Sök i Ratio Lex

Angående anslag till medicinalstyrelsen m. m

1928-02-17 · 71 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 65 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:122, Angående anslag till medicinalstyrelsen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 122.

1

Nr 122.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till medicinalstyrelsen m. m.; given Stockholms slott

den 17 februari 1928.

Kungl. Maj;t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 17 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Bibbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Bosén, Hahrin, Almkvist, Ltberg,

von Stockenström.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Pettersson:

Det ordinarie förslagsanslaget till medicinalstyrelsen är i riksstaten för

budgetåret 1927—1928 uppfört med 366,000 kronor, och det extra anslaget

till medicinalstyrelsens verksamhet är i samma stat upptaget till 23,000

kronor.

Vid anmälan den 4 januari 1928 till årets statsverksproposition av frågan

om behovet av medel under femte huvudtiteln till ifrågavarande ändamål

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 102 häft. (Nr 122.) 30128 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Besparingar

och

förenklingar

i medicinalstyrelsens

organisation.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

under budgetåret 1928—1929 meddelade jag, att 1926 års besparingssakkunniga

med skrivelse den 26 november 1927 efter verkställd utredning framlagt

betänkande angående besparingar och förenklingar inom medicinalstyrelsen

m. m. samt att yttranden över berörda betänkande infordrats från medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen, vilka yttranden dock då ännu icke inkommit.

Jag anförde vidare, att de sakkunnigas betänkande syntes böra föranleda

förslag till 1928 års riksdag men att, då utredningen i frågan ännu icke

vore avslutad, förslaget torde böra framläggas för riksdagen i form av särskild

proposition. I avbidan härpå syntes i riksstatsförslaget beträffande

nästa budgetår förevarande två anslag böra upptagas med provisoriska belopp.

Huruvida till grund för det blivande förslaget borde läggas en av besparingssakkunniga

i första hand ifrågasatt linje med överflyttande av de civila

veterinärärendena till lantbruksstyrelsen eller om förslaget borde utarbetas

efter ett ävenledes uppgjort alternativ med bibehållande av dessa ärendens

handläggning inom medicinalstyrelsen vore, yttrade jag, ett spörsmål, till

vilket jag av nyss antydda skäl då ännu icke kunnat taga ståndpunkt. Enligt

min mening borde emellertid i statsverkspropositionen det ordinarie anslaget

till medicinalstyrelsen beräknas efter det alternativ, enligt vilket ändring icke

skulle ske beträffande veterinärärendenas handläggning. I samband därmed

meddelade jag att, enligt vad jag inhämtat, chefen för jordbruksdepartementet

berörda den 4 januari 1928 senare ämnade föreslå att, i avbidan

på ärendets avgörande, anslaget till lantbruksstyrelsen skulle i statsverkspropositionen

beräknas utan hänsyn till en eventuell överflyttning av de

civila veterinärärendena till nämnda styrelse. Anslaget till medicinalstyrelsen

borde enligt min mening alltså tills vidare upptagas med 343,900

kronor, motsvarande slutsumman för detta anslag enligt besparingssakkunnigas

sistnämnda alternativförslag. Anslaget till medicinalstyrelsens verksamhet

syntes i överensstämmelse med sakkunnigförslaget böra beräknas till 21,000

kronor.

I anslutning till det sålunda anförda gjorde jag under punkten 41, respektive

punkten 42 av femte huvudtiteln hemställan att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, det ordinarie anslaget till medicinalstyrelsen måtte i

riksstaten beräknas till 343,900 kronor samt att till medicinalstyrelsens verksamhet

måtte beräknas ett extra anslag av 21,000 kronor. Piiksstatsförslaget

uppgjordes i enlighet med denna min hemställan.

Sedan förenämnda utlåtanden av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen

över besparingssakkunnigas betänkande numera inkommit, anhåller jag att

här få upptaga förevarande anslagsfrågor till närmare prövning.

Inledningsvis vill jag då erinra, att medicinalstyrelsens nuvarande organisation

i huvudsak härrör från år 1914 samt att enligt instruktion av den

17 december 1914 (nr 497) styrelsen har till åliggande att, i enlighet med

instruktionen och i övrigt gällande föreskrifter samt i den mån bestämmelserna

angående hälso- och sjukvården vid armén och marinen ej annat för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 122. 3

anleda, utöva högsta tillsynen över den allmänna hälso- och sjukvården i

riket samt handlägga ärenden, som röra rikets medicinal- och veterinärväsende.

I detta hänseende har styrelsen bland annat att efter förekommande

omständigheter själv vidtaga eller hos Kungl. Maj.t föreslå de åtgärder,

som styrelsen finner påkallade. Styrelsen har vidare, bland annat,

att tillhandagå domstolar och andra behöriga myndigheter med av dem begärda

rättsmedicinska utlåtanden samt offentliga och kommunala myndigheter

med de upplysningar och det biträde, som av dem äskas och som

ligga inom området för styrelsens verksamhet, ävensom i övrigt, i den mån

så lämpligen kan ske, lämna de meddelanden i därunder fallande spörsmål,

som myndigheter eller institutioner i in- eller utlandet begära.

Närmare bestämmelser om styrelsens verksamhet innehållas dels i nämnda

instruktion, vilken upprepade gånger ändrats (se svensk författningssamling

1915: 555; 1916: 562, 563; 1918: 870, 889; 1919: 788; 1921: 468, 770; 1925:

232 samt 1926: 294 och 500), dels ock i en av styrelsen utfärdad arbetsordning.

Omfattningen av medicinalstyrelsens ämbetsförvaltning framgår närmare Nuvarande

av den redogörelse för dess nuvarande organisation, som jag anhåller att or9an,sat‘°n

nu få lämna.

Enligt instruktionen utgöres medicinalstyrelsen av en generaldirektör och

chef samt såsom ledamöter sex byråchefer. Byråcheferna förestå var sin

byrå, nämligen medicinalbyrån, hospitalsbyrån, hälsovårdsbyrån, allmänna byrån,

veterinärbyrån och kamer albyrån. Med undantag av chefen för kameralbyrån

benämnas byråcheferna medicinalråd. Generaldirektören och cheferna för

de fyra först nämnda byråerna, de s. k. läkarbyråerna, skola vara legitimerade

läkare.

Vid sidan av de i instruktionen omnämnda ordinarie byråerna finnes å

extra stat inrättad ytterligare en byrå, apoteksbyrån (allmänna byråns apoteksavdelning),

å vilken handläggas de alltjämt formellt till allmänna byrån

hörande ärendena rörande apoteksväsendet och läkemedelshandeln. Övriga

till nämnda byrå hörande ärenden handläggas å allmänna byråns lasarettsavdelning,

vilken numera plägar benämnas lasarettsbyrån.

Fördelningen av ärendena mellan byråerna är enligt instruktionen, med de

jämkningar, som föranledas av apoteksbyråns inrättande, i allmänhet följande.

Å medicinalbyrån handläggas ärenden rörande läkarkonstens utövning,

läkardistrikt och civila tjänsteläkare, vilka ej äro anställda vid sjukvårdsanstalter,

ävensom rättsmedicinska ärenden, som icke angå sinnesbeskaffenhet.

Till hospitalsbyrån höra ärenden angående hospitalsväsendet med undantag

av dem som tilldelats kameralbyrån, vården av sinnessjuka och sinnesslöa

samt rättsmedicinska ärenden, som angå sinnesbeskaffenhet, ävensom

alkoholistanstalter, i den mån sistnämnda ärenden bliva föremål för styrelsens

åtgärd.

A hälsovårdsbyråns handläggning ankomma ärenden, som röra allmän

hälsovård, smittsamma sjukdomar, skyddskoppympning, epidemisjukhus,

karantänsanstalter samt statsmedicinska anstalten.

Å lasarettsbyrån (allmänna byråns läsår ettsavdelning) handläggas ärendpn,

som angå länslasarett, sanatorier, tuberkulos- och andra sjukvårdsanstalter,

som'' ej tillhöra annan byrå, sjuksköterskeväsendet, tandläkarkonstens utövning,

sjukgymnastik och fältskärer ävensom förandet av föreskrivna ma
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

triklar över styrelsen underlydande personal med undantag för apotekare

och veterinärer.

Till apoteksbyrån (allmänna byråns apoteksavdelning) höra ärenden rörande

apoteksväsendet och läkemedelshandeln ävensom förandet av matrikel över

apotekare.

Till veterinärbyrån höra ärenden beträffande civila veterinärbefattningar

samt militärveterinärers medicinska verksamhet, åtgärder mot smittsamma

husdjurssjukdomar, köttbesiktning och slakthus, exportslakterier och andra

under statens kontroll ställda slakteriinrättningar, veterinära karantänsanstalter

samt statens veterinärbakteriologiska anstalt ävensom förandet av matrikel

över veterinärer.

Kameralbyrån bär att handlägga ärenden, som avse den styrelsen åliggande

ekonomiska förvaltningen av sjukvårdsanstalter, uppbörd, utbetalningar och

redovisning, anmärknings- och revisionsmål ävensom frågor rörande styrelsens

organisation och personal.

Ett av de medicinalråd, vilka skola vara legitimerade läkare, utses att

tjänstgöra såsom generaldirektörens ställföreträdare. För närvarande är detta

uppdrag anförtrott åt chefen för hospitalsbyrån.

Den egentliga byråpersonalen består av två slag av befattningshavare,

nämligen dels vanlig kanslipersonal med juridisk utbildning och dels fackutbildad

personal. Utom den egentliga byråpersonalen finnas vissa befattningshavare,

som, ehuru formellt inordnade å de olika byråerna, intaga en

mera självständig ställning. Bland sådana befattningshavare må liär nämnas

överinspektören för sinnessjukvården i riket, medicinalstyrelsens arkitekt

jämte hans biträde, statsinspektören över köttkontrollen i riket, kontrollanten

över hospitalens ekonomiska förvaltning samt inspektrisen över sjuksköterskeväsendet.

Vid styrelsens sida äro ställda ett vetenskapligt råd och ett veterinärråd.

Vetenskapliga rådet och veterinärrådet skola bestå av personer med framstående

skicklighet och beprövad erfarenhet inom olika kunskaps- och

verksamhetsområden, som äro av betydelse för medicinalstyrelsens ämbetsbefattning.

Antalet medlemmar i dessa råd bestämmes av Kungl. Maj:t på

förslag av styrelsen.

Vetenskapliga rådet består för närvarande av sexton medlemmar, vilka företräda

följande vetenskapsgrenar eller verksamhetsområden, nämligen: två

psykiatri, två rättsmedicin, en hygien, en medicin, en kirurgi, en obstetrik,

en oftalmiatrik, en otiatri, eu radiologi, en syfilidologi, en tandvård, en

farmaci och apoteksväsende, en byggnadstekniska sjukhusfrågor samt eu

juridisk teori och praxis.

Veterinärrådet består av två medlemmar, av vilka den ene företräder

lantbruksnäringen och den andre veterinärpraktisk verksamhet.

Medlemmarna av dessa råd åligger dels att på generaldirektörens kallelse deltaga

i utredningen och handläggningen inom styrelsen av ärende, hörande till

vars och ens särskilda kunskaps- eller verksamhetsområde, dels ock att av eget

initiativ rikta styrelsens uppmärksamhet på sådana framsteg eller förhållanden

inom ifrågavarande område, vilka kunna antagas äga särskild betydelse för allmänna

hälso- och sjukvården, rättsmedicinen eller veterinärväsendet. Då medlem

av vetenskapliga rådet eller veterinärrådet är närvarande vid ärendes handläggning

i styrelsen, har han att meddela de upplysningar och råd, som

ankomma på honom såsom företrädare av viss vetenskapsgren eller visst

verksamhetsområde, uttala sin mening samt, om styrelsen fattar därifrån

avvikande beslut, låta anteckna sin skiljaktiga mening till protokollet.

Då sådant vid något särskilt ärendes behandling finnes vara erforderligt,

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

må styrelsen anmoda i statens eller kommuns tjänst anställd läkare, veterinär

eller tandläkare ävensom apotekare att infinna sig i styrelsen för meddelande

av upplysningar.

Ärendenas föredragning i styrelsen verkställes i allmänhet av vederbörande

byråchef. Enligt stadgande i instruktionen äger dock generaldirektören

att, då så finnes lämpligt och bestämmelser därom icke i arbetsordningen

eller eljest äro meddelade, förordna annan styrelsens tjänsteman

att i byråchefs ställe och, efter omständigheterna, under dennes inseende

handlägga visst ärende eller viss grupp av ärenden. Sålunda förordnad

tjänsteman inträder för dessa ärenden såsom ledamot i styrelsen och har

jämväl i övrigt med avseende å dessa ärenden samma åliggande och ansvar

som byråchef. Föredragning av sålunda särskilt förordnad tjänsteman bör

dock alltid ske i närvaro av vederbörande byråchef, där icke denne för särskilt

fall erhållit befrielse därifrån.

Regelbunden föredragningsskyldighet har — enligt vad de sakkunniga

meddela — på grund av detta stadgande uppdragits åt statsinspektören över

köttkontrollen i riket, sekreteraren å medicinalbyrån, kontrollanten av

hospitalens ekonomiska förvaltning, eu läkarutbildad amanuens å lasarettsbyrån

(föredragande för tuberkulosärenden) samt kamreraren.

Beslutanderätten i de ärenden, i vilkas handläggning generaldirektören

deltager, tillkommer i allmänhet denne. Från denna regel äro dock undantagna

dels rättsmedicinska frågor, i vilka medicinalstyrelsen har att avgiva

utlåtande, samt frågor rörande anmärkning mot rättsmedicinsk förrättning

eller angående utskrivning från sinnessjukanstalt av för brott tilltalad

person, dels ock ärenden rörande fel eller försummelse i tjänsten, föreläggande

av vite eller utdömande av förelagt vite samt rörande återkallande

av behörighet att utöva yrke eller verksamhet, som står under medicinalstyrelsens

inseende.

Beträffande sistnämnda ärendesgrupper gäller, att i dylikt ärendes avgörande

skall deltaga, förutom generaldirektören, chefen för den byrå, till vilken

ärendet hör, samt ytterligare minst en byråchef, varvid skall iakttagas, att

chefen för kameralbyrån alltid skall vara eu av dem. Ärendet föredrages

av den ledamot, till vars ämbetsbefattning det hör, samt avgöres efter omröstning

mellan de i beslutet deltagande.

Rörande rättsmedicinska frågor, i vilka medicinalstyrelsen har att avgiva

utlåtande, samt därmed enligt det föregående likställda frågor är stadgat

följande. Om ärendet angår sinnesbeskaffenhet, skola i handläggningen deltaga

generaldirektören, chefen för den byrå, dit ärendet närmast hör d. v. s.

chefen för hospitalsbyrån — samt överinspektören för sinnessjukvården i

riket eller, vid förfall för honom, eu psykiater i vetenskapliga rådet. Dessa

bilda den s. k. rättspsykiatriska nämnden.

Andra ärenden tillhörande förevarande grupp handläggas i den s. k. rättsmedicinska

nämnden, bestående av generaldirektören, chefen för den byrå,

till vars handläggning ärendet närmast hör — d. v. s. chefen för medicinalbyrån

— samt en rättsläkare i vetenskapliga rådet.

I båda nämnderna kan i generaldirektörens ställe enligt hans bestämmande

deltaga ett av medicinalråden. De sakkunniga anföra, att enligt

vad de inhämtat denna möjlighet tillämpas i stor omfattning, därvid chefen

för hälsovårdsbyrån plägar inträda i generaldirektörens ställe.

Beträffande handläggningen i nämnderna gäller, att ärende föredrages av

chefen för den byrå, till vars handläggning det närmast hör, dock att generaldirektören

äger, när han därtill finner skäl, bestämma, att föredragningen i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

stället skall ske av överinspektören för sinnessjukvärden i riket eller viss medlem

av vetenskapliga rådet, vilken deltager i ärendets avgörande. Ärendena avgöras

genom omröstning mellan de i avgörandet deltagande. Yppas skiljaktiga

meningar, skall generaldirektören ytterligare tillkalla, om ärendet angår

sinnesbeskaffenhet, en psykiater i vetenskapliga rådet men eljest eu rättsläkare

i samma rad. Vid därpa följande omröstning gäller såsom styrelsens

beslut den mening, varom flertalet förenar sig, samt vid lika röstetal för

olika meningar den mening, som biträdes av generaldirektören, eller om han

ej deltager i ärendets avgörande av chefen för den byrå, till vars handläggning

ärendet hör. Generaldirektören äger även tillkalla annan ledamot av

vetenskapliga rådet att deltaga i överläggning inom ifrågavarande nämnder

men ej i deras beslut.

. Äad angår formerna för behandling av sådana ärenden, i vilka generaldirektören

äger att ensam fatta beslut, är följande föreskrivet. Med iakttagande

att vid avgörande av viktigare ärende, om möjligt, medicinalstyrelsens

samtliga ledamöter skola vara tillstädes, skall enligt 23 § ärende, i vilket

det tillkommer generaldirektören att ensam besluta, handläggas, beträffande

vissa i 24 § 1 mom. ar'' instruktionen uppräknade ärenden i närvaro av den

ledamot, vars ämbetsbefattning ärendet tillhör, och minst en annan ledamot

och beträffande övriga ärenden i regel endast av den ledamot, till vilken

ärendet hör, dock att vid avgörande av ärende, som angår även annan ledamots

ämbetsområde, jämväl denne skall vara tillstädes. Bland de ärenden,

som enligt 24 § 1 mom. skola handläggas i närvaro av två ledamöter, märkas

sådana som röra utfärdande eller ändring eller upphävande av författningar

eller som avse anslag och andra viktigare ekonomiska frågor, anställande

av personal, besvär över styrelsens åtgärder eller beslut ävensom viktigare

ärenden, i vilka framställning eller utlåtande skall avgivas till Kungl. Maj:t.

I. närvaro av samtliga ledamöter, som äro läkare, skola enligt arbetsordningen

handläggas frågor om upprättande av förslag till civila läkarbefattningar,

som tillsättas av Kungl. Maj:t. Tillstädesvarande ledamot, vars

mening icke överensstämmer med av generaldirektören fattat beslut, åligger

att låta. i protokollet anteckna sin skiljaktiga mening. De enda fall, då

generaldirektören äger fatta beslut för medicinalstyrelsen utan att någon

ledamot är närvarande, äro de som beröras i 27 ij i instruktionen. I nämnda

paragraf stadgas att, därest under tjänsteresa, som generaldirektören företager,

liksom ock eljest, då något ärende är så brådskande att vederbörande byråchef

icke kan tillkallas, generaldirektören må utan att hava inhämtat dennes

yttrande meddela nödiga föreskrifter om verkställighetsåtgärder av beskaffenhet

att icke tåla uppskov. Sådana föreskrifter skola dock i regel utfärdas

skriftligen och därefter snarast möjligt i medicinalstyrelsen anmälas till

protokollet.

Enligt stadgande i instruktionen må vederbörande byråchefer, var inom

sitt verksamhetsområde, utan föregående föredragning i styrelsen fatta beslut

i ärenden av beskaffenhet, att de icke skäligen böra i varje fall underställas

medicinalstyrelsens prövning. I särskilda fall må ock sådant ärende kunna

överlämnas till underordnad tjänsteman för vederbörlig åtgärd. Vidare äger

byråchef i vissa närmare angivna hänseenden vidtaga åtgärder av mindre omfattning

eller betydelse.

Angående anordnandet av styrelsens arbete lieter det i instruktionen,

a,tt sådana förenklingar i arbetsfördelning och arbetssätt, som kunna finnas

lämpliga eller erforderliga, skola i största möjliga utsträckning vidtagas samt

att fullgörandet av enklare göromål icke får uppdragas åt personal med

större kompetens än ärendets beskaffenhet kräver.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122. I

Innan besparingssakkunniga i sitt betänkande framlagt förslag beträffande

besparingar och förenklingar i avseende å medicinalstyrelsens organisation, liava

de ansett sig böra taga ställning till vissa mera allmänna spörsmål, som enligt

deras åsikt vore av beskaffenhet att inverka på ett ståndpunktstagande i

nyssnämnda hänseende. Dessa spörsmål äro förläggningen och fördelningen

av de civila veterinärärendena, decentralisation av vissa ärenden från Kungl.

Maj:t till medicinalstyrelsen och från styrelsen till lokala organ, byråindelningen

och antalet byråer inom styrelsen samt överlämnande till byråcheferna

av viss ökad beslutanderätt. Jag hemställer att här få behandla

dessa spörsmål i den ordning, vari de sakkunniga skärskådat dem i sitt betänkande,

samt i samband därmed redogöra för vad vederbörande yttrat

över de sakkunnigas i ämnena framställda förslag ävensom angiva min ställning

till desamma.

Vad angår förstnämnda spörsmål, de civila veterinärärendenas förläggning,

erinra de sakkunniga till en början om en till Kungl. Maj:t ställd, den

5 november 1925 dagtecknad skrift, däri svenska veterinärläkareföreningen

gjort hemställan om avlåtande av proposition angående inrättande av eu

självständig veterinäröverstyrelse för de veterinära ärendenas administration.

Sedan på grund av särskilda remisser utlåtanden över sagda framställning

avgivits den 30 november 1925 av lantbruksstyrelsen, den 2 december 1925

av medicinalstyrelsen och den 26 november 192o av statskontoret, hade

handlingarna i ärendet överlämnats till de sakkunniga för att tagas i övervägande

i samband med den pågående utredningen angående åtgärder för

vinnande, av förenklingar och besparingar i statsförvaltningen.

I en den 14 april 1927 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift, vilken

även överlämnats till besparingssakkunniga, hade sedermera svenska veterinärläkareföreningen

anmält, att föreningen alltjämt vidhölle sin nyssberörda

hemställan.

Beträffande utvecklingen av frågan om den centrala veterinärförvaltningens

organisation samt de civila veterinärärendenas nuvarande förläggning hava de

sakkunniga därefter lämnat i huvudsak följande redogörelse.

Enligt 1877 års instruktion för medicinalstyrelsen handlades och föredrogos

ärenden angående veterinärväsendet av överfältläkaren såsom medlem

av styrelsen. Först år 1894 erhöll styrelsen biträde av legitimerad veterinär

vid veterinärärendenas handläggning. Uppdraget hade karaktär a\ bisyssla

och innehades av föreståndaren för veterinärinstitutet.

Vid 1898 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag angående de civila

veterinärärendenas överflyttning till lantbruksstyrelsen, där de skulle handläggas

av en särskild byråchef. Detta förslag avstyrktes av statsutskottet

och avslogs av riksdagens båda kamrar.

I enlighet med Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen till 1900 års riksdag

framlagda förslag inrättades från och med ar 1901 för veterinäiäiendenas

handläggning i medicinalstyrelsen ett medicinalrådsämbete.

Den kommitté, vilken — under ordförandeskap av generaldirektören i

medicinalstyrelsen K. M. Linroth — den 15 november 1909 och den 26

september 1910 avgav förslag rörande medicinalstyrelsens organisation m. m.

— den s. k. organisationskommittén — hemställde, att veterinärärendena skulle

De civila

veterinärärendenas

förläggning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Svenska

veterinärläkareföreningens

framställning

samt

yttranden

däröver.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

frånskiljas medicinalstyrelsen och överflyttas till lantbruksstyrelsen. Mot

kommitténs förslag reserverade sig två av dess medlemmar, vilka ansågo,

att kommittén bort avgiva förslag till inrättande av en självständig, direkt

under jordbruksdepartementet lydande veterinärstyrelse. Skulle en sådan

lösning av frågan icke vinna, statsmakternas gillande, borde veterinärväsendet

fortfarande lyda under medicinalstyrelsen.

Kommittémajoritetens förslag i förevarande del tillstyrktes i huvudsak av

lantbruksstyrelsen i ett den 4 november 1910 avgivet yttrande.

Medicinalstyrelsen förordade däremot i utlåtande den 11 november 1910

antingen inrättandet av en självständig veterinärstyrelse eller ock anordnandet

inom medicinalstyrelsen av en utvidgad veterinärbyrå.

Vid 1911 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t i enlighet med kommitténs

hemställan de civila veterinärärendenas överflyttande från medicinalstyrelsen

till lantbruksstyrelsen. Förslaget tillstyrktes av jordbruksutskottet och bifölls

av första kammaren, men avslogs — ehuru med obetydlig röstövervikt

'' av andra kammaren, varför frågan jämväl denna gång förföll.

Departementalkommitterade föreslogo i sitt den 31 december 1912 avgivna

betänkande, att samtliga civila veterinärärenden skulle förläggas till ett inom

jordbruksdepartementet inrättat veterinärkontor.

De år 1913 inom civildepartementet tillkallade särskilda sakkunniga för

utredning angående omorganisation av medicinalstyrelsen m. in. föreslogo i

sitt den 20 december 1913 avgivna betänkande, att frågan om den centrala

veterinärförvaltningens slutliga förläggning måtte för det dåvarande undanskjutas

och veterinärärendena tills vidare bibehållas inom medicinalstyrelsen.

I anslutning härtill upptog Kungl. Maj:t i det till 1914 års senare riksdag

avlåtna förslag, som ligger till grund för medicinalstyrelsens nuvarande organisation,

inrättande av en veterinärbyrå med ett medicinalråd i spetsen. Förslaget

bifölls av riksdagen.

Enligt den nu bestående organisationen tillhöra alltså de civila veterinärärendena

i allmänhet medicinalstyrelsens handläggning. Ett undantag härifrån utgöra

ärenden rörande undersökning med tuberkulin av nötkreatur och därav

betingade åtgärder, vilka ärenden, alltifrån det statliga åtgärder på detta område

först kommo till stånd, hört under lantbruksstyrelsens ämbetsbefattning.

Sistnämnda ämbetsverk har jämväl fått sig anförtrott att övervaka tillsynen

å efterlevnaden av den s. k. pastöriseringslagen (kungörelsen den 23 oktober

1925 nr 437 med särskilda föreskrifter för tillsyn å efterlevnaden av lagen

den 6 juni 1925 [nr 382] angående uppvärmning av till kreatursföda avsedd

mjölk m. m.). För handläggning inom lantbruksstyrelsen av dessa ärenden

finnes organiserad eu särskild avdelning, tuberkulosavdelningen, under ledning

av en veterinär såsom extra föredragande. Under det att frågor rörande

bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen således i regel tillhöra lantbruksstyrelsens

handläggning, åligger handliavandet av åtgärderna mot tuberkulos

i juvret hos nötkreatur medicinalstyrelsen (kungörelse den 1 maj 1903 nr 71).

För innehållet i svenska veterinärläkareföreningens förenämnda framställning

av den 5 november 1925 samt i de däröver avgivna utlåtandena hava

de sakkunniga därefter redogjort på i huvudsak följande sätt.

Svenska veterinärläkareforeningen åsyftar i sin berörda framställning samtliga

civila veterinärärendens förläggande till en nyupprättad central myndighet,

veterinäröverstyrelsen, till vilken skulle såväl från medicinalstyrelsen

som från lantbruksstyrelsen överflyttas nu i dessa ämbetsverk handlagda

ärenden av antydd art. — Det må bär tilläggas, att föreningen i sin skri
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

velse även framlagt utkast till organisation för den ifragasatta veterinäröverstyrelsen.

Enligt detta utkast skulle överstyrelsen organiseras på tre

byråer, av vilka eu skulle förestås av styrelsens elief, vilken skulle erhälla

överdirektörs tjänsteställning, och de två övriga av var sin byråchef. Nuvarande

befattningar som byråveterinär och veterinäramanuens borde bibehållas,

varjämte till den nya styrelsen skulle överflyttas de befattningshavare,

som nu tjänstgöra å lantbruksstyrelsens tuberkulosavdelning. För kansliet

erfordrades dessutom bland andra en sekreterare och eu amanuens. A id

framställningen har tillika fogats en lönestat för den sålunda föreslagna nya

styrelsen, vilken stat slutar på ett belopp av i runt tal 75,000 kronor mot något

över 59,000 kronor för den nuvarande veterinär byrån i medicinalstyrelsen.

I båda fallen tillkomma kostnader, motsvarande dem för lantbruksstyrelsens

tuberkulosavdelning.

Lantbrulcsstyrelsen har i sitt utlåtande av den 30 november 1925 erinrat,

att styrelsen '' i flera tidigare yttranden i fråga om veterinärärendenas förläggning

förfäktat den åsikten, att veterinärärendena borde vara förlagda till

lantbruksstyrelsen. Motivet till denna lantbruksstyrelsens uppfattning frarnginge

av styrelsens utlåtande den 4 november 1910, däri anförts, att veterinärväsendet

enligt lantbruksstyrelsens uppfattning måste anses falla inom

ramen av de lantbruksekonomiska intressena, varav följde, att veterinärförvaltningen

såsom sådan borde förenas med och ingå såsom led i den egentliga

lantbrnksförvaltningen.

Principiellt sett kvarstode lantbruksstyrelsen alltjämt på denna ståndpunkt.

De senare årens utveckling på det veterinära området, varigenom

dithörande uppgifter icke blott ökats i antal utan även antagit eu allt mera

skiftande karaktär, och framför allt de senare årens starka stegring av lantbruksstyrelsens

egen verksamhet gjorde emellertid, att lantbruksstyrelsen

numera ansåge eu överflyttning av veterinärärendena till styrelsen, ur organisationssynpunkt

sett, vara föga lämplig. Lantbruksstyrelsens verksamhet

skulle nämligen vid sådant förhållande bliva av alltför omfattande och

heterogen art. Lantbruksstyrelsen ansåge jämväl, att det ur jordbrukssynpunkt

vore tämligen likgiltigt, om de egentliga veterinärärendena allt framgent

handlades inom medicinalstyrelsen eller om ett särskilt centralt ämbetsverk

inrättades för ändamålet. I allt fall torde från jordbrukarues sida någon

önskan om upprättande av eu särskild veterinäröverstyrelse icke förefinnas.

