Sök i Ratio Lex

Angående anslag till hospitalsbyggnader m. in

264 sidor, varav 237 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 237 av 264 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:165, Angående anslag till hospitalsbyggnader m. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 165.

1

Nr 165.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till hospitalsbyggnader m. in.; given Stockholms slott

den 20 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 20 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Lövgren, statsråden

Bibbing, GIrde, Pettersson, Hamrin, Almkvist, Lyberg, von Stockenström.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Pettersson, anför efter gemensam

beredning med chefen för försvarsdepartementet:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 52, har Kungl.

Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition

i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till hospitalsbyggnader

för budgetåret 1928—1929 beräkna ett extra reservationsanslag av 3,500,000

kronor.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga denna anslagsfråga

ävensom vissa i samband därmed stående spörsmål.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 139 Imf t. (Nr 165). 108/551 28 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

Vid anmälan till statsverkspropositionen av frågan om berörda anslag

erinrade jag till en början, att 1927 års riksdag i anledning av förslag från

Kungl. Maj:t medgivit, att utvidgning av Piteå hospital och asyl finge i

huvudsaklig överensstämmelse med av mig i anförande till statsrådsprotokollet

över socialärenden den 21 januari 1927 förordat förslag utföras för eu

beräknad kostnad av sammanlagt högst 2,300,000 kronor, dels ock för nämnda

ändamål för budgetåret 1927—1928 anvisat ett extra reservationsanslag av

100,000 kronor. Jag anförde vidare, att frågan om fortsatt anslag för ändamålet

syntes böra ses i sammanhang med vissa andra spörsmål. I sådant

hänseende erinrade jag om att Kungl. Maj:t den 12 juli 1927 uppdragit åt

medicinalstyrelsen att i huvudsaklig anslutning till av mig till statsrådsprotokollet

samma dag angivna riktlinjer till Kungl. Maj:t inkomma med en reviderad

plan för anskaffande av erforderligt antal ytterligare platser för den

statliga sinnessjukvården, samt anmälde, att styrelsen till åtlydnad härav

med skrivelse den 21 oktober 1927 överlämnat alternativa förslag till en

plan i dylikt hänseende. Det anslag, som enligt det av medicinalstyrelsen

förordade förslaget till sådan plan skulle erfordras för nästkommande budgetår,

utgjorde 4,086,500 kronor. Denna summa fördelade sig enligt styrelsen

på följande sätt.

Kronor.

Påbörjande av nytt hospital vid Umeå, avsett för 880 patienter ... 200,000

Del .av anslag till omändring av Västmanlands trängkårs kasern
etablissement

i Sala till anstalt för 323 sinnesslöa ..................... 560,500

Del av anslag till omändring av Svea trängkårs kasernetablissement

i Örebro till anstalt för 323 sinnesslöa.......................................... 414,000

Del av anslag till omändring av Västgöta regementes kasernetablissement

i Vänersborg till anstalt för sammanlagt 849 sinnessjuka

och sinnesslöa ........................................................................ 1,062,000

Del av anslag till psykiatrisk klinik vid universitetet i Lund ...... 500,000

Del av anslag till utvidgning av Piteå hospital................................. 1,000,000

Större omändringsarbeten vid äldre hospital .................................... 350,000

Summa 4,086,500

1 anslutning härtill anmälde jag, att förslag förelåge eller vore under behandling

rörande samtliga de av medicinalstyrelsen sålunda omförmälda

byggnadsarbetena samt därutöver rörande omändring och utvidgning av

värmeledningssystemet vid Lunds hospital.

Vidare erinrade jag, att professorn Ålfred Petrén såsom inom socialdepartementet

tillkallad sakkunnig den 30 juli 1927 avgivit betänkande med

förslag rörande ordnandet av vården av vuxna vanartade sinnesslöa (asociala

imbecilla). Jag anförde, att nämnda betänkande och förslag borde behandlas

i samband med medicinalstyrelsens nyssnämnda plan. Såsom skäl för denna

uppfattning åberopade jag huvudsakligen följande.

Redan av förteckningen över de ändamål, vartill medicinalstyrelsen ansett

medel böra beredas under nästa budgetår, framginge, att i den framlagda

planen för beredande av erforderligt antal platser för sinnessjuka i viss utsträckning

även beräknats anskaffande av platser för sinnesslöa. De sinnes
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

.Kimgl. Maj:ts proposition nr 165. 3

slöa, för vilka dessa platser vore avsedda, vore emellertid i huvudsak sådana,

som enligt gällande sinnessjukstadga kunde vårdas på hospital och i viss

utsträckning vore intagna å sådan anstalt. Indirekt medförde alltså ett inrättande

av dessa platser för sinnesslöa en avlastning från hospitalen och

följaktligen ökat utrymme för de sinnessjuka.

Det i Petréns betänkande framlagda förslaget ginge också bland annat ut

på, att i nyssnämnda kasernetablissement i Sala skulle anordnas eu sluten

anstalt för manliga asociala imbecilla samt att i trängkårsetablissementet i

Örebro skulle anordnas en sluten anstalt för kvinnliga asociala imbecilla, vilken

sistnämnda anstalt dock, åtminstone tills vidare, även skulle omhändertaga

vissa svårskötta obildbara sinnesslöa kvinnor.

Efter erinran härom anförde jag, att det av många skäl icke syntes längre

böra anstå med påbörjandet av mera planmässiga åtgärder för fyllande av

den starka bristen på platser å de statliga sinnessjukanstalterna, liksom ej

heller med ordnandet av frågan rörande vården av vuxna vanartade sinnesslöa.

Samtliga sålunda berörda frågor borde därför med det snaraste i ett

sammanhang upptagas till handläggning och följaktligen göras till föremål

för framställning till 1928 års riksdag.

Emellertid befunne sig ärendet vid tiden för statsverkspropositionens

beslutande ännu icke i det skick, att förslag däri kunde föreläggas riksdagen.

Ytterligare utredning och överarbetning av vissa av de framlagda

förslagen erfordrades dessförinnan. Till följd därav vore det icke keller

möjligt att då noggrant uppgiva de kostnadsbelopp, som borde beräknas för

de avsedda förslagen. De för ändamålet erforderliga anslagen syntes alltså

böra i riksstatsförslaget endast preliminärt beräknas. Av särskilda skäl

syntes det därvid vara lämpligt att upptaga de för ifrågavarande ändamål

erforderliga beloppen under en gemensam anslagstitel, förslagsvis benämnd

hospitalsbyggnader. Såvitt vid tiden för statsverkspropositionens beslutande

kunde bedömas, syntes för berörda ändamål för nästa budgetår böra avses

sammanlagt 3,500,000 kronor.

Jag vill nu till närmare behandling upptaga samtliga de i mina nu återgivna

uttalanden berörda frågorna, dock med undantag av spörsmålet om

inrättande av en psykiatrisk klinik vid universitetet i Lund. Detta ärende

torde jag senare i dag få anmäla i annat sammanhang.

Inledningsvis torde jag nu få behandla den av medicinalstyrelsen framlagda

planen för anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården.

Plan för anskaffande av nya platser för den statliga

sin nessj nk vården.

Innan jag ingår på behandling av frågan rörande planmässiga åtgärder

för fyllande av bristen på platser för den statliga sinne ssjukvården, anhåller

jag att få lämna en del uppgifter om nu befintliga anordningar för sinnessjukvård.

Jag ber därvid först att få hänvisa till följande

Inledning.

Befintliga

anordningar

för sinnessjukvård.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kwngl. Maj:ts proposition nr 165,

Översikt över rikets hospital beträffande tiden för beviljande av anslag för uppförande

och utvidgning, ibruktagande samt antalet platser mars 1928.

■

T

den för

intal

ilatser

anslag-

till

hospi- tals upp- förande

väsentlig

utvidg-

ning

ibruk-

tagande

I klass

Allmän

klass

Lands-

tings-

platser

Summa j

Stockholms hospital ...................

1854

1912

1861

20

245

_

265

Uppsala hospital och asyl............

l)

—

—

30

1,192

24

1,246

Nyköpings hospital.....................

2)

—

—

—

186

20

206

Strängnäs hospital ....................

1913

—

1922

—

850

—

850

Vadstena hospital och asyl .........

3)

—

—

22

766

—

788 j

Växjö hospital ..........................

—

1902

1857

10

254

40

304 1

» kriminalavdelning..............

1903

—

1906

—

100

—

100 i

Västerviks hospital..................

1905

1917

1912

—

952

32

984 :

Visby hospital .........................

—

1905

1783

—

63

—

63

Malmö asyl.................................

4)

—

—

—

124

124

f1886|

Lunds hospital och asyl..............

5)

11892(

119161

1879

30

1,248

28

1,306

ll926)

Hälsingborgs hospital..................

1917

—

1927

—

1,200

—•

1,200

Göteborgs hospital ....................

—

/1907j

\1917f

1872

50

240

75

365

Vänersborgs hospital och asyl......

1900

—

1904

—

1,050

30

1,080

Kristinehamns hospital ...............

1883

1903

1886

—

780

20

800

Säters hospital ...........................

1905

1917

1912

—

940

32

972

Härnösands hospital ...................

—

1878

1845

—

255

24

279

Östersunds hospital.....................

1910

1918

1915

—

700

—

700

Piteå hospital och asyl ...............

1889

119031

11927i

1893

—

370

—

370

162

11,515

325

12,002

4) Första upphovet till Uppsala hospital daterar sig till år 1230; äldsta nu använda paviljong

är uppförd åren 1832—1841; hospitalets mansavdelning togs i bruk 1882, asylen

1900; anslag till asylens uppförande beviljat vid 1895 års riksdag.

*) Norra paviljongen uppfördes för sitt ändamål i slutet av 1700-talet; den östra togs i

bruk 1856, den västra 1889, den södra 1901; anslag till inköp av en paviljong beviljades

vid 1900 års riksdag.

8) Klosterbyggnaderna liava sedan 1829 varit använda för hospitalets behov; nuvarande

kvinnoavdelningen utvidgades på 1850-talet, mansavdelningen togs i bruk 1895.

4) Obestämbar. J

5) Hospitalet uppfördes i slutet av 1870-talet; anslag till asylens uppförande beviljades

vid 1886 och 1892 års riksdagar; anslag till anstaltens utvidgning beviljades vid 1916 och

1926 års riksdagar.

Såsom av denna översikt framgår, utgör det fastställda platsantalet å de

statliga sinnessjukvårdsanstalterna för närvarande (162 + 11,515) 11,677. Denna

siffra giver emellertid icke ett riktigt uttryck för det antal platser å statsliospital,

som i realiteten står till förfogande för sinnessjukvården. A ena

sidan är att märka, att enligt gällande lasarettsstadga landstingen äro skyldiga

att vid något lasarett inom länet lämna vård åt sinnessjuka i avbidan

på att de kunna erhålla plats å statshospital. Yissa landsting liava emellertid,

såsom jag torde få tillfälle att i annat sammanhang utveckla, fullgjort

denna sin skyldighet genom avtal med staten om inrättande vid statsliospitalen

av särskilda s. k. upptagningsanstalter. För närvarande finnas, enilgt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

O

vad av översikten framgår, vid liospitalen sammanlagt 325 dylika landstingsplatser.

Vidare må erinras, att den rådande platsbristen å hospitalen

föranlett, att en avsevärd överbeläggning konstant förekommit därstädes.

Under det att det fastställda platsantalet, landstingsplatser inräknade, vid

utgången av år 1926 utgjorde 10,606, var sålunda antalet vårdade samma

dag 11,719. Medeltalet vårdade var för samma år 11,654. A andra sidan

bör märkas, att enligt gällande sinnessjukstadga av den 14 juni 1901 å statens

sinnessjukanstalter jämväl må, därest utrymmet så medgiver, intagas

sådana från barndomen sinnesslöa, vilka såsom våldsamma eller opålitliga

icke kunna annorstädes erhålla ändamålsenlig vård. Antalet av de i enlighet

med detta medgivande å hospitalen intagna sinnesslöa utgjorde enligt senast

tillgängliga siffror 691.

Beträffande intagningen å hospitalen tillämpas det systemet, att riket är

indelat i upptagningsområden, ett för varje hospital. Dessa områden eller

rayoner äro så bestämda, att de samtliga hava att tillgå ett i förhållande till

folkmängden lika stort antal hospitalsplatser. Upptagningsområdenas gränser

sammanfalla ej med länsgränserna, och områdena utgöra icke ens alltid sammanhängande

områden. Vid tillkomsten av ett nytt hospital liksom eljest

vid mera avsevärd förändring i de tillgängliga liospitalsplatsernas antal plägar

omreglering av områdena ske.

I detta sammanhang är även att beakta den s. k. familjevården. Därmed

avses, att å hospital inskrivna, ej tillfrisknade patienter, vilka av särskilda

skäl, framför allt bristande möjlighet till omvårdnad i hemmet, icke kunna

utskrivas men vilkas tillstånd icke nödvändiggör vistelse å anstalt, utackorderas

till vård i därför lämpliga familjer, vilken vård står under noggrann

tillsyn av hospitalspersonal. Framför allt förekommer denna vård vid Växjö

hospital i den s. k. Korsbergakolonien, varest den 1 mars 1928 funnos 224

sinnessjuka. I mindre omfattning förekommer familjevård även i anslutning

till hospitalen i Kristinehamn, Piteå och Visby. Familjevården å dessa hospital

omfattade vid nyssnämnda tidpunkt sammanlagt 75 patienter.

Vid sidan av statsliospitalen och landstingens upptagningsanstalter finnas

vissa andra sinnessjukhus, nämligen dels en del mera självständiga upptagningsanstalter,

tillhörande landstingen eller städer, som ej deltaga i landsting,

dels kommunala sinnessjukhus, godkända enligt 40 § i fattigvårdslagen.

dels ock enskilda anstalter, som avses i kap. 5 i sinnessjukstadgan, samt

sjukhem, vilka godkänts jämlikt kungl. brev den 14 augusti 1920. Platsantalet

vid nämnda slag av sinnessjukhus var vid utgången av år 1926 följande:

Till jämförelse med nu angivna siffror angående tillgängliga vårdplatser

må nämnas, att enligt de av kyrkoherdarna och hälsovårdsnämnderna författningsenligt

lämnade uppgifterna om sinnessjuka och sinnesslöa i slutet

av år 1926 antalet sinnessjuka då skulle vara 22,484.

I detta sammanhang vill jag även påpeka, att enligt 35 § i fattigvårdslagen

upptagningsanstalter.........

kommunala sinnessjukhus

enskilda anstalter

s. 6 Kontrollera mot PDF

Historik.

Tidigare

förslag till

plan m. m.

6 Kungl. Maj:U■ proposition nr 165.

.understödstagare, som på grund av sinnessjukdom är i behov av vård å särskild

anstalt, skall, såvitt ske kan, beredas dylik vård. Kan det ej ske, skola

sådana sjuka i regel vårdas å särskilda rum eller avdelningar å fattigvårdsanstalten.

I enlighet med sistnämnda stadgande vårdas å dylika anstalter

ett mycket stort antal sinnessjuka. Fattigvårdssamhälles kostnad för vård å

stats- eller landstingsanstalt ersättes av landstinget med hela beloppet, vård

å kommunal sinnessjukanstalt med halva beloppet samt s. k. enskild vård

efter vissa särskilda grunder (40 §).

Slutligen torde i detta sammanhang även böra erinras om de sinnesslöa.

Vården av dessa har hittills i huvudsak ombesörjts av andra än staten, därvid

staten under vissa villkor lämnat understöd till vården. Emellertid föreskrives,

såsom nyss erinrats, i sinnessjukstadgan, att vissa kategorier av sinnesslöa,

närmast svårskötta obildbara samt asociala imbecilla, kunna i män av utlymme

erlialla vård a statshospital. Totalantalet av sålunda å hospital inträdesberättigade

sinnesslöa utgör — såvitt det kunnat beräknas genom upp

gifter angående å hospital m. fl. anstalter antagna eller dit anmälda men ej

intagna — omkring 1500. Härtill kommer säkerligen ett stort antal sinnes

slöa, som äro intagna a fattigvardsanstalter eller som vistas i hemmen eller

eljest utom anstalt. Totala antalet sinnesslöa år 1926 skulle efter kyrkoherdarnas

och hälsovårdsnämndernas uppgifter vara 11,237.

Frågan om planmässig het i åtgärderna för fyllande av behovet av vårdplatser

för sinnessjuka har upprepade gånger varit föremål för behandling under

senare tid. Därvid hava tillika undersökts de för frågans lösning grundläggande

spörsmålen om uppskattningen av behovet av vårdplatser samt om

vardnadsskyldighetens eventuella fördelning A staten och kommuner eller

kommunalförbund.

lledan 1900 års riksdag anhöll i skrivelse (nr 79) i anledning av väckt

motion, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en särskilt anordnad, sakkunnig

undersökning i syfte att utröna hela antalet av7 sinnessjuka i vårt

land och, så tillförlitligt som möjligt, huru stor del av dem kunde anses

vara i behov av vård å anstalt för sinnessjuka, samt därefter för riksdagen

framlägga det förslag, vartill förhållandena kunde föranleda. I anledning

härav uppdrog Kungl. Maj:t den 14 juni 1901 — samtidigt med att gällande

sinnessjukstadga utfärdades — åt medicinalstyrelsen att verkställa den sålunda

begärda utredningen. Den 8 december 1902 framlade medicinalstyrelsen

till åtlydnad härav berättelse angående verkställd undersökning i berörda

hänseenden. I anslutning till denna undersökning uppgjorde medicinalstyrelsen

plan för ordnande av sinnessjukvården i riket, vilken plan innefattade

dels utvidgning av hospitalen i Kristinehamn och Piteå, dels uppförande

av nya sinnessjukvårdsanstalter i Dalarna, i Småland, i Norrland samt

i mellersta Sverige. Denna plan följdes vid de fortsatta åtgärderna på området.

I anledning av väckta motioner upptog 1912 års riksdag ånyo förevarande

spörsmål till behandling. I sin skrivelse nr 6, punkt 41, erinrade riksdagen

till eu början, att av de år 1902 planerade arbetena de föreslagna

utvidgningarna vore verkställda och att av de föreslagna nyanläggningarna

sådana vore utförda vid Säter och Västervik, under det att beslutade anläggningar

vid Östersund och Strängnäs ännu ej nått sin fullbordan. Vidare

anförde riksdagen följande.

Erfarenheten hade emellertid givit vid handen, att de sålunda utförda och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr IGö. 7

beslutade anläggningarna ej vore tillräckliga för att råda bot på de svara

missförhållanden i fråga om möjlighet att förhjälpa sinnessjuka till erhållande

av erforderlig hospitalsvård, vilka vore rådande i landet. Det hade därför

synts riksdagen nödvändigt, att ytterligare åtgärder vidtoges för desammas

avhjälpande.'' Vid sådant förhållande hade riksdagen funnit de i sådant syfte

gjorda framställningarna behjärtansvärda, och riksdagen gillade vad som

anförts i fråga om nödvändigheten att åvägabringa eu utredning i dylikt

avseende. Riksdagen hade funnit vad som anförts beträffande möjligheten

att genom utvidgning av redan befintliga hospital söka bereda ökad vård åt

sinnessjuka värt allt beaktande. Riksdagen, som fäst sin uppmärksamhet

därvid, att åtskilliga av hospitalen i riket, t. ex. de i Piteå, Växjö och Göteborg,

lämpligen syntes kunna utvidgas, hölle nämligen före, att vid en utredning

i ämnet borde tillses, huruvida icke genom en dylik utvidgning av några

av de förefintliga sinnessjukvårdsanstalterna behovet av ökad hospitalsvård

skulle kunna tillgodoses snabbare och på ett mera nöjaktigt sätt än genom

nyanläggning av hospital.

Riksdagen anhöll på dessa skäl, att Kungl. Maj:t mätte snarast möjligt

föranstalta om utredning i fråga om erforderliga åtgärder för tillgodoseende

av behovet av ökad sinnessjukvård i riket, därvid även syntes böra tagas i

övervägande, huruvida ändamålet kunde vinnas genom utvidgning av vissa

bland befintliga vårdanstalter för sinnessjuka.

Vidare framhöll svenska fattigvardsförbundet i skrivelse den S november

1911 önskvärdheten av åtgärder för planläggning av åtminstone eu eller, i

den mån vid närmare utredning så kunde befinnas skäligt, flera nya anstalter

för sinnessjuka.

I anledning av vad sålunda förekommit anbefallde Kungl. Maj:t den 29

juni 1912 medicinalstyrelsen, bland annat, att tillsätta en kommission med

åliggande att så fort ske kunde föreslå lämplig byggnadsplats i sydvästra

Sverige för ett hospital för 800 sjuka. Sedan alla förarbeten voro avslutade,

framlade Kungl. Maj:t för 1917 års riksdag förslag till hospital rid Hälsingborg,

avsett för 1,200 sinnessjuka och 200 svårskötta obildbara sinnesslöa. I

anförandet till statsrådsprotokollet rörande detta ärende (proposition nr 266)

framhöll föredragande departementschefen den synnerligen stora bristen på

anstaltsplatser samt anförde, att den förebragta utredningen syntes hava till

fullo ådagalagt behovet av ytterligare en anstalt för vård av sinnessjuka.

Vad angår de av 1912 års riksdag ifrågasatta utvidgningarna av hospital, avgav

medicinalstyrelsen i anledning av särskilda uppdrag sådana förslag, den

29 september 1917 angående Växjö hospital och den 31 augusti 1920 angående

Vadstena hospital. I anledning av uppdrag den 7 mars 1919 har medicinalstyrelsen

även vidtagit förberedande åtgärder för uppförande av ett nytt

hospital vid Visby.

På föranledande av en annan av svenska fattigvårdsförbundet gjord framställning,

som avsåg uppdelning av sinnessjukvården mellan å ena sidan

staten och å andra sidan landstingen, eventuellt större kommuner in. fl.,

anbefalldes medicinalstyrelsen den 18 april 1914 att verkställa dylik utredning,

och den 12 oktober 1920 avgav medicinalstyrelsen utlåtande med beräkning

rörande antalet sinnessjuka inom riket ävensom rörande antalet av å

anstalt ej vårdade sinnessjuka, för vilka sådan vård vore erforderlig. ^ Den

sålunda framlagda utredningen föranledde emellertid icke någon Kungl.

Maj:ts åtgärd.

De viktigaste bland de åtgärder, som under de senaste åren vidtagits av

beskaffenhet att inverka på behandlingen av förevarande fråga, äro de avtal,

som i överensstämmelse med riksdagens beslut år 1925 (proposition nr 150.

riksdagens skrivelse nr 281) samt år 1927 (proposition nr 246, riksdagens

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majits proposition nr 165.

skrivelse nr 267) slutits med städerna Stockholm, Göteborg och Malmö och

varigenom dessa städer åtagit sig att inom en tid av åtta år från respektive

avtals ikraftträdande mot på visst sätt bestämd ersättning av statsmedel hava

— med vissa, mindre betydande undantag — omhändertagit den sinnessjukvard,

som kräves för städernas innevånare. Genom dessa avtal bliva samtliga

de hospitalsplatser, vilka hittills tagits i anspråk för invånarna i dessa

städer, disponibla för riket i övrigt. Detta innebär, att sist avsedda delar

av riket tillföras ett antal hospitalsplatser som, om man räknar med att

nämnda städer skolat disponera platser i samma förhållande som riket i dess

helhet, skulle, räknat efter förhållandena år 1923, uppgå till 1,400 och om man

räknar efter de faktiska förhållandena till 1,000. Räknar man i stället med

att hela nuvarande behovet skolat fyllas, uppgår motsvarande antal till

omkring 2,300. Av det anförda följer även, att de åtgärder, som nu kunna

från statens sida vidtagas till platsantalets höjande, proportionellt betyda avsevärt

mera än de skulle hava gjort, om dessa avtal icke kommit till stånd.

Bland övriga åtgärder i dessa hänseenden under de senaste åren må

nämnas ny- eller ombyggnad av paviljonger för oroliga patienter vid Västerviks,

Säters och Östersunds hospital samt ombyggnad av de s. k. C-paviljongerna

vid Lunds hospital. Förslaget till utvidgning av Vadstena hospital

har omarbetats, och motsvarande^ arbete pågår i fråga om förslaget till utvidgning

av hospitalet i Växjö. Åt medicinalstyrelsen den 8 juni 1923 lämnat

uppdrag att uppgöra förslag till eu specialanstalt för asociala manliga

sinnessjuka^ har på grund av mellankommande omständigheter, bland annat

planerna på kaserners omändring till sinnessjuk- och sinnesslöanstalter, den

16 december 1927 återkallats.

Några definitiva åtgärder för inrättande av särskilda statliga vårdanstalter

.för sinnesslöa hava ännu icke vidtagits. Endast två mindre uppfostringsanstalter

för vanartade sinnesslöa barn hava genom statens försorg upprättats.

Vid Hälsingborgs hospital planerade avdelningar för 200 sinnesslöa hava av

olika skäl icke kommit till utförande.

Emellertid avgav medicinalstyrelsen, oaktat någon plan icke förelåg, tid

efter annan förslag till Kungl. Maj:t rörande mer eller mindre omfattande

ändrings- eller utvidgningsarbeten in. in. vid hospitalen. I anledning härav

uppdrog Kungl. Maj:t den 8 juni 1923 åt medicinalstyrelsen att i den män så

lämpligen kunde ske upprätta eu plan för ett successivt utförande av de nvanläggningar

samt om- eller tillbyggnadsarbeten, som befunnes erforderliga för

den statliga sinnessjukvården. Medicinalstyrelsen anmälde emellertid sedermera

vid upprepade tillfällen, att det icke varit möjligt för styrelsen att uppgöra

den sålunda infordrade planen, detta beroende på, bland andra omständigheter,

att behovet av vårdplatser på hospitalen efter det ifrågasatta överenskommelser

träffats med städerna Stockholm och Göteborg angående övertagande

av vården av de sinnessjuka från dessa städer icke kunde bedömas.

Efter det riksdagen i skrivelse den 31 maj 1925 anmält sitt beslut i sistnämnda

fråga, anmodade emellertid dåvarande chefen för socialdepartementet medicinalstyrelsen

att före den 1 oktober 1925 inkomma med den anbefallda planen.

Till åtlydnad härav avgav medicinalstyrelsen den 25 september 1925 plan för

anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården (tryckt som nr 45

bland meddelanden från medicinalstyrelsen). I den skrivelse, varmed planen

överlämnades till Kungl. Maj:t, hemställde medicinalstyrelsen, att Kungl. Maj:t

måtte vidtaga de åtgärder, som vore erforderliga för planens genomförande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 9

Medicinalstyrelsens sålunda avgivna plan och samtidigt gjorda hemställan

föranledde icke någon framställning till riksdagen. Emellertid framlades av

medicinalstyrelsen särskilda byggnadsförslag på förut sedvanligt sätt, allteftersom

de förelågo i färdigt skick. Ett av dessa förslag, nämligen angående

utvidgning av Piteå hospital med 148 vårdplatser, framlades på min

hemställan för 1927 års riksdag. Nyssnämnda av medicinalstyrelsen omarbetade

förslag angående utvidgning av hospitalet i Yadstena underställdes

samtidigt motionsvägen riksdagens prövning. Kiksdagen biföll Kungl. Maj :ts

förslag men avslog motionen. Därvid vitsordade riksdagen, att behovet av

ökat antal vårdplatser syntes trängande, men uttalade, att enligt dess mening

behovet av ökat antal vårdplatser i första hand syntes böra tillgodoses

genom uppförande av nya hospital. I sitt av riksdagen godkända utlåtande

(nr 101) rörande nyss avsedda motion uttalade statsutskottet önskvärdheten

av att behovet av anstaltsplatser snarast kunde fyllas på sålunda angivet sätt.

Medicinalstyrelsen har även tidigare än i samband med den uti skrivelsen

den 21 oktober 1927 framlagda planen verkställt utredning angående antalet

sinnessjuka och sinnesslöa inom landet. Detta har skett vid icke mindre

än tre olika tillfällen under de senaste årtiondena.

Med anledning av förenämnda uppdrag den 14 juni 1901 redogjorde medicinalstyrelsen

i sin förenämnda berättelse av den 8 december 1902 för verkställd

undersökning rörande nämnda antal och angående hur stor del därav,

som finge anses vara i behov av vård å anstalt. Enligt denna utredning,

som skedde genom lokala undersökningar, kunde antalet sinnessjuka i hela

riket beräknas till i runt tal 17,300 eller 3.37 pro mitte av folkmängden. På

närmare anförda grunder kom styrelsen därpå till det resultatet, att behovet

av anstaltsplatser den 31 december 1900 i runt tal uppgått till 10,000 samt

att man för hela riket borde räkna med ett anstaltsbehov av minst 2 platser

pro mitte av folkmängden.

Den andra gången en beräkning av antalet sinnessjuka verkställdes av

styrelsen var i samband med den förutnämnda, av Kungl. Maj:t den 18 april

1914 anbefallda utredningen rörande den ifrågasatta uppdelningen av sinnessjukvården

mellan å ena sidan staten och å andra sidan landstingen, eventuellt

större kommuner m. m. Uti sitt med anledning av detta Kungl. Maj:ts

uppdrag den 12 oktober 1920 avgivna utlåtande framlade styrelsen det resultatet,

att hela antalet sinnessjuka den 1 juli 1914 kunde med ledning av

inhämtade uppgifter beräknas hava utgjort 17,870, motsvarande 3.ie pro mitte.

A landsbygden motsvarade antalet 3.04 pro mille och i städerna 3.48 pro mille.

I behov av anstaltsvård ansågos av hela rikets sinnessjuka vara 14.766, motsvarande

2.61 pro mille. Motsvarande förhållandetal voro för landsbygden 2.3 6

pro mille och för städerna 3.3 0 pro mille.

Slutligen framlade medicinalstyrelsen i samband med sin plan av den 25

september 1925 beräkningar rörande antalet vårdbehövande sinnessjuka och

antalet hospitalsplatser, som fordrades för att tillfredsställa den statliga

sinnessjukvårdens behov. Styrelsen anförde därutinnan, att de nyssnämnda,

tidigare verkställda beräkningarna på anförda skäl icke vore tillförlitliga.

Styrelsen hade därför nu använt sig av en annan metod, i det styrelsen

ansett antalet vid en viss tidpunkt närvarande vid och exspektanter till vård

å statens anstalter för sinnessjuka giva ett uttryck för antalet vårdbehövande

vid samma tidpunkt. Vidare hade styrelsen med hänsyn till pågående förarbeten

till avtal med städerna Stockholm och Göteborg om övertagande av

Tidigare beräkningar

8T

platsbehovet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

hela sin sinnessjukvård lielt bortsett från dessa städer. För riket i övrigt

hade medicinalstyrelsen på denna väg kommit till det resultatet, att platsbehovet

skulle utgöra 2.5 9 pro mille av folkmängden eller i absolut tal

13,961. Någon särskild beräkning av hela antalet sinnessjuka i riket hade

styrelsen icke ansett erforderlig, men styrelsen upplyste, att enligt avgivna

lokala rapporter för år 1923 antalet sinnessjuka i liela landet med undantag

av Stockholm och Göteborg skulle utgöra 16,906, vilket antal motsvarade

3.14 pro mille.

Emellertid anförde medicinalstyrelsen vidare, att i dessa beräkningar icke

inginge de sinnesslöa, som enligt sinnessjukstadgan vore berättigade till

hospitalsvård. Vissa omständigheter gjorde för övrigt, att nyssnämnda siffra

2.59 pro mille icke lämpligen kunde läggas till grund för beräkning av platsbehovet.

Dels vore nämligen detta behov i stigande, dels komme fatiigvårdslagens

förenämnda bestämmelser om att understödstagare, som på grund av

sinnessjukdom vore i behov av vård å särskild anstalt, skulle beredas dylik

vård samt att fattigvårdssamhälle kunde erhålla ersättning av landsting för de

sinnessjukas vård å hospital, att framkalla en mängd ansökningar om hospitalsvård

för å fattigvårdsinrättning tidigare vårdade sinnessjuka. Medicinalstyrelsen

ansåge därför, att man vid beräkningen av platsbehovet borde utgå

från att detta i genomsnitt för land och stad utgjorde 3 pro mille av befolkningen.

Denna siffra vore visserligen ej definitiv eller fullt tillförlitlig,

men en så beskaffad siffra vore icke möjlig att erhålla. Det vunna resultatet

bekräftades emellertid av vad som framkommit vid eu år 1925 verkställd

beräkning av antalet sinnessjuka inom Kopparbergs län. Denna beräkning

hade givit vid handen, att antalet sinnessjuka inom länet utgjorde 3.5

pro mille och antalet vårdbehövande sinnessjuka 3 pro mille. I sistnämnda

siffra vore emellertid sinnesslöa med behov av vård å hospital ej medräknade.

Om man i enlighet med medicinalstyrelsens uppfattning beräknade platsbehovet

till 3 pro mille, skulle enligt styrelsen antalet behövliga platser utgöra

16,155, motsvarande ett behov av 4,508 nya platser. Detta platsbehov

tänkte sig styrelsen i sin år 1925 ingivna plan kunna fyllas på följande sätt.

I.

Utvidgning av äldre hospital:

Yäxjö hospital...............................................

vinst omkring

300 platser

Vadstena hospital och asyl .......................

»

»

300

»

Yisby hospital.............................................

»

»

140

»

Uppsala hospital ........................................

»

»

30

»

Lunds hospital ............................................

»

»

44

»

II.

Inköp av landstingens vid hospitalen för-

lagda upptagningsanstalter .....................

»

303

>''

III.

Psykiatri ska kliniker vid rikets universitet

och Karolinska institutet ........................

»

»

300

V

IY.

Uppförande av nya hospital:

i Västerbottens län .......................................

»

800

»

i Skaraborgs län ........................................

»

800

y>

i Jönköpings län ........................................

»

»

800

»

i Gävleborgs län ......................................

>

»

691

»

Summa omkring 4,508 platser.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kiingl. Maj:ts proposition nr 165.

Beträffande frågan huruvida staten ensam skall hava att ombesörja anstaltsvård

åt de sinnessjuka, har under den gångna tiden vitt skilda meningar gjort

sig gällande. I den utredning, som medicinalstyrelsen i anledning av nyssnämnda

skrivelse av 1900 års riksdag avlämnade år 1902, tog styrelsen bestämt

avstånd från det då från fattigvårdsliåll framförda yrkandet, att sinnessjukvården

vore eu angelägenhet, vars ordnande borde ankomma uteslutande på staten.

Enligt medicinalstyrelsens uppfattning borde staten genom sina anstalter i

första hand omhändertaga de botliga fallen, men dessutom dels sådana obotligt

sjuka, för vilka, med hänsyn till den allmänna säkerheten eller på grund

av osnygghet eller våldsamhet eller dylika omständigheter, mera kvalificerad

vård vore erforderlig, och dels slutligen de fall, där uppfostran till hyfsning

och själv verksamhet krävde fortsatt vård. Kommunerna skulle vara

skyldiga att omhändertaga sådana sinnessjuka, som efter avlupen sjukdomsprocess

visserligen företedde psykiska defekter men icke några egentliga

sjukliga symtom, och vilka snarare vore att anse såsom psykiska invalider

än i egentlig mening sinnessjuka. Med denna indelning beräknade medicinalstyrelsen,

att 60 procent av de sinnessjuka i landet borde vårdas å statens

hospital och asyler och 40 procent omhändertagas av kommunerna, där ej

lämplig enskild vård kunde erhållas.

Denna uppfattning mötte emellertid starkt motstånd från kommunalt häll.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 februari 1914 framställde vidare svenska

fattigvårdsförbundet förslag om en uppdelning av sinnessjukvården mellan

staten och landstingen på så sätt, att staten skulle vara skyldig att sörja

för vården av de sinnessjuka, som krävde mera kvalificerad vård, medan

landstingen skulle draga försorg om de mera lättskötta sinnessjuka; och

skulle statsbidrag utgå till såväl uppförande som driftkostnader för dessa

landstingens anstalter. I samband med antagande av nya fattigvårdslagen

hemställde även 1918 års lagtima riksdag om utredning rörande statsbidrag

för vård å sinnessjukhus, som tillhörde landsting och städer, som ej deltoge

i landsting.

Dessa uppslag avstyrktes av medicinalstyrelsen i dess förenämnda, den 12

oktober 1920 avgivna utlåtande. Styrelsen förklarade sig däri anse, att staten

borde bereda vård åt alla de sinnessjuka, som över huvud taget vore i

behov av anstaltsvård. Undantag härifrån borde ske allenast i fråga om

de större städerna. De skäl, medicinalstyrelsen anförde för denna ståndpunkt,

voro i huvudsak följande.

Förhoppningen att landsting och större kommuner skulle, därest statsbidrag

erhölles, inom relativt kort tid inrätta tillräckligt antal anstalter vilade

på ganska osäker grund. Uppdelningen av vårdskyldigheten skulle leda till

svårigheter i olika hänseenden. En uppdelning efter det individuella vårds

behovet vore alltför litet objektiv, då det som här gällde icke blott sjukvårds-

utan även ekonomiska intressen. Ytterst skulle det komma att bero

på uppfattningen hos överläkarna vid statsanstalterna, huruvida en erforderlig

ökning av anstaltsplatser skulle anses påvila staten eller länet. Vid

organisationen av den uppdelade vården skulle andra hinder möta. Överflyttningar

och utbyten av patienter mellan stats- och länsanstalt bleve nöd
-

Yärdnadsskyldigheten

och eventuell

fördelning:

därav.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

vändiga i stor utsträckning. Resultatet måste bliva ett ganska omfattande

ingripande från hospitalsöverläkarnas sida i länsanstalternas skötsel. Ytterligare

skulle dessa frågor kompliceras därigenom att en statsanstalts och

en länsanstalts upptagningsområden icke komme att sammanfalla. Yidare

vore att märka, att befintliga statsanstalter icke vore inrättade för enbart

svårskötta patienter utan även för lättskötta, varför den föreslagna omläggningen

skulle kräva de mest vittgående och kostsamma förändringar inom

dessa anstalter. Slutligen skulle läkarvården på länsanstalterna bliva vansklig

att ordna på ett tillfredställande sätt.

En annan utväg vore att uppdraga gränslinjen efter folkmängden. Staten

skulle alltså anskaffa platser till visst antal per 1,000 invånare och därefter

överlämna åt landsting och kommuner att ombestyra den anstaltsvård, som

därutöver kunde erfordras. En dylik anordning, som icke toge hänsyn till

olikheter mellan olika landsdelar eller mellan landsbygd och städer i fråga om

vårdbehovets omfattning och beträffande möjligheter för inrättandet av egen

anstaltsvård, skulle emellertid på månget håll öka missförhållandena och

vårdsvårigheterna samt för övrigt medföra eu splittring efter grunder, som

vore för en rationell sinnessjukvård främmande och därför måste leda till

en försämring av denna i sin helhet. Ett dylikt fixerande av antalet statsplatser,

som medgåve utvidgning blott i mån av folkmängdens ökning, oavsett

det verkliga behovet, vore säkerligen olyckligt.

Mot en provisorisk uppdelning av sinnessjukvården, intill dess staten hunnit

anskaffa nödigt antal anstaltsplatser, kunde, på sätt i utlåtandet utvecklades,

invändningar av annat slag göras.

Denna fråga behandlades därefter av 1913 års sinnessjukvärdssakkunniga i

deras den 26 november 1923 avgivna betänkande. De sakkunniga förklarade

häri, att de anslöte sig till den av medicinalstyrelsen uttalade uppfattningen,

att sinnessjukvården bäst ordnades därigenom, att nödiga anstaltsplatser anskaffades

genom statens försorg och att det icke ålades landstingen några

nya uppgifter i fråga om sinnessjukvården. På grund härav ansåge de sakkunniga

i likhet med medicinalstyrelsen, att landstingens nuvarande uppgifter

i fråga om sinnessjukvården icke borde bliva permanenta.

Enahanda uppfattning får anses hava legat till grund för det av medicinalstyrelsen

förordade och av Kungl Maj:t för 1925 års riksdag framlagda förslaget

om de förut berörda överenskommelserna med Stockholm och Göteborg

rörande dessa städers övertagande av hela sin sinnessjukvård. Överenskommelserna

gå nämligen ut från att ersättning av statsmedel skall lämnas

i förhållande till dessa städers sinnessjukvård utan inskränkning beträffande

visst slags vård, som skulle anses åligga städerna. I anledning av Kungl.

Maj:ts proposition i berörda fråga (nr 150) väcktes inom riksdagen eu motion

(II: 68), däri anfördes, att det vore nödvändigt att söka även andra utvägar

till sinnessjukfrågans lösning än byggandet av statsanstalter samt att denna

lösning vore att finna i upprättandet av mindre kommunala anstalter — alltså

ej landstingsanstalter — vilka kommunala anstalter skulle åtnjuta statsbidrag

till inrättandet.

1925 års riksdag biföll emellertid propositionen om godkännande av berörda

överenskommelser. I sitt utlåtande i ämnet (nr 114) erinrade statsutskottet

om medicinalstyrelsens ståndpunkt i frågan och framhöll, att styrelsen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 13

anfört, att den strävan, som lios oss hittills gjort sig gällande, nämligen att

vård å statsanstalt borde beredas alla de sinnessjuka, som överhuvud taget

behövde anstaltsvård, borde fullföljas och platsbristen avhjälpas genom nyanskaffning

av statsplatser. Styrelsen hade därför ansett sig böra avstyrka

förslag om en uppdelning av sinnessjukvården inom ett län eller eu kommun

i statsvård för en del av de sjuka och statsunderstödd läns- eller kommunalvård

för eu annan del. Statsutskottet förklarade, att utskottet anslöte sig

till den ståndpunkt medicinalstyrelsen sålunda intagit till ifrågavarande

spörsmål. Mot detta uttalande gjordes icke någon erinran av riksdagen, som

i enlighet härmed lämnade berörda motion utan bifall.

Yad angår den tidrymd, varunder de i medicinalstyrelsens plan den 25

september 1925 planerade byggnadsföretagen borde komma till utförande,

syntes man enligt medicinalstyrelsen för planens fullständiga realiserande

böra räkna med en tid av minst 15 år. Den ordning, i vilken de avsedda

byggnadsföretagen borde påbörjas, skulle framdeles fä bestämmas efter då

föreliggande omständigheter.

Under nästföregående år hade enligt min mening frågan om vidtagande av

planmässiga åtgärder till platsbehovets fyllande kommit i det läge, att den borde

upptagas till förnyat övervägande. Anledningarna härtill voro flera. Dels var.

trots de nybyggnader, som tillkommit, exspektantantalet vid hospitalen statt i

ständigt stigande. Platsbehovet hade känts alltmera tryckande, vilket föranlett

Kungl. Maj:t att föreslå och riksdagen att besluta tillfälliga åtgärder av extraordinär

natur för att lätta belastningen å hospitalen; jag syftar härvid på vissa

ändringar i fattigvårdslagen, till vilka jag i det följande återkommer. Yidare ledo

arbetena vid Hälsingborgs hospital mot sitt slut, och det syntes mig uppenbart,

att vid det fortsatta hospitalsbyggande, som tydligen måste följa, man

borde förfara med största möjliga planmässighet. Ytterligare tillkom, att

till följd av 1925 års beslut i försvarsfrågan vissa, kasernetablissement bleve

lediga, vilka med fördel syntes kunna användas till vårdanstalter för sinnessjuka

eller sinnesslöa. I skrivelse den 12 februari 1927 hade kasernkommittén

framlagt eu preliminär plan till omändring av flera kasernetablissement för

sådant ändamål. Frågan härom borde omedelbart upptagas till behandling;

den var nämligen uppenbarligen av stor betydelse med hänsyn till det stora

antal platser, som i dessa kasernetablissement relativt snabbt syntes kunna

vinnas för sinnessjuk- och sinnesslövården. Slutligen förelågo vissa andra omfattande

frågor på området, vilka borde inom eu nära framtid företagas till

avgörande, såsom förslagen till utvidgning av hospitalet i Yadstena och om nybyggnad

för hospitalet i Yisby ävensom å andra sidan förslaget till nedläggande

av Malmö asyl. Det syntes mig i hög grad önskvärt, att man vid det kommande

övervägandet av samtliga nu avsedda olika förslag kunde bedöma, i

vad mån de kunde ingå som led i en enhetlig plan för anskaffande av det

behövliga antalet nya sinnessjukplatser.

Till grund för de sålunda önskvärda planmässiga åtgärderna på området

syntes mig emellertid icke kunna läggas medicinalstyrelsens nyssberörda

Tid tor tjenom

förande av en

platsanskaffninsrsplan.

Uppdrag avgående

uppgörande

av n

plan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kanyl. Majds proposition nr 16'').

plan av (len 25 september 1925. I det anförande till statsrådsprotokollet

den 12 juli 1927, vari jag till behandling upptog förevarande fråga, angav

jag skälen för denna min uppfattning huvudsakligen vara, att åtskilliga omständigheter

inträffat efter framläggandet av 1925 års plan, vilka borde

medföra jämkningar i densamma. Till utveckling härav anförde jag väsentligen

följande.

På initiativ av medicinalstyrelsen hade vissa åtgärder vidtagits för anskaffande

av nya hospitalsplatser, vilka åtgärder ej överensstämde med berörda

plan. Sålunda hade 1927 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag beviljat

erforderliga medel till utvidgning av Piteå hospital, varigenom ett antal av

148 nya platser beräknats skola vinnas. Vidare hade medicinalstyrelsen hemställt

om uppdrag att uppgöra förslag till nybyggnad vid Visby hospital för

ett antal av 200, eventuellt 2o0 platser. Av medicinalstyrelsen framlagt förslag

angående tillbyggnad av Vadstena hospital och asyl innebure en nettookmng

av allenast 276 — i stället för 300 — platser. Och slutligen hade

1927 års riksdag bemyndigat Kungl. Maj:t att med Malmö stad sluta avtal

därom, att staden skulle övertaga hela sin sinnessjukvård. Å andra sidan

hade Hälsingborgs hospital icke, såsom avsett varit, utbyggts för 1,400

platser utan omfattade för närvarande endast 1,200 platser.

Eu annan omständighet, som i detta sammanhang hade eu stor betydelse,

vore den här förut antydda, nämligen att i anledning av 1925 års försvarsrevision

ett antal platser kunde i ledigblivande kaserner bliva tillgängliga

för sinnessjuk- och sinnesslövården.

Bland omständigheter av beskaffenhet att synas böra medföra en revision

av 1925 års plan för sinnessjukvårdens ordnande kunde vidare erinras om

vissa av 1927 års riksdag gjorda, redan i det föregående återgivna uttalanden.

På grund av vad sålunda anförts ansåg jag, att medicinalstyrelsen borde

erhålla i uppdrag att verkställa revision av 1925 års plan.

I mitt nyss åberopade anförande i frågan till statsrådsprotokollet den 12 juli

1927 redogjorde jag härefter för de direktiv, som enligt min mening borde

lämnas för fullgörande av detta uppdrag. Börande dessa direktiv tillåter jag mig

att hänvisa till den redogörelse för mitt anförande, som tinnes intagen i den

skrivelse av den 21 oktober 1927, med vilken medicinalstyrelsen framlade

den reviderade planen. Denna skrivelse torde nämligen, jämte därvid fogade

bilagor, i sin helhet få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i detta

ärende. Här vill jag alltså beträffande dessa direktiv endast erinra, att jag

yttrade, att det enligt min mening icke vore erforderligt att ingå på någon

ny prövning av omfattningen av vårdbehovet, samt att styrelsens förslag förty

borde utgå dels från att behovet av platser å sinnessjukanstalter motsvarade

ungefär 3 platser på varje tusental av befolkningen, dels från att hela det

enligt denna norm erforderliga platsantalet borde anskaffas genom staten

och dels från att förenämnda kasernetablissement i första hand skulle komma

till användning. Därmed skulle följa evakuering av sinnesslöa från de nuvarande

hospitalen. Beträffande platser för de sinnesslöa syntes man icke

behöva räkna med något ökat behov. Med hänsyn till statsutskottets och

riksdagens återgivna uttalanden om att anskaffande av nya vårdplatser

borde ske genom byggande av nya hospital och icke genom tillbyggnader

till redan befintliga sjukvårdsinrättningar borde framläggas alternativa förslag

till plan, dels med, dels utan ombyggnader.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj ds proposition nr Jdö.

I nämnda anförande till statsrådsprotokollet berördes även de med plats - anskaffningen sammanhängande ekonomiska frågorna. Jag anförde sålunda,

att medicinalstyrelsen samtidigt med planen borde framlägga en beräkning

av kostnaderna för densammas genomförande under olika alternativ. Planen

borde även innehålla förslag angående medelsbehovets fördelning på olika

år. I sådant hänseende anförde jag i huvudsak följande.

Det vanliga hade hittills varit, då det gällt liospitalsbyggen, att erforderliga

medel av riksdagen anvisats i form av reservationsanslag, därvid för

varje år icke beräknats större belopp, än som ifrågavarande byggnadsföretagkunde

beräknas kräva under året i fråga. Vanligen hade första gången beviljats

endast ett relativt obetydligt belopp. Därest vid genomförande även

plan, sådan som den nu ifrågasatta, samma system skulle tillämpas, kunde

följden uppenbarligen bliva, att belastningen på de olika budgetåren under

byggnadsperioden bleve i hög grad växlande. Detta kunde tydligen medföra

allvarliga olägenheter ur statsfinansiell synpunkt. En utjämning 33-ntes

därför önskvärd, så att belastningen bleve någorlunda jämn under de olika

åren. Detta kunde tydligen ur budgetär synpunkt åstadkommas på olika

sätt. Antingen kunde statsmakterna genom ett principbeslut antaga en viss

plan för platsanskaffningen och bestämma sig för att i riksstaten uppföra

ett anslag till »hospitalsbyggnader» med samma eller någorlunda samma

belopp för varje budgetperiod, därvid riksdagen sedermera undan för undan

hade att ytterligare besluta, vilka byggnadsföretag, som skulle utföras, och

vilken kostnaden för desamma finge vara. Eller också kunde man på eu

gång bevilja ett stort anslag, avsett för hela nybyggnaden, och därefter år för

år anvisa visst, utjämnat belopp. Slutligen kunde det tänkas, att man vid

beviljande på vanligt sätt av olika anslag för de särskilda byggnadsföretagen

beräknade de årliga reservationsanslagen därtill icke efter behovet av penningmedel

under just ifrågavarande år utan så att sammanlagda, belastningen å

varje årsbudget för hospitalsbyggnader inalles bleve någorlunda jämn år

från år. Vilken av dessa vägar, som borde väljas, syntes få bliva beroende

på senare övervägande. Av betydelse vore i detta sammanhang endast, att

medicinalstyrelsen i samband med den reviderade planen även framlade en

beriikning av huru stort ett dylikt utjämnat årsbelopp måste bliva under

olika förutsättningar beträffande tiden för planens genomförande, valet av

byggnadsföretag o. s. v.

För att eu dylik beräkning skulle erhålla sitt fulla värde, syntes den

emellertid såvitt möjligt böra kompletteras med en uppskattning av de krav,

som under byggnadsperioden kunde komma att ställas på statskassan för

större ombyggnads- eller moderniseringsarbeten å statshospitalen. Under

det att mindre reparations- och kompletteringsarbeten plägade bestridas från

det i riksstaten uppförda anslaget till hospital och asyler, brukade nämligen

särskilda anslag äskas, då större belopp erfordrades för sådana ändamål. Tydligen

kunde det här i ännu högre grad än beträffande nybyggnadskostnaderna

endast bliva fråga om eu approximativ uppskattning. Men med

hänsyn till erfarenheten från tidigare år och med den noggranna kännedom,

som medicinalstyrelsen besutte om de olika sinnessjukvårdsanstalternas beskaffenhet,

syntes det dock böra vara möjligt att komma fram till en ungefärlig

beräkning av det belopp, som för de olika åreu linjer byggnadsperioden

genomsnittligen kunde under normala förhållanden krävas för sadana

ändamål. Sannolikt skulle det visserligen av statsfinansiella skäl bliva

erforderligt att, under det nyanskaffningen av liospitalsplatser i forcerad takt

påginge, undanskjuta sådana mera omfattande ändringsarbeten, som icke vore

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Medicinalstyrelsens

plan den 21

oktober 1927.

Platsbehovet.

Sättet för

platsbristens

fyllande.

Kungl. Maj:ts proposition nv 165.

oundgängligen erforderliga. Detta syntes emellertid sedermera böra bliva

statsmakternas sak att avgöra.

Yad beträffar tiden för planens genomförande anförde jag slutligen, att den

av medicinalstyrelsen år 1925 beräknade tiden, 15 år, nu syntes böra anses

såsom ett maximum och alltså ej få överskridas. Under den fortsatta diskussion,

som å intresserat liåll förts i det ifrågavarande ämnet, hade emellertid

uttalats, att även eu dylik tid vore alltför lång. Med hänsyn härtill

ansåg jag beräkningarna böra utföras alternativt, nämligen dels för en byggnadstid

av omkring 15 år, dels för en sådan tid av ungefär 10 år.

Då medicinalstyrelsen gått att fullgöra det i enlighet med hemställan i

mitt nyss avsedda yttrande lämnade uppdraget, har styrelsen i sin skrivelse

den 21 oktober 1927 till en början anfört, att styrelsen ansåge, att man vid

planens uppgörande borde utgå från att platsantalet skulle, då planen genomförts,

motsvara 3 pro mille av rikets dåvarande folkmängd. Efter beräkningar,

beträffande vilka jag torde få hänvisa till nyssnämnda bilaga vid statsrådsprotokollet,

har medicinalstyrelsen kommit fram till att — med bortseende

från den del av sinnessjukvården för Stockholm, Göteborg och Malmö, som

enligt avtalen skall bestridas av dessa städer — behovet av ökning av antalet

platser utgjorde för närvarande 4,361, vid utgången av den kommande tioårsperioden,

d. v. s. vid 1937 års slut, 5,282 och vid utgången av en period

om 15 år, eller vid 1942 års slut, 5,680. Medicinalstyrelsen har därvid utgått

från siffran för antalet vid tiden för planens uppgörande hösten 1927 befintliga

vårdplatser, d. v. s. 11,593, varefter hänsyn tagits dels till redan fattade

beslut om platsökning å Lunds och Piteå hospital, dels å andra sidan till avgången

till följd av föreslagen nedläggning av Malmö asyl och av det nuvarande

hospitalet i Visby, sedan nytt hospital uppförts därstädes. Det förtjänar

uttryckligen framhållas, att medicinalstyrelsen vid dessa beräkningar

beräknat, att de platser å hospitalen, som nu disponeras av sinnesslöa,

bliva tillgängliga för sinnessjukvården; anskaffandet av särskilda vårdplatser

för sinnesslöa ingår alltså såsom ett nödvändigt led i planens genomförande.

Vad angår de åtgärder, som skulle kunna tänkas för fyllande av nämnda

platsbehov, har styrelsen därefter lämnat en utförlig redogörelse. Jag tillåter

mig att beträffande denna redogörelse hänvisa till bilagan. Här vill jag blott

nämna, att styrelsen — som i enlighet med givna direktiv utgått från

att staten borde ombesörja hela anstaltsvården — framlagt tre, med A, 13

och C betecknade alternativa förslag till platsbehovets fyllande. A-förslaget

utgår från att utvidgning skulle ske av Vadstena, Växjö och Visby hospital

men att för övrigt den nybyggnad, som skulle ske, skulle avse nya anstalter.

B-förslaget bygger helt på uppförande av nya sinnessjukanstalter, och C-förslaget

upptager utvidgning av Växjö hospital och nybyggnad av hospitalet i

Visby men bortser från det redan framlagda förslaget om utvidgning av Vadstena

hospital; i stället räknas med ett nedläggande av ett mindre antal platser

vid sistnämnda hospital. I alla förslagen ingår uppförande av två nya hospital,

nämligen i Västerbottens och Gävleborgs län. B-förslaget räknar dessutom

med ännu ett nytt hospital å plats, som ännu icke kunnat bestämmas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

I samtliga förslag ingår givetvis såsom en väsentlig del inrättandet av vårdanstalter

i förenämnda kasernetablissement i Örebro, Sala och Vänersborg samt

därjämte i Jönköping, där infanteriregementets kaserner skulle bliva disponibla.

När medicinalstyrelsen haft att beräkna kostnaderna för planens genomförande,

har styrelsen i enlighet med sitt uppdrag även medräknat kostnaden

för sådana större omändringsarbeten, som icke kunde bestridas av anslaget till

hospital och asyler. På närmare anförda skäl — bland annat behovet av

medel för mötande av kostnader för uppförande av de ytterligare bostadshus,

som kunde bliva behövliga vid eu eventuell reglering av sjukvårdspersonalens

arbetstid — har styrelsen ansett sig böra upptaga det årliga beloppet

för dylika arbeten till 350,000 kronor.

Med inräknande av sistnämnda årsbelopp har medicinalstyrelsen kommit

till följande sammanlagda kostnader för planens genomförande enligt de

olika förslagen, nämligen

A. med utvidgning av Vadstena, Växjö och Visby hospital:

alternativ I till 1937 års slut.......................................... 45,998,000 kronor

alternativ II till 1942 års slut......................................... 50,932,000 >*

B. utan utvidgning av nyss angivna hospital:

alternativ I till 1937 års slut......................................... 43,522,000 »

alternativ II till 1942 års slut ....................................... 48,456,000

C. enligt medicinalstyrelsens förslag:

alternativ I till 1937 års slut ......................................... 44,234,000 »

alternativ II till 1942 års slut ....................................... 49,168,000 »

I samtliga dessa siffror ingår enligt det nyss anförda kostnad för omändringsarbeten,

i de med I betecknade alternativen till belopp av 3 miljoner

kronor och i alternativen II med 4,5 miljoner kronor.

Vid valet mellan de olika förslagen har medicinalstyrelsen stannat vid att

förorda det med C betecknade.

Jag torde med hänsyn härtill böra här återgiva det sålunda förordade

förslaget.

C. Medicinalstyrelsens kombinerade förslag.

Alt. I. Till 1937 års slut erforderligt antal platser (5,282), ökade med 66 för

utrymning av vissa lägenheter i Vadstena klosterbyggnad, = 5,348.

1) Växjö hospitals utvidgning ..................................

460

2) Visby hospital .....................................................

200

3) Umeå hospital .......................................................

880

4) Vänersborgs kaserner ..........................................

566

4- 283 för sinnesslöa

5) Jönköpings kaserner.............................................

1,200

6) Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital .......

200

7) Nya platser vid hospitalen ..................................

150

8) Länsplatser vid hospitalen ................................

303

9) Nytt hospital i Gävleborgs län............................

1,089

10) Universitetskliniker:

Lund ..................................................................

....... 100

Stockholm ...........................................................

....... 100

Uppsala .............................................................

....... 100

300

Summa 5,348

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 139 haft. (Nr 165.) 551 ss 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Ma.j:ts proposition nr 165.

Alt. II. Till 1942 års slut (5,680 platser, ökade med 66 för utrymning av vissa.

lägenheter i "Vadstena klosterbyggnad, = 5,746). Alt. II blir lika

med alt. I, ökat med 398 platser, vilka erhållas genom att det nya

hospitalet i Gävleborgs län beräknas för (1,089 + 398) 1,487 platser.

Beräkning av kostnader för förslaget C.

Anstalt Kronor

Alt. I. Växjö hospitals utvidgning 460 X 6,000 ........................... 2,760,000

Visby hospital 200 X 11,000 .............................................. 2,200,000

Umeå hospital 880 X 8,000................................................... 7,040,000

Vänersborgs kaserner enligt beräkning .............................. 3,062,000

Jönköpings kaserner enligt approximativ beräkning......... 6,000,000

Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital 200 X 5,000 ... 1,000,000

Nya platser vid hospitalen 150 X 3,500 .............................. 525,000

Länsplatser vid hospitalen 303 X 3,500 ............................ 1,060,500

Nytt hospital i Gävleborgs län 1,089 X 8,000..................... 8,712,000

Universitetskliniker 300 X 10,000 ...................................... 3,000,000

Sinnesslöanstalter

Sala kaserner enligt beräkning ....................................... 1,560,500

Örebro kaserner enligt beräkning................................... 1,614,000

Större omändringar vid hospitalen enligt approximativ

beräkning ......................................................................... 3,500,000

42,034,000

Vartill komma kostnader för Piteå hospitals utvidgning 2,200,000

Summa 44,234,000

Alt. II. För alt. II ökas kostnaden med:

Ökat antal platser å nytt hospital i Gävleborgs län

398 X 8,000 ..................''.................................................... 3,184,000

Större omändringar under 5 år 5 X 350,000 .................... 1,750,000

Summa 4,934,000

Summa summarum 49,168,000

Som skäl för sitt förord för alternativförslaget C har medicinalstyrelsen

anfört, att frågan om utvidgning av Vadstena hospital och asyl icke uppkommit

så mycket av sjukvårdsskäl som fast mer på grund av en framkommen

önskan om utrymmande av de gamla klosterbyggnader, som delvis

disponerades för hospitalet. Med hänsyn härtill och på grund av riksdagens

uttalande, att platsbehovet borde fyllas företrädesvis genom uppförande av

nya hospital hade styrelsen ansett sig icke böra förorda utvidgning av sistnämnda

hospital. Vad däremot beträffade Växjö hospital, talade alla omständigheter

för eu utvidgning; bland annat hade mark för ändamålet inköpts

för av riksdagen beviljade medel och skulle de nya platserna därstädes

kunna vinnas för en jämförelsevis ringa kostnad. På grund därav

hade styrelsen i C-förslaget intagit denna ombyggnad. Huvudsakliga anledningen

till att i detta förslag även inrymts den ifrågasatta nybyggnaden av

Visby hospital hade varit, att det nuvarande hospitalet därstädes vore av

så dålig beskaffenhet att, även om de ifrågasatta nybyggnadsarbetena icke

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 165. 19

nu upptoges i planen, kraven på det nuvarande hospitalets ersättande i allt

fall icke länge skulle kunna undanskjutas.

Medicinalstyrelsen liar kraftigt betonat, att alla gjorda beräkningar vore

rent approximativa, då under de år, desamma gällde, förändringar kunde inträda

i fråga om platsbehovet och andra förhållanden inom sinnessjukvården.

Vad angår den tid, under vilken {lianen borde realiseras, har styrelsen

förordat eu period av tio år. Som skäl härför har anförts i huvudsak följande.

Anslagen till kasernetablissementens ombyggnad samt till uppförande av

det avsedda nya hospitalet i Västerbottens län måste utgå under den första

delen av perioden. Vid en fördelning på 15 år skulle sålunda endast under

den senare delen av perioden årsbehovet bliva mindre än under 10-årsperioden.

De för denna period beräknade beloppen vore emellertid icke så stora,

att någon minskning av desamma syntes vara erforderlig. Då det vore

önskvärt, att planen genomfördes fortast möjligt, hade medicinalstyrelsen

således ansett sig böra förorda ett genomförande av planen på 10 år.

Med anledning av uppdraget att verkställa beräkning av de blivande driftkostnaderna

har styrelsen i huvudsak hänvisat till en utredning rörande de

genomsnittliga driftkostnaderna vid hospitalen under de senaste fem åren

samt under åberopande härav yttrat, att den på statsverket belöpande delen

av driftkostnaden för de blivande hospitalsplatserna kunde beräknas komma

att hålla sig vid ett belopp av omkring 2 kronor 90 öre per vårddag.

Den ordning, i vilken enligt medicinalstyrelsens mening de olika, i alternativet

C upptagna förslagen böra uppföras, samt de anslagsbelopp, som för

de särskilda budgetåren böra beräknas för vart och ett av dessa byggnadsföretag,

framgår av vid medicinalstyrelsens skrivelse fogade tablåer. Jag

tillåter mig att därutinnan hänvisa till bilagan och vill blott erinra, att

jag i det föregående angivit det belopp, som enligt medicinalstyrelsen borde

med beräkning av en period av tio år för planens genomförande avses för

nästkommande budgetår samt detta belopps fördelning på de olika byggnadsföretag,

som då skulle förekomma. Här vill jag nämna de sammanlagda

beloppen även för de efterföljande budgetperioderna.

Budgetår

Belopp

kronor

1928—1929 ...............

......................................... 4,086,500

1929-1930 ..............

......................................... 6,650,000

1930-1931 ...............

.......................................... 5,550,000

1931—1932 ...............

.......................................... 5,735,500

1932—1933 ...............

.......................................... 4,950,000

1933—1934 ...............

......................................... 4,250,000

1934—1935 ...............

......................................... 3,950,000

1935—1936 ...............

......................................... 2,850,000

1936—1937 ..............

.......................................... 2,850,000

1937—1938 ...............

.......................................... 3,362,000

Summa kronor 44,234,000

Tid för planens

genomförande.

Driftkost
naderna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departe
mentschefen.

Behovet av

planmässiga

åtgärder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Redan i det anförande, vari jag hemställde om uppdrag åt medicinalstyrelsen

att inkomma med det senast omförmälda förslaget till plan för anskaffande

av ‘platser för den statliga sinnessjukvården, utvecklade jag de omständigheter,

som enligt min mening talade för att arbetet med ökande av antalet

dylika platser borde med all kraft fortsättas och därvid bedrivas efter eu

enhetlig plan. Vid min preliminära anmälan av förevarande fråga till årets

statsverksproposition har jag vidare givit uttryck åt uppfattningen, att frågan

om detta fortsatta arbete borde i hela sin vidd upptagas till behandling vid

1928 års riksdag. I dessa hänseenden tillåter jag mig fördenskull att hänvisa

till mina vid nämnda tillfällen gjorda, i det föregående i väsentliga

delar återgivna uttalanden. Här må det dock tillåtas mig att därutinnan

ytterligare framhålla följande.

Avhjälpandet av den rådande platsbristen på hospitalen har alltmera kommit

att framstå som en av de mest betydelsefulla bland våra sociala frågor. Siffran

å exspektanter till statshospitalen, d. v. s. sjuka som förklarats berättigade

till inträde å hospital men ej kunnat erhålla plats därstädes, har de sista

åren varit högre än någonsin tidigare. Den uppgick vid 1926 års slut

till 5,897 och var den 1 mars 1928 5,777. Huru antalet stegrats och huru

exspektauterna fördela sig efter den tid, då rätt till inträde beviljades, framgår

av eu redogörelse, som jag lämnade till propositionen nr 111 till 1927 års

riksdag och till vilken jag ber att nu få hänvisa. Här vill jag blott nämna, att

för omkring eu femtedel av samtliga exspektanstiden varat mera än fem år.

Siffrorna för antalet av dem, som sålunda sökt men ej kunnat erhålla

plats å hospitalen, äro i och för sig beklämmande stora men uttrycka dock

ej hela vidden av det vårdbehov, som för närvarande icke kan tillgodoses.

Det har visat sig, att ökningen av exspektantantalet fortgått trots tillkomsten

undan för undan av nya hospitalsplatser. Detta tyder på — något som också

i olika sammanhang har framhållits — att bland annat den långa tid,

som till följd av platsbristen i allmänhet förflyter mellan ansökning om

hospitalsvård och intagningen å hospitalet, gjort att det i många fall ansetts

lönlöst att ingiva sådan ansökan. Det förhåller sig ju också så, att de från

de lokala myndigheterna anmälda fallen av sinnessjukdom äro mycket flera än

exspektantfallen; skillnaden är så stor, att den ej torde kunna förklaras

enbart av att alla anmälda fall givetvis icke äro i behov av anstaltsvård.

Ofta torde det just vara de sjuka, för vilka icke ens ansökan om plats på

hospital gjorts, som skulle vara mest i behov av anstaltsvård.

De beklagansvärda sjuklingar, för vilka vård sålunda icke kan beredas,

vistas i allmänhet antingen i hemmen eller på fattigvårdsanstalterna. Detta

medför icke blott att de i många fall gå miste om möjligheten att återvinna

hälsa eller att sjukdomen under exspektanstiden förvärras och onödiga

lidanden tillskyndas dem; även deras omgivning beredes härigenom allvarliga

svårigheter och obehag.

Sist avsedda omständigheter hava föranlett vidtagande av särskilda åtgärder.

Sålunda beslöt. 1927 års riksdag med anledning av nyssnämnda

proposition nr bil sådant tillägg till fattigvårdslagen, att kommun skall

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

21

kunna enligt vissa regler från landsting erhålla gottgörelse för kostnad för enskild

vård åt fattigvårdsberättigade hospitalsexspektanter samt åt sinnessjuka,

vilka, elmru ej återställda, utskrivits från hospital för att bereda plats för

mera vårdbehövande. Kungl. Maj:ts förslag var ytterst föranlett av en framställning

av riksdagen i skrivelse den 24 maj 1922 (nr 172). I denna hade

åberopats andra lagutskottets utlåtande nr 20, däri anförts, att åtminstone

under den ganska avsevärda tid, som måste förflyta till dess av riksdagen

beslutade hospitalsbyggnader hunnit verkställas, särskilda åtgärder vore av

nöden till avhjälpande av de svåraste av de utav den nuvarande bristen på

anstaltsplatser föranledda missförhållandena. I anslutning till redogörelsen

för denna skrivelse uttalade jag vid förslagets framläggande, att det icke

syntes behöva befaras, att förslaget skulle komma att inverka fördröjande

på anskaffandet av nya anstaltsplatser.

Yidare har 1928 års riksdag i anledning av motion beslutat ändring av

fattigvårdslagen i en annan riktning. Enligt denna lag skulle kommun den

1 januari 1931 vara försedd med erforderliga anstaltsutrymmen, bland annat

för omhändertagande av sinnessjuka i fall som förut omförmälts. Tidigare

hade visst undantag fastställts från denna regel, och 1928 års riksdag har

nu beslutat sådant förtydligande härav, att Kungl. Maj:t skall kunna, där

omständigheterna därtill föranleda, helt eller delvis medgiva uppskov till

utgången av år 1933 med fullgörande av skyldigheten att ordna anstaltsfrågan.

I andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande i frågan (nr 3) återgavs

vad jag till årets statsverksproposition yttrat rörande åtgärder för planmässig

anskaffning av hospitalsplatser. Därefter anfördes, att planens genomförande

skulle medföra, att behov av särskilda anordningar för sinnessjuka och sinnesslöa

å fattigvårdsanstalterna i väsentlig grad minskades. Om hänsyn ej toges

till det läge, vari frågan om vården av sinnessjuka och sinnesslöa sålunda befunne

sig, kunde kommunerna komma att åsamkas onödiga byggnadskostnader.

Till de humanitära skäl, som av nyss antydd anledning kraftigt tala för tillfredsställande

av behovet av ökade vårdmöjligheter, komma med hänsyn till

vad senast anförts vissa betydelsefulla omständigheter av annan natur. Med

hänsyn till fattigvårdslagens berörda bestämmelser är det nämligen i hög

grad önskvärt icke blott att antalet statliga vårdplatser ökas utan även att det

fastslås, i vilken omfattning staten påtager sig att ombesörja erforderlig

anstaltsvård åt sinnessjuka och sinnesslöa; förrän detta blir klart — säges

det med viss rätt från kommunalt håll — kunna kommunerna icke bedöma,

huruvida och i vilken omfattning de vid ordnande av sin i fattigvårdslagen

ålagda skyldighet att hålla anstalter böra taga hänsyn till beredande av

vårdmöjlighet för vårdbehövande av nyssnämnda kategorier. Ett klargörande

i detta hänseende är av aktuell betydelse också på den grund, att på sina

håll intresse finnes för att genom landsting eller kommunalförbund vidtaga

åtgärder för ordnande av anstaltsfrågan, i den mån den icke skulle komma

att lösas genom statens försorg.

Att ett upptagande till prövning av detta spörsmål i hela dess vidd icke

längre bör undanskjutas beror, såsom jag i de nyss åberopade uttalandena

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Framställningar

i

frågan till

Kungl. Maj:t

antytt, även därpå, att ett osedvanligt stort antal förslag angående omfattande

nybyggnader eller om- och tillbyggnader av sinnessjuk- och sinnesslöanstalter

nu är beroende på Kungl. Maj:ts prövning, samt att de frågor, som avse omändring

av ledigblivna kasernetablissement, av andra skäl, framför allt hänsyn

till vederbörande städer, omedelbart böra företagas till avgörande. Det

lärer vara nödvändigt, att man vid bedömande av ifrågavarande förslag och

vid deras vägande mot varandra kan se dem, icke isolerade utan såsom led

1 en gemensam plan. När det gäller att taga ståndpunkt till de omfattande

anslagskrav, som torde böra framläggas för årets riksdag, lärer det också

vara önskvärt, att möjlighet finnes för bedömande, huruvida de åtgärder,

varom statsmakterna kunna vilja fatta beslut, verkligen är o ägnade att föra

fram till målet — tillräckligt antal sinnessjukplatser — eller om de måste

inom kort följas av nya ansträngningar i sådant syfte.

Att den nu uttalade uppfattningen om behovet av snara och omfattande åtgärder

för anskaffande av sinnessjukplatser är allmänt omfattad har kommit

till uttryck icke blott i de inom riksdagen år 1927 gjorda uttalandena i denna

riktning, för vilka jag förut redogjort, utan även i åtskilliga framställningar i

frågan, som inkommit till Kungl. Maj:t.

Sålunda har svenska fattigvårds- och barnavårdsförhundet i skrivelser den

2 november 1925 och den 28 december 1927 gjort framställning i sådan riktning.

I förstnämnda skrivelse har förbundet framhållit, att bristen på vårdplatser

för sinnessjuka sedan flera decennier berett landets fattigvårdsstyrelser

betydande svårigheter vid fattigvårdens handhavande.

De vådor och olägenheter av skilda slag, som det nuvarande tillståndet

medförde, vore enligt förbundet huvudsakligen följande.

1) De vårdbehövande sinnessjuka, som icke kunde beredas plats å hospital,

tillfogades i regel svåra lidanden, vartill komme, att de möjligheter till

förbättring i deras tillstånd, som kunde förefinnas, allvarligt äventyrades.

2) Många brott beginges av sinnessjuka, som icke kunde bliva föremål för

behövlig tillsyn och vård under väntan på plats på statens hospital. Även

i andra avseenden hade saknaden av möjlighet att internera de sinnessjuka

svårartade följder.

3) Planläggningen av kommunernas ålderdomshem försvårades, enär fattigvårdsstyrelserna

måste taga hänsyn till nödvändigheten av sinnessjukas omhändertagande,

ofta nog för mycket lång tid, i avvaktan på att de kunde

erhålla plats å sinnessjukanstalt. Yidare kunde ålderdomshemmen, när de

måste hysa ett antal sinnessjuka, icke i allmänhet bereda sina skyddslingar

den ro och den trevnad, som önskligt vore och gällande fattigvårdslagstiftning

avsåge.

4) Pattigvårdslagen tillförsäkrade kommunerna gottgörelse från landstingen

för vård på statens hospital av fattiga sinnessjuka. Syftet med denna bestämmelse

hade endast i ringa omfattning kunnat förverkligas på grund av

den rådande platsbristen å hospitalen.

I sistnämnda skrivelse har förbundet betonat angelägenheten av att sinnessjukvårdens

anstaltsfråga bleve löst så snabbt som möjligt och framhållit,

att skälen därför under den senaste tiden ytterligare vunnit i styrka; förbundet

hemställde förty, att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga

plan för ordnandet inom en tid av tio år av anstaltsväsendet för sinnessjukvården.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kanyl. Maj ds proposition nr 165.

I skrivelse den 25 november 1925 samt genom resolution vid möte den o

september 1926 bär Sveriges fattigvårdsfunktionärers riksförbund under åberopande

av det svåra missförhållande, som rådande platsbrist på hospitalen

medförde för fattigvården, hemställt hos Kungl. Maj:t att genom effektiva

åtgärder skyndsamt avhjälpa nämnda platsbrist; nyanskaffningen av det erforderliga

antalet vårdplatser borde ske under en tidrymd av högst 10 år.

I samma riktning har Sveriges läkarförbund tidigare uttalat sig i skrivelse

den 23 augusti 1925.

Vidare har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län med skrivelse den 15

november 1926 överlämnat av 1926 års landsting i länet beslutad hemställan till

Kungl. Maj:t, att snara och effektiva åtgärder måtte vidtagas för avhjälpande

av den svåra platsbrist, som förelåge vid hospitalen.

I skrivelse den 14 mars 1927 har slutligen de skånska landstingens sociala

kommitté, efter utredning angående vårdbehovet för olika slag av vårdbehöyande,

framhållit angelägenheten av att frågorna rörande den statliga vården av sinnessjuka

och sinnesslöa ofördröjligen fördes fram till avgörande och att

statsmakterna därvid genom att klart fastställa sitt arbetsprogram för den

närmaste framtiden gåve landstingen en säker vägledning för bedömandet

av de arbetsuppgifter, som återstode och för vilkas tillgodoseende de sålunda

borde arbeta vidare.

Då jag i enlighet med vad nyss yttrats anser, såväl att statsmakterna

omedelbart böra vidtaga omfattande åtgärder för åstadkommande av nya statliga

sinnessjukplatser som ock att dessa åtgärder böra ses som led i en plan

för ett fullständigt fyllande av platsbehovet, vill jag emellertid därmed ingalunda

hava sagt, att statsmakterna nu skola fatta avgörande ståndpunkt till nagon

detaljerad plan i dylikt hänseende, vare sig så att beslut fattas att på visst

sätt och inom viss tid fylla det totala platsbehovet eller så att det liemställes

hos riksdagen om åtagande av ett sammanlagt utgiftsbelopp. stort nog att

täcka kostnaderna för tillfredsställande av detta behov, av vilket belopp då

viss del skulle anvisas för varje budgetår. Vad jag avser iir endast, att statsmakterna

böra för sig klargöra det resultat, som de anse inom viss tid böra

vinnas, och att alltså den nu och i framtiden förestående prövningen av

föreliggande byggnadsfrågor sker under vederbörligt hänsynstagande därtill.

Den första fråga, som möter, då det gäller att bestämma det mål, statsmakterna

således torde böra föresätta sig, är i enlighet med vad förut antytts

den som rör uppskattningen av platsbehovets storlek. Medicinalstyrelsen

har, såsom i det föregående anförts, på olika beräkningssätt kommit fram

till den uppfattningen, att behovet av vårdplatser på hospital kan beräknas

uppgå till 3 pro mille av folkmängden. Det må till dessa medicinalstyrelsens

beräkningar anmärkas, att enligt senaste siffror summan av å hospital

vårdade och exspektanter motsvarar 2.9 pro mille av folkmängden. Detta gör.

att man med användande av samma beräkningssätt som medicinalstyrelsen

tillämpade vid uppgörandet av sin plan år 1925, då styrelsen i detta hänseende

räknade med eu siffra av 2.59, nu skulle komma till ett platsbehov av betydligt

mera än 3 pro mille. Å andra sidan har de skånska landstingens sociala

kommitté i sin nämnda skrivelse stannat vid en något lägre siffra, i det att

den ansett den verkställda utredningen giva vid handen, att behovet av vårdplatser

å hospital skulle motsvara omkring 2.5 8 pro mille av befolknings
-

Plaisbehov i

sforle/.-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

siffran. Härtill kommer emellertid ett antal sinnessjuka, motsvarande 0.6

pro mille, som enligt kommittén skulle kunna vårdas å enkelt inredda vårdhem.

Sammanlagt anser kommittén alltså anstaltsvård erforderlig för närmare

3.2 pro mille av befolkningen.

Det är tydligen av många skäl icke möjligt att exakt beräkna behovet av

anstaltsplatser vid en tidpunkt i framtiden. Även en beräkning i förhållande

till folkmängden måste bliva i hög grad approximativ, men eu dylik beräkning

lärer dock vara den väg, man närmast har att gå. Med hänsynstagande

till samtliga i det föregående berörda, på frågan inverkande omständigheter

synes man i detta hänseende berättigad att vid förevarande ärendes behandling

utgå från siffran 3 pro mille såsom grundläggande för platsbehovet

inom riket med undantag för de tre största städerna. Att ett sådant

antagande icke bör bliva bindande i ena eller andra riktningen torde

jag senare bliva i tillfälle att utveckla, därvid jag dock även vill framhålla

betydelsen av att en bestämd begränsning fastslås såsom grundval

för frågans behandling. Omedelbart vill jag tillägga, att jag med nämnda

siffra avser endast sådana sinnessjuka, som äro i behov av verklig anstaltsvård,

alltså å ena sidan icke sinnesslöa och å andra sidan icke heller sådana

sinnessjuka, som kunna omhändertagas på enklare vårdhem eller i s. k.

familjevård.

Med denna utgångspunkt har medicinalstyrelsen — med starkt betonande

av beräkningarnas approximativa beskaffenhet — uppskattat det platsbehov,

som med hänsyn till nuvarande förhållanden återstår att fylla för riket med

bortseende från den sinnessjukvård, som avtalsmässigt skall bestridas av

städerna Stockholm, Göteborg och Malmö, till 4,361 platser. Därvid har

styrelsen utgått från att samtliga nu befintliga liospitalsplatser bliva disponibla

för sinnessjuka och att alltså fullständig evakuering av de sinnesslöa

sker. Därjämte har emellertid styrelsen ansett sig böra taga hänsyn

till väntad stegring av folkmängden och på denna grund beräknat, att vid

utgången av den kommande tioårs-, respektive femtonårsperioden det erforderliga

antalet vårdplatser skulle — med samma utgångspunkt — vara 5,282,

respektive 5,680 platser större än det nu befintliga.

Vid sistnämnda uppskattning har medicinalstyrelsen stött sig på eu från

statistiska centralbyrån erhållen approximativ beräkning av folkmängden vid

utgången av åren 1937 och 1942. I den skrivelse, varmed denna beräkningöverlämnats,

har centralbyrån emellertid anfört, att alla dylika beräkningar

om befolkningens framtida storlek måste bliva särdeles osäkra och att alltså

de lämnade siffrorna vore helt hypotetiska. Redan denna omständighet gör

enligt min mening, att man vid uppgörande av en plan för anskaffande av

sinnessjukvårdsplatser icke bör taga så stor hänsyn till en väntad ökning

av folkmängden, som medicinalstyrelsen sålunda gjort.

Härtill komma vissa omständigheter, som i och för sig äro ägnade att

motverka en fortgående stegring av platsbehovet. Jag syftar härvid i första

hand på den i det föregående berörda s. k. familjevården. Denna har ju

hittills endast bedrivits i ganska ringa omfattning, och några säkra slutsatser

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition in• 165.

25

om dess värde kunna därför ännu icke dragas. Det vill emellertid synas,

som om denna vårdform skulle vara av betydelse för nedbringande av behovet

av egentlig anstaltsvård. Frågan om utveckling och reglering av familjevården

är för närvarande under utredning i samband med av medicinalstyrelsen

i skrivelse den 14 september 1926 begärd undersökning om

s. k. dispensärvård för sinnessjuka. Denna vårdform skiljer sig från familjevården

egentligen däri, att de sjuka ej bliva att anse som hospitalspatienter

och att kostnaderna icke komma att drabba staten. Det är min förhoppning,

att denna utredning skall i båda nämnda hänseenden leda till positiva resultat

och att det alltså skall bliva möjligt att genom utvidgad familjevård, liksom

även genom dispensärvård, åstadkomma en avlastning från sinnessjukhusen.

Vid den pågående utredningen lärer även komma att undersökas, i vad

mån en utvidgad familjevård kan vara ekonomiskt fördelaktig för statsverket,

något som hittills synts vara fallet. Oavsett detta torde det redan nu kunna

sägas, att vård utom anstalt i många fall är önskvärd såsom ett medel att

befrämja hälsans återställande. Dessa omständigheter böra givetvis hållas

i sikte vid bedömande av frågor av nu förevarande beskaffenhet. — Yidare

vill jag framhålla, att den omständigheten att platsantalet på sinnessjukhusen

ökas måste komma att i och för sig motverka en fortgående ökning av vårdbehovet.

