Sök i Ratio Lex

Angående vissa inrikes postavgifter

1928-02-24 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:120, Angående vissa inrikes postavgifter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

1

Nr 120.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa

inrikes postavgifter; given Stockholms slott den 24

. februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. Meurling.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Ltberg, von Stockenström.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

departementschefen, statsrådet Meurling följande:

Under kristiden höjdes de inrikes postavgifterna fyra olika gånger, nämligen

efter beslut av riksdagen under vart och ett av åren 1917—1920. För 1921

års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om ytterligare ökning av vissa

postavgifter, men lämnades detta förslag av riksdagen utan bifall.

Sedermera hava åtskilliga ändringar av postavgifterna vidtagits. Beträffande

de vanligaste postavgifterna har riksdagen åren 1922, 1924 och 1925 beslutat

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 101 höft. (Nr 120—121). 482 28 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

nedsättningar, och hava stadgandena om dessa postavgifter, vilkas giltighetstid

under kristiden med hänsyn till de täta prisfluktuationerna bestämts för

ett år i sänder, sammanfattats i en kungörelse den 29 maj 1925 (nr 149)

utan begränsning av giltighetstiden. Därefter har riksdagen år 1926 beslutat

en omläggning av assuransavgifterna i syfte att bereda postverket möjlighet

att med större framgång än dittills konkurrera med de enskilda försäkringsanstalterna

och därigenom åstadkomma ett bättre resultat av postverkets

assuransrörelse. Härav föranledd ändring i nyssberörda kungörelse har

stadgats i kungörelsen den 30 april 1926 (nr 99).

Yad angår avgifterna för postbefordran av tidning, hava dessa avgifter

ändrats av 1924 och 1925 års riksdagar. Sålunda bestämdes år 1924 i fråga

om postavgifterna vid postabonnemang å tidning, dels att den procentuella

delen av förskrivningsavgiften skulle sänkas från 4 till 2 procent och dels

att den i befordringsavgiften ingående viktavgiften skulle höjas från 12 till

17 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av tidnings årsvikt; och i fråga

om samma avgifter vidtogs år 1925 den ändringen, att maximivikten för

tidningsexemplar, som skall befordras efter postabonnemang, höjdes till

250 gram, varjämte medgavs 6 jorocents rabatt å vederbörande postavgifter

för vissa tidningsutgivare, som själva ombesörja de postabonnerade tidningsexemplarens

inslagning till vederbörande abonnemangspostanstalter. Beträffande

avgifterna för utgivarkorsband infördes vidare år 1925 dels för försändelse

av högst 25 grams vikt utöver nuvarande viktavgift en särskild avgift

av 1 öre per försändelse, dels ock för sådana utgivarkorsband, som sändas

till vissa tidningars återförsäljare, eller s. k. kommissionärskorsband, en lägre

avgift av 18 öre för varje vikt av 1 kilogram eller del därav. År 1927 avskaffades

emellertid nyssnämnda tilläggsavgift av 1 öre för försändelse av

högst 25 grams vikt och bestämdes i stället, att utgivarkorsband, vars vikt

understege 25 gram, skulle taxeras som om det vägde 25 gram. Bestämmelserna

angående villkoren för postbefordran av tidning hava i avvaktan på

erfarenhet av verkningarna av beslutade ändringar fastställts att gälla för ett

år i sänder, senast genom kungörelse den 30 april 1927 (nr 137) intill utgången

av år 1928.

I skrivelse den 13 januari 1928 har generalpoststyrelsen anfört i huvudsak

följande:

Generalpoststyrelsen ansage att vissa bestämmelser i förordningen angående

villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter

behövde ersättas med nya, men att en dylik omarbetning icke borde företagas

annat än i samband med en mera definitiv reglering av vissa avgifter

i tidningsrörelsen, vilka ansåges vara av provisorisk karaktär. Då underlag

för ett tillförlitligt bedömande av frågan om dessa avgifters lämplighet icke

kunda anses nu föreligga, syntes nuvarande bestämmelser böra äga fortsatt

giltighet. Sedan numera postavgifterna i allmänhet bestämts att gälla tills

vidare, syntes icke något skäl föreligga att förlänga tidningsförordningens

giltighet med allenast ett ar i sänder. Styrelsen skulle emellertid hava sin

uppmärksamhet riktad på hithörande frågor och för Kungl. Maj:t framlägga

de förslag till ändringar i förordningen, som framdeles kunde bliva av förhållandena

påkallade.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

Under åberopande härav har generalpoststyrelsen hemställt, att kungörelsen

den 29 maj 1925 (nr 150) om vissa ändringar i förordningen den 17 juni 1916

(nr 216) angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska

skrifter samt kungörelsen den 30 april 1927 (nr 137) med vissa bestämmelser

angående villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter

skola tills vidare äga fortsatt tillämpning.

