Sök i Ratio Lex

Angående reglering av vissa domsagor under Svea och Göta hovrätter

1928-02-24 · 46 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 45 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:137, Angående reglering av vissa domsagor under Svea och Göta hovrätter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

1

Nr 137.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående reglering av vissa

domsagor under Svea och Göta hovrätter; given Stockholms slott

den 24 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Johan C. W. Thyrén.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 24 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meukling, Gäkde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén anför:

Vid anmälan den 4 januari 1928 av anslagsbehoven under riksstatens

andra huvudtitel anmärkte jag i fråga om anslagen till justitiestaterna

under Svea och Göta hovrätter, att utredningar påginge dels i anledning

av en av riksdagens justitieombudsman väckt fråga om reglering av vissa

domsagor i Västmanlands län dels ock om en domsagas under Göta hovrätt

sammanslagning med eller uppdelning å angränsande domsagor. De domsagor,

som därvid åsyftades, äro Västmanlands södra, Västmanlands västra

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 11b häft. (Nr 137.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

A) Reglering

av Västmanlands

södra,

Västmanlands

västra

och Västmanlands

norra

domsagor.

och Västmanlands norra domsagor samt Vadsbo södra domsaga i Skaraborgs

län. Sedan sagda utredningar numera slutförts, anhåller jag att få

underställa berörda frågor Kungl. Maj:ts prövning.

Jag vill därvid till en början uppehålla mig vid frågan om

A) reglering av Västmanlands södra, Västmanlands västra och Västmanlands

norra domsagor.

Västmanlands län är i judiciellt hänseende indelat i fyra domsagor, nämligen

Västmanlands södra, Västmanlands västra och Västmanlands norra

domsagor samt Västmanlands östra domsaga. Av dessa är den sistnämnda

såväl till areal som folkmängd större än de övriga, vilka samtliga tillhöra

de mindre domsagorna i riket.

Södra domsagan omfattar två tingslag, Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo

härads tingslag samt Snevringe härads tingslag, med tingsställen i Västerås

respektive Kolbäck. Norra domsagan bildar likaledes två tingslag, nämligen

Gamla Norbergs bergslags och Vagnsbro härads tingslag samt Norrbo

härads tingslag. Tingsställe för det förra tingslaget är Norbergs by, för

det senare Västerås. Västra domsagan slutligen utgör allenast ett tingslag

med tingsställe i Köping. För samtliga tingslagen utom Norrbo härads

finnas tingshus uppförda, alla i gott stånd. Norrbo häradsrätt sammanträder

däremot i förhyrd lokal i Västerås. Domsagokanslierna äro för södra

och norra domsagorna belägna i Västerås samt för västra domsagan i

Köping.

Södra och norra domsagorna, av vilka den förra i hela sin sträckning

från väster till öster utbreder sig söder om den senare, upptaga den mellersta

delen av Västmanlands län, medan västra domsagan, som har gemensam

gräns med båda de nyssnämnda domsagorna, fyller länets västligare del.

Enligt statistiska centralbyråns uppgifter utgjorde folkmängden vid 1926

års slut i södra domsagan 30,441 personer, därav i Tuhundra, Siende och

Ytter-Tjurbo härads tingslag 11,268 personer samt i Snevringe härads tingslag

19,173 personer, i västra domsagan 24,758 personer och i norra domsagan

26,918 personer, därav i Gamla Norbergs bergslag 16,372 personer, i

Vagnsbro härad 4,134 personer och i Norrbo härad 6,412 personer. Till

jämförelse kan nämnas att folkmängden i östra domsagan samtidigt utgjorde

33,579 personer.

I västra domsagan hållas årligen tio allmänna tingssammanträden. Samma

antal dylika sammanträden hålles jämväl i en var av södra och norra domsagorna,

fördelade med fem sammanträden å vartdera av de två tingslag,

varav nämnda domsagor bestå. Tingssammanträde med tremansnämnd förekommer

allenast i Gamla Norbergs bergslag och Vagnsbro härads tingslag

och endast en gång om året. Beträffande arbetsbördan i domsagorna framgår

av arbetsredogörelserna för år 1926, att under nämnda år handlagts

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

3

i Västmanlands norra domsaga:

tvistemål och brottmål ..............

konkurser och konkursärenden.....

lagfarter och inteckningar ...........

övriga ärenden, slutligt handlagda

Gamla Hör- bergs bergs- lags ochVagns- bro härads

tingslag

Norrbo

härads

tingslag

Summa

152

37

189

19

7

26

663

205

868

425

113

538

summa

1,259

362

1,621

i Västmanlands södra domsaga:

Snevringe

härads

tingslag

Tuhnndra

m. fl. härads

tingslag

Summa

tvistemål och brottmål ......................................

177

109

286 1

konkurser och konkursärenden.............................

9

5

14

lagfarter och inteckningar ....................................

462

631

1,093

övriga ärenden, slutligt handlagda .......................

291

215

506

summa

939

960

1,899

i Västmanlands västra domsaga:

tvistemål och brottmål .................................................................................... 222

konkurser och konkursärenden .................................................................... 4

lagfarter och inteckningar ............................................................................ 878

övriga ärenden, slutligt handlagda ................................. 511

summa 1,615.

Innan jag närmare ingår på den nu föreliggande frågan, anser jag mig

böra erinra, hurusom Kungl. Maj:t efter framställning av riksdagens justitieombudsman

i 1926 års statsverksproposition föreslog riksdagen besluta,

att dåvarande Uppsala läns södra och mellersta domsagor skulle från och

med den 1 januari 1927 förenas till en domsaga. Vid propositionens avlåtande

anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet bland annat, att

starka skäl talade för att göra domsagorna så stora, att häradshövdingen

erhölle tillräcklig sysselsättning med domargöromål av mera kvalificerad

art. Då domsagornas antal genom införande av en dylik grundsats för

domsagoförvaltningens ordnande kunde väsentligt nedbringas, bleve det möjligt

att hålla häradshövdingens lön på en nivå, som garanterade, att staten

vid dessa viktiga sysslors besättande kunde påräkna sökande med de högsta

juridiska kvalifikationer. Därest en rättegångsreform överhuvudtaget skulle

uppbyggas på grundvalarna av vårt nuvarande domstolsväsende, syntes det

knappast kunna råda något tvivel därom, att reformen måste gå i riktning

s. 4 Kontrollera mot PDF

Justitieom
budsmannen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

mot större domsagor. Beträffande principfrågan eller huruvida man borde

redan nu, i avvaktan på förestående reform av rättegångsväsendet, verkställa

en reglering av de judiciella enheterna i riktning mot större domsagor,

uttalade departementschefen, att enligt hans mening en successiv domsagoreglering

vore i hög grad ägnad att förbereda en rättegångsreform av

det slag, processkommissionen i skrivelse den 25 februari 1922 skisserat.

Den medförde fördelen av ekonomisk besparing genom undvikande av övergångskostnader

för befattningshavare på indragningsstat, och det vore givetvis

av stor vikt ur statsfinansiell synpunkt, att icke väl avlönad arbetskraft

användes på poster, som icke gåve tillräcklig möjlighet till utnyttjande av

vederbörandes kapacitet. Då en successiv omreglering av domsagorna till

större enheter verkade till undanröjande av nuvarande missförhållanden i

detta avseende, vore detta ur nämnda synpunkt att anbefalla.

Riksdagen, som biföll propositionen i ovan nämnda del, anförde i skrivelse

nr 317 i fråga om departementschefens sist berörda uttalande, att riksdagen

anslöte sig till den av departementschefen uttalade meningen i omförmälda

principfråga.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 september 1927 har riksdagens justitieombudsman

— under erinran om det principuttalande, som av riksdagen

sålunda gjorts rörande de minsta domsagornas uppgående i större enheter —

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande, huruvida icke i anledning

av inträffad vakans i häradshövdingämbetet i Västmanlands norra

domsaga åtgärder borde vidtagas för sagda domsagas ävensom Västmanlands

södra och västra domsagors sammanslagning på lämpligt sätt till två domsagor.

Justitieombudsmannen har därvid, efter att hava lämnat en redogörelse

för arbetsbördan m. m. i nu ifrågavarande domsagor, till stöd för

sin framställning anfört i huvudsak följande:

Såväl Västmanlands norra domsaga som de angränsande Västmanlands

västra domsaga och Västmanlands södra domsaga tillhörde de mindre domsagorna

i riket. De angående arbetsbördan i de tre domsagorna föreliggande

siffrorna torde, även om det icke finge förbises, att hänsyn måste tagas till

målens och ärendenas alltid skiftande kvalitet, giva vid handen, att arbetsbördan

icke i någon av dem kunde anses vara av mera betungande storlek.

Särskilt gällde detta västra och norra domsagorna, om vilka Svea hovrätt i

yttrande till Kungl. Maj:t angående sammanslagningen av Uppsala läns

mellersta och södra domsagor uttalat, att de syntes i avseende å arbetsbörda

komma efter sistnämnda domsaga. Då nu denna domsagas litenhet ansågs

motivera dess sammanslagning med annan domsaga, syntes det böra ifrågasättas,

om icke detta vore fallet jämväl med Västmanlands norra och västra

domsagor; och vad Västmanlands södra domsaga anginge, torde densamma

i varje fall icke vara större än att även den väl skulle kunna tåla vid en

av eventuell omreglering föranledd tillökning. Däremot syntes det knappast

lämpligt att i en dylik omreglering indraga Västmanlands östra domsaga,

som i förhållande till länets övriga domsagor vore jämförelsevis stor och

till följd av. nu gällande indelning icke utan betydande svårigheter torde

kunna vare sig ökas eller minskas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

En reglering av ifrågavarande tre domsagor torde kunna ske pa olika

sätt, vilkas relativa lämplighet i förhållande till varandra det utan en mera

ingående undersökning vore svårt att bedöma. Tänkbart vore att uppdela

den norra domsagan på sådant sätt, att norra tingslaget införlivades med

Västmanlands västra domsaga och Norrbo härad överfördes till södra domsagan.

Emot en dylik anordning talade enellertid, bland annat, att västra

domsagan därigenom med avseende på såväl invånarantal som arbetsbörda

skulle erhålla en ökning till ett omfång, som måhända mer än nödvändigt

närmade sig det mindre önskvärda. Ty med nuvarande domstolsorganisation

syntes det obestridligt, att det låge en fara icke mindre däri, att domsagorna

gjordes alltför stora, än även däri, att de gjordes för små. Ur såväl denna

som andra synpunkter förefölle det, åtminstone i närvarande skede av frågans

utredning, lämpligare att av de tre domsagorna bilda två domsagor

genom uppdelning av den södra domsagan sålunda, att Snevringe härads

tingslag överflyttades till västra domsagan samt Tuhundra, Siende och

Ytter-Tjurbo härads tingslag sammansloges med norra domsagan på sådant

sätt, att sistnämnda tingslag tillsammans med Norrbo härads tingslag komme

att utgöra ett tingslag.

Genom en dylik uppdelning skulle folkmängden i västra domsagan komma

att uppgå till omkring 44,000 personer, och den andra nybildade domsagan,

här betecknad såsom den »mellersta», skulle erhålla omkring 38,000 invånare.

Om en uppdelning på senast angivna sätt redan ägt rum, skulle det sammanlagda

antalet mål, konkurser och ärenden under år 1926 hava utgjort

i den nybildade västra domsagan omkring 2,550 och i den »mellersta»

domsagan omkring 2,600. Vid jämförelse med arbetsbördan i de största och

medelstora domsagorna i riket torde vara uppenbart, att arbetsbördan i de

på nyss antydda sätt nybildade västra och »mellersta» domsagorna icke

skulle bliva för stor. Snarast torde man väl efter en sådan omreglering

kunna hänföra domsagorna till de medelstora.

En reglering av domsagorna på angivna sätt skulle ock medföra, att de

tre domsagor, varav Västmanlands län då komme att bestå, bleve, särskilt

om man tänkte på arbetsbördan, i det närmaste jämnstora. Även i geografiskt

hänseende skulle omregleringen giva envar av de nybildade två domsagorna

ett lämpligt utseende. Snevringe härads tingslag låge i hela sin

sträckning från norr till söder öster om den nuvarande västra domsagan. Av

den nuvarande norra domsagan gränsade Norrbo härads tingslag, vars södra

gräns sköte ned i en vinkel mot Mälaren, i sydväst mot Tuhundra och i sydost

mot Siende härad av södra domsagan. Öster om Siende härad låge Ytter-Tjurbo

härad. Efter den ifrågasatta regleringen skulle båda de nybildade domsagorna

sträcka sig genom hela länet från norr till söder. Landarealen i de nybildade

domsagorna skulle bliva i västra domsagan 2,150.9 kvadratkilometer och i

»mellersta» domsagan 1,907.8 kvadratkilometer. Då även den östra domsagan

sträckte sig genom hela länet från norr till söder och hade en landareal av

2,156.3 kvadratkilometer, syntes ur geografisk synpunkt Västmanlands läns

domsagoindelning skola bliva den bästa möjliga.

Det kunde anmärkas, att frågan om reglering av domsagorna i Västmanlands

län redan tidigare förts på tal. I sitt år 1884 avgivna betänkande

angående rättegångsväsendets ombildning föreslog nämligen nya lagberedningen

en reglering av nämnda domsagor på sådant sätt, att de skulle bilda

allenast tre domsagor.

Beträffande tingslagsindelningen i de föreslagna domsagorna har justitieombudsmannen

framhållit, att det tydligen skulle befordra en snabb rätts
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

skipning, om envar av dessa kunde bilda ett tingslag, samt att, även om

detta icke läte sig göra, det i allt fall måste tillses, att regleringen ingenstädes

iedde till en minskning av antalet rättegångstillfällen.

I detta hänseende har justitieombudsmannen anfört i huvudsak följande:

I fråga om Västmanlands västra domsaga, som utgjorde ett tingslag, och

Snevringe härads tingslag syntes föreligga de bästa betingelser för en förening

av dem till ett tingslag. Med Snevringe härads tingslags tingsställe i

Kolbäck funnes järnvägsförbindelse i tingslagets hela sträckning från norr

till söder. Genom Kol bäck löpte emellertid även i tingslagets sträckning

från öster till väster järnvägslinjen mellan Västerås och Köping, där nuvarande

västra domsagan hade sitt tingsställe. Avståndet mellan Kolbäck

och Köping vore endast 16 kilometer. Då en järnvägsresa mellan dessa

platser kunde företagas på allenast 20 minuter, torde det för invånarna i

Snevringe härads tingslag vara ur trafiksynpunkt tämligen likvärdigt, om

de för sina tingsbesök fore till Kolbäck eller till Köping. Från stora delar

av tingslaget torde det måhända till och med vara lättare att komma till

Köping än till Kolbäck, då numera motorfordon i stor utsträckning torde

anlitas för tingresorna. För ett stort antal av invånarna i tingslaget torde

Köping även vara deras huvudsakligaste utfartsort. För dem vore det

uppenbarligen fördelaktigare att få göra sina tingsresor till Köping, som de

för annat ändamål än tingsuppvaktning kunde hava anledning att besöka,

än till Kolbäck.

En obestridlig fördel av eu förening av berörda t va tingslag torde vara,

att Snevringeborna därigenom skulle erhålla ett ökat antal rättegångstillfällen,

nämligen tio i stället för fem allmänna tingssammanträden om året.

Den vinst för lagskipningen, som en dylik ökning av rättegångstillfällena

innebure, syntes vara av sådant värde, att den till fullo motiverade den

ifrågasatta tingslagsföreningen. Ett sådant förslag komme emellertid antagligen

att röna motstånd från befolkningen inom vissa delar av Snevringe

härads tingslag. Här som på flertalet andra håll torde väl vissa lokalintressen

i den ort, som skulle mista sin gamla tingsstad, motsätta sig en

tingslagsförening, som medförde dylik påföljd. Det vore så mycket större

skäl att antaga detta som en för ett tiotal år sedan ifrågasatt förening av

Snevringe härads tingslag med Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads

tingslag torde hava strandat just på motstånd från Snevringebornas sida.

Att en tingslagsförening då icke kom till stånd torde i huvudsak hava berott

därpå, att i Kolbäck funnes ett tämligen nyuppfört tingshus, å vilket

de tingshusbyggnadsskyldiga då hade en skuld på omkring 25,000 kronor,

och att möjligheten att finna annan användning för detta tingshus eller

försälja detsamma var synnerligen ringa. I den mån ett motstånd mot

tingsställets förflyttning från Kolbäck ännu kunde grundas å liknande omständigheter,

torde kanske hänsyn böra tagas till detsamma, men eljest

syntes, då rättsskipningens ordnande vore ett viktigt statsintresse, staten

böra göra sin myndighet gällande emot mer eller mindre ensidiga och delvis

måhända mera på känsloskäl än på verkliga sakskäl grundade bygdeintressen.

Skulle emellertid så vara, att den nybildade västra domsagan icke, såsom

önskvärt vore, kunde bilda ett tingslag, torde en anordning med två tingslag

sålunda, att nuvarande västra domsagan bildade ett tingslag och Snevringe

härads tingslag bestode såsom sådant, vara den enda tänkbara. En sådan

anordning finge emellertid icke medföra en minskning av antalet rätte
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137. <

gångstillfällen i den nuvarande västra domsagan. Snarare borde väl i

dylikt fall övervägas, om icke i den nya domsagan kunde genomföras en

sådan tingsordning, som redan nu gällde i några domsagor, nämligen med

årligen tio allmänna tingssammanträden i vartdera tingslaget. Därigenom

skulle Snevringe härads tingslag, vars invånare tidigare i anledning av en

inom justitiedepartementet år 1926 upprättad promemoria angående tätare

tingssammanträden i häradsrätterna uttalat önskemål i sådan riktning, i allt

fall erhålla en ökning av de allmänna tingssammanträdenas antal.

Beträffande domarkansliet syntes detta böra förläggas till Köping, där

den nuvarande västra domsagan hade sitt kansli. För Snevringebornas del

torde detta, i den mån de själva uträttade sina ärenden hos domhavanden,

närmast vara till fördel, då för dem resorna till Köping i allmänhet torde

•vara lättare och mindre kostsamma än resor till det nuvarande kansliet i

Västerås. Någon större betydelse torde i varje fall kansliets förflyttning icke

hava, då numera flertalet ärenden hos domhavanden mellan tingen torde

uträttas med post eller telefon.

Vad anginge den nybildade »mellersta» domsagan torde det vara tydligt,

att denna icke kunde bilda ett tingslag. Belägenheten av det nuvarande

Gamla Norbergs bergslags och Vagnsbro härads tingslag, som hade sitt

tingsställe i Norbergs by, torde medföra, att detta tingslag måste bestå såsom

sådant. Däremot syntes Norrbo härads tingslag samt Tuhundra, Siende

och Ytter-Tjurbo härads tingslag böra förenas till ett tingslag. Domsagan

skulle sålunda komma att bestå av två tingslag; och torde den nu ifrågasatta

omregleringen i och för sig icke påkalla någon ändring i den tingsordning

med fem allmänna sammanträden årligen, som för närvarande till
lämpades

i tingslagen. r

Norrbo härads tingslags förening med Tuhundra, Siende och Ytter-tjur bo

härads tingslag skulle med avseende å tingsställe icke medföra någon förändring,

enär båda tingslagen redan för närvarande hade tingsställe i

Västerås. Tingshusfrågan borde ej heller bliva svårlöst. I detta sammanhang

finge erinras därom, att då, såsom ovan berörts, fråga på sin tid^ \ ar

om Snevringe härads tingslags förening med Tuhundra, Siende och YtterTjurbo

härads tingslag, invånarna i sistnämnda tingslag erbjödo Snevringe

härads tingslag att utan lösen erhålla del i deras tingshus med därå gjorda

amorteringar.

