Sök i Ratio Lex

Angående pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i för - svarsväsendets tjänst anställda personer in. fl

1928-03-09 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:164, Angående pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i för - svarsväsendets tjänst anställda personer in. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

1

Nr 164.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensioner

eller understöd åt efterlevande till vissa i för - svarsväsendets tjänst anställda personer in. fl.; given

Stockholms slott den 9 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—7:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 9 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Lyberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Rosén anhåller att få underställa Kungl.

Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående pensioner eller

understöd åt efterlevande till vissa i försvarsväsendets tjänst anställda personer

m. fl. samt anför därvid följande.

Bil ang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 138 häft. (Nr 164.) 573 88 ]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majits proposition nr 164.

Ang understöd

åt avlidne

löjtnanten

F. Raabs

fader, förre

kontrollören

F. V. Raab.

l:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 13 januari 1927, har

förre kontrollören vid sockertillverkningen Fredrik Vilhelm It aal) anhållit

att komma i åtnjutande av pension från och med den 1 januari 1925 i anledning

av att hans son, löjtnanten vid Karlskrona grenadjärregemente

Folke Raab avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring den 23 september

1921. Till stöd för ansökningen har sökanden, som är född den 27

april 1860, anfört, att han vore änkling sedan 1918 och fullständigt ensam;

att han entledigats från sin befattning vid sockerkontrollen hösten 1921;

att han med utgången av år 1924 för sitt uppehälle konsumerat det sparade

kapital han innehaft och därför vore i behov av pension; att han saknade

arbetsanställning; samt att han sedan år 1922 icke varit i taxeringslängderna

upptagen till beskattningsbar inkomst.

Av handlingarna inhämtas tillika, att riksförsäkringsanstalten visserligen

funnit olycksfallet hava inträffat under sådana omständigheter, att ersättning

i anledning av detsamma kunde utgivas jämlikt bestämmelserna i lagen

den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete, och därför utgivit

begravningshjälp med 240 kronor, men att anstalten icke ansett sig kunna

tillerkänna sökanden någon livränta, enär han icke kunde anses hava varit

för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av den omkomnes arbete, samt

att, sedan av riksförsäkringsanstalten i enlighet härmed meddelat beslut av

sökanden överklagats hos försäkringsrådet, sistnämnda myndighet enligt utslag

den 14 april 1927 ej funnit skäl göra ändring i överklagade beslutet.

Flygstyrelsen har i avgivet utlåtande den 8 februari 1927 anfört, att sökandens

son, framlidne löjtnanten F. Raab, omkommit vid flygplanhaveri den

23 september 1921. Vid tiden för sitt frånfälle hade denne åtnjutit en månatlig

avlöning av cirka 450 kronor. Vid sagda tidpunkt hade sökanden,

såvitt av ansökningen framginge, innehaft anställning såsom kontrollör vid

sockertillverkningen och torde därav hava haft sin utkomst. Det torde vid

sådant förhållande icke kunna göras gällande, att sökanden vid sonens frånfälle

varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av den avlidnes arbete.

Till följd härav torde sökanden icke med stöd av lagen den 17 juni 1916 om

försäkring för olycksfall i arbete kunna grunda rätt till sådan ersättning, som

enligt sagda lag annars skulle tillkomma honom. Emellertid syntes detta förhållande

icke lägga hinder i vägen för att med hänsyn till föreliggande omständigheter

tillerkänna sökanden skäligt understöd. Det torde i detta sammanhang

förtjäna erinras om, att riksdagen efter proposition vid föregående

tillfällen tillerkänt pension åt föräldrar till vid flygolyckor omkomna befattningshavare

(209/1918 och 81/1920). I enlighet härmed torde även fråga om

pension i förevarande fall böra underställas riksdagen. I fråga om pensionens

storlek tilläte sig flygstyrelsen föreslå, att den bestämdes till det belopp,

som för liknande fall föreslagits i betänkande angående arméns och

marinens flygväsenden den 14 mars 1918, 1,000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement hava den 9 mars

1927 yttrat sig i ärendet och därvid anfört, att oaktat sökanden författningsenligt

icke vore berättigad till någon livränta i anledning av sonens

på grund av olycksfall under flygtjänstgöring timade frånfälle, ansåge dock

departementen, med hänsyn dels till sökandens jämförelsevis höga ålder

och i samband därmed iråkade svårighet att förskaffa sig inkomstbringande

arbete, dels ock därtill att sökanden, som saknade beskattningsbara inkomster,

genom sonens död gått miste om ett ekonomiskt stöd, som han eljest säkerligen

kunnat påräkna, det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att något understöd av statsmedel bereddes sökanden. Departementen

tilläte sig i sådant avseende erinra om, att riksdagen efter därom av Kungl.

Maj:t gjorda framställningar i åtskilliga fall beviljat pension från allmänna

indragningsstaten åt efterlevande föräldrar efter befattningshavare, som avlidit

till följd av olycksfall under flygtjänstgöring. Sålunda hade dylika

pensioner beviljats exempelvis av 1920 års riksdag enligt skrivelse nr

296 åt månadslönaren å torpeddepartementet vid flottans station i Stockholm

C. O. Widmarks föräldrar och av 1925 års riksdag enligt skrivelse nr

134, punkt 17, åt löjtnanten vid Kalmar regemente E. O. A. Åbergs efterlämnade

moder, änkan Anna Albertina Åberg, född Eriksson. I båda dessa

fall hade någon livränta av riksförsäkringsanstalten icke kunnat utgivas,

enär de efterlevande icke kunnat anses hava varit för sitt uppehälle huvudsakligen

beroende av de avlidnas arbete. Yad anginge beloppet av det understöd,

departementen ansåge böra beredas sökanden, syntes det lämpligt

att utgå från samma understödsbelopp, som enligt riksdagens ovannämnda

beslut tillerkänts löjtnanten E. O. A. Åbergs efterlämnade moder, eller 500

kronor för år. Som emellertid understöden numera borde så avpassas, att

de kunde betraktas såsom reglerade, syntes understödsbeloppet böra i detta

fall bestämmas till 600 kronor eller samma belopp, som skolat såsom livränta

utgå, därest bestämmelserna i 1916 års lag om försäkring för olycksfall

i arbete varit å förevarande fall tillämpliga. Understödet syntes böra

utgå från och med den 1 januari 1927. På grund av vad sålunda anförts,

hemställde departementen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre kontrollören Fredrik Vilhelm Kaab finge från och med den

1 januari 1927 å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

600 kronor.

