöningen sättes lägre än för motsvarande

personal vid länsstyrelserna. Domkapitlet i Linköping framhåller behovet

av att dess biträde erhåller full daglig tjänstgöring samt avlöning i

lönegraden B 7, eller ock att domkapitlet erhåller ett anslag av 1.500 kronor

till ytterligare ett biträde för renskrivning. Domkapitlet i Växjö anser,

att den omständigheten, att bitriidet Elmdahl även har annan anställning,

icke hör, då lian likväl bär full tjänstgöring vid domkapitlet, föranleda.

att han får lägre avlöning än övriga fast anställda biträden. Domkapitlet

förordar därför, att Elmdahl får samma avlöning, som dessa biträden.

Domkapitlet i Lund hemställer i anslutning till domkapitelkommitténs

förslag, att biträdet Malmström erhåller avlöning som landskanslist,

eller i lönegraden B 15. Domkapitlet i Luleå begär i anslutning till

sin underdåniga anmälan om medelsbehovet för budgetåret 1926—1927 eu

höjning till 1.950 kronor av anslaget till extra biträden — frånsett avlöningen

till det fast anställda biträdet. Domkapitlet i Visby framhåller,

under erinran att domkapitlet saknar amanuens, att det föreslagna biträdesanslaget

är för lågt och hemställer om höjning med minst 500 kronor.

Utan att göra några direkta yrkanden uttala domkapitlen i Västerås och

Härnösand, att anslagen äro väl knappa.

Vid den nu ifrågasatta definitiva löneregleringen och den i samband

därmed ändrade anslagsberäkningen lärer statskontorets ovannämnda förslag

till provisorisk lönereglering, över vilket yttranden föreligga från

domkapitlen, kunna tjäna till vägledning. Vid de domkapitel — Uppsala,

Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå — där de kvinnliga biträdena

hava full tjänstgöring och med riksdagens tillstånd åtnjuta högre

avlöning än den eljest medgivna och vilka i provisorieförslaget jämställdes

med befattningshavare i lönegraden B 7, hira ordinarie kanslibiträdesbefattningar,

alltså i nyssnämnda lönegrad, böra inrättas. Med anledning

av vad domkapitlet i Växjö anfört rörande manliga biträdet Elmdahl.

vill statskontoret icke motsätta sig att jämväl denna biträdesbefattning

förändras till en ordinarie kanslibiträdestjänst.

För det lägre avlönade biträdet i Uppsala, som även har full tjänstgöring,

anser statskontoret, i anslutning till provisorieförslaget, att ordi

narie anställning tillsvidare icke bör ifrågasättas. Däremot synes det

rimligt, att biträdet i fråga, som varit anställt sedan år 1921, erhåller

extra ordinarie anställning och därmed rätt till avlöningsförhöjningar enligt

allmänna regler. Avlöningen till detta biträde torde böra beräknas

efter lönegraden B 4 (kontorsbiträde). Även vid domkapitlet i Luleå är

numera anställt ett andra biträde med full tjänstgöring, men dä anställningen

tillträtts så nyligen som i mars 1925 torde biträdet tillsvidare böra

anses som extra befattningshavare och avlönas av särskilda åt domkapitlet

härtill anvisade medel. Manliga biträdet Malmström i Lund, som likaledes

har full tjänstgöring, intar i avlöningshänseende en särställning,

som domkapitlet vill bibehålla, jiimviil om befattningen uppföres på ordinarie

stat. Att på grund av personliga förhållanden inrätta eu ordinarie

tjänst av högre grad än vad eljest anses behövligt vid motsvarande institutioner,

torde dock icke böra ifrågakomma, liksom ej heller en sådan

opaginerad Kontrollera mot PDF

*25

oformlighet, som att inrätta en ordinarie befattning och omedelbart uppföra

den på övergångsstat. Om Malmström utnämndes till ordinarie kanslibiträde,

skulle detta emellertid medföra eu löneminskning, och lärer

för den skull befattningens omändring till ordinarie böra anstå så länge

Malmström kvarstår i tjänst. I stället torde i överensstämmelse med vad

statskontoret i provisorieförslaget förordat, ett lämpligt avvägt belopp

till Malmströms avlönande höra anvisas domkapitlet. Detta utesluter icke.

att Malmström kan genom särskilt nådigt beslut förklaras berättigad till

semester, sjukavlöning m. m. i den utsträckning, som exempelvis tillkommer

extra ordinarie personal. Den biträdespersonal, som i övrigt förekommer

vid domkapitlen, har icke full tjänstgöring och bör betraktas som

extra befattningshavare.

I fråga om de belopp, som böra anvisas de olika domkapitlen till avlönande

av extra personal, torde statskontorets provisorieförslag kunna följas

med vissa jämkningar. Vid jämförelse mellan nu utgående anslag

och de belopp, statskontoret föreslår, bör ihågkommas, att tillfällig löneförbättring,

som brukat tillerkännas vissa av dessa befattningshavare, nu

skulle upphöra ävensom att dyrtidstillägg i förekommande fall kommer

att utgå efter den för reglerade verk gällande mindre fördelaktiga beräkningsgrunden.

Om andra biträdet i Uppsala erhåller extra ordinarie anställning,

skulle vid domkapitlet i Uppsala icke erfordras något anslag till

extra personal. Vid domkapitlet i Växjö skulle, om därvarande biträdesbefattning

förvandlas till ordinarie, anslag endast behövas till arvode för

vården av domkapitelsarkivet i Kalmar. Ä andra sidan torde någon böjning

vara motiverad för vissa domkapitels vidkommande. I anledning av

vad domkapitlet i Linköping anfört, vill statskontoret förorda, att biträdesanslaget

vid detta domkapitel sättes till 3.000 kronor, innebärande en

ökning utöver vad tidigare föreslagits av 1.200 kronor. Genom beslut vid

årets riksdag bär anslaget till extra biträden vid domkapitlet i Luleå

ökats med 450 kronor. Om man bortser från den högre avlönade biträdesbefattningen,

som enligt föreliggande förslag skulle uppföras å ordinarie

stat, disponerar domkapitlet härigenom för ändamålet ett belopp av

1.950 kronor, vilket även domkapitlet i sitt utlåtande över provisorieförslaget

påyrkat att erhålla utöver avlöningen till det fast anställda biträdet.

Anslaget lärer efter den av riksdagen vidtagna höjningen givetvis

nu icke böra sättas lägre. Domkapitlets i Visby yrkande på böjning av

anslaget till extra biträden synes vara förtjänt av tillmötesgående och

förordar statskontoret, att domkapitlets biträdesanslag ökas till 2.500

kronor.

Statskontorets förslag beträffande biträdespersonalen innebär alltså, att

ordinarie kanslibiträdesbefattningar inrättas vid domkapitlen i Uppsala,

Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand och Luleå, tillsammans 7 befattningar,

att anslag lämnas till en extra ordinarie kontorsbiträdestjänst

i Uppsala (grundlön 1.908 kronor) samt att för avlönande av extra biträdespersonal

följande anslag ställas till respektive konsistoriers förfogande:

domkapitlet i Linköping............... 3.000 kronor

» i Strängnäs .............. 750 »

» i Växjö .................. SO1 »

» i Skara .................. 1.050 »

1 Arkivariearvode.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*26

domkapitlet i Lund .................. 4.2001 kronor

» i Göteborg ................ 500 »

» i Västerås ................ 1.500 »

» i Härnösand ............. 1.950 »

» i Luleå .................. 1.950 »

» i Visby .................. 2.500 »

Stockholms stads konsistorium......... 1.950 »

eller tillsammans 19.400 kronor

Härutöver lärer ett mindre belopp böra beräknas till Eders Kungl. Maj:ts

disposition, då erfarenheten visat behövligheten av en sådan anordning.

De för extra biträden vid domkapitlen avsedda medlen torde därför lämpligen

kunna avrundas till 21.000 kronor. Fördelningen mellan de olika

domkapitlen av det belopp, som riksdagen anvisar till extra befattningshavare,

lärer, liksom fallet är vid länsstyrelserna, böra för varje år bestämmas

av Kungl. Maj:t.

Vaktbetjä- I det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner ingår ett belopp

nmg. av io.OOO kronor till vaktbetjäning vid domkapitlen och i förstärkningsNuvarande

anslaget, efter den av årets riksdag vidtagna höjningen beträffande domförhållanden.

kapitiet i Växjö, för samma ändamål, 4.670 kronor. Beloppet fördelar sig

mellan konsistorierna på följande sätt:

Uppsala ...................................... 1.350

Linköping .................................... 865

Skara ........................................ 1.350

Strängnäs .................................... 1.115

Västerås ..................................... 1.000

Växjö ........................................ 1.350

Lund ......................................... 1.350

Göteborg ..................................... 1.350

Karlstad ..................................... 1.175

Härnösand .................................... 1.100

Luleå ........................................ 1.065

Visby ........................................ 800

Stockholm .................................... 800

Summa 14.670

De till respektive konsistorier anvisade beloppen utgå i sin helhet såsom

avlöning till den vid varje konsistorium anställde vaktmästaren. Vissa

av vaktmästarna hava plägat erhålla tillfällig löneförbättring; för sistförflutna

budgetåret belöpte sig denna till sammanlagt 1.270 kronor. Vaktmästaren

i Visby uppbär på grund av kungl. brev den 28 juni 1913 av

statsmedel 400 kronor såsom ersättning för mistad förmån av bostad,

bränsle och lyse. Beloppet ingår i förstärkningsanslaget och ligger i det

belopp av 800 kronor, som anvisats domkapitlet till »ökad hyresersättning

för domkapitlet samt ersättning för bostad m. m. åt vaktmästaren». Förutom

av statsmedel erhålla vissa vaktmästare kontant avlöningsbidrag

av domkyrkor, fonder och kassor samt av församlingar och stiftets prästerskap.

Två vaktmästare (Härnösand, Luleå) åtnjuta fri bostad i av staten

1 Anslaget utgår med detta belopp, under förutsättning att biträdet Malmström kvarstår

i tjänst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*27

tillhandahållna lägenheter jämte värme och lyse på statens bekostnad.

En vaktmästare (Linköping) innehar fri hostad i stiftets byggnadskassas

hus och erhåller vedbrand på statens bekostnad. För en vaktmästare

(Västerås) tillhandahåller domkyrkan fri hostad och bekostar värme och

lyse. En vaktmästare (Strängnäs), som ej har fri bostad, erhåller viss

ved från domkyrkan. Annan anställning vid sidan av tjänsten hos domkapitlet

inneliaves av tre vaktmästare, en är eldare vid domkyrkan (Skara),

en eldare vid stifts- och gymnasiebiblioteket (Växjö) och eu klockare vid

domkyrkan (Luleå). Enligt lämnade uppgifter rörande arbetstiden kunna

samtliga vaktmästare utom tre anses hava full tjänstgöring. För de sistnämnda

uppgives arbetstiden i medeltal uppgå till respektive 4 å 5 timmar

(Strängnäs), 4 timmar (Visby) och 3 å 5 timmar (Stockholm). Bilagda,

på infordrade uppgifter grundade sammanställning, visar avlöningsförhållandena

m. m. vid de olika konsistorierna (Bil. 2).

Domkapitelkommittén föreslog, att samtliga vaktmästarebefattningar

vid domkapitlen, alltså en vid varje domkapitel, förändrades till ordinarie

tjänster, i fråga om avlöningen likställda med vaktmästarna vid länsstyrelserna.

Att för någon av domkapitelvaktmästarna ifrågasätta den ställning

i lönehänseende, som inom vissa centrala verk tillkom förste vaktmästare,

hade enligt kommitténs mening icke tillräckliga skäl för sig.

Under förutsättning, att verksamhetsområdet för Stockholms stads konsistorium

bleve oförändrat, ansåg kommittén, att vaktmästargöromålen

där kunde bliva behörigen ombesörjda av ett biträde, för vilket ett arvode

av 1.000 kronor syntes skäligt. Då skyldighet att ombesörja uppvärmning

och renhållning icke i allmänhet inginge i de vid statens institutioner

anställda vaktmästarnas tjänsteåligganden och länsstyrelsernas vaktmästare

befriats från dessa sysslor, syntes det kommittén rimligt, att

jämväl domkapitlens vaktmästare fritoges från skyldigheten att utan särskild

ersättning ombesörja ifrågavarande göromål.