Då jämväl nuvarande norra domsagan i likhet med den södra hade

kansli i Västerås, skulle omregleringen icke för någon del av den nybildade

»mellersta» domsagan innebära någon förändring i avseende å

kansliorten.

Sedan Svea hovrätt anbefallts att, efter vederbörandes hörande, avgiva

utlåtande över justitieombudsmannens framställning, infordrade hovrätten

yttranden från tingslagsborna, häradsrätterna och domhavandena i ifrågavarande

domsagor samt länsstyrelsen i Västmanlands län.

Vid de sammanträden inför häradsrätterna, som i frågan hållits med ombud

för de olika tingslagens invånare, har enighet väl rått därom, att

ifrågavarande tre domsagor lämpligen kunde och borde sammanslås till två

samt att, med hänsyn huvudsakligen till kommunikationsförhållandena men

jämväl av skäl som justitieombudsmannen antytt, denna sammanslagning

icke lämpligen kunde ske genom den norra domsagans uppdelning med

Tingslags
boma.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

Gamla Norbergs bergslags och Vagnsbro härads tingslag å den västra domsagan

och Norrbro härads tingslag å den södra domsagan. Däremot hava

beträffande det av justitieombudsmannen förordade sättet för sammanslagningen,

eller sålunda den södra domsagans uppdelning å de västra och norra

domsagorna, skilda meningar yppats.

Ombuden för västra domsagan hava tillstyrkt överförande till densamma

av Snevringe härad, därvid häradet helst borde ingå i gemensamt

tingslag med domsagan i övrigt. För sådan händelse har ock ställts i

utsikt att icke kräva särskild inlösen i domsagans tingshus i Köping. Ombuden

för norra domsagan hava jämväl förordat förening med densamma

av Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads tingslag, därvid den nybildade

domsagan, såsom justitieombudsmannen föreslagit, borde omfatta

två tingslag. I fråga om de nya tingslagens omfattning hava sistnämnda

ombud såtillvida avvikit från justitieombudsmannens förslag, att

Vagnsbro härad, som före år 1900 bildat eget tingslag, ansetts böra utbrytas

ur nuvarande gemenskap med Gamla Norbergs bergslag och jämte Norrho

samt Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härader bilda det ena av tingslagen.

Häradets förbindelser pekade nämligen avgjort mot Västerås och

icke mot Norbergs by. Norrbo härads tingslagsbor hava därjämte, enär

förslagets genomförande krävde hävande av ett med Västmanlands läns

sparbank ingånget avtal om förhyrande under tio år, räknat från den 1

oktober 1926, av lokal i Västerås för häradsrätten och norra domsagans

kansli, hemställt, att staten måtte ikläda sig betalningsskyldighet för det

skadestånd, som med anledning därav kunde komma att begäras av banken.

Ombuden för södra domsagan hava däremot motsatt sig uppdelningsförslaget

och i stället framlagt förslag om förening av norra och södra domsagorna

till en, ett enda tingslag bildande, domsaga med tingsställen i

Västerås, Kolbäck och Norbergs by. Inför Tuhundra, Siende och YtterTjurbo

tingslags häradsrätt anfördes därvid med instämmande av samtliga

ombud i huvudsak följande:

Förslaget att av ifrågakomna tre domsagor bilda allenast två domsagor

vore synnerligen välbetänkt. Några svårigheter att genomföra förslaget sådant

justitieombudsmannen uppgjort detsamma förelåge icke i yttre måtto.

Därigenom att Norrbo tingslag förenades med Tuhundra, Siende och YtterTjurbo

härads tingslag komme sistnämnda tingslag att beträffande tingshuset

och domarkansliet vinna vissa ekonomiska fördelar på samma gång

som liknande fördelar komme Norrbo tingslag tillgodo. Det låge i tingslagsbornas

intresse med hänsyn till kostnaderna för tingshus och domarkansli

att tingslaget och domsagan icke vore alltför små. Den uppdelning av de

tre domsagorna, som justitieombudsmannen föreslagit, hade emellertid blivit

sådan, att den så kallade mellersta domsagan bleve avsevärt mindre än den

föreslagna västra domsagan. Då i anledning därav kunde ifrågakomma

att, till utjämnande av storleken beträffande de två nya domsagorna, från

Snevringe härad taga ett par socknar, närmast Ramnäs och Sura, och lägga

dem till Tuhundra härad, vore emellertid mycket antagligt, att strid i

saken skulle uppkomma. Ramnäs och Sura socknar vore, med hänsyn till

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

deras mindre goda förbindelser med Köping, säkerligen icke benägna att

för framtiden tillhöra västra domsagan. Det vore å andra sidan ej heller

sannolikt, att Snevringe härad i övrigt vore benäget för en sönderdelning

av häradet. Snevringe härad, som tidigare vid därom uppkommen fråga

förklarat sig icke vilja bilda ett tingslag med tingshus gemensamt med

Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads tingslag, komme nog att yrka på

att få för sitt behov behålla sitt tingsställe i Kolbäck. Hela Snevringe

härad, med undantag möjligen för Munktorps och Bergs socknar, vilka vore

belägna alldeles intill Köping, hade sina affärer och förbindelser inriktade

på Västerås men icke på Köping. Befolkningen i norra domsagan liksom i

södra domsagan hade i sin helhet så gott som uteslutande sina förbindelser

både i ekonomiskt och i kommunikationshänseende inställda på Västerås.

Den skulle därför icke gärna finna sig uti att domsagans kansli bleve förlagt

till annan ort än Västerås. Det syntes för övrigt vara en rimlig och

önskvärd sak, att den domsaga, som vore stationerad i länets residensstad,

vore den största av länets domsagor i stället för att, såsom enligt förslaget,

bliva länets avgjort minsta. Med hänsyn till vad sålunda anförts föresloges,

att norra och södra domsagorna i sin helhet sammansloges till en

domsaga, utgörande ett tingslag med tre tingsställen, ett i Västerås, ett i

Norberg och ett i Kolbäck, vart och ett tingsställe med det antal tingssammanträden,

som de nu hade. Domsagans kansli skulle vara förlagt till

södra domsagans nuvarande kansli i Västerås. En sådan anordning skulle

medföra, att lagfarter, inteckningar och andra ansökningsärenden kunde

från hela domsagan ingivas å ett vart av de tre tingsställena och således

vida oftare än nu vore fallet. Dock borde tvistemål och brottmål ifrån

de skilda häradena i första hand instämmas till det tingsställe, under vilka

dessa nu hörde, och »okynnesstämningar» till ett avlägset tingsställe kunna

förhindras. Detta förslag innebure säkerligen den enda anordning, som

därav beroende härader kunde enas om, och det komme att tillfredsställa

alla.

Till nyssnämnda uttalande hava samtliga ombud för Snevringe härads

tingslag sedermera anslutit sig under framhållande särskilt, att tingslaget

under alla förhållanden önskade få bibehålla sitt nuvarande tingsställe i

Kolbäck. Därvarande tingshus vore även i fortsättningen behövligt för behandling

av häradets övriga angelägenheter, och fortfarande förelåge minst

samma svårigheter] somf; tidigare att finna användning för detsamma till

annat ändamål än det, för vilket det uppförts.

Landsfiskalen i Kolbäcks distrikt har ytterligare såsom en olägenhet av

justitieombudsmannens förslag framhållit, att han efter ett genomförande

därav skulle hava att uppvakta vid häradsrätterna i två olika domsagor

Dylik svårighet uppkomme däremot icke enligt det vid häradsrätterna framställda

indelningsförslaget.

Av häradsrätterna hava de i den södra domsagan avstyrkt justitieombudsmannens

förslag till domsagans uppdelning, vilket för Snevringe härads

tingslag genom det egna tingsställets eventuella slopande och domsagokansliets

förflyttning till Köping skulle innebära stor olägenhet och avgjord

försämring i nuvarande förhållanden. Sagda häradsrätter hava däremot,

Härads
rätterna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

Domhavan
dena.

under åberopande av vad tingslagsborna i domsagan anfört, tillstyrkt förslaget

om sammanslagning av de norra och södra domsagorna på sätt dessa

förordat, under förmenande att eu sålunda nybildad domsaga icke skulle

komma att bereda mera arbete eller större svårighet att förvalta än de flesta

andra medelstora domsagor i landet.

Av övriga av regleringsförslaget berörda häradsrätter har den i västra

domsagan förklarat, att häradsrätten — som funne den ifrågasatta omregleringen

av domsagorna i länet icke gärna kunna, i vad densamma berörde

västra domsagan, annorledes genomföras än medelst överflyttning till domsagan

av Snevringe härad — ej hade något att erinra mot en dylik

omläggning under förutsättning, att den för domsagan nu gällande tingsordningen

med tio allmänna sammanträden årligen fortfarande bibehölles

ävensom att förändringen icke för de tingshusbyggnadsskyldige inom den

nuvarande domsagan medförde ökade utgifter för rättsvården. I norra domsagan

hava häradsrätterna tillstyrkt justitieombudsmannens förslag i vad

domsagan anginge. Gamla Norbergs bergslags och Vagnsbro härads tingslags

häradsrätt här därvid dels uttalat, att en förening av tingslaget med

Västmanlands västra domsaga vore olämplig, dels ock ansett sig icke böra

för närvarande taga under bedömande det först inför häradsrätten framkomna

förslaget om Vagnsbro härads förening med Norrbo härad i gemensamt

tingslag.

Domhavanden i södra domsagan har till en början uttalat, att någon

tvekan icke kunde råda därom, att vid nu uppkommen ledighet i norra

domsagan densamma borde genom reglering på ett eller annat sätt införlivas

med en eller flera av angränsande domsagor; och skulle jämväl genom

en reglering i enlighet med justitieombudsmannens förslag inom länet uppstå

tre med hänsyn till arbetsbördan jämnstora domsagor av geografiskt lämpligt

utseende. Domhavanden har emellertid anmärkt, att den nybildade

västra domsagan skulle komma att giva avsevärt större inkomster än den

»mellersta» domsagan samt att en övergång till sistnämnda domsaga, vilken

väl i regel komme att lämna mera arbete och något större bruttoinkomst

än nuvarande södra domsagan, ändock med hänsyn till ökade förvaltningskostnader,

bland annat genom anställande av en andre notarie, kunde antagas

bliva för domhavanden ekonomiskt oförmånlig. Vid sådant förhållande

har domhavanden ansett det motiverat att undersöka möjligheterna för en

annan reglering än den av justitieombudsmannen föreslagna, helst i övrigt

förelåge skäl av annat slag, som tillfullo rättfärdigade ett frångående av

samma indelningsförslag. Domhavanden har därvid först och främst övervägt,

huruvida icke en bättre uppdelning av ifrågavarande tre domsagor

kunde åstadkommas antingen därigenom, att av norra domsagan endast

Gamla Norbergs bergslag införlivades med västra domsagan under det att

återstoden jämte södra domsagan finge utgöra den »mellersta» domsagan,

eller ock sålunda att vid bildandet av sistnämnda domsaga till densamma

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

av södra domsagan lades, förutom Tuliundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads

tingslag, jämväl några socknar av Snevringe härads tingslag. I sistnämnda

hänseende har domhavanden ansett, att antingen och i första hand Ramnäs

och Sura socknar, vilka knappast hade några förbindelser med Köping, borde

ifrågakomma eller ock därnäst Rytterne, Säby och Sved vi socknar, vilka

samtliga låge utmed gränsen till Tuhundra härad. Vid en reglering enligt

det förstnämnda alternativet skulle uppkomma två likstora domsagor med

omkring 41,000 invånare i vardera och utan alltför tyngande arbetsbörda.

Valdes något av de båda senare alternativen, erhölles i båda fallen en tillfredsställande

geografisk bild av domsagorna, vilka komme att räkna ett

invånarantal den västra domsagan av omkring 37,200 respektive 38,400

personer och den »mellersta» domsagan av omkring 44,900 respektive 43,700

personer. I förhållande till justitieombudsmannens förslag erbjöde sistnämnda

båda alternativ fördelen av en med hänsyn till givna förhållanden lämpligare

och jämnare fördelad arbetsbörda. Som emellertid såväl befolkningen

i Gamla Norbergs bergslag som ock i Snevringe härad motsatte sig en

indelningsändring enligt de riktlinjer domhavanden nu antytt, har han

ansett att intet av de angivna alternativen borde i första hand genomföras.

I stället har domhavanden ansett förord böra givas åt det förslag, som

framförts av tingslagsborna och häradsrätterna i södra domsagan, eller sålunda

förslaget om sammanslagning av södra och norra domsagorna till en

av ett enda tingslag bestående domsaga. Domhavanden liar därvid anfört,

bland annat, följande:

Enligt statistiska centralbyråns siffror för den 31 december 1926, då folkmängden

i norra domsagan utgjorde 26,918 personer och i södra domsagan

30,441 personer, skulle folkmängden i nu föreslagna mellersta domsagan

nämnda tid hava utgjort 57,359 personer. Detta vore efter nuvarande förhållanden

en stor folkmängd, dock funnes redan nu domsagor med större

folkmängd såsom till exempel Södra Roslags domsaga med 65,885 invånare

och Askims domsaga med 60,008 invånare. Fjorton domsagor hade mer än

50,000 invånare. Då enligt nu antagna principer domsagoreformen borde

ske med hänsyn till befintligheten av kvalificerat arbete inom området och

till följd därav utvecklingen i de flesta fall måste gå i riktning emot större

domsagor, torde man få börja räkna med domsagor om 60,000 å 70,000 invånare,

åtminstone i mer centrala delar av landet. För bedömande av arbetets

kvantitet och kvalitet torde man få lita till de statistiska uppgifterna,

kompletterade av personlig kännedom om förhållandena på ifrågakomna

orter.

Medeltalet för åren 1923—1925 av slutligt avgjorda mål och ärenden

skulle hava utgjort i:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

tvistemål

brottmål

lagfarter

inteck-

ningar

Norra och södra domsagorna =

den före-

slagna Västmanlands

mellersta dom-

159

no

00

saga ............................

Västmanlands östra dom-

57,359

invånare

651

1,428

122

saga ............................

33,616

»

127

545

918

Uppsala läns södra dom-

228

153

saga ............................

49,428

»

741

1,856

Av tablån framginge, att den sålunda bildade Västmanlands mellersta

domsaga, ehuru till folkmängden störst av de till jämförelse upptagna, i

avseende å antalet av mål och lagfarter, som väl kunde anses, i förhållande

till inteckningar och andra ärenden, vara av kvalificerad beskaffenhet, icke

så avsevärt överstege Västmanlands östra domsaga, som hade en avsevärt

mindre folkmängd. Målen i östra domsagan torde ej heller i genomsnitt

vara av lättare beskaffenhet än de i den eventuella mellersta domsagan,

möjligen tvärtom. Den nybildade Uppsala läns södra domsaga med lägre

invånarantal hade avsevärt större arbetsbörda. Det vore således tydligt,

att man icke kunde bedöma det kvalificerade arbetets myckenhet efter folkmängden,

ja efter statistikens uppgifter om antalet mål och ärenden endast

med en viss reservation och helst med stöd av personlig kännedom om

ifrågakomna ort. Vände man sig till domsagor med ungefär lika stor eller

större folkmängd som den föreslagna Västmanlands mellersta domsaga, såsom

Södra Roslags, Askims, Södertörns, Östra Värends, östbo och Västbo

med flera domsagor, bleve siffrorna för mål och ärenden så mycket högre,

att jämförelsen ännu tydligare utvisade att mellersta domsagan icke komme

att kunna räknas till annat än de medelstora domsagorna.

Mot förslaget om sammanslagning av norra och södra domsagorna till en

domsaga skulle möjligen kunna göras den invändningen, att återstående

västra domsagan erhölle alltför litet omfång. En sådan invändning torde

åtminstone icke i detta fall vara ägnad att kunna minska lämpligheten av

förslagets genomförande. Det förefölle nämligen, som om denna domsaga,

oberoende av nu ifrågasatta reglering, vid uppstående ledighet lämpligen

skulle kunna och böra förenas med angränsande, i Västmanland, ehuru ej

i Västmanlands län, belägna Lindes domsaga, vilken alltid ansetts och

fortfarande väl finge anses vara en mindre domsaga. Denna sammanslagna

domsaga bleve väl något större än Västmanlands mellersta, men skulle ändå

knappast bliva annat än en medelstor domsaga. I detta sammanhang finge

ihågkommas, att enligt processkommissionens betänkande städerna till allra

största delen skulle komma att inordnas bland domsagorna eller lagsagorna,

att inom området för östra domsagan vore belägen Sala stad och inom området

för västra domsagan Köpings och Arboga städer, att genom nämnda

städers uppgående i omgivande domsaga eller lagsaga dessa domsagors arbetsbörda

bleve avsevärt ökad och utjämnad i förhållande till övriga domsagor,

att Västerås stad vore av sådan storlek att det finge anses tvivelaktigt om

den komme att införlivas med närliggande domsaga samt att, om så skulle

bliva förhållandet, norra och södra domsagornas förenande nu till en domsaga

icke komme att i något avseende försvåra en kommande, eventuell omorganisation.

Genom sammanslagningen, därvid de gamla häradena lämnades

obrutna, bleve tvärtom möjligheten bevarad att vid genomförandet av den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

13

väntade stora proeessreformen kunna utan olägenhet reglera domsagorna på

det sätt, som då komme att visa sig lämpligast och bäst. Man hade då

även erhållit en erfarenhet av säkerligen icke ringa värde att taga vara på.

Det vore tänkbart, att låta mellersta domsagan bestå av två tingslag, det

ena omfattande Snevringe härad med tingsställe i Kolbäck och det andra

omfattande hela återstående domsagan med tingsställe i Västerås och bitingsställe

i Norberg. Då fördelarna torde vara större, om domsagan utgjorde

ett tingslag, torde denna anordning böra i första hand ifrågakomma. Allmänna

sammanträdenas antal under ett år bleve nämligen därigenom för

tingslagsborna femton i stället för förutvarande fem, och till dessa komme

ett sammanträde med tremansnämnd i Norberg. Snevringe härads tingslagsbor

och häradsrätt hade tidigare på given anledning förklarat sig godtaga

förslag om ökning av allmänna sammanträdenas antal till tio från

nuvarande fem och anordnande av två sammanträden med tremansnämnd.