Uti avgivet utlåtande den 15 mars 1927 har statskontoret anfört, att på de

skäl, som av arméförvaltningens fortifikations- och civila departement framhållits

för deras förslag, ansåge även statskontoret anledning föreligga att

bereda sökanden någon pension av statsmedel; och då statskontoret icke

hade något att erinra mot det av departementen föreslagna pensionsbeloppet

eller deras förslag i övrigt, tillstyrkte statskontoret, att framställning

till riksdagen gjordes i enlighet med vad departementen hemställt.

%

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Ang.

understöd åt

avlidne löjtnanten

vid

flottan E. A.

Palms moder,

änkan Hilda

Davida Palm,

född Hellstenius.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Då riksdagen tidigare i liknande fall beviljat understöd åt föräldrar till

genom flygolycka omkomna statstjänare, finner jag mig, under åberopande

av vad i ärendet förekommit, kunna tillstyrka utverkande av understöd

jämväl åt avlidne löjtnanten Raabs fader med av arméförvaltningen och

statskontoret föreslaget årligt belopp av 600 kronor; och torde understödet

böra utgå från och med den 1 januari 1928.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne löjtnanten vid Karlskrona grenadjärregemente

Folke Raabs fader, förre kontrollören Fredrik Vilhelm Eaab

må från och med den 1 januari 1928 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 600 kronor.

2:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till flygstyrelsen överlämnad skrift, dagtecknad

den 19 november 1927, har änkan Hilda Davida Palm, född Hellstenius,

anhållit att komma i åtnjutande av pension i anledning av att

hennes son, löjtnanten vid flottan Erik Axelsson Palm avlidit till följd av

olycksfall under flygtjänstgöring den 27 oktober 1927. Till stöd för ansökningen

har änkan Palm anfört, att hon, som är född den 3 september 1872,

icke äger annan inkomst än den pension, varav hon är i åtnjutande efter

sin den 20 juli 1927 avlidne man, lantbruksingenjören Axel Palm, och att

intet av hennes barn, en son och två döttrar, kan bidraga till hennes uppehälle.

I avgivet yttrande den 7 december 1927 har flygstyrelsen erinrat därom,

att riksdagen i åtskilliga fall beviljat pension från allmänna indragningsstaten

åt föräldrar till officerare, som avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring.

Sålunda hade 1920 års riksdag efter framställd proposition

(nr 36) beviljat dylik pension till ett belopp av 500 kronor årligen åt löjtnanten

vid flottan F. G. A. Netzlers efterlämnade moder. I betänkande

angående arméns och marinens flygväsenden, avgivet den 14 mars 1918 av

särskilt tillkallade sakkunniga, hade föreslagits för den händelse, att olycksfall

vid flygning medförde döden, åt efterlevande fader eller moder efter ogift

officer eller, där båda kvarlevde, åt dem gemensamt en årlig livränta av

2,000 kronor. Ehuru flygstyrelsen funne den sålunda föreslagna normen

lämplig, ansåge sig emellertid flygstyrelsen, med hänsyn till att dels livräntan

i åberopade fall fixerats till allenast 500 kronor, dels — såvitt flygstyrelsen

hade sig bekant — sagda norm ej heller i andra fall tillämpats, förhindrad

att nu föreslå högre belopp än 500 kronor. Flygstyrelsen hemställde

alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att sökanden

finge under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig livränta av 500 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164. 5

Statskontoret, som den 15 december 1927 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att sådana omständigheter beträffande sökanden syntes föreligga,

som i föregående liknande fall föranlett till beredande av olycksfallsersättning

i form av livränta. Beloppet, som tidigare plägat bestämmas till

vad av flygstyrelsen nu föreslagits eller 500 kronor, kade numera, såsom

framginge av propositionen till 1927 års riksdag nr 59 punkt 2:o om pension

åt omkomne fältflygaren O. Y. J. Jacobsons moder, funnits böra köjas

till 600 kronor för att utan pensionstillägg, som numera icke utginge å nya

pensioner, ungefär motsvara en tidigare pension å 500 kronor med dylikt

tillägg. I övrigt hade flygstyrelsens förslag icke givit statskontoret anledning

till erinran.

Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter finner jag mig

jämväl i nu förevarande fall böra tillstyrka beviljande av understöd av statsmedel.

Mot det av statskontoret föreslagna beloppet, 600 kronor, har jag

intet att erinra. Tidpunkten, från vilken understödet bör utgå, synes mig

böra bestämmas till den 1 november 1927. På grund härav hemställer jag,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne löjtnanten vid flottan Erik Axelsson Palms moder,

änkan Hilda Davida Palm, född Hellstenius, må från och

med den 1 november 1927, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära ett

årligt understöd av 600 kronor.

3:o.

Uti en till Kungl. Maj.t ställd, till försvarsdepartementet den 9 november

1927 inkommen skrift har fänriken i flottans reserv Einar Ljungströms

änka Astrid Hulda Viola Ljungström, född Hansson, anhållit att komma i

åtnjutande av pension och såsom skäl härför anfört, att hennes make avlidit

till följd av olycksfall under flygtjänstgöring den 1 juni 1927.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Ljungström är född den

15 december 1905, samt att bouppteckningen efter Ljungström utvisat en

behållning av allenast 335 kronor 86 öre.

I avgivet yttrande har riksförsäkringsanstalten anfört, att vid prövning av

till ämbetsverket inkomna handlingar rörande det olycksfall med dödlig

utgång, som den 1 juni 1927 drabbat fänriken Ljungström under tjänstgöring

vid andra flygkåren, hade anstalten funnit ifrågavarande olycksfall

hava inträffat under sådana omständigheter, att ersättning i anledning av

detsamma borde utgivas jämlikt bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916

om försäkring för olycksfall i arbete med däri senare vidtagna ändringar.

