Sök i Ratio Lex

Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer

1928-02-24 · 27 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:138, Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

1

Nr 138.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering

av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda

eller förut anställda personer; given Stockholms slott

den 24 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—12:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvar sär end en, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott den 24 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Bibbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Eosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Eosén anhåller att få underställa Kungl.

Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande av

pension åt vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer

samt anför därvid följande:

1 :o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 31 december Ang. pension

1927 har styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori gjort framställ- biträd'';

ning om beredande av pension åt skrivbiträdet vid gevärsfaktoriet Johan J.A Lindqrist.

Albert Lindqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 115 Imf t. (Nr 138—139.) 4gg 28 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindqvist, som är född den 7 mai

1866, varit anställd vid gevärsfaktoriet sedan den 28 april 1890; att hans arbetsinkomst

från gevärsfaktoriet under de senare åren i medeltal utgjort 4,080

kronor per år, inklusive dyrtidstillägg; att han på grund av åderförkalkningoch

sviter efter hjärnblödning för afl framtid är oförmögen att bestrida sin tjänst;

samt att han under sin tjänstetid sig utmärkt väl förhållit och ådagalagt god

flit och arbetsskicklighet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 januari 1928 anfört, att

departementet ansåge billigt, att Lindqvist genom pension bereddes någon hjälp

till livsuppehälle under sin återstående livstid, och ansåge departementet i fråga

om storleken av den ifrågasatta pensionen, med hänsyn till Lindqvists långa

och väl vitsordade tjänstgöring, sig böra föreslå ett grundbelopp av 900 kronor

med därå belöpande tillägg. Departementet hemställde således, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Lindqvist

en årlig pension under hans återstående livstid av 900 kronor, att

utgå från och med månaden näst efter den, då han avginge från sin anställning

vid gevärsfaktoriet.

Statskontoret har den 12 januari 1928 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att då goda skäl syntes föreligga för att bereda Lindqvist pension av

statsmedel samt det av arméförvaltningens artilleridepartement föreslagna

»grundbeloppet» 900 kronor, motsvarande en nyreglerad pension å 1,344

kronor, icke kunde anses för högt tilltaget, hemställde statskontoret, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Lindqvist finge från och med månaden

näst efter den, vari avgång från befattningen vid gevärsfaktoriet ägde rum,

under återstående livstiden åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten

till årligt belopp av 1,344 kronor.

Även jag finner mig böra tillstyrka, att Lindqvist på grund av sin långa och

väl vitsordade tjänstgöring såsom skrivbiträde vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori

kommer i åtnjutande av pension av statsmedel efter erhållet entledigande

från sagda befattning. Det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet,

1,344 kronor, anser jag väl avvägt. Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skrivbiträdet vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Johan

Albert Lindqvist må från och med månaden näst efter den, varunder

han entledigas från sin anställning vid gevärsfaktoriet,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,344 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

3

2:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

överlämnad skrivelse den 6 augusti 1927 har chefen för arméns intendenturförråd

å Karlsborg gjort framställning om beredande av pension åt förrådsförmannen

vid nämnda intendenturförråd Alfred Carlsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carlsson, som är född den 2 januari

1867, alltsedan den 1 juni 1892 varit anställd såsom förrådsförman vid arméns

intendenturförråd å Karlsborg, vilken anställning han fortfarande innehar; att

han under de senare åren vid intendenturförrådet uppburit en avlöning, som

uppgått till i medeltal omkring 3,000 kronor för år; att han på grund av sviter

efter en under arbete ådragen kontusion å vänstra underbenet samt till följd av

genom ålder nedsatta kroppskrafter är oförmögen att fullt fullgöra sitt arbete

vid förrådet ävensom för framtiden oförmögen att försörja sig med eget arbete;

samt att han städse fullgjort sina tjänståligganden med omsorg och flit.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 december 1927 anfört,

att departementet ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att Carlsson efter erhållet avsked från sin anställning vid intendenturförrådet

å Karlsborg komme i åtnjutande av årligt understöd från statens sida för sin

återstående levnad. I fråga om storleken av understödet åt Carlsson finge departementet

erinra därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen under de senare åren

i allmänhet plägat bevilja pensioner å 800 å 1,000 kronor för år åt vid armén

anställda arbetare, vilka intagit förmans ställning. Med hänsyn till att Carlssons

anställningstid såsom förman i statens tjänst den 1 juli 1928 komme att

omfatta en tid, överstigande 36 år, ansåge departementet, att en årlig pension

av 1,000 kronor borde tillerkännas Carlsson. Till det sålunda åt Carlsson föreslagna

årliga pensionsbeloppet torde böra läggas det pensionstillägg, som omförmäldes

i kungörelsen den 15 juni 1922, angående pensionstillägg åt vissa

f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer, ävensom de förhöjningar,

som med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925,

med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer, belöpte å den ifrågavarande pensionen och

pensionstillägget. På grand av vad sålunda anförts finge departementet hemställa,

att Kungl., Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Carlsson finge från

och med den 1 juli 1928 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årlig pension av angivna storlek.

Statskontoret har den 16 januari 1928 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att ämbetsverket i likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement

ansåge goda skäl föreligga för beredande av pension åt Carlsson, som varit vid

arméns intendenturförråd anställd under 35 år. Vidkommande pensionsbeloppets

storlek innefattade förslaget, att pensionen skulle, såsom oreglerad, beräknas

för Carlsson till 1,000 kronor. Omräknad till nyreglerad skulle pensionen då

Ang. pension

dt förmannen

A. Carlsson.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Ang■ pension

åt verkstadsföreståndaren

A. Pettersson.

bliva 1,452 kronor; och då statskontoret icke funne något att erinra mot detta

pensionsbelopp, finge statskontoret tillstyrka framställning till riksdagen om

medgivande därtill, att Carlsson finge från och med månaden näst efter den,

vari han entledigades från sin anställning, under återstående livstiden åtnjuta

pension från allmänna indragningsstaten till belopp av 1,452 kronor.

Jag biträder myndigheternas förslag om beredande av pension åt förmannen

Carlsson. Då emellertid 1927 års riksdag beviljat ett flertal förmän med omkring

35 tjänstår pensioner till belopp av 1,260 kronor och sålunda bl. a. tillerkänt

skräddarmästaren S. Karlsson, vilken alltsedan år 1890 varit anställd

såsom förman vid Livregementets husarers skrädderiverkstad, nämnda pensionsbelopp,

torde jämväl i nu förevarande fall pensionen böra bestämmas till 1,260

kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förmannen vid arméns intendenturförråd å Karlsborg Alfred

Carlsson må från och med månaden näst efter den, varunder han

entledigas från sin anställning vid intendenturförrådet, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 1,260 kronor.

3:o.

Uti eu till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

överlämnad skrivelse den 4 januari 1928 har chefen för Skånska trängkåren

gjort framställning om beredande av pension åt föreståndaren för nämnda

kårs skomakeriverkstad Anders Pettersson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Pettersson, som är född den 25

februari 1858, alltsedan den 3 oktober 1907 innehaft anställning vid Skånska

trängkårens skomakeriverkstad, vilken anställning han fortfarande innehar; att

hans avlöningsförmåner vid kåren under de senare åren uppgått till i medeltal

omkring 3,000 kronor för år; att han på grund av ålderdomssvaghet icke vidare

kan behörigen sköta sin befattning och ej heller kan väntas återvinna sin tjänstbarhet;

samt att han under sin anställningstid vid kåren plikttroget och samvetsgrant

fullgjort alla sina åligganden och såväl i som utom tjänsten fört en i

allo hedrande vandel.

Chefen för södra arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 januari 1928 anfört, att

departementet i betraktande av Petterssons val vitsordade verksamhet i statens

tjänst funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att Pettersson

efter erhållet avsked från sin anställning vid kåren komme i åtnjutande av

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kunijl. Maj:ts proposition nr 138.

något understöd från statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken

av dylikt understöd finge departementet erinra därom, att Kungl. Maj:t

oeh riksdagen under de senare åren i allmänhet plägat bevilja pensioner å 800

å 1,000 kronor för år åt vid armén anställda arbetare, vilka intagit förmans

ställning. Med hänsyn emellertid till att Petterssons anställningstid i statens

tjänst uppginge till allenast något mera än 20 år, ansåge departementet sig böra

åt honom föreslå en årlig pension av allenast 700 kronor med därå enligt kungörelsen

den 15 juni 1922 författningsenligt utgående pensionstillägg samt å

pensionen och nämnda pensionstillägg jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 belöpande

förhöjningar, att åtnjutas från och med månaden näst efter den, under

vilken han avginge från sin anställning vid kåren. På grund av vad sålunda

anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Pettersson finge från och med månaden näst efter den, under vilken

han avginge från sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av angivna storlek.

I ärendet har statskontoret den 2 februari 1928 avgivit utlåtande och därvid

anfört, att då statskontoret ansåge, att pension borde beredas i detta fall, och då

ämbetsverket icke hade något att erinra mot vad arméförvaltningens intendentsdepartement

föreslagit i fråga om pensionsbeloppet, hemställde statskontoret,

att framställning måtte avlåtas till riksdagen om medgivande därtill, att Pettersson

finge från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från

anställningen ägde rum, under återstående livstiden åtnjuta pension från allmänna

indragningsstaten till belopp av 1,116 kronor årligen.

