Angående skeppsgossekårens i Marstrand förläggning
1928-02-24 · 30 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 25 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1928:148, Angående skeppsgossekårens i Marstrand förläggning
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
1
Xr 148.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående skeppsgossekårens
i Marstrand förläggning; given Stockholms
slott den 24 februari 1928.
Kungl. Maj:t vill liärmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Bosén.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, luillet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 24 februari 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyeén, Ribbing, Me uri/i no, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamein, Almkvist,
Lyberg, von Stockenström.
Departementschefen, statsrådet Rosén anför:
Sedan den 1 oktober 1907 har en skeppsgossekår varit förlagd i Marstrand.
Yid kårens uppsättande fastställdes numerären till 200 skeppsgossar.
Det huvudsakligaste motivet för åtgärden att förlägga en skeppsgossekår till
Marstrand var antagandet, att ett värdefullt material för flottans bemanning
skulle vinnas genom de ökade rekryteringsmöjligheter, som vore att påräkna
vid upprättandet av en ny självständig skeppsgossekår.
Inkvartering bereddes skeppsgossarna å kasernfartyget Norrköping. Emellertid
befanns snart nämnda fartyg mindre lämpligt för förläggning av skeppsgossarna.
Marinens myndigheter gjorde därför särskilda framställningar om
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 124 häft. (Nr 148.) 462 28 1
Inledning;.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
att utredning måtte åvägabringas för utrönande av huruvida lämplig inkasernering
i land kunde beredas skeppsgossarna i Marstrand. Under framhållande,
att kåren icke, såsom man ursprungligen tänkt sig, i någon mera
avsevärd grad kommit att rekryteras från kustbefolkningen vid västkusten,
hemställde myndigheterna jämväl om utredning, huruvida annan lämpligare
plats än Marstrand stode att finna för skeppsgossekårens förläggning utanför
flottans stationer. För utredande av detta spörsmål jämte vissa andra
frågor rörande skeppsgossekårerna tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 18 oktober 1912 vissa sakkunniga, vilka den 10 december
1917 avgåvo betänkande i ämnet och därvid förordade kasernering i land
av Marstrandskåren eidigt olika av de sakkunniga framlagda alternativ.
Innan statsmakterna fattat 1 teslut i anledning av de sakkunnigas förslag
i omförmälda avseende, tillsattes den 12 november 1919 försvarsrevisionen,
som i sitt den 15 mars 1923 avgivna betänkande och förslag rörande revision
av Sveriges försvarsväsende jämväl upptog till behandling skeppsgosseinstitutionen
i dess helhet. Härvid anförde revisionen, bland annat, att, på
grund av den utav revisionen föreslagna minskningen av såväl sjömanskåren
som underofficerskåren, skeppsgossekårens sammanlagda numerär syntes böra
minskas från 600 till 500 nummer. Skeppsgossarna vore för det dåvarande
uppdelade på en kår om 400 nummer i Karlskrona och eu kår om 200
nummer i Marstrand. Givet vore, att denna uppdelning på två kårer medförde
avsevärt större kostnader för såväl förvaltning som undervisning och utbildning
än om samtliga skeppsgossar vore förlagda till eu och samma plats.
Med hänsyn härtill och då en sammanslagning av de båda kårerna dessutom
vore ägnad att främja enhetligheten i utbildningen, funne revisionen
sig böra föreslå, att Marstrandskåren indroges, och att samtliga skeppsgossar,
såsom tidigare varit fallet, förlädes till Karlskrona. Då emellertid utrymmet
i skeppsgossekasernen därstädes icke vore tillräckligt för det avrevisionen
föreslagna antalet skeppsgossar, måste andra förläggningslokaler
beredas. Lämpliga sådana kunde erhållas uti det genom Karlskrona grenadjärregementes
indragning ledigblivna kasernetablissemanget.
I proposition den 1 februari 1924, nr 20, angående försvarsväsendets ordnande
tillstyrkte föredragande departementschefen, att skeppsgossekåren
minskades till 500 nummer, men ansåg, att Marstrandskåren tillsvidare borde
bibehållas, intill dess dels erfarenhet vunnits, huru stor numerär skeppsgossekåren
i sin helhet borde hava, och dels tillfälle möjligen yppade sig
till en lämplig förläggning i Stockholm eller dess närhet, såsom Kindö eller
annan lämplig plats. Karlskronakåren skulle bestå av 350 och Marstrandskåren
av 150 gossar.
Försvarsutskottet vid 1924 års riksdag föreslog för sin del en indragning
av skeppsgossekåren i Marstrand.
Yarken nämnda px-oposition eller utskottets förslag vann emellertid riksdagens
bifall.
I proposition den 20 februari 1925, nr 50, angående försvarsväsendets
ordnande anslöt sig föredragande departementschefen till 1924 års försvars
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 14S. 3
utskotts förslag om indragning av Marstrandskåren. I samband härmed förordade
departementschefen, att eu utökning skulle ske av numerären vid kåren
i Karlskrona från förut 400 till 450 skeppsgossar, samt att denna numerär
vid inträffande vakanser inom sjömanskåren finge ökas med motsvarande antal
skeppsgossar, dock högst 100. Beträffande kårens förläggning anförde
departementschefen, att det tidigare varit ifrågasatt att vid dylikt sammanförande
av de båda nuvarande skeppsgossekårerna till en kår i Karlskrona
förlägga densamma till Karlskrona grenadjärregementes kasernetablissemang
vid Gräsvik under förutsättning av regementets indragning. Departementschefen
förutsatte visserligen, att ifrågavarande regemente skulle indragas,
men samtidigt skulle annan permanent förläggning av infanteri till Karlskrona
äga rum. Ehuru grenadjärregementets etablissemang icke behövde i
sin helhet tagas i anspråk för sistnämnda förläggning, syntes icke böra
ifrågasättas att dit jämväl förlägga skeppsgossar, då nämligen dylik blandad
förläggning av skeppsgossar och vuxet manskap icke kunde anses vara lämplig
och även blivit vid tidigare tillfällen bestämt avstyrkt av marinens myndigheter.
Yid sådant förhållande syntes skeppsgossekåren böra förbliva förlagd
i sin nuvarande kasern i Karlskrona och eventuellt bristande utrymme
ersättas antingen genom en tillbyggnad eller ock genom anlitande av ett
logemen tsf ar tyg.
I anledning av berörda uttalande av departementschefen anförde försvarsutskottet
vid 1925 års riksdag i sitt utlåtande nr 1, att utskottet i fråga om
skeppsgossarnas förläggning endast ansett sig kunna välja mellan tvenne
alternativ, nämligen i ena fallet påbyggnad av skeppsgossekasernen i Karlskrona
och i andra fallet bibehållande tillsvidare av en förläggning i Marstrand
med utbyte av logementsfartyget Norrköping mot annat logementsfartyg,
eventuellt »Thule» eller »Göta». Det senare alternativet skulle visserligen
föranleda större kostnader, men hade utskottet funnit denna kostnadsökning
väl motiverad med tanke på de fördelar, som en delad förläggning
av skeppsgossarna skulle medföra. Härvid hade utskottet särskilt beaktat
de större rekryteringsmöjligheterna. Utskottet förordade sålunda, att skeppsgossekårens
dåvarande förläggning tillsvidare bibehölles och att högst 350
skeppsgossar förlädes till Karlskrona och återstoden till Marstrand. Det
syntes emellertid utskottet önskvärt, att eu utredning verkställdes, huruvida
icke en förläggning till Nya Varvet eller eventuellt annan plats kunde med
utnyttjande av ledigblivna etablissemang visa sig nr såväl ekonomiska som
andra synpunkter fördelaktigare än förläggningen i Marstrand.
Vad utskottet sålunda anfört föranledde från riksdagens sida icke någon
erinran.
Sedan marinförvaltningen och chefen för marinstaben anbefallts att, med
beaktande av vad 1925 års försvarsutskott i ämnet anfört, gemensamt verkställa
utredning rörande skeppsgossekårens i Marstrand förläggning, överlämnade
myndigheterna med skrivelse den 25 oktober 1925 den sålunda infordrade
utredningen. Myndigheterna anförde därvid, att de skäl, som på
4
1926 års
statsverks
proposition.
1926 års
riksdag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 14H.
sin till föranlett förläggning av en skeppsgossekår till västkusten, fortfarande
förelåge. Myndigheterna liade därför undersökt möjligheterna av
en förläggning av skeppsgossar antingen till Nya Varvet eller till Uddevalla,
vilka två platser syntes vara de enda å rikets västra kust, som kunde ifrågakomma
för en dylik förläggning. På angivna skäl hade myndigheterna funnit
en förläggning till Uddevalla icke kunna förordas. Under förutsättning att
för erforderliga nybyggnads-, förändrings- och reparationsarbeten beräknade
medel, 77,000 kronor, ställdes till förfogande, tillstyrkte däremot myndigheterna,
att skeppsgossekåren i Marstrand flyttades till Nya Varvet vid
Göteborg, sedan Älvsborgs kustartillerikår indragits.
I statsverkspropositionen (fjärde huvudtiteln, punkten 108) till 1926 års
riksdag anförde dåvarande chefen för försvarsdepartementet, efter att hava
redogjort för myndigheternas ovannämnda förslag, att genom den gjorda utredningen
syntes klarlagt, att övervägande skäl talade för förflyttning till
Nya Varvet av den i Marstrand förlagda skeppsgossekåren. Älvsborgs kustartillerikår
vore avsedd att upphöra från och med den 1 november 1926.
Kostnaderna för nödiga tillbyggnads-, ändrings- och reparationsarbeten hade
beräknats till 77,000 kronor. Såsom av myndigheterna erinrats, hade det
varit avsett, att, därest skeppsgossekåren skulle kvarbliva i Marstrand, det
nuvarande logementsfartyget därstädes, »Norrköping», skulle ersättas med
ettdera av de utrangerade pansarskeppen Göta eller Tliule. 1925 års riksdag
hade medgivit, att för omändring av nämnda två fartyg till logementsfartyg
ett belopp av tillsammans högst 260,000 kronor finge tagas i anspråk
från återstående behållning å ett av 1919 års riksdag beviljat anslag till
krigsfartygsmateriel. Genom den föreslagna förflyttningen av7 skeppsgossekåren
till Nya Varvet skulle inredningen av det ena av sagda fartyg för berörda
ändamål icke längre erfordras. Med hänsyn till den besparing, som
härigenom möjliggjordes, syntes det departementschefen lämpligt, att från
berörda medelstillgång erforderligt belopp ställdes till förfogande för bestridande
av kostnaderna för ifrågavarande arbeten å Nya Varvet.
I enlighet härmed föreslog Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att av de
utav 1925 års riksdag för omändring av f. d. pansarskeppen Göta och Tliule
till logementsfartyg till förfogande ställda medel finge tagas i anspråk ett
belopp av högst 77,000 kronor till verkställande av vissa för skeppsgosseförläggning
å Nya Varvet erforderliga tillbyggnads-, ändrings- och reparationsarbeten.
Detta förslag vann emellertid icke riksdagens bifall. I skrivelse den 16
april 1926, nr 143, anförde riksdagen i förevarande fråga, bland annat, följande.
Den i ärendet verkställda utredningen hade enligt marinmyndigheternas
uppfattning, till vilken även departementschefen anslutit sig, givit vid handen,
att övervägande skäl talade för en förflyttning till Nya Varvet av den i
Marstrand förlagda skeppsgossekåren. Riksdagen, vars vederbörande utskott
avlagt besök såväl å Nya Varvet som i Marstrand för att på ort och ställe
göra sig underrättat om de olika förläggningsmöjligheterna, hade emellertid
Kitngl. Maj:ts proposition nr I4<S. 5
icke ansett sig kunna biträda den av marinmyndigheterna och departementschefen
sålunda uttalade uppfattningen.
Riksdagen ville till eu början erinra om, att departementschefen i uttalande
till det vid förenämnda proposition nr 50 fogade statsrådsprotokollet
tagit bestämd ståndpunkt mot en blandad förläggning av skeppsgossar och
vuxet manskap, en uppfattning som jämväl tidigare syntes liava delats av
marinens myndigheter. För egen del måste riksdagen finna, att denna
ståndpunkt fortfarande vore den riktiga. Emellertid komme genom skeppsgossekårens
förläggning till Nya Varvet i samband med manskap från (ten
likaledes till denna plats förlagda örlogsdepån en dylik blandad förläggning
att uppstå. Men även den omständigheten, att Nya Varvet vore beläget i
omedelbar närhet till eu storstad, vore enligt riksdagens mening ett skäl.
som talade emot det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget. Härtill komme,
att utredningen i ärendet i vissa avseenden måste anses mindre tillfredsställande.
Sålunda syntes de lokaler, som avsåges att å Nya Varvet disponeras
till skollokaler, icke lämpliga för detta ändamål, varjämte frågan om
huruvida sjötillägg skulle utgå till ilottans personal vid förläggning till Nya
Varvet icke syntes föreligga i fullt utrett skick.