Hade olycksfall medfört döden, skulle jämlikt 7 § av samma lag i ersättning

utgivas, bland annat, dels begravningshjälp med en tiondel av den avlidnes

Ang.

pension åt

änkan Astrid

Hulda Viola

Ljungström,

född Hansson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

årliga arbetsförtjänst, dock ej med mindre belopp än 100 kronor, dels ock

till änka, när äktenskapet slutits före olycksfallet, en livränta från dödsfallet,

så länge hon levde ogift, å ett årligt belopp, motsvarande en fjärdedel av

den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Biksförsäkringsanstalten hade i förevarande

fall med tillämpning av föreskrifterna i 9 § av samma lag beräknat

den avlidnes årliga arbetsförtjänst till i nämnda lagrum angivet maximibelopp,

eller 3,000 kronor. I överensstämmelse härmed hade anstalten i

anledning av ifrågavarande olycksfall utgivit begravningshjälp med 300 kronor

samt tillerkänt den avlidnes änka en årlig livränta å 750 kronor, att

utgå från och med den 2 juni 1927, så länge hon levde ogift.

Marinförvaltningen har i yttrande den 29 december 1927 anfört, att sådana

ömmande omständigheter i förevarande fall icke syntes föreligga, som

skulle kunna föranleda utverkande av pension åt sökanden.

Statskontoret, som den 21 januari 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid erinrat, att vid framläggande för 1927 års riksdag av förslag om beviljande

av understöd åt vid flyghaveri omkomne korpralen K. H. E. Anderssons

änka av vederbörande departementschef under punkten 4 i propositionen

nr 59 anförts bland annat följande. Efter därom av Kungl. Maj:t

gjorda framställningar hade riksdagen i åtskilliga fall beviljat tilläggspensioner

från allmänna indragningsstaten åt änkor och barn efter statstjänare,

som avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring. Utöver det i

statskontorets yttrande omförmälda fallet (1918 års riksdags beslut om fyllnadspensioner

åt änka och barn efter omkomne löjtnanten friherre II. G.

Pfeiff) finge departementschefen erinra, hurusom dylika pensioner beviljats

bland annat av 1918 års riksdag åt löjtnanten friherre H. G. von BlixenEineckes

änka och barn (riksdagens skrivelse nr 10 A, punkt 49), av 1919

års riksdag åt kaptenen G. Å. H:son Brilioths änka och barn (riksdagens

skrivelse nr 10 A, punkt 39) samt av 1922 års riksdag åt löjtnanten H. Sjöholms

änka och barn (riksdagens skrivelse nr 302, punkt 20). Att särskilda

förmåner i pensionshänseende borde i de fall, där familjeförsörjaren omkommit

till följd av olyckshändelse under flygtjänstgöring, beredas de efterlevande,

torde vara väl motiverat såväl i betraktande av denna tjänstgörings

riskfyllda natur som med hänsyn till flygvapnets rekrytering. Under åberopande

av vad sålunda anförts och med erinran, att förenämnda för 1927

års riksdag framlagda förslag blivit av riksdagen bifallet (riksdagens skrivelse

nr 216, punkt 4), finge statskontoret, vid det förhållande att riksförsäkringsanstaltens

beslut om livränta till änkan Ljungström måste anses

vara grundat på utredning därom, att fänriken Ljungström omkommit genom

olyckshändelse under likartade förhållanden som de, vilka tidigare föranlett

till beviljande av tilläggspensioner, föreslå, att liknande förmån utverkades

jämväl i förevarande fall. Änkan Ljungström, vilken icke syntes

vara berättigad till gratial från flottans pensionskassa, ägde enligt riksför
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 164. 7

säkringsanstaltens beslut åtnjuta eu årlig livränta å 750 kronor att utgå från

och med den 2 juni 1027, så länge hon levde ogift. På grund härav och

då i föregåeude liknande fall tilläggspensionen från allmänna indragningsstaten

ansetts böra, när det gällt officersänka, så avpassas, att sammanlagda

förmånen uppginge till 1,500 kronor för år, hemställde statskontoret, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Ljungström finge

från och med den 2 juni 1927, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd,

uppbära, utöver henne författningsenligt tillkommande livränta, ett

årligt understöd från allmänna indragningsstaten till belopp, som för vinnande

av ett med tolv jämnt delbart tal syntes böra bestämmas till 756

kronor.

Flygstyrelsen har i utlåtande den 3 februari 1928 anfört, att i enlighet

med vad statskontoret erinrat hade statsmakterna vid de tillfällen, då beställningshavare

vid krigsmakten ljutit döden till följd av olyckshändelse

under flygtjänstgöring, tillerkänt understöd, utöver pension eller författningsenligt

utgående livränta, åt efterlevande änkor och barn. Därvid hade uppenbarligen

hänsyn tagits till att understödet jämte eventuell pension eller

livränta skulle kunna möjliggöra ett nödtorftigt uppehälle åt de efterlevande,

oavsett deras förmögenhetsställning eller möjligheterna i övrigt för dem att

sörja för sitt uppehälle. Denna princip torde få anses genom berörda tidigare

beslut godkänd. Några skäl att i förevarande fall frångå densamma

syntes icke föreligga. Under åberopande av vad flygstyrelsen i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 24 september 1926 framhållit beträffande understöd

åt änkan efter vid flygolycka omkomne korpralen vid flottan Karl Henrik

Einar Andersson finge styrelsen jämväl erinra om vad i fråga om dylika

understöd anförts av tillkallade sakkunniga i betänkande angående arméns

och marinens flygväsenden den 14 mars 1918. Statskontoret hade i sitt till

ärendet fogade utlåtande i utdrag återgivit ett uttalande av vederbörande

departementschef i fråga om understöd till korpralen Anderssons änka.