I och med det att platsernas antal blir så stort, att sinnessjukvård

kan omedelbart vid insjuknandet beredas de sinnessjuka, ökas nämligen

möjligheterna till sjukdomarnas botande och alltså till förebyggande av

uppkomsten av kroniska fall med stadigvarande behov av anstaltsvård. —

Därjämte bör i detta sammanhang framhållas den inverkan ett legaliserat

steriliseringsförfarande kan komma att medföra. Jag vill erinra, att enligt

Kungl. Maj:ts den 30 december 1927 lämnade bemyndigande jämväl denna

fråga för närvarande är föremål för utredning. Därest ett dylikt förfarande

kommer till stånd, lära visserligen dess verkningar endast efter längre tid

kunna i högre grad visa sig; i enstaka fall torde det dock omedelbart kunna

minska behovet av anstaltsinternering.

Uppenbar ligen skulle också — i varje fall till dess platsanskaffningen

närmar sig sin fullbordan — platsbehovets stegring motverkas, därest i

större omfattning komme att tillämpas den i annat sammanhang berörda

anordning, som innebär, att utskrivning av obotliga patienter för att bereda

plats åt mera vårdbeliövande uppmuntras genom viss gottgörelse för vårdkostnaden.

Betydelsen av sålunda berörda omständigheter är uppenbarligen icke möjlig

att nu uppskatta. Det synes mig emellertid icke orimligt att antaga, att

desamma skola kunna medföra, att platsbehovet icke kommer att ökas i

proportion till folkmängden.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört synes det mig, att det antal

anstaltsplatser, på vilkas anskaffande man för närvarande har att inrikta sig,

bör kunna beräknas med utgångspunkt från behovet med nuvarande folkmängd

eller — med tillämpning av regeln av 3 pro mille och nuvarande

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Vårdnadsskyl

digheten och

eventuell fördelning

därav.

platsantal å hospitalen, sedan C-paviljongerna i Lund tagits i bruk — till

(15,959 — 11,677) 4,282 platser. Detta antal lärer emellertid med hänsyn till

ovissheten av i vad mån nyss berörda faktorer kunna motverka platsbehovets

stegring i samband med folkmängdens ökning böra något avrundas uppåt,

förslagsvis med ungefär 500 platser. Därigenom skulle den erforderliga ökningen

i platsantalet för att tillgodose behovet om 10 år, såvitt nu kan förutses,

komma att uppskattas till omkring 4,800 platser. Jag vill emellertid

i detta sammanhang ytterligare betona, att den närmare bestämningen av

detta antal icke för närvarande har någon direkt praktisk betydelse; det

antal vårdplatser, för vilkas anskaffande åtgärder nu kunna vidtagas, faller

otvivelaktigt inom ramen för platsbehovet, sådant det redan för närvarande

kan konstateras. Ytterligare vill jag betona, att, liksom medicinalstyrelsens

förslag, denna beräkning bygger på att särskilda vårdplatser anskaffas

åt sinnesslöa, så att de ej vidare komma att upptaga hospitalsplatser. För

närvarande föreliggande och i den framlagda planen ingående förslag fylla

icke helt detta önskemål; de förarbeten, som pågå för frågans lösning, giva

emellertid förhoppning, att målet skall kunna nås under den blivande byggnadsperioden.

Slutligen vill jag till förekommande av missförstånd nämna,

att den omständigheten, att det nu uppskattade platsbehovet är mindre än

det redan konstaterade exspektantantalet, har sin förklaring i att i den senare,

men ej i den förra, siffran ingå patienter från de tre storstäderna.

Yad härefter angår den omfattning, i vilken staten bör hava att tillgodose

det sålunda konstaterade vårdbehovet, må först erinras att, såsom redan

inledningsvis antytts, 1901 års sinnessjukstadga uppenbarligen utgår från

den uppfattningen, att sinnessjukvården är eu statens angelägenhet, med

det undantag allenast som sammanhänger med de förenämnda upptagningsanstalterna

inom de olika länen. På samma uppfattning vilar även det

senast utarbetade förslaget till ny lagstiftning i ämnet, ehuru däri jämväl

beaktas det förhållandet, att kommunala sinnessjukanstalter finnas eller

kunna tänkas uppkomma. Vidare bör beaktas, att enligt vad förut anförts

den kommunala fattigvården är skyldig att i särskild ordning ombesörja

vård åt sådana fattigvårdsberättigade sinnessjuka, som icke kunna erhålla

vård å sinnessjukhus. Vad angår de sinnesslöa upptager ju i enlighet med

vad tidigare erinrats sinnessjukstadgan en bestämmelse, genom vilken statens

principiella villighet att ombesörja vård åt vissa grupper av sinnesslöa får

anses erkänd.

Delvis med utgångspunkt från fattigvårdslagens berörda stadganden har

under senaste tiden på sina håll uppkommit intresse inom landsting och

kommuner för att i viss mån bidraga till sinnessjukvårdens och sinnesslövårdens

ordnande. Detta har tagit sig uttryck exempelvis i nyssnämnda

skrivelse från de skånska landstingens sociala kommitté, i vilken anföres bland

annat, att därest staten vidtager tillräckliga åtgärder för omhändertagande

av de sinnessjuka, som äro i behov av vård å hospital, det icke för nämnda

landsting skulle erbjuda några oöverkomliga svårigheter av organisatorisk art

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

27

att genom enkla vårdhem omhändertaga det återstående antalet sinnessjuka,

som är i behov av anstaltsvård.

Det är uppenbart, att den villighet, som sålunda kan finnas hos kommunala

organisationer att av egen drift bidraga till frågans lösning, bör beaktas

i förevarande sammanhang. Visserligen vill jag här ånyo erinra om det

vid 1925 års rilcsdag gjorda uttalandet, att vård å statsanstalt bör beredas

alla de sinnessjuka, som över huvud behöva anstaltsvård. Vid behandling

av förenämnda, år 1927 framlagda förslag till ändring av fattigvårdslagen

anförde jag också (proposition nr 111, sid. 22), att en utväg att avhjälpa

platsbristen visserligen skulle vara att lämna statsbidrag till kommuner eller

kommunalförbund till anordnande av kommunala sinnessjukanstalter men att

med hänsyn till nyssnämnda uttalande vid 1925 års riksdag det icke läte

sig göra att för det dåvarande gå fram på denna väg. V id ärendets behandling

i kamrarna framhöll jag ytterligare, att avsikten med nyssnämnda lagförslag

icke vore att göra ett avsteg från det åberopade uttalandet, vilket

innebure en princip, som alltjämt borde uppehållas.

Den sålunda godkända principen lärer emellertid ej behöva innebära, att

statsmakterna icke skulle hava anledning att med tillfredsställelse hälsa de

åtgärder, som från kommunalt håll kunna vidtagas för tillfredsställande av

det så att säga mera sekundära vårdbehovet, som alltså icke avser vård å

med fullständig medicinsk utrustning försedda anstalter. Det skulle vara

förenat med allt för stora kostnader att bereda anstaltsvård för alla sinnessjuka,

på samma gång som detta skulle vara att onödigt inskränka på deras

berättigade krav att få vistas i hemorten, så länge deras sjukdom det

medgiver. Det kommunala initiativet har alltså på detta område en betydelsefull

uppgift att fylla.

I olika sammanhang har framhållits, att det för landstingens och eventuellt

blivande kommunalförbunds arbete på detta område är av stor betydelse

att erhålla säker kännedom om i vilken utsträckning staten har för

avsikt att ombesörja sinnessjukvård, respektive i vilken omfattning utrymme

finnes för kommunala åtgärder. Med hänsyn till nyssnämnda vid 1925 års

riksdag uttalade princip kan det därvidlag uppenbarligen icke bliva fråga

om någon verklig gränsbestämning mellan olika slag av vårdbehov eller

vårdnadsskyldighet. Vid sådant förhållande lärer det vara tillfyllest, därest

det kommer till uttryck från statsmakternas sida, att deras ståndpunkt är,

att de hava att sörja för all erforderlig anstaltsvård, att de uppskatta platsbehovet

till visst antal i förhållande till folkmängden i riket i dess helhet,

att de följaktligen avse att inom viss tid ombesörja anskaffande av vårdplatser

till detta antal men att det icke kan förväntas, att ytterligare åtgärder i sådant

hänseende från statens sida komma att under samma tid vidtagas. Denna

uppfattning skulle i anslutning till det förut anförda innebära, att gränsen

sattes så, att statsmakternas tillkännagivna avsikt vore att anskaffa vårdplatser

till sådant antal, att det, därest så erfordras, motsvarar 3 anstaltsplatser

på varje tusental av befolkningen. Den njrss förordade reduktionen, då det

gäller att bestämma det antal nya platser, som bör beredas inom tio år.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Sättet för

platsbehovets

fyllande.

De särskilda

delarna av

en förordade

planen.

Det totala

platsantalet.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

innebiir allenast, att jag av anförda skäl ansett förhoppning finnas, "att nyssnämnda

förhållandetal småningom skall något sjunka; skulle så icke bliva

fallet, bör av det anförda följa, att antalet vårdplatser bör ökas helt upp

till 3 pro mille.

För anskaffandet av de erforderliga platserna å statliga anstalter har medicinalstyrelsen

uppgjort olika alternativ. Anledningen härtill är närmast det

av 1927 års riksdag gjorda, förut återgivna uttalandet, att behovet av ökat

antal vårdplatser i första hand syntes böra tillgodoses genom uppförande av

nya hospital. På grund härav har medicinalstyrelsen uppgjort ett förslag,

som bygger uteslutande på att erforderliga byggnadsföretag skulle gestaltas

såsom nyuppförande av hospital. För egen del har styrelsen emellertid förordat

ett annat förslag, som visserligen går ut på att nybyggandet huvudsakligen

skulle avse nya hospital, men dock i fall, där särskilda omständigheter

framför allt av ekonomisk natur föreligga, upptager tillbyggnader av befintliga

anstalter. Grunden till riksdagens berörda uttalande lärer närmast hava varit,

att det ansågs önskvärt, att sinnessjukvårdsanstalterna bliva så vitt möjligt

spridda över landet, så att avstånden från hemorten till respektive anstalter

bliva så små som möjligt. Givetvis äro sådana synpunkter beaktansvärda.

Med hänsyn till de mycket stora kostnader, som under alla förhållanden måste

bliva förenade med platsbehovets fyllande, synas mig emellertid desamma böra

modifieras i sådana fall, där ekonomiska skäl av särskild styrka göra det

önskvärt. Vid prövning av det av medicinalstyrelsen förordade alternativförslaget

har jag funnit sådana omständigheter föreligga i de fall, där medicinalstyrelsen

förordat tillbyggnad av äldre hospital. I princip ansluter jag

mig alltså till det av medicinalstyrelsen tillstyrkta alternativet — förslaget

C — till plan för platsbehovets fyllande. I vissa hänseenden hava emellertid

omständigheter inträffat, som föranleda en modifikation i själva planen eller

i kostnadsberäkningarna för dess genomförande.

Beträffande den föreslagna fördelningen av Jcostnadsbeloppet på de särskilda

åren i perioden tillåter jag mig att hänvisa dels till den förut lämnade

redogörelsen, dels beträffande mera specificerade uppgifter till medicinalstyrelsens

plan.

De modifikationer, som böra vidtagas i medicinalstyrelsens förordade

alternativförslag, hänföra sig dels till det totala platsantal som bör anskaffas,

dels ock till de särskilda, i planen ingående byggnadsförslagen och platsantalet

beträffande dessa.

Vad först angår det totala platsantalet, utgör den nyss förordade minskningen

i uppskattningen av platsbehovet, om man tills vidare utgår från

en 10-årig byggnadsperiod och från att fullständig evakuering av de sinnesslöa

skall kunna ske under perioden, (5,282—4,800) 482 platser. Denna

minskning synes närmast böra föranleda, att man för närvarande icke behöver

beräkna det i planen upptagna nya hospitalet i Gävleborgs län för mera än

000 platser i stället för 1,089 platser. Härutinnan kan dock givetvis i sinom

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr ISO. 29

tid ändring föranledas av jämkning, på sätt i det följande antydes, beträffande

någon eller några av de andra posterna i planen. Enligt planförslaget

tänkes hospitalet för Gävleborgs län påbörjat först under budgetåret

1933—1934, och under de fem år, som återstå till dess alltså definitiv

ståndpunkt till frågan om uppförande av detta hospital bör tagas, lärer

överhuvud större klarhet kunna vinnas i frågan, huruvida den av mig förordade

reduktionen i det för framtiden beräknade platsbehovet varit befogad

eller om redan på den grund att så icke varit fallet hospitalet bör uppföras

med den av medicinalstyrelsen förordade storleken.

Yad angår planen i övrigt, har den huvudsakliga utgångspunkten för

densammas uppgörande uppenbarligen varit, att det borde tillses, huruvida

ledigblivande Tcasernetablissement kunde användas för ändamålet. Mot

vad medicinalstyrelsen i sådant hänseende, i samförstånd med kasernkommittén,

beräknat har jag i huvudsak intet att erinra. I fråga om Yänersborgsanstalten

vill jag emellertid framhålla, att viss jämkning i planen kan komma

att föranledas av den utveckling, som frågan om den statliga sinnesslövården

kommer att taga. Jag torde icke här behöva närmare ingå på detta spörsmål;

till viss del därav, nämligen i vad rör asociala imbecilla, återkommer jag

i annat sammanhang, och i övrigt befinner sig frågan ännu på ett förberedande

stadium. Emellertid anser jag mig redan här böra nämna, att

det ifrågasatts att för sinnesslövården taga i anspråk såväl visst kasernetablissement

å Yaxön som även det påbörjade men ej färdigställda infanterietablissementet

invid Lund. Därest åtgärder i sådan riktning komma att

vidtagas, skulle måhända den blivande anstalten i Yänersborg kunna i sin

helhet reserveras för sinnessjuka i stället för enligt planen till endast två

tredjedelar. Härigenom skulle för den egentliga sinnessjukvården vinnas

ytterligare 286 vårdplatser. Yidare bör nämnas, att förhoppning finnes, att vid

anstalten skall kunna anordnas en öppen-dörr-paviljong om minst 20 platser.

Jämväl beträffande de platser, som skulle anskaffas på annat sätt än genom

utnyttjande av lediga kaserner, anser jag förslaget i huvudsak väl grundat.

Dock synes mig frågan om platsen för uppförande av ett blivande

hospital utöver det i Västerbotten ifrågasatta tills vidare böra stå öppen;

avgörandet lärer bland annat böra bliva beroende av huru eu lämplig gruppering

av upptagningsområdena bäst kan främjas.

Yad särskilt angår de s. k. länsplatserna vid hospitalen, vill jag erinra om

följande. I gällande sinnessjukstadga (§ 46) föreskrives, att sinnessjuk, vilken

är i trängande behov av vård å hospital, skall, till dess plats därstädes kan

beredas honom, för någon kortare tid njuta vård å länslasarett mot avgift,

som landstinget äger bestämma. I sådant fall åligger det emellertid den

sjukes målsman eller annan vederbörande att ofördröjligen göra ansökan om

hospitalsvård, därest sådan ansökan icke redan skett. Enahanda rätt till

vård å lasarett skall tillkomma sinnessjuk, för vilken inträde å hospital beviljats,

då tillfälliga omständigheter hindra hans omedelbara insändande till

hospital. Motsvarande bestämmelse finnes i lasarettsstadgan.

De särskilda

posterna i

forslasret.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr

Den sålunda stadgade skyldigheten att i viss utsträckning bereda vård

åt sinnessjuka hava, som inledningsvis antytts, åtskilliga landsting fullgjort

därigenom, att i samband med statshospitalen upprättats s. k. upptagningsanstalter.

Därvid har så tillgått, att efter medgivande av riksdagen avtal

träffats mellan Kungl. Maj:t och vederbörande landsting av i huvudsak följande

innehåll, nämligen att landstinget skulle vidkännas kostnaden för

uppförande å hospitalsområdet av och den fasta inredningen i eu byggnad,

avsedd för visst efter länets folkmängd lämpat patientantal, att staten skulle

bekosta all den lösa inredningen, att landstingets anstalt skulle införlivas

med hospitalets övriga för sjukvården avsedda avdelningar, så att hospitalets

styrelse berättigades att fritt förfoga däröver, att landstinget skulle erlägga

viss vårdavgift till staten samt att staten och landstinget skulle äga rätt att

uppsäga avtalet med viss uppsägningstid och med skyldighet att, därest

uppsägningen skedde av staten, ersätta landstingets kostnad för byggnaden

med på visst sätt bestämt belopp.

I det av Kungl. Maj:t detta år i proposition (nr 101) för riksdagen framlagda

förslaget till lag om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus

förutsättes det, att landstingens skyldighet att hålla upptagningsanstalter

småningom skall upphöra. I överensstämmelse härmed synes det mig riktigt

att, såsom i förevarande plan antagits, staten efter begagnande av sin

avtalsenliga uppsägningsrätt inlöser de nuvarande upptagningsanstalterna

vid hospitalen. Vad angår Göteborgs upptagningsanstalt, Gibraltar, om 75

vårdplatser, är för övrigt en dylik inlösning uttryckligen avtalad i överenskommelsen

angående stadens övertagande av sin sinnessjukvård. Genom

inlösning av dessa upptagningsanstalter erhållas nya statliga vårdplatser för

jämförelsevis billigt pris, enligt medicinalstyrelsens beräkning 3,500 kronor

per vårdplats. Jag vill i detta sammanhang erinra, att dessa anstalter för

närvarande icke inräknas vid uppskattningen av det befintliga antalet vårdplatser,

liksom att å andra sidan de patienter, som vårdas å de mot upptagningsanstalterna

svarande vårdplatserna, anses såsom exspektanter till

statshospitalen.

I fråga om de i planen upptagna universitetsklinikerna om sammanlagt

300 platser har jag redan förut antytt, att jag har för avsikt att redan i år

föreslå inrättandet av en dylik klinik i Lund. Då konsekvensen härav synes

bliva, att dylika kliniker inrättas såväl vid Uppsala universitet som vid Karolinska

institutet, godkänner jag medicinalstyrelsens förslag att i planen

upptaga dylika kliniker, detta oaktat närmare förslag i dessa hänseenden

ännu icke föreligga. Jag vill emellertid betona, att dessa kliniker med hänsyn

till den medicinska undervisningens behov av studiematerial sannolikt

delvis komma att vara upptagna av patienter, vilkas sjukdom icke är av det

slag, att de falla inom den förordade ramen för vårdbehovets beräkning. Vad

angår kliniken vid Karolinska institutet må vidare tilläggas, att det med

hänsyn till föreliggande plan till utbyggnad av det blivande kliniska centralsjukhuset

i Stockholm, dit kliniken torde böra förläggas, knappast är troligt,

att den kan komma till stånd inom ifrågavarande tioårsperiod.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 16ö.

De platser, som avses med posten »nya platser vid hospitalen», skulle

vinnas genom utflyttning av nu i sjukvårdsavdelningarna befintliga personalbostäder.

Enligt vad jag inhämtat, kan det i planen för dylika platser upptagna

antalet, 150, anses lågt räknat.

Jämkningar i det föreslagna platsantalet för vissa av de särskilda anstalterna

föranledas i första hand därav att vid bearbetningen av kasemkommitténs

förslag till ombyggnad av kasernerna i Sala, Örebro och Vänersborg

platsantalet därstädes, på sätt jag senare torde få utveckla, befunnits

kunna fastställas till 380, 360 och 858 i stället för respektive 323, 323 och

849 enligt kasernkommitténs förslag. Då huvudparten av dessa platser,

nämligen hela anstalterna i Sala och Örebro och, tills vidare, en tredjedel av

Vänersborgsanstalten, äro avsedda för imbecilla sinnesslöa, innebär denna

utvidgning emellertid icke någon ökning av antalet för sinnessjukvård tillgängliga

platser.

Vad angår det ifrågasatta hospitalet vid Umeå har medicinalstyrelsen för

detsamma i sin plan upptagit 880 platser. I det senare avgivna byggnadsförslaget

har detta antal höjts till 900. I det förslag, jag i det följande

ämnar framlägga, räknas emellertid med att beslut för närvarande skall fattas

om uppförande allenast av ett hospital om 800 platser. Skillnaden uppkommer

därigenom att jag — med utgångspunkt från att det mest trängande

vårdbehovet först bör fyllas — ansett böra tills vidare anstå med uppförande

av en i styrelsens förslag ingående upptagningspaviljong om 100 platser,

avsedd för akut sjuka av lugnaste slag. Då emellertid genom uppförande

av en sådan upptagningspaviljong ett antal värdefulla vårdplatser kan erhållas

för en jämförelsevis ringa kostnad och paviljongen alltså torde böra

senare komma till stånd, anser jag paviljongen böra medtagas i förevarande

plan. Enahanda är förhållandet beträffande de två, tidigare för sinnesslöa

avsedda paviljonger om tillhopa 200 platser, vilka ingingo i den ursprungliga

planen för Hälsingborgs hospital men enligt statsmakternas beslut hittills

icke kommit till uppförande. De beräknas nu kunna med fördel användas

för sinnessjuka, och deras uppförande skulle innebära tillskapandet

av jämförelsevis billiga vårdplatser. Jag vill i detta sammanhang även nämna,

att jag har för avsikt att föranstalta om utredning, huruvida icke genom

påbyggnad med en våning av de föreslagna paviljongerna för oroliga sjuka

i det blivande Umeåhospitalet ökat antal vårdplatser därstädes skulle kunna

på ett synnerligen ekonomiskt sätt erhållas. Då resultatet av denna utredning

ännu icke kan förutses, anser jag emellertid hänsyn till denna möjlighet

till platsökning icke böra tagas i detta sammanhang. Denna omständighet

ingår däremot bland dem, som bliva att taga i betraktande, då det gäller att

definitivt bestämma platsantalet för den blivande Gävleborgsanstalten. Andra

sådana omständigheter äro, enligt det föregående, blivande beslut om paviljongerna

vid Hälsingborgs och Umeå hospital, möjligheten att disponera

Yänersborgsanstalten i dess helhet för sinnessjukvården samt frågan huruvida

fullständig evakuering av sinnesslöa från hospitalen kommer till stånd

under perioden eller icke. Såsom i det följande skall utvecklas, kunna en
-

Jämkningar i

det föreslagna

platsantalet

å de särskilda

anstalterna.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Nedläggning

av vissa

hospitalsplatser.

Kostnaden

för planens

genomförande.

ligt planen blott omkring 400 sinnesslöa, nämligen de imbecilla, överföras från

hospitalen; angående kostnaderna för de anstalter, som erfordras för övriga

200 ä 300 sinnesslöa liospitalspatienter, föreligger för närvarande ingen utredning.

Vidare vill jag i detta sammanhang anmärka, att därest av nyss

antydd anledning den ifrågasatta psykiatriska kliniken vid Karolinska institutet

icke kommer till utförande under de närmaste 10 åren, även därav

lärer böra följa en ökning av Gävleborgsanstaltens kapacitet.

I det förordade alternativet ingår nedläggning av vissa för närvarande

nyttjade liospitalsplafser. Bland de sålunda avsedda frågorna torde jag nu

endast behöva uppehålla mig vid en, nämligen den som angår nedläggandet

av Malmö asyl. Bedan då beslut fattades om Hälsingborgs hospital förutsattes,

att nämnda asyl med hänsyn till sin ur sjukvårdssynpunkt otidsenliga

beskaffenhet skulle nedläggas, sedan nämnda hospital tagits i bruk.

I överensstämmelse härmed har Kungl. Maj:t den 9 mars 1928 i anledning

av framställning från medicinalstyrelsen på min hemställan beslutat, att

asylen skall snarast möjligt nedläggas. Med hänsyn till rådande platsbrist

kunde det visserligen förefalla tveksamt, huruvida det är tillrådligt att

slopa befintliga platser. Vid besök å asylen har jag emellertid blivit övertygad

om att mansavdelningen därstädes är av den beskaffenhet, att det

icke rimligen kan ifrågakomma att bibehålla densamma för sjukvårdsändamål.

Vad angår kvinnoavdelningen, som icke befinner sig i lika bristfälligt skick,

har, såsom jag senare i dag torde få tillfälle att utveckla, möjlighet yppats

att under viss tid framåt få densamma använd för sinnessjukvård, även efter

ett nedläggande av asylen. Malmö stad har nämligen i visst sammanhang

erbjudit sig att inköpa den fastighet, varå asylen är belägen, samt att till dess

staden till fullo ordnat sin sinnessjukvård enligt förutberörda avtal med

staten använda avdelningen för nyss antytt ändamål. Med hänsyn till det

obetydliga antalet — omkring 70 — av sålunda alltjämt användbara vårdplatser

inom asylen skulle det bliva alltför oförmånligt ur ekonomisk synpunkt

att bibehålla avdelningen såsom statlig vårdanstalt. För besluts

fattande just nu talade dessutom vissa andra omständigheter, som jag torde

få tillfälle att i annat sammanhang utveckla.

Vad härefter angår kostnadsberäkningarna, framgå de modifikationer i

medicinalstyrelsens uppskattning därutinnan, som föranledas av numera verkställd

bearbetning av de särskilda, nu föreliggande byggnadsförslagen, av den

översikt, som jag har för avsikt att avslutningsvis lämna. Här vill jag blott

nämna, att de nu beräknade kostnaderna för de anstalter, varom förslag

äro avsedda att föreläggas 1928 års riksdag, uppgå till betydligt mera än 2

miljoner kronor mindre, än som i planen eller senare framlagda förslag —

med hänsyn till ärendenas dåvarande läge — upptagits. De modifikationer

i kostnadsberäkningarna, som beträffande ett par av förslagen kunna tillkomma

på grund av att vissa detaljer i och för utredning ställts på framtiden,

äro med all sannolikhet icke större, än att de i stort sett rymmas inom

den till större ombyggnadsarbeten beräknade posten av 350,000 kronor i

genomsnitt för varje år. I detta sammanhang bör visserligen anmärkas, att

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj-ts proposition nr 165.

den uppskattade kostnaden för Umeåhospitalet överstiger den kostnad per

vårdplats, som medicinalstyrelsen i planen räknat med för nybyggda hospital.

Denna omständighet är emellertid till icke ringa del betingad av vad jag nyss

anfört rörande uteslutandet tills vidare av den i medicinalstyrelsens förslag

ingående upptagningspaviljongen och beror för övrigt till stor de! på hospitalets

nordliga läge, som nödvändiggjort särskilda anordningar. Med hänsyn

därtill lärer nämnda överskridande icke på detta stadium behöva medföra

rubbning i kostnadsberäkningarna för andra anstalter. Tvärtom synes man

vara berättigad antaga, att en fortsatt noggrann prövning av förslagen ur

besparingssynpunkt skall, liksom beträffande de föreliggande förslagen, kunna

medföra viss reduktion av de beräknade kostnaderna. Härtill har emellertid

hänsyn ansetts icke böra tagas i nu föreliggande beräkningar, vilka alltså

erfarenhetsmässigt därutinnan erbjuda viss säkerhetsmarginal.

Till sammanfattning av vad jag sålunda anfört ber jag att få hänvisa till

följande översikt över hur den förordade planen skulle te sig efter de av mig

nu berörda jämkningarna.

Anstalt

Sinnes-

sjuka

Sinnes-

slöa

Kostnad

kronor

Yäxjö hospitals utvidgning...................................

460

—

2,760,000

Visby hospital .........................................................

200

—

2,200,000

Umeå » ........................................................

800

—

7,000,000

Upptagningspaviljong vid Umeåhospitalet .........

100

—

560,000

Vänersborgs kaserner ............................................

572

286

2,525,000

Jönköpings » .............................................

1,200

—

6,000,000

Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital.........

200

—

1,000,000

Nya platser vid hospitalen ..................................

150

—

525,000

Länsplatser » » ....................................

325

—

1,137,500

Psykiatrisk klinik i Lund......................................

102

—

724,000

Kliniker i Stockholm och Uppsala ...................

200

—

2,000,000

Sala kaserner..........................................................

—

380

1,264,000

Örebro kaserner ......................................................

—

360

1,354,000

Tillbyggnad av Piteå hospital ..............................

148

—

2,200,000

Hospital i Gävleborgs län ..................................

600

—

4,800.000

Större omändringsarbeten......................................

—

—

3,500,000

Summa

5,057

1,026

39,549,500

Från antalet platser för sinnessjuka.................

avgå till indragning avsedda platser å

Malmö asyl .........................................................

......... 5.057

. 124

Visby hospital.....................................................

. 63

Vadstena hospital...,..............................................

66 253

Återstår nyanskaffning av platser för sinnessjuka 4,804

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 139 haft. (Nr 165.) 551 ss 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majds proposition nr 165.

Sammanlagda antalet liospitalsplatser för sinnessjuka skulle efter förslagets

genomförande uppgå till omkring (11,677 + 4,804)16,500.

Tid för pla- Det återstår ännu att taga mera bestämd ståndpunkt till frågan, liuru

"''''förande’1'' tid som bör beräknas för genomförande av ifrågavarande plan. Med

hänsyn såväl till den trängande beskaffenheten av det aktuella platsbehovet

som ock till förut anförda, med övergångsbestämmelserna till fattigvårdslagen

sammanhängande omständigheter synes det mig i och för sig önskvärt, att

platsanskaffningen sker i så snabbt tempo som möjligt. Härtill kommer,

att i avtalen med de städer, där kasernerna skulle användas till vårdanstalter

— vilka avtal t. f. chefen för försvarsdepartementet senare i dag torde komma

att anmäla — förutsättes, att ombyggandet kommer att bedrivas i mycket

hastig takt. Avgörande för tiden för planens genomförande lärer emellertid

i sista hand vara det uppskattade kostnadsbelÖppet och möjligheten att

bestrida detsamma under längre eller kortare tid. Nämnda kostnadsbelopp

uppgår enligt det föregående till närmare 40 miljoner kronor.

Detta belopp är visserligen högst betydande, men man synes dock kunna

utgå från att summan icke skall behöva fördelas på flera än 10 budgetår.

Med hänsyn härtill ävensom till övriga på frågan inverkande omständigheter

torde man enligt min mening tills vidare böra eftersträva platsbehovets fyllande

inom en tid av 10 år. Från denna förutsättning har jag också, såsom framgår,

preliminärt utgått i det föregående.

Kostnadernas Då det emellertid icke är meningen, att statsmakterna nu skulle binda sig

^de^drskilda en P^an 1 eila eller andra hänseendet, saknar jämväl denna fråga omedelbudgetåren.

bär betydelse, i det att senare jämkningar givetvis böra kunna ske, därest

förhållandena det påfordra. Såsom jag framhöll i mitt anförande i frågan

till statsrådsprotokollet den 12 juli 1927, är det visserligen i och för sig

önskvärt, att utgifterna för hospitalsbyggnadsändamål under den kommande

byggnadsperioden förbliva ungefär lika stora år från år. Med hänsyn härtill

skulle byggnadsperiodens längd vara av betydelse för bestämmande av de

årliga anslagens storlek. Emellertid låter det sig av praktiska orsaker och

på grund av att en stor del av arbetena komma att koncentreras till början

av perioden icke göra att hålla anslagen vid sådana jämna belopp. Såsom

framgår av det följande, kommer visserligen det anslag, jag ämnar begära

för nästa budgetår, att ungefär motsvara en tiondel av summan av beräknade

kostnader, men för de därefter närmast följande budgetperioderna

torde det icke kunna undvikas, att anslagen stiga över medeltalet, medan

de under slutet av perioden bliva lägre än detta.

Av det föregående har framgått, att enligt medicinalstyrelsens plan skillnaden

mellan de årliga anslagsbeloppen skulle bliva mycket stor. Jämkning

i planen i detta hänseende synes emellertid kunna föranledas av olika förhållanden.

Å ena sidan bör visserligen med hänsyn till de föreslagna avtalen

med nyssnämnda städer ombyggnaden av kasernerna delvis ske i hastigare

tempo än enligt planen. Även om det icke med säkerhet låter sig göra

att bedriva dessa arbeten i den takt, som förutsatts vid slutande av de preliminära

avtalen med städerna, är det emellertid ur alla synpunkter önskvärt,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

att dessa arbeten påskyndas, och i enligliet härmed böra kostnaderna för

desamma beräknas koncentrerade på en kort tid. Även beträffande Umeå

hospital gäller, att arbetena synas böra om möjligt bedrivas i hastigare takt,

än medicinalstyrelsen tänkt sig. A andra sidan kunna dock dels vissa beräknade

kostnadssummor, enligt vad den fortsatta utredningen visat, ganska avsevärt

reduceras, dels ock en del utgifter, däribland ombyggnadsarbeten,

undanskjutas något. Resultatet av inverkan av dessa olika faktorer kan nu

beräknas bliva, att anslagen för de närmast kommande budgetåren väl måste

såsom nyss antyddes, ganska avsevärt överstiga medeltalet för perioden i

dess helhet, men att skillnaden torde bliva väsentligt mindre än enligt

medicinalstyrelsens plan.

Då det gäller att avgöra frågan om igångsättandet av så omfattande byggnadsföretag,

som nu ifrågasättas, bör man uppenbarligen beakta de årliga

omkostnader, som därav bliva en följd. Detta angavs redan i direktiven för

medicinalstyrelsen vid uppgörandet av dess sista plan. Emellertid inser jag,

att man vid bedömandet av dessa verkningar sannolikt icke kan komma

längre än medicinalstyrelsen gjort, då styrelsen meddelat, att statens nettokostnad

för vårddag å de blivande anstalterna enligt den lägsta betalningsklassen

kan beräknas bliva omkring 2 kronor 90 öre. Det är att märka,

att i detta belopp ingå alla kostnader med undantag av amortering av byggnaderna.

Sålunda innefattas i beloppet bland annat löner, patientkostnader

samt anstaltens underhåll och vård, däribland även smärre ombyggnadskostnader.

Siffran är emellertid givetvis helt beroende på den vårdavgift, Kungl.

Maj:t bestämmer, och det kan därför ej förutsägas, huru den kommer att

ställa sig under den kommande tiden. Jag återkommer emellertid i det

följande till vissa närmare beräkningar i detta hänseende beträffande de

särskilda byggnadsförslagen.

Redan till statsverkspropositionen uttalade jag den uppfattningen, att erforderliga

anslagsmedel för nu ifrågasatta byggnadsföretag borde beviljas

såsom ett gemensamt reservationsanslag. Fördelarna med en sådan anordning

äro flera. Framför allt möjliggöres därigenom, då fråga nu är om

ett flertal byggen som skola bedrivas samtidigt, att den omständigheten att

arbetet vid ett visst bygge måhända blir fördröjt, kan motvägas genom

att arbetet på annat håll bedrives med ökad intensitet. Med hänsyn till

det ovissa i huruvida det skall låta sig göra att bedriva omändringsarbetena

å kasernerna med den beräknade hastigheten är detta förhållande av särskild

betydelse. Härmed sammanhänger, att anordningen är ägnad att motverka

uppkomsten av anslagsreservationer i icke önskvärd omfattning.

I belysning av vad jag nu i olika hänseenden anfört torde de särskilda

förslag böra ses, som jag har för avsikt att i det följande framställa. Endast

därest dessa förslag betraktas såsom led av en enhetlig plan, synes deras

inbördes betydelse och sammanhang rätt framgå.

Innan jag övergår till de speciella förslagen, torde jag emellertid böra

redogöra för min ståndpunkt till vissa frågor på sinnesslövårdens område.

Drift - kostnader.

Formen för

medels

beredande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Inledning.

Sinnesslövårdens

eckling och

nuvarande

organisation.

Ordnandet av vården av vuxna vanartade sinnesslöa

(asociala imbecilla).

Såsom förut antytts, berör den föreliggande planen för anskaffande av

erforderliga platser för den statliga sinnessjukvården delvis även frågan om

ordnandet av anstaltsvården för vissa sinnesslöa. Beträffande en grupp av

dessa sinnesslöa, nämligen de s. k. asociala imbecilla (vuxna vanartade sinnesslöa),

föreligger till följd av särskilt uppdrag en specialutredning, verkställd

av inom socialdepartementet tillkallad sakkunnig. I enlighet med vad tidigare

anförts har jag ansett lämpligt att i sammanhang med sinnessjukvårdsplanen

till behandling upptaga såväl omförmälda specialutredning som de

med nämnda utredning sammanhängande förslag beträffande tillgodoseende

av platsbehovet för asociala imbecilla, vilka, på sätt jämväl i det föregående

omnämnts, framlagts av kasernkommittén.

Innan jag närmare ingår på ifrågavarande utredning rörande vården av

asociala imbecilla, torde jag lämpligen böra i största korthet lämna en

översikt över den svenska sinnesslövårdens utveckling och nuvarande organisation

m. m.

Såsom bekant uppdelas de sinnesslöa i två huvudgrupper: bildbara och

obildbara. Förstnämnda grupp — till vilken böra räknas alla, som kunna

förvärva sig några praktiska färdigheter, oberoende av om de för övrigt visa

sig mottagliga för teoretisk undervisning eller icke — har långt tidigare än

de obildbara blivit föremål för omvårdnad från det allmännas sida. De

första sinnesslöanstalterna hava sålunda i vårt land liksom i utlandet börjat

såsom skolor. Med tvenne undantag hava också dessa skolor i Sverige

karaktären av slcolhem, där de sinnesslöa barnen förutom undervisning även

erhålla vård. I naturlig anslutning till skolhemmen för sinnesslöa barn

hava vidare så småningom uppstått arbetshem för sådana sinnesslöa, vilka

efter avslutad undervisning och utbildning i skolan icke lämpligen kunnat

utskrivas från anstalten utan vilka för bibehållandet av den arbetsförmåga

och de färdigheter, de därstädes förvärvat, behöva kvarstanna under den

noggranna tillsyn och ledning, som endast en anstalt förmår lämna. För

vård av obildbara sinnesslöa hava först långt senare asyler börjat att upprättas

i någon nämnvärd utsträckning.

Utom dessa tre huvudformer för vården av sinnesslöa har under senare

år i viss utsträckning anordnats s. k. kontrollerad familjevård för vissa arbetshemselever,

vilka i arbetshemmet förvärvat sådan arbetsförmåga, att de

kunna helt eller delvis försörja sig utanför anstalten, men vilka likväl äro i

behov av åtskillig personlig omvårdnad samt noggrann tillsyn och ledning

i arbetet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Vården om de bildbara sinnesslöa har i vårt land huvudsakligen blivit

en landstingens angelägenhet. Numera hava alla landsting och de flesta

städer, som ej deltaga i landsting, antingen egen uppfostringsanstalt för

sinnesslöa eller del i sådan. Därjämte finnas även några av föreningar upprättade

uppfostringsanstalter för sinnesslöa.

Sammanlagda antalet platser i anstalter för bildbara sinnesslöa (såväl

skolhem som arbetshem) uppgår för närvarande till omkring 2,450.

Vad beträffar vården av de obildbara sinnesslöa, är det ännu endast ett

mindre antal av länens och storstädernas sinnesslöanstalter, som hava egen

asylavdelning. Flertalet anstalter för obildbara sinnesslöa i vårt land äro

helt fristående och upprättade av för ändamålet bildade föreningar eller av

enskilda personer. Sammanlagda antalet asylplatser utgör för närvarande

omkring 2,000.

Statsunderstöd till sinnesslöanstalterna utgår för närvarande i enlighet

med bestämmelserna i kungörelsen den 24 oktober 1919 (nr 659) angående

understöd åt anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka,

och åt epileptikeranstalter med däri vidtagna ändringar, beträffande bidragsbeloppen

senast genom kungörelse den 11 april 1924 (nr 147). I fråga om

statsbidragens belopp för olika kategorier av elever och patienter ber jag

att få hänvisa till den redogörelse, som härutinnan lämnats i statsverkspropositionen

till 1926 års riksdag, femte huvudtiteln, punkten 63.

Vad beträffar anstalter för obildbara sinnesslöa, utgår understöd i enlighet

med bestämmelserna i kungörelsen den 24 oktober 1919 angående understöd

av statsmedel åt anstalter för obildbara sinnesslöa (nr 658) med

däri beträffande bidragsbeloppen senast den 11 april 1924 (kungörelse nr

146) vidtagna ändringar. I fråga om understödets storlek hänvisar jag till

nyssnämnda punkt av 1926 års statsverksproposition.

I asyl för obildbara sinnesslöa få enligt gällande bestämmelser mottagas

även sådana, som äro behäftade med fallandesot. Däremot få bildbara

sinnesslöa, som äro fallandesjuka, icke vårdas i för andra bildbara sinnesslöa

avsedda anstalter. Enligt gällande bestämmelser angående understöd

av statsmedel åt anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka,

och åt epileptikeranstalter utgå till epileptikeranstalterna statsbidrag

för alla i sådan anstalt intagna vårdbehövande fallandesjuka, oberoende av

om de från barndomen varit sinnesslöa eller icke. Antalet anstalter för

bildbara fallandesjuka i vårt land är numera 4, därav 2 skolhem — av vilka

det ena såsom annex har särskilt arbetshem för manliga och särskilt arbetshem

för kvinnliga fallandesjuka — samt 2 fristående arbetshem, det ena för

manliga fallandesjuka, det andra med särskilda, från varandra helt skilda

arbetshemsavdelningar för män och för kvinnor. Särskilt arbetshemmen hysa

åtskilliga fallandesjuka, som icke varit från barndomen sinnesslöa, varemot

de i här ifrågavarande skolhem intagna eleverna i allmänhet äro att hänföra

till de sinnesslöas kategori. Samtliga epileptikeranstalter äro enskilda och

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj tis proposition nr 165.

tillhöra antingen för ändamålet bildade föreningar eller ock sammanslutningar,

som ägna sig jämväl åt annan uppgift. Platsantalet i anstalterna

utgör för närvarande sammanlagt omkring 325.

Statsunderstöd till uppfostringsanstalt för fallandesjuka barn utgår enligt

nyssnämnda kungörelse den 24 oktober 1919 (nr 659) med däri senare vidtagna

ändringar. I fråga om understödets belopp för olika patientkategorier

hänvisar jag till förberörda redogörelse i 1926 års statsverksproposition.

De anslag, som av riksdagen beviljats för understödjande av sinneslöoch

epileptikervården, äro för budgetåret 1927—1928 följande, nämligen

575,000 kronor till anstalter för obildbara sinnesslöa, 730,000 kronor till anstalter

för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, och 120,000 kronor

till epileptikeranstalter. Samtliga dessa anslag äro ordinarie förslagsanslag.

Hittills vidtagna

eller

ifrågasatta

åtgärder

beträffande

vanartade

sinnesslöa.

I detta sammanhang ber jag vidare att få redogöra för vissa författningsbestämmelser

rörande vanartade sinnesslöa samt för hittills vidtagna eller

ifrågasatta åtgärder med avseende å vården av dylika sinnesslöa.

I nyssnämnda författning angående understöd åt anstalter för bildbara

sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, och åt epileptikeranstalter stadgas

såsom villkor för statsunderstöd bland annat, att i anstalt ej må intagas

sinnesslö, som av anstaltens läkare eller inspektör förklarats vara olämplig

för samlivet i anstalten och deltagande i arbetet därstädes. På grund av

denna bestämmelse, som haft sin motsvarighet i tidigare författningar alltsedan

ingången av år 1898, hava från de statsunderstödda sinnesslöanstalterna

måst utskrivas sådana elever, som visat sig vara skadliga för anstaltens

verksamhet.

Skadliga för samlivet å en anstalt för bildbara sinnesslöa — denna må

vara en uppfostringsanstalt för barn eller ett arbetshem för äldre — äro

först och främst sådana sinnesslöa, som äro behäftade med vanart av något

slag, såsom stöldbegär (den vanligast förekommande vanarten hos sinnesslöa

gossar), sexuell opålitlighet (den vanligast förekommande vanarten hos

sinnesslöa flickor) o. s. v. Olämpliga för samlivet å anstalt äro emellertid

även i större eller mindre grad sinnesslöa med stark lynnesretlighet (affektlabilitet).

På grund av sina häftighetsutbrott, vilka icke sällan övergå till

direkt våldsamhet mot omgivningen, äro nämligen dessa sinnesslöa störande

för ordningen och disciplinen å anstalten och bliva därför till skada för

anstaltens uppfostringsarbete.

Då sålunda enligt nyssnämnda författningsbestämmelse såväl de vanartade

som de affektlabila sinnesslöa, till förekommande av skadlig inverkan å övriga

elever, icke få vårdas å de statsunderstödda anstalterna för bildbara sinnesslöa,

hava dessa de mest svårskötta av de sinnesslöa, så länge icke särskilda

åtgärder vidtagits för beredande av anstaltsvård åt dem, i allmänhet

varit hänvisade antingen till fattigvårdsanstalterna, vilka helt naturligt icke

äro rustade för uppgiften att omhändertaga dem, eller ock till hemmen,

vilka i regel hava ännu mindre förutsättningar härför.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungi. Maj:ts proposition nr 165.

I syfte att avhjälpa den stora brist i sinnesslövårdens organisation, som

saknaden av anstalter för asociala och indisciplinära sinnesslöa innebär,

väcktes vid 1916 års riksdag i båda kamrarna motioner (I: 83 och II: 210),

däri — under framhållande av att det borde åligga staten att omhändertaga

de vanartade sinnesslöa, då det ej syntes rimligt att härmed betunga landstingen,

på vilkas lott det i övrigt kommit att ordna sinnesslövården — hemställdes,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

bland annat om utredning, på vad sätt vård lämpligen borde anordnas

för sinnesslöa, som på grund av vanart icke lämpligen kunde intagas eller

behållas å de vanliga sinnesslöanstalterna. Dessa motioner biföllos av riksdagen,

som i sin skrivelse i ämnet gjorde det uttalandet, att det icke minst

med hänsyn till de krav i fråga om läkarvård och tillsyn m. m., som måste

ställas på för vanartade sinnesslöa avsedda anstalter, knappast kunde tänkas

andra möjligheter än särskilda sådana anstalter, upprättade av staten.

Med anledning bland annat av nämnda riksdagsskrivelse tillkallades en

ligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 maj 1920 inom dåvarande civildepartementet

särskilda sakkunniga för viss utredning rörande sinnesslöoch

epileptikervården. Åt de sakkunniga uppdrogs att utarbeta förslag dels

till lagstiftning om obligatorisk undervisning och vård av bildbara sinnesslöa

och fallandesjuka, dels ock rörande det för sådan lagstiftnings genomförande

nödiga anstaltsväsendet. Dessa sakkunniga, vilka jag i det följande

ämnar benämna 1920 års sinnesslövårdssakkunniga, avgåvo den 12

februari 1921 betänkande med förslag rörande upprättande av uppfostringsanstalter

för vanartade sinnesslöa barn. I huvudsaklig anslutning till de sakkunnigas

förslag framlades för 1921 års riksdag proposition (nr 280) i berörda

ämne. Enligt propositionen skulle eu uppfostringsanstalt för vanartade

sinnesslöa gossar förläggas till Salbolied i Västmanlands län, medan för vanartade

sinnesslöa flickor skulle anordnas en dylik anstalt i Vänersborg, förlagd

till det i nämnda stad då befintliga skolhemmet för blinda dövstumma

och blinda sinnesslöa, vilket skolhem skulle upphöra i samband med öppnandet

av den redan tidigare beslutade statsanstalten i Lund för blinda

med komplicerat lyte. Efter tillstyrkan av statsutskottet (utlåtande nr 165)

biföll riksdagen i huvudsak vad Kungl. Maj:t i propositionen föreslagit (riksdagens

skrivelse nr 277).

Den 9 november 1922 (nr 525) har Kungl. Maj:t utfärdat reglemente för

statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa. Bland huvudbestämmelserna i

detta reglemente må nämnas följande:

Ifrågavarande anstalter hava till ändamål att meddela uppfostran, undervisning

och vård åt sådana sinnesslöa minderåriga, vilka äro eller varit intagna

i statsunderstödd uppfostringsanstalt för sinnesslöa eller fallandesjuka

men av vederbörande läkare eller inspektör förklarats vara olämpliga för

samlivet i sådan anstalt på grund av vanart, benägenhet att rymma, häftigt

lynne, våldsamhet eller annan liknande orsak. Därjämte må mottagas sinnesslö

minderårig, vilken är eller varit intagen i skyddshem, som avses i gällande

barnavårdslagstiftning, eller i allmän uppfostringsanstalt, som avses i 5 kap.

3 § strafflagen (reglementets § 1 mom. 1). Reglementet innehåller vidare

den bestämmelsen, att tillsvidare, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kungi. Maj:ts proposition nr 16r>.

stämmer, jämväl må intagas icke sinnesslö minderårig, som är eller varit intagen

i statsunderstödd uppfostringsanstalt för fallandesjuka, men av vederbörande

läkare eller inspektör förklarats vara av anledning, som i mom. 1

sägs, olämplig för samlivet i sådan anstalt. Sistnämnda bestämmelse har,

såsom av förarbetena till reglementet framgår, föranletts av att det, så länge

staten ännu icke anordnat särskild epileptikeranstalt, icke finnes någon annan

anstalt än uppfostringsanstalterna för vanartade sinnesslöa, dit hänvisning

kan ske av eu i epileptikerskola intagen icke sinnesslö elev, som befunnits

vanartad. Slutligen bär genom eu särskild bestämmelse i reglementet (§ 1

mom. 3) medgivits,, att sinnesslö eller fallandesjuk, som ej längre är minderårig

men eljest enligt mom. 1 eller 2 av § 1 skulle kunna intagas i en statens

uppfostringsanstalt för sinnesslöa, må, när särskilda skäl därtill äro,

intagas i dylik anstalt ävensom tillåtas att där kvarstanna. Sistnämnda bestämmelse

har tillkommit med hänsyn till att särskilda anstalter för vuxna

vanartade sinnesslöa ännu icke finnas.

Samtidigt med att detta för båda uppfostringsanstalterna för vanartade

sinnesslöa gällande reglemente blev utfärdat, förordnade Kungl. Maj.t genom

brev den 9 november 1922 att utan hinder av bestämmelserna i reglementet

finge i uppfostringsanstalten för sinnesslöa flickor i Vänersborg, där så utan

skada för verksamheten vid anstalten kunde ske, tills vidare intagas till vuxen

ålder kommen kvinnlig sinnesslö, som visserligen icke vore eller varit intagen

i anstalt, som i § 1 mom. 1 i nämnda reglemente omförmäles, men

som till följd av vanart icke lämpligen kunde omhändertagas annorstädes

än å anstalt för vanartade sinnesslöa.

Vidare må här nämnas, att i samband med utfärdandet av reglementet

för uppfostringsanstalterna för vanartade sinnesslöa genom en särskild författning

den 9 november 1922 (nr 526) vidtogos vissa ändringar i förenämnda

kungörelse den 24 oktober 1919 (nr 659) angående understöd av statsmedel

åt anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, och åt epileptikeranstalter.

Därvid stadgades bland annat (§ 4 av kungörelsen), att den,

som av anstaltens läkare eller överinspektören för sinnessjukvården i riket

förklarats vara olämplig för samlivet i anstalten, finge där kvarstanna under

förutsättning, att åtgärder ofördröjligen vidtoges för hans intagande å en

statens anstalt för sinnesslöa. Denna bestämmelse tillkom i syfte att förea^t

en i statsunderstödd sinnesslö- eller epileptikeranstalt intagen

skol- eller arbetshemselev, som befunnits vanartad eller indisciplinär, skulle

behöva omedelbart hemsändas, därest det skulle dröja någon tid, innan plats

för honom kunde beredas i anstalt för vanartade sinnesslöa.

Av de vid 1921 års riksdag beslutade statliga uppfostringsanstalterna för

sinnesslöa blev den för gossar å Salbohed, som rymmer 55 platser, tagen i

bruk i november 1922. Anstalten för flickor i Vänersborg, vars platsantal

är 40, kunde däremot öppnas först i juli 1924.

Här må ytterligare erinras — vad i annat sammanhang redan nämnts —

att enligt gällande stadga angående sinnessjuka, § 28 sista stycket, å statens

anstalter för sinnessjuka må, när utrymmet det medgiver, intagas sådana

från barndomen sinnesslöa, vilka såsom våldsamma eller opålitliga icke

kunna annorledes erhålla ändamålsenlig vård. Enligt författningsrummets

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr lHö.

41

ordalydelse gäller medgivandet endast asyler för sinnessjuka, men i verkligheten

är skillnaden mellan hospital och asyler upphävd i och med införandet

av nu gällande ordning beträffande upptagningsområden för sinnessjukanstalterna.

Antalet å de statliga sinnessjukanstalterna vårdade sinnesslöa

har av professorn Alfred Petrén i hans i det följande omförmälda betänkande

angivits till 632, av vilka 206 voro obildbara och alls icke arbetsföra

(idioter) och 426 intellektuellt relativt högre stående sinnesslöa (imbecilla),

därav 302 manliga och 124 kvinnliga.

Angelägenheten av att vidtaga effektiva åtgärder för anstaltsvård av vanartade

sinnesslöa framhölls med styrka redan i de förut berörda motionerna

vid 1916 års riksdag, vilka föranledde nämnda riksdags begäran om utredning

i ämnet. I motionerna anfördes huvudsakligen synpunkter, som hade avseende

å vuxna vanartade sinnesslöa. Sålunda riktades särskilt uppmärksamheten

å sådana i sexuellt avseende abnorma eller opålitliga sinnesslöa kvinnor,

vilka fallit fattigvården till last och vilka ofta satte en i olika hänseenden

undermålig avkomma till världen.

I fråga om de missförhållanden, som frånvaron av effektiva vårdmöjligheter

för vanartade sinnesslöa medfört, samt beträffande nödvändigheten av

att åtgärder vidtoges för ett tillfredsställande omhändertagande av dessa

sinnesslöa anförde 1920 års sinnesslövårdssakkunniga i sitt betänkande år

1921 följande allmänna synpunkter, vilka äga tillämpning med avseende å

såväl sinnesslöa barn som vuxna sinnesslöa av ifrågavarande kategori:

Bristen på anstalt för vanartade sinnesslöa har medfört det missförhållandet,

att dessa sinneslöa i många, om icke flertalet fall kommit att ligga

fattigvården till last, medan de i en för dem avsedd anstalt, där de kunnat

hållas till arbete, i regel torde hava kunnat i någon mån bidraga till sitt

uppehälle. Det säger sig självt, att varken hemmen eller fattigvårdsanstalterna

kunna vara ägnade att omhändertaga dessa sinnesslöa. Följden

härav har också, utom den nyss berörda, blivit, att många av dem förfallit i

sedligt avseende eller kommit in på brottets bana. Vad särskilt de kvinnliga

sinnesslöa beträffar, har deras sedliga förfall ofta medfört den ur samhällets

synpunkt betänkliga följden, att de fött en mindervärdig avkomma

till världen.

Till de farhågor i rashygieniskt och kriminalpolitiskt hänseende, som,

enligt vad här anförts, bristen på vård åt ifrågavarande sinnesslöa är ägnad

att ingiva, komma emellertid allvarliga betänkligheter även för sinnesslöanstalternas

vidkommande. I anstalterna för bildbara sinnesslöa, såväl

skolhemmen som arbetshemmen, finnas nämligen — och komma, så länge

anstalter för vanartade sinnesslöa saknas, säkerligen alltid att finnas —

intagna åtskilliga elever, vilka, om den förut anförda bestämmelsen om utskrivning

av de för samlivet i anstalten olämpliga skulle tillämpas med den

stränghet, som för anstalterna och de därstädes vårdade icke vanartade

eleverna skulle vara mest gagnelig, lämpligen bort utskrivas därifrån men

likväl icke blivit utskrivna. Det säger sig självt, att ifrågavarande elevers

kvarstannande i sinnesslöanstalterna måste i hög grad försvåra arbetet med

uppfostran och utbildning av övriga i anstalterna intagna elever. Frånsett

samhällets intresse av de vanartade sinnesslöas omhändertagande måste

därför denna frågas lösning anses vara av synnerlig vikt för vården av den

stora huvudgruppen av bildbara sinnesslöa.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Professorn

Petréns

utredning.

Behovet av

åtgärder för

vård av

asociala

imbecilla.

Såsom förut berörts, gick det av de sakkunniga framlagda förslaget ut på

anordnandet av särskilda anstalter för vanartade sinnesslöa barn. I betänkandet

framhölls emellertid, att särskilda anstalter även erfordrades för

vuxna sinnesslöa av ifrågavarande kategori samt att de sakkunniga ämnade

senare framlägga förslag beträffande dylika anstalter. I förenämnda proposition

nr 280 till 1921 års riksdag uttalade föredragande departementschefen

i anslutning härtill, att av den i ämnet framlagda utredningen syntes framstå

såsom ofrånkomligt, att även för äldre vanartade sinnesslöa särskilda

anstalter upprättades. Frågan, huru dessa anstalter borde anordnas, lämnades

emellertid i berörda sammanhang åsido.

1920 års sinnesslövårdssakkunniga blevo emellertid icke i tillfälle att, såsom

avsikten varit, utarbeta förslag rörande vården av vuxna vanartade sinnesslöa.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1922 förklarades

nämligen de sakkunnigas arbete vilande från och med den 1 januari 1923,

vid vilken tidpunkt utredningen i ämnet icke var slutförd, och den 20 juni

1924 förordnade Kungl. Maj:t sedermera, med återkallande av de sakkunnigas

uppdrag, att arbetet skulle upphöra. I samband med sistnämnda beslut

bemyndigade emellertid Kungl. Maj:t chefen för socialdepartementet att

tillkalla en sakkunnig för att inom departementet biträda med verkställande

av utredning och avgivande av förslag beträffande, bland annat, upprättandet

av anstalter för vuxna vanartade sinnesslöa. På grund av nämnda bemyndigande

tillkallade dåvarande departementschefen samma dag professorn

Alfred Petrén att biträda med ifrågavarande arbete.

Med skrivelse den 30 juli 1927 har Petrén avlämnat betänkande i förevarande

ämne. Betänkandet är tryckt i serien statens offentliga utredningar

(1927:18), och jag tillåter mig därför att beträffande dess innehåll, i den

mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till betänkandet.

I fråga om omfattningen av vårdbehovet för vuxna vanartade sinnesslöa

har Petrén i betänkandet inledningsvis erinrat, att 1920 års sinnesslövårdssakkunniga

i förenämnda betänkande rörande upprättandet av uppfostringsanstalter

för vanartade sinnesslöa framhållit (sid. 49), att en fullständig och

något så när tillförlitlig utredning om antalet vanartade sinnesslöa i vårt

land skulle stöta på mycket stora svårigheter, samt att icke ens en mera

approximativ beräkning av antalet dylika sinnesslöa skulle kunna åstadkommas

utan alltför dryga kostnader. Med hänsyn därtill och i övrigt av skäl, som

framginge av betänkandet, hade de sakkunniga ansett sig icke böra i samband

med uppgörande av förslag rörande anstalter för vanartade sinnesslöa barn

ingå på en dylik utredning. På det nu gällt att söka utreda behovet av

åtgärder för omhändertagande av vuxna vanartade sinnesslöa, har Petrén av

motsvarande skäl ansett sig böra inskränka sig till att söka inhämta den

erfarenhet, som härutinnan vunnits vid de anstalter, vilka närmast berörts

av bristen på en organiserad anstaltsvård för ifrågavarande kategori av sinnesslöa.

De uppgifter, vilka på detta sätt kunnat erhållas, giva i främsta

rummet belysning av dessa sinnesslöas beskaffenhet samt av de olägenheter och

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

missförhållanden av olika slag, som frånvaron av ett ordnat anstaltsväsen för

dem medfört, men de kunna också giva en viss ledning vid bedömande av

antalet vårdbehövande sinnesslöa av nämnda kategori.

De anstalter, vilka hava någon större erfarenhet av de vuxna vanartade

sinnesslöa, äro — frånsett statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa —

framför allt dels fattigvårdsanstalter, dels statsunderstödda anstalter för

bildbara sinnesslöa (de vanartade sinnesslöa tillhöra nämligen i allmänhet

de i intellektuellt hänseende relativt högre stående sinnesslöa, på medicinskt

språk benämnda imbecilla). Även fångvårdsanstalterna komma emellertid i

betraktande härvidlag, enär de för närvarande nödgas i avsevärd utsträckning

omhändertaga efter begångna brott otillräkneligförklarade sinnesslöa.

Beaktas bör slutligen, att vanartade sinnesslöa stundom förekomma även å

de jämlikt barnavårdslagstiftningen anordnade skyddshemmen samt å allmänna

uppfostringsanstalter, som avses i 5 kap. 3 § strafflagen.

Vad först angår de statsunderstödda sinnesslöanstalterna erinrar den sakkunnige

att, på sätt förut omförmälts, såsom villkor för statsbidrag till anstalt

för bildbara sinnesslöa gäller, att vanartad sinnesslö icke får intagas i sådan

anstalt, vare sig uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn eller arbetshem för

till vuxen ålder komna sinnesslöa. Den sakkunnige framhåller emellertid

att — utan att det brutits mot nämnda villkor — å bådadera slagen av anstalter

kan förekomma vanartad elev, emedan vanarten hos en sinnesslö

ofta framträder först framemot pubertetsåldern eller därefter.

Börande å statsunderstödda sinnesslöanstalter befintliga, därifrån utskrivna

eller till intagning där anmälda vuxna vanartade sinnesslöa har i betänkandet

redogjorts för vissa av 1920 års sinnesslövårdssakkunniga samt av

Petrén verkställda undersökningar, beträffande vilka jag får hänvisa till betänkandet

jämte därvid fogade bilagor 1—4. Av dessa utredningar framgår

såsom resultat, att bland å de statsunderstödda sinnesslöanstalterna under

senare år intagna eller dit anmälda finnas 135, därav 90 män och 45 kvinnor,

för vilka erfordras plats å anstalt för asociala imbecilla. Beträffande dessa

siffror har i betänkandet gjorts den reservationen, att någon minskning

kunde föranledas av inträffade dödsfall.

När å de anstalter, som äro särskilt avsedda för vanartad och kriminell

ungdom, nämligen dels de i lagen om samhällets barnavård den 6 juni 1924

omförmälda skyddshemmen och dels de allmänna uppfostringsanstalter, som

avses i strafflagens 5 kap. 3 §, inkomma elever, som befinnas sinnesslöa,

medger, såsom förut nämnts, reglementet för statens uppfostringsanstalter

för vanartade sinnesslöa barn, att överflyttning sker till anstalt av sistnämnda

slag. Av dem, som hittills intagits å uppfostringsanstalten för vanartade

sinnesslöa gossar, har också, enligt vad professorn Petrén i betänkandet

meddelat, ett mindre antal överflyttats från skyddshem eller förut

varit intagna å allmän uppfostringsanstalt. Till uppfostringsanstalten för

vanartade sinnesslöa flickor har någon överflyttning från här avhandlade anstalter

icke ägt rum.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Beträffande sinnesslöa i skyddshem samt i allmänna uppfostringsanstalter

har i betänkandet vidare — under hänvisning till en vid betänkandet fogad

sammanställning av vissa från skyddshem erhållna uppgifter (bilaga 5) — anförts

huvudsakligen följande:

De å skyddshemmen befintliga sinnesslöa eleverna syntes med hänsyn

till sin ålder i allmänhet böra intagas å anstalt för vanartade sinnesslöa

barn. Då emellertid, enligt den nya barnavårdslagen, som trätt i kraft med

1926 års ingång, skyddshemselev, vilkens uppförande varit opålitligt —

något som ofta torde vara fallet med sinnesslöa vanartade — kunde kvarhållas

å skyddshemmet ända till fyllda 21 år, kunde det givetvis numera

förekomma, att utskrivning från skyddshem av där intagen elev, som befunnits

sinnesslö, lämpligen borde ske icke till uppfostringsanstalt för vanartade

sinnesslöa barn utan i stället till anstalt för vuxna vanartade sinnesslöa.

Yad åter anginge uppfostringsanstalt för minderåriga lagöverträdare,

syntes där intagen elev, som befunnits imbecill, så att han icke lämpligen

kunde taga någon anställning, i allmänhet icke bliva utskriven, förrän han

fyllt 21 år, då slutlig utskrivning från sådan anstalt senast skall äga rum.

Yore i dylikt fall överflyttning till sinnesslöanstalt behövlig, borde överflyttningen

därför ske till anstalt för vuxna vanartade sinnesslöa. I brist

på sådan anstalt hade emellertid, efter tillkomsten av uppfostringsanstalterna

för vanartade sinnesslöa barn, sådana å statens uppfostringsanstalt

å Bona intagna, vilka befunnits vara i behov av vård å sinnesslöanstalt,

vid utskrivningen blivit överflyttade till uppfostringsanstalten för gossar å

Salbohed.

Petrén har härefter framhållit behovet av en överflyttning av äldre

elever vid statens uppfostringsanstalter för vanartade sinnesslöa barn till

anstalt för vuxna vanartade sinnesslöa. I detta avseende har erinrats om

att man — såsom av den föregående redogörelsen framgår — vid beslutet

om upprättande av de statliga uppfostringsanstalterna för sinnesslöa utgick

från den förutsättningen, att dessa anstalter inom kort skulle följas av motsvarande

anstalter för vuxna. Med hänsyn till den tid, som numera förflutit

från uppfostringsanstalternas tillkomst, har, framhåller Petrén, redan

länge förelegat ett synnerligen stort behov av evakuering från uppfostringsanstalterna

till anstalter för vuxna vanartade sinnesslöa. Detta är förhållandet

beträffande anstalten å Salbohed särskilt med hänsyn till att anstalten numera

är i det närmaste fullbelagd och alltså icke vidare kan utan sådan evakuering

mottaga något nämnvärt antal nya elever, varigenom anstalten i själva

verket kan sägas hava blivit urståndsatt att under nuvarande förhållanden

vidare fylla sin uppgift. Om båda anstalterna — och särskilt om Yänersborgsanstalten

— gäller emellertid att under beläggningstiden intagits icke

endast barn i skolåldern utan även ganska många överåriga. A båda

anstalterna finnas också för närvarande en hel del äldre elever, vilka på

grund av sitt psykiska tillstånd borde snarast möjligt överflyttas till annan

anstalt.

Till ytterligare belysande av nu angivna förhållanden hava meddelats följande

uppgifter rörande åldersförhållandena vid de båda uppfostringsanstalterna.

Av den 21 november 1926 å Salbohedsanstalten intagna 49 elever

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

45

voro endast 7 under 15 år, 22 mellan 15 och 18 år samt 20 över 18 år,

därav 15 över 20 år. Av å Yänersborgsanstalten intagna 24 elever befanns

den 8 januari 1927 endast 1 vara under 15 år (14 år gammal). Mellan 15

och 18 år voro 8, över 18 år voro 15, därav 14 över 20 år. Lägsta åldern var

å Salbolied 10 år och vid Vänersborgsanstalten, såsom nyss nämnts, 14 år.

Högsta åldern var å Salbolied 30 år och vid Yänersborgsanstalten 39 år.

Av de lämnade uppgifterna framgår, att vid uppfostringsanstalten för

gossar inemot hälften och vid anstalten för flickor omkring två tredjedelar

av hela antalet elever överskridit 18 års ålder. Man torde, yttrar Petrén,

kunna uttala den meningen, att dessa elever i regel borde omhändertagas

å anstalt för vuxna. Vid en genomgång av elevmaterialet å Yänersborgsanstalten

hade beträffande 12 intagna befunnits, att snar överflyttning till

anstalt för vuxna asociala imbecilla vore påkallad.

Beträffande vissa erfarenheter i övrigt, som vunnits vid de statliga sinnesslöanstalterna

och som äro av betydelse för den föreliggande frågans bedömande,

framgår av betänkandet bland annat följande:

Ehuru, på sätt av de anförda uppgifterna utvisas, åtskilliga äldre sinnesslöa

intagits å statens sinnesslöanstalter, hava emellertid ingalunda alla överåriga,

som blivit anmälda till uppfostringsanstalterna och som med hänsyn

till reglementets bestämmelser varit berättigade till inträde därstädes, kunnat

mottagas. Yad angår anstalten å Salbolied, måste nämligen numera, sedan

det endast återstår några få platser obelagda, dessa reserveras för minderåriga,

som kunna komma att bliva anmälda från de statsunderstödda uppfostringsanstalterna

för sinnesslöa barn och från skyddshemmen samt vilkas

intagning är av trängande behov påkallad. Åtskilliga ansökningar rörande

från sinnesslöanstalt, respektive skyddshem utskrivna, till vuxen ålder komna

sinnesslöa hava därför på grund av bristande plats förklarats vilande. Bland

de äldre sinnesslöa, som sålunda voro exspektanter till Salbokedsanstalten,

funnos även sådana, som visat sig samhällsfarliga. Några exempel härpå

liava i betänkandet anförts.

Även till Vänersborgsanstalten finnas anmälda åtskilliga till vuxen ålder

komna sinnesslöa, vilka med hänsyn till gällande intagningsbestämmelser

varit berättigade till inträde men likväl ansetts icke kunna intagas och

vilkas ansökningar på grund härav avslagits. Bland dessa överåriga kvinnliga

exspektanter finnas sådana, vilkas intagning i en anstalt av förevarande

slag vore välbehövlig med hänsyn till sexuell vanart och därav följande

risk för att de sätta barn till världen. Även rörande nu avsedda fall bär i

betänkandet anförts exempel.

Emellertid finnas bland exspektanterna vid Salbolied även minderåriga,

vilka, fastän de enligt reglementet äro berättigade till inträde, icke blivit

intagna med hänsyn till anstaltens otillräckliga resurser. Anstaltens brist på

nödigt antal enkelrum, vilken brist alltför mycket begränsat möjligheten att

mottaga sådana sinnesslöa, vilka på grund av homosexuella böjelser eller

våldsamhetstendenser måste nattetid ligga avskilda, har sålunda förhindrat

intagning av en med alltför höggradig vanart och affektlabilitet behäftad

imbecill. Ej heller har intagning kunnat ske av en minderårig sinnesslö,

tillika lidande av sinnessjukdom med stark motorisk oro och svår förstörelsedrift,

enär härför helt naturligt behöves en fullständigt sluten anstalt med

alla för en orolig sinnessjuks vård erforderliga resurser.

Även vid Yänersborgsanstalten har det förekommit, att minderårig sinnesslö

med periodiskt framträdande sinnessjukdom, visande sig i skadegörelse

eller våld mot kamrater, på grund av bristande resurser vid anstalten ej

kunnat intagas.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ta proposition nr 165.

Av de ansökningar, som ingivits till Salboliedsanstalten, liava i övrigt

vissa blivit avslagna av det skälet, att de sinnesslöa, som ansökningarna avsett,

enligt reglementets bestämmelser icke varit berättigade till inträde, enär

de ej förut varit intagna å något slag av uppfostringsanstalt. För intagning

i anstalt för vuxna vanartade sinnesslöa (asociala imbecilla) bör enligt den

sakkunniges mening däremot icke fordras, att vanarten först blivit konstaterad

å annan anstalt, utan intagning bör, även utan föregående anstaltsvård,

kunna få ske direkt från hemorten.

Enligt vad den sakkunnige vid besök å Salbohed inhämtat, motsvarar

emellertid antalet avslagna ansökningar rörande överåriga sinnesslöa, som

ej tidigare varit intagna å någon slags uppfostringsanstalt, ingalunda hela

det antal dylika sinnesslöa, som man önskat få in på Salbohedsanstalten.

Alltemellanåt har det nämligen förekommit förfrågan angående överårig

sinnesslö, för vilken ansökan sedermera icke ingivits, enär besked erhållits,

att den sinnesslöe ej vore berättigad till inträde. Enligt uppgift från anstalten

torde sammanlagda antalet av icke inträdesberättigade överåriga

sinnesslöa, för vilken ansökan ingivits eller för vilka endast förfrågan gjorts,

uppgå till åtminstone ett 40-tal.

Sammanfattas de uppgifter, som av den sakkunnige lämnats angående

antalet av å uppfostringsanstalterna för vanartade sinnesslöa intagna, för

vilka behov av omhändertagande å anstalt för vuxna föreligger, samt av dit

anmälda men ej intagna, vilka böra intagas å anstalt för asociala imbecilla,

erhållas följande approximativa siffror, nämligen för manliga sinnesslöa sammanlagt

omkring 70 och för kvinnliga sinnesslöa tillsammans omkring 25.

Petrén har vidare framhållit, att det under nuvarande brist på organiserad

vård för vuxna vanartade sinnesslöa i främsta rummet vore fattigvårdsanstalterna,

som bleve nödsakade att taga hand om dessa asociala individer.

Med hänsyn härtill har Petrén hos statens fattigvårdskonsulenter gjort förfrågan

om förekomsten av dylika sinnesslöa a fattigvaixlsanstalterna samt

rörande de olägeulieter, som härav föranleddes. I anledning härav hava

fattigvårdskonsulenterna avgivit yttranden, i vilka förefintligheten av vanartade

sinnesslöa å fattigvårdsanstalter samt därav orsakade missförhållanden belysts.

I yttrandena — beträffande vilkas närmare innehall jag tillåter mig

hänvisa till betänkandet sid. 18—22 — har sålunda med styrka framhållits,

att även om förekomsten av sinnesslöa å fattigvårdsanstalter icke kunde med

siffror åskådliggöras, de nu rådande missförhållandena i detta hänseende

dock kunde bestyrkas av varje med fattigvårdsarbete förtrogen person. Särskilt

hava betonats de olägenheter, som vårdandet å anstalterna av sexuellt

opålitliga sinnesslöa kvinnor medför. För närvarande är det, framhåller en

av konsulenterna, så olyckligt ställt, att det knappast finnes en fattigvardsanstalt,

å vilken icke finnas intagna eu eller flera sinnesslöa. I de fall, då

de sinnesslöa äro vanartade, försvåras missförhållandena ytterligare. Värden

å ålderdomshemmen, vilka avsetts närmast för fattiga sjuka och gamla, har

ej sällan på ett beklämmande sätt blivit lidande på grund av att sinnesslöa

i brist på vårdplatser på annat håll måst intagas i hemmen. En annan

konsulent betonar, att förekomsten av sinnesslöa och särskilt vanartade sådana

å fattigvårdsanstalterna är ett av de största hindren för ett tillfredsställande

ordnande av den kommunala anstaltsvården.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ta proposition nr llio.

I detta sammanhang har Petrén erinrat om fattigvårdslagens stadgande,

att i fråga om anordningarna å fattigvårdsanstalt skall iakttagas bland

annat, att sinnesslöa, som måste där omhändertagas på grund av brist

på plats å specialanstalter, skola vårdas i särskilda rum eller avdelningar.

så vida ej i särskilda fall annat finnes kunna ske utan men för den sjuke

eller övriga understödstagare (32 § första stycket). Att detta icke utan men

kan ske i fråga om vanartade sinnesslöa, är enligt Petrén tämligen självklart

och framgår i övrigt med all tydlighet av de lämnade meddelandena

från fattigvårdskonsulenterna. Skola vanartade sinnesslöa vistas å fattigvårdsanstalterna,

måste de sålunda, för att ej åstadkomma skada och vantrevnad,

bo i särskilda rum eller å särskilda avdelningar. Att begära att kommunerna

i allmänhet skola anordna särskilda avdelningar för sinnesslöa är emellertid

tydligen en orimlighet. Vid sådant förhållande är det, framhåller Petrén,

av den största vikt, att särskilda statsanstalter för asociala imbecilla med

tillräckligt antal platser komma till stånd, innan nyssberörda bestämmelse i

fattigvårdslagen träder i kraft. Enligt beslut av 1926 och 1928 års riksdagar

skall detta ske med 1930 års utgång; dock kan Kungl. Maj:t, helt eller delvis

där omständigheterna föranleda därtill, medgiva uppskov till 1933 års utgång.

I fråga om förekomsten av asociala imbecilla å statens sinnessjukanstalter

har den sakkunnige — efter erinran om den av mig i det föregående omnämnda

bestämmelsen i § 28 av gällande sinnessjukstadga, enligt vilken å

dylik anstalt må intagas sinnesslöa, vilka såsom våldsamma eller opålitliga

icke kunna annorledes erhålla ändamålsenlig vård — anfört följande:

Då i nämnda författningsrum särskilt stadgas, att intagning av dessa

sinnesslöa å statens sinnessjukanstalter får ifrågakomma endast därest utrymmet

det medgiver, d. v. s. när ledig plats icke med nödvändighet behöves

för sinnessjuk, ligger det i sakens natur, att det endast är mera undantagsvis

som en sinnesslö blir mottagen å ett hospital. Detta framgår

också av årsberättelserna rörande hospitalen. Ur de senast till medicinalstyrelsen

ingivna berättelserna inhämtas, att av de under år 1926 å samtliga

statens sinnessjukanstalter nyintagna (från annat hospital icke överflyttade),

till antalet 2,265, endast 42 voro sinnesslöa, därav 30 imbecilla och 12 idioter.

Av de anförda siffrorna torde framgå, att det endast är i ytterst trängande

fall, som en asocial imbecill vinner inträde å hospital. Helt naturligt är

också, att t. ex. opålitlighet i sexuellt avseende icke kan betraktas som tillräcklig

anledning att med företrädesrätt framför en vårdbehövande sinnessjuk

mottaga en sinnesslö kvinna å hospital. Pörst sedan en särskild anstalt

för vuxna vanartade kvinnliga sinnesslöa kommit till stånd, kunna sålunda

fattigvårdsanstalterna befrias från de svåra olägenheter, som sexuellt opålitliga

sinnesslöa kvinnors vistelse å dessa medför.

Vad de vanartade manliga sinnesslöa beträffar, förekommer det ofta, att

dessa, när de icke kunna bliva omhändertagna på ett tillfredsställande sätt,

begå brottsliga gärningar, som leda till att de bliva åtalade och häktade.

Härom säger sig den sakkunninge hava erhållit riklig erfarenhet från sin

verksamhet inom medicinalstyrelsens rättspsykiatriska nämnd, vilken icke

sällan har att avgiva utlåtande om för brott tilltalade personer, vilka vid av

domstol begärd rättspsykiatrisk undersökning befunnits sinnesslöa. På grund

av den stora platsbristen å hospitalen har det i allmänhet icke varit möjligt

att å hospitalen bereda plats för dessa sinnesslöa, sedan de av domstolen

förklarats i anseende till sin sinnesbeskaffenhet icke kunna till ansvar fällas.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Mcij:ts proposition nr l(io.

Beträffande nuvarande förhållanden med avseende å omhändertagande av

efter brott otillräkneligförldarade sinnesslöa anför den sakkunnige i detta sammanhang

vidare huvudsakligen följande:

För att otillräkneligförklarade icke på grund av återsändande till sina

hemorter skola komma att ånyo begå brott har fångvårdsstyrelsen under den

rådande stora platsbristen på hospitalen sett sig nödsakad att — i avvaktan

på att hospitalsplatser för ifrågavarande sinnesslöa skola bliva lediga —

tillsvidare omhändertaga deras vård. För sådant ändamål har fångvårdsstyrelsen

måst både utnyttja en ursprungligen för sinnessjuka straffångar av

mankön avsedd sinnessjukavdelning inom fångvården och därtill vid ytterligare

två fångvårdsanstalter inrätta särskild sinnessjukavdelning att fungera

som upptagningsanstalt för manliga otillräkneligförklarade. Efter att från

dessa fångvårdens sinnessjukavdelningar hava inhämtat uppgift å vilka otillräkneligförklarade

som där vårdades den 1 juli 1926, har den sakkunnige

vid införskaffande av närmare upplysningar om dessa ur medicinalstyrelsens

diarier över rättspsykiatriska ärenden funnit, att antalet imbecilla bland

dem utgjorde 30. En sammanställning beträffande av dem begångna brott

och tidpunkten för deras otillräkneligförklarande ger till resultat följande

Tablå

rörande å fångvårdens sinnessjukavdelningar vårdade straffriförklarade

manliga imbecilla.

Brottets art

Mordbrand ........

Sedlighetsbrott ...

Våldtäktsförsök ...

Hemfridsbrott......

Misshandel .........

Stöld ..................

Summa

År, då otillräkneligförklaringen ägt rum

1917 1921 1922 1923 1924 1925 1926 S:a

1 -

— 2

1

1 —

2 —

1 1

— 2

3 4

— 1

— 1

— 2

3 1

- 4

— 11

— 1

— 1

— 2

4 11

1 3 4 1 6 11 4 30

Såsom av denna tablå framgår, är det icke endast lindrigare brott, som

begås av imbecilla, utan även mera samhällsfarliga förbrytelser förekomma.

Vid sidan av stöld dominera sålunda sedlighetsbrotten. Räknas till dessa även

våldtäktsförsök, bliva sedlighetsbrotten t. o. m. flera än tjuvnadsbrotten,

vilka eljest äro långt talrikare än andra brott. Och i allmänhet har det i

här avsedda fall varit fråga om mycket svåra sedlighetsbrott, såsom otukt

med minderårig. Även bland de manliga sinnesslöa finnas följaktligen

sådana, som äro i sexuellt hänseende synnerligen opålitliga, och det är givetvis

ett samhällsintresse av synnerlig vikt, att dylika av sitt driftliv behärskade

sinnesslöa bliva omhändertagna på ett för samhället betryggande sätt.

Såsom redan i det föregående anmärkts, har den sakkunnige ansett det

icke vara möjligt att göra ens några approximativa beräkningar angående

totala behovet av anstaltsplatser för asociala imbecilla av de olika könen. De

i betänkandet anförda, här i sammandrag återgivna erfarenheterna från de

olika slag av anstalter, som under nuvarande förhållanden få taga befattning

med dylika individer, hava dock givit några siffror, som kunna vara i viss

mån vägledande för eu preliminär uppskattning av platsbehovet. Härom anför

den sakkunnige huvudsakligen följande.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 49

Yad först de manliga sinnesslöa beträffar, liava de statsunderstödda sinnesslöanstalterua

lämnat uppgift om 90 sådana, för vilka plats a anstalt för

vuxna vanartade sinnesslöa visat sig behövlig. Antalet av till statens uppfostringsanstalt

för sinnesslöa gossar anmälda men ej intagna ävensom där

befintliga överåriga, för vilka behov av överflyttning till anstalt för vuxna

föreligger, uppgår till sammanlagt omkring 70. Läggas så härtill de 30

kriminella sinnesslöa, som efter otillräknelighetsförklaring måst provisoriskt

omhändertagas av fångvården, fås ett antal av omkring 190. Denna siffra

giver emellertid endast eu svag föreställning om verkliga behovet. Antalet

asociala imbecilla ute i kommunerna, vilka icke varit intagna i eller anmälda

till statsunderstödd sinnesslöanstalt och för vilka icke förfrågan gjorts

till Salbohedsanstalten, undandrager sig visserligen varje beräkning, men

deras antal är säkerligen högst betydande.

Vad kvinnliga sinnesslöa beträffar, utgör enligt från de statsunderstödda

sinnesslöan stal terna erhållna uppgifter antalet där intagna eller dit anmälda

vuxna vanartade 45. Antalet till uppfostringsanstalten för sinnesslöa

flickor i Vänersborg anmälda men där ej intagna ävensom där befintliga

överåriga, vilka böra överföras till anstalt för vuxna, utgör omkring 25.

Sammanläggas nämnda båda siffror, erhålles ett antal av omkring 70. Denna

siffra ger emellertid, såsom torde framgå bland annat av de utav fattigvårdskonsulenterna

meddelade upplysningarna, ingen som helst antydan om det

verkliga behovet av anstaltsplatser för vuxna vanartade sinnesslöa av kvinnkön.

Vad särskilt angår de sinnesslöa kvinnor, som på grund av sexuell

vanart äro i behov av att bliva omhändertagna å anstalt för vuxna vanartade

kvinnliga sinnesslöa, äro de säkerligen att räkna i hundratal.

När man går att anordna särskilda anstalter för asociala imbecilla, bör man

emellertid enligt Petrén räkna med att till dessa anstalter böra i största möjliga

utsträckning överflyttas även de imbecilla, som nu vårdas å statens hospital.