Under sådana förhållanden syntes skeppsgossekåren böra åtminstone tillsvidare
kvarbliva i Marstrand och en allsidig utredning verkställas rörande
kårens blivande förläggning. Härvid syntes först böra undersökas, huruvida
icke de brister, som för närvarande otvivelaktigt vidlådde Marstrandsförläggningen,
kunde för rimliga kostnader avhjälpas. I detta sammanhang syntes
jämväl böra uppmärksammas, att antalet skeppsgossar efter den nya organisationens
genomförande torde komma att minskas vid kåren i Marstrand,
varigenom bättre utrymme för framtiden stode att vinna därstädes, ävensom
att genom förhandlingar med stadens myndigheter vissa förbättringar i avseende
å förläggningens ändamålsenliga ordnande och vad därmed ägde samband
torde stå att vinna. Därest emellertid en blivande utredning skvdle
visa, att en förläggning till Marstrand i allt fall icke borde ifrågakomma,
syntes kunna komma i betraktande förutom Karlskrona, vilken stad redan
tidigare ifrågasatts såsom förläggningsort för skeppsgossekåren i dess helhet,
även andra platser. Då riksdagen alltså ansåge förnyad utredning i frågan
erforderlig, hade riksdagen samtidigt velat uttala, att enligt riksdagens mering
någon förändring av ytterligare en pansarbåt till logementsfartyg, utöver
den, som avsåges för Hägernäs, icke borde för det dåvarande ifrågakomma.
De medel, som härför avsetts, borde, i den män desamma icke åtginge för
fullständigt iordningställande av den för Hägernäs avsedda pansarbåten,
tillsvidare reserveras för vidtagande av anordningar i samband med det definitiva
bestämmandet av förläggningsort för skeppsgossekåren.
Under förmälan, att riksdagen avslagit Kungl. Maj:ts framställning om
disponerande av visst belopp för verkställande av vissa för skeppsgosseförläggning
å Nya Varvet erforderliga tillbyggnads-, ändrings- och reparationsarbeten,
anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa eu allsidig utredning
av frågan om skeppsgossekårens i Marstrand blivande förläggning
iivensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Genom beslut den ;30 april 1926 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för Tillkallande ar
försvarsdepartementet att tillkalla högst fem personer för att inom departe- sakkunnig,
mentet biträda med verkställande av utredning rörande frågan om skepps
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
De sakkunniga.
D Kungl. Maj tis proposition nr 148.
gossekårens i Marstrand blivande förläggning. På grund härav anmodades
den 21 juni 1926 ledamoten av riksdagens första kammare, dåvarande överdirektören,
numera generalkrigskommissarien J. L. WidolI, kommendören i
marinen A. Iiägg, ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören ,T.
Nilsson samt ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren O.
Jeppsson att utföra ifrågavarande uppdrag, varjämte uppdrogs åt Widell att
såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete.
De sakkunniga hava den 19 oktober 1927 avgivit betänkande och förslag
rörande skeppsgossekårens i Marstrand blivande förläggning.
Över de sakkunnigas förslag hava yttranden avgivits av marinförvaltningen
och chefen för marinstaben gemensamt, stationsbefälhavarna vid flottans
stationer i Karlskrona och Stockholm, varvscliefen vid flottans station i
Stockholm, kommendanten i Älvsborgs fästning, chefen för skeppsgossekaren
i Marstrand, arméförvaltningens fortifikationsdepartement samt riksantikvarien.
I sitt omfömälda betänkande hava de sakkunniga inledningsvis lämnat eu
redogörelse för de allmänna synpunkter, som enligt de sakkunnigas mening
borde anläggas på förevarande spörsmål. De sakkunniga anföra liärutinnan
följande.
De platser, som överhuvudtaget kunde komma i fråga som förläggningsort
för en skeppsgossekår, måste givetvis till eu böljan äga vissa naturliga
förutsättningar härför, såsom belägenhet vid vatten m. in. Ett icke ringa
antal platser i vårt land torde emellertid få anses uppfylla fordringarna i
detta avseende. Då det gällt att bland dessa träffa valet, hade vid frågans
tidigare behandling uppställts vissa huvudsynpunkter, från vilka olika alternativ
prövats. Innan de sakkunniga inginge på dylik prövning, torde de i
korthet böra ldarlagga sin allmänna uppfattning rörande dessa synpunkter.
Rekryteringssynpunkten syntes hava spelat eii avgörande roll vid det ursprungliga
anordnandet av kårens förläggning i Marstrand. Emellertid torde
senare erfarenheter hava visat, att denna synpunkt icke längre kunde tillmätas
avgörande betydelse. Otvivelaktigt innebure dock en delad förläggning av
gossarna ur rekryteringssynpunkt vissa bestämda fördelar. I detta hänseende
syntes man fortfarande kunna utgå från, att, då den ena skeppsgossekåren
redan vore förlagd till ostkusten (Karlskrona), eu förläggning av den andra
kåren till västkusten innebure den fördelaktigaste anordningen. I detta
sammanhang syntes även kunna framhållas, att skeppsgossarnas uppdelande
i två kårer i och för sig innebure den beaktansvärda fördelen, att en i
utbildningshänseende nyttig tävlan mellan kårerna härigenom kunde åstadkommas.
Det vore givetvis av synnerligen stor vikt, att de lokala förhållandena å
den plats, där kåren bleve förlagd, från utbildnings synpunkt erbjöde goda
förutsättningar. Väl hade de sakkunniga funnit, att av de platser, som tagits
i övervägande såsom förläggningsort för Marstrandskåren, vissa erbjöde mera
och andra mindre goda förutsättningar i detta avseende, men hölle de sakkunniga
dock före, att de olikheter, som sålunda funnes, knappast vore av
beskaffenhet att kunna tillmätas avgörande betydelse vid förläggningsfrågans
lösning.
Under den tidigare behandlingen av förevarande spörsmål hade vidare
- särskilt vid 1926 års riksdag — med styrka framhållits, att utöver de
Kungl. Maj:ts proposition ur 14<S, 7
förutsättningar ur utbildningssynpunkt, som måste företinnas på den plats,
som bleve förläggningsort för Marstrandskåren, ett bestämt krav måste resas
pa att förläggningen icke ordnades så, att gossarnas uppfostran äventyrades.
Dessa ynglingar i uppväxtåren borde i mesta möjliga mån skyddas för
skadliga inflytelser i moraliskt hänseende. Riksdagen liade sålunda med
hänsyn härtill tagit ganska bestämt avstånd från planer å att förlägga kåren
i närheten av en storstad. Ur denna moraliska uppfostringssynpunkt sett
hade man även funnit en förläggning av gossarna tillsammans med vuxet
manskap, s. k. blandad förläggning, icke önskvärd. De sakkunniga ville för
egen del uttala, att nyssberörda synpunkt vid förevarande frågas avgörande
torde böra tillmätas synnerligen stor vikt.
Vad slutligen anginge den ekonomiska synpunkten, torde det vara självfallet,
att man, i anslutning till vad riksdagen härom uttalat, hade att hålla sig
inom en av sakens natur begränsad kostnadsram. Om alltså denna synpunkt
i viss mån måste vara utslagsgivande, ansåge dock de sakkunniga, att en
något högre kostnad för kårens förläggning till en viss plats torde kunna
försvaras, om denna ort ur ovan angivna övriga synpunkter erbjöde övervägande
fördelar.
De sakkunniga övergå härefter till en prövning av olika förläggmngsalternativ
samt anföra härutinnan huvudsakligen följande.
Med beaktande i huvudsak av de ovan anförda allmänna .synpunkterna
hade de sakkunniga undersökt förutsättningarna för förläggning av skeppsgossekåren
å följande orter, nämligen: Stockholm, Vaxholm (Rindö), Karlskrona,
Göteborg och Marstrand.
Vad beträffade Stockholm, hade härvid undersökts, huruvida Livregementets
dragoners kasernetablissemang kunde avses för ifrågavarande ändamål. Denna
kasern befunne sig emellertid enligt de sakkunnigas mening i så bristfälligt
skick, att betydande belopp måste beräknas bliva behövliga för densammas
iordningställande. Eu förläggning till denna kasern skulle därjämte endast
kunna bliva av provisorisk natur, emedan det område, å vilket kasernen vore
belägen, på grund av sitt nära grannskap till staden i en ej allt för avlägsen
framtid måste komma att disponeras för annat ändamål. Såsom tomtmark
vore detta område nämligen synnerligen dyrbart och torde komma att med
åren yttermera stiga i pris. Eu förläggning av skeppsgossekåren till berörda
kasern kunde därför enligt de sakkunnigas mening redan av ekonomiska
skäl icke ifrågakomma.
Beträffande Vaxholm hade de sakkunniga undersökt förhållandena dels i
Vaxholms kustartilleriregementes kasern å Rindö, dels i Svea ingenjörkårs
fästningskompanis kasern å Ekudden invid Vaxholm. Utan tvivel erbjöde
nämnda stad från utbildnings- och även från rekryteringssynpunkt beaktansvärda
fördelar. De sakkunniga hade emellertid funnit, att eu förli
skeppsgossekåren till någon av de ifrågavarande kasernerna icke läte sig
genomföra. Vaxholms grenadjärregementes kasern vore nämligen avsedd att
disponeras av Göta livgardes fästningsbataljon, och vad kasernen å Ekudden
beträffade, måste densamma för att rymma skeppsgossekåren avsevärt utvidgas.
Dessutom saknades här skollokaler, tillräckligt stor gymnastiklokal, batteri
och badinrättning, vilka alltså skulle behöva nybyggas. Ur ekonomisk synpunkt
kunde därför sistnämnda förslag icke av de sakkunniga förordas.
I fråga om skeppsgosseetablissemanget i Karlskrona hade redan 1912 års
sakkunniga för båda kårernas förläggning till nämnda etablissemang låtit
uppgöra alternativa kostnadsförslag, slutande å respektive 255,000 kronor
och 425,000 kronor enligt priser, som gällt före kriget. Kostnaderna i dessa
opaginerad Kontrollera mot PDF
s
Kungl. Maj:ts proposition ur !4S.
förslag hade de sakkunniga låtit omräkna efter nu gällande dagspriser, varvid
desamma visat sig uppgå till respektive 554,000 kronor och 924,000 kronor.
Med hänsyn till de betydande kostnader en ombyggnad av berörda etablissemang
sålunda skulle betinga samt då de sakkunniga funnit en delad förläggning
vara att förorda från rekryteringssynpunkt, hade de sakkunniga icke
ansett sig kunna tillstyrka en förläggning av Marstrandskåren till den nuvarande
skeppsgossekasernen i Karlskrona. Alternativet att förlägga skeppsgossar
till Karlskrona grenadjärregementes nuvarande kasern syntes icke heller
framkomligt, enär kasernen vore avsedd att disponeras, åtminstone delvis,
av Kronobergs regementes till Karlskrona förlagda detaeliement och alltså
vid skeppsgossarnas förläggande dit en förläggning tillsammans med äldre
manskap skulle bliva följden.
Eu allsidig utredning av det föreliggande spörsmålet borde, med hänsyn
till vad i ärendet tidigare förekommit, även innefatta eu förnyad prövningav
förslaget att förlägga skeppsgossekåren till Nya Varvet. De sakkunniga
hade därför gjort ett personligt besök å platsen för att bliva i tillfälle att
närmare mot varandra väga de skäl, som anförts för och emot en förläggning
dit av skeppsgossekåren. Härvid hade de sakkunniga funnit, att en förläggning
av skeppsgossarna till etablissemanget i fråga torde medföra någon
förhöjning av de engångskostnader marinförvaltningen och chefen för marinstaben
ursprungligen beräknat. Mot de lokaler myndigheterna föreslagit
såsom skollokaler hade i riksdagen riktats en enligt de sakkunnigas mening
berättigad kritik. Emellertid hade de sakkunniga funnit, att lämpliga skollokaler
kunde genom viss ombyggnad för åstadkommande av tillfredsställande
belysningsförhållanden inredas i kasernetablissemanget. Batteri syntes även
kunna anordnas för relativt ringa kostnad. Ur teknisk-ekonomisk synpunkt
mötte sålunda icke hinder för eu förläggning av skeppsgossarna till Nva
Yarvet.
Vid riksdagens behandling av denna fråga hade emellertid framhållits,
bland annat, att man här skulle komma att få en blandad förläggning. Vid
sitt besök a, platsen hade de sakkunniga icke kunnat finna möjlighet att
undgå denna olägenhet. Men eu ännu allvarligare nackdel innebure utan
tvivel det förhållandet, att kasernområdet icke torde kunna på ett tillfredsställande
sätt isoleras. Med den belägenhet etablissemanget hade i utkanten
av en storstad och i närheten av hamnkvarteren syntes man icke kunna
undgå att räkna med, att icke önskvärda element komme att uppehålla sig
inom och i närheten av kasernområdet. Även de sakkunniga hölle före, att
med hänsyn till sistberörda förhållanden synnerligen stora betänkligheter
med rätta kunde resas mot skeppsgossekårens förläggande till Nya Varvet,
och att en sådan åtgärd borde ifrågakomma endast i det fall, att någon
annan mera acceptabel lösning av frågan icke kunde vinnas.
Möjligheterna för kårens bibehållande i Marstrand hade av de sakkunniga
underkastats eu ingående prövning.
Beträffande de nuvarande förläggningsförhållandena i Marstrand finge de
sakkunniga erinra om följande.
Skeppsgossarna vore kasernerade ombord å logementsfartyget Norrköping.
Härjämte disponerade skeppsgossekåren följande lokaler i land, nämligen:
1. Södra donjongen i Karlstens fästning. (Rum för militära övningar
samt rustkammare för förvaring av gossarnas kläder ävensom två boställsvåningar
för underofficerare.)
2. Inre kasernen i fästningen. (Bo ställs våningar för underofficerart'' och
eu lärare.)
