Sök i Ratio Lex

Angående pensioner och understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer

1928-02-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:117, Angående pensioner och understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 117

1

Nr 117.

Kungl, Maj ds proposition till riksdagen angående pensioner

och understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst

anställda personer; given Stockholms slott den 10

februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. Meurling.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet å Stockholms slott den 10 februari

1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Garde, Pettersson, Rosen, Hamrin, Almkvist, Lyberg,

von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Meurling anför:

l:o.

I skrivelse den 16 juli 1927 har järnvägsstyrelsen gjort framställning om

pension åt förre lokomotivföraren Johan Erik Boqvists änka Maria Sofia

Boqvist, född Stenfelt.

Av järnvägsstyrelsens skrivelse och därvid fogade handlingar inhämtas i

huvudsak följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 98 haft. (Nr 117.) 418 28 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117.

Marinen Boqvist, född den 30 mars 1843, hade erhållit ordinarie anställning

vid statens järnvägar från och med den 1 januari 1885, avgått med

pension den 1 maj 1911 och avlidit den 20 mars 1927. Han hade vid avskedet

uppburit ett arvode av 2,100 kronor om året jämte bostads- och beklädnadsersättning.

Hans pension hade utgjort 2,136 kronor för år räknat.

Änkan Boqvist vore född den 10 oktober 1853 och hade den 26 mars

1894 ingått äktenskap med mannen Boqvist. Den senare hade från och med

sitt tillträde av ordinarie anställning vid statens järnvägar till och med utgången

av november månad år 1907, då hans yngsta barn i ett tidigare

äktenskap uppnått 18 års ålder, varit delägare i statens järnvägars änke- och

pupillkassa. Därest han vid avgången ur statens järnvägars tjänst varit

delägare i nämnda kassa, hade änkan enligt nuvarande bestämmelser för

kassan kunnat erhålla en årlig pension av 880 kronor. Änkan vore emellertid

utesluten från pension, enär makarnas äktenskap blivit ingånget efter det

mannen fyllt 50 år utan att mannen förvärvat delägarrätt för hustrun.

Änkan Boqvist vore medellös och i den ålder, att hon icke kunde genom

eget arbete nämnvärt bidraga till sin försörjning.

Järnvägsstyrelsen har med hänsyn till mannen Boqvists långvariga anställning

vid statens järnvägar och övriga förevarande omständigheter funnit

skäligt, att änkan Boqvist tillerkändes något understöd i form av pension

för sin återstående livstid, förslagsvis 444 kronor för år.

I utlåtande den 3 augusti 1927 har statskontoret tillstyrkt järnvägsstyrelsens

förslag.

Då änkan Boqvist är medellös och på grund av sin höga ålder — nära

75 år — icke lärer vara i stånd att själv försörja sig, synes det skäligt att

hon, på sätt i liknande fall tidigare skett, tillerkännes någon pension.

Mot det av järnvägsstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet finner jag icke

anledning till erinran. I överensstämmelse med vad tidigare tillämpats har

pensionen avpassats så att den motsvarar 1/3 av det belopp, som änkan

kunnat erhålla, därest mannen vid avskedet ur statens järnvägars tjänst varit

delägare i änke- och pupillkassan, varefter jämkning skett i överensstämmelse

med reglerna för nyreglerad pension.

Under åberopande av vad ovan anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva

att till avlidne förre lokomotivföraren vid statens järnvägar

Johan Erik Boqvists änka Maria Sofia Boqvist, född Stenfelt,

må av trafikmedel utbetalas pension med ett årligt belopp av

444 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1928 i enlighet

med de grunder, som i §§ 6 och 7 av gällande reglemente

för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas

rörande pensioner till änkor efter delägare i nämnda kassa.

2:o.

Till kommunikationsdepartementet har inkommit framställning om beredande

av pension åt maskinisten August Manfred Åsbergs änka Margareta

Elisabet Åsberg, född Eorsgren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 117. 3

Häröver har järnvägsstyrelsen avgivit utlåtande den 21 september 1927

samt därvid anfört följande:

Maskinisten Åsberg, som vore född den 10 januari 1881, hade varit anställd

vid statens järnvägars slipersfaktori från och med den 1 mars 1919

till nagra få dagar före sin den 8 mars 1927 timade död. Hans lön hade

från . och med den 1 mars 1924 utgått med 5,100 kronor per år jämte dyrtidstillägg.