Medicinalstyrelsen lärer också vid uppgörandet av sin i september 1925 till

Kungl. Maj:t ingivna plan för sinnessjukvårdens ordnande hava utgått ifrån,

att samtliga å hospitalen vårdade sinnesslöa skulle omhändertagas å särskilda

anstalter. Medicinalstyrelsen bär nämligen i sina beräkningar rörande

behovet av hospitalsplatser endast tagit hänsyn till antalet sinnessjuka, som

behöva anstaltsvård, och således uppenbarligen räknat med att några hospitalsplatser

framdeles icke — såsom nu är förhållandet — skola vara upptagna

av sinnesslöa.

Läggas de tidigare återgivna siffrorna angående antalet å hospitalen intagna

imbecilla till de förut anförda, från sinnesslö- och fångvårdsanstaltema

erhållna uppgifterna, erhålles det resultatet, att cirka 500 anstaltsplatser för

manliga imbecilla och cirka 200 anstaltsplatser för kvinnliga imbecilla av kär

ifrågavarande slag skulle vara behövliga. Då emellertid, såsom nyss antytts,

i dessa beräkningar icke kunnat medtagas de å fattigvårdsanstalterna

och eljest ute i kommunerna befintliga asociala imbecilla, för vilka förfrågan

om plats å specialanstalt icke gjorts, är behovet av anstaltsplatser för asociala

imbecilla i själva verket vida större än vad här anförda siffror angiva

Den sakkunnige har härefter gått in på frågan, huru värden av asociala

imbecilla bör ordnas.

Yad därvid först beträffar spörsmålet, vem det bör tillkomma att omhändertaga

ifrågavarande sinnesslöa, har, såsom förut antytts, denna fråga varit

föremål för behandling av 1920 års sinnesslövårdssakkunniga i deras betänkande

år 1921, därvid spörsmålet avhandlades med avseende på såväl

Bihan g till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 139 haft. (Nr 165.) ios''55i ss 4

Vem bär om

händertaga

asociala

imbecilla.''

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. May.ts proposition nr 165.

vanartade sinnesslöa barn som vuxna vanartade sinnesslöa. De sakkunniga

anslöto sig till den av 1916 års riksdag uttalade uppfattningen, att någon

annan möjlighet knappast syntes kunna tänkas, än att staten för ifrågavarande

kategorier anordnade särskilda anstalter. Till stöd för denna

mening anförde de sakkunniga främst anstaltsorganisatoriska skäl, men

de framhöllo vidare, att för en sådan lösning av frågan även talade den omständigheten,

att de vanartade sinnesslöas omhändertagande från såväl rashygienisk

som kriminalpolitisk synpunkt måste anses vara ett betydande samhällsintresse.

Den rashygieniska synpunkten gjorde sig i främsta rummet

gällande i fråga om de vanartade sinnesslöa kvinnorna. Vad de vanartade

sinnesslöa männen beträffade, måste deras omhändertagande ur det allmännas

synpunkt anses vara av synnerlig vikt såsom ett led i brottslighetens

bekämpande.

För övrigt vore, framhöllo de sakkunniga vidare, i avseende härå att

märka, att omhändertagandet av sådana vanartade sinnesslöa, vilkas antisociala

tendenser fört till kriminella handlingar, redan påvilade staten, i det

att dessa sinnesslöa, när de i anseende till sitt psykiska tillstånd förklarats

icke kunna till ansvar fällas, i regel omhändertoges av den offentliga sinnes

sjukvården. Det skulle vara föga ändamålsenligt att låta skyldigheten att

omhändertaga de vanartade sinnesslöa påvila olika myndigheter, allteftersom

de sinnesslöa gjort sig skyldiga till brott eller icke, enär det ur behandlingssynpunkt

i regel icke kunde anses föreligga skäl att för sinnesslöa,

vilka sålunda i formell mening kunde hänföras till kriminella, anordna särskild

vård, annan än den, som anordnades för övriga sinnesslöa med antisociala

tendenser.

Ytterligare betonades, att statens övertagande av vården om de vanartade

sinnesslöa ingalunda skulle innebära införandet av någon ny princip på

abnormvårdens område. Yad sinnesslövården beträffade, kunde den grundsatsen,

att staten borde omhändertaga sådana vårdbehövande, för vilkas vård

kommunala och enskilda anstalter saknade nödiga resurser, redan anses vara

av statsmakterna godkänd i fråga om tvenne grupper av sinnesslöa, nämligen

sådana, som tillika vore blinda — bildbara såväl som obildbara — samt bland

obildbara sinnesslöa de allra mest svårskötta och de för omgivningen i mera

utpräglad grad farliga.

Till de sakkunnigas ståndpunkt i denna fråga anslöt sig föredragande

departementschefen vid behandling av förenämnda proposition nr 280 till

1921 års riksdag. Riksdagen underströk för egen del i sin skrivelse i ämnet

(nr 277) de av de sakkunniga anförda synpunkterna.

. I sitt nu förevarande betänkande har Petrén, under hänvisning till vad

sålunda tidigare förekommit, allenast förklarat, att icke mer lin en mening

syntes kunna vara rådande därom att, sedan staten upprättat uppfostringsanstalter

för vanartade och indisciplinära sinnesslöa barn, det även borde

tillkomma staten att åtaga sig vården av de till vuxen ålder komna vanartade

och indisciplinära sinnesslöa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr liio. Öl

Vad därnäst beträffar sättet för de vuxna vanartade sinnesslöas omhändertagande,

berördes även denna fråga i 1920 års sinnesslövårdssakknnnigas

betänkande. De sakkunniga uttalade därvid den meningen, att alla sinnesslöa,

för vilka med hänsyn till deras våldsamhet eller mera utpräglat antisociala

tendenser erfordrades vård å sluten avdelning, borde omhändertagas

inom den allmänna sinnessjukvårdens ram, medan övriga här ifrågavarande

sinnesslöa i regel borde intagas i särskilda anstalter (arbetshem). Dessa

sistnämnda, vilka skulle anordnas särskilt för manliga och särskilt för kvinnliga

sinnesslöa, borde enligt sinnesslövårdssakkunnigas mening vara öppna

anstalter liksom de befintliga statsunderstödda arbetshemmen för sinnesslöa.

Av skäl, som i det följande skola återgivas, funno de sakkunniga önskvärt,

att de särskilda arbetshemmen för vuxna vanartade sinnesslöa kunde

anordnas i form av öanstalter efter mönster av den danska anstalten för

vanartade manliga sinnesslöa å Livo i Limfjorden.

Emellertid framhöllo de sakkunniga i annat sammanhang, att fall otvivelaktigt

kunde förekomma, då sinnesslöa, som vore att hänföra till de vanartades

kategori, likväl med hänsyn till vanartens eller den psykiska abnormitetens

beskaffenhet icke nödvändigt behövde vardas a v a rf1 sig sluten anstalt

eller öanstalt. Det borde därför icke vara uteslutet, att vissa elever

även såsom äldre kunde kvarstanna i skolhem för vanartade sinnesslöa barn.

möjligen i en sä-som annex till skolhemmet anordnad arbetshemsavdelning,

i all synnerhet om denna kunde förläggas pa nagot avstand från skolhemmet.

Yad beträffade det av de sakkunniga föreslagna skolhemmet för vanartade

gossar, kunde det med hänsyn till denna anstalts behov av arbetskrafter föi

jordbruksarbete till och med vara önskligt, att hemmet förenades med en

sådan arbetshemsavdelning. Yad åter anginge kvinnliga sinnesslöa av här

avhandlade kategori, i fråga om vilka vanarten ofta bestode i opålitlighet i

sexuellt avseende, syntes bland dessa finnas åtskilliga, vilka även såsom

vuxna utan olägenhet kunde vistas tillsammans med i skolhemmet intagna

sinnesslöa flickor, fastän de icke lämpade sig för anstalter som vore avsedda

jämväl för sinnesslöa av mankön. Dylika kvinnliga sinnesslöa syntes

därför icke behöva omhändertagas i särskilt annex utan kunde kvarstanna i

själva skolhemmet, blott detta kunde tillräckligt effektivt isoleras från yttervärlden.

Beträffande nu avhandlade frågor framhöll föredragande departementschefen

i sitt yttrande till nyssnämnda proposition nr 280 år 1921 allenast,

att det av den i ämnet lämnade utredningen syntes framstå såsom ofrånkomligt,

att även för vuxna vanartade sinnesslöa upprättades särskilda anstalter,

men att frågan om dessa anstalters anordnande i då föievarande

sammanhang icke kunde upptagas till slutlig prövning. Mot detta uttalande

gjordes i riksdagens skrivelse i ämnet ingen erinran.

Petrén har i sitt betänkande i förevarande ämne till eu början anfört,

att vad 1920 års sinnesslövårdssakkunniga uttalat angående vissa rnixtw

vanartade sinnesslöas Tcvarstannande vid uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn

av samma kategori borde beaktas, då det nu gäller ordnandet av vården

Sättet för

omhändertagande

av

asociala,

imbecilla.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Majds proposition nr 155.

om ifrågavarande vuxna sinnesslöa. Såsom framgår av det förut anförda,

finnes för närvarande ett stort antal till vuxen ålder komna sinnesslöa

såväl å uppfostringsanstalten för vanartade sinnesslöa gossar som å anstalten

för vanartade sinnesslöa flickor. I den man det härvid är fråga om

sådana sinnesslöa, som genom anstaltsvistelsen låtit sig disciplineras, så att

de icke äro till skada för uppfostringsanstaltens verksamhet, anser Petrén, i

anslutning till den mening, som uttalats av 1920 års sakkunniga, att det

icke heller framdeles bör vara något hinder för att platser, som icke äro

upptagna av skolelever, sålunda tagas i anspråk för arbetskem selever. I

denna fråga anföres vidare i betänkandet huvudsakligen följande:

Vad den till Salbohed förlagda uppfostringsanstalten för vanartade sinnesslöa

gossar beträffar, torde det, på sätt 1920 års sinnesslövårdssakkunniga

antytt, vara önskvärt, att det vid denna anstalt alltjämt kommer att finnas

ett avsevärt antal till vuxen ålder komna imbecilla. Det jordbruk, som bär

finnes, ger nämligen sysselsättning åt åtskilliga sinnesslöa. Lämpligast är

dock, att barnen (skoleleverna) och de äldre (arbetshemseleverna) skiljas till

helt olika avdelningar. Början till eu sådan ordning finnes också redan vid

Salbohedsanstalten. Det lär finnas möjlighet att vid anstalten på lämpligt sätt

anordna en arbetshemsavdelning med omkring 35 platser, å vilken de mera pålitliga

och fogliga samt mera arbetsföra vuxna sinnesslöa kunde stanna för

att deltaga i jordbruks- och trädgårdsarbetet samt i de många handräckningsarbeten,

för vilka deras arbetskraft är behövlig.

Den till Vänersborg förlagda uppfostringsanstalten för vanartade sinnesslöa

fliclcor har däremot icke någon arbetshemsavdelning som annex. Icke

heller synes med hänsyn till områdets ringa storlek sådan avdelning där

lämpligen kunna anordnas. I den män platserna å denna anstalt behövas

för nya skolelever, böra sålunda även de mera lättskötta bland där befintliga

vuxna sinnesslöa flyttas till för sådana sinnesslöa anordnad särskild

anstalt.

Petrén har härefter berört den utav 1920 års sinnesslövårdssakkunniga

framförda tanken på anordnande av öanstaltcr för vissa vuxna vanartade

sinnesslöa. Genom en sådan anordning skulle enligt de sakkunniga vinnas,

att antalet av dem, som skulle behöva omhändertagas av den offentliga

sinnessjukvården, kunde väsentligen nedbringas, då till dylik öanstalt skulle

kunna hänvisas även många av de sinnesslöa, som eljest på grund av rymningsbegär

skulle behöva vårdas å sluten anstalt.

I Petréns betänkande har nu, med ledning av de erfarenheter, söm liärutinnan

vunnits i Danmark, närmare redogjorts för de krav med avseende

å läge, storlek och beskaffenhet i övrigt, som måste ställas på en ö,

avsedd för anstalt av ifrågavarande slag. Till närmare belysande av öanstalters

betydelse för sinnesslövården har vid betänkandet såsom bilaga

fogats en redogörelse för den danska Livoanstaltens uppkomst och utveckling

samt för verksamheten vid densamma. I dessa hänseenden anhåller jag att

få hänvisa till betänkandet (sid. 28 samt 64—77).

Vad angår möjligheterna att i Sverige anordna öanstalter för sinnesslöa

framhåller Petrén, att det vid de undersökningar, som 1920 års sinnesslövårdssakkunniga

i detta avseende företagit, visat sig, att vissa svårigheter

äro för handen. Den första förutsättningen för en öanstalt, nämligen att

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. JIaj:t.s proposition nr Idö. 53

det ön omgivande vattnet i regel icke eller åtminstone icke för längre perioder

fryser till under vintertiden, är i allmänhet icke uppfylld inom Sveriges

gränser. I betänkandet bär redogjorts för de utav 1920 års sinnesslövårdssakkunniga

verkställda undersökningarna rörande förefintligheten av

för ändamålet användbara öar samt för en del av de sakkunniga företagna

utredningar och underhandlingar rörande möjligheten till förvärv av vissa

öar, vilka ansetts kunna ifrågakomma för ändamålet. Jämväl i dessa hänseenden

ber jag att få hänvisa till vad betänkandet (sid. 29—30) innehåller.

För egen del har Petrén anfört, att enligt hans mening de utav 1920 års

sakkunniga verkställda undersökningarna syntes hava visat, att till öanstalt

för kvinnliga asociala imbecilla funnes att tillgå en ö, som väl skulle lämpa

sig för ändamålet, nämligen den till Lindbergs socken av Hallands län

hörande Balgön. Beträffande anstalt för manliga asociala imbecilla syntes

visserligen den enda ö, som med hänsyn till olika på frågan inverkande

omständigheter syntes kunna ifrågakomma —- nämligen ön Stora Böknen i

Vättern — vara användbar för ändamålet. Vissa olägenheter skulle doek

vara förbundna med denna ös användande, bland annat i betraktande av att

öns beskaffenhet ej syntes möjliggöra en så omväxlande arbetsterapi för å

anstalten intagna, som kunde vara önsklig.

Emellertid framhåller Petrén, att han — med hänsyn till det förändrade

läge, vari på grund av omständigheter, för vilka i det följande skall redogöras,

frågan om anstalter för berörda kategori av abnorma numera kommit

— ej ansett sig böra vid fullgörande av det honom lämnade utredningsuppdraget

till fortsatt undersökning upptaga detta spörsmål. Denna

ståndpunkt innebär emellertid icke, betonar Petrén, att tanken på öanstalter

för vård av vissa asociala imbecilla enligt hans mening bör övergivas. Då

nämligen denna vårdform skulle dels i någon mån minska antalet av dem,

som måste vårdas å sluten anstalt, dels ock möjliggöra eu friare och i vissa

avseenden mera tillfredsställande vård för vissa sinnesslöa och alltså — såsom

ock erfarenheten från den danska anstalten å Livo visat — utgöra ett

värdefullt led i sinnesslövården, är det enligt Petréns förmenande önskvärt,

att tanken på dylika anstalter må kunna, när omständigheterna det medgiva,

återupptagas och realiseras.

Beträffande de omständigheter, vilka såsom nyss antytts medfört, att frågan

om anordnande av särskilda anstalter för asociala imbecilla kommit i ett nytt

läge under den tid, som förflutit sedan 1920 års sinnesslövårdssakkunnigas

arbete år 1922 enligt Kungl. Maj.ts beslut upphörde, uttalar Petrén till eu

början, att — på sätt redan förut omförmälts — sedan uppfostringsanstalterna

för vanartade sinnesslöa barn börjat sin verksamhet, det snart befunnits, att

behov förelåge av att få åtskilliga av de här intagna, till vuxen ålder komna

sinnesslöa överflyttade till sluten anstalt, på grund av att de företedde stark

förstörelsedrift och svåra våldsamhetstendenser. Från båda dessa uppfostringsanstalter

hava också under de gångna åren några av de intagna blivit

överflyttade till hospital, om också först efter en exspektanstid, under vilken

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts proposition nr Idb.

uppfostringsanstalterna i fråga,, vilka sakna resurser för värden av dylika

sinnesslöa, haft stora svårigheter med dessas omhändertagande. Med en

sådan erfarenhet för ögonen torde det, yttrar hetron, vara uppenbart, att

det är nödvändigt att först se till, att tillräckligt antal platser ä sluten avdelning

anordnas för de mera opålitliga och för omgivningen vådliga sinnesslöa,

innan arbetsliem i form av öanstalter planläggas.

Efter 1925 års riksdags beslut i försvarsfrågan har också yppat sig möjlighet

att för jämförelsevis ringa kostnad erhålla särskilda anstalter för asociala

imbecilla, beträffande vilka vård å sluten avdelning är erforderlig. Enligt vad

Petrén under sitt arbete såsom eu av de utav chefen för försvarsdepartementet

tillkallade sakkunniga för undersökning av ersättningsfrågor i anledning

liv regementsindragningar och för avgivande av förslag rörande det

lämpligaste förfaringssättet med ledigblivande kasernetablissement (kasernkommittén)

erfarit, finnas bland ifrågavarande kasernetablissement tvenne,

som efter vissa tillbyggnader synnerligen väl skulle lämpa sig för här förevarande

ändamål, medan de däremot med hänsyn till läge och lokala förhållanden

inomhus icke passa för vård av sinnessjuka. De här åsyftade

kasern etablissemen ten äro trängkårskasernerna i Säl a och Örebro. Beträffande

dessa har Petrén — av skäl som i det följande skola närmare angivas

inom kasernkommittén föreslagit, att etablissementet i Sala skulle apteras till

anstalt för manliga asociala imbecilla och etablissementet i Örebro till anstalt

för kvinnliga asociala imbecilla. Kasernkommittén har ock med skrivelser

till chefen för försvarsdepartementet den 9 juli 1927 framlagt förslaghärom.

Berörda förslag hava, såvitt avser de omändringar och tillbyggnader, som

ansetts erforderliga för nämnda kaserners tagande i ansprak såsom anstalter

för manliga asociala imbecilla respektive kvinnliga asociala imbecilla, grundats

på av Petrén uppgjort program. För förslagens innehall kommer jag

att längre fram i annat sammanhang redogöra.

Såsom av nämnda redogörelse kommer att framga, innebär kasernkommitténs

förslag, att i vardera av de föreslagna anstalterna i Sala och Örebro

skulle inrymmas 323 vårdplatser.

Beträffande frågan, i vad mån detta platsantal motsvarar vårdbehovet för

asociala imbecilla, bär Petrén i sitt betänkande anfört följande:

Med avseende å kvinnliga sinnesslöa må först framhållas, att även sedan

alla å hospital nu vårdade kvinnliga imbecilla samt alla å statsunderstödda

sinnesslöanstalter nu befintliga och därifrån utskrivna, till vuxen ålder komna

asociala imbecilla av kvinnkön intagits å den föreslagna anstalten för kvinnliga

asociala i Örebro, skulle — såsom av de tidigare lämnade uppgifterna

framgår — dock över ett 100-tal platser bliva disponibla för i sexuellt hänseende

opålitliga sinnesslöa kvinnor, vilka nu vistas å fattigvårdsanstalter

eller i hemmen och för vilka plats å specialanstalt hittills icke sökts. Vad

åter beträffar den föreslagna anstalten i Sala för manliga asociala imbecilla,

kommer platsantalet vid denna anstalt icke på långt när att motsvara behovet.

Såsom i det föregående är nämnt, äro redan nu imbecilla till ett

antal, ungefär motsvarande den nya anstaltens beräknade platsantal, intagna

å hospital, och i övrigt äro asociala imbecilla för närvarande till icke obe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

. Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 5.)

tydligt antal omhändertagna dels i sinnesslöanstalter och dels å fångvårdens

sinnessjukavdelningar. Härtill komma alla de ute i kommunerna befintliga

asociala imbecilla, som äro i behov av vård å specialanstalt och för vilka

sådan vård bör beredas, innan fattigvårdslagens bestämmelser om ålderdomshem

träda i kraft. Ytterligare byggnader bliva därför behövliga för vård

av manliga asociala imbecilla.

I detta sammanhang har beträffande Orebroanstalten framhållits, att den

sakkunnige vid uppgörande av program för denna anstalts användning utgått

från, att där skulle genom överflyttningar från hospitalen intagas även svårskötta

öbildbara sinnesslöa (idioter) av levinnkön. Skulle Orebroanstalten få

mottaga såväl asociala imbecilla som svårskötta idioter — vilket ur driftkostnadssynpunkt

åtminstone tills vidare torde vara lämpligt — lärer den emellertid,

framhåller den sakkunnige, framdeles komma att bliva i behov av utvidgning

för att kunna fylla sitt huvudsakliga iindamål: att hysa asociala imbecilla.

Huru stort det framtida behovet av eu ökning utav platsantalet å anstalter

för kvinnliga asociala sinnesslöa kommer att bliva, synes emellertid, framhåller

Petrén vidare, delvis vara beroende av, huruvida frågan om sterilisering

av vissa sinnesslöa kan inom en ej alltför avlägsen framtid vinna en

lösning. Därest sterilisering av sinnesslöa skulle kunna komma till stånd,

där denna åtgärd efter prövning befunnes lämpligen böra vidtagas, skulle detta

nämligen sannolikt till eu viss grad minska platsbehovet för kvinnliga imbecilla.

Innan utvidgning av anstalten i Örebro företages, bör emellertid enligt

Petréns mening övervägas lämpligheten av att realisera den av 1920 års

sinnesslövårdssakkunniga framförda och i det föregående återgivna tanken

på inrättande av ett arbetsliem i form av öanstalt. Dit borde då, i den mån

arbetskemmet kan mottaga dem, överflyttas alla sådana i Orebroanstalten

intagna imbecilla, som icke behöva kvarstanna i sluten anstalt. Frånsett att

härigenom en mera fri vård skulle kunna beredas ifrågavarande imbecilla,

skulle eu dylik överflyttning enligt den sakkunniges mening sannolikt i betydande

omfattning minska behovet av nya, mera dyrbara vårdplatser i

sluten anstalt. En öanstalt för kvinnliga sinnesslöa anses nämligen utan

nämnvärd olägenhet kunna givas rätt stort omfång, medan däremot — enligt

vad erfarenheten i Danmark synes hava visat — en dylik anstalt för manliga,

med hänsyn till risken för attentat mot personalen o. s. v., ej anses

kunna göras alltför omfattande; större antal än ett 100-tal manliga asociala

imbecilla synes enligt utländsk erfarenhet knappast kunna samlas på ett ställe.

Petrén har härefter berört frågan om omhändertagandet av sådana asociala

imbecilla, villca tillika äro behäftade med annan abnormitet, lyte eller sjukdom.

I dessa hänseenden innebär förslaget i kort sammandrag följande:

Asociala imbecilla, vilka tillika äro fallandesjuka, skulle tills vidare, intill

dess en sluten avdelning för fallandesjuka kunde komma till stånd, mottagas

å de föreslagna anstalterna i Örebro och Sala men därefter av närmare angivna

skäl helst omhändertagas inom epileptikeranstalt.

Yanartade imbecilla, som jämväl äro blinda, skulle icke intagas å de

''ifrågasatta sinnesslöanstalterna, enär den år 1922 öppnade statsanstalten i

Lund för blinda med komplicerat lyte är avsedd för alla blinda, beträffande

vilka lytet är komplicerat med någon annan defekt.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Vad däremot beträffar vanartade imbecilla, som äro dövstumma, skulle

dessa få omhändertagas å de nu ifrågasatta anstalterna, emedan möjlighet

för deras vård å något till dövstumväsendet hörande arbetshem icke finnes

eller kan beräknas i framtiden komma att beredas. Likaledes skulle imbecilla

över huvud taget, som lida av någon smittsam sjukdom. — de må hava

visat asociala tendenser eller icke — vårdas å de nu ifrågasatta slutna anstalterna.

I sakens natur ligger nämligen, framhåller den sakkunnige, att å

statens anstalter för asociala imbecilla böra vårdas alla sådana till vuxen

ålder komna sinnesslöa, som på grund av de för statsbidrags utgående fastställda

villkoren icke få mottagas eller kvarstanna å de statsunderstödda

arbetshemmen för sinnesslöa. Att vårda ett under alla förhållanden jämförelsevis

litet antal med smittsam sjukdom behäftade personer å de föreslagna

sinnesslöanstalterna i Örebro och vid Sala bör enligt den sakkunnige

icke bereda några olägenheter.

I detta sammanhang har vidare behandlats frågan om avgränsningen mellan

statens sinnes sjukvård och statens sinnesslövård. I detta hänseende yttrar

Petrén bland annat följande:

Helt naturligt kan någon skarp gräns mellan dessa båda vårdgrenar icke

dragas. Imbecilla bliva nämligen icke så alldeles sällan sinnessjuka. Är

därvid fråga om en kronisk, för hela livet varande sinnessjukdom, såsom

dementia prfecox, bör den sinnessjuke, även om han ursprungligen varit

imbecill, intagas å hospital. Där återigen är fråga om eu imbecill, som

periodiskt företer orostillstånd, vilka kunna betecknas som sinnessjukdom,

men vilken dessemellan kanske under långa tider icke kräver annan vård

än övriga imbecilla, torde det till undvikande av förflyttningar fram och

tillbaka mellan hospitalen och sinnesslöanstalterna vara mest praktiskt, att

den imbecille kvarstannar å sistnämnda slag av anstalt. Endast imbecilla,

som äro så farliga, att vård å säkerhetspaviljong är indicerad, böra icke mottagas

å här ifrågavarande sinnesslöanstalter utan i stället intagas, respektive

kvarstanna å såclan paviljong. Däremot har vid uppgörande av program till

Salaanstalten förutsatts, att å denna i övrigt skulle kunna vårdas alla manliga

kriminella imbecilla, alltså även alla sådana imbecilla, som nu vårdas å Växjö

kriminalasyl.

För att i någon mån belysa det gagn, de här föreslagna sinnesslöanstalterna

enligt nu angivna grunder för avgränsningen mellan sinnessjukvård och

sinnesslövård skulle komma att medföra för den statliga sinnessjukvården, har

den sakkunnige från statens hospital och asyler införskaffat uppgift på. antalet

kriminalpatienter bland de där intagna imbecilla. Av dessa uppgifter

framgår, att sammanlagt 155 manliga och 19 kvinnliga kriminalpatienter äro

intagna å hospitalen, därav 64 manliga å Växjö kriminalasyl och 4 manliga

å säkerhetspaviljongerna i Västervik och Sitter.

Såsom av dessa uppgifter framgår, skulle hospitalen — om man bortser

från kriminalasylen och säkerhetspaviljongerna — vid de här föreslagna

sinnesslöanstalternas tillkomst kunna bliva befriade från icke mindre (in 136

kriminalpatienter, därav 117 manliga och 19 kvinnliga. Härmed bör en icke

ringa lättnad vinnas för hospitalens verksamhet. Härtill kommer den fördelen,

att hospitalsplatser, som nu äro upptagna av imbecilla, bliva disponibla

för sinnessjuka ute i de olika orterna. Genom att mer än ett 30-tal

platser å Växjö kriminalasyl efter Salaanstaltens öppnande kunna med ens

evakueras, vinnes ytterligare den stora fördelen, att den offentliga sinnes»

sjukvården får möjlighet att i motsvarande grad mottaga s t. ra (friförklarade

sinnesssjuka, vilken kategori av sinnessjuka under senare år i ständigt stigande

antal måst omhändertagas å fångvårdens sinnessjukavdelningar, då

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

Öl

plats ej kunnat beredas vare sig å själva hospitalen eller å specialavdelningarna

inom den offentliga sinnessjukvården. Vad åter beträffar de strafffriförklarade

imbecilla, som under nuvarande förhållanden måst omhändertagas

å fångvårdens sinnessjukavdelningar, böra de, såsom förut framhållits,

efter öppnandet av sinnesslöanstalterna i Sala och Örebro överflyttas till

dessa anstalter.

I betänkandet har jämväl med några ord berörts det framlagda förslagets

inverkan beträffande överenskommelserna rörande sinnessjukvärden inom vissa

storstäder. Enligt beslut av 1925 års riksdag har, som förut nämnts, staten med

envar av städerna Stockholm och Göteborg ingått avtal rörande dessa städers

övertagande av hela sin sinnessjukvård. Dessa avtal, som trätt i kraft den

1 januari 1926, innebära, att städerna förbundit sig att — utom beträffande

vissa i avtalen undantagna kategorier, t. ex. kriminalpatienter — efter en

åttaårig övergångsperiod mot viss ersättning av statsmedel helt övertaga

vården av i städerna hemortsberättigade sinnessjuka. Ersättningen till städerna

skall, i vad den avser gottgörelse för anskaffat anstaltsutrymme,

enligt avtalen ökas, i den mån staten har utgifter för utvecklingen av

sin sinnessjukvård. Liknande avtal har enligt bemyndigande av 1927 års

riksdag av Kungl. Maj it träffats med Malmö stad och trätt i kraft den

1 januari 1928. Då de ifrågavarande avtalen icke avse sinnesslöa, bliva

nämnda städer, framhåller den sakkunnige, givetvis berättigade att, i mån

av platstillgång, få asociala imbecilla med hemortsrätt i städerna intagna

å de nu ifrågasatta anstalterna. Skulle emellertid någon i sådan stad hemmahörande,

å statsanstalt för sinnesslöa intagen imbecill bliva sinnessjuk, blir

staden däremot efter övergångsperiodens utgång skyldig att, såvida det icke

är fråga om eu patientkategori, som undantagits i avtalen, själv övertaga

hans vård.

Petrén har i sitt betänkande vidare behandlat vissa organisationsfrågor

beträffande de föreslagna anstalterna för asociala imbecilla ävensom en del

i samband därmed stående spörsmål. Jag övergår nu till att i korthet redogöra

för betänkandet i denna del.

Vad då först beträffar överinseendet över anstalterna, må till en början erinras,

att 1920 års sinnesslövårdssakkunniga i sitt förenämnda betänkande

rörande upprättande av uppfostringsanstalter för vanartade sinnesslöa barn

beträffande överinseendet över sistnämnda anstalter anförde, att desamma,

såsom inrättningar av övervägande pedagogisk karaktär, borde — liksom

fallet vore med statens dittillsvarande anstalter för abnormundervisningen —

ställas under inseende av skolöverstyrelsen. Däremot föreslogo de sakkunniga,

att dessa uppfostringsanstalter icke, såsom statens abnormundervisningsanstalter

och överhuvud taget det stora flertalet av allmänna och enskilda

uppfostringsanstalter, skulle lyda under ecklesiastikdepartementet

utan under socialdepartementet. Som skiil härför anfördes, att eu sådan

anordning syntes mera ändamålsenlig för främjande av en i möjligaste mån

enhetlig behandling av ärenden rörande sinnesslövården, vilka i övrigt handlades

inom socialdepartementet, och att det av praktiska skäl syntes vara

Organisationsfrågor

ni. m.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

lämpligt, att de för anstalternas verksamhet erforderliga anslagen i riksstaten

uppfördes under samma huvudtitel som övriga anslag för sinnesslövården.

Härtill komme det förhållandet att de arbetshem för äldre vanartade sinnesslöa,

som senare borde upprättas och vilka givetvis borde stå icke under skolöverstyrelsens

utan under medicinalstyrelsens uppsikt, på grund därav komme

att lyda under socialdepartementet. I överensstämmelse med vad sinnesslövårdssakkunniga

sålunda föreslagit blev organisationen av de ifrågavarande

uppfostringsanstalterna ordnad.

Som av det anförda framgår, hade 1920 års sinnesslövårdssakkunniga

ifrågasatt, att de av dem i form av öanstalter förordade arbetskemmen för

vuxna vanartade sinnesslöa skulle stå under medicinalstyrelsens uppsikt.

Att detta bör vara fallet med slutna anstalter för asociala imbecilla, anser

Petrén ligga i sakens natur.

Vad angår den föreslagna arbetshemsavdelningen vid Salboked för vissa

vuxna sinnesslöa, som anses kunna kvarstanna i ett annex till uppfostringsanstalten,

har denna avdelning ansetts givetvis böra lyda under styrelsen

för uppfostringsanstalten och alltså även stå under skolöverstyrelsens överinseende.

Enligt den sakkunnige böra ock i övrigt för denna avdelning i

tillämpliga delar gälla bestämmelserna i reglementet för statens uppfostringsanstalter

för sinnesslöa.

Beträffande åter de föreslagna slutna anstalterna, framhåller Petrén, att

dessa äro avsedda endast för sådana patienter, vilka redan enligt gällande

sinnessjukstadga äro berättigade till intagning å hospital och som i viss utsträckning

redan för närvarande vårdas å sådan anstalt. Under sådana förhållanden

anser Petrén, att för dessa anstalter sinnessjukstadgans bestämmelser

böra i tillämpliga delar bliva gällande. Anstalterna synas alltså böra

organiseras på samma sätt som gäller beträffande statens sinnessjukhus i allmänhet.

Vardera av de föreslagna anstalterna i Sala’ocli Örebro bör sålunda

stå under närmaste förvaltning av en under medicinalstyrelsen såsom överstyrelse

lydande lokal direktion med enahanda sammansättning och samma

funktioner, som stadgats beträffande liospitalsdirektionerna. I spetsen för anstalten

bör stå en överläkare med den befogenhet och de åligganden, som

gälla beträffande hospitalsöverläkare. I fråga om anstaltspersonal i övrigt

böra jämväl tillämpas de bestämmelser, som gälla för personal vid hospitalen.

Liksom förhållandet är vid dessa, föreslås ävenledes huvuddelen av anstaltens

personal till uppförande å ordinarie stat.

I betänkandet hava framlagts vissa approximativa beräkningar beträffande

storleken av den personal, som skulle bliva erforderlig vid de båda föreslagna

anstalterna. På denna fråga ber jag emellertid att få ingå först längre

fram i samband med behandling av förslaget rörande anstalternas anordnande

och kostnaderna för deras inrättande.

I fråga om sättet för bestridande av kostnaderna för anstalternas verksamhet

framhåller den sakkunnige, att av vad som föreslagits beträffande den ställning

i organisatoriskt hänseende, som enligt förslaget skulle tillkomma anstalterna,

givetvis borde följa, att dessa kostnader finge bestridas från under rikssta
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition 7ir 16'').

tens femte huvudtitel uppfört ordinarie anslag. Härvidlag kunna olika utvägar

tänkas ifrågakomma: antingen kunna kostnaderna bestridas i samma

ordning, som gäller beträffande hittillsvarande statliga sinnessjukanstalter,

d. v. s. från det ordinarie förslagsanslaget till hospital och asyler, eller ock

kan för ifrågavarande ändamål under nämnda huvudtitel uppföras särskilt

eller särskilda anslag. Den förstnämnda utvägen har den sakkunnige ansett

ur flera synpunkter vara att föredraga. Personalen vid ifrågavarande anstalter

skulle då anses tillhöra befattningshavare vid hospital och asyler, och

särskilt beslut angående det civila avlöningsreglementets tillämpning på förevarande

befattningshavargrupper jämte därmed sammanhängande förhållanden

skulle ej behöva fattas.

Med avseende å vårdavgifter vid anstalterna för asociala imbecilla hava. i

anslutning till vad förut föreslagits, ansetts böra tillämpas de bestämmelser,

som gälla i fråga om hospital och asyler. Man bör salunda enligt den sakkunnige

icke, såsom fallet är vid statens uppfostringsanstalter för vanartade

sinnesslöa, tillämpa olika vårdavgifter för fallandesjuka och icke fallandesjuka.

I detta sammanhang har vidare upptagits frågan om behovet ar särskilda

in tagning shandling ar för intagning å sluten anstalt för sinnesslöa. I detta

avseende anföres i betänkandet bland annat följande.

För närvarande saknas bestämmelser rörande formulär till särskilda intagningshandlingar

för intagning av sinnesslö å sinnessjukvårdsanstalt. För

läkarutlåtande, avseende sådan intagning, har därför hittills måst användas

det formulär till utlåtande (bilaga A), som finnes fogat vid gällande sinnessjukstadga,

därvid dock i själva intygsmeningen ordet »sinnessjuk» utbytts

mot ordet »sinnesslö». Därest staten nu upprättar särskilda anstalter för

vård av asociala imbecilla, lärer emellertid särskilt formulär till läkarutlåtande

för intagning av sinnesslö böra fastställas. Förslag till dylikt formuläi

är som bilaga fogat vid Petréns betänkande (bilaga 6).

Jämväl beträffande de uppgifter, vilka enligt bilaga B vid gällande sinnessjukstadga

skola fogas vid ansökning om intagning å sinnessjukanstalt, saknas

formulär, som avser sinnesslö. Då det nu gäller inrättandet av särskilda

anstalter för vård av vissa imbecilla, har det synts lämpligt, att ett särskilt

formulär fastställes att gälla i fråga om sinnesslö_ Förslag i detta amne

är jämväl fogat som bilaga vid betänkandet (bilaga 7).

Slutligen har även berörts spörsmålet om behovet av särskilda utskrhningsbestämmélscr

med avseende å vuxna imbecilla. Härom har Petrén till en

början framhållit huvudsakligen följande:

Sådana bestämmelser kunna icke lämpligen i längden undvaras, när fråga

är om anstalter för vuxna imbecilla. Då författningsbestämmelser saknas,

som giva uttrycklig rätt åt anstaltsledningen att avgöra, när utskrivning

från sinnesslöanstalt bör äga rum eller icke, torde nämligen eu statsunderstödd

sinnesslöanstalts styrelse icke utan vidare kunna neka föräldiarna till

en sinnesslö att liemtaga denne. Där fattigvårdsstyrelsen ansvarar för vårdavgiften,

kan möjligen frågan hänskjutas till denna myndighet, men skulle

denna därvid förklara sig icke hava något att erinra mot föräldrarnas begäran,

lärer anstaltens styrelse vara nödsakad att under alla omständigheter

bifalla framställningen, huru olämpliga de förhållanden än äro. under vilka

den sinnesslöe efter utskrivningen kommer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

00 Kungl. Maj:ts proposition ur 165.

I betänkandet har redogjorts för vissa fall, där utskrivning från statsunderstödd

sinnesslöanstalt begärts och ägt rum under omständigheter, som

gjort utskrivningen i hög grad olämplig. Jag hänvisar härutiunan till betänkandet

(sid. 48—49). Under åberopande av dessa fall förklarar Petrén

såsom sin uppfattning, att konsekvensen av att särskilda anstalter för sinnesslöa

upprättades enligt hans mening borde vara, att anstaltens styrelse

och uppsiktsmyndigheten erliölle viss bestämmanderätt beträffande frågan,

om utskrivning borde medgivas eller ej. Beträffande vissa möjligheter för

en lösning av detta spörsmål samt rörande dess samband med frågan om

en lagstiftning rörande anstaltsplikt för sinnesslöa m. m. har Petrén vidare anfört

bland annat följande:

Vad statens sinnessjukanstalter beträffar, tinnes i gällande stadga angående

sinnessjuka en bestämmelse, som inskränker den enskildes och de kommunala

myndigheternas rutt att från sådan anstalt uttaga eu sinnessjuk. T

stadgans § 51 är nämligen föreskrivet, att den sjukes målsman eller annan,

som gjort ansökan om sinnessjuks intagande å anstalt eller som iklätt sig

ansvarighet för sjukvårdsavgiften, är berättigad att från anstalten uttaga den

sjuke, även innan denne blivit från sinnessjukdomen återställd, om överläkaren

anser sådant kunna ske utan våda för allmänna säkerheten och det behörigen

styrkes, att sådan vård, som den sjukes tillstånd, kräver, kan för honom

1 hemmet eller annorstädes beredas. Det synes emellertid tvivelaktigt, om

denna bestämmelse utan vidare är tillämplig även å sinnesslöa. Någon

praktisk erfarenhet härvidlag torde ej finnas, då av nära liggande skäl begäran

om utskrivning av imbecilla, som under nuvarande förhållanden vårdas

å sinnessjukanstalter, icke torde förekomma från föräldrar och målsmän.

Därest en blivande ny sinnessjuklagstiftning komme att innehålla de föreskrifter

om lagstiftningens tillämplighet, som upptagits i de båda framlagda

förslagen på detta område (48 § 2 mom. i det lagförslag, som år 1923 framlagts

av 1913 års sinnessjukstadgesakkunniga, och 7 § i det av 1926 års

sinnessjuksakkunniga år 1927 avgivna lagförslaget), skulle däremot utskrivningsbestämmelserna

beträffande sinnessjuka utan vidare bliva tillämpliga

jämväl i fråga om sinnesslöa. Även om en ny sinnessjuklagstiftning med

bestämmelser, enligt vilka lagstiftningens stadganden skulle i tillämpliga

delar gälla jämväl för sinnesslöa, bleve genomförd, innan de här föreslagna

anstalterna för asociala imbecilla bliva färdiga att öppnas, torde dock särskilda

utskrivningsbestämmelser bliva nödvändiga för dessa anstalter till förhindrande

särskilt av att sexuellt opålitliga kvinnliga imbecilla hemtagas till

dåliga hem. Å ena sidan är nämligen att märka, att om statliga anstalter

för asociala imbecilla enligt det nu framlagda förslaget komma till stånd, de

påtalade olägenheterna beträffande utskrivning från statsunderstödda arbetsliem

. för sinnesslöa sannolikt torde komma att få motsvarighet beträffande

utskrivning från dylika statsanstalter. A andra sidan bör beaktas, att i de

båda nyss omförmälda förslagen till ny sinnessjuklagstiftning den enskildes

rätt att uttaga sinnessjuk från hospital betydligt vidgats, så att sådan rätt

skulle vara medgiven i alla fall, där utskrivning anses kunna ske utan fara

för annans personliga säkerhet eller den sjukes eget liv (34 § i 1923 års

förslag och 27 § i 1927 års förslag).

De sålunda föreslagna utskrivningsvillkoren kunna emellertid icke anses

tillfyllest, när fråga är om sinnesslöa. I sakens natur ligger, att icke alldeles

samma avfattning av bestämmelserna passar i fråga om sinnessjuka, där den

rena vårdsynpunkten blir den väsentliga, och beträffande imbecilla, där möj
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

liglieten till lämplig sysselsättning under tillsyn och i gynnsam miljö är liuvudförutsättningen

för utskrivning. Även om det nu berörda spörsmålet

möjligen skulle låta sig lösas i samband med sinnessjuklagstiftningen, vore

det otvivelaktigt mest ändamålsenligt, att en särskild lagstiftning komme till

stånd rörande sinnesslövården, omfattande såväl statsanstalter som statsunderstödda

anstalter samt tillsynen utom anstalterna. För en sådan uppfattning

talar — frånsett behovet av utskrivningsbestämmelser, gällande för alla sinnesslöanstalter

— också den omständigheten, att i samband med en dylik

lagstiftning rörande sinnesslövården skulle kunna tillgodoses även ett annat

av sinnesslövårdens målsmän ofta uttalat önskemål, nämligen om obligatorisk

undervisning i specialanstalter av bildbara sinnesslöa barn, ett önskemål, till

vilket riksdagen även uttalat sin anslutning i en år 1918 avlåten skrivelse

(nr 230) till Kungl. Maj:t.

Sammanfattningsvis framhåller Petrén, att det av honom framlagda förslaget

beträffande ordnandet av vården av asociala imbecilla innebär

att A id statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar å Salbohed såsom

annex anordnas en arbetshemsavdelning för vissa lättskötta manliga asociala

imbecilla,

att i Västmanlands trängkårs kasernetablissement i Sala anordnas en sluten

anstalt för manliga asociala imbecilla,

samt att i Svea trängkårs kasernetablissement i Örebro anordnas eu sluten

anstalt för kvinnliga asociala imbecilla, vilken sistnämnda anstalt åtminstone

tillsvidare även skulle få omhändertaga vissa svårskötta obildbara sinnesslöa

(idioter) av kvinnkön.

Till arbetshemsavdelningen vid Salbohedsanstälten skulle överflyttas sådana

i denna anstalt intagna sinnesslöa, vilka efter uppnådd v uxen ålder icke äro

i behov av vård å sluten anstalt, och särskilt sådana, vilkas kvarstannande

vid Salbohedsanstalten kan anses påkallat med hänsyn till behovet av arbetskraft

vid anstalten.

I den till Sala förlagda anstalten för manliga asociala imbecilla skulle

intagas

1) från statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar sådana där intagna,

som efter slutad skolutbildning icke kunna försökspermitteras

och icke heller lämpligen kvarstanna å nyssnämnda arbetshemsavdelning,

2) från de statsunderstödda sinnesslöanstalternas arbetsliem för män där

intagna, som befunnits på grund av vanart eller eljest till följd av indisciplinärt

uppförande olämpliga för samlivet i sådan anstalt,

3) från skyddshem för gossar och från statens uppfostringsanstalt för minderåriga

manliga lagöverträdare sådana där intagna, som befunnits vara

sinnesslöa och i behov av vård å sluten anstalt,

4) från fångvårdens avdelningar för manliga sinnessjuka där intagna strafffriförklarade

imbecilla,

5) från statens hospital och asyler alla straffriförklarade imbecilla och

andra där intagna imbecilla, vdlka äro till olägenhet för sinnessjukvården,

med undantag av sådana, som äro så farliga, att deras förvaring i

säkerlietspaviljong är erforderlig, samt

Sammanfattning

v sakkunnig

förslaget.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

6) direkt från kommunerna sådana imbecilla av mankön, vilka på grund

av sin asocialitet icke lämpligen kunna omhänderkavas å fattigvårdsanstalter

eller i liemmen, för vilket ändamål alla ansökningshandlingar

å Salboliedsanstalten rörande överåriga exspektanter och alla intagningskandlingar

å statens hospital, rörande manliga sinnesslöa böra

översändas till direktionen för den nya Salaanstalten omedelbart vid

dess öppnande.

Då Salaanstalten icke kommer att lämna utrymme för alla för närvarande

å statens hospital och asyler vårdade manliga imbecilla, böra, som antytts,

därifrån till en början utgallras endast de mera svårskötta. För övriga å

sinnessjukhus nu intagna imbecilla av mankön bör framdeles anordnas en

särskild anstalt, som jämväl bör i män av behov mottaga asociala imbecilla

av mankön direkt från kommunerna. Förslag om anordnande av denna

anstalt har emellertid icke i detta sammanhang kunnat framställas, enär vid

betänkandets avgivande kasernkommitténs utredning angående användandet

av ledigblivande kaserner ännu ej slutförts.

I den till Örebro förlagda anstalten för kvinnliga asociala imbecilla samt

för svårskötta idioter av kvinnkön skulle intagas

1) från statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor sådana där intagna,

som efter slutad skolutbildning icke kunna försökspermitteras

och icke heller lämpligen kvarstanna i uppfostringsanstalten,

2) från de statsunderstödda sinnesslöanstalternas arbetshem för kvinnor

där intagna, som befunnits på grund av vanart eller eljest till följd av

indisciplinärt uppförande olämpliga för samlivet i sådan anstalt,

3) från skyddshem för flickor och allmän uppfostringsanstalt för minderåriga

kvinnliga lagöverträdare där intagna, som befunnits vara sinnesslöa

och i behov av vård å sluten anstalt,

4) från centralfängelset i Växjö för kvinnor där förvarade straffriförklarade

imbecilla,

5) från statens hospital och asyler alla där intagna imbecilla samt, i mån

av utrymme, idioter av kvinnkön,

6) direkt från kommunerna sådana kvinnliga imbecilla, vilka på grund av

sexuell opålitlighet eller på annat sätt ådagalagd asocialitet icke lämpligen

kunna omhändertagas å fattigvårdsanstalterna eller i hemmen, för

vilket ändamål alla ansökningshandlingar å uppfostringsanstalten i Vänersborg

rörande överåriga exspektanter och alla intagningshandlingar

å statens hospital rörande kvinnliga sinnesslöa böra översändas till

direktionen för den nya Örebroanstalten omedelbart vid dess öppnande,

7) från de statsunderstödda anstalterna för obildbara sinnesslöa, i män

av utrymme, där intagna, som äro våldsamma eller eljest så svårskötta,

att de äro i behov av vård å sluten anstalt.

Sedan Örebroanstalten blivit fylld, bör å Balgön inom Lindbergs socken av

Hallands liin anordnas eu öanstalt för sådana asociala kvinnliga imbecilla, vilka

icke med nödvändighet behöva vårdas å sluten anstalt, därest öanstalt finnes

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

63

tillgänglig. Intagning på öanstalt bör dock ej ske direkt utan endast genom

överflyttning från annan anstalt, huvudsakligast genom utgallring från Örebroanstalten.

Först sedan öanstalten utvecklats så långt, att den ej kan mottaga

flera sinnesslöa, bör utvidgning av Örebroanstalten övervägas. Härvid,

har dock framhållits, att det slutliga behovet av platser för asociala imbecilla

av kvinnkön torde kunna till eu viss grad minskas, därest lagstiftning om

sterilisering av sinnesslöa blir genomförd.

Över betänkandet hava infordrade utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen

dels den 7 september 1927, utom i vad angår personalbehovet vid de föreslagna

anstalterna i Sala och Örebro, samt dels den 19 november och den

25 november 1927 i sistnämnda hänseende beträffande Salaanstalten respektive

Örebroanstalten, i samband med behandling av förslaget rörande omändringsarbeten

å kasernetablissementen, av fångvårdsstyrelsen den 14 september 1927.

av skolöverstyrelsen den 10 oktober 1927, efter hörande av styrelserna för statens

uppfostringsanstalter för sinnesslöa gossar å Salbohed och för sinnesslöa f ickor i

Vänersborg samt av pedagogiske inspektören för sinnesslöundervisningen, av statens

inspektör för fattigvård och barnavård den 13 oktober 1927, efter hörande

av skyddshemsinspektören, samt av styrelsen för statens uppfostringsanstalt å

Bona den 26 september 1927, i vad förslaget avser intagande å de ifrågasatta

slutna anstalterna för asociala imbecilla av sinnesslöa från allmän

uppfostringsanstalt, som avses i 5 kap. 3 § strafflagen. Yidare har tillfälle

beretts svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, svenska fattigvårds- och b ar nav år ds förbundet samt allmänna

svenska föreningen för vården om sinnesslöa och fallandesjuka, att yttra

sig i ärendet. I anledning härav hava styrelserna för samtliga nu angivna

sammanslutningar inkommit med yttranden över förslaget.

I de avgivna yttrandena har sakkunnigförslaget i allmänhet ej föranlett

erinringar av huvudsaklig betydelse. Angelägenheten av att vidtaga åtgärder

för vården av asociala imbecilla samt de i betänkandet berörda förhållanden,

vilka föranlett behovet av dylika åtgärder, hava i yttrandena i

åtskilliga fall närmare belysts. Jag anser mig böra redogöra för eu del av

de i yttrandena anförda synpunkterna i nu angivna hänseenden. Likaledes

kommer jag att redogöra för de erinringar, som på vissa punkter framställts

mot sakkunnigförslaget. I övrigt anhåller jag att få hänvisa till yttrandena.

Beträffande behovet av åtgärder för ordnandet av vården om asociala imbecilla

bär medicinalstyrelsen anfört huvudsakligen följande.

Styrelsen hade vid flera tillfällen framhållit de synnerligen stora olägen - genheter, som vore förknippade med att sådana sinnesslöa vårdades tillsammans

med sinnessjuka å hospital. Så hade styrelsen i skrivelse den 25

juni 1921 angående ifrågasatt anordnande av sinnessjukanstalter å vissa

lägerplatser framhållit, att de sinnesslöa genom sitt odisciplinära, ofta mot

omgivningen agressiva uppträdande, genom förstörelselusta o. s. v. bleve

i hög grad störande och oroande för å samma avdelningar befintliga sinnessjuka,

vilkas psykiska tillstånd härav ofta försämrades. Styrelsen hade där
-

Yttranden..

Behovet av

åtgärder fotvård

av

asociala

imbecilla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(>4

Kungl. Maj ds proposition nr 16~>.

för uttalat den åsikten, att det vore av största vikt, att å hospital intagna

sinnesslöa bleve överflyttade till specialanstalt.

När styrelsen uti sin den 25 september 1925 avgivna plan för anskaffande av

nya platser för den statliga sinnessjukvården beräknade platsbehovet till tre

pro mille, hade ej medtagits de sinnesslöa, som enligt sinnessjukstadgan

vore berättigade till liospitalsvård.

Då det nu framlagda förslaget om anordnande av särskilda slutna anstalter

för asociala imbecilla i Sala och i Örebro vore ägnat att avhjälpa de

av styrelsen påpekade olägenheterna av dessa imbecillas vård å hospitalen,

och då hospitalen skulle, åtminstone till större delen, befrias från dessa

sinnesslöa, vilket länge varit ett önskemål, hade styrelsen intet att erinra

mot förslaget i denna del.

Fångvårdsstyrelsen framhåller inledningsvis, att bland de brottslingar, som

förvaras i rikets straffanstalter, finnes ett icke ringa antal personer, som

kunna hänföras till ifrågavarande asociala grupp. Eu del av dem har befunnits

vid brottets begående lida av verklig sinnessjukdom och därför av

domstol förklarats straff lösa. De hava emellertid efter framställning av

vederbörande länsstyrelse, som haft att om dem taga vård, fortfarande omhändertagits

av fångvården i avbidan å plats på allmänt hospital. I följd

av därstädes rådande stor platsbrist måste1 flertalet kvarhållas i fängelsernas

avdelningar för sinnessjuka på obestämd tid. En annan grupp asociala imbecilla

inom straffanstalterna utgöres av personer, som dömts till straff,

enär de icke visat sådan grad av förståndsbrist, att de kunnat förklaras

straff lösa. Det antagandet ligger dock, framhåller styrelsen, nära, att deras

undermålighet utgjort eu kraftigt medverkande anledning till brotten och

att dessa brott kunnat förekommas, om förövarna i tid kunnat omhändertagas.

Det nu föreliggande förslaget ville åtminstone i viss utsträckning möjliggöra,

att de asociala imbecilla komme under vård, innan deras efterblivenhet

lett till lagöverträdelser. Samtidigt ville förslaget avlasta en del dylika

individer, som intagits vid de allmänna hospitalen, från dessg och därigenom

bereda utrymme bland annat åt eu del straff lösa, som nu måste vårdas inom

fängelserna.

Båda dessa syften anser styrelsen i hög grad behjärtansvärda. Åtgärder

för att befria fångvården från ett antal straffriförklarade äro, yttrar styrelsen,

från dess synpunkt nödvändiga. Härom har styrelsen vidare anfört

huvudsakligen följande:

För närvarande vore tre fängelser efter vidtagna förändringar anvisade

för förvaring av straffriförklarade män. Sålunda vore vid avgivandet av styrelsens

utlåtande intagna i Västerviks kronohäkte 49, i straffängelset i Karlstad

35 och i straffängelset i Jönköping 23 dylika, tillhopa 107. Kvinnor

av samma kategori funnes intagna i centralfängelset i Växjö, till ett antal,

vid tiden för utlåtandet av 10. Vid början av år 1927 hade antalet män

utgjort 87 och antalet kvinnor 9. Sammanlagda antalet hade sålunda under

året ökats med tillhopa 21 personer.

En fortgående ökning i samma proportion, såsom sannolikt måste motses,

nödvändiggjorde beredandet av nya platser. Inom de nu för ändamålet upplåtna

fängelserna, vilka tillika måste användas till förvaring av rannsaknings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. I>5

fångar och i allmänhet även av bötesfångar, kunde icke mottagas mer än

ytterligare 40 ä 50. De nu lediga platserna syntes med nyssnämnda tillväxt

i antalet straffriförklarade helt säkert vara fyllda inom två år. Då fångvården

icke såge sig i stånd att för ifrågavarande ändamål upplåta flera

straffanstalter, måste alltså för vinnande av möjlighet till det växande antalets

omhändertagande nya platser vara efter nämnda tid på annat sätt

åstadkomna.

Styrelsen, som utöver vad nu nämnts hade att i fångvårdens sinnessjukavdelningar

draga försorg om ett antal av SO ä 40 fångar, som antingen

dömts till straff eller såsom tilltalade för brott vore underkastade undersökning

angående sinnesbeskaffenheten, ansåge sig på grund av nu framlagda

förhållanden böra tillstyrka förslaget, i vad det avsåge omhändertagandet

av asociala imbecilla och beredande av plats vid de allmänna hospitalen

för personer, som på grund av sinnesbeskaffenheten vid brotts begående

förklarats icke kunna fällas till straff.

Styrelsen för statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar har såsom eget

utlåtande åberopat ett av styrelsens ledamot, t. f. överläkaren vid Uppsala

hospital och asyl, medicine doktorn H. Sjöbring avgivet yttrande. Beträffande

de förhållanden vid anstalten å Salbohed, vilka äro ägnade att understryka

behovet av särskild anstalt för manliga asociala imbecilla, anför Sjöbring

följande:

Uppfostringsanstalten å Salbohed har kommit att till väsentlig del beläggas

med överåriga. Bestämda olägenheter äro naturligen förbundna med

att inom samma anstalt blanda barn och vuxna. Det är ej heller utan risk

att i en anstalt med de små resurser, som Salbohed förfogar över, samla

en större mängd vuxna asociala sinnesslöa. Detta visas bland annat av ett

i rymningssyfte planlagt attentat mot nattvakten, vilket dess bättre ej kom

till utförande. Salbohedsanstalten skulle, sedan den befriats från den större

mängden av vuxna sinnesslöa, få ett mera enhetligt klientel och väsentligen

användas såsom skolhem, för vilket dess resurser äro mera lämpade.

I fråga om behovet av en särskild arbetshemsavdelning vid Salbohedsanstalten,

avsedd för vissa mera pålitliga vuxna elever, har doktor Sjöbring

uttalat viss tvekan. Emellertid syntes denna fråga, som sammanhängde med

spörsmålet om anstaltens framtida utveckling över huvud, knappast för

närvarande aktuell, då tydligen därvidlag intet kunde åtgöras, förrän den

föreslagna slutna anstalten för manliga imbecilla kommit till stånd. På

grund härav har Sjöbring ansett anledning saknas att nu taga ställning till

betänkandet i förevarande hänseende.

Skolöverstyrelsen — som funnit den plan för vården av asociala imbecilla,

som av den sakkunnige framlagts, beröra överstyrelsens verksamhetsområde

allenast i vad den avser överflyttande till de föreslagna anstalterna av vissa

skyddslingar, som för närvarande i brist på andra vårdmöjligheter måst intagas

å Salboheds- och Vänersborgsanstalterna — liar uttalat, att det synes

överstyrelsen ur synpunkten av de nämnda anstalternas egentliga uppgift

ytterst betydelsefullt, att tillgång till de nya vårdmöjligheter, som sakkunnigförslaget

ställde i utsikt, snarast kunde öppnas. Förutom den fördel,

som såmedelst skulle uppnås i form av ökat utrymme för skyddslingar,

vilka normalt borde upptagas å de nämnda anstalterna, skulle en välbehövlig

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 139 liäft. (Nr 165.) ios mi »s 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

lättnad inträda i avseende på anstalternas skötsel. Till överflyttning till de

föreslagna anstalterna i Sala och Örebro skulle nämligen från Salbohedsoch

Yänersborgsanstalterna ifrågakomma vissa mycket svårskötta och med

hänsyn till klientelet i övrigt betänkliga fall. Överstyrelsen har alltså redan

på nu antydda grunder funnit sig böra förorda, att förslaget snarast möjligt

måtte göras till föremål för framställning till riksdagen.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård har ansett vad den sakkunnige

anfört tydligt framhäva, huru allvarligt behovet vore av åtgärder för

effektiv omvårdnad av ifrågavarande sinnesslöa. I yttrandet anföres härom

bland annat:

Den till betänkandet fogade bilagan 3 visade, att av arbetshemselever,

vilka på grund av vanart m. m. utskrivits från statsunderstödda sinnesslöanstalter,

det största antalet direkt utskrivits till fattigvårdsinrättningar.

Det därnäst största antalet hade utskrivits till hemmet. Med en till visshet

gränsande sannolikhet syntes kunna sägas, att många av det sistnämnda

antalet inom ganska kort tid efter sin hemkomst blivit överförda till fattigvårdsanstalt.

Fattigvårdsinspektörens kännedom om förhållandena på fättigvårdsanstalterna

i olika delar av riket bekräftade vidare, att de sinnesslöa

förekomme där i ganska stor utsträckning. Företrädesvis förekomme de

inom de ordnade ålderdomshemmen, där de vore till uppenbar vantrevnad

för övriga, andligen normala understödstagare. Knappast ett ålderdomshem

syntes finnas, som ej bland de intagna hade en eller flera sinnesslöa. Att

de asociala bland dessa ej vore få, kunde man förstå därav, att många icke

vanartade sinnesslöa av fattigvårdsmyndigheterna utackorderades i enskilda

hem och först när de ej längre kunde få kvarstanna där bleve intagna på

fattigvårdsanstal terna.

Styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Sona, vilken styrelse, på sätt

förut omnämnts, haft att yttra sig allenast i vad förslaget avser intagning

av imbecilla från allmän uppfostringsanstalt, har — efter en redogörelse för

gällande bestämmelser rörande intagning i sådan anstalt samt rörande förekomsten

av sinnesslöa därstädes — anfört, att styrelsen funne de i betänkandet

föreslagna anordningarna, i vad de avsåge ökade möjligheter till förflyttning

från allmän uppfostringsanstalt av individer, vilka där befunnits

sinnesslöa, vara av stort behov påkallade.

Angelägenheten av att vidtaga åtgärder för ett effektivt omhändertagande

av asociala imbecilla har vidare med styrka betonats av styrelserna för de

sammanslutningar, vilka beretts tillfälle att yttra sig i ärendet.

Landstingsförbundets styrelse anför sålunda härom bland annat:

Styrelsen kunde beträffande de olägenheter, som saknaden av särskilda

anstalter för denna abnormgrupp vållat, till alla delar vitsorda, vad den

sakkunnige därom anfört. Dessa olägenheter framträdde i synnerhet, då

det gällde för primärkommunerna att i enlighet med fattigvårdslagens bestämmelser

ordna en effektiv och human fattigvård. Som det nu vore, då

kommunerna i stor utsträckning nödgades i ålderdomshem emottaga dylika

sinnesslöa, måste hela idén med ålderdomshemmet såsom en människovärdig

tillflyktsort för socknens fattiga gamla och orkeslösa bliva förfuskad, för att

icke tala om den risk, som dessa sinnesslöas vistande i en öppen fattigvårdsanstalt

innebure icke blott för anstaltens övriga interner utan för hela

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

samhället. Att fattigvårdslagens bestämmelser i 32 § om skyldighet för

primärkommun att, därest bland andra sinnessjuka eller sinnesslöa icke

kunde beredas vård å anstalt, som i 35 § avses, vårda desamma i särskilt

rum eller särskild avdelning å fattigvårdsanstalten, icke finge leda därhän,

att kommunerna i någon större omfattning tvingades inrätta särskilda avdelningar

för dessa abnorma, hade förbundsstyrelsen redan i ett den 19

februari 1925 avgivet yttrande över betänkande med förslag till lag om vård

av sinnessjuka framhållit. Vårdsynpunkten och ekonomiska hänsyn talade

ett alltför tydligt språk mot anordningar i dylik riktning, Vid sådant förhållande

vore det av största vikt, att särskilda anstalter för asociala imbecilla

med tillräckligt antal platser komme till stånd, innan sagda bestämmelse

i fattigvårdslagen trädde i kraft.

Den sakkunniges förslag att det bör ankomma på staten att ombesörja

vården av asociala imbecilla har icke föranlett erinran från något håll.

Landstingsförbundets styrelse uttalar i detta avseende att, såsom den sakkunnige

framhållit, icke mer än en mening synes kunna råda därom, att

denna vård bör ankomma på staten, samt tillägger i detta sammanhang

följande:

_ Förutom de motiv för berörda ståndpunkt, som anförts av den sakkunnige

och tidigare av 1920 års sinnesslövårdssakkunniga, ville förbundsstyrelsen

framhålla, att redan ifrågavarande abnormkategoris relativa fåtalighet

uteslöte varje tanke på att primärkommunerna eller landstingen skulle kunna

åtaga sig den ifrågasatta vården.

Även om inrättandet och driften av ifrågavarande anstalter i enlighet med

den sakkunniges förslag skulle ankomma på staten, så komme dock i enlighet

med bestämmelserna i 40 § 1 mom. av fattigvårdslagen i dess nuvarande

lydelse en rätt väsentlig del av driftkostnaderna för dessa anstalter

att i sista hand drabba landstingen. Trots den utgiftsökning, som sålunda

skulle förorsakas i landstingens redan hårt ansträngda budget, ville stvrelsen

dock, med hänsyn till skatteutjämningssyftet och den omständigheten, att

fattigvårdsbehovet för ifrågavarande vårdade lätteligen läte sig konstatera

och missbruk av bestämmelserna från primärkommunernas sida sålunda

knappast behövde befaras, icke i samband med föreliggande förslags genomförande

ifrågasätta någon inskränkning i omförmälda bestämmelser i fattigvårdslagen.

Liknande synpunkter hava anförts av styrelsen för landskommunernas förbund.

Ej heller beträffande den sakkunniges förslag rörande sättet för omhändertagandet

av de asociala imbecilla har någon erinran av betydelse framställts

i de avgivna yttrandena. Allmänt har framhållits lämpligheten av att i de

ledigblivande trängkårskasernerna i Sala och Örebro anordna slutna anstalter

för imbecilla, vilket förslag ansetts innebära en tillfredsställande och snabb

lösning av den föreliggande frågan.

På sätt förut omförmälts har i det av styrelsen för uppfostringsanstalten

för sinnesslöa gossar å Salbohed åberopade yttrandet av medicine doktorn

H. Sjöbring uttalats viss tvekan om lämpligheten av att såsom annex till

nämnda anstalt anordna en öppen arbetshenisavdelning för vissa vuxna sinnesslöa.

På närmare angivna skäl har emellertid med slutlig prövning av denna

fråga ansetts tills vidare böra anstå.

Vem bor omhändertaga

de

asociala

imbecilla?

Sättet för

omhändertagande

av

asociala imbecilla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

C)8 Kungl. Maj:ts proposition nr l(io.

Frågan om anordnande av öanstalter för vissa asociala imbecilla, som ej

behöva vård å sluten anstalt, har i en del yttranden berörts.

Sålunda uttalar landstingsförbundets styrelse, att övergivandet eller undanskjutandet

tills vidare av förslaget angående inrättande av öanstalter syntes

kunna väcka vissa betänkligheter och hade i allt fall icke i betänkandet tillräckligt

motiverats. Några kalkyler angående kostnaderna för dylika anstalter i jämförelse

med dem för kasernernas ombyggnad m. m. skulle givetvis hava varit

till gagn för ett bedömande av förevarande spörsmål. Man finge vid emellertid

antaga, att dylika öanstalter skulle stiilla sig dyrbarare än de nu ifrågasatta.

Ett godtagande av det föreliggande förslaget skulle ju för övrigt innebära,

att framdeles, när behov förelåge, å Balgön skulle anordnas en öanstalt

för vissa asociala kvinnliga imbecilla.

Styrelsen för allmänna sinnesslövårdsfÖreningen har utförligt ingått på

frågan om anordnande av öanstalter och i detta hänseende anfört bland

mnat följande:

1920 års sinnesslövårdssakkunniga hade funnit önskvärt, att arbetshemmen

för vuxna vanartade sinnesslöa anordnades i form av öanstalter efter mönster

av den danska anstalten å Liva i Limfjorden. I denna punkt instämde

styrelsen på det livligaste med de sakkunniga, emedan denna vårdform, med

en viss rörelsefrihet jämte tillfällen till sysselsättningar, som kunde intressera

de å ön internerade, lovade icke ringa utsikt till deras moraliska förbättring

och väckande av håg för nyttigt arbete.

Det syntes styrelsen angeläget, att de vanartade, som ansåges kunna vårdas

i öppen anstalt, måtte få komma i åtnjutande av denna friare och för dem

gynnsammare vårdform och icke sättas i sluten anstalt, eller, om detta icke

kunde undgås, att de efter eu kortvarig vistelse där flyttades därifrån.

Det förefölle styrelsen sannolikt, att flertalet av de sinnesslöa, som enligt

vad i betänkandet uppgivits utskrivits eller bort utskrivas från arbetshem

m. fl. anstalter, utgjordes av sådana, som skulle kunna intagas i öppna anstalter,

om dessa anordnades efter mönstret från den danska Livoanstalten.

Detsamma gällde antagligen även om de ute i kommunerna befintliga, som

icke anmälts till erhållande av någon anstaltsvård.

Jämte det styrelsen allvarligt behjärtade behovet av de vanartade sinnesslöas

skiljande från sinnesslöanstalterna, hölle styrelsen sålunda det för ett

viktigt önskemål, att de, som kunde vårdas i öppna anstalter, där deras uppfostran

kunde på bästa sätt tillgodoses, komme i åtnjutande av denna möjlighet

till moralisk förbättring. Att, på sätt den vid betänkandet fogade redogörelsen

beträffande Livoanstalten visade, under 15 år icke mindre än 103

internerade kunnat utskrivas från Livo och stannat utanför anstalten, framstode

för styrelsen som ett uppmuntrande exempel. Styrelsen ville därför

sätta i fråga, huruvida icke den tidigare påtänkta anordningen med öanstalter

borde i första rummet komma till utförande. I allt fall borde den icke

uppskjutas till eu oviss framtid.

Om det emellertid med hänsyn till det stora antalet manliga vanartade,

av vilka förmodligen en icke ringa del vore så beskaffade, att de borde

vårdas i en sluten anstalt, ansåges vara ett trängande behov, att en sådan

anstalt upprättades, vore det dock önskvärt, att därjämte en öanstalt anordnades.

Mot den sakkunniges förslag att den ifrågasatta anstalten i Örebro skulle,

åtminstone tills vidare, i viss utsträckning tagas i anspråk även för vård av

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 16 J. 69

svårskötta kvinnliga obildbara sinnesslöa (idioter) har erinran framställts av

styrelsen för fattigvårds- och barnavårdsför bundet, som härutinnan yttrat följande

:

Frånsett att redan tillkomsten av anstalten i Örebro torde medföra, att

ansökningar om inträde för ett icke ringa antal asociala imbecilla kvinnor,

om vilka man dittills icke haft kännedom, komme att ingivas, och att i varje

fall även enligt den sakkunniges mening Örebroanstalten efter en ej alltför

lång tid bleve otillräcklig för sitt egentliga ändamål, så förefölle det ur organisatorisk

synpunkt knappast tilltalande med en provisorisk ordning som

den föreslagna. Dylika anordningar hade städse visat sig tendera att bliva

permanenta och försvåra lösningen av senare uppkommande organisationsfrågor.

Det synes därför förbundet, att det borde tagas under övervägande,

om icke de eventuellt i början förefintliga lediga platserna å Örebroanstalten

borde reserveras för asociala imbecilla kvinnor. Den synnerligen talrika förekomsten

av sådana kvinnor å fattigvårdsanstalterna, där lämpligt arbete samt

ändamålsenlig vård och tillsyn i regel icke kunde beredas dmn, gåve en

antydan om, att platsutrymmet mycket snart komme att helt tagas i anspråk

för ifrågavarande kategori.

Den i betänkandet berörda frågan om sterilisering av vissa sinnesslöa

har blivit föremål för uttalanden i vissa yttranden. Från en del håll har

därvid, i anslutning till vad Petrén i ämnet yttrat, framhållits, att ett beslut

om sterilisering av sinnesslöa kunde vara en faktor av betydelse för

omfattningen av platsbehovet å anstalter för kvinnliga asociala imbecilla.

Utredning av denna fråga har påyrkats av skyddshemsinspektören samt av

styrelserna för stadsförbundet, landstingsförbundet samt fattigvårds- och

bamavårdsförbundet.

Skyddshemsinspektören yttrar visserligen, att det syntes vara möjligt att

hela steriliseringsfrågan bringades ur aktualitet, om staten för kvinnliga

asociala imbecilla upprättade dels en öanstalt och dels en sluten anstalt.

Landstingsförbundets styrelse har å andra sidan med styrka betonat, att en

lösning av frågan om vården av asociala imbecilla icke finge medföra undanskjutande

av det med nämnda fråga intimt sammanhängande samt i och för

sig synnerligen betydelsefulla spörsmålet om sterilisering av vissa sinnesslöa.

Styrelsen har därför hemställt, att utredningen av sistnämnda fråga

måtte med det snaraste igångsättas, så att resultatet av densamma om möjligt

kunde föreligga redan vid det slutliga avgörandet av förevarande vårdfråga.

Beträffande organisationen av de föreslagna slutna anstalterna i Sala och

Örebro har medicinalstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra mot

förslaget. Styrelsen framhåller i samband härmed att, såsom i betänkandet

erinrats, anstalterna i fråga äro avsedda endast för sådana patienter, vilka

redan enligt gällande sinnessjukstadga äro berättigade till intagning å hospital

och som i viss utsträckning redan för närvarande vårdas å sådan anstalt.

Det synes därför styrelsen lämpligt, att anstalterna i fråga organiseras

på samma sätt, som gäller beträffande statens sinnessjukhus i allmänhet.

Beträffande sättet för bestridande av kostnaderna för ifrågavarande anstalters

verksamhet har medicinalstyrelsen anslutit sig till det i betänkandet förordade

alternativet, att dessa kostnader skulle bestridas i samma ordning,

Organisationsfrågor

m. m.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

som gäller beträffande hittillsvarande statliga sinnessjukanstalter, d. v. s.

från det ordinarie förslagsanslaget till hospital och asyler. Styrelsen framhåller

i likhet med den sakkunnige, att personalen vid anstalterna då skulle

anses tillhöra befattningshavare vid hospital och asyler och att särskilt beslut

angående det civila avlöningsreglementets tillämpning på ifrågavarande

befattningshavargrupper jämte därmed sammanhängande förhållanden ej

skulle erfordras.

Ej heller i övriga yttranden har någon anmärkning framställts mot sakkunnigförslaget

i nu berörda delar.

Frågan om behovet av utskrivning sbestämmelser beträffande vuxna sinnesslöa

samt om en eventuell lagstiftning rörande sinnesslövården i allmänhet

har berörts i några av yttrandena.

Medicinalstyrelsen uttalar härutinnan, att styrelsen ansåge en särskild lagstiftning

beträffande vården av sinnesslöa, omfattande såväl statsanstalter

som statsunderstödda anstalter, samt tillsynen utom anstalterna, vara erforderlig,

men att det syntes styrelsen kunna anstå därmed, till dess föreliggande

förslag till ny sinnessjukstadga blivit slutligen prövat. Skulle de

nu ifrågasatta anstalterna dessförinnan bliva iordningställda och komma till

användning, syntes erforderliga tillfälliga bestämmelser i ämnet kunna utfärdas.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundets styrelse yttrar i nu berörda

frågor följande:

Det syntes förbundet, som om utskrivning av sinnesslö borde kunna

vägras,_ då möjlighet till lämplig sysselsättning under tillsyn i en gynnsam

miljö icke förefunnes. Eventuellt kunde man tänka sig, att en särskild

instans, exempelvis den av 1926 års sinnessjuksakkunniga föreslagna sinnessjuknämnden,

kunde erhålla i uppdrag att i sista hand besluta om utskrivning.

I varje fall torde, såsom den sakkunnige framhållit, en särskild lagstiftning

rörande sinnesslövården, omfattande såväl statsanstalter samt statsunderstödda

anstalter samt tillsynen utom anstalterna, vara av behovet påkallad.

Styrelsen för allmänna sinnesslövårdsföreningen har instämt i Petréns uttalande,

att sinnesslöanstalternas styrelser borde hava medbestämmanderätt

i frågan, huruvida utskrivning borde medgivas eller ej. Styrelsen

har emellertid förklarat sig anse nödvändigt, att förfarandet med vuxna

vanartade sinnesslöa lagstadgades, åtminstone då det gällde internering i

sluten anstalt. Erfarenheten hade nämligen visat, att många föräldrar vägrade

att låta sina vanartade barn intagas i arbetsliem för sinnesslöa. Ännu

starkare motstånd vore väl att vänta mot en strängare åtgärd.

Den i ämnet verkställda utredningen samt de över sakkunnigförslaget avgivna

yttrandena synas mig hava tydligt ådagalagt det stora behovet av åtgärder

för ett effektivare omhändertagande av vuxna vanartade sinnesslöa,

s. k. asociala imbecilla, ävensom angelägenheten av att dylika åtgärder

snarast möjligt vidtagas. Av utredningen torde ock framgå, att det vid statsmakternas

beslut år 1921 om upprättandet av uppfostringsanstalter för van
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. May.ts proposition nr 165.

artade sinnesslöa barn förutsatts, att särskilda åtgärder skulle, så snart därefter

kunde ske, vidtagas för vården av vuxna sinnesslöa av ifrågavarande

kategori.

Likaledes synes det mig av utredningen framstå såsom klart, att det bör

ankomma på staten att ordna vården om de asociala imbecilla. Även detta

lärer få anses hava utgjort en förutsättning för 1921 års beslut om anordnande

genom statens försorg av anstalter för vanartade sinnesslöa barn.

Det bör ock fasthållas, att det här endast är fråga om eu abnormgrupp,

vilken redan nu, i mån av utrymme, äger rätt till inträde å hospital. Ett

beslut i föreslagen riktning skulle alltså icke innebära någon principiell utvidgning

av statens hittillsvarande åtaganden. I stället skulle en lösning

av frågan, som möjliggör en överflyttning från hospitalen av där vårdade

imbecilla, för statens sinnessjukvård innebära en betydande fördel genom

frigörandet av ett stort antal platser för sinnessjuka. Frågan äger alltså, såsom

redan i det föregående berörts, nära samband med spörsmålet om anskaffande

av ökat antal vårdplatser för den statliga sinnessjukvården. Den förordade

lösningen av frågan skulle jämväl bidraga till att det förut berörda spörsmålet

om uppförande vid statshospital av särskild avdelning för manliga asociala

komme i ett annat läge. Detta torde hava varit en av anledningarna till att

Kungl. Maj:t, såsom förut omnämnts, återkallat det tidigare åt medicinalstyrelsen

lämnade uppdraget att uppgöra förslag i sådant hänseende.

Yad härefter vidkommer sättet för omhändertagande av de asociala imbecilla,

finner jag visserligen det av 1920 års sinnesslövårdssakkunniga framkastade

och av Petrén jämväl berörda uppslaget om anordnande av öanstalter

för vissa sådana imbecilla vara beaktansvärt. Petréns utredning synes

mig emellertid visa, att behovet av slutna anstalter för närvarande är mest

trängande. Vad i detta avseende anförts i betänkandet berättigar till det

antagandet att, även om öanstalter anordnades för såväl manliga som kvinnliga

imbecilla, man ändock icke kunde undga att upprätta särskilda slutna

anstalter för sådana imbecilla, som icke kunde vårdas i öppna anstalter,

även om dessa gåves karaktär av öanstalter. Såväl med hänsyn härtill som

i betraktande av den omständigheten att lediga kasernetablissement nu finnas

att tillgå, i vilka slutna anstalter för ändamålet synas kunna med fördel

anordnas, har jag ansett mig böra förorda, att staten nu går in för att

anordna anstalter av sistnämnda slag men att frågan om öanstalter för närvarande

ej upptages till avgörande. Jag anser sålunda, att med ett fullföljande

av den utav 1920 års sinnesslövårdssakkunniga igångsatta men sedermera

ej slutförda utredningen rörande öanstalter bör anstå, intill dess erfarenhet

vunnits, i vad mån möjligen en tillfredsställande lösning av vårdfrågan

beträffande de asociala imbecilla kan ernås genom de åtgärder, som

nu synas böra vidtagas.

Det föreliggande sakkunnigförslaget innehåller jämväl förslag, att vid

uppfostringsanstalten för sinnesslöa gossar å Salbohed skulle såsom annex

anordnas en öppen arbetshemsavdelnmg för vissa manliga sinnesslöa, vilkas

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

tillstånd ej kräver överflyttning till sluten anstalt. Åtskilliga skäl synas mig

tala för lämpligheten av en sådan anordning. Även om en dylik arbetshemsavdelning

givetvis ej kan ersätta en öanstalt, torde nämligen möjligheten att

under mera fria vårdformer omhändertaga sinnesslöa, vilka såsom relativt pålitliga

befinnas kunna vardas under dylika former, få anses vara av stor betydelse.

Salbohedsanstaltens läge i närheten av den ifrågasatta slutna anstalten

i Sala skulle uppenbarligen underlätta de överflyttningar mellan sistnämnda

anstalt och den föreslagna arbetshemsavdelningen, som kunde bliva

erforderliga. Härtill kommer, att inrättandet av en dylik arbetshemsavdelmng

även ur ekonomisk synpunkt synes vara lämpligt, dels emedan en sådan

avdelning torde kräva mindre kostsamma anordningar än en sluten anstalt

och dels med hänsyn till att Salbohedsanstalten, som har ett jämförelsevis

stort jordbruk, genom en dylik anordning skulle erhålla större tillgång till

arbetskraft av intagna än vad fallet bleve, om alla vuxna asociala sinnesslöa

skulle överföras till sluten anstalt. Frågan om anordnande av förevarande

arbetsliemsannex sammanhänger emellertid med spörsmålet om Salbohedsanstaltens

framtida utveckling i allmänhet samt om verkställande därstädes

av vissa sannolikt erforderliga om- eller nybyggnadsarbeten. På sätt av den

föregående redogörelsen framgår, har anstaltens styrelse ännu ej tagit ställning

till sistberörda spörsmål. Med hänsyn härtill och då ifrågavarande arbetshemsavdelning

i allt fall ej lämpligen synes kunna anordnas, förrän den

slutna anstalten för manliga asociala imbecilla blivit färdig och tagits i bruk,

lärer även frågan om arbetshemsavdelningen för närvarande böra lämnas

åsido.

Enligt det av kasernkommittén framlagda förslaget beträffande omändring

av kasernetablissementen i Sala och Örebro till anstalter för asociala imbecilla

skulle platsantalet i vardera av dessa anstalter komma att uppgå till

323. Vid den överarbetning av kasernkommitténs förslag, som sedermera

ägt rum och för vilken jag i det följande torde få tillfälle att närmare redogöra,

har det befunnits, att platsantalet synes kunna ökas till 380 i anstalten

för manliga och 360 i anstalten för kvinnliga sinnesslöa. Av

Petréns utredning framgår beträffande manliga imbecilla, att även det angivna

högre platsantalet i Salaanstalten ej på långt när motsvarar ens platsbehovet

med avseende å sådana personer, vilka för närvarande äro intagna å,

utskrivits från eller anmälts till inträde å de olika slag av anstalter, vilka

närmast hava erfarenhet av förevarande grupp av abnorma. Ännu mindre

lämnar alltså detta platsantal tillfälle att tillgodose behovet av platser för

det efter allt att döma ganska stora antalet sinnesslöa av förevarande kategori,

vilka för närvarande vistas i hemmen eller å fattigvårdsanstalter och

beträffande vilka anmälan till annan anstalt under nuvarande förhållanden

ej blivit gjord. Med hänsyn till det redan med siffror ådagalagda stora

behovet av platser för manliga imbecilla har Petrén uttalat, att utöver den

tilltänkta Salaanstalten ytterligare byggnader för sådana imbecilla bleve

erforderliga. På sätt i det följande kommer att närmare utvecklas, har också

kasernkommittén sedermera föreslagit, att en av de tre kasernbyggnaderna

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl, Maj:ts proposition nr 165.

vid Västgöta regementes ledigblivande kasernetablissement i Vänersborg —

\ilket

till en sluten avdelning för manliga asociala imbecilla. Platsantalet å

denna avdelning har av kasernkommittén beräknats till 283 men kan efter

sedermera verkställd överarbetning av kommittéförslaget uppskattas till

286. Sammanlagda platsantalet å de ifrågasatta slutna avdelningarna i

Sala och Vänersborg skulle alltså uppgå till 666. Då enligt Petréns

utredning det för närvarande med siffror ådagalagda platsbehovet å sluten

anstalt för manliga asociala imbecilla motsvarar omkring 500 platser, skulle

således enligt de angivna förslagen ett antal av omkring 160 platser stå till

förfogande föi imbecilla exspektanter vid hospitalen och för sådana i hemmen

eller a fattigvårdsanstalter befintliga sinnesslöa, beträffande vilka anmälan

till annan anstalt ej gjorts.