3. Gamla kyrksalen i fästningen. (Slöjdlokal.)
(Diverse bodar i fästningen, använda såsom vedbodar etc.)
Kuni/l. Maj:ts proposition nr 14S. 9
4. Yttre kasernen i fästningen. (Skola.)
5. Södra strandverket vid kajen. (Kol- och vedupplag, förrådsrum, verkstad,
tackelkammare in. in.)
6. Expeditionshuset i staden. (Expeditionslokaler, sjukhus, förrådsrum.)
7. Det s. k. fortifikationskuset i staden. ((Boställe åt kårchefen.)
Dessutom förhyrdes av Marstrands stad gymnastikhuset med rätt till
användning vissa timmar. Marketenterilokal förhyrdes i staden. Likaså
användes varmbadhuset enligt kontrakt med innehavaren vissa dagar.
Förutom betänkligheterna, huvudsakligen från hygienisk synpunkt, att
fortfarande hava skeppsgossarna kasernerade ombord å »Norrköping» vidlådde
Marstrandsförläggningen bristen av, att idrottsplats saknades och att
det av kåren förhyrda gymnastikhuset vore väl litet för skeppsgossekårens
behov. Skol- och expeditionslokaler samt sjukhus vore däremot i fullt tillfredsställande
skick, och även övriga lokaler, som disponerades av skeppsgossekåren,
gåve icke skäl till anmärkningar.
Olika möjligheter beträffande en fortsatt förläggning till Marstrand hade
tagits under övervägande. Sålunda hade de sakkunniga ansett frågan om
iståndsättande av »Norrköping» i första hand böra utredas. I sådant hänseende
hade de sakkunniga i skrivelse till marinförvaltningen den 14 oktober
1926 anhållit, att marinförvaltningen ville låta verkställa utredning, åtföljd
av erforderliga kostnadsberäkningar, rörande logementsfartyget Norrköpings
nuvarande tillstånd och möjligheterna att åstadkomma erforderliga
förbättringar å detsamma. Med skrivelse den 7 december 1926 hade ämbetsverket
till de sakkunniga överlämnat rapport över verkställd besiktning av
fartyget jämte utredning i det av de sakkunniga omförmälda hänseende.
Därvid hade marinförvaltningen för egen del anfört, att logementsfartyget
Norrköping, vilket byggts för helt andra ändamål än det, för vilket fartyget
numera användes, nämligen för segelövningar under sommartid, givetvis
— huru väl fartyget än kunde hava underhållits och vilka kostnader för förbättringar
å detsamma än kunde komma att nedläggas — aldrig kunde bliva
fullt lämpligt för permanent förläggning av manskap, särskilt under den
kallare årstiden. En jämförelse mellan förläggningarna å logementsfartyget
Norrköping såsom kasernfartyg och skeppsgossekasernen i Karlskrona gåve
vid handen, att skeppsgossekåren i Marstrand — undantagandes sommartid
på sjön — levde under synnerligen bristfälliga förhållanden i avseende å
utrymme, övningslokaler, ljus och luft m. m., detta enär ej ens måttliga
hygieniska krav kunde tillgodoses å ett fartyg sådant som »Norrköping .
Marinförvaltningen hade också redan tidigare framhållit olämpligheten av
att bibehålla »Norrköping» för dess nuvarande ändamål, och på grund därav
hade också fartygets utrangering ingått i den vid 1925 års riksdag framlagda
försvarsplaneu.
Utredningen hade dels inriktats på att fartyget skulle användas som logementsfartyg
under en längre tid — 15 ä 20 år —- dels tjänstgöra endast 1
ä 2 år framåt. I förstnämnda avseende omfattade utredningen två olika
alternativ, slutande å respektive 130,000 kronor och 75,000 kronor. Det
billigare förslaget vore uppgjort under förutsättning, att däcken belädes med
deckfalt» eller »tenax». Marinöverdirektören hade emellertid icke för sin del
ansett sig kunna förorda detta senare förslag. De oundgängligen nödvändiga
kostnaderna för fartygets bibehållande 1 ä 2 år framåt uppginge enligt utredningen
till 12,000 kronor.
För egen del finge de sakkunniga anföra, att då det nu vore fråga om
ett ordnande av Marstraiidskårens förläggning för en längre tid framåt, torde
berörda utredning, i vad den avsåge bibehållande av Norrköping 1 it 2 år
framåt, icke påfordra något yttrande från de sakkunnigas sida.
10
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 14H.
Yad åter beträffade de två övriga, kostnadsförslagen för fartygets mera
genomgripande förbättring, ville de sakkunniga såsom sin mening uttala, att
ehuru kostnaderna i och för sig icke syntes avskräckande, desamma dock
icke stode i proportion till vad som därmed skulle vinnas. Fartyget skulle
trots reparationerna ändock aldrig kunna fylla de krav man från hygienisk
synpunkt oundgängligen torde böra ställa på en förläggning som den ifrågavarande.
Ett accepterande av denna linje skulle därför knappast kunna
innebära annat än ett förlängande av ett icke önskvärt provisorium. De
sakkunniga ansåge sig därför icke kunna tillstyrka Marstrandskårens fortsatta
förläggning å logementsfartyget Norrköping.
1 detta sammanhang syntes böra beröras frågan om eu förändring
av eu pansarbåt till logementsfartyg för skeppsgossarna. Riksdagen hade
visserligen uttalat som sin mening, att någon dvlik förändring icke borde
för närvarande ifrågakomma. Det oaktat hade de sakkunniga ansett sig
böra något närmare undersöka förutsättningarna för eu dylik anordning,
och hade även de sakkunniga därvid kommit till det resultatet, att eu
sådan förläggning icke kunde förordas. Eu till logementsfartyg omändrad
pansarbåt skulle ur hygienisk synpunkt bliva föga mera tillfredsställande
än »Norrköping»; det bleve svårt att å densamma åstadkomma nödvändig
värmeisolering vintertid, den vore dessutom ur disciplinär synpunkt otillfredsställande,
därigenom att å eu pansarbåt alltid måste, även efter en
omändring, finnas eu hel del skrymslen och vrår, som icke kunde överblickas
av befälet. Vidare skulle fartygets underhåll ställa sig synnerligen
dyrbart, och slutligen skulle ombyggnaden betinga förhållandevis stora
kostnader. Marinförvaltningen hade härför ursprungligen beräknat en kostnad
av 130,000 kronor men hade sedermera meddelat, att kostnaden för
ombyggnad av pansarfartyget Göta till logementsfartyg beräknats uppgå till
omkring 183,000 kronor, varför sistnämnda belopp syntes böra läggas
till grund för bedömande av de med en dylik ombyggnad förenade kostnaderna.
Då en omändring av ett äldre pansarskepp på nyss anförda skäl alltså
icke heller enligt dt'' sakkunnigas mening torde böra ifrågakomma för beredande
av förläggning för Marstrandskåren och då något annat fartyg, lämpligt
till logementsfartyg, icke torde stå till buds, hade de sakkunniga inriktat
sig på en utredning rörande möjligheterna att anordna en kasernering av
skeppsgossarna i land.
1912 års sakkunniga hade redan uppgjort alternativa förslag till kårens
kasernering i land i Marstrand. Kostnaderna för realiserande av nämnda alternativ
hade beräknats uppgå till respektive 485,000 kronor och 488,000 kronor,
enligt förkrigspriser. De sakkunniga hade låtit omräkna dessa kostnadsförslag
enligt nu gällande å-priser, och hade det därvid visat sig, att man
kommit upp till de betydande beloppen av respektive 1,078,000 kronor jämte
ytterligare tillkommande marklösen och 1,054,000 kronor. Dessa förslag
ansåge de sakkunniga kunna avvisas såsom alltför dyrbara.
De sakkunniga hade därför ansett sig böra söka andra utvägar för'' beredande
av eu kasernering i land av skeppsgossarna. Därvid hade de sakkunniga
enat sig om att genom marinförvaltningens försorg låta verkställa
en utredning och kostnadsberäkning föÉ- kårens förläggande i Karlstens
fästning, varvid de sakkunniga särskilt tagit sikte på eu eventuell påbyggnad
av den s. k. Södra donjongen och en utbyggnad av den s. k. inre kasernen.
Med skrivelse den 2G juli 1927 hade marinförvaltningen överlämnat den
ifrågavarande utredningen. Utredningen utvisade till eu början, att utbyggnad
av den inre kasernen å Karlstens fästning icke kunde verkställas med de
begränsade utrymmen, som funnes. Yad beträffade påbyggnad å Södra
11
Kvntjl. Maj.is proposition nr 14iS.
doujoiigen, kunde densamma utföras utan större svårighet. Kasernen hade
avsetts för eu förläggning av högst 150 gossar. Enligt förslaget skulle dessa
förläggas i logement med cirka 10 kbm. luftutrymme för varje gosse. I
kasernen skulle vidare anordnas behövliga tvättrum och 4 st. nattklosetter
jämte urinoirer. Dagklosetter skulle nybyggas på gården i samma byggnad,
som inrymde de nuvarande. Gossarna skulle bliva fördelade i 5 st. logement
med högst 36 i de större logementen. De nuvarande huvudtrapporna
skulle bibehållas som ingångar och fortsättas medelst genombrytningar av
vindsvalven till den blivande kasernen. De nya trapporna skulle tillverkas
av sten och betong för att lämna full trygghet vid eldfara. På östra huvudvallen
skulle ekonomiavdelningen utbyggas, bestående av matsal, kök och
förrådsrum. Från förrådsrummet skulle utledas eu traversbalk, försedd med
eu enkel hissanordning, varigenom matvaror o. dyl. lätt kunde intransporteras
från borggården. Med hänsyn till eldsäkerheten vore ekonomiavdelningen
föreslagen avskild från den övriga byggnaden medelst eu brandmur av tegel,
vars öppningar nattetid borde hållas stängda med järndörrar. Uppvärmningen
skulle ske med lågtrycksånga, och pannrummet tänktes förlagt i mellersta
källaren, under donjongen. Golvet ä Södra donjongens vind. som bestode
av grusfyllning, skulle avscliaktas Va meter och beläggas med betong och
isolering samt därpå lagda golvbräder, i korridorerna plattor. Dessa korridorer
vore avsedda att tjäna som dagrum, i likhet med vad som vore fallet
i de nyare armékasernerna. Korridorer, förstugor och diskrum skulle beläggas
med plattor, varigenom byggnadskostnaden bleve något förhöjd men
det framtida underhållet avsevärt minskat och lokalerna lättare att hålla
rena. Matsal och kök skulle beläggas med korkmattor, tvättrum och toiletter
med asfalt. Med hänsyn till utseendet skulle den nya fasaden mot söder
hållas så låg som möjligt, cirka 1 ''/2 meter ovanför (ten nuvarande muren.
På grund av det för vinden utsatta läget måste byggnaden väl uppvärmas
och byggas med stor soliditet med därav följande relativt höga byggnadskostnader.
Vatten skulle erhållas från nuvarande brunnar i fästningen.
W.-c.-anläggningen inom kasernen jämte övriga avlopp skulle dragas till eu
befintlig 6 tums avloppsledning å borggården, vilken ledning torde stå i
förbindelse med stadens kloaker. De kanoner och andra inventarier, som
nu funnes å Södra donjongen, skulle förflyttas till annan del av fästningen,
varest plats kunde beredas. Hela summan för anläggningen enligt nu angivna
direktiv uppginge till 230,000 kronor.
Under utredningens gång hade de sakkunniga emottagit ett förslag innebärande,
att nuvarande varmbadliuset i Marstrand skulle ombyggas för uthyrning
till skeppsgossekåren under tiden september—maj, varjämte karen
skulle äga disponera även vissa andra lokaler. De sakkunniga hade låtit
undersöka även detta projekt. Med hänsyn dels till olämpligheten av att
binda staten med kontrakt vid en privat innehavare av varmbadhuset, dels
till den stora eldfara, som förelåge i att förlägga 150 gossar till en träbyggnad,
dels ock till åtskilliga andra olägenheter hade de sakkunniga funnit detta
förslag icke kunna komma i betraktande.
Vad slutligen anginge avhjälpandet av olägenheterna i fråga om gymnastikhusets
bristande utrymme, avsaknaden av idrottsplats samt för säkerställande
av vattentillgång för kåren, hade de sakkunniga bedrivit underhandlingar
med stadens myndigheter. Enligt de sakkunniga tillställt utdrag av protokoll,
hållet vid sammanträde med.stadsfullmäktige i Marstrand den 7 januari 1927
hade nämnda fullmäktige, under förutsättning att skeppsgossekåren komme
att kvarbliva i Marstrand, enhälligt beslutit erbjuda sig dels att genom ombyggnad
utvidga och förbättra stadens gymnastiklokal, dels att anlägga
idrottsplats, dels ock att anskaffa färskvatten till kasernfartyget Norrköping
eller till fästningen, därest tillgången diirstädes ej skulle vara tillr,äcklig.
12
Knnjl. Maj:ts proposition nr J4<S.
Efter att sålunda liava prövat förut omförmiilda olika alternativ hava de
sakkunniga gjort en sammanfattning av utredningens resultat och härvid
anfört följande.
Vid eu slutlig prövning av de förslag till kårens förläggning, som de
sakkunniga sålunda undersökt, hade det visat sig, att en förläggning till
Stockholm, Vaxholm och Karlskrona redan av ekonomiska skäl icke kunnat
förordas. Karlskrona torde därjämte ur rekryteringssynpunkt vara olämpligt
för en förläggning av de sammanslagna skeppsgossekårerna.