I likhet med myndigheterna finner även jag. att billighetsskäl tala för att

Pettersson beredes pension av statsmedel. Då enligt vad jag under hand inhämtat

Pettersson under hela sin tjänstgöring innehaft förmans ställning, synes mig

det av myndigheterna föreslagna pensionsbeloppet, 1.116 kronor, väl avvägt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att föreståndaren för Skånska trängkårens skomakeriverkstad

Anders Pettersson må från och med månaden näst efter den. varunder

han entledigas från sin anställning vid kåren, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig

pension av 1,116 kronor.

Ko.

Uti skrivelse till arméförvaltningens inténdentsdepartement den 26 augusti Ang. ptnsio

1927 har chefen för arméns intendentur förr ad i Boden gjort framställning om ^ j _yy

beredande av pension åt förmannen vid intendenturförradet Krik Johan Nyberg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nyberg är född den 21 oktober

1863; att han enligt egen uppgift, som han dock icke genom intyg styrkt, under

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 138.

åren 1881—1885 utfört arbeten för statens järnvägars räkning; att kan under

åren 1886—1889 samt under tiden 19 februari 1900—19 september 1901 tjänstgjort

såsom förman vid statens järnvägsbyggnader i Norrland; att han

under tiderna 5 oktober 1901—19 augusti 1905, 21 januari—12 maj 1908,

7 januari—3 juni 1909, 29 september 1909—6 november 1913 och 10

januari 1914—31 augusti 1917 tjänstgjort såsom förman vid fästnings- och

kasernbyggnadsarbeten i Boden; att han, efter att under tiden från och med

mars månad 1918 till och med den 31 mars 1923 hava varit ladugårdsförman

vid nämnda intendenturförråds kreatursdepå, alltsedan den 1 april 1923 varit

anställd sasom förman vid nämnda intendenturförråds viktualieavdelning, vilken

sistnämnda anställning han fortfarande innehar; att han under de senare åren

vid intendenturförradet uppburit en avlönig, som — frånsett dyrtidstillägg -—

uppgått till i medeltal omkring 1,800 kronor för år; att han lider av åderförkalkning,

på grund varav hans arbetsförmåga anses vara i väsentlig grad nedsatt;

att denna nedsättning av arbetsförmågan kan betraktas såsom sannolikt

för framtiden bestående; samt att han i sitt arbete varit synnerligen duglig och

på ett sällsynt plikttroget sätt fullgjort sina tjänsteåligganden samt fört en

hedrande vandel.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har armé för v alt ning ens intendentsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 november 1927 anfört,

att departementet i betraktande av Nybergs långa och val vitsordade verksamhet

i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att han efter erhållet avsked från sin anställning vid förrådet komme i åtnjutande

av något understöd från statens sida för sin återstående levnad. I fråga

om storleken av dylikt understöd finge departementet anföra, att departementet,

me''d hänsyn till att Nyberg enligt intyg komme att vid tidpunkten för den föreslagna

pensionens tillträdande eller den 1 november 1928 hava arbetat såsom

förman i statens tjänst under närmare 29 år, ansåge sig böra åt honom föreslå

en årlig pension av 900 kronor med därå enligt kungörelsen den 15 juni 1922

författningsenligt utgående pensionstillägg samt å pensionen och nämnda pensionstillägg

jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 belöpande förhöjningar, att

utbetalas från och med månaden näst efter den, under vilken han avginge från

sin anställning vid förrådet. På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Nyberg

finge från och med månaden näst efter den, under vilken han avginge från sin

anställning vid arméns intendenturförråd i Boden, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av angivna storlek.

Statskontoret har den 14 december 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att ämbetsverket i likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement

ansåge goda skäl föreligga för beredande av någon pension åt Nyberg.

Däremot kunde statskontoret knappast ansluta sig till departementets förslag i

fråga om pensionsbeloppet. Enligt detta skulle pensionen bestämmas till 900

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138. <

kronor med därå belöpande pensionstillägg och pensionsförhöjningar och skulle

alltså komma att uppgå till 1,344 kronor eller väsentligt mer än 2/3 av hans avlöning.

Med erinran att Nyberg under större delen av sin anställningstid i

statens tjänst varit förman bland byggnadsarbetare samt att pensionen för sådan

förman med 35 års anställning utgjorde 948 kronor utan annan tilläggsförmån

än dyrtidstillägg, skulle statskontoret, som funne riktigt, att Nybergs tjänst

såsom förrådsförman under senare år finge verka till någon förhöjning av beloppet,

för sin del vilja föreslå ett pensionsbelopp i detta fall av 1,080 kronor.

I övrigt hade statskontoret intet att erinra mot vad departementet hemställt.

I likhet med myndigheterna anser även jag, att Nyberg bör vid sin avgång

ur tjänst beredas pension av statsmedel. I fråga om pensionsbeloppets storlek

ansluter jag mig till vad statskontoret därutinnan föreslagit, eller att detsamma

bör bestämmas till 1,080 kronor för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förmannen vid arméns intendenturförråd i Boden Erik Johan

Nyberg må från och med månaden näst efter den, varunder han

entledigas från sin anställning vid förrådet, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,080 kronor.

5:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens civila departement Ang. pension

överlämnad skrivelse den 14 oktober 1927 har chefen för Hälsinge regemente éldaren

gjort framställning om beredande av pension åt eldaren vid regementet Karl K. Eriksson.

Eriksson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den 4 februari

1863, alltsedan år 1896 tjänat vid krigsmakten, nämligen först vid militärskolan

i Gävle såsom maskinist och gårdskarl och sedan, efter Hälsinge regementes förflyttning

till Gävle år 1909, såsom eldare; att han entledigats från nämnda befattning

den 30 november 1927; att han alltsedan ar 1922 åtnjutit ett ärligt

arvode av — frånsett dyrtidstillägg — 2,136 kronor; att han på grund av lungoch

lungsäckssjukdom är oförmögen till arbete; att förlusten av arbetsförmågan

är för framtiden bestående; samt att han städse skött sin tjänst med stort nit och

skicklighet.

Chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens civila

departement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 november 1927 anfört, att

departementet, med hänsyn till Erikssons långa och väl vitsordade verksamhet

i statens tjänst och i betraktande av att han på grund av sjukdom nödgades

lämna sin anställning vid regementet, ansage det vara med rättvisa och billighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

överensstämmande, att han vid sin förestående avgång ur tjänst bereddes något

understöd av statsmedel för sin återstående levnad. "Vad anginge beloppet av

ett dylikt understöd, finge departementet till en början erinra om, hurusom 1926

års riksdag vid bestämmandet av pensioner åt maskinister eller därmed jämställda

befattningshavare vid armén avpassat pensionsbeloppen i enlighet med

de i kungörelsen den 8 april 1925 (nr 87), angående pensionering av vissa ickeordinarie

befattningshavare vid statens hingstdepåer, angivna grunderna. Denna

praxis syntes emellertid redan år 1927 hava frångåtts, i det att nämnda års

riksdag, såsom framginge av dess skrivelse den 25 maj 1927 (nr 214), bestämt

pensionsbeloppen för den kategori anställningshavare, här avsåges, i enlighet

med eller i nära anslutning till de grunder, enligt vilka förtidspension utginge

till vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen. Emellertid hade

riksdagen såsom framginge av dess nyssnämnda skrivelse ansett det vara mindre

lämpligt att såsom regel taga berörda grunder till utgångspunkt vid bestämmandet

av pensioner till här avsedda befattningshavare. I stället hade det synts

riksdagen vara riktigast att, intill dess en genom författningsbestämmelser reglerad

pensionering pa detta område kommit till stand, tillämpa eu mera fri prövning

av omständigheterna i varje särskilt fall. På grund härav syntes det departementet

vara riktigast att vid bestämmandet av pensionsbeloppet i här förevarande

fall tillämpa den beräkningsgrund, vilken i allmänhet följts vid beviljandet

av pensioner, nämligen desammas bestämmande till omkring två tredjedelar

av de ordinarie årsinkomster, vederbörande befattningshavare under senare

delen av sin tjänstgöringstid uppburit. Då Eriksson under de senare åren uppburit

en kontant avlöning av 2,136 kronor för år i egenskap av eldare vid Hälsinge

regemente, skulle följaktligen den Eriksson tillkommande pensionen uppgå

till 1,424 kronor för år. Med hänsyn till att några avgifter icke blivit erlagda

sasom bidrag till beredande av pension, syntes emellertid ifrågavarande pensionsbelopp

knappast kunna sättas till högre belopp än 1,200 kronor, k ifrågavarande

pensionsbelopp torde, enär Erikssons avlöning, som utginge i form av

arvode pa stat, numera pa grund av eu ar 1921 företagen höjning i arvodet

måste betraktas såsom nyreglerad, icke böra utgå annan til läggsförmån än dyrtidstillägg

enligt de grunder, som nu vore eller framdeles bleve gällande. Till

jämförelse kunde nämnas, att Erikssons pension, utmätt enligt grunderna för

pensionering av vissa icke ordinarie befattningshavare vid statens hingstdepåer,

skulle hava uppgått till (600 + 180) = 780 kronor, (varvid eldare likställts

med stallbetjänt). Avpassad enligt grunderna för förtidspensionering av vissa

övertaliga civila löntagare vid armén och marinen skulle pensionen hava uppgått

till 1,152 kronor (980 + 177 = 1,157, efter avrundning 1,152). Den av departementet

föreslagna pensionen komme salunda att uppgå till 48 kronor mera än

vad som skulle hava tillkommit Eriksson, därest förordningen om förtidspension

varit å honom tillämplig. En dylik ökning för Erikssons vidkommande torde

emellertid icke kunna anses oskälig i betraktande av, att levnadsåldern för erhållande

av förtidspension satts sa lagt som till 50 år. Vid dylik ålder torde det

icke möta svårigheter att erhålla arbetsinkomst vid sidan av pensionen. Beträf
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

9

fande Eriksson, vilken vore ganska till åren kommen och på grund av sjukdom

för all framtid urståndsatt att med eget arbete försörja sig, vore all utsikt till

erhållande av dylik inkomst utesluten. Eriksson tillkommande pension torde

böra utgå från och med den 1 december 1927. På grund av vad sålunda anförts,

hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att

Eriksson finge från och med den 1 december 1927 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.