Förslaget att till en särskild veterinäröverstyrelse förlägga jämväl de av

lantbruksstyrelsen handlagda tuberlculosärendena ansåge lantbruksstyrelsen

icke böra giva anledning till ändring i nuvarande ordning. Ett bland skälen

till att ledningen av kreaturstuberkulosens bekämpande förlagts till lantbruksstyrelsen

syntes hava varit »angelägenhetens beskaffenhet • — såsom

medicinalstyrelsen år 1897 uttryckt sig — då den för sin del förordat berörda

uppdrags anförtroende åt annan myndighet. Med avseende därå syntes

nämligen böra uppmärksammas, att tuberkulos i allmänhet bland nötkreaturen

icke funnes upptagen bland de smittsamma husdjurssjukdomar, vilkas

bekämpande från statens sida ålåge medicinalstyrelsen och vilka vore angivna

i 1 § 1 mom. i förordningen den 9 december 1898 (nr 126) angående vad

iakttagas bör till förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar

bland husdjuren med den ändrade lydelse momentet fått genom kungörelse

den 13 juni 1919 (nr 411). Endast bekämpandet av en viss art av

tuberkulos, juvertuberkulos, skedde under sådana former, att sjukdomen

kunde anses tillhöra nyssnämnda sjukdomsgrupp. Det särskilda bekämpandet

av juvertuberkulosen syntes hava tillkommit huvudsakligen av den anledning,

att denna tuberkulosform innebure fara jämväl för människans

hälsa. I bekämpandet av de i förberörda författning upptagna smittsamma

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

husdjurssjukdomarna vore varje djurägare skyldig att deltaga och hade därunder

att ställa sig eu hel del föreskrifter till efterrättelse vid äventyr av

straffpåföljd för uraktlåtenhet i sådant hänseende. Så vore däremot ingalunda

förhållandet beträffande tuberkulosens förekommande och hämmande

i allmänhet uti ladugårdarna. Här vore det lantmannen själv, som avgjorde,

huruvida åtgärder mot sjukdomen i hans ladugård skulle vidtagas och underhållas

eller icke. Bekämpandet av kreaturstuberkulosen i allmänhet vore

sålunda helt och hållet fotat på frivillighetens grund. Härav syntes framgå,

att sagda bekämpande i första hand vore ett lantmannaintresse, vilket framstode

ännu tydligare genom det förhållandet, att arbetet på tuberkulosens

utrotande ur en ladugårdsbesättning vanligen jämväl vore inriktat på att

medföra en höjning av besättningens produktionsvärde och i sådant hänseende

kunde jämföras med egentligt avelsarbete. Det måste vid sådant

förhållande anses mest ändamålsenligt, att ledandet och övervakandet av

denna tuberkuloskamp i fortsättningen, liksom dittills, anförtroddes åt det

statsorgan, som eljest hade att tillvarataga lantbruksnäringens — särskilt

kreatursskötselns — intressen, nämligen lantbruks styrelsen.

Den omständigheten åter, att tuberkulosbekämpandet i ladugårdarna

innebure tillämpning av veterinärhygien, kunde icke tillmätas större betydelse

för frågan om tuberkulosärendenas förflyttande från lantbruksstyrelsen, enär

dessa därstädes alltjämt handlagts av en veterinär.

Nuvarande anordning hade givetvis medfört fördelen av omedelbar tillgång

till erforderlig sakkunskap på kreatursskötselns och mejerihanteringens

områden, ett förhållande, som särskilt i sistnämnda hänseende syntes bliva

av synnerligen stor betydelse på grund av Kungl. Maj:ts åt lantbruksstjrelsen

givna uppdrag att vara tillsynsmyndighet i anledning av den s. k. pastöriseringslagen.

Medicinalstyrelsen har i sitt över den föreliggande framställningen avgivna

utlåtande av den 2 december 1925 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta

om utredning angående veterinärärendenas avskiljande från medicinalstyrelsen.

Härvid har styrelsen erinrat, att styrelsen i skrivelse till Kungl.

Maj: t av den 1 juli 1919 hemställt om utredning genom eu kommitté eller

särskilda sakkunniga, huruvida icke veterinärärendena borde skiljas från

medicinalstyrelsen och förläggas till eu särskild styrelse, samt att styrelsen

därvid med avseende å arbetet inom styrelsen anfört, att detsamma under

årens lopp så utvecklats, att det måste framstå som ett verkligt behov,

att en omorganisation av styrelsen företoges, syftande till att minska de

medicinalstyrelsen och särskilt dess chef åliggande administrativa skyldigheterna.

A v vissa i bilagor till utlåtandet meddelade uppgifter angående

antalet dels i medicinalstyrelsen i dess helhet, dels å veterinärbyrån handlagda

mål hade styrelsen ansett otvetydigt framgå, att såväl hela styrelsens,

som ock i betydande grad veterinärbyråns arbetsbörda alltjämt ökades, vilket

enligt styrelsens mening måste anses i sin mån tala för veterinärärendenas

avskiljande från styrelsen.

Därest det av landshövdingen Schotte på sin tid utarbetade — i de sakkunnigas

förevarande betänkande behandlade och i det följande mera utförligt

omförmälda — förslaget till decentralisation av vissa medicinalärenden, däribland

även eu del veterinärärenden, komme att genomföras i den utsträckning

styrelsen i däröver avgivet yttrande förordat, skulle i vissa avseenden eu märkbar

minskning av styrelsens arbetsbörda åstadkommas. Då emellertid förslagets

genomförande icke syntes komma att medföra någon väsentlig lättnad

i de arbetsuppgifter, som åvilade styrelsens chef och byråchefer, och då det

syntes vara anledning antaga, att styrelsens verksamhet å andra arbets
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

områden komme att ökas, ansåge styrelsen fortfarande den av styrelsen

förut begärda utredningen angående veterinärärendenas avskiljande böra

komma till stånd. Att avskilja sagda ärenden utan eu föregående grundlig

utredning beträffande dels skälen för och mot dylikt avskiljande, dels ock

den eventuella nya veterinäröverstyrelsens organisation ansåge sig styrelsen

däremot icke böra förorda.

Statskontoret har i sitt utlåtande av den 2G november 1925 framhållit att,

ehuru veterinärväsendet obestridligen hade ett nära samband å ena sidan

med medicin alförvaltningen och å andra, sidan med lantbruksadministrationen,

det ej heller syntes kunna förnekas, att de veterinära ärendena i det liela

vore av den speciella art, att med den utveckling och betydelse, veterinärväsendet

numera fått, kravet på en självständig fackkunnig styrelse kunde

anses i viss mån befogat. Statskontoret måste likväl ställa sig betänksamt

mot inrättandet utan verkligt tvingande skäl av ett nytt ämbetsverk. 1 ledan

den av föreningen framlagda kostnadsberäkningen visade eu icke obetydlig

merutgift, som för övrigt syntes vid eu noggrannare beräkning böra något

höjas, och man syntes säkerligen kunna utgå ifrån att kostnaderna snart

nog skulle genom verkets expansion komma att stegras. Som regel torde

kostnaderna för en förvaltningsverksamliet lättare kunna hållas nere, om

densamma inginge bland ett större ämbetsverks arbetsuppgifter än om den

uppdroges åt ett särskilt, för ändamålet tillkommet ämbetsverk. Inom det

större verket syntes arbetskrafterna bättre kunna fullt utnyttjas; särskilt

gällde detta personal, som sysselsattes med kansli-, registrators- och kamerala

göromål, ävensom vaktmästare. Efter att hava framhållit, att den juridiska

sakkunskapen, som för närvarande företräddes av byråchefen å medicinalstyrelsens

kameralbyrå, enligt den uppgjorda organisationsplanen icke skulle

bliva representerad i det föreslagna nya verket, något som givetvis innebure

en svaghet i organisationen, samt att behov av tillfällig arbetsförstärkning

vore lättare att tillgodose i det större ämbetsverket genom omflyttning av

personal avdelningarna emellan, ansåge sig statskontoret icke kunna tillstyrka,

att åtminstone under nuvarande statsfinansiella förhållanden åtgärder

vidtoges för inrättande av en särskild veterinäröverstyrelse.

Efter denna redogörelse hava besparing ssakkunniga angivit sin egen standpunkt

i ämnet.

Beträffande först det nu ånyo framförda förslaget om inrättande av ett

särskilt ämbetsverk för den centrala veterinär administrationen hava de sakkunniga

anfört följande.

Det lärer ej kunna förnekas, att veterinärväsendet under de senaste årtiondena

genomgått en stark utveckling, som vidgat området för veterinärförvaltningens

verksamhet. De statsingripanden, som befunnits av nöden

under de epizootier av mul- och klövsjukan, vilka pågått och ännu — ehuru

i minskad omfattning — pågå i vårt land, hava givetvis också föranlett eu

betydande ökning av den centrala veterinärmyndighetens arbete. De sakkunniga

hava likväl icke funnit sig övertygade om att veterinärförvaltningens

arbetsuppgifter kunna sägas hava nått den omfattning, att de nödvändiggöra

tillskapandet av ett nytt centralt ämbetsverk.

Den omständigheten, att från veterinärläkarkårens sida givits rittrvck åt

ett starkt intresse för att den praktiska veterinärverksamheten ma komma

att företrädas av en särskild centralmyndighet, bör visserligen ej frånkännas

betydelse i förevarande sammanhang. Minst lika stor vikt torde dock böra

tillmätas de önskemål, som i denna del kunna förefinnas bland lantbrnksnäringens

utövare. I sådant hänseende har lantbruksstyrelsen betygat, att

Bespurin^ssakkunnigas

förslag jämte

yttranden

däröver.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

från jordbrukarnas sida någon önskan om upprättande av en särskild veterinäröverstyrelse

icke torde förefinnas.

Inrättandet av ett särskilt ämbetsverk för ifrågavarande ärendens liandläggning

lärer icke kunna genomföras utan någon kostnadsökning för statsverket.

Veterinärläkareföreningens egna beräkningar i detta avseende utvisa

en utgiftsökning på grund av den föreslagna organisationen med omkring

15,000 kronor för ar; och därvid bör beaktas, att — såsom statskontoret

framhållit — den av föreningen föreslagna organisationen lider av den svagheten,

att den juridiska sakkunskapen icke skulle bliva företrädd inom verket.

Att under nuvarande förhållanden, då på de flesta områden av statsförvaltningen

allvarliga ansträngningar göras för att i möjligaste mån nedbringa

omfattningen av den redan förefintliga organisationen, utvidga förvaltningen

med ett nytt centralt ämbetsverk synes de sakkunniga icke böra ifrågakomma

utan mycket starka skäl. Då enligt de sakkunnigas uppfattning skäl av

sådan styrka i detta fall icke föreligga, kunna de sakkunniga icke förorda

inrättandet av en veterinäröverstyrelse.

De sakkunniga hava härefter angivit sin ställning till spörsmålet om

de civila veterinärärendenas förflyttning till lantbruksstyrelsen. Härutinnan

hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Vid övervägande av de skäl, som från olika sidor anförts, då den förevarande

frågan vid skilda tillfällen varit föremål för diskussion, hava besparingssakkunniga

för sin del stannat vid att giva företrädet åt den meningen,

att den bästa lösningen ur administrativ synpunkt vinnes, om de civila

veterinärärendena förläggas till lantbruksstyrelsen. Även om veterinärverksamhetens

vetenskapliga förutsättningar stå läkarverksamheten nära, råder

d°ck — såsom jordbruksutskottet vid 1911 års riksdag framhållit — en

bestämd skillnad beträffande dessa båda verksamhetsgrenars ändamål, i det att

»ändamålet med veterinärverksamheten är så gott som uteslutande av ekonomisk,

närmast lantbruksekonomisk art, medan däremot läkarverksamhetens

ändamål är av huvudsakligen humanitär natur». Den utveckling, som ägt

rum sedan år 1911, kan enligt de sakkunnigas mening icke jäva riktigheten

av detta omdöme.

Till följd av veterinärverksamhetens huvudsakligen ekonomiska inriktning

stå, så vitt. de sakkunniga kunnat bedöma, veterinärväsendets administrativa

arbetsuppgifter i det stora hela i ett närmare samband med lantbruksförvaltningen

än med medicinalförvaltningen. Ej minst torde detta gälla åtgärder

till bekämpande av de smittsamma sjukdomarna bland husdjuren.

Ett erkännande av veterinäradministrationens nära samhörighet med jordbruksnäringen

torde få anses ligga däri, att de civila veterinärärendena allt

ifrån jordbruksdepartementets inrättande förlagts till detta departement,

under det att ärenden rörande hälsovården m. fl. medicinalärenden tillhöra

socialdepartementet (tidigare civildepartementet).

På vissa punkter kommer emellertid veterinäradministrationens verksamhet

i nära beröring med medicinalförvaltningens arbetsuppgifter. Särskilt

torde detta vara förhållandet beträffande födoämneskontrollen, vars utövande

i många fall måste ske under samarbete med lokala hälsovårdsmyndigheter.

I dylika frågor, bör givetvis veterinäradministrationens ledning,'' om denna

skiljes från medicinalförvaltningen, söka samråd med vederbörande medicinska

myndigheter, i främsta rummet medicinalstyrelsen.

Då lantbruksstyrelsen handhar ledningen av de statliga åtgärderna för

bekämpande av nötkreaturstuberkulosen medelst tuberkulinundersökningar,

skulle ur organisatorisk synpunkt ett överflyttande av övriga civila veterinärärenden

från medicinalstyrelsen till lantbruksstyrelsen medföra den fördelen,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

att enhetlighet vunnes i fråga om hithörande ärendens förläggning inom

statsförvaltningen. Om härvid, såsom torde vara det naturligaste, lantbruksstyrelsens

tuberkulosavdelning inordnas under veterinärbyrån, synes tuberkulosavdelningen,

som nu är inrymd i av statsverket förhyrda lokaler i egendomen

Vasagatan 23—25, medan lantbruksstyrelsen i övrigt har sina lokaler

i gamla riksdagshuset å Eiddarholmen, kunna även i lokalt hänseende sammanföras

med veterinärbyrån inom medicinalstyrelsen, som är förlagd till Vetenskapsakademiens

gamla hus, Vallingatan 2. Genom ett dylikt sammanförande

såväl organisatoriskt som lokalt av byrån och avdelningen böra även möjligheter

komma att erbjuda sig till vinnande av besparingar i arbetskrafter, låt

vara att dessa besparingar ej kunna bliva av någon större räckvidd. De

sakkunniga föreställa sig, att även om den pa angivet sätt utvidgade veterinärbyrån

kommer att tills vidare kvarstanna i byråns nuvarande lokaler, det

framdeles skall låta sig göra att vidtaga sådana anordningar, att de olika

avdelningarna av lantbruksstyrelsen komma att rymmas under samma tak.

Ehuru de sakkunniga alltså med hänsyn till veterinärärendenas beskaffenhet

funnit det vara ur organisatorisk synpunkt riktigast, att sagda ärenden

förläggas till lantbruksstyrelsen, förbise” de sakkunniga ingalunda de svårigheter,

som möta för ett realiserande under nuvarande förhållanden av en

dylik tanke. En organisation sändring i antydd riktning möter motstånd icke

blott i opinionen inom veterinärläkarkåren utan numera även — såsom framgår

av lantbruksstyrelsens senaste uttalande i ämnet — från lantbruksstyrelsen

själv. De svårigheter, som enligt lantbruksstyrelsens mening skulle möta

för styrelsen att övertaga de till medicinalstyrelsen hörande veterinärärendenas

handläggning, hava vid överläggning med besparingssakkunniga från

verksledningens sida ytterligare betonats. Särskilt har därvid framhållits

den svårighet, som redan nu förefunnes för ämbetsverkets chef att deltaga

i avgörandet av den betydande mängd ärenden, som tillhörde styrelsens handläggning,

vilken svårighet skulle än ytterligare stegras, om veterinärärendena

tillfördes stvrelsen. I sistberörda avseende framhålla de sakkunniga, att en

ej oväsentlig lättnad i verkschefens arbete borde kunna vinnas genom att beslutanderätten

i löpande ärenden i viss omfattning — såsom på åtskilliga

andra håll i statsförvaltningen ägt rum — överlämnas till vederbörande

byråchef eller annan tjänsteman.

I överensstämmelse med den mening rörande veterinärärendenas lämpliga

förläggning, åt vilken de sakkunniga sålunda givit uttryck, hava de sakkunniga

i fortsättningen av sitt betänkande angående medicinalstyrelsens organisation

utgått ifrån att veterinärbyrån avskiljes från medicinalstyrelsen och

överflyttas till lantbruksstyrelsen, och i ett den 12 januari 1928 avgivet betänkande

med förslag rörande besparingar och förenklingar i sistnämnda

ämbetsverk in. in. hava de sakkunniga förordat inrättande av en ny byrå

därstädes för samtliga veterinärärenden. De sakkunniga hava emellertid

ansett sig böra även framlägga ett alternativt förslag till stat för medicinalstyrelsen,

uppgjort under förutsättning att de civila veterinärärendenas nuvarande

förläggning bibehålies.

Lantbruksstyrelsen har i sitt här förut antydda utlåtande — dagtecknat den

28 december 1927 — över besparingssakkunnigas betänkande i enlighet med

remissens innehåll begränsat sig till att behandla den ifrågasatta ändringen

beträffande de civila veterinär ärendenas förläggning inom centralförvaltningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

I detta utlåtande liar lantbruksstyrelsen — efter erinran om den ställning

styrelsen i tidigare avgivna utlåtanden intagit i berörda ämne - framhållit,

att förutsättningarna för de civila veterinär ärendenas överflyttning till lantbruksstyrelsen

numera vore väsentligt andra än tidigare. Från år 1912 eller det

år, da lantbruksstyrelsen sista gången uttalat sig för veterinärärendenas överflyttande

till styrelsen, liade styrelsens egen verksamhet svällt ut på ett sätt,

som då knappast kunde förutses. För belysande härav hade lantbruksstyrelsen

gjort en sammanställning över inkomna ärenden ävensom över ärenden,

som föranlett skrivelse till Kungl. Maj:t eller departementschef under årsperioden

1912—1926, av vilken sammanställning framginge bland annat, att

antalet av till den förra gruppen hörande ärenden, vilket år 1912 utgjort 9,587,

år 1926 stigit till 24,904 — vilket motsvarade en ökning med mer än 150

procent - och att beträffande den senare gruppens ärenden motsvarande

siffror utgjort 425 och 1,932 — innebiirande en ökning av omkring 350 procent.

Såsom framginge av en vid besparingssakkunnigas betänkande fogad

bilaga hade jämväl veterinär ärendenas antal under de senare åren ökats mycket

starkt — denna ökning hade under redogörelseperioden 1915—1926 uppgått

till flera hundra procent. Även om en överflyttning av de civila veterinärärendena

på lantbruksstyrelsen tidigare kunnat anses naturlig och möjlig, hade

förhållandena numera undergått en så väsentlig förändring, att de synpunkter,

som da varit utslagsgivande vid fragans bedömande, icke längre kunde utan

vidare tillmätas avgörande betydelse. Lantbruksstyrelsen hölle för sin del ock

före, att ett överförande av veterinärväsendets administration på lantbruksstyrelsen

icke kunde ske utan menlig inverkan på styrelsens egentliga uppgifter

till lantbrukets och fiskets befrämjande. Let syntes nämligen styrelsen ofrånkomligt,

att de nya omfattande arbetsuppgifter, som därigenom skulle påläggas

styrelsens chef, vilken ju i främsta rummet bure ansvaret för styrelsens

verksamhet, ovillkorligen måste i hög grad splittra hans tid och krafter samt

draga hans uppmärksamhet från styrelsens huvudsakliga uppgifter, vilka vore

av den stora vikt och omfattning, att de helt krävde sin man. Len arbetsminskning

för lantbruksstyrelsens chef, som enligt de sakkunniga skulle inträda

genom en decentralisation av beslutanderätten av mindre viktiga löpande

ärenden, bleve som arbetskvantitet betraktad, trots att den måhända

komme att representera ett avsevärt antal ärenden, tämligen obetydlig och

kunde i förevarande avseende icke tillmätas någon nämnvärd betydelse.

I detta sammanhang ville lantbruksstyrelsen jämväl framhålla, att styrelsens

chef, som ju icke kunde förväntas äga veterinär sakkunskap, måste

bliva helt beroende av veterinärbyraebefen i alla frågor, som fordrade veterinär

insikt, något som givetvis måste medföra en viss svaghet i hans ställning

gent emot denne.

Vidare syntes det böra påpekas, att lantbruksstyrelsen lika litet som medicinalstyrelsen

syntes kunna undgå att vid inträffande av mul- och klövsjuka

eller andra häftiga epizootier bland husdjuren själv vidtaga eller medverka

till avspärrnings- och andra prohibitiva åtgärder av djupgående ekonomisk

betydelse för jordbruket och att därigenom fara förelåge för att en viss

schism skulle kunna uppstå mellan lantbruksstyrelsen och jordbrukets idkare,

varigenom svårigheter skulle uppstå för styrelsen i dess verksamhet för lantbrukets

främjande.

Med anledning av de sakkunnigas förslag att vid ett överflyttande av

medicinalstyrelsens veterinärbyrå till lantbruksstyrelsen i densamma inordna

den inom sistnämnda styrelse nu förefintliga tiiberlcidosavdelningen har lantbruksstyrelsen

framhållit, att berörda avdelnings nuvarande synnerligen betungande

arbetsbörda ävensom åtgärdernas för bekämpandet av tuberkulosen

bland husdjuren från övriga veterinärärenden skilda karaktär talade för att

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

nyssnämnda tuberkulosavdelning, var den än vore förlagd, borde bibehålla

den ställning i ämbetsverket den dittills haft och att således den, som närmast

hade ansvaret därför, borde hava föredragningsskyldighet direkt inför

ämbetsverkets chef. .

Härutöver har från lantbruksstyrelsens sida huvudsakligen framhållits, att

en överflyttning av veterinärärendena i fråga skulle, förutom för chefen,

även för vissa styrelsens ledamöter och andra befattningshavare medföra nya

betungande arbetsuppgifter samt påkalla viss personalökning. Därjämte har

anförts, att det syntes hart när otänkbart att hava ifrågavarande byrå förlagd

på långt avstånd från styrelsens övriga lokaler och att alltså en förflyttning

skulle medföra ett ovillkorligt krav på att veterinärbyrån bereddes

erforderliga utrymmen i omedelbart sammanhang med lantbruksstyrelsens

nuvarande lokal. För detta torde emellertid, så vitt styrelsen hade sig bekant,

synnerligen stora svårigheter möta.

På grund av det sålunda anförda och då en överflyttning av veterinärärendena

till lantbruksstyrelsen enligt styrelsens uppfattning syntes kunna

allvarligt äventyra styrelsens förmåga att på tillfredsställande sätt fullgöra

sina nuvarande arbetsuppgifter till lantbrukets och fiskets befrämjande, har

lantbruksstyrelsen förklarat sig vilja bestämt avstyrka besparingssakkunnigas

förslag i nu angivna hänseende.

Beträffande den föreliggande framställningen om inrättandet av en särskild

veterinäröverstyrelse har lantbruksstyrelsen, under hänvisning till sitt

förut omförmälda utlåtande av den 30 november 1925, framhållit, att det ur

jordbruksnäringens synpunkt syntes vara tämligen likgiltigt, om de egentliga

veterinärärendena allt framgent handlades inom medicinalstyrelsen eller om

ett särskilt ämbetsverk inrättades för ändamålet. Därest emellertid upprättandet

av eu särskild veterinäröverstyrelse skulle anses böra medföra som

ovillkorlig konsekvens, att jämväl tuberkulos- och pastöriseringsärendena,

vilka synnerligen intimt sammanhängde med nötkreatursskötseln, respektive

mejerihushållningen och vilka måste betraktas sasom ett speciellt lantmannaintresse,

dit överflyttades, måste lantbruksstyrelsen för sin del förklara, att

styrelsen måste förorda ett bibehållande av den nuvarande ordningen för

veterinärväsendets administration. Någon allvarligare olägenhet av denna

ordning, som i allt fall tillämpats i över 30 år, syntes icke kunna påvisas,

åtminstone icke för jordbrukets vidkommande, och säkert vore, att ett inslående

på nya vägar icke komme att medföra någon besparing för statsverket

utan snarare ökade utgifter.

Medicinalstyrelsen liar beträffande förslaget om de civila veterinärärendenas

handläggning infordrat och vid sitt utlåtande den 30 december 1927 över

betänkandet i fråga fogat yttranden från veterinärhögskolans lärarkollegium

och styrelsen för svenska veterinärläkareföreningen.

Veterinärhög skolans lärarkollegium har anfört, att kollegiet i detta sammanhang

icke hade någon anledning att yttra sig beträffande frågan om inrättandet

av en veterinäröverstyrelse, ehuruväl kollegiet delade den av veterinärkaren

allmänt omfattade meningen, att en sådan lösning av veterinäradministrationsfrågan

vore den rationellaste. ....

Beträffande spörsmålet om veterinärbyråns inom medicinalstyrelsen för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

flyttning till lantbruksstyrelsen eller dess bibehållande inom förstnämnda

ämbetsverk har kollegiet ansett sig böra förorda det senare alternativet.

Till stöd härför har kollegiet bland annat framhållit, att om chefen för

medicinalstyrelsen vore läkare, han på grund av sin utbildning borde hava

större möjligheter att sätta sig in i veterinära frågor än lantbruksstyrelsens

chef, som väl i allmänhet hade uteslutande agronomisk utbildning. Vidare

bär kollegiet anfört, att det framför allt beträffande den viktiga sida av den

centrala veterinärmyndighetens verksamhet, som avsåge bekämpandet av de

smittsamma husdjurssjukdomarna — en verksamhet som visserligen hade övervägande

lantbruksekonomisk betydelse men dock till sin art utgjorde eu

serie hygieniska och medicinska ingrepp — vore av utomordentlig vikt att den,

som hade att besluta över de erforderliga åtgärderna, verkligen ägde en utbildning,

vilken möjliggjorde eu saklig bedömning av dessas effektivitet.

Det borde ej heller förbises, att åtgärderna för de smittsamma husdjurssjukdomarnas

bekämpande även hade en internationell sida och att andra

länder i avsevärd utsträckning avvägde sina importbestämmelser rörande

kreatur, kött- och vissa andra jordbruksprodukter efter den större eller mindre

grad av tillförlitlighet, som de tillmätte exportlandets åtgärder för detta bekämpande.

Det kunde med hänsyn härtill befaras, att den omständigheten,

att bestämmelser i dylikt hänseende komme att utfärdas av lantbruksstyrelsen,

vilken som representant främst för de svenska jordbrukarnas

ekonomiska intressen kunde misstänkas visa mera undfallenhet för önskemål

om lättnader beträffande isolering, exportförbud m. m., skulle inverka ogynnsamt

på den svenska kreatursexporten. Härjämte hava betonats de svårigheter

av eu överflyttning, som skulle kunna uppstå i de fall, då lantbruksstyrelsen

— vilken i främsta rummet representerade jordbrukets ekonomiska

intressen —• skulle för ett verksamt bekämpande av kreatursfarsoter se

sig nödsakad att föreslå utfärdande av eller själv lämna föreskrifter, innefattande

betungande onera för lantbruket i form av avspärrningsåtgärder,

export-, import- och marknadsförbud in. in. I avvaktan på inrättandet av eu

självständig yeterinäröverstyrelse vore det på sålunda anförda skäl ur alla

synpunkter fördelaktigast, att veterinärärendenas handläggning förbleve förlängd

till medicinalstyrelsen. En avlastning av generaldirektörens arbetsbörda

kunde ske därigenom att beslutanderätten i alla veterinär ärenden av

löpande natur överlätes på chefen för veterinärbyrån. Därest till generaldirektör

skulle utses eu person utan läkarutbildning, komme ett sådant förfaringssätt

att bliva nödvändigt i avseende å alla veterinära fackfrågor.

Styrelsen för svenska vetemnärläkarejÖreningen har i sitt yttrande förklarat

sig bestämt vidhålla den av föreningen vid tidigare tillfällen hävdade uppfattningen,

att den enda — och ej minst för det allmänna — riktiga formen

för de civila veterinärärendenas handläggande vore inrättandet av en självständig

veterinäröverstyrelse. Intill dess ett dylikt ämbetsverk komme till stånd, borde

veterinärärendena kvarbliva inom medicinalstyrelsen. Till stöd för sistnämnda

anordning har bland annat åberopats lantbruksstyrelsens förutberörda ställ

ning till jordbruksintressena och däri föreliggande möjligheter till intressekonflikter,

om veterinärärendena skulle handläggas av sistnämnda styrelse.

För egen del har medicinalstyrelsen rörande förevarande fråga anfört

följande.

\ are sig veterinärbyrån införlivades med lantbruksstyrelsen eller kvarstannade

i medicinalstyrelsen, komme de å nämnda byrå handlagda ärendena

att i vissa delar ligga vid sidan av vederbörande ämbetsverks huvudsakliga

verksamhet. Med hänsyn därtill syntes det böra tagas under övervägande,

huruvida icke veterinärärendena lämpligast borde handläggas av en särskild

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Majds proposition nr 122.

veterinäröverstyrelse. Medicinalstyrelsen liade vid upprepade tillfällen, senast

i styrelsens den 2 december 1925 avgivna yttrande över svenska veterinärläkareföreningens

framställning om inrättande av en dylik styrelse, förordat

utredning därom. Innan en grundlig sådan utredning ägt rum, syntes det

vara föga ändamålsenligt att överflytta veterinärärendena från ett ämbetsverk

till ett annat.

Under åberopande härav samt under framhållande att från den ståndpunkt,

styrelsen sålunda intoge, anledning knappast funnes att närmare ingå

på frågan, huruvida skälen för veterinärärendenas överförande till lantbruksstyrelsen

vore starkare än skälen för deras kvarblivande i medicinalstyrelsen,

vilket dock icke syntes styrelsen vara fallet, har styrelsen förklarat sig

bestämt avstyrka, att veterinärbyrån nu överflyttas till lantbruksstyrelsen.

Avvikande mening anmäldes dels av medicinalrådet Kjerrulf, som ansåg

att veterinärförvaltningens uppgifter och göromål vore av sådan omfattning

och betydelse för det allmänna, att de väl motiverade inrättandet av en

självständig styrelse för handläggning av samtliga veterinärärenden men att

det icke funnes några verkligt bärande motiv för dessa ärendens överflyttande

till lantbruksstyrelsen, dels av medicinalrådet BissmarJc, som på närmare anförda

skäl förklarade sig icke kunna biträda styrelsens uppfattning, att utredning

borde vidtagas rörande inrättande av en självständig veterinäröverstyrelse,

utan anse, att allt starkare motiv talade för att samarbetet mellan

den humana medicinen och veterinärmedicinen borde göras så intimt som

möjligt.

På sätt av den lämnade redogörelsen framgår, har frågan om den centrala

veterinärförvaltningens organisation sedan lång tid tillbaka vid upprepade

tillfällen varit föremål för övervägande och förslag, därvid vitt skilda meningar

gjort sig gällande. Huvudsakligen tvenne olika linjer för ändring i den nu

bestående ordningen hava under årens lopp varit under diskussion, nämligen

antingen att till lantbruksstyrelsen förlägga samtliga de civila veterinärärendena

eller och att — såsom senast av svenska veterinärläkareföreningen

i dess berörda framställning yrkats — för sagda ärendens handläggning upprätta

ett under jordbruksdepartementet lydande nytt ämbetsverk.

Vad först angår sist angivna linje torde det visserligen med den utveckling

och betydelse veterinärväsendet numera fått måhända icke saknas ett visst

fog för det ifrågasatta inrättandet för ändamålet av en särskild fackstyrelse.