Av hygieniska skäl borde en fortsatt förläggning till logementsfartyget
Norrköping icke komma i fråga, och vad en omändring av ett äldre pansarskepp
till logementsfartyg beträffade, vore eu dylik av hygieniska och
disciplinära skäl samt av kostnadshänsyn icke att rekommendera.
Av de framlagda alternativen skulle alltså endast återstå eu förläggning
till Nya Varvet eller i Marstrand, i sistnämnda fall genom kasernering av
gossarna i land i Karlstens fästning enligt det ovan angivna förslaget, till
en beräknad totalkostnad av 230,000 kronor.
Till Nya Varvets förmån talade huvudsakligen den omständigheten, att
engångskostnaderna skulle bliva relativt låga. Emellertid torde en jämförelse
på denna punkt utvisa, att skillnaden mellan Nya Varvet och Marstrand
icke vore så stor, som man vore frestad att antaga. Marinmyndigheterna hade
i sitt yttrande den 25 oktober 1925 beräknat kostnaderna för eu omändring
av etablissemanget å Nya Varvet till 77,000 kronor. Emellertid torde denna
kostnad vara för lågt tilltagen och säkerligen böra ökas med ett par tiotal
tusen kronor. På grund av sin belägenhet i omedelbar närhet till eu stad
av Göteborgs storlek representerade området vid Nya Varvet redan nu ett
betydande ekonomiskt värde. Inom eu ej alltför avlägsen framtid torde
nämnda område genom stadens fortskridande tillväxt kunna komma att i
viss utsträckning behöva tagas i anspråk för andra än militära ändamål,
varigenom skeppsgossekåren, om den nu förlädes dit, åter måste förflyttas
till annan ort. Däremot kunde de lokaler, som disponerades eller kunde
komma att disponeras i Marstrand för skeppsgossekårens räkning, till övervägande
del icke användas för något annat ändamål. Ej heller torde böra
förbises, att, därest kåren förflyttades från Marstrand, man torde hava att
räkna med att från stadens sida restes vissa anspråk på ersättning, något
som givetvis måste tagas i övervägande vid en prövning av engångskostnaderna
i det ena eller andra fallet.
Vad beträffade de årliga kostnaderna för eu förläggning av skeppsgossekåren
å ena sidan till Nya Varvet och å andra sidan i Marstrand, hade
man framhållit, att avlöningarna till den vid skeppsgossekåren tjänstgörande
personalen vore högre i Marstrand än vad de skulle bliva i Nya Varvet,
därigenom att sjötillägg åtnjötes på den förstnämnda platsen. Enligt de
sakkunnigas mening torde emellertid sjötillägget komma att bortfalla i
Marstrand, därest kåren inkasernerades i land. Därjämte borde erinras, att
Nya Varvet tillhörde dyrortsgruppen F, medan Marstrand vore E-ort, något
som förbilligade kostnaderna å sistnämnda ort. Däremot torde icke kunna
förnekas, att kostnaderna för förvaltning och ekonomipersonal komme att
ställa sig lägre å Nya Varvet än i Marstrand. Att ifrågavarande kostnader
vore relativt höga å sistnämnda ort, torde dock i icke ringa män bero på
skeppsgossekårens nuvarande otillfredsställande förläggning. Eu inkasernering
i land i Marstrand komme med all säkerhet att medföra en icke oväsentlig
reducering av berörda, kostnader. I trots härav bleve dock en förläggning
till Nya Varvet med avseende å de direkta årliga kostnaderna billigare än
i Marstrand. Men vid en jämförelse mellan de årliga kostnaderna A de
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 14b.
båda ifrågavarande orterna måste givetvis även tagas i betraktande, att.
därest etablissemanget å Nja Varvet disponerades för skeppsgossekårens
räkning, komme de inkomster att bortfalla, som avsåges att inflyta genom
uthyrning av en del lägenheter å Nya Varvet till Göteborgs stad eller till
enskilda personer. Dessa hyresinkomster — vilka enligt marinmyndigheternas
nyssberörda yttrande syntes hava uppskattats till 68,000 kronor — torde
mer än vid kompensera de högre kostnaderna i Marstrand för förvaltning
och ekonomipersonal. Med hänsyn till samtliga på jämförelsen mellan Nya
Varvet och Marstrand inverkande faktorer hade de sakkunniga trott sig finna,
att skillnaden i såväl engångskostnader som årliga kostnader mellan en förläggning
till Nya Varvet och till Marstrand skulle bliva jämförelsevis obetydlig
och i varje fall icke sådan, att den rimligen borde kunna anses
utslagsgivande vid valet mellan de båda platserna. De betänkligheter riksdagen
anfört mot förslaget om en förläggning till Nya Varvet hade de sakkunniga
funnit i huvudsak befogade. Härtill komme, att denna förläggning
ur ekonomisk synpunkt icke kunde anses hava avgjort företräde framför
Marstrand, och rekryteringen av kåren torde enligt de sakkunnigas mening
bliva lika god på det ena som det andra stället.
På sålunda anförda skäl hava de sakkunniga föreslagit, att ifrågavarande
skeppsgossekår fortfarande måtte förläggas i Marstrand och inkaserneras i
land i Karlstens fästning i enlighet med de sakkunnigas förslag, vars genomförande
skulle betinga en engångskostnad av 230,000 kronor. De sakkunniga
hava förutsatt, att det borde ankomma på marinförvaltningen att, innan
förslaget komme till utförande, med myndigheterna i Marstrands stad träffa
bindande uppgörelse rörande de förbindelser, staden vid kårens kvarblivande
därstädes förklarat sig vilja ikläda sig eller som i övrigt av ämbetsverket
prövades erforderliga och möjliga att uppnå.
Mot det sålunda framlagda förslaget har en av de sakkunniga, kommen- itcserration.
dören A. Hägg, anfört avvikande mening. Reservanten har för sin del förordat
Marstrandskårens förläggning till Nya. Varvet och därvid i huvudsak
gjort gällande, att en förläggning till sistnämnda plats ur såväl kostnadssom
utbildningssynpunkt ställde sig fördelaktigare än Marstrandsförslaget.
Reservanten kunde icke dela de sakkunnigas betänkligheter mot Nya Varvet
med hänsyn till den blandade förläggningen därstädes och de moraliska vådorna
av storstadens närhet, vilka omständigheter enligt reservantens mening
icke kunde tillmätas avgörande betydelse.
Chefen för skeppsgossekåren i Marstrand har beträffande de sakkunnigas chefen för
förslag till en början erinrat, att orsakerna till Marstrandskårens uppsättning sk<jPP^os.se''
ursprungligen varit svårigheterna att i Karlskrona rekrytera hela skepps- Marstrand,
gossekåren, vilken därför uppdelats på två kårer. Då förhoppningarna att
erhålla skeppsgosserekryter från Bohusläns fiskarbefolkning slagit fel, hade
sålunda därmed skälet att förlägga kåren till Marstrand bortfallit, men däremot
icke skälet att bibehålla kåren som självständig kår. I jämförelse med
de dåtida förhållandena vore visserligen rekryteringsmöjligheterna för närvarande
synnerligen goda, men då detta förhållande icke kunde väntas allt
-
VarvBchefen
Tid flottans
etation i
Stockholm.
Stationsbefälhavarcn
vid
flottans etation
i Stockholm.
14 Kunrjl. Mcij:ts proposition nr 14S.
jämt fortfara, vore det önskvärt, att de två nuvarande kårerna bibeliölles.
Ett särskilt skäl till bibehållande av två kårer vore, att dessas storlek, i och
med genomförandet av 1925 års riksdags försvarsbeslut, reglerats så, att de
nu stode i proportion till resp. sjömanskårer. Såsom följd härav rekryterade
skeppsgossekårerna endast egen stations sjömanskår, och vardera skeppsgossekåren
utbildade gossar till samtliga däcksavdelningens yrkesgrenar.
Detta system medförde betydande fördelar framför det förutvarande, då
Marstrandskåren endast varit hälften så stor som Karlskronakåren, vilken
därför måst karlskriva en del gossar till Stockholms station. Sålunda vore
det till fördel för rekryteringen, att föräldrarna till gossarna vid antagningen
med säkerhet visste, till vilken station deras söner komme efter
karlskrivningen.
Härefter har chefen för skeppsgossekåren övergått till eu granskning av
de sakkunnigas förslag och därvid framställt åtskilliga erinringar mot de
uppgjorda kostnadsberäkningarna, varjämte kårchefen föreslagit utförande
av vissa av de sakkunniga ej upptagna arbeten, vilka av honom betecknats
såsom oundgängligen behövliga, därest tillfredsställande förhållanden skulle
kunna ernås. Sålunda har kårchefen bland annat föreslagit uppförande av
ett exercishus, beredande av ökat logementsutrymme, inredande av rum för
veckobefälet, anordnande av arrestlokaler in. in. Någon kostnadsberäkning
härför har icke uppgjorts.
Varvscliefen vid flottans station i Stockholm har upplyst, att logementsfartyget
Norrköping iståndsatts sommaren 1927, men att då endast de mest
oundgängligen erforderliga åtgärderna för fartygets bibehållande 1 å 2 år
framåt blivit vidtagna. Enligt varvschefens förmenande vore det därför
uteslutet att — utan vidtagande av ytterligare reparationsarbeten, vilka bleve
både omfattande och dyrbara — kunna använda »Norrköping» för förläggning
av skeppsgossar längre än till sommaren 1929.
Stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm har anfört följande.
Ur utbildningssynpunkt syntes det stationsbefälhavaren vara den fördelaktigaste
anordningen, att endast en skeppsgossekår funnes, och skulle då
en utökning av Karlskronakåren ligga närmast till hands. I motsats till de
sakkunnigas uppfattning, att en dylik åtgärd ur rekryteringssynpunkt skulle
medföra större olägenheter, ansåge stationsbefälhavaren nämligen, att rekryteringsmöjligheterna
så gott som uteslutande vore beroende av läget på arbetsmarknaden.
Då det emellertid visat sig, att ur ekonomisk synpunkt uppsättandet
av en större Karlskronakår knappast vore tänkbart, anslöte sig
stationsbefälhavaren till det mindre kostsamma förslaget med två skeppsgosseförläggningar,
varvid stationsbefälhavaren delade de sakkunnigas uppfattning,
att den mindre kåren borde bibehållas vid västkusten.
Beträffande valet av plats för denna ansåge stationsbefälhavaren i likhet
med majoriteten inom de sakkunniga den moraliska vådan av en förläggning
av skeppsgossekåren till Nya Yarvet i Göteborg icke vara överdriven.
Aven om man genom stängselanordningar avskilde kasernområdet och genom
restriktioner i permissionen minskade möjligheterna för skeppsgossarna till
samvaro med ej önskvärda element, torde den noggrannaste övervakning i
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 14<S.
övrigt ej kunna hindra, att gossarna komrne i beröring med sådana i moraliskt
avseende lågt stående individer, som vanligen hölle till i de större hamnstäderna
och deras utkanter. Att just vid denna tidpunkt, då sådana element försökte
bearbeta ungdom och barn på ett sätt, som ingalunda vore fördelaktigt för militära
kårer, Hytta skeppsgossekåren från en plats, där gossarna vore skyddade
från sådan påverkan till en plats, där påverkan kunde bliva mycket kraftig,
vore synnerligen olämpligt. Skeppsgossekåren skulle rekrytera sjömans- och
underofficerskårerna, och ansåge station sbefälhavaren det ligga eu ytterligt
stor vikt uppå att skeppsgossarna ej i onödan påverkades av element, som
på ett eller annat sätt ville utplåna den disciplinära och militära hållning,
som bibringades dem under deras utbildning. Stationsbefälhavaren tillmätte
dessa omständigheter så pass stor betydelse, att han, oaktat såväl förläggning
som utbildning syntes på det hela taget bättre kunna tillgodoses vid
Nya Yarvet, ville understödja majoritetens inom de sakkunniga förslag om
Marstrandskårens bibehållande.
Om skeppsgossekåren skulle flyttas från Marstrand, borde den flyttas till
eu plats, där man kunde vara säker på att den finge kvarstanna för framtiden.
De sakkunniga framhölle, att det ej vore osannolikt, att Nya Varvet
inom en ej alltför avlägsen framtid torde kunna komma att i viss utsträckning
behöva tagas i anspråk för andra än militära ändamål, och att under
sådana förhållanden nu, innan den frågan vore utredd, flytta kåren till Nya
Varvet, ansåge stationsbefälhavaren vara mindre förutseende. Dessutom ansåge
stationsbefälhavaren Marstrand vara eu sundare plats än Nya Varvet
med hänsjm till det omgivande vattnet. Ett önskemål vore, att skeppsgossarna
på lediga stunder och under exercistid skulle övas i båtrodd och
båtsegling. Marstrand vore ständigt omflutet av rent och friskt vatten; Nya
Varvet däremot ständigt av smutsigt vatten, och under övningarna hunne
skeppsgossarna i allmänhet ej ens för eu liten stund komma ut i rent
vatten. Att förlägga uppväxande ungdom till ett sådant område ansåge
stationsbefälhavaren ej tillrådligt, när man nu hade dem liggande på eu
bättre plats.