Statskontoret har den 9 december 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att då Eriksson vid framskriden ålder och efter långvarigt arbete i

statens tjänst till följd av sjukdom, som gjorde honom för framtiden oförmögen

till arbete, hade nödgats med utgången av november 1927 lämna sin anställning

yid Hälsinge regemente, syntes goda skäl föreligga för utverkande åt honom av

någon pension; och då statskontoret icke hade något att erinra mot det av arméförvaltningens

civila departement föreslagna pensionsbeloppet eller beträffande

departementets hemställan i övrigt, tillstyrkte statskontoret, att åtgärd måtte

vidtagas i enlighet med samma hemställan.

Genom brev den 3 februari 1928 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Eriksson

finge tills vidare, räknat från och med den 1 december 1927, från lantförsvarets

anslag till extra utgifter utbetalas understöd med etthundra kronor vid varje

månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt honom blivit

slutligt prövad, med skyldighet för Eriksson att, i den mån pension kunde bliva

honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit nu medgivna understöd,

till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel.

vilken återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna pensionsmedel

och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

I likhet med myndigheterna finner även jag billighetsskäl tala för att Eriksson

beredes pension av statsmedel. Arméförvaltningens civila departement har

för sin del föreslagit, att pensionen måtte utgå med 1,200 kronor för år. vilket

förslag biträtts av statskontoret. Vid bestämmandet av pensionsbeloppets storlek

har departementet tillämpat den beräkningsgrunden, att pensionen ställts i

viss relation till vederbörandes avlöning. Jag får emellertid erinra, att riksdagen

icke plägat tillämpa ifrågavarande beräkningsgrund vid beviljande av

pensioner åt arbetarpersonal. Då 1927 års riksdag tillerkänt arbetare med eu

tjänstetid av 30—35 år pension av 996 kronor för år, synes mig pensionsbeloppet

för Eriksson, som varit i försvarsväsendets tjänst i omkring 32 år, böra bestämmas

till samma belopp. Pensionen torde böra utgå från och med den 1 december

1927.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva.

att förre eldaren vid Hälsinge regemente Karl Eriksson må från

och med den 1 december 1927 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 996 kronor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Ang. pension

åt förre

kontoristen

. T. Gelottc.

6:o.

I skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 12 december 1927

har chefen för artilleridepartementets konstruktionsavdelning gjort framställning

om beredande av pension åt kontoristen vid avdelningen Ernst Teodor

Gelotte.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Gelotte, som är född den 7 augusti

1889, varit anställd i kronans tjänst i omkring 15 år, varav ungefär 4 år såsom

stamanställd vid Göta livgarde och 11 år såsom kontorist vid artilleridepartementets

konstruktionsavdelning; att han entledigats från sistnämnda anställning

från och med den 1 januari 1928; att hans arbetsinkomst vid konstruktionsavdelningen

under de senare åren utgjort i medeltal 3,744 kronor för år, inklusive

dyrtidstillägg; att han sedan flera år tillbaka varit sjuklig och under långa

perioder av sjukdom hindrad utföra sitt arbete vid avdelningen; att han för närvarande

vårdas å Söderby sjukhus för lungtuberkulos och lämpligen ej kan

återupptaga sitt arbete; samt att han under sin anställningstid sig utmärkt väl

förhållit.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet hava arméförvaltningens artilleridepartement

och sjukvårdsstyrelse uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 15

december 1927 anfört, att sjukvårdsstyrelsen ansåge, att ehuru möjlighet för

Gelotte att i ringa utsträckning inom annat arbetsområde bidraga till sitt

uppehälle väl för närvarande ej kunde med full säkerhet uteslutas, en hög

grad av sannolikhet dock talade för att dylik möjlighet för framtiden ej komme

att förefinnas. Med anslutning till vad sålunda anförts, ansåge artilleridepartementet

och sjukvårdsstyrelsen billigt, att Gelotte genom pension bereddes hjälp

till livsuppehälle under sin återstående livstid, och ansåge departementet i fråga

om storleken av den ifrågasatta pensionen med hänsyn till Gelottes korta

tjänstetid sig böra föreslå ett grundbelopp av 300 kronor per år. På grund av

vad sålunda anförts hemställde departementet och sjukvårdsstyrelsen, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja

Gelotte en årlig pension under hans återstående livstid av 300 kronor för år, att

utgå från och med månaden näst efter den, då han avginge från sin anställning

vid artilleridepartementets konstruktionsavdelning.

Statskontoret har den 28 december 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att det visserligen ej blivit styrkt, att Gelotte för framtiden vore

oförmögen till arbete, men då arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse förklarat

sig anse, att en hög grad av sannolikhet talade för att möjlighet för Gelotte

att genom arbete bidraga till sitt uppehälle för framtiden ej komme att förefinnas,

ville statskontoret jämväl tillstyrka, att något årligt understöd av statsmedel

utverkades åt Gelotte. Det av arméförvaltningen ifrågasatta pensionsbeloppet

300 kronor årligen syntes statskontoret dock vara alltför lågt, särskilt

som pensionstillägg eller pensionsförhöjning ej utginge till den, som senare än

vid 1925 års riksdag genom särskilt beslut av riksdagen blivit förklarad be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

rättigad åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten (kung. 280/1925 och

274/1926). Enligt statskontorets mening borde i förevarande fall pensionen ej

fastställas till lägre belopp än vad som enligt kungörelsen den 15 januari 1926

(nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila

löntagare vid armén och marinen utginge till i samma kungörelse under grupp

III upptagen befattningshavare med en anställningstid av 15 år eller sålunda

(680 + 136) = 816 kronor.

Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit och då jag icke har

något att erinra emot det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet, får jag

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre kontoristen vid arméförvaltningens artilleridepartements

konstruktionsavdelning Ernst Teodor Gelotte må från och

med den 1 januari 1928 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 816 kronor.

7 :o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens fortifikations-, intendents-

och civila departement överlämnad skrivelse den 4 juni 1927 har chefen

för Karlskrona grenadjärregemente gjort framställning om beredande av pension

åt vaktmästaren (tillsyningsmannen) vid volontärskoleetablissemanget i Ronneby

Sven Johan Carlsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Carlsson, som är född den 14 september

1862, varit anställd såsom vaktmästare (tillsyningsman) vid volontärskoleetablissemanget

i Ronneby sedan den 15 september 1900; att han den 30

september 1927 i samband med nämnda etablissemangs överlämnande till

Ronneby stad entledigats från sin befattning; att hans avlöningsförmåner från

och med år 1922, frånsett dyrtidstillägg och värdet av fri bostad, bränsle och

lyse, uppgått till 660 kronor för år; att han lider av hjärtsjukdom, lungemfysem

och ischias, i anledning varav hans arbetsförmåga är i mycket hög

grad nedsatt; att denna nedsättning i arbetsförmågan kan betraktas som för

framtiden bestående; samt att han under hela sin tjänstetid på ett synnerligen

förtjänstfullt och plikttroget sätt fullgjort sina åligganden.

Framställningen har tillstyrkts av t. f. chefen för första arméfördelningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens fortifikations-,

intendents- och civila departement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den

6 september 1927 anfört, att regementschefen i sin framställning gjort gällande,

att försäljningen av volontärskoleetablissemanget i Ronneby vore en följd av

1925 års försvarsbeslut. Även om så skulle kunna anses vara fallet — försäljning

av ifrågavarande etablissemang hade dock såsom framginge av Kungl.

Ang. pension

åt förre

vaktmästaren

S. J. Carlsson.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Maj:ts proposition nr 78 till 1927 års riksdag varit ifrågasatt långt innan

nämnda beslut fattades — ansåge sig emellertid departementen icke kunna tillstyrka,

att förtidspension bereddes Carlsson enligt bestämmelserna i kungörelsen

den 15 januari 1926 angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa Övertaliga

civila löntagare vid armén och marinen, enär den anställning, Carlsson

innehade vid försvarsväsendet, icke kunde anses utgöra hans huvudsakliga sysselsättning.