Beträffande kvinnliga asociala imbecilla uppgår det enligt Petréns utredning

ådagalagda omedelbara platsbehovet endast till omkring 200. i följd

varav platsantalet i den föreslagna Örebroanstalten enligt kasernkommitténs

förslag skulle lämna tillgång till omkring P20 platser för sådana kvinnliga

sinnesslöa av förevarande kategori, vilka äro exspektanter vid hospitalen

eller beträffande vilka anmälan till abnormanstalt ej gjorts. Efter den numera

verkställda överarbetningen av kommittéförslaget bör sistnämnda platsantal

ökas med ett 40-tal. Då Örebroanstalten med hänsyn till nyss angivna

siffror ej synts komma att omedelbart bliva fullbelagd med imbecilla, har

Petrén ifragasatt, att anstalten skulle, åtminstone tills vidare, i viss utsträckning

mottaga även svårskötta obildbara sinnesslöa. Häremot har erinran

framställts av styrelsen för svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,

som ansett, att de eventuellt till eu början lediga platserna å Örebroanstalten

borde reserveras för asociala imbecilla. Förbundsstyrelsen har framhållit,

att den av Petrén ifrågasatta anordningen ur organisatorisk synpunkt syntes

mindre tilltalande samt att den synnerligen talrika förekomsten av asociala

imbecilla kvinnor å fattigvårdsanstalterna gjorde det sannolikt, att anstaltsutrymmet

i sin helhet mycket snart bleve erforderligt för imbecilla.

Vad förbundsstyrelsen sålunda uttalat synes mig vara beaktansvärt. Jag

vill erinra, att Petrén i sitt betänkande uttalat, att antalet sinnesslöa kvinnor,

som på grund av sexuell vanart vore i behov av vård å sluten anstalt men

beträffande vilka sifferuppgifter icke kunnat inhämtas, säkerligen vore att

räkna i hundratal samt att, om Örebroanstalten skulle utom imbecilla även

mottaga idioter, densamma syntes i framtiden bliva i behov av utvidgning.

Det bör även beaktas, att de av Petrén meddelade uppgifterna ej innefatta

några siffror beträffande platsbehovet för kvinnliga sinnesslöa å skyddshem,

allmän uppfostringsanstalt och centralfängelset för kvinnor. Ej heller innehålla

de uppgift å antalet imbecilla exspektanter vid hospitalen; att sistnämnda

antal är jämförelsevis stort kan slutas därav, att hela antalet

kvinnliga sinnesslöa — såväl imbecilla som idioter — bland exspektanterna

vidohospitalen enligt vad jag inhämtat den 31 december 1926 utgjorde 140.

A andra sidan är vidare att märka, att — enligt vad som framgår av eu

utav Petrén sedermera inom kasernkommittén verkställd och av kommittén

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

med skrivelse den 12 januari 1928 till mig överlämnad utredning rörande

behovet av vårdplatser för svårskötta obildbara sinnesslöa — antalet sinnesslöa

av sistnämnda kategori är så stort, att för ett tillfredsställande omhändertagande

av desamma i allt fall torde erfordras omfattande särskilda

åtgärder. Jag är icke beredd att ingå på närmare prövning av denna vårdfråga

men anser mig redan nu böra framhålla, att andra möjligheter för

frågans lösning än ett ingripande från statens sida knappast torde kunna

tänkas; även beträffande denna grupp av abnorma kan staten redan genom

gällande sinnessjukstadga sägas hava godkänt denna princip. Beträffande sättet

för ett effektivt ordnande av denna vård torde det ligga närmast till hands

att tänka sig användande för ändamålet av ett eller flera kasernetablissement.

Vid de preliminära överväganden, som jag i samråd med chefen för försvarsdepartementet

och kasernkommittén ägnat förevarande spörsmål, har jag

härvid funnit det av Svea ingenjörkårs fästningsingenjörkompani för närvarande

disponerade etablissementet å Yaxön böra i första hand ifrågakomma,

därest detta etablissement — såsom möjligen torde kunna bliva

fallet — bliver ledigt. Det har vidare preliminärt ifrågasatts att anordna ytterligare

vårdplatser för ifrågavarande kategori inom det invid Lund belägna

kasernetablissement, vilket icke blivit färdigställt för sitt ursprungliga ändamål.

Av vad nu antytts rörande det stora behovet av platser för svårskötta

obildbara sinnesslöa torde framgå, att det antal vårdplatser för nämnda

sinnesslöa, som enligt Petréns förslag till en början skulle kunna ställas

till förfogande å Örebroanstalten, icke kan anses vara av större betydelse

för tillgodoseende av platsbehovet för ifrågavarande abnormkategori. Vid

sådant förhållande och med hänsyn till nyss anförda omständigheter med

avseende å vårdbehovet för kvinnliga imbecilla har jag ansett mig böra förorda,

att Örebroanstalten redan från början i sin helhet reserveras för imbecilla.

Därest — såsom synes mig lämpligt och för övrigt påyrkats i ett

av de i ämnet avgivna yttrandena — redan före Örebroanstaltens öppnande

åtgärder vidtagas för att fästa fattigvårdsmyndigheternas uppmärksamhet på

möjligheten av att till nämnda anstalt överflytta å fattigvårdsanstalter befintliga

sinnesslöa kvinnor av förevarande kategori, lärer det enligt min

mening snart komma att visa sig, att hela platsantalet är väl behövligt för

dylika abnorma.

I sakkunnigbetänkandet samt i vissa däröver avgivna yttranden har uttalats,

att ett medgivande till sterilisering av vissa sinnesslöa kunde erhålla inverkan på

behovet av vårdplatser för kvinnliga asociala imbecilla, och i anslutning härtill

har framhållits angelägenheten av att frågan om dylikt medgivande snarast möjligt

bleve föremål för utredning. I anledning härav vill jag erinra, att jag, såsom

redan inledningsvis antytts, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december

1927 samma dag tillkallat sakkunniga för att inom socialdepartementet biträda

med utredning av förevarande spörsmål. Jag är emellertid av den uppfattningen,

att berörda utredning icke bör föranleda ett uppskov med prövning

av frågan om ordnandet av vården av asociala imbecilla. Aven om ett möjligen

blivande beslut rörande medgivande till sterilisering i vissa fall av

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

sinnesslöa sannolikt skulle medföra någon minskning i behovet av anstaltsplatser

för kvinnliga imbecilla, lärer nämligen ett resultat av större betydelse

därutinnan först efter avsevärd tid kunna giva sig tillkänna, och i varje fall

torde därav icke onödiggöras åtgärder i den omfattning, som av mig nu

ifrågasatts.

I enlighet med det anförda tillstyrker jag således, att för manliga asociala

imbecilla anordnas dels en sluten anstalt i Västmanlands trängkårs

hittillsvarande kasernetablissement i Sala, dels ock en sluten avdelning i en

av de till Västgöta regementes hittillsvarande etablissement i Vänersborg

hörande kasernbyggnaderna samt att för kvinnliga asociala imbecilla anordnas

en sluten anstalt i Svea trängkårs hittillsvarande kasernetablissement i

Örebro. Av förut meddelade sifferuppgifter framgår, att ett bifall till detta

förslag skulle medföra möjlighet till frigörande av de hospitalsplatser, som

för närvarande äro upptagna av imbecilla. Härigenom skulle för den egentliga

sinnessjukvården vinnas icke mindre än omkring 400 platser.

På frågan rörande de om- och tillbyggnader m. m., som bliva erforderliga

för ifrågavarande etablissements anordnande till de nya ändamålen, kommer

jag att ingå i det följande.

I fråga om organisationen av de föreslagna slutna anstalterna för asociala

imbecilla delar jag den utav den sakkunnige uttalade och av medicinalstyrelsen

biträdda uppfattningen att, särskilt enär det här gäller sådana sinnesslöa,

som redan enligt gällande sinnessjukstadga äro berättigade till inträde å

hospitalen och i viss utsträckning för närvarande vårdas där, anstalterna

lämpligen böra organiseras i huvudsak på sätt gäller beträffande hospital

och asyler. Detta bör tydligen utan vidare bliva fallet beträffande den

ifrågasatta slutna avdelningen för imbecilla i Vänersborg, vilken naturligen

bör lyda under gemensam förvaltning med den föreslagna nya anstalten för

sinnessjuka i nämnda stad och betraktas som en till sistnämnda anstalt hörande

särskild avdelning. Men även i fråga om de båda anstalterna i Sala

och Örebro synes mig den sålunda föreslagna organisationen mest ändamålsenlig.

För densamma synes mig, utöver nyss angivna skäl, tala även

den omständigheten att, såsom den sakkunnige i sitt betänkande framhållit,

en fullt skarp gräns mellan statens sinnessjukvård och dess sinnesslövård

icke lärer kunna uppdragas.

Enligt min mening torde alltså beträffande anstalterna för imbecilla böra

i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i sinnessjukstadgan eller i den lagstiftning

rörande sinnessjukvården, som kan komma att genomföras i anledning

av nu föreliggande eller under utarbetning varande förslag i detta ämne.

Härav följer bland annat, att anstalterna böra stå under medicinalstyrelsens

överinseende. De närmare bestämmelser i organisatoriskt hänseende och

i övrigt, vilka kunna befinnas erforderliga för anstalterna i fråga, torde böra

i sinom tid meddelas av Kungl. Maj:t efter medicinalstyrelsens hörande

eller måhända i vissa avseenden av sistnämnda styrelse direkt.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Kungl. Maj:ts proposition nr [tio.

Vad den sakkunnige föreslagit rörande intagning av imbecilla, som tilllika

äro behäftade med annan abnormitet, lyte eller sjukdom, föranleder icke

erinran från min sida. Det är visserligen att märka, att detta förslag i ett

avseende innebär eu avvikelse från den eljest förordade regeln, att å ifrågavarande

anstalter endast skulle intagas sådana abnorma, som redan enligt

nuvarande bestämmelser äro berättigade till inträde å hospital och att alltså

någon principiell utvidgning av statens vårdåtaganden icke skulle äga rum. Jag

syftar härvid på det av den sakkunnige framställda förslaget, att imbecilla, som

lida av smittsam sjukdom, skulle intagas å anstalterna i fråga, oavsett om

de visat asociala tendenser eller ej. Denna avvikelse är emellertid i och för

sig av så liten praktisk betydelse, att den enligt min mening icke bör utgöra

hinder för bifall till förslaget. Ett särskilt skäl att på denna punkt biträda

den sakkunniges uppfattning synes mig ligga däri, att imbecilla av denna

kategori enligt gällande bestämmelser icke få vårdas å statsunderstödda

sinnesslöanstalter, samt att det av denna anledning lärer böra ankomma på

staten att ombesörja deras vård. Jag vill i detta sammanhang framhålla att

då, såsom Petrén även antytt, gränserna mellan asociala imbecilla och närstående

grupper — såsom t. ex. å ena sidan vissa sinnessjuka av asocial typ

och å andra sidan en del svårskötta obildbara sinnesslöa — ofta kunna vara

tämligen flytande, en mera sträng avgränsning av den grupp, som bör intagas

å anstalterna i fråga, icke alltid torde vara möjlig. Det lärer således stundom

kunna befinnas tjänligt att å de föreslagna anstalterna för imbecilla intaga

en eller annan sinnessjuk eller obildbar sinnesslö, liksom det å andra sidan

i några fall kan tänkas visa sig lämpligt eller nödvändigt att låta imbecilla

fortfarande vårdas å hospital, t. ex. när fråga är om sådana personer, vilka

kräva vård i s. k. säkerhetspaviljong. En viss, handlingsfrihet i nu berörda

hänseenden torde vara önskvärd bland annat ur vård- och behandlingssynpunkt

och synes alltså böra tillkomma medicinalstyrelsen.

Beträffande sättet för bestridande av statens kostnader för anstalternas verksamhet

delar jag den sakkunniges av medicinalstyrelsen biträdda uppfattning,

att dessa kostnader lämpligen böra, i den mån de icke täckas av

vårdavgifter m. m., utgå från femte huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till

hospital och asyler. Likaledes finner jag lämpligt, att personalen vid anstalterna

i avlönings- och anställningshänseende få anses tillhöra befattningshavare

vid hospital och asyler. Särskilt beslut angående det civila avlöningsreglementets

tillämpning å förevarande personal jämte därmed sammanhängande

förhållanden skulle under denna förutsättning icke erfordras.

I nu berörda avseenden torde emellertid något medgivande av riksdagen

för närvarande ej böra äskas, utan därmed synes lämpligen böra anstå, intill

dess arbetena med anstalternas iordningställande nalkas sin fullbordan.

I de hänseenden, beträffande vilka jag ej här särskilt yttrat mig, har jag

icke någon väsentlig anmärkning att framställa mot den sakkunniges i betänkandet

framlagda förslag, så vitt avser ordnandet av vården av asociala

imbecilla. Jag anser alltså, att förslaget, med vissa av mig i det föregående

antydda mindre niodifikationer, bör läggas till grund för statens åtgärder

för ordnande av denna del av sinnesslövården.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16~>. 77

Vidkommande slutligen den i betänkandet berörda frågan om beliovet av

en lagstiftning rörande sinnesslövården i allmänhet och med särskilt syfte att

förebygga utskrivningar från sinnesslöan stal ter — såväl statliga som andra —

under förhållanden som göra utskrivning olämplig eller vådlig, vill jag

visserligen icke förneka, att behov av en dylik lagstiftning torde förefinnas.

Jag anser emellertid, att denna fråga icke nu bör göras till föremål för

närmare prövning. Lämpligen torde densamma böra antingen upptagas i

samband med behandlingen av den enligt vad nyss erinrats på dagordningen

stående frågan om ny sinnessjuklagstiftning eller ock, på sätt medicinalstyrelsen

förordat, uppskjutas intill dess sistnämnda lagstiftningsfråga vunnit

sin lösning. Vid den framtida prövningen av ifrågavarande spörsmål torde

ock böra övervägas frågan om särskilda intagningsregler beträffande asociala

imbecilla. Därjämte torde måhända vissa särskilda bestämmelser rörande

sådana imbecilla kunna visa sig behövliga, t. ex. i fråga om utskrivning eller

försöksutskrivning från de slutna anstalterna, överflyttning till annan anstalt

o. s. v. Hinder lärer emellertid ej möta att, i avbidan på en framtida lagstiftning,

provisoriska bestämmelser utfärdas i samma ordning som hittills

tillämpats beträffande sinnessjuka och sinnesslöa.

öinändring av Västmanlands trängkårs kasernetablisseinent

i Sala till anstalt för manliga asociala imbecilla.

Såsom förut omnämnts, har kasernkommittén med skrivelse den 9 juli

1927 framlagt förslag rörande omändring av Västmanlands trängkårs hittillsvarande

kasernetablissement i Sala till anstalt för manliga asociala imbecilla

m. m.

Kommittén har därvid till en början erinrat, att enligt 1925 års beslut i

försvarsfrågan nämnda trängkår efter den nya härorganisationens genomförande

skulle sammanslås med trängkåren i Skövde samt att till Sala icke

skulle förläggas något annat truppförband, i följd varav det därstädes belägna

kasernetablissementet komme att bliva ledigt. Kommittén har vidare inledningsvis

lämnat en översikt rörande kasernetablissementet i Sala samt de

markområden, som ställts till trängkårens disposition. För att underlätta

den vidare behandlingen av kommitténs förslag ber jag att av denna översikt

här få återgiva följande:

Hela det av trängkåren disponerade markområdet innehåller i areal omkring

28.65 hektar, därav 11.66 hektar utgöres av en kronoegendom, förra

bergsliauptmansbostället Väsby, vanligen benämnd Väsby Kungsgård. Denna

kronoegendom består av två olika delar, belägna på något avstånd från varandra.

Trängkårens område i övrigt utgöres av mark, som — jämte tillhörande

vattenområde i den s. k. Lillån - Sala stad genom ett år 1902 upprättat

kontrakt upplåtit till kronan för anläggande av trängförråd och uppförande

av trängetablissement samt för användande till övningsfält. Den sålunda

upplåtna marken, till arealen omkring 17 hektar, är belägen å ömse sidor

om den från Sala stad i nordlig riktning ledande allmänna landsvägen

(Broddbovägen) på ett avstånd från själva staden av något mer än en kilometer

och i direkt anslutning till den östra delen av Väsby Kungsgård. Å

s. 78 Kontrollera mot PDF

Kasern
kommitténs
[förslag.

Kasernetablissementets

framtida

användning.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr Idb.

en av clistriktslantmätaren F. Torbjörnsson under år 1926 upprättad, vid

kommitténs skrivelse fogad karta hava närmare utmärkts de jordområden,

som hittills disponerats av trängkåren. A denna karta finnas även angivna

beteckningarna å de särskilda ägolotter, som ingå i det av staden upplåtna

området. Av dessa ägolotter ligga de med nr 255, 284, 285 och 286 betecknade

på västra sidan om Broddbovägen, medan på östra sidan om denna

väg äro belägna lotterna nr 253 och 258.

Själva trängkårsetablissementet, vilket under åren 1904—1905 uppförts å

den del av det av staden för ändamålet upplåtna markområdet, som är beläget

väster om Broddbovägen, består av ett flertal byggnader. Trängkårens

kanslibyggnad och kasernbyggnad äro uppförda å ägolotten nr 285. Det s. k.

egentliga kasernområdet omfattar förutom nämnda ägolott jämväl ägolotterna

nr 255 och 286. För kårens räkning finnas å området uppförda exercishus,

stall, ridhus, sjukstall, vagnbod, skosmedja, matinrättning sbyggnad, varmbadhus,

marketenteri samt en del andra, smärre byggnader. Härtill kommer en särskild

sjukhusbyggnad, vilken färdigställts och tagits i bruk under år 1912.

Till det nordost om Broddbovägen liggande markområdet har förlagts det

för trängkåren avsedda trängförrådet. Denna mark, i areal innehållande 6.4

hektar, gränsar i öster till statens järnvägars område och till Lillån samt

utgör andel av ägolotterna nr 253 och 258. A ägolotten nr 253 finnas uppförda

tre större förrådsbyggnader av plåt. A nordöstra delen av ägolotten

nr 258 äro belägna ett förplägnadsmagasin, en materialbod och en förvaltarbostad.

Därjämte finnes å sistnämnda ägolott anordnat ett reningsverk med

septic-tank, till vilken anläggning det från kasernetablissementet kommande

spillvattnet avledes för att renas, innan detsamma utsläppes i Lillån.

Trängkårens övningsfält utgöres dels av ägolotten nr 284 dels ock av östra

delen av Yäsby kungsgård. Bedan i samband med trängkårens förläggning till

Sala uppläts denna fastighetsdel, som gränsar omedelbart intill den av staden

upplåtna ägolotten nr 284, till trängkåren (jämför proposition nr 28 till

1902 års riksdag). I areal innehåller denna del av bostället 6.9 7 hektar.

En äldre mangårdsbyggnad, vilken inretts till bostäder för trängkårens underofficerare,

samt vissa ekonomibyggnader äro belägna å östra delen av fastigheten.

En till bostad för kårchefen avsedd villabyggnad har därjämte förlagts

till detta område.

Västra delen av Väsby kungsgård, i areal innehållande 4.681 hektar, är till

belägenheten helt skild från boställets östra del. Denna del av bostället, vilken

vanligen benämnes Måns Olsängen och är obebyggd, överlämnades till trängkårens

disposition enligt beslut av 1907 års riksdag (jämför proposition nr 59).

Bäknat efter befintlig körväg ligger detta område 900 meter och i rät linje

omkring 400 meter från trängetablissementets västra gräns.

Beträffande frågan om kasernetablissementets framtida användning har

kasernkommittén erinrat, att riksdagen i samband med försvarsfrågans behandling

år 1925 uttalat önskvärdheten av att de kasernetablissement, som

i följd av truppförbandsindragningarna kunde beräknas bliva lediga, måtte

utnyttjas för annan verksamhet för statens räkning av sådan art, att därigenom

vederbörande kommuner skulle få helt eller delvis ersatta genom

indragningen eljest uppstående förluster och olägenheter.

Då kommittén haft under övervägande, för vilket ändamål etablissementet

i Sala lämpligen bör utnyttjas, har kommittén, på sätt närmare angivits i

förberörda, av kommittén till chefen för försvarsdepartementet den 12 februari

1927 överlämnade skrivelse, funnit sig i första hand böra undersöka, huruvida

etablissementet skulle kunna inredas till en anstalt för vård av sinnes
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

sjuka eller sinnesslöa. Hörande de alternativ, som vid denna undersökning

kommit under omprövning beträffande etablissementets användning för sinnessjukvård,

yttrar kommittén huvudsakligen följande:

Det har vid undersökningen visat sig, att kasernetablissementet icke

lämpligen torde kunna inredas såsom ett fristående sinnessjukhus. Etablissementets

användning för dylikt ändamål skulle nödvändiggöra högst betvdande

tillbyggnader och omändringsarbeten, enär det för en anstalt för vård av alla slag

av sinnessjuka erfordras ett flertal övervakningsavdelningar, varje avdelning

med sina enkelrum jämte övriga bilokaler. Då ett hospital, som skall mottaga

olika slag av sinnessjuka från visst för hospitalet avsett upptagningsområde,

måste vara anordnat så att vård kan beredas såväl manliga som kvinnliga

sinnessjuka, lämpar sig etablissementet i Sala, vilket består av endast eu

kasernb3rggnad, redan av detta skäl icke att tagas i anspråk såsom ett självständigt

sinnessjukhus. Om man bortser från den nuvarande sjukhusbyggnaden,

vilken är jämförelsevis liten, är det nämligen icke möjligt att inreda

vårdplatser för de sjuka annat än i etablissementets kasernbyggnad. Härtill

kommer, att a kasernområdet icke skulle kunna erhållas tillräckligt utrymme

för erforderligt antal promenadgårdar för patienter av båda könen.

Att aptera etablissementet i Sala såsom ett annex för vård av vissa

kategorier sinnessjuka från ett större hospital synes ej heller vara lämpligt.

De två hospital, som äro belägna närmast Sala (hospitalen i Uppsala och

Säter), äro så byggda, att om de lugnare sinnessjuka utgallrades och överfördes

till ett annex, omfattande tillbyggnads- och omändringsarbeten måste

ske för att dessa hospital i större utsträckning än nu är fallet skulle kunna

mottaga mera svårskötta patienter. Vad särskilt angår hospitalet i Uppsala

är detta redan nu så stort (inrymmande omkring 1,250 vårdplatser), att det

icke kan anses tillrådligt att utöka detsamma med ett större annex.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har kommittén i stället ansett sig

böra undersöka, huruvida icke kasernetablissementet i Sala skulle med fördel

kunna apteras till eu anstalt för vård av sådana sinnesslöa, som jämlikt gällande

bestämmelser äro berättigade att vinna inträde å hospital.

För bedömande av denna fråga har kommittén lämnat eu redogörelse för

sinnesslövårdens hittillsvarande organisation och nuvarande läge samt för

behovet av vårdmöjligheter för vuxna asociala sinnesslöa ävensom för den

tidigare behandlingen av frågan om tillgodoseende av detta behov. Då jag

redan i annat sammanhang ingående uppehållit mig vid dessa spörsmål,

behöver jag ej här återgiva vad kommittén därutinnan yttrat.

Såsom resultat av sin undersökning har kommittén — vilken, i anslutning

till vad såväl riksdagen som 1920 års sinnesslövårdssakkunniga ifrågasatt,

utgått från att särskilda anstalter för vård av till vuxen ålder komna asociala

sinnesslöa böra upprättas genom statens försorg — funnit sig böra tillstyrka,

att en dylik anstalt för manliga imbecilla anordnas i det ledigblivna

kasernetablissementet invid Sala. Angående de omständigheter, som närmast

äro av betydelse vid bedömande av möjligheterna för eu sådan användning

av etablissementet, samt i fråga om vissa allmänna utgångspunkter för förslag

till omändring av en del byggnader därstädes, yttrar kommittén följande:

Som etablissementet icke är uppfört omedelbart intill staden utan på

något avstånd från densamma, har kasernbyggnaden ett för nu ifrågavarande

ändamål lämpligt läge. Vidare finnes vid kasernen ett större, för trädgårds
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO Kungl. Maj ds proposition nr ltio.

skötsel användbart jordområde, vilket kan tagas i anspråk för att bereda

utearbete åt en del patienter. För sådana imbecilla, som på grund av opålitlighet

eller kroppslig klenhet icke lämpligen skulle kunna sysselsättas med

utearbete, kunna särskilda arbetssalar anordnas inom etablissementet. Sålunda

finnes redan å platsen särskild verkstadsbyggnad, vilken med fördel kan

användas såsom snickeri- och målarverkstad. I kasernbyggnadens vindsvåning

kunna vidare inredas stora arbetssalar för skrädderi, skomakeri, vävning,

korg- och bastarbeten samt bokbinderi. Anstalten skulle sålunda

kunna komma att erbjuda rikligt med arbetsterapi av omväxlande slag.

Helt naturligt saknas emellertid i själva kasernbyggnaden en hel del

lokaler, som äro nödvändiga för en vårdanstalt av nu ifrågavarande slag.

Särskilt med hänsyn till att åtskilliga av de patienter, som skulle intagas å

anstalten, äro så opålitliga, att de nattetid måste placeras i särskilda, helt

avskilda rum, erfordras, att ett större antal enkelrum finnas disponibla för

dylikt ändamål. Då kommittén av kostnadshänsyn ansett, att omäudringarna

inom den nuvarande kasernbyggnaden borde inskränkas till det minsta

möjliga samt de i denna byggnad befintliga lokalerna sålunda borde, såvitt

möjligt, bibehållas oförändrade, har vid uppgörandet av ombyggnadsprogram

för den ifrågasatta nya anstalten utgångspunkten varit den, att såväl det

erforderliga antalet enkelrum som övriga nödiga bilokaler (badrum, sköljrum,

diskrum, W. C. in. m.) skulle inredas i flygelbyggnader, vilka skulle nyuppföras

å kaserngården och å båda gavlarna anslutas i rät vinkel mot kasernbyggnaden.

De i kasernbyggnaden inredda logementen, vilka äro avsedda att tagas i

anspråk som sovsalar för de mera lugna patienterna, hålla i längd omkring

10 meter och äro sålunda ett par meter djupare än vad som plägar förekomma

å hospitalen, men det oaktat torde det icke vara förenat med några

nackdelar att bibehålla dem i oförändrat skick. Inom kasernbyggnadens

egentliga byggnadsstomme skulle några större förändringar sålunda icke

behöva vidtagas.

Med avseende å sitt förslag rörande omändring av kasernetablissementet

i Sala till eu anstalt av förevarande slag omnämner kommittén till en början,

att kommittén — för att erhålla en fast grund för utarbetande av nämnda

förslag — i skrivelse till medicinalstyrelsen den 31 maj 1926 anhållit, att

styrelsen måtte efter närmare undersökning avgiva yttrande, huruvida enligt

styrelsens mening möjligheter förefunnes att aptera etablissementet till sjukvårdsanstalt.

Sedan kommittén anmodat ingenjören Hjalmar Cederström att

efter de av kommittén angivna, av mig nyss återgivna grunderna uppgöra

skissritningar till förändring av kasernetablissementet, hade kommittén till

styrelsen överlämnat de sålunda uppgjorda, den 7 april 1927 dagtecknade

skissritningarna, samt därvid bifogat en av professorn Alfred Petrén utarbetad

promemoria angående samma ritningar.

Med återställande av ritningarna hade medicinalstyrelsen i skrivelse den

21 januari 1927 anfört, bland annat, att sedan de upprättade skissritningarna

blivit för styrelsen demonstrerade av Petrén och Cederström, styrelsen

vid besök på platsen undersökt de till etablissementet hörande byggnaderna

och granskat förslaget. Med anledning av vad därvid förekommit hade styrelsen

framställt vissa erinringar mot ritningarna. Med iakttagande av de

sålunda framställda anmärkningarna syntes det uppgjorda förslaget kunna

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:t proposition nr 165.

läggas till grund för de för etablissementets omändring till sinnesslöanstalt

erforderliga om- och tillbyggnaderna. I samband härmed ville styrelsen

framhålla, att även de byggnader, som i förslaget icke avsetts för anstaltens

behov, borde få kvarstå, då de framdeles möjligen kunde av den blivande

anstaltsförvaltningen användas för några anstaltens ändamål.

Sedan kommittén uppdragit åt Cederström att med iakttagande av de erinringar,

som från medicinalstyrelsens sida framställts, i vissa hänseenden

omarbeta skissritningarna samt därefter enligt av kommittén lämnade anvisningar

uppgöra slutliga förslagsritningar till kasernetablissementets omändring

till sinnesslöanstalt, hava dylika ritningar utarbetats och bifogats kommitténs

nu förevarande skrivelse. En fullständig plan till omändring av etablissementet

för det nya ändamålet med därtill hörande specificerade kostnadsförslag

till samtliga ombyggnads- och tillbyggnadsarbeten har vidare upprättats och

bilagts kommitténs skrivelse. Kostnadsberäkningarna hava utförts av ingenjören

Ernst Rignér i Stockholm. Därjämte hava särskilda utredningar

verkställts av H. Theorells ingenjörsbyrå därstädes angående anordnande

av värmeledning, vatten- och avloppsledningar samt ångköks- och ångtvättanläggningar

inom etablissementet, av ingenjören G. Magnusson i Stockholm

rörande elektriska anläggningar, såsom belysnings- och kraftinstallationer,

hissar, lokaltelefoner, nattvaktskontroll och reservanläggning för belysningsnätet,

samt av majoren C. J. Insulander i Stockholm rörande utvändiga vattenoch

avloppsledningar. Slutligen hava grundborrningar för utrönande av markens

beskaffenhet å platsen för de ifrågasatta tillbyggnaderna utförts av byggnadsfirman

Anders Diös i Sala.

De inom kasernetablissementet i Sala nu befintliga byggnader, som enligt

det sålunda föreliggande förslaget omedelbart skulle komma till användning

för den ifrågasatta anstaltens ändamål, äro följande (inom parentes angivas

vederbörande byggnaders benämning å de uppgjorda ritningarna för etablissementets

omändring):

kasernbyggnaden, vilken efter tillbyggnad med två fiyglar skulle användas

som egentlig anstaltsbyggnad (sjukvårdspaviljong),

sjukhusbyggnaden, föreslagen till öppen-dörr-paviljong för vissa lugna och

lättskötta patienter (öppen-dörr-paviljong),

kanslihuset, avsett till förvaltningsbyggnad med läkarexpeditioner och sysslomanskontor

samt vissa personalbostäder (förvaltningsbyggnad),

matinrättningen, avsedd till köks- och ångpannehus, innehållande jämväl

vissa personalbostäder (köksbyggnad),

bageriet, avsett att fortfarande användas till samma ändamål,

badhuset, vilket efter tillbyggnad skulle apteras till tvättinrättning, innehållande

jämväl vissa personalbostäder (tvättbyggnad); den invid byggnaden

liggande proviantboden skulle användas till kökskällare,

märketenteriet, avsett till matsalar för personal samt festsal för patienterna

ävensom vissa personalbostäder (matsals- och personalbyggnad),

smedjan med verkstadshus, avsedd att fortfarande användas för nuvarande

ändamål,

Bihan g till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 139 häft. (Nr 165.) ios 55i 28 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

garagebyggnaden, likaledes avsedd att fortfarande användas för samma

ändamål,

förvaltarbostaden, i vilken skulle inrymmas personalbostäder,

trängkårens chefsbostad vid Väsby kungsgård, föreslagen till bostad för

överläkaren vid anstalten, samt

gamla mangårdsbyggnaden vid Väsby kungsgård, avsedd till personalbostäder.

För anstaltens behov skulle vidare uppföras en ny portvaktsstuga.

Under hänvisning till den redogörelse, som i de vid kommitténs skrivelse

fogade handlingarna lämnats i fråga om de olika byggnadernas föreslagna

användning, har kommittén meddelat följande allmänna översikt beträffande

omfattningen av ny- och tillbyggnads- samt ombyggnads- och reparationsarbeten

m.m. inom etablissementet:

Förutom de flygelbyggnader, vilka skulle nyuppföras i anslutning till den

nuvarande kasernbyggnaden, har det visat sig vara nödvändigt att verkställa

vissa tillbyggnader till det nuvarande köket och varmbadhuset. För att erhålla

nödiga bilokaler och förrådsutrymmen för köket har i förslaget upptagits

en tillbyggnad, i längd innehållande 7.6 0 meter. Yidare har varmbadhuset,

vilket skulle förändras till tvättinrättning, måst utökas med eu större tillbyggnad,

för • att plats för mangelrum och förråd skulle kunna beredas i

omedelbar anslutning till tvätten. Slutligen skulle en helt ny byggnad uppföras

för att tagas i anspråk såsom portvaktsstuga. I övrigt hava alla de

lokaler, som befunnits erforderliga för den tilltänkta nya anstalten, kunnat inrymmas

inom redan befintliga, till etablissementet hörande byggnader. Vissa

ombyggnadsarbeten måste dock vidtagas inom eu del byggnader, men dessa

arbeten hava begränsats till det minsta möjliga.

I detta sammanhang är särskilt att märka, att etablissementets nuvarande

byggnader i omkring tjugu års tid varit i bruk. Under de senaste åren

hava nödiga underhållsarbeten inskränkts till det minsta möjliga. Därest

etablissementet skulle jämväl i framtiden hava använts för militärförläggning,

hade utan tvivel betydande reparationsarbeten snarast måst vidtagas. Sålunda

äro vissa trappor, som från kasernbyggnadens bottenvåning leda upp till

första våningen, så gott som fullständigt utnötta och måste ersättas med nya,

och vidare tarva golven i kasernbyggnaden, vilka delvis äro helt uppslitna,

ny- eller omläggning. Slutligen är det nuvarande värmeledningssystemet i

kasernbyggnaden synnerligen otillfredsställande och ur driftsynpunkt oekonomiskt.

Ett helt nytt värmeledningssystem, vilket givetvis måste draga avsevärda

kostnader, har därför ansetts böra nu inläggas i byggnader). De nuvarande

elektriska ledningarna inom etablissementet befinna sig i ett så dåligt

skick, att ett helt nytt ledningssystem måste inläggas. Slutligen innefattar

förslaget ändring av de utvändiga vatten- och avloppsledningarna samt anbringande

av helt nytt huvudavlopp för kasernområdet i dess helhet. Samtliga

de åtgärder, som härutinnan föreslagits, synas vara lämpliga att vidtaga

för att de sanitära förhållandena inom anstalten skulle kunna bliva fullt

tillfredsställande.

För förslagets innehåll rörande de särskilda byggnaderna in. rn. har Petrén

i sitt förberörda betänkande lämnat en redogörelse, av vilken jag här torde

böra återgiva följande:

Den stora anstaltsbyggnaden (sjukvårdspaviljongen) får åtta olika avdelningar,

nämligen två i en var av den nuvarande kasernbyggnadens tre våningar

samt eu i vardera av de två flyglar, som skulle tillbyggas. De två

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lfio. 83

sistnämnda avdelningarna äro avsedda för oroliga och opålitliga patienter,

som nattetid behöva ligga i enkelrum. En var av de sex avdelningarna i

själva kasernbyggnaden innehåller tre stora sovsalar, var och eu med 12

sovplatser (i en sovsal dock endast 10 platser), ett förrådsrum, en stor matsal

och ett dagrum, vartill användes den breda korridoren. Dessutom tinnes

ett för de båda avdelningarna i varje våning gemensamt serverings- och diskrum,

upptagande byggnadens mittersta utrymmen.

För matens intagning i anstaltsbyggnaden uppföres eu mindre tillbyggnad

mitt på fasaden åt kaserngården med en för matintagningen avsedd

förstuga å nedre botten, ledande till ett mellan de två dagrummen beläget

mindre förrum till disk- och serveringsrummet. Detta skulle förses nTed

elektrisk hiss för matens transport till de båda övre våningarna. Tillbyggnaden

göres genom alla tre våningarna och innehåller i varje våning å oruse

sidor om förstugan, respektive utrymmet över densamma, ett expeditionsoch

undersökningsrum samt ett vaktrum, avsett att utgöra sovplats för en

eller ett par skötare med uppgift att nattetid vara till hands, därest nattvakterna

skulle behöva hjälp.

Avdelningarna i den ena hälften av kasernbyggnadens tre våningar förses

med utgång direkt i det fria och äro avsedda för de mera arbetsföra

patienterna, särskilt sådana, som kunna sysselsättas utomhus eller

i det fristående verkstadshuset. Dessa tre avdelningar hava icke särskilt

badrum, utan på gaveln har i stället i källarvåningen inretts, förutom kapprum

och ett större tvättrum för utearbetarna, ett större badrum med rymligt

avklädningsrum, avsett för samtliga patienter i denna hälft av byggnaden.

Yad åter beträffar avdelningarna i den andra hälften av kasernbyggnadens

tre våningar, vilka avdelningar delvis äro avsedda för patienter, som

behöva direkt tillsyn nattetid, har intill den närmast gaveln belägna sovsalen

där nattvakt beräknas skola vara stationerad — i varje våning anordnats

tvenne enkelrum samt ett mindre badrum. På denna gavel i källarvåningen

anordnas även skölj- och torkrum. I övrigt inredes här eu badavdelning

för personalen. Utgången å denna gavel kommer icke att leda

ut i det fria utan genom en inhägnad gång till de tre med trådnätsstängsel

omgärdade promenadgårdar, som anordnas i rad vid sidan av kasernbyggnaden

och av vilka var och en är avsedd för patienterna i en av våningarna.

I det föregående ej omnämnda bilokaler, tillhörande avdelningarna i själva

kasernbyggnaden, hava förlagts till flygelbyggnaderna i deras narmast själva

kasernbyggnaden belägna del. Här finnes vidare i ena flygeln i varje våning

ett patientrum med 4 sovplatser samt i andra fiygeln i vardera av de två

övre våningarna likaledes ett mindre sovrum (för 3 patienter), medan motsvarande

utrymme a nedre botten inredes till behandlingsrum, laboratorium

och apotek.

I övrigt upptages vardera flygelbyggnaden, som redan nämnts, av eu avdelning

för mera opålitliga eller oroliga patienter. För dessa finnes dagrum

ävensom särskild matsal å nedre våningen, vilken dessutom innehåller

diverse bilokaler, förrådsrum och ett större badrum med plats för tre badkar,

avsett att vid behov kunna användas för långbad, samt 4 enkelrum. Dessa

enkelrum äro avsedda för sådana oroliga patienter, vilka på dagen eventuellt

behöva hållas isolerade och vilka här kunna få tillsyn av den i våningen i

fråga tjänstgörande personalen. De hava emellertid" ett sådant läge, att de

hven med fördel kunna användas för den närbelägna avdelningen i själva

kasernbyggnaden, därest bland dess patienter skulle finnas några mera ömtåliga,

som behöva särskilt sovrum.

I övre våningarna av flygelbyggnaderna hava beträffande Salaanstalten

i motsats till vad fallet, såsom i det följande skall omnämnas, är i

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr ltin.

förslaget beträffande anstalten i Örebro, där vaksalar anordnats i den ena

av flygelns två övre våningar — icke upptagits några andra till dessa avdelningar

liörande so vlokaler än enkelrum. För den händelse emellertid några

patienter bär skulle behöva ligga isolerade på dagen, anordnas i den ena

flygeln, förutom de för en sovavdelning behövliga bilokalerna, i våningen eu

trappa upp även ett serveringsrum, som genom en handdriven mathiss står

i förbindelse med det rakt under belägna serveringsrummet i nedre våningen.

I vardera flygelbyggnaden anordnas endast en förstuga, vilken emellertid

får två utgångar, av vilka den ena leder ut i det fria och även skall användas

för matintagningen, den andra åter till en promenadgård, som anordnas

invid och framför vardera flygelbyggnaden.

Flygelbyggnaderna erhålla varken källarvåning eller vindsvåning, och

deras olika våningar få eu något mindre höjd än kasernbyggnadens våningar.

Vad beträffar själva kasernbyggnadens vindsvåning, äro bostadsrum nu

inredda å gavlarna. Vardera våningen innehåller i övrigt ett flertal stora

förråd. I dessas ställe inredas stora arbetssalar, som få belysning genom

upptagande av takfönster. Fyra sådana större arbetssalar erhållas för patienternas

sysselsättning med skomakeri, skrädderi, borstbinderi, korgmakeri

och bastarbeten av olika slag samt vävnad och bokbinderi. Å eu övre vind

finnes utrymme för inredning av de stora klädesförråden. På gavlarna anordnas

personalrum med plats för 14 personer.

Antalet platser i kasernbyggnaden med tillbyggda flyglar skulle enligt

detta förslag bliva 302, därav 74 enkelrum, alltså cirka 25 % av platsantalet.

Anstaltens totala platsantal kommer emellertid att uppgå till 323, enär 21

platser skulle tillkomma i det nuvarande sjukhuset, som föreslås till öppendörr-paviljong

för de pålitligaste patienterna.

Vad kanslihuset (förvaltningsbyggnadcn) beträffar, skulle i våningen eu

trappa upp anordnas direktionsrum, läkarexpeditioner och sysslomanskontor,

varjämte här blir ett reservrum. Våningen två trappor upp skulle användas

till bostad för eu andre läkare (frånsett ett rum, som blir bostad för

kassör). I vindsvåningen av kanslihuset inredes boställsvåning för sysslomannen

jämte bostadsrum för översköterskan. I kanslihusets bottenvåning

anordnas telefonväxelrum, bostäder för telefonist och städerskor samt bostad

med expeditionsrum för uppsyningsman. I marketenteribyggnaden (matsalsoch

personalbyggnaden) skulle i nedre våningen anordnas matsalar för de olika

personalgrupperna samt i de andra båda .våningarna bostäder för kvinnlig

ekonomipersonal samt eu samlingssal. Vidare anordnas några bostäder i

Tcöhsbyggnadens och tvättbyggnadens vindsvåningar. Köksbyggnadens vindsvåning

lämnar utrymme till två familjebostäder samt till bostadsrum för köksföreståndarinna,

medan tvätthusets vindsvåning rymmer endast en familjebostad,

avsedd för en gift maskinist, samt bostad för tvättförestånderslca.

Den nya portvalctsstuga, som anstalten skulle erhålla, uppföres i två våningar.

1 den nedre våningen anordnas portvaktsrum och bostad för portvakt

samt i den övre en bostadslägenhet, avsedd för befallningsman.

I den till etablissementet hörande förvaltarbostaden inredas bostadslägenheter

för trädgårdsmästare och chaufför samt i övrigt bostadsrum.

I mangårdsbyggnaden vid Väsby kungsgård inredas bostadslägenheter för

gift skötarpersonal.

De byggnader, som enligt förslaget skulle stå till förfogande, lämna icke

tillgång till bostäder för all personal, som beräknas erforderlig. Det beräknas.

att hantverkare och en del skötare få hyra bostad i staden.

Såsom av denna redogörelse framgår, skulle enligt förslaget vårdplatser

inom etablissementet kunna anordnas för 323 patienter, därav 21 i en särskild

öppen-dörr-paviljong.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Kostnaderna för att aptera etablissementet till sinnesslöanstalt hava av

kasernkommittén beräknats nppgå till 1,560,500 kronor. Följande tablå utvisar

närmare, huru de av kommittén uppskattade kostnaderna fördela sig

å de olika arbetena.

Kronor

N ybyggnadsarbeten............................................................................

Ombyggnadsarbeten ............................................................................

Rörledningsarbeten, elektriska installationer samt yttre vatten- och

avloppsledningar.............................................................................

Anordnande av promenadgårdar och stängsel...................................

Ritningar, kontroll och oförutsedda utgifter.......................................

535,724

400,350

491,500

32,700

100,226

Summa kronor 1.560,500

Fördelade på de särskilda byggnaderna och anläggningarna te sig ifrågavarande

kostnadsbelopp på följande sätt:

Kronor

Sjukvårdspavil jongen..........................................................

Öppen-dörr-paviljongen...........................................................................

Förvaltningsbyggnaden .........................................................................

Köksbyggnaden (tillika ångpannehus)...................................................

Tvättbyggnaden......................................................................................

Matsals- och personalbyggnaden .......................................................

Portvaktsstugan.....................................................................................

Bageribyggnaden ..................................................................................

Verkstadsbyggnaden ..............................................................................

Smedjan............................................ ...................................................

Proviantboden.........................................................................................

Bostad för trädgårdsmästare m. fl. (hittillsvarande förvaltarbosta
den).

.................................................................................................

Garagebyggnaden ..................................................................................

Överläkarbostaden vid Väsby kungsgård............................................

Personalhus vid Väsby kungsgård ......................................................

Kulvert ................................................................................................

Yttre vatten- och avloppsledning.........................................................

Promenadgårdar ............._......................................................................

Oförutsedda utgifter, ritningar och kontroll......................................

908,524

14,950

78,300

229,300

95.800

17,100

31.800

1,100

1,100

200

500

400

500

8,000

2.000

3,000

35,000

32,700

100.226

Summa kronor 1,560,500

Kostnaden för varje vårdplats skulle med beräkning av 323 platser

komma att belöpa sig till 4,831 kronor. Under hänvisning till denna kostnadssiffra

framhåller kasernkommittén, att vid nybyggnad av hospital utgiften

för varje ny vårdplats i genomsnitt under senaste åren beräknats till

omkring 8,000 kronor. Genom att taga ifrågavarande kasernetablissement i

anspråk för sinnesslövården skulle således, yttrar kommittén, ett stort antal

nya vårdplatser kunna komma till stånd för en kostnad, som väsentligt understiger

utgifterna för upprättande av en ny anstalt av här ifrågasatt slag.

Med åberopande av vad i förevarande framställning anförts samt under

hänvisning till vad kommittén i förberörda skrivelse den 12 februari 1927

till chefen för försvarsdepartementet framhållit rörande nödvändigheten av

att genom statens försorg låta anordna nya platser för vård av sinnessjuka

Kostnader

för ctablissementets

omändring.

Kasern
kommitténs
hemställan.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Yttranden

över

kasern
kommitténs
förslag.

Byggnads
styrelsen
-

86 Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

och vissa sinnesslöa, liar kasernkommittén gjort hemställan, förutom om godkännande

för statens del av en med Sala stad ingången överenskommelse

i anledning av trängkårens upphörande,

dels, i fråga om det framtida användandet av det ledigblivande kasern

etablissementet i Sala, att detsamma matte i huvudsaklig överensstämmelse

med av ingenjören Cederström utarbetade ritningar omändras till en anstalt

för vård av i första hand sådana sinnesslöa av manligt kön, vilka jämlikt

gällande sinnessjukstadga äga vinna inträde å hospital;

dels ock, därest kasernetablissementets utnyttjande för ifrågavarande ändamål

vinner godkännande, att etablissementet, vilket för närvarande står under

arméförvaltningens vårdnad, måtte tillika med de markområden, som jämlikt

nyssnämnda avtal med Sala stad skulle bibehållas i kronans besittning, från

och med den 1 juli 1928 överflyttas till medicinalstyrelsens ämbetsförvaltning.

Genom remiss den 14 september 1927 har medicinalstyrelsen anbefallts

att, efter byggnadsstyrelsens hörande, avgiva utlåtande över kasernkommitténs

ifrågavarande förslag. I anledning härav har medicinalstyrelsen, som genom

särskild remiss samtidigt anbefallts att, jämväl efter byggnadsstyrelsens hörande,

avgiva utlåtande över kommitténs förslag beträffande omändring av

Svea trängkårs etablissement i Örebro till anstalt av liknande slag, från

byggnadsstyrelsen fått mottaga ett den 13 oktober 1927 dagtecknat yttrande

rörande dels omändring av Salaetablissementet, dels ock omändring av berörda

etablissement i Örebro. Yttrandet har avgivits efter förhandlingar med

medicinalstyrelsen.

byggnadsstyrelsen anför i nämnda yttrande rörande omändringsförslaget

beträffande Salaanstalten huvudsakligen följande:

På grund av kasernbyggnadens läge vore korridorerna förlagda mot norr.

Med hänsyn härtill borde de till korridorerna förlagda dagrummen byta

plats med de mot sydligt väderstreck belägna matsalarna. Därjämte vore

det, enligt vad medicinalstyrelsen under förhandlingarna framhållit, önskvärt

att en övervakningssal anordnades inom avdelningen för oroliga patienter.

Vad beträffade de föreslagna flygelbyggnaderna kunde enligt styrelsens förmenande

våningshöjden i de övre våningarna minskas från i ritningarna

upptagna 3.2 5 till 3 meter. Byggnadsstyrelsen hänvisade härutinnan till sitt

yttrande beträffande kasernetablissementet i Örebro, i vilket styrelsen framhållit,

att ur rent byggnadsteknisk synpunkt kunde erinras, att för flygelbyggnaderna

måste tagas i anspråk väl mycket mark, som skulle lämpa sig

till promenadgårdar, samt att det kunde ifrågasättas, huruvida icke dessa

hygelbyggnader, vilka med sina tjocka mellanväggar vore av en rätt dyrbar

byggnadstyp, skulle kunna minskas till sitt ytinnehåll genom att rumsvtorna

inknappades, våningshöjden sänktes samt flyglarna uppfördes i fyra i "stället

för tre våningar med en med huvudbyggnaden gemensam taklist. Då emellertid

från medicinalstyrelsens sida under hand meddelats, att flygelbyggnadernas

ökande med eu våning skulle medföra behov av ökad personal,

varigenom besparingarna i byggnadskostnader skulle motvägas av ökade driftkostnader,

samt att eu minskning av golvytan i de särskilda rummen icke

borde ifrågakomma, ansåge sig byggnadsstyrelsen icke böra påkalla en omarbetning

av förslaget i berörda avseende. Eu minskning av våningshöjden

från 3.2 6 till 3 meter syntes dock, enligt vad medicinalstyrelsen uppgivit,

kunna förordas beträffande de båda övre våningarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kurujl. Maj:ts proposition nr 165.

Beträffande det i förslaget angivna utnyttjandet av Övriga byggnader vore

det önskvärt, bland annat, att vissa ändringar vidtoges beträffande de föreslagna

matsalarna och samlingssalarna i syfte att vinna bättre entré- och

kapprumsförhållanden samt att behovet av samlingslokaler för personal bättre

tillgodosåges, allt ändringar, som icke torde inverka på kostnaderna.

/ fråga om kostnaderna för kasernetablissementets iordningställande anför

byggnadsstyrelsen följande:

'' Dessa kostnader liade i den föreliggande kostnadsberäkningen angivits till

1,560,500 kronor. Lades till denna byggnadskostnad värdet av de befintliga

byggnaderna, vilket syntes kunna beräknas till 650,000 kronor, erhölles således

ett värde å anläggningen efter dess iordningställande å sammanlagt 2,210,500

kronor, motsvarande en kostnad per patient av omkring 7,000 kronor.

Emellertid gåve eu inom byggnadsstyrelsen verkställd approximativ kostnadsberäkning

vid handen, att de föreslagna omändringsarbetena skulle

kunna genomföras för en kostnad av 1,425,000 kronor. Totalkostnaden per

patient skulle enligt denna beräkning uppgå till omkring 6.400 kronor.

I detta belopp inginge ej kostnader för kasernområdets iordningställande

för sitt nya ändamål.

Sedan byggnadsstyrelsens ifrågavarande utlåtande avgivits, har Kungl.

Maj:t genom beslut den 22 oktober 1927 anbefallt 1927 års besparingsnämnd

att avgiva utlåtande över kasernkommitténs förslag till ombyggnad av kasernetablissementet

i Sala för ifrågavarande ändamål. Samtidigt föreskrevs, att

med avgivandet av medicinalstyrelsens utlåtande i ärendet skulle anstå, intill

dess besparingsnämnden yttrat sig.

I sitt i ärendet avgivna, den 7 november 1927 dagtecknade utlåtande anför

besparingsnämnden till en början beträffande allmänna utgångspunkter för

nämndens granskning av förslaget bland annat följande:

Vid sin prövning av förslaget hade nämnden haft att iakttaga de i statsrådsprotokollet

vid nämndens tillsättande angivna direktiven, enligt vilka

det bland annat borde tillses, att vid statens byggnadsverksamhet anläggningarna

icke tilltoges efter större måttstock än behovet ovillkorligen krävde

och med en god ekonomi vore förenligt, liksom att ej heller för höga anspråk

ställdes på utrymme och bekvämlighet samt utsmyckning och inredning.

Planläggningens inflytande på driftkostnaderna borde enligt direktiven

även .särskilt beaktas.

Då besparingsnämnden haft att tillämpa dessa grundsatser i det nu föreliggande

byggnadsärendet och alltså sökt åstadkomma de besparingar, som

nämnden ansett vara förenliga med klok förtänksamhet, ville nämnden framhålla,

att möjligheten att i önskvärd utsträckning omhändertaga det uppenbarligen

stora antalet av samhällsskadliga sinnesslöa givetvis ökades, i den

mån kostnaderna för varje omhändertagen individ kunde nedbringas.

Såsom en allmän iakttagelse beträffande förslaget ville nämnden framhålla,

att organisationsförhållandena vid hospitalen syntes liava i väl stor utsträckning

lagts till grund för planerandet av anstalten. Så vitt besparingsnämnden

kunnat förstå, förelåge i fråga om de sinnesslöa ej samma behov av att

individualisera behandlingen som vid ett hospital. Sasom professorn Petrén

ock i sitt betänkande med förslag rörande ordnandet av vården av asociala

imbecilla framhölle, vore en anstalt sådan som den nu planerade att betrakta

som ett mellanting mellan sjukvårdsanstalt och arbetshem.

Nämnden ville ock såsom en annan allmän erinran framhålla, att ombyggnadsförslaget

syntes hava i flera avseenden gjorts mera genomgripande

än som varit strängt nödvändigt. Detta gällde exempelvis sådana detaljer

1927 ars

besparings

nämnd.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

som upptagning och igensättning av fönster och dörrar, vilka ändringar ej

var för sig medförde nämnvärda kostnader men sammanlagt föranledde er

obetydliga utgifter.

Med nu angivna utgångspunkter har nämnden framlagt förslag om vissa

ändringar i den av kasernkommittén uppgjorda planen för kasernetablissementets

omändring. För att åskådliggöra, huru nämndens förslag skiljer sig

från det ursprungliga förslaget, hava, där avvikelser förefinnas, dessa å de

genom kasernkommitténs försorg upprättade ritningarna antytts med rödpenna,

varjämte i eu vid nämndens utlåtande fogad promemoria gjorts

åtskilliga detalj anvisningar rörande nämndens förslag samt intagits beräkningar

rörande de besparingar, som nämnden ansett kunna vinnas. I nu angivna

hänseenden tillåter jag mig hänvisa till ritningarna och handlingarna. Här

torde jag endast böra i huvudsak återgiva vad nämnden i sitt utlåtande

anfört rörande de olika byggnaderna.

I fråga om sjukvårdspaviljongen (kasernbyggnaden) har nämnden till eu

början berört frågan om beläggningens storlek. Härutinnan anföres huvudsakligen

:

Vid beräknandet av anstaltens förmåga att upptaga patienter hade man

tydligen kommit fram till det föreslagna antalet patienter genom beräkning

av att ett visst antal kunde förläggas i de nu befintliga större sovsalarna

och att dessutom enkelrum måste anskaffas till sådan omfattning, att dessa

kunde rymma cirka 25 % av hela patientantalet.

I var och en av salarna hade inhysts ända till 28—32 soldater, under det att

det nu föreslagits, att högst 10—12 sinnesslöa skidle bo i samma rum.

Nämnden ansåge, att genom något tätare beläggning antalet i varje rum

vårdade skulle kunna ökas med 2—3. Genom förläggande av matsalarna till

korridorerna och användande av dessa åtminstone delvis såsom dagrum

syntes ett av de nu i varje våning inlagda matrummen kunna sparas och i

stället användas till sovsal med 15 patienter i varje rum. För hela den gamla

kasernbyggnaden skulle härigenom vinnas en ökning av patientantalet med

96. I stället för förut beräknade 323 vårdade skulle sålunda sammanlagda

antalet patienter vid anstalten bliva 419. Procenten av antalet enkelrum i

förhållande till hela patientantalet syntes kunna nedsättas, då det i förslaget

ingående antalet rum, omkring 75 stycken, finge anses tillräckligt. Detta

skulle motsvara cirka 18 % av hela beläggningen.

Korande denna byggnad har nämnden vidare ifrågasatt vissa besparingsåtgärder,

i vilket avseende nämnden anför:

Genom bibehållande — i enlighet med vad nämnden längre fram komme

att föreslå av det nuvarande badhuset, som hade olika avdelningar för

manskap och befäl, kunde en för personal avsedd badavdelning i huvudbyggnaden

sparas. Dessutom kunde 4 enmansbadrum för patienter och 4 sköljrum

i flyglarna slopas, varjämte en del andra utrymmesbesparande ändringar kunde

vidtagas. Storleken av de enskilda rummen kunde minskas ifrån föreslagna 2,5

-—2,7 5 meter till 2 meters bredd. Resultatet av nu angivna ändringar skulle

bliva, att vardera flygeln kunde förkortas med 6 meter. Samtidigt kunde rumshöjden,

såsom byggnadsstyrelsen föreslagit, sänkas till 3 meter.

Tack vare nämnda förändringar skulle en besparing å själva sjukhuset

kunna göras med cirka 97,200 kronor.

Trots det väsentligt ökade patientantalet skulle dock någon nämnvärd

ökning av vårdpersonalen ej behöva vidtagas.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Ataj:ts proposition nr 165.

I fråga om förvaltning sbyggnaden (kanslihuset) samt matsals- och personalbyggnaden

(marketenteriet) innehåller nämndens yttrande huvudsakligen följande:
Då

det vid denna anstalt till övervägande del rörde sig om patienter, som

ej vore i behov av egentlig läkarvård, förefölle det obehövligt, att anstalten

försåges med stadigvarande underläkare. Skulle extra läkarhjälp tidvis behövas,

syntes sådan kunna erhållas genom anlitande av yngre ogift kraft.

Under denna förutsättning behövde i förvaltningsbyggnaden ej inredas mera

än en bostadsvåning, nämligen för sysslomannen. Åt denne skulle då lämpligen

beredas bostad i våningen 2 trappor upp i stället för enligt förslaget

3 trappor upp. Härigenom skulle sistnämnda våning ej behöva underkastas

några nämnvärda ändringar. Särskilt direktionsrum syntes vara onödigt, i

all synnerhet som det starkt kunde ifrågasättas, huruvida någon direktion

vore behövlig vid anstalten.

Genom de av nämnden ifrågasatta förändringarna skulle eu besparing å

förvaltningsbyggnaden kunna göras med 14,300 kronor.

I matsals- och personalbyggnaden hade kasernkommittén föreslagit åtskilliga

ändringsarbeten, vilka till största delen syntes vara onödiga. Genom en

begränsning härav, på sätt å ritningen antytts, kunde eu inbesparing göras

av cirka 10,000 kronor.

Frågan om anordningarna för u tförande av tvätt vid anstalten har av nämnden

gjorts till föremål för en ingående behandling. Nämnden framhåller härvid

huvudsakligen följande:

Den ombyggnadsdetalj, som nämnden ansett minst motiverad, vore omläggningen

av det nuvarande badhuset till tvättinrättning, vilken beräknats

sammanlagt kosta 95,800 kronor.

För ett bedömande av en dylik anläggnings betydelse ur driftsekonomisk

synpunkt borde enligt nämndens uppfattning rätteligen beräknas ej blott

drift- och underhållskostnad utan även ränta och amortering å det i byggnaden

nedlagda kapitalet. Yad beträffade den tilltänkta tvättinrättningen i Sala,

kunde man vid driftskalkylen tillsvidare bortse från räntekostnaden. Under

alla förhållanden hade man att räkna med, att byggnaden inom en viss tid

måste ersättas med en ny. Sattes denna tid till ''30 år och medtoges endast

samma kostnad, som nu skulle nedläggas å byggnaden, komme man till ett

årligt amorteringsbelopp av cirka 3,000 kronor. För vanligt underhåll borde

man räkna med en årsutgift motsvarande minst 4 ?{> å värdet. Om även i

detta avseende hänsyn toges endast till de beräknade ombyggnadskostnaderna,

komme man till ett årligt underliållsbelopp av omkring 3,800 kronor. Yad

själva driften vid anläggningen anginge, skulle — med eu tvättgodsmängd,

beräknad efter ungefärliga genomsnittet för hospitalen, och en tvättkostnad

(personallöner och tvättmedel) beräknad efter samma grund, eller per kilogram

tvätt till 15 öre — årsbeloppet bliva omkring 8,800 kronor. Den

sammanlagda årsutgiften för tvättinrättningens amortering, underhåll och

drift skulle sålunda stiga till 15,600 kronor.

Det hade under sådana förhållanden synts nämnden vara nödvändigt taga

under övervägande, huruvida ej tvättfrågan för anstalten skulle kunna lösas på

ett mera ekonomiskt sätt än genom anordnande av särskild tvättanläggning.

Härvid hade nämnden kommit till det resultatet, att tvätten för Salaanstalten

med fördel skulle kunna utföras vid hospitalet i Uppsala. Yid detta hospital,

där en modern större tvättanläggning förefunnes, hade tvättkostnaden år

1926 uppgått till blott 9,42 öre per kilogram tvätt. Utfördes tvätten för

Salaanstalten i Uppsala, skulle den där behandlade tvättgodsmängden ökas

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

med omkring en fjärdedel, vilken ökning syntes kunna utan vidare upptagas

av Uppsalaanstalten. Även om för denna ökade tvättgodsmängd beräknades

en så hög tvättkostnad som 8 öre per kilogram, bleve årskostnaden

blott något över 4,700 kronor. Härtill finge nu läggas järnvägsfrakt ävensom

transportkostnad i Sala och Uppsala. Ett verkställt överslag rörande fraktoch

transportkostnaderna stannade vid sammanlagt omkring 3,200 kronor

för år.

I jämförelse med årskostnaderna för tvätten, förlagd till särskild tvättinrättning

i Sala, skulle alltså kostnaderna för tvättens utförande vid Uppsala

hospital innebära en direkt vinst på över 7,700 kronor för år. Det vore

uppenbart, att denna vinst mer än väl uppvägde den ringa olägenhet, som

möjligen kunde vara förenad med att tvätten ej kunde utföras vid sinnesslöanstalten.

Besparingsnämnden har alltså föreslagit, att ombyggnad av badhuset i Sala

till tvättinrättning icke skulle utföras. Härav skulle enligt nämnden följa den

indirekta fördelen, att det i gott skick befintliga badhuset kunde bibehållas

och vissa föreslagna badrumsanordningar ej blott i stora sjukhuset utan

även i andra byggnader slopas.

Med avseende å återstående i förslaget avsedda byggnader innehåller nämndens

utlåtande huvudsakligen följande:

Bageri ansåge nämnden vara överflödigt. Det syntes vara billigare att

anskaffa bröd från hospitalet i Uppsala (möjligen Säter). Den föreslagna

ändringen för detta ändamål hade beräknats kosta 1,100 kronor, vilken summa

således skulle kunna inbesparas.

Den till öppen-dörr-paviljong avsedda nuvarande sjukhuspaviljongen hade

nämnden funnit vara i mycket gott skick. Endast mindre ändringar skulle

här behöva göras, vilka ansåges behöva draga eu kostnad av högst 5,(XX)

kronor. Besparingen skulle bliva cirka 10,000 kronor.

Portvaktsstugan vore föreslagen att uppföras i 2 våningar med 2 rum och kök

i varje våning. Nämnden föresloge, att i stället uppfördes en stuga med 2

rum och kök på nedre botten och 1 rum på vinden. Härigenom skulle en

besparing av 12,300 kronor kunna göras. Byggnaden syntes böra förläggas

närmare kanslibyggnaden än förslaget upptoge.

Beträffande övriga byggnader hade nämnden ej att föreslå några ändringar

men ville särskilt i fråga om köksbyggnaden. förutskicka, att granskningen

av förslaget till motsvarande anläggning vid Örebroanstalten kunde komma

att giva vid handen, att besparingar kunde göras även å köksbyggnaden i

Sala.

De av nämnden sålunda beräknade besparingarna äro följaktligen:

Kronor

å sjukvårdspaviljongen.......................................................................... 97,200

» förvaltningsbyggnaden........................................................................... 14,300

» matsals- och personalbyggnaden ......................................................... 10,000

» tvättbyggnaden...................................................................................... 95,800

» bageriet.................................................................................................. 1,100

» öppen-dörr-paviljongen.......................................................................... 10,000

» portvaktsstugan......................................................... 12,300

Summa kronor 240,700

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

91

Nämnden har vidare ansett kostnadsberäkningen i allmänhet för byggnadsarbeten

och ledningar kunna nedsättas ej obetydligt. Efter samråd med

byggnadsexpert på platsen har nämnden kommit till det resultatet, att

samtliga ackord och arbetslöner upptagits minst 10 % för högt. Kostnaderna

för värme- och vattenledningar har nämnden ansett vara minst 5 % för höga.

Befogenheten av dessa reduktioner, sammanlagt uppgående till 100,822 kronor,

har nämnden funnit bestyrkt av den kostnadsberäkning, som byggnadsstyrelsen

utfört.

I den ursprungliga beräkningen hava oförutsedda utgifter upptagits till omkring

100,000 kronor. En i förhållande till förut angivna kostnadsminskningar

proportionell nedsättning härav skulle betyda cirka 22,000 kronor. För att

på denna post ej göra allt för stor nedskärning och för erforderlig avjämning

av hela kostnadssumman för anläggningen har nämnden föreslagit detta belopp

till 18,978 kronor.

Den sammanlagda kostnadsminskningen skulle sålunda uppgå till (240,700 +

100,822 + 18,978) 360,500 kronor, och totalkostnaden för anstaltens inrättande

skulle då bliva 1,200,000 kronor.

Besparingsnämnden framhåller, att dess beräkningar äro i hög grad

approximativa. Nämnden har tillagt, att det enligt nämndens mening ingalunda

vore osannolikt, att ytterligare besparingar kunde genomföras, sedan

de olika detaljerna hunnit närmare prövas. Nämnden framhåller ock som

önskvärt, att en eventuell omarbetning av byggnadsplanen måtte verkställas

i samverkan med nämnden.

Uti ett senare avgivet yttrande rörande omändring av Svea trängkårs

kasernetablissement i Örebro till sinnesslöanstalt har besparingnämnden,

som beträffande Icöiksbyggnaden vid sistnämnda anstalt förordat allenast en

begränsad anläggning, anfört, att samma begränsning även borde tillämpas

i fråga om anstalten i Sala, varigenom besparingen å anläggningskostnaden

för Salaanstalten skulle kunna ökas med minst 50,000 kronor.

Nämndens ifrågavarande förslag innehåller i huvudsak följande:

Beträffande kokinrättningsbyggnaden föresloges en genomgripande ombyggnad

samt en tillbyggnad å ena gaveln. Den på tvären mot andra

gaveln liggande stora matsalen skulle däremot lämnas oförändrad.

Den föreslagna tillbyggnaden syntes icke böra komma till utförande. I

stället borde, vad bottenvåningen anginge, användas eu del av matsalen

genom att tvenne brädväggar uppsattes tvärs över salen. Det nya rummet

skulle förses med erforderliga hyllor m. m. och avses för porslin, torra

varor, viktualier, mjölk m. m.

Den återstående delen av kokinrättningen syntes böra bibehållas med

allenast smärre ändringar.

Genomförandet av det nu framlagda förslaget medförde även vissa mindre

jämkningar i planen för övre botten och källarvåningen. Omläggningarna

syntes kunna göras mindre genomgripande än för slagsritningarna angåve.

Då nämndens förslag beträffande köksbyggnaden, på sätt angivits, beräknats

medföra en besparing av omkring 50,000 kronor, skulle således sammanlagda

kostnadsminskningen i förhållande till kasernkommitténs förslag

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

Medicinal
styrelsen.

uppgå till 410,500 kronor och totalkostnaden för anstaltens inrättande bliva

1,150,000 kronor. Med det av nämnden beräknade platsantalet av 419 skulle

kostnaden per patient då bliva omkring 2,745 kronor.

Sedan besparingsnämndens utlåtande blivit överlämnat till medicinalstyrelsen

för att tagas i övervägande vid fullgörande av styrelsens uppdrag att

inkomma med utlåtande över kasernkommitténs förslag, har medicinalstyrelsen

den 19 november 1927 avgivit utlåtande i ärendet.

Styrelsen har därvid till en början förklarat sig biträda vad byggnadsstyrelsen

i sitt yttrande anfört.

Yad därefter beträffar besparingsnämndens utlåtande, har styrelsen såsom

eu allmän anmärkning framhållit, att nämnden syntes icke hava tillräckligt

beaktat, att de personer, för vilkas vård anstalten vore avsedd, i många fall

vore samhällsfarliga och ofta ganska svårhanterliga, och att vid deras behandling

krävdes stor omtanke och försiktighet samt även skydd mot deras

aggressivitet, ävensom att vid anstaltens anordnande hänsyn borde tagas till

dessa omständigheter.

Med anledning av vad i ärendet förekommit har medicinalstyrelsen —

som funnit sig icke på frågans dåvarande stadium kunna verkställa någon

mer ingående utredning i ärendet — ansett kommittéförslaget jämte de

av samtliga hörda myndigheterna däremot framställda anmärkningarna

böra göras till föremål för en omarbetning av kasernkommittén och dess

arkitekt, vilka uppgjort det ursprungliga förslaget. Lämpligen borde därvid

lämnas tillfälle åt de i ärendet hörda myndigheterna att medverka.

Styrelsen har emellertid gjort en del erinringar beträffande besparingsnämndens

förslag, för vilka jag här torde böra redogöra.

Med anledning av vad nämnden anfört om att organisationsförhållandena

vid hospitalen i alltför stor utsträckning lagts till grund för planerandet av

förevarande anstalt har medicinalstyrelsen erinrat om vad styrelsen beträffande

dessa förhållanden yttrat i sitt utlåtande över Petréns betänkande om

vården av asociala imbecilla, för vilket utlåtande jag förut redogjort.

Yad nämnden i sitt yttrande anfört har — anför styrelsen — icke föranlett

styrelsen att ändra sin sålunda angivna åsikt. Aven om, såsom Petrén i

sitt betänkande framhållit, ifrågavarande anstalt blir ett mellanting mellan

sjukvårdsanstalt och arbetshem, bör dock enligt styrelsen ihågkommas, att

de å anstalten intagna, om också icke direkt sjuka, dock äro psykiskt lytta.

Beträffande besparingsnämndens förslag i fråga om beläggningen i sjukvår

dspaviljongen och därmed närmast sammanhängande förhållanden har

medicinalstyrelsen härefter anfört huvudsakligen följande:

Besparingsnämndens förslag att öka platsantalet vid anstalten från 323

till 419 dels genom starkare beläggning av sovsalarna, dels ock genom

användande av den ena matsalen i varje våning till sovsal och korridorerna

till matsal samt delvis dagrum kunde styrelsen för sin del icke

biträda.

Såväl inom sinnessjuk- som inom sinnesslövården vore betydelsen av att bereda

de vårdade tillräckligt »armbågsrum.) allmänt erkänd. Okades tätheten,

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 165.

ökades också gnidningsytorna, konfliktanledningar uppstode lättare och

vården försvårades. Denna synpunkt borde beaktas ej minst då det gällde

vård av asociala imbecilla, av vilka många, kanske flertalet, saknade stämningsjämvikt

och vore lätt irritabla. Styrelsen måste därför avstyrka nämndens

förslag att för sovsalarna fastställa en högre beläggningssiffra än 10 ä

12. Enligt kasernkommitténs förslag skulle utrymmet för varje sängplats

bliva omkring 5 kvadratmeter. Inom sinnesslövården hade kravet på utrymme

sänkts undan för undan, men lägre än till 5 kvadratmeter per sängplats

kunde man ej gå, när det såsom här gällde vuxna sinnesslöa. därtill

asociala.

Styrelsen hade å kasernkommitténs ritningar låtit i en del sovsalar utmärka

sängplatser till ett antal av 11—14, allt efter salarnas storlek. Det

hade därvid visat sig, att golvytan per plats i eu sovsal med 14 sängar

skulle uppgå till allenast 4,3 kvadratmeter och att utrymmet mellan sängarna

icke skulle erhålla större bredd än omkring 60 centimeter. Eu bredd av

endast 60 centimeter mellan sängarna vore för ringa då det gällde svårskötta

imbecilla, och skulle öka tillfällena till rent handgripliga konflikter

mellan de vårdade. Däremot skulle möjligen i en sovsal, där endast lugna

patienter vårdades, en sådan starkare beläggning kunna tänkas. Huruvida

detta kunde ske vore emellertid beroende på det vid varje tidsperiod å anstalten

vårdade materialet, och ett fastställande på förhand av en högre beläggningssiffra

än den av kasernkommittén beräknade syntes därför icke låta

sig göra. Detta uteslöte emellertid icke möjligheten att, då så lämpligen

kunde ske, salarna överbelades på sätt styrelsen nu ifrågasatt.

På samma grunder, som anförts mot en starkare beläggning av sovsalarna,

måste styrelsen också avstyrka beskärandet av dag- och matrum. Det

vore minst lika viktigt, att där funnes gott utrymme. Vad särskilt anginge

förslaget om användande av korridorerna till kombinerade mat- och, åtminstone

delvis, dagrum borde framhållas, att korridorerna vore olämpliga för det

senare ändamålet i mer än ett avseende. Dels vette de åt norr mot en trång,

av höga byggnader på tre sidor omgiven gård — medicinalstyrelsen hade därför

också instämt i byggnadsstyrelsens förslag, att de till korridorerna förlagda

dagrummen skulle byta plats med de mot söder liggande matsalarna

— och dels försvårade deras långsträckta form en effektiv övervakning.

Yisserligen vore utrymmet i de till matsalar avsedda korridorerna större

än behovet krävde, men då detta vore beroende på redan befintliga förhållanden,

kunde någon ändring däri ej göras.

Med anledning av besparingsnämndens förslag att tvätt och, eventuellt,

bakning för Salaanstalten skulle utföras vid Uppsala hospital och asyl har

medicinalstyrelsen infordrat utlåtande från hospitalsdirektionen angående

möjligheten av en dylik anordning. Direktionen har till styrelsen överlämnat

och såsom eget yttrande åberopat ett av sysslomannen vid hospitalet avgivet

tjänstememorial i frågan.

I detta memorial har framhållits, bland annat, att vissa utrymmen i tvättinrättningen

vid Uppsala hospital och asyl vore trånga redan för denna

anstalts behov. Befintliga maskiner vore ej mer än tillräckliga för anstaltens

nuvarande behov, och ångmangelns kapacitet vore fullt utnyttjad. Utrymme

för ökat antal maskiner saknades. Tvätt för den planerade anstalten

i Sala kunde sålunda ej äga rum vid hospitalet, med mindre utrymmet

i tvättinrättningens bottenvåning utökades genom tillbyggnad och den maskinella

utrustningen kompletterades.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Hospitalets bageri vore än mindre i stånd att förse Salaanstalten med

bröd. Den 27 år gamla bakugnen kunde ej upptaga större produktion, och

de trånga, otidsenliga lokalerna vore förlagda så, att utvidgningsmöjligheter

saknades.

Utökning av driften i tvättinrättningen och bageriet, därest betingelserna

därför förelåge, skulle givetvis ej kunna ske utan ökning av personalen och

antalet bostäder för densamma.

I detta sammanhang har medicinalstyrelsen meddelat, att styrelsen tidigare

haft under övervägande fråga om att vid Strängnäs hospital verkställa

tvätt för Nyköpings hospitals räkning. Den då i ärendet verkställda utredningen

hade emellertid givit vid handen, att kostnaden för förräntning och

amortering av de med moderniseringen av tvättinrättningen vid Nyköpings

hospital förenade kostnaderna vore så ringa, att de uppvägdes av de fördelar,

som vore tillfinnandes i att hava en egen tvättinrättning, särskilt med

avseende å täckande av extra ordinära tvättningsbehov, nödvändigheten av

större persedelstock, om tvättningen skedde annorstädes, och möjligheten att

bättre tillgodose lokala önskningar. Förslaget hade på grund härav fått

förfalla.

För egen del har medicinalstyrelsen beträffande den nu föreliggande frågan

anfört, att av hospitalsdirektionens i Uppsala yttrande framginge, att tvätt

eller bakning icke kunde utföras vid Uppsala hospital och asyl för Salaanstaltens

räkning utan tillbyggnader och kompletteringar av befintliga maskiner

samt anskaffande av bostäder för den ökade personal, som skulle

bliva nödvändig. På grund härav och då lokaler, lämpliga att aptera till

ifrågavarande ändamål, funnes inom Salaetablissementets nuvarande byggnader

samt det givetvis vore fördelaktigt för anstalten att hava tillgång till

egen tvättavdelning och eget bageri, ville styrelsen, under åberopande jämväl

av nyssnämnda utredning rörande förslag att vid Strängnäs hospital utföra

tvätt för Nyköpings hospitals räkning, avstyrka besparingsnämndens

ifrågavarande förslag.

Yad beträffar besparingsnämndens förslag rörande kokinrättningens omändring

till kök för anstalten har styrelsen anfört, att vid den granskning

av förslaget i dess helhet, som borde verkställas av kasernkommittén, syntes

kunna tagas under övervägande, huruvida eu förändring av förslaget uti av

nämnden angiven riktning lämpligen kunde ske. Därvid borde dock tillses,

att behovet av sådana lokaler, som vore inrymda i den tillbyggnad, vilken

nämnden ansåge böra slopas, tillgodosåges på ett bättre sätt än genom det

av nämnden föreslagna förrådsrummet.

En del andra av nämnden gjorda ändringsförslag har medicinalstyrelsen

ansett sig kunna helt eller delvis biträda. Härom samt beträffande vissa

detaljuppslag i övrigt, som borde prövas vid eu blivande överarbetning av

förslaget, yttrar styrelsen huvudsakligen följande:

Mot slopandet av fyra sköljrum i våningarna 1 och 2 trappor upp av sjukvårdspaviljongens

flyglar hade styrelsen intet att erinra,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 9I>

De fyra enmansbadrummen för patienter i samma våningar borde däremot

bibehållas. De avdelningar — var och en inrymmande 14 ä 15 platser — till

vilka dessa badrum vore förlagda, vore avsedda för de mest svårskötta av

de å anstalten intagna, och bland dessa komme säkerligen att finnas åtskilliga

osnygga, vilka ej kunde transporteras lång väg för att badas rena.

Någon minskning av enkelrummens bredd syntes kunna medgivas, dock

icke, såsom nämnden föreslagit, ända ned till 2 meter.

Beträffande inredningen av förvaltning shy ggnaden utginge nämnden från att

en underläkare icke skulle vara ständigt behövlig och att sålunda endast

en bostadsvåning (för sysslomannen) skulle behöva inredas i denna byggnad.

Då den underordnade läkare, som eventuellt kunde visa sig behövlig vid

anstalten, väl torde bliva en yngre läkare, vilken icke borde hava ordinarie

anställning och för vilken endast erfordrades en dubblett, syntes det, såsom

nämnden ifrågasatt, vara tillfyllest med eu familjebostad i denna byggnad.

Mot det föreslagna ändrade utförandet av portvaktsstugan ävensom beträffande

förändrat läge för densamma hade medicinalstyrelsen intet att erinra.

De av nämnden framställda anmärkningarna beträffande upptagning och

igensättning av fönster och dörrar i onödigt stor utsträckning, beträffande

matsals- och personalbyggnaden samt beträffande öppen-dörr-paviljongen ävensom

en del andra av styrelsen icke särskilt behandlade mindre anmärkningar

syntes lämpligen kunna tagas under övervägande vid den omarbetning av

förslaget, som styrelsen ifrågasatt.

Vid denna omarbetning borde även tagas under omprövning vissa av

medicinalstyrelsen framkastade, i utlåtandet närmare angivna uppslag för

vinnande av kostnadsminskning beträffande sjukvårdspaviljongens flyglar.

Samtidigt borde även dagrummen i flyglarnas bottenvåning erhålla en bättre

förläggning i samband med matsalarna, så att även dessa senare kunde

användas som dagrum under de tider de ej brukades för sitt egentliga

ändamål.

Styrelsen har slutligen framhållit, att de av kasernkommittén föreslagna

arbetena för kasernetablissementets omändring till sinnesslöanstalt visserligen

vore rätt vidlyftiga och ägnade att medföra stora kostnader men att,

då fråga vore om förändring av en byggnad för användning till ett helt annat

ändamål än det, för vilket den ursprungligen varit avsedd, ändringsarbetena

givetvis måste bliva av ganska stor omfattning, om anstalten skulle komma

att någorlunda motsvara de fordringar, som måste ställas på densamma. Att

av besparingshänsyn genom uteslutningar eller förenklingar riskera ändamålsenligheten

och försvåra vården inom anstalten ansåge sig styrelsen

icke kunna tillstyrka.

Beträffande frågan om kasernetablissementets framtida användning har jag

redan i det föregående, i samband med behandling av professorn Petréns

utredning rörande vården av asociala imbecilla, angivit, att jag anser etablissementet

lämpligen böra tagas i anspråk såsom anstalt för manliga asociala

imbecilla.

Med avseende å planen för etablissementets omändring till det avsedda

nya ändamålet hava i de avgivna yttrandena, särskilt från besparingsnämndens

sida, framställts erinringar mot kasernkommitténs förslag. Beträffande

åtskilliga av besparingsnämnden framställda ändringsförslag har emellertid

medicinalstyrelsen uttalat avvikande mening.

Dep arte

mentschefen.

Etablissementets

omändring.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Redogörelse

för det föreliggande

förslaget.

Sjukyårdspaviljongen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Såsom av den lämnade redogörelsen torde framgå, gälla emellertid de

gjorda erinringarna mot kommittéförslaget icke de huvudprinciper, som

— i fråga om byggnadernas användning och disposition, tillbyggnad av

flyglar vid sjukvårdspaviljongen, omläggning av ledningsväsendet m. m. — av

kasernkommittén lagts till grund för förslagets utformning, utan de avse dels

beläggningens täthet, behovet av enkelrum samt av särskilda anordningar i

övrigt o. s. v., dels ock omfattningen av ändrings- och ombyggnadsarbeten

samt dessutom åtskilliga detaljfrågor beträffande omändringsförslaget. Med

hänsyn härtill har det utav kasernkommittén uppgjorda förslaget synts mig

kunna med viss överarbetning läggas till grund för framställning till riksdagen.

I anledning av de i yttrandena framställda anmärkningarna hava

överläggningar inom socialdepartementet ägt rum med representanter för de

myndigheter och sakkunnigberedningar, vilka medverkat vid ärendets tidigare

behandling. Dessa överläggningar hava lämnat vissa utgångspunkter

för en överarbetning av kasernkommitténs förslag. Sådan överarbetning har

sedermera verkställts inom departementet med biträde av ingenjören Cederström

och i samverkan med representanter för såväl hörda myndigheter som

kasernkommittén och besparingsnämnden. Huvudsynpunkten har härvid varit

att söka ernå de besparingar, som ansetts kunna vinnas utan att onödigtvis

försvaga anstaltens möjlighet att på ett tillfredsställande sätt fylla sin vårduppgift

samt utan att oskäligt försvåra eller fördyra anstaltens drift.

Såsom resultat av ifrågavarande överarbetning har framgått ett förslag,

vilket jag ansett mig kunna förorda. I den mån detta förslag innebär

ändringar i förhållande till vad kasernkommittén ifrågasatt, har förslaget

åskådliggjorts å av Cederström den 20 december 1927 upprättade nya ritningar,

betecknade såsom alternativ II. Beräkningar över de kostnadsminskningar,

som ansetts kunna ernås enligt det nya förslaget, hava vidare

— med tillämpning av samma grundpriser som i kasernkommitténs ursprungliga

förslag — utförts genom Cederströms försorg.