För min del har jag — som beträffande nu förevarande ävensom övriga i det

följande behandlade veterinära spörsmål samrått med chefen för jordbruksdepartementet

— dock i likhet med besparingssakkunniga icke funnit mig

övertygad om att veterinärförvaltningens uppgifter nått den omfattning, att

de nödvändiggöra inrättandet av ett särskilt ämbetsverk. Icke heller synes

mig erfarenheten av den nuvarande ordningen, med handläggning av huvudparten

av nyssnämnda uppgifter inom ett ämbetsverk såsom medicinalstyrelsen

med även andra betydande ämnesgrupper inom sitt verksamhetsområde,

betinga omedelbart vidtagande av en dylik åtgärd. Härtill kommer, att inrättandet

av ett nytt ämbetsverk med största sannolikhet måste medföra

ökade utgifter för statsverket och följaktligen icke bör utan synnerligen

tvingande skäl ifrågakomma under nuvarande förhållanden, då inom alla

Biliang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 102 Imf t. (Nr 122.) 301 2S 2

Departements
chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

grenar av statsförvaltningen en stark strävan gör sig gällande att soka

minska kostnaderna i organisationshänseende.

Av sålunda anförda skäl kan jag icke för närvarande tillstyrka den av

svenska veterinärläkareföreningen gjorda framställningen om inrättande av

en veterinäröverstyrelse. Med min nu angivna ståndpunkt finner jag icke

heller skäl att biträda medicinalstyrelsens förslag angående verkställande

av en ny utredning rörande behovet av ett ämbetsverk för ifrågavarande

uppgifter.

Vad härefter angår den första av förenämnda båda linjer — avseende samtliga

de civila veterinärärendenas förläggande till lantbruksstyrelsen — hava de

förslag därutinnan, som tidigare upprepade gånger framförts, motiverats väsentligen

med det nära sambandet mellan de lantbruksekonomiska och de veterinära

intressena samt vikten av att åt lantbruksförvaltningen bereddes tillbörligt

inflytande vid de veterinära ärendenas handläggning. Häremot har

i huvudsak åberopats dels det intima sammanhang, som förefunnes mellan å

ena sidan den veterinära verksamheten, särskilt vissa grenar därav såsom

födoämneskontrollen och slakthusväsendet, och å andra sidan medicinalförvaltningen,

dels svårigheten för lantbruksstyrelsens chef, vilken finge förutsättas

icke komma att äga veterinär fackkunskap, att handlägga veterinärmedicinska

frågor, dels ock slutligen veterinärläkarkårens egen ställning till

frågan.

För besparingssakkunniga har samhörigheten med lantbruksförvaltningen

synts vara starkare än sambandet med medicinalväsendet, detta till följd av

veterinärverksamhetens huvudsakligen lantbruksekonomiska inriktning; och

de sakkunniga hava i enlighet härmed ansett överflyttandet av den nuvarande

veterinärbyrån till lantbruksstyrelsen innebära den bästa lösningen

ur administrativ synpunkt och följaktligen förordat en sådan åtgärd. De

hava emellertid härvid förklarat sig ingalunda hava förbisett det förut antydda

motståndet mot en dylik organisationsändring från veterinärläkarkårens

sida, liksom ej heller andra svårigheter, som möta för omläggningen.

På grund av den praktiska veterinärverksamhetens art och ändamål äger

veterinärväsendet uppenbarligen beröringspunkter med såväl lantbruksadministrationen

som medicinalförvaltningen. Ur olika utgångspunkter kunna

därför skäl anföras både för veterinärärendenas bibehållande i medicinalstyrelsen

och för sagda ärendens överflyttande till lantbruksstyrelsen. Den

olikhet i principuppfattning, som kommit till uttryck i frågan, har väsentligen

berott på skiljaktigheter i uppskattningen av sambandets betydelse i

de särskilda riktningarna. Därvidlag kan också bedömandet med skäl vara

olika vid olika tidpunkter, i det att exempelvis i farsotstider de mera medicinska

synpunkterna träda i förgrunden, under det att vid mera normala

förhållanden veterinärväsendets medverkan till kreatursavelns höjande blir

av övervägande betydelse.

Yid sidan av dylika synpunkter av mera principiell natur hava emellertid

vid frågans bedömande praktiska omständigheter av skilda slag spelat en

stor roll.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

Från lantbruksstyrelsens sida har sålunda, på sätt av det föregående

framgår, såsom huvudsakligt skäl mot dess övertagande av veterinärärendenas

handläggning framhållits, att den ökning, som därigenom skulle uppstå

uti den under senare år alltjämt stegrade arbetsbördan för styrelsen

och särskilt dess chef, kunde allvarligt äventyra möjligheterna för ett tillfredsställande

utförande av nuvarande arbetsuppgifter till lantbrukets och

fiskets befrämjande. Därjämte har framhållits, att den omständigheten, att

det för närvarande näppeligen läte sig göra att lokalt sammanföra veterinärbyrån

med lantbruksstyrelsen, skulle vålla betänkliga svårigheter i styrelsens

ai-bete.

Goda skäl synas sålunda kunna anföras såväl för veterinärärendenas bibehållande

hos medicinalstyrelsen som för deras överflyttande till lantbruksstyrelsen.

Ur besparingssynpunkt är frågan skäligen betydelselös. Med hänsyn

till den avvisande ställning gent emot eu förändring av nu gällande ordning,

som intagits av de myndigheter, vilkas förvaltningsområden närmast beröras

av nämnda ärenden, samt de viktiga intressen, som ur human-medicinsk synpunkt

äro förenade med ett övervakande från medicinalstyrelsens sida särskilt

av födoämneshygienen, finner jag mig emellertid böra tillstyrka, att åtminstone

tills vidare veterinärväsendet kvarstår under medicinalstyrelsens ledning.

Såsom hittills bör undantag därvid dock göras för de ärenden, som handläggas

å lantbruksstyrelsens tuberkulosavdelning. Det kunde visserligen

förefalla lämpligt att för åstadkommande av enhetlighet i veterinärärendenas

handläggning sagda ärenden, vilka avse frågor rörande nötkreaturstuberkulos

— med undantag av juvertuberkulos — ävensom tillämpning av

den s. k. pastöriseringslagen, flyttades till medicinalstyrelsen. Med hänsyn

till den särskilda karaktären av sistnämnda ärendesgrupper torde de emellertid

böra behandlas hos det verk, vars huvuduppgift är att tillvarataga

lantbruksnäringens intressen, eller med andra ord lantbruksstyrelsen. Att

märka är ock härvid att, enligt vad av de sakkunnigas förslag i ämnet framgår,

ett sammanförande av lantbruksstyrelsens tuberkulosavdelning med medicinalstyrelsens

veterinärbyrå endast skulle medföra den relativt obetydliga besparing,

som motsvaras av avlöningen för en å nyssnämnda avdelning nu tjänstgörande

expeditionsvakt, vartill möjligen skulle komma besparing av nuvarande

lokalhyra för samma avdelning, därest det läte sig göra att lokalt

sammanföra den med veterinärbyrån.

I enlighet med vad jag nu anfört torde jag i det följande få i annat sammanhang

till behandling upptaga frågan om personalindragningar å medicinalstyrelsens

veterinärbyrå.

Besparingssakkunniga hava vidare, såsom inledningsvis anförts, berört eu

å Kungl. Maj:ts prövning beroende fråga angående decentralisation av vissa

ärenden tillhörande medicinalstyrelsens ämbetsbefattning. Härutinnan hava

de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Med skrivelse den 30 december 1922 har landshövdingen Axe] Sehotte

till chefen för socialdepartementet avlämnat förslag rörande överflyttning i

viss omfattning av medicinalärendens slutliga prövning från Kungl. Maj:t

Deccntralisation

av vissa

ärenden tillhörande

medicinalstyrelsens

ämbetsbefattning.

Landshövding

Schottes

förslag samt

Yttranden

däröver.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition nr 122.

till medicinalstyrelsen samt från medicinalstyrelsen till vederbörande lokala

myndigheter m. m. På grund av remiss har medicinalstyrelsen efter hörande

av samtliga länsstyrelser, förste provinsialläkare och länsveterinärer den 22

september 1925 avgivit utlåtande i ärendet. Enligt Kungl. Majds beslut den

28 februari 1927 hava handlingarna överlämnats till besparingssakkunniga

för att tagas i övervägande vid fullgörande av de sakkunnigas uppdrag.

Någon detaljerad redogörelse för de av landshövdingen Schotte framställda

förslagen och däröver avgivna yttranden hava de sakkunniga icke

ansett erforderlig i detta sammanhang, utan hava de sakkunniga inskränkt

sig till att lämna eu översikt av de särskilda förslagen, så vitt desamma

avse decentralisation av ärenden från Kungl. Maj:t till medicinalstyrelsen

eller från denna till lokala myndigheter, därvid de sakkunniga i huvudsak följt

den uppställning, som tillämpats i den av landshövdingen Schotte överlämnade

utredningen. Översikten är av följande innehåll.

I. Ändringar beträffande handläggning av vissa apoteksärenden m. fl.

Ärenden rörande

1) anstånd med avsyning av apotek;

2) fastställande av de gränser, inom vilka ett nytt apotek i stad skall

vara beläget, och ändring av gränserna för redan befintliga apotek; samt

3) inrättande och bibehållande av medikamentsförråd

överflyttas från Kungl. Maj:t till medicinalstyrelsen.

4) Ärenden beträffande meddelande av viss tjänstledighet åt lasarettsläkare

och tuberkulossjukliusläkare överflyttas från medicinalstyrelsen till

vederbörande lasarettsdirektion eller dess ordförande, respektive till direktionen

för vederbörande tuberkulossjukhus eller dess ordförande.

II. Ändringar beträffande handläggning av vissa ärenden enligt stadgan

angående sinnessjuka den 14 juni 1901.

Ärenden rörande

1) utseende av ledamöter i direktionerna för statens anstalter för sinnessjuka;

och

2) medgivande för enskild person eller bolag att inrätta kur- eller vårdanstalt

för sinnessjuka samt godkännande av överlåtelse av dylik anstalt

decentraliseras från Kungl. Maj:t till medicinalstyrelsen.

3) Befogenheten att meddela tjänstledighet för den vid statens anstalter

för sinnessjuka anställda personalen överflyttas i viss omfattning dels från

Kungl. Maj:t till medicinalstyrelsen och dels från medicinalstyrelsen till

hospitalsdirektionerna eller deras ordförande.

III. Ändring av § 56 i inskrivningsför ordning en.1)

Ärenden angående förordnande av läkare att biträda inskrivningsrevision

överflyttas från medicinalstyrelsen till länsstyrelserna.

IN- Ändring i handläggningen av vissa ärenden rörande barnmorskor och

sjuksköterskor.

1) Befogenheten att besluta om indelningen i barnmorskedistrikt, om

stationsorter för distriktsbarnmorskor, om undantagande från distriktsindelningen

av stad och närbelägen mindre landskommun, om avlöningsförhöjning

åt distriktsbarnmorska samt om särskild ordningsstadga för vissa praktiserande

barnmorskor decentraliseras från medicinalstyrelsen till länsstyrelserna.

2) Befogenheten att besluta om ändring av barnmorskestyrelses sammansättning

i vissa städer överflyttas från Kungl. Maj:t till medicinalstyrelsen.

3) Ärenden rörande anordnande av repetitionskurser för barnmorskor

*) 1918 års inskrivningsförordning; motsvarande bestämmelse återfinnes i C>5 § av 1925

års inskrivningsförordning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

decentraliseras i viss omfattuing från medicinalstyrelsen till vederbörande

förste provinsialläkare, respektive stadsläkare.

4) Rapporter över av barnmorskor verkställda förlossningsoperationer insändas

icke vidare till medicinalstyrelsen utan kvarstanna lios förste provinsialläkarna.

5) Frågor om tillstånd för barnmorska ocli sjuksköterska att efter uppnådd

pensionsålder kvarstå i tjänst underställas icke vidare medicinalstyrelsens

prövning.

6) Fastställande av plan för distriktssköterskevården och stationsorter

för distriktssköterskor decentraliseras i viss utsträckning från medicinalstyrelsen

till länsstyrelserna.

V. Ändring i gällande bestämmelser rörande granskning av läkares och

veterinärers m. flis rapporter och räkningar.

Med hänsyn till denna frågas avgörande betydelse för personalbehovet

å vissa avdelningar av medicinalstyrelsen hava de sakkunniga på annat ställe

i betänkandet lämnat en utförlig redogörelse för förslaget i denna del. -Tåg

återkommer härtill i ett senare sammanhang.

VI. Ändringar i läkarinstruktionen den 30 december 1911: samt

VII. Ändringar i veterinärinstruktionen den 31 december 1912.

De ändringar, som föreslås under dessa båda avdelningar, betingas huvudsakligen

av vissa under föregående avdelningar framlagda förslag. Av övriga

ändringsförslag hava de sakkunniga särskilt omnämnt följande:

1) Granskning och godkännande av förste provinsialläkarnas reseplaner

decentraliseras från medicinalstyrelsen till länsstyrelserna;

2) Befogenheten att bestämma om provinsialläkares stationsort överflyttas

från Kungl. Maj:t till medicinalstyrelsen;

3) Befogenheten att bevilja förste provinsialläkare och provinsialläkare

semester och tjänstledighet överflyttas i viss omfattning från medicinalstyrelsen

till länsstyrelserna;

4) Provinsialläkares årsberättelse ställes till förste provinsialläkaren i

stället för såsom nu till medicinalstyrelsen; samt

5) Ärenden angående tjänstledighet för länsveterinär decentraliseras i viss

omfattning från medicinalstyrelsen till länsstyrelserna.

Medicinalstyrelsen har i sitt förut omförmälda utlåtande tillstyrkt eller

lämnat utan erinran de under I: 1)—3), III, IV: 2). VI samt V II: 1), 2) och 4)

framställda förslagen. Vad angår de under avdelningen II upptagna förslagen

har medicinalstyrelsen anfört, att de sålunda väckta frågorna syntes

böra upptagas till prövning i samband med ett av särskilda sakkunniga den

26 november 1923 avgivet förslag till lag om vård av sinnessjuka m. fl. författningar.

Någon anledning att dessförinnan utfärda bestämmelser i förstnämnda

frågor har styrelsen ansett icke föreligga. Beträffande förslagen

under avdelningen V lämnas i det följande redogörelse för vad styrelsen i

denna del anfört. Övriga förslag, för vilka i det föregående under I: 4,

IV: 1, 3—6; VII: 3 och 5 — redogjorts, har medicinalstyrelsen på anförda

skäl avstyrkt. I fråga om de under I: 4) upptagna ärendena angående meddelande

av tjänstledighet åt lasarettsläkare har emellertid medicinalstyrelsen,

enligt vad de sakkunniga inhämtat, i utlåtande till Kungl. Maj:t den 5

februari 1927 lämnat utan anmärkning ett av sakkunniga för fortsatt behandling

av frågan om ny lasarettsstadga framställt förslag, innefattande

befogenhet för lasarettsdirektion eller dess ordförande att i viss ökad omfattning

bevilja tjänstledighet för lasarettsläkare.

Beträffande innehållet i det under avdelningen V omförmälda förslaget

angående ändring i gällande bestämmelser rörande granskning av läkares

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

och veterinärers med fleras rapporter och räkningar samt i de däröver avgivna

utlåtandena liava de sakkunniga lämnat i huvudsak följande redogörelse.

Förslaget avser följande slag av räkningar:

1) läkares räkningar å ersättning för resor i allmän hälso- och sjukvård;

2) räkningar å ersättning för förrättning enligt lagen om skyddskoppympning;
3)

räkningar å ersättning för förrättning enligt §§ 70 och 74 i stadgan

angående sinnessjuka den 14 juni 1901;

4) räkningar å ersättning för förrättning och för läkemedel enligt lagen

angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar den 20 juni 1918

(» lex Vener is k)-,

5) räkningar för tjänsteförrättningar av veterinär och för desinfektionsmedel

m. m.;

6) räkningar å rättsmedicinska undersökningar m. in.; samt

7) reseräkningar för läkarmottagningar å avlägsna orter.

Det nu tillämpade förfarandet vid granskning och likvid av de under 1)

upptagna räkningarna angives — anföra de sakkunniga — av landshövdingen

Scliotte sålunda:

Dylika räkningar insändas, jämte rapport över förrättningen, till vederbörande

förste provinsialläkare, som granskar rapporten och därå gör påskrift

om granskningen samt därefter Översänder såväl rapporten som räkningen

till länsstyrelsen, varest räkningen granskas beträffande väglängd och

skjutsersättning. Handlingarna översändas därefter till medicinalstyrelsen,

varest rapporten granskas på hälsovårdsbyrån och godkännes av byråchefen

å nämnda byrå, såvida förrättningen visas hava varit behörig. Bäkningen

granskas därefter på kameralbyrån, varefter densamma föredrages i styrelsen

och godkännes till visst beiopp, om ej skäl för avslag finnes. Härefter

översändes räkningen till vederbörande länsstyrelse för likvid. Sedan länsstyrelsen

för medicinalstyrelsens räkning likviderat räkningen under förskottstitel,

rekvirerar länsstyrelsen, i allmänhet kvartalsvis, hos medicinalstyrelsen

ersättning för förskottet. Medicinalstyrelsen avför så beloppet å

vederbörliga anslagstitlar, uppdebiterar detsamma i inkomstboken å titeln

»likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter», och anhåller, att

länsstyrelsen bereder sig ersättning för förskottet genom vederbörlig omföringsåtgärd

i länsräkenskaperna. Därest räkningen vid föredragningen i

medicinalstyrelsen icke godkännes eller om avdrag göres å räkningen, avlåter

medicinalstyrelsen särskild skrivelse därom till länsstyrelsen med anhållan,

att länsstyrelsen om detta beslut lämnar räkningsgivaren behörig

del mot bevis, som skall insändas till medicinalstyrelsen.

Beträffande övriga nyssnämnda slag av räkningar är förfarandet i princip

enahanda, endast med vissa av förhållandena betingade avvikelser. Sålunda

gäller i fråga om räkningar å läkemedel enligt »lex Veneris», att dylika räkningar

av vederbörande apotekare eller annan leverantör insändas till den läkare,

som utfärdat recept eller rekvisition å varorna; denne har att efter vederbörlig

granskning attestera räkningen och översända densamma till länsstyrelsen

för att vidarebefordras till medicinalstyrelsen. Alla räkningar enligt

»lex Yeneris», som avse i Stockholm verkställd undersökning — således

även läkares ersättningsräkningar — likvideras av medicinalstyrelsen. —

Räkning;:r för tjänsteförrättningar av veterinär ävensom räkningar å rättsmedicinska

undersökningar m. m. insändas av förrättningsmannen direkt

till vederbörande länsstyrelse.

Granskningen i medicinalstyrelsen sker — anföra de sakkunniga — utom

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122. 23

å kameralbyrån, beträffande de under 1), 2) och 4) upptagna räkningarna å

hälso vårdsbyrån, vidkommande räkningar under 3) å liospitalsbi rån. i fiäga

om de under 5) omförmälda räkningarna å veterinärbyrån samt, så vitt angår

de under 6) och 7) angivna räkningarna, å m e d i c in a 1 by r ån. Räkningar

å läkemedel, desinfektionsmedel och dylikt granskas därjämte, i fråga om

taxationen, av en särskild, hos styrelsen anställd tjänsteman.

Efter att hava erinrat om att såväl 1908 års kommitté rörande förandrad

organisation av medicinalstyrelsen m. m. som 1913 års sakkunniga beträffande

omorganisation och lönereglering för nämnda ämbetsverk haft frågan

om förändring av sättet för berörda räkningsgranskningar under övervägande

men att förslag härutinnan icke framlagts med hänsyn huvudsakligen dels

till angelägenheten av att medicinalstyrelsen snarast möjligt bleve underkunnig

om epidemierna inom riket och mot desamma vidtagna åtgärder

samt dels till behovet av enhetlighet i granskningsprinciper för hela riket,

har landshövdingen Scliotte gent emot dessa skäl anfört lim udsakligen

följande. ...

Dessa invändningar syntes icke vara av den vikt, att en torenkling a^

det nuvarande invecklade granskningssystemet därför borde avvisas. Aven

om granskningen av räkningarna förlädes till lokal myndighet, kunde om så

erfordrades medicinalstyrelsen lika skyndsamt hallas unclerkunnig om uppkomna

epidemier. På de flesta andra områden av statsförvaltningen skedde

granskningen av räkningar å tjänstförrättningar lokalt inom de olika länen

enligt gällande allmänna föreskrifter eller särskilt meddelade bestämmelser.

Den nuvarande granskningen, som i medicinalstyrelsen skedde å flera

byråer, vore så invecklad och tidsödande, att det borde vara högeligen önskvärt

för styrelsen med dess alltjämt växande arbetsbörda att därifrån befrias.

Granskningssystemet medförde också, förutom dubbelarbete och omgångar,

praktiska olägenheter. Räkningarnas utbetalning till den till ei sättning

berättigade toge sålunda lång tid i anspråk.

Jämväl ur räkenskapssynpunkt föranledde den nuvarande ordningen omgång.

Att länsstyrelsen, trots att räkningen godkänts av medicinalstyrelsen,

måste utbetala räkningsbeloppet som förskott med därav sedermera följande

omföringsåtgärder, syntes i regel vara i''"111 .... n 0,1 ,|C

föranledande till onödigt dubbelarbete.

Det kunde visserligen ej förnekas, -------------. ■ . -

granskning bidragit till enhetlighet och från statens sida utgjort okad saker

het mot oriktig utbetalning. Särskilt vid början av tillämpningen av nya

författningsföreskrifter kunde en sådan anordning vara nyttig. Men därför

och överhuvud för behörig kontroll behövde det nuvarande omständliga be

handlingssättet icke bibehållas. Enhetlighet kunde vinnas genom av medicinalstyrelsen

utfärdade närmare regler för räkningsgranskmngen. Det bleve

ju i sådan händelse blott fråga om föreskrifter för eu gång och ej eu provning

av varje särskilt fall. .„

De förenklade föreskrifter, som således vore högeligen pakallade tor ltragavarande

granskning, syntes böra gå ut på att anförtro granskningen åt forste

provinsialläkarna — eller för veterinära ärenden länsveterinärerna och

länsstyrelserna. . ,

Under övervägande hade också varit att, med bibehållande ai nuvaiaucte

svstem för rapport- och räkenskapsgranskningen, åt medicinalstyrelsen anförtro

jämväl de direkta utbetalningarna till vederbörande räknmgsutfardare,

men denna anordning skulle för medicinalstyrelsen med den betydande

mängd av remisser (postanvisningar), som härav bleve en följd, betyda avsevärt

ökat arbete. Yiss granskning hos länsstyrelsen (t. ex. i fråga om vag
-

fullkomligt obehövligt och allenast

att medicinalstyrelsens fackmässiga

längder och

skjutsersättningar)

bleve ändock nödig. Den nu antydda ut
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungi. Maj:ts proposition nr 122.

vägen till förenkling av förhållandena på detta område liade således ej ansetts

böra ifrågasättas.

Den anordningen syntes vara mest praktisk, att den läkartekniska granskningen

(förrättningens riktiga verkställande) av rapporter och räkningar

ålades förste provinsialläkaren (länsveterinären) och den kamerala granskningen

(behörigheten av kallelse eller förordnande till förrättningen samt

rättmätigheten av debiterade rese- och traktamentsbelopp in. m.) anförtroddes

åt vederbörande länsstyrelse, som sedan finge utbetala vederbörande

tillkommande belopp och direkt avföra detsamma å vederbörligt anslag.

Den sålunda angivna ordningen medförde vid i någon mån ökat arbete för

förste provinsialläkarna och för länsstyrelserna, men ingalunda i sådan grad,

att därav kunna hämtas skäl mot reformen i fråga.

Beträffande detaljerna i det Schotteska förslaget i förevarande avseende

har en närmare redogörelse lämnats i de sakkunnigas betänkande (s. 28—30).

De flesta länsstyrelser hava — anföra vidare de sakkunniga — i sina avgivna

yttranden icke framställt några principiella erinringar mot förslaget.

Fyra länsstyrelser hade uttalat sig för att en förenkling i förfarandet borde

i stället åstadkommas genom att räkningarna likviderades direkt av medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsen har, enligt de sakkunniga, i utlåtande av den 22 september

1925 i huvudsak anslutit sig till det av landshövdingen Schotte framlagda

förslaget och därvid anfört, bland annat, följande. De myndigheter,

som yttrat sig över förslaget, hade med riitta framhållit, att en förenkling

i ifrågavarande avseende vore önskvärd. Olikheten mellan de olika uppfattningarna

avsåge allenast, huruvida det dubbelarbete, som utmärkte det

nuvarande förfaringssättet, borde undanröjas genom ökad decentralisering eller

genom ökad centralisering. För okad decentralisering talade den omständigheten,

att kameral granskning av räkningarna i avseende å miltal, skjutspenningar

och dylikt syntes fortfarande böra verkställas av vederbörande länsstyrelser,

som ägde större möjligheter än en central myndighet att bedöma dels riktigheten

av i räkningarna lämnade uppgifter om väglängd, skjutsersättning in. in.

och dels huruvida vid resorna använts den ur kostnadssynpunkt lämpligaste

vägsträckan och det lämpligaste färdsättet. En del länsstyrelser hade anfört

att, därest den kamerala granskningen av räkningarna skulle helt överlämnas

till länsstyrelserna, dessas arbetsbörda skulle ökas. Med hänsyn därtill skulle

kunna befaras, att förslagets genomförande komnie att medföra ökade personalkostnader

för länsstyrelserna. Någon väsentlig ökning av länsstyrelsernas arbetsbörda

syntes emellertid icke vara att vänta. Visserligen skulle länsstyrelsernas

kamerala granskuingsskyldighet utsträckas att avse räkningarnas samtliga

poster, medan densamma nu omfattade endast de poster, som avsåge miltal,

skjutspenningar och dylikt. Sistnämnda del av granskningsarbetet torde

emellertid vara den mest tidsödande, varför granskningsskyldighetens förut

angivna utsträckning icke syntes medföra någon mera betydande ökning av

arbetsbördan. A andra sidan skulle förslagets genomförande medföra en så

avsevärd minskning av länsstyrelsernas expeditionsarbete, att densamma

kunde anses motsvara det ökade arbete, som utsträckningen av själva granskningsarbetet

föranledde. Därest likviden av räkningar, avseende behandling av

och läkemedel för könssjuka, skulle, såsom medicinalstyrelsen ville föreslå, helt

övertagas av medicinalstyrelsen och länsstyrelserna således befrias från all

befattning med dessa räkningar, syntes alla farhågor för att förslaget skulle

medföra en ökad arbetsbörda för länsstyrelserna få anses undanröjda.

För medicinalstyrelsens del skulle genom förslagets genomförande eu

märkbar minskning i arbetet åstadkommas. En å styrelsens stat i 21 :a

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

lönegraden uppförd notarie- och bokhållarbefattning, som vore vakant och

uppehölles allenast på förordnande, skulle kunna såsom obehövlig indragas.

Medicinalstyrelsen har härefter på anförda skäl avvisat den från vissa

håll framförda tanken, att förenkling av det nuvarande förfaringssättet i

stället borde åstadkommas genom ökad centralisering, varvid granskningen

skulle i så stor utsträckning som möjligt förläggas till medicinalstyrelsen,

som även skulle ombesörja räkningarnas likvidering.

Beträffande en del detaljfrågor har medicinalstyrelsen — framhålla de

sakkunniga — framställt vissa erinringar mot vad landshövdingen Scliotte

föreslagit.

Av dessa anser jag mig här böra påpeka styrelsens nyss antydda förslag,

att såväl granskningen som likviden av samtliga räkningar avseende behandling

av och läkemedel för könssjuka — således ej blott av dem, som avsåge

i Stockholm verkställd undersökning — borde verkställas av styrelsen. Vidare

har styrelsen ansett, att räkningar, avseende ersättning för läkemedel och

desinfektionsmedel, allt fortfarande borde undergå taxationsgranskning inom

medicinalstyrelsen, samt föreslagit vissa föreskrifter i samband därmed.

Riksräkenskapsverket har i infordrat utlåtande framhållit vikten av att räkningar

av sist antydda slag allt fortfarande bliva föremål för s. k. taxationsgranskning.

För egen del hava bespar ing ssakkunnig a till eu början beträffande granskningen

och likvideringen av läkares och veterinärers räkningar ansett sig

böra betona angelägenheten av att det nuvarande förfaringssättet, såsom

uppenbarligen medförande betydande omgång och onödigt arbete, förenklades.

.De sakkunniga hava meddelat en del statistiska uppgifter, av vilka bland

annat framgår, att under år 1926 till medicinalstyrelsen inkommit över 28,000

ärenden avseende räkningar, därav över 15,000 på veterinärbyrån och omkring

6,000 på vardera av apoteks- och hälsovårdsbyråerna. — Den av landshövdingen

Scliotte föreslagna, av medicinalstyrelsen i princip tillstyrkta ordningen

vore enligt de sakkunniga tydligen ägnad att åstadkomma en dylik

förenkling. Hos den centrala myndigheten skulle påtagligen eu avsevärd

lättnad i göromålen inträda. Och vad länsstyrelserna beträffade skulle, såsom

medicinalstyrelsen närmare utvecklat, förslagets genomförande för landskontoren

medföra en så avsevärd minskning av expeditionsbestyren, att den

kunde anses motsvara det ökade arbete, som skulle följa av den utsträckning

av länsstyrelsernas granskning, förslaget innebure. Två länsstyrelser hade

också ansett, att förslagets genomförande skulle medföra snarare minskning

än ökning av länsstyrelsernas arbetsbörda.

Utan att i övrigt ingå på detaljerna i det av landshövdingen Schotte

framlagda förslaget rörande decentralisation av ärenden, tillhörande medicinalstyrelsens

ämbetsbefattning, hava de sakkunniga förordat, att förslaget

genomfördes åtminstone i den utsträckning medicinalstyrelsen hemställt.

I fråga om de konsekvenser beträffande personalbehovet å styrelsens

särskilda avdelningar, som ett genomförande av decentralisationsförslaget

skulle medföra, hava de sakkunniga i annat sammanhang uti sitt betänkande

yttrat sig. Jag återkommer härtill i det följande.