Däremot ansåge departementen med hänsyn såväl till Carlssons levnadsålder

som till hans långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst

ävensom därtill, att hans arbetsförmåga vore i mycket hög grad nedsatt, att

lämpligt årligt understöd av statsmedel borde tillkomma honom efter erhållet

avsked. Vad anginge storleken av ett dylikt understöd, finge departementen hänvisa

till vad 1927 års riksdag beslutat i fråga om pension åt förre vaktaren vid

Råbelöfs kruthus Per Andersson och förre vaktaren vid Ridö krutdepå Johan

Axel Norlin (riksdagens skrivelse den 24 maj 1927 p. 38 och 39). Med tillämpning

av de grunder, riksdagen följt vid bestämmandet av sistnämnda pensioner,

skulle beloppet av den Carlsson tillkommande pension uppgå till 696 kronor.

Dyrtidstillägget å denna pension utginge enligt nu gällande grundtal med 190

kronor 8 öre, vadan Carlssons pension jämte dyrtidstillägg skulle belöpa sig till

omkring 886 kronor för år, vilket belopp ungefärligen motsvarade vad Carlsson

för närvarande årligen uppbure i kontanta avlöningsmedel. På grund av vad sålunda

anförts hemställde departementen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Carlsson finge från och med månaden näst efter den, varunder

han entledigades från sin anställning vid volontärskoleetablissemanget i

Ronneby, under sin återstående livstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten

till belopp av 696 kronor årligen.

Statskontoret har den 18 oktober 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att ämbetsverket i likhet med arméförvaltningen funne det vara med

billighet överensstämmande, att Carlsson erhölle något årligt understöd av statsmedel.

Det ifrågasatta beloppet, 696 kronor, varå dyrtidstillägg enligt nu gällande

grundtal 172 skulle utgå med 17 kronor för månad eller 204 kronor för

år, finge dock anses vara något för högt, särskilt med hänsyn till att av Carlsson

uppburna kontanta avlönigsförmåner endast uppginge till 660 kronor årligen

jämte dyrtidstillägg därå enligt för befattningshavare vid nyreglerade verk gällande

grunder, utgörande enligt för närvarande gällande grundtal 9 kronor för

månad eller 108 kronor för år. Statskontoret ville därför föreslå, att pensionen

beräknades till nyreglerat belopp av sådan storlek, att pensionen jämte dyrtidstillägg

därå uppginge till ungefär vad Carlsson årligen uppburit i kontanta avlöningsförmåner.

Statskontoret finge alltså tillstyrka, att åt Carlsson utverkades

årlig pension å 600 kronor, å vilken pension dyrtidstillägg enligt nu gällande

grundtal utginge med 16 kronor för månad eller 192 kronor för år.

Knligt vad jag under hand inhämtat från vederbörande militärmyndighet,

synes befattningen såsom vaktmästare vid A^olontärskoleetablissemanget i Ron
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

neby liava utgjort Carlssons huvudsakliga sysselsättning. Vid sidan härav synes

han endast hava i mindre omfattning biträtt å köttbesiktningsbyrån i Ronneby.

Under de tider, då militärkommenderingar varit förlagda till volontärskolan,

torde han icke hava ägt möjlighet att syssla med annat arbete än sin tjänst som

vaktmästare vid skolan. Under sådana förhållanden finner jag mig böra i likhet

med myndigheterna tillstyrka, att Carlsson tilldelas understöd av statsmedel i

form av pension från allmänna indragningsstaten. Beträffande pensionsbeloppets

storlek ansluter jag mig till vad statskontoret därutinnan föreslagit. Då Carlsson

entledigats från sin anställning från och med den 1 oktober 1927, torde

pensionen böra utgå från och med nämnda dag.

.Tåg hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva.

att förre vaktmästaren vid volontärskoleetablissemanget i

Ronneby Sven Johan Carlsson må från och med den 1 oktober

1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

8:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 17 mars

1926 bär fortifikationsbefälliavaren i Boden gjort framställning om beredande

av pension åt förmännen vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden

Johan Arvid Lundin, Johan Alfred Stoltz, Johan Petter Sundström, Karl

Fredrik Ekberg, Nils Johan Nilsson, Johannes Emanuel Burman och Nils

Petter Isaksson samt åt arbetarna vid nämnda byggnadsarbeten Johan Karlsson,

Oskar Eriksson, .lohan Nilsson, Isak .Tolian Isaksson, Erik Johan Boden. Karl

Erik Karlsson, Olof August Engström och Israel Enström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Johan Arvid Lundin, att han, som är född den 28 december

1863, varit anställd dels som gardist vid dåvarande Andra livgardet från den

31 juli 1883 till den 31 juli 1887, dels vid följande statens järnvägars arbeten,

nämligen: vid brobyggnad över Lule-älv och över Pite-älv från oktober manad

1891 till juni månad 1894, vid grundgrävning för järnvägsverkstaden i Boden

från oktober månad 1896 till juni månad 1897 och vid arbeten å Bodens bangård

från juni månad 1897 till juni månad 1899, dels ock vid iästnings- och

kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 2 augusti 1901: samt att han salunda

varit anställd i statens tjänst under sammanlagt 36 år;

beträffande Johan Alfred Stoltz, att han, som är född den 23 september 1860,

varit anställd dels vid statens järnvägars arbeten å Gällivarebanan från hösten

1891 till september 1901, dels ock med ett par kortare avbrott vid fästningsoch

kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 8 oktober 1902; samt att han

sålunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt 33 år;

beträffande Johan Petter Sundström, att han. som är född den 27 september

1864, varit anställd dels vid järnvägsbyggnaden å linjen Gällivare—Luleå

Ang. pension

åt vissa

förmän och

arbetare vid

fästnings- och

ko sem byggnadsarbetena

i Boden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

under åren 1887—1891 och under år 1892 från den 2 april antagligen till årets

slut, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden under tiden

24 augusti 1904—31 oktober 1906 samt under tiden 10 juli 1907—31 augusti

1926, då han på grund av allt mer tilltagande sjukdom på begäran erhöll avsked;

samt att han sålunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt

omkring 27 år;

beträffande Karl Fredrik Ekberg, att han, som är född den 15 oktober 1865,

varit anställd dels vid banbyggnaden å linjen Luleå—Gällivare från den 10

augusti 1887 till den 1 oktober 1888, från den 15 januari 1895 till den 1 december

samma år och från den 15 maj 1896 till den 20 oktober samma år, dels

vid arbetena å stambanan genom övre Norrland från den 3 november 1891 antagligen

till utgången av år 1894, dels vid vissa statens järnvägars arbeten

under ar 1899 från den 5 april till och med den 10 november, under år 1900

från den 10 maj till och med den 6 december och under år 1901 från den 8 juni

till och med den 27 oktober, dels ock med vissa avbrott vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden sedan den 20 januari 1902; samt att han sålunda varit

anställd i statens tjänst under sammanlagt omkring 27 år;

beträffande Nils Johan Nilsson, att han, som är född den 5 augusti 1866,

varit anställd dels vid statens järnvägsbyggnad i övre Norrland under år 1893,

vid statens bangårdsbyggnad därstädes m. m. under år 1894 och vid statens

byggnad av järnvägen Boden—Morjärv under åren 1898—1899, dels vid arbeten

i Svartbyn för statens järnvägars räkning från den 2 maj 1895 till den 31 december

1897, dels ock med vissa avbrott vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden sedan den 3 januari 1902; samt att han sålunda varit anställd

i statens tjänst under sammanlagt omkring 27 år;

beträffande Johannes Emanuel Burman, att han, som är född den 15 augusti

1860, haft anställning vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden från

den 3 januari 1902 till augusti 1927, da han på grund av sjukdom måste lämna

denna ställning; samt att han sålunda varit anställd i statens tjänst under

sammanlagt omkring 25 år;

beträffande Nils Vetter Isaksson, att han, som är född den 25 juli 1865, med

vissa kortare avbrott varit anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden sedan den 22 juni 1902; samt att han sålunda varit anställd i statens

tjänst under sammanlagt omkring 21 år;

beträffande Johan Karlsson, att han, som är född den 21 december 1860,

vant anställd dels vid statens vägbyggnad å den s. k. militärvägen Glommensträsk—Rasksele

under åren 1896—1899, dels vid arbetet å järnvägen Boden—

Morjärv under år 1900, dels ock utan avbrott vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden sedan den 24 juli 1901; samt att han sålunda varit anställd

i statens tjänst under sammanlagt omkring 31 år;

beträffande Oskar Eriksson, att han, som är född den 30 januari 1862, varit

anställd dels vid följande statens järnvägars arbeten, nämligen: vid brobyggnad

över Bodån under år 1893, å järnvägsbyggnadsförrådet och järnvägsverkstaden

i Boden under år 1894, å järnvägen Boden—Morjärv under år 1897 och del av

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Knngl. Maj:ts proposition nr 138.