I sitt utlåtande över kommittébetänkandet anförde statskontoret, att intet

syntes vara att erinra mot likställigheten i avlöningshänseende med

länsstyrelsernas vaktmästare, men då domkapitlens vaktmästare, efter vad

statskontoret toge för givet, voro mindre upptagna av rena tjänstegöromål

(passning å ämbetslokalen, handlingars kringbärande o. s. v.) ansåg

statskontoret, att domkapitelvaktmästarna borde i regel, liksom dittills

vid de flesta domkapitel varit fallet, utan särskild ersättning ombesörja

ämbetslokalernas städning och uppvärmning samt renhållning av gård

och gata. I avseende å vaktmästarnas familjepensionering fäste statskontoret

uppmärksamheten därå, att inträde i civilstatens änke- och pupillkassa

komme att bliva obligatoriskt för dem och att befordringsavgifter,

som vid inträdet måste erläggas till denna kassa, kunde bliva rätt betydliga,

varför det möjligen kunde ifrågasättas, huruvida icke bidrag till

dessa befordringsavgifter borde beviljas av statsmedel i likhet med vad

som enligt 1918 års lagtima riksdags beslut ägt rum i fråga om befattningshavare,

tillhörande sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens

hospital och asyler.

De allmänna grunderna för statskontorets förslag till provisorisk lönereglering

för vaktbetjäningen vid domkapitlen hava i det föregående angivits.

Begynnelselönerna skulle enligt förslaget utgå med följande belopp

vid respektive konsistorier:

Statskontorets

utlåtande

1920.

1925 års förslag

till provisorisk

lönereglering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*28

Domkapitlens

yttranden.

Statskontorets

förslag.

Uppsala ...................................... 2.100

Linköping .................................... 2.010

Skara ........................................ 2.010

Strängnäs .................................... 1.800

Västerås ...................................... 2.190

Växjö ........................................ 1.710

Lund ......................................... 2.010

Göteborg ...................................... 2.190

Karlstad ...................................... 2.100

Härnösand .................................... 2.190

Luleå ........................................ 2.280

Visby ........................................ 1.650

Stockholm .................................... 1.500

Ålderstilläggen föreslogos liksom för biträdena till 150 kronor, fyra för

manliga befattningshavare och tre för kvinnliga, att utgå med tre års

mellanrum.

Det torde höra anmärkas, att sedan förslaget avgavs, vissa ändringar

skett i den i avlöningsförfattningarna åsyftade ortsgrupperingen, nämligen

att Skara överförts från grupp D till grupp C, Växjö från grupp B

till grupp C och Karlstad från grupp E till grupp F.

I sina yttranden över förslaget hava flera domkapitel, liksom i fråga om

biträdena, påyrkat, att vaktmästarna erhålla ordinarie anställning. Förslaget,

att avlöningen skulle tillmätas lägre än för motsvarande personal

vid länsstyrelserna, har även i fråga om vaktmästarna mött en allmän

gensaga. Domkapitlets i Strängnäs yttrande torde något utförligare böra

omnämnas. Domkapitlet anför i huvudsak följande. När domkapitlet år

1925 antog ny vaktmästare, inrycktes i den för honom fastställda instruktionen

den bestämmelsen, att han, om han vid en eventuell lönereglering erhölle

ökad lön, skulle vara skyldig att åtaga sig ökat arbete. Domkapitlet

tänkte därvid särskilt på spillringen av den ved, som åtginge för uppvärmningen

av domkapitlets lokaler och renhållningen av gata vid domkapitelgården,

arbeten, för vilka nu särskild ersättning utginge. Då vaktmästarna

enligt förslaget icke skulle bliva ordinarie och vidare vissa av

dem, däribland vaktmästaren vid Strängnäs domkapitel, icke vid tjänsten

hade full sysselsättning, syntes det mindre lämpligt, att avlöningen delades

i lön och ålderstillägg, utan borde den lön, som motsvarade arbetet,

utbekommas redan från början. Domkapitlet hade nu antagit vaktmästaren

tills vidare med skyldighet att avträda tjänsten tre månader efter

skedd uppsägning. Denna anställningsform ansågs böra kvarstå, då ordinarie

anställning icke ifrågasattes.

Om en definitiv lönereglering skall genomföras för personalen vid domkapitlens

expeditioner, synes det icke kunna råda någon tvekan om lämpligheten

och rimligheten därav, att sådana vaktmästarebefattningar, som

redan nu äro förenade med full tjänstgöring, förvandlas till ordinarie

tjänster. Detta är enligt de lämnade uppgifterna fallet vid domkapitlen

i Uppsala, Linköping, Skara, Västerås, Lund, Göteborg, Karlstad, Härnösand

och Luleå. Befattningshavarna torde liksom i allmänhet är fallet

med innehavarna av motsvarande reglerade tjänster böra benämnas expeditionsvakter

och hänföras till den för dessa avsedda lönegraden B 5.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*29

Vaktmästarna vid domkapitlen i Växjö, Strängnäs ock Visky samt vid

konsistoriet i Stockkolm uppgivas kava kortare tjänstgöring, i Växjö 5

timmar, i Strängnäs 4 å 5 timmar, i Visky 4 timmar ock i Stockkolm 3 å

5 timmar (olika skilda dagar). För dessa kan ordinarie anställning icke

ifrågasättas, så länge icke full tjänstgöring åligger dem ock sådan även

är av behovet påkallad. Det bör då tagas under övervägande, vilken anställnings-

ock avlöningsform för deras vidkommande bör komma till användning.

Domkapitlet i Strängnäs kar, såsom förut omnämnts, uttalat

sig för att avlöningen icke uppdelades i lön ock ålderstillägg, utan att den

lön, som motsvarade arbetet, utginge redan från början. Det må även erinras,

att enligt de allmänna avlöningskestämmelserna för icke ordinarie

befattningshavare vid den reglerade civilförvaltningen extra ordinarie

anställning — med undantag beträffande amanuens — endast må innehavas

av befattningshavare, av vilken kräves tjänstgöring i ungefär samma

omfattning, som är bestämd för jämförlig ordinarie befattningshavare.

De befattningar, varom nu är fråga, synas emellertid statskontoret vara

av den art, att det får anses lämpligt, att innehavarna erhålla den fastare

anställning ock de förmåner i fråga om semester, sjukavlöning, läkarvård

o. s. v., som tillkommer extra ordinarie personal. Visserligen skulle detta

kunna ske även genom meddelande av särskilda bestämmelser, men torde

det vara enklast att genom att för dem medgiva extra ordinarie anställning,

låta de för sådan personal gällande generella bestämmelserna bliva

å dem tillämpliga. Att härigenom ett avsteg sker från det av Eders Kungl.

Maj:t för erhållande av extra ordinarie anställning föreskrivna, nyss

återgivna allmänna villkoret, synes statskontoret knappast böra inge

några starkare betänkligheter. Såsom extra ordinarie befattningshavare

lära dessa expeditionsvakter — såsom jämväl de torde böra benämnas —

enligt de allmänna reglerna för lönegradsplaceringen komma att hänföras

till 5 lönegraden i löneplanen för extra ordinarie personal. En undersökning

ger emellertid vid handen, att då hänsyn tages till reduceringen i avlöningen

på grund av den kortare tjänstgöringstiden ock de ändrade dyrtidstilläggsgrunderna,

vissa av dessa skulle även med de löneförhöjningar,

vartill de torde bliva berättigade på grund av sin tidigare tjänstgöring,

efter löneregleringen erhålla avlöningsminskning, åtminstone innan liera

avlöningsförhöjningar intjänats. Att till undvikande av detta medgiva

deras placering uti en högre lönegrad, torde icke vara lämpligt men däremot

synes det statskontoret rimligt, att expeditionsvakt i dylikt fall tillerkännes

personligt lönetillägg. Vid beräkningen av detta torde hänsyn

jämväl böra tagas till de ersättningar och förmåner i tjänsten, som för

närvarande utgå av andra medel än statsmedel, ävensom till vaktmästare

i förekommande fall utgående ersättning lör städning, om detta arbete

kommer att åläggas expeditionsvakten i tjänsten. Därest avlöningen höjes

på grund av arbetstidens utsträckning, torde kravet på lönetillägg böra i

motsvarande mån förfalla.

Om expeditionsvakten i Visby sålunda erhåller avlöning såsom extra

ordinarie befattningshavare med rätt till personligt lönetillägg, saknas

anledning att för honom som avlöningsform längre bibehålla ersättning

för mistad bostad med värme och lyse.

För fördelningen av de till avlönande av extra ordinarie vaktbetjäning

anslagna medlen torde det böra ankomma på Eders Kungl. Maj:t att på

förslag av vederbörande domkapitel bestämma den avlöning, som bör

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 84 käft. (Kr 102.)

8

opaginerad Kontrollera mot PDF

*30

Expeditions
vakternas
göromål.

utgå till extra ordinarie expeditionsvakter med hänsyn till längden av

den dagliga arbetstid, som vid vederbörande domkapitel prövas behövlig

för dylik befattningshavare.

I anslutning till de förut återgivna uttalandena av domkapitelkommittén

rörande vaktmästarnas befrielse från skyldigheten att utan särskild

ersättning ombesörja städning och renhållning samt statskontorets i denna

del avstyrkande utlåtande, torde vara av intresse att taga del av de redogörelser

rörande vaktmästarnas göromål, som lämnats i de till statskontoret

avgivna uppgifterna. Städning och rengöring av expeditionslokalerna

synes icke utföras av vaktmästarna vid domkapitlen i Uppsala,

Växjö och Lund och ej heller som åliggande i tjänsten av vaktmästarna

vid domkapitlen i Härnösand, Luleå och Visby. I Härnösand uppbär vaktmästarens

hustru ersättning för städningen; vaktmästaren har dock till

åliggande att sköta värmeledningen, såga, hugga och bära upp ved samt

ombesörja snöskottning. I Luleå uppbär vaktmästaren ersättning för

städningen, som dock huvudsakligast utföres av lejd arbetskraft. 1 Visby

erhåller vaktmästaren, dock först fr. o. in. budgetåret 1925—1926, särskild

ersättning för städning och rengöring. Vid övriga konsistorier synes det

tillhöra vaktmästarnas åligganden att utan extra ersättning ombesörja

städning av expeditionslokalerna, eventuellt även rengöring, ävensom

eldning, skötsel av värmeledning o. s, v. I fråga om vaktmästarnas utförande

av andra göromål än de, som i allmänhet räknas till vanliga vaktmästargöromål,

må nämnas, att beträffande vaktmästaren vid domkapitlet

i Karlstad uppgives, att han jämväl utför diverse skrivgöromål både

för hand och för maskin, samt beträffande vaktmästarna i Växjö, Göteborg

och Luleå, att de deltaga i enklare expeditionsgöromål.

Frågan rörande utnyttjande av vaktmästarnas arbetstid har varit föremål

för uttalanden vid vissa kommittéutredningar ävensom för beslut av

Eders Kungl. Maj:t. I sitt den 14 november 1916 avgivna betänkande,

delen L I, angående reglering av löneförhållandena in. m. för vaktmästare

och med dem jämförliga befattningshavare framhöll 1902 års löneregleringskommitté

vikten därav, att vaktmästarnas tjänstgöringstid måtte

kunna, i större utsträckning än för det dåvarande ofta ägde rum, utfyllas

av effektivt arbete, men att en nödvändig förutsättning därför vore, att

vissa minimifordringar i kompetens bleve uppställda, såsom förmåga att

skriva redig handstil, möjligen också någon färdighet i maskinskrivning.

I den mån som vaktmästarnas avlöning ökades, borde tagas under omprövning,

huruvida icke också deras göromål kunde i motsvarande grad ökas,

så att statsverket erhölle skälig valuta för vad som utgåves till vaktbetjäning.