Jag ber nu att —- under hänvisning till nyssnämnda ritningar och handlingar

— få redogöra för innebörden av det efter överarbetningen föreliggande

förslaget i dess huvuddrag.

Med avseende å sjukvårdspaviljongen har först mött frågan om beläggningen

i den nuvarande kasernbyggnaden. Beträffande de logement i denna byggnad,

som enligt kasernkommitténs förslag skulle användas till sovsalar för högst

12 patienter i varje rum, har jag efter samråd med olika vederbörande ansett

mig kunna beräkna platsantalet i enlighet med de siffror, som av medicinalstyrelsen

i dess utlåtande antytts såsom eventuell maximibeläggning,

d. v. s., beträffande varje särskild våning, 11 patienter i den sovsal, som av

kommittén beräknats för 10 personer, 13 patienter i en av de för 12 beräknade

sovsalarna samt 14 patienter i var och eu av de fyra övriga, för 12

patienter avsedda salarna. I vidare mån än nu sagts har jag med hänsyn

till vad medicinalstyrelsen anfört funnit mig icke böra tillstyrka besparingsnämndens

förslag.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Med den beläggning av sovsalarna, som nu förordats, skulle vinnas en

platsökning av 10 för varje våning eller tillhopa 30 platser för hela den nuvarande

kasernbyggnaden.

Yad därefter angår de av kasernkommittén föreslagna dagrummen och matrummen

hava, såsom byggnadsstyrelsen föreslagit, dagrummen ansetts böra

förläggas till de mot söder vettande logement, vilka av kommittén ifrågasatts

såsom matrum, medan i stället kasernkorridorerna, vilka av kommittén

föreslagits till daglokaler, skulle komma till användning såsom matrum. I

avseende å nyssnämnda logement har jag haft under övervägande att i enlighet

med besparingsnämndens förslag tillstyrka, att i varje våning ett av

desamma skulle tagas i anspråk till sovsal. Med hänsyn till vad Petrén

och medicinalstyrelsen anfört angående beskaffenheten av de patienter, för

vilka anstalten avses, har jag dock icke ansett tillrådligt att för hela kasernbyggnaden

tillstyrka en sådan anordning, enär densamma skulle medföra eu

alltför kraftig minskning av dagutrymmet och alltså kunde väntas avsevärt

försvåra anstaltens drift. Enligt vad jag inhämtat, torde man emellertid

kunna räkna med förekomsten av även under dagen sängliggande patienter

i sådan utsträckning, att en dylik beläggning kan tänkas genomförd i en av

byggnadens våningar. Härför skulle då avses bottenvåningen, vilken enligt

kasernkommitténs förslag på ena gaveln utrustats med eu mindre övervakningsavdelning.

I enlighet härmed är det nu avsedda förslaget upprättat.

Genom sist ifrågasatta anordning skulle vinnas en ytterligare platsökning

i förhållande till kasernkommitténs förslag av 14 platser.

Beträffande de föreslagna flygelbyggnaderna har till en början, i enlighet

med vad byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen föreslagit, de å nedre

botten upptagna dag- och matrummen förlagts i omedelbar anslutning till

varandra, varigenom ett bättre utnyttjande av dagutrymmet skulle möjliggöras.

Yidare hava i vardera av den ena flygelbyggnadens andra och tredje våningar

ansetts böra — liksom skett i kasernkommitténs förslag rörande omändring

av trängkårens kasernetablissement i Örebro — inläggas eu vaksal. Yardera

av dessa salar avses för 8 patienter och anordnas med direkt förbindelse

till tre intill densamma liggande enkelrum.

I enlighet med vad nu angivits skulle ökningen av platsantalet å salarna

i sjukvårdspaviljongen uppgå till (30 + 14 + 16) 60. Sammanlagda antalet

salsplatser i nämnda byggnad, vilket enligt kommitténs förslag uppgår till

228, skulle alltså ökas till 288. Läggas härtill de i öppen-dörr-paviljongen

beräknade 21 platserna —- i fråga om vilka någon ändring varken i de avgivna

yttrandena eller vid överarbetningen ifrågasatts — skulle alltså totala

antalet platser i samrum komma att uppgå till 309. Motsvarande platsantal

har enligt besparingsnämndens förslag beräknats till 344.

Beträffande sjukvårdspaviljongens flyglar har vidare, i syfte att ernå kostnadsminskning,

vid förslagets överarbetning eftersträvats en minskning av

byggnadskroppen. Sålunda har föreslagits en inknappning av flygelbredden

med 30 cm., vilket medfört eu minskning av enkelrummens längd med 10 cm.

eller från 3. c o enligt kasernkommitténs förslag till 3.5 0 meter. Enkelrummens

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 139 häft. (Nr 165.) ios 551 28 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

Öppen-dörr
paviljongen.

Anstaltens

platsantal.

Förvaltnings
byggnaden.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

bredd bär vidare minskats till 2 meter. Golvytan i varje enkelrum skulle

således komma att uppgå till 7 kvadratmeter. Yidare hava en del i kasernkommitténs

förslag upptagna bilokaler slopats. Sålunda hava sköljrummen

i andra och tredje våningarna borttagits. Yad angår de i nämnda våningar

inlagda badrummen, hava dessa ansetts icke kunna undvaras i den flygel,

som skulle erhålla vaksalar. I den andra flygeln har däremot badrummet

borttagits i våningen 1 trappa upp men bibehållits i våningen 2 trappor upp.

Nu angivna åtgärder hava lett till en minskning av flygelbyggnadernas

längd med 3.io meter. Så stor minskning därav som besparingsnämnden

ifrågasatt har visat sig icke kunna genomföras, enär en sådan åtgärd — då

rummens dimensioner ej lämpligen kunna ytterligare nedbringas — skulle

medföra, att antalet enkelrum måste minskas, varigenom det bleve alltför litet

i förhållande till platsantalet i övrigt. I detta avseende är bland annat att

märka, att de nyss omförmälda vaksalarna komma att taga i anspråk en del

utrymme, som i kommitténs förslag avsetts för enkelrum. Antalet enkelrum

skulle dock enligt det föreliggande förslaget, främst tack vare minskningen

av rumsbredden, komma att ökas från av kasernkommittén föreslagna 74 till

79. En minskning av flyglarnas längd utöver vad nyss angivits skulle medföra

slopande av minst 12 enkelrum och alltså nedbringa antalet dylika rum till

67 eller mindre än 20 % av anstaltens övriga platsantal. Med hänsyn till

patientmaterialets beskaffenhet har jag icke ansett mig kunna tillstyrka en

sådan minskning, vilken skulle medföra en avsevärd sänkning av anstaltens

kapacitet.

Slutligen har våningsliöjden i flyglarnas båda övre våningar i enlighet

med byggnadsstyrelsens och besparingsnämndens förslag ansetts kunna

sänkas till 3 meter.

Genom nu angivna och i övrigt föreslagna ändringar i kommitténs förslag

i avseende å förevarande byggnad har beräknats uppkomma en besparing av

64,524 kronor.

I fråga om öppen-dörr-paviljongen innebär det av mig förordade förslaget

huvudsakligen vissa smärre förenklingar av kommittéförslaget i anslutning

till vad besparingsnämnden ifrågasatt. Härigenom samt genom förutsatt

minskning av reparationsarbetenas omfattning, särskilt i fråga om målning,

har beräknats en besparing av 7,850 kronor. Någon ändring i det av kasernkommittén

beräknade platsantalet i byggnaden föreslås icke.

Enligt de av mig i det föregående angivna siffrorna skulle anstaltens

totala platsantal komma att uppgå till (309 + 79) 388. Med hänsyn till behovet

av vissa reservplatser för nödiga omgrupperingar av patienter m. m.

synes normalbeläggningen emellertid icke böra fastställas högre än till 380,

vilket i förhållande till kasernkommitténs förslag innebär en ökning med

57 platser.

Beträffande förvaltningsbyggnaden har någon större bostadslägenhet för

underläkare ansetts icke behöva upptagas i förslaget. Vid sådant förhål
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr l6o

99

lande liar bostad för sysslomannen föreslagits att anordnas i våningen 2

trappor upp. I vindsvåningen skulle i stället huvudsakligen anordnas bostäder

för ogift personal. Enär emellertid, såsom i annat sammanhang

kommer att omnämnas, vid det av mig förordade platsantalet av 380 ett mera

permanent behov av underläkare ansetts sannolikt, har det befunnits lämpligt

att i vindsvåningen i anslutning till ett där befintligt kök inreda en tvårumslägenhet,

närmast avsedd för underläkare; därest bostaden icke skulle erfordras

för sådan tjänsteman, kan den lämpligen användas för annan befattningshavare.

I övrigt skulle vid omändringen av förevarande byggnad iakttagas

en del förenklingar i viss anslutning till besparingsnämndens förslag.

Det i våningen 1 trappa upp föreslagna direktionsrummet har ansetts icke

kunna undvaras, särskilt som detta rum torde erfordras jämväl såsom arkiv

och biblioteksrum.

Besparingarna å förevarande byggnad hava beräknats uppgå till 2,326

kronor.

Vad angår anordningar för utförande av tvätt för anstalten har besparingsnämnden

på anförda skäl ansett den av kasernkommittén föreslagna ombyggnaden

av nuvarande badhuset till tvättbyggnad icke böra komma till

utförande. I stället har nämnden ifrågasatt, att tvätt för anstaltens räkning

skulle utföras vid Uppsala hospital och asyl samt att badhuset skulle i oförändrat

skick bibehållas för sitt nuvarande ändamål, varigenom jämväl skulle

vinnas, att vissa utav kommittén ifrågasatta badrumsanordningar i andra

byggnader bleve obehövliga. Gentemot denna uppfattning har medicinalstyrelsen

framhållit, att nämndens förslag icke syntes kunna genomföras utan

utvidgning av tvättinrättningen vid Uppsala hospital och asyl samt att det

under alla förhållanden vore fördelaktigt att hava tillgång till egen tvättinrättning

vid anstalten. På grund härav har medicinalstyrelsen bestämt

avstyrkt besparingsnämndens förslag.

Med hänsyn till vad i denna fråga förekommit finner jag mig icke beredd att

nu taga ståndpunkt till spörsmålet om lämpligaste sättet för lösande av tvättfrågan

för anstalten. På denna punkt synes mig därför närmare utredning

böra äga rum, varvid torde böra beaktas å ena sidan angelägenheten av att

tvättfrågan löses på ett ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt och å

andra sidan önskvärdheten av att anstaltens drift ej onödigtvis försvåras.

Jag har för avsikt att vidtaga åtgärder för att utredningen av denna fråga

må kunna slutföras i sådan tid, att förslag i ämnet kan framläggas för 1929

års riksdag i samband med äskande av anslag till liospitalsbyggnadsarbeten

för budgetåret 1929—1930. I avvaktan på utredningen torde tills vidare

böra anstå med utförandet av vissa badrum sanläggningar, vilka av kasernkommittén

föreslagits i sjukvårdspaviljongens samt köksbyggnadens källarvåningar

men som enligt besparingsnämndens förslag skulle kunna undvaras,

enär det nuvarande badhuset enligt nämndens förslag skulle kunna fortfarande

användas för sitt hittillsvarande ändamål; därest så erfordras kunna

emellertid dessa anläggningar senare utföras, enär utrymmet icke skulle

avses för andra behov.

Trätt
byggnaden.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Köks
byggnaden.

Bageriet.

Portvakts
stugan.

Matsals- ocli

personalbyggnaden.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

I anledning av vad nu föreslagits torde i kostnadsberäkningen för närvarande

böra uteslutas det för tvättbyggnaden beräknade beloppet av 95,800

kronor. Det bör givetvis fastliållas, att uteslutandet av detta belopp icke

innebär en verklig besparing, därest det framdeles skulle visa sig, att tvättfrågan

lämpligen bör lösas i huvudsak enligt kasernkommitténs förslag eller

på annat sätt, som medför lika hög anläggningskostnad.

Beträffande köksbyggnaden hava under den verkställda överarbetningen

av kasernkommitténs förslag övervägts möjligheterna att, i överensstämmelse

med vad besparingsnämnden ifrågasatt eller på annat sätt, genom en avsevärd

minskning och förenkling av förrådsrum och övriga bilokaler till köket

nedbringa kostnaderna. En lösning i sådan riktning skulle emellertid vara

mindre lämplig med hänsyn till en rationell organisation av köksarbetet och

alltså försvåra en ekonomisk drift. I stället har därför utarbetats ett förslag,

vilket innefattar i stort sett samma utrymmen som de i kasernkommitténs

förslag upptagna men vilket skulle medföra mindre kostnad. Den

av kommittén föreslagna tillbyggnaden skulle nämligen undvikas genom

att, i viss anslutning till besparingsnämndens förslag, en del av den invid

köksbyggnaden nu befintliga stora mathallen skulle tagas i anspråk, ehuru

med ett bättre tillgodoseende av behovet av förrådslokaler än i nämndens

förslag skett. Källare skulle förläggas under mathallen, vilket torde ställa

sig billigare än att, såsom i kommittéförslaget avsetts, utgräva källare under

själva köksbyggnaden samt den ifrågasatta tillbyggnaden därav.

Det sålunda angivna förslaget har beräknats medföra en kostnadsminskning

av 13,700 kronor.

Jag har ansett särskilt bageri vid anstalten åtminstone för närvarande ej

böra anordnas. I likhet med besparingsnämnden förutsätter jag, att bröd

för anstaltens räkning antingen bakas vid annat hospital eller ock inköpes.

Därest det längre fram skulle visa sig lämpligt att anordna bagerilokaler

inom anstalten, torde möjlighet härtill kunna beredas i någon av de befintliga

byggnaderna. För närvarande synes en besparing av 1,100 kronor böra

beräknas.

Med avseende å portvaktsstugan har jag funnit önskvärt, att densamma

uppföres enligt kasernkommitténs förslag. Behov torde nämligen få anses

föreligga av den bostadslägenhet, som enligt kommitténs förslag skulle anordnas

i vindsvåningen, särskilt som det av mig tillstyrkta förslaget medför

en reducering av det i kommitténs förslag upptagna antalet personalbostäder.

Även beträffande byggnadens förläggning biträder jag kasernkommitténs

förslag.

I fråga om matsals- och personalbyggnaden har jag ansett mig böra tillmötesgå

de av byggnadsstyrelsen framställda och av medicinalstyrelsen biträdda

önskemålen om åstadkommande av bättre entré- och kapprumsförliållanden

samt om bättre tillgodoseende av behovet utav samlingslokaler

för personalen. I övrigt hava rörande denna byggnad iakttagits vissa smärre

förenklingar, avsedda att i någon mån nedbringa kostnaderna. Med avse
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

ende å personalbostäderna i förevarande liksom i övriga byggnader vid anstalten

har jag emellertid, i olikhet med besparingsnämnden, intagit den

ståndpunkten, att bostäderna böra förses med egna ingångar och garderober,

där så utan oskälig kostnad för statsverket kan ske, vilket beträffande Salaanstalten

befunnits vara fallet. I överensstämmelse med vad medicinalstyrelsen

i sitt utlåtande beträffande Örebroanstalten uttalat, anser jag nämligen, att

man i detta avseende bör tillmötesgå berättigade krav från personalens sida,

enär bostädernas beskaffenhet torde vara av betydelse för en god rekrytering

av anstaltens personal. Yad kostnadsfrågan beträffar är att märka,

att statens utgifter för bostädernas anordnande i någon mån kommer att

motvägas av de hyror, som personalen är skyldig erlägga för bostäderna.

Besparingen å matsals- och personalbyggnaden har beräknats uppgå till

1,000 kronor.

Beträffande de delar av det föreliggande förslaget, som jag ej här särskilt

berört, torde någon redogörelse icke vara erforderlig. Jag hänvisar härutinnan

till förenämnda, omarbetade ritningar jämte därtill hörande handlingar.

Här vill jag blott nämna, att det förslag, vartill ifrågavarande överarbetning

sålunda lett, i huvudsak ansetts kunna godtagas av de i arbetet deltagande

representanterna för ämbetsverken, kasernkommittén och besparingsnämnden.

Jag vill dock härvid tillägga, att från medicinskt håll uttalats

vissa betänkligheter mot förslaget att belägga det ena dagrummet i kasernbyggnadens

bottenvåning.

Det må i detta sammanhang slutligen tilläggas, att jag i likhet med

medicinalstyrelsen förutsätter, att de till kasernetablissementet nu hörande

byggnader, vilka enligt det föreliggande förslaget icke skulle tagas i anspråk

för anstalten, tills vidare få kvarstå, för den händelse de av den blivande

anstaltsledningen befinnas kunna användas till något anstaltens ändamål.

Byggnaderna i fråga lära alltså böra i nödig mån underhållas.

Yad angår kostnaderna för etablissementets omändring, uppgå, med de

av kasernkommittén tillämpade grundpriserna, i det föregående angivna besparingar

eller kostnadsminskningar å de olika byggnaderna till följande belopp:

Kronor

Sjukvårdspaviljongen................................................................................ 64,524

Öppen-dörr-paviljongen ......................................................................... 7,850

Förvaltningsbyggnaden .......................................................................... 2.326

Tvättbyggnaden ..................................................................................... 95,800

Köksbyggnaden.......................................................................................... 13,700

Bageriet .................................................................................................... 1,100

Matsals- och personalbyggnaden .......................................................... 1.000

Summa kronor 186,300

Yidare har den i kommitténs förslag upptagna posten till oförutsedda utgifter,

ritningar och kontroll ansetts böra minskas med ett belopp, ungefär

Övriga delar

av förslaget.

Förslaget i

allmänhet.

Kostnaderna

för etablisseraentets

omändring.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

proportionellt mot den förut beräknade besparingen i förhållande till

kommitténs kostnadsberäkning, eller med cirka 10,000 kronor. För avjämning

av totalkostnaden för anstaltens omändring synes likväl detta belopp böra

jämkas till 10,200 kronor.

Beträffande kostnadsberäkningen i allmänhet torde därjämte, i anslutning

till vad byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden i detta hänseende yttrat,

kunna beräknas en minskning, motsvarande omkring 10 % å ackord och

arbetslöner för byggnadsarbeten samt 5 % å kostnader för värme- och vattenledningar.

I avrundat tal synes detta belopp kunna upptagas till 100,000

kronor. Vid denna beräkning har förutsatts, att reparations- och förbättringsarbeten

i allmänhet, såsom målning m. m., skola företagas endast i den

utsträckning, som kan anses oundgängligen nödvändig, samt att i övrigt befintliga

anordningar vid etablissementet i största möjliga utsträckning skola

komma till användning för den nya anstaltens behov. Det avses sålunda

icke, att anstalten efter omändringen skall komma att framstå som en helt ny

anstalt, ehuru byggnaderna givetvis måste sättas i sådant skick, att de kunna

tillfredsställande fylla sin nya uppgift. Vad angår kostnaderna bör vidare

ihågkommas, dels att viss del av dem motsvara arbeten, som, därest etablissementet

fortfarande skulle hava använts för militärt behov, inom kort

blivit nödvändiga, dels att kostnaderna till stor del avse omläggning av

värmeledningssystemet och vissa andra ledningsanordningar, som erfordras för

en anstalt, där sjukvård skall kunna lämnas, och vilka i stor omfattning

jämväl ur ekonomisk synpunkt, med hänsyn till anstaltens framtida driftkostnader,

äro av betydelse. En mycket väsentlig del av kostnaderna kommer

slutligen på den tillbyggnad av enkelrumsavdelningar, som — bland

annat av ekonomiska skäl — ansetts mera lämplig att verkställa än eljest

erforderliga omändringsarbeten.

I enlighet med vad nu anförts skulle kostnadsminskningen i förhållande

till kasernkommitténs förslag utgöra sammanlagt (186,300 + 10,200 -f 100,000)

296,500 kronor. Totalkostnaden för etablissementets omändring skulle alltså,

oaktat anstaltens kapacitet enligt det nu föreliggande förslaget beräknats

väsentligt ökad, reduceras från av kasernkommittén uppskattade 1,560,500

kronor till 1,264,000 kronor. Härav blir följden, att kostnaden per vårdplats

skulle avsevärt minskas, nämligen från 4,831 kronor enligt kasernkommitténs

förslag till 3,326 kronor enligt det av mig förordade förslaget. Aven om

hänsyn tages till värdet av det nuvarande kasernetablissementet — vilket

värde av byggnadsstyrelsen uppskattats till omkring 650,000 kronor — skulle

således kostnaden per plats avsevärt understiga vad som måste beräknas

för uppförande av en ny anstalt av ifrågavarande slag.

Såväl i kasernkommitténs förslag som i det av mig förordade förslaget

har förutsatts, att vid etablissementet nu befintlig maskinell utrustning för

köket skulle kvarstanna och i viss utsträckning kunna användas för anstaltens

behov. Jag återkommer i annat sammanhang till denna fråga men vill här

framhålla att, om så icke skulle bliva fallet, någon kostnadsökning kommer

att föranledas härav.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Såsom byggnadsstyrelsen i sitt utlåtande anmärkt, innefattar den genom

kasernkommitténs försorg uppgjorda kostnadsberäkningen icke några utgifter

för iordningställande av det nuvarande kasernområdet. Icke heller jag finner

anledning att ifrågasätta äskande av särskilt belopp för detta ändamal. Arbetena

med iordningställandet torde nämligen kunna verkställas sedan anstalten

tagits i bruk och sannolikt i övervägande utsträckning ske med hjälp

av patienter samt med anlitande av vid anstalten tillgänglig arbetskraft i övrigt.

Jag anhåller härefter att få något beröra frågan om vissa kostnader, vilka

— utöver utgifterna för omändring av kasernetablissementet i Sala — bliva

en följd av förevarande anstalts anordnande.

Vad först beträffar engångskostnader för anstaltens upprättande, tillkomma

förutom kostnaderna för etablissementets omändring även utgifter för en

första inventarieutrustning för anstalten. Någon närmare beräkning av dessa

kostnader synes för närvarande icke vara möjlig att framlägga. Det må emellertid

omnämnas, att motsvarande utgifter för det senast uppförda hospitalet —

i Hälsingborg — uppgått till ett belopp av ej fullt 900 kronor per patient.

Då själva sjukvårdsanordningarna i Sala skulle bliva betydligt mindre

omfattande, synes kostnaden vid Salaanstalten kunna hållas något lägre.

Såsom jag i annat sammanhang kommer att närmare utveckla, torde man

vidare kunna beräkna, att vid etablissementet nu befintliga inventarier åtminstone

i viss utsträckning kunna övertagas av anstalten. Under denna

förutsättning torde inventariekostnaderna icke behöva överstiga 800 kronor

per patient, motsvarande sammanlagt ungefär 300,000 kronor. Ifrågavarande

kostnader synas, i den mån anstalten färdigställes, lämpligen böra bestridas

på samma sätt, som beträffande utredning av nya hospital i allmänhet

varit fallet, nämligen från förslagsanslaget till hospital och asyler enligt bestämmande

av Kungl. Maj:t.

Vad härefter beträffar årliga kostnader för anstaltens drift, torde jag till

en början få något uppehålla mig vid behovet av personal vid anstalten samt

därav föranledda utgifter.

På sätt framgår av vad jag i annat sammanhang anfört, har professorn

Petrén i sitt betänkande angående ordnandet av vården av asociala imbecilla

framlagt en beräkning av personalbehovet vid såväl Salaanstalten som Orebroanstalten,

vilken beräkning dock uttryckligen angivits vara av rent approximativ

natur. Det av Petrén uppskattade personalbehovet vid anstalten i

Sala fram går av en sammanställning, som meddelas i det följande.

Beträffande de principer, som legat till grund för beräkningen i fråga,

har Petrén uttalat, att han utgått från att all sjukvårdspersonal vid denna

anstalt — frånsett en översköterska för skötseln av de sängliggande sjuka,

handhavande av apoteket o. d. — borde vara manlig. Erfarenheten har

nämligen, framhåller Petrén, givit vid handen, att det vid vården av manliga

asociala imbecilla icke är lämpligt med kvinnlig vårdpersonal. Behandlingen

vid en dylik anstalt är nämligen ej så sjukliusbetonad som på

en anstalt för sinnessjuka, utan med hänsyn till klientelets beskaffenhet

Övriga kostnader

för

anstaltens

anordnande

samt driftkostnader.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

måste den, förutom att den har en vårdande karaktär, jämväl vara av disciplinerande

art. Då emellertid en del av de intagna ansetts lämpligen kunna

sysselsättas med vävning samt, särskilt de klenare, med bandväv och annan

kvinnlig slöjd, har för ledandet och övervakandet av sådant arbete beräknats

en arbetsförestånderska.

Besparingsnämnden har i sitt yttrande över förslaget till omändring av

kasernetablissementet i Örebro anfört, att de i Petréns betänkande intagna

approximativa personalstaterna såväl beträffande Salaanstalten som för Örebroanstalten

enligt nämndens mening vore, åtminstone vad ekonomipersonalen

anginge, att betrakta såsom maximisiffror. Nämnden har därvid särskilt

pekat på maskin- och eldarpersonalen.

I sitt utlåtande angående Salaanstalten har medicinalstyrelsen ingått på

personalbehovet och därvid ansett sig kunna ifrågasätta vissa jämkningar i

den av Petrén gjorda beräkningen. Även dessa jämkningar framgå av nyssnämnda

sammanställning. I motiveringen för sin ståndpunkt har medicinalstyrelsen

beträffande läkarpersonalen framhållit, att den blivande överläkarens

arbete syntes bliva väl enformigt samt att styrelsen därför tänkt

sig, att han skulle kunna erhålla samma rätt att utöva även annan enskild

praktik inom Sala stad än rörande nerv- och sinnessjukdomar, som enligt

gällande bestämmelser vore medgiven för läkaren vid Visby hospital inom

Visby stad. Hans befattning skulle då kunna sänkas en lönegrad eller till

lönegraden B 27 med bibehållen rätt till fri bostad i likhet med överläkare

vid statens sinnessjukanstalter.

Någon hospitalsläkare av andra klass har styrelsen, såsom av det föregående

framgår, med det av styrelsen tillstyrkta patientantalet icke ansett

erforderlig. Därest en underordnad läkare tidvis befunnes behövlig, syntes

dennes åligganden kunna fullgöras av en härtill förordnad extra läkare.

Sjukvårdspersonalen — uppsyningsmannen undantagen — har Petrén beräknat

till 54 ordinarie och 8 icke-ordinarie befattningshavare eller tillhopa

62 befattningshavare. Då kravet på skötarpersonal på grund av klientelets

beskaffenhet vid denna anstalt icke vore lika stort som vid hospital — där

antalet sjukvårdspersonal, med undantag av uppsyningsmän och förestånderskor,

genomsnittligt uppgår till 1 på icke fullt 5 vårdade — hade medicinalstyrelsen

ansett, att denna personal skulle kunna beräknas efter 1 på 6

vårdade. Efter ett beräknat platsantal vid anstalten av 323 har styrelsen

sålunda uppskattat hela antalet sjukvårdspersonal till 54. Vid denna beräkning

har hänsyn icke tagits till eventuell minskning av arbetstiden, varom

hemställan föreligger från vissa grupper inom liospitalspersonalen.

Jag återger här nyssnämnda sammanställning.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 105

Beräknad personal för anstalt i Hala för 323 manliga asociala imbecilla.

Antal befattnings-

Lönegrad

Begynnelselön å

C-ort enl. medicinal-

styrelsen

Enligt

Enligt

prof.

Petrén

Enligt

Enligt prof.

medici-

medici-

Per be-

Samman-

Petrén

nalsty-

nalsty-

fattning

lagt

relsen

Ordinarie befa ttni nys hav are:

relsen

Läkarpersonal:

i

i

överläkare av 2:a klass ..................

B 28

B 27

8,100

8,100

i

—

hospitalsläkare av 2:a klass............

B 26

—

—

—

Kontorspersonal:

i

i

syssloman av 3:e klass ..................

B 21

B 21

5,580

5,580

i

i

kassör ..........................................

B 11

B 11

2,982

2,982

Sjukvårdspersonal:

i

i

uppsyningsman av 2:a klass...........

B 10

B 10

2,820

2,820

5

5

överskötare..................................

B 8

B 8

2,556

12,780

48

42

skötare.........................................

B 6

B 6

2,292

96,264

1

1

översköterska.................................

B 6

B 6

2,292

2,292

Ekonomipersonal:

1

1

maskinmästare av 2:a klass............

B 12

B 12

3,144

3.144

1

—

befallningsman ..............................

B 10

—

—

—

1

1

trädgårdsmästare ...........................

B 10

B 10

2,820

2,820

3

—

hantverksföreståndare av 2:a klass

(skräddare, skomakare, snickare) ...

B 8

—

—

—

1

1

maskinist av 2:a klass ..................

B 8

B 8

2,556

2,556

1

1

arbetsförestånderska ....................

B 6

B 6

2,292

2,292

1

—

bageriförestånderska .....................

B 6

—

—

—

1

1

chaufför (även post- och stadsbud) ...

B 6

B 6

2,292

2.292

1

—

eldare av l:a klass (jämväl reparatör)

B 6

—

—

—

3

5

hantverkare (målare, sadelmakare,

smed *)......................................

B 6

B 6

2,292

11,460

1

1

köksförestånderska av 2:a klass......

B 6

B 6

2,292

2,292

1

2

eldare av 2:a klass .........

B 5

B 5

2,160

4,320

1

1

tvättförestånderska av 2:a klass......

B 3

B 3

1,896

1,896

Icke-ordinarie befattningshavare:

(här upptagna under benämningar,

som angiva befattningshavarnas

arbetsuppgifter)

8

6

skötare.........................................

—

—

2.028

12,168

2

1

eldare ..........................................

—

—

1,896

1,896

1

1

gårdskarl......................................

—

—

1,896

1,896 1

1

1

köksdräng ....................................

—

—

1,764

1,764

2

2

trädgårdsdrängar...........................

—

—

1,380

2,760

1

1

yttre nattvakt .............................

—

—

1,896

1,896

4

4

köksbiträden .................................

—

—

1 1,248

V 1,116

1,248

3,348

2

2

servererskor ...........................

—

—

1,116

2,232

2

—

bageribiträden ..............................

—

—

—

—

3

3

tvättbiträden........................

—

—

1.116

3,348

2

2

städerskor ................................

—

—

1.116

2,232

1

1

} ‘<

telefonist.......................................

portvakt .................

} -

—

1,248

1,248

Total-\ . nc

antal j106

90

Summa kronor

—

—

—

199,926

*) Enligt medicinalstyrelsens förslag 1 målare, 1 smed och reparatör, 1 snickare, 1 skräddare,

1 skomakare.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 16ri.

För egen del är jag icke beredd att nu taga ståndpunkt till frågan om

personalbehovet vid anstalten. Det är också självfallet, att de gjorda beräkningarna

i ärendets nuvarande läge icke kunna vara annat än rent

approximativa. Jag liar emellertid ansett mig böra framlägga desamma

för att därigenom möjliggöra ett bedömande i stort av de ekonomiska konsekvenserna

för statsverket av anstaltens upprättande. Det bör givetvis beaktas,

att utöver det angivna beloppet för begynnelselöner komma kostnader

för avlöningsförhöjningar, vikariatsersättningar m. m. samt dyrtidstillägg.

Det är emellertid i avseende å dessa uppskattningar att märka, att

medicinalstyrelsens beräkning uppgjorts med utgångspunkt från det av

kasernkommittén angivna platsantalet av 323. Det av mig beräknade platsantalet

av 380 torde komma att medföra behov av en viss personalökning.

Beträffande läkarpersonalen har från medicinalstyrelsens sida under hand

framhållits, att vid ett platsantal av 380 ett permanent behov av underläkare

vid anstalten sannolikt kornme att förefinnas; såsom av den föregående redogörelsen

framgår, har också möjlighet beretts för anordnande av en mindre

familjebostad för sådan befattningshavare. Vad sjukvårdspersonalen angår,

skulle med den av medicinalstyrelsen angivna beräkningsgrunden av 1 befattningshavare

på 6 patienter inträda behov av ytterligare ett 10-tal skötare.

I fråga om kontors- och ekonomipersonal synes den föreslagna platsökningen

icke behöva medföra någon nämnvärd ökning av personalbehovet.

I detta sammanhang torde böra påpekas, att ett stort antal av de manliga

befattningshavare, vilka kunna beräknas bliva erforderliga för anstalten, enligt

det av mig förordade förslaget icke kunna beredas bostäder vid anstalten.

Någon olägenhet torde dock härav ej föranledas, då befattningshavarna

i fråga torde kunna hyra bostäder i den närbelägna staden. De bostäder,

som enligt förslaget skulle beredas, torde även med den förordade ökningen

av platsantalet, bliva tillräckliga för den personal, som i första hand bör bo

å anstalten.

Beträffande andra driftkostnader än personalkostnader må framhållas, att

dessa kostnader vid denna anstalt liksom vid hospitalen kunna beräknas

bliva täckta genom inflytande patientavgifter och andra inkomster, som ej

utgöras av statsmedel. Av vad jag i annat sammanhang föreslagit rörande

organisationen av anstalterna för asociala imbecilla följer nämligen, att de

för hospital och asyler gällande bestämmelserna beträffande vårdavgifter

komma’ att ''erhålla tillämpning även å nämnda anstalter. I detta avseende

torde särskilt böra framhållas, att patientavgifterna sålunda komma att utgå

med samma belopp för fallandesjuka och icke fallandesjuka patienter, medan

däremot för närvarande vid de statliga uppfostringsanstalterna för sinnesslöa

å Salbohed och i Vänersborg vårdavgiften för fallandesjuka utgår med dubbla

beloppet av avgiften för övriga intagna. Vårdavgifterna torde, såsom för

närvarande är fallet beträffande hospitalen, komma att förslå till täckande

även av eu mindre del av kostnaderna för avlöningsstaten.

vissa frågor Jag ber slutligen att få något uppehålla mig vid frågan om överensbeträjfande

p0mmelse med Sala stad på grund av trängkårens upphörande. I anledning

kommelse med av att kasernetablissementet enligt förslaget skulle utnyttjas för annat ända
Sala

stad,

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

mål än det ursprungligen avsedda har nämligen överenskommelse ansetts

böra träffas med staden, med hänsyn till att denna upplåtit en del av det

utav trängkåren disponerade området. Kasernkommittén har enligt sitt uppdrag

fört underhandlingar härom med representanter för staden, vilka förhandlingar

resulterat i ett av kommittén med staden, under förbehåll av

Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, träffat avtal, i vilket bland annat

behandlas frågan om uppdelning av ifrågavarande markområden mellan kronan

och staden.

Det torde visserligen ankomma på t. f. chefen för försvarsdepartementet att

i annat sammanhang upptaga avtalsfrågan till behandling, och jag anser mig

därför icke behöva närmare redogöra för denna fråga. Enär emellertid, på

sätt av det följande kommer att framgå, fråga uppstått om ändringar i det

av kommittén ingångna avtalet i syfte bland annat att för den avsedda

nya anstaltens räkning erhålla större markområden än enligt nämnda avtal,

torde jag böra i korthet omnämna det preliminära avtalets innehåll i de

delar detsamma närmast är av betydelse för den ifrågasatta anstaltens vidkommande,

d. v. s. huvudsakligen i vad det avser de för trängetablissementet

och trängförrådet upplåtna jordområden, som skulle tillfalla staden, respektive

behållas av kronan.

De i det föregående omförmälda, väster om allmänna landsvägen (Broddbovägen)

belägna jordlotterna nr 255, 284, 285 och 286 skulle enligt avtalet

behållas av kronan. Däremot skulle de på östra sidan av landsvägen liggande

markområdena, utgörande andelar - av jordlotterna nr 253 och 258 med eu

sammanlagd areal av 6.4 hektar, utan ersättning återställas till Sala stad,

med undantag dock för följande jordområden, nämligen dels den mark å

ägolotten nr 258, varå reningsverk med septic-tank finnes anlagt, dels ock

ett markområde om cirka 4,600 kvadratmeter, utgörande den mark, varå

förvaltarbostaden m. fl. byggnader äro belägna, järnte för sistnämnda byggnader

erforderlig tomtmark. Kronan skulle vidare tillförsäkras rätt att

såsom utfartsväg från sistnämnda markområde begagna befintlig väg till

allmänna landsvägen.

Av Väsby kungsgård skulle kronan till staden överlåta västra delen (den

s. k. Måns Olsängen), vilken beräknats icke bliva behövlig för den nya anstalten.

Återstoden av kungsgården, d. v. s. hela den del, som ligger i sammanhang

med det blivande anstaltsområdet, skulle avses för anstaltens behov.

Det är att märka, att ifrågavarande överenskommelse, vilken är dagtecknad

den 2 och den 14 augusti 1926, träffats innan kommitténs utredning

rörande kasernetablissementets framtida användning slutförts och alltså jämväl

innan närmare beräkningar förelågo rörande den blivande anstaltens

storlek beträffande platsantalet. I överenskommelsen har därför icke förutsatts

annat än att i kasernetablissementet skulle efter erforderliga ombyggnader

inredas en sinnessjukanstalt med plats för minst 180 patienter.

I sitt yttrande över kasernkommitténs förslag har besparing snämnden

beträffande det av kommittén ingångna preliminära avtalet bland annat framhållit,

att det — med den utökning av antalet patienter, som innefattades i

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. May.ts proposition nr 165.

kommitténs slutliga förslag i jämförelse med vad därutinnan angivits i avtalet,

samt än mer vid ett platsantal i enlighet med besparingsnämndens

beräkningar — icke syntes vara lämpligt att staten, på sätt i avtalet stadgades,

avhände sig huvuddelen av de öster om allmänna landsvägen belägna

jordområdena, vilka syntes kunna behöva tagas i anspråk för anstaltens

räkning. Nämnden har därför ifrågasatt, att spörsmålet om jämkning i avtalet

måtte göras till föremål för nya underhandlingar med Sala stad.

För egen del har jag, särskilt med hänsyn till den avsevärda platsökning

som beräknats i det nu förordade förslaget, i likhet med besparingsnämnden

funnit angeläget, att anstalten till sitt förfogande erhåller ett större

jordområde än som enligt nyssnämnda avtal skulle bibehållas i kronans

hand. Såsom t. f. chefen för försvarsdepartementet i annat sammanhang torde

komma att omnämna, har ock Sala stad efter förhandlingar, som bland annat

i angivet syfte förts med representanter för densamma, förklarat sig beredd

att avstå från den mark — med undantag av den s. k. Måns Olsängen —

som enligt det av kasernkommittén ingångna preliminära avtalet skulle tillfalla

staden. Den sammanlagda arealen av den mark, som i enlighet med

dessa medgivanden skulle avses för anstaltens behov, utgör omkring 24 hektar.

Tillika har uttryckligt förbehåll införts om rätt för kronan att alltjämt

använda den väg och bro, som förbinda Väsby kungsgård med det övriga

anstaltsområdet.

I detta sammanhang må framhållas, att enligt det av kasernkommittén

med Sala stad stad ingångna preliminära avtalet beträffande kasernetablissementets

framtida användning stadgats, att detsamma skulle inredas till

»sinnessjukanstalt» med visst lägsta platsantal. Då, såsom förut understrukits,

anstalten avses för sådana sinnesslöa, vilka redan enligt gällande

bestämmelser äro berättigade till intagning å hospital och som i avsevärd

utsträckning för närvarande vårdas å sådan anstalt, synes visserligen i och

för sig nämnvärd erinran ej kunna göras mot den sålunda angivna beteckningen

å anstalten. Emellertid har jag ansett lämpligt, att i avtalet införes

en beteckning, som bättre täcker denna anstaltens särskilda vårduppgift,

och i sådant avseende har jag ifrågasatt, att i det blivande avtalet skulle

införas benämningen »anstalt för sinnessjuka eller sinnesslöa, som äro i

behov av vård å sluten anstalt». I nu angivet hänseende torde t. f. chefen för

försvarsdepartementet komma att i nyssnämnda sammanhang framställa

förslag.

Den mark, som enligt vad nyss anförts avses för den nya anstaltens

behov, torde jämte därå uppförda, till kasernetablissementet hörande byggnader

böra från och med den 1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet.

Vad angår de till trängförrådet hörande, å området öster om landsvägen befintliga

förrådsbyggnaderna — frånsett intendenturförrådet, vilken byggnad

staden skall få övertaga och inom viss tid bortflytta — kan ej på nuvarande

stadium av ärendets behandling avgöras, huruvida de böra lämpligen användas

för anstaltens ändamål. Intill dess beslut om deras framtida användning

längre fram kan bliva fattat, torde dessa byggnader böra fortfarande

tillhöra försvarsväsendet.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj ds proposition nr 165.

109

Omändring av Svea tr ängkårs kasernetablissement i Örebro

till anstalt för kvinnliga asociala imbecilla.

Med skrivelse den 9 juli 1927 har kasernkommittén, såsom tidigare omförmälts,

framlagt förslag jämväl rörande omändring av Svea trängkårs hittillsvarande

kasernetablissement i Örebro till anstalt, avsedd huvudsakligen

för kvinnliga asociala imbecilla m. m.

Kommittén har därvid till en början erinrat, att enligt 1925 års beslut i

försvarsfrågan den till Örebro förlagda trängkåren skulle sammanslås med

Östgöta trängkår till en trängkår, benämnd Svea trängkår, samt att sistnämnda

kår jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 28 januari 1927 skulle förläggas

i det av Östgöta trängkår förut disponerade kasernetablissementet i

Linköping. Det i Örebro belägna trängkårsetablissementet komme i följd

härav att bliva ledigt.

Kommittén har vidare lämnat en redogörelse för Icasernetablissementet samt

de markområden, som av Örebro stad ställts till trängkårens disposition.

Av denna redogörelse torde jag här endast behöva återgiva följande.

Kasernområdet är beläget dels inom Örebro stad, dels ock inom Längbro

socken. Den nuvarande gränsen mellan staden och nämnda socken framgår,

såsom en vid kommitténs skrivelse fogad, av stadsingenjören i Örebro upprättad

kartskiss över trängkårens område utvisar, snett över detta område.

De för kårens räkning avsedda bostadsbyggnaderna äro jämlikt bestämmelserna

i ett år 1903 med Örebro stad upprättat avtal angående trängkårens

förläggning uppförda inom stadens område.

Den del av kasernområdet, som är belägen inom Örebro stad, innefattar

i areal 4,82 hektar och håller i längd vid norra sidan efter Markgatans förlängning

143,7 meter, vid östra sidan intill stadsplanen och Alftom taga tan

248,3 meter, vid södra sidan efter Karlsgatans förlängning 237.8 meter samt

vid västra sidan intill rågång mot hemmanet Mark i Längbro socken 265,2

meter.

Enligt nyssnämnda avtal har staden till kronan för trängkårens räkning

jämväl överlämnat ett markområde inom Längbro socken. Denna fastighet,

utgörande lägenheten Övningsfältet nr 1 om 15,9 3 5 hektar, avsöndrad från

1 mantal Mark nr 1, ingår till en mindre del i trängkårens kasernområde

och utgör i övrigt övningsfält för kåren.

Trängkårens kasernetablissement, som är beläget omedelbart intill stadens

planlagda och bebyggda område, består liksom etablissementet i Sala av

ett kanslihus och en större kasernbyggnad. Inom kasernområdet finnas därjämte

för kårens räkning uppförda underofficersbyggnad, exercishus, ridhus,

vinterstall, sommarstall, sjukstall, vagnbod, sjukhusbyggnad, kokinrättning, mässbyggnad,

tvätt- och badhus samt en del andra smärre byggnader. Av kårens

förrådbsyggnader äro de flesta belägna inom det egentliga kasernområdet.

Utanför detta område finnes dock uppförd en förrådsbyggnad.

Av kommittén har, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande,

uppgjorts ett vid kommitténs förevarande skrivelse fogat avtal

med Örebro stad i anledning av upphörandet av trängkårens förläggning

till Örebro. Enligt detta avtal, på vilket jag i övrigt icke torde behöva ingå

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr ltjS.

— frågan om dess godkännande torde senare i dag komma att upptagas av

t. f. chefen för försvarsdepartementet — skulle det nuvarande kasernområdet

jämte en del av det angränsande, såsom övningsfält begagnade markområdet

behållas i kronans ägo för den ifrågasatta anstaltens räkning. Å en överenskommelsen

bilagd kartskiss över Svea trängkårs område i och invid Örebro

har närmare utmärkts det markområde, som skulle avses för anstalten. I

första hand innefattar detta område den inom Örebro stad belägna marken,

i areal innehållande tillhopa 4,8 2 hektar. Vidare skulle kronan alltjämt behålla

ett därintill beläget område om cirka 4,7 0 hektar av den utav staden

för trängkårens räkning upplåtna lägenheten Övningsfältet nr 1. Återstående

del av sistnämnda lägenhet med en areal av cirka 11,385 hektar skulle enligt

överenskommelsen återställas till staden.

Samtliga de av kronan å och invid det egentliga kasernområdet uppförda

byggnaderna äro belägna å mark, som kronan sålunda skulle behålla.

Kasernkommitténs

förslag.

Kasernetablissementets

framtida användning.

I fråga om kasernetablissementets framtida användning har kasernkommittén

— under hänvisning till 1925 års riksdags i det föregående omnämnda

uttalande rörande utnyttjandet av ledigblivande kasernetablissement

— anfört, att kommittén funnit sig böra i första hand undersöka, huruvida

etablissementet kunde inredas till en anstalt för vård av sinnessjuka

eller sinnesslöa. De överväganden beträffande dessa spörsmål, för vilka

kommittén i sin framställning redogjort, äro av enahanda innebörd som de,

vilka förut återgivits beträffande användningen av kasernetablissementet i

Sala. Jag finner mig därför ej här behöva närmare omnämna vad kommittén

yttrat liärutinnan utan hänvisar till vad därom i det föregående anförts

vid behandling av förslaget rörande Salaanstalten.

Såsom resultatet av sin undersökning angående etablissementets framtida

användning har kasernkommittén funnit sig böra tillstyrka, att en anstalt

för kvinnliga asociala imbecilla måtte anordnas i det ledigblivande trängkårsetablissementet

i Örebro. Angående möjligheterna för etablissementets

användning till detta ändamål samt i fråga om allmänna utgångspunkter

för kommitténs förslag rörande etablissementets omändring till det avsedda

nya ändamålet yttrar kommittén i huvudsak följande:

Då etablissementet är beläget i en utkant av staden men gränsande intill

bebyggda stadsdelar, lämpar det sig icke att tagas i anspråk såsom en

vårdanstalt för manliga imbecilla. Dessa böra nämligen i så stor utsträckning

som möjligt sysselsättas med arbete utomhus. Däremot synes det icke

föreligga något hinder att utnyttja trängkårsetablissementet i Örebro såsom

en anstalt för vård av asociala imbecilla av kvinnligt kön. Dessa måste till

huvudsaklig del erhålla sysselsättning inomhus i arbetssalar, vilka kunna anordnas

i kasernbyggnadens vindsvåning ävensom i andra befintliga byggnader.

Därest det område, vilket bliver behövligt för den ifrågasatta nya anstalten

i Örebro, i sin helhet inhägnas, är etablissementets läge sådant, att

det utan att bereda närboende olägenhet kan utnyttjas för ändamålet. För

att möjlighet skall finnas att sommartid bereda ett mindre antal patienter

vid anstalten trädgårdsarbete har det markområde, som avsetts för anstalten,

tilltagits så stort, att utomhusarbete skall i viss utsträckning kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj-.ts proposition nr 165.

ifrågakomma. Anstalten skall sålunda kunna komma att erbjuda rikligt med

arbetsterapi av omväxlande slag.

Själva kasernbyggnaden i Örebro är i allt väsentligt av samma typ som

trängkårskasernen i Sala. Med anledning härav har kommittén vid uppgörande

av byggnadsprogram för omändring av Örebrokasernen till en vårdanstalt

av i det föregående antytt slag i stort sett kunnat följa samma principer,

som varit normgivande för det av kommittén upprättade förslaget till

inredande av en sinnesslöanstalt för män i Salakasernen.

Att eu hel del lokaler, som äro nödvändiga för driften av eu sjukvårdsanstalt,

saknas i själva kasernbyggnaden, är naturligt. Särskilt med hänsyn

till att åtskilliga av de patienter, som skulle intagas å anstalten, äro så

opålitliga, att de nattetid måste placeras i särskilda, helt avskilda rum, erfordras,

liksom i Sala, ett större antal enkelrum. Då kommittén av kostnadshänsyn

ansett, att omändringarna inom den nuvarande kasernbyggnaden

borde inskränkas till det minsta möjliga samt de i denna byggnad befintliga

lokalerna sålunda borde, liksom i Salakasernen, såvitt möjligt bibehållas

oförändrade, har vid uppgörandet av ombyggnadsprogrammet för den

ifrågasatta nya anstalten utgångspunkten varit den, att såväl det erforderliga

antalet enkelrum som övriga nödiga bilokaler skulle inredas i flygelbyggnader,

vilka skulle nyuppföras å kaserngården och å båda gavlarna anslutas

i rät vinkel mot kasernbyggnaden.

De i kasernbyggnaden inredda logementen, vilka äro avsedda att tagas i

anspråk såsom sovsalar för de mera lugna patienterna, hålla liksom i Salakasernen

i längd omkring 10 meter men torde det oaktat, liksom föreslagits

beträffande Salaanstalten, kunna bibehållas i oförändrat skick. Inom kasernbyggnadens

egentliga byggnadsstomme skulle några större förändringar sålunda

icke behöva vidtagas.

På anmodan har ingenjören Cederström efter av kommittén lämnade Förslag till

anvisningar upprättat förslagsritningar, dagtecknade den 27 maj 1927, till ^emetfbhskasernetablissementets

omändring till sinnesslöanstalt. Ritningarna ansluta se mintet.

sig i huvudsak till förslaget om Salakasernens inredande för liknande ändamål.

Vissa mindre väsentliga avvikelser hava dock måst vidtagas. Dessa

ändringar komma att i huvudsak framgå av den redogörelse för förslagets

innehåll beträffande de särskilda byggnaderna, vilken jag i det följande torde

få lämna.

Sedan ritningarna till etablissementets omändring för det nya ändamålet

blivit fullbordade, har eu fullständig plan med därtill hörande specificerade

kostnadsförslag till samtliga ombyggnads- och tillbyggnadsarbeten upprättats.

Kostnadsberäkningarna hava verkställts av ingenjören Ernst Rignér.

Därjämte hava, liksom i fråga om Salaanstalten, särskilda utredningar utförts

av H. Theorells ingenjörsbyrå angående anordnande av värme-, gas-,

vatten- och avloppsledningar samt ångköks- och ångtvättsanläggningar inom

etablissementet, ävensom av ingenjören G. Magnusson rörande samtliga

elektriska installationer. Slutligen hava vissa grundborrningar för utrönande

av markens beskaffenhet å platsen för de ifrågasatta tillbyggnaderna utförts

av ingenjören D. Lundholm i Örebro.

De inom kasernetablissementet nu befintliga byggnader, som enligt förslaget

skulle omedelbart komma till användning för den ifrågasatta anstal
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

tens ändamål, äro följande (inom parentes angivas i förekommande fall

byggnadernas benämning å ritningarna):

kasernbyggnaden, vilken efter tillbyggnad med två flyglar skulle användas

som anstaltsbyggnad (sjuTcvårdspaviljongen),

kanslihuset, avsett till förvaltningsbyggnad med läkarexpeditioner och

sysslomanskontor samt vissa personalbostäder (förvaltningsbyggnaden),

matinrättningen, avsedd till köksbyggnad, innehållande jämväl vissa personalbostäder

(köks- och maskinhuset),

bad- och tvätthus, avsett till tvättinrättning, innehållande jämväl vissa personalbostäder

(tvättbyggnaden),

marketenteriet, avsett till matsalar för personal samt festsal för patienterna

ävensom vissa personalbostäder (matsals- och personalbyggnaden),

sjukhusbyggnaden, avsedd för vissa personalbostäder (personalflygeln),

en byggnad med under officer sbostäder, avsedd till sköterskebostäder (sköter

ske byggn a d en),

verkstadshus, vilket kan användas till verkstadsrum för personal samt

eventuellt delvis även till arbetssalar för patienterna; till verkstadslokaler

skulle vidare användas en smedja, samt

en proviantbod och en garagebyggnad.

Enligt förslaget skulle vidare vid anstalten uppföras en ny portvaktsstuga.

Under hänvisning till den redogörelse, som i de vid kommitténs skrivelse

fogade handlingarna lämnats i fråga om de olika byggnadernas föreslagna

användning, har kommittén beträffande omfattningen av föreslagna ny- och

tillbyggnader samt ombyggnads- och reparationsarbeten m. in. meddelat följande

allmänna översikt:

Förutom de flygelbyggnader, vilka skulle nyuppföras i anslutning till den

nuvarande kasernbyggnaden, har det visat sig vara nödvändigt att verkställa

vissa tillbyggnader till den nuvarande kokinrättningen ävensom till tvätt- och

badbyggnaden. För att erhålla tillräckligt utrymme för erforderlig ny ångpanneanläggning

samt nödiga bilokaler och förrådsutrymmen för köket har

i förslaget upptagits eu tillbyggnad, i längd hållande 7.6 o meter. Badlokalerna

ombyggas till stryk- och mangelrum m. in., och i samma plan som

tvättstugan göres en 3.5 meter lång samt en våning hög tillbyggnad för inrymmande

av förråd och utlämningsrum. Slutligen skulle en helt ny byggnad

uppföras för att tagas i anspråk såsom portvaktsstuga. I övrigt hava

alla de lokaler, som äro erforderliga för den tilltänkta nya anstalten, kunnat

inrymmas inom redan befintliga, till etablissementet hörande byggnader.

Vissa ombyggnadsarbeten måste dock vidtagas inom en del byggnader, men

dessa arbeten hava begränsats till det minsta möjliga.

I detta sammanhang är liksom beträffande Salaanstalten särskilt att märka,

att etablissementets nuvarande byggnader i omkring tjugu års tid varit i

bruk. Under de senaste åren hava nödiga underhållsarbeten inskränkts till

det oundgängligaste. Därest etablissementet skulle jämväl i framtiden hava

använts för militärförläggning, hade enligt kommittén utan tvivel betydande

reparationsarbeten snarast måst vidtagas. I huvudsak måste nu samma reparationsarbeten

utföras som i Sala. Jämväl värmeledningssystemet är enligt kommittén

av den beskaffenhet, att det måste ersättas med en helt ny anläggning.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

De nuvarande elektriska ledningarna inom etablissementet befinna sig vidare

enligt kommittén i ett sådant skick, att i de flesta byggnader ett lielt nytt

ledningssystem lämpligen bör inläggas.

För förslagets innehåll rörande de särskilda byggnaderna har professorn

Petrén i sitt betänkande angående ordnandet av vården av asociala imbecilla

lämnat en redogörelse. Jag anser mig här böra meddela denna redogörelses

huvudsakliga innehåll beträffande Örebroanstalten, därvid jag särskilt påpekar

de avvikelser, som förslaget företer i jämförelse med förslaget beträffande

anstalten i Sala.

Den stora anstaltsbyggnaden (sjukvärdspaviljongen) får liksom vid Salaanstalten

åtta olika avdelningar, nämligen två i en var av den nuvarande

kasernbyggnadens tre våningar samt en i vardera av de blivande flyglarna.

De två sistnämnda avdelningarna äro avsedda för oroliga och opålitliga

patienter, som nattetid behöva ligga i enkelrum. Fn var av de sex avdelningarna

i själva kasernbyggnaden innehåller tre stora sovsalar, var och

en med 12 sovplatser (i en sovsal dock endast 10 platser), ett förrådsrum,

eu stor matsal och ett dagrum, vartill föreslås den breda korridoren. Dessutom

finnes ett för de båda avdelningarna i varje våning gemensamt serverings-

och diskrum, upptagande byggnadens mittersta utrymmen.

I Örebroanstalten föreslås för matens intagning på mitten av huvudfasaden

en ingång till källarvåningen, därifrån elektrisk transport skulle ske

till övriga våningar. Expeditions- och undersökningsrum inredes i varje våning

genom avskiljande av ett mindre rum mellan dagrummen. Någon sådan

tillbyggnad av mittpartiet, som föreslagits beträffande Salaanstalten,

skulle icke ifrågakomma i Örebro.

Avdelningarna i den ena hälften av kasernbyggnadens tre våningar förses

liksom vid Salaanstalten med utgång direkt i det fria och äro avsedda för

de mera arbetsföra patienterna, särskilt sådana, som kunna sysselsättas

utomhus eller i det fristående verkstadshuset. Dessa tre avdelningar äro i

övrigt anordnade på samma sätt som motsvarande avdelningar vid Salaanstalten.

I det föregående ej omnämnda bilokaler tillhörande avdelningarna i själva

kasernbyggnaden hava liksom vid Salaanstalten förlagts till flygelbyggnaderna

i deras närmast själva kasernbyggnaden belägna del. På enahanda sätt

som skett i förslaget beträffande anstalten i Sala skulle här vidare i ena

flygeln i varje våning anordnas ett patientrum med 4 sovplatser samt i andra

flygeln i de två övre våningarna likaledes ett mindre sovrum (för 3 patienter),

medan motsvarande utrymme å nedre botten av sistnämnda avdelning inredes

till behandlingsrum, laboratorium och apotek.

I övrigt upptages vardera flygelbyggnaden, som redan nämnts, av eu avdelning

för mera opålitliga eller oroliga patienter. Dessa avdelningar äro,

vad nedre våningen angår, anordnade på enahanda sätt, som av kommittén

föreslagits beträffande Salaanstalten, med undantag endast därav, att antalet

enkelrum vid Örebroanstalten är något större och utgör 6 i ena flygeln samt

7 i den andra.

Yad flygelbyggnadernas två övre våningar beträffar, förefinnas vissa mindre

olikheter mellan Salaanstalten och örebroanstalten. I den sistnämnda —

vilken, som i det föregående är närmare omnämnt, planlagts med hänsyn

till att den skulle kunna mottaga icke endast asociala imbecilla utan även

svårskötta idioter — anordnas i den ena flygeln i vardera av de två övre

våningarna en för 8 patienter beräknad vaksal med direkt kommunikation

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 135 haft. (Nr 16Ö.) 108, 551 as 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr Idb.

till fyra intilliggande enkelrum. I de två våningar, som erhålla vaksalar,

minskas fördenskull antalet enkelrum i förhållande till Salaanstalten med

respektive 1 och 2. A andra sidan erhålla de båda övre våningarna i den

andra flygeln vardera 2 enkelrum mera än motsvarande flygel vid Salaanstalten.

Härigenom och på grund av det förut angivna högre antalet

enkelrum i bottenvåningen blir totalantalet enkelrum vid Örebroanstalten

79 i stället för 74 vid Salaanstalten. I följd av nu angivna anordningar

bliva flyglarna vid Orebroanstalten något längre än i Sala.

Yad beträffar själva kasernbyggnadens vindsvåning, äro liksom i Salakasernen

bostadsrum nu inredda å gavlarna. I övrigt innehåller våningen

nu ett flertal stora förråd. I dessas ställe inredas stora arbetssalar, som

få belysning genom upptagande av takfönster. Fyra sådana större arbetssalar

erhållas för patienternas sysselsättning med sömnad, stickning, vävnad

m. fl. olika slag av kvinnlig slöjd. Å eu övre vind finnes utrymme för inredning

av de stora klädesförråden. På gavlarna anordnas personalrum

med plats för 14 sköterskor.

Såsom förut omnämnts, har beträffande Salaanstalten den nuvarande sjukhusbyggnaden

föreslagits till öppen-dörr-avdelning för de pålitligaste patienterna.

Samma användning har icke föreslagits beträffande sjukhuset i Örebro.

Detta beror på flera omständigheter. Dels och framförallt har det nämligen

ansetts vara vanskligt att anordna en öppen-dörr-avdelning för kvinnliga

imbecilla av här ifrågavarande slag i en byggnad, vilken såsom sjukhusbyggnaden

i Örebro är belägen alldeles invid en gata, må vara att området

är inhägnat med ett järnstaket. Dels är denna sjukhusbyggnad vida mindre

än den i Sala, vadan dess användning som förläggning för patienter från

synpunkten av därmed vunnet platsantal har mindre betydelse, vartill kommer

att eu dylik mindre avdelning skulle bliva förhållandevis kostsam i

driften.

Trots att sålunda någon öppen-dörr-avdelning ej föreslagits, skulle emellertid

på grund av det större antalet enkelrum samt det ökade sängutrymme,

som vinnes genom vaksalarna, det totala platsantalet vid Örebroanstalten

bliva detsamma som i Sala eller 323.

Den nuvarande sjukhusbyggnaden vid Örebro föreslås i stället till bostäder

dels för en andre läkare, som skulle erhålla en större dubblett (då denna

befattningshavare har beräknats bliva kvinnlig, har familjebostad icke ansetts

erforderlig), dels för viss annan personal. Dessutom anordnas här,

liksom i den nuvarande sjukhusbyggnaden i Sala, ett sjukrum för personalen.

Yad kanslihuset (förvaltningsbyggnaden) beträffar, skulle i våningen en

trappa upp vid denna anstalt liksom i Sala anordnas direktionsrum, läkarexpeditioner

och sysslomanskontor, varjämte här skulle bliva ett reservrum.

Våningen två trappor upp skulle användas till bostad för överläkaren, till

vilkens lägenhet även skulle tagas ett rum i vindsvåningen. Rummen i

vindsvåningen avses till bostäder för översköterskorna och för 1 arbetsförestånderska.

Inom Örebroanstalten anordnas ingen bostad för sysslomannen,

då denne tjänsteman med hänsyn till anstaltens läge alldeles invid staden

här ansetts lämpligen kunna själv anskaffa bostad. I kanslihusets bottenvåning

anordnas telefonväxelrum, bostäder för telefonist och städerskor samt

bostad med expeditionsrum för förestånderska och bostad för en arbetsförestånderska.

Marketenteribyggnaden (matsals- och personalbyggnaden) skulle erhålla

ungefär samma användning som motsvarande byggnad i Sala. I nedre

våningen anordnas sålunda matsalar för de olika personalgrupperna. I de

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

andra båda våningarna anordnas, dels en samlingssal, dels bostäder för

ekonomipersonal samt för 7 sköterskor. 36 sköterskor skulle även erhålla

bostäder i den nuvarande under officer.sbyggnaden (sköterskebyggnaden). Då

härtill komma bostadsrum för 3 sköterskor i den nuvarande sjukhusbyggnaden

och för 14 sköterskor på gavlarna av den stora anstaltsbyggnadens

vindsvåning, skulle bostäder alltså bliva anordnade för sammanlagt ett 60- tal befattningshavare, tillhörande den kvinnliga vårdpersonalen. Yidare anordnas,

liksom vid Salaanstalten, några bostäder i köksbyggnadens och tvättbyggnadens

vindsvåningar. Antalet av dessa bostäder blir större vid Örebroanstalten,

där köksbyggnadens vindsvåning lämnar utrymme för bostäder åt

såväl köks-, bageri- och tvättförestånderskor som biträden i arbetssalarna.

I tvättbyggnadens vindsvåning föreslås i Örebro tre familjebostäder för gift

manlig ekonomipersonal samt dessutom bostadsrum för ogifta eldare.

Den nya portvaktsstugan skulle liksom vid Salaanstalten uppföras i två

våningar. I den nedre våningen anordnas portvaktsrum och bostad för portvakten

och i den övre en bostadslägenhet, avsedd för maskinmästaren.

Vid Örebroanstalten beräknas på nu angivet sätt all personal, utom sysslomannen

och två manliga ekonomister, erhålla bostäder å själva anstalten.

Såsom framgår av vad nu anförts, skulle enligt förslaget antalet vårdplatser

inom den blivande anstalten bliva 323 eller samma antal, som enligt

kasernkommitténs förslag beräknats för Salaanstalten. Kommittén har emellertid

framhållit att, därest det framdeles skulle visa sig vara erforderligt att

ytterligare utvidga anstalten, detta kan ske, enär det tillgängliga tomtområdet

är så stort, att vissa nybyggnader utan svårigheter skulle kunna verkställas.

De förefintliga ekonomilokalerna torde, yttrar kommittén, utan förändringar

kunna bibehållas, om en utökning av anstalten i framtiden skulle

visa sig vara nödvändig.

Kostnaderna för att aptera etablissementet till sinnesslöanstalt hava av

kasernkommittén beräknats uppgå till 1,614,000 kronor.

Följande tablå utvisar närmare huru de beräknade kostnaderna fördela

sig å de olika slagen av arbeten.

Kronor

Nybyggnadsarbeten................................................................................. 582,692

Ombyggnadsarbeten ............................................................................ 451,900

Rörledningsarbeten, elektrisk installation samt yttre vatten- och

avloppsledningar.............................................................................. 441,950

Anordnande av promenadgårdar och stängsel................................... 32,700

Inhägnad ................................................................................................ 4,000

Ritningar, kontroll och oförutsedda utgifter.................................... 100.758

Summa kronor 1,614,000

Fördelade på de särskilda byggnaderna och anläggningarna te sig kost
-

nadsbeloppen på följande sätt:

Kronor

Sjukvårdspaviljongen.............................................................................. 925,392

Förvaltningsbyggnaden....................................................................... 78,600

Köks- och maskinhuset ..................................................................... 253,550

Kostnader för

etablissementets

omändring.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Kasern
kommitténs
hemställan.

Tvättbyggnaden.....................................................................

Kronor

................. 80,500

Matsals- och personalbyggnaden .........................................

................ 16,100

Sköterskebyggnaden ..............................................................

................. 50,950

Personalllygeln ...................................................................

................. 18,100

Portvaktsstugan...................................................................

................ 31,800

Smedjan..................................................................................

................. 200

Verkstadshuset......................................................................

................ 1,100

Garagebyggnaden....................................................................

................ 550

Proviantboden ....................................................................

500

Bortrivning av avträdesbyggnad .........................................

200

Kulvert .................................................................................

............. 4,000

Utvändiga gas-, vatten- och avloppsledningar....................

................ 15,000

Promenadgårdar ....................................................................

................ 32,700

Inhägnad ...............................................................................

............... 4,000

Oförutsedda utgifter, ritningar och kontroll......................

................ 100,758

Summa kronor 1,614,000

Utöver det här angivna kostnadsbeloppet å 1,614,000 kronor bär alternativt

beräknats ytterligare ett belopp av 34,000 kronor för anordnande av

särskilda ledningar för avledande av dagvatten. Kommittén anför härom,

att för närvarande stuprör icke finnas neddragna i etablissementets avloppsledning

samt att icke heller några brunnar finnas för avledande av dagvattnet,

något som förorsakat stora olägenheter beträffande gårdsplanernas

beskaffenhet. Då dagvattnet icke får inledas i de vanliga avloppsledningarna,

skulle härför erfordras ett särskilt avloppssystem, vilket även skulle inkopplas

å stadens enbart för dagvatten avsedda avloppsnät. Medräknas

kostnaden för ifrågavarande ledningar, skulle totalutgiften för kasernetablissementets

omändring enligt kommitténs beräkningar uppgå till 1,648,000 kronor.

Under åberopande av vad kommittén i sin framställning anfört samt med

hänvisning till kommitténs i förut omförmälda skrivelse den 12 februari 1927

till chefen för försvarsdepartementet gjorda uttalanden rörande nödvändigheten

av att genom statens försorg anordna nya platser för vård av sinnessjuka

och vissa sinnesslöa har kasernkommittén hemställt — förutom om

prövning av den med Örebro stad ingångna överenskommelsen —

dels, i fråga om det framtida användandet av det ledigblivande trängkårsetablissementet

i Örebro, att detsamma i huvudsaklig överensstämmelse med

de av ingenjören Cederström utarbetade ritningarna måtte omändras till en

anstalt för vård av i första hand sådana sinnesslöa av kvinnligt kön, vilka

jämlikt gällande sinnessjukstadga äga vinna inträde å hospital;

dels ock, därest kasernetablissementets utnyttjande för ifrågavarande ändamål

vinner godkännande, att kasernetablissementet, vilket för närvarande

står under arméförvaltningens vårdnad, måtte tillika med de markområden,

som jämlikt nyssnämnda överenskommelse med Örebro stad skola bibehållas

i kronans besittning, från och med den 1 juli 1928 överflyttas till medicinalstyrelsens

ämbetsförvaltning.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

117

Genom remiss den 14 september 1927 har medicinalstyrelsen anbefallts

att, efter byggnadsstyrelsens hörande, avgiva utlåtande över kasernkommitténs

här förevarande förslag. Medicinalstyrelsen — som, på sätt förut

omnämnts, samtidigt anbefallts att efter byggnadsstyrelsens hörande yttra

sig över kasernkommitténs förslag rörande Salaanstalten — har i anledning

härav från byggnadsstyrelsen fått mottaga ett den 13 oktober 1927 dagtecknat

yttrande, avseende förslagen beträffande såväl Salaanstalten som

Örebroanstalten. Yttrandet har avgivits efter förhandlingar med medicinalstyrelsen.

Yad angår kasernbyggnaden har byggnadsstyrelsen liksom beträffande motsvarande

byggnad å Salaanstalten anfört, att de till korridorerna förlagda

dagrummen borde byta plats med de föreslagna matsalarna. I samband

härmed borde vissa därav betingade förändringar beträffande förläggningen

av serveringsrum och mottagningsrum verkställas. De till källarvåningen

förlagda bagerilokalerna komme icke att erhålla tillfredsställande belysning

och syntes knappast kunna godtagas ur hygienisk synpunkt.

Yad angår de föreslagna flygelbyggnaderna har styrelsen liksom beträffande

Salaanstalten ansett det kunna ifrågasättas, huruvida icke dessa byggnader

skulle kunna minskas till sitt ytinnehåll genom inknappning av rumsytorna,

sänkning av våningshöjden samt uppförande av flyglarna i fyra i stället för

tre våningar. Sedan emellertid från medicinalstyrelsens sida meddelats, att

sistnämnda anordning skulle medföra behov av ökad personal, har byggnadsstyrelsen

ansett sig icke böra påkalla en omarbetning av förslaget i

detta avseende.

Liksom beträffande Salaanstalten har byggnadsstyrelsen emellertid i fråga

om flygelbyggnadernas båda övre våningar föreslagit en minskning av våningshöjden

från 3.2 5 till 3 meter.

Beträffande det i förslaget angivna utnyttjandet av övriga befintliga byggnader

har styrelsen liksom i fråga om Salaanstalten erinrat, att i matsals,

och personalbyggnaden bättre entréer och kapprum syntes kunna utan svårighet

anordnas till matsalarna för viss personal, varjämte behovet av samlingslokaler

för personalen borde bättre tillgodoses, allt ändringar som icke

torde inverka på kostnaderna.

Beträffande förläggningen av den nya portvdktsstugan och huvudentrén till

anstalten har byggnadsstyrelsen framställt följande anmärkningar mot förslaget

:

Den nya portvaktsbyggnaden och huvudentrén hade enligt förslaget förlagts

till Älvtomtagatan. Denna anordning, som motiverats med att Karlsgatan

ännu icke vore utlagd, medförde att trafiken till ekonomibyggnaderna

måste passera själva sjukhusbyggnaden. Enligt byggnadsstyrelsens mening

borde portvaktsbyggnaden från början läggas på lämpligaste plats och åtminstone

en provisorisk körbana anordnas i Karlsgatan i avvaktan på denna

gatas färdigställande.

Slutligen har byggnadsstyrelsen anfört, att promenadgårdarna borde avskiljas

mot ekonomiavdelningen medelst eu mur.

Yttranden

över kommitténs

förslag.

Byggnads
styrelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Beträffande kasernkommitténs kostnadsberäkningar har byggnadsstyrelsen

anfört följande:

Den av kommittén beräknade kostnaden av 1,614,000 kronor motsvarade

omkring 5,000 kronor per patient. Vid beräknandet av detta ä-pris hade

hänsyn dock icke tagits till värdet av de befintliga byggnaderna. Detta

värde syntes skäligen kunna sättas till 650,000 kronor, och anläggningen

skulle sålunda efter iordningställandet representera ett sammanlagt värde

av 2,264,000 kronor, motsvarande en kostnad per patient av omkring 7,000

kronor. Enligt en inom byggnadsstyrelsen verkställd approximativ beräkning

syntes emellertid de föreslagna omändringsarbeténa kunna utföras för en

kostnad av allenast 1,480,000 kronor. Kostnaden per patient skulle enligt

denna beräkning uppgå till omkring 6,600 kronor. I detta belopp inginge

icke kostnader för kasernområdets iordningställande för sitt nya ändamål,

vilka arbeten icke heller medtagits i det föreliggande förslaget med tillhörande

kostnadsberäkningar.

1927 års Efter det byggnadsstyrelsens utlåtande avgivits, har Kungl. Maj:t genom

nämnd. beslut den 22 oktober 1927 anbefallt 1927 års besparingsnämnd att avgiva

utlåtande över kasernkommitténs ifrågavarande ombyggnadsförslag. Samtidigt

föreskrev Kungl. Maj:t, att med avgivande av medicinalstyrelsens

utlåtande skulle anstå, intill dess nämnden yttrat sig.

Besparingsnämnden har i sitt med anledning härav den 11 november

1927 avgivna utlåtande beträffande de allmänna synpunkterna på behandlingen

av det föreliggande förslaget i huvudsak hänvisat till sitt förut omförmälda

utlåtande angående ombyggnad av kasernetablissementet i Sala till

anstalt för manliga asociala imbecilla.

På sätt besparingsnämnden i nämnda utlåtande uttalat, ville nämnden

även i fråga om Örebroanstalten särskilt framhålla, att organisationsförhållandena

vid hospitalen syntes i väl stor utsträckning hava lagts till grund

för planerandet av anstalten. Då, såsom i Petréns betänkande rörande

vården av vuxna vanartade sinnesslöa uttalats, en anstalt sådan som den nu

planerade vore att betrakta som ett mellanting mellan sjukvårdsanstalt och

arbetshem, liade nämnden ansett, att vid anstaltens planerande större hänsyn

bort tagas till den sistnämnda egenskapen hos anstalten, vilket ur ekonomisk

synpunkt skulle hava varit av stor betydelse. Härav påverkades nämligen

ett flertal viktiga omständigheter, framför allt i fråga om beläggningens täthet,

behov av dagrum och dylikt.

Nämnden har förordat vissa ändringar i det av kasernkommittén uppgjorda

förslaget. För att åskådliggöra, huru dessa ändringar skilja sig från kommitténs

förslag, hava å de till sagda förslag hörande ritningarna avvikelser

såvitt görligt antytts med rödpenna och delvis även med textan märkningar.

I en vid nämndens utlåtande fogad promemoria hava vidare framlagts vissa

detaljanvisningar rörande nämndens förslag samt beräkningar angående de

besparingar, som nämnden ansett möjliga. Jag ber att, liksom beträffande

Salaanstalten, i dessa avseenden få hänvisa till ritningar och handlingar och

finner mig här endast böra i huvudsak återgiva vad nämnden i sitt utlåtande

anfört.

Med avseende å sjukvårdspaviljongen har nämnden till en början anfört,

att även i Örebro något tätare beläggning syntes kunna genomföras, än

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr l<iö. ‘ • •''

kasernkommittén räknat med. I de stora sovsalarna borde sålunda beläggningen

kunna höjas från 10—12 patienter till 12—15. Genom förläggande

av matsalen till korridorerna och användande av dessa åtminstone delvis

såsom dagrum skulle enligt nämnden även i Örebro ett av de i varje

våning föreslagna matrummen kunna användas till sovsal med 15 patienter.

För hela den gamla kasernbyggnaden skulle härigenom vinnas en ökning av

patientantalet med 90. Med bibehållande av det beräknade antalet av 79

enkelrumspatienter skulle det sammanlagda antalet vårdade såbinda kunna

höjas från beräknade 323 till 419.

Av Petréns förut omnämnda betänkande har nämnden emellertid ansett framgå,

att behov av en så stor anstalt för kvinnliga sinnesslöa, som sistnämnda siffra

motsvarade, för närvarande ej kunde anses föreligga. Under sådana förhållanden

hade, anför nämnden, den tanken inställt sig, om icke den nu planerade utbyggnaden

skulle kunna genomföras i etapper, dock så att den första utbyggnaden

skulle göras så stor, att en eventuell tillbyggnad ej behövde påräknas

förrän efter ett avsevärt antal år. Härom har nämnden vidare yttrat huvudsakligen

följande:

Vid de närmare överväganden, som nämnden ägnat denna fråga, hade

nämnden vunnit den uppfattningen, att det lämpligen läte sig göra att tillsvidare

utbygga allenast den ena av de två flyglarna. Vid planläggningen av

anstalten borde emellertid räknas med att den andra flygeln i en framtid

kunde komma att erfordras, varför ledningar m. in. borde tagas till dar
Den

flygel, som först borde utbyggas, syntes vara den östra, vilken dock

under sådana förhållanden torde böra i huvudsak gestaltas i anslutning till

den i kommitténs förslag ingående västra flygeln. För att antalet enkelrum

ej skulle bliva för litet, syntes, emellertid sådana rum kunna inredas jamval

i en av de tilltänkta stora sovsalarna samt i ett par av de för 3 patienter

avsedda rummen i flygeln. Med denna indelning och genom minskande

av enkelrummens bredd till 2 meter, i likhet med vad nämnden föreslagit

beträffande flyglarna till Salaanstalten, skulle antalet vårdplatser tillhopa

bliva 341, därav 64 i enskilda rum. Dessa senare komme därigenom att utgöra

nära 19 % av hela beläggningen eller 1 % mera än enligt nämndens

Förslag beträffande Salaanstalten.

Den i sjukhusbyggnadens källarvåning föreslagna bageriinrättningen har

besparingsnämnden ansett icke böra utföras. Patientantalet blev e nämligen

så ringa, att det knappast vore att förvänta, att ett eget bageri skulle bliva

lönande. Nämnden har erinrat, att vid Stockholms, Nyköpings och Härnösands

hospital bröd ej framställes vid hospitalet samt att byggnadsstyrelsen

framhållit, att de föreslagna bagerilokalerna knappast kunde godtagas ur hygienisk

synpunkt. Besparingsnämnden har alltså föreslagit, att bagerianläggningen

— vilken beräknats kosta 9,000 kronor - ej måtte utföras.

Den sammanlagda besparing å sjukhusbyggnaden, som kunde vinnas

på nu antydda vägar ävensom genom den av byggnadsstyrelsen föreslagna

sänkningen av höjden i de två övre våningarna i flygeln, har nämnden beräknat

till 262,000 kronor.

Med avseende å övriga i förslaget ingående byggnader och anläggningar

har nämnden anfört huvudsakligen följande:

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Det nuvarande kanslihusets ombyggnad till för caltniny sbyggnad kunde göras

mindre omfattande än som föreslagits. Utom en del mindre inskränkningar

i planen för omändringarna av de undre våningarna borde vindsvåningens

inredning till rum för översköterskor kunna göras betydligt mindre kostsam

genom att den nuvarande rumsindelningen i huvudsak bibehölles

och en del föreslagna garderober slopades. Härigenom vunnes visserligen

ej direkta ingångar till varje särskilt rum. Men antingen kunde såsom för

närvarande två smärre dubbletter bibehållas i stället för tre föreslagna

enkelrum eller ock genomgång till två av rummen ordnas genom annat rum.

Beträffande den senare lösningen ville nämnden i detta sammanhang framhålla,

att det icke kunde anses nödvändigt att bereda egen ingång till varje

personalrum, särskilt som det i allt fall icke kunde undvikas att i stor utsträckning

förlägga två personer i samma rum. Till den mindre bekvämlighet,

som vore förenad med genomgångsrum, borde emellertid självfallet

hänsyn tagas vid tillmätandet av hyresbeloppen för respektive rum. I stället

för garderober syntes för övrigt undantagsvis kunna användas större klädskåp.

Genom nu berörda inskränkningar kunde inbesparas omkring 12,800

kronor.

Vid den nuvarande sjukpaviljongens ombildning till bostäder för viss

personal (personalflygeln) hade bland annat beräknats eu dubblett för underläkare.

Besparingsnämnden kunde ej underlåta att i detta sammanhang

åny° giya uttryck för sin tvekan i fråga om nödvändigheten av att vid en

anstalt sådan som denna hava två fasta läkare. Nämnden kunde ej undgå

den farhågan, att därest läkarinslaget i ledningen vid anstalten skulle bliva

sa starkt betonat, som här förutsatts, anstaltens karaktär av arbetshem

komme att skjutas å sido och de rent medicinska synpunkterna tillerkännas

dominerande inflytande. Ur besparingssynpunkt skulle detta sannolikt

medföra mindre önskvärda konsekvenser, då givetvis en anläggning med

övervägande sjukhuskaraktär ur driftssynpunkt komme att bliva avsevärt

kostsammare än en anläggning, som i lika eller större grad betraktades som

arbetshem.

Beträffande sjukhusets ombyggnad syntes det nämnden, att — även om

bostad för en underläkare skulle inläggas i denna byggnad — den härför

avsedda lägenheten ej nödvändigtvis behövde förses med eget badrum m. m.,

då sådan utrustning skulle finnas 1 trappa upp i byggnaden. Även för övrigt

syntes en del av de föreslagna inredningsarbetena kunna utgå, varigenom

den sammanlagda besparingen skulle bliva 8,100 kronor.

Den nuvarande bostadsbyggnaden för underofficerare skulle enligt förslaget

ombildas till sköterskebyggnad för eu beräknad kostnad av 50,950 kronor.

Härav komme dock 15,000 kronor på värmeledning, som skulle införas i anslutning

till den gemensamma ångcen trålen, mot vilket förslag intet vore att

från nämndens sida erinra.

Kostnaderna i övrigt vore till avsevärd del föranledda av att för anordnandet

av direkta ingångar till samtliga rum, garderober, w. c. in. m.,

murar och väggar måste genombrytas och nya ledningar framdragas. Genom

begränsning av ändringarna till det strängt nödvändiga kunde enligt beräkning

sparas cirka 17,800 kronor.

Matsals- och personalbyggnaden borde ej genomgå större ändringar än motsvarande

anläggning i Sala, varigenom en besparing kunde göras av 10,000

kronor.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj ds proposition nr 16b.

Omändringen av det nuvarande tvätt- och badhuset till tvättinrättning för

en beräknad kostnad av 80,500 kronor innebure en praktiskt taget fullständig

ombyggnad, varvid den nuvarande badanläggningen (med bastu och 2 rum

för karbad) skulle slopas.

Kanta och amortering å det kapital, som skulle nedläggas på ombyggnaden,

ävensom årligt underhåll syntes sammanlagt ej kunna räknas till mindre än

10 % å nämnda kostnadsbelopp eller cirka 8,000 kronor. Det hade synts

nämnden icke vara förenat med klok ekonomi att på denna byggnad nedlägga

ett stort kapital och binda sig för så stora årsutgifter. Nämnden hade

haft under övervägande, huruvida icke tvätten för anstalten i Örebro skulle

kunna liksom förordats beträffande Salaanstalten förläggas utom anstalten,

vare sig den skulle utföras vid annat hospital (då närmast det i Strängnäs,

som utrustats med en modern, driftsekonomisk tvättanläggning), eller ombesörjas

på annat sätt. Nämnden hade emellertid vunnit den övertygelsen,

att det vore lämpligast att förlägga åtminstone huvuddelen av tvätten till egen

tvättinrättning vid anstalten.

Vid örebroanstalten komme nämligen endast att vårdas sinnesslöa kvinnor.

Dessa borde i största möjliga utsträckning sysselsättas med arbete, och ett

synnerligen lämpligt arbete syntes eu tvättinrättning bereda. Den personal,

som behövde anställas för tvättinrättningen, kunde fördenskull begränsas

till eu förestånderska och ett biträde. Under sådana förhållanden borde vid

anstalten tvätt utföras i den omfattning, som vore möjlig utan några mera

kostsamma nyanordningar. Den nuvarande tvättanläggningen vore visserligen

ej modern, i det den krävde jämförelsevis mycket personal, men detta bleve

av underordnad betydelse, då den huvudsakliga arbetskraften kunde erhållas

utan ersättning.