år 1898 och i Boden under del av år 1898 samt åren 1899 och 1900, dels vid

vissa statens järnvägars jordschaktnings- och urgrävningsarheten m. m. 47

dagar under sommaren 1913, dels ock med vissa avbrott vid fästnings- och

kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 20 mars 1902; samt att han salunda

varit anställd i statens tjänst under sammanlagt 29 år;

beträffande Johan Nilsson, att han, som född den 10 juli 1856, varit anställd

vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden utan avbrott sedan

den 12 maj 1902; samt att han sålunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt

26 år;

beträffande Isak Johan Isaksson, att han, som är född den 3 mars 1861, varit

anställd dels vid statens järnvägsbyggnader på stambanan genom övre Norrland

från den 16 maj 1892 till mitten av år 1893, dels vid statens järnvägars

underhållsarbeten å linjen Boden—Gammelstad under sommarmånaderna och

delvis om vintern under åren 1906—1910, dels vid arbetena å statsbanorna till

och i Tornedalen från den 17 maj 1911 till den 1 oktober 1914, dels ock vid

fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden från den 28 juli 1902 till den

6 augusti 1904 samt utan avbrott sedan den 1 oktober 1914; samt att han sålunda

varit anställd i statens tjänst under sammanlagt omkring 24 år;

beträffande Erik Johan Boden, att han, som är född den 2 oktober 1862,

varit anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden från den 31

juli 1902 till den 21 december 1905 och utan avbrott sedan den 20 augusti

1907; samt att han sålunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt

omkring 24 år;

beträffande Karl Erik Karlsson, att han, som är född den 26 februari 1858,

med ett avbrott under något mer än 2''/2 år varit anställd vid fästnings- och

kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 1 mars 1902; samt att han sålunda

varit anställd i statens tjänst under sammanlagt omkring 23 år;

beträffande Olof August Engström, att han, som är född den 12 oktober

1862, varit anställd dels vid arbetet å Gällivarebanan från och med augusti

1887 till och med september 1889, dels vid vissa statens järnvägars arbeten 8

månader under ett vart av åren 1894, 1895 och 1896, dels vid statens järnvägar

1 Boden ej mindre för utförande av arbete såsom banarbetare 7 månader under

år 1918 än även såsom säsongarbetare 5 månader under år 1921. dels ock med

vissa uppehåll vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den

2 januari 1903; samt att han sålunda varit anställd i statens tjänst under sammanlagt

omkring 21 år;

beträffande Israel Enström, att han, som är född den 3 december 1864, varit

anställd dels vid arbetena å statsbanan Boden—Morjärv åren 1899, 1900 och

1901, dels såsom järnvägsarbetare i Luleå från och med den 20 januari 1913

till och med den 19 oktober samma år, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden från och med den 1 juni 1910 till och med den 24 juli

1912, från och med den 14 oktober 1914 till och med den 10 februari 1923 samt

utan avbrott sedan den 2 augusti 1923; samt att han sålunda varit anställd i

statens tjänst under sammanlagt 19 år.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Ktmgl. Maj:ts proposition nr 138.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande förmän och

arbetare på grund av sjukdom numera hava nedsatt arbetsförmåga, att deras

arbete i statens tjänst blivit väl vitsordat, samt att ingen av dem torde äga nämnvärda

tillgångar.

Fortifikationsbefälhavaren i Boden har i sin förenämnda framställning om

pension åt ifrågavarande förmän och arbetare anfört, bland annat, att deras

arbetsförmåga på grund av uppnådd hög ålder numera vore nedsatt och med

den tilltagande åldern givetvis komme att ytterligare sjunka, varför det bleve

nödvändigt att i en nära framtid avskeda dem, som ännu vore i tjänst. Då de

ägnat sina bästa år åt arbete för statens räkning, finge det anses rättvist och

billigt, att staten för deras försörjning under deras återstående livstid tillerkände

dem en årlig pension att utgå från tiden för avskedet. Vad beträffade

vederbörandes anställningstid, hade fortifikationsbefälhavaren vid beräkning av

denna, i likhet med vad vid lämnande av uppgifter vid ansökan om pension för

förut pensionerade fortifikationsarbetare ägt rum, icke fråndragit tiden för

under anställningen inträffade uppehåll i arbetet på grund av bristande tillgång

på för årstiden lämpligt arbete, enär under dylika uppehåll arbetaren för

att få kvarstå såsom fortifikationsarbetare haft att på vid kallelse utsatt tid

infinna sig i arbete samt på den grund endast i högst få fall arbete hos annan

arbetsgivare under sådan period torde hava kunnat av arbetaren anskaffas,

vadan nämnda avbrott för arbetarna endast varit till stor nackdel. För staten

däremot hade de nämnda bestämmelserna i ett flertal fall varit till icke ringa

fördel, varför det syntes fortifikationsbefälhavaren rättvist, att det fåtal arbetare,

som komme i åtnjutande av pension, erhölle den för statens del obetydliga,

men för arbetaren värdefulla ökningen av pensionsbeloppet, som de för detta

belopps beräknande av fortifikationsbefälhavaren ti I lärn pade grunderna komme

att medföra.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens fortifikationsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 november 1927 anfört,

att sedan departementet av handlingarna i ärendet inhämtat, att för beräkning

av pensionsbeloppet åt nedan nämnda förmän och arbetare, nämligen

Johan Arvid Lundin, Johan Alfred Stoltz, Johan Petter Sundström, Karl

Fredrik Ekberg, Kils Johan Nilsson, Johan Karlsson, Oskar Eriksson, Isak

Johan Isaksson, Karl Erik Karlsson, Olof August Engström och Israel Enström

åberopats anställning, förutom vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena

i Boden, jämväl vid vissa statens järnvägars .arbeten, hade fortifikationsdepartementet

i skrivelse till järnvägsstyrelsen anhållit, att styrelsen ville

meddela, huruvida de sålunda angivna anställningarna vid statens järnvägars

arbeten kunde vitsordas och om styrelsen hade. något att erinra emot att samma

anställningar finge räknas vederbörande förmän och arbetare till godo vid prövningen

av ansökningarna om statspension till dem. Av den utredning i ärendet,

som järnvägsstyrelsen låtit verkställa genom styrelsens byggnadsbyrå och

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

distriktsförvaltningen vid statens järnvägars femte distrikt, framginge, att i

allmänhet vare sig å byggnadsbyrån eller distriktsförvaltningen funnes handlingar

förvarade, som kunde styrka de i pensionsansökningarna upptagna anställningarna

vid statens järnvägar, vadan de av mjmdigh eterna verkställda

efterforskningarna icke medfört önskat resultat. Enligt byggnadsbyråns åsikt

borde dock ifrågavarande anställningar räknas vederbörande tillgodo. Byrån

hade härom anfört i huvudsak följande:

Som arbetare journaler eller register över arbetare från äldre statsbanebyggnader

mycket ofullständigt funnes att tillgå och från vissa byggnadsföretag

liksom från statens järnvägars banavdelning helt saknades, kunde visserligen

<le uppgivna anställningarna vid statens järnvägars arbeten endast delvis konstateras.

Då emellertid ifrågavarande anställningar vore styrkta dels genom

arbetsbetyg, dels ock genom intyg från schaktmästare, banmästare och arbetsförmän

med flera, vilkas trovärdighet icke funnes skäl att draga i tvivelsmål,

torde uppgifterna om nämnda anställningar dock böra kunna godtagas, och syntes

det skäligt, att desamma, i den mån de ansåges vara st5rrkta, av vederbörande

finge tillgodoräknas såsom tjänstetid vid statens arbeten för erhållande

av pension.

Beträffande anställningstid i statens tjänst ansåge fortifikationsdepartementet

för sin del, att de av vederbörande förmän och arbetare åberopade intygen

angående deras olika anställningar hos staten borde, såvitt möjligt, tillerkännas

vitsord.

Vidare ansåge departementet beträffande samtliga ovan uppräknade förmän

och arbetare utrett, att de, vilkas arbete i statens tjänst blivit väl vitsordat,

på grund av ålder och genom läkarbetyg styrkt sjukdom numera hade

så nedsatt arbetsförmåga, att de, i den mån de ej redan lämnat sin anställning

i statens tjänst, inom den närmaste tiden lämpligen borde därifrån erhålla

avsked samt att ingen av dem torde äga nämnvärda tillgångar. Med anledning

av vad sålunda anförts, ansåge departementet billigt, att förenämnda förmän

och arbetare genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle under sin

återstående livstid, och ansåge departementet med hänsyn till deras anställningstid

och övriga föreliggande omständigheter i anslutning till de grunder,

som riksdagen under de senaste åren härutinnan tillämpat, sig böra föreslå, att

pensionerna bestämdes till följande årliga grundbelopp, nämligen: för Johan

Arvid Lundin till 1,050 kronor, för Johan Alfred Stoltz till 960 kronor, för

Johan Petter Sundström till 780 kronor, för Karl Fredrik Ekberg till 780 kronor,

för Nils Johan Nilsson till 780 kronor, för Johannes Emanuel Burman

till 720 kronor, för Nils Petter Isaksson till 720 kronor, för Johan Karlsson

till 780 kronor, för Oskar Eriksson till 720 kronor, för Johan Nilsson till 630

kronor, för Isak Johan Isaksson till 600 kronor, för Erik Johan Boden till 600

kronor, för Karl Erik Karlsson till 600 kronor, för Olof August Engström till

600 kronor och för Israel Enström till 600 kronor. Departementet hemställde

således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja ifrågavarande förmän och arbetare pension till grundbelopp, som

av departementet angivits, att utgå under deras återstående livstid för Johan
Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. Ilo häft. (Är 138—139.) 4cc ss ''2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 138.

nes Emanuel Burman från och med den 1 september 1927, för Johan Petter

Sundström från och med den 1 september 1926 och för de övriga från och med

månaden näst efter den, då de entledigades från sin anställning i statens tjänst.