I betänkandet den 3 november 1920 med förslag till ny definitiv

lönereglering för befattningshavarna vid statsdepartement och centrala

ämbetsverk, vilket betänkande låg till grund för det nya lönesystemets

införande vid allmänna civilförvaltningen, erinrade kommittén om

dessa sina tidigare uttalanden samt hänvisade vidare till att kommunikationsverkens

lönekommitté avsett, att utbytet av benämningen vaktmästare

mot expeditionsvakt skulle bliva icke allenast av formell betydelse, utan

att kommittén ansett, att åt dem, som fungerade såsom vaktmästare i verken

borde, såsom på sina håll i mindre utsträckning redan skett, kunna

anförtros förrättandet jämväl av en del mera kvalificerade göromål vid

sidan av vaktmästarsysslorna. Löneregleringskommittén instämde till

opaginerad Kontrollera mot PDF

*31

fullo i detta betraktelsesätt. Kommittén ansåg i betraktande av den icke

oväsentliga avlöningsförbättring, kommitténs förslag skulle medföra, att

de framförda synpunkterna borde vinna beaktande samt hemställde om

åtgärder från Eders Kungl. Maj:ts sida. Vid föredragning av kommitténs

betänkande i denna del fann även Eders Kungl. Maj:t för gott att genom

det ännu gällande nådiga cirkuläret den 31 december 1920 (Svensk Författningssamling

nr 915) anbefalla vederbörande myndigheter att tillse,

att vaktmästarkårens rekrytering och tjänstgöringsförhållanden bleve så

oidnade, att vaktmästarnas arbetstid i all den mån ske kunde behörigen

utnyttjades för andra göromål än rena vaktbestyr.

Då domkapitlens vaktmästare genom den nu föreslagna löneregleringen

skulle erhålla en väsentligt förbättrad löneställning — åtminstone gäller

detta dem, som vinna ordinarie anställning — lärer det icke böra ifrågakomma

att i sammanhang härmed, såsom domkapitelkommittén föreslagit

bevilja en generell befrielse från vissa dem hittills åliggande göromål,

och statskontoret anser sig böra framhålla att då här är fråga om

mindre verk, där enligt sakens natur de egentliga vaktmästaregöromålen

icke kunna vara så omfattande, skäl synas föreligga för domkapitlen att

i anslutning till bestämmelserna i ovanberörda nådiga kungörelse tillse

huruvida icke genom användande av vaktmästarna för maskinskrivning

och andra enklare expeditionsgöromål behovet av särskild biträdeshjälp

kan nedbringas.

Enligt vad i det föregående omnämnts, åtnjuta flera vaktmästare i och

för sin tjänst, utöver avlöningen av statsmedel, vissa särskilda ersättningar

och förmåner. Da de nu vid den definitiva löneregleringen skulle

erhålla avlöning i full överensstämmelse med statens nya lönesystem,

skulle härav följa, att, i den mån ersättningarna och förmånerna fortfarande

utgå, de borde å sina löner vidkännas motsvarande avdrag. Emelleitid

torde, enligt vad statskontoret nedan föreslår, de kontanta ersättningarna

i samband med löneregleringen böra upphöra.

Vid 1902 års lönereglering bestämdes, att till minskande av statsverkets

utgifter för konsistorierna vissa domkyrkor, fonder och kassor åliggande

bidiag, kontanta och i natura, fortfarande skulle utgå. En del av dessa

hava emellertid efter hand blivit avlösta och statsanslagen höjda. Senast

vid innevarande års riksdag beviljades en anslagsökning för avlyftande

från domkyrkan i Växjö fr. o. in. detta budgetår av dess skyldighet att

till domkapitlets vaktmästare erlägga ett avlöningsbidrag av 230: 25 kronor.

Från samma tidpunkt har även tvenne andra avlöningsbidrag upphört.

Vid avgivande den 23 december 1925 av underdånigt utlåtande över ett

förslag till ny stat för domkyrkan i Linköping hemställde statskontoret,

att det av ålder från domkyrkan utgående bidraget till domkapitlets vaktmästare,

86: 70 kronor, endast skulle utgå till den dåvarande innehavaren

av befattningen intill dess en lönereglering trädde i tillämpning, med

vilken vore förknippad skyldighet att å lönen vidkännas avdrag för särskilda

ersättningar och förmåner i tjänsten. Bestämmelse av sådant innehåll

meddelades jämväl i nådiga brevet den 29 januari 1926 angående

den nya staten för domkyrkan. Som ifrågavarande vaktmästare den 30

sistlidne juni avlidit, har domkyrkans berörda förpliktelse numera upphört.

Det lönetillskott å 200 kronor från stiftets byggnadskassa, som utgick

till samme vaktmästare jämlikt nådigt brev den 9 december 1887 och

Särskilda ersättningar

och förmåner

för vaktmästarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*32

varå enligt för varje år lämnade nådiga medgivanden jämväl dyrtidstilllägg

utgått av samma kassas medel, hade tillerkänts vaktmästaren personligen,

och även byggnadskassans förpliktelse i detta avseende har sålunda

numera förfallit. I detta sammanhang kan vara av intresse att erinra,

att den tidigare föreningen av vaktmästarebefattningen vid stifts- och

läroverksbiblioteket i Linköping med konsistorievaktmästaretjänsten därstädes

jämväl från samma tidpunkt upphört, sedan vid nämnda bibliotek

inrättats en med statsmedel avlönad ordinarie expeditionsvaktsbefattning.

Frågan om upphörande av det bidrag till konsistorievaktmästarens avlöning,

som av gammalt utgår från den så kallade biskopshuskassan i

Göteborg, fr. o. m. år 1922 med 150 kronor, var föremål för övervägande i

sammanhang med anslagsäskandena till detta års riksdag beträffande

domkapitlens expeditioner, och uttalade departementschefen att vid genomförandet

av den väntade löneregleringen berörda utgift borde avlyftas

från biskopshuskassan. Bestämmelse härom lärer i samband med den

nu föreslagna löneregleringen böra meddelas.

Domkyrkorna i Strängnäs och Karlstad hava att erlägga visso bidrag

till konsistorievaktmästarnas avlöning, den förra domkyrkan, i enlighet

med dess stat av den 26 september 1919, 235 kronor kontant samt två iamnar

ved, den senare lösen för viss spannmål, enligt senaste uppgift uppgående

till 323: 51 kronor. Domkapitlet i Strängnäs bär i sitt utlåtande

hemställt om domkyrkans befrielse från berörda förpliktelser. Det synes

statskontoret ej heller finnas tillräckliga skäl för bibehållande av dessa

för statsverket relativt ringa avlöningshidrag, vilka dock för domkyrkorna

med hänsyn till dem åvilande skyldigheter äro i viss mån betungande.

Statskontoret hemställer därför, att föreskrift i samband med

löneregleringen meddelas om bidragens upphörande.

Särskild ersättning utgår vidare till vissa vaktmästare från stiftets

prästerskap. Vaktmästaren i Linköping uppbär sålunda jämlikt prästmötesbeslut

500 kronor från stiftets fattig- och emeritkassa jämte dyrtidstillägg

därå med 200 kronor från samma kassa enligt beslut av stiftsstämman.

Vaktmästarna i Härnösand och Visby uppbära bidrag, åstadkomna

genom på prästmötena beslutad uttaxering bland stiftets prästerskap, uppgående

enligt senaste uppgifter till 257:03 kronor respektive 117 kronor

för år. Det torde även böra omnämnas, afl vaktmästaren vid Stockholms

stads konsistorium från vissa församlingar efter beslut varje år plägar

direkt erhålla ett avlöningshidrag, för de senare åren uppgående till 261

kronor. Om vaktmästarna nu av statsmedel erhålla avlöning ef t er statsförvaltningens

allmänna normer, torde vara att antaga, att nu ifiagavarande

ersättningar komma att upphöra. Det kan för övrigt anmärkas, att

avlöningsbidraget till vaktmästaren i Härnösand enligt beslutet skulle

utgå intill nästa prästmöte, »försåvitt icke den av statsmedel utgående

vaktmästareavlöningen under tiden erhölle en skälig ökning», samt avlöningsbidraget

till vaktmästaren i Visby »intilldess ny lönereglering för

vaktmästaren blivit fastställd och trätt i tillämpning, dock icke längre än

till utgången av året före nästa prästmöte i stiftet».

Vaktmästarna vid domkapitlen i Härnösand och Luleå åtnjuta fri bostad

i av staten tillhandahållna lägenheter, i Härnösand i domkapitlets

hus och i Luleå i de av statsverket förhyrda lokalerna i biskopshuset.

Dessa lägenheter bliva efter löneregleringen att betrakta som tjänstebostäder,

för vilka befattningshavarna enligt bestämmelserna i 22 § i avlö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

*33

ningsreglementet liava alt till statsverket erlägga ersättning, däri inbegripen

eventuell gottgörelse för centraluppvärmning. Vaktmästaren i

Linköping har fri bostad i stiftets byggnadskassas hus jämte fri vedbrand

å expeditionskassans bekostnad. Vaktmästaren i Västerås erhåller av

domkyrkan såväl fri bostad som fri värme och fritt lyse. Någon anledning

torde icke föreligga att befria byggnadskassan och domkyrkan från

att tillhandahålla bostad åt domkapitelvaktmästarna, förpliktelser, som

grunda sig på föreskrift senast i nådiga cirkuläret den 13 juni 1902. Ifrågavarande

bostäder torde under dessa förhållanden vara att anse som lägenheter,

»som disponeras av statsverket», och alltså att betrakta som tjänstebostäder,

för vilka innehavarna jämlikt ovannämnda paragraf i avlöningsreglementet

hava att till statsverket erlägga ersättning genom avdrag

å avlöningen. Reellt sett, innebär detta icke någon ändring för byggnadskassan

och domkyrkan, och det torde därför icke vara något att erinra

mot att hyresersättningen för dessa lägenheter ingår till statsverket, som

till vaktmästarna lämnar full avlöning. På ett formellt annat siitt skulle

visserligen saken kunna ordnas genom att avlöningen av statsmedel minskades

med bostadsförmånens uppskattade värde; härvid skulle dock erfordras

särskilda bestämmelser, antingen rörande hyresuppskattningen eller

beträffande dyrtidstillägget. Det synes statskontoret lämpligast, att det

förfares på det i fråga om tjänstebostäder vanliga sättet. Förmånerna av

fri vedbrand och fri belysning böra i samband med löneregleringen

upphöra.

De av domkapitelkommittén föreslagna villkoren och bestämmelserna

för åtnjutande av de i den föreslagna nya staten upptagna avlöningsförmånerna

anslöto sig i huvudsak till motsvarande föreskrifter i samband

med den år 1917 beslutade löneregleringen för fögderiförvaltningen och

statsdepartementen. Vid nya lönesystemets införande hava emellertid bestämmelser

av denna art intagits i avlöningsreglementet varför kommitténs

förslag numera i det hela saknar aktualitet. I ett par avseenden torde

detsamma likväl böra beröras. Den av kommittén föreslagna bestämmelsen

att konsistorienotarie, som tillträder stiftssekreterarebefattning, skall

frånträda tjänstårs- och nådårsrätten lärer, såsom statskontoret förut

framhållit, böra meddelas i samband med den nu ifrågasatta löneregleringen.

I fråga om förening av tjänster förordade kommittén under åberopande

av förhållandena vid länsstyrelserna, att förbud för innehavande

av tjänst å kommuns stat borde gälla endast för stiftssekreterare. I avlöningsreglementet

är numera intaget ett generellt förbud att med ordinarie

befattning förena annan tjänst å kommuns stat, utan att sådant

medgivits genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen. Vid den år 1925

beslutade löneregleringen för länsstyrelsernas personal medgavs, att med

annan tjänst än landssekreterar- och landskamrerar- eller länsassessorsbefattning

kunde under den i 2 momentet av 3 § i avlöningsreglementet

angivna förutsättning förenas tjänst å kommuns stat. Om stiftssekreterarna

undantagas, torde av befattningshavarna vid domkapitlen väl

egentligen stiftsnotarierna kunna ifrågakomma till erhållande av dylik

befattning, men måste statskontoret ställa sig tveksamt rörande lämpligheten

av att för dessa tjänstemän, som hava att vikariera för stiftssekreterarna,

lämna medgivande till innehav av dylik tjänst. Tillräcklig

anledning att i detta fall stadga ett undantag från de allmänna bestäm
-

Avlönings
villkor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*34

melserna i avlöningsreglementet synes statskontoret i varje fall ej

föreligga.

I fråga om rätten att uppbära ålderstillägg innebar kommitténs förslag

bland annat följande. Befattningshavare borde få tillgodoräkna den tid,

som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till

innehavande befattning eller motsvarande tjänst å den gamla avlöningsstaten.

