Sök i Ratio Lex

Angående årliga understöd å allmänna indrag ning sstaten åt extra ordinarie vaktkonstapeln Carl Fredrik Anderssons och vaktkonstapeln Per Gerhard Nilssons efterlämnade änkor

1928-01-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:16, Angående årliga understöd å allmänna indrag ning sstaten åt extra ordinarie vaktkonstapeln Carl Fredrik Anderssons och vaktkonstapeln Per Gerhard Nilssons efterlämnade änkor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Kr 16.

1

Nr 16.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående årliga understöd

å allmänna indrag ning sstaten åt extra ordinarie vaktkonstapeln

Carl Fredrik Anderssons och vaktkonstapeln Per Gerhard

Nilssons efterlämnade änkor; given Stockholms slott den

13 januari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Johan C. TV. Thyrén.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13

januari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén anför:

I särskilda den 6 och den 20 oktober 1927 ingivna ansökningar hava

vaktkonstapelsänkorna Emma Kristina Andersson, född Andersson, och Sofia

Nilsson, född Granqvist, hemställt om årliga understöd av allmänna medel.

Emma Kristina Andersson, som är änka efter extra ordinarie vaktkonstapeln

vid centralfängelset i Norrköping Carl Fredrik Andersson, anhåller

att av statsmedel undfå dels ett tillfälligt understöd för år 1927 och dels

stadigvarande understöd för framtiden efter enahanda grunder, som gälla

för pensionsberättigade änkor efter befattningshavare inom fångvården.

Änkan Andersson har tidigare vid fyra olika tillfällen, första gången i

början av år 1925, hos Kungl. Maj:t anhållit om årligt understöd, över

samtliga dessa ansökningar hava fångvårdsstyrelsen och statskontoret avgivit

infordrade utlåtanden. De två första ansökningarna blevo av Kungl. Maj:t

Biliang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 11 håft. (Nr 16.)

Understad till

vaki lön stapeln

C. F.

Anderssons

änka Emma

Kristina

Andersson.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 16.

avslagna, under det att de två senare på det sätt biföllos, att Kungl. Maj:t

genom beslut den 23 december 1926 och den 3 juni 1927 tillerkände änkan

Andersson tillfälliga understöd från andra huvudtitelns reservationsanslag

till extra utgifter, vardera gången med ett belopp av 250 kronor. Beträffande

det senast beviljade understödsbeloppet föreskrev Kungl. Maj:t,

att detsamma finge utbetalas först efter ingången av budgetåret 1927/28.

Av företedda handlingar inhämtas, att mannen Andersson, som var född

den 30 oktober 1863, antogs i fångvårdens tjänst den 12 april 1889 samt

förordnades den 8 mars 1892 att vara vaktkonstapel vid dåvarande centralfängelset,

sedermera tvångsarbetsanstalten i Norrköping med avlöning lika

med ordinarie vaktkonstapel från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.

Han kvarstod i tjänsten till sin död den 29 december 1911. Då

Andersson icke innehade ordinarie anställning och följaktligen ej kunde

bliva delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, erhöll hans änka icke någon

pension från nämnda kassa. Enligt den efter Andersson upprättade bouppteckningen

förefanns i boet en brist av omkring 1,300 kronor. Änkan Andersson

är född den 29 december 1860. I äktenskapet hava makarna Andersson

två söner och en dotter. Den ena av sönerna är kontorist och den

andra agent, men båda sakna enligt uppgift möjlighet att försörja modern.

Äldste sonen, som förut givit modern understöd, förklarar att, sedan han

under år 1926 ingått äktenskap, det icke är honom möjligt att ens i ringa mån

bidraga till moderns uppehälle. Enligt vad fattigvårdsdirektören i Norrköping

meddelat, är änkan Andersson medellös. Hon åtnjuter ej understöd

enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. Enligt läkarintyg är hon på

grund av kronisk ledgångsreumatism och åderförkalkning med hjärtmuskelinflammation

nu och för framtiden oförmögen till allt arbete. Hon har

dessutom under år 1927 drabbats av ögonsjukdom, förorsakad av hjärnblödning.