Flygstyrelsen hade funnit de däri åberopade skälen för tillerkännande av

understöd vara av den art, att de syntes böra läggas till grund även vid

bedömande av nu förevarande fall. Det torde jämväl böra framhållas, att

den känsla av trygghet, som statsmakternas tidigare beslut om sådana understöd,

varom nu vore fråga, torde få anses innebära för flygvapnets personal,

skulle betänkligt rubbas, därest förevarande framställning icke bleve

bifallen. Ett beslut i dylik riktning skulle för visso komma att försvåra

vapnets rekrytering och sålunda orsaka allvarliga olägenheter. Det vore att

förmoda, att marinförvaltningen vid avgivandet av sitt utlåtande icke beaktat

nu berörda synpunkter. Flygstyrelsen, som ansåge sig icke nog kunna

framhålla betydelsen av att understöd i detta fall utgåves av statsverket i

likhet med vad tidigare beslutats, hade intet att erinra mot det av statskontoret

föreslagna beloppet.

Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit och då fänriken

Ljungström avlidit under förhållanden likartade med dem, vilka tidigare lett

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

till beviljande av tilläggspensioner åt efterlevande till genom olyckshändelse

under flygtjänstgöring omkomna familjeförsörjare, finner jag mig böra tillstyrka,

att änkan Ljungström, utöver vad hon äger uppbära från riksförsäkringsanstalten

i form av livränta, kommer i åtnjutande av understöd från

allmänna indragningsstaten, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd.

Gentemot det av statskontoret föreslagna beloppet, 756 kronor för

år räknat, har jag icke något att erinra; och torde understödet böra utgå

från och med månaden näst efter den, varunder Ljungström omkommit,

eller alltså från och med den 1 juli 1927.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att fänriken i flottans reserv Einar Ljungströms änka Astrid

Hulda Yiola Ljungström, född Hansson, må från och med den

1 juli 1927, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

utöver henne författningsenligt tillkommande livränta, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 756

kronor.

4:o.

Ang. understöd

åt avlidne

furiren

N. E. Göranssons

föräldrar,

vaktmästaren

N. A.

Göransson

och hans

hustru.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, av chefen för Skånska dragonregementet

till arméförvaltningens civila departement den 30 mars 1927 överlämnad

skrift har avlidne furiren vid nämnda regemente Nils Erik Göranssons fader,

vaktmästaren Nils August Göransson anhållit att för sig och sin familj

komma i åtnjutande av understöd i anledning av sonens frånfälle.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att furiren Göransson den 9 februari

1927 inom Skånska dragonregementets lokaler träffats av ett skott från en

karbin, avlossat av korpralen vid regementet nr 22/5 Hansson, vilken därpå

skjutit sig själv; att båda omedelbart avlidit; att furiren Göransson varit i

tjänst vid regementet omkring 5 år och därunder skött sig oförvitligt; att

han efterlämnat såsom närmaste anhöriga fader och moder samt fyra syskon;

att fadern, som är född den 23 september 1861 och innehar anställning

såsom vaktmästare i folkets park i Skurup, för närvarande lider av Dupuytrens

fingerkontraktur å båda händerna,ledgångsreumatism och hjärnåderförkalkning,

samt att modern, som är född den 1 oktober 1866, lider av muskelreumatism;

att båda på grund av sjukdom äro oförmögna till hårdare arbete; att de

dessutom äro medellösa och fattiga samt ekonomiskt understötts av såväl

den nu avlidne sonen som en dotter; att de bidrag, dessa lämnat till föräldrarnas

uppehälle, belöpt sig till omkring 100 kronor för år från sonen

och omkring 75 kronor för år från dottern; att de i övrigt icke åtnjutit

något underhåll vare sig av barnen eller andra anhöriga, ej heller från kommunen

eller staten; att korpralen Hansson ej efterlämnat några tillgångar

och att något vederlag för den ekonomiska förlust, Göranssons föräldrar

lidit genom sonens frånfälle, ej kunde på grund av bristande tillgångar uttagas

av Hanssons rättsinnehavare; samt att riksförsäkringsanstalten jämlikt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppskada, ådragen under militärtjänstgöring, och lagen den 17 juni

1916 om försäkring för olycksfall i arbete funnit begravningshjälp med 240

kronor skola utgå i anledning av furiren Göranssons död, men däremot ansett

sig icke kunna utgiva någon livränta till Göranssons efterlevande föräldrar,

enär dessa icke varit för sitt uppehälle beroende av den avlidnes arbete i

den grad, nyssnämnda förordning och lag stadga.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens civila

departement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 juni 1927 anfört, att enligt

bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppskada, ådragen under militärtjänstgöring, utgåves icke ersättning

för skada, som uppsåtligen förorsakats av tredje man, där denne icke haft

ledning av eller uppsikt över tjänstgöringen. Då den korpral, vilken hade

nedskjutit sökandens son, icke innehaft dylik ledarställning i förhållande

till den skjutne, torde ifrågavarande förordning icke vara tillämplig å kär

föreliggande fall. I lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i

arbete föreskreves, bland annat, att, därest olycksfall, som medförde den

skadades död, uppsåtligen förorsakats av efterlevande, ersättning ej finge

utgå till denne. Däremot inneliölle nämnda lag inga bestämmelser om ersättning

för skada, som uppsåtligen förorsakats av tredje man. Det syntes

departementet därför tvivelaktigt, huruvida olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser

kunde tillämpas på fall, varom här vore fråga. Emellertid hade

1926 års riksdag, enligt vad som framginge av dess skrivelse den 23 mars

1926 nr 107 punkt 4, i princip uttalat sig för att fall, då befattningshavare i

statens tjänst genom förbrytelse åsamkades skada under tjänsteutövning,

finge likställas med olycksfall i tjänsten. Yidare hade försäkringsrådet jämlikt

dess utslag den 10 september 1926 förklarat, att fall, då arbetare på väg

från arbetet blivit överfallen och misshandlad, måste anses såsom olycksfall

i arbete. Under sådana omständigheter ansåge departementet för sin del,

att här föreliggande fall syntes kunna hänföras till olycksfall, för vilka ersättning

utginge enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag. Furiren Göranssons

föräldrar skulle följaktligen vara berättigade till dels begravningshjälp med

en tiondel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, dels under viss förutsättning