Denna rätt borde tillkomma stiftssekreterare i avseende å den tid,

han innehaft ordinarie tjänst såsom konsistorienotarie, ävensom stiftsnotarie

i avseende å den tid, han innehaft stadigvarande förordnande såsom

konsistorieamanuens. Befattningshavare borde tillika få tillgodoräkna

den tid, han inom samma lönegrad innehaft ordinarie tjänst i annat

statens ämbetsverk. Därest kvinnligt biträde, som befordrades till

ordinarie biträde hos stiftsstyrelse från tiden för den nya statens ikraftträdande,

omedelbart före nämnda ikraftträdande mot fast arvode utfört

arbete av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet hos domkapitel, skulle

biträdet få för åtnjutande av löneförhöjning räkna till godo nämnda

tjänstgöring. Den, som antogs till vaktmästare hos stiftsstyrelse från

tiden för den nya statens ikraftträdande, skulle för erhållande av löneförhöjning

få tillgodoräkna den tid, han omedelbart före tillträdet till

befattningen innehaft stadigvarande anställning såsom vaktmästare hos

domkapitlet med full tjänstgöringsskyldighet och avlöning nära jämförlig

med ordinarie vaktmästares.

I sitt utlåtande den 8 maj 1920 över kommittébetänkandet anförde statskontoret

i fråga om de särskilda bestämmelserna rörande stiftssekreterarnas

och stiftsnotariernas tillgodoräkning av föregående tjänstetid, att desamma

borde utgå ur avlöningsvillkoren, enär konsistorienotarie- och

konsistorieamanuensbefattningarna enligt ämbetsverkets mening icke i

ämbetsställning motsvarade de nya stiftssekreterare- och stiftsnotarietjänsterna.

Vid löneregleringar enligt det nya lönesystemet har plägat medgivas,

att avlöningsreglementet skall omedelbart efter dess ikraftträdande med

visst undantag varda gällande för samtliga ordinarie tjänstemän, såsom

om bestämmelserna varit tillämpade under vars och ens hela tjänstetid

vid något av de verk, beträffande vilka reglementet skall lända till efterrättelse,

och lära motsvarande bestämmelser komma att meddelas vid

genomförandet av löneregleringen för domkapitlens befattningshavare.

Då uppkommer frågan, huruvida en konsistorienotarie, som övergår till

stiftssekreterarebefattning, skall anses hava erhållit befordran till högre

tjänst och bestämmelserna i 12 § i avlöningsreglementet rörande löneklassplacering

i dylikt fall skola tillämpas, eller om han fortfarande skall anses

innehava samma befattning, som allenast ändrat benämning. Statskontorets

ovan återgivna uttalande rörande detta spörsmål hänförde sig

till en lönereglering, som var förknippad med en omorganisation. Då det

nu gäller enbart en lönereglering och någon ändring i nuvarande konsistorienotariers

ämbetsställning och arbetsuppgifter icke ifrågasättes,

torde det icke vara något att erinra mot att konsistorienotarie- och stiftssekreterarebefattningarna

— trots den ej oväsentligt höjda lönenivån —

vid bestämmande av placeringen i löneklass anses som samma tjänster.

Uttrycklig bestämmelse härom torde emellertid till undvikande av tvekan

böra meddelas och det sålunda föreskrivas, att i fråga om placering

i löneklass å den nya lönestaten konsistorienotariebefattning skall anses

opaginerad Kontrollera mot PDF

motsvara stiftssekreterarebefattning. Den här berörda frågan kan bliva

av betydelse jämväl vid beräkning av pension för stiftssekreterare, som

avgår ur tjänst inom fem år efter löneregleringen, men torde särskild

föreskrift rörande pensionsberäkningen icke bliva erforderlig.

Avlöningsreglementets 11 § innehåller bestämmelser om tillgodoräkning

av föregående anställningstid för den, som från icke ordinarie befattning

vinner befordran till ordinarie tjänst. Härvid gäller — förutom att endast

anställningstid efter fyllda 18 år tages i betraktande samt att anställningen

skall hava innehafts i en följd — att tjänstgöringen icke blott till art

utan även till omfattning skall finnas svara mot, vara jämförbar med

eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten samt att tre år skola

avräknas. Enligt statskontorets åsikt torde även för domkapitlens befattningshavare

tillgodoräkningsrätten böra i vederbörlig ordning prövas

efter de sålunda i avlöningsreglementet fastslagna reglerna, och ämbetsverket

kan därför icke tillstyrka, att vad domkapitelkommittén på sin

tid i detta avseende föreslagit lägges till grund för några särskilda bestämmelser

av för vederbörande gynnsammare innebörd.

Avlöningsreglementets 13 §, 3 moment innehåller vissa föreskrifter rörande

tjänstemäns förflyttningsskyldighet m. in., vilka skulle bliva tilllämpliga

å befattningshavarna vid domkapitlens expeditioner. Här stadgas

sålunda, att tjänsteman, som ej tillhör den centrala statsförvaltningen,

skall vara underkastad såväl föreskrifterna i den för verket gällande

instruktion som ock den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller

jämkning i åligganden samt den förflyttning till annan tjänstgöringsort

eller till annan befattning vid det verk, han tillhör eller varunder han

lyder, som kan bliva honom i behörig ordning ålagd. Därjämte skall sådan

tjänsteman, därest vissa honom åliggande göromål överflyttas från

det verk, han tillhör, till annat, vara pliktig att, med bibehållande av innehavande

lönegrad, efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra i det

verk, till vilket göromålen överflyttas. Vid 1925 års lönereglering för

länsstyrelsernas befattningshavare ansågs nödvändigt att rörande ifrågavarande

stadganden i avlöningsreglementet i visst avseende lämna en förtydligande

bestämmelse. Jämlikt riksdagens skrivelse nr 333 och nådiga

kungörelsen den 6 juni 1925, nr 272, gäller sålunda, att vid tillämpning

i fråga om befattningshavare vid länsstyrelserna av dessa avlöningsreglementets

bestämmelser skall med > det verk han tillhör eller varunder han

lyder» förstås landsstaten i allmänhet, utan begränsning till det egna

länet. Även för befattningshavare vid domkapitlen lärer, med hänsyn till

en eventuell omorganisation, en analog föreskrift böra i samband med

löneregleringen meddelas. De ovan återgivna bestämmelserna i avlöningsreglementet,

kompletterade med en föreskrift av nyss antydd innebörd,

torde giva statsverket tillbörlig frihet att, om en omorganisation av domkapitlen

i ena eller andra riktningen kommer till stånd, göra de omflyttningar

bland domkapitlens personal, som av ändrade förhållanden kunna

påkallas.

I detta samband må erinras om en annan bestämmelse i avlöningsreglementet,

där innebörden av uttrycket »verket» blir av betydelse, nämligen

stadgandet i § 15 rörande tjänstemans rätt att uppbära oavkortad

avlöning för den tid, han tjänstgjort å annan befattning inom verket. Om

en tjänsteman vid ett av de ecklesiastika konsistorierna förordnas att

uppehålla befattning vid annat sådant konsistorium lärer det vara mera

opaginerad Kontrollera mot PDF

*36

Pensione
ring.

Familje
pensionering.

Stiftssekreterare,

tiftsnotarier

och amanuenser.

ändamålsenligt att betrakta tjänstgöringen såsom fullgjord vid eget verk,

som sålunda i detta avseende bör anses innefatta samtliga konsistorier.

En sådan tolkning av ifrågavarande stadgande synes emellertid statskontoret

kunna godtagas utan att någon särskild förtydligande bestämmelse

meddelas.

Några särskilda bestämmelser angående den egna pensioneringen för

de ordinarie befattningshavarna vid domkapitlens expeditioner erfordras

icke, om det civila avlöningsreglementet blir å dem tillämpligt. Utan särskild

föreskrift bliva de nämligen underkastade de pensionsbestämmelser,

som gälla eller komma att gälla för de efter detta reglemente reglerade

befattningar.

Konsistorienotarier och konsistorieamanuenser äro jämlikt 1 § i reglementet

för prästerskapets änke- och pupillkassa delägare i nämnda kassa,

varav enligt bestämmelserna i 2 § av reglementet för civilstatens änkeoch

pupillkassa följer, att de äro uteslutna från delaktighet i sistnämnda

kassa. Domkapitelkommittén föreslog, att stiftsstyrelsernas tjänstemän

skulle för familjepensioneringen överflyttas från prästerskapets till civilstatens

änke- och pupillkassa. Beträffande de personer, som före den nya

löneregleringens ikraftträdande innehade notarie- och amanuensbefattningar

vid konsistorierna, ansåg kommittén det icke kunna ifrågasättas,

att de vid övergång till de omorganiserade befattningarna, stiftssekreterare-

och stiftsnotariebefattningarna, skulle tvingas att övergå från den

änke- och pupillkassa, de redan tillhörde, nämligen prästerskapets, till

civilstatens änke- och pupillkassa. Enligt kommitténs åsikt vore det lämpligast,

att dem lämnades frihet att välja, vilkendera kassan de ville tillhöra.

I sitt utlåtande över kommitténs betänkande hade statskontoret

icke något att erinra mot befattningshavarnas vid domkapitlen överflyttning

till civilstatens änke- och pupillkassa, men anförde beträffande den

sålunda föreslagna valfriheten, att en övergång till nämnda kassa sannolikt

komme att äga rum endast i de fall då övergången vore jämförelsevis

fördelaktig för vederbörande tjänsteman eller, vilket vore detsamma, ofördelaktig

för kassan, och med hänsyn härtill komme väl knappast valfrihet

att av kassornas delägare medgivas. Så framt icke svårigheterna

kunde avlägsnas genom i vederbörlig ordning beslutade reglementsändringar

ansåg statskontoret, att de konsistorienotarier, som utnämndes till

stiftssekreterare, borde obligatoriskt kvarstå som delägare i prästerskapets

änke- och pupillkassa. För att delägarna i kassan skulle ingå på

härav påkallade ändringar i reglementet, ehuru till följd av borttagandet

av tjänst- och nådår kassans pensioneringsskyldighet komme att i regel

inträda 1 å 2 år tidigare för varje särskilt stärbhus, borde staten åtaga

sig att gottgöra kassan härav förorsakad förlust, för vilket ändamål ett

mindre förslagsanslag å 1.000 kronor borde uppföras å riksstatens elfte

huvudtitel. Beträffande stiftsnotarierna anförde statskontoret, att då för

dem befordringsavgifterna vid övergång till civilstatens änke- och pupillkassa

borde bliva väsentligt lägre än för stiftssekreterarna och då för de

förra utsikten till befordran till annan anställning inom den civila administrationen

borde vara väsentligt större än för de senare, syntes det

kunna tagas under övervägande, om icke för sistnämnda tjänstemän lämpligen

kunde bestämmas, att de skulle tillhöra civilstatens änke- och pupill
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

*37

kassa, även om för stiftssekreterarna bestämdes, att de skulle kvarstå i

prästerskapets.

Vid de utredningar, som de senare åren ägt rum angående beredande

av förbättrad pensionering från prästerskapets änke- och pupillkassa har

jämväl konsistorienotariernas och konsistorieamanuensernas familjepensionering

varit föremål för övervägande. Sålunda har 1921 års pensionskommitté

i sitt i betänkande den 28 februari 1923 (Statens offentliga

utredningar 1923: 26) intagna förslag till förnyat reglemente för nämnda

kassa uteslutit dessa befattningshavare från delaktighet i kassan varav

enligt reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa i stället följer

skyldighet för konsistorienotarie att bliva delaktig i denna senare. Såsom

extra ordinarie tjänsteman skulle däremot konsistorieamanuens icke bliva

delaktig i civilstatens änke- och pupillkassa. Liksom vid föregående liknande

överflyttningar av familjepensioneringen för vissa tjänstinnehavare,

såsom exempelvis vid överflyttningen från flottans pensionskassas

gratialfond till civilstatens änke- och pupillkassa av familjepensioneringen

för den civila personalen vid marinförvaltningen och personalen vid

lotsverket, avsåg kommitténs förslag likväl icke någon ändring av nuvarande

konsistorienotariers och konsistorieamanuensers ställning såsom

delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa. I sådant syfte hemställde

kommittén, att Eders Kungl. Maj:t vid fastställandet av förnyat reglemente

för kassan måtte förordna, att den, som efter utgången av april

192 (härmed åsyftades den tidpunkt, då reglementet skulle träda i kraft)

anställes såsom notarie och amanuens å domkapitlets expedition, icke

må inträda såsom delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa samt

att den å domkapitels expedition anställda befattningshavare, som vid

nämnda tidpunkt redan är delägare i kassan, skall kvarstå i sådan egenskap

och förty vara befriad från skyldighet att inträda såsom delägare i

civilstatens änke- och pupillkassa. De sakkunniga, som tillkallades för

ytterligare utredning av frågan angående beredande av förbättrad pensionering

från prästerskapets änke- och pupillkassa och därmed sammanhängande

frågor, upptogo i sitt den 14 november 1925 avgivna betänkande

(Statens offentliga utredningar 1925:36) pensionskommitténs förslag i

nu berörda hänseende. Genom proposition nr 199 till innevarande års

riksdag föreslog Eders Kungl. Maj:t riksdagen att under villkor, att nytt

reglemente för prästerskapets änke- och pupillkassa bleve i stadgad ordning

antaget och efter prövning funnes kunna av Kungl. Maj:t fastställas,

besluta vissa ändrade bestämmelser i fråga om den stärbhus efter

präst tillförsäkrade förmånen av tjänst- och nådår in. m. Förslaget, som

i vissa avseenden jämväl skall underställas kyrkomötet, bifölls av riksdagen.