Fångvårdsstyrelsen, som den 18 oktober 1927 avgivit utlåtande över änkan

Anderssons nu förevarande ansökning, har, under hänvisning till att hon

redan erhållit tillfälligt understöd för innevarande budgetår, förklarat sig,

oaktat otvivelaktigt synnerligen ömmande omständigheter förelåge, icke

kunna tillstyrka ytterligare understöd för samma budgetår. Vidkommande

änkan Anderssons hemställan om understöd för framtiden har styrelsen

allenast erinrat, att styrelsen i utlåtanden över hennes första ansökning tillstyrkt

sådant understöd, men att nämnda ansökning icke vunnit Kungl.

Maj:ts bifall.

Statskontoret har i utlåtande den 1 november 1927 anfört följande:

När änkan Anderssons första ansökning om beredande av någon pension

åt henne enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 juni 1925 lämnats utan bifall,

torde detta hava berott därpå, att anledning då förelegat att förvänta, att

hon skulle kunna erhålla underhåll av den äldste sonen. Emellertid vore

det numera tämligen uppenbart, att hon icke hade att påräkna något

väsentligt bidrag till livsuppehället från sina närmaste anhöriga. Vid sådant

förhållande och med hänsyn till hennes framskridna ålder, hennes till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Mai ds proposition Nr 16.

tagande sjuklighet och hennes nödställda belägenhet ville det synas statskontoret,

som om någon årlig pension billigtvis borde beredas" henne för

hennes återstående livstid; och torde pensionsbeloppet, liksom i andra dylika

fall, böra bestämmas till 384 kronor. Statskontoret, som icke kunde tillstyrka

något ytterligare understöd åt sökanden för år 1927, hemställde alltså,

att änkan Andersson måtte från och med ingången av år 1928 under återstående

livstiden beviljas pension från allmänna indragningsstaten till belopp

av 384 kronor årligen.

Vaktkonstapeln vid centralfängelset å Långholmen Per Gerhard Nilssons

änka, Sofia Nilsson, har i sin ovannämnda ansökning hemställt att varda

tillerkänd periodiskt understöd under sin återstående livstid.

Av handlingarna i ärendet framgår, att mannen Nilsson var född den

24 september 1858 och anställdes den 10 januari 1878 i fångvårdens tjänst.

Han konstituerades den 8 november 1878 till ordinarie vaktkonstapel samt

avgick den 1 oktober 1923 ur tjänsten med pension. Nilsson, som ej var

delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, avled barnlös den 8 juni 1927.

Änkan Nilsson är född den 17 mars 1854. Enligt företett läkarbetyg lider

hon av åderförkalkning, till följd varav hennes arbetsförmåga är i mycket

hög grad nedsatt. Behållningen i boet, vilken på grund av testamente

helt och hållet tillfallit änkan, uppgick enligt bouppteckningen efter mannen

Nilsson till 2,511 kronor 15 öre, därav 2,331 kronor 15 öre i kapitaltillgångar.

Hon erhåller ej understöd enligt lagen om allmän pensionsförsäkring.

Enligt vad änkan Nilsson i sin ansökning uppgiver, har hon

av nämnda kapitaltillgångar för sitt uppehälle redan förbrukat ett belopp

av omkring 500 kronor.

Fångvårdsstyrelsen har i den 24 november 1927 avgivet utlåtande anfört

följande:

Sökandens ömmande omständigheter, särskilt hennes ålder, nedsatta arbetslormaga

och avsaknad av underhållspliktiga anhöriga, syntes påkalla un+-ii£"Ti

,an ,s^a^ens sida. I liknande fall hade riksdagen vid upprepade

tillfaUen beviljat änkor efter bevakningsmän vid fångvården ekonomisk

hjalp pa deras ålderdom. Särskilt ville styrelsen i detta hänseende erinra

att 6 års riksdag enligt skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 april

192b (nr 149) efter proposition av Kungl. Maj:t eller motioner av enskilda

riksdagsmän beviljat årligt understöd å allmänna indragningsstaten åt

änkan efter en slöjdlärare vid fångvården samt åt fem vaktkonstapelsänkor

under deras återstående livstid. Understödens belopp hade för samtliga

änkor av riksdagen bestämts till 384 kronor för år, oavsett dyrtidstillägg.