Det torde dock icke vara av behovet påkallat att öka de allmänna sammanträdenas

antal i Kolbäck till tio och ej heller att där anordna sammanträden

med tremansnämnd, då Snevringe härad, om dess nu uttalade önskningar

vunne bifall, i allt fall kunde ingiva ansökningsärenden vid ytterligare

fem tillfällen under året i Västerås. Tillfällena i Norberg bleve

säkerligen icke annat än i nödfall utnyttjade, men toge man denna möjlighet

i betraktande, ökades tillfällena med ytterligare fem till femton om

året. För mål torde en ökning av antalet allmänna sammanträden ej vara

erforderlig. I allt fall torde kanske till en början böra avvaktas verkningarna

av sammanslagningen, innan antalet sammanträden i sin helhet

ökades.

Vad anginge tingshusen å de tre tingsställena, skulle Norrbo härads tingslag,

som nu icke ägde något tingshus utan anlitade förhyrd lokal, överflytta

till Tuhundra m. fl. härads tingshus och deltaga i kostnaderna för dess

underhåll efter överenskommelse med sistnämnda tingslag. Vid sammanträde

med Gamla Norbergs och Vagnsbro härads tingslag hade ombud för

Vagnsbro härad uttalat önskan, att häradet måtte få tingsställe gemensamt

med Norrbo och Tuliundra m. fl. härads tingslag. Något hinder för Vagnsbro

härads mottagande i Tuhundra tingshus förefunnes icke, likasom, med

hänsyn därtill att arkivutrymmet där nyligen utökats med ett nytt rum,

möjlighet för emottagande av norra domsagans arkiv för eu tid framåt

jämväl förefunnes. Redan befintliga kanslilokaler torde också vara fullt

tillräckliga för den sammanslagna domsagans behov.

Skulle emellertid sammanslagning av de södra och norra domsagorna ej

anses böra komma till stånd, har domhavanden hemställt, att en uppdelning

av södra domsagan måtte företagas sålunda, att Snevringe härad, med

undantag av antingen Ramnäs och Sura socknar eller ock Rytterne, Säby

och Svedvi socknar, lades till västra domsagan samt återstoden av häradet

ävensom Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads tingslag förenades

med norra domsagan att utgöra ett tingslag med tingsställe i Västerås och

bitingsställe i Norbergs by och med allmännna tingssammanträden till ett

antal av fem om året å vartdera tingsstället.

Domhavanden i västra domsagan har funnit det vara uppenbart, att

omorganisationen, i vad denna domsaga anginge, icke lämpligen kunde

genomföras medelst överflyttning till densamma av Gamla Norbergs bergs
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

lags och Vagnsbro härads tingslag. En dylik förening skulle nämligen

med hänsyn till tingslagets läge och kommunikationer i förhållande till

kansliorten Köping bliva för dess befolkning särdeles obekväm. Härtill

komme, att det ej gärna läte sig göra att därvid låta den nya domsagan

bilda ett tingslag samt att arbetsbördan där möjligen skulle bliva för stor.

Däremot har domhavanden ansett några avsevärda svårigheter icke möta

för regleringens genomförande beträffande västra domsagan på det sätt, att

dit överflyttades Snevringe härads tingslag. Till stöd för denna sin uppfattning

har domhavanden anfört i huvudsak samma omständigheter som

justitieombudsmannen. Däremot har domhavanden varit tveksam, huruvida

Snevringe härad efter sammanslagningen fortfarande borde bibehållas såsom

eget tingslag eller icke. I denna del har domhavanden yttrat:

För det första av nämnda alternativ torde huvudsakligen kunna åberopas,

att Snevringe härads tingshus i Kolbäck, som under senare tider blivit för

betydliga kostnader uppfört, vore väl lämpat för sitt ändamål, ävensom att

det flnge anses ovisst, huruvida häradet medelst försäljning av huset eller

annorledes skulle i någon mån kunna bliva gottgjort för sina ifrågavarande

utgifter. Mot dessa skäl för bibehållande inom häradet av nu gällande

ordning talade emellertid andra, som möjligen icke läte sig avvisa. I

Snevringe härad hölles nu årligen allenast fem allmänna tingssammanträden,

vadan rättskipningen där vore långsam och otidsenlig, och det kunde

således icke gärna bliva fråga om annat än att, därest häradet överflyttades

till västra domsagan, dess tingsordning måste omläggas på ett sätt, som

bättre motsvarade nutida krav i fråga om rättsskipningens snabbhet. Visserligen

skulle detta syfte efter sammanslagningen, med bibehållande av häradet

såsom eget tingslag, kunna vinnas genom att i den nybildade domsagan

under pågående tingsperiod tingssammanträden varje månad hölles i båda

tingslagen; men detta vore otvivelaktigt en nödfallsutväg, som icke utan

mycket tvingande skäl borde tillgripas. Domaren vore ovillkorligen i behov

av icke alltför kortvarig arbetsro under mellantiden emellan tingssittningarna

för att utan jäkt kunna utarbeta sina ting och utföra andra med hans

ämbete förenade uppgifter; och därtill komme dessutom, att, enligt vad erfarenheten

torde hava ådagalagt, en med alltför täta tingssammanträden

förenad tingsordning lätt nog föranledde därtill, att målen icke bleve uppskjutna

eller, därest de voro färdiga till avgörande, icke bleve avdömda

vid nästa tingssammanträde utan först vid ett senare sådant, samt att således

syftet med en så beskaffad tingsordning bleve väsentligen förfelat.

Mycket talade således för att, även om Snevringe härad komme att överflyttas

till västra domsagan, denna fortfarande borde få utgöra ett enda

tingslag; och vid beaktande av de obestridliga fördelar, som med en dylik

anordning vore förenade, torde den omständigheten att Snevringe härad därigenom

skulle förlora sin egen jurisdiktion icke i och för sig hava så mycket

att betyda. För en stor del av befolkningen inom Snevringe härad ställde

sig för övrigt en tingsresa till Köping i fråga om väglängden alls icke

obekvämare än en dylik färd till Kolbäck; och i allt fall hade denna plats

i förhållande till Köping en sådan belägenhet och sådana förbindelser, att

det från trafiksynpunkt borde vara för Snevringeborna tämligen likgiltigt,

om deras tingsställe vore förlagt på den ena eller andra av dessa platser.

Den västra domsagans tingshus i Köping vore väl rustat att mottaga den

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 137.

15

ökade ström av tingsbesökande, som, därest Snevringe härad införlivades

med domsagan, vore att förvänta. Detta tingshus, som uppförts på 1890- talet, befunne sig i utmärkt gott skick samt innehölle rymliga och jämväl

i andra hänseenden fullt ändamålsenliga tingslokaler; och domsagans

i tingshuset inrymda arkiv, som vore brandfritt, lämnade gott utrymme

även för Snevringe härads arkivhandlingar.

För en allsidig belysning av denna fråga krävdes givetvis också en beräkning

av de kostnader, som Snevringe härad genom att överföras till

västra domsagan skulle få vidkännas. På grund av uttalanden, som i ärendet

gjorts av ombud för de tingshusbyggnadsskyldige i västra domsagan,

torde man emellertid hava allt skäl antaga, dels att Snevringe härad ej behövde

befara att nödgas förvärva samäganderätt i tingshuset och dels att häradets

framtida utgifter för tingshållningen ej skulle bliva alltför betungande.

T. f. domhavanden i norra domsagan — som upplyser att av det tiotal

domsagor, vari han tjänstgjort, den förevarande gjort intryck av att

vara den mest lättarbetade — har, vid det förhållande att såväl tingslagsborna

som häradsrätten i Gamla Norbergs bergslags och Vagnsbro härads

tingslag motsatt sig tingslagets överflyttning till västra domsagan, och då

justitieombudsmannen angivit en sådan indelning såsom åtminstone för närvarande

mindre lämplig, ansett sig kunna lämna frågan därom åsido.

Däremot har domhavanden tillstyrkt justitieombudsmannens förslag om

förening av norra domsagan med Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads

tingslag till en »mellersta» domsaga, dock med den avvikelse i fråga om

tingslagsindelningen att, på sätt vid ärendets förehavande inför Gamla Norbergs

bergslags och Vagnsbro härads tingslags häradsrätt hemställts, »mellersta»

domsagan borde bestå av två tingslag sålunda, att det ena utgjordes

av Gamla Norbergs bergslag och det andra av Vagnsbro härad, Norrbo

härad samt Tuliundra, Siende och Ytter-Tjurbo härader.

Domhavanden har dock ansett sig böra anmärka, att då, efter vad domhavanden

i södra domsagan meddelat, de mål och ärenden, som brukade

förekomma i Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads tingslag, vore av

jämförelsevis enkel beskaffenhet, det emellertid vore mycket tvivelaktigt,

att häradshövdingen i den nybildade »mellersta» domsagan komme att erhålla

tillräcklig sysselsättning med domargöromål av mera kvalificerad art,

vilket ju varit avsikten med den föreslagna regleringen av domsagorna.

Av förefintliga uppgifter om arbetsbördorna inom de särskilda domsagorna

vore svårt att göra sig ett tillförlitligt begrepp om det arbete, som komme

att åvila häradshövdingen i den nybildade västra domsagan, men om, såsom

justitieombudsmannen ansett, de båda nya domsagorna komme att bliva i det

närmaste lika stora, torde ej heller inom västra domsagan antalet domargöromål

av mera kvalificerad art komma att bliva tillräckligt. Då sålunda

resultatet av den föreslagna omregleringen syntes bliva mindre tillfredsställande,

borde tagas i övervägande, huruvida icke åtminstone en av domsagorna

skulle kunna göras så stor, att någon tvekan ej behövde finnas,

att häradshövdingen erhölle tillräckligt med kvalificerat arbete. Att på

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

Länsstyrelsen

i Västmanlands

län.

grund av nu tillgängligt material föreslå huru detta lämpligast borde ske,

läte sig svårligen göra, men torde kanske bästa resultatet nås, om Snevringe

tingslag delades så, att en del socknar förenades med »mellersta» domsagan

och de återstående med västra domsagan.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har icke ansett sig kunna förorda något

av de i ärendet framförda regleringsalternativen utan hållit före, att regleringen

borde ske enligt delvis andra riktlinjer. I sitt den 31 december

1927 avgivna utlåtande har länsstyrelsen sålunda anfört:

Inom den nuvarande västra domsagan vore belägna städerna Köping och

Arboga med ett sammanlagt invånarantal av omkring 11,500 samt inom den

nuvarande södra domsagan staden Västerås med ett invånarantal av omkring

30,000. Vad sistnämnda stad beträffade torde man näppeligen kunna räkna

med, att densamma i framtiden skulle komma att läggas under landsrätt.

För Köpings och Arbogas vidkommande vore den saken givetvis icke lika

klar. Därest dessa städer vid inträffande ledigheter i borgmästarämbetena

skulle komma att läggas under landsrätt, skulle den nuvarande västra domsagans

befolkning komma att uppgå till omkring 36,500 och borde med

hänsyn till tillskottet i arbetet från städerna kunna giva sin häradshövding

fullt tillräckligt att göra. Vid ett bifall till justitieombudsmannens förslag

skulle under angivna eventualitet västra domsagans folkmängd komma att

uppgå till omkring 55,500 och skulle domsagan komma att i sig innesluta

huvudparten av länets landsbygds industriområden. En domsaga av denna

storlek och kvalitet torde bliva rätt så betungande. Ansåge man sig redan

nu böra räkna med sannolikheten av att de smärre städerna komme att

läggas under landsrätt, syntes det tveksamt, huruvida det kunde vara klokt

att nu reglera här ifrågavarande domsagor så, att innehavaren av mellersta

domsagan med säte i länets största stad finge en relativt liten och ekonomiskt

mindre givande domsaga, medan den mera avlägset boende innehavaren

av västra domsagan finge en verkligt betungande uppgift.

Då vidare nuvarande innehavaren av södra domsagan syntes hava gjort

sannolikt, att en reglering av domsagorna enligt justitieombudsmannens

förslag skulle för honom betyda ökat arbete och minskade eller åtminstone

ungefär oförändrade inkomster, låge häri ett ytterligare skäl till betänksamhet,

helst som södra domsagan gåve en förhållandevis ringa avkastning.

Inom Snevringe härad hade man kraftigt motsatt sig den föreslagna inkorporeringen

med västra domsagan, under framhållande bland annat, att av

häradets åtta socknar endast Bergs och Munktorps socknar hade sin huvudort

i Köping, medan övriga sex socknar hade sina egentliga förbindelser i

Västerås. Denna uppgift vore riktig, och omnibustrafikens utveckling hade

endast understrukit förhållandet. Dock torde böra framhållas, att Bergs

socken hade väl så goda förbindelser med Västerås som med Köping. Skulle

Snevringe helt införlivas med västra domsagan, torde denna omständighet

icke komma att nämnvärt inverka på trafikens inriktning.

Under sådana förhållanden syntes man böra taga under övervägande,

huruvida icke domsagoregleringen med tanke jämväl på framtiden lämpligen

borde verkställas så, att till västra domsagan från Snevringe härad

lades allenast Munktorps och Bergs socknar, med ett invånareantal den 1

januari 1927 av omkring 3,700, samt att mellersta domsagan finge utgöras

av hela nuvarande norra domsagan och hela nuvarande södra domsagan

med undantag av nämnda två socknar. Beträffande Bergs socken kunde

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kun al- Mciy.ts proposition Nr 13 7.

■emellertid anmärkas, att socknen, inkilad såsom den till stor del vore i

Sura socken, geografiskt sett snarare borde höra till mellersta domsagan. 1

detta sammanhang borde jämväl bemärkas den olägenheten, att Munktorps

och Bergs socknar hörde till två skilda landsfiskalsdistrikt, vilka i övrigt

komme att ligga inom mellersta domsagan, en olägenhet, som dock i viss

mån förminskades av det förhållandet att inom vartdera landsflskalsdistriktet

vore anställd en extra landsfiskal.

Mot en sådan lösning av frågan — Munktorps och Bergs socknars överföring

till västra domsagan — kunde också invändas, att den sålunda tillskapade

mellersta domsagan skulle bliva alltför stor och svårhanterlig.

Häradshövdingen i södra domsagan hade emellertid uppvisat, att arbetsbördan

icke skulle bliva alltför överväldigande ens vid en fullständig sammanslagning

av den norra och den södra domsagan. Vid sådant förhållande

syntes några avgörande betänkligheter härutinnan icke möta, helst som det

läge vikt uppå, att domsagoenheterna icke vore för små. Ville man emellertid

åstadkomma en ytterligare utjämning mellan de båda domsagorna, den

västra och den mellersta, kunde man tänka sig att till den förra lägga

ytterligare Kolbäcks socken av Snevringe härad, vilken socken vid årsskiftet

1926-1927 räknade en folkmängd av 3,264. Eu sådan åtgärd skulle emellertid

säkerligen framkalla en viss misstämning i häradet, då dess tingshus

vore beläget i Kolbäck och då denna socken, trots närheten till Köping,

hade sina intressen inriktade på Västerås.

Med stöd av det anförda finge länsstyrelsen för sin del förorda eu lösning

av frågan i enlighet med nu angivna riktlinjer. Länsstyrelsen ansåge sig

icke behöva närmare ingå på de detaljer, som skulle bliva en följd av förslaget.

Därest Kolbäcks socken skulle komma att tillhöra mellersta domsagan,

torde emellertid befolkningens intressen kräva, att ett bitingsställo

förlädes till Kolbäck. Vagnsbro härad torde böra lösgöras från sitt nuvarande

tingslag och tillika med Norrbo härad införlivas med Tuhundra,

Si ende och Ytter-Tjurbo härads tin gslag.

Svea hovrätt har i sitt den 23 januari 1928 avgivna utlåtande till eu Svea hovrätt.

början uttalat sig angående de allmänna synpunkter, som borde läggas på

ifrågavarande domsagoreglering. Härom heter det i hovrättens utlåtande:

Tanken på en omreglering av ifrågavarande tre, till varandra gränsande

domsagor låge nära till hands. De hörde, såvitt rörde göromålens omfattning,

var för sig till de minsta i riket. Det ville förefalla, som om göromålen,

och särskilt de egentliga domargöromålen, i en var av dem vore

alltför obetydliga för att bereda eu med normal arbetsförmåga utrustad

häradshövding tillräcklig sysselsättning och hålla honom i den oavbrutna

kontakt med rättslivet, som vore av nöden för en domare. Naturligt vore

dä, såväl ur denna synpunkt som ur den statsfinansiella, att man undersökte,

huruvida icke det område, som dessa domsagor tillsammantagna omfattade,

lämpligen skulle kunna på ett eller annat sätt uppdelas i två i

stället för tre domsagor.

Angeläget vore emellertid, att man vid en dylik undersökning behölle

i sikte jämväl de olägenheter, som vore förknippade med tillskapandet av

domsagor av den storlek, att s. k. biträdande domare måste anställas. Den

på senare tid tillkomna anordningen med biträdande domare vore enligt

hovrättens mening en nödfallsutväg, som, i likhet med åtskilliga andra

företeelser inom rättegångsväsendets område, kunde försvaras endast genom

Bihang till riksdagens protokoll 1B2S. 1 samt. ll''< håft. (Nr 137.) -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

hänvisning till möjligheten av att en genomgripande processreform kunde

komma att genomföras under en närmare framtid. I och för sig kunde det

nämligen, såsom hovrätten tidigare haft anledning att framhålla, ingalunda

anses tilltalande, att domstolsorganisationen byggdes på en beräkning, att

den ordinarie, oavsättliga domarpersonalen skulle av brist på tid nödgas

överlåta en väsentlig del av sina göromål och sitt moraliska ansvar å mer

eller mindre ambulerande extra domare. När man gjorde gällande, att

dylika biträdande domare lämpligen kunde få till uppgift, bland annat, att

övertaga handläggningen av lagfarts- och inteckningsärendena, kunde hovrätten

ej underlåta att, nu som tillförene, häremot erinra, att — vad man

än tänkte om bästa sättet att vid genomförande av en ny domstolsorganisation

ordna inskrivningsväsendet — det under nuvarande förhållanden, då

en biträdande domares anställning på en viss plats måste bliva ganska kortvarig,

icke kunde vara lämpligt att åt dylika funktionärer uppdraga handhavandet

av det maktpåliggande fastiglietsboksväsendet, där det oeftergivliga

kravet på minutiös noggrannhet utan tvivel bäst fylldes av befattningshavare

med stadigvarande placering och därmed följande skärpt känsla för

vikten av böckernas brukbarhet.

Från sålunda angivna synpunkter har hovrätten funnit sig böra bestämt

avstyrka det under ärendets handläggning framlagda förslaget om sammanläggande

av hela södra och hela norra domsagan. Göromålen i en sålunda

anordnad domsaga skulle nämligen sannolikt bliva av den omfattning, att

en biträdande domare måste anställas. I denna riktning pekade numera

vunnen erfarenhet från den domsaga i Uppsala län, som nyligen bildats

genom sammanslagning av två förutvarande domsagor, var för sig ej mycket

mera betungande än Västmanlands södra och Västmanlands norra domsagor.

Den förhoppning, som under handläggningen av nämnda tidigare regleringsärende

från auktoritativt håll uttalades i fråga om möjligheten att undvara

biträdande domare, syntes ej kunna uppfyllas.