Frågan om antagandet och fastställandet av nytt reglemente för

prästerskapets änke- och pupillkassa lärer sålunda snart nog komma under

omprövning hos kassans fullmäktige och Eders Kungl. Maj:t. Av

nyssnämnda proposition framgår, att det är tänkt, att det nya reglementet

skall bliva gällande fr. o. m. den 1 maj 1927. Man torde härvid kunna

utgå ifrån att framtida befattningshavare vid de ecklesiastika konsistorierna

i enlighet med de här förut refererade enstämmiga förslagen

komma att för sin familjepensionering hänvisas till civilstatens änkeocli

pupillkassa.

Vad angår de befattningshavare vid konsistorierna, som vid det nya

reglementets ikraftträdande äro delägare i prästerskapets änke- och pupill
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

kassa, kommer, därest den av statskontoret nu föreslagna löneregleringen

beslutas, saken i ett i viss mån annat läge, än då den behandlades av 1921

års pensionskommitté och förenämnda sakkunniga. Konsistorienotarierna

skulle sålunda erhålla förhöjd löneställning och ändrad benämning, men,

då det icke är fråga om någon omorganisation, lära stiftssekreterarebefattningarna

icke gärna kunna anses annat än som samma befattningar

som konsistorienotarietjänsterna. Av konsistorieamanuensbefattningarna

åter skulle enligt föreliggande förslag några utbytas mot ordinarie tjänster,

stiftsnotariebefattningar, med deltidstjänstgöring och väsentligt förhöjd

avlöning. Att dessa befattningar måste betraktas som helt nya tjänster

synes statskontoret uppenbart. Det lärer därför icke kunna ifrågakomma

att låta konsistorieamanuenser, som befordras till stiftsnotarier,

kvarstå som delägare i prästerskapets änke- och pupillkassa och utesluta

dem från delaktighet i civilstatens. De skulle därför vid en sådan befordran

i och för familjepensioneringen övergå från den förra till den senare

kassan. För dylikt fall finnes varken i gällande reglemente för prästerskapets

änke- och pupillkassa eller i det av de sakkunniga föreslagna förnyade

reglementet för kassan stadgat något medgivande att till gäldande

av åliggande retroaktivavgifter återfå någon del av erlagda avgifter, men

däremot skulle befattningshavaren äga rätt att mot fortsatt erläggande av

årsavgifter bibehålla sin delaktighet i kassan, i trots av att han i sin

nya befattning är förpliktad till delaktighet i annan änke- och pupillkassa.

Av de nuvarande innehavare av konsistorieamanuensbefattningarna,

som närmast torde kunna ifrågakomma till erhållande av ordinarie

stiftsnotarietjänst, kommer en på grund av sin ålder att icke vara berättigad

till inträde i civilstatens änke- och pupillkassa och de övriga äro

icke av den ålder, att retroaktivavgifterna kunna sägas bliva i avsevärd

grad betungande.

Det förnyade reglementet för prästerskapets änke- och pupillkassa är,

såsom nämnts, tänkt att bliva gällande med ingången av ecklesiastikåret

1927—1928, alltså den 1 maj 1927, medan löneregleringen för domkapitlens

befattningshavare icke lärer kunna genomföras förr än med budgetåret

1927—1928 eller sålunda den 1 juli 1927. Det hade givetvis varit önskvärt,

att de ändrade bestämmelserna angående familjepensioneringen och angående

avlöningen kommit att träda i kraft vid samma tidpunkt, men någon

egentlig olägenhet lärer icke vållas av att så icke blir fallet. Förhållandet

bör emellertid uppmärksammas vid utfärdandet av erforderliga föreskrifter.

De särskilda föreskrifter, som i samband med fastställandet av ett nytt

reglemente för prästerskapets änke- och pupillkassa lära böra meddelas

rörande familjepensionering för befattningshavarna vid domkapitlens expeditioner,

torde i anslutning till det ovan sagda böra innehålla ett fastslående

av, att konsistorienotarier och konsistorieamanuenser, som vid

reglementets ikraftträdande äro delägare i kassan, äga att kvarstå i sådan

egenskap samt en bestämmelse att sådan konsistorienotarie är undantagen

från delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa, och detta jämväl

om han erhåller stiftssekreterarebefattning.

Såsom statskontoret i sitt utlåtande den 20 maj 1920 framhöll, lärer, om

tjänst- och nådårsrätten för konsistorienotaries stärbhus upphäves, staten

böra gottgöra prästerskapets änke- och pupillkassa för den förlust, kassan

kommer att lida genom den tidigare inträdande pensioneringsskyldighe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ten. Statskontoret föreslog, att för sådant ändamål ett förslagsanslag skulle

uppföras å riksstatens elfte huvudtitel. Till undvikande att ett särskilt

anslag skall behöva vara uppfört å riksstaten ända till dess den siste

av de nuvarande konsistorienotarierna avgått ur tjänsten ■— eventuellt

t. o. m. år 1956 —, ehuru anslaget måhända endast någon enstaka gång

behöver anlitas, vill statskontoret nu så till vida modifiera sitt förslag,

att riksdagens medgivande utverkas, att gottgörelsen må utgå av det

under elfte huvudtiteln, Allmänna indragningsstaten uppförda förslagsanslaget:

diverse föremål.

För de biträden och vaktmästare, som vid löneregleringen erhålla ordi- Biträden och

narie befattning, följer, för så vitt do äro män och icke uppnått 60 års vaktmästare

ålder, Skyldighet att inträda som delägare i civilstatens änke- och pupillkassa

och därmed även att erlägga i reglementet för kassan stadgade befordringsavgifter.

Då den ende manlige befattningshavare, som vid den

nya lönestatens ikraftträdande torde komma att erhålla ordinarie biträdestjänst,

då överskridit 60 år, skulle obligatorisk delaktighet i kassan

ifrågakomma endast för expeditionsvakterna. Av dessa kommer däremot

ingen vid nämnda tidpunkt att vara över 60 år, ehuru en uppnår denna

ålder senare under året. I sitt underdåniga utlåtande över domkapitelkommitténs

förslag ifrågasatte statskontoret såsom i det föregående omnämnts,

huruvida icke bidrag till befordringsavgifterna borde beviljas av

statsmedel i likhet med vad som skett vid sjukvårds- och ekonomipersonalens

vid statens hospital och asyler uppförande å ordinarie stat med ingången

av år 1919. Bestämmelserna härom finnas meddelade i nådiga

kungörelsen den 31 december 1918, nr 1062. Enligt denna utgick sådant

bidrag endast till befattningshavare, som vid 1919 års ingång fyllt 32 år,

och utgjorde för den, som vunnit anställning i motsvarande eller jämförlig

befattning före 32 års ålder viss procent å skillnadsbeloppet mellan

den för hans ålder den 1 januari 1919 och den för 32 års ålder gällande

befordringsavgiften, samt för den, som vunnit sådan anställning efter 32

års ålder, samma procenttal å skillnadsbeloppet mellan den för hans ålder

den 1 januari 1919 och den för hans ålder vid anställningen gällande befordringsavgiften.

Liknande medgivanden hava även lämnats i några

andra fall. Sålunda medgav 1913 års riksdag (skrivelsen nr 235) att tillläggs-

och befordringsavgifter till civilstatens änke- och pupillkassa, som

viss vid Trollhätte kanalverk förut anställda personal, vilken övergått i

statens tjänst, hade att erlägga, finge bestridas av vederbörande verks

medel. 1921 års riksdag medgav (skrivelsen nr 67), att såsom bidrag till

beredande av delaktighet i telegrafverkets änke- och pupillkassa för den

från aktiebolaget Stockholms telefon av telegrafverket övertagna personal,

som erhållit ordinarie tjänst vid samma verk, finge av telegrafmedel

utbetalas visst belopp. Slutligen har av 1925 års riksdag medgivits (skrivelsen

nr 161), att de befordringsavgifter, som vissa extra kronojägare,

vilka varit i tjänst hos förutvarande ägare av ett av staten inköpt skogskomplex,

hade att vid anställning såsom ordinarie kronojägare erlägga

för inträde i civilstatens änke- och pupillkassa, finge till den del desamma

överstege vad vederbörande hade att erlägga, därest hans ålder vid anställningen

som ordinarie kronojägare uppgått till 35 år, gäldas av domänverkets

medel. Då det nu gäller uppförande å ordinarie stat av en kår,

som förut endast haft extra anställning, synas samma skäl som i fråga

opaginerad Kontrollera mot PDF

*40

om ekonomipersonalen vid statens hospital och asyler tala för att staten

träder hjälpande emellan. Med hänsyn till den levnadsålder, vid vilken

motsvarande befattningshavare vid civilförvaltningen pläga uppnå ordinarie

anställning, torde samma grunder, som gällt för nyssnämnda ekonomipersonal,

kunna tillämpas i fråga om ett eventuellt bidrag från statsverket

till vaktmästarnas vid domkapitlen hefordringsavgifter. En överslagsberäkning

ger vid handen, att statens utgift i så fall icke torde

komma att överstiga ett belopp av 2.400 kronor. Försiktigheten torde

bjuda att som villkor för erhållande av bidrag till befordringsavgift jämväl

uppställa, att befattningshavaren skall hava tillträtt anställning vid

domkapitel före den 1 juli 1926.

På grund av bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 279) angående pensionering av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare

i statens tjänst bliva de kvinnliga biträdena vid domkapitlen,

som vid löneregleringen erhålla ordinarie kanslibiträdestjänster, förpliktade

att för ifrågavarande pensionering till civila pensionsfonden erlägga

samma avgifter som i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa

äro stadgade för manlig innehavare av samma befattning, alltså även

eventuellt hefordringsavgifter. Om i enlighet med statskontorets nyss

framlagda förslag vaktmästarna vid domkapitlen erhålla viss lindring

i dem åliggande hefordringsavgifter, torde konsekvensen därför kräva, att

även ifrågavarande biträden få motsvarande nedsättning i sina avgifter

till civila pensionsfonden i och för familjepensioneringen. För detta ändamål

torde dock icke erfordras anvisandet av några medel, utan allenast

ett medgivande till nedsättning av avgifterna i fråga.

Övergångs- Tillämpningen av det nya avlöningsreglementet medför övergång från

lön. förutvarande förskottsbetalning av lön och med denna jämförlig avlöning

till efterskottsbetalning av hela avlöningen, och har på grund härav vid

löneregleringar efter det nya avlöningssystemet medgivande plägat lämnas

till utbetalning av en extra månadslön (s. k. övergångslön). Liknande

anordning lärer därför jämväl i detta fall böra träffas.

De särskilda övergångsbestämmelser, som kunna erfordras i anledning

av löneregleringen, lära i anslutning till riksdagens medgivande i sådant

avseende i sammanhang med antagandet år 1921 av avlöningsreglementet

för civilförvaltningen böra meddelas av Eders Kungl. Maj:t. Dessa torde

bland annat böra innefatta det av statskontoret i det föregående föreslagna

stadgandet rörande stiftssekreterares rätt att för uppflyttning i

lönegrad tillgodoräkna tjänstetid som konsistorienotarie.

Anslag och Avlöningarna till befattningshavarna vid domkapitlens expeditioner —

8tat- frånsett dyrtidstillägget — utgå för närvarande från följande anslag under

åttonde huvudtiteln: ordinarie obetecknade anslaget till domkapitlens

expeditioner, extra obetecknade anslaget till ökade arbetskrafter å domkapitlens

expeditioner, extra obetecknade anslaget till provisorisk lönereglering

för tjänstemän vid de ecklesiastika konsistorierna ordinarie förslagsanslaget

till ålderstillägg samt extra förslagsanslaget till tillfällig

löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen.

