Angående vissa inrikes postavgifter
1928-02-24 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1928:120, Angående vissa inrikes postavgifter
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
1
Nr 120.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
inrikes postavgifter; given Stockholms slott den 24
. februari 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
C. Meurling.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,
Ltberg, von Stockenström.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
departementschefen, statsrådet Meurling följande:
Under kristiden höjdes de inrikes postavgifterna fyra olika gånger, nämligen
efter beslut av riksdagen under vart och ett av åren 1917—1920. För 1921
års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om ytterligare ökning av vissa
postavgifter, men lämnades detta förslag av riksdagen utan bifall.
Sedermera hava åtskilliga ändringar av postavgifterna vidtagits. Beträffande
de vanligaste postavgifterna har riksdagen åren 1922, 1924 och 1925 beslutat
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 101 höft. (Nr 120—121). 482 28 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
nedsättningar, och hava stadgandena om dessa postavgifter, vilkas giltighetstid
under kristiden med hänsyn till de täta prisfluktuationerna bestämts för
ett år i sänder, sammanfattats i en kungörelse den 29 maj 1925 (nr 149)
utan begränsning av giltighetstiden. Därefter har riksdagen år 1926 beslutat
en omläggning av assuransavgifterna i syfte att bereda postverket möjlighet
att med större framgång än dittills konkurrera med de enskilda försäkringsanstalterna
och därigenom åstadkomma ett bättre resultat av postverkets
assuransrörelse. Härav föranledd ändring i nyssberörda kungörelse har
stadgats i kungörelsen den 30 april 1926 (nr 99).
Yad angår avgifterna för postbefordran av tidning, hava dessa avgifter
ändrats av 1924 och 1925 års riksdagar. Sålunda bestämdes år 1924 i fråga
om postavgifterna vid postabonnemang å tidning, dels att den procentuella
delen av förskrivningsavgiften skulle sänkas från 4 till 2 procent och dels
att den i befordringsavgiften ingående viktavgiften skulle höjas från 12 till
17 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av tidnings årsvikt; och i fråga
om samma avgifter vidtogs år 1925 den ändringen, att maximivikten för
tidningsexemplar, som skall befordras efter postabonnemang, höjdes till
250 gram, varjämte medgavs 6 jorocents rabatt å vederbörande postavgifter
för vissa tidningsutgivare, som själva ombesörja de postabonnerade tidningsexemplarens
inslagning till vederbörande abonnemangspostanstalter. Beträffande
avgifterna för utgivarkorsband infördes vidare år 1925 dels för försändelse
av högst 25 grams vikt utöver nuvarande viktavgift en särskild avgift
av 1 öre per försändelse, dels ock för sådana utgivarkorsband, som sändas
till vissa tidningars återförsäljare, eller s. k. kommissionärskorsband, en lägre
avgift av 18 öre för varje vikt av 1 kilogram eller del därav. År 1927 avskaffades
emellertid nyssnämnda tilläggsavgift av 1 öre för försändelse av
högst 25 grams vikt och bestämdes i stället, att utgivarkorsband, vars vikt
understege 25 gram, skulle taxeras som om det vägde 25 gram. Bestämmelserna
angående villkoren för postbefordran av tidning hava i avvaktan på
erfarenhet av verkningarna av beslutade ändringar fastställts att gälla för ett
år i sänder, senast genom kungörelse den 30 april 1927 (nr 137) intill utgången
av år 1928.
I skrivelse den 13 januari 1928 har generalpoststyrelsen anfört i huvudsak
följande:
Generalpoststyrelsen ansage att vissa bestämmelser i förordningen angående
villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter
behövde ersättas med nya, men att en dylik omarbetning icke borde företagas
annat än i samband med en mera definitiv reglering av vissa avgifter
i tidningsrörelsen, vilka ansåges vara av provisorisk karaktär. Då underlag
för ett tillförlitligt bedömande av frågan om dessa avgifters lämplighet icke
kunda anses nu föreligga, syntes nuvarande bestämmelser böra äga fortsatt
giltighet. Sedan numera postavgifterna i allmänhet bestämts att gälla tills
vidare, syntes icke något skäl föreligga att förlänga tidningsförordningens
giltighet med allenast ett ar i sänder. Styrelsen skulle emellertid hava sin
uppmärksamhet riktad på hithörande frågor och för Kungl. Maj:t framlägga
de förslag till ändringar i förordningen, som framdeles kunde bliva av förhållandena
påkallade.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Under åberopande härav har generalpoststyrelsen hemställt, att kungörelsen
den 29 maj 1925 (nr 150) om vissa ändringar i förordningen den 17 juni 1916
(nr 216) angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska
skrifter samt kungörelsen den 30 april 1927 (nr 137) med vissa bestämmelser
angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter
skola tills vidare äga fortsatt tillämpning.