Nämnden föresloge fördenskull, att tvättinrättningen bibehölles i huvudsak

oförändrad, dock att ett belopp av förslagsvis 12,000 kronor ställdes till förfogande

huvudsakligen för anskaffande av en ny ångtvättmaskin samt inredning

av ett sorteringsrum i bottenvåningen och ett bostadsrum i vindsvåningen.

Denna senare borde i övrigt lämnas orörd. Det vore möjligt, att med nu

antydda begränsning av ombyggnaden en mindre del av tvätten måste ske

utom anstalten. Genom lämpligt urval torde det emellertid måhända låta

sig göra att låta denna del av tvätten utföras vid hospitalet i Strängnäs.

Denna fråga hade dock besparingsnämnden ej hunnit närmare undersöka.

Aven om exempelvis den ensartade men omfångsrika handdukstvätten skulle

behöva ombesörjas i enskild tvättinrättning, bleve dock tvivelsuffm den

årliga tvättkostnaden på det hela taget avsevärt mindre än vid fullständig

ombyggnad av tvättinrättningen med därav följande ränte- och amorteringskostnader

in. m.

Den nuvarande badinrättningen borde bibehållas i oförändrat skick för

bland annat den manliga personalen och dess familjer, måhända även för

den kvinnliga personalen, i den mån badanordningarna i stora sjukhuset ej

helt kunde räcka till för denna personals behov. Skulle framdeles för tvättinrättningen

behöva disponeras något ytterligare utrymme, kunde utan svårighet

en del av badinrättningens stora avklädningsrum avskäras och läggas till

tvättavdelningen.

Besparingen genom att omändringarna å tvättinrättningen begränsades på

antytt sätt uppginge till cirka 68,500 kronor.

Beträffande kolcinrättningen har nämndens förslag redan i det föregående

i samband med behandling av motsvarande inrättning å Salaanstalten återgivits.

Genom de av nämnden förordade omläggningarna i planen härför har

beräknats eu besparing av minst 50,000 kronor.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 16o.

Med avseende å portvaktsstugan föreslår nämnden, att liksom i Sala

måtte allenast uppföras en stuga med 2 rum och kök på nedre botten och

1 rum på vinden. Härigenom skulle en besparing av 12,300 kronor kunna

göras.

Beträffande övriga byggnader och anläggningar har besparingsnämnden

ej föreslagit några ändringar.

De av besparingsnämnden förordade besparingarna motsvara således enligt

nämnden följande belopp:

Kronor.

å sjukhusbyggnaden............................................... 262,000

» förvaltningsbyggnaden .................................... 12,800

* personalflygeln ................................................. 8,100

» sköterskebyggnaden............................................ 17,800

» matsals- och personalbyggnaden .................... 10,000

» tvättinrättningen ............................................. 68,500

» kokinrättningen.................................................. 50,000

» portvaktsstugan..................... 12,300

Summa kronor 441,500

En minskning av anslagsbehovet har nämnden vidare ansett kunna inträda

av den anledningen, att kostnadsberäkningen i allmänhet för byggnadsarbeten

och ledningar synts vara väl högt tilltagen. Efter samråd med

byggnadsexpert på platsen har nämnden kommit till det resultatet, att

samtliga ackord och arbetslöner kunna nedsättas med minst 10 %. Aven

kostnaderna för viirme- och vattenledningar hava ansetts kunna nedsättas,

dock ej med mera än 5 %. Befogenheten av dessa reduktioner, som sammanlagt

uppgå till 86,775 kronor, finner nämnden bestyrkas av den kostnadsberäkning,

som byggnadsstyrelsen utfört.

I den ursprungliga beräkningen äro oförutsedda utgifter upptagna till

100,758 kronor. En i förhållande till förut angivna, av nämnden beräknade

kostnadsminskningar proportionell nedsättning härav skulle betyda cirka

34,000 kronor. För att på denna post ej göra alltför stor nedskärning och

för erforderlig avjämning av hela kostnadssumman för anläggningen har

nämnden beräknat sistnämnda nedsättning till 29,725 kronor.

Den sammanlagda kostnadsminskningen för hela anstalten skulle således

uppgå till (441,500 + 86,775 + 29,725) 558,000 kronor och totalkostnaden för

anstaltens inrättande bliva 1,056,000 kronor. Med det av nämnden beräknade

patientantalet av 341 skulle detta innebära en kostnad per vårdplats

av 3,097 kronor.

Besparingsnämnden har slutligen liksom i fråga om Salaanstalten framhållit,

att på grund av den begränsade tid, som stått till nämndens förfogande,

kostnadsberäkningarna icke hunnit i önskvärd grad genomarbetas. Nämnden

ansåge emellertid icke osannolikt, att ytterligare besparingar kunde genomföras,

sedan de olika detaljerna hunnit närmare prövas. Besparingsnämnden

har ock framhållit som önskvärt, att den omarbetning av byggnadsplanen,

som kunde komma till stånd på grund av nämndens erinringar, komme att

verkställas i samverkan med nämnden.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

123

Sedan besparingsnämndens yttrande överlämnats till medicinalstyrelsen

för att tagas i övervägande vid avgivande av styrelsens utlåtande, har medicinalstyrelsen

den 25 november 1927 yttrat sig i ärendet.

Vad angår de i byggnadsstyrelsens yttrande om förmälda anmärkningarna

har medicinalstyrelsen, då dessa anmärkningar framkommit efter samråd med

medicinalstyrelsen, förklarat sig biträda vad byggnadsstyrelsen anfört.

Vad därefter beträffar besparingsnämndens utlåtande, har styrelsen till en

början åberopat vad styrelsen uti sitt förenämnda utlåtande angående omändring

av kasernetablissementet i Sala anfört beträffande nämndens bristande

hänsynstagande till arten av det patientmaterial, som avses att vårdas d

anstalten, m. m.

Likaså har medicinalstyrelsen med avseende å vad besparingsnämndeu

anfört rörande anstaltens organisation samt beläggningen av sot-salarna i

sjukvårdspaviljongen hänvisat till vad styrelsen i motsvarande delar yttrat

beträffande Salaanstalten.

Med anledning av besparingsnämndens åsikt, att behov av en så stor anstalt

för kvinnliga sinnesslöa som den föreslagna Orebroanstalten för närvarande

icke kunde anses föreligga samt att därför den planerade utbyggnaden

borde genomföras i etapper, har medicinalstyrelsen hänvisat till de av

Petrén i förenämnda betänkande åberopade siffrorna rörande platsbehovet

för asociala imbecilla samt vidare anfört huvudsakligen följande.

Då i Petréns beräkningar icke kunnat medtagas alla de å fattigvårdsanstalter

och eljest ute i kommunerna befintliga asociala imbecilla, för vilka plats

å specialanstalt icke sökts, vore, enligt vad Petrén också framhållit, behovet

av anstaltsplatser för asociala imbecilla i själva verket vida större än vad

de i betänkandet anförda siffrorna angåve. Detta hade vid förevarande ärendes

behandling inom styrelsen även vitsordats av överinspektören för sinnessjukvården

i riket E. Göransson.

Medicinalstyrelsen vore för sin del förvissad om, att det beräknade antalet

platser å anstalten icke vore större än behovet krävde, utan att detsamma

mycket snart efter anstaltens öppnande komme att tagas i anspråk.

Ett uppförande av anstalten i etapper, såsom besparingsnämnden föreslagit,

syntes styrelsen icke innebära någon verklig besparing utan endast

ett undanskjutande av utgifter, som senare måste göras. Ett uppförande av

anstalten i flera omgångar syntes även komma att ställa sig dyrare, än om

arbetena med utbyggnaden kunde utbjudas till entreprenad och utföras i ett

sammanhang.

Medicinalstyrelsen kunde därför icke tillstyrka besparingsnämndens förslag

att tillsvidare slopa den ena av de utav kasernkommittén föreslagna

flyglarna.

De av besparingsnämnden föreslagna ändringarna i fråga om det nuvarande

kanslihusets ombyggnad till förvaltning sby g g nåd har medicinalstyrelsen

ansett böra tagas under övervägande vid den omarbetning av förslaget i dess

helhet, som styrelsen längre fram i utlåtandet föreslagit. Styrelsen har

emellertid avstyrkt nämndens förslag, att egen ingång icke skulle beredas

till varje för personal avsett bostadsrum, då härigenom utan tvivel skulle

alstras en stor missbelåtenhet hos den personal, som skulle inhysas i rummen.

Enligt styrelsens förmenande borde man taga hänsyn till de berätti
-

Medicinal
styrelsen.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

gade krav, som uti ifrågavarande liänseende kunde uppställas av personalen.

Yad sålunda yttrats gällde även, framhåller styrelsen, om vad nämnden anfört

beträffande bostadsrummen i den föreslagna sköterskebyggnaden.

Med anledning av besparingsnämndens erinringar mot kasernkommitténs

förslag beträffande tvättbyggnaden yttrar medicinalstyrelsen i huvudsak följande.

Beträffande förslaget att utföra anstaltens tvätt helt eller delvis vid

Strängnäs hospital ville styrelsen hänvisa till vad styrelsen i sitt omförmälda

utlåtande angående omändring av kasernetablissementet i Sala anfört

rörande verkställande av tvätt vid ett hospital för annat hospitals räkning.

Skulle tvättbyggnaden, på sätt besparingsnämnden ifrågasatt, bibehållas i

huvudsakligen oförändrat skick, borde emellertid tillses, att nödiga utlämningsrum,

tork m. m. anordnades.

Då möjligen förenklingar och besparingar kunde göras vid tvättbyggnadens

omändring, syntes frågan härom böra tagas i övervägande vid en eventuell

omarbetning av förslaget i dess helhet.

Nämnden hade uttalat, att tvättpersonalen vid anstalten kunde begränsas

till eu förestånderska och ett biträde, då de å anstalten vårdade kvinnorna

borde i största möjliga utsträckning sysselsättas med arbete och tvättinrättningen

kunde bereda en synnerligen lämplig sådan. För deras tillsyn i arbetet

vore emellertid viss personal behövlig, och det syntes kunna ifrågasättas,

huruvida nämnda personal, innan närmare erfarenhet vunnits, kunde

minskas till det av nämnden föreslagna antalet. Styrelsen hade därför ansett

sig böra räkna med en personaluppsättning i tvätten av en förestånderska

och 2 biträden, varvid styrelsen emellertid — beträffande såväl ifrågavarande

som övrig personal — förutsatt, att befattningarna ej tillsattes, förrän i den

mån de visade sig behövliga.

I fråga om anordnandet av matsals- och personalbyggnaden, köksbyggnaden

samt portvaktsstugan — beträffande vilka byggnader besparingsnämnden gjort

enahanda anmärkningar som angående motsvarande byggnader vid Salaanstalten

— har medicinalstyrelsen hänvisat till vad styrelsen i dessa delar

anfört rörande sistnämnda anstalt.

Med avseende å vad besparingsnämnden i samband med behandling av

förslaget om det nuvarande sjukhusets ombildning till bostäder för viss

personal (personalflygeln) yttrat rörande behovet av två fasta läkare vid anstalten

hänvisar styrelsen likaledes till vad styrelsen i motsvarande avseende

anfört beträffande Salaanstalten.

I anledning av nämndens i nyssberörda sammanhang uttryckta farhågor

för att, om två läkare anställdes vid anstalten, de rent medicinska synpunkterna

skulle tillerkännas dominerande inflytande har medicinalstyrelsen därjämte

anfört följande:

Med anledning av dessa farhågor ville styrelsen kraftigt betona, att arbetsterapiens

betydelse ingalunda underkändes därigenom, att anstalten

skulle stå under läkares ledning. Arbete vore ett terapeutiskt medel, som

i stor utsträckning användes vid såväl sinnessjuk- som sinnesslöanstalter.

Tack vare läkarnas insikt om arbetets betydelse för vården av de sinnessjuka

hade vid hospitalen inrättats stora avdelningar för arbete av olika

slag såsom vävning (även för män) samt annan kvinnlig slöjd, borstbinderi

och bokbinderi, skrädderi och skomakeri m. m., varjämte patienterna i stor

utsträckning sysselsattes med yttre arbete i kök och tvätt, i trädgård och

jordbruk, i stallar och ladugårdar m. in..

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungi. Maj:ts proposition nr 1 tio.

Medicinalstyrelsen har härefter framhållit, att en del utav besparingsnämndens

anmärkningar, som av styrelsen icke särskilt behandlats, lämpligen

syntes kunna tagas under övervägande vid den omarbetning av förslaget,

som styrelsen ansåge vara erforderlig. Omarbetningen borde utföras av

kasernkommittén och dess arkitekt, som uppgjort förslaget, varvid tillfälle

lämpligen borde beredas för samtliga de i ärendet hörda myndigheterna

att medverka.

Yid denna omarbetning borde, såsom styrelsen i fråga om Salaanstalten

påyrkat, även tagas under omprövning vissa av styrelsen framlagda detaljuppslag

för vinnande av kostnadsminskning. Samtidigt borde även dagrummen

i bottenvåningen av sjukvårdspaviljongens flyglar erhålla en bättre

förläggning i samband med matsalarna, så att även dessa senare skulle

kunna användas som dagrum under de tider, de ej brukades för sitt egentliga

ändamål.

Medicinalstyrelsen har slutligen, liksom i fråga om Salaanstalten, framhållit,

att de av kasernkommittén föreslagna arbetena för kasernetablissementets

omändring till sinnes slöan stalt visserligen vore rätt vidlyftiga och

medförde stora kostnader, men att, då fråga vore om förändring av befintliga

byggnader för helt annat ändamål än det, för vilket de ursprungligen

varit avsedda, ändringsarbetena givetvis måste bliva av ganska stor omfattning,

om anstalten skulle komma att någorlunda motsvara de fordringar,

som måste ställas på densamma. Att av besparingshäns}rn genom uteslutningar

eller förenklingar riskera ändamålsenligheten och försvåra vården

inom anstalten har styrelsen förklarat sig icke kunna tillstyrka.

Med avseende å frågan om kasernetablissementets framtida användning

har jag redan vid behandling av professorn Petréns utredning angående vården

av asociala imbecilla yttrat, att jag tillstyrker kasernkommitténs förslag om

etablissementets omändring till anstalt för sådana kvinnliga sinnesslöa, vilka

enligt gällande bestämmelser äro berättigade till inträde å hospital. Av vad

jag i berörda sammanhang anfört framgår emellertid, att jag — i olikhet med

vad i kasernkommitténs förslag förutsatts — anser anstalten böra redan från

början reserveras i huvudsak för asociala imbecilla.

Yad angår planen för kasernetablissementets omändring, har den första

fråga, till vilken jag vid ärendets slutliga behandling inom socialdepartementet

haft att taga ställning, gällt den omfattning, vari tillbyggnader till kasernbyggnaden

böra verkställas. Medan kasernkommittén liksom beträffande

Salaanstalten föreslagit tillbyggnad med två flyglar för vinnande av enkelrum

samt nödiga bilokaler, har besparingsnämnden — som ansett omedelbart

behov ej föreligga av så stort antal vårdplatser, som vid tillbyggnad i sådan

omfattning skulle erhållas — ifrågasatt, att tills vidare endast en flygel skulle

utbyggas. En följd av denna nämndens ståndpunkt skulle bliva, att vissa

omändringar i själva kasernbyggnaden finge vidtagas för erhållande av nödigt

antal enkelrum utöver det antal, som kunde inrymmas i flygelbyggnaden.

Departe
ments
chefen.

Kasernetablissementets

framtida

användning.

Etablissementets

omändring.

Tillbyggnad

till kasernbyggnaden

med

en eller trå

flyglar:

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Enligt nämndens förslag skulle platsantalet vid anstalten komma att uppgå

till 341.

Vid övervägande av denna fråga har jag till en början haft att taga i

betraktande, att med den ståndpunkt, som jag beträffande Salaanstalten

intagit rörande beläggningens täthet i logementen och som äger motsvarande

tillämpning beträffande Örebroanstalten, ett bifall till nämndens förslag om

uppförande endast av en flygel skulle medföra en minskning av antalet

vårdplatser i förhållande till nämndens beräkning med omkring 50. Anstaltens

platsantal skulle härigenom komma att nedgå till omkring 290. Frånsett

att enligt det av kasernkommittén med Örebro stad ingångna preliminära

avtalet kronan förbundit sig att i etablissementet anordna en anstalt med

omkring 300 platser, synes mig med hänsyn till vad medicinalstyrelsen i

sitt utlåtande framhållit och jag jämväl i annat sammanhang uttalat angående

det stora behovet av vårdplatser för kvinnliga asociala imbecilla nyssnämnda

platsantal av omkring 290 knappast motsvara det behov, som redan nu kan

antagas föreligga. Ur denna synpunkt har jag alltså funnit önskvärt, att

redan från början två flyglar tillbyggas. Vissa särskilda omständigheter

hava även bidragit till att stärka denna uppfattning. Sålunda är det att

märka, att den nuvarande kasernbyggnaden med hänsyn till dess avsevärda

våningshöjd och rumsdisposition mindre väl lämpar sig för inredande av små

enkelrum samt att inredandet av dylika rum i denna byggnad även torde

komma att ställa sig jämförelsevis dyrbart och taga i anspråk i och för sig

onödigt stora utrymmen. Det bör vidare beaktas, att särskilt med hänsyn till

beskaffenheten av det klientel, för vilket anstalten avses, uppförandet av ytterligare

en flygelbyggnad efter det sjukvårdspaviljongen tagits i bruk givetvis

skulle vålla avsevärda olägenheter med avseende å vården och bevakningen

av de intagna.

I betraktande av nu angivna förhållanden har jäg funnit mig böra förorda,

att kasernbyggnaden redan från början utbygges med två flyglar.

Vad i övrigt angår planen jäv etablissementets omändring, hava liksom beträffande

Salaanstalten i de avgivna yttrandena framställts vissa anmärkningar

mot kasernkommitténs förslag. Ej heller i fråga om Örebroanstalten gälla

dessa erinringar huvudgrunderna för kommitténs förslag. Med hänsyn härtill

har jag ansett nämnda förslag kunna efter viss överarbetning läggas till

grund för framställning till riksdagen. Överarbetningen har beträffande

Örebroanstalten bedrivits efter samma grunder och på samma sätt, som jag

förut angivit i fråga om förslaget rörande Salaanstalten. Liksom beträffande

sistnämnda förslag har alltså överarbetningen skett i samverkan med representanter

för de i ärendet hörda myndigheterna samt kasernkommittén och

besparingsnämnden. Det förslag, som framgått såsom resultat av överarbetningen

och vilket jag funnit mig kunna förorda, har, i den mån det innebär

avvikelser från de genom kasernkommitténs försorg utarbetade ritningarna,

åskådliggjorts genom av ingenjören Cederström den 20 december 1927 uppgjorda

nya ritningar, betecknade såsom alternativ II. De under arbetets

opaginerad Kontrollera mot PDF

1-27

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

gång förda överläggningarna hava givit vid handen, att det av mig förordade

nya förslaget kunnat i stort sett godtagas av de i arbetet deltagande,

nyss avsedda representanterna; dock att här, liksom beträffande Salaanstalten,

från medicinskt håll uttalats betänkligheter mot att, på sätt förslaget innebär,

belägga ett dagrum i kasernbyggnadens bottenvåning.

Under hänvisning till nämnda ritningar samt till därvid fogade, genom

Cederströms försorg upprättade kostnadsberäkningar och övriga handlingar

ber jag att här få redogöra för det föreliggande nya förslagets huvudsakliga

innebörd.

Yad först beträffar sjukvårdspaviljongen intager jag, såsom nyss antytts,

i fråga om beläggningen av logementen i den nuvarande kasernbyggnaden

samma ståndpunkt som jag förut angivit vid behandling av motsvarande

fråga beträffande Salaanstalten. Jag tillstyrker sålunda, att platsantalet i

de logement, vilka enligt kasernkommitténs förslag skulle tagas i anspråk

till sovsalar, beräknas, beträffande varje våning, till 11 i ett logement, 13 i

ett annat samt 14 i vart och ett av de fyra övriga logementen. Härigenom

vinnes liksom i Salaanstalten för varje våning en ökning med 10 platser i

förhållande till kommitténs förslag eller för hela kasernbyggnaden en ökning

med 30 platser. Yidare tillstyrker jag, att de av kommittén föreslagna dagoch

matrummen byta plats samt beräknar liksom i fråga om Salaanstalten,

att i nedre våningen det ena av de logement, som av kommittén föreslagits

till matrum och som i övriga våningar enligt mitt förslag skulle användas

såsom dagrum, kan tagas i anspråk till sovsal för 14 patienter.

Beträffande flyglarna föreslås liksom i fråga om Salaanstalten, att dag- och

matrummen å nedre botten förläggas i omedelbar anslutning till varandra.

I övrigt innebär förslaget liksom för Salaanstaltens vidkommande en minskning

av flygelbyggnadernas volym genom sänkning av våningshöjden i de

båda övre våningarna till 3 meter samt genom minskning av byggnadernas

såväl bredd som längd. Bi-edden har liksom för anstalten i Sala minskats

med 30 cm. Yad längden angår innebär förslaget för Örebroanstaltens vidkommande

en avkortning med 6 meter, vilken avkortning åstadkommits

genom minskning av enkelrummens bredd till i regel 2 meter samt genom

borttagande av sköljrummen i våningarna 1 och 2 trappor upp. Med avseende

å badrumsanordningarna i flyglarna överensstämmer förslaget med vad

som ifrågasatts beträffande anstalten i Sala. Någon ändring av kommitténs

förslag rörande antalet enkelrum föreslås icke; antalet dylika rum skulle

sålunda fortfarande bliva 79. Såsom av den föregående redogörelsen framgår,

hava i kasernkommitténs förslag inlagts vaksalar i den ena flygelbyggnadens

två övre våningar. Denna anordning har motiverats huvudsakligen

med att anstalten avsåges även för obildbara. Ehuru jag i olikhet mot

kommittén ansett anstalten böra väsentligen reserveras för imbecilla, har

jag funnit någon ändring av förslaget med avseende å vaksalarna icke böra

äga rum. Sådana lokaler hava nämligen ansetts lämpligen böra finnas tillgängliga

även för vården av imbecilla; på denna grund hava ju också, såsom

Sjukvårds
paviljong;en.

s. 128 Kontrollera mot PDF

Anstaltens

totala platsantal.

Tvätt

byggnaden.

Köks- och

ångpannebyggnaden.

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

framgår av den redogörelse som i det föregående lämnats, två dylika salar

inlagts även vid Salaanstalten.

I likliet med besparingsnämnden bär jag ansett de av kasernkommittén

föreslagna, till kasernbyggnadens källarvåning förlagda bagerilokalerna icke

nu böra komma till utförande. Därest det framdeles — särskilt med hänsyn

till möjligheterna att i ett bageri bereda arbete för vissa av de intagna

kvinnorna — skulle visa sig önskvärt att utföra anläggningen i fråga, torde

detta kunna ske, enär utrymmet icke nu avses för annat ändamål.

Genom de ändringar i förhållande till kasernkommitténs förslag, för vilka

här redogjorts, beräknas uppkomma eu besparing av 89,924 kronor.

I enlighet med det föreliggande förslaget skulle anstaltens totala platsantal,

vilket av kasernkommitten beräknats till 323, ökas med (30 + 14) 41 till 367.

Med hänsyn till behovet av reservplatser för erforderliga omgrupperingar

av patienter m. m. lärer normalbeläggningen emellertid böra fastställas till 360.

Yad härefter angår tvättbyggnaden, har vid överarbetningen av kasernkommitténs

förslag eftersträvats att kunna utesluta den av kommittén föreslagna

tillbyggnaden samt att även i övrigt ernå största möjliga besparing. Å

andra sidan har jag ansett önskvärt att åstadkomma en sådan anordning

av utrymmena, som möjliggör större lätthet och ändamålsenlighet i tvättinrättningens

drift, än som enligt besparingsnämndens förslag kunde vinnas.

Genom inknappning av utrymmena för tvättanläggningen hava inom den

nuvarande byggnadskroppen kunnat å nedre botten inrymmas tvättstuga,

ångmangel samt sorterings-, förråds- och utlämningslokaler, varjämte den

befintliga karbadsavdelningen kunnat lämnas orubbad, medan däremot för

tvättinrättningens behov tagits i anspråk bastun med därtill hörande avklädningsrum.

Å övre botten hava bibehållits strykrum samt ångtork och

kallmangelrum, vilka lokaler för närvarande äro belägna i denna våning. I

övrigt hava å övre botten inretts personalbostäder, vilkas antal dock blir

mindre än enligt kasernkommitténs förslag.

Den beräknade besparingen å förevarande byggnad uppgår till 28,700

kronor.

Även enligt det av mig förordade förslaget torde tvättinrättningen få

anses bliva mindre rationell och tämligen svårskött. Detta lärer dock

knappast få tillmätas avgörande betydelse, enär — såsom besparingsnämnden

framhållit — anstalten torde få tillgång till användbar arbetskraft av

patienter, varigenom driftkostnaderna för tvättinrättningen, trots frånvaron

av arbetsbesparande anordningar i tillräcklig omfattning, synas kunna hållas

jämförelsevis låga. I

I fråga om köks- och ångpannebyggnaden innebär det föreliggande förslaget

en lösning, som i allt väsentligt överensstämmer med förslaget beträffande

motsvarande byggnad vid Salaanstalten. Sålunda har den av kommittén

föreslagna tillbyggnaden uteslutits, och en del av den stora mat
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

129

hallen har tagits i anspråk för sådana förråds- och övriga bilokaler, vilka

ej kunnat inrymmas i själva köksbyggnaden. Erforderliga källarlokaler, utöver

dem som redan finnas under köksbyggnaden, hava åstadkommits genom

utgrävning av källare under mathallen.

A förevarande byggnad har genom den avsedda omläggningen beräknats

uppkomma en besparing av 15,650 kronor.

Med avseende å förvaltningsbyggnaden, matsals- och personalbyggnaden, skötersTcebyggnaden

samt personalflygeln hava i förslaget, i viss anslutning till

vad besparingsnämnden ifrågasatt, iakttagits en del förenklingar beträffande

omändringsarbetena, Dock har jag icke ansett mig kunna tillstyrka sådana

omläggningar, som skulle medföra, att bostadsrummen för personal icke skulle

förses med egna ingångar samt garderober. På sätt jag vid behandlingen av

förslaget rörande Salaanstalten framhållit, anser jag nämligen, att hänsjm bör

tagas till personalens berättigade intressen i förevarande avseende, därest

så kan ske utan oskälig kostnad för statsverket. Detta har jämväl beträffande

Orebroanstalten befunnits vara fallet. — I detta sammanhang ber jag

få nämna, att med hänsyn till det av mig beräknade platsantalet vid anstalten

en dublett för underläkare ansetts böra, ehuru med viss förenkling

i förhållande till kasernkommitténs förslag, inredas i peioOnalflygeln.

Därest denna bostad icke skulle bliva erforderlig för underläkare, kan den

lämpligen tagas i anspråk för annan tjänsteman.

De beräknade besparingarna å nu förevarande byggnader uppgå till respektive

3,826, 1,000, 9,300 och 1,700 kronor.

Den föreslagna portvaktsstugan synes mig, liksom motsvarande byggnad

vid Salaanstalten, böra komma till utförande i enlighet med kasernkommitténs

förslag. Beträffande förläggningen av byggnaden samt av huvudentrén

till anstalten biträder jag däremot vad byggnadsstyrelsen föreslagit, vilket

icke torde nämnvärt inverka på kostnaderna för anstaltens anordnande.

Det bör i detta sammanhang påpekas, att det av mig förordade förslaget

lika litet som kasernkommitténs förslag möjliggör beredande av bostäder

för hela den anstaltspersonal, som kan beräknas erforderlig. På grand av

anstaltens läge torde några olägenheter icke föranledas av detta förhållande.

Detta gäller även med den utökning av platsantalet, som jag i det

föregående förordat.

Beträffande de delar av förslaget, på vilka jag här ej särskilt ingått, torde

någon redogörelse icke vara behövlig. Jag ber att härutinnan få hänvisa

till ritningarna jämte därtill hörande handlingar.

I detta sammanhang vill jag slutligen framhålla, att jag liksom beträffande

Salaanstalten utgår från att de till kasernetablissementet hörande

byggnader, vilka icke skulle nu tagas i anspråk för anstaltens behov, tills

vidare få kvarstå för att, om så befinnes lämpligt, framdeles användas till

något anstaltsändamål. Byggnaderna böra alltså erhålla nödigt underhåll.

Bihang till riksdagens protokoll 1028. 1 saml. 139 häft. (Nr 165.) 108/551 28 9

Övriga

byggnader.

s. 130 Kontrollera mot PDF

Kostnaderna

för etablissementets

omändring.

130 Kungl. Maj-.ts proposition nr 165.

Yad härefter beträffar kostnaderna för etablissementets omändring, motsvara

de i det föregående angivna besparingarna å de olika byggnaderna

— med utgångspunkt från av kasernkommittén tillämpade grundpriser —

följande belopp:

Kronor.

Sjukvårdspaviljongen ............................................. 89,924

Tvättbyggnaden ..................................................... 28,700

Köks- och ångpannebyggnaden ........................... 15,650

Förvaltningsbyggnaden ....................................... 3,826

Matsals- och personalbyggnaden........................... 1,000

Sköterskebyggnaden............................................. 9,300

Personalflygeln ..................................................... 1,700

Summa 150,100

Vidare har den i kommittéförslaget upptagna posten till oförutsedda utgifter,

ritningar och kontroll ansetts kunna minskas med i avrundat tal

10.000 kronor, vilket belopp emellertid för avjämning av totalkostnaden för

anstaltens anordnande synes böra jämkas till 9,900 kronor.

Vad angår kostnadsberäkningen i allmänhet, torde — med anledning av vad

byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden härutinnan anfört och föreslagit

— även beträffande Orebroanstalten kunna räknas med en minskning, som

ungefär motsvarar 10 procent å beräknade ackord och arbetslöner för byggnadsarbeten

samt 5 procent å kostnader för värme- och vattenledningar.

Denna minskning har liksom för Salaanstalten upptagits till i avrundat tal

100.000 kronor. Vid beräkningen av denna minskning förutsättes även för

Orebroanstaltens vidkommande, att reparations- och förbättringsarbeten såsom

målning m. m. företagas endast i den mån de finnas oundgängligen

nödvändiga, samt att befintliga anordningar vid kasernetablissem entet i

möjligaste mån komma till användning för anstaltens behov. I dessa avseenden

hänvisar jag i övrigt till vad jag anfört vid behandling av förslaget

rörande Salaanstalten.

Kostnadsminskningen i förhållande till kasernkommitténs beräkningar

skulle enligt vad nu angivits uppgå till sammanlagt (150,100 + 9,900+100,000)

260.000 kronor. Totalkostnaden för etablissementets omändring skulle alltså

reduceras från av kasernkommittén beräknade 1,614,000 kronor till 1,354,000

kronor. Kostnaden per vårdplats skulle härigenom nedgå från 4,996 kronor

enligt kasernkommitténs beräkning till 3,761 kronor enligt det av mig förordade

förslaget.

Vid bedömande av dessa kostnadssiffror böra beaktas samma synpunkter,

som anförts i fråga om Salaanstalten. Anledningen till att här kostnaden

per vårdplats blivit något högre än Salaanstaltens, 3,326 kronor, är huvudsakligen

den, att här ansetts icke kunna inredas några vårdplatser i den nuvarande

sjukhusbyggnaden. Vid en jämförelse med den av besparingsnämnden

uppskattade totalkostnaden bör ihågkommas, att nämnden räknat med att

endast en av de båda flyglarna skulle tillbyggas.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Yid kostnadsberäkningarna har såväl enligt kasernkommitténs förslag som

enligt det av mig förordade förslaget förutsatts, att befintlig maskinell utrustning

i kök och tvätt skulle kvarstanna vid etablissementet och i viss utsträckning

komma till användning för anstaltens behov. Därest så icke

skulle bliva fallet, kommer givetvis någon kostnadsökning att uppstå.

På sätt byggnadsstyrelsen anmärkt, innefattar den gjorda kostnadsberäkningen

icke några utgifter för iordningställande av det nuvarande kasernområdet.

Liksom i fråga om Salaanstalten och av liknande grunder, som

jag beträffande sistnämnda anstalt åberopat, finner jag icke anledning att

för ifrågavarande ändamål beräkna särskilt belopp. — Ej heller synas mig

tillräckliga skäl föreligga för att, såsom byggnadsstyrelsen ifrågasatt, beräkna

medel för promenadgårdarnas avskiljande från ekonomibyggnaderna

medelst en mur.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har kasernkommittén

alternativt räknat med en utgiftssumma av 34,000 kronor för anordnande

av särskilda ledningar för avledande av dagvatten. Ej heller för detta ändamål

finner jag mig nu böra ifrågasätta anslagsäskande. Ehuru det visserligen

av de upplysningar, som jag inhämtat, vill förefalla, som om dräneringsförhållandena

vid etablissementet ej äro fullt tillfredsställande, har jag

nämligen icke funnit behovet av de ifrågasatta anordningarna för närvarande

vara tillfyllest styrkt. Därest det längre fram skulle befinnas erforderligt att

i förevarande hänseende vidtaga särskilda åtgärder, lärer frågan härom då

få upptagas till särskild prövning.

Jag ber nu att få i korthet uppehålla mig vid frågan om vissa kostnader,

som — utöver utgifterna för kasernetablissementets omändring — komma

att föranledas av den föreslagna anstaltens upprättande.

Med avseende å kostnaderna för anstaltens förseende med nödiga inventarier

hänvisar jag till vad jag i motsvarande hänseende yttrat vid behandling

av Salaanstalten. Beräknas inventariekostnaden även för Orebroanstalten

till högst 800 kronor per patient, skulle det erforderliga beloppet utgöra

omkring 285,000 kronor.

Övriga

kostnader

för anstaltens

anordnande

samt driftkostnader.

Yad angår behovet av personal har, såsom i det föregående omnämnts,

professorn Petrén i sitt betänkande angående ordnandet av vården om asociala

imbecilla framlagt en approximativ beräkning av personalbehovet vid

de båda ifrågasatta anstalterna för sådana imbecilla. Det av Petrén beräknade

personalbehovet vid anstalten i Örebro framgår av den sammanställning,

som jag i det följande kommer att meddela.

I fråga om grunderna för denna beräkning har Petrén anfört, att den

manliga personalen vid anstalten borde inskränkas till det minsta möjliga.

Med hänsyn härtill hade t. ex. icke upptagits någon trädgårdsmästare för skötseln

av de trädgårdsodlingar, som komme att finnas vid anstalten, utan i

stället beräknades en arbetsförestånderska vara trädgårdskunnig, så att de

med trädgårdsarbete sysselsatta patienterna i arbetet finge stå under kvinnlig

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

ledning. Aven förutsattes, att en av arbetsförestånderskorna vore sadelmakerikunnig.

Av manliga hantverkare hade därför endast skomakare,

snickare och målare ansetts behövliga. Översköterskor hade upptagits till

samma antal som överskötare vid Salaanstalten eller 5, av vilka översköterskor

en beräknades för en var av själva kasernbyggnadens våningar

och en för vardera flygelns avdelning. Vad kvinnliga ekonomister beträffade,

vore utgångspunkten för uppskattningen, att dessas antal — med

hänsyn till att de kvinnliga imbecilla beräknades vara till åtskillig hjälp

vid en del göromål — här icke skulle behöva vara fullt lika stort som vid

Salaanstalten.

B espar ing snämnden har, såsom förut berörts, ansett de i Petréns betänkande

intagna approximativa personalberäkningarna, åtminstone vad ekonomipersonalen

anginge, innefatta maximisiffror. Nämnden har härvid särskilt

pekat på maskin- och eldarpersonalen, som i förhållande till det nu

vid kasernetablissementet i Örebro tjänstgörande antalet företedde ökning,

ehuru eldningsställena skulle minskas från 7 till 2 och den nya centrala

ångpanneanläggningen givetvis borde utföras efter moderna, arbetsbesparande

principer.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande över förslaget till omändring av

kasernetablissementet i Örebro yttrat sig rörande personalbehovet och därvid,

liksom i fråga om Salaanstalten, ansett sig kunna ifrågasätta vissa

jämkningar i de av Petrén gjorda beräkningarna. Styrelsens uppfattning

härutinnan framgår av nyssnämnda sammanställning. Såsom motivering för

sin ståndpunkt har styrelsen, liksom beträffande Salaanstalten, rörande läkarpersonalen

framhållit, att den blivande överläkarens arbete syntes bliva

väl enformigt och att han därför borde erhålla rätt att utöva även annan

enskild praktik inom Örebro stad än rörande nerv- och sinnessjukdomar.

Hans befattning skirlle då kunna sänkas till lönegraden B 27, med bibehållen

rätt till fri bostad i likhet med överläkare vid statens sinnessjukanstalter.

Någon hospitalsläkare av andra klass ansåge styrelsen vid ett

platsantal av 323 icke erforderlig, utan syntes, därest en underordnad läkare

tidvis vore behövlig, dennes åligganden kunna fullgöras av en härför förordnad

extra läkare.

Med avseende å sjukvårdspersonalen — förestånderskorna undantagna —

har styrelsen liksom beträffande Salaanstalten anfört, att denna personal

syntes kunna beräknas efter 1 på 6 vårdade. Med ett platsantal av 323

skulle sålunda hela antalet sjukvårdspersonal kunna beräknas till 54 i stället

för av kasernkommittén föreslagna 61, alltså en minskning med 7. Vid

denna beräkning hade icke hänsyn tagits till eventuell minskning av arbetstiden.

Nyssberörda sammanställning är av följande utseende:

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

133

Berttknad personal för anstalt i Örebro för 323 kvinnliga asociala imbecilla m. fl.

Antal befattnings- havare

Lönegrad

Begynnelselön å

E-ort enl. medicinal- styrelsen

Enligt prof.

Pctrén

Enligt

medici-

nalsty-

relsen

Ordinarie befattningshavare:

Enligt

prof.

Petrén

Enligt

medici-

nalsty-

relsen

Per be- fattning

Samman-

lagt

i

i

Läkarpersonal:

överläkare av 2:a klass ..................

B 28

B 27

8,580

8,580

i

—

hospitalsläkare av 2:a klass...........

B 26

—

—

—

i

i

Kontorspersonal:

syssloman av 3:e klass ..................

B 21

B 21

6.000

6,000

i

i

kassör ..........................................

B 11

B 11

3,234

3,234

i

i

Sjukvårdspersonal:

förestånderska av l:a klass ............

B 12

B 12

3,408

3,408

i

i

förestånderska av 2:a klass ............

B 7

B 7

2,628

2,628

5

5

översköterskor ..............................

B 6

B 6

2,484

12,420

48

41

sköterskor ...................................

B 3

B 3

2,052

84,132

1

1

Ekonomiperson al:

maskinmästare av 2:a klass...........

B 12

B 12

3,408

3,408

1

1

maskinist av 2;a klass ..................

B 8

B 8

2,772

2.772

3

3

arbetsföreståmlerskor.....................

B 6

B 6

2,484

7,452

1

—

bageriförestånderska .....................

B 6

—

—

—

1

1

eldare av l:a klass (jämväl reparatör)

B 6

B 6

2,484

2,484

3

1

3

1

hantverkare (skomakare, snickare,

målare)......................................

köksförestånderska av 2:a klass.....

B 6

B 6

B 6

B 6

2.484

2.484

7,452

2,484

1

1

post- och stadsbud ........................

B 6

B 6

2,484

2.484

1

1

eldare av 2:a klass ........................

B 5

B 5

2.310

2 340

1

1

tvättförestånderska av 2:a klass......

B 3

B 3

2,052

2,052

8

8

Icke-ordinarie befattningshavare:

(upptagna under benämningar, som

angiva befattningshavarnas

arbetsuppgifter)

sköterskor ....................................

2,196

17,568

4

4

kvinnliga elever ..........................

■ —

—

1,212

4,848

2

1

eldare ..........................................

—

—

2,052

2,052

1

1

gårdskarl.......................................

—

—

2,052

2,052

1

1

köksdräng ...................................

—

—

1,908

1,908

1

1

yttre nattvakt .............................

—

—

2,052

2,052

3

3

3

3

biträden å arbetssalarna (och i träd- gård)..........................................

köksbiträden .................................

—

1.764

i 1(356

( 1.212

5,292

1,356

2,424

1

1

servererska....................................

—

-

1,212

1,212

1

—

bageribiträde................................

—

—

—

2

2

tvättbiträden.................................

—

1,212

2,424

2

2

städerskor ...................................

—

1,212

2,424

1

1 /

telefonist.......................................

\ -

1,356

1,356

1

1

portvakt .....................................

1

It!}m

92

Summa kronor

—

| -

i -

200,298

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. May.ts proposition nr 165.

Även beträffande förevarande anstalt gäller vad jag förut yttrat i fråga

om personalbehovet för Salaanstalten, nämligen att jag för egen del icke

är beredd att nu taga ståndpunkt liärutinnan men att jag ansett mig böra

framlägga de verkställda rent approximativa beräkningarna för att möjliggöra

ett bedömande i stort sett av de ekonomiska konsekvenserna för

statsverket av anstaltens upprättande.

På sätt framhållits beträffande Salaanstalten är vidare även här att märka,

att de återgivna beräkningarna uppgjorts med utgångspunkt från det av

kasernkommittén föreslagna platsantalet av 323 och att viss personalökning

torde bliva erforderlig vid det av mig beräknade platsantalet av 360. Vad

sjukvårdspersonalen angår, skulle med den av medicinalstyrelsen angivna

beräkningsgrunden av 1 befattningshavare på 6 patienter en ökning av

antalet sköterskor krävas med omkring 6. I övrigt tillåter jag mig att beträffande

personalbehovet och kostnaderna för avlöningar till personalen

hänvisa till vad jag i motsvarande hänseende yttrat beträffande Salaanstalten.

Med avseende å andra driftlcostnader än personalkostnader torde vad

jag anfört beträffande Salaanstalten äga tillämpning jämväl för Örebroanstaltens

vidkommande. Jag åberopar sålunda vad jag vid anmälan av

förslaget rörande förstnämnda anstalt uttalat på denna punkt.

Vad slutligen angår det av kasernkommittén ingångna preliminära avtalet

med Örebro stad, finner jag ur de synpunkter, vilka jag har att företräda, i

sak intet vara att erinra. Av skäl, som jag vid behandling av det föreslagna

avtalet med Sala stad anfört, har jag emellertid ansett lämpligt, att

jämväl i Orebroavtalet benämningen å den ifrågasatta nya anstalten jämkas

till »anstalt för sinnessjuka eller sinnesslöa, som äro i behov av vård å

sluten anstalt». Härom torde t. f. chefen för försvarsdepartementet senare i

dag vid anmälan av avtalsfrågan komma att framställa förslag.

Det område, som — enligt vad t. f. chefen för försvarsdepartementet i nyssnämnda

sammanhang torde komma att förorda — avses för anstaltens behov,

lärer jämte därå befintliga, till kasernetablissementet hörande byggnader

böra från och med den 1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet. Härvid

bör emellertid undantagas en exercisbyggnad, vilken staden Örebro enligt

det av kasernkommittén med staden preliminärt ingångna avtalet skulle äga rätt

att, om staden så önskar, övertaga och inom viss tid bortflytta från området.

Omändring av Västgöta regementes kasernetablissement

i Vänersborg till sinnessjukanstalt.

1925 års beslut i försvarsfrågan innebar beträffande Västgöta regemente,

att detta truppförband skulle sammanslås med Bohusläns regemente till ett

infanteriregemente. Genom beslut den 4 september 1926 har Kungl. Maj:t

sedermera förordnat, att förläggningsorten för det sålunda sammanslagna

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

regementet skall vara Uddevalla. Sedan 1925 års försvarsorganisation blivit

genomförd, skall något truppförband icke vidare vara förlagt till Vänersborg.

Det därstädes belägna, av Västgöta regemente hittills Misponerade kasernetablissementet

bär sålunda beräknats komma att under loppet av ar 1928

bliva ledigt.

Med skrivelse den 15 oktober 1927 har kasernkommittén överlämnat förslag

angående den framtida användningen av förevarande etablissement samt

rörande etablissementets omändring till det av kommittén för detsamma

ifrågasatta nya ändamålet.

Över kommitténs berörda förslag hava, på sätt i det följande skall omnämnas,

utlåtanden avgivits av byggnadsstyrelsen, 1927 års besparingsnämnd

samt medicinalstyrelsen.

Då lag nu går att behandla ifrågavarande förslag, anhåller jag att först Kasern''

få något uppehålla mig vid frågan om etablissementets framtida anvanclnmg. intets

framtida

användning.

Till en början ber jag därvid att — i anslutning till vad kasernkommittén Etablissei

förberörda skrivelse meddelat samt till vad i övrigt framgår av handlingarna °2''u

i ärendet — få lämna en redogörelse för kasernetablissementet samt de till regementet

markområden, som ställts till Västgöta regementes disposition, m. m. markområden

Genom kontrakt år 1906 upplät Vänersborgs stad till kronan till plats för m. m.

kasernetablissemcnt och såsom övningsfält för Västgöta regemente ett inom

stadens gränser beläget markområde, tillhörande stadens donationsjord och

omfattande å en av mätningsmannen S. Mångberg år 1925 upprättad, kommitténs

skrivelse bifogad karta med n:ris 1—22 betecknade områden, tillsammans

utgörande enligt stadens fastighetsregister och registerkarta stadsägan

n:r 169 + 170.

Å nämnda karta hava fastigheternas gränser närmare utmärkts. Enligt av

mätningsmannen lämnad arealuppgift skulle fastigheterna i areal innehålla

tillhopa omkring 121 hektar.

Det av Västgöta regemente disponerade övningsfältet omfattar emellertid

icke blott den mark, som för ändamålet upplåtits av staden enligt 1906 års

kontrakt, utan jämväl en del av kronan genom köp förvärvade jordområden.

Sedan kronan för Trollhätte kanal- och vattenverks räkning år 1907 inköpt

landeriet Källshagen, den s. k. Hafvenströmska lyckan samt landeriet

Eredrikslund med åkerlyckan Vårtäppan, belägna å Vänersborgs stads donationsjord,

förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 11 mars 1909, att

nämnda fastigheter — med undantag av den s. k. Hafvenströmska lyckan,

åkerlyckan Vårtäppan samt eu närmare angiven, omkring 10 meter bred strandremsa

utefter sjön Vänern ävensom till egendomarna hörande vatten- och fiskerätt

— skulle från och med den 14 mars 1912 stå under arméförvaltningens

vårdnad och tilläggas Västgöta regementes övningsfält, med Trollhätte kanaloch

vattenverk förbehållen rätt till begagnande av vägar och att förfoga över

delar av de till arméförvaltningens vårdnad överflyttade områdena, då arbete

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

för vattenreglering eller för vattenkraftens tillgodogörande det påfordrade.

Återstående del av egendomarna, nämligen den s. k. Hafvenströmska lyckan,

åkerlyckan Vårtäppan samt strandremsan utmed Vänern jämte till egendomarna

hörande vatten- och fiskerätt står alltjämt under vattenfallsstyrelsens

förvaltning. De till regementets förfogande ställda delarna av nu angivna

fastigheter utgöra stadsägorna n:ris 166 och 167. I areal innehålla

dessa delar tillhopa omkring 31 hektar.

Regementets övningsfält omfattar slutligen en av kronan enligt köpeavhandling

den 11 maj 1918 för 25,000 kronor inköpt fastighet, landeriet Petersberg.

Denna egendom består av de till Vänersborgs stads donationsjord

hörande åker- och ängslyckorna n:ris 163, 164, 165, 167 och 168 (stadsägorna

n:ris 172 och 180) samt innehåller enligt av regementets kasernofficer

lämnad uppgift i areal omkring 5,4 hektar.

Genom det område, som i enlighet med vad nu omförmälts ställts till

regementets disposition, löper en allmän landsväg i riktning nordväst-sydost

från staden mot Rånnum. Denna väg delar den av staden enligt 1906 års

avtal upplåtna marken i två delar.

Den södra delen av denna mark, å vilken del kasernetablissementet jämte

kasernområdet är beläget, omfattar en långsträckt ägo figur om cirka 35 hektar,

begransad åt söder av järnvägslinjen Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga

och åt sydost av en staden tillhörig, 9 meter bred väg, utgörande utfartsväg

från de delar av staden, som ligga söder om järnvägslinjen, samt åt

norr av nyssnämnda allmänna landsväg. Rerörda utfartsväg utgör gräns

mellan den med kasernområdet sammanhängande ägofiguren och landeriet

Petersberg.

Tvärs över den med kasernområdet sammanhängande ägofiguren löper en

mindre väg, utgörande förbindelseled mellan allmänna landsvägen och Vänersborgs

stads på södra sidan om järnvägslinjen belägna renhållningsverk.

På södra sidan om landsvägen är vidare beläget landeriet Petersberg.

Denna fastighet delas av järnvägslinjen i två delar, av vilka den nordliga

delen (stadsägan nr 172) omfattar cirka 3 hektar och den sydliga delen (stadsägan

nr 180) omkring 2,4 hektar.

Å norra sidan om landsvägen och gränsande intill densamma befinna sig

dels återstoden av det markområde, som staden enligt 1906 års avtal upplåtit

för regementet (del av övningsfältet), dels ock landerierna Källshagen

och Eredrikslund, vilka sinsemellan gränsa till varandra och av vilka det

sistnämnda gränsar direkt intill det av staden upplåtna området.

Belägenheten av ifrågavarande markområden och vägar framgår närmare

av en vid kasernkommitténs skrivelse fogad »Karta över Kungl. Västgöta

regementes övningsfält efter inköp av landeriet Petersberg». Jag tillåter

mig vidare att i dessa avseenden hänvisa till ett avtryck av en utav

stadsingenjören i Vänersborg O. Grude den 10 februari 1928 upprättad »Karta

över delar av Kungl. Maj ds och Kronans jordar i Vänersborg», vilket torde

få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. Å sistnämnda

karta hava inlagts beteckningar, avseende det förslag beträffande ordnandet

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 137

av markförhållandena för den ifrågasatta anstalten, som jag i det följande

ämnar förorda.

Det av Västgöta regemente hittills disponerade kasernetablissementet är,

såsom förut berörts, beläget å södra delen av det område, som staden enligt

1906 års avtal upplåtit till kronan. Etablissementet består av ett flertal

byggnader, bland vilka främst märkas de tre egentliga kasernbyggnaderna

samt en kanslibyggnad. Två av kasernbyggnaderna jämte kanslibyggnaden

hava förlagts i etablissementets huvudfront med huvudfasaderna mot väster

och den närbelägna staden, från vilken Södergatan utdragits mot kanslibyggnaden.

Den tredje kasernbyggnaden ligger placerad vinkelrätt mot förenämnda

huvudbyggnader å kaserngårdens södra sida. Utmed kaserngårdens

östra sida hava uppförts kokinrättningsbyggnad, ångpannehus, varmbad och

tvättinrättning samt gymnastikhus, och bakom dessa byggnader ligga vakt- och

arrestbyggnad samt förrådsbyggnader. Stallbyggnader ävensom vissa förrådsbyggnader

bilda en särskild avdelning omedelbart öster om det tredje kasernhuset.

Å norra delen av etablissementet finnas mässbyggnad samt tre

bostadshus för underofficerare. Ett sjukhus är uppfört helt fristående öster om

etablissementets övriga byggnader.

Förutom genom huvudvägen till kanslibyggnaden förmedlas förbindelsen med

staden medelst en utfartsväg från etablissementets östra del till förenämnda

allmänna landsväg från Eånnum till staden.

I fråga om det ledigblivande kasernetablissementets framtida användning kar

kasernkommittén — efter erinran om 1925 års riksdags förberörda uttalande

rörande utnyttjande av kasernetablissement, som i följd av truppförbandsindragningarna

kunde beräknas bliva lediga — upptagit till övervägande

frågan om etablissementets tagande i bruk såsom sinnessjukanstalt.

Kommittén har härvid till en början anfört, att det syntes vara uppenbart,

att ett kasernetablissement kunde apteras till ett fristående sinnessjukhus, avsett

för vård av alla slag av sinnessjuka, endast efter högst betydande ny- och

tillbyggnader för erhållande av lämpliga lokaler för mera oroliga och svårskötta

patienter. En dylik utvidgning av kasernetablissementet i Vänersborg

vore emellertid icke lämplig redan av den anledningen, att detsamma vore

beläget nära invid staden. I övrigt medgåve icke heller etablissementets

läge mellan järnvägen Vänersborg—Herrljunga och landsvägen mot Kånnum

någon utvidgning med nya sjukhusbyggnader.

Med hänsyn härtill har kommittén, på sätt närmare angivits i förenämnda

av kommittén till chefen för försvarsdepartementet den 12 februari 1927

överlämnade skrivelse, funnit sig i första hand böra undersöka, huruvida

etablissementet skulle kimna inredas till en sinnessjukanstalt, anordnad

såsom annex till det i närheten av Vänersborg å liestad belägna hospitalet.

Detta annex skulle då avses uteslutande för lugnare patienter. Härigenom

skulle nämligen de omändringsarbeten, som under alla förhållanden bleve

erforderliga för kasernbyggnadernas användande till sjukvårdsändamål, kunna

väsentligen inskränkas. I fråga om möjligheterna för en sådan användning

av etablissementet anför kommittén huvudsakligen följande:

Kasernkommitténs

förslag.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

En närmare undersökning rörande möjligheten av att anordna detta stora

kasernetablissement, vilket omfattar tre i fyra våningar uppförda bataljonskaserner,

såsom ett annex till hospitalet å Restad, har givit vid handen, att

en sådan anordning, genom vilken de å sistnämnda hospital vårdade skulle

i mycket större utsträckning än vad nu är fallet komma att tillhöra de oroliga

och mera svårskötta patienternas kategorier, med nödvändighet måste

påkalla omfattande förändringar av Restadshospitalet.

Visserligen kan en av bataljonskasernerna i Vänersborg vara behövlig

för sådana sinnesslöa, som enligt gällande sinnessjukstadga äro berättigade

till inträde å statens sinnessjukhus, därest från hospitalen, såsom ifrågasatts,

skulle kunna ske evakuering av alla sinnesslöa, som för närvarande vårdas

å dessa anstalter och således där upptaga för sinnessjuka välbehövliga

platser. Den anstalt för manliga sinnesslöa, som enligt framlagt förslag

skulle inrättas i det ledigblivande trängkårsetablissementet i Sala, räcker

nämligen icke till att mottaga dem alla. i all synnerhet som denna anstalt

är avsedd att mottaga asociala sinnesslöa icke endast från hospitalen utan

även från andra håll. Vad angår de kvinnliga sinnesslöa, är antalet sådana

å statens sinnessjukhus vårdade icke större än att den för dylikt ändamål

avsedda anstalt, som enligt upprättat förslag skulle inredas i det ledigblivande

trängkårsetablissementet i Örebro, kan mottaga dem alla.

Även om en av bataljonskasernerna i Vänersborg tages i anspråk för

manliga sinnesslöa, blir dock antalet platser uti de två övriga egentliga

kasernbyggnaderna för stort för att kvinna fyllas med patienter allenast

genom utgallring från hospitalet å Restad, utan att denna anstalt i väsentlig

mån får en ändrad karaktär.

Av nu anförda skäl har kommittén funnit sig icke kunna förorda etablissementets

användning såsom annex till Vänersborgs hospital. Då det emellertid

av kostnadsliänsyn ansetts nödvändigt, att kasernetablissementet i Vänersborg

tages i anspråk för lugnare patienter, så att omändringsarbetena må

kunna reduceras till det minsta möjliga, har kommittén funnit organisationsfrågan

bäst lösas på det sättet, att kasernetablissementet visserligen skulle

bliva ett helt fristående sinnessjukhus med egen förvaltning men utan eget

upptagningsområde. I anslutning härtill föreslår kommittén, att intagning av

patienter å denna anstalt uteslutande bör ske genom av medicinalstyrelsen

beslutade överflyttningar av lugnare patienter från alla de hospital, i vilkas

upptagningsområden ingår någon del av Västergötland. Detta är för närvarande

fallet med icke mindre än fyra hospital, nämligen, förutom hospitalet

å Restad, Kristinehamns hospital, Vadstena hospital och Hälsingborgs hospital.

Kommittén uttalar emellertid, att huru än den närmare organisationsplanen

för det ifrågasatta sinnessjukhuset kunde bliva fastställd — till vilken

plan det närmast tillkomme medicinalstyrelsen att upprätta förslag — denna

plan dock borde vara byggd på den förutsättningen, att här icke skulle

vårdas några mera oroliga eller svårskötta sinnessjuka.

Kommitténs förslag går sålunda ut på, att kasernetablissementet skulle

tagas i anspråk till en för lugnare patienter avsedd sinnessjukanstalt, varvid

av de tre kasernbyggnaderna två skulle avses för sinnessjuka och den tredje

för sådana manliga imbecilla, vilka enligt gällande bestämmelser äro berättigade

till inträde på hospital. Kommittén har emellertid i annat sammanhang

uttalat, att för den händelse en särskild sinnesslöanstalt framdeles

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

skulle — såsom kommittén preliminärt haft under övervägande — bliva

anordnad i anslutning till den utanför Lund belägna kasernbyggnad, vilken

påbörjats men icke färdigställts, jämväl den av kasernbyggnaderna i Vänersborg,

som nu i första hand avsåges för manliga sinnesslöa, borde användas

för lugnare sinnessjuka, utgallrade från andra statens sinnessjukhus.

Angående den mark, som borde avses för den sålunda planerade anstalten,

har kasernkommittén uttalat att, därest en sinnessjukanstalt skulle förläggas

till kasernetablissementet i Vänersborg, det av regementet disponerade markområdet

icke i sin helhet syntes behöva tagas i anspråk för anstalten. En

del av den mark, som staden för regementets räkning ställt till kronans

förfogande, syntes kunna återställas till staden. Förutom den mark, varå

själva kasernetablissementet vore uppfört, syntes ett område för trädgårds- och

parkanläggning m. m. böra bibehållas för den nya anstaltens räkning. Den

söder om landsvägen belägna delen av markområdet — å vilken del, såsom

förut omnämnts, etablissementet i sin helhet är beläget — syntes det vara

lämpligt att bibehålla för anstaltens behov. Utöver denna del, innehållande

i areal omkring 35 hektar, borde för anstaltens räkning jämväl tagas i anspråk

det kronan tillhöriga landeriet Petersberg, innehållande omkring 5,4 hektar.

Härigenom bleve den ägofigur, som skulle disponeras av hospitalet, enligt

kommitténs mening väl avskild och av tillräcklig storlek. Skulle ytterligare

mark befinnas bliva erforderlig för anstalten, funnes sådan att tillgå i närheten

av kasernetablissementet. Kommittén avsåge därvid den förenämnda,

kronan tillhöriga s. k. Hafvenströmska lyckan, i areal innehållande omkring

8 hektar, vilken fastighet syntes kunna tilläggas anstalten.

Beträffande den Hafvenströmska lyckan, som alltså enligt kommitténs förslag

eventuellt skulle användas för anstalten, ber jag få omnämna, att denna

fastighet — såsom framgår av nyssnämnda, vid statsrådsprotokollet fogade

karta — är belägen omkring 300 meter i sydvästlig riktning från landeriet

Petersbergs sydöstra gräns, på andra sidan om järnvägslinjen och gränsande

intill landsvägen på dennas södra sida.

Såsom framgår av det anförda, skulle landerierna Källshagen och Fredrikslund

enligt kasernkommitténs förslag icke till någon del läggas under

den föreslagna anstalten. Jag torde i detta sammanhang få omnämna, att

staden Vänersborg hos Kungl. Maj:t gjort framställning om medgivande att

få inköpa de delar av dessa fastigheter, som enligt vad i det föregående omförmälts

varit upplåtna till regementet. Nämnda delar hava värderats till

sammanlagt 60,680 kronor, men staden har — med hänsyn till den förlust,

som komme att drabba staden genom regementets förflyttning — anhållit,

att köpeskillingen måtte bestämmas till hälften av det uppskattade värdet

eller 30,340 kronor. Över denna framställning har, bland andra, kasernkommittén

avgivit utlåtande och därvid tillstyrkt fastigheternas försäljning till

staden mot en köpeskilling av 45,500 kronor, motsvarande omkring 75 procent

av det åsatta värdet.

Liksom fallet varit beträffande vissa andra städer, där regementsindragning

s. 140 Kontrollera mot PDF

Yttranden.

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

förekommit, har kasernkommittén, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens

godkännande, träffat avtal med Vänersborgs stad i anledning av regementsförläggningens

upphörande. I detta avtal, vilket fogats vid kommitténs

förevarande skrivelse, hava beträffande den mark, som staden enligt 1906 års

avtal upplåtit till kronan, intagits bestämmelser i överensstämmelse med

kommitténs nyss återgivna uppfattning rörande markbehovet för den ifrågasatta

anstalten. Enligt det preliminära avtalet skulle sålunda kronan av

det upplåtna markområdet alltjämt behålla den söder om landsvägen belägna

delen, medan återstoden av området eller den på norra sidan om landsvägen

belägna delen skulle återställas till staden.

Beträffande förut omförmälda vägar innehåller avtalet bestämmelser av

följande innebörd. Den staden tillhöriga utfartsväg om 9 meters bredd, som

löper på gränsen mellan den med kasernområdet sammanhängande ägofiguren

söder om landsvägen samt landeriet Petersberg, skulle bibehållas i stadens

ägo, och kronan skulle utan ersättning till staden upplåta erforderlig

mark för breddning av denna väg till 12 meter ävensom för anläggande av

en viadukt över järnvägen vid ifrågavarande vägs korsning av järnvägslinjen.

Den över kronans område ledande väg, som förbinder stadens renhållningsverk

med allmänna landsvägen, skulle staden äga rätt att tills vidare begagna

för renhållningsverkets räkning. Sedan etablissementet tagits i bruk

för sitt nya ändamål, skulle det ankomma på kronans vederbörande förvaltningsmyndighet

att med stadens myndigheter träffa närmare överenskommelse,

huruvida och i vilken omfattning vägen finge för renhållningsverkets

räkning i framtiden trafikeras.

Med anledning av vad kasernkommittén anfört om möjligheterna att,

därest så skulle befinnas erforderligt, för anstaltens räkning taga i anspråk den

s. k. Hafvenströmska lyckan, har yttrande på anmodan avgivits av vattenfallsstyrelsen,

under vars förvaltning fastigheten för närvarande står. Vattenfallsstyrelsen

har i anledning härav anfört, bland annat, att styrelsen icke hade

något att erinra mot att fastigheten ställdes under förvaltning av annan

statens myndighet.

Från byggnadsstyrelsens eller besparingsnämndens sida har någon erinran

icke framställts mot kasernkommitténs förslag rörande användningen av

kasernetablissementet eller beträffande de markområden, som enligt kommitténs

förslag borde avses för den blivande sinnessjukanstalten.

Däremot har medicinalstyrelsen i sitt i ärendet avgivna utlåtande framfört

allvarliga betänkligheter mot kommitténs förslag beträffande de markområden,

som borde ställas till den föreslagna anstaltens förfogande. Medicinalstyrelsens

utlåtande innehåller i detta hänseende huvudsakligen följande.

Vad först beträffar områdets tillrdödlighet skulle, om för ändamålet användes

dels det område, varå kasernetablissementet är beläget, omkring 35 hektar,

dels landeriet Petersberg, omkring 5,4 hektar, dels ock den s. k. Hafven
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

strömska lyckan, omkring 8 hektar — områdets areal uppgå till omkring

48,6 hektar.

Detta område är mindre än något av dem, som ställts till förfogande för

de under de senaste tjugu åren nyanlagda hospitalen. Av dessa har "Västerviks

hospital ett område av omkring 174 hektar, Säters hospital omkring

230, Strängnäs hospital omkring 205, Östersunds hospital omkring 86 och

Hälsingborgs hospital omkring 92 hektar. För det ifrågasatta nya hospitalet

vid Umeå har föreslagits ett område av omkring 120 hektar. Av de

äldre stora hospitalen har Lunds hospital ett område av cirka 95 hektar,

av vilket den s. k. Hunnerupsmarken, 45 hektar, är utarrenderad. Hospitalet

disponerar sålunda endast omkring 50 hektar. Härvid är dock att

märka, att detta område, som är av lämplig form, med sin bördiga jord

lämnar rikliga möjligheter att sysselsätta patienterna med trädgårdsarbete.

Om sålunda områdets storlek också skulle kunna godtagas, äro dess allvarligare

anmärkningar att göra mot detsammas form och belägenhet. Området

är långsträckt och har formen av en triangel. På ena sidan begränsas

området av en livligt trafikerad allmän landsväg och på den andra av Uddevalla—Vänersborg—Herrljunga

järnväg, från vilka inblicken är fri över

hospitalsområdet. Avståndet från de för sjukvården avsedda byggnaderna

är till landsvägen omkring 140 meter och till järnvägslinjen omkring 90 meter.

Dessa förhållanden göra området olämpligt såsom plats för förläggning av

en sinnessjukanstalt.

Härtill kommer ytterligare, att området icke bildar ett sammanhängande

helt, utan är avdelat i tre olika avdelningar. Den med kasernområdet sammanhängande

ägofiguren och landeriet Petersberg äro nämligen åtskilda

genom en väg1), å vilken vid styrelsens besök på platsen pågingo vägarbeten,

avseende förbättring och breddning av vägen, vilken, enligt vad då uppgavs,

kommer att bliva en livligt trafikerad utfartsväg för vissa bebyggda

delar av staden. Vidare är den s. k. Hafvenströmska lyckan avskild från

de övriga delarna av området genom järnvägslinjen, ett förhållande, som

givetvis i hög grad försvårar anordnandet av arbetet därstädes.

Över den med kasernområdet sammanhängande ägofiguren går dessutom

eu väg2), som förbinder stadens renhållningsverk med allmänna landsvägen.

Ett medgivande till trafik å denna väg i framtiden skulle medföra, att det

egentliga hospitalsområdet uppdelades i fyra skilda delar, vilket givetvis

skulle ytterligare försvåra områdets användning. Styrelsen förutsätter där

för, att ett dylikt medgivande under inga förhållanden må komma att lämnas.

En ytterligare olägenhet med det för anstalten avsedda området är, att

detsamma ligger halt och utan naturligt skydd mot vindar samt att eu stor

del av marken är oländig med här och där uppskjutande bergsknallar.

På grund av nu omförmälda förhållanden har medicinalstyrelsen förklarat

det vara från sjukvårdens synpunkt olämpligt att förlägga en så stor sinnessjukanstalt

på detta lilla, enligt styrelsens uppfattning i alla avseenden

otillfredsställande område.

För den händelse emellertid statsmakterna icke desto mindre skulle anse,

att anstalten borde komma till stånd med det av kasernkommittén föreslagna

området, har styrelsen ansett sig böra ingå på de anmärkningar, till vilka

kommitténs förslag i övrigt föranlett. Med avseende å anstaltens organisation

har styrelsen därvid anfört, att styrelsen, i likhet med kasernkommittén, hölle

före, att anstalten borde anordnas som en självständig, fristående anstalt,

därvid på sätt kasernkommittén föreslagit en kasernbyggnad lämpligen borde

l; Å. bifogade karta utmärkt med A.

2) Å bifogade karta utmärkt med B.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

142 Kungl. Maj ds ''proposition nr 165.

anordnas för sinnessjuka män, en för sinnessjuka kvinnor och en för sinnesslöa

män, samt att något eget upptagningsområde icke borde tilldelas anstalten.

Från andra hospital syntes nämligen i enlighet med kommitténs förslag överflyttning

av lämpliga lugna sinnessjuka kunna ske. Förslag till en sådan

anordning borde medicinalstyrelsen få i uppdrag att uppgöra, innan anstalten

skulle tagas i bruk.

Vid övervägandet av frågan om den framtida användningen av kasernetablissementet

i Vänersborg har utgångspunkten synts mig böra vara, att

det måste anses vara i hög grad önskvärt, att etablissementet må kunna tagas

i anspråk till sinnessjukanstalt. För denna uppfattning talar enligt min mening

dels det trängande behovet av att så skyndsamt som möjligt erhålla tillgång

till ökat antal platser å statliga sinnessjukanstalter, dels ock den omständigheten,

att kasernetablissementet med hänsyn till sin storlek och belägenhet

knappast torde kunna lämpligen komma till användning för annat civilt statsändamål.

Emellertid hava från medicinalstyrelsens sida allvarliga anmärkningar

framförts beträffande det för anstalten avsedda markområdet. Visserligen

bör det fasthållas, att den ifrågasatta anstalten är avsedd uteslutande

för lugna patienter och att alltså samma anspråk på utrymme, områdets läge

och form m. m. knappast här böra uppställas, som man plägar tillgodose vid

de vanliga, för sinnessjuka av alla slag avsedda hospitalen. Det oaktat har

jag i anslutning till vad medicinalstyrelsen anfört ansett det vara i hög grad

önskvärt att åstadkomma en sådan ändring av förslaget beträffande markområdet

för anstalten, att de av styrelsen framställda kraven härutinnan

kunna bättre tillgodoses. En sådan ändring synes mig framför allt böra

komma till stånd i följande hänseenden.

Den viktigaste anmärkningen rör områdets storlek och form ävensom

markens belägenhet. Kronan lärer alltså böra i sin hand behålla avsevärt

större del av den hittills till regementets förfogande ställda marken, än som

enligt kasernkommitténs förslag skulle bliva fallet. Utöver den del av den

utav staden enligt 1906 ars avtal upplåtna jorden, som enligt kommitténs

förslag skulle avses för anstalten, synes därvid — med hänsyn till markens

beskaffenhet och övriga förhållanden av betydelse, såsom lämpligheten för

jordbruk, förekomsten av användbara åbyggnader m. m. — de nu åt regementet

upplåtna delarna av landerierna Källshagen och Fredrikslund i

främsta rummet böra ifrågakomma. Någon försäljning till staden av dessa

fastigheter bör alltså icke äga rum, utan de böra tilläggas den blivande anstalten.

Beträffande dispositionen av områdena torde emellertid, såsom från

vattenfallsstyrelsens sida påyrkats, kunna gälla samma förbehåll, som enligt

förenämnda brev den 11 mars 1909 stadgats, nämligen att vattenfallsstyrelsen

skall äga rätt till begagnande av vägar och till förfogande över delar av

områdena, då arbete för vattenreglering eller för vattenkraftens tillgodogörande

det påfordrar. Någon olägenhet för anstaltens del av ett sådant förbehåll

lärer icke vara att befara.

Nyssnämnda fastigheter äro emellertid så belägna, att desamma samt den

med kasernområdet sammanhängande ägofiguren endast på en sträcka av

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

omkring 50 meter ligga jämsides med varandra på var sin sida om landsvägen,

vilket förhållande försvårar förbindelsen mellan de på olika sidor om

landsvägen förefintliga områdena och särskilt möjligheterna att överföra

patienter från det ena området till det andra. För att erhålla tillräckligt

bekväm förbindelse över vägen mellan ifrågavarande båda områden torde det

därför vara nödvändigt att i kronans hand behålla östligaste delen av det

område av stadens donationsjord norr om landsvägen, som enligt kasernkommitténs

förslag skulle återlämnas till staden, så att anstalten kommer

att på en sträcka av omkring 150 meter disponera mark å båda sidor om

landsvägen. Härigenom skulle också erhållas en lämpligare sträckning av

gränslinjen mellan kronans och stadens mark på norra sidan om allmänna

landsvägen.

För anstalten synes vidare liksom enligt kasernkommitténs förslag böra

avses den del av landeriet Petersberg, som är belägen norr om järnvägslinjen,

d. v. s. stadsägan nr 172. Den del av landeriet, som är belägen söder

om järnvägslinjen (stadsägan nr 180), synes däremot på grund av sitt läge

och sin beskaffenhet icke vara av någon betydelse för anstalten.

Vidkommande den s. k. Hafvenströmska lyckan, torde denna fastighet

på grund av sitt läge knappast kunna utnyttjas för den avsedda anstaltens

ändamål, varför någon anledning icke föreligger att, såsom kasernkommittén

ifrågasatt, lägga densamma till anstalten.

Den förut omförmälda, i stadens ägo varande väg, som utgör gräns mellan

den med kasernområdet sammanhängande ägofiguren och landeriet Petersberg

och som staden enligt det preliminära avtalet skulle äga att bredda och fortfarande

nyttja, synes vara erforderlig såsom utfarts väg till allmänna landsvägen

för de närmast densamma söder om järnvägslinjen liggande delarna

av staden. Det har därför ansetts icke kunna ifrågakomma, att densamma

skulle av staden avstås. Någon större olägenhet lärer för övrigt ej vara

att befara av denna vägs bibehållande, enär den med kasernområdet närmast

sammanhängande ägofiguren torde böra i sin helhet inhägnas och denna

inhägnad lämpligen kan förläggas så, att vägen faller utanför det inhägnade

området. Vad däremot angår den över kronans mark närmare intill kasernområdet

löpande förbindelsevägen mellan stadens renhållningsverk och allmänna

landsvägen, skulle ett trafikerande av denna väg uppenbarligen innebära

avsevärda olägenheter för en till kasernetablissementet förlagd sinnessjukanstalt.

Staden synes mig därför icke böra erhålla rätt att nyttja ifrågavarande

väg.

Vid förhandlingar i nu berörda frågor dels mellan mig och ombud för

Vänersborgs stad, dels sedermera i Vänersborg mellan representanter för socialdepartementet,

medicinalstyrelsen och kasernkommittén, å ena sidan, och

delegerade för staden, å andra sidan, har det framgått, att staden skulle vara

beredd till de medgivanden från dess sida, som kunde erfordras för en lösning

av anstaltens markfråga enligt av mig nu angivna huvudgrunder. Staden

avstode sålunda från sin önskan att inköpa de till regementets disposition

ställda delarna av landerierna Källshagen och Fredrikslund. Den vore vidare

villig medgiva, att kronan av den utav staden enligt 1906 års avtal upplåtna

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

marken norr om landsvägen behölle omkring 5 hektar av den östligaste delen,

gränsande intill landeriet Fredrikslund; doek att staden i stället borde utan

ersättning bekomma den del av landeriet Petersberg, som är belägen söder

om järnvägslinjen (stadsägan nr 180), i areal utgörande omkring 2.4 liektar.

Staden komme vidare att frånträda kravet på nyttjande av den förut angivna

förbindelsevägen mellan allmänna landsvägen och stadens renhållningsverk.

Å andra sidan framställdes vid berörda förhandlingar från stadens delegerade

önskemål, att vid en lösning av markfrågan för anstalten i enlighet med

vad här antytts måtte från statens sida dels utfästas, att antalet vårdplatser

i den blivande sinnessjukanstalten skulle utgöra minst 800, dels ock medgivas

rätt för staden att utan ersättning framdraga en avloppsledning från

ett söder om järnvägslinjen mellan landeriet Petersberg och Hafvenströmska

lyckan beläget förstadssamhälle, benämnt Mariero, över mark tillhörande

landeriet Källshagen och fram emot Vänern.

Vid sammanträde den 14 februari 1928 hava stadsfullmäktige i Vänersborg

fattat beslut, innebärande godkännande av de huvudgrunder, som i det föregående

angivits, samt innefattande bemyndigande för stadens drätselkammare

att godkänna och å stadens vägnar underteckna det förändrade avtal, som

vid ett beslut i överensstämmelse med nämnda huvudgrunder borde upprättas

mellan kronan och staden.

Belägenheten av de områden, som här äro i fråga, framgår av förenämnda,

såsom bilaga vid statsrådsprotokollet fogade karta.

Med de ändringar i förhållande till kasernkommitténs förslag, som skulle

föranledas av ett godkännande av de grunder jag nu omförmält, skulle anstaltsområdets

areal komma att ställa sig på följande sätt:

Kasernområdet samt därmed sammanhängande ägofigur, cirka...... 35 hektar

Norra delen av landeriet Petersberg, cirka...................................... 3 »

De till regementet upplåtna delarna av landerierna Källshagen

och Fredrikslund (cirka 14 + 17 hektar), tillhopa cirka............... 31 »

Del av stadens donationsjord norr om landsvägen, cirka............... 5 »

Summa cirka 74 hektar

Det är att märka, att dessa liksom i det föregående lämnade arealuppgifter

endast äro approximativa.

Enligt det förslag till lösning av anstaltens markfråga, för vilket jag nu

redogjort, skulle alltså anstaltsområdets areal ökas med icke mindre än omkring

25 hektar i förhållande till vad kasernkommittén ifrågasatt. Genom

denna ökning måste arealen anses bliva fullt tillräcklig för en anstalt av

ifrågavarande storlek och beskaffenhet. Härtill kommer, att i stället för avlägset

och på andra sidan om järnvägen belägna områden — del av Petersberg

samt Hafvenströmska lyckan — vilka skulle bliva utan avsevärt gagn

för anstalten, erhållas ur alla synpunkter väsentligt bättre belägen mark.

Till större delen är den nytillkomna jorden användbar för åker- eller trädgårdsbruk,

varigenom tillfällena till patienternas sysselsättande med utomhusarbete

i hög grad ökas. Vidare är att märka, att i åbyggnaderna å Fredrikslund

och Källshagen kunna erhållas ett icke obetydligt antal personalbostäder.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:U proposition nr 165. 145

Av stor betydelse är i detta sammanhang även, att i mangårdsbyggnaden å

Källshagen beräknas kunna inrättas en s. k. öppen-dörr-paviljong för mera pålitliga

patienter till ett antal av minst omkring 20, vilken paviljong där skulle

erhålla en mycket lämplig belägenhet. Genom inrättande av en dylik paviljong

skulle ej blott anstaltens kapacitet icke oväsentligt ökas utan även dess vårdmöjligheter

avsevärt förbättras. Jag återkommer i annat sammanhang till

denna fråga.

Genom att staden definitivt avstår från att nyttja den nuvarande vägen

över området till renhållningsverket skulle den anmärkta splittringen av

området i en viktig del avhjälpas. Området skulle komma att bestå av två

huvuddelar, varav den norr om landsvägen belägna endast skulle avses för

i utearbete sysselsatta och alltså fullt lugna patienter. Härtill skulle komma

den norra delen av Petersberg, vilken lärer kunna få eu sådan användning,

att den omständigheten att den genom stadens väg skiljes från det övriga

området ej medför någon olägenhet.

Mot de krav, som från stadens sida uppställts i gengäld för de medgivanden

från dess sida, som nyss återgivna förslag innebär, synas mig med

hänsyn till den ifrågasatta anstaltens intressen eller i övrigt från statens synpunkt

intet vara att erinra.

I anslutning till vad sålunda anförts anser jag mig, på grund av att

den ifrågasatta anstalten blott är avsedd för lugna patienter — detta gäller

även de sinnesslöa — och med hänsyn till de avsevärda förbättringar i

förhållande till kasernkommitténs förslag, som numera synas möjliga att

ernå, kunna förorda, att kasernetablissementet tages i anspråk till eu dylik

anstalt, därest frågan om markområdet ordnas på sätt här förutsatts.

Beträffande anstaltens organisation har jag intet att erinra mot kasernkommitténs,

av medicinalstyrelsen tillstyrkta förslag, enligt vilket anstalten

skulle anordnas såsom en självständig, fristående anstalt men utan eget upptagningsområde.

Det torde ankomma på medicinalstyrelsen att besluta om överflyttning

till anstalten av lugna, patienter från hospitalen. Möjligen böra de grunder,

som därvid böra tillämpas, på förhand underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Till frågan härom saknar jag dock anledning att redan nu taga ståndpunkt.

Jag tillstyrker vidare, att av de tre kasernbyggnaderna två avses för

lugnare sinnessjuka, nämligen en för manliga och en för kvinnliga patienter,

samt — i varje fall för närvarande — en kasern för manliga asociala imbecilla.

Vid bifall till vad jag förordat rörande anstaltens markområden erfordras,

såsom nyss antytts, vissa ändringar i det av kasernkommittén med Vänersborgs

stad ingångna preliminära avtalet. I anslutning till de med stadens

delegerade förda förhandlingarna har förslag till nytt avtal upprättats i enlighet

med de av mig förut angivna huvudgrunderna. T. f. chefen för för

svarsdepartementet torde komma att senare i dag framlägga förslag om

riksdagens godkännande av detta avtalsförslag.

Jag torde i detta sammanhang slutligen böra nämna, att Vänersborgs

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 139 haft. (Nr 165.) ios/sm i» 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

stad i samband med förut omförmälda erbjudanden beträffande ordnandet

av anstaltens markfråga hemställt att få till visst reducerat pris inköpa den

s. k. Hafvenströmska lyckan, vilken befunnits icke böra tilläggas anstaltsområdet.

Jämväl denna framställning torde komma att i annat sammanhang

behandlas av t. f. chefen för försvarsdepartementet. Jag torde här endast

böra omnämna, att det förslag, som därvid torde komma att förordas, skulle

medföra viss kostnad att bestridas av anslag under femte huvudtiteln. Enligt

förslaget skulle staden berättigas att förvärva fastigheten för en kostnad

av 7,125 kronor. Fastigheten är emellertid värderad till 9,500 kronor,

och da vattenfallsverket torde böra erhålla gottgörelse enligt värderingen,

har skillnadsbeloppet eller 2,375 kronor ansetts böra bestridas från medel

under femte huvudtiteln. Beloppet synes lämpligen böra utgå av det anslag

till hospitalsbyggnader, från vilket, enligt vad jag ämnar tillstyrka, medel

torde böra avses för omändring av kasernetablissementet i Vänersborg.

Omändring

av kasernetabllssementet.

Kasernkommitténs

förslag.

De inom kasernetablissementet i Vänersborg befintliga byggnader, vilka

enligt kasernkommitténs förslag rörande etablissementets omändring skulle

omedelbart komma till användning för den ifrågasatta anstaltens ändamål,

äro följande (inom parentes angivas byggnadernas benämningar å de i ären

det ingivna ritningarna):

de tre bataljonskasernerna, (sjukvårdspaviljongerna),

kanslihuset, avsett till förvaltningsbyggnad med expeditionslokaler och

sysslomanskontor samt vissa personalbostäder (förvaltning sbyggnaden),

sjukhusbyggnaden, föreslagen till bostäder för sköterskepersonal (sköterskehus),

de tre bostadshusen för underofficerare, av vilka ett skulle bliva sköterskehus

och de två andra användas såsom bostäder för gifta befattningshavare

(bostadshus, underofficersbyggnad I; slcöterskehus, underofficersbyggnad II;

bostadshus, underofficersbyggnad III),

mässbyggnaden, som skulle komma att innehålla kyrksal, samlingsrum för

personal samt bostäder för kvinnlig ekonomipersonal (kyrksals- och personalbyggnad),

vakt- och arrestbyggnaden, i vilken skulle inredas portvaktsrum och bostadslägenhet

för portvakten samt bostadsrum för kvinnlig ekonomipersonaJ

(portvakts- och personalhus),

kokinrättningen, avsedd till kökslokaler, och den invidliggande stora mathallen,

avsedd att inredas till festsal och matsalar för de olika personalgrupperna

(köksbyggnad),

tvätt- och ångpannehus, avsett att fortfarande användas för samma ändamål

(tvätt- och ångpannehus),

gevärsförrådsbyggnaden, i vilken skulle inredas bostäder för ogift manlig

ekonomipersonal, med tillhörande smedja och verkstadslokaler, vilka skulle

bibehållas oförändrade (personal- och verkstadshus),

verkstadshuset, vilket likaledes skulle bibehållas oförändrat (verkstad), samt

vinterstallbyggnaden, vilken skulle uppdelas i tvenne från varandra avskilda

delar, av vilka den mindre skulle apteras till kapell med obduktionslokal

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kutigl. Maj:ts proposition nr 165.

(kapell och obduktiombyggnad), medan i den större skulle inredas garage samt

snickarverkstad (garage och snickarverkstad).