Om avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen skall vinna

tillämpning å ifrågavarande befattningshavare, påkallar detta ändrade

Övergångs
bestämmel
ser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

anordningar i fråga om såväl anslag som stater i överensstämmelse med

vad som tillämpas för reglerade verk. Avlöningarna till de ordinarie befattningshavarna

böra sålunda utgå från en såsom förslagsanslag betecknad

anslagspost, från vilken jämväl skall bestridas de avlöningsförhöjningar,

som motsvara nuvarande ålderstillägg. Avlöningen bör beräknas

efter näst högsta löneklassen i vederbörande lönegrad. För befattningar,

som antagits i regel komma att innebavas av kvinnor, har vid senare löneregleringar

räknats med avlöning efter en löneklass lägre, enär kvinnlig

innehavare av befattning icke får uppflyttas i högsta löneklassen i lönegraden.

Med hänsyn därtill, att kvinnorna i regel erhålla ordinarie anställning

väsentligt tidigare än männen, torde emellertid denna beräkning

genomsnittligt bliva för låg, och då de personer, som torde komma

att erhålla de befattningar, varom nu är fråga, eller kanslibiträdestjänsterna,

vid domkapitlen, lära kunna för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna

en relativt lång tjänstetid, har statskontoret i detta fall ansett sig

för alla befattningar böra räkna med avlöning i näst högsta löneklassen

i lönegraden. Avlöningsberäkningen påverkas jämväl av de orter, å vilka

befattningshavarna äro placerade. Vid löneregleringar för verk med befattningshavare

å skilda orter hava olika beräkningsgrunder använts, dels

har man utgått från respektive befattningshavares verkliga eller antagna

placering, dels från samtliga befattningshavares placering å en medeldyr

ort, vid hospitalen exempelvis E-ort, För konsistoriernas vidkommande

kan sistnämnda beräkningsgrund med hänsyn till den faktiska ortsgrupperingen

anses ge ett riktigt medelvärde och torde därför kunna komma

till användning. Efter de angivna normerna skulle en beräkning av avlöningarna

till de ordinarie befattningshavarna vid domkapitlens expeditioner

te sig sålunda:

12 stiftssekreterare i lönegraden B 28 å 10.020 120.240

4 stiftsnotarier i » B 21 » 6.768 27.072

7 kanslibiträden i » B 7 » 3.060 21.420

9 expeditionsvakter i » B 5 » 2.772 24.948

Summa 193.680

Från samma anslag böra jämväl bestridas kostnaderna för de förmåner,

som omnämnas i §§ 25, 28 och 32 i avlöningsreglementet (läkarvård in. m.,

felräkningspenningar och begravningshjälp). Av denna anledning lärer

anslaget dock icke behöva höjas.

Vid innevarande års riksdag uteslötos ur departementens stater de särskilda

förslagsanslagen till vikariatsersättning, i samband varmed riksdagen

medgav, att lön och vikariatsersättning till icke ordinarie tjänsteman,

som uppehåller ordinarie befattning å vilken avlöningsreglementet den 22

juni 1921 (nr 451) är tillämpligt, må, där särskilt anslag till vikariatsersättningar

icke är för vederbörande verk anvisat, utgå från anslagsposten

till avlöningar till ordinarie tjänstemän. Bestämmelse härom är sedan

meddelad i nådiga kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 269). Någon höjning

av de i departementens stater upptagna anslagsposterna till avlöningar

till ordinarie befattningshavare ansågs emellertid icke behöva av nyssnämnda

anledning vidtagas. I propositionen i ämnet antyddes tillika, att

man även vid de övriga till den allmänna civilförvaltningen hörande

ämbetsverken borde efter hand övergå till samma system för vikariatskostnadernas

bestridande. Någon särskild anledning att för domkapitlens

opaginerad Kontrollera mot PDF

vidkommande uppföra en anslagspost till vikariatsersättningar torde icke

finnas, utan lära vikariatskostnaderna i enlighet med det nya systemet

böra utgå från anslagsposten till avlöningar till ordinarie befattningshavare,

vilket dock icke, lika litet som vid departementen, torde påkalla

någon höjning av berörda anslagspost.

Vid löneregleringen för länsstyrelsernas personal vid 1925 års riksdag

upplördes i staten för länsstyrelserna för det första budgetåret en särskild

som förslagsanslag betecknad anslagspost för övergångslön. För tullstyrelsens

pcb tullstatens vidkommande uppfördes vid den år 1922 beslutade

löneregleringen för övergångslönen ett särskilt anslag å extra stat ä övergångsårets

riksstat. I allmänhet har dock vid löneregleringar enligt det

nya lönesystemet praxis varit den, att den s. k. övergångslönen fått utgå

från anslagsposten till avlöningar till ordinarie befattningshavare, utan

att denna anslagspost på grund härav ökats. Särskilt som av de befattningshavare,

vilka nu förevarande lönereglering avser, endast stiftssekreterarna

förut innehava ordinarie befattning och därför bli berättigade till

övergångslön — denna torde icke komma att uppgå till mer än cirka 5.000

kronor — lärer det vanliga förfarandet i detta fall böra tillämpas och

övergångslönen sålunda bestridas från avlöningsanslaget för ordinarie

tjänstemän.

De bidrag av statsmedel till befordringsavgifter till civilstatens änkeocli

pupillkassa, som medgåvos beträffande ekonomipersonalen vid statens

hospital och asyler, utgingo från ett särskilt anslag å extra stat, som var

uppfört å riksstaterna för de år utgiften förekom. Om motsvarande förmån

nu beviljas expeditionsvakterna vid domkapitlens expeditioner, synes

det med hänsyn till de ringa belopp för varje år, varom det här rör sig,

vara obehövligt att upptaga ett särskilt anslag i riksstaten eller en särskild

anslagspost i domkapitlens stat, utan borde jämväl denna utgift

lämpligen kunna bestridas från anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän, vilken icke på denna grund torde behöva höjas.

I anslutning till det ovan anförda torde anslagsposten till avlöningar

till ordinarie befattningshavare vid domkapitlens expeditioner, förslagsanslag,

böra sättas till i avrundat tal 194.000 kronor.

Arvodet till sekreteraren vid Stockholms stads konsistorium synes statskontoret

lämpligen böra uppföras för sig i staten. Då det föreslagna arvodet,

5.700 kronor, skulle vara förenat med tre ålderstillägg å 360 kronor,

torde anslagsposten i anslutning till grunderna för beräkning av anslaget

till avlöningar åt ordinarie tjänstemän böra uppföras såsom förslagsanslag

med i avrundat tal 6.400 kronor. Från denna torde jämväl få utgå

kostnaderna för vikariat för konsistoriesekreteraren, vilket skulle överensstämma

med vad ovan föreslagits beträffande vikariat för ordinarie tjänstemän

och vad statskontoret nedan föreslår beträffande vikariat för extra

ordinarie befattningshavare.

Vid innevarande års riksdag har för departementen vidtagits en principiell

ändring beträffande anslagsmedlen till avlöning åt icke ordinarie

personal. Anslagen anvisas å departementens stater såsom en enda anslagspost

av förslagsanslags natur, men sönderfalla i tre underavdelningar:

grundlöner till extra ordinarie tjänstemän, bestämt belopp, avlöningsförhöjningar

till extra ordinarie tjänstemän, förslagsvis anvisat belopp,

extra befattningshavare, renskrivning m. m., bestämt belopp. Från den

andra posten få jämväl bestridas vissa enligt givna författningsbestäm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

melser automatiskt utgående utgifter, såsom läkarvård, begravningshjälp

m. m. Vid uppställande av den nya staten för domkapitlen, torde samma

principer böra tillämpas. Vid beräkning av avlöningarna till den extra

ordinarie personalen torde det vara nödvändigt eller åtminstone lämpligt

att utgå från den faktiska ortsgrupperingen. Från posten grundlöner

för extra ordinarie tjänstemän skulle enligt statskontorets i det föregående

framlagda förslag utgå grundlön till en amanuens vid ett vart av

domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Lund, Göteborg och

Härnösand, till ett extra ordinarie kontorsbiträde i Uppsala samt till en

vaktmästare vid ett vart av konsistorierna i Strängnäs, Växjö, Visby och

Stockholm. Avlöningen till amanuensen vid Strängnäs och till vaktmästarna

bör räknas till ett med hänsyn till den lägre tjänstetiden nedsatt

belopp. För amanuenserna i Göteborg och Härnösand torde för möjliggörande

av ett tillmötesgående av framförda krav på full tjänstgöring för

dessa tjänstemän därest detta vid prövning befinnes befogat, böra räknas

med full avlöning. Beträffande lönegradsplaceringen synes man böra

räkna med 18 lönegraden för amanuenserna, 4 lönegraden för kontorsbiträdet

och 5 lönegraden för vaktmästarna. Såsom förut nämnts skulle det

dock ankomma på Eders Kungl. Maj:t att besluta såväl beträffande den

lönegrad, till vilken de olika befattningarna skola hänföras, som huruvida

avlöningen i lönegraden skall utgå oavkortad eller reduceras till följd

av kortare arbetstid. Om det i något fall skulle befinnas lämpligare att

i stället för en extra ordinarie tjänsteman anställa en extra befattningshavare,

lärer hinder dock icke böra möta att för dennes avlönande disponera

ett för grundlön till en extra ordinarie tjänsteman avsett belopp. Att

vid beräkningen av nu ifrågavarande post avse något särskilt belopp till

Eders Kungl. Maj:ts förfogande torde icke vara erforderligt, enär besparing

kommer att uppstå, då extra ordinarie tjänstemän vikariera å ordinarie

befattning. I enlighet med de grunder, som i det föregående angivits,

kunna grundlönerna till extra ordinarie tjänstemän vid domkapitlen beräknas

till ett belopp av 35.500 kronor.

Posten avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän, förslagsanslag,

lärer även böra beräknas med hänsyn tagen till den faktiska ortsgrupperingen

ävensom till reduceringen av avlöningen vid kortare tjänstgöring.

För departementens del räknades med kostnaden för endast en

avlöningsförhöjning. Med hänsyn till de mindre utsikterna för de extra

ordinarie tjänstemännen vid domkapitlen att vinna ordinarie anställning

torde man här böra räkna med tre avlöningsförhöjningar. Kostnaderna

skulle i så fall belöpa sig till i avrundat tal 8.300 kronor. Från denna post

böra jämväl bestridas författningsenligt utgående kostnader för läkarvård

in. m. och begravningshjälp, och torde detta jämväl böra gälla beträffande

eventuella sådana utgifter för biträdet Malmström, om Eders Kungl.

Maj:t tillerkänner honom rätt till dylika förmåner. Vidare bör anslagsposten

få anlitas för de personliga lönetillägg, som efter statskontorets

förslag skulle i händelse av inkomstminskning utgå till de extra ordinarie

expeditionsvakterna. Enligt vad ämbetsverket nedan föreslår torde slutligen

kostnader för vikariat för extra ordinarie tjänstemän böra få utgå

från denna anslagspost. Med extra ordinarie anställning för vissa befattningshavare

vid domkapitlen följer rätt till semester. Även om det ofta

icke torde vara nödvändigt att under tiden förordna vikarie eller på annat

sätt förstärka arbetskrafterna, lärer det dock vara behövligt att lämna

domkapitlen medel till nödvändiga vikariatskostnaders bestridande. Detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

*44

skulle kunna ske genom att vissa belopp härtill inginge i de medel, som

beräknas till extra befattningshavare. Vikariat för extra ordinarie tjänstemän

kan emellertid förekomma även av annan anledning än att dessa

åtnjuta semester. En extra ordinarie tjänsteman kan vara av sjukdom

hindrad att tjänstgöra eller förordnad att vikariera för en ordinarie befattningshavare

under dennes semester eller ledighet för sjukdom eller av

annan anledning. I de senare fallen blir den extra ordinarie tjänstemannens

avlöning ledig, därigenom att kostnaderna för vikariatet å den

ordinarie befattningen utgår från anslaget till avlöningar åt ordinarie

befattningshavare, och det skulle kunna medgivas, att den extra

ordinarie tjänstemannens avlöning, eller åtminstone hans grundlön finge

användas för befattningens uppehållande. I de iorra fallen åter skulle allenast

den ringa del av avlöningen, som den sjuke tjänstemannen avstår,

kunna stå till förfogande. Skulle förhindret att tjänstgöra bero på skada

i tjänsten och tjänstemannen alltså uppbära avlöningen oavkortad, komma

inga medel att finnas tillgängliga. Det synes därför statskontoret vara

lämpligast och enklast att, i analogi med vad som gäller beträffande vikariat

å ordinarie tjänster, kostnaderna för vikariat å e. o. befattningar, oberoende

av anledningen, 1‘å bestridas från det förslagsanslag, som avsetts

till en del av dessa tjänstemäns avlöning, d. v. s. det till avlöningsförhöjningar

beräknade beloppet. Den ersättning, som skall utgå vid uppehållande

av e. o. befattning, är reglerad genom allmänna författningsbestämmelser,

och det torde därför knappast behöva möta några betänkligheter

att låta vikariatskostnaderna utgå från ett förslagsanslag, när såsom beträffande

domkapitlen skulle bliva fallet enligt statskontorets förslag, såväl

antalet befattningar som lönegraderna, skulle bestämmas av Eders

Kungl. Maj:t. Då det endast beror på personliga förhållanden, att biträdet

i Lund Malmströms befattning icke skulle ändras till en ordinarie kanslibiträdestjänst,

torde det vara rimligt, att domkapitlet icke på denna

grund avstänges från möjligheten att under hans semester eller sjukdom

avlöna vikarie. Även i detta fall torde därför ifrågavarande anslagspost

få anlitas för bestridande av vikariatskostnaderna. Vilka kostnader, som

vid bifall till vad statskontoret sålunda förordat kunna komma att utgå

från posten avlöningsförhöjningar, kan svårligen beräknas, men då det

torde kunna förväntas, att å anslagsposten till avlöningar till icke ordinarie

befattningshavare i dess helhet besparingar komma att uppstå på

grund av vikariat å ordinarie tjänster, lärer det under rubriken avlöningsförhöjningar

beräknade beloppet ej behöva höjas till högre belopp än förslagsvis

10.000 kronor.