årligt understöd i form av livränta. Begravningshjälp i anledning

av Göranssons dödsfall hade redan utbetalts av riksförsäkringsanstalten med

240 kronor, vilket belopp fastställts i enlighet med bestämmelserna i 1909

års militärersättningsförordning och 1916 års olycksfallsförsäkringslag. Enligt

vad departementet under hand inhämtat, skulle emellertid begravningshjälpen

i förevarande fall hava fastställts till enahanda belopp, även om hänsyn icke

tagits till nyssnämnda förordning. Någon livränta hade däremot anstalten

ansett sig icke kunna tillerkänna Göranssons efterlevande föräldrar. För

erhållande av dylik ersättning erfordrades nämligen, när fråga vore om ersättning

för olycksfall, som inträffat efter den 1 januari 1927, att de efter
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Knngl. Maj.ts proposition nr 164.

levande föräldrarna varit för sitt uppehälle väsentligen beroende av den avlidnes

arbete. Så kunde emellertid icke anses hava varit fallet beträffande

furiren Göranssons föräldrar, enär denne bidragit till deras uppehälle med

allenast omkring 100 kronor för år. Även om olycksfallsförsäkringslagens

bestämmelser skulle kunna anses tillämpliga å förbrytelser av här föreliggande

slag, vore följaktligen sökanden och hans hustru författningsenligt

icke berättigade till någon livränta i anledning av sonens död. Det oaktat

ansåge emellertid departementet omständigheterna i målet tala för, att någon

ersättning av statsmedel borde beredas furiren Göranssons efterlevande

föräldrar utöver den begravningshjälp, som redan till dem utgivits. Otvivelaktigt

hade ju dessa genom sonens död gått miste om ett ekonomiskt stöd,

som de eljest kunnat påräkna, en förlust,som fördem borde vara så mycket

mera kännbar, som de vore sjukliga och fattiga samt till åren komna. Att

staten under sådana förhållanden borde träda hjälpande emellan torde icke

vara mer än rättvist och billigt. Departementet tilläte sig i detta hänseende

erinra därom, att 1927 års riksdag jämlikt dess skrivelse den 24 maj nämnda

år nr 216 punkt 2 beviljat årlig pension åt genom olycksfall under flygtjänst

göring avlidne fältflygaren, korpralen i fälttelegrafkårens reserv O. V. I.

Jacobsons moder, änkan Sofia Matilda Jacobson, född Svenson, oaktat

hon icke varit för sitt uppehälle beroende av sonens arbete i den grad, de

vid tiden för olycksfallet gällande författningar föreskreve. Vidare hade

1927 års riksdag enligt samma skrivelse punkt 3 beviljat årlig pension åt

genom vådaskott under fältskjutning avlidne värnpliktige N. H. Blomgrens

moder, änkan Elin Maria Blomgren, född Johansson, oaktat hon icke varit

för sitt uppehälle beroende av sonens arbetsförtjänst i den omfattning 1909

års militärersättningsförordning föreskreve. Vad anginge beloppet av det

årliga understöd, som i förevarande fall syntes böra utgå, finge departementet

anföra följande. Därest livränta författningsenligt kunnat tillerkännas furiren

Göranssons efterlämnade föräldrar, hade denna enligt 7 § i lagen den 18

juni 1926 (nr 215) om ändring i vissa delar av lagen den 17 juni 1916 (nr 235)

om försäkring för olycksfall i arbete bort utgå med ett årligt belopp, motsvarande

värdet av det underhåll, de av den avlidne åtnjutit, dock högst en

fjärdedel av den avlidnes arbetsförtjänst. Enär det årliga bidraget till föräldrarna

från furiren Göransson utgjort allenast omkring 100 kronor, skulle

följaktligen det årliga understödet, utmätt i enlighet med bestämmelserna i

nyssnämnda lag, hava uppgått till nämnda belopp. Ett dylikt understöd

ansåge emellertid departementet vara alltför ringa för att bliva till verklig

hjälp åt föräldrarna. Ihågkommas borde också, att furiren Göransson helt

säkert i en framtid, i den mån hans egna inkomster hade ökats och föräldrarnas

inkomstmöjligheter hade minskats, kommit att utöka bidraget,

vilket ju också ålegat honom enligt gällande fattigvårdslag. Att fixera något

bestämt belopp såsom vederlag för den förlust, Göranssons föräldrar lidit

genom sonens frånfälle, torde näppeligen låta sig göras, men hade departementet

såsom lämpligt understöd i förevarande fall tänkt sig en summa av

420 kronor för år eller samma belopp, som av 1927 års riksdag i årlig

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ds proposition nr 164.

pension tillerkänts ovannämnda änka Elin Maria Blomgren, född Johansson.

Understödet syntes böra beviljas från allmänna indragningsstaten och utgå

från och med den 1 mars 1927 eller från och med månaden näst efter den,

då fufiren Göransson avlidit. På grund av vad sålunda anförts, hemställde

departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att vaktmästaren

Göransson och hans hustru Johanna Göransson eller, vid dödsfall

för endera av dem, den efterlevande finge, räknat från och med den 1 mars

1927, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av förslagsvis

420 kronor i anledning därav, att deras son, furiren Göransson blivit nedskjuten

av en korpral vid samma regemente.

Statskontoret, som den 10 augusti 1927 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att med hänsyn till omständigheterna i detta ärende och

till vad 1926 års riksdag i skrivelse nr 107 punkt 4 uttalat angående omarbetning

av gällande bestämmelser om ersättning åt befattningshavare i

statens tjänst vid olycksfall i arbete, ansåge statskontoret, att åt avlidne

furiren Göranssons föräldrar borde beredas någon ersättning för den minskning

i underhåll, som de måst vidkännas till följd av deras sons dödsfall.

Statskontoret kunde dock icke förorda det av améförvaltningen föreslagna

beloppet utan ansåge sig böra stanna vid det, som enligt 7 § i lagen den

18 juni 1926 angående ändring i vissa delar av lagen den 17 juni 1916 om

försäkring för olycksfall i arbete bort utgå, om denna lag varit på makarna

Göransson tillämplig, eller 100 kronor. Ämbetsverket hemställde alltså, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till vaktmästaren Göransson

och hans hustru eller, vid dödsfall för endera av dem, den efterlevande finge,

räknat från och med den 1 mars 1927, å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av 100 kronor.