Förslaget innebär, att samtliga inom själva kasernområdet belägna byggnader

med undantag av gymnastikhuset och ett par förrådsbyggnader skulle

tagas i anspråk för anstaltens räkning. Någon ny byggnad skulle icke uppföras.

Planen för kasernetablissementets omändring till sinnessjukhus har enligt

kommitténs uppdrag uppgjorts av kommitténs ledamot professorn A. Petrén

samt överläkaren vid Vänersborgs hospital O. O. Ottosson, vilken för denna

uppgift av Kungl. Maj:t på begäran av kommittén anmodats biträda såsom

sakkunnig Vid uppgörandet av programmet har den grundprincipen följts,

att omändringarna borde inskränkas till det minsta möjliga, så att de nu

befintliga lokalerna, såvitt möjligt, bibehölles i oförändrat skick.

På anmodan av kommittén har ingenjören Hj. Cederström i enlighet med

nyssnämnda plan den 12 september 1927 uppgjort förslagsritningar till omändring

av etablissementet. Specificerade kostnadsförslag över samtliga byggnadsarbeten

hava uppgjorts av ingenjören Ernst Rignér, Stockholm. Utredning

rörande värme-, gas-, vatten- och avloppsledningar samt ångkök- och

ångtvättanläggningar har verkställts av ingenjören H. Theorell, Stockholm.

Beträffande elektriska installationer har utredning verkställts av ingenjören

G. Magnusson, Stockholm. Slutligen hava grundborrningar för utrönande av

markens beskaffenhet i och för tillbyggnader och kulvertledningar utförts av

ingenjören S. Mångberg, Vänersborg. Nu angivna utredningar och kostnadsförslag

hava liksom ritningarna fogats vid kasernkommitténs skrivelse.

Under hänvisning till de sålunda vid kommitténs skrivelse fogade ritningarna

och handlingarna har kommittén lämnat en redogörelse för förslagets

innehåll beträffande de olika byggnaderna och anläggningarna. I anslutning

till denna redogörelse ber jag få meddela en översikt rörande förslagets

huvudsakliga innebörd.

I var och eu av de tre kasernbyggnaderna, vilka skulle användas såsom

sjukvårdspaviljonger, skulle enligt omändringsförslaget utrymmena disponeras

på samma sätt, med undantag endast för vissa smärre skiljaktigheter beträffande

källarvåningarna. I fråga om dessa byggnader anför kommittén

huvudsakligen följande:

Dessa paviljonger få vardera sju olika avdelningar, nämligen två i var

och en av de tre nedre våningarna och en i den fjärde, översta våningen.

I det nuvarande, i byggnadernas mitt belägna stora tvättrummet inlägges

en trappuppgång genom alla våningarna, varjämte här erhålles en jämväl till

kapprum avsedd vestibul, som i de tre nedre våningarna blir gemensam för

de båda å ömse sidor om densamma belägna avdelningarna. Här anordnas

även en elektrisk hiss, som når från källaren upp till vindsvåningen, med

uppgift att dels till de olika våningarna transportera maten, för vilkens intagning

anordningar göras i källarvåningen, dels ock i övrigt tjänstgöra för

transport av sjuka och varor m. m.

De båda i varje våning belägna avdelningarna bliva i det närmaste symmetriska.

Av de tre stora logement, som vardera avdelningen erhåller, skulle

de två närmast gavlarna belägna användas till sovrum och det återstående

till dagrum. Inom vardera avdelningen delas den längs hela byggnaden

opaginerad Kontrollera mot PDF

14-S Kungl. Maj:ts proposition nr

löpande, 3.6 meter breda korridoren i två delar, av vilka den mot byggnadens

mitt belägna blir matrum. Den andra delen blir tvättrum och passage

med ingång till de i utbyggnaden åt kaserngården befintliga lokalerna.

Den närmast den nu befintliga trappan belägna av dessa lokaler blir mot

tagnings- och undersökningsrum samt expeditionsrum för avdelningen. På

andra sidan denna trappa göres eu mindre tillbyggnad för erhållande av

vissa toalettutrymmen. Vardera avdelningen innehåller i gavelpartiet en

övervakningsavdelning med två vaksalar, ett tvätt- och badrum samt tre

enkelrum. Sistnämnda rum skulle åstadkommas genom tillbyggnad av huset.

Å den gavel som icke har egen trappuppgång, tillkommer ytterligare, ett

enkelrum. Å denna gavel befintliga vårdlokaler äro avsedda för permanent

övervakning, medan å andra gavelns vårdlokaler endast nattlig övervakning

lärer bliva behövlig.

Då antalet platser är beräknat till 12 i vart och ett av de stora sovrummen

(4 X 12) samt till 13 å vardera avdelningens vaksalar (2 X 13), vartill komma

de 7 enkelrummen, skulle hela antalet platser i eu var av de tre här ifrågavarande

våningarna bliva 81.

Vad den fjärde våningen beträffar, innehåller denna endast eu avdelning,

avsedd uteslutande för på dagen uppevarande patienter och omfattande dels

tre stora sovsalar, var och en med 12 platser, och eu mindre sovsal med 4

platser, dels ock dagrum, matrumskorridor och sedvanliga bilokaler, anord

nade på samma sätt som i de övriga våningarna. Platsantalet i denna våning

blir sålunda 40. I den återstående delen av nämnda vånings mittelparti erhållas

bland annat två större och en mindre arbetssal samt ett större förrådsrum.

På gavlarna av denna våning inredas bostadsrum med plats för respektive

10 och 11 av sjukvårdspersonalen.

Vindsvåningen kommer liksom nu i sin helhet att innehålla förrådsrum.

I källarvåningen, som endast till hälften är utgrävd, anordnas under utbyggnaden

på gavlarna klosettrum med ingång från de promenadgårdar, som

enligt förslaget skola anordnas invid sjukvårdspaviljongerna. Källaren användes

i övrigt för vissa förråd m. m., och i två av byggnaderna föreslås

inredande av badavdelningar för personal.

Promenadgårdarna förläggas, då utrymme för dem ej finnes å den nuvarande

kaserngården, på byggnadernas motsatta sida, vilket — då här endast

är fråga om lugnare patienter — icke ansetts medföra någon olägenhet,

därest promenadgårdarna till de å ömse sidor om kanslihuset belägna, åt

staden vettande kasernbyggnaderna avgränsas medelst murar å tvenne sidor,

såsom angivits å eu vid kommitténs skrivelse fogad situationsplan.

Som i det föregående är nämnt, skulle en av kasernbyggnaderna användas

för manliga sinnesslöa, vartill föreslås den kasern, som är belägen vinkelrätt

mot de andra två. Av de övriga två kasernbyggnaderna bör då enligt

kasernkommittén den närmast den först avsedda belägna lämpligen användas

för manliga sinnessjuka och den mellan förvaltningsbyggnaden och den nuvarande

mässbyggnaden belägna användas för kvinnliga sinnessjuka. Inredningen

uti den för sinnesslöa avsedda byggnaden har gjorts alldeles lika med den i

de övriga två sjukhusbyggnaderna, då kommittén utgått ifrån, att de mera

oroliga och svårskötta manliga sinnesslöa, som nu vårdas å hospitalen, skola

överflyttas till Salaanstalten, vilken för detta ändamål erhållit ett stort antal

enkelrum. Endast sådana sinnesslöa, som å anstalt befunnits mera fogliga

och lättskötta, skulle sålunda intagas å sinnesslöpaviljongen vid den här

ifrågavarande anstalten.

Då som nämnts envar av de tre sjukhusbyggnaderna skulle få ett platsantal

av (81 X 3 + 40 =) 283, skulle sålunda hela antalet vårdplatser å anstalten

enligt förevarande förslag komma att uppgå till 849.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj;ts proposition nr

Beträffande de lokaler, som enligt förslaget skulle anordnas i förvaltningsbyggnaden

(nuvarande kanslihuset), framgår av kommitténs skrivelse följande:

Förvaltningsbyggnaden innehåller enligt det uppgjorda förslaget följande

lokaler;

å nedre botten: laboratorium, behandlingsrum och apotek, tre expeditionsrum,

nämligen för föreståndarinna, uppsyningsman och predikant, biblioteksrum,

bostadsrum samt rum för telefonväxel;

i våningen en trappa upp: erforderliga expeditionslokaler för läkarna och

kontorspersonalen jämte direktionsrum ävensom bostadsrum;

i våningen två trappor upp: bostadsvåning för överläkare och eu dubblett

för en ogift hospitalsläkare;

i vindsvåningen: bostadsvåning för en gift hospitalsläkare, dubblett för

eu ogift hospitalsläkare samt två bostadsrum.

I källaren har inretts badrum för befattningshavarna samt tvättstuga med

stryk- och mangelrum för den gifta personalen.

I fråga om de byggnader, vilka skulle användas till bostäder för personal

samt samlingslokaler för patienter och personal, innehåller kommitténs redogörelse

huvudsakligen följande:

I det nuvarande sjukhuset (sköterskehuset) hava de större salarna ansetts

böra uppdelas i två eller ffera rum för erhållande av lämpliga bostäder.

Nedre våningen skulle komma att innehålla 7 bostadsrum för översköterskor

samt en för personalen avsedd sjukavdelning med ett större och ett mindre

sjukrum ävensom ett sköterskerum. Övre våningm skulle inrymma 12 bostadsrum

med plats för 17 sköterskor och ett par städerskor.

Av de tre nuvarande underofficersbyggnaderna skulle den, som är avsedd

till sköterskehus (nuvarande underofficersbyggnaden nr II), komma att innehålla

i nedre våningen 7 bostadsrum för översköterskor samt i de båda övre

våningarna bostäder för sammanlagt 23 sköterskor och ett par städerskor. De

två bostadshusen för gift personal (nuvarande underofficersbyggnaderna nr I

och III) skulle innehålla sammanlagt 15 bostadslägenheter, avsedda för gift

personal, som lämpligen bör vara boende inom anstalten. I den nuvarande

gevärsförrådsbyggnaden skulle inredas bostäder för ogift manlig personal.

Den nuvarande mässbyggnaden (kyrksals- och personalbyggnaden) skulle

komma att innehålla i den nedre våningen samlingslokaler för personal och i

våningen en trappa upp kyrksal. I (ivrigt skulle byggnaden avses för bostadsrum.

De i källarvåningen befintliga bagerilokalerna skulle bibehållas.

Den nuvarande vakt- och arrestbyggnaden (portvakts- och personalhus) skulle

få en ny trappuppgång till övre våningen, vars celler två och två skulle

sammanslås för erhållande av bostadsrum. Å nedre botten skulle jämväl

bliva bostadsrum samt portvaktsrum och bostadslägenhet för portvakt.

Matsalar för de olika personalgrupperna skulle anordnas i den med koksbyggnaden

sammanhängande stora mathallen, där även en större festsal för

patienter skulle inredas.

Till belysande av i vilken utsträckning bostäder åt den för anstalten erforderliga

personalen enligt förslaget skulle kunna beredas inom själva anstalten,

har kommittén meddelat en beräkning rörande den personal, som av

kommittén ansetts behövlig för anstalten. I anslutning till denna beräkning,

till vilken jag längre fram skall återkomma, anför kommittén, att å anstalten

bostäder skulle bliva tillgängliga för samtliga fyra läkare (för två hospitalsläkare

av andra klass dock icke bostadsvåningar utan endast dubletter) och

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 (>!''>.

för hela kontorspersonalen utom syssloman och bokhållare. De båda sistnämnda

hava beräknats få hyra bostad i staden, och detsamma gäller om

alla gifta skötare, medan samtliga överskötare skulle få bostadslägenhet inom

anstalten. Dessutom finnas bostäder för 11 ogifta skötare i den för manliga

sinnesslöa avsedda sjukvårdspaviljongen. För alla kvinnliga befattningshavare,

såväl sjukvårdspersonal som ekonomipersonal, skulle bostäder komma att

finnas å anstalten. Av den manliga ekonomipersonalen beräknas däremot

samtliga hantverkare samt yttre nattvakt få hyra i staden, men alla övriga hithörande

befattningshavare, vilka med hänsyn till sin uppgift lämpligen böra

bo inom anstalten, skulle få bostäder inom densamma.

Sammanlagda antalet befattningshavare vid anstalten har av kommittén

beräknats till 233. För 145 av dessa befattningshavare skulle enligt kommitténs

förslag beredas bostäder vid anstalten.

Beträffande anstaltens verkstadslokaler har kommittén framhållit, att anstalten

enligt förslaget skulle bliva väl tillgodosedd med dylika lokaler.

En var av sjukvårdspaviljongerna komme sålunda att få två större och eu

mindre arbetssal, avsedda för vävning och annan kvinnlig handslöjd samt i

de för manliga patienter avsedda byggnaderna jämväl för korgmakeri, bastarbeten

in. in., eventuellt även bokbinderi. Vidare funnes verkstadshuset med

tre större och tre mindre arbetslokaler för skrädderi och skomakeri m. m.

Ytterligare funnes smedja med invid denna belägna tvenne mindre verkstadslokaler.

Slutligen skulle en del av vinterstallbyggnaden inredas till snickarverkstad.

medan en större målarverkstad skulle inredas å den nuvarande

gevärsförrådsbyggnadens vind.

Såsom förut antytts, har det befunnits nödvändigt att utvidga vissa av

de befintliga ekonomilokalerna för att bereda anstalten tillräckliga utrymmen

i dessa hänseenden.

Sålunda hava eu del nya bilokaler måst anskaffas för köket. Detta skulle

enligt förslaget ske dels genom eu tillbyggnad på köksgaveln, dels ock

genom mindre tillbyggnader på köksbyggnadens fasader. Den med köksbyggnaden

sammanbyggda stora mathallen skulle, såsom förut antytts, användas

till en stor samlingssal för patienter samt till matsalar för olika personalgrupper.

Därjämte skulle eu trappa upp i samma byggnad erhållas en större

lektionssal.

Vad det sammanbyggda tvätt- och ångpannehuset beträffar, bär det nuvarande,

i tvättflygelns övre våniug befintliga manskapsbadet föreslagits att

borttagas, varigenom samtliga lokaler i denna flygel skulle bliva disponibla

för tvätten. Dessa utrymmen hava beräknats vara i det närmaste tillräckliga

för ändamålet, varför endast eu helt liten tillbyggnad på gaveln föreslagits.

Däremot upptager förslaget en väsentlig utvidgning av ångpannehuset, vars

nuvarande lokaler skulle tagas i anspråk för cisternrum, pUmprum, maskinrum,

'' verkstadsrum och ackumulatorrum. Denna utvidgning av ångpannehuset

har ansetts erforderlig för möjliggörande av centralisering av värmeproduktionen

till eu värme- och ångcentral, avsedd för det stora flertalet

byggnader.

Beträffande det till ångpannehuset hörande kolförrådet innebär det av

kasernkommittén framlagda förslaget eu avsevärd omgestaltning av nuvarande

kolupplagsanordningar, avseende — förutom eu utvidgning av anläggningen

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 165. 151

— även sådana anordningar, att kolförrådet skulle kunna förvaras helt övertäckt

.

Med avseende å frågorna om värme- och ängproduktion, ångköks- och

maskintvättanläggningar samt vissa ledningar torde — under hänvisning

i övrigt till den ingående utredning, som härutinnan framlagts av ingenjören

Theorell — i detta sammanhang böra framhållas följande:

Uppvärmning av byggnaderna sker för närvarande på följande sätt.

Kasernbyggnaderna, mässbyggnaden, sjukhusbyggnaden samt vakt- och

arrestbyggnaden uppvärmas med lågtrycksånga från i källarvåningarna uppställda

pannor för kokseldning och med i rummen placerade radiatorer.

Kanslihuset har varmvatten system med radiatorer i alla lokaler. Kokinrättningen,

badet och tvätten uppvärmas medelst radiatorer för ånga från högtrycksångpannorna

i ångpanneliuset. Övriga byggnader uppvärmas medelst

kakelugnar eller kaminer.

Beträffande underofficersbostäderna I och III (bostadshus för gift personal)

innebär förslaget, att dessa skulle fortfarande uppvärmas medelst

kakelugnar. I fråga om övriga byggnader har ingenjören Theorell efter övervägande

av olika alternativ förordat en fullständig centralisering av värmeproduktionen

till en värme- och ångcentral, avsedd för hela anstalten med

undantag av nuvarande sjukhusbyggnaden samt vakt- och arrestbyggnaden,

vilka sistnämnda byggnaders pannanläggningar skulle bibehållas men ändras

till varmvattenssvstem.

Beträffande ångköksanläggningen har ingenjören Theorell i sin utredning

utgått ifrån, att de befintliga kokapparaterna i köket skulle kunna i stort

sett bibehållas men dels repareras, dels kompletteras med grytor av mindre

storlekar.

Beträffande maskintvättanläggningen har Theorell funnit de befintliga maskinerna

i allmänhet vara förslitna och böra ersättas med nya. Den befintliga

ångmangeln, som är relativt ny, har dock ansetts fullt användbar.

De utvändiga avloppsledningarna hava redan med nuvarande bvggnadsstorlekar

befunnits vara av för små dimensioner, på grund varav vid starkare

regnflöden i lägre liggande utrymmen uppstå besvärande översvämningar.

För avhjälpande av dessa missförhållanden, för vilka två av kasernbyggnaderna

samt pumprummet i ångpanneliuset äro mest utsatta, upptager förslaget,

bland annat, omläggning av huvudledningen framför de nuvarande kasernbyggnaderna

till bortom mässbyggnaden samt från ångpanneliuset, ävensom

nedläggning vid sidan av huvudavloppsledningen till Vänern av ytterligare

eu avloppsledning, som huvudsakligen skulle träda i funktion vid starkare

regnflöden.

I fråga om de elektriska anläggningarna gäller för närvarande, att elektrisk

kraft levereras av ett enskilt bolag, aktiebolaget Skandinaviska Elektricitetsverk

i Vänersborg, vilket bolag har koncession på dylik leverans till Vänersborgs

stad. Beträffande ordnandet av kraftproduktionen för den nya anstalten

har, såsom förut omnämnts, utredning verkställts av ingenjören

Magnusson, som därvid framlagt vissg, alternativa förslag. Utredningen

synes visa, att det vore ekonomiskt fördelaktigt, att anstalten icke enligt nu

gällande priser toge den elektriska energin från nämnda elektricitetsverk

utan att anstalten finge sin egen kraftstation. Härför erforderliga lokaler

äro upptagna i förslaget till ångpanne- och maskinhus. Med hänsyn till att

frågan om energileverans från elektricitetsverket enligt andra villkor än de

nu gällande upptagits till utredning, har kommittén emellertid ansett det

v&ra lämpligast, att definitiv ståndpunkt till förslaget om anordnande av

kraftstation vid anstalten icke fattas, förrän denna utredning blivit avslutad.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr IH5.

Kostnaderna för etablissementets apterande till sinnessjukanstalt enligt

kasernkommitténs förslag hava beräknats till sammanlagt 3,062,000 kronor.

Följande tablå utvisar, liuru dessa kostnader fördela sig på de olika

slagen av arbeten:

Kronor.

Nybyggnadsarbeten.......................................................................... 474,080: 70

Ombyggnadsarbeten ......... 1,406,769:30

Värmeledning samt invändiga vatten- och avloppsledningar ...... 750,500: —

Utvändiga gas-, vatten- och avloppsledningar .............................. 47,000: —

Elektriska installationer .................................................................. 157,000: —

Anordnande av promenadgårdar och stängsel .............................. 53,000: —

Oförutsedda utgifter, ritningar och kontroll ................................. 173,650: ■—

Summa kronor 3,062,000: —

Fördelade på de olika byggnaderna och anläggningarna te sig kostnads
-

beloppen på följande sätt:

Kronor

Sjukvårdspaviljong I .......................................................................... 511,850

II ......................................................................... 518,850

III ........................................................................... 527,550

Förvaltningsbyggnaden.......................................................................... 117,800

Sköterskehus (sjukhuset)...................................................................... 45,100

Bostadshus för gift personal (underofficersbyggnaden I).................. 12,000

Sköterskehus (underofficersbyggnaden II) ......................................... 36,450

Bostadshus för gift personal (underofficersbyggnaden III).............. 16,000

Kyrksals- och personalbyggnaden......................................................... 63,650

Portvakts- och personalhus .................................................................. 39,750

Personal- och verkstadshus .................................................................. 18,500

Verkstad.................................................................................................. 7,700

Köksbyggnaden .................................................................................... 253,600

Tvätt- och ångpannehuset................................................................... 447,500

Garage och snickarverkstad...................................... 28,750

Kapell och obduktionsbyggnad............................................................ 28,950

Utvändiga elektriska ledningar ........................................................•.... 2,500

Utvändiga kulvertledningar ............................................................... 102,850

Utvändiga gas-, vatten- och avloppsledningar ................................... 47,000

Promenadgårdar ................................................................................... 44,000

Inhägnad (ändringar av befintligt stängsel samt nytt trådstängsel

vid västra delen av tomtområdet) ................................................... 9,000

Extra uppvärmningsanordning för bad med torkar i de tre sjirk
vårdspaviljongema.

............................................................................. 9,000

Oförutsedda utgifter, ritningar och kontroll ............... 173,650

Ramma kronor 3,062,000

Då anstalten är avsedd för 849 patienter, skulle anläggningskostnaden

per vårdplats enligt kasernkommitténs förslag utgöra 3,606 kronor. Under

erinran att kostnaderna för Strängnäs hospital uppgått till i det närmaste

11,000 kronor per vårdplats och kostnaderna för Hälsingborgs hospital till

cirka 9,200 kronor per vårdplats, har kommittén framhållit, att man genom

att taga ifrågavarande kasernetablissement i anspråk för sinnessjukvården

således skulle erhålla ett mycket stort antal nya vårdplatser till ett pris, som

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Maj: ta proposition nr 16~>.

icke på långt når uppginge till halva kostnaden för ett nyuppfört hospital

av motsvarande storlek.

Under åberopande av vad i förevarande framställning anförts samt med

hänvisning till vad kommittén i förberörda skrivelse den 12 februari 1927

till chefen för försvarsdepartementet framhållit rörande nödvändigheten av

att genom statens försorg låta anordna nya platser för vård av sinnessjuka

och vissa sinnesslöa har kasernkommittén hemställt — förutom om godkännande

för statens del av den med Vänersborgs stad ingångna överenskommelsen

i anledning av regementsförläggningens upphörande —

dels, i fråga om det framtida användandet av det ledigblivande kasernetablissementet

i Vänersborg, att detsamma måtte i huvudsaklig överensstämmelse

med de av ingenjören Cederström utarbetade ritningarna omändras

till en anstalt för vård av sinnessjuka ävensom vissa sinnesslöa;

dels ock, därest kasernetablissementets utnyttjande för ifrågavarande ändamål

vunne godkännande, att kasernetablissementet, vilket för närvarande

står under arméförvaltningens vårdnad, måtte tillika med de markområden,

som enligt kommitténs förslag skulle tillhöra sjukvårdsanstalten, från och

med den 1 juli 1928 överflyttas till medicinalstyrelsens ämbetsförvaltning.

Genom remiss den 19 oktober 1927 har Kungl. Maj :t anbefallt medicinalstyrelsen

att, efter byggnadsstyrelsens hörande, avgiva utlåtande över kasernkommitténs

ifrågavarande förslag. I anledning härav har byggnadsstyrelsen

till medicinalstyrelsen inkommit med ett den 17 november 1927 dagtecknat

utlåtande, vilket avgivits efter förhandlingar med medicinalstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen anför i nämnda utlåtande rörande vissa av de i förslaget

upptagna byggnaderna huvudsakligen följande:

SjuJcvårdspamljongerna. I samråd med medicinalstyrelsen hade undersökts

möjligheten att kunna inskränka ombyggnadsarbetena inom de tre kasern

byggnaderna. Dessa undersökningar hade givit vid handen, att byggnaderna

skulle kunna godtagas för sitt ändamål utan några tillbyggnader och med

jämförelsevis obetydliga ombyggnadsarbeten. Enligt förslaget hade i mittpartiet

inrättats en stor trappa med hiss, som förmedlade mattransporten

och trafiken till promenadgårdarna. Denna nya trappa syntes icke vara

erforderlig. För att erhålla nio enskilda rum på varje flygel hade tillbyggnader

föreslagits. Det syntes emellertid, som om en sådan minskning av

sängantalet skulle kunna göras, att dessa tillbyggnader kunde uteslutas och

behövliga enkelrum anordnas inom den befintliga byggnaden i de föreslagna

vaksalarna. Antalet patienter på varje avdelning skulle visserligen härigenom

minskas något, men det vore även att märka, att å ritningarna angivits eu

beläggning å vaksalarna, som i verkligheten icke kunde genomföras.

Genom dessa ändringar skulle för varje kasernbyggnad kunna göras eu

besparing i byggnadskostnaderna av 104,000 kronor.

Förvaltningsbyggnaden. Trots de svårigheter, som givetvis vore förbundna

med inredande av överläkarbostad i mässlokalerna, syntes dock förbättringar

kunna göras i planläggningen. Yissa förbättringar borde även verkställas i

underläkarens bostad. Från medicinalstyrelsens sida hade vidare framhållits

såsom önskvärt, att av sistnämnda bostads sex rum två kunde avskiljas till

en dubblett.

Kasern
kommittén»
hemställan.

Yttranden

över kasernkommitténs

förslag.

Byggnads
styrchrri.

s. 154 Kontrollera mot PDF

1927 års

besparingsnämnd.

154 Kungl. Maj:ts proposition nr lfi5.

S ko

vissa svårigheter att inreda det gamla sjukhuset till sköterskerum. Vissa

rum hade även erhållit olämplig form och storlek och olämpliga ingångar.

Förbättringar syntes härutinnan och i vissa övriga avseenden otvivelaktigt

kunna göras vid förslagets utarbetande.

Kyrksals- och personalbyggnaden. De i källarvåningen av denna byggnad

belägna bagerilokalerna med sin dåliga belysning kunde icke anses lämpliga

för ändamålet

Köks byggnaden. Sedan av den stora manskapsmatsalen (mathallen) vissa

partier uppdelats till matsalar för olika befattningshavare, återstode en avsevärd

del, som föreslagits att användas till festsal. Som den nu vore utformad,

vore emellertid denna sal icke tilltalande, och frågan om anordnande

av festsal borde vid förslagets ytterligare bearbetning upptagas till förnyad

prövning.

Portvakts- och personalhus. Kostnaderna för de föreslagna ändringsarbetena,

föga understigande kostnaden per eldstad för nybyggnad, måste anses så

höga, att det med skäl kunde ifrågasättas, huruvida det vore ekonomiskt

tillrådligt att vidtaga de föreslagna förändringarna av byggnaden, så mycket

mer som de erhållna bostadsrummen icke kunde sägas bliva fullt tillfredsställande.

Vad angår kostnaderna för etablissementets omändring har byggnadsstyrelsen

med anledning av kasernkommitténs beräkningar härutinnan anfört

följande:

Totalkostnaden för kasernetablissementets omändring till hospital för 849

patienter hade beräknats till 3,062,000 kronor, vilket motsvarade 3,606 kronor

per patient. Patientantalet syntes emellertid med hänsyn till den påpekade

allt för höga beläggningen å vaksalarna böra minskas med 54 till 795, varvid

kostnaden per patient ökades till omkring 3,850 kronor.

Etablissementet hade uppförts under åren 1913—1917 för eu kostnad av

omkring 2,665,000 kronor och befunne sig i gott skick. Med avskrivning av

20 % i förslitning, motsvarande 2 % per år, skulle byggnadernas värde nu

kunna uppskattas till 2,132,000 kronor. Efter omändringen till sinnessjukanstalt

skulle anläggningen sålunda hava ett värde av 2,132,000 -f 3,062,000 kronor

eller 5,194,000 kronor, vilket motsvarade omkring 6,500 kronor per patient.

Genom de av byggnadsstyrelsen föreslagna ändringarna beträffande kasernbyggnaderna

skulle eu besparing kunna göras av 312,000 kronor. Vidare

syntes kostnaderna i allmänhet vara något högt beräknade, varför en nedsättning

med ytterligare 125,000 kronor kunde anses möjlig. De beräknade

kostnaderna, 3,062,000 kronor, skulle alltså kunna minskas med sammanlagt

437,000 kronor till 2,625,000 kronor. Sedan genom av byggnadsstyrelsen

föreslagna ändringar inom själva kasernerna patientantalet reducerats från

795 till 750, motsvarade anläggningens nuvarande värde jämte ombyggnadskostnaderna

(2,132,000 + 2,625,000 = 4,757,000 kronor) eu kostnad per patient

av omkring 6,300 kronor.

Slutligen har byggnadsstyrelsen framhållit, att i föreliggande kostnadsberäkningar

icke inginge kostnader för kasernområdets iordningsställände

för sitt nya ändamål.

Sedan byggnadsstyrelsens omförmälda utlåtande avgivits, har Kungl. Maj:t

genom beslut den 24 november 1927 anbefallt 1927 års besparingsnämnd

att avgiva utlåtande över det av kasernkommittén framlagda förslaget rörande

kasernetablissementets omändring. Samtidigt förordnades, att med avgi
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

vändet av medicinalstyrelsens utlåtande i ärendet skulle anstå, intill dess

besparingsnämnden yttrat sig.

I sitt den 23 december 1927 dagtecknade utlåtande liar besparingsnämnden

till eu början rörande förslaget framfört vissa allmänna anmärkningar

av följande innehåll:

Vid besök å kasernetablissementet hade nämnden funnit, att de olika

anläggningarna med smärre undantag befunne sig i mycket gott stånd.

Underhållet syntes icke vara i nämnvärd mån eftersatt. Med hänsyn härtill

hade nämnden funnit, att avsevärda besparingar kunde göras genom att

icke på målning, avfärgning av yttre väggar och dylikt nedlägga större kostnader

än som vore verkligen erforderligt. Det förefölle nämnden, som om

man vid kostnadsberäkningarnas upprättande i allmänhet utgått från, att då

kasernerna efter ombyggnadens avslutande toges i anspråk såsom sinnessjukanstalt,

denna skulle framstå såsom eu praktiskt taget ny anläggning.

Besparingsnämnden ansåge däremot, att man i stort sett ej borde ställa

större krav på byggnaderna i fråga än att de vid nämnda tidpunkt borde

vara i samma skick, som om de redan förut använts för hospitalsändamål

och därunder normalt underhållits. Givet vore emellertid, att eu upprustning

i samband med omändringarna i många fall kunde vara ekonomiskt

motiverad. Men det saknades enligt nämndens mening skäl att endast

av den anledningen, att exempelvis nya befattningshavare avlöste dem.

som hittills bott i tjänstebostäderna, större kostnader nedlades för byggnadernas

inredning och underhåll än som vid fortsatt användning för försvarsändamål

skulle kommit ifråga.

För att kunna närmare bedöma kasernkommitténs kostnadsberäkningar

hade besparingsnämnden låtit eu byggmästare i Vänersborg, som utfört ett

flertal byggnader i staden och som åtföljt nämnden vid besiktning av kasernetablissementet,

utföra en överslagsberäkning av kostnaderna för de utav

kommittén föreslagna omändringarna å en del mindre byggnader. Utan att

tillmäta dessa beräkningar någon avgörande betydelse hade dock besparingsnämnden

funnit desamma giva viss ledning, liksom de i övrigt bestyrkt

riktigheten av det utav byggnadsstyrelsen gjorda uttalandet, att kostnaderna

i allmänhet syntes vara något högt beräknade.

Beträffande de särskilda byggnaderna och anläggningarna har besparingsnämnden

förordat vissa ändringar i kasernkommitténs förslag. Dessa ändringar

hava antytts med röd påteckning å de till ärendet hörande ritningarna.

Vidare har i en vid nämndens utlåtande fogad promemoria lämnats

eu mera detaljerad redogörelse för berörda ändringsförslag samt för de besparingar,

som vid desammas genomförande beräknats uppstå. I nu angivna

hänseenden tillåter jag mig hänvisa till ritningarna och handlingarna. Jag

ber däremot att här få i huvudsak återgiva vad nämndens utlåtande innehåller

rörande olika byggnader och anläggningar. I

I fråga om sjukvårdspaviljongcrna har nämnden yttrat, att dessa borde.

på sätt byggnadsstyrelsen förordat, utföras utan tillbyggnader. Genom vissa

ändringar i avseende å rumsindelningen såväl i de nuvarande flygelutbyggnaderna

som i mittelpartiet kunde beläggningen ökas till i varje sjukhuspaviljong

26(5 patienter, därav 24 i enkelrum och 54 å övervakningssal.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Emellertid har besparingsnämnden ansett, att ett ytterligare patientantal

kunde inläggas i paviljongerna. Nämnden, som härvid syftat på möjligheten

att använda ett av de tilltänkta dagrummen i varje våning till sovsal, anför

härutinnan, att genom ändringar beträffande klosett- och tvättanordningarna

avsevärda utrymmen bleve frigjorda för dagrumsändamål, i följd varav enligt

nämndens mening ett av dagrummen i varje våning i stället kunde beläggas

såsom sovsal för 12 patienter. På nu antydda sätt utvunnes 48 platser i

varje paviljong.

Det sammanlagda antalet patienter skulle sålunda enligt nämndens förslag

bliva (3 X 266 + 3 X 48) 942 mot 849 enligt kasernkommitténs och 750

enligt byggnadsstyrelsens förslag.

De kostnadsbesparingar, som besparingsnämndens förslag skulle medföra,

hava beräknats bliva något större än enligt byggnadsstyrelsens beräkning

eller 345,600 kronor för samtliga paviljonger.

Beträffande förvaltningsbyggnaden har nämnden på anförda skäl ansett, att

förslaget borde i sin helhet omarbetas.

Med avseende å vissa av de byggnader, som enligt förslaget avsetts till

personalbostäder och samlingslokaler m. in., innehåller nämndens utlåtande i

huvudsak följande:

Sjukhusets omändring till shöterskehus mötte vissa svårigheter med hänsyn

till de nuvarande rummens storlek, fönsterindelning o. s. v. För vissa

rum borde sökas en bättre rumsindelning än den i kommitténs förslag ingående.

Ur besparingssynpunkt påpekades särskilt, att i denna byggnad

icke borde göras ominredningar i större utsträckning än som vore strängt

nödvändigt, detta med hänsyn till att eljest upprivning av mattor samt ommålning

av väggar och tak måste ske för betydande kostnader. Ur nämnda

synpunkter borde sålunda i stället för garderober i vissa rum insättas rymliga

klädskåp. De kostnadsbesparande åtgärder, som besparingsnämnden

förordade, jämte begränsning i övrigt av ändringarna hade beräknats medföra

en kostnadsminskning av 9,600 kronor.

I fråga om IcyrTcsäls- och personalbyggnaden ansåge besparingsnämnden ombyggnadsplauen

böra omarbetas.

Beträffande det i källarvåningen av sistnämnda byggnad inlagda bageriet

ansåge besparingsnämnden i likhet med byggnadsstyrelsen, att detta ej borde

bibehållas för sådant ändamål. Att inreda nytt bageri i annan byggnad

borde ej heller ifrågakomma. Enligt vad för besparingsnämnden uppgivits,

hade fråga väckts om utvidgning av bageriet vid det närbelägna hospitalet

å Restad. Onskligt vore, att en sådan utvidgning kunde tilltagas så, att

bageriet jämväl kunde tillgodose åtminstone eu väsentlig del av det nya

hospitalets brödbeliov, vilket i så fall i övrigt finge täckas genom inköp.

Denna fråga krävde emellertid ytterligare utredning.

Den bostadsbyggnad för gift personal, som skulle erhållas i den nuvarande

underofficersbyggnaden I, syntes icke behöva draga så stor kostnad för reparationer,

som av kommittén beräknats. Enligt besparingsnämndens uppskattning

syntes här kunna göras en besparing å 5,400 kronor. Emellertid syntes

det vara lämpligt att såsom ersättning för vissa ■— på sätt i det följande

omförmäles — ur ombyggnadsprogrammet av besparingsnämnden uteslutna

personalrum i portvaktsbyggnaden inreda bostadsrum för ogift personal i

opaginerad Kontrollera mot PDF

1Ö7

Kungl. Maj:ts proposition nr ltiö.

befintliga envåningsflyglar till nu ifrågavarande bostadslius. Kostnaden härför,

inberäknat uppförandet av särskild vedbod, hade beräknats till 13,500

kronor, vilket belopp borde avdragas å besparingen å omändringen av portvaktsbyggnaden.

Förslaget rörande den bostadsbyggnad för sköterskor, vartill underofficersbyggnaden

II skulle omändras, hade ej givit nämnden anledning till några

erinringar av större betydelse. Genom förenklad inredning samt minskad

omfattning av målning och tapetsering in. m. borde emellertid eu besparing

på denna byggnad å cirka 6,000 kronor kunna vinnas.

Den av byggnadsstyrelsen framförda kritiken mot förslaget att ombygga

vakt- och arrestbyggnaden till portvakts- och personalbyggnad hade besparingsnämnden

funnit äga fog. Nämnden hade för sin de! ansett, att inga andra

ändringar borde vidtagas i denna byggnad än att i norra delen av huset inreddes

en portvaktslägenhet om kök och två rum, varav det ena tillika skulle

vara vaktrum. Besparingen bleve enligt nämnden cirka 28,750 kronor.

Denna besparingssiffra borde emellertid rätteligen minskas med de förut

berörda kostnaderna för inredande av enkelrum i nuvarande underofficersbyggnad

I jämte byggande av vedbod för den dit förlagda personalen.

Nettobesparingen bleve alltså 15,250 kronor.

Beträffande tvätt- och ängpannehuset har nämnden anfört huvudsakligen

följande:

Yad själva tvättinrättningen anginge, hade denna redan eu kapacitet av

700 kilogram tvätt om dagen eller ungefär vad som syntes motsvara den

framtida tvättkvantiteten. Under sådana förhållanden borde omändringen

begränsas till det strängt nödvändiga. Då för närvarande tvättinrättningen

upptoge allenast övervåningen, medan undervåningen helt vore använd såsom

badinrättning, syntes för tvättinrättningen kunna avses betydligt mindre

utrymme än förslaget angåve.

Vid en sådan lösning borde tvättstugan bibehållas i våningen eu trappa

upp. För transport av tvätt mellan våningarna syntes patienter kunna användas,

varför den av kasernkommittén föreslagna hissen borde utgå.

Tvättmaskinerna kunde, på sätt i nämndens promemoria närmare augåves,

bibehållas i huvudsaklig omfattning.

Besparingen å tvätthuset enligt nämndens förslag kunde beräknas till omkring

43,000 kronor.

Den stora omgestaltning av de till nämnda byggnad hörande kolupplagsanordningarna,

som kommittéförslaget innebär, har besparingsnämnden ansett

sig icke böra tillstyrka. Kostnaderna för kolupplagsanordningen hava därför

enligt besparingsnämndens förslag beräknats kunna minskas med cirka

32,000 kronor. Sammanlagda besparingen å tvätt- och ängpannehuset skulle

alltså uppgå till 75,000 kronor.

Vidkommande köksbyggnaden har nämnden yttrat bland annat följande:

Den nuvarande köksbyggnaden hade enligt förslaget bibehållits men utökats,

särskilt med betydande källarlokaler. Det syntes besparingsnämnden.

att de föreslagna utbyggnaderna å köksflygelns fasader för utlämning och

diskrum borde kunna bortarbetas. Beträffande bilokalernas anordnande

borde vid detaljbearbetningen tagas under övervägande, om ej med tillämpande

av erfarenheterna från motsvarande omläggningar vid de blivande

sinnesslöanstalterna i Sala och Örebro ytterligare kostnadsbesparingar kunde

vinnas. Även vissa andra jämkningar i planen syntes i besparingssyfte kunna

vidtagas.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Vad härefter angår den föreslagna omändringen av nuvarande vinterstallet

till kapell och obduktionshyggnad samt garage och snickarverkstad har nämnden

ansett kunna genom vissa närmare angivna omläggningar göras besparingar

å 8,000, respektive 6,000 kronor.

Beträffande slutligen kostnaderna för omändringsarbetena uppgå de av

besparingsnämnden beräknade, i det föregående angivna besparingarna till

följande belopp:

Kronor

å sjukvårdspaviljongerna ....................................................................... 345,600

» sköterskebyggnaden ............................................................................. 9,600

» bostadsbyggnad (I) för gift personal..... ............................................ 5,400

» » (II) » sköterskor ..................................................... 6,000

> portvakts- och personalbyggnad ........................................................ 15,250

» tvätt- och ångpannehus (inklusive kolgård) ...................................... 75,000

» kapell och obduktionsbyggnad ........................................................... 8,000

» garage och snickarverkstad.................................................................. 6,000

Summa kronor 470,850

Härtill kommer, att för vissa byggnader — förvaltningsbyggnaden, personalbyggnaden

med samlings- och kyrksal samt köksinrättningen — besparingar

av nämnden förutsatts kunna ske, ehuru på utredningens dåvarande

stadium bestämda ändringsförslag ej kunnat av nämnden framläggas. Besparingsnämnden

har förklarat sig anse, att en minskning av kostnaderna

för dessa byggnader med sammanlagt åtminstone 25,000 kronor skulle vara

möjlig, om vid den erforderliga omarbetningen av planerna för dessa byggnader

besparingssynpunkterna vederbörligen beaktades. I

I likhet med byggnadsstyrelsen har besparingsnämnden vidare ansett

kostnadsberäkningarna överhuvudtaget vara väl höga. Med stöd jämväl av

de upplysningar, som inhämtats på platsen, har nämnden fördenskull ansett

sig kunna förorda en nedräkning av de beräknade egentliga byggnadskostnaderna

med 6 procent eller med ett belopp av cirka 90,000 kronor. Härvid

har nämnden emellertid framhållit, att de faktiska byggnadskostnaderna i ej

ringa mån torde bliva beroende av det sätt, på vilket ifrågavarande ombyggnadsarbeten

anordnades. Det syntes nämnden vara önskligt, att arbetena

uppdelades i partier, så att möjlighet bereddes även för firmor på

platsen eller i närheten därav att deltaga i tävlan om utförandet av åtminstone

vissa delar av ombyggnadsföretaget. Då alltså härigenom kretsen av

de byggnadsfirmor, som kunde komma att konkurrera, skulle bliva avsevärt

utökad, borde utsikterna att erhålla lägre byggnadspriser väsentligt ökas.

Detta’ påpekande gäller, framhåller nämnden, givetvis icke endast kasernbyggnaderna

i Vänersborg utan även andra liknande ombyggnadsföretag.

Även beträffande ledningar för vatten och värme har nämnden funnit eu

nedräkning av kostnaderna kunna ske, förslagsvis med i runt tal 45,000

kronor.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

159

I kasernkommitténs kostnadsberäkning hava, såsom förut omnämnts, oförutsedda

utgifter, ritningar och kontroll upptagits till 173,650 kronor. Besparingsnämnden

har ifrågasatt en i förhållande till förut angivna kostnadsminskningar

proportionell nedsättning av denna post eller med omkring

36,000 kronor.

Den sammanlagda kostnadsminskningen skulle sålunda enligt besparingsnämnden

— frånsett den eventuella besparingen å 25,000 kronor å förvaltnings-

m.fl. byggnader — uppgå till omkring (470,850 + 90,000 + 45,000 -f 36,000)

641,850 eller i runt tal 642,000 kronor, och totalkostnaden för anstaltens inrättande

skulle alltså bliva i runt tal 2,420,000 kronor, vilket belopp med

det av nämnden beräknade patientantalet av 942 skulle innebära eu kostnad

per patient av 2,570 kronor.

Besparingsnämnden har till slut framhållit, att på grund av den begränsade

tid, som stått till nämndens förfogande för behandling av förevarande

ärende, kostnadsberäkningarna givetvis måste vara rent approximativa.

Nämnden anser ingalunda osannolikt, att ytterligare besparingar utöver de

angivna skulle kunna genomföras, sedan de olika detaljerna hunnit närmare

prövas.

Sedan besparingsnämndens utlåtande överlämnats till medicinalstyrelsen

för att tagas i övervägande vid fullgörande av styrelsens uppdrag att avgiva

utlåtande över kasernkommitténs förslag, har medicinalstyrelsen den 27 januari

1928 avgivit dylikt utlåtande.

Styrelsen anför i utlåtandet till en början, att styrelsen tagit i övervägande

kasernkommitténs förslag till omändring av kasernetablissementets

byggnader för sjukvårdsändamål samt besparingsnämndens yttrande i ärendet.

Vid överläggningarna angående de egentliga byggnadsarbetena förklarar sig

styrelsen därvid hava samarbetat med representanter för byggnadsstyrelsen

och kasernkommittén, varvid från byggnadsstyrelsen deltagit intendenten

O. Hökerberg samt från kasernkommittén professorn Petréu och ingenjören

Cederström.

Med anledning av de anmärkningar, som styrelsen ansett sig böra göra

mot de olika förslagen i vissa hänseenden, har Cederström i enlighet med

av styrelsen gjorda anvisningar den 20 januari 1928 omarbetat vissa av ritningsförslagen.

De sålunda utarbetade nya ritningarna hava försetts med

beteckningen »Kungl. Medicinalstyrelsen» och bifogats styrelsens utlåtande.

Approximativa kostnadsberäkningar rörande de utarbetade ändringsförslagen

hava jämväl verkställts genom Cederströms försorg. Mot dessa beräkningar,

som likaledes fogats vid styrelsens utlåtande, har styrelsen förklarat sig icke

hava något att erinra.

Under hänvisning till nämnda ritningar och handlingar har styrelsen i

utlåtandet lämnat en redogörelse för de huvudsakliga ändringar av kasernkommitténs

förslag, som styrelsen ansett sig böra tillstyrka. I anslutning till

denna redogörelse ber jag att få angiva den huvudsakliga innebörden av

det förslag, som medicinalstyrelsen förordat.

styr elsen.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Majits proposition nr 165.

Sjukvårdspaviljongerna.

De av kasernkommittén föreslagna tillbyggnaderna har medicinalstyrelsen

ansett icke böra komma till utförande med undantag av två mindre sådana,

som på grund av styrelsens i det följande omförmälda förslag om slopande

av den i byggnadernas mittparti föreslagna stora trappan skulle bliva erforderliga

för de till källan aningen förlagda utgångarna till promenadgårdarna.

Ritningarna hava ändrats i enlighet härmed.

Vidare har, i enlighet med vad byggnadsstyrelsen ifrågasatt, det ena av

de båda föreslagna undersöknings- och samtalsrummen i varje våning förändrats

till sovrum, dock med plats för 4 patienter. Därjämte hava enkelrum

anordnats inom nuvarande byggnadskropp invid de föreslagna vaksalarna i

stället för i särskilda tillbyggnader.

I likhet med byggnadsstyrelsen har styrelsen även ansett den föreslagna

stora trappan i mittpartiet vara obehövlig. Den liar därför slopats, och de

nu på detta utrymme belägna toaletterna hava bibehållits, dock avdelade

med en vägg, varigenom erhållits en toalett för varje sjukvårdsavdelning.

Med hänsyn till byggnadernas höjd och det stora antal patienter, som

skulle inrymmas i dessa byggnader, har styrelsen ansett två hissar erforderliga.

I stället för den i förslaget upptagna hissen i mittpartiet hava därför

vid de båda befintliga trappuppgångarna anordnats varu- och personhissar.

Dessa skulle neddragas till källaren och föras upp till vindsvåningen.

Det av medicinalstyrelsen förordade förslaget beträffande sjukvårdspaviljongerna

har — med utgångspunkt från de av kommittén beräknade grundpriserna

— beräknats medföra en kostnadsminskning i förhållande till

kasernkommitténs förslag av 236,400 kronor.

Platsantalet uti ifrågavarande byggnader skulle med iakttagande av de

utav styrelsen gjorda ändringarna i kasernkommitténs förslag bliva 822.

Med anledning av besparingsnämndens förslag att i varje våning av sjukvårdspaviljongerna

ett av de tilltänkta dagrummen skulle användas till sovsal,

varigenom ett större platsantal skulle vinnas, har medicinalstyrelsen erinrat,

att styrelsen redan i sina i det föregående återgivna utlåtanden angående

förändring av trängkårskasernerna i Sala och Örebro till anstalter för asociala

imbecilla avstyrkt liknande, av besparingsnämnden då framlagda förslag,

under framhållande bland annat av vikten utav att tillräckligt utrymme

funnes, detta framför allt för undvikande av onödiga friktioner och konfliktanledningar.

Är detta — yttrar styrelsen — nödigt i fråga om sådana anstalter

som de föreslagna sinnesslöanstalterna i Sala och Örebro, så gäller det i ännu

högre grad nu ifrågavarande anstalt, som är avsedd huvudsakligen för vård av

sinnessjuka. Medicinalstyrelsen framhåller i detta avseende vidare, att det

givetvis ofta skulle leda till störande uppträden att verkställa framdukning

och servering av maten i ett rum, som är uppfyllt av patienter, somliga

sysselsatta med enklare arbeten såsom bandvävning, drevplockning m. m.

Den av nämnden föreslagna anordningen måste därför, enligt styrelsen,

anses mycket olämplig. Medicinalstyrelsen förklarar sig också städse vid

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

161

nyanläggningar av hospital hava som ett oeftergivligt villkor uppställt fordran

på särskiljande av mat- och dagrum i hospitalens olika avdelningar. I de

nn befintliga statsanstalterna för sinnessjuka — även de gamla omoderna —

äro enligt styrelsen sådana anordningar vidtagna, att dukning och servering

av maten kunna ske, utan att patienterna därunder vistas uti matlokalerna

eller i bredvidliggande sovsalar.

Styrelsen har av nu angivna skäl förklarat sig vilja inlägga en kraftig

gensaga mot besparingsnämndens förslag i här berörda hänseende.

Förval tning sbyggnaden.

Sysslomanskontoret har, i enlighet med vad byggnadsstyrelsen ifrågasatt,

förlagts till byggnadens bottenvåning, varvid nytt arkiv inretts genom avskiljande

av ett utrymme från ett lämpligt rum. I våningen eu trappa upp,

dit sysslomanskontoret enligt kasernkommitténs förslag skulle förläggas,

hava i stället inretts vissa personalrum. Direktionens sammanträdesruin

har utgått, då överläkarexpeditionen ansetts kunna användas för direktion ssamman

trädena.

I våningen två trappor upp, avsedd för överläkarens bostadsvåning, hava

av byggnadsstyrelsen ifrågasatta förbättringar i planläggningen vidtagits.

Den till tredje våningen förlagda bostaden för en hospitalsläkare har,

i enlighet med vad byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden påyrkat, för

ändrats så, att två rum eventuellt kunna avskiljas från bostaden för att

användas såsom dubblett för annan befattningshavare.

För sysslomannen har i kasernkommitténs förslag icke beräknats någon

bostad, utan kommittén har förutsatt, att sysslomannen skulle vara boende

utom anstalten. Styrelsen har emellertid ifrågasatt lämpligheten av eu

dylik anordning på grund av de mångahanda och omfattande göromål.

som tillhöra hans tjänst. Under byggnadsarbetenas utförande torde, anser

medicinalstyrelsen, möjlighet förefinnas till sådan ändring i planen, att bostad

må kunna beredas för sysslomannen, därest sådan ändring skulle visa

sig behövlig. Denna ändring har ansetts ej kräva ökning av anslaget.

Beträffande förvaltningsbyggnaden har medicinalstyrelsens förslag beräknats

innebära en kostnadsminskning i förhållande till kasernkommitténs förslag

av 15,000 kronor.

Sfcöterslcehuset (nuvarande sjukhuset).

Denna byggnad har erhållit en enligt medicinalstyrelsens förmenande förbättrad

rumsdisposition. I vissa rum hava, såsom besparingsnämnden föreslagit,

garderober borttagits för att ersättas med lösa skåp.

Med anledning av ett uttalande av besparingsnämnden att i rum, där

vattenledning ej redan införts, sådan ej heller behövde inledas, har medicinalstyrelsen

förklarat, att i rum för översköterskor och befattninghavare av

högre grad tvättställ borde anordnas; om ledningar därtill ej funnes, borde

sådana framdragas.

De av medicinalstyrelsen föreslagna ändringarna i denna byggnad hava

beräknats medföra en besparing av 2,000 kronor i jämförelse med kostnaderna

enligt kasernkommitténs förslag.

Bihan g till riksdagens protokoll 1028. 1 sand. 130 haft. (Nr 165.) i08,55i2S 11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kwngl. Maj:ts proposition nr 165.

Kyrksals- och personalbyggnaden.

Ritningarna till clenna byggnad hava omarbetats i huvudsaklig överensstämmelse

med av byggnadsstyrelsen framställda förslag, varvid samlingslokalerna

för personal även erhållit en lämpligare förläggning.

I likhet med byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden har medicinalstyrelsen

ansett, att det i denna byggnad befintliga bageriet icke bör bibehållas

såsom sådant. Medicinalstyrelsen anför härutinnan, att den för anstalten

behövliga bakningen med fördel syntes kunna utföras vid det närbelägna

hospital å Restad. En sådan anordning syntes dess lättare nu kunna

genomföras, som detta hospitals bakugn vore utbränd och måste ersättas

med en ny. Vid den då behövliga förändringen av bageriet kunde hänsyn

lätteligen tagas därtill, att detsamma borde förse jämväl nu ifrågavarande

anstalt med erforderligt bröd. Denna fråga tarvade emellertid ytterligare

utredning, vilken dock icke behövde förhindra förevarande förslags framläggande

för 1928 års riksdag. Utredningen syntes kunna verkställas så, att

förslag i ämnet kunde framläggas för 1929 års riksdag.

Medicinalstyrelsens förslag beträffande denna byggnad innebär vissa

kostnadsbesparande förenklingar, men då en del nya bostadsrum inlagts i

bottenvåningen, har någon kostnadsminskning för byggnaden i dess helhet

icke beräknats uppkomma.

Bostadshus för gift personal i underofficersbyggnaden I.

Besparingsnämndens förslag att såsom ersättning för vissa ur ombyggnadsprogrammet

av nämnden uteslutna personalrum i portvaktsbyggnaden inreda

de till underofficersbyggnaden I hörande envåningsflyglarna, nu innehållande

mat- och vedbodar, till bostadsrum för ogift personal har medicinalstyrelsen

ansett sig icke kunna biträda, då en dylik förändring på grund av dessa

flyglars dåliga beskaffenhet skulle draga alltför stora kostnader.

Medicinalstyrelsens förslag innebär icke några förändringar i ombyggnadsplanen

beträffande förevarande byggnad, men genom vissa begränsningar i

reparationsarbetenas omfattning har beräknats uppstå en besparing av 3.700

kronor.

Bostadshus för sköterskor i underofficersbyggnaden II.

Genom viss ändring och begränsning i reparationsarbetenas omfattning

har beräknats uppstå en besparing av 5,000 kronor i förhållande till kasernkommitténs

kostnadsberäkning.

Bostadshus för gift personal i underofficersbyggnaden III.

Beträffande denna byggnad har styrelsen icke gjort någon ändring uti

kasernkommitténs förslag. Genom viss begränsning i omfattningen av reparationsarbeten

har emellertid här räknats med en besparing av 4,400 kronor.

Bortvakts- och personalhuset.

Medicinalstyrelsen har funnit det vara lämpligast, att bottenvåningen nu

i sin helhet inredes, dock med iakttagande av vissa utav styrelsen enligt de

omarbetade ritningarna föreslagna förändringar. Yåningen en trappa upp

skulle däremot icke underkastas några ändringsarbeten.

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Medicinalstyrelsens förslag bär beträffande denna byggnad beräknats medföra

eu kostnadsminskning av 18,000 kronor i jämförelse med kasernkommitténs

förslag.

Det må i detta sammanhang omnämnas, att enligt medicinalstyrelsens

förslag bostäder inom anstalten skulle beredas för sammanlagt 140 befattningshavare

mot 145 enligt kasernkommitténs förslag. Totala personalantalet har

av medicinalstyrelsen beräknats till 215 mot av kommittén beräknade 233

befattningshavare.

Tvätt- och ångpannehuset.

Yid behandling av denna byggnad omnämner medicinalstyrelsen, att under

de senare åren vid en del hospital tvättavdelningarna omändrats och moderniserats,

därvid tillämpats den principen, att tvättlokalerna sammanförts

till eu våning, varigenom besparing av arbetskraft kunnat vinnas. Styrelsen

anför, att det hade varit önskligt att så kunnat ske även här, men på grund

av de lokala förhållandena hade detta icke varit möjligt.

Enligt det av styrelsen nu omarbetade förslaget har emellertid den befintliga

ångmangeln nedflyttats till bottenvåningen, till följd varav den föreslagna

tillbyggnaden måst något utökas.

Den av kasernkommittén föreslagna hissen har i styrelsens förslag bibehållits,

då den ansetts oundgängligen nödvändig. Någon möjlighet att, såsom

besparingsnämnden ifrågasatt, med patienter transportera tvätten mellan de

olika våningarna anser styrelsen icke förefinnas.

Ett utförande av tvättanläggningen i enlighet med vad medicinalstyrelsen

sålunda föreslagit har beräknats medföra samma kostnad, som beräknats

enligt kasernkommitténs förslag. Några förenklingar hava visserligen av

styrelsen föreslagits, men å andra sidan skulle den större tillbyggnaden av

bottenvåningen draga ökad kostnad, varigenom en utjämning av ökning och

minskning i kostnaderna beräknats komma att äga rum.

Besparingsnämndens förslag att i huvudsak bibehålla tvättavdelningen i

oförändrat skick har medicinalstyrelsen på det bestämdaste avstyrkt. Detta

förslag lämnar, yttrar styrelsen, icke någon möjlighet att utföra tvätt i sådan

utsträckning, som är behövlig vid eu anstalt med ett så stort antal sinnessjuka

och personal, som denna skulle komma att inrymma.

Däremot har styrelsen ansett det böra tagas under övervägande, huruvida

icke tvätten till större delen kunde verkställas vid hospitalet å Be stad.

Styrelsen finner en utredning härom böra verkställas. Därest en sådan anordning

skulle låta sig göra, borde förslag i ämnet kunna framläggas vid

1929 års riksdag i likhet med vad styrelsen föreslagit beträffande utredning

om bakning för anstaltens räkning vid nämnda hospital.

Beträffande förslaget till anordnande av kolgård vid ångpannehuset har

medicinalstyrelsen biträtt besparingsnämndens förslag. Härigenom har beräknats

uppkomma en besparing av 32,000 kronor.

Yad angår värmeanläggningen samt ångköks- och maskintvättanläggningarna

ävensom in- och utvändiga gas-, vatten- och avloppsledningar har medicinal
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl Maj:ts proposition nr 165.

styrelsen icke liaft något att anmärka mot ingenjören Tlieorells av kasernkommittén

biträdda förslag.

Med avseende å de elektriska anläggningarna bär medicinalstyrelsen infordrat

yttrande från elektriska prövningsanstalten i Stockholm, vars chef,

överingenjören T. Holmgren, förordat närmare undersökning om möjligheten

att genomföra en kombinerad drift med dels egen kraftproduktion, dels uttagande

därutöver av kraft i viss utsträckning från annan leverantör. Därefter

har den av kasernkommittén anlitade experten, ingenjören Magnusson,

i en till medicinalstyrelsen ingiven kompletterande utredning framlagt ytterligare

vissa alternativa förslag beträffande den elektriska kraftproduktionen.

Iiörande dessa förslag får jag hänvisa till handlingarna i ärendet.

För egen del har medicinalstyrelsen förklarat, att styrelsen icke på den

korta tid, som stått styrelsen till buds, kunnat låta verkställa någon närmare

utredning rörande de olika förslagen. Styrelsen har därför hemställt,

att frågan om den elektriska kraftanläggningen vid anstalten måtte uttagas

ur förslaget, på sätt styrelsen föreslagit rörande bageri- och tvättanläggningarna.

Köksbyggnaden.

Förslaget har omarbetats, varvid lokalerna disponerats på ett bättre sätt,

särskilt inom den stora mathallen. Samlingssalen har förlagts till sistnämnda

byggnads mittparti och matsalarna omkring densamma, varigenom lättnader

skulle vinnas vid serveringen. Vid omarbetningen av kasernkommitténs förslag

hava de av kommittén föreslagna tillbyggnaderna å fasaderna kunnat

uteslutas, varjämte tillbyggnaden å köksgaveln avsevärt minskats. På grund

härav och med hänsyn till förenklingar i övrigt har beräknats uppkomma en

besparing beträffande förevarande byggnad av 14,000 kronor.

Kapell och obduktionsbyggnad. Garage och snickarverkstad.

Medicinalstyrelsen har, i motsats till kasernkommittén, ansett att kapellet

jämte obduktionslokal och likkällare borde förläggas i en särskild, för ändamålet

nyuppförd byggnad, till vilken förslag uppgjorts.

Detta förslag innebär en besparing av 6,700 kronor i förhållande till

kostnaden för motsvarande anläggning enligt kasernkommitténs förslag.

För områdets planering har i kasernkommitténs förslag icke beräknats

något anslag. Medicinalstyrelsen anför emellertid, att i samtliga av styrelsen

uppgjorda förslag till nyanläggningar av sinnessjukanstalter upptagits

anslag för de nödvändigaste planeringsarbetena, vilka sedermera efter anstalternas

öppnande fullbordats av hospitalet med hjälp av patienternas arbeten.

Även här har ett iordningställande av området efter om- och tillkygg^dsftrbetena

ansetts bliva erforderligt, och styrelsen har därför funnit

ett anslag härför böra beräknas, vilket styrelsen ansett kunna bestämmas

till 20,000 kronor.

Yad härefter vidkommer kostnaderna för etablissementets omändring, uppgå

de i det föregående angivna kostnadsminskningar, som skulle uppstå genom

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

165

de av medicinalstyrelsen föreslagna ändringarna uti kasernkommitténs förslag,

med utgångspunkt från de av kommittén beräknade grundpriserna

sammanlagt till följande belopp:

Kronor.

Sjukvårdspaviljongerna.......................................................................... 236,400

Förval tningsbyggnaden........................................................................... 15,000

Sköterskehuset (sjukhuset)..................................................................... 2,000

Bostadshus för gift personal i underofficersbyggnad I ................... 3,700

Sköterskehus i underofficersbyggnad II ............................................ 5,000

Bostadshus för gift personal i underofficersbyggnad III .................. 4,400

Portvakts- och personalbyggnaden......................................................... 18,000

Kolgården ............................................................................................... 32,000

Köksbyggnaden ...................................................................................... 14,000

Kapell- och obduktionsbyggnaden......................................................... 6,700

Summa kronor 337,200

Vid denna minskning av byggnadskostnaden har posten för oförutsedda

utgifter m. m. ansetts kunna nedsättas med 10,800 kronor.

De av byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden föreslagna nedsättningarna

av kostnadssumman på grund av att kostnadsberäkningarna befunnits

för höga hava av Cederström ansetts vara för kraftigt tilltagna. Enär en

del av förevarande kostnadsminskning inräknats i förenämnda besparingssiffror,

har den ifrågavarande nedsättningen ansetts böra reduceras till

100.000 kronor.

Sammanlagda kostnadsminskningen skulle alltså enligt den av Cederström

gjorda beräkningen, mot vilken medicinalstyrelsen icke haft något att erinra,

uppgå till (337,200 + 10,800+100,000) 448,000 kronor.

Då enligt styrelsens förslag skulle upptagas ett anslag å 20,000 kronor

för planeringsarbeten, skulle således den totala kostnaden för anstaltens

iordningsställande enligt styrelsen uppgå till (3,062,000— 448,000 + 20,000)

2.634.000 kronor.

Till jämförelse har styrelsen meddelat följande tablå över totalkostnaden

för anstaltens iordningställande, antalet platser i densamma och kostnaden

per plats enligt kasernkommitténs, byggnadsstyrelsens, besparingsnämndens

och medicinalstyrelsens förslag:

Total-

kostnad

kr.

Antal

platser

Kostnad

per plats

kr.

Kasernkommittén ............................................

3,062,000

849

3.606

Byggnadsstyrelsen ..........................................

2,625,000

750

3,500

Besparingsnämnden..........................................

2,420,000

942

2,570

Medicinalstyrelsen ..........................................

2,634,000

822

3,204 I

Beträffande den av medicinalstyrelsen beräknade totalkostnaden, 2,634.000

kronor, framhåller styrelsen emellertid att, därest Kungl. Maj:t skulle komma

att besluta de av styrelsen ifrågasatta utredningarna angående möjligheten

s. 166 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Etablisse
inontets
omändring.

166 Kungl. Majds proposition nr 165.

att utföra eu del av anstaltens tvätt vid Vänersborgs liospital och angående

den elektriska kraftanläggningen vid anstalten, nämnda kostnad eventuellt

komme att kunna minskas med de belopp, vartill utredningarna kunde giva

anledning.

Styrelsen har i detta sammanhang i fråga om totalkostnadens storlek åberopat

vad styrelsen i sina utlåtanden angående omändring av trängkårsetablissementen

i Sala och Örebro till anstalter för vård av sinnesslöa anfört

beträffande de kostnader, som måste uppstå vid förändring av en byggnad

för ett helt annat ändamal än det, för vilken den ursprungligen varit avsedd.

Liksom i fråga om de förut behandlade förslagen rörande Sala- och

Örebroanstalterna synes mig även beträffande omändringen av kasernetablissementet

i Vänersborg gälla, att den framställda kritiken mot kasernkommitténs

förslag icke drabbar detta förslags huvudprinciper. Jag har därför

ansett, att även detta förslag bör kunna efter överarbetning läggas till grund

för framställning till riksdagen.

En sådan överarbetning har också verkställts av medicinalstyrelsen och

resulterat i det förslag, som inneliålles i styrelsens utlåtande jämte därvid

fogade ritningar och handlingar. Vid nämnda överarbetning har styrelsen i

avsevärd omfattning tagit hänsyn till de erinringar, som framställts från byggnadsstyrelsens

och besparingsnämndens sida. Representanter för byggnadsstyrelsen

och nämnden hava erhållit del av det överarbetade förslaget, och

vid överläggningar inom departementet har jag haft tillfälle att inhämta

deras mening om detsamma. Då jag kommit till den uppfattningen, att det

av medicinalstyrelsen förordade förslaget å ena sidan i väsentlig grad tillgodoser

sparsamhetssynpunkterna och å andra sidan är ägnat att medföra

tillfredsställande anordningar såväl för fyllandet av anstaltens sjukvårdsuppgift

som för dess ändamålsenliga drift, har jag funnit mig kunna i stort

sett tillstyrka detta förslag. Under sådana förhållanden torde särskilt yttrande

från min sida endast på vissa punkter erfordras, medan jag i övrigt

kan åberopa vad medicinalstyrelsen i ärendet anfört och föreslagit.

Beträffande omändringen av kasernbyggnaderna till sjulcvårdspaviljonger

biträder jag medicinalstyrelsens förslag. Endast på en punkt har jag haft

under övervägande en ändring av större betydelse i ekonomiskt hänseende.

Jag syftar härvid på de i förslaget ingående hissarna. Det har synts mig

kunna ifrågasättas, huruvida icke i varje paviljong den ena av dessa hissar

skulle kunna slopas och paviljongen alltså åtnöjas med endast en hiss, såsom

fallet skulle bliva enligt kasernkommitténs förslag. Då emellertid enligt medicinalstyrelsens

förslag det icke torde vara möjligt att — såsom i kommitténs

förslag skett —- förlägga en hiss på central plats inom paviljongen, har jag

stannat vid att icke påkalla någon ändring av det förstnämnda förslaget

i denna del. Det synes likväl böra bero på närmare övervägande före byggnadsarbetenas

utförande, huruvida hissarna böra dragas upp ända till vindsvåningen

eller stanna i våningen 3 trappor upp. Någon kostnadsminskning

på denna grund synes emellertid för närvarande icke böra beräknas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 1<><

Med avseende å beläggningen inom sjukvårdspaviljongerna bär jag med

hänsyn till vad medicinalstyrelsen anfört funnit mig icke böra tillstyrka besparingsnämndens

förslag, att i varje våning ett utav de föreslagna dagrummen

skulle användas till sovsal för 12 patienter. Däremot bai jag beträffande

den översta våningen i varje paviljong — i vilken våning endast

skulle anordnas en avdelning — ansett mig böra föreslå, att det logement,

som föreslagits till dagrum, skulle beläggas med 12 patienter. Ersättning

för det dagrumsutrymme, som härigenom skulle gå förlorat, synes kunna beredas

inom den nuvarande kasernkorridoren. Enligt medicinalstyrelsens förslag

skulle av korridoren på ena gaveln genom en vägg avdelas ett omkring

16 meter långt rum, avsett till arbetssal, medan återstoden av korridoren

skulle avses till matrum. Enligt min mening torde genom avdelande av ett

motsvarande rum i korridorens motsatta ända kunna vinnas ett dagium, där

de patienter, som ej uppehålla sig i arbetssalarna eller annorstädes inom

anstalten, kunna vistas vid de tillfällen, da fram- eller avdukning sker i

matrummet, vartill med detta förslag skulle avses endast korridorens mittparti.

Detta parti skulle bliva omkring 22 V2 meter långt.

Genom den nu ifrågasatta anordningen skulle i varje paviljong vmnas ett

ytterligare platsantal av 12 eller för hela anstalten sammanlagt 36 platser.

Totala platsantalet inom de till kasernetablissementet hörande byggnaderna

skulle alltså komma att uppgå till 858 i stället för av medicinalstyrelsen beräknade

822 platser. Härigenom skulle platsantalet komma att — ehuru några

tillbyggnader icke skulle verkställas och oaktat reduktion skett av den av

kasernkommittén beräknade, till synes alltför täta beläggningen i vaksalarna.

— något överstiga det av kommittén beräknade platsantalet av 849.

A.tt — i anslutning till vad jag förordat beträffande Sala- och Örebroanstalterna

— från det nyss angivna totala platsantalet avdraga visst antal reservplatser

har jag icke ansett erforderligt. Såsom förut antytts, torde nämligen

möjlighet finnas att åtminstone i eu del av de — enligt mitt förslag

till antalet sammanlagt 48 — för 12 patienter avsedda sovsalarna vid behov

inlägga ytterligare en eller undantagsvis tva patienter. Pa giund härav

synes tillräcklig marginal kunna beräknas i detta hänseende.

Jag anser mig här böra meddela en översikt rörande platsantalet

i an
-

Kasern-

kommittén

Byggnads-

styrelsen

Be-

sparings-

nämnden

Medicinal-

styrelsen

Depar-

tements- j

chefen i

7

7

8

5

5

7

7

8

5

5

7 21

7 21

8 24

5 15

o 15

26

15

18

23

23

26

15

18

23

23

26 78

15 45

18 54

23 69

23 69

48

48

60

48

48

48

48

60

48

48

48

48

60

48

48

40 184

40 184

56 236

46 190

58 202 |

283

250

314

274

286

849

750

942

822

858

Platser i

Enkelrum i bottenvåningen

» » våningen 1 tr. .

„ » » 2 » .

Vaksalar i bottenvåningen..

» » våningen 1 tr. ...

» » » 2 a ...

Stora sovsalar i bottenvåningen

.. a n våningen 1 tr. .

»'' » » » 2 - .

a a 3 >i .

Summa platser i en paviljong......

i. » >'' alla 3 paviljongerna

.>..........’.........................

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

På sätt medicinalstyrelsen föreslagit, synas frågorna om lämpligaste sättet

för anordnande av bak och tvätt för anstaltens räkning samt om den elektriska

kraftproduktionen böra göras till föremål för närmare utredning, innan slutlig

ståndpunkt tages i dessa frågor. Utredningen synes böra verkställas i sådan

tid, att de förslag, som därav kunna föranledas, kunna framläggas för 1929

års riksdag. I avvaktan på dylik utredning böra givetvis beträffande de av

dessa frågor berörda byggnaderna icke vidtagas några åtgärder, som kunna

föregripa en prövning av olika alternativ för lösning av nämnda frågor.

Såsom förut nämnts, bär medicinalstyrelsen för vissa såsom nödvändiga

ansedda arbeten i och för planering av anstaltsområdet beräknat ett belopp

av 20,000 kronor. Eliuru jag beträffande Sala- och Örebroanstalterna ansett

mig icke böra tillstyrka äskande av särskilda belopp för ifrågavarande ändamål,

har jag för Yänersborgsanstaltens vidkommande, med särskild hänsyn

till områdets storlek och nuvarande beskaffenhet, funnit mig böra biträda

medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag.

Beträffande övriga byggnader och anläggningar, vilka avses i medicinalstyrelsens

förslag, har jag icke något att erinra mot vad styrelsen förordat.

Med avseende å kostnaderna för kasernetablissementets omändring har jag

i stort sett icke något att anmärka mot de av medicinalstyrelsen framlagda

beräkningarna. Med anledning av den ståndpunkt, jag intagit i fråga om

tvättinrättning samt anordningar för elektrisk kraftproduktion, torde emellertid

från den av styrelsen beräknade kostnadssumman böra tills vidare avdragas

de belopp, som i kostnadsberäkningarna ingå för berörda anläggningar.

För kraftstationen har i beräkningen upptagits ett belopp av 52,000

kronor. På den del av tvätt- och ångpannehuset, som avser tvättinrättningen,

kan, enligt vad jag inhämtat, beräknas belöpa ett belopp av omkring 45,000

kronor. Tillhopa skulle alltså av dessa skäl från den av medicinalstyrelsen

beräknade kostnadssumman böra avdragas 97,000 kronor. För bagerianläggningen

torde något avdrag ej kunna ske, då denna anläggning enligt

kasernkommitténs förslag skulle användas i huvudsak i nu befintligt skick

och särskilt kostnadsbelopp för denna anläggning på grund härav ej beräknats.

Beträffande kostnaderna har jag vidare, i anslutning till vad besparingsnämnden

anfört, funnit mig böra tillstyrka, att å posten oförutsedda utgifter1

m. m. beräknas en något större nedsättning än som innefattas i den av

Cederström uppgjorda och av medicinalstyrelsen biträdda beräkningen. Enligt

min mening bör denna nedsättning kunna upptagas till 22,800 kronor eller

12.000 kronor mer än vad Cederström beräknat.

Den av medicinalstyrelsen angivna totala kostnadssumman, 2,634,000 kronor,

skulle i enlighet med vad jag nu anfört tills vidare minskas med (97,000+12,000)

109.000 kronor till 2,525,000 kronor. Med beräkning av 858 platser innebär

denna kostnadssumma ett belopp av 2,941 kronor per vårdplats.

Av vad jag förut anfört följer, att såväl nyss angivna totala kostnadsbelopp

som den beräknade kostnaden per vårdplats längre fram måste ökas

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

169

med vad som efter närmare utredning kan befinnas erforderligt för ordnandet

av frågorna om tvätt och om elektrisk kraftproduktion. Därest kostnaden

för dessa anläggningar skulle uppgå till det av medicinalstyrelsen uppskattade

beloppet, skulle enligt det av mig förordade förslaget sammanlagda kostnaden

per vårdplats bliva 3,054 kronor.

Med avseende å förutsättningarna för kostnadsberäkningen samt de synpunkter,

som synas böra anläggas vid bedömandet av kostnadssiffrorna, gäller i

huvudsak vad jag förut anfört vid behandlingen av förslagen rörande anstalterna

i Sala och Örebro. Jag vill i detta sammanhang särskilt framhålla,

att, såsom den föregående redogörelsen utvisar, vid kostnadsberäkningen

förutsatts, att inom kasernetablissementet nu befintliga köks- och tvättmaskiner

skulle komma att kvarstanna på platsen och utan kostnad övertagas

av den blivande anstalten. Därest det skulle visa sig, att de förutsättningar,

på vilka kostnadsberäkningarna i nyssnämnda hänseenden grundats,

icke skulle bliva för handen, kommer detta givetvis att föranleda någon

ökning av kostnaderna för anstaltens anordnande.

Såsom framgår av vad jag i det föregående yttrat rörande den blivande

sinnessjukanstaltens markområde och därmed sammanhängande frågor, skulle

för anstaltens räkning behållas i kronans hand bland annat de till regementet

upplåtna delarna av de båda landerierna Källshagen och Fredrikslund. A

dessa egendomar finnas åtskilliga byggnader, bland annat den hittills till

överstebostad upplåtna manbyggnaden vid Källshagen. Beträffande användningen

av denna byggnad har övervägts, huruvida densamma borde disponeras

såsom överläkarbostad. Av eu sådan användning skulle följa ändrad

disposition av förvaltningsbyggnaden inom kasernetablissementet, varvid

möjlighet skulle finnas att inom denna byggnad bereda bostad för sysslomannen.

Från medicinalstyrelsens sida bär emellertid under hand framhållits

att, även om manbyggnaden vid Källshagen i övrigt kunde anses fullt tillfredsställande

såsom överläkarbostad, den dock vore belägen på alltför stort

avstånd från sjukvårdspaviljongerna för att väl lämpa sig till detta ändamål. I

stället har väckts förslag, att i byggnaden skulle anordnas en öppen-dörravdelning

(jordbrukskoloni), för vilken då även borde disponeras såväl övriga

vid Källshagen befintliga, mindre bostadshus som till egendomen hörande

ekonomibyggnader. Detta förslag synes mig vara i hög grad beaktansvärt.

Såvitt för närvarande kan bedömas, torde i berörda avdelning kunna anordnas

platser för åtminstone ett 20-tal patienter, varigenom sammanlagda platsantalet

vid anstalten skulle stiga minst till 878. Frågan om inrättande av

en sådan avdelning kan emellertid icke nu företagas till slutlig prövning

utan synes böra göras till föremål för närmare utredning. Jämväl denna utredning

synes böra verkställas så, att förslag i ämnet — innefattande jämväl

beräkningar rörande kostnaderna för de omändringsarbeten, vilka kunna

bliva erforderliga för avdelningens inrättande — kan framläggas för 1929

års riksdag. Det synes vara att förvänta, att ändringsarbetena icke skola

behöva göras mera omfattande, än att de platser, som här kunna vinnas,

skola bliva betydligt billigare än vårdplatser i allmänhet.

s. 170 Kontrollera mot PDF

Övriga

kostnader för

anstaltens

anordnande

samt driftkostnader.

170 Kungl. Majits proposition nr 165.

Såsom i annat sammanhang antytts, kunna de byggnader å Källshagen

och Eredrikslund, som icke behöva tagas i anspråk för den ifrågasatta

öppen-dörr-avdelningen — liksom även en å landeriet Petersberg befintljg

bostadsbyggnad -— komma till användning som personalbostäder.

Liksom beträffande Sala- och Örebroanstalterna förutsätter jag, att de till

kasernetablissementet nu hörande byggnader, vilka enligt det föreliggande

förslaget icke skulle komma till användning för anstaltens behov, tills vidare

få kvarstå, för den händelse de befinnas sedermera kunna användas till

något anstaltens ändamål. Ifrågavarande byggnader böra alltså erhålla nödigt

underhåll.

De markområden, vilka enligt vad i det föregående föreslagits skulle upplåtas

till den blivande anstalten, torde jämte därå befintliga byggnader böra

från och med den 1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet.

Jag anhåller vidare att liksom beträffande Sala- och Örebroanstalterna

få något uppehålla mig vid frågan om de kostnader, som — utöver utgifterna

för kasernetablissementets omändring — komma att bliva följden av den

föreslagna anstaltens upprättande.

I fråga om kostnaderna för anskaffande av nödiga inventarier torde vad jag

i motsvarande hänseende yttrat vid behandling av Salaanstalten i stort sett

äga tillämpning även för Yänersborgsanstaltens vidkommande. En stegring

av inventariekostnaderna torde visserligen för Yänersborgsanstalten komma

att föranledas av att denna kräver något mera omfattande sjukvårdsanordningar

än vad fallet torde bliva i Sala. Denna höjning lärer dock motverkas

av anstaltens större platsantal, vilket torde verka utjämnande på kostnaderna

för plats räknat. Om man även för denna anstalt kalkylerar med en inventariekostnad

av högst 800 kronor per patient, skulle med förutnämnda platsantal

av 858 det erforderliga totalbeloppet utgöra högst omkring 685,000 kronor.

Med avseende å behovet av personal vid anstalten har, såsom förut berörts,

Jcasernkommittén framlagt en approximativ beräkning. Denna beräkning, som

avser såväl ordinarie som icke-ordinarie personal, upptager sammanlagt 233

befattningshavare, nämligen läkarpersonal 4, kontorspersonal 4, sjukvårdspersonal

151 (därav 5 uppsyningsmän och föreståndarinnor) och ekonomipersonal

74 (av ekonomipersonalen beräknas 5 arbetsledare och arbetsbiträden

för arbetssalar, 8 befattningshavare tillhörande maskin- och eldarpersonal,

10 tillhörande hantverkspersonal, 14 hänförliga till kökspersonal, 11 tillhörande

tvättpersonal, 4 befattningshavare i bageri samt 22 befattningshavare

tillhörande andra arbetsgrupper).

Beträffande grunderna för personalberäkningen anför kommittén, att för

den för manliga imbecilla avsedda sjukvårdspaviljongen räknats med enbart

manlig vårdpersonal, då sådan visat sig lämpligast för imbecilla av mankön.

Däremot har beräknats huvudsakligen kvinnlig personal i sjukvårdspaviljongen

för manliga sinnessjuka. Den manliga sjukvårdspersonalen skulle här in
-

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 171

skrankas till nattvakter samt vissa för ledande av patienternas arbeten erforderliga

skötare.

Besparingsnämnden bär icke ingått på frågan om personalbehovet vid anstalten.

Medicinalstyrelsen har anfört, att det vore synnerligen svårt att före ibruktagandet

av en anstalt uppgöra några beräkningar angående behovet av personal

vid densamma. Till följd härav hade vid föregående nyanläggningar

av hospital sådana beräkningar icke verkställts, förrän anstaltsförvaltning

blivit tillsatt. Styrelsen har dock ansett sig böra något beröra kasernkommitténs

utredning angående personalbehovet.

I fråga om sjukvårdspersonalen — uppsyningsmän och föreståndarinnor

undantagna — innebär kasernkommitténs beräkning ungefär 1 befattningshavare

på 6 vårdade. Då här är fråga om lugna sinnessjuka samt sinnesslöa,

har styrelsen förklarat sig intet hava att anmärka mot denna beräkningsgrund.

Med styrelsens uppskattning av platsantalet till 822 skulle sålunda

sjukvårdspersonalens antal bliva 137. Vid denna beräkning har emellertid

hänsyn icke tagits till någon eventuell minskning av arbetstiden med tv åtföljande

behov av ökad personal.

Vidkommande ekonomipersoualen har styrelsen ansett sig kunna ur kasernkommitténs

förslag utesluta dels hela bageripersonalen, 4 personer, då bakning

borde ske vid Vänersborgs hospital, dels 6 andra befattningshavare.

Ekonomipersonalens antal skulle sålunda bliva 64 mot 74 enligt kasernkommittén.

Kontorspersonalen har beräknats till 5 befattningshavare mot 4 enligt

kasernkommittén.

I övrigt har styrelsen icke haft något att erinra mot kommitténs beräkning.

Hela den för anstalten avsedda personalen skulle således enligt styrelsen

uppgå till 215 mot 233 enligt kommitténs uppskattning.

En inom medicinalstyrelsen uppgjord beräkning av avlöningskostnaderna

för personalen — varvid räknats med begynnelselöner — är av följande

innehåll:

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Begynnelselön

An tal

Löne-

å D-ort

grad

Per be-

Ordinarie befattningshavare.

fattning

lagt

Läk arper sonal:

i

överläkare av l:a klass .............................................

B 29

9,300

9,300

i

hospitalsläkare av l:a klass .......................................

B 28

8,820

8,820

2

» » 2:a » .......................................

B 26

7,860

15,720

Kontorspersonal:

1

syssloman av 2:a klass .............................................

B 22

6,168

6,168

1

bokhållare.................................................................

B 15

3,900

3,900

1

kassör .....................................................................

B 11

3,108

3,108

1

kameralbiträde .........................................................