Från posten extra befattningshavare, renskrivning m. m. som skulle vara

till beloppet begränsat, skulle utgå dels arvodena till amanuenserna i Karlstad

och Västerås, för en var 3.000 kronor, dels det belopp, 21.000 kronor,

för avlönande av extra biträdespersonal, som, enligt vad statskontoret

ovan föreslagit, skulle av Eders Kungl. Maj:t fördelas mellan konsistorierna.

Posten torde sålunda böra bestämmas till 27.000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke ordinarie befattningshavare m. m.

skulle alltså enligt det förestående beräknas sålunda:

Grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän, högst .......... 35.500

Avlöningsförhöjningar till extra ordinarie tjänstemän m. m., förslagsvis

....................................................... 10.000

Extra befattningshavare, renskrivning m. m., högst ............ 27.000

Förslagsanslag kronor 72.500

opaginerad Kontrollera mot PDF

*45

Från anslagen till domkapitlens expeditioner äro medel anvisade till

hyror, nämligen för domkapitlet i Visby 1.000 kronor till hyra för expeditionslokal

och för domkapitlet i Luleå, efter av innevarande års riksdag

vidtagen höjning, 4.400 kronor till hyra för sessions- och expeditionslokal

och för bostad till vaktmästaren, eller sålunda sammanlagt 5.400

kronor. Enahanda belopp lärer nu höra uppföras i staten såsom en särskild

anslagspost. Visserligen är avsett, att vaktmästaren i Luleå skall

erlägga hyra för ifrågavarande bostad till statsverket, liksom även vaktmästarna

i Linköping, Västerås och Härnösand för de av dem innehavda

tjänstehostäderna, vilka hyror torde höra gottskrivas anslaget till domkapitlens

expeditioner, men då hyresbeloppen jämlikt härom gällande allmänna

föreskrifter skola av domkapitlen bestämmas med hänsyn till i

orten gällande hyrespriser och sålunda icke kunna i förväg fixeras, torde

hyresutgifterna böra upptagas utan avdrag för hyresinkomsterna.

Vid bifall till vad statskontoret sålunda föreslagit skulle staten för

domkapitlens expeditioner få följande utseende:

Stat för domkapitlens expeditioner.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .... 194.000

Arvode till sekreteraren vid Stockholms stads konsistorium

förslagsanslag ........................................ 0.400

Anm.: Arvodet utgör 5,700 kronor samt kan efter 3 år höjas med

360 kronor, efter 6 år med ytterligare 360 kronor samt efter 9 år med

än ytterligare 360 kronor.

Avlöningar till icke ordinarie befattningshavare, förslagsanslag

................................................ 72.500

Hyror ............... 5.400

Summa förslagsanslag kronor 278.300

Ifrågavarande belopp torde under titeln domkapitlens expeditioner höra

uppföras såsom ett ordinarie förslagsanslag.

Sammanläggas följande å innevarande budgetårs riksstat uppförda anslag:

domkapitlens expeditioner, 91.350 kronor, ökade arbetskrafter vid

domkapitlens expeditioner, 34.070 kronor, och provisorisk lönereglering vid

de ecklesiastika konsistorierna, 42.000 kronor, jämte för förra budgetåret

beviljade tillfälliga lönetillägg, 2.725 kronor, erhålles 170.145 kronor. Då

den föreslagna staten slutar å ett belopp av 278.300 kronor, skulle alltså

kostnadsökningen enligt stat i anledning av den nya löneregleringen utgöra

108.155 kronor. Härvid är dock att märka, dels att löneregleringen

kommer att medföra nedsättning i dyrtidstilläggen och minskad belastning

a åttonde huvudtitelns anslag till ålderstillägg (ålderstilläggen belöpa sig

för närvarande till omkring 10.500 kronor), dels att det nya förslagsanslaget

kommer att tillföras hyror för tjänstebostäder, dels ock att statsverket,

ehuru under annan titel, kommer att uppbära konsistorienotariernas indragna

sportler. Den verkliga utgiftsökningen uppgår följaktligen till ett

mindre belopp än det ovan angivna och kan approximativt beräknas till

76.000 kronor.

Under åberopande av vad statskontoret i detta utlåtande anfört, hemställer

ämbetsverket, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå 1927 års

riksdag:

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 84 käft. (Nr 102.) 9

Kostnads
beräkning.

Hemställan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*46

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

skall f. o. m. den 1 juli 1927 äga tillämpning å befattningshavare

vid domkapitlens expeditioner samt att i samband därmed de sportler, som

hittills tillkommit konsistorienotarierna i form av expeditionslösen samt

arvoden för förvaltning av vissa fonder och kassor och för utdelning av

fosterlöner, skola, i den mån arvodena prövas fortfarande böra utgå, till

statsverket indragas;

dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare vid domkapitlens

expeditioner på följande sätt:

Domkapitel

Uppsala .....

Linköping

Skara .......

Strängnäs

Västerås .....

Växjö .......

Lund .......

Göteborg

Karlstad

Härnösand

Luleå .......

Visby .......

Stiftssekre
terare.

Lönegrad B 28

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

Stiftsnotarie.

Lönegrad B 21

1

1

1

1

Kanslibiträde.

Lönegrad B 7

1

1

1

1

1

1

1

Expeditions
vakt.

Lönegrad B 5

1

1

1

1

1

1

1

1

1

dels godkänna den av statskontoret föreslagna staten för domkapitlens

expeditioner;

dels medgiva, att i fråga om placering i löneklass å den nya lönestaten

konsistorienotariebefattning skall anses motsvara stiftssekreterarebefattning;
dels

föreskriva, att vid tillämpningen i fråga om befattningshavare vid

de ecklesiastika konsistorierna av de i 13 § 3 mom. 1 punkten i ovannämnda

avlöningsreglemente givna bestämmelserna om tjänstemans förflyttningsskyldighet

skall med uttrycket »det verk han tillhör eller varunder han

lyder» förstås samtliga ecklesiastika konsistorier;

dels föreskriva, att för konsistorienotarie, som vid den nya avlöningsstatens

ikraftträdande tillträder stiftssekreterarehefattning, den rätt till

tjänstår och nådår, som ansetts tillkomma stärbhus efter konsistorienotarie,

skall upphöra;

dels medgiva, att den ökade utgift för pensioner, som i anledning av

nyssnämnda föreskrift kommer att drabba prästerskapets änke- och pupillkassa,

må ersättas kassan av statsmedel samt utgå från det under elfte

huvudtiteln, allmänna ind ragningsstaten, uppförda förslagsanslaget diverse

föremål;

dels medgiva, att för vaktmästare vid domkapitel, som den 1 juli 1927

erhåller ordinarie expeditionsvaktbefattning vid domkapitel, må, under

förutsättning att han anställts vid domkapitlet före. den 1 juli 1926, av

statsmedel utgå bidrag till de befordringsavgifter, han kan hava att erlägga

till civilstatens änke- och pupillkassa, i överensstämmelse med de

grunder, som varit fastställda för motsvarande bidrag beträffande vissa

opaginerad Kontrollera mot PDF

*47

befattningshavare, tillhörande sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens

hospital och asyler;

dels medgiva, att kvinnligt biträde vid domkapitel, som den 1 juli 1927

erhåller ordinarie kanslihiträdesbefattning vid domkapitel, må under enahanda

förutsättning erhålla motsvarande nedsättning i de avgifter, hon

har att till civila pensionsfonden erlägga för pensionering av efterlevande

barn;

dels medgiva, att statens ovannämnda bidrag till expeditionsvakternas

vid domkapitlen befordringsavgifter må bestridas av den i staten för domkapitlens

expeditioner upptagna anslagsposten till ordinarie tjänstemän;

dels besluta att, där ordinarie tjänsteman vid domkapitel, å vilken ovannämnda

avlöningsreglemente kommer att f. o. m. den 1 juli 1927 äga tilllämpning,

enligt hittills gällande bestämmelser ägt uppbära någon del av

avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som provisoriskt avlöningstillägg

— i förskott, skall vid ingången av juli månad 1927 till honom på

statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen

skulle hava i den befattning, han vid utgången av juni månad 1927

innehade, i förskott uppburit för juli månad 1927, om de dittillsvarande

avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande (övergångslön);

dels medgiva, att övergångslönen må bestridas av den i staten för domkapitlens

expeditioner upptagna anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän;

dels förklara, att övriga av riksdagen med avseende å den definitiva

löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartementen med flera

verk lämnade medgivanden må i tillämpliga delar gälla även beträffande

befattningshavare vid domkapitlens expeditioner;

dels ock under åttonde huvudtiteln — med uteslutande av det ordinarie

anslaget till domkapitlens expeditioner — under samma rubrik uppföra

ett ordinarie förslagsanslag av kronor 278.300.

I förevarande ärendes slutliga handläggning hava, förutom undertecknade

deltagit statskommissarierna friherre Leijonhufvud och Thorstenson

samt t. f. statskommissarien Tottie.

Utdrag av ämbetsverkets protokoll, utvisande vid ärendets föredragning

uttalade särskilda meningar, bifogas härjämte.

Stockholm den 23 augusti 1926.

G. F. Ouchterlony.

Underdånigst:

PER SÖDERMARK.

Carl Peyron.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*48

Bil, 1.

Biträden vid domkapitlen under budgetåret 1925—1926.

Födelseår

Anställ-

ningsår

Daglig

arbetstid

timmar

Lön av

stats- medel

Tillfäl- lig löne- förbätt- ring

Annan ersätt- ning (frånsett

dyrtids- tillägg)

Annan

anställning

Uppsala.

Örner, Maria......

1867

1915

6''It k 7

1,800

—

Olsson, Margit.....

1903

1921

6

1,200

—

Linköping.

Kamrerare vid Kin- da kanalaktiebo-

Wigart, Ivar......

1866

1911

c:a 3

1,200

250

lag. Överförmyn- dare. Lärare i

Skara.

bokföring vid

teknisk skola.

Drakenberg, Anna1 . .

1869

1904}

2 k 3

600

100

Itlanflarbetslära-

de Frese, Maria'' . . .

1850

1904

\ rinna.

Strängnäs.

Lundquist, Svea ....

1904

1923

högst 3

500

100

Västerås.

Eklund, Elsa......

1894

1909

4

1,200

—

Växjö.

Elmdahl, Johan ....

1866

1903

c:a 6

1,350

—

(Kyrkvaktare vid

\ domkyrkan.

Lund.

Malmström, Fredrik .

1872

1893

c:a 7

3,000

500

Palm, Ruth.......

1894

1914

c.a 7

1,800

—

Göteborg.

Norlund, Anna.....

1860

1902

c:a 7

1,800

—

Karlstad.

Hallström, Berta . . .

1893

1911

6

1,800

—

Härnösand.