Jag tillåter mig härefter anmäla en den 9 november 1927 dagtecknad

skrivelse, däri Sveriges köpmannaförbund, hemställt om vidtagande av åtgärder

för största möjliga sänkning av de inrikes postavgifterna.

Med anledning härav har generalpoststyrelsen i infordrat utlåtande den 13

januari 1928 anfört, bland annat, följande:

För samtliga försändelseslag tillsammans — med undantag av tidningar —

gåve de nuvarande postavgifterna 49 procent högre inkomst än om 191-4 års

avgifter för motsvarande antal försändelser av dessa slag fortfarande tilllämpades.

Den nuvarande portonivån kunde således betecknas med talet

149, om portonivån 1914 sattes till 100.

Om hänsyn uteslutande toges till priset på varor och tjänster i allmänhet,

torde den nuvarande portonivån kunna anses vara skälig. Det allmänna

prisläget, sådant detsamma toge sig uttryck i partiprisindex, betecknades för

närvarande med talet 148, med vilket tal portonivån således i det närmaste

sammanfölle. Då postverkets omkostnader till övervägande del vore personalkostnader,

låge en jämförelse med levnadskostnadernas höjd närmare till

hands. Levnadskostnadsindex vore för närvarande 171.

En jämförelse mellan postavgifternas nuvarande höjd och det allmänna

prisläget tydde således icke på nödvändigheten att nu skrida till en allmän

sänkning av postavgifterna.

I Danmark, där före kriget avgiften för brev av en portosats var 10 öre,

vore denna avgift nu 15 öre. I Tyskland upptogs före kriget ett porto av

10 pfennig för ett brev av lägsta viktsats. Ett försök hade gjorts att i samband

med stabiliseringen av den tyska valutan återgå till förkrigsportot.

Under föregående år hade man emellertid blivit nödsakad att höja denna

avgift till 15 pfennig. Den nuvarande avgiften för brev vore i Tyskland

liksom i Sverige och Danmark 50 procent högre än före kriget. I Norge,

vars valuta numera befunne sig i ungefär samma läge som den svenska och

den danska, vore lägsta avgiften för brev 20 öre eller 100 procent högre än

före kriget. För korsbandsförsändelser upptoges en avgift av 10 öre för varje

vikt av 50 gram mot i Sverige 5 öre per 100 gram. Brevkortsportot, som i

Norge före kriget var 5 öre, utginge nu med 15 öre, en förhöjning således

med 200 procent.

De nuvarande postavgifterna i Sverige kunde således vid jämförelse med

avgifterna i vissa andra länder ingalunda anses oskäligt höga.

Med undantag allenast för ett år — 1920 — hade poströrelsen under de

senaste årtiondena haft att uppvisa överskott. För femårsperioden 1922—1926

utgjorde detta i medeltal omkring 14 miljoner kronor för år, motsvarande

en förräntning av det av postverket i medeltal disponerade kapitalet med

omkring 40 procent. Även om så avsevärda överskott icke kunde förväntas

även för framtiden, torde man dock kunna påräkna, att postverket även

framdeles skulle giva ett driftsresultat, som, utöver skälig ränta på disponerat

kapital, medgåve såväl vissa förbättringar av postanordningarna i landet

som ock en successiv nedsättning av postavgifterna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

En nedsättning av endast avgifterna för brev och brevkort i den inrikes

rörelsen till 1914 års nivå skulle emellertid medföra en inkomstminskning

av mer än 13 miljoner kronor. På grund av sambandet mellan de inrikes

postavgifterna och avgifterna för försändelser till utlandet, skulle jämväl de

senare bli föremål för sänkning, vilket skulle medföra en ytterligare inkomstminskning

av omkring 1 miljon kronor. Om därjämte avgifterna för korsbandsförsändelser,

paket, postanvisningar och postförskott samt för rekommendation

skulle nedbringas till förkrigsnivån, bleve postverkets inkomster

minskade med ytterligare inemot 6 miljoner kronor. Vid en återgång, slutligen,

till före kriget gällande avgifter i tidningsrörelsen skulle inkomsterna

nedbringas med ytterligare omkring 3.5 miljoner kronor.