Vad åter beträffade den av justitieombudsmannen framkastade men ej

förordade tanken att låta norra domsagan på det sätt uppdelas mellan de

båda andra, att det nordligare tingslaget (Gamla Norbergs bergslag och

Vagnsbro härad) införlivades med västra domsagan och det sydligare tingslaget

(Norrbo härad) lades till den södra, så har hovrätten, såvitt nämnda

nordligare tingslag anginge, ansett en dylik anordning böra lämnas ur räkningen,

då, i betraktande av sistberörda tingslags dåliga kommunikationsförbindelser

med västra domsagans kansliort, Köping, anordningen skulle

vara uppenbart olämplig för tingslagets befolkning.

En liknande betänklighet har hovrätten däremot funnit icke kunna med

fog göras gällande mot den av justitieombudsmannen föreslagna åtgärden

att med västra domsagan förena den södra domsagans västligare tingslag,

Snevringe härad. Om detta förslag yttrar hovrätten närmare:

För större delen av Snevringe härads befolkning vore förbindelserna med

Köping goda; och även för innebyggarna i de relativt avlägsna socknarna

inom häradet måste de anses såsom tämligen tillfredsställande. Det torde

ej heller kunna med fog befaras, att västra domsagan skulle efter en dylik

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kun yl. Maj:ts proposition Nr 137.

19

tillökning komma att utsättas för sådan överbelastning med göromål, att

biträdande domare måste anställas. Skulle en avsevärd ytterligare tillökning

av j u risd i ktionsom råd et ifrågakomma, kunde förhållandet däremot ställa sig

annorlunda. I själva verket vore det måhända icke uteslutet, att under en

närmare framtid en dylik tillökning kunde finnas böra äga rum. Skulle, i

samband med en allmän processreform eller oberoende av en sådan, framkomna

förslag om de mindre och medelstora städernas judiciella införlivande

med kringliggande domsagor anses böra bringas till utförande, torde detta

medföra, att städerna Arboga och Köping lades till den västra domsagan,

vilken då, om däri inginge även Snevringe härad, onekligen komme att i

avseende å arbetsbördan överstiga det mått, hovrätten betraktade såsom

lämpligt. Hovrätten ansåge emellertid spörsmålet om ett allmänt läggande

av städer under landsrätt knappast äga den aktualitet, att det borde stå i

vägen för den lösning av regleringsfrågan, som eljest för närvarande kunde

anses lämpligast.

Vid nu angivna förhållande och i betraktande av de olägenheter, som vore

förknippade med vissa under ärendets behandling framkomna förslag om

Snevringe härads uppdelning mellan västra domsagan och granndomsagan i

öster, har hovrätten funnit sig böra tillstyrka justitieombudsmannens förslag,

i vad det avsåge att Snevringe härad skulle införlivas med västra domsagan

och återstoden av nuvarande södra domsagan förenas med den norra.

I fråga om tingslagsindelning och tingsordning i de båda nybildade domsagorna

har hovrätten slutligen anfört i huvudsak följande:

Vad anginge västra domsagan, vore tydligt att, med hänsyn till avstånd

och kommunikationsförhållanden, hinder ej skulle möta att, på sätt justitieombudsmannen

närmare förordat, i ett enda tingslag sammanföra domsagans

hela område. Ej heller eljest skulle enligt hovrättens uppfattning en dylik

anordning medföra nämnvärd svårighet för vare sig den rättssökande allmänheten

eller domstolspersonalen, varemot densamma för befolkningen i

Snevringe härad komme att medföra den väsentliga förmånen att de allmänna

tingssammanträdena ökades från fem till tio. Mot en sammanslagning

av Snevringe härad och den västra domsagans nuvarande tingslag talade

emellertid den omständigheten, att i häradet funnes ett i gott stånd

varande och ändamålsenligt tingshus, som icke syntes kunna avyttras för

annat ändamål. I trots härav skulle hovrätten icke draga i betänkande att

tillstyrka sammanslagningen, därest icke utväg vore för handen att, även i

händelse av Snevringe härads bibehållande såsom särskilt tingslag, genomföra

nämnda ökning av rättegångstillfällenas antal. Av utredningen i det

nu förevarande ärendet, sammanställd med vad som förekommit i ett år 1926

handlagt ärende angående tätare tingssammanträden i domsagorna i allmänhet,

ansåge hovrätten emellertid framgå, att svårighet ej mötte för anordnande

i Snevringe härad av tio sammanträden om året. Det ökade besvär,

som härigenom vållades ledamöterna i häradets nämnd, syntes man inom

häradet vara benägen att underkasta sig, och för övrig domstolspersonal

torde det i en mindre eller medelstor domsaga med goda kommunikationer

ej ur arbetssynpunkt vara av alltför stor betydelse, huruvida göromålen fördelades

på tio sammanträden i ett enda, hela domsagan omfattande tingslag,

eller på tjugu, som växelvis hölles i vartdera av två tingslag. Under förutsättning

av sistnämnda anordning — men också endast under denna för
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

utsättning — tillstyrkte hovrätten alltså, att Snevringe härad efter ett eventuellt

införlivande med västra domsagan finge bestå såsom särskilt tingslag.

Icke heller i fråga om den östligare domsagan torde en uppdelning i tingslag

kunna undgås, då Västerås uppenbarligen, såsom hittills, borde inrymma

ett tingsställe för närliggande orter, men befolkningen i Gamla Norbergs

bergslag icke lämpligen kunde hänvisas till ett för denna befolkning så avlägset

tingsställe. Under ärendets behandling hade från vissa håll framställts

förslag, att alla till den nya domsagan hörande nuvarande tingslag —

bland vilka enligt förslagsställarnas mening skulle ingå hela Snevringe härad

— skulle förenas till ett enda med s. k. huvudtingsställe i Västerås

samt bitingsställen i Norberg och Kolbäck. Detta förslag kunde hovrätten

under inga förhållanden tillstyrka. Den på senare tid flerstädes uppdykande

tanken på bitingsställen företedde åtskillig oklarhet, så länge det vore en

öppen fråga, huruvida eller under vilka förhållanden mål skulle förekomma

å det ena eller det andra av de tingsställen, som anordnades inom ett tingslag,

och likaledes vore oavgjort, huruvida nämndens sammansättning skulle

växla eller icke, allteftersom häradsrätten sammanträdde å det ena eller

det andra av dessa tingsställen. Handlingarna gå ve emellertid anledning

till en förmodan, att vad man i förevarande fall, likasom i andra liknande,

åsyftat, vore att mål, som ägde anknytning till ett av de förutvarande tingslagen,

i allmänhet skulle från början till slut handläggas på detta tingslags

fortfarande bibehållna tingsställe inför nämndemän från tingslagets område.

Med ett dylikt system bleve den reela betydelsen av en sammanslagning

ganska ringa. Så länge totalantalet sammanträden i eu domsaga ansåges,

av hänsyn till häradshövdingens arbetsbörda, böra begränsas inom ett visst

mått, tillgodosåges kravet på skyndsamhet i rättegångarna tydligen bättre

därigenom att varje i ett visst tingslag infallande sammanträde komme hela

tingslaget tillgodo än om samma antal sammanträden fördelades mellan olika

delar av tingslaget. I detta förhållande låge i allmänhet den vinst, som

vore att påräkna genom sammanslagning av tingslag. Denna vinst ginge

till största delen förlorad, om även efter sammanslagningen målen skulle i

huvudsak vara bundna vid det ena eller andra tingsstället. Vad som åstadkommits

torde då — bortsett från namnförändringen — knappast vara annat

än en möjlighet att undantagsvis, i mål av särskilt brådskande beskaffenhet,

öppna utväg till en påskyndad behandling — men i så fall inför eu med

ortsförhållandena obekant nämnd.

Från denna utgångspunkt måste hovrätten, för den händelse Snevringe

härad skulle, i strid med hovrättens mening, komma att i sin helhet tillhöra

den östligare domsagan, bestämt hävda olämpligheten av bitingsställe

i Kolbäck. För befolkningen i nuvarande Snevringe härad vore det enligt

hovrättens mening avgjort fördelaktigare, att målen från häradet kunde i

det närbelägna Västerås vinna handläggning tio gånger om året än att för

dessa måls handläggning i Kolbäck årligen stode till buds fem allmänna

sammanträden, det högsta antal, som syntes kunna ifrågakomma, därest tingssammanträden

skulle hållas även i Norberg; och då, enligt upplysningar

som stode hovrätten till buds, det i Västerås befintliga tingshuset för nuvarande

Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads tingslag torde erbjuda

tillräckligt utrymme för ett tingslag, som innefattade — förutom det nyssnämnda

— även Snevringe, Norrbo och Vagnsbro härader, vore det enligt,

hovrättens mening att beklaga, om den omständigheten, att i Kolbäck funnes

ett tingshus, skulle få stå i vägen för den väsentliga förbättring i tingsordningen,

som låge i en ökning av antalet allmänna sammanträden.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

21

Nu framhållna synpunkter gjorde sig ej gällande i avseende å förslaget

om bitingsställe i Norberg. Gamla Norbergs bergslag torde nämligen, med

hänsyn till sin belägenhet, knappast kunna utan vidare införlivas i ett tingslag

med tingsställe i Västerås. Inrättande av ett bitingsställe måste hovrätten

emellertid även i detta fall beteckna såsom olämpligt, försåvitt anordningen

skulle medföra, att mål från bergslagen skulle, under vissa förhållanden

som ej vore i lag reglerade, kunna dragas till tingsstället i Västerås

eller, tvärtom, mål från trakten kring Västerås dragas till Norberg - i bägge fallen förmodligen för att handläggas inför främmande nämnd.

I stället ansåge hovrätten sig böra förorda, att Gamla Norbergs bergslag

såsom särskilt tingslag avskildes från den nya östligare domsagans övriga

område. Utredningen i ärendet syntes giva vid handen, att den förening

mellan bergslagen och Vagnsbro härad, som ägde rum sedan ett antal år,

vore mindre lämplig. I enlighet med häradsbornas uttryckta önskan torde

den därför ej längre böra vidmakthållas utan häradet i stället ingå i det

tingslag, som bildades av domsagans sydligare trakter och som alltså komme

att bestå av — förutom Vagnsbro härad — Norrbo, Tuhundra, Siende och

Ytter-Tjurbo härader samt, eventuellt, Snevringe härad eller delar därav.

Antalet allmänna sammanträden i Gamla Norbergs bergslag ansåge hovrätten

knappast kunna sättas högre än till fem om året. En dylik begränsning

torde påkallas av hänsyn till den av allenast tolv ledamöter bestående

nämnden, vilken icke, såsom fallet vore med Snevringe härads nämnd, uttalat

sig till förmån för ökat antal sammanträden.

Förutom de allmänna tingssammanträdena torde i varje tingslag i de två

domsagor, om vilka nu vore fråga, böra under sommaren hållas ett sammanträde

med tremansnämnd.

Beträffande de allmänna synpunkter, som numera torde böra anläggas på Deparfementsfrågor

om reglering av domsagoområden, får jag hänvisa till förutvarande cAe/''endepartementschefens

av 1926 års riksdag biträdda principuttalande i ämnetvilket

här förut av mig återgivits.

Vad det nu föreliggande ärendet angår, kan till en början konstateras, att

mellan däri hörda myndigheter och övriga vederbörande full enighet råder

om att Västmanlands norra nu vakanta domsaga med hänsyn till sin ringa

folkmängd och obetydliga arbetsbörda ej längre bör bestå såsom självständig

domkrets utan uppgå i en större sådan. Även jag ansluter mig till denna

uppfattning.

Angående sättet för regleringens verkställande hava däremot skilda meningar

yppats. Vid valet mellan de olika alternativen bör enligt min mening företräde

givas åt det, som bäst synes ägnat att ingå såsom led i en av den

blivande processreformen betingad domkretsindelning. Det måste nämligen

anses mindre lämpligt att nu företaga en reglering, som icke åtminstone i

huvudsak kan antagas komma att bestå vid en sådan indelning.

Ur nu angivna synpunkt lärer med hänsyn till det förslag till ny judiciell

indelning av Västmanlands län, som övervägts inom processkommissionen

— och vilket, enligt vad jag inhämtat, går ut på att tillskapa tre domsagor,

därav en västlig omfattande städerna Köping och Arboga samt nuvarande

västra domsagan jämte Snevringe härad — det av tingslagsbor, häradsrätter

och domhavande i Västmanlands södra domsaga framställda förslaget om

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

förening av sagda domsaga i dess helhet med Västmanlands norra domsaga

i sista hand böra komma i fråga. Då jämväl, på sätt Svea hovrätt i ärendet

framhållit, allvarliga principiella betänkligheter i övrigt föreligga mot nämnda

förslag, synes mig detsamma icke höra komma till genomförande.

Av övriga regleringsalternativ låter ej heller det, som innefattar överflyttande

av Gamla Norbergs bergslags och Vagnsbro härads tingslag eller

allenast förstnämnda del av tingslaget till Västmanlands västra domsaga

samt läggande av återstående del av den norra domsagan till den södra domsagan,

förena sig med den tilltänkta nya domkretsindelningen i länet. Vid

sådant förhållande och då detta alternativ av vederbörande enhälligt avstyrkts,

torde tvekan icke böra råda om jämväl dess utmönstrande såsom mindre

lämpligt att nu komma till utförande.

Återstår sålunda det av justitieombudsmannen i första hand anbefallda

förslaget om södra domsagans uppdelning å västra och norra domsagorna

sålunda, att till den förra lägges Snevringe härads tingslag och till den senare

Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads tingslag, jämte de varianter av

samma förslag, som innebära att till västra domsagan allenast överföras

vissa socknar av Snevringe härad. Beträffande detta regleringsalternativ

torde till en början böra framhållas, att det bättre än något av de föregående

överensstämmer med den judiciella indelning av Västmanlands län, vartill

utkast uppgjorts inom processkommissionen. Särskilt god är överensstämmelsen

mellan kommissionens och justitieombudsmannens oförändrade förslag,

vilket senare i fråga om den nybildade Västmanlands västra domsaga är

identiskt med kommissionens förslag.

Med hänsyn till processreformen är alltså, så vitt nu kan bedömas, en

reglering, som till västra domsagan överför hela Snevringe härad, att i

främsta rummet anbefalla. Såsom skäl emot en dylik reglering har anförts,

att, på grund av domsagokansliets förläggning till Köping, vissa olägenheter

komme att uppstå för Snevringe härads invånare, vilka till största delen

hade sina naturliga förbindelser med Västerås, samt att, därest tingsstället

i Kolbäck slopades, direkt ekonomisk förlust sannolikt komme att tillskyndas

de tingshusbyggnadsskyldige. Bland annat med hänsyn till förstnämnda

olägenhet hava framförts de i ärendet föreliggande förslagen om delning av

Snevringe härad, så att till Köpingsdomsagan skulle överföras allenast vissa

densamma särskilt närbelägna socknar. Vad sålunda anmärkts synes mig

icke vara av den betydenhet, att det icke till fullo uppväges av den enligt

mitt förmenande större olägenhet, som skulle uppstå genom häradets splittring

på två domkretsar, helst en sådan åtgärd med nödvändighet skulle medföra

nedläggandet av det nuvarande tingsstället. Mot Tuhundra, Siende och YtterTjurbo

härads tingslags förening med norra domsagan har i ärendet icke rests

någon invändning.

Vid nu angivna förhållanden finner jag mig, under åberopande i övrigt

av de skäl som av justitieombudsmannen och Svea hovrätt anförts, böra

giva min anslutning till det förslag, som innebär att Västmanlands södra;

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

västra och norra domsagor sammanslås till två domsagor, bestående den ena

av nuvarande västra domsagan och Snevringe härad samt den andra av

nuvarande norra domsagan ävensom Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo

härader. De nya domsagorna synas mig lämpligen böra, såsom justitieombudsmannen

föreslagit, benämnas Västmanlands västra domsaga och Västmanlands

mellersta domsaga.

Beträffande blivande tingslagsindelning tala onekligen starka skäl för att

den nya västra domsagan såsom hittills får utgöra ett tingslag. Därigenom

skulle utan särskild anordning snabbare rättskipning åstadkommas för Snevringe

härad, vilket tidigare anmält sig vara i behov därav, och skulle sammanslagningen

förty befrämja det allmänna intresset av eu förbättrad rättsvård.

Då emellertid, enligt vad jag särskilt inhämtat, häradets värdefulla

tingshus i Kolbäck genom en anordning med ett tingslag skulle bliva i

huvudsak onyttigt — att för häradet anordna s. k. bitingsställe anser jag icke

böra ifrågakomma — finner jag mig, ehuru med hänsyn till de förmånliga

villkor i tingskostnadshänseende, som från de tingshusbyggnadsskyldige i

nuvarande västra domsagan vid ett samgående ställts i utsikt, allenast med

tvekan, böra förorda, att den nya västra domsagan skall omfatta två tingslag,

bestående det ena av nuvarande västra domsagan med tingsställe i Köping

och det andra av Snevringe härad med tingsställe i Kolbäck. Den nu föreslagna

anordningen utesluter givetvis icke, att i Snevringe härads tingslag

anordnas tio allmänna tingssammanträden om året. Att redan nu taga definitiv

ställning härtill torde emellertid icke vara lämpligt, utan bör därmed

liksom med bestämmande av tingsordning i övrigt för domsagan anstå till

i sammanhang med blivande verkställighetsbeslut. Givet är dock, att i nuvarande

västra domsagans tingslag någon minskning av det hittillsvarande

sammanträdesantalet, eller tio om året, icke får förekomma.

I fråga om den föreslagna mellersta domsagan råder mellan därav berörda

i stort sett enighet om att densamma bör omfatta två tingslag, innefattande

det ena Gamla Norbergs bergslag med tingsställe i Norbergs by

och det andra Vagnsbro och Norrbo samt Tuhundra, Siende och YtterTjurbo

härader med tingsställe i Västerås. Endast domhavanden i södra

domsagan har anmält häremot avvikande mening, i det han förmenat att

domsagan borde utgöra ett enda tingslag med huvudtingsställe i Västerås

och bitingsställe i Norbergs by. På av Svea hovrätt anförda skäl anser

jag mig böra biträda det förstnämnda alternativet. Att i anledning härav

tillerkänna de tingshusbyggnadsskyldige i Norrbo härad viss av dem i

ärendet ifrågasatt gottgörelse av statsmedel lärer icke kunna ifrågakomma.

Börande tingsordningen i domsagan torde, liksom i fråga om den västra

domsagan, definitiv ståndpunkt böra av Kungl. Maj:t tagas först i samband

med blivande verkställighetsbeslut.

Vad angår tidpunkten för indelningsändringens ikraftträdande synas inga

hinder förefmnas för att detta kan ske redan vid första i sådant avseende

lämpliga tidpunkt eller den 1 januari 1929.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung/. Maj:ts proposition Nr 137.