Genom brev den 11 november 1927 har Kungl. Maj.t medgivit, att till

makarna Göransson finge för tiden från och med den 1 mars 1927 tillsvidare,

intill dess frågan om beredande av pension åt dem blivit slutligt prövad,

från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas ett understöd av 100

kronor, med skyldighet för dem att, i den mån pension kunde bliva dem

tillerkänd jämväl för tid, varunder de uppburit nu medgivna understöd, till

nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,

vilkas återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna

pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka, att avlidne

furiren Göranssons föräldrar beviljas något understöd av statsmedel i anledning

av sonens frånfälle. Statskontoret har i sådant hänseende, med tilllämpning

av olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser, förordat ett årligt belopp

av 100 kronor. I betraktande av de förhållanden, varunder furiren

Göransson omkommit, samt med hänsyn till övriga i ärendet förekomna

omständigheter anser jag billigheten bjuda, att den avlidnes föräldrar be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Ang. understöd

åt avlidne

värnpliktige

P. A.

Arnqvists föräldrar,

arrendatorn

P. E.

Arnqvist och

hans hustru.

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

viljas något större understöd än vad statskontoret föreslagit. Jag ansluter

mig därför till arméförvultningens civila departements förslag om ett årligt

understödsbelopp av 420 kronor. Understödet torde böra utgå från och

med månaden näst efter den, varunder furiren Göransson avlidit, eller från

och med den 1 mars 1927.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj.t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne furiren vid Skånska dragonregementet Nils Erik

Göranssons föräldrar, vaktmästaren Nils August Göransson och

hans hustru, må — gemensamt och efter enderas död den efterlevande

— från och med den 1 mars 1927 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av 420 kronor.

5:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 5 mars 1927, har

arrendatorn Per Elias Arnqvist anhållit om understöd i anledning därav att

hans son, värnpliktige Per Alf Arnqvist avlidit till följd av sjukdom, ådragen

under värnpliktstjänstgöring. ''

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att värnpliktige Arnqvist, under

fullgörande av sin värnpliktstjänstgöring vid Bodens artilleriregemente den 16

januari 1926 insjuknade i lunginflammation, i vilken sjukdom han den 3 februari

nämnda år avled; att vederbörande bataljonsläkare såsom sin åsikt uttalat,

att det vore mycket troligt, att militärtjänsten bidragit till ifrågavarande

sjukdoms uppkomst; att den avlidne efterlämnat såsom närmast anhöriga

föräldrar vilka äro födda, fadern den 22 september 1872 och modern

den 8 maj 1873, samt sex syskon, varav fyra minderåriga; att fadern under

de senaste åren haft en arbetsinkomst av omkring 2,000 kronor; att modern

är nervsjuk; att de efterlämnade syskonen ej äro i stånd att bidraga till

föräldrarnas uppehälle; samt att den avlidne, som i livstiden varit skogsarbetare,

förtjänat omkring 1,400 kronor om året samt lämnat så gott som hela

sin arbetsförtjänst till föräldrarna.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande den 2 juli 1927 anfört, att

anstalten i anledning av värnpliktige Arnqvists dödsfall jämlikt bestämmelserna

i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, med däri genom förordningen den

4 juni 1920 vidtagna ändringar utgivit begravningshjälp med 150 kronor,

vilket belopp utbetalats till Bodens artilleriregementes kassaförvaltning,

som med motsvarande belopp förskotterat kostnaderna för Arnqvists begravning.

Enligt förstnämnda förordning utgåves livränta till föräldrar, därest

de för sitt upjaehälle varit av den avlidnes arbete huvudsakligen beroende.

Då emellertid riksförsäkringsanstalten efter i ärendet verkställd utredning

funnit sökanden och hans hustru icke hava varit för sitt uppehälle av sin

ovannämnde sons arbete huvudsakligen beroende, hade någon livränta jämlikt

ifrågavarande förordning icke kunnat av anstalten tillerkännas dem.

Därest sökanden och hans hustru varit av sonens arbete beroende i den

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Rungl. Maj:ts proposition nr 164.

mån, att livränta kunnat tillerkännas dem enligt förordningen i fråga, skulle

dylik livränta hava utgivits till dem båda gemensamt från tidpunkten för

sonens dödsfall med ett årligt belopp av 360 kronor.

Uti avgivet utlåtande den 20 september 1927 hava arméförvaltningens civila

departement och sjukvårdsstyrelse anfört, att oaktat makarna Arnqvist icke

vore författningsenligt berättigade till livränta i anledning av sonens, värnpliktige

Arnqvist död, ansåge dock arméförvaltningens civila departement

och sjukvårdsstyrelse med hänsyn dels till föreliggande ömmande omständigheter,

dels därtill, att makarna Arnqvist genom sonens död gått miste

om ett ekonomiskt stöd, som eljest säkerligen kunnat påräknas, det vara

med rättvisa och billighet överensstämmande, att något årligt understöd av

statsmedel bereddes dem i anledning av deras sons död. Ett tillerkännande

av dylikt understöd i förevarande fall syntes så mycket mera böra ske, som

det genom den i ärendet verkställda utredningen torde få anses ådagalagt,

att sökanden och hans hustru varit för sitt uppehälle av den avlidnes arbetsförtjänst

väsentligen beroende. Departementet och styrelsen tilläte sig

i detta avseende erinra därom, att genom förordningen den 18 juni 1927

(nr 234), vilken komme att träda i kraft den 1 januari 1928, om ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, bestämmelserna

för tillerkännande av livränta till efterlevande föräldrar ändrats därhän, att i

ersättning skulle till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder,

eller om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna levde, till båda

gemensamt, därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete väsentligen

beroende, utgivas en livränta å ett årligt belopp, motsvarande värdet

av det underhåll, de av den avlidne åtnjutit, dock högst eu fjärdedel av den

avlidnes arbetsförtjänst. Härav framginge, att för livräntas utgående till

efterlevande föräldrar i framtiden icke komme att såsom villkor gälla, att

dessa varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av den avlidnes arbetsförtjänst.