Besparings
sakknmiiga.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts proposition hr 122.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkande

förklarat sig fortfarande vidhålla den ståndpunkt styrelsen i sitt förenämnda

utlåtande av den 22 september 1925 intagit beträffande det av landshövdingen

Schotte framlagda decentralisationsförslaget. Styrelsen förordade

sålunda i huvudsak, att granskningen och likviden av i förslaget omnämnda

räkningar, med undantag för räkningar å ersättning för behandling av och

läkemedel för könssjuka, helt överlätes åt länsstyrelserna, förste provinsialläkarna

och länsveterinärerna. Styrelsen har förklarat sig därvid icke förbise,

att eu dylik decentralisation kunde komma att föranleda vissa ojämnheter i

fråga om granskningen av dessa räkningar, men förutsatte, att den eftergranskning,

som det tillkomme riksräkenskapsverket att utföra, skulle kunna

föranleda rättelse därutinnan.

Det av landshövdingen Schotte framlagda förslaget till decentralisation

av vissa ärenden bland annat från medicinalstyrelsen till länsstyrelserna torde

jag vid ett senare tillfälle få upptaga till en mera detaljerad granskning.

Med hänsyn till att genomförande av detsamma i mera väsentliga delar —

på sätt av det följande kommer att närmare framgå — kan möjliggöra vidtagandet

av vissa ej obetydliga besparingar i avseende å medicinalstyrelsens

organisation, anser jag mig emellertid redan här böra angiva min principiella

ståndpunkt till förslaget.

Yad då först angår förslaget till ändrat förfarande beträffande granskning

och likvidering av läkares och veterinärers räkningar — innebärande i stort

sett förläggning av den läkartekniska granskningen av rapporter och räkningar

till förste provinsialläkarna eller länsveterinärerna och den kamerala granskningen

till länsstyrelserna, vilka sedermera skulle ombesörja utbetalning

från vederbörliga anslag av ersättningsbeloppen — synes mig detsamma

av skäl besparingssakkunniga anfört böra i huvudsak komma till utförande,

under vederbörligt beaktande av utav medicinalstyrelsen och riksräkenskapsverket

i avseende å detsamma ifrågasatta jämkningar. Jag tillåter mig

erinra om att en lokal granskning och likvidering av räkningar å tjänstförrättningar

redan tillämpas inom andra grenar av förvaltningen, bland annat

inom lantmäteriväsendet, där betydliga belopp av statsmedel utgå för vissa

dylika förrättningar.

Yad angår decentralisationsförslaget i övrigt vill jag här preliminärt

ansluta mig till den av besparingssakkunniga uttalade uppfattningen, att

förslaget i sina huvudsakliga delar bör genomföras åtminstone i den omfattning,

som medicinalstyrelsen hemställt. På vissa mindre betydande punkter

torde dock jämkningar i ena eller andra riktningen kunna tänkas. Jag bortser

bär också från den de! av förslaget, som åsyftar eu decentralisation av ärenden

beträffande meddelande av viss tjänstledighet åt lasarettsläkare och

tuberkulossjukliusläkare från medicinalstyrelsen till vederbörande lasarettsdirektion

eller dess ordförande, respektive till direktionen för vederbörande

tuberkulossjukhus eller dess ordförande. Körande detta spörsmål har jag

nämligen redan angivit min ståndpunkt uti den denna dag beslutade propositionen

till innevarande års riksdag med förslag till lag om vissa av lands
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Ma,j:t$ proposition nr 122.

ting eller kommun drivna sjukhus, i sammanhang med att jag behandlat

21 § av det i nämnda proposition närmare omförmälda utkastet till sjukhusstadga.

Inom medicinalstyrelsen tinnas, såsom förut omförmälts, i enlighet med

instruktionen för närvarande fyra ordinarie fackbyråer för handläggning av

till medicinalväsendet — inklusive apoteksväsendet — hörande medicinalärenden,

nämligen medicinalbyrån, hospitalsbyrån, liälsovårdsbyran och allmänna

byrån. Denna ordning för handläggning av ärenden av nu antytt

slag fixerades — efter proposition av Kungl. Maj:t — genom den av 1914

års senare riksdag beslutade omorganisationen av styrelsen.

Tidigare hava emellertid vid olika tidpunkter skiljaktiga meningar gjort

sig gällande beträffande behovet av antalet läkarbyråer inom styrelsen, härvid

dock bortsett från hospitalsbyrån, om vars behövlighet icke någon

tvekan varit rådande. Sålunda upptogo reservanterna inom den s. k. organisationskommittén,

1911 års proposition samt departementalkommitterade

vid sidan av hospitalsbyrån blott två ordinarie byråer med läkarutbildade

chefer, medan den nuvarande organisationen med ytterligare eu dylik byrå

ansluter sig till förslag i sådan riktning av organisationskommitténs majoritet,

1913 års sakkunniga och — såsom nyss antyddes — i propositionen

till 1914 års senare riksdag. Att märka är vidare, att inrättandet av eu

apoteksbyrå avstyrktes av såväl organisationskommittén som departementalkommittén

och ej heller ingick i 1914 års omorganisationsförslag. En dylik

byrå — på extra stat och formellt inordnad såsom en avdelning av allmänna

byrån — tillkom emellertid från och med den 1 juli 1920 på grund

av utav sistnämnda års riksdag fattat beslut, som innebar bifall till ett av

Kungl. Maj:t i ämnet framlagt förslag.

Efter en närmare redogörelse för de olika ståndpunkter, som i förevarande

ämnen gjort sig gällande, samt under hänvisning bland annat till upprättade

tablåer över antalet under vissa år till styrelsen inkomna ärenden,

fördelade i närmare angivna grupper å styrelsens olika byråer, anföra de

sakkunniga, att det enligt deras uppfattning bör tagas under allvarligt övervägande,

huruvida icke eu minskning av antalet byråer i medicinalstyrelsen

kan genomföras. De sakkunniga förklara sig i detta sammanhang vilja bortse

dels från hospitalsbyrån och leameralbyrån, beträffande vilkas arbetsområden

några mera ingående omläggningar knappast syntes kunna ifrågakomma, dels

från veterinärbyrån, som enligt de sakkunnigas huvudförslag skulle överflyttas

till lantbruksstyrelsen.

Det föreliggande spörsmålet begränsar sig därför, yttra de sakkunniga,

till frågan huruvida de ärenden, som nu handläggas å de övriga fyra

ordinarie eller extra — byråerna i styrelsen, d. v. s. medicinalbyrån, hålsovårdsbyrån,

lasarettsbyrån och apoteksbyrån, kunna uppdelas på allenast tre

byråer. De iakttagelser, de sakkunniga varit i tillfälle att göra beträffande

arbetet i styrelsen, hava synts de sakkunniga ådagalägga, att det icke bör

vara uteslutet att företaga en dylik inskränkning av organisationen. Huvud
-

Antalet

byråer i

medicinalsti/relscn.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

sakligen två utvägar synas de sakkunniga därvid kunna komma under diskussion

: antingen att apoteksbyrån indrages och handläggningen av apoteksärendena

överflyttas till någon av byråerna med läkarutbildad chef eller

också att inskränkningen i organisationen sker på så sätt, att den särskilda

föredraganden för apoteksärendena bibehålies men de läkarutbildade byråchefernas

antal i stället minskas till två (utom liospitalsbyråns chef).

I förra fallet synes de sakkunniga den lösning, som närmast erbjuder sig,

vara att förlägga apoteksärendena till hälsovårdsbyrån, därvid en förutsättning

dock torde vara, att till byråchefens biträde anställes en farmaceutiskt

utbildad tjänsteman.

Vad den senare utvägen angår hava de sakkunniga framhållit, att såväl

reservanterna inom organisationskommittén som föredragande departementschefen

i 1911 års proposition ställt sig på den ståndpunkten, att det vore

möjligt att uppnå en ändamålsenlig fördelning av ärendena med två läkarutbildade

byråchefer vid sidan av chefen för hospitalsbyrån.

Vilkendera av de båda ifrågasatta utvägarna man än väljer, torde man,

framhalla de sakkunniga, fa räkna med, att det framdeles knappast kommer

att bliva möjligt för någon av de läkarutbildade byråcheferna att i samma

omfattning som nu medicinalrådet på hälsovårdsbyrån i generaldirektörens

ställe deltaga i handläggningen av rättsmedicinska och rättspsykiatriska

ärenden. Denna omständighet bör enligt de sakkunnigas mening dock icke

■förhindra ett genomförande av den ifrågasatta inskränkningen i organisationen.

Frågan om de rättsmedicinska och rättspsykiatriska nämndernas sammansättning

och arbetssätt synes de sakkunniga lämpligen böra ses i sammanhang

med spörsmålet, huruvida icke beslutanderätten i vissa ärenden

eller grupper av ärenden, vilka nu avgöras av generaldirektören efter föredragning

av vederbörande byråchef eller annan tjänsteman, må kunna, till

lättnad i arbetet för generaldirektören, uppdragas åt byråchefen eller annan

tjänsteman — ett spörsmål, som de sakkunniga senare i betänkandet närmare

behandla.

Besparingssakkunniga förklara i fortsättningen, att de funnit det kunna

vara föremål för tvekan, vilkendera av sålunda antydda linjer för en minskning

av byråernas antal i medicinalstyrelsen bör vara att föredraga. Efter

erinran om att spörsmålet angående apoteksväsendets ordnande för framtiden

ännu ej varit föremål för Kungl. Maj:ts slutliga prövning, varför osäkerhet

i viss man rådde i avseende å omfattningen av de apoteksärenden,

vilkas handläggning i fortsättningen komme att åligga medicinalstyrelsen, yttra

de sakkunniga, att den sålunda ifrågasatta inskränkningen i organisationen

icke lämpligen syntes böra genomföras förrän den nuvarande chefen för hälsovårdsbyrån

— efter i september 1929 uppnådd pensionsålder — avgått från

tjänsten. Under sådana förhållanden hava de sakkunniga ansett sig icke böra

framlägga något förslag i fråga om det sätt, varpå eu minskning av byråernas

antal bör genomföras, utan i stället föreslagit, att åt medicinalstyrelsen

måtte anförtros att verkställa utredning och inkomma med förslag i frågan

i så god tid, att densamma kan bliva föremål för behandling vid 1929 års

riksdag.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

I anslutning till den ståndpunkt, de sakkunniga salunda intagit i fråga

om byråorganisationen, förklara sig de sakkunniga rid behandlingen av

frågan om personalbehovet å de särskilda byråerna hava utgått från nuvarande

byråindelning. Genomförandet av eu ändrad byråindelning i enlighet

med de av de sakkunniga antydda riktlinjerna torde nämligen enligt de sakkunnigas

mening — frånsett erforderlig överflyttning av personal från eu

byrå till en annan — endast komma att Inedföra mindre jämkningar i fråga

om personalbesättningen å byråerna.

I sitt förberörda utlåtande av den 30 december 1927 har medicinalstyrelsen

med anledning av den av de sakkunniga förordade utredningen genom styrelsens

försorg av frågan om indragning antingen av hälso vårdsbyrån eller

av allmänna byråns apoteksavdelning (apoteksbyran) förklarat, att styrelsen,

innan uppdrag i sådant hänseende meddelats, icke ansett sig böra igångsätta

någon närmare undersökning i ämnet. Under påpekande av en del

spörsmålet berörande förhållanden liar emellertid styrelsen funnit sig böra

framhålla, att 1914 års organisation i praktiken befunnits synnerligen ändamålsenlig

och att den jämförelsevis obetydliga kostnadsminskning, som indragningen

av chefsbefattningen å endera av ifrågavarande byråer skulle

kunna medföra, icke syntes stå i rimlig proportion till de allvarliga försämringar

ur organisationssynpunkt, som en dylik indragning skulle innebära.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att uppdrag bör lämnas åt medicinalstyrelsen

att verkställa närmare utredning rörande möjligheten att

minska antalet byråer inom styrelsen. Uppdraget torde böra fullgöras inom

sådan tid, att förslag i ämnet kan föreläggas 1929 års riksdag. Vid utredningen

synes emellertid styrelsen icke böra vara bunden av de utav de sakkunniga

antydda riktlinjerna i ämnet utan hava full frihet att även undersöka

och framlägga andra uppslag, som av styrelsen kunna befinnas ägnade

att leda till av de sakkunniga åsyftade besparingar i kostnaderna för styrelsens

förvaltning. Tills vidare utgår jag i likhet med de sakkunniga tid

prövningen av personalbehovet och personalfördelningen från nuvarande byraindelning.

De sakkunniga hava därefter upptagit till närmare behandling det förut

antydda spörsmålet angående ökad rätt för generaldirektören att överlämna

till tjänsteman inom styrelsen beslutanderätten i vissa fall.

De sakkunniga meddela till en början instruktionens bestämmelser i

detta hänseende samt omförmäla, att med stöd av dessa bestämmelser beträffande

vissa grupper av ärenden föreskrivits, att beslut må, därest icke

ärendet föranleder skrivelse till Kungl. Maj:t eller eljest i särskilda fall

annorlunda bestämmes, fattas av vederbörande byråchef eller, efter dennes

bemyndigande, av underordnad tjänsteman. En dylik ordning för besluts

fattande gäller enligt de sakkunniga för samtliga. byråer beträffande följande

grupper av ärenden, nämligen: anmälningar angående tjänstledighet, föroidnande,

tillträde av tjänst, anträdande av studieresa och dylika ärenden,

kungörande av lediga tjänster utom verket; kompetensförklaringar, rapporter

-och berättelser; ansökningar om legitimation på grund av avlagda examina.

Departements
chefen.

Överlämnande

till vederbörande

byråchef

av beslutanderätten

i

vissa fall.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Den ordinarie

kanslipersonalen

å

byråerna med

undantag av

kameralbyrån.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

samt förfrågningar, vilkas besvarande icke innebär.för styrelsen bindande

uttalanden av principiell betydelse.

Härutöver har i fråga om vissa ärendesgrupper å de särskilda byråerna

beslutanderätten i enahanda ordning överlämnats till vederbörande byråchef

eller, efter dennes bemyndigande, till underordnad tjänsteman. Bestämmelser

härom återfinnas i styrelsens arbetsordning.

Efter erinran att medicinalstyrelsen i sitt förberörda utlåtande den 2 december

1925 i fråga om inrättande av en självständig veterinärstyrelse framhållit

behovet av åtgärder i syfte att minska de medicinalstyrelsen och särskilt

dess chef åliggande administrativa skyldigheterna anföra de sakkunniga, att

lättnad i arbetet lämpligen bör beredas generaldirektören genom att beslutanderätten

i löpande ärenden i vidgad omfattning överlämnas till vederbörande

byråchef. Såvitt de sakkunniga kunnat bedöma, bör detta utan olägenhet

kunna äga rum i väsentligt större utsträckning än för närvarande är fallet.

Utredning rörande vilka grupper av ärenden, som böra överlämnas till vederbörande

byråchefs avgörande, bör enligt de sakkunnigas mening verkställas

av ämbetsverket självt. De sakkunniga förklara sig endast vilja framhålla,

att undantag härvid icke torde behöva — såsom nu är förhållandet — ovillkorligen

göras för sådana fall, då medicinalstyrelsens beslut föranleder skrivelse

till Kungl. Maj:t.

De sakkunnigas förslag om överlåtande i större utsträckning av beslutanderätten

i vissa ärenden å vederbörande byråchef, varemot medicinalstyrelsen

ej uttalat erinran, vill jag tillstyrka. På sätt de sakkunniga förordat lärer

den erforderliga utredningen i ämnet böra verkställas av styrelsen själv,

därvid det jämväl lärer böra undersökas, huruvida genom instruktionsändring

området för till byråchefs uteslutande handläggning hänförliga ärenden bör

i den av de sakkunniga ifrågasatta riktningen eller annorledes utvidgas.

De sakkunniga övergå sedermera till att närmare granska medicinalstyrelsens

nuvarande personalbestånd och undersöka möjligheterna till indragningar

och besparingar i sådant avseende.

Vad angår arbetskrafter för handläggning av till veterinärväsendet hörande

frågor återfinnes den närmare motiveringen uti förberörda av de sakkunniga

avgivna betänkande med förslag angående besparingar och förenklingar

i lantbruksstyrelsen och stuteriöverstyrelsen m. m.

De sakkunniga behandla beträffande detta ämne först frågan om den

ordinarie kanslipersonalen å byråerna med undantag av kameralbyrån.

Inledningsvis erinra de sakkunniga härvid om tillkomsten av styrelsens

nuvarande organisation i förevarande del och anföra därom i huvudsak följande.

Före den år 1914 beslutade omorganisationen biträddes medicinalstyrelsen

av ett kansli, å vilket tjänstgjorde, bland andra, en sekreterare och tre notarier.

Av notarierna hade enligt instruktionen en att biträda vid handläggningen

av ärenden rörande sinnessjukvården och därvid tillika, i den omfattning

styrelsen bestämde, ombesörja sekreterargöromål. Enligt Kungl.

Maj:ts bemyndigande var tidvis under åren 1912—1913 en av notarierna

förordnad att i egenskap av sekreterare biträda vid handläggning av apoteks
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majds proposition nr 122.

och veterinärärenden. G-enoin den år 1914 beslutade omorganisationen ersattes

kansliet med byråtjänstemän, sorterande direkt under vederbörande

byråchefer. Härvid erhöllo medicinalbyrån, hospitalsbyrån och allmänna

byrån var sin sekreterare, under det att för en var av hälsovardsbyran och

veterinärbyrån avsågs en notarie. Den för kameralbyrån avsedda kanslipersonalen

lämnas i detta sammanhang å sido.

På grund av beslut vid 1918 års förra riksdag uppfördes från och med

1919 års ingång å styrelsens stat ytterligare eu notarietjänst, avsedd för allmänna

byrån.

I statsverkspropositionen till 1921 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t i

enlighet med vad medicinalstyrelsen hemställt — inrättande av ännu eu

notarietjänst med placering å medicinalbyrån. Medicinalstyrelsen hade dessutom

gjort framställning, bland annat, om utbyte av notarietjänsten a veterinärbyrån

mot en sekreterartjänst. Denna framställning hade föredragande departementschefen

icke ansett sig kunna förorda, under uttalande, bland annat,

att utredningen icke med tydlighet gåve vid handen, att å veterinärbyrån

förekommande ärenden med hänsyn till den formella handläggningen krävde

en så kvalificerad kraft som en sekreterare. Medicinalstyrelsens framställning

i denna del upptogs emellertid i en inom riksdagen väckt motion (I: 20).

vilken bifölls av riksdagen, som jämväl godkände Kungl. Maj:ts nyssnämnda

förslag om inrättande av en notarietjånst å medicinalbyrån.

I samband med behandlingen av frågan om placering i lönegrad av vissa

tjänster, tillhörande förutvarande andra normalgraden, föreslog allmänna civilförvaltningens

lönenämnd, att sekreterarna å medicinalbyrån och å hospitalsbyrån

skulle placeras i lönegrad, motsvarande nuvarande lönegraden B 26. Såsom

motivering härför anförde lönenämnden, att åt dessa sekreterare uppdragits,

jämte vanliga sekreteraråligganden, en del mera krävande uppgifter. Sålunda

hade åt dessa bägge sekreterare meddelats förordnande att vid förfall

för byråchef föredraga sådana ärenden, som icke krävde medicinsk sakkunskap,

varjämte sekreteraren å medicinalbyrån erhållit uppdrag att jämväl under

de tider, då medicinalrådet å byrån bestrede sin tjänst, föredraga vissa

grupper av ärenden. Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till 1925 års riksdaganslöt

sig i denna del till lönenämndens förslag. I enlighet med ett inom

statsutskottet reservationsvis framställt yrkande beslöt emellertid riksdagen,

att allenast sekreterartjänsten å medicinalbyrån skulle uppflyttas i lönegrad,

motsvarande B 26. o

Den nu ifrågavarande personalen är fördelad på byråerna pa följande

sätt:

å medicinalbyrån: en sekreterare, B 26; eu notarie, B 21;

» hospitalsbyrån: en sekreterare, B 24;

» hälsovårdsbyrån: en notarie, B 21;

» läsår ettsbyrån: en sekreterare, B 24;

» apoteksbyrån: en notarie, B 21;

» veterinärbyrån: en sekreterare, B 24.

Härtill komma å kameralbyrån två notarier (B 21).

De sakkunniga meddela härefter, att de övervägt möjligheten av att ånyo

sammanföra allt arbete inom styrelsen med uppsättning och expedition av

utgående skrivelser till ett gemensamt kansli. Mot eu dylik organisationsform

hade emellertid anförts, att de i medicinalstyrelsen förekommande ärendena

vore av den art, att en viss specialisering även bland kanslipersonalen

vore erforderlig eller i varje fall till stort gagn för arbetet. Härjämte hade

från verksledningens sida framhållits, att erfarenheterna från tiden före omorganisationen

givit vid handen, att det nuvarande systemet med kansli
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. .1 faj:ts proposition nr 122.

personalen fördelad på de olika byråerna avgjort vore att föredraga framför

den tidigare tillämpade anordningen med gemensamt kansli. Vid angivna

förhållanden och da för övrigt den tanke, som sålunda framförts, syntes

beröra ej allenast medicinalstyrelsen utan jämväl åtskilliga andra grenar av

den civila förvaltningen, förklara de sakkunniga sig hava funnit, att förevarande

spörsmål för närvarande icke borde upptagas till närmare prövning.

Härefter yttra de sakkunniga:

Den ifrågavarande personalen tages i stort sett i anspråk endast för vanliga

kansligöromål. _ Regelbunden föredragningsskyldighet åvilar allenast

sekreteraren å medicinalbyrån. Åt denne har uppdragits att bereda och

föredraga vissa ärenden rörande barnmorskeväsendet, för vilkas handläggning

ej erfordras medicinsk sakkunskap, ävensom ärenden rörande fastställande

av instruktioner för stadsläkare samt frågor om pensionering av provinsialläkare

och förste provinsialläkare. Denna föredragningsskyldighet är enligt

de sakkunnigas mening icke av sådan omfattning eller av så krävande art,

att densamma motiverar sekreterartjänstens placering i 26:e lönegraden. De

sakkunniga anse sig därför böra föreslå, att sekreter artjänsten ä medicinalbyrån

vid inträffande ledighet sänkes till 24:e lönegraden.

Vad läsår ettsbyrån beträffar, är, framhålla de sakkunniga, visserligen antalet

därifrån utgående expeditioner ganska stort. Det övervägande flertalet av de

skrivelser, som uppsättas av sekreteraren å byrån, synes emellertid vara av

jämförelsevis enkel beskaffenhet. De sakkunniga hava för sin del kommit

till den uppfattningen, att förekommande kansligöromål å lasarettsbyrån icke

äro av mera kvalificerad natur än att de böra kunna utföras av en befattningshavare

i notarieställning. De sakkunniga föreslå därför, att sekrcterartjänsten

å lasarettsbyrån vid inträffande ledighet utbytes mot eu notariebefattning.

Å vardera av hälso vårdsbyran ocli apoteksbyrån tjänstgör, framhålla de sakkunniga,

en ordinarie notarie. Under ledighet för notarien å hälsovårdsbyrån

plägar å byrån placeras en amanuens med allenast halvtidstjänstgöring.

Med hänsyn till de löpande ärendenas ringa omfattning å hälsovårdsbyrån

synes det de sakkunniga ej heller vara erforderligt att för denna byrå avse

en särskild notarietjänst, utan lära där förekommande kansligöromål såsom

regel kunna utföras av amanuensbiträde. De sakkunniga föreslå därför indragning

ar notarietjänsten ä hälsovårdsbyrån. Rör apoteksärendena finna

de sakkunniga en notarie alltjämt vara erforderlig.

Jämväl beträffande sekreter ar tjänsten å veterinärbyrån föreslå de sakkunniga,

att densamma vid inträffande ledighet måtte utbytas mot en notarietjänst.

Såsom skäl härför anföra de sakkunniga, att de vid företagen granskning

av arbetsförhållandena å sistnämnda byrå kommit till den uppfattningen,

att kansligöromålen å byrån visserligen kvantitativt sett vore ganska omfattande,

men att de skrivelser, vilkas uppsättning åvilade sekreteraren, till

övervägande del vore av enklare beskaffenhet och i stor utsträckning avfattades

mer eller mindre formulärmässigt, medan vidlyftigare skrivelser och

utlåtanden i allmänhet torde uppsättas av de veterinärutbildade tjänstemännen

å byrån.

Vad angår kameralbyrån vill jag redan här nämna, att besparingssakkunniga

i sammanhang med sitt förslag rörande omläggning av räkningsgranskningen

föreslagit, att en av de två notarietjänsterna, som genom nämnda

omläggning bleve överflödig, måtte indragas.

IMedicinalstyrclsen har beträffande de sakkunnigas ifrågavarande förslag

yttrat i huvudsak följande:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts •proposition nr 122. 33

Då alla byråchefer hos styrelsen med undantag för kameralbyråchefen vore

fackbyråchefer med helt annan utbildning än den, som erfordrades för kanslipersonalen,

måste särskilt stora fordringar ställas på de å fackbyråerna tjänstgörande

kanslitjänstemännen. Det ankomme på dessa sistnämnda i långt högre

grad än vad fallet vore beträffande flertalet andra ämbetsverk, där byråcheferna

i allmänhet ägde samma utbildning som dem underordnade kanslitjänstemän,

att ansvara för att från byrån utgående skrivelser vore i formellt

avseende riktigt avfattade och att byråns åligganden i övrigt i administrativt

avseende fullgjordes. På grund därav måste större krav ställas på kanslitjänstemännen

i styrelsen än på motsvarande tjänstemän i flertalet andra

ämbetsverk, och det vore av synnerlig vikt för styrelsen, att dessa tjänster

besattes med innehavare, som kunde fylla fordringarna å desamma. Emellertid

försvårades rekryteringen av ifrågavarande befattningar av de jämförelsevis

dåliga befordringsmöjligheter, som förelåge för styrelsens kanslitjänstemän.

Av byråchefstjänsterna i styrelsen vore det nämligen endast en, kameralbyråchefstjänsten,

till vilken ifrågavarande tjänstemän ägde möjlighet att vinna

befordran. Då emellertid för kompetens till nämnda befattning erfordrades att

hava fullgjort vad författningarna föreskreve i fråga om dem, som i domarämbete

finge nyttjas, medan för kanslitjänstemännen i allmänhet erfordrades

endast examen inför juridisk fakultet inom riket, bleve de kanslitjänstemän,

som icke ägde förstnämnda kompetens, avskurna från befordran jämväl till

denna enda byråchefstjänst och kunde således påräkna befordran inom styrelsen

allenast upp till sekreterargraden. Ehuru styrelsen, såsom nyss framhållits,

hade större behov än flertalet andra ämbetsverk av att kanslitjänstemännen

ägde fullgoda kvalifikationer, hade styrelsen på grund av de dåliga

befordringsutsikterna för dessa tjänstemän mindre möjlighet att förvärva

sådana krafter. Eör att detta missförhållande i någon mån skulle kunna

undanröjas syntes det vara nödvändigt att, då befordran till högre tjänst än

sekreterarbefattning icke kunde i allmänhet påräknas för styrelsens kanslitjänstemän,

dessa i stället erliölle jämförelsevis stora möjligheter att utan

alltför lång väntetid uppnå dylik befattning.

Eör närvarande utgjordes kansli tjänstemännen i styrelsen av

1 sekreterare i lönegraden B 26 (medicinalbyrån),

3 >'' ; » B 24, samt

5 notarier » » B 21 (därav 2 å kameralbyrån).

Enligt de sakkunnigas förslag skulle kanslitjänstemännen i styrelsen,

under förutsättning av veterinärbyråns kvarstannande i styrelsen, utgöras av

2 sekreterare i lönegraden B 24, samt

5 notarier » » B 21 (därav 1 å kameralbyrån).

Det låge i öppen dag, huru litet lockande en dylik organisation måste te

sig för dem, som sökte anställning på den administrativa banan. Medan

dittills icke förefunnits någon större utsikt för befordran till byråchefstjänst,

men väl jämförelsevis goda möjligheter för erhållande av sekreterarbefattning,

skulle, om de sakkunnigas förslag i denna del genomfördes, jämväl

utsikterna för befordran till sekreterarbefattning bliva i hög grad förminskade.

Styrelsen ville tillika framhålla, att kansliarbetet på lasaretts- och veterinärbyråerna,

med hänsyn särskilt till det stora antal specialförfattningar,

som skulle tillämpas på nämnda byråer, vore så kvalificerat, att detsamma

borde omhänderhavas av befattningshavare i sekreterargraden. Efter noggrann

utredning hade också statsmakterna, vad anginge lasarettsbyran år

1914 och beträffande veterinärbyrån så sent som år 1921, funnit behovet av

Biliang till riksdagens protokoll 192S. 1 samt. 102 höft. (År 122.) 301 äs .‘>

s. 34 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

sebreterartjänsterna på nämnda byråer vara styrkt. Under den tid, som förtiutit

efter dessa statsmakternas beslut, hade det arbete, som ålegat dessa

sekreterare, icke undergått någon minskning utan tvärtom avsevärt utökats,

vad anginge sekreterareänsten på lasarettsbyrån genom bland annat kungörelsen

den 30 april 1920 angående statsbidrag till avlöning av distriktssköterskor

jämte i samband därmed utfärdade författningar samt kungörelserna

den 27 juni 1927 angående statsbidrag till uppförande eller inrättande

och till driften av hem för kroniskt sjuka och, beträffande sekreterartjänsten

å veterinärbyrån, på grund av särskilt den mångfald författningar, som utfärdats

under de senaste åren, ej minst i samband med då pågående epizootier

bland husdjuren, vilka epizootier även i övrigt ställt sekreterarens

arbetsförmåga och skicklighet i arbetet på mycket hårda prov.

Under åberopande av vad sålunda anförts ville styrelsen på det varmaste

hemställa, att antalet sekreterarbefattningar i styrelsen icke minskades utan

bibehölles vid det nuvarande antalet och att sekreterarbefattningen på medicinalbyrån,

vilken så sent som år 1925 av statsmakterna prövats böra placeras

i 26:e lönegraden, måtte bibehållas i nuvarande löneställning.

Vad angår förslaget om indragning av två notarietjänster, nämligen å

kameralbyrån och hälsovårdsbyrån, har medicinalstyrelsen anfört följande.

Ett genomförande i av styrelsen förordad omfattning av landshövdingen

Scliottes förslag rörande granskningen av räkningar skulle medföra en så

avsevärd minskning av styrelsens arbetsbörda, att styrelsen, under förutsättning

att sådan omläggning genomfördes, ansåge sig kunna förorda — jämte

andra personalindragningar — indragning av den för närvarande vakanta

notarietjänsten å kameralbyrån. Enär kansligöromålen på hälsovårdsbyrån

under de senare åren, då de smittsamma sjukdomarnas frekvens varit ringa,

i viss mån minskats, ansåge sig styrelsen icke heller böra framställa någon

invändning mot indragning av notarietjänsten å denna byrå. Därvid förutsatte

emellertid styrelsen att, därest göromålen å byrån framdeles koranie

att i följd av uppkomna svårartade epidemier eller av annan anledning avsevärt

ökas, styrelsen skulle beredas möjlighet till erforderlig förstärkning av

arbetskrafterna.