Med. stöd av vad styrelsen sålunda anfört hemställde styrelsen,

att Kungl. Maj:t ville dels genom proposition till 1928 års riksdag åt

sökanden utverka understöd å allmänna indragningsstaten att från och med

den 1 juli 1928 utgå under hennes återstående livstid, så länge hon behölle

sitt nuvarande änkestånd, med ett årligt belopp av 384 kronor, oberäknat

dyrtidstillägg, dels ock i avbidan härå för innevarande budgetår tilldela

henne ett tillfälligt understöd till belopp, som Kungl. Maj:t funne skäligt.

Statskontoret har i utlåtande den 7 december 1927 tillstyrkt, att åtgärd

vidtoges till utverkande av pension åt änkan Nilsson, samt förklarat sig

Underst Jd till

vahtkonstapeln

P. G.

XiIssons änka

So/ia XiIsson.

s. 4 Kontrollera mot PDF

departement schefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 16.

icke hava annat att erinra beträffande fångvårdsstyrelsens förslag än att

pensionen, liksom eljest i dylika fall, syntes böra beviljas att utgå från

och med månaden näst efter mannens frånfälle eller alltså från och med

den 1 juli 1927. Om saken ordnades på sådant sätt, syntes icke något tillfälligt

understöd, på sätt fångvårdsstyrelsen ifrågasatt, bliva erforderligt.

Såsom fångvårdsstyrelsen erinrat, har riksdagen vid upprepade tillfällen

berett årliga understöd i ömmande fall åt änkor efter bevakningsmän vid

fångvården, vilka icke varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa. Även

i de nu föreliggande fallen synas mig omständigheterna vara sådana, att

dylika understöd böra utverkas. Av utredningen framgår, att ifrågavarande

två änkor på grund av hög ålder och sjukdom äro urståndsatta att genom

eget arbete förvärva sitt uppehälle. Änkan Andersson har icke några tillgångar

och kan numera ej heller av sina barn vänta nämnvärd ekonomisk

hjälp. Änkan Nilsson, som saknar närmare anhöriga, äger visserligen ett

litet kapital, men avkastningen därav kan uppenbarligen icke förslå till

hennes uppehälle.

Vad understödsbeloppen angår torde desamma, på sätt myndigheterna

hemställt, böra för vardera änkan bestämmas till 384 kronor eller samma

belopp, som riksdagen under de senare åren brukat bevilja i liknande fall.

I fråga om tidpunkten för understödsrättens inträde ansluter jag mig till

statskontorets förslag, enligt vilket dylik rätt bör tillerkännas änkan Andersson,

som åtnjutit tillfälligt understöd under år 1927 och till vilken

ytterligare anslag för samma år ej synes böra utgå, från och med den 1

januari 1928 och änkan Nilsson från och med den 1 juli 1927.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att extra ordinarie vaktkonstapeln Carl Fredrik Anderssons änka Emma

Kristina Andersson, född Andersson, samt vaktkonstapeln Per Gerhard

Nilssons änka Sofia Nilsson, född Granqvist, må, så länge de förbliva

änkor, å allmänna indragningsstaten uppbära, änkan Andersson från och

med den 1 januari 1928 ett årligt understöd av 384 kronor och änkan

Nilsson från och med den 1 juli 1927 ett årligt understöd av likaledes 384

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan täckes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;

och skall till riksdagen avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Stockholm, Isaac Marcus’ Koktrycken-Akliebolag, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:354 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa fram ställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. s. 1 i texten
  2. BU 1928:42 Memorial, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande punkterna 1 och 2 av bankoutskottets utlåtande nr 32, i anledning av vissa framställninga s. 6 i texten
  3. BU 1928:32 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. Bankoutskottet s. 1 i texten