Enligt nyssberörda förordning utginge såsom förut nämnts livränta under

viss förutsättning till efterlevande föräldrar med ett årligt belopp, motsvarande

värdet av det underhåll, de av den avlidne åtnjutit, dock med

högst en fjärdedel av den avlidnes arbetsförtjänst. Enär enligt § 8 av nämnda

förordning den årliga arbetsförtjänsten för den kategori värnpliktiga, avlidne

Arnqvist tillhört, antoges utgöra 1,764 kronor, skulle följaktligen den makarna

Arnqvist tillkommande livräntan, utmätt enligt bestämmelserna i meranämnda

förordning, uppgå till 441 kronor för år. Emellertid trädde ifrågavarande

förordning i kraft först från och med ingången av år 1928. Ersättningsanspråk,

som grundades på sjukdom, som yppats dessförinnan, skulle

enligt förordningen bedömas enligt äldre bestämmelser. Enär värnpliktige

Arnqvists sjukdom yppats under år 1926, torde följaktligen här föreliggande

ersättningsanspråk böra bedömas enligt äldre bestämmelser. Jämlikt dessa

bestämmelser, som återfunnes i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

med däri genom förordningen den 4 juni 1920 vidtagna ändringar, utginge

livränta till efterlevande föräldrar med ett årligt belopp av 360

kronor, men erfordrades härför, såsom även av riksförsäkringsanstalten

framhållits, att föräldrarna varit för sitt uppehälle av den avlidnes arbete

huvudsakligen beroende. Då så icke varit fallet beträffande makarna Arnqvist,

torde något årligt understöd i anledning av sonens död ej heller enligt

dessa äldre bestämmelser kunna tillerkännas dem, med mindre riksdagens

medgivande härtill utverkades. På grund av vad sålunda anförts, hemställde

departementet och sjukvårdsstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att till arrendatorn Per Elias Arnqvist och hans hustru finge,

i anledning därav att deras son, värnpliktige Arnqvist avlidit till följd av

sjukdom, som han ådragit sig under militärtjänstgöring, från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas livränta med ett årligt belopp

av 360 kronor, att beräknas och utgå från tidpunkten för sonens dödsfall,

eller från och med den 3 februari 1926.

Statskontoret, som den 7 november 1927 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att statskontoret, under åberopande av riksdagens beslut i

föregående liknande fall, exempelvis i anledning av motionerna vid 1924 års

riksdag nr 123/1 och 261/11 om understöd åt efterlevande till vissa värnpliktiga,

vilka omkommit vid eu järnvägsolycka, samt propositionen nr 59/1927

punkt 3:o om pension åt avlidne värnpliktige X. H. Blomgrens moder, funne

sig kunna tillstyrka, att understöd utverkades åt avlidne värnpliktige Arnqvists

föräldrar, att åtnjutas av föräldrarna gemensamt, så länge bägge levde,

och efter enderas död av den efterlevande. Sådant understöd hade, såsom

framginge av nämnda proposition nr 59/1927, anvisats att utgå från allmänna

indragningsstaten och till beloppet avpassats att såsom reglerad familjepension

motsvara ett oreglerat pensionsbelopp av 360 kronor eller alltså 420

kronor. Statskontoret hemställde således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att värnpliktige Arnqvists föräldrar gemensamt och efter

enderas död den efterlevande finge från och med den 3 februari 1926 åtnjuta

understöd från allmänna indragningsstaten till årligt belopp av 420

kronor.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit finner även jag mig böra tillstyrka,

att något understöd beredes värnpliktige Arnqvists föräldrar. Emot det av

statskontoret föreslagna beloppet, 420 kronor, har jag icke funnit skäl till

erinran. Understödet torde böra utgå från allmänna indragningsstaten från

och med månaden näst efter den, varunder värnpliktige Arnqvist avlidit,

eller från och med den 1 mars 1926.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne värnpliktige Per Alf Arnqvists föräldrar, arrendatorn

Per Elias Arnqvist och hans hustru, må — gemensamt

och efter enderas död den efterlevande — från och med den 1

mars 1926 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 420 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 164.

15

6:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 27 januari

1928 har styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori gjort framställning

om beredande av pension åt faktoriarbetaren Johan Fredrik Hallgrens änka

Johanna Hallgren, född Gustafsdotter.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att faktoriarbetaren Hallgren, som avled

den 19 december 1927, varit anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori i

över 30 år; att han den 30 juni 1920 entledigades från nämnda anställning

med av riksdagen beviljad årlig pension av 600 kronor; att hans efterlämnade

änka, som är född den 16 juli 1856, på grund av ålderdomssvaghet är oförmögen

att genom arbete försörja sig; att behållningen i boet utgjorde omkring

600 kronor, vilka medel torde hava åtgått till begravnings- m. fl.

kostnader; samt att några personer icke finnas, som hava försörjningsplikt

gent emot änkan.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 januari 1928 anfört,

att då departementet ansåge billigt, att änkan Hallgren bereddes årligt understöd

till livsuppehälle, hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja henne ett årligt

understöd under hennes återstående livstid, så länge hon förbleve i sitt

nuvarande änkestånd, av 300 kronor, att utgå från och med den 1 januari

1928.

Uti avgivet utlåtande den 10 februari 1928 har statskontoret anfört, att

ämbetsverket, på grund av vad handlingarna innehölle och i ärendet blivit

upplyst, funne starka skäl tala för att understöd av statsmedel bereddes

änkan Hallgren. I fråga om understödets belopp ville statskontoret föreslå,

att detta, i likhet med vad som ägt rum i ett flertal liknande fall, bestämdes

till 384 kronor för år. Statskontoret hemställde alltså, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Hallgren finge från och med

den 1 januari 1928, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor.

Med hänsyn till vad sålunda i ärendet förekommit anser jag mig böra

tillstyrka, att pension med 384 kronor för år beredes änkan Hallgren, att

utgå från och med den 1 januari 1928.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Johan

Fredrik Hallgrens änka Johanna Hallgren, född Gustafsdotter,

må från och med den 1 januari 1928, så länge hon förbliver i

sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 384 kronor.