Med hänsyn till ovissheten, huruvida faktoriet komme att kvarbliva

under statens järnvägars förvaltning eller överföras till domänverket,

hade Åsberg i likhet med övriga tjänstehavare därstädes icke kunnat vinna

anställning såsom extra ordinarie befattningshavare. Åsberg, som sålunda

icke ens för egen del varit berättigad till pension, hade icke heller kunnat

genom inträde i statens järnvägars änke- och pupillkassa bereda sina efterlevande

någon pension.

Änkan Åsberg vore född den 24 september 1884 samt hade ingått äktenskap

med Åsberg den 28 december 11102. Hennes arbetsförmåga vore enligt

läkarintyg betydligt nedsatt på grund av sjuklighet. Hon hade två minderåriga

barn att försörja, varav ett på 15 år och ett på 7 år. Yad slutligen

hennes ekonomiska ställning anginge, visade den efter mannen upprättade

bouppteckningen eu behållning av 1,412 kronor.

„ Aven om omständigheterna i förevarande fall i betraktande av hustru

Åsbergs minskade arbetsförmåga och hennes försörjningsplikt kunde anses

såsom ömmande, funne sig dock styrelsen, med hänsyn till att maskinisten

Åsbergs tjänstetid vid statens järnvägar icke omfattat mer än åtta år, ävensom

till formen för den anställning han innehaft, icke kunna tillstyrka beviljande

av understöd av statens järnvägars medel.

Av tillgängliga handlingar framgår, att mannen Åsberg efterlämnat, förutom

eu 22-årig son, tre minderåriga i äktenskapet födda barn, nämligen

Anna Sofia Kristina, född den 15 september 1910, Hjalmar Henning, född

den 20 juni 1912, och Siri Maria Elisabet, född den 8 oktober 1919, att

änkan Åsberg enligt ett av fattigvårdsstyrelsens i Piteå stad ordförande den

26 juli 1927 utfärdat intyg är fattig och i synnerligt behov av högsta möjliga

pension, ävensom att hon enligt ett den 26 juli 1927 utfärdat läkarintyg

lider av åderbråck och allmän svaghet och att hennes arbetsförmåga

i följd därav är betydligt nedsatt.

Statskontoret har i utlåtande den 28 oktober 1927 anfört följande:

»Med hänsyn till Åsbergs korta anställningstid i statens tjänst skulle det

kunna ifrågasättas, huruvida understöd av statsmedel borde i detta fall bevdjas.

Då emellertid riksdagen under likartade omständigheter medgivit

understöd åt efterlevande till befattningshavare i statens tjänst, synes statskontoret

anledning föreligga, att jämväl här beviljas sådant understöd.

Beträffande Åsbergs efterlämnade änka, som endast är 43 år gammal samt

synes åtminstone i viss mån kunna bidraga till sitt eget livsuppehälle, håller

statskontoret emellertid före, att anledning icke föreligger till beredande åt

henne själv av någon pension.

Däremot vill det synas billigt, att de tre av makarnas barn, som äro under

18 år, erhålla något understöd; och torde ett årligt understöd av 120

kronor åt vart och ett av dem få anses skäligt. Beloppen synas böra bestridas

av trafikmedel att utgå från och med den 1 april 1927.»

Riksdagen har i åtskilliga fall beviljat understöd åt efterlevande efter Departemenubefattningshavare,

som icke vunnit ordinarie anställning och på den grund chefen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunyl. Maj:ts proposition nr 117.

icke kunnat få delaktighet i statsunderstödd änke- och pupillkassa. Jag tilllåter

mig härvid erinra dels om Kungl. Maj:ts proposition till 1919 års riksdag,

nr 180, med förslag om pension åt extra förrådsförmannen vid kraftverket

i Trollhättan O. F. G. Göranssons änka och barn, i vilket fall vederbörande

varit anställd i statens tjänst allenast 8 år, dels ock om Kungl. Maj:ts förslag

i proposition till 1925 års riksdag, nr 64, punkt 6, om pension åt extra

biträdande ingenjören vid Trollhätte kraftverk A. Norbergs änka samt i

proposition till 1926 års riksdag, nr 166, punkt 4, om pension till e. o.

verkstadsförmannen vid statens järnvägar Lars Adolf Arvidsons änka.