Styrelsens ordinarie kanslitjänstemän skulle då komma att utgöras av

4 sekreterare, därav 1 i lönegraden B 26 och 3 i lönegraden B 24, samt 3

notarier i lönegraden B 21.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har i utlåtande den 10 februari

1928 icke funnit anledning till erinran mot förslaget om utbyte av sekreterarbefattningen

å veterinärbyrån mot notarietjänst.

Vad angår frågan om förändring av två av de nuvarande sekreterartjänsterna

i medicinalstyrelsen till notarietjänster framgår av det föregående,

att den å veterinärbyrån befintliga tjänsten av berörda slag tillkommit genom

en uppflyttning i lönehänseende av den förutvarande notariebefattningen. Beslut

därom fattades så sent som av 1921 års riksdag. Såsom huvudsakligt skäl

för uppflyttning anfördes då inom riksdagen, att det med hänsyn till veterinärärendenas

art och mängd måste anses önskvärt, att styrelsen kunde

hos sig binda en för arbetet så kvalificerad juridisk arbetskraft, att den

veterinära ledningen, även med avseende å vad som tillkomme densamma i

detta hänseende, kunde fylla sin uppgift och att kontinuitet i arbetet kunde

ernås. De sakkunnigas skäl för att nu vid inträffande ledighet återföra den

ifrågavarande sekreterartjänsten till notariebefattning synas mig gentemot

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

vad sålunda anförts inom riksdagen som motiv för den nuvarande anordningen

i och för sig icke vara övertygande. Utvecklingen sedan år 1921

lärer hava bekräftat behovet av ifrågavarande tjänst; jag tillåter mig att

härutinnan hänvisa till vad medicinalstyrelsen anfört rörande den arbetsbörda,

som till följd av de svåra epizootierna åvilat sekreteraren under de

senaste åren. Härtill kommer, att då jag i det följande ämnar ansluta mig

till de sakkunnigas förslag om indragning av tjänsten såsom byråveterinär

vid nuvarande innehavarens avgång, tillgången på kvalificerade arbetskrafter

å veterinärbyrån framdeles skulle bliva alltför knapp, därest sekreterartjänsten

nedflyttades. Ytterligare eu omständighet synes mig starkt tala för

ett bibehållande av sekreterartjänsten i fråga. På sätt medicinalstyrelsen

anfört torde nämligen ett genomförande av de sakkunnigas förslag i fråga

om minskning av antalet dylika tjänster inom styrelsen kunna allvarligt

äventyra utsikterna att i framtiden förvärva och bibehålla dugande administrativa

krafter inom ämbetsverket. Jag instämmer med styrelsen däri att

eu god rekrytering särskilt för detta ämbetsverk är av mycket stor betydelse.

Förändring har, som förut anförts, föreslagits jämväl beträffande sekreterartjänsten

å lasarettsbyrån. Aven därutinnan synas sist anförda synpunkter

böra tillmätas avgörande betydelse, vartill kommer att, bland annat genom

tillkomsten av nya författningar och därmed av nya omfattande arbetsuppgifter,

anspråken på ifrågavarande befattningshavares duglighet och arbetsförmåga

under senare tiden stegrats. I likhet med medicinalstyrelsen förordar jag

alltså bibehållande även av sekreterartjänsten å allmänna byrån (lasarettsavdelningen).

Däremot vill jag i likhet med medicinalstyrelsen ansluta mig till besparingssakkunnigas

förslag om indragning av två notarietjänster. Redan här

vill jag dessutom förutskicka, att jag har för avsikt att förorda de sakkunnigas

av medicinalstyrelsen biträdda förslag om indragning ej blott, som

nyss antyddes, av tjänsten som byråveterinär utan även av ombudsmansbefattningen.

Jag återkommer till samtliga dessa spörsmål vid genomgången

i det följande av personalfrågorna beträffande de särskilda byråerna.

Vad angår de sakkunnigas förslag om nedflyttning av sekreterartjänsten

å medicinalbyrån från lönegraden B 26 till lönegraden B 24, vill jag erinra,

att placeringen i lönegrad av ifrågavarande tjänsteman bestämdes år 1925 i

sammanhang med ordnande av löneställningen för ett flertal tjänstemän i den

förutvarande andra normalgraden. Vid denna bestämning fördelades berörda

tjänster i lönegrader, motsvarande nuvarande lönegraderna B 26 och

B 24. Såsom grund för denna fördelning angavs av allmänna civilförvaltningens

lönenämnd, med vilken chefen för finansdepartementet instämde,

att för placering i den högre lönegraden borde fordras, förutom högre teoretisk

utbildning och ställning såsom byråchefs närmaste man, att de uppgifter,

vilka vore förenade med befattningen, i viss mån närmade sig dem,

som eljest tillkomme byrådirektör. Härvid syntes särskilt avseende böra

fästas vid det förhållandet, huruvida med en befattning vore förenad föredragningsskyldighet

med ledamotsansvar i vederbörande verksstyrelse. Före
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Övrig

personal:

Medicinalbyrån.

Hospitals

byrån.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

komme en dylik skyldighet i större omfattning och beträffande ärenden av

mera krävande art, syntes tjänsten i allmänhet vara av beskaffenhet att böra

hänföras till den högre lönegraden. I undantagsfall kunde jämväl annan

tjänst böra hänföras till den högre gruppen, då tjänsten med hänsyn till

särskilda kvalifikationer och krävande arbetsuppgifter vore att anse såsom

fullt jämförlig med nyss avsedda tjänster. Med tillämpning av dessa principer

förordade — såsom de sakkunniga i sitt nyss återgivna yttrande utvecklat

— lönenämnden och nyssnämnde departementschef, att sekreterarna

såväl å medicinalbyrån som å liospitalsbyrån borde hänföras till den högre

lönegruppen. Detta yrkande biträddes av statsutskottet, men i enlighet med

vid dess utlåtande fogad reservation beslöt riksdagen, att till den högre

lönegraden skulle hänföras allenast sekreterartjänsten å medicinalbyrån.

Erfarenheten lärer sedermera hava visat, att någon saklig anledning att

i förevarande hänseende göra skillnad mellan nyss avsedda båda sekreterartjänster

icke förefinnes. Den föredragning, som överlämnats åt sekreteraren

å medicinalbyrån, synes knappast vara av sådan beskaffenhet, som i allmänhet

ansetts böra motivera den högre löneställningen. »Tåg anser mig därför

böra biträda de sakkunnigas förslag och förordar alltså, att vid nuvarande

innehavarens avgång tjänsten sänkes från lönegraden B 26 till lönegraden B 24.

De sakkunniga hava härefter vidtagit en granskning ur besparingssynpunkt

av. styrelsens personaluppsättning i övrigt.

A medicinalbyrån tjänstgöra, jämte medicinalrådet, 1 sekreterare, 1 notarie,

l medicinalradsassistent — med årligt arvode av 4,200 kronor jämte dyrtidstillägg

— samt 1 kontorsbiträde.

I fråga om nämnda personal hava de sakkunniga icke framställt något

förslag utöver det nyss omförmälda rörande sekreterarbefattningens nedflyttning

i avseende å lönegrad. Icke heller jag har något yrkande att framställa

i förevarande avseende.

A liospitalsbyrån tjänstgöra — utom medicinalrådet — 1 överinspektör

för sinnessjukvården i riket (arvode 13,000 kronor enligt 5 § i avlöningsreglementet),

1 sekreterare, 1 medicinalrådsassistent, 1 extra ordinarie kansliskrivare,

1 kontorsbiträde samt 1 (juridiskt bildad) förste amanuens med

halvtidstjänstgöring.

Avlöningen till den extra ordinarie kansliskrivaren bestrides enligt de

sakkunniga från medel, anvisade till liospitalsbyggnader.

Beträffande den å berörda byrå sålunda tjänstgörande personalens antal

och löneställning förklara de sakkunniga sig icke hava anledning att framställa

någon erinran.

I detta sammanhang hava emellertid de sakkunniga ifrågasatt åtgärder

för minskande av kostnaderna för inspeJction av de statliga sinnessjukvårdsanstalterna.

I förevarande hänseende hava de sakkunniga till en början erinrat om att

det enligt stadgan angående sinnessjuka och övriga bestämmelser ålåge

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122. 37

överinspektören att efter resplan, godkänd av medicinalstyrelsen, eu eller

liera gånger årligen inspektera anstalterna för sinnessjuka och därvid såväl

genom personlig undersökning som ock annorledes göra sig noga underrättad

om de sjukas behandling och skötsel samt särskilt om deras behov av

hospital svård ävensom att, då särskilda förhållanden därtill föranledde, verkställa

dylik inspektion även å ställe, ej angivet å resplanen. Vidare tillkomme

det enligt föreskrift i nyssnämnda stadga medicinalstyrelsen såsom

överstyrelse för hospital och asyler att minst eu gång årligen^ genom en sin

ledamot eller annan läkare, som styrelsen därtill utsåge, låta inspektera

varje anstalt. Denna inspektionsverksamhet utfördes av medicinalrådet a

liospitalsbyrån. Föremål för granskning bleve därvid, förutom i allmänhet

sjukvårdsadministrationen vid anstalten, särskilt förslag rörande reparationer

å anstaltens byggnader. Vid dessa inspektioner åtföljdes medicinalrådet i

de flesta fall av sekreteraren å liospitalsbyrån och, där så ansåges erforderligt,

av styrelsens arkitekt.

Vid sidan av de inspektioner, som nu berörts, förekomme även från

kameralbyråns sida viss regelbunden inspektion av statens sinnessjukanstalter.

I den å kameralbyrån anställde kontrollantens av hospitalens ekonomiska

förvaltning tjänståligganden inginge nämligen att minst eu gang om

året utan på förhand lämnat meddelande besöka statens samtliga hospital

för att verkställa inventering av kassan samt i viss utsträckning av förråd

och inventarier.

Härjämte förekomme tillfälligtvis tjänsteresor till hospitalen av generaldirektören

och av kameralbyråchefen.

BesparingssaJcJcunniga hava ansett sig böra fästa uppmärksamheten på omfattningen

av den sålunda utövade inspektionsverksamheten. Uppenbart vore

visserligen, anföra de sakkunniga, att inspektion av de statliga sinnessjukanstalterna

ur skilda synpunkter vore erforderlig och i viss utsträckning måste utföras

av befattningshavare med olika kompetens. Av kostnadsliänsyn vore det

å andra sidan önskvärt, att inspektionsverksamheten i möjligaste mån koncentrerades.

Sålunda syntes det kunna ifrågasättas, huruvida det kunde

anses nödvändigt, att hospitalsbyråns chef årligen besökte varje anstalt. 1

varje fall hade det förefallit de sakkunniga, som om sekreterarens biträde

under besöken skulle kunna i allmänhet undvaras.

Medicinalstyrelsen har i anledning härav i sitt utlåtande anfört följande.

Den inspektionsverksamhet av antytt slag, som ålåge chefen för liospitalsbyrån,

vore ganska betungande för vederbörande befattningshavare och verkade

i hög grad förryckande på det löpande byråarbetet, varför det icke

funnes någon anledning att antaga, att flera inspektionsresor verkställdes

eller att flera befattningshavare deltoge i desamma, än som v ore nödvändigt.

Beträffande de mindre anstalterna hade sekreterarens deltagande

vid inspektionerna ofta kunnat undvaras. Besöken vid de större anstalterna

gällde däremot i allmänhet en stor mängd frågor, varom förhandlingar fördes

mellan inspektionsförrättaren och vederbörande anstaltsledning och varom

noggranna minnesanteckningar måste göras, i följd varav sekreterarens biträde

i regel erfordrades vid dessa inspektioner. Med hänsyn till den stora vikten

av att ifrågavarande anstalter stode uncler noggrann och kontinuerlig inspektion

ansåge styrelsen det icke vara tillrådligt att bestämmelsen om årlig

inspektion av varje dylik anstalt upphävdes. De i nämnda bestämmelse

avsedda inspektionerna kunde icke ersättas av de specialinspektioner, som

årligen skulle verkställas av överinspektören för sinnessjukvården och kontrollanten

av hospitalens ekonomiska förvaltning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Departements
chefen.

Hälsovårds
byrån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

Jag delar den i ämnet samstämmigt uttalade uppfattningen om nödvändigheten

av effektiv inspektion ur skilda synpunkter av de statliga sinnessjukvårdsanstalterna.

Yad angår förberörda, i gällande sinnessjukstadga intagna

bestämmelse (§11 punkt 21) om åli^ande för medicinalstyrelsen att minst

en gång årligen genom en sin ledamot eller därtill av styrelsen utsedd läkare

låta inspektera varje hospital, återfinnes en föreskrift av motsvarande innehåll

(§ 14 punkt 39) i det förslag till förordning med närmare bestämmelser

angående sinnessjukvårdens organisation in. m., som bland annat innefattas

i det av tillkallade sakkunniga den 26 november 1923 avgivna betänkandet

med förslag till lag om vård av sinnessjuka m. fl. författningar. Med hänsyn

till vad besparingssakkunniga anfört rörande önskvärdheten ur kostnadssynpunkt

av koncentration av inspektionsverksamheten synes mig i samband

med den överarbetning av vissa i berörda betänkande föreslagna författningar,

som för närvarande verkställes genom 1926 års sinnessjuksakkunniga,

böra tagas under övervägande lämpligheten av en modifiering av bestämmelsen

i fråga uti av besparingssakkunniga antydd riktning. På grund

av vad medicinalstyrelsen framliallit beträffande behovet av sekreterarens

biträde vid de av chefen för hospitalsbyrån företagna inspektionsresorna

torde besparingssakkunnigas uttalande i berörda hänseende icke böra föranleda

någon åtgärd från Kungl. Maj.ts sida.

I detta sammanhang ber jag få anmäla, att medicinalstyrelsen i skrivelse

den 27 januari 1928 gjort framställning om anvisande av medel från det

ordinarie anslaget till medicinalstyrelsen för avlöning av en inspektör för

sinnesslövården i riket. Ändamålet med anställande av en dylik befattningshavare

skulle i huvudsak vara att lätta arbetsbördan för överinspektören för

sinnessjukvården i riket, uti vilkens åligganden för närvarande även ingår

tillsynen i medicinskt psykiatriskt hänseende över anstalter för sinnesslöa,

såväl obildbara som bildbara, samt över epileptikeranstalter. Inskränkning

i överinspektörens för sinnessjukvården arbetsuppgifter har emellertid redan

förut ifrågasatts uti förenämnda förslag till förordning med närmare bestämmelser

angående sinnessjukvårdens organisation m. m., som bland annat

ingar i det av tillkallade sakkunniga den 26 november 1923 avgivna betänkandet

med förslag till lag om vård av sinnessjuka in. fl. författningar. Det

i sådant syfte avgivna förslaget följer emellertid en annan linje än den i

medicinalstyrelsens förevarande framställning ifrågasatta. Med hänsyn till

att 1926 års sinnessjuksakkunniga, såsom förut nämnts, äro sysselsatta med en

överarbetning av vissa i nyssberörda betänkande föreslagna författningar har

medicinalstyrelsens framställning genom remiss den 9 februari 1928 överlämnats

till sistnämnda sakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörande

av deras uppdrag. Medicinalstyrelsens framställning lärer alltså i

annat sammanhang än det här förevarande tagas under omprövning av

Kungl. Maj:t. &

Å hälsovårdshyrån tjänstgöra för närvarande, jämte medicinalrådet, 1 notarie,

1 medicinalrådsassistent och 1 kanslibiträde.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

Såsom förut omförmälts liava de sakkunniga föreslagit indragning av notarietjänsten,

vilken skulle ersättas av en amanuensbefattning med halvtidstjänstgöring.

Av det föregående framgår, att jag funnit mig böra biträda

nämnda indragningsförslag. Jag förutser emellertid lika med medicinalstyrelsen

att, i händelse av en mera omfattande epidemi, behov av förstärkning

av byråns arbetskrafter kan uppkomma. "V idare har jag, i likhet med

de sakkunniga och medicinalstyrelsen, förutsatt, att hälsovårdsbyran, som

nu för skriv- och expedieringsgöromål disponerar hälften av förenämnda

kanslibiträdes arbetstid — återstoden av denna tid disponeras för utförande

av motsvarande göromål åt generaldirektören skall för egen del fa helt

utnyttja kanslibiträdets arbetskraft. Vid en sådan anordning torde generaldirektören,

i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit, kunna erhålla biträde

i nyss angivna avseende från styrelsens skrivcentral, för

det följande kommer att redogöra.

Med hänsyn till den minskning i arbetsbördan å liälsovårdsbyrån, som

ett genomförande i förut antydd utsträckning av det a\ landshövdingen

Schotte framlagda decentralisationsförslaget skulle medföra, hava de sakkunniga

vidare förordat, att medicinalrådsassistenten utbytes mot en lakaramanuens

med enahanda arvode å 1,800 kronor för ar, som tillkommer nuvarande

läkaramanuensen å allmänna byråns lasarettsavdelning.

Medicinalstyrelsen har på förut anförda skäl icke haft någon erinran mot

detta förslag. Medicinalrådet liloclc har emellertid förklarat sig icke biträda

styrelsens yttrande i detta hänseende. Det vore nämligen enligt hans

mening mycket angeläget, att chefen för nämnda hyra vid sin sida hade

en inom epidemivård och hygien kunnig läkare, vilken kunde biträda dels

i det dagliga arbetet inom dessa områden och dels vid förfall för byråchefen

vid de ofta mycket brådskande och ansvarskrävande ärendena särskilt

å farsotsbekämpandets område.

Jag ansluter mig emellertid i förevarande hänseenden till de sakkunnigas

och medicinalstyrelsens uppfattning.

Å lasarettsbyrån (allmänna byråns lasarettsavdelning) tjänstgöra, jämte medicinalrådet,

följande personal: 1 ombudsman (lönegraden B 24), 1 sekreterare,

1 inspektris över sjuksköterskeväsendet (B 20), 1 kontorsbiträde, 1 amanuens

med halvtidstjänstgöring och 1 läkaramanuens. Den sistnämnde, vilken

såsom förut antytts uppbär ett årligt arvode av 1,800 kronor, är föredragande

av tuberkulosärenden.

Ombudsmannen, vilken skall vara legitimerad läkare, har enligt instiuktionens

bestämmelser till huvudsaklig uppgift att föra vissa matriklar och

andra anteckningar rörande läkare m. fl., att sammanställa vissa uppgifter

ur nyssnämnda matriklar ävensom att vara utgivare av den ailigen genom

styrelsens försorg utkommande förteckningen pa svenska läkare, v eteiinärer

och tandläkare m. fl. Därjämte har ombudsmannen att på allmänna byråns

lasarettsavdelning fullgöra de åligganden, som tillkomma medicinaliadsassistent.

Departements

chefen.

Departement

chefen.

Lasaretts
byrån.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Departementschefen.

Apotéksbyrån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

Förutom det förut omförmälda utbytet av sekreterartjänsten mot notariebefattning

liava nu de sakkunniga — såsom förut antytts — beträffande

ifi aga vai ande hyra föreslagit, att ombudsmanstjänsten måtte indragas och

tjänsten, intill dess innehavaren av densamma avgått, överföras på övergångsstat.

Eftei att hava erinrat att indragning av sistnämnda tjänst tidigare ifrågasatts

av såväl departementalkommitterade och 1913 års kommitté som,

år 1925, av allmänna civilförvaltningens lönenämnd hava de sakkunniga

härutinnan framhållit, att nämnda kommittés huvudmotiv för tjänstens bibehållande

tills vidare, eller att hava tillgång till en läkarutbildad ordinarie

tjänsteman såsom vikarie i vissa fall för medicinalråd, icke kunde

anses tillräckligt bärande. Huvuddelen av de arbetsuppgifter, som åvilade

ombudsmannen, vore uppenbarligen av beskaffenhet att kunna utföras av en

befattningshavare utan medicinsk eller över huvud taget akademisk utbildning.

Arbetet med förande av matriklarna syntes lämpligen kunna uppdragas

åt ett kanslibiträde. Övriga med ombudsmanstjänsten förenade göromål

syntes utan svårighet kunna övertagas av andra tjänstemän inom styrelsen.

Därest matrikelarbetet i fråga skulle anförtros åt något av de i styrelsen

anställda kanslibiträdena, hava de sakkunniga ansett det antagligen bliva

erforderligt att utöka antalet kansli- eller kontorsbiträden i styrelsen med

ett. Medel för sadant ändamal syntes emellertid icke nu behöva beräknas

i staten.

Medicinalstyrelsen förklarar sig i sitt utlåtande biträda förslaget angående

ombudsmanstjänstens indragning. Med hänsyn till den synnerliga noggrannhet

och de kvalifikationer i övrigt, som arbetet med förande av nyssnämnda

matriklar krävde, funne emellertid styrelsen det nödvändigt att härför avsedd

befattning, för erhållande av tillräckligt kvalificerad innehavare, placerades

i lönegraden B 11 (kansliskrivare). Denna befattning syntes redan nu,

ehuru medel därför ej behövde beräknas, böra upptagas i styrelsens stat,

varvid föreskrift borde meddelas, att befattningen icke skulle tillsättas, förrän

ombudsmanstjänsten blivit ledig och kunde definitivt indragas.

I likhet med medicinalstyrelsen biträder jag förslaget rörande ombudsmanstjänstens

indragning och uppförande tills vidare på övergångsstat.

Frågan huruvida arbetet med förande av förenämnda matriklar m. m. kan

utföras av ett kanslibiträde eller huruvida därtill erfordras eu befattningshavare

i kansliskrivares tjänsteställning torde icke nu behöva upptagas till

prövning. Därmed synes mig kunna anstå till den tidpunkt, då spörsmålet

i anledning av den nuvarande ombudsmannens avgång från sin tjänst blir

aktuellt. I anslutning till denna uppfattning finner jag icke heller styrelsens

stat för närvarande böra av förevarande anledning utökas med en befattningshavare

tillhörande någon av nyss antydda kategorier.

Ä apoteksbyrån (allmänna byråns apoteksavdelning) tjänstgöra — utom byråchefen

— 1 notarie, 1 apotekaramanuens (arvode 3,000 kronor), 1 (juridiskt

bildad) förste amanuens med halvtidstjänstgöring samt 1 extra ordinarie

kontorsbiträde.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

Avlöningarna till samtliga befattningshavare å byrån, med undantag av

den å styrelsens ordinarie stat uppförde notarien, bestridas av det extra

anslaget till medicinalstyrelsens verksamhet.

Kansligöromålen å apoteksbyrån hava de sakkunniga funnit icke vara av

större omfattning, än att de borde kunna ombesörjas av notarien och kontorsbiträdet.

Den juridiskt utbildade amanuensen borde därför kunna undvaras.

Under förutsättning att en självständig byrå för apoteksärendenas behandling

alltjämt bibehålies — särskild utredning härom genom styrelsen

har såsom av det föregående framgår förutsatts — hava de sakkunniga i

övrigt icke ansett någon förändring vara att föreslå i avseende å förevarande

personal.

I händelse av bifall till förslaget om indragning av den juridiskt utbildade

amanuensen hava de sakkunniga förordat, att anslaget till medicinalstyrelsens

verksamhet från och med nästa budgetår- sänkes med 2,000 kionor till

21,000 kronor.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande avstyrkt förslaget om indragning

av förste amanuensen. Styrelsen hade vid upprepade tillfällen, da notarien

eller nyssnämnde amanuens åtnjutit ledighet eller på förordnande bestritt

annan tjänst i styrelsen, sökt tillfälligtvis inskränka byråns kanslipersonal

på sätt de sakkunniga föreslagit, men denna anordning hade inom kort

plägat medföra anhopning av kansliarbetet och därför måst övergivas. I

anslutning härtill borde enligt styrelsen det extra anslaget till medicinalstyrelsens

verksamhet jämväl för nästa budgetperiod upptagas med 23,000

kronor.

För min del finner jag medicinalstyrelsen icke hava anfört tillräckliga skäl Depcah1^™ents''

mot vidtagande av den av sakkunniga ur besparingshänsyn ifrågasatta åtgärden

att indraga ifrågavarande amanuensbefattning. Jag tillstyrker därför

de sakkunnigas förslag att beträffande budgetåret 1928—1929 upptaga sistberörda

anslag till endast 21,000 kronor, vilket skulle möjliggöras genom att

icke vidare räkna med hittills därifrån bestritt arvode a befattning av antytt

slag.

A kameralbyrån tjänstgöra, utom byråchefen, följande befattningshavare: Kamcral
1

kontrollant av hospitalens ekonomiska förvaltning (lönegraden B 26), 1 kamrerare

(B 24), 1 kassör (B 21), 2 notarier, 1 kanslibiträde och 1 kontorsbiträde.

Härförutom anlitas såsom bokföringstekniskt biträde eu ordinarie tjänsteman

i annat ämbetsverk mot ett arvode av 2,160 kronor för år. Av notarierna

är den ene placerad på kameralkontoret, medan den andre har att

biträda byråchefen med utredningar i förekommande ärenden ävensom med

uppsättnings- och bokföringsgöromål å byrån.

Utöver nyssnämnda personal hade under åren 1926 och 1927 måst anställas

två extra ordinarie kontorsbiträden, detta i anledning av den i samband

med bekämpandet av mul- och klövsjukan uppkomna ökningen i sty
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

Veterinär
byrån.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

relsens arbete. Avlöningen till dem utgick av anslaget under nionde huvudtiteln

till övriga utgifter till förekommande och hämmande av smittsamma

sjukdomar bland husdjuren.

Under förutsättning att de av landshövdingen Scliotte föreslagna förenklingarna

i fråga om sättet för gäldande av vissa räkningar genomföras, föreslå

de sakkunniga, såsom förut anförts, att befattningen såsom notarie på kamrerarkontoret

måtte i enlighet med vad medicinalstyrelsen uttalat i sitt förberörda

utlåtande den 22 september 1925 indragas.

De med kassörsbefattningen förenade åliggandena synas — anföra de sakkunniga

utan olägenhet kunna uppdragas åt en befattningshavare utan

akademisk utbildning. Båsom skett på vissa andra håll inom den centrala

statsförvaltningen, torde kassörsgöromålen i medicinalstyrelsen kunna anförtros

åt en befattningshavare i kansliskrivares tjänsteställning. I anslutning

härtill hemställa de sakkunniga, att kassörstjänsten vid inträffande ledighet

måtte sänkas till lönegraden B 11.

Befattningen såsom bokföringstekniskt biträde finna de sakkunniga kunna

undvaras.

Det ena av de två extra ordinarie kontorsbiträdena, till vilka avlöningen

utgick av anslaget till övriga utgifter till förekommande och hämmande av

smittsamma sjukdomar bland husdjuren, hade enligt de sakkunniga tagits

i ansprak jämväl för beredande av arbetshjälp åt kontrollanten av hospitalens

ekonomiska förvaltning och sysselsatts med siffergranskning av hospitalsräkenskaperna.

Då det även i fortsättningen syntes bliva erforderligt att

hava tillgång till arbetskraft för nämnda ändamål, hava de sakkunniga vid

beräkning av anslagsmedlen till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

tagit vederbörlig hänsyn till behovet av ett extra ordinarie kontorsbiträde

å kameralbyrån.

De sakkunnigas ifrågavarande förslag beträffande ändringar i kameralbyråns

personaluppsättning m. m., mot vilket medicinalstyrelsen i sitt utlåtande

av den 30 december 1927 icke framställt någon anmärkning, giver

jag min anslutning jämväl i vad det avser andra tjänster än den i annat

sammanhang redan berörda notarietjänsten.

A veterinärbyrån tjänstgör, jämte medicinalrådet, följande personal: 1 statsinspektör

över köttkontrollen i riket (.lönegrad B 29), 1 byråveterinär (B 26),

1 sekreterare, 1 kanslibiträde, 1 veterinäramanuens med halvtidstjänstgöring,

1 (juridiskt utbildad) förste amanuens med halvtidstjänstgöring, 1 (juridiskt

utbildad) amanuens med halvtidstjänstgöring samt 1 extra ordinarie kontorsbiträde.

Veterinäramanuensen uppbär ett arvode av 1,800 kronor per år.

De sakkunniga hava i sin förteckning över personalen upptagit två veterinäramanuenser

med heltidstjänstgöring med årliga arvoden av respektive 6,000

kronor och 4,800 kronor från anslaget till övriga utgifter till förekommande

och hämmande av smittsamma sjukdomar bland husdjuren. Enligt från

medicinalstyrelsen lämnad upplysning är emellertid ingendera av sistnämnda

två veterinäramanuenser numera anställd å byrån.

De sakkunniga hava nu föreslagit -— förutom det i det föregående om
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

förmälda utbytet av sekreterare än sten mot en notariebefattning — dels att

befattningen såsom statsinspektör över köttkontrollen i riket sänkes till lönegraden

B 28, dels att byråveterinärtjänsten utbytes mot eu befattning på extra

stat med arvode såsom medicinalrådsassistent, dels ock att kanslibiträdesbefattningen

utbytes mot eu kontorsbiträdestjänst.

Innan jag redogör för förslaget att i lönehänseende nedflytta statsinspektören

över köttkontrollen i riket, torde jag först få i korthet angiva de åligganden.

som enligt vederbörlig instruktion tillkomma denne befattningshavare.

Statsinspektören — som står under närmaste förmanskap av chefen för

veterinärbyrån — har att å medicinalstyrelsens vägnar övervaka efterlevnaden

av de lagar, förordningar, kungörelser och övriga författningar, vilka avse

ordnandet av ej mindre slakthus- och köttbesiktningsväsendet i riket än

även in- och utförseln av kött. För detta ändamål har lian att företaga

inspektions- och andra tjänsteresor samt däröver avgiva rapport till medicinalstyrelsen.

Vidare skall han bearbeta de från slakthus, köttbesiktningsanstalter,

exportslakterier och andra under offentlig kontroll ställda slakteriinrättningar

inkommande rapporter. Han skall därjämte biträda byråchefen

å veterinärbyrån med utredningar i de ärenden, som röra slakthus- och köttbesiktningsväsendet

eller in- och utförseln av kött, samt av eget initiativ

göra framställningar i dessa ämnen till medicinalstyrelsen och följa utvecklingen

av den svenska köttexporten jämväl i vad den avser förhållandena i

utlandet.

Vidare torde jag i koi''tliet fa erinra om tillkomsten av ifragavarande befattning

samt om avlöningsförmånerna vid befattningen.