Blomberg, Anna2 . . .

1883

1904

6

1,800

__

| ISO: — av präs-

Alander, Martin ....

1885

1920

ej bestämd

500

—

1 terskapets

(Lektor vid läro-

Fredenberg, Eva . . .

1899

1926

4''A k 5

800

—

prästmötes- | beslut.

\ verket.

Luled.

Carlsson, Rut8.....

1900

1924

6 5 7

1,800

—

Visby.

Broms, G. A......

1883

1914

1

800

100

Landsfogde.

Johansson, Anna . . .

1875

1920

2

600

100

Stockholm.

[Amanuens i eckle- siastikdeparte-

Tunberg, Lars.....

1890

1921

minst 1

500

125

mentet. Extra

befattningshava- re i riksarkivet.

Kruse, Anna......

1877

1916

2''/« 5 3

750

180

1

1 Dessa biträden ha dessutom gemensamt uppburit 120 kr. i extra lönetillägg, som dock

av riksräkenskapsverket anmärkts till återbäring.

2 Av riksdagen beviljad pension fr. o. m. den ''/i 1926.

8 Förut i mer än fem år anställd vid statens järnvägar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*49

Bil. 2.

Vaktbetjäning under budgetåret 1925—1926.

O:

a,

C0

Anställ-

ningsår

Daglig

arbetstid

Lön av

stats-

Tillfäl- lig löne- förbätt- ring

Annan ersättning

(frånsett dyrtids-

Natura-

Annan

CO

po

timmar

medel

tillägg).

förmåner

anställning

Uppsala.

Kantzel, C. G.. . .

Linköping.

Johnsson, J. A.1 . .

1882

1911

8

1,350

100

350:— av stiftet»

Fri bostad i

1843

1873

| »så gott |

Jsom hela}

| dagen» )

865

—

byggnadskassa,

86:70 av domkyr- kan, 700:— av

prästerskapets

byggnadskas- sans hus. Ved- brand å expe- ditionskas-

( Vaktmästare vid

| stifts- och lä- | roverksbiblio- | teket.

Skara.

emeriti- och fat- tigkassa.

sans bekost- nad.

Sjögren. A. M.2 . .

1885

1918

6

1,350

100

f Eldare vid dom-

\ kyrkan.

Strängnäs.

Eriksson, K. E.. .

1892

1925

4 ii 5

1,115

70

f 235: — av dom- \ kyrkan.

1 2 famnar ved av

domkyrkan.

Västerds.

Wickström, E. G.

Växjö.

1892

1924

8

1,000

250

(60:— gratifikation

j av diverse eckle- [ siastika medel.

Fri bostad i

domkyrkans

hus, värme

och lyse på

domkyrkans

bekostnad.

Gunnér, P. O.3 . .

1865

1915

5

1,120

100

f 230:25 av dom- \ kyrkan.

j Eldare vid stifts- och gymnasie- | biblioteket.

Lund,.

Henriksson, M,4. .

1850

1884

7

1,350

100

Oöteborg.

Eriksson, G. M. . .

1885

1913

7

1,350

—

( 150: — av biskops- | husfonden.

Karlstad.

Hellqvist, G. F.. .

Härnösand.5

1901

1921

6 ä 7

1,175

—

f 323:51 av dom- [ kyrkan.

domkapitlets

Cedergren, J. A. . .

1867

1905

7-9

1,100

[ 257:03 av stiftets

hus.Vedbrand

och lyse på

expeditions- kassans be- kostnad.

Luleå.''''

Fri bostad med

fri värme och

Håkansson, H. . .

1898

1923

7

1,065

150

300: — ersättning för

fri belysning

i av staten för-

( Klockare vid

l domkyrkan.

Visby.

städning, av stats-

hyrd lägenhet

medel, 400: — er-

i biskops-

olin, O.......

sättning för bo-

huset.

1873

1904

4

800

200

stad, bränsle och

lyse, av statsme- del, 117: — ersätt- ning av stiftets

präster.

Stockholm.

astin, Gerda . . .

1871

1915

3 å 5

800

200 1

261: — från vissa

församlingar.

1 Avliden den so/a 1926. De i kolumnen »annan ersättning» upptagna ersättningar tillkommo endast

hnsson personligen.

2 Dessutom uppburit 270 kronor såsom extra lönetillägg, som dock av riksräkenskapsverket anmärkts

11 återbäring.

8 Fr. o. m. den l/i 1926 höjdes lönen med 230 kronor och bortföll domkyrkans bidrag.

* Av riksdagen beviljad pension fr. o. m. den 1/i 1926.

Ersättning för städning av domkapitlets lokaler utgår till vaktmästarens hustru med 400 kronor.

• Ersättning för städning av domkapitlets lokaler utgår till vaktmästaren med 500 kronor fr. o. m.

1925; städningen ombesörjes dock till största delen genom av vaktmästaren lejd arbetskraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*50

Bil. 3.

Utdrag av protokoll hållet i Kungl. statskontoret vid sammanträde

in plena den 23 augusti 1926.

Närvarande:

Herr Generaldirektören Södermark,

Statskommissarien friherre Leijonhufvud,

Statskommissarien Thorstenson,

Statskommissarien Ouchterlony samt

t. f. Statskommissarien Tottie.

S. D. Statskommissarien Ouchterlony föredrog Kungl. Ma,j:ts nådiga

remiss med förslag till ny definitiv lönereglering för tjänstemännen vid

de ecklesiastika konsistorierna; och beslöts underdånigt utlåtande enligt

registratur.

Statskommissarierna Thorstenson och friherre Leijonliufvud voro i vissa

delar från beslutet skiljaktiga, och yttrade i sådant avseende den förstnämnda

ledamoten: »I fråga om vissa av de nuvarande amanuensbefattningarnes

uppförande såsom ordinarie tjänster kan jag icke i allo dela

pluralitetens mening. Jag kan nämligen icke finna annat än att alla skäl

tala för att jämväl beträffande amanuenstjänsten vid domkapitlet i Skara,

vars utbyte mot ordinarie tjänst pluraliteten förklarat sig icke kunna

förorda, en sådan ändring bör vidtagas. Vid domkapitlet finnes icke mer

än en sådan tjänst och att densamma är för överskådlig framtid behövlig

torde vara uppenbart. Den nuvarande innehavarens dagliga arbetstid

anges visserligen av domkapitlet till endast 6 timmar eller sålunda något

mindre än Tull’ arbetstid enligt nya avlöningsreglementet, men av domkapitlets

yttrande framgår, att denna kortare arbetstid beror på att mera

arbete icke ansetts kunna av vederbörande utkrävas för den av honom åtnjutna

avlöningen och alltså ej på att icke tjänsten i och för sig skulle

kräva längre arbetstid. Med hänsyn till de sålunda anförda omständigheterna

anser jag att statskontoret bort föreslå tjänstens uppförande å

ordinarie stat.»

Friherre Leijonhufvud anförde: ”Enligt statskontorets förslag bör notarietjänsten

hos Stockholms stads konsistorium förändras till en icke-ordinarie

befattning, förenad med arvode. Visserligen har nämnda tjänst sedan

flera år tillbaka icke tillsatts med ordinarie innehavare utan uppehållits

på förordnande, gällande tillsvidare; och en sådan anordning torde hava

föranletts därav, att göromålen i tjänsten icke anses betinga full tjänstgöring.

Men då konsistoriets verksamhetsområde i icke oväsentlig grad

vidgats under senaste tiden och all anledning finnes att antaga, att en

ytterligare utvidgning kommer att äga rum, synes det enligt min mening

kunna med fog ifrågasättas, huruvida frågan om en förändring av tjänstens

karaktär i den av statskontoret föreslagna riktning hör upptagas till

avgörande, innan man kan bilda sig en säker uppfattning om konsistoriets

opaginerad Kontrollera mot PDF

blivande organisation och verksamhetsområde. För min del skulle jag

vilja förorda, aft tjänsten bibehålies såsom ordinarie samt hänföres till

lönegraden B 21. Utan hinder av en sådan anordning lärer tjänsten kunna

fortfarande i avvaktan på resultatet av nu pågående utveckling tillsättas

medelst förordnande tillsvidare.

I fråga om amanuensbefattningen vid domkapitlet i Skara ansluter jag

mig till den mening, som framförts av statskommissarien Tliorstenson.

Vad slutligen beträffar biträdesbefattningarna vid domkapitelsexpeditionerna

har statskontoret föreslagit, att de biträdesbefattningar, som äro

förenade med full tjänstgöring och vilkas innehavare enligt riksdagens

beslut åtnjuta högre avlöning än den eljest medgivna, skulle förändras

till ordinarie kanslibiträdesbefattningar i lönegraden B. 7. Emellertid har

statskontoret därvid undantagit den biträdesbefattning vid domkapitlet

i Lund, som nu innehaves av manliga biträdet Malmström, och med hänsyn

till den särskilda ställning i avlöningshänseende, som Malmström intager,

föreslagit, att denna biträdesbefattning bihehålles såsom icke- ordinarie

samt att för domkapitlet i Lund beräknas i anslaget till avlönande

av extra biträden ett belopp av 4.200 kronor att utgå så länge Malmström

kvarstår i tjänst. För min del kan jag icke finna, att Malmströms nuvarande

löneställning bör inverka på föreliggande fråga eller giva anledning

till att från förändring till ordinarie utesluta den befattning, som nu av

honom innehaves. Denna befattning, som är förenad med full tjänstgöring,

måste anses vara för överskådlig framtid av behovet påkallad och

bör därför enligt min mening nu förändras till ordinarie biträdesbefattning

med den placering i avlöningshänseende, som föreslagits för övriga

biträdesbefattningar, beträffande vilka en dylik förändring förordats av

statskontoret. Den avlöning, som enligt ämbetsverkets förslag borde tillkomma

Malmström, synes skälig; och torde skillnaden mellan sålunda

föreslaget belopp och vad Malmström erhåller såsom innehavare av en

ordinarie kanslibiträdesbefattning böra — i likhet med vad förut i dylika

fall skett, exempelvis beträffande kontorsbiträdet i Göta hovrätt J. M.

Håkansson (se 1917 års riksdags skrivelse nr 2 och 1926 års riksdags skrivelse

nr 241) — anvisas såsom personligt avlöningstillägg åt Malmström

att utgå från det under riksstatens elfte huvudtitel uppförda anslaget till

allmänna indragningsstaten.»

Som ovan.

In fidem:

Carl Peyron.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHALL.

Sid.

Befattningshavare vid domkapitlens expeditioner. Nuvarande avlönings
anslag.

.............................................. 2

Framställningar om och förslag till förbättrade avlöningsförmåner för

domkapitelspersonalen ................................... 3

Konsistorienotarierna...................................... 11

Tjänståligganden ..................................... 11

Tjänstetitel.......................................... 12

Kompetensfordringar................................... 13

Nuvarande avlöningsförmåner............................. 14

Indelning i olika löneklasser............................. 15

Lönegradsplacering..................................... 2G

Notariebefattningen vid Stockholms stads konsistorium........... 31

Sportler...........................................33

Resekostnads- och traktamentsersättning.....................36

Tjänstår och nådår.................................... 38

Konsistorieamanuenser..................................... 40

Biträdespersonalen........................................ 47

Vaktbetj aning........................................... 54

Avlöningsvillkor......................................... 63

Tjänstepensioner......................................... 67

Familj epensionering....................................... 67

Overgångslön........................................... 11

Övergångsbestämmelser.................................... 71

Anslag och stat......................................... H

Utgiftsökning........................................... 77

Hemställan............................................. 78

Bilagor:

Domkapitelsexpeditionernas organisation samt kostnaden för befattningshavarnas

avlöning in. m.......................... I—TII

Statskontorets förslag till ny definitiv lönereglering för tjänstemännen

vid de ecklesiastika konsistorierna................*1—*51

Stockholm 1028, Tvär Haeggströms Boktryckeri A. B.

280111

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:153 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för befattningshavarna vid domkapitlens expeditioner m. m., i vad avser a1 i texten
  2. BU 1928:40 Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts proposition angående lönereglering för befattningshavare vid domkapitlens expeditioner m. m., i vad avser viss ersättnin s. 1 i texten
  3. Rskr. 1928:105 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lönereglering för befattningshavarna vid domkapitlens expeditioner rn. m. jämte en i ä s. 1 i texten
  4. SU 1928:64 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för befattningshavarna vid domkapitlens expeditioner m. m. jämte en i ämnet väckt mot s. 1 i texten