Det förslag till inkasernering av skeppsgossekåren i Marstrand, som de
sakkunniga avgivit, syntes dock ej vara tillfyllest. Vad chefen för skeppsgossekåren
i Marstrand i denna fråga anfört, kunde stationsbefälhavaren i
huvudsak biträda. De flesta av kårchefen påvisade bristerna i sakkunnigförslaget
vore av den art, att ett avhjälpande av desamma torde få anses
oundgängligen erforderligt, såsom beredandet av ökat logementsutrymme, inredandet
av rum för veckobefälet, anordnandet av arrestlokaler och vaktrum
m. m. ävensom en samlingssal, där kåren kunde ställa upp, och där föredrag
kunde hållas.
Stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona har anfört, bland
annat, att de sakkunnigas majoritet syntes hava betydligt överdrivit farhågorna
för en förläggning till Nya Varvet. De avfärdade detta alternativ under
hänvisning dels till de disciplinära farorna av Göteborgs närhet, dels till
omöjligheten att undvika blandad förläggning, men ansåge sig dock kunna
godtaga Nya Varvet, därest någon mera acceptabel lösning av frågan icke
kunde vinnas. I betraktande av den högre kostnad Marstrandsförläggningen
måste medföra för statsverket borde en sådan åtgärd förestavas av synnerligen
avsevärda fördelar framför det förkastade Göteborgsalternativet. Vad
de sakkunniga anfört i syfte att påvisa Marstrandsförläggningen s fördelar
funne stationsbefälhavaren icke övertygande, utan anslöte sig till reservantens
uppfattning, att kåren borde förläggas till Nya Varvet vid Göteborg.
Stationsbefaihavåren
vid
flottans stativ i
i Karlskrona.
16
ommendanten
i Älvsborgs
fästning.
Marinförvaltningen
ch chefen för
marinstaben.
Kangl. Moj:ts proposition nr 14S.
För den händelse att statsmakterna likväl skulle dela majoritetens bland
de sakkunniga uppfattning i fråga om Nya Varvet, komrne förläggningsfrågan
enligt stationsbefälhavarens mening i ett lielt annat läge, helst den förebragta
utredningen ingalunda vore uttömmande. Möjligheterna till förläggning
i Karlskrona vore sålunda synnerligen summariskt behandlade, men av
betänkandet syntes framgå, att det uteslutande varit rekryterings- och kostnadsfrågorna,
som varit avgörande för ställningstagandet mot denna station,
Toges hänsyn till de mycket beaktansvärda fördelar i fråga om enhetlig
utbildning och förenklad organisation jämte det avgjorda försteg Karlskrona
ägde framför Marstrand i fråga om fackutbildning — varvid även borde erinras
om olägenheten av många yrkeskurser inom en så liten kår som
Marstrands — framstocle de sakkunnigas förslag såsom övervägande ogynnsamt.
Under förutsättning, att Marstrandskåren icke komme att förläggas till
Nya Varvet, har stationsbefälhavaren för sin del förordat, att kåren måtte
sammanslås med Karlskronakåren och förläggas till sistnämnda kårs etablissemang.
Kostnaderna för härav föranledda nybyggnads- och ändringsarbeten
hava av stationsbefälhavaren beräknats till 315,000 kronor.
Kommendanten i Alvsborgs fästning har biträtt de synpunkter, som de
sakkunniga gjort gällande i fråga om olämpligheten av en förläggning av
skeppsgossar tillsammans med äldre manskap och beträffande vådan av
skeppsgossekårens förläggning i närheten av en storstad av Göteborgs omfattning.
I avseende å den blandade förläggningen har kommendanten upplyst,
att det antal äldre manskap, som komme att vara förlagt till Nya Varvet
samtidigt med skeppsgossarna, ej torde komma att understiga 100 man.
Beträffande engångskostnaderna för skeppsgossekårens förflyttning till Nya
Varvet har kommendanten framhållit, att desamma torde kunna antagas
bliva rätt avsevärda med hänsyn bland annat till den mångfald önskemål,
som i allmänhet uppstode efter trupps förläggning till ny ort.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava i sitt gemensamt
avgivna yttrande i ärendet till en början anfört följande.
Såsom de sakkunniga framhållit, torde vid den ursprungliga uppsättningen
av skeppsgossekåren i Marstrand rekryteringssynpunkten hava spelat en
avgörande roll. Såväl stationsbefälhavarna som även i viss mån de sakkunniga
syntes anse, att denna synpunkt ej längre finge tillmätas avgörande betydelse
vid bedömandet av frågan, huruvida flottans skeppsgossar borde vara uppdelade
på två till olika platser förlagda kårer eller sammanföras till endast
en kår. En sådan åsikt torde dock vara grundad huvudsakligen på de
erfarenheter beträffande rekryteringen, som erhållits under de senaste åren,
vilka till följd av rådande förhållanden å arbetsmarknaden uppvisat en för
rekrytering i allmänhet mycket gynnsam period. Yid inträffande förändringar
å den allmänna arbetsmarknaden kunde säkerligen åter, liksom förr, uppstå
svårigheter att rekrytera skeppsgossar, varvid rekryteringssynpunkten bleve
lika bärande såsom stöd för en delad förläggning av skeppsgossekåren, som
vid Marstrandskårens inrättande varit fallet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
IT
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Stationsbefälhavarna hade även ansett utbildningssynpunkter tala för organiserandet
av skeppsgosseinstitutionen å endast en kår. De nackdelar, som
med avseende på enhetlighet i utbildningen möjligen skulle kunna anses
vidlåda en delad förläggning, uppvägdes, enligt myndigheternas mening,
likväl av den av de sakkunniga framhållna beaktansvärda fördelen med eu
dylik förläggning, nämligen att en i utbildningshänseende nyttig tävlan
komme att uppstå mellan kårerna.
På grund av vad sålunda anförts vore myndigheterna ense med de sakkunniga,
att skeppsgosseinstitutionen lämpligen borde vara organiserad å
två till skilda platser förlagda kårer.
Då den ena av dessa kårer redan vore och av många skäl allt framgent
borde vara förlagd till Karlskrona, hade myndigheterna vid en prövning av
de olika alternativ, som framställts beträffande den andra kårens förläggning,
kommit till samma slutsats som de sakkunniga, nämligen att av de möjligheter,
som härvid stode till buds, endast förläggning till Nya Varvet eller i Marstrand
borde i frågans nuvarande läge komma under övervägande. I bägge
fallen borde gossarna, såsom de sakkunniga även framhållit, inkaserneras i
land och kårens förläggning erhålla permanent natur i motsats till den nu i
Marstrand rådande provisoriska förläggningen.
Majoriteten inom de sakkunniga hade vid eu jämförelse mellan ovannämnda
båda alternativs lämplighet såsom förläggningsort för en skeppsgossekår
ansett sig finna, att ur ekonomisk synpunkt Nya Varvet icke kunde anses
hava avgjort företräde framför Marstrand, och att rekryteringen av kåren
torde bliva lika god på det ena som på det andra stället, men att de betänkligheter,
som riksdagen anfört mot förslaget om en förläggning till Nya
Varvet, i huvudsak visat sig befogade, varför majoriteren föreslagit skeppsgossekårens
förläggning till Marstrand. Ovan nämnda betänkligheter avsåge
i huvudsak, dels att en blandad förläggning av skeppsgossar och vuxet
manskap skulle komma att äga rum å Nya Varvet, dels att Nya Varvet vore
beläget i omedelbar närhet till en storstad.
På grund av den vikt, som borde tillmätas de ekonomiska konsekvenser,
vilka bleve en följd av kårens förläggning i Marstrand respektive till Nya
Varvet, hade myndigheterna till en början underkastat den utredning härom,
som de sakkunniga framlagt, en omprövning. De ekonomiska konsekvenserna
borde, såsom också av de sakkunniga framhållits, särskiljas i engångskostnader
och årligt utgående kostnader, och borde därvid, vad de senare
beträffade, beaktas såväl underhållskostnader av byggnader m. in. som de
kostnader, vilka betingades av personalens avlöning och förplägnad m. m.
Såsom grund för beräkningarna av de ekonomiska konsekvenserna hade
myndigheterna i det följande utgått ifrån, att kåren skulle omfatta 150
gossar.
Mot de sakkunnigas förslag till lösande av anordningarna för skeppsgossekårens
förläggning till Marstrand hade ett flertal erinringar framställts i de
av stationsbefälhavarna och chefen för skeppsgossekåren i Marstrand avgivna
yttrandena. Myndigheterna hade underkastat ifrågavarande förslag eu ytterligare
prövning och därvid funnit, att såväl de av stationsbefälhavarna
påtalade som av myndigheterna iakttagna bristerna i huvudsak måste avhjälpas.
Det syntes myndigheterna vara erforderligt, att då frågan om
Marstrandskårens förläggning nu upptoges till definitiv lösning, utredningen
därom omfattade sådana anordningar, varigenom den nuvarande provisoriska
förläggningen verkligen komme att övergå till att bliva ordnad såsom permanent,
och att den därvid komme att fylla rimliga nutida hygieniska krav
på dylik förläggning. Myndigheterna ansåge därför icke det förslag till kårens
Biluing till riksdagens protokoll W28. 1 sand. 124 häft. (Kr 148.!
4G2 28 2
18
Kungl. Maj;ts proposition nr 148.
förläggning i Marstrand, som de sakkunniga framlagt, godtagbart, utan hölle
före, att betydande förbättringar måste vidtagas i detta förslag.
I anslutning härtill hava myndigheterna angivit åtskilliga utvidgningar,
förbättringar och kompletteringar i de sakkunnigas förslag såsom erforderliga
beträffande kårens förläggning i Marstrand.
Myndigheterna hava sålunda föreslagit uppförande av ett exercis- och
gymnastikhus för eu beräknad kostnad av 86,000 kronor. Beträffande själva
kasernbyggnaden hava myndigheterna påyrkat utvidgningar med hänsyn till
luftrymd, ändamålsenlig förläggning och övervakning in. m., varjämte förutsatts,
att densamma skulle uppföras av sten i stället för av trä. Yidare
skulle logement anordnas för ekonomi- och handräckningspersonal m. in.
Golvbeläggningen skulle förbättras genom användning av långek och plattor.
Härförutom skulle åtskilliga mindre förbättringar vidtagas. Slutligen hava
medel av myndigheterna beräknats för iståndsättande och komplettering av
inventarier samt för säkerställande av vattentillgången. Engångskostnaderna
för en permanent förläggning av skeppsgossekåren till Marstrand skulle
enligt myndigheternas beräkning komma att uppgå till 480,000 kronor eller
således 250,000 kronor utöver av de sakkunniga för ändamålet beräknade
230,000 kronor. Byggdes kasernen av trä, vilket myndigheterna av hygieniska
skäl samt med hänsyn till brandfaran icke ansett sig kunna tillstyrka, skulle
engångskostnaderna belöpa sig till 460,000 kronor.
Beträffande de årliga kostnaderna hava myndigheterna anfört, att det icke
torde vara möjligt att nu fastställa de årliga kostnader, som en förläggning
av skeppsgossekåren till Marstrand skulle medföra i form av kostnader för
underhåll av etablissemanget och dess tekniska anordningar i sin helhet.
De nuvarande kostnaderna för underhållet i Marstrand (inklusive underhåll
av »Norrköjhng») belöpte sig till omkring 20,000 kronor per år. För underhållet
av den av myndigheterna föreslagna anläggningen i Marstrand skulle
säkerligen detta belopp åtminstone behöva fördubblas. Skulle kåren förflyttas
från Marstrand, borde de i staden varande byggnader, som nu disponerades
av kåren, återlämnas till lantförsvaret. Underhållet för desamma
skulle därvid betydligt kunna minskas. Huruvida byggnaderna kunde försäljas,
undandroge sig marinmyndigheternas bedömande.
I fortsättningen av sitt yttrande anföra myndigheterna:
Enligt vad de sakkunniga framhållit, hade stadsfullmäktige i Marstrand
vid ett den 7 januari 1927 hållet sammanträde, under förutsättning att
skeppsgossekåren komme att kvarbliva i Marstrand, enhälligt beslutit erbjuda
sig dels att genom ombyggnad utvidga och förbättra stadens gymnastiklokal,
dels att anlägga idrottsplats, dels ock att anskaffa färskvatten till kasern fartyget
Norrköping eller till fästningen, därest tillgången därstädes ej skulle vara
tillräcklig. Myndigheterna hade med anledning härav ävensom för att vid
prövningen av frågan om behovet av tekniska anordningar för skeppsgossekårens
förläggning i Marstrand erhålla ytterligare upplysningar i ämnet trätt
i förbindelse med magistraten i nämnda stad. Av stadsfullmäktige tillsatta
kommitterade hade till myndigheterna inkommit med utredningar i ämnet,
och finge myndigheterna med anledning av däri gjorda erbjudanden anföra
följande.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Myndigheterna, ansåge det nödvändigt, att skeppsgosskåren tillförsäkrades
full rätt, att stadens avloppsledning finge användas för kårens behov. Det
gjorda erbjudandet, att sådan användning finge ske utan kostnad, borde av
kronan vid en kårförläggning till Marstrand antagas.
Uppförandet av en modern tvättinrättning borde givetvis med hänsyn
till nu utgående transportkostnader komma att minska utgifterna för tvätt,
vadan jiimväl detta erbjudande borde antagas.