I anledning av en utav svenska veterinärläkareföreningen den 28 september

1908 gjord framställning, över vilken medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen

avgivit gemensamt tillstyrkande utlåtande, föreslog Kungl. Maj:t, under

nionde huvudtiteln, 1914 års'' tidigare riksdag att till arvode åt eu statsinspektör

över köttkontrollen å extra stat för ar 1915 anvisa ett anslag av

5,800 kronor. Detta förslag blev av riksdagen så till vida bifallet, att riksdagen

för befattningen i fråga anvisade ett anslag av 5,600 kronor. Riksdagen

ansåg nämligen, att ett avdrag av 200 kronor borde göras, motsvarande

vad ifrågavarande befattningshavare, därest han varit å ordinarie stat.

skolat hava att erlägga i pensionsavgifter. _

Med anledning av en utav medicinalstyrelsen den 12 november 191o gjord

framställning hemställde Kungl. Maj:t hos 1916 års riksdag (sjätte huvudtiteln,

punkt 27), att å avlöningsstaten för medicinalstyrelsen måtte från och

med år 1917 uppföras en statsinspektör över köttkontrollen i riket med en

årlig grundlön av 7,500 kronor. I fråga om avlöningsförmånernas storlek

hade medicinalstyrelsen och statskontoret i avgivna utlåtanden varit av olika

uppfattningar. Medan medicinalstyrelsen föreslagit den av Kungl. Maj:t

sedermera förordade avlöningen under hänvisning särskilt till de löneförmåner

i kommuners eller enskild tjänst, vilka, bjödes en veterinär med den

kompetens som krävdes för inspektörsbefattningen, hade statskontoret^däremot

framhållit, att statsinspektören med en begynnelseaylöning av 7,500

kronor skulle bliva likställd med ordinarie professor vid rikets universitet

med flera vetenskapliga institutioner. Med sådan befattningshavare syntes

emellertid inspektören knappast kunna jämställas i fråga om för vederbörande

befattningar avsedda kvalifikationer. Statskontoret föresloge därför

för inspektörsbefattningen eu avlöning, motsvarande, den då för vrkesinspektör

utgående, eller en begynnelseavlöning, å 6,600 kronor jämte två ålderstillägg,

vartdera å 500 kronor.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

Vid ärendets anmälan i 191(5 års statsverksproposition — vilken anmälan

skedde i samband med behandling under sjätte huvudtiteln av anslaget till

medicinalstyrelsen genom ett särskilt, av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

hållet och av chefen för civildepartementet åberopat anförande —

framhölls bland annat, att om också vid bestämmande av avlöningen för

statsinspektören över köttkontrollen viss hänsyn måste tagas till de avlöningar

i kommuners eller enskild tjänst, som bjödes eu veterinär med motsvarande

kompetens, jämförelsen i då förevarande fall främst borde ske med

andra befattningar i statens tjänst. Det kunde möjligen vara riktigt, att av

statsinspektören icke nödvändigt krävdes samma höga grad av vetenskaplig

kompetens som av professorer vid veterinärhögskolan samt föreståndaren

för statens veterinärbakteriologiska anstalt, men statsinspektören måste dock

stå på höjden av sin tids teori och praktik i de frågor, som tillhörde hans

ämbetsområde, samt för sådant ändamål vara väl insatt i dem och uppmärksamt

följa deras utveckling såväl inom som utom landet. Han skulle kunna

intaga en obestridd ledande, rådande och kontrollerande verksamhet gent

emot veterinärer, vilka på grund av sin skicklighet utsetts till innehavare

av de mest ansvarsfulla tjänster inom detta speciella område, och måste då

aga därtill nödig kompetens. Därjämte kunde framhållas, att hans tjänst

krävde personliga kvalifikationer i särskilt hög grad, för att expeditionsarbetet

skulle kunna utföras till det helas båtnad med undvikande av onödiga

slitningar. Av sålunda och i övrigt anförda skäl förordades de avlöningsförmåner,

vilka, på sätt förut antytts, innefattades i förslaget till 1916 års

riksdag.

Riksdagen anförde i sin skrivelse in- 6 — under punkten 28 — att riksdagen

med hänsyn till de stora fordringar i såväl teoretiskt som praktiskt

hanseende, vilka maste ställas på statsinspektören över köttkontrollen, för

sm del om än med tvekan funnit sig böra bifalla den av Kungl. Maj:t för

liefattningen föreslagna avlöningen.

den av riksdagen år 1921 beslutade definitiva löneregleringen för,

bland, andra verk, medicinalstyrelsen gavs åt befattningen i fråga den löneställning,

som motsvarar nuvarande lönegraden B 29 i gällande avlöningsreglemente

för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,

tillhörande den civila statsförvaltningen (nr 451 år 1921; jfr nr 270 år 1925)’.

ficspa) mgssakkunniga hava nu förklarat, att de vid övervägande av statsinspektörens

ämbetsuppgifter och löneställning kommit till den uppfattningen,

att ifrågavarande tjänst erhållit en väl hög lönegradsplacering. Så

vitt angår den med tjänsten förenade inspektionsverksamheten synes de

sakkunniga tjänsten närmast vara att jämställa med yrkesinspekt ö r s tjänsterna,

vilka äro hänförda till lönegraden B 28. I samma lönegrad har ock,

framhålla de sakkunniga, inordnats sprängämnesinspektören, under det att

de vid statens elektriska inspektion anställda statsinspektörerna över elektriska

starkström sanläggningar icke åtnjuta högre avlöning än efter lönegraden

B 27. Ej heller den statsinspektören över köttkontrollen åliggande

föredragningsskyldigheten synes de sakkunniga utgöra tillräckligt skäl för en

högre placering än i lönegraden B 28, till vilken hänförts ett flertal byrådirektörer

med föredragningsskyldighet. Till ytterligare stöd för sitt förslag

i fråga om förevarande överinspektörstjänst hava de sakkunniga framhållit

den minskning, som skulle ske i avseende å rese- och traktamentskostnader,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

då vid befattningens hänförande till lönegraden B 28 i stället för B 29 reseocli

traktamentsersättning skulle utgå efter rese- och traktamentsklassen II C

i stället för efter klassen I B.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande över de sakkunnigas betänkande

avstyrkt nu ifrågavarande förslag angående statsinspektörsbef åt tu ingens nedhyttning

i lönegrad. Till stöd härför hor från styrelsens sida framhållits,

att de skäl, som föranlett befattningens tillkomst och de vid densamma

knutna avlöningsförmånerna, under den gångna tiden ytterligare förstärkts.

Hänvisande till följande tablå över antalet under statens kontroll stående

offentliga slakthus m. m. under närmare angivna tider av åren 1912, 1915

och 1927 har styrelsen framhållit den inträdda ökningen av antalet dylika

anstalter, vilken ökning med sannolikhet torde komma att ytterligare fortgå.

Antal under statens kontroll stående offentliga slakthus m. in.

1912 */12

1915 80/9

1927 ''*/«

Antal offentliga slakthus ................................................

5

6

8

» exportslakterier ..................... .......................

6

20

» kommuner med obligatorisk köttbesiktning och under

kontroll ställda köttbesiktningsbyråer (förutom i städer

med offentligt slakthus) ............................................

8

28

*) 72

*) Dessutom under förberedande i Växjö och Mariestad.

Medicinalstyrelsen har även erinrat om att statsinspektörens arbete icke

allenast bestode i att företaga inspektioner, utan att han även vore föredragande

i alla de ärenden, som berörde köttkontrollen, saväl den iniikes

som ock den, vilken avsåge införsel till riket, respektive i visst avseende utförsel

av köttvaror m. m. Detta arbete och icke inspektionerna vore hans

huvudsakliga tjänstegöromål. I berörda sammanhang har styrelsen ansett

sig särskilt böra omnämna den ökade arbetsbörda, som tillkomme statsinspektören

i anledning av förordningen den 30 september 1921 (nr 581) angående

kontroll vid införsel till riket av köttvaror och djurfett.

Med anledning av den utav besparingssakkunniga påpekade omständigheten

att befattningens sänkning beträffande lönegrad även skulle medföra

en sänkning i avseende å rese- och traktamentsklass har styrelsen framhållit

dels angelägenheten ur såväl kostnads- som arbetssynpunkt av

att inspektionsresorna lades så att ett flertal förrättningar kunde företagas

under samma resa, vilket förhållande ofta hittills föranlett användande a\

nattåg vid såväl bort- som hemresa, dels ocJc — då inspektionen borde

komma så oförberett för vederbörande som möjligt — vikten av att statsinspektören

vid framkomsten till bestämmelseorten vore så utvilad, att han

omedelbart kunde verkställa inspektion. Med hänsyn till nu angivna förhållanden

vore det enligt styrelsens uppfattning behövligt, att statsinspektören

ägde tillfälle att resa i första klass sovvagn, vilken förmån tillkomme

befattningshavare i rese- och traktamentsklass I B men icke dem, som vore

hänförda till klassen II C.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Departements
chefen.

Kungi. Maj:ts proposition nr 122.

Under hänvisning till eu utlåtandet bifogad tablå beträffande avlöningsförmånerna

för i kommunal tjänst anställda veterinärer, bland vilka befattningen

i fråga i allmänhet — framdeles liksom nu skett — syntes komma att

rekryteras, framhåller medicinalstyrelsen slutligen att, därest befattningen

skulle nedflyttas, det vid ett inträffande återbesättande med all sannolikhet

torde komma att visa sig nödvändigt att ånyo höja avlöningen för att kunna

förvärva en tillräckligt kvalificerad innehavare.

Veterinärhögskolans lärarkollegium har i sitt yttrande över sakkunnigförslaget

framhållit, att behovet av statsinspektörstjänsten, speciellt på grund

av dess betydelse för köttexporten, väl icke syntes vara tvivel underkastat

och att befattningen i fråga då givetvis borde vara besatt med en person

med förstklassiga kvalifikationer för dess skötande. En sådan stode säkerligen

icke att få för lägre lön än den nuvarande. Ett ämbetsverk sådant

som medicinalstyrelsen måste ju i vissa fall förvärva sina fackutbildade

tjänstemän i konkurrens med arbetsgivarna på det praktiska området — i

detta fall närmast de kommunala myndigheterna — och under sådana förhållanden

syntes det kollegiet vara en irrationell sparsamhet att sätta lönerna

för tjänstemännen i ämbetsverket sa lagt, att tjänsterna icke bleve, åtminstone

i någon mån, ekonomiskt lockande.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har, med hänsyn särskilt till vad i

statsverkspropositionen till 1916 års riksdag anförts till motivering av den

för ifragavarande statsinspektörsbefattning da föreslagna löneställningen, ansett

sig böra ifrågasätta, huruvida det nu kunde anses lämpligt och av förhållandena

påkallat att nedflytta berörda tjänst till lönegraden B 28. Härvid

har nämnden även erinrat om att innehavaren av ifrågavarande befattning

utövade en hela riket omfattande inspektionsverksamhet, under det att de

till sistnämnda lönegrad hänförda yrkesinspektörernas verksamhet vore lokalt

begränsad.

Lönenämndens ledamöter N. A. Nilsson och P. Nilsson hava för sin del

anmält avvikande mening och därvid anslutit sig till besparingssakkunnigas

förslag i fråga om löneställningen för statsinspektören över köttkontrollen

i riket.

Statsinspektörens ansvarsfulla och självständiga arbetsuppgifter inom

själva styrelsen såväl som hans överordnade och kontrollerande ställning

gent emot den talrika och i regel mycket väl avlönade kåren av vid slakthus,

exportslakterier med flera inrättningar anställda veterinärer torde framdeles

liksom hittills göra det nödvändigt, att befattningen i fråga innehar

en relativt gynnsam placering å löneskalan. Av det föregående framgår, att

tjänsten för närvarande är hänförd till lönegraden B 29. Begynnelselönen

inom denna lönegrad utgör å G-ort 10,020 kronor och slutlönen — efter tre

avlöningsförhöjningar var och en å 480 kronor efter respektive 3, 6 och 9 år —

11,460 kronor.

Begynnelselönen i den för statsinspektörsbefattningen nu ifrågasatta lönegraden

B 28 utgör å G-ort 9,540 kronor och slutlönen — efter tre avlönings
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

förhöjningar jämlikt motsvarande grunder som de nyssnämnda — 10,980

kronor. Dyrtidstillägg enligt för nyreglerade befattningar gällande grunder

har, frånsett speciella regler i fråga om maximum, under år 1927 utgjort

omkring 17 procent å lönen.

Till jämförelse härmed tillåter jag mig återgiva följande uppgifter ur

förberörda av medicinalstyrelsen meddelade tablå angående avlöningsför

månerna för vissa kommunalt anställda veterinärer.

Be fattn in gsha v are

Grundlön

kr.

Ålderstillägg

Slut-

avlöning

kr.

Dyrtidstillägg

Naturaförmån

Slakthus- och salu- hallsdirektör i

Stockholm.

13,200

2 ålderstillägg å 750

kr. efter 3 och

G år

14,700

Dyrtidstill- lägg utgår

för år 1927

med 21 %

För tjänstebostad

inber. värme och

lyse avdragas

4,140 kr.

Sanitetsveterinär

vid Stockholms

stadsoff. slakthus

9,300

3 ålderstillägg å 600

kr. efter 3, 6 och

9 år

11,100

d:o

För tjänstebostad

inber. värme och

lyse avdragas

3,150 kr.

Förste besiktnings- veterinär vid

Stockholms stads

slakthus

7,800

3 ålderstillägg å 540

kr. efter 3, 6 och

9 år

9,420

d:o

För tjänstebostad

inber. värme och

lyse avdragas

2,100 kr.

Föreståndaren för

köttbesiktnings- byrån i Stock- holm

7,800

3 ålderstillägg ä 540

kr. efter 3, 6 och

9 år

9,420

d:o

Förste stadsveteri- när i Stockholm

9,300

3 ålderstilläggå 600

kr. efter 3, 6 och

9 år

11,100

d:o

Andre stadsveteri- när i Stockholm

7,800

3 ålderstillägg å 540

kr. efter 3, 6 och

9 år

9,420

d:o

Slakthusdirektör i

Göteborg

10,000

3 ålderstillägg å 500

kr. efter 5, 10 och

15 år + extra löne- tillägg 500 kr.

12,000

Dyrtidstill- lägg för

1927 med

1,882.83 kr.

För fri tjänstebo- stad med värme

och lyse avdragas

1,500 kr.

V eterinärdirektör

vid Malmö stads

offentliga slakt- hus

9,720

2 ålderstillägg å 972

kr. efter 5 och

10 år

11,664

Dyrtidstill- lägg för

1927 med

1 1,632.96 kr.

| För fri tjänstebo- stad med värme

och lyse avdragas

i 1,504.80 kr.

Av dessa uppgifter torde framgå, att medan statsinspektörens nuvarande

avlöning även vid jämförelse i dylikt hänseende med de löneförmåner, som

tillkomma kommunala befattningshavare med motsvarande kompetens, får

anses relativt väl avvägd, statsinspektörsbefattningen efter en nedtiyttning

till lönegraden B 28 knappast torde kunna vara lockande vid jämförelse med

dylika kommunala befattningar.

Såsom redan vid behandlingen i 1916 års statsverksproposition av frågan

om statsinspektörsbefattningens uppförande å ordinarie stat framhölls, torde

emellertid skäligheten av avlöningen för befattningen i fråga främst böra

bedömas genom jämförelse med lönerna vid andra statliga tjänster. År 1916

likställdes befattningen i lönehänseende med professorer vid veterinär
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj ds proposition nr 122.

liögskolan samt föreståndaren för statens veterinärbakteriologiska anstalt.

Framställt förslag att i lönekänseende likställa befattningen med yrkesinspektörsbefattningarna

avvisades såsom alltför oförmånligt. Vid år 1920

beslntad definitiv lönereglering hänfördes såväl föreståndaren för nämnda

anstalt som förstberörda befattningshavargrupp till lönegraden B 30. Såsom

av det föregående framgår, har åter statsinspektörsbefattningen vid nyreglering

hänförts till lönegraden B 29. Att nu ytterligare öka skillnaden i löneställning

i förhållande till nyssberörda befattningar vid veterinärhögskolan

och veterinärbakteriologiska anstalten, med vilka statsinspektörstjänsten på

sin tid med hänsyn till de för innehavaren av densamma erforderliga speciella

kvalifikationerna ansågs böra likställas, synes icke vara skäligt, lika

litet som att nu upphäva skillnaden i förhållande till yrkesinspektörerna,

vilket skulle bliva en följd av nedflyttning till lönegraden B 28. Häremot

talar även det ytterligare skäl, som anförts av lönenämndens majoritet.

Den årliga besparing a 480 kronor inom anslaget till medicinalstyrelsen,

varmed de sakkunniga i sitt betänkande räknat vid eu nedflyttning av statsinspektörsbefattningen,

synes mig icke heller uppväga de med vidtagande

av en dylik åtgärd eventuellt uppkommande olägenheterna. De sakkunniga

hava visserligen därjämte pekat på den minskning i rese- och traktamentskostnader,

som en nedflyttning i lönegrad skulle medföra. Med hänsyn till

vad medicinalstyrelsen anfört synes det mig emellertid kunna starkt ifrågasättas,

huruvida icke en placering av statsinspektören i rese- och traktamentsklass

II C skulle verka hämmande på möjligheterna för honom att snabbt

och effektivt utföra de honom åliggande krävande arbetsuppgifterna, särskilt

inspektionerna av olika anstalter.

Med hänsyn till vad jag här anfört finner jag mig icke kunna biträda de

sakkunnigas förslag om nedflyttning av statsinspektörsbefattningen till lönegraden

B 28 utan förordar i likhet med medicinalstyrelsen, att tjänsten

även i fortsättningen hänföres till lönegraden B 29.

Indragningen av hyr åveterinär tjänsten har, såsom förut angivits, ansetts

kunna äga rum i samband med genomförandet i förut omförmäld utsträckning

av landshövdingen Scliottes decentralisationsförslag. I avvaktan på

nuvarande innehavarens avgång hava de sakkunniga ansett, att tjänsten bör

uppföras på övergångsstat.

Medicinalstyrelsen har under nyss antydd förutsättning beträffande decentralisationsförslagets

genomförande icke haft någon erinran mot byråveterinärtjänstens

utbytande mot eu befattning med medicinalrådsassistents

avlöning och 4 timmars daglig tjänstgöring. Medicinalrådet Kjerrulf var

av skiljaktig mening och avstyrkte indragande av byråveterinärsbefattningen.

feom skäl för denna ståndpunkt anfördes i huvudsak, att med hänsyn till

göromalens mängd en fast anställd byråveterinär alltjämt måste anses behövlig,

att det knappast kunde förväntas, att någon verkligt dugande och

för ändamålet lämplig veterinär skulle befinnas villig att för den jämförelsevis

låga avlöning, som skulle tillkomma medicinalrådsassistent, åtaga sig

detta uppdrag, samt att det för en person, som icke ständigt följde arbetet

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

pa, byrån, måste bliva förenat med stor svårighet att vid semester eller sjukdom

för byråchefen övertaga ledningen av densamma.

Förslaget om utbyte av ett Jcanslibiträde mot ett Jcontorsbiträde å veterinärbyrån

har medicinalstyrelsen ej velat motsätta sig.

För egen del giver jag de sakkunnigas förslag i nu förevarande delar min hepiitemeat»- anslutning. Jag vill erinra om att jag tidigare förklarat mig anse, att den

nuvarande sekreterareänsten å veterinärbyrån bör bibehållas.

I detta sammanhang hava de sakkunniga även till behandling upptagit '' eterinarfråga

om bibehållande av veterinärrådet. Körande rådets tillkomst — i vilket

ämne i betänkandet lämnats en fullständig historik — torde jag här endast

behöva erinra om att de sakkunniga, vilka år 1913 avgåvo förslag rörande

medicinalstyrelsens organisation, anförde, att då enligt det föreliggande förslaget

den centrala veterinärförvaltningen skulle bibehållas i medicinalstyrelsen,

det synts de sakkunniga välbetänkt att genom inrättandet av ett särskilt

veterinärråd med representanter dels för lantbruksnäringen och dels

för den veterinära praktiska verksamheten bereda styrelsen möjlighet att

tillgodogöra sig den speciella sakkunskap och den erfarenhet inom nämnda

områden, som i flera fall måste vara av den största betydelse vid behandingen

av veterinära frågor. Att för det dåvarande i veterinärrådet insätta

en särskild representant för köttkontroll och slakthusväsende hade de sak

kunniga icke ansett sig kunna förorda. I enlighet härmed upptog det av

Kungl. Maj:t vid 1914 års senare riksdag framlagda förslaget rörande medi

cinalstyrelsens organisation, vilket av riksdagen godkändes, jämväl inrättande

av ett veterinärråd. Ledamöterna av veterinärrådet åtnjuta ersättning efter

40 kronor jämte resekostnad för varje gång de efter kallelse inställa sig hos

medicinalstyrelsen för att deltaga i ärende, varjämte de för skriftlig utredning

kunna erhålla särskild ersättning.

llesparingssakhunniga hava nu framhållit, att veterinärrådet med hänsyn

till sin uppgift intoge en annan ställning inom organisationen än det vetenskapliga

rådet. Det senare vore framför allt avsett att tillföra medicinalstyrelsen

speciell sakkunskap inom olika grenar av medicinen. Dessutom

hade vetenskapliga rådet en särskild uppgift att fylla med avseende pa de

rättsmedicinska frågornas handläggning. Veterinärrådet åter avsåge icke att

bereda medicinalstyrelsen biträde i vetenskapligt hänseende, utan dess uppgift

syntes vara att tillliandagå styrelsen med råd och upplysningar i praktiska

frågor. Veterinärrådet intoge därför en ställning, som mera närmade

sig det vid lantbruksstyrelsens sida ställda lantbruksrådets, vilket senare

råd enligt Kungl. Maj:ts beslut den 17 september 1927 skulle indragas

från och med den 1 januari 1928. Vad man velat vinna med veterinärrådets

inrättande funne de sakkunniga böra kunna utan olägenhet uppnäs

i annan ordning. Behövliga råd och upplysningar i frågor berörande den

praktiska lantbruksnäringen syntes, om veterinärärendenas handläggning

fortfarande skulle ankomma på medicinalstyrelsen, kunna av denna styrelse

erhållas genom samråd med statens särskilda organ på detta område, lant
Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 102 haft. {Nr 122.) 3oi 28 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

bruksstyrelsen. Likaså syntes erforderlig erfarenhet i fråga om den praktiska

veterinärverksamheten, i den mån sådan icke förefnnnes lios veterinärbyråns

egna tjänstemän, vid förefallande behov kunna tillföras medicinalstyrelsen

utan att en särskild representant för veterinärkåren ständigt stode

till styrelsens förfogande för ändamålet. I sådant hänseende ville de sakkunniga

erinra därom att enligt instruktionen styrelsen ägde befogenhet

att, då sådant vid något särskilt ärendes behandling funnes vara erforderligt,

anmoda i statens eller kommuns tjänst anställd veterinär att infinna

sig i styrelsen för meddelande av upplysningar.

På grund av det anförda och under meddelande att veterinärrådet enligt

inhämtad upplysning under senare år i mycket ringa omfattning kallats till

sammanträde i medicinalstyrelsen förklara sig de sakkunniga hava kommit

till den uppfattningen, att något verkligt behov av veterinärrådets bibehållande

icke förefunnes. Ehuru den kostnadsminskning, som veterinärrådets

avskaffande medförde, vore jämförelsevis obetydlig, hava de sakkunniga dock

ansett sig böra göra hemställan om rådets indragning.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande framhållit, att sakkunnigt biträde

i de frågor, i vilka veterinärrådets medlemmar plägat anlitas, visserligen

kunde, såsom de sakkunniga anfört, beredas styrelsen även medelst andra

anordningar, men att dylikt biträde erhölles på ett enklare och mindre omständligt

sätt, om vissa personer, såsom fallet vore med veterinärrådets medlemmar,

ständigt stode till buds för sådant ändamål. Med hänsyn härtill

och då frågan om veterinärrådets bibehållande eller avskaffande ur ekonomisk

synpunkt spelade en mycket underordnad roll, har medicinalstyrelsen

funnit sig böra avstyrka de sakkunnigas förslag i denna del.

I förberörda, av vetcrinärhögskolans lärarkollegium avgivna yttrande över de

sakkunnigas betänkande har kollegiet ej endast avstyrkt indragning av veterinärrådet

utan förklarat sig anse eu ombildning av detsamma böra ske, så att

det även finge karaktären av ett vetenskapligt råd. Till stöd härför har framhållits,

att enligt gällande stadgar veterinärhögskolans styrelse hade skyldighet

att tillliandagå ämbetsverk med upplysningar och yttranden inom området

för styrelsens verksamhet och lärarkollegiet att avgiva de utlåtanden

i veterinära ärenden, som av ämbetsverk infordrades från kollegiet.

Denna rättighet att infordra yttranden och utlåtanden hade enligt kollegiet

i ganska stor utsträckning utnyttjats av medicinalstyrelsen. Det vore emellertid

icke blott i och för yttranden över föreliggande förslag eller andra ärenden,

som medicinalstyrelsens veterinärbyrå hade behov av speciell sakkunskap,

utan även för uppgörande av förslag t. ex. till nya författningar

och föreskrifter till bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar och

dylikt. Kollegiet hade vid flera tillfällen, trots kollegiet icke ansett sig förpliktigat

därtill enligt stadgarnas bestämmelser, på hemställan från medicinalstyrelsen

utfört dylikt mycket tidskrävande författningsrevisionsarbete, senast

en större omarbetning av författningarna rörande de smittsamma husdjurssjukdomarna.

Men med den utveckling undervisningen och övrigt arbete

vid veterinärhögskolan tagit syntes sådant icke hädanefter låta sig göra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

Eventuellt hemställdes, att tillräckliga medel måtte ställas till medicinalstyrelsens

förfogande att utgå som arvoden åt tillfälligt anlitade sakkunniga.

Enligt vad jag från medicinalstyrelsen inhämtat, hava kostnaderna för veterinärrådet

för tiden 1 juli 1924—31 december 1927 uppgått till sammanlagt

211 kronor. Av denna summa har ett belopp av 136 kronor belöpt sig på

budgetåret 1924—1925 och återstoden 75 kronor på första hälften av budgetåret

1927—1928. Under de båda mellanliggande budgetperioderna har alltså

icke någon utgift för rådets anlitande förekommit. Sålunda anförda uppgifter

visa ju tydligt, att veterinärrådet icke orsakar statsverket nämnvärda

utgifter. Dessutom kan jag i likhet med medicinalstyrelsen icke

tinna annat än att denna institution lämnar styrelsen tillfälle att på ett enkelt

och mindre omständligt sätt än de sakkunniga ifrågasatt inhämta råd och

upplysningar i veterinärväsendet berörande spörsmål av mera praktisk natur.

Ehuru jag icke kunnat undgå att uppmärksamma den ringa utsträckning, uti

vilken medicinalstyrelsen under senare år, trots då förekommande starkt utbredda

epizootier bland husdjuren, tagit veterinärrådets sakkunskap i anspråk,

får jag med hänsyn till det nyss anförda förorda, att ifrågavarande råd fortfarande

bibehålies vid styrelsens sida. Till att föreslå eu utvidgning av

veterinärrådet i den av veterinärhögskolans lärarkollegium antydda riktningen

har jag däremot icke ansett anledning föreligga.

Å registrat orskontor et tjänstgöra 1 kansliskrivare, 1 skrivbiträde och 1 extra

ordinarie kontorsbiträde. Det extra ordinarie kontorsbiträdet tjänstgör även

såsom biträde åt kamreraren och kassören.

De sakkunniga hava framhållit, att ett genomförande av landshövdingen

Schottes decentralisationsförslag skulle även i avseende å registratorskontoret

medföra minskning i arbetsmängden. Med hänsyn härtill och da dessutom

vissa förenklingar i diarieföringen syntes kunna vidtagas, hava de sakkunniga

föreslagit indragning av den extra ordinarie kontorsbiträdesbefattningen.

De sakkunnigas ifrågavarande förslag, som av medicinalstyrelsen lämnats

utan erinran, biträder jag. Såsom av det föregående framgår, skulle kameralbyråns

fasta personal ökas med ett extra ordinarie kontorsbiträde såsom

ersättning för en befattningshavare i motsvarande ställning, vilken avlönats

av anslag under nionde huvudtiteln. Den nu förordade indragningen innebär

alltså, vid ett bifall till sistberörda förslag, icke någon minskning av det

sammanlagda antalet extra ordinarie kontorsbiträden i styrelsen.

Itenskrivningsgöromålen i medicinalstyrelsen äro i viss utsträckning sammanförda

till en skrivcentral. A denna äro anställda 1 kanslibiträde och 2

extra ordinarie kontorsbiträden.

Av det föregående framgår, att de sakkunniga i samband med behandlingen

av frågan om personalen å hälsovårdsbyrån framställt förslag vilket

av mig tillstyrkts — att det ena av de extra ordinarie kontorsbiträdena a

skrivcentralen skulle kunna anlitas för utförande av skriv- och expeditionsgöromål

m. in. för generaldirektörens räkning. I övrigt hava de sakkunniga

Departements
chefen.

Re.i/istratorsk

ont or et.

Departements
chefen.

Skri vcentralen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Taxations
granskaren.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

icke funnit anledning att föreslå någon förändring beträffande förevarande

personal. Till denna uppfattning ansluter jag mig. Emellertid förutsätter

jag, att den för biträde åt generaldirektören avsedda befattningshavaren får

sin arbetsplats ordnad med hänsyn i främsta rummet till uppgiften att tillliandagå

generaldirektören.

De sakkunniga hava vidare angivit sin uppfattning i avseende å viss annan

personal utom byråerna.

De hava härvid till en början erinrat om skyldigheten enligt instruktionen

för medicinalstyrelsen att granska och med granskningsbevis förse alla medikamentsräkningar,

som för sådant ändamål insändas till styrelsen och som

skola av statens medel betalas. Denna taxeringsgranskning utföres av en

härför särskilt anställd befattningshavare — den s. k. taxationsgranskaren —

vilken innehar uppdraget såsom bisyssla mot ett årligt arvode av 3,000

kronor jämte dyrtidstillägg.

Efter framhållande att de övertaxeringar, varom anmärkning gjordes vid

ifrågavarande granskning, i allmänhet torde avse endast obetydliga belopp,

erinra de sakkunniga om att en begränsning av förevarande räkningsgranskning

ifrågasatts av medicinalstyrelsen uti en skrivelse till Kungl. Maj:t av

den 30 december 1922 med bland annat följande motivering:

Givetvis borde redan av principiella skäl kontroll förefinnas. Men dittills

vunnen erfarenhet från dessa räkningars granskning uteslöte enligt medicinalstyrelsens

mening icke ett visst förenklande av kontrollen. Nödvändigt

syntes sålunda icke vara att, såsom i medicinalstyrelsens instruktion föreskreves,

taxeringsgranska varje särskild räkning. Möjligen skulle erforderlig

effekt vinnas redan genom ett uttagande av stickprov för granskning, förslagsvis

var femte av räkningarna. Skulle å räkningar från något särskilt

apotek bristande noggrannhet komma till synes, kunde särskild uppmärksamhet

framdeles ägnas sådana räkningar Om åter det föga sannolika

skulle inträffa, att avsiktlig övertaxering i något fall komme att påvisas,

eller om någon räkningsutfärdare skulle låta komma sig till last mera avsevärd

försummelse eller brist på noggrannhet, syntes medicinalstyrelsen

hava möjlighet att med stöd av sin instruktion beivra dylikt.