Jag tillåter mig härefter anmäla en den 9 november 1927 dagtecknad
skrivelse, däri Sveriges köpmannaförbund, hemställt om vidtagande av åtgärder
för största möjliga sänkning av de inrikes postavgifterna.
Med anledning härav har generalpoststyrelsen i infordrat utlåtande den 13
januari 1928 anfört, bland annat, följande:
För samtliga försändelseslag tillsammans — med undantag av tidningar —
gåve de nuvarande postavgifterna 49 procent högre inkomst än om 191-4 års
avgifter för motsvarande antal försändelser av dessa slag fortfarande tilllämpades.
Den nuvarande portonivån kunde således betecknas med talet
149, om portonivån 1914 sattes till 100.
Om hänsyn uteslutande toges till priset på varor och tjänster i allmänhet,
torde den nuvarande portonivån kunna anses vara skälig. Det allmänna
prisläget, sådant detsamma toge sig uttryck i partiprisindex, betecknades för
närvarande med talet 148, med vilket tal portonivån således i det närmaste
sammanfölle. Då postverkets omkostnader till övervägande del vore personalkostnader,
låge en jämförelse med levnadskostnadernas höjd närmare till
hands. Levnadskostnadsindex vore för närvarande 171.
En jämförelse mellan postavgifternas nuvarande höjd och det allmänna
prisläget tydde således icke på nödvändigheten att nu skrida till en allmän
sänkning av postavgifterna.
I Danmark, där före kriget avgiften för brev av en portosats var 10 öre,
vore denna avgift nu 15 öre. I Tyskland upptogs före kriget ett porto av
10 pfennig för ett brev av lägsta viktsats. Ett försök hade gjorts att i samband
med stabiliseringen av den tyska valutan återgå till förkrigsportot.
Under föregående år hade man emellertid blivit nödsakad att höja denna
avgift till 15 pfennig. Den nuvarande avgiften för brev vore i Tyskland
liksom i Sverige och Danmark 50 procent högre än före kriget. I Norge,
vars valuta numera befunne sig i ungefär samma läge som den svenska och
den danska, vore lägsta avgiften för brev 20 öre eller 100 procent högre än
före kriget. För korsbandsförsändelser upptoges en avgift av 10 öre för varje
vikt av 50 gram mot i Sverige 5 öre per 100 gram. Brevkortsportot, som i
Norge före kriget var 5 öre, utginge nu med 15 öre, en förhöjning således
med 200 procent.
De nuvarande postavgifterna i Sverige kunde således vid jämförelse med
avgifterna i vissa andra länder ingalunda anses oskäligt höga.
Med undantag allenast för ett år — 1920 — hade poströrelsen under de
senaste årtiondena haft att uppvisa överskott. För femårsperioden 1922—1926
utgjorde detta i medeltal omkring 14 miljoner kronor för år, motsvarande
en förräntning av det av postverket i medeltal disponerade kapitalet med
omkring 40 procent. Även om så avsevärda överskott icke kunde förväntas
även för framtiden, torde man dock kunna påräkna, att postverket även
framdeles skulle giva ett driftsresultat, som, utöver skälig ränta på disponerat
kapital, medgåve såväl vissa förbättringar av postanordningarna i landet
som ock en successiv nedsättning av postavgifterna.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
En nedsättning av endast avgifterna för brev och brevkort i den inrikes
rörelsen till 1914 års nivå skulle emellertid medföra en inkomstminskning
av mer än 13 miljoner kronor. På grund av sambandet mellan de inrikes
postavgifterna och avgifterna för försändelser till utlandet, skulle jämväl de
senare bli föremål för sänkning, vilket skulle medföra en ytterligare inkomstminskning
av omkring 1 miljon kronor. Om därjämte avgifterna för korsbandsförsändelser,
paket, postanvisningar och postförskott samt för rekommendation
skulle nedbringas till förkrigsnivån, bleve postverkets inkomster
minskade med ytterligare inemot 6 miljoner kronor. Vid en återgång, slutligen,
till före kriget gällande avgifter i tidningsrörelsen skulle inkomsterna
nedbringas med ytterligare omkring 3.5 miljoner kronor.