Stadens erbjudande att utvidga sitt gymnastikhus i viss utsträckning
syntes icke, enligt myndigheternas mening, kunna uppväga de stora olägenheter,
som obefintligheten av ett kårens eget exercishus innebure. Stadens
gymnastikhus kunde icke, även om hänsyn toges till den föreslagna tillbyggnaden,
motsvara det behov, som förelåge. I gymnastikhuset kunde ej
heller uppställas de artilleripjäser in. m., som vore erforderliga för gossarnas
yrkesutbildning, och att, såsom de sakkunniga föreslagit, utföra dessa anordningar
å annan plats i fästningen syntes icke lämpligt. Det syntes myndigheterna
ej heller vara tillräckligt, att detta gymnastikhus vissa tider
ställdes till kårens förfogande, utan måste eu dylik lokal finnas till kårens
ständiga förfogande. Myndigheterna hade därför ansett, att ett särskilt
exercishus borde uppföras, varför magistratens erbjudande i detta avseende
icke borde föranleda någon åtgärd.
I den händelse kåren förlädes i Marstrand, skulle givetvis anordnandet
av eu idrottsplats, som i erforderlig utsträckning stode till kårens förfogande,
vara av betydelse. Myndigheterna ville dock framhålla, att anordnandet
av en dylik komme att på ifrågavarande plats betinga höga kostnader,
och att platsens läge vore sådant, att planen bleve i hög grad utsatt
för rådande vindar.
Av kommitterade gjort erbjudande att förbättra ytterbelysningen inom
fästningen borde, därest kåren förlädes till Marstrand, antagas.
Myndigheterna ville även framhålla, att dessa erbjudanden från staden
Marstrands sida komme att draga betydande kostnader för staden. Huruvida
erbjudandena kunde förverkligas under en nära överskådlig framtid,
utan att stadens utdebiteringar, som redan nu vore höga, komme att höjas
i en alltför hög grad, undandroge sig myndigheternas möjlighet att bedöma.
En ökning av skatterna utöver de nuvarande kunde också medföra, att Marstrand
måste uppflyttas i högre dyrortsgrupp, vilket i sin tur komme att
öka kostnaderna för personalens avlöning.
Myndigheterna ville slutligen framhålla, att i händelse statsmakterna beslöte
en förläggning av skeppsgossekåren till Marstrand, detta borde ske
under förutsättning, att Marstrands stad vidliölle de erbjudanden, som nu
förelåge,
De sakkunniga hade vidare framhållit, att därest kåren förflyttades från
Marstrand, man torde hava att räkna med att från stadens sida vissa anspråk
på ersättning komme att resas. Myndigheterna hade från den av
stadsfullmäktige därstädes tillsatta kommittén inhämtat, att förutom ersättning
på grund av elektricitetsverkets utökning skulle tillkomma vissa anspråk
på ersättning för utförd restaurering av stadshotellet samt för underhåll
av tvenne renhållningskarlar, vilkas arbetsförtjänst hittills huvudsakligen
varit beroende på skeppsgossekårens befintlighet. Myndigheterna ville dock
i samband härmed anföra, att Marstrands stad å andra sidan haft avsevärda
ekonomiska fördelar av skeppsgossekårens förläggning dit under de gångna
åren. Verkställd utredning gåve bland annat vid handen, att kårens personal
under de tre senaste åren i kommunalskatter till Marstrands stad
betalat i medeltal omkring 15,000 kronor per år, samt att kåren till Marstrands
stad (drätselkammaren, elektricitetsverket) under samma tidsperiod
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
betalat i medeltal omkring 4,500 kronor per år och till enskilda personer
omkring 31,000 kronor per år, varjämte av varvseliefen vid flottans station
i Stockholm för leveranser och dylikt till firmor i Marstrand utbetalats:
under budgetåren 1924—1925, 1925—1926, 1926—1927 i medeltal omkring
9,600 kronor och 1927 — 1928 (t. o. m. oktober 1927) omkring 20,950 kronor.
De ersättningskrav, som vid en eventuell förflyttning av skeppsgossekåren
från Marstrand komme att resas av denna stad, borde givetvis prövas på
samma sätt som liknande anspråk, vilka framställts från andra städer i samband
med genomförandet av den nya försvarsordningen. Enligt myndigheternas
åsikt torde de belopp, som härvid skulle komma i fråga, icke komma
att i nämnvärd mån inverka på en ekonomisk beräkning över de med en
förflyttning av skeppsgossekåren sammanhängande kostnaderna.
Härefter hava myndigheterna övergått till en granskning av de ekonomiska
konsekvenserna av en förläggning av kåren till Nya Yarvet. Myndigheterna
hava beräknat engångskostnaderna, för ifrågavarande förläggning till
66,000 kronor, vartill skulle komma ett belopp av 60,000 kronor för anordnande
av ny värmeledning i för skeppsgossekåren erforderlig del av etablissemanget,
eller alltså sammanlagt 126,000 kronor. Med anlitande av nu
nämnda engångskostnader skulle enligt myndigheternas åsikt skeppsgossekåren
kunna vid Nya Yarvet beredas en utmärkt god förläggning, i allt vad
inkasernering och vad därtill hörde att föredraga framför den förläggning,
som myndigheterna ansett erforderlig, därest förläggningen skulle ske till
Marstrand. I motsats till vad fallet komme att vara i Marstrand, bleve
expeditioner och sjukrum belägna i omedelbar närhet till förläggningen i
övrigt, varjämte varmbadhus för färskvatten samt en rymlig exercisplan och
en välbelägen idrottsplats stode till förfogande.
Myndigheterna hava dessutom framhållit, att förläggningen till Nya Yarvet
medgåve att utan ytterligare engångskostnader utöka västkustkåren utöver
det antal av 150 gossar, från vilket antal myndigheterna liksom de sakkunniga
utgått vid beräkningarnas utförande, till minst samma antal gossar,
som jämlikt gällande bestämmelser nu vore förlagt till Marstrand. En sådan
utökning kunde icke ske i Marstrand, om förläggningen ägde rum enligt det
i det föregående framlagda förslaget, därest icke ytterligare engångskostnader
därtill anvisades.
I fråga om de årliga underhållskostnaderna för etablissemanget å Nya
Yarvet hava myndigheterna, som ansett sig för närvarande endast uppskattningsvis
kunna bedöma desamma, anfört följande.
Myndigheterna ansåge, att ifrågavarande kostnader närmast kunde anses
bliva jämförbara med dem, som utgått under de budgetår, då för Älvsborgs
fästning avsedd bemanning från kustartilleriet varit dit förlagd. Till utgångspunkt
för underhållskostnadernas beräknande hade därför tagits det
belopp av 88,500 kronor, vilket utgått under de tre senaste åren av kustartilleriets
ovanberörda förläggning och varit avsett jämväl för underhållet
av Oscar II:s fort m. fl. befästningar.
För budgetåret 1927—1928 hade för underhåll av Alvsborgs fästning anslagits
ett belopp av 48,000 kronor, i vilket belopp dock inginge en inkomst
av hyres- och arrendemedel av 18,000 kronor; återstående 30,000 kronor ut
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
•21
Kungl. Maj.ts proposition nr 148.
ginge av anslaget till befästningar, kustartilleriets kaserner in. in. Det belopp,
som komme att inflyta som hyres- och arrendemedel efter skeppsgossekårens
förläggning till Nya Yarvet med därav följande''dispositionstagande
för kårens räkning av nu till privatpersoner uthyrda bostäder, måste
beräknas bliva högst obetydligt.’ Den erforderliga ökningen i det nuvarande
anslaget för underhållskostnadernas täckande torde därför böra beräknas till
(88,500 — 30,000 =) 58,500 kronor. Det vore dock härvidlag att märka, att
ovannämnda belopp, 18,000 kronor, vilket nu komme underhållsanslaget till
godo i form av hyres- och)arrendemedel, efter skeppsgossekårens förläggning
till Nya Yarvet skulle komma avlöningsanslaget till godo, i det att samma
belopp skulle tillfalla kronan såsom hyresersättning för tjänstebostäder för
kårens personal. Om skeppsgossekåren förlädes till Nya Ä arvet, skulle följaktligen
den verkliga utgiftsökningen 2 för statsverket i fråga om de årliga
underhållskostnaderna därstädes bliva (58,500 — 18,000=) 40,500 kronor.
Beträffande de årliga Jcostnaderna för personalens avlöning, förplägnad m. m.
anföra myndigheterna:
Omfånget av den befäls- och lärarpersonal, som erfordrades för att leda
utbildningen vid skeppsgossekåren å västkusten, bleve detsamma, vare sig
kåren förlädes till den ena eller den andra platsen. Därest Nya Yarvet
toges i anspråk för skeppsgossekårens räkning, bleve emellertid kåren förlagd
till samma plats som örlogsdepån i Göteborg, varvid en del personal, såsom
handräcknings- och ekonomipersonal, med fördel kunde vara gemensam för
skeppsgossekåren och örlogsdepån. Detta skulle helt naturligt medföra viss
minskningibeträffande ifrågavarande personal i jämförelse med motsvarande
personal vid förläggning till Marstrand; den exakta omfattningen av denna
minskning kunde dock icke nu angivas, då för utredning om förenkling av
organisationen och förvaltningen å örlogsdepån i Göteborg särskilt tillkallade
sakkunniga (flottans organisationssakkunniga) beträffande denna depås organisation
icke kunnat slutföra sitt uppdrag, emedan frågan om skeppsgossekårens
förläggning ännu icke erhållit sin lösning. Myndigheterna ansåge sig
dock redan nu kunna fastslå, att en förläggning av skeppsgossekåren till
Nya Yarvet skulle för kåren och örlogsdepån tillsamman medföra ett väsentligt
mindre behov av personal för sjukvård, matlagning, eldning och annan
handräckning ävensom för vaktgöring och dylikt i jämförelse med eu förläggning
å skilda orter.
Vad beträffade lärarpersonalen, hade marinförvaltningen i utlåtande den
5 oktober 1927 angående besättande av lärarbefattning vid skeppsgosseskolan
i Marstrand framhållit, att den omfattning, kåren i Marstrand enligt
nu gällande bestämmelser innehade, erfordrade särskilda åtgärder för förseende
av skolan därstädes med tillräckliga civila lärarkrafter för detta läsår.
Huruvida dylika extra åtgärder allt framgent erfordrades, ansåge myndigheterna
sig icke nu kunna avgöra, men om de bleve erforderliga, kunde
behovet lättare tillgodoses i Göteborgs, närhet (Nya Yarvet) än i Marstrand.
Vid en granskning av''till skeppsgossekårens personal utgående avlöningsförmåner
måste särskiltjtagas i betraktande, att avlöningstillägg jämlikt bestämmelser
i kungl. brev den 17 maj 1907 utginge till viss personal i
Marstrand. Detta avlöningstillägg hade på sin tid tillkommit i avsikt att
bereda personalen i Marstrand kompensation för med förläggningen till
denna ort sammanhörande olägenheter. Att avlöningstillägget i dagligt tal
kommit att benämnas sjötillägg, syntes bero på föreskriften i ovannämnda
brev, att avlöningstillägget skulle utgå med samma belopp som sjötillägget.
Ifrågavarande avlöningstillägg hade nu de sakkunniga ansett skola upphöra
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 148,
att utgå, därest inkasernering, såsom de sakkunniga föreslagit, bereddes
skeppsgossarna i land. Emellertid vore att märka, att något dylikt avlöningstillägg
ej utginge till gossarna utan endast till den vid kåren tjänstgörande
personalen av officers-, underofficers- eller sjömanskårerna, vilken personal
med undantag av några få av manskapet redan nu hade sin bostad i land.
Skeppsgossarnas inkasernering i land innebure sålunda i huvudsak icke
någon förändring i berörda personals tjänstgöring eller i dess ekonomiska
förhållanden. Myndigheterna kunde därför icke finna skäligt, att, därest
skeppsgossekåren bereddes förläggning i land i Marstrand enligt de sakkunnigas
förslag, det nu till personalen därstädes utgående avlöningstillägget skulle
indragas. Ifrågavarande avlöningstillägg uppginge för närvarande sammanlagt
till omkring 7,000 kronor per år. Däremot ansåge myndigheterna, i
likhet med de sakkunniga, att sådant avlöningstillägg icke borde utgå till
skeppsgossekårens personal, i den händelse kåren förlädes till Nya Varvet.
Marstrand och Nya Varvet vore för närvarande upptagna i olika dyrortsgrupper,
varvid Marstrand tillhörde E-gruppen och Nya Varvet E-gruppen.
En förflyttning av kåren till Nya Varvet från Marstrand skulle därför medföra
en årlig ökning av av] (iningsbel Öppet till personalen med omkring 4,000
kronor. Å andra sidan utvisade de senaste årens erfarenheter, att förplägnadskostnaderna
för personalen ställde sig billigare å Nya Varvet än i Marstrand,
och skulle eu förflyttning av kåren till Nya Varvet av denna orsak medföra
en årlig minskning i dessa kostnader av omkring 2,000 kronor. Dessutom
skulle en sådan förflyttning medföra besparing av de icke obetydliga kostnader
för transporter mellan Göteborg och Marstrand, vilka vid kårens förläggning
till Marstrand vore erforderliga, och vilka under sistförflutet år
hade uppgått till omkring 7,000 kronor. Eu förflyttning av kåren från
Marstrand till Nya Varvet skulle således medföra eu minskning i de
årliga kostnaderna för personalens avlöning, förplägnad m. m. av omkring
(7,000 + 2,000 + 7,000 — 4,000=) 12,000 kronor. Dessutom tillkomme den
besparing, som skulle uppstå, på grund av att viss minskning av personalen
enligt vad förut framhållits skulle kunna vidtagas vid eu förläggning till
Nya Varvet, vilken besparing dock för närvarande icke kunde exakt uppgivas,
men vilken i varje fall torde vara betydligt större än nyssnämnda på annat
sätt vunna besparing.