Statskontoret har den 12 december 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att ämbetsverket ansåge omständigheterna i nu förevarande fall

böra föranleda till utverkande av pension åt en var av de förmän och arbetare,

för vilka arméförvaltningens fortifikationsdepartement föreslagit sådan förmån.

Beträffande pensionsbeloppen finge statskontoret erinra därom, att pensioner

till byggnadsarbetare vid armén eller marinen plägat avpassas i nära överensstämmelse

med grunderna för pensionering av förmän och arbetare vid statens

järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning enligt kungörelsen

den 8 november 1918 (nr 859), varvid under senare åren iakttagits, att

de i nämnda kungörelse angivna pensionsbeloppen borde undergå sådan förhöjning,

att de kunde betraktas såsom nyreglerade pensioner, å vilka icke annan

tilläggsförmån finge förekomma än dyrtidstillägg. Exempelvis ville statskontoret

erinra om 1927 års riksdags beslut i anledning av propositionen nr 153

punkt 3 om pension åt fortifikationsarbetaren vid Karlskrona fästnings fortifikationsförvaltning

till belopp av 792 kronor för nära 20 års arbete i statens

tjänst. På grund härav och då det syntes skäligt, att pensionerna åt förmännen,

såsom arméförvaltningens fortifikationsdepartement föreslagit, sattes i någon

mån högre än för annan arbetare med motsvarande tjänstetid, syntes följande

pensionsbelopp böra i förevarande fall beredas, nämligen: Johan Arvid Lundin

996 kronor, Johan Alfred Stoltz 960 kronor, Johan Petter Sundström 924

kronor, Karl Fredrik Ekberg 924 kronor, Nils Johan Nilsson 924 kronor, Johannes

Emanuel Burman 900 kronor, Nils Petter Isaksson 852 kronor, Johan

Karlsson 900 kronor, Oskar Eriksson 876 kronor, Johan Nilsson 852 kronor,

Isak Johan Isaksson 828 kronor, Erik Johan Bodén 828 kronor, Karl Erik

Karlsson 816 kronor, Olof August Engström 792 kronor samt Israel Enström

768 kronor.

Även jag anser, att ifrågavarande förmän och arbetare vid fästnings- och

kasernbyggnadsarbetena i Boden böra erhålla pension av statsmedel. I likhet

med myndigheterna finner jag skäligt, att pensionerna åt förmännen sättas

något högre än för annan arbetare med motsvarande tjänstetid; och ansluter

jag mig ifråga om pensionsbeloppen till vad av statskontoret i sådant hänseende

föreslagits. Vidkommande storleken av pensionerna åt ifrågavarande arbetare

har jag funnit, att statskontorets förslag avpassats i nära överensstämmelse

med de i ovannämnda kungörelse den 8 november 1918 (nr 859) angivna grunder

och i stort sett ansluter sig till den praxis, som under senare år plägat t.illlämpas

vid beviljande av pensioner åt fortifikationsarbetare, varför icke heller

de av statskontoret härutinnan föreslagna pensionsbeloppen givit mig skäl till

erinran. Enligt vad jag under hand inhämtat, hava förutom Sundström och

Burman jämväl övriga ifrågavarande förmän och arbetare, med undantag av

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Lundin, Stoltz, Isak Johan Isaksson, Karl Erik Karlsson och Enström, numera

avgått ur tjänst. Pensionerna torde böra utgå för envar av omförmälda förmän

och arbetare från och med månaden näst efter den, varunder han blivit entledigad

eller kommer att entledigas från sin anställning vid förenämnda byggnadsarbeten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av nedan angivna förmän och arbetare vid fästningsoch

kasernbyggnadsarbetena i Boden må från och med månaden

näst efter den, varunder han avgått eller avgår från sin anställning

vid nämnda byggnadsarbeten, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension med följande

belopp,''nämligen: Johan Arvid Lundin 996 kronor, Johan

Alfred Stoltz 960 kronor, Johan Petter Sundström 924 kronor,

Karl Fredrik Ekberg 924 kronor, Kils Johan Kilsson 924 kronor,

Johannes Emanuel Burman 900 kronor, Kils Petter Isaksson

852 kronor, Johan Karlsson 900 kronor, Oskar Eriksson 876

kronor, Johan Kilsson 852 kronor, Isak Johan Isaksson 828 kronor,

Erik Johan Boden 828 kronor, Karl Erik Karlsson 816 kro•

nor, Olof August Engström 792 kronor och Israel Enström 768

kronor.

9:o,

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 8 november Ang. pension

1927 har styresmannen för ammunitionsfabriken gjort framställning om beredande

av pension åt arbeterskorna vid ammunitionsfabrikens avdelning å ammunitionsMarieberg

Matspers Greta Danielsson, Anna Rombén och Elsa Maria Blom- fai,,kengren.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Danielsson, att hon, som är född den 1 juni 1860, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 26 mars 1877; att hennes inkomst därifrån

under de senare åren utgjort i medeltal 1,725 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;

samt att hon på grund av ålderdomssvaghet är till arbete vid fabriken

oförmögen;

beträffande Rombén, att hon, som är född den 13 april 1861, varit anställd

vid ammunitionsfabriken under tiden 5 november 1878—6 oktober 1883 och

sedan den 8 mars 1897; att hennes inkomst därifrån under de senare åren utgjort

i medeltal 1,948 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg; samt att hon på

grund av ålderdomssvaghet är till arbete vid fabriken oförmögen; samt

beträffande Blomgren, att hon, som är född den 1 juli 1878, varit anställd

vid ammunitionsfabriken sedan den 5 juli 1895; att hennes inkomst därifrån

under de senare åren utgjort i medeltal 1,686 kronor för år, inklusive dyrtidstillägg;

samt att hon på grund av nervositet och astma är oförmögen till fort
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

satt arbete vid fabriken och att hennes förmåga att genom arbete försörja sig

sannolikt kommer att förbliva i mycket hög grad nedsatt.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande arbeterskor

under sin tjänstetid vid ammunitionsfabriken iakttagit ett hedrande uppförande

och visat god arbetsduglighet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartementet

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 november 1927 anfört, att

departementet ansåge billigt, att ifrågavarande arbeterskor genom pension bereddes

någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livstid, och ansåge

departementet i fråga om storleken av den ifrågasatta pensionen, med hänsyn

till den olika tid förevarande arbeterskor varit i tjänst vid ammunitionsfabriken,

sig böra föreslå ett grundbelopp för Danielsson av 600 kronoor, för Rornbén av

500 kronor och för Blomgren av 470 kronor för år räknat. Departementet hemställde

således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja en var av Danielsson, Rornbén och Blomgren en årlig pension

under hennes återstående livstid av respektive 600, 500 och 470 kronor, att utgå

från och med månaden näst efter den, då hon avginge från sin anställning vid

ammunitionsfabriken.

Statskontoret har den 7 december 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att statskontoret i likhet med arméförvaltningens artilleridepartement

funne goda skäl föreligga för utverkande av pensioner åt ifrågavarande

arbeterskor; och hade statskontoret icke annat beträffande förevarande förslag

att erinra än att de av departementet föreslagna »grundbeloppen» å respektive

600, 500 och 470 kronor torde böra omräknas till nyreglerade pensionsbelopp

och alltså utgöra: för Danielsson 996 kronor, för Rornbén 912 kronor samt för

Blomgren 876 kronor.

1 likhet med myndigheterna finner jag mig böra tillstyrka, att här ifrågavarande

arbeterskor beviljas pension av statsmedel. Med hänsyn till Danielssons

ovanligt långa tjänstetid har jag icke funnit skäl till erinran mot det åt

henne föreslagna pensionsbeloppet, 996 kronor. Vad beträffar Rornbén, torde

pensionen åt henne böra bestämmas till 900 kronor för år, vilket i allmänhet

torde hava varit maximibelopp för pension åt kvinnliga daglönare

med en tjänstetid av över 35 år. Vidkommande slutligen Blomgren synes mig

pensionen för henne böra utgå med ett årligt belopp av 852 kronor, motsvarande

vad som enligt tidigare tillämpade grunder beviljats kvinnlig daglönare

med en tjänstetid av omkring 30 år.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av arbeterskorna vid ammunitionsfabriken Matsper,s

Greta Danielsson, Anna Rornbén och Elsa Maria Blomgren må

från och med månaden näst efter den, varunder avgång från

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna iudragningsstaten

uppbära årlig pension, Danielsson med 996 kronor,

Rombén med 900 kronor och Blomgren med 852 kronor.