I fråga om nämnda avgifter vore dock att märka, att i vissa rörelsegrenar

de före kriget gällande avgifterna måste anses hava varit alltför låga för att

någorlunda täcka postverkets kostnader för desamma, varför, även om priserna

i allmänhet skulle återgå till förkrigsnivån, möjligheten av en nedsättning

av dessa avgifter till vad som gällde före kriget kunde betraktas såsom

utesluten. För de försändelseslag, för vilka avgifterna förhöjts såsom en

mera direkt följd av stegringen i prisnivån — såsom för brev, brevkort och

korsband — skulle emellertid en återgång till förkrigsportona föra med sig

eu inkomstminskning, som förbytte postverkets överskott i förlust.

Eu nedsättning i nu gällande postavgifter måste således genomföras med

stor försiktighet och successivt.

Om således styrelsen icke kunde tillstyrka, att en mera allmän portonedsättning

inom närmaste framtiden företoges, ville styrelsen icke förneka,

att behov förelåge av eu jämkning i vissa avgifter. Förslag i detta avseende

hade vid flera tillfällen varit föremål för styrelsens behandling, men de utredningar,

som härav påkallats, hade ännu icke slutförts.

Ehuru postavgifterna såsom helhet betraktade — dock med undantag för

avgifterna i tidningsrörelsen — förhöjts med allenast 49 % vid jämförelse

med förkrigsavgifterna, hade portoförhöjningen drabbat vissa försändelser

särskilt liårt. Detta vore exempelvis fallet med de korsbandsförsändelser,

vilka tidigare befordrats mot ett särskilt lokalporto, vilket utgick med 2 öre

för varje viktsats om 50 gram. Dessa försändelser droge nu en avgift av

5 öre per 100 gram. Då dylika försändelser i allmänhet i vikt understege

50 gram, kunde det nuvarande portot för dessa försändelser, även med betraktande

av den rabatt, som medgåves för större antal försändelser — masskorsband

— anses vara väl högt.

I fråga om postförskottsavgifterna hade åtskilliga framställningar gjorts till

generalpoststyrelsen. Dessa hade icke föranletts av den förhöjning, som

vidtagits beträffande dessa avgifter, utan av postgirorörelsens införande.

Sedan länge vore avgiften för postförskott densamma som för en postanvisning

å samma belopp. Någon särskild avgift för behandlingen av försändelsen

såsom postförskottsförsändelse och för bestyret med inkassering av

postförskottsbeloppet hade således icke utgått. Postförskottsavgiften hade

därför ansetts utgöra ersättning endast för beloppets redovisning medelst

postanvisning till försändelsens avsändare. Då avgifterna för inbetalning av

belopp i postgirorörelsen vore väsentligt lägre än vid försändning medelst

postanvisning, hade det givetvis legat nära till hands att anse, att för postförskott,

vilkas belopp redovisades till postgirokonto, icke borde utgå högre

avgift än för vanlig inbetalning å postgirokonto. Postförskottsavgiften hade

emellertid hittills utgått och utginge fortfarande med samma belopp, oberoende

av om redovisningen skedde medelst postanvisning eller genom inbetalning

å postgirokonto.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

Ehuru det icke torde vara möjligt att för postförskott, som skulle redovisas

till postgirokonto, lielt bortse från det betydande arbete, själva postbehandlingen

av en postförskottsförsändelse förorsakade postverket vid jämförelse

med en försändelse utan postförskott, och således för sådan försändelse

uttaga allenast vanlig inbetalningsavgift, ansåge styrelsen det önskvärt, att

avgifterna för postförskott omlades med hänsyn till de olika sätt, på vilka

de inkasserade beloppen redovisades.

I nu nämnda avseenden ansåge styrelsen, att nuvarande postavgifter borde

inom den närmaste framtiden bliva föremål för ändring. På sätt förut

nämnts vore därmed sammanhängande frågor ännu icke fullständigt utredda,

men styrelsen förutsatte, att erforderliga jämkningar i avgifterna icke komme

att innebära någon mera betydande minskning i postverkets inkomster.