I nu förevarande fall anser jag mig icke kunna förorda, att änkan Åsberg,

som endast är 43 år gammal och trots sin sjuklighet i viss mån torde kunna

bidraga till sitt livsuppehälle, tilldelas pension.

Däremot anser jag i likhet med statskontoret skäl föreligga för tilldelande

av något understöd i form av uppfostringsbidrag åt de tre av makarnas barn,

som ännu äro minderåriga. Beträffande de av statskontoret föreslagna beloppen,

120 kronor till varje barn, finner jag icke anledning till erinran.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen rnedgiva
att

vart och ett av avlidne maskinisten August Manfred

Åsbergs efterlämnade minderåriga barn Anna Sofia Kristina,

Hjalmar Henning och Siri Maria Elisabet må från och med

den 1 april 1927 till och med utgången av det kalenderår, under

vilket barnet uppnår 18 års ålder, av trafikmedel uppbära

ett årligt understöd av 120 kronor.

3:o.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har frånskilda hustrun Johanna

Josefina Sundberg-Olilsson, född Karlsson, anhållit att komma i åtnjutande

av livränta, därvid hon såsom skäl åberopat att hennes son Karl

Evert Sundberg, av vars arbete hon varit för sitt uppehälle beroende, den

6 november 1925 omkommit till följd av olycksfall i arbete för statens vattenfallsverks

räkning.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande:

Sökanden, vilken vore född den 26 januari 1874 och frånskild sedan år

1914, hade två söner, av vilka den ene, förenämnde Karl Evert, vore född

den 19 mars 1904 och den andre fyra år yngre. Båda sönerna hade i regel

— med undantag för vissa kortare tider före år 1923 — vistats hos sökanden,

vilken ägde och bebodde en mindre fastighet i Köping. Dessutom funnes

fyra döttrar, vilka vistades utom hemmet.

Karl Evert hade sedan år 1919 haft arbetsförtjänst och därav lämnat sökanden

viss del. Under åren 1919—1921, då han i sin anställning haft fri

kost, hade han kunnat lämna omkring 40 kronor i månaden. Jämväl under

åren 1922—1923 hade han bidragit till sökandens och den yngre broderns

uppehälle. År 1924 hade hans arbetsinkomst uppgått till omkring 900 kronor,

därav han mot erhållande av kost och logi till modern lämnat omkring

700 kronor. För år 1925, varunder han fullgjort sin värnplikt, hade hans

arbetsinkomst till tiden för dödsfallet uppgått till omkring 500 kronor, vilket

belopp nästan helt och hållet lämnats till sökanden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 111. 5

Den yngre brodern, vilken likaledes åtnjutit kost och logi hos sökanden,

hade haft en arbetsinkomst under år 1924 av omkring 65 kronor och under

år 1925 av omkring 830 kronor. Under senare hälften av år 1925 hade han

till modern lämnat 10 kronor i veckan.

Det olycksfall, som medförde Karl Evert Sundbergs död, inträffade den

6 november 1925, då han under arbete med muddring för statens vattenfallsverks

räkning i närheten av ön Broken i Mälaren omkom genom drunkning.

Hans anställning hade varit av tillfällig art såsom vikarie under omkring

en vecka för en annan arbetare.

Den 14 november 1925 hade anmälan om olycksfallet inkommit till rilcsförsäkringsanstalten.

Genom beslut den 9 januari 1926 förklarade riksförsäkringsanstalten

emellertid, att livränta enligt de vid tidpunkten för

olycksfallet gällande bestämmelser i 7 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete icke kunde utgå till sökanden, enär hon icke

kunde anses hava varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av sin

avlidne sons arbete.

Över nämnda beslut anförde sökanden besvär hos försäkringsrådet, som

genom utslag den 17 december 1926 icke fann skäl göra ändring i överklagade

beslutet.