Beträffande av statsmedel utgående löneförmåner till häradshövdingarna

i de nybildade västra och mellersta domsagorna kan givetvis ingen löneökning

ifrågakomma för häradshövdingen i förstnämnda domsaga och har

sådan ej heller ifrågasatts. Av häradshövdingen i södra domsagan, vilken

skulle komma att .överflyttas till den mellersta domsagan, har däremot gjorts

gällande, att övergången skulle för honom bliva ekonomiskt oförmånlig. För

min del håller jag före, att så knappast kommer att bliva fallet. I justitiedepartementet

föreliggande uppgifter angående sportelinkomster och förvaltningsutgifter

från nuvarande södra och norra domsagorna för åren 1923—

1926, vilka uppgifter ligga till grund för beräkningen av den häradshövdingarna

för nästkommande femårsperiod tillkommande partiella löneförbättring,

tyda nämligen på att genom regleringen snarare någon, ehuru

obetydlig, förbättring i nämnde häradshövdings behållna inkomst torde vara

att förvänta. Vid sådant förhållande synes jämväl häradshövdingen i

mellersta domsagan böra åtnjuta i huvudsak enahanda löneförmåner, som

nu tillkomma honom i egenskap av häradshövding i södra domsagan. Dä

emellertid den mellersta domsagan kan antagas bliva i fråga om tjänstgöringen

tyngre än den hittillsvarande domsagan, anser jag tjänstgöringspenningarna

därstädes böra fastställas till något högre belopp än för närvarande

utgående 1,000 kronor. En förhöjning till 1,500 kronor synes mig

lämpligt avvägd. Skulle det mot förmodan visa sig, att häradshövdingen

ändock kommer att lida minskning i sin inkomst av tjänsten, lärer detta

kunna avhjälpas genom en jämkning i den honom tillkommande partiella

löneförbättringen.

Till närmare upplysning angående statsverkets årliga kostnader för personalen

uti ifrågavarande domsagor för närvarande och efter sammanslagningen

får jag hänvisa till följande uppställning:

För

närvarande

Efter samman- slagningen

lön för 3 respektive 2 häradshövdingar ........

kronor

13,500

9,000

tjänstgöringspenningar.......................................

»

3,000

2,500

lönefyllnad och resekostnadsbidrag ................

»

7,300

3,800

dyrtidstillägg, omkring ....................................

»

8,100

5,400

3 respektive 2 förste notarier...........................

»

7,200

4,800

dyrtidstillägg, omkring ....................................

ingen respektive 2 andre notarier, bidrag

»

2,550

1,700

därtill ...............................................................

»

—

2,000

dyrtidstillägg, omkring ....................................

»

—

1,300

summa kronor

41,650

30,500.

En årlig utgiftsminskning av omkring 11,000 kronor kommer sålunda

att genom sammanslagningen inträda för statsverket, vadan densamma

jämväl ur besparingssynpunkt är att förorda.

Då för häradshövdingen i Västmanlands norra domsaga lönen utgör

4,500 kronor och tjänstgöringspenningarna 1,000 kronor, tillhopa 5,500 kronor,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

skulle, om mitt förslag om domsagans uppgående i annan domsaga vinner

bifall, ordinarie anslaget till justitiestat under Svea hovrätt kunna minskas

med ett belopp av 5,000 kronor från och med budgetåret 1929/30. Å samma

anslag för budgetåret 1928/29 skulle förslagets genomförande medföra en

besparing av halva detta belopp. Från och med budgetåret 1929/30 skulle

jämväl minskat medelsbehov uppstå under anslaget till partiell löneförbättring

för häradshövdingarna.

Jag övergår härefter till frågan om

B) reglering av Vadsbo södra domsaga.

Vadsbo södra domsaga bildades år 1863 genom uppdelning av dåvarande

Vadsbo härads domsaga i två domsagor, den södra och den norra. Den

södra domsagan utgjordes till en början av två tingslag men dessa sammanfördes

år 1891 till ett enda, som fick sitt tingsställe i Moholm vid västra

stambanan. Där uppfördes ett nytt tingshus, vilket fortfarande är i bruk

och, enligt vad i ärendet upplysts, i gott stånd och för sitt ändamål fullt

tjänligt. Domsagans kansli är däremot sedan år 1891 förlagt till av tingslaget

förhyrd lokal i Skövde, vilken stad ligger utanför domsagan, ehuru

tämligen nära (cirka 5 kilometer) dess södra gräns. Domsagan gränsar i

nordväst och norr i hela sin sträckning till Vadsbo norra domsaga, i

öster till Sundbo härad av Örebro län samt sjön Vättern, i söder huvudsakligen

till Kåkinds härad av Gudhems och Kåkinds härads domsaga men även

på en mindre sträcka (cirka 1 mil) till Valle härad av Skånings, Vilske och

Valle härads domsaga samt i väster till Kinne härad av Kinnefjärdings,

Kinne och Kållands härads domsaga. Gränsen mot Kinne härad håller i

längd knappa 1.5 mil. Enligt statistiska centralbyråns uppgifter utgjorde

folkmängden i Vadsbo södra domsagas område vid 1926 års utgång 28,393

personer. Vid 1865 års utgång hade området ett invånarantal av 31,845

och vid 1920 års utgång 27,557, vilket sistnämnda tal synes hava varit det

lägsta, som efter domsagans tillkomst förekommit. Av orter med mera

sammanträngd befolkning förekommer inom domsagan allenast en, nämligen

Karlsborg. På domsagans tre landsfiskalsdistrikt, eller Undenäs distrikt

omfattande den norra, Karlsborgs distrikt den sydöstra och Binnebergs distrikt

den sydvästra delen, belöpte av folkmängden den 31 december 1926 respektive

8,047, 8,844 och 11,502 personer. Av järnvägsförbindelser inom domsagan

är främst att märka västra stambanan, som från söder till norr

genomlöper dess västligare del. Moholm och Karlsborg stå dessutom genom

järnväg i förbindelse med respektive Mariestad och Skövde.

I domsagan hållas årligen tio allmänna tingssammanträden och ett sammanträde

med tremansnämnd. Beträffande arbetsbördan i domsagan utvisar

arbetsredogörelsen för år 1926, att under nämnda år handlagts följande

antal mål och ärenden, nämligen:

B) Reglering

av Vadsbo

södra domsaga.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

tvistemål och brottmål....................

konkurser och konkursärenden ....

lagfarts- och inteckningsärenden....

andra ärenden, slutligt handlagda

366

27

915

531

summa 1,839.

Såsom framgår av det ovan sagda, hör Vadsbo södra domsaga i avseende

å såväl invånarantal som arbetsbörda till de mindre domsagorna, vilka i

regel icke giva tillfredsställande sysselsättning åt vederbörande häradshövding,

och har det fördenskull ansetts påkallat att vid inträffad vakans å

häradshövdingämbetet företaga en undersökning, huruvida icke domsagan

skulle kunna helt eller delvis uppgå i annan domsaga. Närmast till hands

låge därvid att tänka sig en återförening med Vadsbo norra domsaga, som

är av ungefär samma omfattning som den södra domsagan, men givetvis

borde jämväl andra möjligheter undersökas.

När därför den 2 augusti 1927 dåvarande häradshövdingen i domsagan

beviljades avsked, anbefallde på min hemställan Kungl. Maj:t Göta hovrätt

att, efter vederbörande tingslagsbors, häradsrätters och domhavandes ävensom

länsstyrelsens i Skaraborgs län hörande, inkomma med utredning jämte

utlåtande, huruvida och under vilka betingelser Vadsbo södra domsaga

kunde förenas med Vadsbo norra domsaga eller med annan angränsande

domsaga eller ock uppdelas å angränsande domsagor; och förordnades i

samband härmed, att i avbidan på Kungl. Maj:ts vidare beslut i anledning

av den anbefallda utredningen med åtgärder för det ledigblivna häradshövdingämbetets

återbesättande skulle anstå.

Till åtlydnad härav har hovrätten med skrivelse till Kungl. Maj:t den 2

december 1927 överlämnat infordrade yttranden i ärendet från omförmälda

vederbörande i Vadsbo södra, Vadsbo norra, Gudhems och Kåkinds härads,

Skånings, Vilske och Valle härads samt Kinnefjärdings, Kinne och Kållands

härads domsagor ävensom från länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Under utredningen hava i huvudsak tre olika regleringsförslag framförts,

nämligen:

1) förening av Vadsbo södra och Vadsbo norra domsagor,

2) uppdelning av Gudhems och Kåkinds härads domsaga å Skånings,

Vilske och Valle härads samt Vadsbo södra domsagor, i samband varmed

någon del av sistnämnda domsaga kunde överföras till Vadsbo norra domsaga,

och

3) uppdelning av Vadsbo södra domsaga å Gudhems och Kåkinds härads

samt Vadsbo norra domsagor.

Jag kommer i det följande att, med undantag för länsstyrelsens och hovrättens

yttranden, behandla de olika förslagen, här nedan betecknade alternativ

I, II och III, var för sig.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

Förening av Vadsbo södra och Vadsbo norra domsagor.

I sitt beslut den 2 augusti 1927 har Kungl. Maj:t angivit förevarande Alternativ

alternativ såsom det, åt vilket i första hand uppmärksamhet borde ägnas.

Anledningen härtill torde framgå redan av de i det föregående meddelade

allmänna uppgifterna om Vadsbo södra domsaga. Ytterligare må nu här

beträffande Vadsbo norra domsaga lämnas några upplysningar.

Vid utbrytningen år 1863 ur dåvarande Vadsbo härads domsaga omfattade

Vadsbo norra domsaga två tingslag. Dessa sammanslogos emellertid från

och med år 1924 till ett tingslag med tingsställe i Mariestad, varest samtidigt

ett nyuppfört tingshus togs i bruk. Detta har i enlighet med föreskrift

i ett Kungl. Maj:ts beslut den 25 oktober 1918 givits sådan storlek,

att det vid staden Mariestads eventuella förening med domsagan skulle vara

användbart såsom gemensam domstolsbyggnad för staden och domsagan. I

tingshuset är domsagans kansli inrymt, och där befintliga kanslilokaler och

brandfria förvaringsrum uppgivas vara fullt tillräckliga jämväl för en med

Vadsbo södra domsaga förstorad domsagas behov. Vadsbo norra domsaga

är i sin helhet belägen norr och nordväst om den södra domsagan och

gränsar i övrigt, utom på en kortare sträcka i sydväst, där gränsen är

gemensam med Kinne härad av Kinnefjärdings, Kinne och Kållands härads

domsaga, till sjön Vänern och vissa domsagor under Svea hovrätt. Huvudort

för domsagan är Mariestad, som genom järnvägar i skilda riktningar

står i förbindelse med domsagans olika delar ävensom med Moholm, tingsstället

för den södra domsagan, dit avståndet är 18 kilometer. I övrigt

finnes inom domsagan allenast en ort med mera sammanträngd befolkning,

nämligen Töreboda köping med 990 invånare vid utgången av år 1926.

Vid samma tidpunkt hade domsagan i sin helhet 25,596 invånare.

I Vadsbo norra domsaga hållas årligen tio allmänna tingssammanträden.

Sammanträden med tremansnämnd förekomma däremot ej. Enligt 1926 års

arbetsredogörelse ställde sig arbetsbördan i domsagan sålunda:

tvistemål och brottmål

konkurser och konkursärenden

lagfarts- och inteckningsärenden

andra ärenden, slutligt handlagda

253

19

1,032

544

summa 1,848.

I

Därest Vadsbo norra och södra domsagor redan under år 1926 varit förenade,

skulle sålunda vid årets slut invånarantalet hava utgjort 28,393 —

25,596 = 53,989 personer och arbetsmängden under året omfattat följande

antal mål och ärenden:

tvistemål och brottmål........................................................ 366 -r 253" 619

konkurser och konkursärenden ........................................ 27 + 19= 46

lagfarts- och inteckningsärenden .................................... 915 + 1,032 = 1,947

andra ärenden, slutligt handlagda.................................... 531 + 544 = 1,075

summa 1,839 + 1,848 — 3,687.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Tingslags
boma.

Härads
rätterna.

Domhav andena.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

Vid de sammanträden, som i frågan hållits inför häradsrätterna med

ombud för de båda domsagornas tingshusbyggnadsskyldige invånare, hava

skilda meningar yppats. Ombuden i den norra domsagan hava enhälligt

tillstyrkt domsagornas återförening, därvid det lämpligaste dock vore, att

de i fortsättningen var för sig bildade skilda tingslag med bibehållande av

nuvarande tingsställen men med domarkansliet förlagt till Mariestad.

Samtliga ombud för den södra domsagans socknar, 30 till antalet, hava

däremot uttalat, att de icke önskade någon sammanslagning med annan

domsaga, vare sig den egna domsagan därvid bibehölles såsom eget tingslag

eller icke. Hellre än att någon åtgärd för ändrad indelning nu företoges,

föredroge ombuden, att, i avvaktan på samtidig reglering av länets alla

domsagor och till dess uppfattningen hunne stadga sig angående vilken

storlek en domsaga enligt blivande rättegångsordning borde hava, det lediga

häradshövdingämbetet hölles vakant. Såsom skäl för sin ståndpunkt hava

dessa ombud framhållit, att man vore synnerligen tillfreds med den nuvarande

ordningen, att tingsstället låge bekvämt till, att detsamma vore i

gott stånd och praktiskt inrett och sålunda på ett utmärkt sätt fyllde sitt

ändamål, samt att den nuvarande ordningen överhuvud taget vore att anse

såsom den för de tingshusbyggnadsskyldige ekonomiskt fördelaktigaste.

Anmodade att uttala sin uppfattning om det för domsagan fördelaktigaste

alternativet, därest en sammanslagning eller uppdelning av domsagan ändock

komme till stånd, hava allenast ombuden för tre socknar, samtliga gränsande

intill den norra domsagan, uttalat, att de föredroge en sammanslagning med

sistnämnda domsaga, medan övriga ombud antingen föredragit annat alternativ

eller ställt sig likgiltiga till de olika alternativen eller ock avböjt att

uttala sig om desamma.

Av häradsrätterna har den i den norra domsagan instämt i det av de tingshusbyggnadsskyldige

därstädes avgivna tillstyrkande yttrandet, medan den

södra domsagans häradsrätt uttalat, att, enär nuvarande indelning vore att

anse såsom för allmänheten synnerligen förmånlig, någon förändring därav

icke borde ifrågakomma, åtminstone icke under annan förutsättning än att

de tingshusbyggnadsskyldige tillerkändes skälig gottgörelse för uppstående

värdeminskning av nuvarande tingshus.

Från Vadsbo södra häradsrätts uttalande var rättens ordförande, t. f.

häradhövdingen i domsagan H. Wullt, så till vida skiljaktig, att han på

skäl, som jag längre fram kommer att beröra, förordade en uppdelning

enligt alternativ II. I nu förevarande del av ärendet anförde domhavanden

i södra domsagan i huvudsak följande:

Efter Vadsbo härads domsagas delning hade samtliga häradshövdingar i

södra domsagan haft sin bostad och sitt kansli i Skövde. Befolkningen vore

sålunda sedan lång tid tillbaka vand att för ombesörjandet av sådana rättsangelägenheter,

för vilka ej erfordrades inställelse å tingsstället, fara till

nämnda stad. Senare årtionden hade medfört minskade anledningar till

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr Tö7.

tingsresor, dä allmänheten numera ä domarkansliet uträttade en mängd

ärenden, vilka i forna tider plägade framföras till häradshövdingen å tingen.

Domarkansliet hade sålunda med åren fått ökad betydelse och belägenheten

av detsamma spelade numera för allmänheten väl så stor roll som tingsställets

läge. För södra domsagans del torde utan tvivel Skövde erbjuda

det bästa läget för domarkansliet, enär stambanan norrifrån och järnvägen

från Karlsborg gjorde staden lätt tillgänglig utan besvärande tågombyten

för en stor del av befolkningen. Goda landsvägar, varå omnibustraök i ej

ringa omfattning vore inrättad, beredde tillika goda förbindelser med staden.

Besöken å domarkansliet kunde jämväl äga rum i samband med en mångfald

andra ärenden i staden, såsom avyttring av produkter, uppköp av förnödenheter,

besök å banker och marknader samt hos läkare, sammanträffande med

anhöriga eller bekanta, som fullgjorde militärtjänst vid i staden förlagda

truppförband m. in. För befolkningen inom domsagan vore sålunda Skövde

»staden», dit de flesta resorna från hemorten företoges.

Den sydligaste delen av domsagan, bestående av Horns, Frösve, Säters.

Binnebergs, Götlunda, Värings, Locketorps, Bergs, Lerdala, Timmersdala,

Ransbergs, Mölltorps och Karlsborgs socknar, rymde över hälften av domsagans

befolkning eller 14,255 personer (den 31 december 1926). Nämnda

område hade år 1895 en befolkning av 14,846 personer eller 591 personer mera.

Samma år hade emellertid återstoden av domsagan 17,099 invånare eller

2,961 personer mera än den 31 december 1926. Folkminskningen i domsagans

nordligaste två tredjedelar hade sålunda under de tre senaste årtiondena

varit fem gånger så kraftig som i den sydligaste tredjedelen. Man

torde också kunna förutse, att domsagans intressen i framtiden komme att

än mera förskjutas i riktning söderut, d v. s. mot Skövde och Karlsborg.

Ett förläggande av domarkansli eller tingsställe till Mariestad torde därför

kunna anses stå i strid mot den naturliga utvecklingen inom södra delen

av domsagan.

Redan av vad sålunda yttrats angående fördelningen av befolkningen

inom södra domsagan torde framgå, att en förening av norra och södra domsagorna

och ett samtidigt förläggande av domarkansli och tingsplats till

Mariestad skulle vålla det övervägande flertalet av södra domsagans invånare

betänklig olägenhet. Resorna dit för besök hos domaren eller inställelse vid

tingssammanträdena bleve längre än de nuvarande resorna för motsvarande

ändamål till Skövde och Moliolrn. Tågombyte finge äga rum i Moholm.

Numera inträffade ytterst sällan, att någon part, ombud eller vittne bleve

nödsakad att efter tingssammanträdena i Moholm övernatta på platsen. Med

tingsställe i Mariestad finge man däremot räkna med. att en sådan eventualitet

oftare inträffade. Rättegångskostnaderna för södra domsagans invånare

komme att stegras med utgifterna för resa mellan Moholm och Mariestad

samt med värdet av tidsspillan för dylik resa. Besöken hos domaren

komme att fördyras i än högre grad. Tv som förut antytts kombinerades

nu i regel ett besök hos domaren i Skövde med uträttande av annat ärende

i denna stad. Med Mariestad hade huvudparten av södra domsagans befolkning

icke någon nämnvärd förbindelse. Vid eu förflyttning av tingsstället

till Mariestad skulle ock följa den avsevärda nackdelen, att tingshuset i

Moholm, såvitt nu kunde förutses, komme att sakna lämplig användning

och följaktligen antingen finge förfalla eller ock bortslumpas för en ringa

summa, enär det vore för stort för att finna användning för något kommunalt

ändamål och någon möjlighet att hyra ut det såsom bostad ej gärna

kunde tänkas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

Man skulle visserligen kunna tänka sig, att efter en förening den södra

domsagan bibehölles såsom ett tingslag med tingsställe i Moholm, och att

sålunda detta tingslags befolkning endast finge bära nackdelarna av ett

domarkansli i Mariestad. Men förutsättning för en dylik anordning vore

väl, att tingssammanträdenas antal i ett dylikt tingslag bleve lika med

antalet sammanträden i nuvarande domsagan. Domaren finge följaktligen

hålla sammanträden var fjortonde dag växelvis i Moholm och Mariestad.