Den omständigheten, att livsmedelsprisen vore högre i Marstrand än i
Göteborg, pekade för övrigt mot att en uppflyttning av förstnämnda plats
i högre dyrortsgrupp vid närmast skeende omgruppering torde kunna ifrågasättas.
Myndigheterna hava härefter gjort en jämförelse mellan de båda förläggningsorterna
ur ekonomiska, militära m. fl. synpunkter samt i sådant hänseende
anfört följande.
Engångskostnaderna för åstadkommandet av de med kårens permanenta
förläggning erforderliga anordningarna skulle för Marstrand belöpa sig till
480,000 kronor och för Nya Varvet till 126,000 kronor eller c-irka 354,000
kronor mera vid en förläggning i Marstrand än vid eu förläggning till Nya
Varvet.
De årliga underhållskostnaderna ävensom för lyse, uppvärmning in. m.
erforderliga kostnader torde kunna beräknas bliva ungefär lika på de båda
platserna.
De årliga kostnaderna för personalens avlöning och förplägnad in. m.
skulle vid en förläggning till Marstrand — oavsett det ökade personalbehovet
för dylik förläggning — belöpa sig till minst 12,000 kronor mera än vid en
förläggning till Nya Varvet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
lo
Kungl. Majds proposition nr 148.
Eu jämförelse mellan de båda alternativen ur utbildningssynpunkt borde,
såsom de sakkunniga också framhållit, omfatta en undersökning av de båda
platsernas lämplighet såväl i fråga om möjligheten att anordna gossarnas
yrkesutbildning som även för handhavandet av deras allmänna uppfostran
till karaktärstarka män.
För bibringandet av yrkesutbildningen syntes goda möjligheter finnas å
båda platserna. Marstrand hade därvid fördelen av ett läge närmare havet
och inverkade säkerligen på grund av sitt avskilda läge gynnsamt på arbetsron
inom kåren. Den isolering, som gossarnas instruktionspersonal torde
känna å denna plats, kunde dock medföra eu viss ensidighet i deras arbete.
Nya Varvet å andra sidan medförde en förläggning av gossarna tätt intill
en blomstrande sjöfartsstad, där verksamheten i hamnen och på skeppsvarven
kunde utöva ett gynnsamt eggande inflytande på de unga sjömanssinnena.
Gossarna komrne här i direkt beröring med handelssjöfarten, ett
område, som låge deras blivande verksamhet nära. Därtill komrne, att eu
förläggning till Nya Varvet måste anses medföra större möjligheter än eu
sådan till Marstrand att för höjandet av gossarnas allmänbildning kunna
anordna besök å museer, varv m. m.
Beträffande de moraliska vådor, som på olika håll ansetts medfölja en
förläggning av skeppsgossekåren till Nya Varvet, ville myndigheterna framhålla,
att, genom Nya Varvets avskiljande medelst ett ordentligt stängsel,
en effektiv övervakning av området kunde ernås. Vidare kunde genom lämpligt
avvägda permissionstider samt genom permissionstransporters ordnande
båtledes från Nya Varvet till de mera centrala delarna av Göteborgs stad
förhindras, att gossarna därvid behövde passera vissa av hamnkvarteren.
Vid en värdesättning av de moraliska vådor, som ansåges förefinnas å olika
platser, borde dessutom beaktas, att det verksammaste motmedlet mot moraliskt
nedrivande krafter vore den i nutida uppfostran i mycket hög grad
ingående fysiska fostran, som skedde i form av idrotts- och friluftsliv, vilket
just för pojkar i den ålder, som skeppsgossarna innehade, stärkte det unga
sinnet mot frestelser av olika slag vida mera än sträng avskildhet från desamma.
Och i detta avseende medförde en. förläggning till Nya Varvet
högst betydande fördelar mot en förläggning till Marstrand, där utmarscher
icke kunde företagas och där — även om en idrottsplats anlades av Marstrands
stad — ej funnes motsvarande möjligheter till fri idrott och tävlingar,
som erbjödes vid en förläggning till Nya Varvet.
Med stöd av vad sålunda anförts ansåge myndigheterna, i likhet med
reservanten bland de sakkunniga och stationsbefälhavaren vid flottans station
i Karlskrona, att de betänkligheter, som riktats mot Nya Varvet i moraliskt
avseende, icke vore av den natur, att de borde få utöva ett övervägande
inflytande vid förläggningsfrågans avgörande.
Myndigheterna finge vidare framhålla, att även om de av myndigheterna
föreslagna förbättringarna av de sakkunnigas förslag till förläggning av skeppsgossekåren
i Marstrand skulle komma till utförande, en sådan förläggning
ändock aldrig ur hygienisk och säkerhetssynpunkt kunde bliva jämförlig med
en förläggning till Nya Varvet. Å sistnämnda plats funnes nämligen tillgång
till betryggande brandväsende med biträde av Göteborgs brandkår och
till samma stads vattenledning såväl för eldsläckning som för övrigt vattenbehov.
Mot en förläggning till Nya Varvet hade dessutom av de sakkunnigas
majoritet höjts den invändningen, att den skulle medföra en blandad förläggning
av skeppsgossar och vuxet manskap, ett förfarande, som myndigheterna
enligt ett tidigare yttrande icke ansett lämpligt ur uppfostringssynpunkt.
Därvid vore att märka, att vare sig kåren förlädes till den ena
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
eller den andra platsen, måste vid kåren finnas visst antal vuxet manskap
avsett för instruktions-, vakt- oelx liandräckningstjänst m. in. Antalet av
denna personal utgjorde i Marstrand för närvarande omkring 40 man, flaggkorpraler
ej medräknade. Givetvis avsåges denna vuxna personal att förläggas
till andra logement än gossarna. Vid en förläggning till Nya Varvet
skulle förutom nu nämnd för kåren erforderlig personal dessutom komma
att till samma kasernetablissemang förläggas ett tiotal kustartillerister för
tillsyn av materielen i Älvsborgs fästning samt ungefär lika många man från
flottan tillhörande depåns undervattensbåtar. Dessutom tillkomme personal
tillhörande örlogsdepån, högst uppgående till omkring 25 man, vilken personal
för närvarande uppginge till omkring 40 man, men vilken under förutsättning
av skeppsgossekårens förläggning till Nya Varvet kunde beräknas
till förstnämnda antal. Detta förhållandevis fåtaliga antal man skulle därvid
ej blott erhålla logement skilda från skeppsgossarnas, utan jämväl beredas
förläggning till helt andra kasemavsnitt än skeppsgossekåren skulle begagna.
Dessutom vore att märka, att den till Nya Varvet förlagda personal, som
ej skulle tillhöra skeppsgossekåren, icke utgjordes av rekryter och värnpliktiga,
som underginge utbildning, utan huvudsakligen av personal, som liade
till uppgift underhållet av viss materiel, vadan deras verksamhet komrne
att vara lielt skild från skeppsgossarnas. Myndigheterna kunde därför icke
anse, att i den händelse skeppsgossekåren förlädes till Nya Varvet, någon
blandad förläggning av skeppsgossar och vuxet manskap därstädes komme
att äga rum i den mening, som åsyftades i propositionen nr 50/1925.
De sakkunniga hade vidare såsom skäl mot en förläggning av skeppsgossekåren
till Göteborg anfört, att på grund av Göteborgs fortskridande
tillväxt området vid Nya Varvet skulle inom eu ej alltför avlägsen framtid
komma att i viss utsträckning behöva tagas i anspråk för andra än militära
ändamål, varigenom skeppsgossekåren, om den nu förlädes dit, åter måste
förflyttas till annan ort. Motsvarande olägenheter skulle icke förefinnas i
Marstrand. Myndigheterna kunde icke anse dessa synpunkter bärande.
Därest områden, som nu tillhörde försvaret, fortfarande erfordrades för försvarets
räkning, borde, enligt myndigheternas mening, dessa icke avhändas
kronan. I förevarande fall funnes dessutom stora så gott som obebyggda
områden mellan Nya Varvet och de västligast belägna husen i Göteborg,
varjämte stora dylika områden stode till buds för Göteborgs utveckling åt
andra håll än åt Nya Varvet. Och att märka vore, att Nya Varvet — även
om skeppsgossekåren icke dit förlädes — allt framgent erfordrades såsom
replipunkt dels för de sjöstridskrafter, som vore avsedda att för västkustens
försvar dit detacheras, dels även för Älvsborgs fästnings behov vid mobilisering.
Mot en förläggning av skeppsgossekåren till Nya Varvet hade även gjorts
den invändningen, att där befintliga lokaler under vissa delar av året skulle
erfordras för kustartilleriets behov. Intet hinder funnes dock att under de
långa tider av året, då kåren på grund av övningar till sjöss vore borta från
sin ordinarie förläggningsort i land, förläggningsmöjlighetema utnyttjades
av kustartilleriets personal samt av eventuella detacliement från flygvapnet.
Vid mobilisering komme skeppsgossekårens verksamhet att upphöra eller
förläggas till annan plats, och stode då sålunda hela etablissemanget till
förfogande för fästningens behov.
På grund av vad sålunda anförts, hava myndigheterna förklarat sig anse,
att en förläggning av skeppsgossekåren å västkusten kunde äga rum antingen
i Marstrand eller till Nya Varvet, under förutsättning att de förläggningsanordningar
in. m., som myndigheterna i det föregående upptagit såsom
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
erforderliga å respektive platser, komme till utförande. Dock vore en förläggning
till Nya Varvet i avseende å inkasernering ock vad därtill körde att
föredraga framför en förläggning till Marstrand. Då dessutom en förläggning
av kåren till Nya Varvet skulle i jämförelse med en förläggning i Marstrand
medföra för staten besparing dels i engångskostnader av omkring 354,000
kronor, dels i årligen utgående kostnader — under förutsättning att underliållskostnaderna
i enligket med vad förut framkållits ställde sig ungefär
lika stora på båda platserna — av minst 12,000 kronor per år samt slutligen,
då en förläggning av kåren till Nya Varvet skulle ur kygienisk synpunkt erbjuda
stora fördelar ock medföra icke obetydligt minskat personalbehov,
föranledande mindre kostnad för avlöning ock beklädnad m. m., i förhållande
till en förläggning i Marstrand, ansåge sig myndigheterna böra förorda en
förläggning till Nya Varvet.
Slutligen kava myndigheterna anmält, att av de utav 1925 års riksdag
för omändring av f. d. pansarskeppen Göta ock Thule till logementsfartvg
till förfogande ställda medel fortfarande funnes disponibelt ett belopp av
77,000 kronor, vilket lämpligen, i överensstämmelse med vad som föreslagits
i 1926 års statsverksproposition, torde böra tagas i anspråk för anordnandet
av en permanent förläggning för skeppsgossekåren å västkusten.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement, som omhänderkar vården
och förvaltningen av Karlstens fästning, kar icke haft något att erinra mot
förslaget, att skeppsgossekåren förlägges till fästningen.
Riksantikvarien, som förklarat sig ur kulturhistorisk ock antikvarisk synpunkt
i princip icke kava något att erinra mot föreslagna åtgärder för ordnande
av lokaler i Karlstens fästning för förläggning av skeppsgossekåren,
har utbett sig bliva satt i tillfälle att granska arbetsritningar till föreslagna
förändringar ock påbyggnader.
Av stadsfullmäktige i Marstrand utsedda kommitterade kava i en till
cliefen för försvarsdepartementet ställd, den 6 februari 1928 dagtecknad skrift
framlagt resultatet av en av dem verkställd detalj granskning av marinmyndigheternas
uppgifter. Kommitterade hava påvisat, att myndigheterna allt för
ensidigt framhävt fördelarna av en förläggning till Nya Yarvet på bekostnad
av Marstrandsalternativet, vilket särskilt framkomme i myndigheternas kost.
nadsberäkningar. Marstrandsförslaget hade sålunda belastats med en hel
del kostnader, som icke upptagits beträffande Nya Yarvet, ehuru de i lika
hög grad därstädes bleve behövliga. Yidare hava kommitterade med anledning
av myndigheternas tvekan om stadens ekonomiska bärkraft med avseende
å de erbjudna prestationerna från stadens sida upplyst, att Marstrands
stads skulder under de senaste 6 åren minskats med över 100,000 kronor,
under det att inga nya lån upptagits. Då stadens skulder för närvarande
ej överstege ett belopp av omkring 343,000 kronor, måste förutnämnda amortering
betraktas såsom fullt tillräcklig och väl motivera kommitterades upp
-
A låneförvaltningens
fortifikationsdepartoment.
Riks
antikvarien.
Av stadsfullmäktige
i Marstrand
utsedda
kommitterade
Departements
chefen.
26 Kungl. Maj:ts proposition nr 14S.
fattning, att staden, utan att dess ekonomiska bärkraft rubbades, kunde
upptaga ett amorteringslån för gäldande av det belopp, som erfordrades för
anläggande av idrottsplats m. m. Under de senaste fyra åren liade uttaxeringen
i Marstrand fastställts till respektive kronor 9: 90, 9:65, 9: 15 och
9: 10, varav framginge, att skattetrycket under nämnda år minskats, samtidigt
som tillräckliga amorteringar å stadens skulder kunnat göras.