I fråga om nämnda avgifter vore dock att märka, att i vissa rörelsegrenar
de före kriget gällande avgifterna måste anses hava varit alltför låga för att
någorlunda täcka postverkets kostnader för desamma, varför, även om priserna
i allmänhet skulle återgå till förkrigsnivån, möjligheten av en nedsättning
av dessa avgifter till vad som gällde före kriget kunde betraktas såsom
utesluten. För de försändelseslag, för vilka avgifterna förhöjts såsom en
mera direkt följd av stegringen i prisnivån — såsom för brev, brevkort och
korsband — skulle emellertid en återgång till förkrigsportona föra med sig
eu inkomstminskning, som förbytte postverkets överskott i förlust.
Eu nedsättning i nu gällande postavgifter måste således genomföras med
stor försiktighet och successivt.
Om således styrelsen icke kunde tillstyrka, att en mera allmän portonedsättning
inom närmaste framtiden företoges, ville styrelsen icke förneka,
att behov förelåge av eu jämkning i vissa avgifter. Förslag i detta avseende
hade vid flera tillfällen varit föremål för styrelsens behandling, men de utredningar,
som härav påkallats, hade ännu icke slutförts.
Ehuru postavgifterna såsom helhet betraktade — dock med undantag för
avgifterna i tidningsrörelsen — förhöjts med allenast 49 % vid jämförelse
med förkrigsavgifterna, hade portoförhöjningen drabbat vissa försändelser
särskilt liårt. Detta vore exempelvis fallet med de korsbandsförsändelser,
vilka tidigare befordrats mot ett särskilt lokalporto, vilket utgick med 2 öre
för varje viktsats om 50 gram. Dessa försändelser droge nu en avgift av
5 öre per 100 gram. Då dylika försändelser i allmänhet i vikt understege
50 gram, kunde det nuvarande portot för dessa försändelser, även med betraktande
av den rabatt, som medgåves för större antal försändelser — masskorsband
— anses vara väl högt.
I fråga om postförskottsavgifterna hade åtskilliga framställningar gjorts till
generalpoststyrelsen. Dessa hade icke föranletts av den förhöjning, som
vidtagits beträffande dessa avgifter, utan av postgirorörelsens införande.
Sedan länge vore avgiften för postförskott densamma som för en postanvisning
å samma belopp. Någon särskild avgift för behandlingen av försändelsen
såsom postförskottsförsändelse och för bestyret med inkassering av
postförskottsbeloppet hade således icke utgått. Postförskottsavgiften hade
därför ansetts utgöra ersättning endast för beloppets redovisning medelst
postanvisning till försändelsens avsändare. Då avgifterna för inbetalning av
belopp i postgirorörelsen vore väsentligt lägre än vid försändning medelst
postanvisning, hade det givetvis legat nära till hands att anse, att för postförskott,
vilkas belopp redovisades till postgirokonto, icke borde utgå högre
avgift än för vanlig inbetalning å postgirokonto. Postförskottsavgiften hade
emellertid hittills utgått och utginge fortfarande med samma belopp, oberoende
av om redovisningen skedde medelst postanvisning eller genom inbetalning
å postgirokonto.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Ehuru det icke torde vara möjligt att för postförskott, som skulle redovisas
till postgirokonto, lielt bortse från det betydande arbete, själva postbehandlingen
av en postförskottsförsändelse förorsakade postverket vid jämförelse
med en försändelse utan postförskott, och således för sådan försändelse
uttaga allenast vanlig inbetalningsavgift, ansåge styrelsen det önskvärt, att
avgifterna för postförskott omlades med hänsyn till de olika sätt, på vilka
de inkasserade beloppen redovisades.
I nu nämnda avseenden ansåge styrelsen, att nuvarande postavgifter borde
inom den närmaste framtiden bliva föremål för ändring. På sätt förut
nämnts vore därmed sammanhängande frågor ännu icke fullständigt utredda,
men styrelsen förutsatte, att erforderliga jämkningar i avgifterna icke komme
att innebära någon mera betydande minskning i postverkets inkomster.