Då den nybildade domsagan komme att få minst 54,000 invånare, bleve det

i längden icke möjligt för ordinarie domaren att själv hålla sammanträden

till lika stort antal som nu i motsvarande domsagor. Med största sannolikhet

komme förhållandena att utvecklas så, att biträdande domare finge

anställas och sådan arbetsfördelning införas, att häradshövdingen toge på

sin lott förvaltningen av norra tingslaget och överläte åt biträdande domaren

att sköta södra tingslaget. I stället för att rättsskipningen där förut handhafts

av ordinarie häradshövdingen skulle sålunda densamma bliva överlämnad

åt en mindre erfaren biträdande domare, som endast under en relativt

kort tid komme att vara bunden vid domsagan. Det vore uppenbart, att

en dylik anordning skulle bliva menlig för rättsskipningen i södra tingslaget,

och det vore överhuvud svårt att förstå, att någon fördel därav skulle uppstå

för statsverket. Ekonomisk vinst i form av minskning i löneutgifter kunde

icke väntas vid det förhållande, att åt biträdande domare utginge ett årsarvode

av 6,500—7,000 kronor eller ungefär motsvarande ordinarie häradshövdings

löneförmåner utom sportler och stämpelprovision. Föga troligt

vore emellertid, att inom samma domsaga tingsställen i längden bibehölles

å två varandra så närbelägna platser som Moholm och Mariestad. Det

skulle ej dröja länge, innan försök gjordes att slopa tingshuset i Moholm,

och skulle detta lyckas, komme södra tingslagets invånare att drabbas av

de förut påpekade olägenheterna av tingsställe i Mariestad.

Domhavanden i den norra domsagan tillstyrker, att domsagorna förenas

till en domsaga med bibehållande av nuvarande tingsställen men med

domsagokansliet förlagt till Mariestad. Härigenom komme i minsta möjliga

mån ändring att göras i nu bestående förhållanden, varjämte några kostnader

i anledning av sammanslagningen så mycket mindre torde uppstå,

som i stället besparing borde kunna vinnas genom de båda nuvarande domarkansliernas

sammanförande till ett enda. Häradshövdingen i norra domsagan

anför i övrigt, efter att hava lämnat vissa, här ovan förut återgivna

uppgifter angående arbetsmängden i de båda domsagorna, i huvudsak följande:

Befolkningen i Vadsbo härad vore till sin huvudsakliga del jordbruksidkande

och befunne sig i stort sett i goda ekonomiska förhållanden. En följd

härav, åtminstone för den norra domsagans vidkommande, vore att inteekningsärendenas

antal vore synnerligen ringa: för år 1924 367, för år 1925

363 och för år 1926 369. Någon industri att räkna med funnes ej; jorddelningen

hade ej framskridit så långt som i andra delar av Västergötland

och några större samhällen funnes ej med undantag av Töreboda köping i

norra domsagan samt Karlsborg i södra domsagan. I lagfa rtshänseende vore

jordförhållandena i norra domsagan synnerligen enkla. Målen utgjordes

mest av enkla kravmål och smärre brottmål. De grövre brottmålens antal

vore synnerligen ringa. Förhållandena i berörda hänseende i södra domsagan

vore förmodligen tämligen likartade de i den norra. Svea hovrätt, som i

samband med avgivande av infordrat yttrande den 26 maj 1925 beträffande

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

31

väckt förslag om sammanslagning av Uppsala läns mellersta domsaga och

Uppsala läns södra domsaga låtit utarbeta en alla rikets domsagor omfattande

sammanställning av vissa i statistiska centralbyrån föreliggande folkmängdsuppgifter

för slutet av år 1924 ävensom av samma års arbetsredogörelser

från domhavandena (se sid. 70 och 71 under andra huvudtiteln i statsverkspropositionen

till 1926 års riksdag), hade sålunda funnit att bland andra

Vadsbo södra domsaga, ehuru till invånarantalet större än Uppsala läns

södra domsaga, i avseende å arbetsbördan komme efter denna.

Beträffande Vadsbo norra domsaga vore arbetsbördan däri för ringa för

att giva fullt arbete åt häradshövdingen och eu notarie. Granskning av

inteckningsböckerna i domsagan hade numera verkställts, och i fråga om

lagfartsböckerna hade med hjälp av kanslipersonalen genomgåtts och kompletterats

jordregistret för ungefär en tredjedel av domsagans socknar, i samband

varmed man sökt uppreda de äganderättsförhållanden, som varit oklara.

När nämnda kompletteringsarbeten inom ytterligare ett år vore slutförda,

funnes ej annat än de löpande göromålen att ombestyra, och torde dessa ej

räcka till för att fullt fylla häradshövdingens och förste notariens arbetstid,

om de ej skulle sysselsätta sig med rena skrivgöromål. En utökning av

domsagans område torde därför redan av sådan anledning vara behövlig.

Det vore sålunda att förmoda, att arbetsbördan i den nya Vadsbod omsagan

skulle komma att understiga arbetsbördan i den nybildade Uppsala läns

södra domsaga och att Vadsbodomsagan lättare än den sistnämnda skulle

kunna förvaltas av häradshövdingen med biträde av allenast tvä notarier.

Den nybildade domsagan skulle enligt befolkningsstatistiken för år 1926 i

folkmängd understiga tio av de nu i riket befintliga domsagorna. I den

nya domsagan borde liksom hittills hållas tio tingssammanträden årligen i

vartdera tingslaget, dock att det sammanträde med tremansnämnd, som nu

hölles i södra domsagan fyra veckor före hösttingets början, borde bibehållas.

Vad därefter anginge domsagokansliets förläggande till Mariestad, kunde

såsom skäl för lämpligheten härav anföras, att Mariestad vore säte för länsstyrelsen,

att länets lantmäterikontor vore förlagt därstädes samt att kommunikationerna

såväl i fråga om järnvägar som automobiler i linjetrafik

vore goda. De enda socknar, som i någon mån torde få olägenhet av kansliets

förflyttning från Skövde till Mariestad, vore Ivarlsborg, Ransberg och

Mölltorp, vilka genom järnvägslinjen Karlsborg—Skövde hade bättre förbindelser

med nämnda stad. Hinder torde dock ej finnas för att dessa socknar,

när efter reglering av domsagorna i mellersta delen av Skaraborgs län

en domsaga bildats med tingsställe i Skövde, om så funnes lämpligt, frånskildes

Vadsbo härads domsaga. Förutom vid de allmänna tingssammanträdena

i Vadsbo södra tingslag, då kansliet komme att vara tillgängligt för

allmänheten i Moholm, kunde, därest så skulle anses nödigt, jämväl vid

annat tillfälle varje månad kansliet där hållas öppet för allmänheten.

Jag övergår härefter till en redogörelse för de lokala myndigheternas och

häradsrätternas yttranden i fråga om alternativ II.

Uppdelning av Gudhems och Kåkinds härads domsaga å Skånings, Vilske Alternativ 11

och Valle härads samt Vadsbo södra domsagor, eventuellt i samband med

överföring av någon del av sistnämnda domsaga till Vadsbo norra domsaga.

Gudhems och Kåkinds härads domsaga består av två tingslag, Gudhems

härads tingslag med tingsställe i Stenstorp och Kåkinds härads tingslag med

tingsställe i Värsås. Domarkansliet är förlagt till Skövde, som ligger inom

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

sistnämnda tingslag. Domsagan har en långsträckt, tämligen oregelbunden

form med huvudriktning sydväst—nordost. Den gränsar i norr dels med

Gudhems härad till Valle härad av Skånings, Vilske och Valle härads domsaga,

dels ock med Kåkinds härad till Vadsbo södra domsaga, östra gränsen

följer sjön Vättern, den södra bildar nordgräns för Vartofta härad av

Vartofta och Frökinds härads domsaga och den västra slutligen är gemensam

för Gudhems härad samt Vilske och Skånings härader. Invånarantalet

utgjorde den 31 december 1926 i hela domsagan 26,252 personer, varav i

Gudhems härad 10,971 och i Kåkinds härad 15,281 personer.

Den Gudhems och Kåkinds härads domsaga i väster och norr angränsande

Skånings, Vilske och Valle härads domsaga bildar likaledes två tingslag,

nämligen Skånings och Valle härads tingslag med tingsställe i Skara, där

domsagokansliet ock är beläget, samt Vilske härads tingslag med tingsställe

i Floby. Vid 1926 års utgång hade domsagan 24,494 invånare, fördelade

med 18,602 personer på Skånings och Valle härader samt 5,892 personer på

Vilske härad.

Enligt häradsrätternas arhetsredogörelser för år 1926 hava inom Gudhems

och Kåkinds härads domsaga handlagts 1,761 mål och ärenden, varav 671

av Gudhems häradsrätt och 1,090 av Kåkinds häradsrätt. Motsvarande

siffra för Skånings, Vilske och Valle härads domsaga utgjorde 1,893. Av

dessa siffror att döma, torde arbetsbördan få anses vara ungefärligen lika i

såväl nyssnämnda domsagor som i de båda Vadsbodomsagorna.

I vart och ett av de fyra tingslagen inom Gudhems och Kåkinds härads

samt Skånings, Vilske och Valle härads domsagor hållas fem allmänna

tingssammanträden, vartill komma i Kåkinds härad ett och i Skånings och

Valle härads tingslag fem sammanträden med tremansnämnd.

Uppslaget till här ifrågasatta förändrade indelning har givits av t. f.

häradshövdingen Wulff, som i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 september

1927 framhållit, att vid den genom Kungl. Maj:ts beslut den 2 augusti 1927

anbefallda utredning det borde undersökas, huruvida icke en lämplig tingslagsreglering

kunde åstadkommas därigenom att Gudhems och Kåkinds

härads domsaga uppdelades med Gudhems härad å Skånings, Vilske och

Valle härads domsaga samt Kåkinds härad å Vadsbo södra domsaga. En

dylik reglering, vid vilken givetvis nuvarande häradshövdingen i den till

uppdelning föreslagna domsagan skulle överflyttas till den nybildade Kåkinds

och Södra Vadsbo domsaga, komme antagligen icke att röna något större

motstånd från befolkningens sida och skulle, vid det förhållande att Gudhems

och Kåkinds härader var för sig utgjorde ett tingslag med särskilda protokoll

och fastighetsböcker, åsamka statsverket relativt obetydliga kostnader.

Vid ärendets behandling inför Vadsbo södra domsagas häradsrätt har

Wulff modifierat sitt förslag därhän, att vid förening av Kåkinds härad

med nämnda domsaga nordligaste delen av densamma eller Undenäs landsfiskalsdistrikt

borde överföras till Vadsbo norra domsaga. Wulff anförde

därvid i huvudsak följande:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 137.

33

Därest uppdelningen verkställdes sålunda, att hela Vadsbo södra domsaga

förenades med Kåkinds härad till en domsaga och Gudhems härad lädes till

Skånings, Vilske och Valle härads domsaga, skulle båda de sålunda uppstående

domsagorna erhålla ganska tilltalande figurer med respektive Skövde

och Skara såsom centralt belägna huvudorter. Invånarantalet bleve i förstnämnda

domsagan omkring 43,700 och i sistnämnda domsagan omkring

35,500. Om därvid den nya domsagan indelades i två tingslag, så att nuvarande

södra domsagan komme att bibehålla tingsstället i Moholm och

finge sammanträden till lika antal som för närvarande, skulle nog befolkningens

motstånd mot ändring av nuvarande indelning kunna övervinnas.

Vid närmare övervägande av de konsekvenser, som av en dylik indelning

skulle uppstå för Vadsbo norra domsaga, ansåge sig Wullt emellertid ej

böra förorda densamma. Norra domsagan, som för närvarande hade endast

omkring 25,600 invånare, skulle nämligen avskäras från möjligheter till

utvidgning. Man skulle ju visserligen kunna tänka sig, att av Kinnefjärdings,

Kinne och Kållands härads domsaga Kinne härad, som onekligen

hade ganska många förbindelser med Mariestad, lades till norra domsagan,

men då skulle det bliva svårt att på något lämpligt sätt kompensera förstnämnda

domsaga. Wullt ansåge därför, att om en reglering av domsagorna

inom länet borde ske, Vadsbo södra domsaga måste delas på ett eller annat

sätt.

Detta kunde ske antingen så, att Undenäs och Binnebergs landsfiskalsdistrikt

lades till norra domsagan med tingsställe i Mariestad samt Karlsborgs

landsfiskalsdistrikt till Gudhems och Kåkinds härads domsaga. Därvid

skulle norra domsagan med de två därtill anslutna landsfiskalsdistrikten

bilda en ganska bra figur med Mariestad som huvudort. Denna domsagas

invånarantal bleve omkring 45,200. Gudhems och Kåkinds härad med

Karlsborgs landsfiskalsdistrikt, som komme att rymma omkring 35,000 invånare,

skulle däremot få en ganska egendomlig figur. Som det emellertid

vid denna indelning bleve väl stor skillnad mellan de nybildade domsagornas

folkmängd och tillika Skånings, Vilske och Valle härads domsaga

komme att avskäras från möjlighet till en välbehövlig utvidgning, borde

uppdelningen i stället företagas så, att Undenäs landsfiskalsdistrikt lades

till norra domsagan samt Binnebergs och Karlsborgs landsfiskalsdistrikt

förenades med Kåkinds härad till en domsaga med blivande tingsställe i

Skövde. Gudhems härad borde samtidigt överföras till Skånings, Vilske

och Valle härads domsaga.

Med en sådan indelning skulle domsagorna inom länet få ungefär lika stor

folkmängd, såsom framginge av nedanstående:

1. Vadsbo norra domsaga ........................................................ 25,596 invånare

Undenäs landsfiskalsdistrikt............................................... 8,047

tingsställe: Mariestad summa 33,643 invånare

2. Karlsborgs landsfiskalsdistrikt........................................... 8,844 invånare

Binnebergs landsfiskalsdistrikt...................................... 11,502

Kåkinds härad....................................................................... 15,281

tingsställe: Skövde summa 35,627 invånare

3. Skånings, Vilske och Valle härads domsaga.................. 24,494 invånare

Gudhems härad...................................................................... 10,971 »

tingsställen: Skara och Floby. summa 35,465 invånare

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. tti höft. (Nr 137.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

Tingalags
boma.

Häradsrätterna.

Domhavan
dena.

4. Vartofta och Frökinds härads domsaga............................ 34,423 invånare

tingsställe: Tidaholm

5. Kinnefjärdings, Kinne och Kållands härads domsaga ... 31,567 »

tingsställe: Lidköping

6. Åse, Viste, Barne och Laske härads domsaga................ 33,690 »

tingsställe: Vara.

Såsom förut under alternativ I angivits, hava ombuden för de tingshusbyggnadsskyldige

i Vadsbo södra domsaga enhälligt uttalat sig mot varje

förändring i bestående förhållanden. Därest ändrad indelning ändock genomfördes,

hava emellertid ombuden för 15 socknar eller halva antalet inom

domsagan förklarat, att de förordade den av t. f. häradshövdingen Wullt

senast föreslagna regleringen.

Tingslagsborna i Gudhems härad hava1, ej heller haft något att erinra

mot sistnämnda regleringsförslag, under förutsättning likväl att Gudhems

och Vilske härader förenades till ett tingslag med tingsställe i Stenstorp.

Varje förslag till indelningsändring, som kunde medföra slopandet av sagda

tingsställe, vore de nämligen emot.

Kåkinds härads tingslagsbor hava, med undantag av ombudet för Värsås

socken, förklarat sig eventuellt intet hava att erinra mot det av Wullt först

framställda förslaget, d. v. s. förening av hela Vadsbo södra domsaga med

Kåkinds härad. I första hand föredroge emellertid ombuden det såsom

alternativ III betecknade förslaget.

Tingslagborna inom Skånings, Vilske och Valle härads domsaga samt

inom Vadsbo norra domsaga synas icke hava beretts tillfälle att taga del

av här ifrågavarande uppdelningsförslag och hava följaktligen ej heller

därom avgivit något yttrande.

För innehållet i Vadsbo södra domsagas häradsrätts yttrande har redan

under alternativ I redogjorts. Övriga av nu ifrågavarande regleringsförslag

berörda häradsrätter hava därom icke gjort några direkta uttalanden. I

detta sammanhang har emellertid anförts: av Gudhems häradsrätt, att intet

vore att erinra mot en sammanslagning av hela Gudhems och Kåkinds

härads samt Vadsbo södra; domsagor; av Skånings och Valle häradsrätt,

att hinder ej syntes föreligga att med Skånings, Vilske och Valle

härads domsaga förena de i närheten av järnvägen Skara—Timmersdala

belägna socknarna av Vadsbo södra domsaga; och av Vilske häradsrätt,

att en uppdelning av sistnämnda domsaga avstyrktes, såvitt Vilske härad

därav kunde beröras.

Domhavanden i Vadsbo södra domsaga yttrar, att orsakerna till att befolkningen

i domsagan avböjde varje indelningsändring vore dels motvilja

att utbyta en organisationsform, med vilken tillfredsställelse rådde, mot en

annan oprövad, dels ock fruktan för att en förändrad indelning skulle medföra

ekonomisk förlust därigenom att tingshuset i Moholm bleve onyttigt

såsom sådant och finge avyttras. Då emellertid vissa av länets domsagor

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

vore väl små, syntes det önskvärt att åt dem kunde beredas någon utvidgning,

därvid man emellertid i största möjliga mån borde undvika att dela

härader och samtidigt tillse, att de dyrbara tingshusbyggnader, som funnes

i vissa av domsagorna, bleve utnyttjade. Befolkningens önskan om oförändrad

indelning kunde icke tillmätas avgörande betydelse, men då onekligen

genom indelningsändringen komme att förorsakas befolkningen ekonomisk

förlust genom minskat värde av det därefter överflödiga tingshuset

i Moholm, borde staten ersätta de tingshusbyggnadsskyldige med motsvarande

kontant belopp. Sagda ersättning borde användas av de tingshusbyggnadsskyldige

i Undenäs landsfiskalsdistrikt till inlösen i tingshuset i Mariestad

och av de tingshusbyggnadsskyldige i de båda övriga landsfiskalsdistrikten

såsom bidrag till uppförande av nytt tingshus i Skövde.

Domhavanden i Vadsbo norra domsaga framhåller likaledes, att, frånsett

de olägenheter som ur fastighetsbokföringens synpunkt skulle uppstå genom

här ifrågavarande förslags realiserande, stora ekonomiska uppoffringar skulle

åsamkas de tingshusbyggnadsskyldige i Undenäs landsfiskalsdistrikt genom

inlösen i tingshuset i Mariestad. Distriktet vore nämligen med eu befolkning

av allenast omkring 8,000 personer för litet för att bilda eget tingslag

med tingsställe i Moholm.