Ang• pension

åt änkan

Johanna Hallgren,

född

Gustafsdolier.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Ang. -pension

åt tre änkor

efter daglönare

vid

flottans varv i

Karlskrona.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

7:o.

Uti särskilda till Kungl. Maj:t ställda, till marinförvaltningen överlämnade

skrifter hava nedannämnda änkor efter daglönare vid flottans varv i Karlskrona,

nämligen Anton Wilhelm Johanssons änka Anna Maria Johansson,

född Mattisson, Jonas Håkansson Sunds änka Ingrid Sofia Håkansson Sund,

född Bengtsson, och Axel Richard Tilosius Karlssons änka Kerstin Karlsson,

född Svensdotter, anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Johansson, som avled den 6 april 1910, varit anställd såsom daglönare

vid flottans varv i Karlskrona från och med den 21 juni 1877 intill

sin död; att hans efterlämnade änka, som är född den 1 april 1860, lider av

gallstenssjukdom och på grund härav är oförmögen att genom arbete försörja

sig; samt att hon är i behov av understöd;

att Sund, som avled den 5 maj 1926, varit anställd såsom båtsman under

tiden 11 november 1865—15 januari 1900, antagits till daglönare vid flottans

varv i Karlskrona den 1 september 1897, anställts såsom förman den 1 december

1906 samt efter uppnådd pensionsålder entledigats från sin anställning

vid varvet med utgången av juli månad 1913; att hans efterlämnade

änka, som är född den 29 augusti 1851, befinner sig i torftiga omständigheter

och är i stort behov av understöd; samt att enligt vad änkan uppgivit

makarnas barn äro till åren komna och hava egna familjer att försörja;

att Karlsson, som avled den 18 januari 1927, varit anställd vid flottans

varv i Karlskrona vid ingenjördepartementet under tiden 18 april 1883—28

maj 1885, vid ekipagedepartementet under tiden 20 november 1905—28 februari

1906 samt ånyo vid förstnämnda departement från och med den 1 mars

1906 till och med den 31 augusti 1926, då han entledigats med åtnjutande

av förtidspension; att hans efterlämnade änka, som är född den 27 augusti

1858, på grund av åderförkalkning med hjärtlidande samt ålderdomsstarr å

båda ögonen är oförmögen till arbete, varmed hon kan försörja sig; att hon

är i behov av understöd; samt att enligt vad änkan uppgivit makarnas barn

äro till åren komna och hava egna familjer att försörja.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har marinförvaltningen uti

skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 februari 1927 anfört, att 1925 års riksdag

hade i skrivelse nr 200 punkt l:o av principiella skäl funnit det innebära

betänkligheter att med statsmedel pensionera änkor efter befattningshavare,

vilka icke ägt möjlighet att genom statens förmedling grundlägga familjepension.

Riksdagen ansåge, att beviljande av understöd i sådana fall borde

förekomma endast, när särskilt ömmande omständigheter vore för handen.

Ankorna Johansson, Sund och Karlsson vore änkor efter arbetare, som

tjänat staten i mellan 23 och 48 år, och vore nu mer eller mindre till åren

komna samt saknade möjligheter att för framtiden försörja sig. Marinförvaltningen

finge därför, under erinran om att pensionsbeloppet i här avsedda

fall jämlikt 1926 års riksdags uttalande i skrivelse nr 149 punkt 6 borde

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

utgå med 384 kronor, tillstyrka, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att änkorna Johansson, Sund och Karlsson finge, räknat från och

med den 1 januari 1927, komma i åtnjutande av årliga pensioner å allmänna

indragningsstaten till belopp av 384 kronor åt var och en av dem, så länge

hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd.

Statskontoret, som den 5 mars 1927 avgivit utlåtande i ärendet, har anslutit

sig till marinförvaltningens förslag, att pension måtte beredas änkorna

Johansson, Sund och Karlsson samt att pensionsbeloppet skulle bestämmas

till 384 kronor; och hade statskontoret icke annat att erinra mot marinförvaltningens

hemställan i ärendet än att, då daglönaren Karlsson avlidit

först den 18 januari 1927 samt honom tillagd förtidspension utgått för tiden

intill utgången av samma månad, änkan Karlssons åtnjutande av pension

borde vidtaga först med ingången av februari månad 1927.

Genom brev den 8 april 1927 har Kungl. May.t medgivit, att till en var

av änkorna Johansson, Sund och Karlsson finge tills vidare, räknat från

och med den 1 januari 1927 beträffande de två förstnämnda samt från och

med den 1 februari samma år beträffande den sistnämnda, från sjöförsvarets

anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 30 kronor vid varje månads

utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt henne blivit slutligt

prövad, med skyldighet för en var av förenämnda änkor att, i den mån

pension kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit

nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid

uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring

av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Omständigheterna i förevarande fall synas mig påkalla, att ifrågavarande

änkor komma i åtnjutande av understöd från statens sida. Beloppet torde

böra bestämmas till 384 kronor årligen för en var av dem, att utgå för änkan

Karlsson från och med den 1 februari 1927 och för de två övriga från och

med den 1 januari nämnda år.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att daglönarna vid flottans varv i Karlskrona Anton Wilhelm

Johanssons, Jonas Håkansson Sunds och Axel Richard Tilosius

Karlssons änkor Anna Maria Johansson, född Mattisson, Ingrid

Sofia Håkansson Sund, född Bengtsson, och Kerstin Karlsson,

född Svensdotter, må, de två förstnämnda från och med den

1 januari 1927 och den sistnämnda från och med den 1 februari

1927, en var så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension av 384

kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 138 haft. (Nr 164.)

578 28 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—

7:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Yngvar Månsson.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BU 1928:43 Memorial, med föranledande av andra kammarens återremiss av vissa delar utav bankoutskottets utlåtande nr 32, i anledning av vissa framställningar rörande pensi s. 2 i texten
  2. BU 1928:32 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. Bankoutskottet s. 15 i texten