10 :o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens intendents- och civila departement den

16 september 1927 har chefen för krigsskolan gjort framställning om beredande

av en årlig pension av 816 kronor åt envar av arbeterskorna vid krigsskolan

Alma Karolina Lundberg, Anna Rosina Lundberg och Gustava Eleonora MalmC|vist.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Alma Karolina Lundberg, att hon, som är född den 4 februari

1852, varit anställd vid krigsskolan sedan den 1 oktober 1870;

beträffande Anna Rosina Lundberg, att hon, som är född den 24 mars 1857,

varit anställd vid krigsskolan sedan den 1 februari 1887; samt

beträffande Gustava Eleonora Malmquist, att hon, som är född den 17 mars

1857, varit anställd vid krigsskolan sedan den 1 april 1901.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande arbeterskor

arbetat i krigsskolans tvättinrättning, så länge denna var underställd krigsskolans

förvaltning, men att de därefter sedan den 1 oktober 1924 i anledning

av tvättinrättningens omorganisation använts för lagningsarbeten; att arbetsinkomsterna

för var och eu av dem under de senare åren uppgått till i medeltal

omkring 1,200 kronor för år jämte förmånen av fri bostad; samt att de i sitt

arbete visat duglighet och ordentlighet ävensom alltid iakttagit ett hedrande

uppförande.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet hava arméförvaltningens intendents-

och civila departement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 oktober

1927 anfört, att departementen med hänsyn till ifrågavarande arbeterskors höga

ålder och deras långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst ansåge det

vara rättvist och billigt, att de efter erhållet avsked komme i åtnjutande av

något understöd från statens sida. Vad anginge storleken av de understöd, som

sålunda syntes böra tillerkännas dem, finge departementen beträffande understöd

åt Malmqvist hänvisa till vad 1927 års riksdag beslutat i fråga om pension

åt förra sömmerskan vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder Johanna

Eugenia Karlman, född Holmström (riksdagens skrivelse den 25 maj

1927 nr 214 p. 49). Oaktat riksdagen, såsom framginge av nämnda skrivelse,

ansett det vara mindre lämpligt att vid bestämmandet av pensioner åt arbetarpersonal

såsom regel taga till utgångspunkt de i kungörelsen den 15 januari

1926 (nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga

civila löntagare vid armén och marinen angivna grunderna, hade emellertid

riksdagen beträffande Karlman bestämt pensionsbeloppet i enlighet med sagda

grunder, Enär Malmqvist, vilken varit i statens tjänst ungefär lika lång tid

An g- pension

åt tre arbeterskor

vid

krigsskolan.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

som Karlman eller något över 26 år och uppnått en ålder av 70 år, i pensionshänseende

syntes böra jämställas med Karlman, torde jämväl den Malmqvist

tillkommande pensionen böra utmätas enligt samma grunder och förty fastställas

till 816 kronor eller samma belopp, varmed Karlmans pension utginge.

Vad anginge storleken av de pensioner, som borde tillerkännas de båda övriga i

framställningen omförmälda arbeterskorna Alma Karolina Lundberg och Anna

Rosina Lundberg, skulle dessa pensioner, tillmätta enligt grunderna i kungörelsen

den 15 januari 1926, för en var av dem uppgå till 876 kronor. Då emellertid

en dylik pension syntes departementen alltför hög för anställningshavare

av här avsett slag, finge departementen i likhet med chefen för krigsskolan

föreslå, att pensionsbeloppen jämväl för dessa båda arbeterskor fastställdes

till 816 kronor. På grund av vad sålunda anförts, hemställde departementen,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva, att en var av Alma Karolina

Lundberg, Anna Rosina Lundberg och Malmqvist finge från och med månaden

näst efter den, varunder hon entledigades från sin anställning vid krigsskolan,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu

årlig pension av 816 kronor.

Statskontoret har den 28 november 1927 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid, med instämmande i vad av arméförvaltningen anförts rörande det rättvisa

och billiga att bereda pensioner åt ifrågavarande tre arbeterskor vid krigsskolan

å Karlberg, anfört, att statskontoret dock ville ifrågasätta, huruvida icke

arbeterskorna Alma Karolina Lundberg och Anna Rosina Lundberg, vilka hade

väsentligt längre tjänstetid än Malmqvist, borde erhålla något högre pensionsbelopp

än den sistnämnda. Om pensionen för Malmqvist, såsom statskontoret

ansåge skäligt, bestämdes till det av arméförvaltningen föreslagna beloppet

816 kronor, syntes de båda andra böra erhålla 876 kronor, motsvarande det

högsta belopp, som enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) kunde i förtidspension

tillkomma kvinnlig löntagare i grupp III.

Även jag anser, att ifrågavarande arbeterskor böra erhålla pension av statsmedel

vid sin avgång ur tjänst. Emot den åt Malmqvist av myndigheterna

föreslagna pensionens storlek har jag intet att erinra. Yad åter angår Anna

Karolina Lundberg och Anna Rosina Lundberg, skulle någon förhöjning av

de av statskontoret föreslagna pensionsbeloppen möjligen, med hänsyn till dessa

arbeterskors osedvanligt långa tjänstetid, kunna ifrågasättas, men då de icke

tillhöra yrkesutbildad personal, har det synts mig lämpligt, att deras pensioner

bestämdes till något lägre belopp än som i nästföregående punkt föreslagits

åt vissa arbeterskor vid ammunitionsfabriken med ungefär motsvarande tjänstetid.

Jag finner därför de av statskontoret ifrågasatta beloppen — 876 kronor till

en var av ifrågavarande arbeterskor — väl avvägda.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av arbeterskorna vid krigsskolan Alma Karolina

Lundberg, Anna Rosina Lundberg och Gustava Eleonora Malm
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kuvgl. Maj:ts proposition nr 138.

q vist må från och med månaden näst efter den, varunder avgång

från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära årlig pension, envar av Alma Karolina

Lundberg och Anna Rosina Lundberg med 876 kronor samt

Malmqvist med 816 kronor.

ll:o.

I anledning av en inom riksdagens andra kammare väckt motion (nr 172)

medgav 1920 års riksdag, att skrädderiarbetaren vid Norrlands trängkårs

skrädderiverkstad Frans August Johannisson finge från och med månaden

näst efter den, varunder han entledigades från sin anställning vid nämnda verkstad,

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 300 kronor.

Av utredningen i ärendet framgick, att Johannisson, som är född den 15

augusti 1854, varit anställd vid Svea livgardes skrädderiverkstad under åren

1884 1887 samt 1897—1901; att han under åren 1891—1897 arbetat vid

Svea artilleriregemente; att han sedan augusti 1901 varit anställd vid Lorrlands

trängkårs skrädderiverkstad; samt att han befann sig i behövande omständigheter

och hade på grund av hög ålder nedsatta krafter.

Uti en till Ivungl. Maj:t ställd, den 9 september 1927 dagtecknad skrift har

nu försvarsverkens civila personals förbund gjort framställning om beredande

av förhöjd pension åt Johannisson.

I ärendet har arméförvaltningens iniendentsdepartement den 25 november

1927 avgivit utlåtande och därvid upplyst, att Johannisson tjänstgjort vid

Norrlands trängkårs intendenturverkstäder intill den 15 augusti 1927 och numera

kunde åberopa en anställningstid av sammanlagt 26 år som skrädderiarbetare

vid nämnda verkstäder; att han lede av kronisk luftrörskatarr samt

på grund av sin höga ålder ej ansåges böra fortsätta att tjänstgöra vid kåren,

att han vid fullgörande av sina tjänsteåligganden vid kåren skickat sig så, att

anmärkning mot honom icke förekommit; samt att den av riksdagen Johannisson

beviljade pensionen, enligt vad regementsintendenten vid kåren den 12 november

1927 meddelat, vid nämnda tidpunkt icke tagits i anspråk av Johannissön.

Vidare anförde departementet, att departementet i betraktande av Johannissons

långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst samt hans höga

ålder funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han

komme i åtnjutande av förhöjt understöd från statens sida för sin återstående

levnad. I fråga om storleken av ifrågavarande understöd ansåge departementet,

att detsamma skäligen borde utgå med ett till 600 kronor för år förhöjt

belopp med därå enligt kungörelsen den 15 juni 1922 författningsenligt utgående

pensionstillägg samt å pensionen och nämnda pensionstillägg jämlikt kungörelsen

den 18 juni 1925 belöpande förhöjningar, att åtnjutas från och med

månaden näst efter den, under vilken han avgått från sin anställning vid kåren.

Ang. pension

åt förre

skrädderiarbetaren

F. A.

Johannisson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

''24

Ang. pension

åt furiren

0> A. A.

Holmberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

På grund av vad sålunda anlorts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att Johannisson finge från och med den 1

september 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av angivna storlek.

Statskontoret har den 22 december 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att den pension, som Johannisson enligt 1920 års riksdags medgivande

ägde åtnjuta från och med månaden näst efter den, i vilken han entledigats

från sin anställning vid Norrlands trängkårs skrädderiverkstad, d. v. s.

enligt vad förevarande handlingar utvisade från och med den 1 september 1927,

visserligen med pensionstillägg och pensionsförhöjningar uppginge till 696

kronor; men i likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement ansåge

statskontoret, att pensionsbeloppet för Johannisson med hänsyn till hans långvariga

arbete för statens räkning skäligen borde motsvara en oreglerad pension

å 600 kronor samt alltså bestämmas till 996 kronor. På grund härav hemställde

statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Johannisson

finge från och med den 1 september 1927 under sin återstående livstid åtnjuta,

utöver den pension, som blivit honom av 1920 års riksdag beviljad, en

tilläggspension från allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att pensionen

och tilläggspensionen tillhopa uppginge till 996 kronor för år räknat.