Domhavanden i Gudhems och Kåkinds härads domsaga — vilken emellertid

i första hand förordar ett av honom framfört, såsom alternativ III här

ovan betecknat förslag till indelningsändring — anmäler, att från hans sida

eventuellt intet vore att erinra mot det av t. f. häradshövdingen Wullt först

framställda förslaget om domsagans uppdelning, dock under förutsättning

att den nybildade Kåkinds och Vadsbo södra domsaga komme att utgöra

ett tingslag med tingsstad i Skövde. Ett genomförande av detta förslag

skulle knappast medföra annan kostnad för statsverket än arvode till eu

eller två andre notarier i den nya domsagan och åt ytterligare en dylik

notarie i Skånings m. fl. härads domsaga. Inom sistnämnda domsaga borde

lämpligen Vilske och Gudhems härader tills vidare sammanslås till ett

tingslag med tingsställe i Stenstorp, vilket för Vilske häradsbor ej medförde

annan olägenhet än något längre väg till tingsstället. Särskilda småprotokoll

och fastighetsböcker kunde fortfarande föras för vart och ett av de

förutvarande fyra tingslagen.

Domhavanden i Skånings, Vilske och Valle härads domsaga finner, att

en överföring till domsagan av Gudhems härad skulle medföra en naturlig

avrundning av densamma och tillika förena de orter, som i Lidköpings—

Skara—Stenstorps järnväg hade gemensamma trafikförbindelser, och förty

vara att förorda. Emellertid anser domhavanden på grunder, vartill jag

längre fram återkommer, lämpligast att med domsagoregleringar i länet

tillsvidare finge anstå.

Vad slutligen angår alternativ III eller uppdelning av Vadsbo södra

domsaga å Gudhems och Kåkinds härads samt Vadsbo norra domsagor,

Alternativ

in

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungi. Maj:ts ''proposition Nr 137.

så har, såsom redan nämnts, förslaget härom framställts av häradshövdingen

i Gudhems och Kåkinds härads domsaga O. Nyman. Vid sammanträde den

3 oktober 1927 inför Kåkinds häradsrätt med de tingshusbyggnadsskyldige

inom häradet anförde Nyman bland annat: Redan så tidigt som 1916 hade

varit fråga om en sammanslagning av Gudhems och Kåkinds härader och

byggande av gemensamt tingshus i Skövde. Någon sammanslagning av

häradena och något tingshusbygge hade då emellertid icke blivit av, ehuru

häradsborna själva hade beslutat det och frågan tillstyrkts av såväl häradsrätterna

som domhavanden och Göta hovrätt. Processkommissionen hade

nämligen avstyrkt förslaget och ansett frågan böra anstå, till dess kommissionens

förslag till ny judiciell indelning av riket blivit färdigt, och i enlighet

med detta avstyrkande hade Kungl. Maj:t sedan beslutat. Kommissionen

syntes nu tänka sig, att domsagan i en framtid skulle bestå av, förutom

det nuvarande området, städerna Skövde och Hjo samt de inom Södra

Vadsbo härad belägna socknarna Ransberg, Mölltorp och Karlsborg. Möjligen

skulle Norra och Södra Fogelås socknar i stället gå ifrån och tilläggas

Vartofta och Frökinds härads domsaga. Av skäl, som Nyman ville framhålla

i sitt eget yttrande i ärendet, ansåge han, att en sammanslagning av

hela Vadsbo södra domsaga med angränsande domsaga vore olämplig. Uppdelning

torde böra ske, och en sådan kunde ju tänkas på flera olika sätt.

Att lägga Ransbergs, Mölltorps och Karlsborgs socknar till Kåkinds härad

syntes lämpligt ur flera synpunkter, bl. a. vore det icke nödvändigt att

omedelbart bygga nytt tingshus i Skövde, då ju tingsstället i Värsås låge

ganska väl till för sagda socknar. Emellertid ville Nyman föreslå, att därest

Vadsbo södra domsaga skulle delas, icke blott Ransbergs, Mölltorps och

Karlsborgs socknar utan även Bellefors, Beatebergs och Ekeskogs socknar

eller med andra ord hela Karlsborgs landsfiskalsdistrikt lades under Kåkinds

häradsrätts domvärjo samt att Värsås tillsvidare bibehölles såsom tingsställe.

Någon anledning att dela på Karlsborgs landsfiskalsdistrikt syntes

nämligen icke förefinnas.

I sitt i egenskap av domhavande avgivna yttrande anför Nyman ytterligare

bland annat:

En utvidgning av Gudhems och Kåkinds härads domsaga syntes behövlig.

Domsagan hade förr varit större. År 1914 hade med Skövde stad införlivats

den förut till Kåkinds härad hörande Skövde landskommun med cirka

2,500 invånare. Fråga hade ock under senare åren ett par gånger varit uppe

att med Falköpings stad införliva Falköpings västra landskommun, varför

ej vore uteslutet, att domsagan i närmaste framtiden skulle komma att än

ytterligare minskas med sagda kommun, som med sina 1,483 invånare vore

den största i Gudhems härad.

Invånarna i Vadsbo södra domsaga önskade, att domsagan fortfarande

såsom nu måtte utgöra en självständig domsaga med kansli i Skövde, och

vore de jämväl enhälligt emot en styckning av domsagan. Skulle emellertid

någon förändring med nödvändighet ske, syntes de dock ej hava något

emot en förening med Gudhems och Kåkinds härads domsaga eller del

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

37

därav. Ett villkor för dylik förening torde vara, att domsagan komme att

utgöra ett tingslag med tingsstad i Skövde.

Genom beslut den 25 oktober 1918 hade Kungl. Maj:t lämnat utan bifall av

riksdagens justitieombudsman gjord framställning om Gudhems och Kåkinds

båda härads förening till ett tingslag med tingsställe i Skövde. Denna

framställning hade avstyrkts av processkommissionen, enär efter en framtida

domkretsindelning Kåkinds härad och staden Skövde torde komma att

lyda under en domstol med säte i nämnda stad, medan Gudhems härad vid

en dylik indelning syntes böra jämte vissa andra områden sammanslås

med staden Falköping till en domkrets.

Processkommissionen hade emellertid, enligt vad numera erfarits, frångått

sin tanke att uppdela Gudhems och Kåkinds härads domsaga; och

skulle enligt nu föreliggande utkast med domsagan i en framtid förenas

Skövde och Hjo städer samt Karlsborgs, Mölltorps och Ransbergs socknar

av Vadsbo södra domsaga. Dessa tre socknar, vilka hade tillhopa 6,800

invånare, utgjorde tillsammans med Beatebergs, Bellefors och Ekeskogs socknar

med ett invånarantal av tillhopa 2,044 ett landsfiskalsdistrikt, Karlsborgs

distrikt. Då det ej torde vara lämpligt att dela distriktet, varigenom

landsfiskalen skulle bliva skyldig uppvakta vid två häradsrätter, borde,

därest Vadsbo södra domsaga delades, hela distriktet förenas med Gudhems

och Kåkinds domsaga att tillsvidare med Kåkinds härad utgöra ett tingslag

med tingsställe i Värsås. Frågan om gemensam tingsstad för domsagan

i Skövde kunde i så fall anstå till dess slutgiltigt blivit bestämt,

huru domkretsindelningen i riket komme att gestalta sig. Väl komme härigenom

invånarna i distriktet att bliva sämre ställda i fråga om antalet

tingssammanträden än förut, men torde olägenheten därav ej vara så stor och

kunna avhjälpas, om så skulle visa sig behövligt, genom införande av

ytterligare ett eller flera tremansnämndssammanträden i tingslaget.

Såväl tingslagsborna som häradsrätten i Kåkinds härad hava tillstyrkt Tingilagsbor

förevarande alternativ. Övriga därav berörda tingslagsbor och häradsrätter 0CÄr^“d®''

hava icke tagit ställning till förslaget.

Beträffande domhavandenas i Vadsbo norra och Vadsbo södra domsagor upp- Domhavanfattning

tillåter jag mig hänvisa till vad deras under respektive alternativ I denaoch

II intagna utlåtanden i förevarande del innehålla. Av desamma framgår,

dels att domhavanden i Vadsbo norra domsaga icke anser hinder förefinnas

att vid en framtida reglering av länets samtliga domsagor överföra Karlsborgs,

Mölltorps och Ransbergs socknar till en domsaga med Skövde som

huvudort, dels ock att domhavanden i Vadsbo södra domsaga övervägt förevarande

alternativ men framför detsamma föredragit det av honom framförda

alternativ II.

Innan jag härefter redogör för de av vederbörande länsstyrelse och hovrätt

avgivna yttrandena i ärendet, torde böra nämnas, att däri jämväl framförts

förslag om att med reglering av Vadsbo södra domsaga borde anstå,

intill dess ombildning i ett sammanhang kunde företagas beträffande länets

samtliga domsagor.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, hava redan de tingshusbyggnadsskyldige

i Vadsbo södra domsaga varit inne på denna tanke.

Ifrågasatt

uppskov

med regleringen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 137.

Formligt förslag om dylikt uppskov har emellertid väckts av häradshövdingarna

i Kinnefjärdings, Kinne och Kållands härads samt i Skånings,

Vilske och Valle härads domsagor W. Zethelius och G. Kronlund.

Häradshövdingen Zethelius har därvid, med instämmande av sin domsagas

tingslagsbor och häradsrätt, framhållit, att såväl av uppgifterna angående

förekomsten av tvistemål och brottmål vid häradsrätterna inom

Skaraborgs län samt angående häradenas och tingslagens befolkningstal

som ock av erfarenheten syntes framgå, att, utan olägenhet för de rättssökande,

antalet domsagor inom länet kunde nedbringas från nuvarande

sju till ett antal av fem. Det vore möjligt, att vid sådan förändrad judiciell

indelning förening av de ‘bägge Vadsbodomsagorna till en domsaga

kunde finnas lämplig, men bestämd uppfattning härutinnan kunde icke

vinnas annat än i sammanhang med övervägande av helt förändrad uppdelning

av domkretsarna i länet. Tidpunkten för ett sådant övervägande

syntes snart vara inne, då nu ledighet inträffat i Vadsbo södra domsaga

samt inom de närmaste åren ytterligare två domsagor inom länet komme

att bliva vakanta genom häradshövdingarnas inträde i pensionsåldern.

För egen del har Zethelius närmare motiverat uppskovet sålunda:

Länets folkmängd, vilken tenderade att minskas snarare än ökas, utgjorde

den 31 december 1926 245,228 personer, därvid på domsagorna komme en

befolkning av 204,404 personer. Om denna befolkningssiffra uppdelades

på fem domsagor, skulle i genomsnitt på varje domsaga komma omkring

40,000 invånare. Även om samtliga städer förlädes under landsrätt, skulle

i allt fall den genomsnittliga folkmängden för domsagorna icke överskrida

50,000. Den nu rådande tendensen att hänvisa de unga juristerna att för

sin utbildning syssla huvudsakligen med ansökningsärenden och polismål,

och detta i sådan utsträckning att den ordinarie domaren, jämte en övervakande

befogenhet, skulle huvudsakligen ägna tid och arbete åt tvistiga

saker samt brottmål av någon betydenhet, gjorde det icke blott möjligt utan

också önskvärt att domkretsarna gjordes större än förr, då man av domaren

fordrade, att han i varje detalj skulle deltaga i domsagoarbetet. Ur allmänhetens

synpunkt syntes betänklighet icke behöva resas mot domkretsarnas

måttliga förstoring, då de förbättrade kommunikationerna mer än

motsvarade den i några fall förlängda vägsträckan.

En förändrad judiciell indelning av länet vore emellertid en grannlaga

fråga, därvid, jämte naturlig eller av ålder bestående samhörighet, torde

böra beaktas dels vägnätets beskaffenhet, dels förekommande järnvägsförbindelser,

dels tingsställenas lämpliga förläggning, därvid städer eller köpingar

företrädesvis torde böra komma i betraktande framför järnvägsknutpunkter,

vilka med biltrafikens utveckling förlorat mycket av sin betydelse

för ortsbefolkningen, dels ock att härad icke utan tvingande skäl uppdelades

på olika domsagor. Ville man avstå från tanken på städernas förläggande

under landsrätt, syntes rent av kunna ifrågasättas att reducera

länets domsagor till följande fyra:

Invånare

Åse, Viste, Barne, Laske och Kållands härader.................................... 45,896

Kinnefjärdings, Kinne, Skånings, Valle och Gudhems härader 48,923

Vartofta, Frökinds, Kåkinds och Vilske härader ................................ 55,596

Vadsbo härad ................................................................................................ 53,989

204,404

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

Inför alla dessa möjligheter vore icke möjligt att, i frågans nuvarande

skick, beträffande Vadsbo södra domsagas indelning förorda viss lösning

såsom den riktigaste.

Häradshövdingen Kronlund, vilken, såsom jag redan omnämnt, uttalat,

att en uppdelning av Gudhems och Kåkinds härads domsaga å Skånings,

Vilske och Valle härads samt Vadsbo södra domsagor ur vissa synpunkter

skulle vara att förorda, har därvid tillika anfört följande:

Det syntes som om frågan angående sammanslagning eller uppdelning av

domsagor inom länet lämpligast borde upptagas till behandling beträffande

länets samtliga domsagor. Med hänsyn till processkommissionens föreliggande

förslag torde även vid frågans behandling tagas i betraktande införlivandet

av länets städer i de blivande domkretsarna. Av grundläggande

betydelse för en uppdelning av domsagorna torde då bliva den storlek de

blivande domsagorna bestämdes skola få, huruvida det nuvarande antalet

skulle bibehållas eller, såsom antagligt vore, antalet komme att minskas

till sex eller till fem. I förra fallet skulle befolkningens medelsiffra för varje

domsaga uppgå till ungefär 40,000 personer, i senare fallet till ungefär

50,000 personer. Vid en sammanslagning av Vadsbo södra och norra domsagor

skulle emellertid invånarantalet i den förenade domsagan bliva, inberäknat

Mariestads stad, ungefär 60,000 personer, något som skulle förrycka proportionen

till de övriga domsagorna. Att blott provisoriskt sammanslå sistnämnda

domsagor för att vid en slutlig reglering av domkretsarna antagligen

åter till större eller mindre del skilja dem åt torde väl få anses

olämpligt.

Även häradshövdingen i Gudhems och Kåkinds härads domsaga betonar,

att en förändring ej nu borde vidtagas, därest den ej kunde ingå som led i

den slutliga regleringen av länets domkretsar. Till uppskovstanken ansluter

sig jämväl t. f. häradshövdingen i Vadsbo södra domsaga, för den händelse

hinder skulle förefinnas för utanordnande av gottgörelse till de tingshusbyggnadsskyldige

för värdeminskning av tingshuset i Moholm i anledning

av det av honom framställda regleringsförslaget (alternativ II). En gynnsam

tidpunkt för frågans återupptagande vore antingen år 1930, då häradshövdingämbetet

i Skånings, Vilske och Valle härads domsaga bleve ledigt,

eller ock år 1932, då motsvarande situation inträdde i Kinnefjärdings, Kinne

och Kållands härads domsaga. Vid nämnda tid vore ock att vänta, att

klarare direktiv än för närvarande förefunnes med avseende å blivande

domsagors lämpliga storlekstyp och beträffande frågan om städernas läggande

under landsrätt.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser i första hand, att med den ifrågasatta

regleringen bör tills vidare anstå. Såsom skäl för denna sin uppfattning

framhåller länsstyrelsen, att ändringar i den nuvarande judiciella indelningen

icke borde utan synnerliga skäl vidtagas, innan det visat sig, i

vilken omfattning processkommissionens nu föreliggande förslag till huvudgrunder

för rättegångsväsendets ombildning komme att vinna statsmakternas

gillande. Ett ställningstagande från statsmakternas sida till de i berörda

Lä nsstyr elsen

i Skaraborgs

län.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

Göta hovrätt.

förslag upptagna frågorna dels om större domkretsar med flera fast anställda

domare inom varje domkrets dels ock om införlivandet av städerna i de

blivande domkretsarna bleve nämligen av avgörande betydelse för bestämmandet

av de särskilda domsagornas områden. Då det måste anses högeligen

önskvärt, att ett sådant ställningstagande till nämnda principiella

spörsmål avvaktades, innan en omreglering av Vadsbo södra domsaga verkställdes,

samt genom ett anstånd med regleringen jämväl syntes kunna utvinnas

den fördelen, att i följd av inom de närmaste åren inträffande vakanser

å häradshövdingämbetena i ytterligare två av länets domsagor frågan

om förändrad judiciell indelning av länet i dess helhet skulle kunna upptagas

i ett sammanhang, funne länsstyrelsen, med hänsyn jämväl till den

av invånarna i Vadsbo södra domsaga uttalade enhälliga mening mot

ändrad indelning av domsagan, någon indelningsändring för närvarande

icke böra äga rum. Skulle det emellertid befinnas lämpligt att redan nu

vidtaga en reglering av domsagan, borde enligt länsstyrelsens åsikt det av

tingslagsborna, häradsrätten och häradshövdingen i Vadsbo norra domsaga

tillstyrkta förslaget om sammanslagning av de båda domsagorna i Vadsbo

härad till en domsaga förordas framför övriga i ärendet framkomma regleringsförslag.

Genom en sådan sammanslagning skulle nämligen, under förutsättning

av den förstorade domsagans indelning i två tingslag och bibehållandet

av de nuvarande tingsställena, domsagoborna icke komma att

åsamkas vare sig kostnader för nya tingshusbyggnader eller förlängda tingsresor.

Domsagokansliets förläggande till Mariestad syntes ej heller komma

att medföra oöverstigliga svårigheter för ortsbefolkningen, då dels med

nämnda stad uppehölles goda förbindelser antingen med järnväg eller medelst

befintliga automobilomnibuslinjer från så gott som alla större orter inom

Vadsbo södra domsaga, dels ock, såsom i häradshövdingens i Vadsbo norra

domsaga uti ärendet avgivna yttrande antytts, kansliet kunde komma att

hållas tillgängligt för allmänheten å tingsstället i Moholm även under annan

tid månatligen än under tingssammanträdena därstädes.

Även Göta hovrätt intager i ärendet samma ståndpunkt som länsstyrelsen,

d. v. s. förordar i första hand anstånd med regleringen, i andra hand sammanslagning

av Vadsbo södra och Vadsbo norra domsagor. Hovrätten anför

i huvudsak följande:

Det torde kunna sägas, att av Skaraborgs läns nuvarande sju domsagor endast

två — båda oberörda av det nu aktuella spörsmålet — nämligen Vartofta

och Frökinds härads domsaga med omkring 35,000 invånare samt Åse, Viste,

Barne och Laske härads domsaga med omkring 34,000 invånare stode nära

vad man efter hittills rådande uppfattning kunde beteckna såsom normaltyp

för en domsaga. Ej heller Kinnefjärdings, Kinne och Kållands härads domsaga

med sina omkring 32,000 invånare avlägsnade sig alltför mycket från

denna typ. Detta gällde däremot om de fyra återstående domsagorna: den

nu vakanta Vadsbo södra med omkring 28,000, Vadsbo norra med omkring

26,000, Gudhems och Kåkinds härads med likaledes omkring 26,000 samt

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

Skånings, Vilske och Valle härads domsaga med omkring 25,000 invånare.