Medicinalstyrelsens berörda skrivelse hade — påpeka de sakkunniga —

utmynnat i en hemställan om viss ändring i styrelsens instruktion av innebörd,

att ifrågavarande granskning skulle äga rum i erforderlig omfattning.

De sakkunniga bringa vidare i erinran, att förslaget rönt motstånd från

riksräkenskapsverket, som efter remiss avgivit yttrande i ärendet, samt att

medicinalstyrelsen det oaktat i utlåtande av den 18 augusti 1923 vidhållit

sin framställning.

Besparingssakkunniga ansluta sig för sin del till medicinalstyrelsens förslag,

enligt vilket ifrågavarande granskning skall utföras genom stickprov.

Införes stickprovsgranskning, hava de sakkunniga ansett arvodet till taxationsgranskaren

kunna väsentligt nedsättas, förslagsvis till 1,000 kronor för år.

Medicinalstyrelsen förklarar sig i utlåtandet av den 30 december 1927 vidhålla

i förenämnda skrivelse av den 30 december 1922 uttalad uppfattning

att, även om taxationsgranskningen på i sistnämnda skrivelse angivet sätt

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

inskränktes, omfattningen av ifrågavarande arbete i alla fall fortfarande

skulle bliva högst betydande. Med hänsyn därtill och då det syntes bliva

svårt att för arbetets utförande mot det sålunda nedsatta arvodet erhålla

en person med den speciella sakkunskap, som erfordrades för ifrågavarande

granskning, kunde styrelsen icke tillstyrka, att nämnda arvode sattes till

lägre belopp än 1,800 kronor.

Sedan förnyat utlåtande inhämtats från riks räkenskap sverket, har nämnda

ämbetsverk i yttrande den 26 januari 1928 förklarat sig, med hänsyn till

vad medicinalstyrelsen anfört i sitt nyssnämnda utlåtande den 18 augusti

1923, icke böra vidhålla sina förut gjorda erinringar mot styrelsens förslag.

Förenämnda av medicinalstyrelsen gjorda framställning rörande omläggning

av granskningen av medikamentsräkningar till s. k. stickprovsgranskning torde

böra företagas till avgörande i samband med den av mig i det föregående omförmälda

slutliga behandlingen av landshövdingen Schottes decentralisationsförslag.

Jag vill emellertid redan nu meddela, att även jag anser, att den

nu skeende granskningen av samtliga medikamentsräkningar bör utbytas

mot en granskning genom stickprov. Vid sådant förhållande torde även

enligt min uppfattning en nedsättning av taxationsgranskarens nuvarande

arvode å 3,000 kronor kunna äga rum. De sakkunniga hava i sådant avseende

föreslagit en nedsättning till 1,000 kronor, medan medicinalstyrelsen

ansett sig icke kunna tillstyrka större reducering än till 1,800 kronor. Då

det skäl härför, styrelsen anfört, icke torde sakna visst fog, har jag ansett

mig icke kunna förorda eu större reducering av arvodet än till 1,500 kronor.

De sakkunniga hava härefter påpekat, att en särskild statistiker biträdde

vid utarbetandet av de genom medicinalstyrelsens försorg årligen utkommande,

i Sveriges officiella statistik ingående publikationerna »Allmän

hälso- och sjukvård», »Det civila veterinärväsendet» och »Sinnessjukvården

i riket» samt att denne för uppdraget, vilket innehades såsom bisyssla, åtnjöte

ett arvode för år av 2,790 kronor jämte dyrtidstillägg. Med hänsyn

till att de sakkunniga jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 20 maj 1927 inom

närmaste tiden komme att till undersökning upptaga frågan om förenklingar

och besparingar i den officiella statistiken hava de sakkunniga anmält, att

de ansett sig icke böra nu ingå på frågan om förenklingar i de av medicinalstyrelsen

utgivna statistiska berättelserna.

Medicinalstyrelsens vaktpersonal utgöres av 1 förste expeditionsvakt (lönegrad

B 7), 2 expeditionsvakter (B 5) samt 3 expeditionsvaktbiträden. De

sakkunniga meddela i fråga om expeditionsvaktbiträdena, att de vore anställda

såsom extra ordinarie tjänstemän; två av dem åtnjöte vardera en

årsavlöning av 1,500 kronor, under det att avlöningen för den tredje bestämts

till 1,200 kronor om året.

I samband härmed hava de sakkunniga anmärkt, att de av styrelsen

disponerade lokalutrymmena syntes vara större än som kunde anses nödvändigt.

Till en del syntes detta sammanhänga med själva byggnadssättet,

i det att vissa förrum och korridorer vore onödigt stort tilltagna.

Departements
chefen.

Statistiker.

Vaktpersonal.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Ordinarie

stater för

medicinalstyrelsen

m. m.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

Orsaken därtill syntes, enligt vad byggnadsstyrelsen i anledning av ett

av riksdagens revisorer år 1924 gjort uttalande i ämnet upplyst, vara, att

man vid arbetenas utförande haft att taga hänsyn till befintliga byggnadsdelar,

murar, trappor m. in. Det hade emellertid velat förefalla de sakkunniga,

som om dylika korridorer och förrum skulle kunna i viss utsträckningutnyttjas

ej endast, såsom nu skedde, för vaktpersonalen utan även för andra

befattningshavare med mera mekaniskt arbete, såsom maskinskrivning och

dylikt. Aven eljest skulle antagligen eu viss koncentrering av utrymmena

kunna genomföras. Om så skedde och om vidare den av de sakkunniga

ifrågasatta byråsammanslagningen komme till stånd, syntes någon minskning

av vaktpersonalen i medicinalstyrelsen kunna genomföras.

Med anledning av ifrågavarande uttalanden har medicinalstyrelsen i sitt utlåtande

av den 30 december 1927 förklarat det vara riktigt, att det inom styrelsens

lokaler funnes en del reservutrymmen. Emellertid syntes större delen

av dessa komma att tagas i anspråk om, såsom av styrelsen i visst sammanhang

föreslagits, äldre årgångar av förste provinsialläkarnas och provinsialläkarnas

ävensom en del andra tjänsteläkares arkiv komme att överlämnas till förvaring

inom styrelsens lokaler. Någon indragning i fråga om styrelsens

expeditionsvaktpersonal, vars antal måste anses vara jämförelsevis ringa i

förhållande till storleken av de redan nu använda lokalerna, syntes därför

icke böra ifrågasättas.

Med hänsyn till av styrelsen sålunda ifrågasatt användning av vissa reservutrymmen

ävensom till den av mig förordade utredningen rörande minskning

av läkarbyråernas antal lärer någon förändring i avseende å vaktpersonalens

antal icke för närvarande böra ske. Jag förutsätter emellertid,

att styrelsen har sin uppmärksamhet riktad på önskvärdheten av att även

beträffande nu förevarande personalgrupp de besparingsåtgärder vidtagas,

till vilka på grund av nyss antydda eller andra omständigheter möjligheter

må kunna yppa sig.

Till sammanfattning av det i det föregående anförda ber jag att nu fä

nämna följande.

Den nu gällande ordinarie staten för medicinalstyrelsen är av följande

utseende:

Stat. Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag .......................... 271,000

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .................................................... 10,900

Arvode till generaldirektörens ställföreträdare.................................... 1,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, vetenskapliga rådet,

veterinärrådet m. m.......................................................................... 83,100

Summa kronor 366,000

Antalet ordinarie befattningar i medicinalstyrelsen är för närvarande bestämt

sålunda:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

DO

Lönegrad

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet . ...

1 Överinspektör för sinnessjukvården i riket, arvode enligt o § i av
löningsreglementet.

.............................................................................

1 kameralbyråchef ...................................................................................

5 medicinalråd .................................. -.................................

1 statsinspektör över köttkontrollen i riket .........................................

1 byråveterinär .................................■_......... ...........;.......................

1 kontrollant av hospitalens ekonomiska förvaltning

1 sekreterare (å medicinalbvrån)..............................................................

1 kamrerart'' ..............................................................................................

1 ombudsman ...........................................................................................

3 sekreterare..............................................................................................

1 kassör ...................................................................................................

5 notarier .................................................................................................

1 inspektris över sjuksköterskeväsendet ...............................................

1 kansliskrivare.......................................................................................

1 förste expeditionsvakt ......................................................................

4 kanslibiträden........................................................................................

2 expeditionsvakter.................................................................................

4 kontorsbiträden....................................................................................

1 skrivbiträde .......................................................................................

B 30

B 30

B 29

B 26

B 26

B 26

B 24

B 24

B 24

B 21

B 21

B 20

B 11

B 7

B 7

B 5

B 4

B 2

Beträffande dessa ordinarie befattningar hava de sakkunniga, såsom jag

i det föregående utvecklat, föreslagit följande förändringar:

sänkning av den i lönegraden B 29 uppförda befattningen såsom statsinspektör

över köttkontrollen i riket till lönegraden B 28;

indragning av byråveterinärstjänsten och inrättande i stället av en befattning

såsom medicinalrådsassistent;

indragning av ombudsmanstjänsten och dess ersättande med eu kanslibiträdes-

eller kontorsbiträdesbefattning;

sänkning liv den i lönegraden 33 26 uppförda sekreterareansten (a lnedi
cinalbyrån)

till lönegraden B 24;

utbyte av två sekreterartjänster (å lasarettsbyrån och a vetennarbyran) mot

två notariebefattningar; „ „ , ,

indragning av två notarietjänster (1 å hälsovardsbyran och 1 a kameral
sänkning

av kassörsbefattningen från lönegraden B 21 till lönegraden

utbyte av en kanslibiträdesbefattning mot en kontorsbiträdesbefattning

(å veterinärbyrån).

Samtliga dessa förslag hava av mig biträtts utom de, som avse nedflyttning

i lönehänseende av statsinspektören över köttkontrollen i riket samt utbyte

av två sekreterarbefattningar mot notarietjänster.

Av de befattningar, i fråga om vilka förändringar av mig förordats, är

allenast en notarietjänst (å kameralbyrån) för närvarande a akant. Indragningen

av sagda tjänst torde i enlighet med de sakkunnigas förslag böra

genomföras från och med budgetåret 1928-1929. Den andra till indragning

föreslagna notariebefattningen ävensom byråveterinärs- och ombudsmanstjänsterna

torde, på sätt de sakkunniga förutsatt, böra uppföras på övergångsstat

för att vid inträffande ledighet indragas. Övriga befattningar,

beträffande vilka förändringar av mig föreslås, torde — i enlighet med av de

sakkunniga för sådant fall förordad anordning — tills vidare uppföras å den

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

ordinarie staten med anmärkning om den förändring, som vid inträffande

ledighet å befattningen skall vidtagas.

Av det föregående framgår, att det vid ombudsmanstjänstens indragningansetts

bliva erforderligt antingen att utöka antalet kansli- eller kontorsbiträden

i styrelsen med ett eller att anställa en kansliskrivare. Medel för

sådant ändamål lära emellertid i enlighet med de sakkunnigas förslag icke

nu behöva beräknas å staten, liksom med uppförande av vederbörande befattningshavare

å personalstaten lärer kunna anstå, till dess ombudsmannen

avgår från sin tjänst.

För nästkommande budgetar skulle i enlighet med det anförda den ordinarie

personalstaten för medicinalstyrelsen erhålla följande utseende:

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet ............... —

1 överinspektör för sinnessjukvården i riket, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet

............................................................................ .

1 kameralbyråchef...................................................................................... B 30

5 medicinalråd ......................................................................................... B 30

1 statsinspektör över köttkontrollen i riket ......................................... B 29

1 kontrollant av hospitalens ekonomiska förvaltning........................... B 26

1 sekreterare (å medicinalbyrån)............................................................. B 26

1 kamrerare ......................... B 24

3 sekreterare................................................................................................ p> 24

1 kassör .................................................................................................... B 21

3 notarier ................................................................................................ B 21

1 inspektris över sjukskö ter ske väsendet ................................................ B 20

1 kansliskrivare......................................................................................... B 11

1 förste expeditionsvakt ........................................................................... B 7

4 kanslibiträden......................................................................................... jj 7

2 expeditionsvakter.................................................................................. J3 5

4 kontorsbiträden..................................................................................... j> 4

1 skrivbiträde ............................................................................................ B 2

Anm. 1. Den i lönegraden B 26 uppförda sekreterartjänsten sänkes vid

inträffande ledighet till lönegraden B 24.

Anm. 2. Kassörsbefattningen i lönegraden B 21 utbytes vid inträffande

ledighet mot en likabenämnd befattning i lönegraden B 11.

Amu. 3. En kanslibiträdesbefattning utbytes vid inträffande ledighet mot

en kontorsbiträdesbefattning.

Härtill skulle komma följande befattningar å övergångsstat:

Lönegrad.

1 byråveterinär............................................................ B 26

1 ombudsman ........................................................... B 24

1 notarie .................................................................... B 21

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän inom den ordinarie

staten torde i anslutning härtill och i enlighet med de sakkunnigas beräkningar

för budgetåret 1928—1929 böra beräknas till i avrundat tal 239,200

kronor.

Till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat torde böra avses ett av

de sakkunniga beräknat belopp av 25,300 kronor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122. 57

I samband med de år 1926 genomförda personalindragningarna i departementen

vidtogs den ändringen i departementens stater, att anslagsposterna

till viJcariatsersättningar uteslötos. Härvid förutsattes, att samtliga vikariatskostnader

för uppehållande av ordinarie befattningar skulle bestridas från

anslagsposterna till avlöningar till ordinarie tjänstemän. Någon höjning av

dessa anslagsposter ansågs ej av denna anledning erforderlig, beroende dels

därpå, att under tjänstledighet för ordinarie tjänstemän besparing uppstode,

dels ock därpå, att den tillämpade grunden för beräkning av posterna till

avlöningar till ordinarie tjänstemän i allmänhet syntes föranleda, att i verkligheten

något överskott uppstode. Samtidigt uttalades, att man även beträffande

de till allmänna civilförvaltningen hörande ämbetsverken borde

övergå till samma system, dock ej förrän i samband med de ändringar av

staterna i övrigt, vilka kunde föranledas av besparingsarbetets utsträckande

till ämbetsverken i allmänhet. I överensstämmelse härmed lärer nu, på sätt

ock av de sakkunniga ifrågasatts, i staten för medicinalstyrelsen vikariatsersättningsposten

— för närvarande upptagen till 10,900 kronor — böra uteslutas.

Vad angår anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare,

vetenskapliga rådet, veterinärrådet m. m., torde jag till en början få erinra om

att efter förslag till 1926 års riksdag beträffande de olika departementens

anslagsposter till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare från och

med budgetåret 1926—1927 vidtagits den förändringen, att dessa poster,

som tidigare varit begränsade, erhållit förslagsanslags natur. Anslagsposterna

hava härvid specificerats på tre skilda delposter, av vilka två poster, som

icke få överskridas, avsetts, den ena för grundavlöningar till extra ordinarie

tjänstemän och den andra för extra befattningshavare, tillfällig personal,

renskrivning, övertidsersättning m. in., medan från den tredje posten, som

beräknats förslagsvis, skall utgå vad som erfordras till beredande av avlöningsförhöjningar

åt extra ordinarie tjänstemän ävensom enligt gällande

författningar uppkommande kostnader för läkarvård jämte läkemedel och

dylikt samt begravningshjälp till sådan personal. Avsikten var härvid att

jämväl för övriga nyreglerade verk efter hand genomföra denna omläggning.

Även beträffande medicinalstyrelsen hava nu de sakkunniga föreslagit en

dylik förändring av sättet för beräkningen av ifrågavarande anslagspost.

Sålunda borde inom anslagsposten särskilda delposter uppföras dels för vetenskapliga

rådet, dels ock för bestridande av kostnaderna för apotcksinspektioner

samt för den s. k. apotekarbefordringsnämnden, vilka kostnader nu utgå av

förevarande anslagspost. Nyssnämnda båda delposter föreslås skola anvisas

såsom bestämda belopp. Här förevarande förslag biträder jag; dock att, med

hänsyn till mitt förslag om bibehållande av veterinärrådet, från delposten

till vetenskapliga rådet även torde böra bestridas vederbörliga utgifter för

veterinärrådet. Denna delpost, som, på sätt av det följande framgår, av de

sakkunniga beräknats till ett årsbelopp av 18,000 kronor, lärer vid bifall

härtill icke behöva undergå någon höjning. Däremot synes delposten i

dylikt fall böra erhålla benämningen vetenskapliga rådet och veterinärrådet.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

I anslutning till de framställda förslagen angående den icke-ordinarie

personalen i styrelsen, ävensom till inhämtade upplysningar angående storleken

av de utgifter, som i övrigt bestridas från anslagsposten i fråga, hava

de sakkunniga — under förutsättning av veterinärbyråns bibehållande inom

medicinalstyrelsen — beräknat berörda post på följande sätt, därvid i fråga

om beräkningen av avlöningar till extra ordinarie tjänstemän följts samma

grunder, som tillämpats vid bestämmandet av motsvarande anslagsposter å

departementens stater (jfr 1926 års statsverksproposition, »För flera huvudtitlar

gemensamma frågor», sid. 18 och följande, och riksdagens skrivelse

nr 245 år 1926, sid. 11):

Extra ordinarie tjänstemän:

Amanuenser:

Hospitalsbyrån:

Hälsovårdsbyrån:

Yeterinärbyrån:

Lasarettsbyrån:

Yeterinärbyrån:

1/2 förste amanuens

V2 förste amanuens

förste amanuens

/ 2

xji

andre amanuens

/ 2

andre amanuens

Kon t or sbi trä den:

Kameralbyrån: 1 kontorsbiträde...

Yeterinärbyrån: 1 kontorsbiträde...

Skrivcentralen: 2 kontorsbiträden

Telefonist: 1 kontorsbiträde

Y aktpersonal:

3 expeditionsvaktbiträden ..................

Extra befattningshavare m. in.:

Grund
av
löningar
kronor.

2,175

2,175

2,175

1,944

1,944

2,052

2,052

4,104

2,052

Av
lönings
för
liöjningar
kronor.

123

123

123

108

108

156

156

312

156

3,600 450

Summa kronor 24,273 1,815

1 medicinalrådsassistent

1 medicinalrådsassistent

1 medicinalrådsassistent

1 läkaramanuens..............

1 läkaramanuens.............

1 veterinäramanuens ......

Medicinalbyrån:

Hospitalsbyrån:

Veterinärbyrån:

Hälsovårdsbyrån:

Lasarettsbyrån:

V eterinärbyrån:

1 apoteksräkningsgranskare ......................................

1 statistiker ...............................................................

1 bibliotekarie ..............................................................

Granskning av barnmorskors operationsberättelser

Arkitekt: arvode.........................................................

ersättning för tidspillan............................

biträde .......................................................

Tillfälliga befattningshavare m. m..............................

Kronor.

.. 4,200

.. 4,200

.. 4,200

.. 1,800

.. 1,800

.. 1,800

.. 1,000

2,790

912

400

5.000

1,500

3.000

4.000

Summa kronor 36,602

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

59

Vetenskapliga rådet och veterinärrådet.............................

Apoteksinspektioner och apotekarbefordringsnämnden......

Kronor.

. 18,OCK)

... 4,500

I enlighet härmed skulle ifrågavarande anslagspost

med följande belopp:

komma att uppföras

Kronor.

Grundavlöningar till extra ordinarie tjänstemän, högst ........ ............

Avlöningsförliöjningar till extra ordinarie tjänstemän m. m., förslagsvis

Extra befattningshavare in. m.. högst...................................................

Vetenskapliga rådet och veterinärrådet, högst .....................................

Apoteksinspektioner m. in., högst.........................................................

24,273

1,815

36,602

18,000

4,500

Summa kronor 85,190

De två ordinarie notarietjänster, som av de sakkunniga föreslås till indragning,

respektive uppförande å övergångsstat, uppehållas enligt de sakkunniga

sedan flera år tillbaka på förordnande av två amanuenser i ämbetsverket.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter hava de sakkunniga

ansett starka billiglietsskäl tala för att något åtgöres för att mildra svårigheterna

för de extra ordinarie tjänstemännen i styrelsen vid övergången till

den nya organisationen. I sådant syfte hava de sakkunniga funnit sig böra

föreslå, att för nästkommande budgetår anslagsposten till grundavlöningar

till extra ordinarie tjänstemän ökas med ett belopp av 4,600 kronor eller till

28,873 kronor. Enligt inhämtade upplysningar skulle härigenom möjlighet

beredas för styrelsen att i heltidstjänstgöring bibehålla de båda nyss åsyftade

amanuenserna.

För min del är jag — som icke har någon erinran att framställa mot nyss

angivna beräkningar rörande förevarande anslagspost — villig att tillstyrka

vidtagandet av sist antydda anordning. Anslagsposten i fråga skulle i

sådant fall upptagas till (85,190 + 4,600) 89,790 kronor. Emellertid finner

jag i likhet med de sakkunniga det icke vara behövligt att beräkna medel

för anställande av eu medicinalrådsassistent å veterinärbyrån, förrän byraveterinären

avgått från tjänsten. På grund härav men med iakttagande a

andra sidan av vad jag nyss föreslagit beträffande arvode till apoteksräkningsgranskaren

torde deZposten till extra befattningshavare m. m. böra tills

vidare uppföras med ett belopp av (36,602 — 4,200 + 500) 32,902 kronor.

Därest byråveterinären avgår från tjänsten före uppnådd pensionsålder,

lärer, såsom de sakkunniga ifrågasatt, i avbidan på beslut om anslagspostens

höjning erforderligt belopp för anställande av eu medicinalrådsassistent

kunna av Kungl. Maj:t utav tillgängliga medel ställas till styrelsens förfogande.

Med hänsyn till det anförda synes ifrågavarande anslagspost i sin helhet

böra för nästkommande budgetår beräknas till (89,790 — 4,200 + 500) 86,OCH)

kronor eller i avrundat belopp 86,100 kronor.

Då någon förändring icke torde böra ifrågakomma beträffande den i staten

upptagna anslagsposten å 1,000 kronor till arvode till generaldirektörens ställföreträdare,

skulle i enlighet med vad sålunda anförts den ordinarie avlönings
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

staten för medicinalstyrelsen för budgetåret 1928—1929 erhålla följande utseende.

Ordinarie avlönings stat.

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................... 239,200

Arvode till generaldirektörens ställföreträdare ................................... 1,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare, vetenskapliga rådet,

veterinärrådet m. m., förslagsanslag................................................... 86.100

Summa kronor 326,300

Övergångsstaten torde, i anslutning till den i det föregående angivna medelsberäkningen,

böra fastställas sålunda:

Avlöningar, förslagsanslag ........................................................... kronor 25,300.

Ordinarie innehavaren av en notariebefattning å styrelsens stat uppehåller,

enligt vad de sakkunniga meddelat, sedan flera år tillbaka en på extra stat

uppförd sekreterartjänst i annat ämbetsverk. Därest, såsom torde ligga

närmast till hands, denna notariebefattning uppföres å övergångsstat, synes

mig böra godtagas ett av de sakkunniga framställt och av medicinalstyrelsen

tillstyrkt förslag därom att vid beräkningen av det ordinarie förslagsanslaget

till medicinalstyrelsen hänsyn bör tagas till att hela avlöningen till ifrågavarande

befattningshavare — beräknad till 7,200 kronor för år — så länge

berörda förordnande fortfar, bestrides av annat anslag.

Det ordinarie förslagsanslaget till medicinalstyrelsen torde alltså i enlighet

med dessa beräkningar böra för budgetåret 1928—1929 bestämmas till

(326,300 + 25,300 - 7,200) 344,400 kronor.

Av det föregående framgår, att jag av skäl, som de sakkunniga anfört,

förordat, att det extra anslaget till medicinalstyrelsens verksamhet för nästa

budgetår upptages till 21,000 kronor.

De sakkunniga hava slutligen under hänvisning till en i ärendet upprättad

tablå lämnat en översikt angående den kostnadsminskning, som skulle uppstå

vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag. Av denna tablå framgår,

att de sakkunnigas förslag, under förutsättning av veterinärbyråns bibehållande

inom medicinalstyrelsen, skulle, fullt genomfört, medföra en kostnadsminskning

— oberäknat den anslagsminskning å 10,900 kronor som inträder genom

slopande av vikariatsersättningsposten och frånsett dyrtidstillägg — av omkring

39,900 kronor för år. I händelse av bifall till vad jag föreslagit rörande dels

bibehållande av sekreterarbefattningarna å allmänna byrån och veterinärbyrån

samt statsinspektörens över köttkontrollen i riket kvarstående i lönegraden

B 29, dels ock taxationsgranskarens arvode skulle den årliga besparingen

med samma beräkningsgrunder reduceras till omkring 36,200 kronor. Den

omedelbara anslagsminskningen skulle vid bifall till mitt förslag bliva 23,600

kronor i stället för 24,100 kronor enligt sakkunnigförslaget.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122. 61

Genomförandet av vissa av de av mig i det föregående förordade förslagen

kräver ändringar i instruktionen för medicinalstyrelsen. Det torde

böra ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om dylika ändringar, och det är

min avsikt, att sedan riksdagen behandlat förevarande anslagsfråga, framställa

vederbörliga förslag därutinnan. I samband med instruktionsändringar

av sådan anledning ämnar jag föreslå ändring jämväl i visst annat hänseende

av styrelsens instruktion. Därom anhåller jag att redan nu få anföra följande.

I 38 § av instruktionen ingår den förut omförmälda föreskriften att

generaldirektören och chefen för styrelsen skall vara legitimerad läkare.

Motsvarande föreskrift har funnits såväl i tidigare instruktioner för medicinalstyrelsen

som ock i instruktionerna för det ämbetsverk, sundhetskollegium,

som föregick medicinalstyrelsen. Sålunda hette det redan i den första instruktionen

för detta kollegium, utfärdad den 6 september 1815, att ordföranden

skulle vara läkare. Sundhetskollegium uppkom genom ombildning

av collegium medicum, som ursprungligen varit eu privat läkarsammanslutning.

Beträffande ärendenas handläggning och avgörande inom medicinalstyrelsen

tillåter jag mig att hänvisa till^den förut lämnade redogörelsen

(sid. 5 och 6). Jag vill här blott ånyo erinra, att generaldirektören i de flesta

fall äger ensam beslutanderätt, att vid ärendenas avgörande en eller flera

byråchefer skall närvara med skyldighet att till protokollet låta anteckna

avvikande mening samt att därjämte kunna — med samma skyldighet —

närvara ledamöter av vetenskapliga rådet samt vissa särskilda befattningshavare

såsom överinspektören för sinnessjukvården i riket m. fl. Denna ordning

infördes i samband med den år 1914 beslutade omorganisationen och innebar

då en brytning med den tidigare tillämpade kollegiala arbetsformen, vilken

i detta fall befunnits behäftad med allvarliga olägenheter. Lämpligheten av

ett bibehållande utav ifrågavarande kompetensföreskrift synes icke hava

varit föremål för särskilt övervägande i samband med frågan rörande denna

omläggning.

Chefen för medicinalstyrelsen har sedan länge åtnjutit högre avlöning

än som tillkommit cheferna för de flesta andra centi-ala ämbetsverk. Sådan

högre löneställning åt generaldirektören motiverades tidigare bland annat

därmed, att generaldirektören borde vara en högt kvalificerad läkare. Jag

tillåter mig att i detta avseende hänvisa exempelvis till 1911 års stats ve rksproposition

(sjätte huvudtiteln sid. 6 och följande), statsverkspropositionen

till 1914 års senare riksdag (sjätte huvudtiteln sid. 26 och följande) ävensom

statsutskottets utlåtande nr 6 vid sistnämnda riksdag (sid. 13).

I samband med tillkomsten år 1921 av det nya avlöningsreglementet för

civila befattningshavare i allmänhet höjdes lönen för medicinalstyrelsens chef

från 15,000 till 19,000 kronor mot i runt tal 17,000 kronor för de flesta

andra verkschefer. Vad under förarbetena till avlöningsreglementet förekom

giver icke vid handen, att de nyss anförda synpunkterna därvid tillmätts

särskild betydelse. I stället framgår av motiven, att chefen för medicinalstyrelsen,

vilken var avsedd att förordnas för eu tid av sex år. ansetts böra

Kompetensföreskrifter

för generaldirektören
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

likställas med övriga chefer för civila verk, vilka redan voro eller samtidigt

föreslogos förordnade för viss tid, nämligen cheferna för socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen

och kommerskollegium. Ej heller själva stadgandet i avlöningsreglementet

beträffande avlöningen å nämnda befattningar (5 § 1 mom.) ger

vid handen, att anledningen till det högre arvodet varit någon annan än att

de högre avlönade tjänsterna tillsättas genom förordnande på viss tid, under

det att övriga chefsbefattningar i allmänhet tillsättas med fullmakt eller

konsti tutorial.

I anledning av att frågan om lämpligheten av bibehållande av nyssnämnda

kompetensföreskrift för medicinalstyrelsens chef bragts under offentlig diskussion,

därvid vissa synpunkter framkommit, som syntes tala för bestämmelsens

upphävande, ansåg jag frågan om ändring därutinnan böra upptagas till

övervägande. För den skull fann jag mig böra inhämta medicinalstyrelsens

yttrande i frågan. Den 15 oktober 1927 anmodade jag därför medicinalstyrelsen

ej mindre att bereda Sveriges läkarförbund, Sveriges tandläkareförbund,

svenska veterinärläkarföreningen, Sveriges apotekarförbund samt

Sveriges farmacevtförbund tillfälle att yttra sig i anledning av vad som

anförts i en remissen bifogad, inom socialdepartementet upprättad promemoria

i fråga om kompetensfordringar för generaldirektören och chefen för medicinalstyrelsen,

än även att inkomma med de yttranden, som sålunda kunde komma

att avgivas, ävensom med eget utlåtande i ärendet. Vidare anmodade jag

den 28 oktober 1927 styrelsen att bereda jämväl svenska lasarettsläkarföreningen

samt apotekarsocietetens direktion tillfälle att avgiva dylika

yttranden.