Enligt ett den 2 januari 1926 dagtecknat läkarintyg hade sökanden befunnits

lida av kronisk muskelreumatism och nevrasteni, varför hennes arbetsförmåga

vore i hög grad nedsatt. Sökanden vore i avsaknad av kontanta tillgångar,

men ägde ovanberörda fastighet, som inrymde å nedre botten 1 rum

och kök och å övre botten tvenne rum, vilka senare uppgivits icke vara beboeliga

vintertid. Fastighetens taxeringsvärde utgjorde 5,200 kronor samt

saluvärde, enligt ett den 19 januari 1926 upprättat värderingsinstrument,

4,500 kronor. Fastigheten vore intecknad för 2,500 kronor. Sökanden, som

härutöver ådragit sig personliga skulder, vore icke berättigad till understöd

från sin frånskilde make. Den yngre sonen lede enligt ett den 24 november

1927 utfärdat läkarintyg av akut njursjukdom, varför det kunde antagas, att

han under en tid av omkring ett hälft år bleve oförmögen bidraga till moderns

uppehälle. Från döttrarnas sida kunde något bidrag till sökandens

uppehälle icke påräknas.

Vattenfallsstyrelsen har i utlåtande den 8 november 1927 meddelat, att till

Karl Evert Sundbergs efterlevande av statens vattenfallsverks medel utbetalats

ett belopp av 300 kronor såsom begravningshjälp . Ehuru sökanden

enligt försäkringsrådets utslag icke vore berättigad till livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen,

ville vattenfallsstyrelsen emellertid, då i detta fall ömmande

omständigheter syntes föreligga, icke motsätta sig att sökanden beviljades

ett mindre, tillfälligt understöd av statens vattenfallsverks medel.

I ett den 9 december 1927 avgivet utlåtande har riksförsälcringsanstalten

anfört, bland annat, följande:

Genom lag den 18 juni 1926 om ändring i vissa delar av lagen den 17

juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete, vilken lagändring trätt i kraft

den 1 januari 1927, hade villkoren för efterlevande föräldrars rätt till livränta

ändrats bland annat i det avseendet, att dylik ersättning skulle utgivas,

om vederbörande för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen

beroende, och skulle livränta utgå med ett årligt belopp, motsvarande värdet

av det underhåll, vederbörande av den avlidne åtnjutit, dock högst en fjärdedel

av den avlidnes arbetsförtjänst.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 98 käft. (Nr 111.) 4is 28 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117.

Vid övervägande av frågan, huruvida sökanden skulle hava varit berättigad

till livränta i anledning av sonens död, därest sistnämnda bestämmelser

varit tillämpliga i förevarande fall, hade anstalten funnit, att hon måste anses,

i betraktande särskilt av hennes hälsotillstånd, hava för sitt uppehälle

varit väsentligen beroende av den avlidnes arbete. Då med hänsyn till

omständigheterna värdet av det underhåll, hon av den avlidne åtnjutit,

skäligen torde kunna uppskattas till 150 kronor, skulle alltså under den

antagna förutsättningen årlig livränta hava utgått till henne med detta

belopp.

Statskontoret har i utlåtande den 20 december 1927 anfört följande:

»Med hänsyn till föreliggande omständigheter i detta fall anser statskontoret

billigheten bjuda, att någon ersättning beredes sökanden för det

ekonomiska stöd hon mistat genom att sonen Karl Evert Sundberg under arbete

för vattenfallsstyrelsen omkommit genom drunkning; och vill statskontoret

därför hemställa, att Kungl. Maj:t må föreslå riksdagen medgiva, att omkomne

Karl Evert Sundbergs moder må av vattenfallsverkets medel från och

med den 1 januari 1928 åtnjuta en livränta till samma belopp, som skulle

hava tillkommit henne, därest lagen den 18 juni 1926 om ändring av vissa

delar av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete varit

tillämplig i fråga om det olycksfall, som medförde sonens död, eller alltså

enligt riksförsäkringsanstaltens uttalande 150 kronor årligen.»

Då utredningen givit vid handen, att sökanden i väsentlig grad varit för

sitt uppehälle beroende av den avlidne sonens arbete, anser jag skäligt, att

hon, på sätt statskontoret föreslagit, tillerkännes någon ersättning att utgå i

form av årligt understöd. Mot det föreslagna beloppet, 150 kronor, varå dyrtidstillägg

icke torde böra utgå, finner jag ej anledning till erinran.

Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att

Johanna Josefina Sundberg-Ohlsson, född Karlsson, må

av statens vattenfallsverks medel från och med den 1 januari

1928 under sin återstående livstid åtnjuta ett årligt understöd

av 150 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Till vad departementschefen under punkterna l:o—3:o

hemställt, vari statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1928:32 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. Bankoutskottet s. 54 i texten