Under åberopande av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen, under

förklaring, att styrelsen med uppmärksamhet komme att följa frågan om

nedsättning av postavgifterna och, i den mån förutsättningar härför förelåge,

avgiva förslag i ämnet, hemställt, att Sveriges köpmannaförbunds framställning

icke måtte föranleda någon åtgärd.

I skrivelse den 10 februari 1928 har generalpoststyrelsen hemställt om sådan

ändring i 5 § av kungörelsen den 29 maj 1925 (nr 149) angående postavgifterna

in. m., att högsta medgivna vikten för inrikes korsband, innehållande

endast blindskrift, höjdes från 3 kilogram till 5 kilogram; och har styrelsen

därvid anfört följande:

I eu till styrelsen inkommen skrivelse hade De blindas förening och

Stiftelsen de blindas bokfond anhållit, att styrelsen ville utverka ökning av

maximisatsen för blindskriftsförsändelser inom riket från nuvarande 3 kilogram

till 5 kilogram. Framställningen hade motiverats därmed, att en

ordinär bok i vanligt tryck omfattade, överflyttad till blindskrift, i regel 5

ä 6 volymer i oktavformat, varje volym vägande omkring 1,200 gram, att på

grund av en blindskriftsvolyms värde särskilt konstruerat emballage, vägande

omkring 700 gram, måste användas samt att en enda blindskriftsvolym i

kvartformat jämte emballage kunde väga över 3 kilogram. Antalet från

blindbiblioteket och de blindas bokfond i Stockholm till landsorten och åter

sända volymer uppginge till närmare 20,000 stycken per år.

Föreskriven maximivikt, 3 kilogram, gällde också i den internationella

postutväxlingen. Inom Tyskland vore maximivikten däremot 5 kilogram.

Enär blindskriftsförsändelsernas antal vore synnerligen ringa i förhållande

till poströrelsen i dess helhet, kunde maximiviktens höjning till 5 kilogram

icke anses innebära någon nämnvärd olägenhet för posttjänsten. Höjningen

av maximivikten för dylika försändelser vore icke heller av någon ekonomisk

betydelse för postverket.

Yad beträffar postavgifterna för tidningsbefordran synes ännu för kort

tid hava förflutit efter ikraftträdandet av de senare årens ändringar, för

att ett tillförlitligt omdöme skall kunna uttalas om huruvida ifrågavarande

avgifter för närvarande äro lämpligt avvägda eller icke. I avvaktan på ytterligare

erfarenhet om verkningarna av berörda ändringar torde därför avgifterna

för tidningsbefordran, sådana de nu äro bestämda, böra givas fortsatt

giltighet allenast under ännu ett år eller till och med utgången av år 1929.

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

Vidkommande därefter Sveriges köpmannaförbunds framställning om sänkning

av de inrikes postavgifterna synes, med hänsyn till vad generalpost

styrelsen härutinnan anfört, framställningen icke böra nu föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

Beträffande slutligen frågan om ökning av maximivikten för blindskriftsförsändelser

inom riket finner jag framställningen härom behjärtansvärd och

tillstyrker densamma.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen besluta,

l:o) att kungörelsen den 29 maj 1925 (nr 150) om vissa

ändringar i förordningen den 17 juni 1916 (nr 216) angående

villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska

skrifter, vilken kungörelse med viss ändring gäller till och med

den 31 december 1928, skall äga fortsatt tillämpning till och

med den 31 december 1929, dock att dels vad i 8 § stadgas

icke skall tillämpas beträffande sådana abonnemang för år

1930, som verkställas under år 1929, dels ock 11 § 1 mom. a)

skall hava följande ändrade lydelse:

a) för utgivarkorsband i allmänhet: 12 öre för varje vikt av

ett halvt kilogram eller del av halvt kilogram, varvid utgivarkorsband,

vars vikt understiger 25 gram, taxeras som om det

vägde 25 gram;

2:o) att högsta medgivna vikten för inrikes korsband, innehållande

endast blindskrift, skall, räknat från och med den 1

juli 1928, utgöra 5 kilogram.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1928:45 Bevillningsutskottets betänkande Nr 45 s. 48 i texten
  2. Rskr. 1928:94 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa inrikes postavgifter. s. 1 i texten
  3. BevU 1928:23 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa inrikes postavgifter. s. 1 i texten