I den sålunda remitterade promemorian redogjordes för de skäl, som

— bland annat i vissa facktidskrifter — anförts för eu ändring av ifrågavarande

bestämmelse, och hänvisades därutinnan särskilt till vissa av professorn

i rätts- och statsmedicin Gunnar Hedrén i eu tidskriftsuppsats (statsvetenskaplig

tidskrift årgång 1927 sid. 159 och följande) anförda synpunkter

i frågan.

Det sålunda begärda utlåtandet från medicinalstyrelsen har nu inkommit.

Vid detsamma hava fogats till styrelsen inkomna yttranden ej mindre

från de i förenämnda remisser omförmälda facksammanslutningarna utan

även från vissa andra sammanslutningar av yrkesutövare inom medicinalstyrelsens

förvaltningsområde, nämligen svenska provinsialläkarföreningen,

förste provinsialläkarnas förening, svenska stadsläkarföreningen, svenska

sanatorieläkarföreningen, Sveriges privatpraktiserande läkares förening samt

föreningen Sveriges apoteksarrendatorer. Jag anhåller att, innan jag redogör

för medicinalstyrelsens utlåtande, få något uppehålla mig vid omförmälda

yttranden från facksammanslutningar. Såsom en översikt vill jag därvid

till en början nämna, att läkarorganisationerna samfält avstyrkt upphävande

av ifrågavarande instruktionsbestämmelse, medan en sådan åtgärd tillstyrkts

av sammanslutningarna inom apoteksväsendet, under det att representanterna

för tandläkare och veterinärer förklarat sig endast under vissa förutsättningar

kunna godkänna ett förslag i antydd riktning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

1)3

Vild härefter först angår läka)joreningarnas yttranden, äro de skäl, som

av dem, respektive deras styrelser, anförts till stöd för avstyrkande av den

ifrågasatta instruktionsändringen, i huvudsak följande.

Att, såsom anförts, generaldirektören, även om han vore läkare, icke kunde

behärska medicinens alla skiftande områden, vore visserligen riktigt, men

detta berättigade ingalunda den uppfattningen, att eu i medicinsk vetenskap

okunnig och oförfaren person skulle kunna ersätta en i allmänna medicinska

ting väl förfaren. Det syntes uppenbart, att den som genom sina studier och

sin utbildning samt genom hela sin verksamhet blivit inriktad på medicinska

och hygieniska synpunkter, måste vara bättre skickad att uppehålla en sa

speciellt betonad tjänst som chefskapet i medicinalstyrelsen, än en som i allt

sådant vore oerfaren. Givetvis måste vidare den, som fått utbildning som

läkare, överhuvud på ett helt annat sätt än den, som icke hade sådan utbildning,

vara i stånd att bilda sig eu mening i de många invecklade ärenden,

som fölle under medicinalstyrelsens behandling, när de av vederbörande

medicinalråd och det vetenskapliga rådet förbereddes och föredroges. Befintlig

sakkunskap inom ett bestämt specialområde kunde för övrigt därutinnan

göras fruktbärande. Det vore ej lyckligt och för chefen själv allt annat än

tilltalande, att han ej i alla förekommande fall kunde rätt förstå innebörden

av ett beslut, som han skulle förse med sin underskrift; i detta hänseende

bär särskilt hänvisats till frågor om bedömande av värdet och innebörden

av rättsmedicinska obduktioner, utlåtanden i rättspsykiatriska frågor, inspektioner

av hospital, begränsande av epidemiska sjukdomar m. m. Särskilt viktigt

vore, att generaldirektören ägde förmåga att taga initiativ till de förändringar och

förbättringar, som ständigt måste göra sig gällande inom hälso- och sjukvårdens

område, och det kunde ej tänkas möjligt, att en icke medicinskt bildad chef

skulle äga förmåga därtill, åtminstone icke i någon mera avsevärd utsträckning.

En icke-läkare som chef måste vid sina beslut bliva så gott som helt

och hållet beroende av medicinalråden och det vetenskapliga rådets medlemmar.

Att generaldirektören vore ensam beslutande i de flesta ärenden

ökade betänkligheterna mot en förändring; om medicinalstyrelsen vore ett

kollegialt verk, så att generaldirektören kunde överröstas, skulle eu chef utan

medicinsk sakkunskap möjligen låta försvara sig, ehuru givetvis arbetet bleve

tungt och lätt föranledde till slitningar. Det vore självfallet, att allmänheten

ej skulle kunna få förtroende för eu beslutande myndighet beträffande frågor

av förevarande beskaffenhet, därest chefen kanhända i många fall icke ens

kunde bedöma vad saken gällde.

Att handlägga sådana frågor av administrativ art, vilka skulle kunna val

behandlas och avgöras av en icke-läkare, vore icke det centrala eller vitala

i chefens verksamhet. Ingenting hade inträffat, som gåve stöd för den uppfattningen,

att chefsegenskaper vore så sällsynta bland mängden av legitimerade

läkare, att en förändring i gällande bestämmelser därför vore pakallad. Aven

om så vore, kunde för övrigt dylika egenskaper icke uppväga bristen på

facklig insikt och erfarenhet. Överhuvud vore det en angelägenhet av största

betydelse, att generaldirektören intoge en ledande roll och alltså icke inskränkte

sig till övervägande administrativ verksamhet, liksom att lian icke.

med bortseende från sakernas reella sida. sökte lösningen av viktiga frågor i

en såvitt möjligt regelrätt formell behandling. Vad anginge handläggningen

av befordringsfrågor vore det även därvid betydelsefullt, att styrelsens chef

ägde de förutsättningar, som endast djupa insikter om vårt lands tjänsteläkarverksamliet,

dithörande befattningars art och arbetsuppgifter samt eu vidsträckt

personlig kännedom om läkarkåren kunde skänka. Vid förhandlingar

med representanter för främmande länders medicinalväsen skulle eu chef, som

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj:ls proposition nr 122.

icke vore läkare, icke kunna uppträda med den myndighet och det personliga

ansvar som en läkare.

I fråga om veterinärväsendet och apoteksväsendet vore det en mindre

olägenhet, därest dessa förvaltningsgrenar förlädes under andra centrala ämbetsverk

än medicinalstyrelsen, än att av hänsyn till deras förmenta intressen

den föreslagna förändringen vidtoges. A priori vore för övrigt knappast

någon mer än eu läkare skickad att överblicka och handlägga till apoteksväsendet

hörande frågor, även om läkaren endast i undantagsfall ägde eu

mera ingående kännedom om det enskilda apotekets skötsel. Vad anginge

veterinärväsendet hade detta så många beröringspunkter med den humana

hälso- och sjukvården, att en chef, som vore läkare, just i denna sin egenskap

hade särskilda kvalifikationer. En person med kvalifikationer inom

veterinär- eller apoteksväsendet kunde, även om han därjämte besutte erforderliga

chefsegenskaper, icke jämställas med en i övrigt högt kvalificerad

legitimerad läkare; en läkare stode nämligen på grund av sin utbildning ej

i samma grad främmande för veterinär- och apoteksfrågor som en veterinär

eller apotekare för de rent medicinska frågorna.

Sjukvården hade under de sista decennierna kunnat visa ett betydande

uppsving, och det kunde betvivlas, att resultatet blivit detsamma eller bättre,

om chefen för styrelsen icke varit läkare. Hur duglig och intresserad en

chef, som icke vore läkare, än kunde vara, hade han dock näppeligen utsikt

att i önskvärd grad tillvinna sig kårmedlemmarnas förtroende och tillit.

Den svenske läkaren hade aldrig velat betraktas som yrkesman i vanlig bemärkelse

utan hade av ålder önskat lägga eu högre etisk måttstock på sitt

arbete än vad inom flertalet yrken torde förekomma. Under sådana förhållanden

vore det lätt att förstå, att landets läkare hade stort behov av att

äga en chef, som själv icke blott hade en grundlig vetenskaplig utbildning

utan även deltagit i yrkets utövning och fått lära känna dess egenart. Om

chefen icke vore läkare, skulle detta vidare bidraga till ökad utbredning

även inom vårt land av den mekanisering och förflackning inom läkarkonsten,

som på många håll börjat vinna insteg och mot vilken de svenska läkarna

hittills i regel reagerat.

Centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund har slutligen anfört att, därest

den ifrågasatta förändringen komme till stånd, medicinalstyrelsens instruktion

borde underkastas en genomgripande omarbetning.

De skäl, på vilka facksammanslutningarna inom apoteksväsendet tillstyrkt

borttagandet av den ifrågavarande kompetensföreskriften, äro i huvudsak

följande.

Det vore ett känt faktum, att den nuvarande begränsningen vid val av

chef för styrelsen vid flera tillfällen medfört svårighet att finna eu lämplig

person, som varit villig att ställa sig till förfogande. Då ett tillträdande

av ifrågavarande post i regel torde för en skicklig läkare medföra en icke

obetydlig inkomstminskning, kunde liknande svårigheter även framdeles

tänkas uppstå. Att chefen för medicinalstyrelsen besutte framstående administrativa

egenskaper vore för övrigt av största betydelse såväl för apoteksväsendet

som för övriga inom styrelsen sammanförda verksamhetsgrenar. Det

kunde icke vara berättigat att förutsätta, att en läkare måste framför andra

vara särskilt lämpad att bedöma apoteksväsendets administration. Därför

syntes säkerligen i första hand fordras egenskaper, som läkarutbildningen

icke i och för sig vore ägnad att frammana. Det vore synnerligen viktigt, att

största möjliga garanti erhölles för samtliga ärendens objektiva behandling.

I sådana fall, då läkar- och apotekssynpunkter ej överensstämde, kunde det

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

måhända vara svårare för eu chef, som vore läkare, än för eu administrativt

utbildad, utanför läkarkåren stående chef att fälla ett fullt neutralt och opartiskt

avgörande. Den läkare torde icke finnas, som vore i sådan grad insatt

i alla de olika medicinska verksamhetsgrenarna, att någon fördel med en

läkare som chef kunde anses föreligga. Ur viss synpunkt — särskilt med

hänsyn till den till ytterlighet gående specialisering, som utmärkte vår tids

läkarutbildning — kunde rent av en viss fara ligga i ett bibehållande av

nuvarande bestämmelse.

Sveriges tandläkareförbund har i förevarande ämne uttalat den uppfattningen

att, i den mån chefskapet för medicinalstyrelsen skulle medföra skyldighet

och rättighet till initiativ och personligt ställningstagande i frågor, som berörde

den medicinska vetenskapens olika förutsättningar, mål och tillämpning,

borde, enär tandvården på sin nuvarande ståndpunkt vore att anse som en

gren av den på medicinen grundade sjukvården, ur tandläkarkonstens synpunkt

läkarkompetens förutsättas som en nödvändighet hos tjänstens innehavare.

I den mån emellertid som tjänsten i fråga genom utveckling av

medicinalstyrelsens arbetsområde kunde komma att av sin innehavare fordra

övervägande administrativ och organisatorisk förmåga, syntes icke läkarkonstens

intressen för ett berättigat tillgodoseende med nödvändighet förutsätta

dokumenterad medicinsk bildning hos tjänstens innehavare.

Slutligen har svenska ve t er in ärläkarför eninge i t i avgivet yttrande framhållit,

att borttagande ur instruktionen av bestämmelsen, att generaldirektören skulle

vara legitimerad läkare, icke syntes föreningen lämpligt, såvida nu gällande

bestämmelser angående ärendenas handläggning inom styrelsen skulle bibehållas

oförändrade, men att om det kunde förutsättas, att i berörda avseende

en ändring komme till stånd därhän, att vederbörande chef för medicinalstyrelsens

veterinärbyrå på behandlingen av de frågor, vilkas bedömande

krävde veterinärmedicinsk utbildning, finge ett sådant inflytande, som avsåges

i 23 § b) i medicinalstyrelsens instruktion, föreningen funne, att för

veterinärväsendets vidkommande den bestämmelsen, att generaldirektören

skulle vara legitimerad läkare, utan olägenhet kunde bortfalla.

Vid ärendets behandling inom medicinalstyrelsen hava olika meningar

kommit till uttryck. Styrelsens majoritet, bestående av medicinalråden Stenbeck,

Bissmark, Block och Edén, avstyrkte varje ändring av instruktionen

i förevarande hänseende. En minoritet, bestående av tre ledamöter, nämligen

medicinalrådet Kjerrulf, extra byråchefen von Friedrichs och t. f. byråchefen

von Dardel, den sistnämnde föredragande, ansåg, att en ändring borde

komma till stånd, de två förstnämnda på det sätt att i stället skulle införas

ett stadgande att generaldirektören skall hava ådagalagt beprövad skicklighet

inom området för styrelsens verksamhet, och den sistnämnde antingen på

nämnda sätt eller ock så att kompetensföreskriften, i likhet med vad fallet

vore beträffande flertalet andra civila ämbetsverk, helt uteslötes. Nuvarande

generaldirektören deltog icke i ärendets behandling inom styrelsen. De skäl,

som anförts av majoriteten inom medicinalstyrelsen och som framförts i

styrelsens utlåtande, äro i huvudsak följande.

Generaldirektören vore enligt styrelsens instruktion i främsta rummet

inför Kungl. Maj:t ansvarig för fullgörandet av styrelsens åligganden. Bland

dessa inginge att med uppmärksamhet följa företeelserna och utvecklingen

på de områden, som vore föremål för styrelsens verksamhet, samt efter före
Bihcing

till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 102 höft. (Nr 122.) soi 28 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majds proposition nr 122.

kommande omständigheter själv vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de

åtgärder, som styrelsen funne påkallade. Denna initiativrätt måste anses

hava varit och komme säkerligen alltjämt att vara till synnerligt gagn för

medicinalväsendet. I detta sammanhang har styrelsen erinrat om att under

de senaste åren från medicinskt håll utarbetats åtskilliga förslag till utnyttjande

av framsteg inom vetenskapen eller till allmännyttiga förbättringar på

social grund. Bland sådana förslag bär styrelsen nämnt följande, nämligen

angående rättsmedicinalväsendets omorganisation, nya regler för färgsinnesundersökningar,

bättre vård åt barnaföderskor, anordnade av hygieniskt statslaboratorium,

förbättringar i livsmedelslagstiftningen, råttlag, avhjälpande av

bristen på vårdplatser för sinnessjuka, apoteksväsendets omorganisation,

lönereglering för distriktsveterinärerna m. m. Styrelsen har vidare erinrat,

att densamma enligt instruktionen hade att i främsta rummet pröva föreliggande

ärenden från medicinsk, respektive annan facklig synpunkt. Detta

syntes styrelsen i en mängd fall bliva omöjligt, om en icke-läkare såsom

clief läte organisatoriskt-administrativa synpunkter bliva avgörande för styrelsens

beslut. Att, såsom på sina håll förordats, för tillgodoseende av sakkunskapen

lita till ett utvidgat vetenskapligt råd komme säkerligen att visa

sig svårt, i det att det komme att visa sig hart när omöjligt att varje gång,

då de sakkunnigas medverkan behövdes, påräkna deras inställelse utan menlig

tidsutdräkt. Representanter för medicinska institutioner, såväl in- som utländska,

skulle sannolikt finna det märkligt, att chefen för landets medicinalväsen

icke vore förtrogen med en stor del av de frågor, han satts att som

högste chef handlägga och representera. Vid förhandlingar med utländska

myndigheter vore det olämpligt, om styrelsen representerades av en chef,

som icke behärskade de ämnen, om vilka förhandlingarna rörde sig. I detta

sammanhang har styrelsen erinrat, att i Danmark, Finland och Norge samt

— för närvarande — även i Tyskland cheferna för respektive länders medicinal

väsen vore läkare.

Under anförande att styrelsen ansåge sig i stort sett kunna instämma i

vad som anförts av de särskilda läkarföreningarna, samt att vad som yttrats

av övriga hörda sammanslutningar icke innefattade några vägande skäl för förändringen,

har majoriteten inom medicinalstyrelsen sammanfattat sin uppfattning

i frågan sålunda, att huvudparten av styrelsens verksamhet rörde sig

inom den humana medicinens och dess hjälp vetenskapers områden, att läkares

deltagande i veterinära, apoteks- och tandläkarfrågors avgörande vore av

stort värde och icke borde upphöra, samt att betydligt större och säkrare

förståelse för samtliga underlydande kårers intressen vore att finna hos en

kunnig och administrativt erfaren läkare som chef för medicinalstyrelsen

än hos en lekman, även om denne vore en aldrig så rutinerad administratör.

Då icke visats å ena sidan, att några olägenheter vore förenade med den

nuvarande anordningen, och å andra sidan, att den föreslagna förändringen

skulle medföra några verkliga fördelar för medicinalstyrelsens verksamhet,

samt den ifrågasatta ändringen skulle medföra osäkerhet rörande styrelsens

framtida verksamhet och ■ utveckling, ansåge sig medicinalstyrelsen därför

böra avstyrka sådan förändring av styrelsens organisation.

Därest dock den ifrågasatta ordningen med möjlighet för generaldirektören

att vara icke-läkare skulle vinna statsmakternas bifall och så skulle

inträffa, att lekman utsåges till chef för styrelsen, borde, anför stvrelsen —

om samtidigt den nuvarande ordningen med fackmän som chefer å olika

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

styrelsens byråer bibehölles — en ändring ske i sättet för fattande av styrelsens

beslut i medicinska eller andra fackfrågor. Ansvaret för styrelsens

beslut i sådana frågor syntes nämligen då kolt eller delvis böra överflyttas

å dessa byråchefer. En följd av detta ökade ansvar borde da även bliva,

att byråcheferna bereddes ersättning därför genom förbättring av deras avlöningsförmåner,

varigenom även svårigheterna att få dessa befattningar besatta

med väl kvalificerade personer skulle i någon mån minskas.

De ledamöter av medicinalstyrelsen, som enligt vad nyss nämndes hade

en annan mening än styrelsens majoritet, hava vid utlåtandet fogat särskilda

uttalanden. Ur dessa må det tillåtas mig att här återgiva följande.

T. f. byråchefen von Bardd anförde, att det gällande kompetensvillkoret

att styrelsens chef skulle vara legitimerad läkare toge sikte endast på chefens

fackliga sakkunskap beträffande en del — visserligen den största och Riktigaste

delen — av styrelsens verksamhetsområde, men däremot icke på den

administrativa sakkunskap, som vore en viktigare förutsättning för ämbetets

riktiga utövning. Det vore givetvis en stor fördel, om läkarkompetens och

administrativ skicklighet vore förenade i chefens person. Aven eu synnerligen

omfattande läkarkompetens syntes dock numera svårligen kunna innebära

fullständig facklig sakkunskap inom alla grenar av den egentliga läkarvetenskapen

— psykiatri, rättsmedicin, hygien, medicin, kirurgi, obstetrik

m. fl. — och än mindre inom de övriga verksamhetsgrenar, som fölle

inom styrelsens ämbetsområde, nämligen apoteksväsendet, veterinärväsendet,

tandvården m. m. Den speciella sakkunskap inom de olika verksamhetsgrenarna,

som borde förefinnas hos medicinalstyrelsen för att ^ densamma

skall kunna fylla sina uppgifter, måste därför vara fördelad på styrelsernas

fackbyråchefer och medlemmarna av styrelsens vetenskapliga råd.

Då således även en chef, som vore legitimerad läkare, inom flertalet av de

särskilda verksamhetsgrenarna torde äga en lägre grad av fackkunskap än

den, som representerades av vederbörande fackbyråchefer och medlemmar

av det vetenskapliga rådet, måste han vara hänvisad att, liksom en enbart

administrativt sakkunnig chef, i avsevärd utsträckning bygga sin uppfattning

i fackfrågorna på byråchefernas och rådsmedlemmarnas sakkunskap. Vare

sig styrelsens chef vore läkare eller icke läkare, tillkomme det honom att

med beaktande av de synpunkter, som framfördes av fackbyråcheferna och

rådsmedlemmarna, väga dessa i förhållande till andra samhälleliga intressen,

ej minst sådana intressen av ekonomisk art. Det vore därvid av mindre

vikt att han ägde facklig sakkunskap, som, honom förutan, funnes rikligt

representerad i styrelsen, än att han vore i besittning av administrativ sakkunskap

— vare sig denna förvärvats i läkarverksamhet eller på annat verksamhetsområde

— samt allmänna chefsegenskaper. Deita syntes även gälla

sådana frågor, i vilka styrelsen hade att av eget,: initiativ vidtaga eller^lios

Kungl. Maj:t föreslå åtgärder på hälso- och sjukvårdens område. De åtgärder,

som i sådant avseende tillkomme styrelsen att befordra, syntes nämligen

i regel avse organisatoriska förhållanden, som särskilt påkallade administrativ

sakkunskap.

I huvudsak på dessa grunder har t. f. byråchefen von Dardel, såsom forut

anförts, ansett, att den gällande kompetensbestämmelsen antingen borde ersättas

med en föreskrift av mindre snäv innebörd, förslagsvis att styrelsens

chef skall hava ådagalagt beprövad skicklighet inom området för styrelsens

verksamhet, eller också helt uteslutas.

Extra byråchefen von Friednchs har framhållit att, därest läkares deltagande

i viss frågas behandling funnes erforderligt, sådant deltagande kunde.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

även om chefen icke vore läkare, åstadkommas med stöd av föreskriften i

medicinalstyrelsens instruktion av innebörd att vid avgörande av vissa ärenden

minst en ledamot förutom den, vars ämbetsbefattning ärendet tillhör

skall vara narvarande. Tillika har anförts, att möjligheten till objektiv behandling

av samtliga fackmannakårers intressefrågor knappast kunde förutsattas

vara mindre hos en utanför dessa kårer stående. Med hänsyn till

vikten att för ifrågavarande post förvärva den i fråga om sakkunskap och

personliga egenskaper mest framstående personen borde icke någon rent formell

begränsning av personvalet lägga hinder i vägen härför.

Som förut anförts, har byråchefen von Friedrichs ävensom medicinalrådet

KjerrulJ forordat den kompetensföreskriften, att generaldirektören skall hava

adagalagt beprövad skicklighet inom området för styrelsens verksamhet.

De omfattande arbetsuppgifter, som åvila medicinalstyrelsen, göra att stora

krav måste ställas på styrelsens chef, vilken icke blott är närmast ansvarig

för styrelsens hela ämbetsutövning utan tillika i flertalet ärenden är ensam

beslutande. Dessa förhållanden göra det till en angelägenhet av vikt att för

detta ämbete förvärva personer, vilka äga den sakkunskap och erfarenhet

samt de personliga egenskaper, vilka göra dem skickade att på ett ur alla

synpunkter tillfredsställande sätt leda styrelsens verksamhet. Vid det personval,

som sålunda tid efter annan skall äga rum, måste för närvarande enligt instruktionen

valet begränsas till personer, vilka förvärvat legitimation som

läkare. Det har nu ifrågasatts, huruvida det kan vara lämpligt att bibehålla

denna, Kungl. Maj:ts prövningsmöjlighet inskränkande bestämmelse, vilken

väsentligen har sin förklaring i historiska grunder och är ganska ensamstående.

Beträffande det stora flertalet administrativa ämbetsverk, tillhörande

den civila statsförvaltningen, hava nämligen några föreskrifter om formell

kompetens för ämbetsverkets chef icke meddelats. Detta beror uppenbarligen

ej på att särskilda kvalifikationer för chefsbefattningarna därstädes ansetts

obehövliga. Snarare lärer anledningen hava varit den nyss antydda, nämligen

att man icke velat inskränka möjligheten att för dessa platser erhålla de skickligaste

krafterna, var de än kunna anträffas. Även beträffande ämbetsverk, vilkas

verksamhet rör sig på rent speciella och väl avgränsade områden, såsom

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, patent- och registreringsverket, lantmäteristyrelsen,

skolöverstyrelsen, statistiska centralbyrån samt vattenfallsstyrelsen

och övriga affärsdrivande verk hava särskilda formella kompet ens fordringar

för verkens chefer icke ansetts böra stadgas.

Ett bibehållande, av kravet på läkarlegitimation såsom kompetensföreskrift

beträffande chefen för medicinalstyrelsen skulle, i belysningen av vad sålunda

anförts, uppenbarligen innebära, att läkarutbildning skulle anses som eu

oeftergivlig förutsättning för,tjänstens behöriga skötande, vilken förutsättning

alltså icke under några förhållanden skulle kunna uppvägas av andra kvalifikationer

hos en icke-läkare. En dylik uppfattning lärer förr hava haft större

berättigande än nu. Å ena sidan behöver jag endast erinra om de omfattande

och viktiga uppgifter, som i allt större utsträckning ålagts medicinalstyrelsen

vid sidan av de rent medicinska angelägenheterna; detta

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

— som bland annat tagit sig uttryck i att tre av medicinalstyrelsens sju byråer

handlägga andra uppgifter än rent medicinska — lärer nämligen hava till fullo

framgått av den föregående handläggningen av organisationsfrågan. Jag vill i

detta sammanhang blott j^åpeka, att till och med den uppräkning av viktigare

initiativ på medicinalväsendets område, som styrelsens majoritet åberopat till

stöd för bibehållande av ifrågavarande kompetensföreskrift, enligt mitt förmenande

snarare giver ett kraftigt belägg för den uppfattningen, att tyngdpunkten

av den del av styrelsens ämbetsuppgifter, som icke är att hänföra till rent

löpande ärenden, allt mera överflyttats på det övervägande administrativa området.

Ett studium av eu förteckning över de ärenden, i vilka Kungl. Maj:t eller

departementschef inhämtat styrelsens utlåtande, giver stöd för samma uppfattning.

Yidare må erinras, att under medicinalstyrelsen lyda många stora

personalstater, såsom förste provinsialläkare och provinsialläkare, sinnessjukanstalternas

högre och lägre personal, veterinärer, apotekare, distriktssköterskor

och distriktsbarnmorskor, att styrelsen har att handlägga en mångfald omfattande

byggnadsfrågor samt omliänderhar en stor fastighetsförvaltning ävensom

att styrelsen har att taga slutlig eller förberedande befattning med fördelningen

av åtskilliga slag av statsbidrag till högst avsevärda belopp — allt omständigheter,

som tydligen hos styrelsens ledning nödvändiggöra administrativ erfarenhet

och duglighet.

Ä andra sidan har betydelsen av att generaldirektören är läkarutbildad

m i n s k a t s''"g e n o m att fackkunskap numera på ett helt annat sätt än förr står till

medicinalstyrelsens förfogande; detta främst som följd av vetenskapliga rådets

tillkomst år 1912. Härtill kommer, såsom i något yttrande anförts, den allt starkare

utvecklingen"och specialiseringen inom läkarvetenskapen. Då fråga är om

sådana medicinska spörsmål, i vilka icke en person med de kvalifikationer,

som under alla förhållanden måste krävas av ämbetsverkets chef, skulle

oavsett läkarutbildning kunna bilda sig en uppfattning, medföra nämligen

dessa förhållanden, att även en chef med dylik utbildning i de flesta fall

skulle nödgas väsentligen grunda sitt ståndpunktstagande på vederbörande

byråchefs eller annan specialists uppfattning.

Den från något håll framförda uppfattningen att en chef med läkarlegitimation

bättre skulle vara i stånd att tillgodose vederbörande kårers intressen

lärer icke böra inverka på frågans bedömande.

Då således ett upphävande av ifrågavarande kompetensföreskrift icke utgör

något hinder för att såsom hittills till medicinalstyrelsens chef utse eu

läkare utan blott bereder möjlighet att välja den — med beaktande av alla

på frågan inverkande omständigheter — lämpligaste av de personer, som

vid ett givet tillfälle stå till förfogande, vare sig han har läkarlegitimation

eller icke, har jag funnit övervägande skäl tala för bestämmelsens upphävande.

Jag ämnar därför i samband med övriga instruktionsändringar

föreslå en dylik åtgärd.

En sådan instruktionsändring torde, såsom i ärendet från vissa håll framhållits,

böra föranleda vissa andra instruktionella jämkningar. Sålunda lärer

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Hemställan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

6n följd bliva, att jämväl föreskriften att generaldirektörens ställföreträdare

alltid skall vara liikare bör upphöra att gälla. Yidare synes det böra övervägas,

huruvida icke viss jämkning bör ske i rättsmedicinska och rättspsykiatriska

nämndernas sammansättning och sättet för ärendenas avgörande i dessa

nämnder. Jag anhåller att få återkomma till dessa spörsmål i samband

med frågan om övriga instruktionsändringar.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört,

får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att antalet ordinarie befattningar i medicinalstyrelsen

skall från och med den lj juli 1928 vara bestämt på

följande sätt:

Lönegrad.

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i avlöningsregle
mentet.

....................................................................... —

1 överinspektör för sinnessjukvården i riket, arvode

enligt 5 § i avlöningsreglementet ........................... —

1 kameralbyråchef ........................................................... B 30

5 medicinalråd .................................................................. B 30

1 statsinspektör över köttkontrollen i riket................. B 29

1 kontrollant av hospitalens ekonomiska förvaltning... B 26

1 sekreterare (å medicinalbyrån) .................................... B 26

1 kamrerare..................................................................... B 24

3 sekreterare .................................................................... B 24

1 kassör.......................................................................... B 21

3 notarier......................................................................... B 21

1 inspektris jöver sjuksköterskeväsendet....................... B 20

1 kansliskrivare ............................................................ B 11

1 förste expeditionsvakt.................................................. B 7

4 kanslibiträden ............................................................... B 7

2 expeditionsvakter ......................................................... B 5

4 kontorsbiträden .......................................................... B 4

1 skrivbiträde................................................................... B 2

Anm. 1. Den i lönegraden B 26 uppförda sekreterartjänsten

sänkes_vid inträffande ledighet till lönegraden Bk24.

Anm. 2: Kassörsbefattmngen i lönegraden B 21 utbytes vid

inträffande ledighet mot en likabenämnd befattning i lönegraden

B 11.

Anm. 3. En kanslibiträdesbefattning utbytes vid inträffande

ledighet mot en kontorsbiträdesbefattning.

dels besluta, att å övergångsstat för medicinalstyrelsen skola

från och med den 1 juli 1928 vara upptagna följande befattningar,

nämligen:

Lönegrad.

1 byråveterinär................................................................ B 26

1 ombudsman..................................................................... B 24

1 notarie ........................................................................ B 21

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

dels godkänna de av mig här förordade förslagen till ordinarie

avlöningsstat och till övergångsstat för medicinalstyrelsen,

att tillämpas från och med budgetåret 1928—1929;

dels nedsätta det ordinarie förslagsanslaget till medicinalstyrelsen,

nu 366,000 kronor, med 21,600 kronor

till........................................................................ kronor 344,400;

dels ock till medicinalstyrelsens verksamhet för budgetåret

1928—1929 anvisa ett extra anslag av............... kronor 21,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenItegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Conr. Falkenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:241 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till medicinalstyrelsen m. to. s. 1 i texten
  2. SU 1928:113 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till medicinalstyrelsen in. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 6 i texten