Jag delar myndigheternas uppfattning, att den Johannisson av 1920 års''

riksdag tilldelade pensionen numera med hänsyn till hans längre tjänstetid är

ant för knappt tillmätt och bör avpassas till så stort belopp, som med sannolikhet

skulle hava bestämts, därest frågan om beredande av pension åt honom''

först nu upptagits till behandling. Då riksdagen förut i liknande fall i stället

för tidigare tillerkänd, men ej tillträdd pension beviljat ny pension till högre

belopp och jag icke har något att erinra mot storleken av den pension, som nu

föreslagits att från och med den 1 september 1927 utgå till Johannisson, får

jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre skrädderiarbetaren vid Norrlands trängkårs skrädderiverkstad

Frans August Johannisson må från och med den 1

september 1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära — i stället för honom av 1920 års riksdag

tillerkänt pensionsbelopp av 800 kronor — en årlig pension av

996 kronor.

12:o.

I anledning av eu inom riksdagens andra kammare väckt motion (nr 6) medgav

1916 års riksdag, att furiren vid Smålands husarregemente Carl Arvid

Adrian Holmberg finge från och med den dag, då han icke vidare ansåges

kunna sköta den förrådsvaktmästarbefattning, han för det dåvarande uppehölle,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ta proposition nr 138.

pension till sådant belopp, att densamma jämte Holmberg tillkommande gratial

från Vadstena krigsmanshuskassa uppginge till 300 kronor.

Av utredningen i ärendet framgick, att Holmberg, som är född den 3 mars

1869, kom i krigstjänst såsom indelt liusar vid Smålands husarregemente den

5 november 1887, utnämndes till vice korpral den 5 maj 1899 och erhöll avsked

från anställningen såsom indelt den 20 januari 1903 efter en anställningstid av

något över 15 år; att han sistnämnda dag antogs till volontär samt jämväl

samma dag utnämndes till korpral och den 24 augusti 1904 till distinktionskorpral;

att han den 1 januari 1915 utnämndes till furir av 2:a klass; att han

sedan november månad 1911 uppehållit förrådsvaktmästarbefattningen vid regementet;

samt att han på grund av kronisk muskelreumatism, lungemphysem

och kallusbildning i vänstra skenbenet var till krigstjänst oduglig och ägde

en betydligt förminskad förmåga att genom arbete förskaffa sig sitt uppehälle.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningeus civila departement

överlämnad skrivelse den 22 juni 1927 har nu cliefen för Smålands husarregemente

gjort framställning om att Holmberg, som fortfarande vore i tjänst vid

regementet, måtte från och med den 1 juli 1928 beredas sådan ökning av den

honom beviljade pensionen, att densamma skulle uppgå till förrådsvaktmästares

pension. Regementschefen har vidare meddelat, att Holmberg lider av

lungemfysem och prostatism, i anledning varav hans arbetsförmåga är väsentligt

nedsatt, dock ej enligt regementschefens åsikt i sådan grad, att han är

otjänstbar såsom förrådsvaktmästare; att Holmbergs kontanta avlöningsförmåner

uppgå till — förutom dyrtidstillägg — 2,010 kronor för år; samt att

han i sin tjänst städse visat framstående duglighet och skicklighet.

Chefen för andra arméfördelningen har tillstyrkt regementschefens framställning.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens civila

departement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september 1927 erinrat, att

1916 års riksdag medgivit, att Holmberg finge från och med den dag, då han

icke vidare ansåges kunna sköta förrådsvaktmästarebefattningen vid regementet,

åtnjuta pension till visst belopp. I dylik belägenhet hade emellertid Holmberg

ännu icke kommit, utan syntes hans entledigande från befattningen såsom

förrådsvaktmästare vara föranlett av regementets indragning. I anledning

härav och då Holmberg, efter det nämnda riksdagsbeslut fattats, tjänstgjort såsom

förrådsvaktmästare i omkring 12 år, syntes det departementet ofrånkomligt

att till ny prövning upptaga frågan om beredande av pension åt honom.

Härom finge emellertid departementet anföra, att departementet icke ansåge sig

kunna tillstyrka någon pension i likhet med den, regementschefen föreslagit,

enär Holmberg icke innehaft förrådsvaktmästarebeställning på stat. Däremot

funne departementet det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att den Holmberg år 1916 beviljade pensionen höjdes till belopp, som

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

kunde anses skäligt med hänsyn till Holmbergs numera förlängda tjänstetid

och det förändrade allmänna prisläge, som inträtt efter det denna pension beviljats.

Enär Holmbergs entledigande från förrådsvaktmästarebefattningen vid

regementet vore en följd av 1925 års liärordningsbeslut, syntes det riktigast att

vid bestämmandet av den förhöjda pensionen tillämpa de grunder, enligt vilka

förtidspension utginge till viss personal vid armén och marinen jämlikt förordningen

den 15 januari 1926 angående förtidspension och avskedsersättning åt

vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen. Med tillämpning av

dessa grunder skulle, enär befattningen såsom förrådsvaktmästare närmast torde

vara att hänföra till de i § 3 av nämnda förordning under grupp II upptagna

befattningar, och då Holmbergs anställningstid i statens tjänst uppginge till

omkring 40 år, den Holmberg tillkommande pensionen uppgå till 1,080 kronor

för år. Emellertid innehade Holmberg furirsbeställning vid regementet. Någon

pension enligt bestämmelserna i nyssnämnda förordning, som endast hade avseende

å civila löntagare vid armén samt månads- och daglönare och med dem

jämställda löntagare vid marinen, torde följaktligen icke kunna tillerkännas

Holmberg, med mindre riksdagens medgivande därtill utverkades. På grund

av vad sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj :t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att Holmberg finge från och med månaden näst efter den.

varunder han entledigades från den förrådsvaktmästarebefattning, han för

närvarande uppehölle, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension till sådant belopp, att densamma med inräknande

av den pension å 300 kronor, som förut tillerkänts honom, uppginge till

1,080 kronor.

Statskontoret har den 16 november 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att ämbetsverket i likhet med arméförvaltningens civila departement

funne, att den pension, som av 1916 års riksdag beviljats Holmberg, men som

icke av denne tillträtts, enär han alltjämt kvarstode i tjänst, numera måste anses

vara otillräcklig, även om man toge hänsyn därtill, att den beviljade pensionsförmånen

med inberäkning av fasta tillägg (pensionstillägg samt förhöjning I

och förhöjning II) skulle utgöra 768 kronor. Då Holmberg inom kort nödgades

lämna sin anställning i sammanhang med förändringar i arméns organisation

till följd av 1925 års härordningsbeslut, ansåge även statskontoret lämpligt,

att pensionsbeloppet avpassades enligt grunderna för sådan förtidspensionering,

som avsåges i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10); och hade statskontoret

icke annat beträffande civila departementets förslag att erinra, än att,

då pensionerna numera borde avpassas så, att de kunde betraktas såsom nyreglerade

d. v. s. icke medföra annan tilläggsförmån än dyrtidstillägg, men den,

som enligt nämnda kungörelse erhölle det av departementet föreslagna pensionsbeloppet

av 1,080 kronor, tillika bekomme därå belöpande förhöjning I

enligt kungörelsen nr 280/1925, så att pensionsförmånen i dess helhet belöpte

sig till 1,260 kronor, pensionen även i nu förevarande fall syntes böra bestämmas

till sistnämnda belopp.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 138. 27

Enär Holmberg uppburit lön såsom furir vid Smålands husarregemente, har

han icke kunnat tillerkännas förtidspension enligt bestämmelserna i kungörelsen

den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning

åt vissa civila löntagare vid armén och marinen. Vid sådant förhållande

och då den honom av 1916 års riksdag tillerkända pensionen numera synes

vara otillräcklig, får jag tillstyrka myndigheternas förslag om utverkande av

högre pension åt Holmberg, när han avgår ur tjänst. Enligt vad jag under hand

inhämtat, är Holmberg fortfarande i tjänst och för närvarande sysselsatt med

arbete vid den organisation, som ombesörjer avvecklingen vid Smålands husarregemente.

Då hans förestående entledigande synes vara en följd av de i samband

med 1925 års härordningsbeslut inträdande förändringarna i arméns organisation,

torde det vara lämpligt, att pensionen till Holmberg avpassas, på sätt

statskontoret föreslagit, i enlighet med de i berörda kungörelse angivna grunderna

för förtidspensionering och alltså bestämmes till 1,260 kronor för år

räknat.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att furiren Carl Arvid Adrian Holmberg må från och med månaden

näst efter den, varunder han entledigas från den förråds''

vaktmästarebefattning, han för närvarande uppehåller, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära — i

stället för honom av 1916 års riksdag tillerkänt pensionsbelopp

av 300 kronor — en årlig pension till så stort belopp, att densamma,

tillika med honom tillkommande gratial från Vadstena

krigsmanshuskassa, uppgår till sammanlagt 1,260 kronor.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—

12 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

W. G. O. Montgomery.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1928:30 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 32 i texten