Med anledning av vad myndigheterna anfört rörande stadens erbjudande
i fråga om uppförande av en modern tvättinrättning hava kommitterade
meddelat, att en dylik tvättinrättning redan nu vore uppförd och i funktion,
samt att härav skulle följa en årlig besparing för skeppsgossekåren av minst
2,000 kronor genom fraktbesparing och billigare tvättpriser. Enligt uppgift
betalade skeppsgossekåren till den nya tvättinrättningen 25 öre per kg.,
under det att priset i Göteborg hittills varit 34 öre per kg. Det syntes därför,
som om kostnaden för tvätt framdeles skulle komma att ställa sig billigare
i Marstrand än i Göteborg.
Såväl de sakkunniga som vederbörande myndigheter synas vara ense om
att ett bibehållande av den nuvarande uppdelningen på två särskilda kårer
innebär den fördelaktigaste anordningen beträffande skeppsgosseinstitutionens
organisation. Stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona förordar
emellertid, att Marstrandskåren, därest den ej förlägges till Nya Yarvet,
sammanslås med skeppsgossekåren i Karlskrona, vars etablissemang skulle
utvidgas för att kunna mottaga det härav betingade ökade antalet gossar.
De skäl, som av de sakkunniga med instämmande av marinförvaltningen
och chefen för marinstaben anförts till förmån för en delad förläggning av
skeppsgossarna, hava synts mig övertygande, och jag kan därför icke biträda
förslaget om en sammanslagning av kårerna, så mycket mindre som
förverkligandet av detta förslag, enligt vad utredningen i ärendet giver vid
handen, skulle kräva betydande engångskostnader.
Såsom framgår av vad förut anförts, har den verkställda utredningen
kommit att i huvudsak inriktas på en jämförelse mellan Marstrand och
Nya Varvet. De sakkunniga hava nämligen, enligt min mening på goda
grunder, funnit sig böra utmönstra övriga av dem undersökta förläggningsalternativ.
Vid den prövning av fördelar och nackdelar beträffande Marstrand och
Nya Varvet, som sålunda företagits, hava starka meningsbrytningar gjort
sig gällande. De sakkunniga hava för sin del understrukit olämpligheten
av en blandad förläggning i Nya Varvet och framhållit de moraliska vådor,
som måste anses förknippade med en förläggning av skeppsgossarna i omedelbar
närhet till en stad av Göteborgs storlek och i grannskapet av dess
hamnkvarter. Såväl stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm
som kommendanten i Älvsborgs fästning dela de sakkunnigas betänkligheter
i berörda avseende. Övriga marinmyndigheter samt reservanten bland de
sakkunniga hava däremot ansett dessa farhågor icke böra tillmätas någon
större betydelse.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
För mig framstå ifrågavarande betänkligheter mot en förläggning till Nya
Yarvet såsom synnerligen tungt vägande. Olämpligheten av en sådan förläggning
av gossar i uppväxtåren synes mig vara uppenbar, och någon fullt
effektiv övervakning av gossarna i Nya Yarvet kan enligt min mening icke
åvägabringas. Vådorna av en blandad förläggning av vuxet manskap och
gossar torde icke heller böra underskattas. Såsom kommendanten i Alvsborgs
fästning uppgivit, har man i Nj a Yarvet att räkna med en kontingent
av omkring 100 man vuxet manskap. Det torde bliva omöjligt att på ett
nöjaktigt sätt avskilja gossarna från beröring med detta manskap, särskilt
som matinrättningen och marketenteriet skulle vara gemensamma för skeppsgossekåren
och den övriga till Nya Yarvet förlagda personalen.
Då ur dessa synpunkter Nya Yarvet enligt mitt förmenande är vida underlägset
Marstrand i fråga om lämpligheten såsom förläggningsort för skeppsgossekåren,
har jag kommit till den uppfattningen, att därest själva förläggningen
kan på ett tillfredsställande sätt ordnas i Marstrand, kåren bör
kvarbliva därstädes, även om de härmed förenade kostnaderna befinnas vara
något större än motsvarande utgifter vid en förläggning till Nya Yarvet.
Jag övergår härefter till en granskning av de beräknade engångskostnaderna
för de bägge alternativen.
Yad först beträffar logem entsfartyget Norrköping, råder full enighet
därom, att detsamma icke längre kan anses uppfylla de hygieniska krav,
som böra ställas på eu förläggning av här ifrågavarande art. Varvschefen
vid flottans station i Stockholm har även vitsordat, att om ej kostsamma
reparationer vidtagas, fartyget inom kort måste utdömas såsom kasernfartyg.
Med hänsyn härtill torde det vara uppenbart, att »Norrköping» icke bör för
framtiden ifrågakomma såsom förläggningsplats för skeppsgossarna, utan att
kåren, därest den fortfarande skall vara förlagd till Marstrand, bör inkaserneras
i land. Den i ärendet förebragta utredningen synes mig hava ådagalagt,
att en fullt nöjaktig förläggning för skeppsgossekåren kan anordnas i
Karlstens fästning. Yad angår de härmed förenade engångskostnaderna,
torde det, med hänsyn till de olika meningar, som härutinnan gjort sig
gällande, knappast vara möjligt att nu angiva en mera exakt kostnadssumma
för förläggningens ordnande i Marstrand. De sakkunnigas kostnadsberäkning
slutar å ett belopp av 230,000 kronor, medan marinförvaltningen och
chefen för marinstaben angivit engångsutgifterna till 480,000 kronor. Här
föreligger alltså en skillnad av icke mindre än 250,000 kronor. Myndigheternas
kostnadsförslag torde emellertid kunna avsevärt nedbringas. Sålunda
hava myndigheterna föreslagit uppförande av ett helt nytt exercis- och gymnastikhus
för en kostnad av 86,000 kronor. Enligt mitt förmenande kan
denna utgift helt bortfalla. Den utvidgning av det redan befintliga, staden
tillhöriga gymnastikhuset, som staden erbjudit sig att låta verkställa, torde
vara fullt tillfredsställande för kårens behov. Även åtskilliga andra av myndigheterna
beräknade utgiftsposter synas mig kunna uteslutas eller i allt fall
icke oväsentligt nedbringas. Å andra sidan torde de sakkunnigas förslag på
en del punkter böra kompletteras med av myndigheterna påyrkade anord
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
ningar, innebärande nödvändiga tillbyggnader och förbättringar. Jag anser
emellertid, att engångsutgifterna böra kunna hållas inom en kostnadsram
av 1150,000 kronor.
Vad härefter angår engångskostnaderna vid en förläggning till Nya Varvet,
hava dessa av myndigheterna beräknats till 126,000 kronor. Denna summa
torde emellertid böra i ej ringa män höjas, då engångsutgifterna här otvivelaktigt
blivit väl lågt uppskattade, medan kostnaderna i Marstrand tilltagits
rundligt. Sålunda hava vissa utgifter angivits såsom nödvändiga i
fråga om Marstrand men icke upptagits beträffande Nya Varvet, ehuru de
torde vara fullt lika behövliga därstädes. Vidare har någon kostnad för
kårens förflyttning till Nya Varvet ej beräknats. Slutligen är att märka,
att man måste räkna med att vissa krav på ersättning kunna komma att
resas av Marstrands stad, därest skeppsgossekåren förflyttas därifrån.
Vidkommande de årliga kostnaderna hava marinförvaltningen och chefen
för marinstaben beräknat, att utgifterna för underhåll av etablissemanget i
Nya Varvet och anläggningen i Marstrand skulle komma att uppgå till
ungefärligen lika stora belopp. Kostnaderna för personalens avlöning och
förplägnad m. m. hava av myndigheterna uppskattats till 12,000 kronor mera
i Marstrand än i Nya Varvet.
Underhållskostnaderna i Marstrand belöpa sig för närvarande enligt myndigheternas
uppgift till omkring 20,000 kronor för år, i vilket belopp jämväl
ingår kostnaden för underhåll av logementsfartyget Norrköping. Därest en
förläggning i Marstrand i land ordnas i enlighet med myndigheternas förslag,
hava dessa beräknat de årliga underhållskostnaderna till åtminstone
det dubbla beloppet mot nu, eller till minst 40,000 kronor. Enligt mitt
förmenande torde detta belopp vara för högt tilltaget. Vid bedömande av
de årliga underhållskostnaderna i Marstrand bör nämligen tagas i betraktande,
att desamma för närvarande till stor del hänföra sig till logementsfartyget
Norrköping. Därest skeppsgossekåren inkaserneras i land, komma
dessa medel att i stället kunna disponeras för underhåll av de nya förläggningslokalerna.
Myndigheterna hava vidare beräknat ifrågavarande kostnader
under förutsättning, att nybyggnads- m. fl. arbeten för kårens räkning
komme att verkställas i den omfattning, som av dem föreslagits. Då, såsom
jag förut antytt, en begränsning av nämnda arbeten torde kunna åvägabringas,
lärer därav även följa en minskning i de av myndigheterna angivna
årliga underhållskostnaderna.
Vad åter beträffar de årliga kostnaderna för förvaltning och ekonomipersonal,
torde det icke kunna bestridas, att desamma skulle komma att ställa
sig lägre i Nya Varvet än vad för närvarande är fallet i Marstrand. I likhet
med de sakkunniga hyser jag dock den uppfattningen, att ett förläggande
av skeppsgossekåren i land i Marstrand måste kunna medföra viss minskning
av behovet av handräcknings- och ekonomipersonal.
Det bör vidare icke förbises, att vissa hyresinkomster från Nya Varvet
skulle komma att bortfalla, därest skeppsgossekåren förlädes därstädes. Med
hänsyn härtill samt i betraktande av att underhållskostnaderna, såsom jag
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
förut framhållit, torde komma att i Marstrand ställa sig lägre än vad myndigheterna
beräknat, lärer man kunna utgå ifrån, att de årliga kostnaderna
i Nya Varvet icke skulle bliva mycket billigare än i Marstrand och att
under alla förhållanden skillnaden i utgifter icke kan beräknas bliva så avsevärd,
att den bör tillmätas någon avgörande betydelse vid förläggningsfrågans
bedömande.
Vad angår frågan, huruvida det särskilda avlöningstillägg, som enligt
kungl. brev den 17 maj 1907 för närvarande åtnjutes av viss personal i
Marstrand, fortfarande bör utgå även efter kårens förläggning i land, torde
man icke nu kunna taga slutlig ståndpunkt till detta spörsmål, utan lärer
frågan framdeles böra upptagas till förnyat övervägande.
Marinförvaltningen och chefen för marinstaben hava givit uttryck åt eu
viss tvekan rörande Marstrands stads möjligheter att utan höjning av stadens
utdebitering, med därav följande konsekvenser rörande dyrortsgrupperingen,
inom en nära framtid förverkliga de av staden gjorda erbjudandena,
särskilt beträffande anläggande av idrottsplats och utvidgning av gymnastikhuset.
Enligt vad kommitterade för Marstrands stadsfullmäktige upplyst,
har emellertid uttaxeringen de senaste åren nedgått, samtidigt som staden
minskat sin skuldbörda. Myndigheternas farhågor i förevarande avseende
synas alltså vara skäligen obefogade.
Den av mig lämnade redogörelsen för engångs- och årliga kostnader i
Marstrand och Nya Yarvet torde giva vid handen, att Marstrandsförslaget
ställer sig särskilt i fråga om förstnämnda kostnader ej oväsentligt dyrbarare.
Jag har emellertid ansett så övervägande skäl tala för kårens definitiva
förläggning i Marstrand, att jag likväl finner mig böra förorda detta
alternativ, dock under förutsättning, att staden vidhåller sina gjorda erbjudanden.
Det torde böra ankomma på marinförvaltningen att härom träffa
bindande avtal med stadsfullmäktige i Marstrand, vilket avtal torde böra
föreligga, innan Kungl. Maj:t meddelar beslut i förläggningsfrågan.
Enligt vad jag under hand inhämtat, torde logementsfartyget Norrköping
kunna användas för sitt nuvarande ändamål åtminstone till hösten 1929.
Emellertid synes det mig nödvändigt, att redan nästkommande budgetår
vissa arbeten påbörjas för kasernförläggningens ordnande i land. För bestridande
av kostnaderna härför torde i första hand böra anlitas det belopp
av 77,000 kronor, som återstår av de utav 1925 års riksdag för omändring
av f. d. pansarskeppen Göta och Thule till logementsfartyg till förfogande
ställda medel. Riksdagens medgivande att för här ifrågavarande ändamål få
disponera sagda belopp torde nu böra inhämtas. Någon framställning om
anvisande av ytterligare medel för bestridande av engångskostnader för förläggningens
ordnande torde däremot icke behöva göras hos årets riksdag,
utan synes härmed kunna anstå till nästkommande år.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
dels besluta, att den till Marstrand förlagda skeppsgossekåren skall kvar
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
bliva på sin nuvarande förläggningsort och, sedan erforderliga omändringsarbeten
blivit verkställda, förläggas i land i Karlstens fästning;
dels och medgiva, att av de utav 1925 års riksdag för omändring av f. d.
pansarskeppen Göta och Thule till logementsfartyg till förfogande ställda
medel må tagas i anspråk ett belopp av 77,000 kronor för verkställande av
vissa för skeppsgosseförläggningen i Karlstens fästning erforderliga tillbyggnads-
och ändringsarbeten.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
W. G. O. Montgomery.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1928.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1928:297 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående skeppsgossekårens i Marstrand förläggning. a1 i texten
- SU 1928:152 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående skeppsgossekårens i Marstrand förläggning. s. 1 i texten