Under åberopande av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen, under
förklaring, att styrelsen med uppmärksamhet komme att följa frågan om
nedsättning av postavgifterna och, i den mån förutsättningar härför förelåge,
avgiva förslag i ämnet, hemställt, att Sveriges köpmannaförbunds framställning
icke måtte föranleda någon åtgärd.
I skrivelse den 10 februari 1928 har generalpoststyrelsen hemställt om sådan
ändring i 5 § av kungörelsen den 29 maj 1925 (nr 149) angående postavgifterna
in. m., att högsta medgivna vikten för inrikes korsband, innehållande
endast blindskrift, höjdes från 3 kilogram till 5 kilogram; och har styrelsen
därvid anfört följande:
I eu till styrelsen inkommen skrivelse hade De blindas förening och
Stiftelsen de blindas bokfond anhållit, att styrelsen ville utverka ökning av
maximisatsen för blindskriftsförsändelser inom riket från nuvarande 3 kilogram
till 5 kilogram. Framställningen hade motiverats därmed, att en
ordinär bok i vanligt tryck omfattade, överflyttad till blindskrift, i regel 5
ä 6 volymer i oktavformat, varje volym vägande omkring 1,200 gram, att på
grund av en blindskriftsvolyms värde särskilt konstruerat emballage, vägande
omkring 700 gram, måste användas samt att en enda blindskriftsvolym i
kvartformat jämte emballage kunde väga över 3 kilogram. Antalet från
blindbiblioteket och de blindas bokfond i Stockholm till landsorten och åter
sända volymer uppginge till närmare 20,000 stycken per år.
Föreskriven maximivikt, 3 kilogram, gällde också i den internationella
postutväxlingen. Inom Tyskland vore maximivikten däremot 5 kilogram.
Enär blindskriftsförsändelsernas antal vore synnerligen ringa i förhållande
till poströrelsen i dess helhet, kunde maximiviktens höjning till 5 kilogram
icke anses innebära någon nämnvärd olägenhet för posttjänsten. Höjningen
av maximivikten för dylika försändelser vore icke heller av någon ekonomisk
betydelse för postverket.
Yad beträffar postavgifterna för tidningsbefordran synes ännu för kort
tid hava förflutit efter ikraftträdandet av de senare årens ändringar, för
att ett tillförlitligt omdöme skall kunna uttalas om huruvida ifrågavarande
avgifter för närvarande äro lämpligt avvägda eller icke. I avvaktan på ytterligare
erfarenhet om verkningarna av berörda ändringar torde därför avgifterna
för tidningsbefordran, sådana de nu äro bestämda, böra givas fortsatt
giltighet allenast under ännu ett år eller till och med utgången av år 1929.
Departements
chefen.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Vidkommande därefter Sveriges köpmannaförbunds framställning om sänkning
av de inrikes postavgifterna synes, med hänsyn till vad generalpost
styrelsen härutinnan anfört, framställningen icke böra nu föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.
Beträffande slutligen frågan om ökning av maximivikten för blindskriftsförsändelser
inom riket finner jag framställningen härom behjärtansvärd och
tillstyrker densamma.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen besluta,
l:o) att kungörelsen den 29 maj 1925 (nr 150) om vissa
ändringar i förordningen den 17 juni 1916 (nr 216) angående
villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska
skrifter, vilken kungörelse med viss ändring gäller till och med
den 31 december 1928, skall äga fortsatt tillämpning till och
med den 31 december 1929, dock att dels vad i 8 § stadgas
icke skall tillämpas beträffande sådana abonnemang för år
1930, som verkställas under år 1929, dels ock 11 § 1 mom. a)
skall hava följande ändrade lydelse:
a) för utgivarkorsband i allmänhet: 12 öre för varje vikt av
ett halvt kilogram eller del av halvt kilogram, varvid utgivarkorsband,
vars vikt understiger 25 gram, taxeras som om det
vägde 25 gram;
2:o) att högsta medgivna vikten för inrikes korsband, innehållande
endast blindskrift, skall, räknat från och med den 1
juli 1928, utgöra 5 kilogram.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- BevU 1928:45 Bevillningsutskottets betänkande Nr 45 s. 48 i texten
- Rskr. 1928:94 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa inrikes postavgifter. s. 1 i texten
- BevU 1928:23 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa inrikes postavgifter. s. 1 i texten