Även om folkmängden ingalunda alltid kunde anses såsom tillförlitlig måttstock

för bedömande av arbetsbördan i en domsaga, torde detta dock väsentligen

vara fallet uti ifrågavarande län med dess utpräglade karaktär av

lantbruksbygd. Obestridligt torde således vara, att en reduktion av antalet

domsagor i länet kunde ske, utan att man därför behövde löpa den enligt

hovrättens mening synnerligen betänkliga risken att erhålla alltför stora

domsområden. Frågan syntes begränsad till den, huruvida nu inträffad

domsagovakans borde giva anledning till åtgärd i sådan riktning, eller om

därmed borde tillsvidare anstå. Härutinnan delade hovrätten de betänkligheter,

som med hänsyn till processreformens nuvarande läge i ärendet uttalats

och som särskilt kommit till synes i länsstyrelsens däri avgivna utlåtande.

Då hovrätten således i likhet med nyssnämnda myndighet redan

på denna grund — och följaktligen i detta sammanhang utan särskild hänsyn

till den enhälliga opinionen i Vadsbo södra domsaga — ansåge någon

indelningsändring för närvarande icke böra äga rum, förutsatte hovrätten

emellertid, att bifall till denna dess mening skulle taga sig uttryck i beslut

om åtgärder för den vakanta domsagans omedelbara återbesättande i vanlig

ordning. Hovrätten kunde nämligen ej finna annat än att det för rättsskipningen

vore synnerligen olyckligt, om den ena domsagan efter den andra

skulle hållas vakant under en för närvarande oöverskådlig framtid. Detta

syntes gå stick i stäv mot det eljest och med rätta så kraftigt betonade

strävandet att förekomma vikariatssystem inom domarkåren. Härvid borde

ock beaktas att, om och när en radikalare omstöpning av hela rikets domsområden

en gång komme till stånd, regeln i allt fall måste bli, att man

finge att räkna med bestående förhållanden, som först efter en längre övergångstid

kunde bringas till överensstämmelse med den nya ordningen eller

i allt fall ej utan avsevärda ekonomiska uppoffringar från det allmännas

sida avvecklas i ett mera forcerat tempo. Hovrätten ville med hänsyn till

det anförda i första hand förorda, att Vadsbo södra domsaga i vanlig ordning

återbesattes med ordinarie domare. Utan betydelse för uppskovsfrågan

vore ju emellertid onekligen ej den i ärendet betonade omständigheten, att

ytterligare två av länets mindre domsagor komme att bliva vakanta senast

respektive 1930 och 1932.

Hovrätten hade härefter att taga ståndpunkt till spörsmålet om lämpligheten

av och betingelserna för Vadsbo södra domsaga förening med

norra domsaga.

Av utredningen i målet framginge, att Vadsbo härad ända till eu relativt

sen tidpunkt, är 1863, utgjort en domsaga. Allt för stort avseende syntes

därför näppeligen böra fästas vid det motstånd, den ifragasatta sammanslagningen

från så att säga pietetssynpunkt mött inom den södra domsagan.

Det avgörande borde bliva, huruvida mera reella betänkligheter kunde anses

möta och huruvida förefintliga sådana kunde hävas genom sättet för rättsskipningens

anordnande i den sammanslagna domsagan. Hovrätten ville dä

till en början framhålla, att en sådan domsagas folkmängd, omkring ->4,000.

överstege den maximigräns, som enligt hovrättens mening borde uppställas

till förekommande därav, att den önskvärda personliga kontakten mellan

domaren och domsagans befolkning ginge förlorad. En sådan kontakt syntes

vara av särskild vikt i domsagor av ifrågavarande typ, tillhörande den rena

lantbruksbygden. Mindre betydelse kunde ju tillmätas densamma i domkretsar

av väsentligen mera stadsbetonad karaktär. De av rikets nuvarande

domsagor, som uppvisade ett lika stort eller än större invånarantal, torde

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. lli häft. (Xr l''M.)

s. 42 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

ock i allmänhet kunna räknas till den senare typen. Om än avgörande

vikt nu för tiden ej tillmättes den nyss framhållna synpunkten, torde det i

varje fall vara förtjänt av synnerligt avseende, huruvida arbetsbördan i eu

nybildad domsaga kunde bäras utan anställande av biträdande domare.

Skulle så ej vara fallet, måste dess tillskapande betecknas såsom föga önskvärt.

Oavsett denna frågas betydelse i besparingshänseende, måste det nämligen

enligt hovrättens mening anses olämpligt att bilda domsområden, där

en sådan vikariatsanordning kunde från början anses ofrånkomlig. Detta

torde visserligen här ej vara fallet, och den nuvarande domarens i norra

domsagan utlåtande syntes ju kunna räknas såsom garanti för att, i vad på

honom personligen ankomme, sådant ej skulle ifrågasättas. Erfarenheten

gåve . emellertid vid handen en stigande tendens att försöka utvidga institutionen

biträdande domare, och detta även i sådana fall, då det tidigare

förutsatts, att dylik ej skulle erfordras. Det kunde i detta sammanhang

vara värt beaktande, att i den nysammanslagna domsaga, Uppsala läns

södra, varmed jämförelse i ärendet gjorts, biträdande domare vore anställd.

Därest man ej behövde räkna med en dylik anordning, funne hovrätten även

i övriga delar synnerligt avseende böra fästas vid domarens i norra domsagan

i ärendet avgivna utlåtande, som ock syntes giva uttryck åt en enhällig

mening bland sistnämnda domsagas invånare. Hovrätten funne sig sålunda,

ehuru med tvekan och allenast i andra band, kunna giva sin anslutning åt

det förslag, som innefattades i samma utlåtande. En väsentlig förutsättning

härför vore emellertid, att villkoret om bibehållande av två tingslag

upprätthölles. Härigenom måste det väsentliga sakskälet för befolkningens

i södra domsagan motstånd mot förslaget anses undanröjt.

Med hänsyn till den ställning, hovrätten sålunda intagit i ärendet, ansåge

sig hovrätten för närvarande ej höra ingå på de andra projekt, som däri

framkommit. Häri låge emellertid, att hovrätten ej funne åt något av

dessa böra givas företräde framför berörda sammanslagning.

När jag nu går att taga ställning till förevarande regleringsfråga, vill

jag till en början ånyo erinra om den numera av statsmakterna antagna

grundsats, enligt vilken till underlättande av den förestående reformen av

rättegångsväsendet borde eftersträvas en successiv omreglering av de mindre

domsagorna till större enheter. Att denna grundsats bör komma i tillämpning

i fråga om Vadsbo södra domsaga, synes ställt utom tvivel. Den verkställda

utredningen giver otvetydigt vid banden, att nämnda domsaga på

grund av sin ringa folkmängd och jämförelsevis obetydliga arbetsbörda icke

kan tänkas vid en blivande domkretsindelning i enlighet med de av processkommissionen

angivna principerna bestå såsom självständig domsaga.

Om sålunda i förevarande avseende en omreglering får anses önskvärd,

måste emellertid, såsom Göta hovrätt ock anmärkt, i första hand tagas ställning

till spörsmålet, huruvida rätta tidpunkten nu är inne för omregleringens

företagande, eller huruvida med hänsyn särskilt till i granndomsagorna

inom de närmaste åren inträffande vakanser därmed bör anstå, till dess

frågan kan upptagas i ett större sammanhang. Såsom ett skäl för uppskov

bar anförts, att man eljest riskerade att föregripa en rationell omgestaltning

av länets samtliga domsagor, vilka genomgående ur processreformens synpunkt

vore för små och förty i behov av förstoring. Ytterligare har till

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.

43

förmån för ett uppskov framhållits, att frågan om städernas ställning till

den blivande nya judiciella indelningen ännu vore oavgjord och att, innan

klarhet härutinnan vunnits, intet med visshet kunde sägas om den lämpligaste

indelningen.

För egen del finner jag de betänkligheter, som sålunda uttalats mot en

omedelbar reglering, värda beaktande och ansluter mig till fullo till den

från flera håll under utredningens gång uttalade uppfattningen, att intet nu

bör i saken åtgöras, som icke är ägnat att åtminstone i huvudsak bestå vid

den kommande allmänna d omk retsi rid ein in gen. Med denna uppfattning måste

min " '' ‘ Qvgtanken bliva beroende av huruvida något eller

ra av de i ärendet framförda regleringsalternativen kunna med någorlunda

visshet antagas tjänliga att ingå såsom led i länets framtida judiciella indelning.

Med hänsyn till vad jag har mig bekant angående de indelningsförslag,

som övervägts inom processkommissionen, vågar jag emellertid göra

gällande, att så är i särskild grad fallet med det såsom alternativ I betecknade

förslaget om förening av Vadsbo södra och Vadsbo norra domsagor till

en domsaga, detta oberoende av frågan huru rättsskipningen i städerna i eu

framtid kommer att gestaltas. Nämnda alternativ överensstämmer nämligen

på ifrågavarande punkt fullständigt med vart och ett av två inom kommissionen

senast diskuterade förslag till domkretsindelning i Skaraborgs län,

avseende det ena länets indelning i fem, det andra i fyra domkretsar. Med

sagda förslag låter sig jämväl det såsom alternativ III betecknade indelningsförslaget

ganska väl förena, däremot knappast alternativ II, åtminstone

icke i dess ursprungliga gestalt. Ur synpunkten av en av rättegångsreformen

betingad domkretsindelning synes mig sålunda så mycket mindre hinder

möta mot företagande redan nu av en omreglering av Vadsbo södra domsaga,

som därigenom fastmera övergången till en sådan indelning skulle

underlättas.

För en omedelbar reglering talar jämväl den omständigheten, att det lediga

häradshövdingämbetet icke alltför länge bör hållas vakant, något som

svårligen skulle kunna undgås vid ett uppskov. Ett längre tids uppehållande

av häradshövdingämbete på förordnande måste emellertid — såsom

Göta hovrätt framhållit — innebära så allvarliga olägenheter, att dylikt bör

så vitt möjligt undvikas.

Vid valet mellan de ur processreformens synpunkt acceptabla alternativen

I och III ansluter jag mig, i likhet med bland andra Göta hovrätt och länsstyrelsen,

utan tvekan till det förra alternativet. Skälen för en återförening

av Vadsbo södra och Vadsho norra domsagor hava redan i det föregående

utförligt angivits. Jag kan här inskränka mig till att sammanfattningsvis

erinra därom, att sagda förslag framför alternativ III äger företräde i så

måtto, att det icke rubbar bestående tingslagsindelning och ej heller kräver

vare sig omedelbara eller framtida ekonomiska uppoffringar från de tingshusbyggnadsskyldiges

sida — det senare givetvis under förutsättning att

nuvarande Vadsbo södra domsaga kommer att såsom eget tingslag och med

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

bibehållande av nuvarande tingsställe i Moholm ingå i den nya domsagan.

Förslaget synes snarare komma att för de tingshusbyggnadsskyldige i Vadsbo

södra domsaga medföra någon ekonomisk fördel, i det att domsagans andel

i kostnaden för hallande av det framtida gemensamma domarkansliet i

Mariestad torde komma att understiga den nuvarande kostnaden för förhyrande

av kanslilokal i Skövde.

Mot genomförande av alternativ I har emellertid anmärkts, att den nya

domsagan därigenom bleve för stor, i varje fall i förhållande till övriga

domsagor inom länet, samt att det på~ grand härav kunde bliva nödvändigt

där anställa en biträdande domare, vilket ieke vore.till.-fördgLiöt-rättsvården.

Häremot vill jag till en början erinra, att redan Nya lagberM''

ningen i sitt år 1884 avgivna betänkande angående rättegångsväsendets ombildning

(del IV bihang sid. 166) uttalat sig för en återförening av Vadsbo

södra och Vadsbo norra domsagor. De båda domsagorna hade då en avsevärt

större folkmängd än nu, nämligen sammanlagt 64,749 år 1884 mot

53,989 vid utgången av år 1926. Väl skulle den nya domsagan bliva eu

av de folkrikare i landet, men dess befolkningssiffra komme dock ej att i

avsevärd grad avvika från motsvarande tal i de enligt 1926 års riksdagsbeslut

nybildade Uppsala läns södra domsaga med 49,728 invånare vid 1926

års utgång samt Bråbygdens och Finspånga läns domsaga med 56,117 invånare

vid samma tid. Ej heller i förhållande till länets övriga domsagor

synes mig den nya Vadsbodomsagan komma att i anseende till invånarantal

avvika alltför mycket från vad som får anses normalt. Det bör nämligen

beaktas, att jämväl de övriga domsagorna inom kort torde bliva föremål

för omreglering till större domkretsar, vilka säkerligen, vare sig slutresultatet

för länet blir fem eller fyra domsagor, komma att i medeltal få

en folkmängd av uppåt 50,000 invånare.

Vad beträffar arbetsbördan inom en enligt alternativ I nybildad domsaga,

har i det föregående framhållits, att, därest Vadsbo södra och Vadsbo

norra domsagor under år 1926 varit förenade, arbetsmängden under samma

år skulle hava utvisat 619 mål, varav 405 genom slutligt utslag avgjorda,

och 3,068 ärenden. Motsvarande tal skulle i Uppsala läns södra domsaga

hava utgjort 470 mål, varav 270 genom slutligt utslag avgjorda, och

3,314 ärenden samt i Bråbygdens och Finspånga läns domsaga 587 mål,

varav 451 genom slutligt utslag avgjorda, och 2,973 ärenden. En jämförelse

mellan de tre domsagorna giver sålunda vid handen, att den nya

domsagan i fråga om arbetsbördan torde komma att bliva ungefär jämnställd

med de nyssnämnda båda domsagorna. Ingendera av dessa domsagor

hör emellertid till landets tyngsta. Väl har hittills i den förra biträdande

domare varit anställd året runt och i den senare viss del av året, men

detta har ansetts som en övergångsanordning. I fråga om den nya Vadsbodomsagan

har av blivande häradshövdingen i domsagan uttalats den uppfattningen,

att biträdande domare icke skall behöva därstädes anställas.

Skulle så mot förmodan bliva fallet, lärer anordningen likväl kunna för
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majits proposition Nr 137.

svaras såsom ett övergångsstadium till en mera rationell domsagoorganisation.

På övriga mot förslaget framförda invändningar anser jag icke nödigt

att närmare ingå vid det förhållande, att desamma genom den södra domsagans

bibehållande såsom eget tingslag — vilket jag anser mig böra tillstyrka

— bliva i allt väsentligt borteliminerade. Än mera blir detta fallet,

om, i enlighet med vad häradshövdingen ställt i utsikt, domsagokansliet

kommer att å tingsstället i Moholm hållas öppet för allmänheten jämväl å

annan tid än under pågående tingssammanträde.

Därest, såsom jag förutsätter, i den nya Vadsbodomsagan årligen komma

att, liksom hittills i de nuvarande båda domsagorna, i vartdera tingslaget

hållas tio allmänna tingssammanträden och något sammanträde med tremansnämnd,

kan ej heller ur rättsvårdens synpunkt befogad erinran göras

mot sammanslagningen. Ur besparingssynpunkt är densamma obetingat att

anbefalla. Någon ökning i häradshövdingens i nuvarande norra domsagan

av statsmedel utgående avlöning lärer icke kunna komma i fråga. Fastmera

synes på grund av den blivande stegringen i samme häradshövdings

sportelinkomster den för närvarande i båda Vadsbodomsagorna utgående

partiella lönefyllnaden kunna efter sammanslagningen helt bortfalla.

En beräkning av statsverkets årliga kostnader för domsagopersonalen före

och efter sammanslagningen giver följande resultat:

För närvarande

Efter samman- s) agningen

lön för 2, respektive 1 häradshövding ............

kronor

9,000

4,500

tjänstgöringspenningar ........................................

»

2,600

1,400

lönefyllnad och resekostnadsbidrag...................

»

4,400

—

dyrtidstillägg, omkring ........................................

»

5,400

2,700

2 respektive 1 förste notarie..............................

»

4,800

2,400

dyrtidstillägg, omkring .......................................

»

1,700

850

ingen respektive 1 andre notarie, bidrag därtill

»

—

1,000

dyrtidstillägg, omkring.......................................

»

—

650

summa

kronor

27,900

13,500

Sistnämnda belopp, 13,500 kronor, bör eventuellt ökas med a\ lön ing och

dyrtidstillägg till en biträdande domare, sammanlagt omkring 5,400 kronor,

eller, sannolikare, till ytterligare en andre notarie, sammanlagt omkring

1,650 kronor. En årlig besparing av i gynnsammaste fall omkring 14,400

kronor kommer sålunda att uppstå.

Liksom beträffande den av mig tillstyrkta omregleringen av vissa domsagor

i Västmanlands län synes tidpunkten för nu. förevarande indelningsändrings

ikraftträdande kunna bestämmas till den 1 januari 1929.

Vad slutligen angår den nya domsagans namn, torde benämningen Vadsbo

härads domsaga böra återupptagas för densamma.

Då för häradshövdingen i nuvarande Vadsbo södra domsaga lönen utgör

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 1U käft. (Nr 137.)

s. 46 Kontrollera mot PDF

Hemställan.

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 137.

4,500 kronor och tjänstgöringspenningarna 1,200 kronor, tillhopa 5,700 kronor,

skulle, därest mitt förslag om sammanslagning av denna och Vadsbo norra

domsaga vinner bifall, ordinarie anslaget till justitiestat under Göta hovrätt

kunna från och med budgetåret 1929/30 minskas med sistnämnda belopp.

Å samma anslag för budgetåret 1928/29 skulle komma att uppstå en besparing

av halva detta belopp. Från och med budgetåret 1929/30 kan jämväl

minskning av anslaget till partiell löneförbättring för häradshövdingarna

äga rum i enlighet med vad nyss angivits.

Under åberopande av vad jag under A) och B) härovan anfört tillåter jag

mig hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att Västmanlands södra domsaga skall från och med den 1

januari 1929 uppdelas å Västmanlands västra och Västmanlands norra domsagor

sålunda, att Snevringe härads tingslag tillägges Västmanlands västra

domsaga och Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads tingslag tillägges

Västmanlands norra domsaga, som efter indelningsändringen skall benämnas

Västmanlands mellersta domsaga,

dels fastställa avlöningsförmånerna för häradshövdingen i sistnämnda domsaga

sålunda:

lön ............................................................................................ kronor 4,500

tjänstgöringspenningar ........................................................ » j ,500

dels besluta, att Vadsbo norra och Vadsbo södra domsagor skola från och

med den 1 januari 1929 förenas till en domsaga, vilken efter sammanslagningen

skall benämnas Vadsbo härads domsaga,

dels ock fastställa avlöningsförmånerna för häradshövdingen i sistnämnda

domsaga sålunda:

lön ............................................................................................ kronor 4,500

tjänstgöringspenningar ........................................................ » 1,400 5,900

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall; och skall proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

E. Lindström.

Stockholm, Isaac Marcns’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:373 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående reglering av vissa domsagor under Svea och Göta hovrätter. s. 9 i texten
  2. SU 1928:183 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om reglering av Vadsbo norra och Vadsbo södra domsagor. s. 1 i texten
  3. SU 1928:132 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående reglering av vissa domsagor under Svea och Göta hovrätter jämte en i ämnet väckt motion. a1 i texten