B 8

2,664

2,664

1

kanslibiträde ..........................................................

B 7

2,526

2,526

Sjukvårdspersonal:

1

uppsyningsman av l:a klass.......................................

B 14

3,672

3,672

1

förestånderska » » » ......................................

B 12

3,276

3,276

1

uppsynmgsmaii » 2:a » .......................................

B 10

2,940

2,940

4

överskötare..............................................................

B 8

2,664

10,656

2

förestånderskor av 2:a klass ......................................

B 7

2,526

5,052

39

skötare ...................................................................

B 6

2,388

93,132

14

översköterskor ..........................................................

B 6

2,388

33,432

45

sköterskor.................................................................

B 3

1,974

88.830

Ekonomipersonal:

1

maskinmästare av l:a klass .......................................

B 14

3,672

3,672

1

hantverksföreståndare av l:a klass..............................

B 10

2,940

2,940

1

maskinist av l:a klass..............................................

B 10

2,940

2.940

1

trädgårdsmästare ......................................................

B 10

2,940

2,940

7

hantverksföreståndäre av 2:a klass..............................

B 8

2,664

18,648

1

köksförestånderska av l:a klass ..................................

B 7

2,526

2,526

1

magasinsföreståndare ................................................

B 7

2,526

2.526

1

arbetsförestånderska..................................................

B 6

2.388

2,388

4

hantverkare..............................................................

B 6

2,388

9,552

1

post- och stadsbud ................. .................................

B 6

2,388

2,388

1

tvättförestånderska av l:a klass ...........................

B 6

2,388

2,388

4

eldare av 2:a klass ..................................................

B 5

2.250

9.000

Icke-ordinarie befattningshavare.

g

(e. o. skötare ............................................................

—

2,112

\manliga

—

1,440

le. o. sköterskor.........................................................

—

1,698

\kvinnliga

—

1,164

j JöjUUU

2

manliga ekonomister av l:a klass..............................

—

1,974

3.948

4

» » » 2:a » .............................

—

1,836

7,344

3

» » » 4:e »

—

1,440

2,880

1

kvinnlig ekonomist » l:a » .....

—

1.974

1,974

5

kvinnliga ekonomister » 2:a » ... ...........

—

1,698

8,490

2

» » » 3:e >'' ......

—

1,302

2,604

23

» » » 4:e »

—

1,164

26,772

1

yttre portvakt av 2:a klass ........................................

—

690

690

215

Summa kronor

—

—

460,806

Härtill komma:

arvode till 1 predikant ...............

—

—

1,800

» »1 sekreterare.........

—

—

1,500

till felräkningspenningar, arvoden för nästansvarighet,

sjukhusvård åt befattningshavare, vikariatsersättningar

m. in......................................................................

—

—

16,420

Summa kronor

—

—

19,720

Tillhopa

—

—

480,526

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

173

Med avseende å personalberäkningen gäller även för denna anstalt vad

jag förut yttrat i motsvarande hänseende beträffande Sala- och Örebroanstalterna.

Det bör därjämte uppmärksammas, att svårigheterna att på förhand

uppgöra en personalberäkning naturligen äro än större, då det gäller

en anstalt av den storleksordning, varom här fråga. De nu anförda helt

approximativa beräkningarna avse därför endast att giva en ungefärlig uppfattning

av personalkostnaderna.

Det är för övrigt att märka, att medicinalstyrelsens beräkningar uppgjorts

med utgångspunkt från det av styrelsen beräknade platsantalet av 822. Vid

det av mig uppskattade platsantalet av 858 skulle beträffande sjukvårdspersonalen,

med den av medicinalstyrelsen angivna beräkningsgrunden av 1 befattningshavare

på 6 vårdade, erfordras en ökning med 6 befattningshavare.

Härtill kommer den personalökning, som kan bliva följden av anordnandet

å landeriet Källsliagen av en öppen-dörr-avdelning. A andra sidan skulle

— därest den av mig förordade utredningen om lämpligaste sättet för utförande

av tvätt för anstaltens räkning kommer att giva vid handen, att

tvätt i huvudsaklig omfattning kan utföras vid Vänersborgs hospital å Ile

stad — en minskning av den beräknade ekonomipersonalen kunna ske, vilken

minskning emellertid naturligen kommer att åtminstone delvis uppvägas av

en personalökning vid hospitalet å Restad.

Vad angår andra driftkostnader än personalkostnader åberopar jag vad

jag förut anfört vid behandling av Salaanstalten.

Uppförande av ett hospital vid Umeå.

I skrivelse den 12 december 1924 upptog medicinalstyrelsen frågan om

behovet av ett ytterligare hospital för övre Norrland till närmare prövning.

Styrelsen erinrade därvid till en början om att styrelsen den 8 juni 1923,

såsom jag redan i annat sammanhang erinrat, erhållit uppdrag att upprätta

och till Kungl. Maj:t överlämna plan för ett successivt utförande av

de nyanläggningar samt om- och tillbyggnadsarbeten, som befunnes erforderliga

för den statliga sinnessjukvården. Såsom styrelsen vid flera föregående

tillfällen framhållit hade det dock, anförde styrelsen, icke varit och vore

ej heller för det dåvarande möjligt att uppgöra den sålunda infordrade

planen. Detta vore beroende på flora omständigheter, som ännu icke kunde

bedömas, bland annat behovet av vårdplatser å hospitalen efter det då

ifrågasatta överenskommelser träffats med Stockholms stad och Göteborgs

stad angående övertagande av sinnessjuka från dessa städer.

A andra sidan ansåg styrelsen sig böra framhålla, att dåvarande överinspektören

för sinnessjukvården i riket, professorn Alfred Petrén i ett av

given anledning den 30 juni 1924 avgivet yttrande bland annat anfört, att

en betänklig stagnation i avseende å anskaffning av liospitalsplatser skulle

uppstå, därest resultatet av nyss antydda överenskommelser skulle avvaktas,

samt att, även om behovet av platser å statens hospital bleve mindre, därest

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

å dessa icke behövde vårdas sjuka från Stockholm och Göteborg, ett avsevärt

antal nya dylika hospitalsplatser likväl under alla förhållanden behövde

anskaffas. Den dåvarande exspektantsiffran, omkring 4,000, bure tydligt

vittne därom.

Med hänsyn till vad överinspektören sålunda anfört och enär de kostnader,

varmed fullbordandet av Hälsingborgs hospital skulle bliva förbundet,

dåmera kunde överblickas, ansåg styrelsen sig böra till prövning upptaga

de liospitalsbyggnadsföretag, som för avhjälpande av den stora platsbristen

syntes böra komma till utförande under den närmaste tiden.

Förutom det av styrelsen redan år 1917 framlagda projektet om utvidgning

av Växjö hospital ävensom fråga om ett nytt hospital vid Visby behandlade

styrelsen härefter i sin nämnda skrivelse förut antydda spörsmål om inrättande

av ytterligare ett hospital för övre Norrland. Styrelsen erinrade

därvid inledningsvis om att styrelsen i skrivelse den 9 maj 1923 angående

ifrågasatt utvidgning av Piteå hospital och asyl betonat, att sistnämnda

anstalt, även efter dylik utvidgning, icke syntes vara tillräcklig att fylla övre

Norrlands växande behov av vårdplatser och att det sålunda vore eu tidsfråga,

då åtgärder borde vidtagas för uppförande av ytterligare en sinnessjukanstalt

för denna del av landet, exempelvis Västerbotten.

Vidare meddelade medicinalstyrelsen, att Petrén i sitt förberörda yttrande

jämväl berört denna fråga och därvid framhållit vikten av att ett nytt hospital

i övre Norrland komme till stånd snarast möjligt bland annat ur den

synpunkten att såväl intagningar som utskrivningar från ett hospital

vore lättare, ju mindre avståndet till hospitalet vore, och att det därför

låge i sinnessjukvårdens intresse, att det i denna del av landet med dess

stora vidder och mindre goda kommunikationer bleve ett hospital inom

varje län.

Under åberopande av vad i nyssnämnda skrivelse och yttrande sålunda

anförts framhöll styrelsen, att ett nytt hospital otvivelaktigt krävdes för

övre Norrland. Detta hospital ansåg styrelsen, såsom i skrivelsen den 9

maj 1923 redan förslagsvis antytts, böra förläggas till Västerbotten. Till stöd

därför anförde styrelsen i huvudsak följande.

Vid den rayonindelning, som ägt rum, då Strängnäs hospital tagits i

bruk, hade Piteåanstaltens område bestämts att omfatta Norrbottens län

men av Västerbottens län endast Byske och Lövångers församlingar samt

Skellefteå landsförsamling. Hela den övriga delen av Västerbottens län

hade tilldelats Östersunds hospital.

Vid ibruktagande av det nya hospitalet invid Hälsingborg komme rayonen

för Piteå hospital och asyl att bliva än mera inskränkt, och ytterligare

en del av Västerbottens län skulle bliva hänvisad till Östersunds hospital.

Sinnessjuka från de östra delarna av Västerbottens län, vilka tillhörde Östersunds

hospitals upptagningsområde, hade alltså en lång väg att färdas till

hospitalet. Från de nordliga delarna toge endast järnvägsresan dit nästan

ett helt dygn med övernattning i Bräcke. För de i de lappländska delarna

av länet, d. v. s. de västra delarna, boende skulle visserligen kommunikationerna

till Östersunds hospital bliva lättare genom tillkomsten av Inlands
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

banan, men då den östra delen av länet vore tätare bebodd, kvarstode dock

olägenheten med de stora avstånden till hospitalet alltjämt för det stora

flertalet av sjuka.

Vidkommande storleken av det nya hospitalet framhöll medicinalstyrelsen,

med utgångspunkt från ett platsbehov av 3 på 1,000 av folkmängden och

under åberopande av vissa statistiska uppgifter, att anstalten syntes böra

beräknas för 600 patienter.

Planläggningen och utredningen av ett nytt hospital erfordrade emellertid

alltid, framhöll styrelsen, avsevärd tid, varför styrelsen ville hemställa om

vidtagande omedelbart av åtgärder för igångsättande av eu utredning i

ämnet.

Styrelsens skrivelse utmynnade ock, i här förevarande avseende, uti en

hemställan om bemyndigande för styrelsen att vidtaga en dylik utredning i

enlighet med förut antydda riktlinjer.

Med anledning av den sålunda gjorda framställningen uppdrog också

Kungl. Maj:t genom brev den 26 juni 1925 åt medicinalstyrelsen, bland

annat, att med biträde av överinspektören för sinnessjukvården i riket Ernst

Göransson, en hospitalsöverläkare, som styrelsen ägde utse, och styrelsens

arkitekt föreslå med hänsyn till områdets naturliga beskaffenhet, terrängförhållanden,

vattentillgång, närhet till kommunikationscentrum m. m. lämplig

byggnadsplats inom Västerbottens län för ett hospital för 600 sjuka.

Till åtlydnad härav framlade medicinalstyrelsen förslag i ämnet uti skrivelse

av den 4 mars 1927. Efter förmälan att styrelsen på grund av i brevet

lämnat bemyndigande uppdragit åt överläkaren vid Strängnäs hospital E.

Lauritzen att biträda vid den anbefallda utredningen, anförde styrelsen i

nämnda skrivelse, att styrelsen för fullgörande av det givna uppdraget ansett

lämpligt att i första hand förskaffa sig kännedom om i vad mån för

hospitals anläggning tjänliga områden kunde förefinnas invid Västerbottens

läns båda städer Umeå och Skellefteå ävensom vid huvudorten för länets

västra del, Lycksele. Även Vännäs municipalsamhälle, där den staten tillhöriga

lägerplatsen tidigare ifrågasatts såsom liospitalsområde, hade, närmast

på grund av hänvändelse från municipalstyrelsen i nämnda samhälle, besökts

och förutsättningarna i förevarande hänseende ånyo tagits under övervägande.

Förfrågningar hos länets landshövding och förste provinsialläkare m. ti.

hade icke givit anledning att utsträcka undersökningen till ytterligare andra

platser inom länet. Inkomna framställningar rörande Hällnäs och Degerfors

såsom förläggningsplatser för hospitalet hade av styrelsen ansetts icke

böra föranleda åtgärd, detta redan på den grund att dessa platser icke erbjöde

några fördelar av tillnärmelsevis sådan betydelse, att olägenheterna

för anstalten av stort avstånd till stad eller därmed jämförligt samhälle

därav kunde uppvägas.

Plats för

hospitalet.

m. m.

Olika alternativ

för

[hospitalets

förläggning.

s. 176 Kontrollera mot PDF

Vännäs.

176 Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

Medicinalstyrelsen lämnade därefter i sin förevarande skrivelse en närmare

redogörelse för resultatet av en efter besök å vederbörande orter och i

övrigt inhämtade upplysningar verkställd undersökning rörande de fyra förstnämnda

orternas lämplighet såsom plats för förläggning av ett hospital

samt framlade på denna undersökning grundat förslag om hospitalets förläggning

till visst område i närheten av Umeå. Innan jag ingår på redogörelsen

för skälen för sistnämnda förslag, torde jag här först få erinra om

huvuddragen av vad styrelsen i sådant hänseende anfört beträffande de tre

platser — Vännäs, Lycksele och Skellefteå — som styrelsen ur angivna synpunkter

ansett icke böra för ändamålet ifrågakomma, samt i sammanhang

därmed erinra om de gensagor, som i anledning därav i ett par fall hos

Kungl. Maj:t framförts, ävensom det bemötande av dessa, som från medicinalstyrelsens

sida framlagts i senare särskilda skrivelser.

Vad angår Vännäs lägerplats hade, framhöll medicinalstyrelsen, dess lämplighet

för ändamålet vid två tidigare tillfällen undersökts, nämligen dels år

1909 av kommitterade med uppdrag att företaga undersökningar rörande

lämpligaste platsen för anläggning av ett hospital för övre Norrland, dels

ock år 1910 av en särskild kommission, som av närmare angiven anledning

tillsatts för att verkställa en allsidig utredning angående vilkendera av

ifrågavarande lägerplats eller bostället Öhnet vid Östersund syntes erbjuda

de största förmånerna såsom förläggningsort för ett hospital i nyss omförmälda

landsdel.

1909 års kommitterade hade sammanfattat sitt omdöme om Vännäs lägerplats

såsom förläggningsort på i huvudsak följande sätt.

A ena sidan vore att märka, att marken vore statens och området tillräckligt,

att tjänlig byggnadsgrund funnes samt att vatten- och avloppsledningar

kunde utan svårighet ordnas. Därtill koinme, att en järnvägsstation

låge helt nära platsen samt att flera redan befintliga byggnader kunde ändras

för en eventuell anstalts behov. A andra sidan vore läget mycket exponerat

för vindar och avståndet från stad stort, varjämte de många utefter en betydlig

del av områdets gräns uppförda boningshusen med deras talrika befolkning

utgjorde ett betänkligt grannskap för ett hospital och skulle nödvändiggöra

kostsamma åtgärder för patienternas skyddande mot ofog och

obehörigt umgänge med främmande.

Det av 1910 års kommission avgivna utlåtandet, som på grund av innebörden

i det kommissionen givna uppdraget väsentligen varit inriktat på en

jämförelse mellan bostället Öhnet invid Östersund och Vännäs lägerplats,

hade resulterat i det uttalandet att lägerplatsen vid Vännäs med hänsyn

till av kommissionen framlagda sjukvårdssynpunkter alls icke vore lämplig

för förläggning dit av ett hospital.

I sin förenämnda skrivelse av den 4 mars 1927 förklarade sig medicinalstyrelsen

tillfullo dela de åsikter, som sålunda tidigare framförts mot ett förläggande

av ett hospital vid Vännäs. Av sedermera där anordnade centralanläggningar

för vatten och avlopp syntes ett hospital med hänsyn till dess

stora vattenförbrukning och i betraktande av för eu sådan anläggning nödvändiga

garantier för vattnets kvalitet näppeligen kunna draga avsevärd fördel.

En olägenhet hade numera också tillkommit i den omständigheten att

mark å det ifrågasatta liospitalsomrädet upplåtits av samhället för vattenreservoar

med tillhörande ledningar. Med hänsyn till de olägenheter, som

från sjukvårdssynpunkt ävensom på grund av municipalsamhällets relativa

litenhet gjorde sig gällande, hade styrelsen icke ansett sig kunna förorda

platsen för det ifrågavarande ändamålet.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition ur 165.

177

I anledning av vad sålunda från medicinalstyrelsen anfördes framliöllo

av Vännäs kommun och Vännäs rnunicipaisarnhällc utsedda kommitterade uti eu

till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse av den ''25 april 1927 bland annat, att av

styrelsen åsyftad, å det eventuella hospitalsområdet vid Vännäs nu befintlig

vattenreservoar kunde, därest så skulle vara oundgängligen nödvändigt,

flyttas eller ock överlåtas å hospitalet för att enbart användas för hospitalets

behov, att municipalsamliället komme att från och med år 1928 utgöra egen

borgerlig kommun i form av köping, att samhället kunde bjuda de flesta

fördelar och bekvämligheter som funnes i eu småstad, frånsett apotek samt

undervisningsanstalt utöver den egentliga folkskolan, vilken sistnämnda

olägenhet dock syntes på närmare angivet sätt kunna inom eu nära framtid

avhjälpas, samt att ett hospital vid Vännäs komme att ligga intill ett trafikcentrum,

möjliggörande direkt transport av patienter. Härjämte framställdes

— delvis under jämförelse med förhållandena i motsvarande hänseende vid den

av medicinalstyrelsen sedermera förordade platsen i närheten av Umeå —

vissa erinringar mot vad av styrelsen anförts eller åberopats i fråga om bland

annat den åt visst håll förefintliga täta bebyggelsen invid den eventuella

platsen för ett hospital vid Vännäs lägerplats.

I utlåtande den 13 maj 1927 vidhöll medicinal styrelsen sina i skrivelsen

av den 4 mars 1927 anförda skäl mot förläggning av hospitalet i fråga till

Vännäs, till vilka skäl styrelsen ytterligare ville lägga den omständigheten

att, enligt vad styrelsen inhämtat, anslag beviljats för uppförande å Vännäs

lägerplats av vissa byggnader för flygvapnets räkning. Under anförande att

lägerplatsen med hänsyn till sistnämnda omständighet icke under något förhållande

kunde tänkas ifrågakomma såsom förläggningsort för ett hospital,

hemställde styrelsen, att framställningen icke måtte föranleda någon Kungl.

Maj ds vidare åtgärd.

I detta sammanhang får jag påpeka, att utlåtande över kommitterades

berörda framställning, till följd av remiss, den 7 juni 1927 även avgavs av

flygstyrelsen som, under framhållande av att en hangarbyggnad för flygvapnets

räkning redan vore under uppförande å Vännäs lägerplats och att övningsfältet

därstädes under sommaren 1927 vore avsett att iordningställas såsom

flygfält, förklarade sig ansluta sig till vad medicinalstyrelsen i ämnet anfört

och hemställt.

Vad angår hospitalets förläggning till Lycksele anförde medicinalstyrelsen

i skrivelsen av den 4 mars 1927, att endast ett mitt emot Lycksele municipalsamhälle

vid östra stranden av Ume älv beläget område ansetts överhuvudtaget

kunna ifrågakomma. Styrelsen hade dock ej funnit sig kunna förorda

detsamma av skäl huvudsakligen att hospitalets förläggning vid en sa pass

litet centralt liggande ort inom Västerbottens län som Lycksele skulle i avseende

å anstaltens uppförande och drift komma att te sig ekonomiskt

ogynnsamt samt ur sjukvårdssynpunkt, särskilt på grund av svårigheter med

personalrekrytering, vålla olägenheter.

I fråga om Skellefteå hade, enligt vad medicinalstyrelsen anförde, undersökts

två områden, båda belägna norr om älven i Skellefteå landsförsamling,

nämligen Norrbble och en del av det s. k. Prästbordet (kyrkoherde- och komministerboställena).

Det förra området vore i enskild ägo, men man syntes

kunna påräkna utfästelse av staden att, efter förvärv, utan kostnad för statsverket

ställa området till förfogande för ändamålet; det senare området

disponerades av kyrkofonden.

Medan styrelsen i fråga om bägge områdena ansett goda betingelser fölen

hospitalsanläggning förefinnas i avseende å naturskönhet, belägenhet i

förhållande till stad, vindskydd, lutningsförhållanden för byggnadsplatser

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 139 liäft. (Nr 165.) 108, 50128 12

Lycksele.

Skellefteå.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

m. m., liaile styrelsen emellertid ansett sig ieke kunna förorda något av områdena

huvudsakligen med hänsyn till att staden Skellefteås vattenverk för

att kunna fullgöra leverans av vatten till hospitalet skulle behöva undergå

omfattande komplettering och utvidgning samt att hospitalet med hänsyn

till blivande rayonområde för detsamma syntes böra förläggas sydligare än

vid Skellefteå.

Mot dessa skäl gjordes av magistraten i Skellefteå samt av stadsfullmäktige

i nämnda stad uti särskilda skrivelser vissa erinringar. Sålunda framhölls

från detta håll bland annat, att stadsfullmäktige dåmera låtit verkställa utredning

med förslag till sådan utvidgning av stadens vattenverk av innebörd,

att detta verk skulle kunna fylla även hospitalets behov samt att staden vore

beredd att till hospitalet mot viss angiven avgift leverera vatten, som med

hänsyn till kvantitet och kvalitet fyllde erforderliga anspråk. I fråga om

det geografiska läget för en hospitalsanläggning invid Skellefteå anfördes

med stöd av vissa uppgifter ocli under jämförelse i sådant hänseende med

Umeå, att Skellefteå syntes ligga lika gynnsamt till för patienter från Norrbottens

län som Umeå för patienter från Yästernorrlands län, varjämte uttalades

den meningen, att det geografiska läget överhuvud icke syntes böra

äga så starkt inflytande å förläggningsfrågan.

Uti infordrat utlåtande av den lö september 1927 bemötte medicinalstyrelsen

de sålunda gjorda erinringarna.

I vattenfrågan åberopade styrelsen ett av förste ingenjören vid Stockholms

stads vattenledningsverk John Bergström på anmodan avgivet yttrande

i ämnet samt framhöll, att riklig tillgång till fullgott vatten vore så oundgängligen

nödvändig, att styrelsen icke ansåge sig kunna tillstyrka uppförande

av en så stor och dyrbar anläggning som ett hospital å plats, i fråga

om vars vattentillgång beräkningen kunde grundas allenast på en förberedande

utredning och förslag till ett vattenverk, som ännu vore obefintligt

och om vars anläggande ännu intet kunde avgöras.

Vidkommande det geografiska läget vore detta, framhöll styrelsen, av

avgörande betydelse vid bestämmande av det nya hospitalets förläggning.

Under hänvisning till två av styrelsen under närmare angivna förutsättningar

uppgjorda beräkningar i avseende å rayonerna för Piteå hospital och det

nya Västerbotten shospitalet anförde styrelsen bland annat att, vid ett beräknat

platsbehov av 3 pro mille av befolkningen, den i Västernorrlands län boende, till

den ifrågasatta rayonen för det nya hospitalet hänförliga befolkningen, utgörande

omkring 71,000 personer, skulle få längre väg till ett hospital i Skellefteå

än till ett hospital i Umeå, under det att endast en befolkning, utgörande

i runt tal 19,000 personer, i Norrbottens län skulle få längre väg till Umeå

än till Skellefteå. Med ett beräknat platsantal av 2.8 pro mille ställde sig

förhållandena geografiskt sett ännu ofördelaktigare för eu förläggning av

hospitalet till Skellefteå. Personsiffrorna skulle nämligen då enligt styrelsen

bliva för de till Västernorrlands län hänförliga delarna av rayonen omkring

103,000 och för de till Norrbottens län hörande omkring 7,400.

Under åberopande av här omförmälda och i övrigt angivna skäl hemställde

styrelsen, att nu ifrågavarande skrivelser icke måtte föranleda någon Kungl.

Maj:ts vidare åtgärd.

Föreslagen

plats vid

Umeå.

Beträffande slutligen Umeå framhöll styrelsen i sin förberörda skrivelse

den 4 mars 1927, att nämnda stads omgivningar ingående undersökts i ändamål

att finna eu lämplig plats för förläggning av hospitalet. I fråga om

trakten söder om Ume älv yttrade styrelsen, att densamma låge helt och

hållet oskyddad mot norr och att vattentäkten för ett hospital därstädes

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

skulle bliva förenad med stora svårigheter. Redan av dessa grunder hade

styrelsen ansett denna trakt böra lämnas ur räkningen i jämförelse med den

norr om iilven befintliga.

Av norr om älven belägna områden, som överhuvudtaget syntes kunna

komma i fråga, ansåg styrelsen fem, i skrivelsen betecknade med alternativ

I—V, förtjäna ett närmare omnämnande, innan styrelsen överginge till

beskrivningen av det område, det sjätte, vilket styrelsen funnit sig böra

föreslå såsom plats för uppförande av hospitalet i fråga.

Jag torde här icke behöva återgiva styrelsens beskrivning av de under

alternativen I—''V omförmälda områdena och de skäl, på grund av vilka styrelsen

ansett dem icke böra komma i fråga för nu angivna syfte. Härutinnan torde

jag få hänvisa till skrivelsen, vilken ingår bland handlingarna i detta ärende.

I stället torde jag här få något närmare redogöra för vad styrelsen i berörda

skrivelse anfört rörande det område, som av styrelsen ansetts såsom det

lämpligaste för hospitalets anläggning.

Innehållet av medicinalstyrelsens ifrågavarande skrivelse av den 4 mars

1927 är i förevarande hänseende i huvudsak följande.

Det ifrågasatta området för hospitalsanläggningen tillhör huvudsakligen

det s. k. y> Kyr kohor det» — d. v. s. kyrkoherdebostället och de båda komministerboställena

— i Umeå socken och är beläget väster om staden strax

norr om älven, invid landsvägen Umeå—-Vännäs och i vinkeln mellan denna

och den från densamma åt nordväst utlöpande nya landsvägen till Degerfors.

Avståndet från Umeå stads centrum (Rådhustorget) är längs landsvägen,

efter utförandet av beslutad omläggning av denna, omkring 5 kilometer.

Området, som disponeras av kyrkofonden, är å en styrelsens skrivelse bifogad

»Karta över ägorna till Kyrkobordet nris 1—3 och én del av Yästerhiske

by i Umeå socken av Västerbottens län, från äldre kartor sammanställd och

kompletterad år 1925 av t. f. distriktslantmätaren Georg Tillgren» angivet

med bruten blå linje och bokstäverna A—B—C—D—E—F—G—H—A. Det

omfattar omkring 120 hektar. Därav utgör omkring 97.5 hektar skogsmark.

1 hektar impediment och återstoden inägojord.

Södra gränsen, omkring 1,200 meter lång, följer i sin mellersta — och

längsta — del landsvägen, men viker i östra och västra hörnen av från

denna, omkring några av kommunen och enskilda bebyggda tomter. Östra

gränsen följer Kyrkobordets gräns mot i enskild ägo varande mark, tillhörig

Västerliiske by, och, längre norrut, Degerforsvägen. Västra gränsen är dragen

längs ett i nord-sydlig riktning löpande dike. skiljande det skogbevuxna

området från väster därom liggande, tämligen vidsträckt åkermark, av vilken

blott längst söderut en liten areal medtages. Området avsmalnar mot norr,

och den korta norra gränsen följer ett område, som statens järnvägar disponerar

för grustäkt.

Områdets södra del närmast landsvägen är bebyggd med ett par smärre

arrendegårdar och en del andra lägenheter.

Litet längre mot norr framgår i ost-västlig riktning en delvis uppodlad,

grund sänka, och omedelbart norr om denna, omkring 300 meter från landsvägen,

vidtager skogsmark, som fortsätter norrut över hela området.

Odlad mark omsluter skogens sydvästra hörn, upptager västra delen av

nämnda sänka söder om skogen och finnes dessutom i en oregelbunden

bågformig ägofigur i områdets sydöstra del samt å smärre tegar vid landsvägen.

Den omfattar enligt medicinalstyrelsens uppfattning för trädgårdsocli

parkanläggning fullt tillräcklig areal för hospitalet men föga därutöver.

Område

s. 180 Kontrollera mot PDF

Form för

pplåtelse samt

viss överensommelse

mod

Umeå landsförsamling.

180 Kungl. Maj tis proposition nr 165.

Genom området går i nord-sydlig riktning den gamla landsvägen till

Degerfors.

Terrängen är i stort sett plan, dock med någon sluttning mot söder.

Den lämpligaste byggnad splatsen för huvudkomplexen är belägen i den

relativt raka, omkring 400 meter långa södra skogsgränsen väster om ett

här, ungefär vid områdets mitt beläget, ganska vidsträckt och djupt grustag.

Platsen ligger ovanför den tidigare omnämnda tvärgående sänkan och

några meter högre än terrängen öster om grustaget. Utsikten därifrån över

den närmaste, tätt bebyggda trakten med bakgrund av skogklädda höjder å

södra älvstranden är vacker och omväxlande. Vindskydd erhålles icke i

avsevärd mån genom höjningar i den omgivande terrängen, men väl genom

skogen, som är ganska tät och högvuxen.

Markgrunden består av grövre och finare grus, samt är så gott som stenfri

och lätt att dränera.

Grus och sand av god beskaffenhet för såväl murning och puts som betonggjutning

finnas att tillgå invid byggnadsplatsen.

Vatten för anstaltens behov i tillräcklig mängd och av god beskaffenhet

kan erhållas från Umeå stads vattenverk.

Avlopp kan utan svårighet framföras från området till den omkring 500

meter från byggnadsplatsen avlägsna älven.

Eu icke oväsentlig fördel ligger i lättheten att från järnvägen, som kar

stickspår till sitt omedelbart norr om området, omkring 1.5 kilometer från

byggnadsplatsen belägna grustag, få dylikt sjiår, provisoriskt eller permanent,

framdraget till byggnadsplatsen, för vilken anordning nivåförhållandena

äro synnerligen gynnsamma. Transporten av byggnadsmaterial, eventuellt

för framtiden av massgods för hospitalets behov, till området synes därigenom

kunna avsevärt förbilligas.

Området ligger visserligen invid en starkt trafikerad landsväg, men dock

beträffande den del, där patienterna komme att vistas, väl avskilt från denna.

Markbältet längs vägen skulle i första hand komma till användning för personalbostäder,

och en del av de där redan befintliga byggnaderna, vilka

komme i anstaltens ägo, torde vara i det skick, att de skulle kunna för sådant

ändamål av anstalten disponeras.

Församlingens kyrka ligger i områdets omedelbara grannskap, likaså folk

skola. Aven handelsbodar av olika slag finnas i närheten. Avståndet till staden

är visserligen relativt stort, men redan nu är regelbunden omnibustrafik

anordnad, vilken givetvis kommer att ytterligare utvecklas i och med hospitalets

tillkomst.

Medicinalstyrelsen anförde härefter, att styrelsen förutsatte, att hinder

icke borde möta mot att området i fråga, vilket, såsom förut anförts, tillhörde

kyrkofonden, skulle kunna upplåtas för liospitalsanläggning, samt att

det syntes styrelsen lämpligast, att den ersättning, som borde utgå för upplåtelsen,

bestämdes till en viss årlig avgäld.

Styrelsen meddelade vidare, att styrelsen i skrivelse den 30 juni 1926

gjort förfrågan hos kommunalnämnden i Umeå landsförsamling, huruvida

kommunen vore villig att, därest medicinalstyrelsen gjorde framställning om

upplåtelse av området för anläggaude av ett hospital samt statsmakterna

beslutade, att ett hospital skulle förläggas dit, åtaga sig erläggandet av en

dylik avgäld ävensom göra en del andra utfästelser rörande ersättningen

och upplåtelsen av annan mark in. m.

De sålunda ifrågasatta utfästelserna skulle innebära förpliktelse:

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. Maj:ts proposition ur ltj5.

1) att erlägga den avgäld eller annan ersättning, som kunde komma att

fastställas: a) för upplåtelse från Kyrkobordets mark av dels själva hospitalsområdet,

dels den mark, som kunde vara erforderlig för eventuellt anordnande

av vattenverk och bad vid stranden av Ume älv, dels mark för

framdragande av stickspår till hospitalsområdet från redan befintligt dylikt

spår eller från järnvägslinjen Umeå—Vännäs ocli för väg från hospitalsområdet

till området vid älven, b) för rätten att å Kyrkobordets mark framdraga

ledningar såväl för vatten till hospitalet från Umeå stads vattenledning,

alternativt från eget verk vid Ume älv, som ock för avlopp från hospitalsområdets

södra gräns till Ume älv;

2) att erlägga den avgäld eller annan ersättning, som kunde komma att

bestämmas för framdragande av i punkt 1) omförmälda ledningar över mark.

som eventuellt ej hörde till Kyrkobordet;

3) att till medicinalstyrelsens förfogande ställa erforderlig, Kyrkobordet

icke tillhörig mark för framdragande av det i punkt 1) omförmälda stickspåret:

4) att vidtaga åtgärder, så att de av enskilda personer nu innehavda, å

hospitalsområdet belägna lägenheterna med därå uppförda åbyggnader utan

kostnad för statsverket kunde överlåtas på medicinalstyrelsen senast å den

laga fardag, som infölle närmast efter fyra år från den dag, då hospitalets

uppförande påbörjats, dock att överlåtelsen beträffande de personer, som

den 1 juli 1926 brukade lägenheterna, finge anstå, till dess de avflyttade

eller avlede, utan rätt för dem att å lägenheterna göra större om- eller nybyggnader

eller vidtaga andra väsentliga förändringar å dessa; med rätt likväl

för styrelsen att utan ersättningsskyldighet såväl under byggnadstiden

som därefter över lägenheterna framdraga erforderliga vägar:

5) att träffa sådan uppgörelse med den eller de personer, som på arrende

innehade mark inom det för hospitalet avsedda området, att denna mark

med därå uppförda åbyggnader kunde utan kostnad för statsverket avträdas

och ställas till styrelsens förfogande å den laga fardag, som inträffade närmast

efter byggnadsarbetenas igångsättande, eller å den senare dag, som kunde

av styrelsen bestämmas, med rätt för styrelsen att redan vid tiden för arbetets

igångsättande låta över nämnda mark framdraga erforderliga vägar; samt

6) att vidtaga åtgärder, så att å området nu befintliga vägar bleve avlysta

och ställda till medicinalstyrelsens uteslutande förfogande, dock med rätt

till nödig utfartsväg för de å området boende lägenhetshavarna.

Med anledning av den av styrelsen sålunda gjorda förfrågan hade, anförde

styrelsen, kommunen vid sammanträde den 26 september 1926 förklarat sig

villig att, därest vederbörande beslutade, att hospitalet skulle förläggas till

området i fråga, ikläda sig samtliga i styrelsens berörda skrivelse den 30 juni

1926 angivna förpliktelser; och hade kommunalfullmäktige sedermera i skrivelse

den 6 oktober 1926 lämnat styrelsen underrättelse därom.

Beträffande frågan om tillgodoseende av hospitalets vattenbehov meddelade

styrelsen i sin förevarande skrivelse den 4 mars 1927 att, enligt vad

styrelsen erfarit, någon utsikt att vatten skulle finnas å eller i närheten av

det ifrågasatta hospitalsområdet i tillräcklig mängd för hospitalets behov

icke syntes förefinnas. Umeå stad hade efter verkställda undersökningar

icke kunnat erhålla vatten för sitt nya vattenverk på närmare håll än i den

omkring 8 kilometer från staden belägna Piparbölesjön. Skulle av någon

anledning styrelsen framdeles nödgas tillgodose hospitalets behov av vatten

från Ume älv, funnes möjlighet till anläggning av ett vattenverk å den mark

vid stranden av Ume älv som, på s.ätt förut nämnts, avsetts därför och för

Överenskommelse

med

Umeå stad

angående

vattenleverans

m. m.

s. 182 Kontrollera mot PDF

Medicinal
styrelsens
hemställan.

182 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

ed ordnande av bad ocli för vilken mark Umeå landskommun förbundit sig

att erlägga avgäld.

På framställning av styrelsen om hospitalets förseende med vatten från

Umeå stads vattenverk hade emellertid stadsfullmäktige i Umeå beslutit att,

därest styrelsen beslöte tillgodose hospitalets behov av vatten från stadens

vattenverk, förbinda sig att leverera allt för hospitalets behov erforderligt vatten,

att inom ett och ett halvt år efter därom till drätselkammaren lämnat skriftligt

meddelande till hospitalets gräns hava anlagt vattenledning så anordnad,

att trycket ej komme att understiga, vid 7.5 sekundliters förbrukning 26

meter, vid 15 sekundliters förbrukning 16 meter samt vid 30 sekundliters

förbrukning, 15 minuter efter tillsägelse, 29 meter under en sammanhängande

tid om högst 6 timmar, allt under antagande att marknivån vid det blivande

hospitalsområdet låge å höjden + 39.0 meter över havets medelvattenyta, att

från och med den dag liospitalsanläggningen toges i bruk leverera vatten

enligt följande ersättningsgrunder, nämligen, att 80,000 kubikmeter vatten

per år skulle levereras till ett belopp av 16,000 kronor oavsett om förbrukningen

komme att uppgå till 80,000 kubikmeter eller ej, att för förbrukning

därutöver skulle erläggas 16 öre per kubikmeter under eu tidrymd av 10 år,

men att därefter skulle erläggas per kubikmeter samma pris som för liushållsförbrukning

inom staden enligt mätare, dock lägst 10 öre per kubikmeter,

samt att detta anbud skulle gälla, till dess Kungl. Maj:t fattat beslut

om hospitalets uppförande och Kungl. Maj:ts beslut vederbörligen delgivits

dock högst till den 1 oktober 1930.

I huvudsaklig överensstämmelse med detta stadsfullmäktiges åtagande,

vars godkännande tillstyrkts av den av medicinalstyrelsen anlitade experten,

förste ingenjören vid Stockholms stads vattenledningsverk John Bergström,

hade, anfördes i skrivelsen, medicinalstyrelsen uppgjort ett förslag till preliminärt

avtal om vattenleverans, vilket förslag styrelsen översänt till stadsfullmäktige

för godkännande och underskrift. Avtalet har därefter undertecknats,

för stadsfullmäktiges del den 29 juni 1927 och för medicinalstyrelsens

del den 1 juli 1927.

Efter erinran om att styrelsen i sill plan för anskaffande av nya platser

för den statliga sinnessjukvården av den 25 september 1925 funnit sig föranlåten

att beräkna platsantalet beträffande Västerbottenshospitalet till 800 i stället

för till förut ifrågasatt antal av 600, hemställde slutligen styrelsen i sin förberörda

skrivelse av den 4 mars 1927 att, under förutsättning att det såsom plats

för det ifrågavarande nya hospitalet föreslagna, å Ivyrkobordet i Umeå socken

belägna området kunde till styrelsen för ändamålet överlåtas, Kungl. Maj:t måtte

uppdraga åt styrelsen att med biträde av överläkaren Lauritzen uppgöra och

till Kungl. Maj:t inkomma med förslag, ritningar och kostnadsberäkningar till

uppförande å nämnda område av byggnader för ett hospital om 800 sängar.

Uti infordrat utlåtande den 28 juni 1927 meddelade kammarkollegium

till en början, att kollegium låtit i ärendet höra vederbörande kyrkoråd,

boställsarrendatorer, landsfiskal och jägmästare ävensom inhämtat respektive

den 27 april och den 2 maj 1927 dagtecknade utlåtanden av domkapitlet

i Luleå och länsstyrelsen i Västerbottens län.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Härefter anförde kollegium, att länsstyrelsen i sitt utlåtande meddelat, att, Länsstyrelsen i

•enligt vad utredningen givit vid handen», i det tilltänkta hospitalsområdet Österbottens

inginge icke blott till ecklesiastikt ändamål anslagen mark utan även ett till

kyrkostad avsatt, Umeå socken tillhörigt område. Angående detta område,

som ä t. f. distriktslantmätaren Tillgrens karta avgränsats med blyertssiffrorna

1, 2, 3, 4 (norr om kyrkan), hade länsstyrelsen av överlantmätaren i

länet inhämtat, att detsamma icke funnes redovisat i några lantmäterikontoret

tillhöriga handlingar och kartor. Ej heller hade vid efterforskning i

orten någon närmare upplysning därom kunnat vinnas. Enligt vad länsstyrelsen

av vederbörande jägmästare inhämtat, vore efter upplåtelsen av

det ifrågakomna området skogstillgången fullt tillräcklig för tillgodoseende

av vederbörande arrendatorer och tjänstinnehavare tillförsäkrat virkesbehov.

Länsstyrelsen hade vidare i sitt utlåtande meddelat uppgift å de personer,

vilka på arrende innehade den i det ifrågasatta hospitalsområdet ingående

inägojorden. Arrendetiden utlöpte för fyra arrendelotter den 14 mars 1929,

för två den 14 mars 1930 och för fyra den 14 mars 1939. För egen del

hade länsstyrelsen hemställt, att ifrågavarande område måtte till medicinalstyrelsen

upplåtas att under nyttjanderätt innehavas, så länge området för

avsett iindamål disponerades, emot viss årlig avgäld samt att denna avgäld

måtte bestämmas efter förutgången uppskattning.

I anledning av vad länsstyrelsen sålunda anfört och upplyst hade — anförde

kollegium — kollegium låtit i ärendet höra dels Umeå landsförsamling orra4mgn''

å kyrkostämma dels, beträffande upplåtelsen av det till kyrkostad använda

området, Umeå socknemän å kommunalstämma samt a nämnda område varande

lägenhetsinnehavare. Församlingen hade å kyrkostämma den lo maj

1927 enhälligt beslutat förorda medicinalstyrelsens framställning. Såväl kommunalstämman

som lägenhetsinneliavarna — de sistnämnda dock med förbehåll

om full ersättning av kommunen — hade vid kommunalstämma

samma den 15 maj 1927 enhälligt beslutat att, därest hospitalet komme

att förläggas å Kyrkobordets mark, kostnadsfritt för ändamålet upplåta det

till kyrkostad använda området, till den del det läge inom det för hospitalet

avsedda området.

Domkapitlet hade, efter hörande av kyrkoherden i församlingen, i infordrat ■''umkapiaet.

yttrande förklarat, att domkapitlet med hänsyn till det allmänna ändamål,

vartill områdena vore avsedda, och då desamma icke kunde anses behövliga

för vederbörande boställen och tjänstinnehavare för sin del icke hade

något att erinra mot områdenas överlämnande till medicinalstyrelsen.

Slutligen hade, anförde kollegium, yttrande inhämtats av domänstyrelsen. stT&r“4“’

Denna styrelse hade i ett den 13 juni 1927 dagtecknat utlåtande med tillstyrkande

av ansökningen anfört, bland annat, att styrelsen helt anslöte sig

till länsstyrelsens uppfattning att berörda områden borde under angiven

förutsättning upplåtas till medicinalstyrelsen under nyttjanderätt mot viss

årlig avgäld. Emellertid syntes vid dylik nyttjanderätt, som medgåve markens

användande för annat ändamål än skogsproduktion, jämväl böra fästas

det villkoret, att marken skulle vid upplåtelsens hävande vara försatt i

samma skick som vid tillträdet, eller ock skälig ersättning lämnas till markens

ägare för minskad avkastning av densamma. Ehuru i förevarande fall

ett hävande av den ifrågasatta nyttjanderätten väl icke inom överskådlig

framtid syntes kunna komma i fråga, sedan anläggningarna för hospitalet

fullbordats, hade domänstyrelsen dock ansett sig böra framlägga denna synpunkt

till Kungl. Maj:ts beprövande. Beträffande nyttjanderätten i övrigt

borde enligt domänstyrelsen densamma icke på något sätt inskränkas, vadan

skog, som å områdena av olika anledningar utfälldes, borde av nyttjanderättsinnehavaren

få tillgodogöras på lämpligaste sätt. Den arliga avgäld,

som borde utgå till kyrkofonden för upplåtelsen, hade synts domänstyrelsen

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kanyl. Maj:ts proposition nr 165.

kamin arkollesinm.

böra motsvara värdet vid skilda tider av den årliga minskningen av boställenas

skogsavkastning. Jägmästaren hade uppskattat denna minskning till 72

kubikmeter. Denna beräkning av skogsavkastningens kubikmassa å ifrågavarande

områden syntes enligt domänstyrelsens mening för närvarande med

liänsyn till beståndens ålder fa anses riktig. Med hänsyn till markens produktionsförmåga

och den avkastning, som borde kunna avvinnas densamma

vid rationell skötsel, hade domänstyrelsen ansett, att årsavkastningens storlek

borde bestämmas till 145 kubikmeter från och med år 1950. Yärdet av förutnämnda

72 kubikmeter hade jägmästaren för närvarande uppskattat till cirka

400 kronor. Denna uppskattning hade synts domänstyrelsen böra göras

mera exakt och sedermera godtagas för en tidrymd av fem ä tio år, varefter

ny värdering borde ske. Åt vederbörande överjägmästare borde kunna

överlåtas att efter jägmästarens hörande fastställa dessa värden.

För egen del anförde kammarkollegium följande.

Det i medicinalstyrelsens framställning nämnda »Ivyrkobordet». från vilket

hospitalsområdet vore ifrågasatt att upplåtas, vore, enligt vad av handlingarna

och kartor i ärendet inhämtats, identiskt med kyrkoherdebostället

samt de båda komministerboställena i Umeå socken. Dessa fastigheter vore

i gällande (1917 års) jordebok för Umeå socken upptagna bland kronoegendomar

under allmän disposition, boställen, kyrkoherdebostället såsom ei/64

mantal Kyrkobordet nr 1 och komministerboställena såsom 3/16 mantal

Kyrkobordet nr 2, sistnämnda fastighet med anteckning att pastoratets båda

komministrar innehade vardera 3/''3, mantal.

Ny lönereglering för prästerskapet i Umeå landsförsamlings pastorat

hade av Kungl. Maj:t fastställts genom resolution den 6 juli 1917 att gälla

från och med den 1 maj 1918. Lönerna till prästerskapet i pastoratet skulle,

förutom medelst församlingsavgifter, gäldas med avkomsten av, bland andra,

boställena Kyrkobordet nr 1 och nr 2.

Kollegium, som icke hade något att erinra emot att det föreslagna hospitalet

förlädes till boställena och att nödig mark därför upplätes, hade

vid granskning av den av Tillgren sammanställda kartan funnit, att största

delen av förenämnda boställen skulle för ändamålet tagas i anspråk. Ehuru

kollegium icke varit i tillfälle att närmare undersöka, huruvida och i vad mån

de återstående områdena av boställena kunde med någon fördel nyttjas för

sitt dittillsvarande ändamål, ansåge sig kollegium emellertid böra fästa Kungl.

Maj:ts uppmärksamhet på vikten av att i upplåtelsen även inbegrepes sådant

område, som eljest skulle bliva för boställena onyttigt eller av ringa värde.

Beträffande det till kyrkostad använda området, som enligt uppgift till eu

del skulle ingå i hospitalsområdet, ville kollegium meddela, att den tid, som

för remissens besvarande stått kollegium till buds, icke medgivit anställandet

av den säkerligen omfattande utredning, som till lösande av frågan om

äganderätten till kyrkostadsområdet måste verkställas. Eu inom kollegium

gjord preliminär undersökning syntes emellertid icke giva stöd åt det framkomna

påståendet, att kyrkostaden, till den del den inginge i hospitalsområdet,

skulle ägas av Umeå socknemän. Huru därmed än kunde förhålla

sig, ansåge kollegium något hinder för den sökta upplåtelsen av denna anledning

icke böra föreligga, då Umeå socknemän medgivit upplåtelsen och

frågan om äganderätten till kyrkostaden syntes kunna upptagas till närmare

undersökning, då avgörande skulle träffas om dispositionen av avgälden, en

fråga som i sinom tid torde komma att av kollegium prövas och avgöras.

Med anledning av den utav medicinalstyrelsen uttalade uppfattningen att

vissa av de å det blivande hospitalsområdet befintliga byggnaderna borde

med äganderätt övertagas av styrelsen, ville kollegium beträffande dem av

berörda byggnader, som tillhörde boställena, framhålla, att det enligt kollegii

mening vore lämpligast, att äganderätten till samtliga dessa byggnader över
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

185

ginge å styrelsen. Ett fortsatt bibehållande för boställenas räkning av vissa

byggnader inom liospitalsområdet vore nämligen för boställenas vidkommande

ändamålslöst. Den avsevärda tidrymd, som nyttjanderätten till marken

i detta fall säkerligen komme att omfatta, syntes också motivera, att

byggnaderna ej upplätes till styrelsen med nyttjanderätt.

Av domänstyrelsen i dess utlåtande föreslaget villkor därom, att den upplåtna

marken skulle vid upplåtelsens hävande vara försatt i samma skick

som vid tillträdet eller skälig ersättning lämnas till markens ägare för minskad

avkastning av densamma, syntes kollegium icke vara påkallat. Däremot

och ehuru det måste ligga i hospitalets intresse att vidmakthålla skogen,

syntes bland villkoren böra intagas en uttrycklig bestämmelse, att det skulle

åligga medicinalstyrelsen att väl vårda skogen, med rätt för styrelsen att tillgodogöra

sig träd och buskar, som behövde fällas för områdets planering,

för vägars framdragande m. m., ävensom skog, som behövde avverkas i

skogsvårdande ändamål.

Enligt vad domänstyrelsen i sitt utlåtande föreslagit, syntes den avgäld.

som borde utgå till kyrkofonden för upplåtelsen, böra motsvara den årliga

minskningen av boställenas skogsavkastning. Någon gottgörelse för nyttjanderätten

till själva marken syntes således ej vara avsedd. Kollegium

hölle för sin del före, att avgälden borde beräknas med hänsyn även därtill,

och syntes därvid, liksom beträffande området i övrigt, hänsyn böra

tagas till alla på områdets värde inverkande omständigheter, såsom exempelvis

områdets värde för den nu ifrågasatta anläggningen.

Efter anförande härav yttrade kammarkollegium, att kollegium ansåge sig

böra tillstyrka att, därest Kungl. Maj:t skulle finna skäligt besluta, att å den

ifrågavarande platsen skulle anläggas hospital i enlighet med medicinalstyrelsens

hemställan, Kungl. Maj:t måtte i samband därmed förklara, att

det i styrelsens framställning avsedda området, i huvudsaklig överensstämmelse

med de å Tillgrens karta angivna gränserna, finge från nyssniimnda

fastigheter från och med dag, som Kungl. Maj:t funne lämplig, upplåtas åt

medicinalstyrelsen att av styrelsen innehavas, så länge området nyttjades

för avsett ändamål och laga hinder ej mötte.

Vidare framhöll kollegium, att, enligt vad kollegium av medicinalstyrelsens

framställning kunnat finna, styrelsen syntes önska nyttja jämväl andra

delar av sagda boställen i och för framdragande av järnvägsspår, vatten- och

avloppsledningar, vägar och övriga i samband med anläggningen erforderliga

anordningar. Det torde emellertid, enligt kollegii uppfattning, ankomma

på kollegium att i sinom tid, på framställning av medicinalstyrelsen, meddela

beslut därom.

Vid upplåtelsen av det för liospitalsanläggningen direkt avsedda området

av ifrågavarande boställen borde, enligt vad kollegium slutligen framhöll, i

anslutning till det anförda följande villkor föreskrivas, nämligen:

att området skulle genom medicinalstyrelsens försorg och å dess bekostnad

å marken utstakas och å karta avfattas, därvid särskilt borde angivas,

huru stor areal som från vartdera bostället tagits i anspråk, samt till hur

stor del förenämnda kyrkostad däri inginge, och skulle eu bestyrkt kopia av

kartan överlämnas till pastorsämbetet i församlingen att av pastorsämbetet

förvaras;

att genom medicinalstyrelsens försorg skulle uppsättas och under besittningstiden

underhållas erforderligt stängsel mellan området och boställenas

övriga, icke avsöndrade mark;

att det skulle åligga medicinalstyrelsen att väl vårda skogen å området,

med rätt för styrelsen att tillgodogöra sig träd och buskar, som behövde

fällas för områdets planering, för vägars framdragande m. m.. ävensom skog,

som behövde avverkas i skogsvårdande ändamål;

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Medicinalstyrelsen

den

19 juli 1927.

att för området skulle årligen erläggas avgäld med belopp som, med

hänsyn tagen såväl till områdets avkastningsförmåga i avseende ä jord och

skog som ock till de på områdets värde såsom byggnadsplats och eljest inverkande

särskilda omständigheterna, av kollegium efter vederbörandes

hörande fastställdes i spannmål eller annan lämplig räntepersedel att lösas

med penningar efter årliga markegången (litt. A);

att avgälden, som skulle bestämmas särskilt för den i liospitalsområdet

ingående delen av den s. k. kyrkostaden och särskilt för återstående delen

av området, skulle kunna vid början av varje ny tioårsperiod med hänsyn

till då rådande förhållanden höjas;

att medicinalstyrelsen skulle ansvara för att denna avgäld behörigen erlades;

att genom laga syn i behörig ordning skulle konstateras, huruvida vederbörande

arrendatorer å det blivande liospitalsområdet fullgjort dem åliggande

byggnads- och underhållsskyldighet med avseende å därå varande byggnader,

samt huruvida jorden vore väl hävdad, dikad och försedd med erforderligt

stängsel, varefter vederbörligen ådömda husröte- och vanhävdsbelopp, som

avsåge nu ifrågavarande boställsdelar, skulle av vederbörande betalningsskyldiga,

mot vilka i detta fall icke borde framställas yrkande om skyldighet

att bota befintliga brister, senast inom sex månader efter det syneförrättningen

vunnit laga kraft inbetalas till länsstyrelsen för att av länsstyrelsen

förvaltas och göras räntebärande, till dess kollegium efter anmälan av länsstyrelsen

och efter vederbörandes hörande meddelat beslut om dispositionen

av ersättningsmedlen;

att på området befintliga, till boställena hörande byggnader skulle av

medicinalstyrelsen lösas med belopp, som skulle utgå efter vad i lagen den

12 maj 1917 om expropriation vore föreskrivet och på medicinalstyrelsens

bekostnad till beloppet bestämmas av tre gode män, av vilka länsstyrelsen

och domkapitlet, å ena, samt medicinalstyrelsen, å andra sidan, var för sig

skulle utse en och domaren i orten den tredje;

att till vederbörande arrendatorer skulle utgivas på enahanda sätt bestämd

ersättning för eventuell skada genom arrenderättens förtidiga upphörande

ävensom för byggnad eller annan anläggning, som enskilt tillhörde arrendator

men av medicinalstyrelsen tagits i anspråk eller måste från området

borttagas, dock att i sådant fall vederbörande arrendator skulle i stället för

länsstyrelsen och domkapitlet utse god man för ersättningens bestämmande;

och skulle, därest arrendator ej åtnöjdes med att ersättning bestämdes av

nyssnämnda tremannanämnd, hans arrenderätt till området jämte därå varande

byggnader bliva föremål för expropriation jämlikt gällande lag därom;

att medicinalstyrelsen skulle vara skyldig att, då området av styrelsen tagits

i besittning, hos länsstyrelsen och domkapitlet göra anmälan därom och

samtidigt påkalla avgäldens fastställande samt tillsättande av nämnd som

ovan sagts för bestämmande av ersättningen för å området varande byggnader;

samt

att sålunda bestämd ersättning för byggnad, som tillhörde boställena,

skulle överlämnas till länsstyrelsen för att förvaltas och göras räntebärande,

till dess kollegium på sätt ovan nämnts meddelat beslut om dispositionen

av ersättningsmedlen.

I häröver infordrat utlåtande av den 19 juli 1927 meddelade medicinalstyrelsen,

att styrelsen icke ansett sig hava någon anledning till erinran mot

de villkor för upplåtelsen i fråga, som av kammarkollegium föreslagits, samt

ej heller däremot att områdets gränser så förlädes, att någon del av boställenas

mark på grund av upplåtelsen icke bleve för boställena onyttig eller

av ringa värde.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

187

Genom brev den 7 oktober 1927 förklarade sig Kungl. Maj:t finna för- Kungl. Hajts

berörda av kommitterade för Vännäs kommun och Yännäs municipalsam- ~

hälle samt av magistraten i Skellefteå och kommitterade för stadsfullmäktige

därstädes gjorda framställningar icke till någon Kungl. Maj:ts vidare

åtgärd föranleda. Samtidigt uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen att

med biträde av överläkaren Lauritzen uppgöra och till Kungl. Maj:t före

närmare angiven tid avgiva fullständigt, av ritningar och kostnadsberäkningar

åtföljt förslag till en å förenäinnda område av kyrkoherdebostället 61/64 mantal

krono Kyrkobordet nr 1 och komministerboställena tillhopa 3/16 mantal

krono Kyrkobordet nr 2 i Umeå socken förlagd vårdanstalt för sinnessjuka,

avsedd för 800 patienter. Tillika förklarade Kungl. Maj:t, att medicinalstyrelsen

borde vid uppdragets fullgörande taga under övervägande, huruvida

och i vad mån genom ökning av det för hospitalsbyggnader sedvanliga

våningsantalet eller eljest genom byggnadstekniska anordningar kostnaderna

för hospitalets uppförande ävensom driftkostnaderna för detsamma skulle

utan avsevärd olägenhet kunna i mera betydande mån nedbringas.

Till åtlydnad härav har medicinalstyrelsen med skrivelse den 28 december

1927 överlämnat uppgjort förslag till sinnessjukanstalten i fråga.

På de skäl, som tala för inrättandet av ett hospital i Västerbotten torde Departementsjag

nu icke behöva ingå. Jag erinrar därutinnan om vad jag förut anfört chefen.

rörande plan för anskaffande av sinnessjukplatser och vill ytterligare endast

nämna, att 1927 års riksdag vid behandlingen av förslaget om tillbyggnad

av Piteå hospital (skrivelse nr 204) uttalade, att det varit önskvärt, att den

rådande bristen å vårdplatser för Norrlands vidkommande kunnat inom närmaste

tiden avhjälpas genom igångsättande av arbetena med det planerade

hospitalet i Västerbottens län. Yad angår platsen för det hospital, som således

bör inrättas, hava de skäl, som medicinalstyrelsen anfört för att styrelsen

vid valet av plats efter sina ingående undersökningar stannat vid

sist avsedda område vid Umeå, synts mig övertygande. I överensstämmelse

med denna uppfattning tillstyrkte jag Kungl. Maj:t att lämna medicinalstyrelsen

uppdrag att inkomma med förslag till hospital, förlagt till denna

plats. När Kungl. Maj:t genom sitt förut berörda beslut den 7 oktober 1927

gillade detta mitt förslag, får detta beslut i realiteten också anses innefatta

ett godkännande av förslaget om den plats för hospitalets förläggning, som

styrelsen funnit vara den lämpligaste. Varken i samband med det förslag

till hospitalsanläggningen i fråga, som av medicinalstyrelsen framlagts i nyssnämnda

skrivelse av den 28 december 1927 och vilket jag i det följande

torde få närmare behandla, eller i annat sammanhang hava sedermera framkommit

omständigheter, som synas vara ägnade att påkalla en ändrad uppfattning

i avseende å platsen för anstalten.

Det nya hospitalet torde alltså böra förläggas å det å den av t. f. distriktslantmätaren

Tillman upprättade kartan på förut omförmälda sätt utmärkta

område, som består av delar av kyrkoherdebostället 61/6t mantal krono

Kyrkobordet nr 1 och komministerboställena tillhopa 3/16 mantal krono

Kyrkobordet nr 2 i Umeå socken. I den mån jämkning i vidgande omfatt
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Majits proposition nr 165.

ning i avseende å området kan finnas påkallad med hänsyn därtill, att vissa

delar av boställena eljest skulle bliva onyttiga eller av ringa värde, lärer

givetvis, på sätt kammarkollegium förutsatt, dylik åtgärd böra i vederbörlig

ordning vidtagas.

Efter samråd med cliefen för ecklesiastikdepartementet har jag även funnit

mig böra tillstyrka medicinalstyrelsens förslag om att det avsedda området

för angivet syfte ställes till förfogande mot erläggande av årlig avgäld. På

sätt av utredningen framgår, har mot denna form för upplåtelse någon erinran

icke framställts av vare sig kammarkollegium eller övriga i ärendet

hörda myndigheter eller andra vederbörande. Jag förbiser härvid icke att,

enligt vad handlingarna utvisa, vissa arrendatorer å boställena gjort ansökan

enligt lagen den 4 januari 1927 (nr 1) om friköp av de arrenderade områdena.

Länsstyrelsen i Västerbottens län och kammarkollegium hava emellertid på

närmare anförda skäl ansett denna omständighet icke böra utgöra hinder

för markupplåtelse av antydd art och omfattning till hospitalsanläggning,

och jag ansluter mig till denna uppfattning.

De villkor, som enligt kammarkollegium böra fästas vid upplåtelsen och

vilka medicinalstyrelsen ansett sig kunna godtaga, föranleda i huvudsak

icke heller någon erinran från min sida. Den mera detaljerade, slutliga handläggningen

av upplåtelsefrågan lärer emellertid med hänsyn till boställenas

natur få ske å ecklesiastikdepartementets föredragning, sedan statsmakterna

fattat ståndpunkt beträffande hospitalets förläggning till ifrågavarande område.

Bland de föreslagna villkoren för upplåtelsen ingår, såsom förut omförmälts,

ett av innebörd att å området befintliga, till boställena hörande byggnader

skola lösas med belopp, som skall utgå efter vad i gällande lag om

expropriation är föreskrivet och på kronans bekostnad till beloppet bestämmas

av tre gode män, utsedda på närmare angivet sätt.

Enligt de i det föregående omförmälda, av medicinalstyrelsen under vissa

förutsättningar uppställda och av Umeå landskommun sedermera åtagna

utfästelserna — mot vilkas innehåll jag icke har någon erinran att göra —

skulle staten fritagas från huvudparten av de markkostnader, som i sammanhang

med liospitalsanläggningen skulle uppkomma. Dessa kostnader, som i

stället skulle bäras av kommunen, skulle utgöra dels avgäld ej mindre för upplåtelsen

av själva hospitalsområdet än även för mark till anordnande av vattenverk

och bad samt för rätten att framdraga järnvägsspår, vatten- och avloppsledningar,

dels ock utgifter för ersättning till enskilda personer i samband med

överlåtelse å styrelsen av å hospitalsområdet belägna, av enskilda innehavda

lägenheter med därå uppförda åbyggnader ävensom av inom samma område

förefintlig, på arrende innehavd mark med därå uppförda åbyggnader. Utfästelserna

i fråga torde däremot icke kunna anses innefatta förpliktelse för

kommunen att svara jämväl för sådana kostnader som de förut berörda beloppen

för lösen av de själva boställena tillhörande byggnaderna.

Sistberörda förhållande har ock av medicinalstyrelsen uppmärksammats i

sammanhang med den av styrelsen uppgjorda beräkningen av totalkostnaden

för anläggningen av ett hospital vid Umeå. Uti sin skrivelse den 28 de
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

cember 1927 bar nämligen styrelsen vid angivande av slutsumman härför

uttryckligen framhållit, att i densamma icke vore inräknade de ersättningar

för inlösen av å boställena befintliga, till desamma hörande byggnader, som

styrelsen kunde bliva skyldig att gälda på grund av villkor, som kammarkollegium

föreslagit för övertagande av det till hospital avsedda området.

Anledningen därtill förklarade styrelsen vara den, att styrelsen icke sett sig

i stånd att göra någon beräkning av det belopp, vartill dessa ersättningar

sammanlagt kunde komma att uppgå, men ansåge styrelsen någon särskilt

stor summa icke komma att erfordras därför.

Enligt från länsstyrelsen i Västerbottens län inhämtade upplysningar utgöras

ifrågavarande byggnader av 13 lador. Deras sammanlagda värde har

approximativt uppskattats till ej fullt 2,000 kronor.

Av skäl, kammarkollegium anfört, torde ur de synpunkter, från vilka jag

har att bedöma spörsmålet, någon erinran icke vara att göra mot att statsverket

inlöser ifrågavarande till boställena hörande byggnader, helst lösesumman,

även med det föreslagna sättet för densammas bestämmande, med

hänsyn till byggnadernas art, nuvarande beskaffenhet och approximativt

uppskattade värde sammanlagt torde komma att uppgå till ett relativt mycket

obetydligt belopp. Utgifterna i berörda hänseende torde — därest min

ståndpunkt i ämnet kommer att godtagas — böra bestridas från det anslag

under femte huvudtiteln, under vilket, på sätt jag i det följande kommer

att hemställa, medel torde böra beredas för själva bo.spi talsa nläggn in gens

utförande. I enahanda ordning torde även böra täckas de utgifter, som må

uppkomma i samband med ej mindre bestämmandet av dessa samt övriga

lösenbelopp och ersättningar än även liospitalsområdets utstakande och avfattande

på karta. Av det föregående framgår nämligen, att kammarkollegium

ansett, att även utgifterna för sist angivna två ändamål böra gäldas av statsverket,

och Umeå landskommun lärer enligt de gjorda utfästelserna icke

hava någon skyldighet att ersätta desamma. Från min synpunkt synes det

också naturligt, att utgifterna i fråga bestridas från nyssberörda anslag.

Enligt de för upplåtelsen föreslagna villkoren skulle vidare medicinalstyrelsen

svara för att förekommande avgäld behörigen erlägges. Såsom

tidigare påpekats, har emellertid Umeå landskommun under viss förutsättning

iklätt sig förpliktelse att svara för största delen av denna avgäld.

Därest det till äventyrs skulle uppstå behov av att vid erläggande av denna

avgäld eller för bestridande av andra i det föregående omförmälda, i samband

med hospitalets förläggande till ifrågavarande område uppkommande utgifter,

för vilka samma kommun jämlikt åtagande iklätt sig betalningsskyldighet,

använda förskottsförfarande från statens sida, lära härtill erforderliga medel

böra utgå av det ordinarie förslagsanslaget till hospital och asyler.

Slutligen vill jag i detta sammanhang framhålla, att jag icke funnit något

vara att invända mot innehållet i det avtal angående leverans av vatten till

ett blivande hospital å förevarande område, som den 29 juni och den 1 juli

1927 preliminärt slutits mellan medicinalstyrelsen å kronans vägnar samt

Umeå stad.

s. 190 Kontrollera mot PDF

Medicinal
styrelsens
förslag
rörande
hospitalets
anordnande.

Byggnadernas

allmänna

planläggning

och läge m. m.

190 Kungl. Majt:s proposition nr 165.

Jag övergår härefter till eu redogörelse för medicinalstyrelsens förslag till

den ifrågasatta sinnessjukvårdsanstalten.

Vid utarbetandet av förslaget liava inom styrelsen medverkat överinspektören

för sinnessjukvården i riket E. Göransson, särskilt i fråga om planen

för en i förslaget ingående upptagningspaviljong. Vidare har styrelsen anlitat

biträde av vissa andra, personer. Sålunda har överläkaren vid Strängnäs

hospital E. Lauritzen dels uppgjort det preliminära programmet för övriga

sjukvårdspaviljonger, dels ock beträffande planen för anstalten i dess helhet

samt de särskilda byggnadernas förläggning och planläggning samarbetat med

styrelsens arkitekt C. Westman, vilken upprättat situationsplan samt skissritningar

och kostnadsförslag till byggnaderna. Utredning om grundförhållandena

å byggnadsområdet har verkställts av filosofie doktorn It. Liden

och ingenjören J. Ohlsson. Förslag och kostnadsberäkningar hava vidare

uppgjorts för värme- och ventilationsanläggningen av civilingenjören H.

Theorell, för vatten- och avloppsledningar av ingenjören J. Bergström samt

för elektrisk kraft- och belysningsanläggning av överingenjören T. Holmgren.

Det uppgjorda förslaget, sådant det utformats å de av Westman — i november

1927 — upprättade ritningarna, omfattar tillhopa 25 byggnader.

För att underlätta bedömandet av förslaget torde den i ärendet ingivna

situationsplanen få i avtryck fogas såsom bilaga vid statsrådsprotokollet.

Under hänvisning till denna situationsplan ber jag att i anslutning till vad

medicinalstyrelsen anfört få lämna en redogörelse över byggnadernas allmänna

planläggning och inbördes läge.

De egentliga anstaltsbyggnaderna hava liopförts till ett sammanträngt

huvudkomplex. Denna anordning har enligt vad medicinalstyrelsen framhåller

vidtagits dels för att i möjligaste mån minska utsträckningen av

ledningsnäten för värme, vatten, avlopp m. m., dels för att underlätta och

förbilliga anordnandet av en trafikabel kulvertförbindelse mellan byggnaderna,

vilken särskilt vid en så långt norrut belägen anstalt är av mycket stor

betydelse såväl för personal- och patienttrafiken som för transporten av mat,

tvättkläder m. m. För att ernå eu ytterligare koncentration av anläggningen

och därmed nedbringa kostnaderna för uppförande och drift förklarar sig

styrelsen hava sökt inrymma de erforderliga lokalerna i så få byggnader och

med så högt våningsantal i dessa, som utan äventyrande av anläggningens

ändamålsenlighet synts möjligt.

Byggnaderna inom detta huvudkomplex äro symmetriskt anordnade å ett

i stort sett rektangulärt område med längdaxel i norr—söder. Längs östra

och västra sidorna äro sjukvårdsbyggnaderna för män respektive kvinnor

förlagda, tre på vardera sidan, nordligast och mest utskjutna å området de

båda paviljongerna för oroliga (IV och VIII å situationsplanen), söder om

dessa och närmare varandra två paviljonger för lugna (III och VII) och

längst åt söder två små paviljonger, anordnade efter öppendörrsystem (II

och VI). Vid de stora paviljongernas yttersidor äro promenadgårdar för

patienterna förlagda. I mittlinjen ligger sydligast, i jämnbredd med södra

gavlarna av paviljongerna för lugna och jämte dessa paviljonger omslutande

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

191

en rymlig centralgård, administrationsbyggnaden (I). Norra sidan av centralgården

begränsas av tvenne för de sjuka avsedda arbetspaviljonger (V och IX)

och mellan dessa en kyrksal sbyggnad (X). Norr om centralgården, å det

breda området mellan paviljongerna för oroliga sjuka, ligga längs mittlinjen

en bostadsbyggnad för kvinnlig sjukvårdspersonal (XI) och omedelbart norr

om denna, med längdläge i öster—väster, en stor ekonomibyggnad (XII),

inrymmande köks- och tvättlokaler, matsalar, en samlingssal, bostadsrum

för personal m. in. Längst i norr äro åt ena sidan ångpannehus med kolgård

(XIII), åt den andra verkstadshus med garage (XIY) förlagda.

Utanför huvudkomplexet hava förlagts dels en del bostadshus, nämligen

tre för tre läkare och syssloman (XY, XYI och XVII), fyra för övrig gift

personal (XVIII, XX, XXI och XXII), ett för ogift manlig personal (XIX)

samt portvaktsstuga (XXIII) och obduktionshus med begravningskapell (XXY),

dels ock en av sjukvårdsbyggnaderna, nämligen upptagningspaviljongen

(XXIY).

Angående sistnämnda paviljongs uppgift i sjukvårdsanläggningen anför

medicinalstyrelsen, att paviljongen är avsedd för vården av nyintagna, ej

våldsamma eller störande patienter, såväl män som kvinnor, för vilka utsikterna

till hälsans återvinnande synas gynnsamma. Syftet med densamma är

att mildra intrycket av intagningen samt skapa en lugnare och mera rent

sjukvårdsbetonad miljö än det inom det stora anstaltskomplexet är möjligt,

vilket för mången känslig nyinsjuknad ansetts vara av stor betydelse. Med

hänsyn härtill har paviljongen givits ett relativt avskilt och ostört läge.

Körande förläggningen av anstaltens huvudkomplex har medicinalstyrelsen

anfört huvudsakligen följande.

Såsom styrelsen i sin skrivelse den 4 mars 1927 angående förslag till

plats för nytt hospital vid Umeå framhållit, vore en förläggning av huvudkomplexet

till södra skogsbrynet i västra delen av området med hänsyn till

fri och vacker utsikt den lämpligaste. I det först uppgjorda förslaget till

byggnadernas förläggning, å ritningarna betecknat såsom alternativ A, är detta

iakttaget. Det har emellertid vid de grundundersökningar, som under förslagets

utarbetande pågått, visat sig, att de södra och västra delarna av denna

plats för huvudkomplexet erbjuda mindre god byggnadsgrund än marken närmast

åt öster och norr. Genom en förflyttning av komplexet mot nordost skulle

därför vinnas förmånligare grundläggningsförhållanden. En sådan förskjutning

skulle, enligt vad vid gjorda undersökningar framgått, kunna ske utan

väsentlig ändring av byggnadernas inbördes läge och placering med hänsyn

till väderstreck och utan andra olägenheter beträffande själva byggnaderna

än den, att administrationshuset, som i alternativ A förlagts å en sluttning,

skulle komma på plan mark, varigenom belysningen i källarvåningen blir

sämre. Att anstalten genom en djdik förskjutning avlägsnas från skogsbrynet,

innebär däremot en avgjord nackdel. Ernåendet av bättre byggnadsgrund

och den besparing i kostnaden för byggnader och dränering, som

därmed vinnes, av Westman beräknad till 60,000 kronor, har emellertid föranlett

styrelsen att såsom alternativ JJ upptaga en ändrad förläggningsplan

med iakttagande av förberörda förskjutning av huvudkomplexet och därav

betingade ändringar i administrationshuset samt omplaceringar beträffande

några mindre byggnader utanför huvudkomplexet. Westman har emellertid

anfört, bland annat, att den i alternativ B angivna förläggningen icke syntes

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

böra anses fullt slutgiltig. En fortsatt undersökning av markens höjd- och

grundförhållanden m. m. kunde medföra en del justeringar i förläggningen,

dels i dess helhet, dels för vissa byggnader. Emellertid torde anstalten icke

böra skjutas avsevärt längre in i skogen, för att kontakten med det livligare

landskapet söderut ej helt måtte förloras och anstalten få ett alltför avskilt

och dystert läge. Grundförhållandena torde ej heller inbjuda till en längre

inskjutning i terrängen.

På grund av nu berörda omständigheter har styrelsen funnit sig böra

förorda alternativ B, dock med de jämkningar i fråga om förläggningen av

byggnaderna, som vid fortsatt undersökning kunna befinnas ändamålsenliga.

Särskilt har styrelsen ansett en förflyttning av de för personalen avsedda

bostadshusen till annan plats böra tagas under övervägande, då den för

dem föreslagna förläggningen med hänsyn till det läge, infartsvägen till anstalten

fått enligt alternativ B, blivit mindre lämplig.

På grund av den förskjutning i nordost av hela byggnadskomplexet, som

blir eu följd av förläggningen enligt alternativ B, skulle, framhåller medicinalstyrelsen,

den del av det för hospitalet tilltänkta, i brevet den 7 oktober

1927 omförmälda området, som vore belägen omedelbart norr om linjen B —C

å förberörda karta, bliva obehövlig, vadan det blivande hospitalsområdet kan

minskas med denna del1). Någon jämkning i gränserna för området har ock

ansetts kunna föranledas av vad kammarkollegium uti sitt förberörda utlåtande

den 28 juni 1927 framhållit beträffande vikten av att i upplåtelsen

av mark till hospitalet även inbegrepes sådant område, som eljest skulle

bliva för boställena onyttigt eller av ringa värde, m. in.

Södra delen av området avses enligt medicinalstyrelsens förslag att inhägnas

till den omfattning, situationsplanen utvisar*), för att hindra tillträde

för obehöriga. Den odlade sänkan söder om huvudkomplexet, vilken väl

lämpar sig för trädgårdsanläggning, skulle ingå i inhägnaden, under det att

markbältet närmast landsvägen till Vännäs, vilket avsetts att användas huvudsakligen

för personalbostader, skulle lämnas oinhägnat. Medicinalstyrelsen

påpekar, att med denna inhägnad icke avses det av kammarkollegium i dess

utlåtande den 28 juni 1927 påfordrade stängslet mellan hospitalsområdet

och boställenas övriga icke avsöndrade mark, vilket sistnämnda stängsel

enligt styrelsens åsikt kan vara av betydligt enklare beskaffenhet.

Infartsvägen till anstalten från landsvägen har i förslaget fått sitt läge

ungefär där den gamla vägen till Degerfors nu framgår. Vid inliägnadsgränsen

är portvaktshuset förlagt. Vägen delar sig därefter i två huvudgrenar,

av vilka den ena, söder om det å området befintliga grustaget, leder till

stora anstaltskomplexets huvudentré, under det att den andra, som utgör

Degerforsvägens fortsättning, går fram öster om detsamma, förmedlande

trafiken till ekonomibyggnaderna.

Under erinran att styrelsen i sin skrivelse den 4 mars 1927 framhållit de

gynnsamma betingelserna för framdragande av ett järnvägsspår till byggnads
'')

Gränsen för det tilltänkta hospitalsområdet är å situationsplanen utmärkt med en

tunn heldragen linje.

2) Inhägnaden har å situationsplanen markerats genom en med korta tvärstreck försedd

linje.

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

platsen har styrelsen meddelat, att järnvägsstyrelsen med skrivelse den 26

augusti 1927 lämnat utredning angående läget och kostnaden för ett sådant

spår. Kostnaden beräknas till 43,000 kronor. Med det förändrade läge,

anstalten skulle få enligt det av styrelsen förordade alternativet B, kommer

spårets längd att minskas med omkring 170 meter, vadan nämnda kostnad

kommer att något reduceras. I kostnadssumman ingår ej kostnaden för lösen

av för spåret erforderlig mark, enär denna kostnad enligt det i styrelsens

skrivelse den 4 mars 1927 åberopade åtagandet av Umeå kommun skall

gäldas av kommunen. Spåranläggningen skulle enligt styrelsens förmenande

få stor betydelse särskilt under byggnadstiden och borde därför komma till

utförande före byggnadsarbetets början. Spårets ändpunkt har med hänsyn

till spårets viktigaste funktion efter anstaltens ibruktagande förlagts i omedelbar

närhet av kolgården vid ångpannehuset.

Beträffande den närmare planläggningen av de särskilda byggnaderna må Pianläggninhär

i huvudsak återgivas vad medicinalstyrelsens redogörelse för det föreliggande

förslaget i nämnda hänseende innehåller. naderna.

Med avseende å sjukvårdsbyggnaderna meddelar styrelsen till eu början Sjuttårdsbyggen

allmän redogörelse, av vilken framgår, att vid beräkningen av utrymmet nåder,

i huvudsak samma grunder följts, som fastställts för den senast uppförda

statsanstalten för sinnessjuka, nämligen Hälsingborgs hospital. Rumshöjden

överstiger icke 3,3 meter. Golvytan i gemensamma liggsalar är 5—8 kvadratmeter

per säng, allt efter lokalernas beläggning dygnet om eller endast nattetid

samt efter arten av där vårdade patienter, i enkelrum omkring 10 kvadratmeter.

Bag- och matrum hava tillsammans högst 4 kvadratmeters golvyta

per patient. Styrelsen har icke ansett sig kunna förorda en ytterligare nedpressning

av dessa mått.

Sjukavdelningarna äro i allmänhet avsedda för 40—50 patienter. Undantag

därifrån utgöra avdelningarna för de oroligaste sjuka samt upptagningspaviljongens

avdelningar, vilka äro något mindre. Dessutom har öppen-dörravdelning

å vardera könssidan inrättats med ett ännu lägre platsantal, nämligen

21, då det eljest kunnat befaras, att lämpligt patientmaterial skulle

saknas för avdelningens fullbeläggning.

Avdelningarna äro givetvis olika inrättade för olika patientkategorier och

vårdformer. I allmänhet innehåller en avdelning följande lokaler: liggsalar,

delvis anordnade för permanent sänglägesbehandling, delvis endast som sovrum,

enkelrum i erforderligt antal, dagrum, matrum samt annexlokaler, nämligen

tv. c., bad-, snyggnings- och sköljrum, diskkök, förråd, ett rum för undersökning

och besök samt kapprum.

Mans- och kvinnosidorna äro föreslagna identiskt lika, vardera omfattande

en paviljong för lugna och halvoroliga patienter, en paviljong för oroliga,

en öppen-dörr-paviljong samt hälften av den gemensamma upptagningspaviljongen.

I fråga om de särskilda sjukvårdsbyggnadernas anordnande för vardera

könssidan innehåller styrelsens redogörelse huvudsakligen följande:

Bthang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 139 haft. (Nr 165.) ios/351 28 13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 165

Paviljongen för lugna rymmer över hälften av könssidans liela patientantal

och utgör ett stort byggnadsblock med en längd av icke mindre än 115

meter. Den är med hänsyn till de betydande besparingar i anläggning och

drift, som därigenom stå att vinna, uppförd i tre våningar, med ett mittparti,

som är försett med en fjärde våning, där dock ingen patientförläggning

avses.

I vart och ett av byggnadens sidopartier hava förlagts tre avdelningar,

en i varje våning. Avdelningarna i södra partiet (A 1, A 2 och A 3) ärö avsedda

för lugna och de i norra partiet förlagda (B 1, B 2 och B 3) för

halvoroliga patienter. Man har för att förenkla byggnadskonstruktionen

eftersträvat en så likartad planläggning av de olika avdelningarna som möjligt.

En lijärtmur uppdelar avdelningen i ett bredare bälte för de större

salarna och ett smalare för enkelrum och annexlokaler. Dessa smärre lokaler

kommunicera direkt med salarna, vilkas inre del erbjuder eu längs hjärtmuren

löpande passage genom avdelningen. Korridorer förekomma blott i

ringa utsträckning.

Byggnadens mittparti inrymmer, förutom centraltrappuppgång med er

rymlig, även för sängtransport avsedd hiss, vissa annexlokaler till de olika

avdelningarna samt personalrum. Fjärde våningen är i manspaviljongen inredd

till personalrum och i kvinnopa.viljongen till en liten »lasarettsavdelning>-,

avsedd för vården av sjuk personal, såväl manlig som kvinnlig.

Paviljongen för oroliga är, på grund av svårigheten att ernå tillfyllestgörande

ljudisolering i vertikal riktning och olägenheterna av långa trapppassager

såväl som av hisstransporter i fråga om dessa ofta våldsamma och

svårskötta sjuka, föreslagen uppförd i endast två våningar. I byggnadens

ena hälft äro två lika avdelningar (C 1 och C 2), en i vardera våningen, inrättade

för till största delen sängliggande patienter; andra hälften upptages

av en avdelning (C 3) för under dagen uppevarande patienter, med daglokaler

i bottenvåningen och sovlokaler en trappa upp. Aven i denna byggnad

har i huvudsak samma grundplan som i paviljongen för lugna kommit till

användning. På grund av det här nödvändiga stora antalet enkelrum hava

mindre sidoflyglar, huvudsakligen upptagna av enkelrum, inrättats.

Öppen-dörr-paviljongen är inrättad i stort sett som ett vanligt bostadshus

med daglokaler i bottenvåningen och sovrum i den övre.

Upptagningspaviljongen är, såsom förut nämnts, avsedd för både manliga

och kvinnliga patienter och för detta ändamål uppdelad i två symmetriska

avsnitt å ömse sidor om ett mittparti, som inrymmer väsentligen personalrum.

Vardera könssidan har två likartat planlagda avdelningar, en i envar av

husets tvenne våningar, den övre avsedd för de lugnaste sjuka. Med hänsyn

till vikten av att de å denna paviljong vårdade beredas så lugna förhållanden

som möjligt har platsantalet i varje sjukrum gjorts relativt litet.

Av samma skäl har en centralkorridor genom hela avdelningen anordnats.

Till sjukvårdsbyggnaderna äro även att hänföra de båda arbetspaviljongerna,

eu för män och en för kvinnor, inrymmande nödiga lokaler för yrkesarbeten,

vävnad, sömnad m. in., som kräver kvalificerad ledning och andra anordningar

än de inom sjukavdelningarna tillgängliga.

Byggnader för Beträffande byggnader för administration och ekonomi, kyrka och verk^administra-

städer m. in. innehåller styrelsens redogörelse för förslaget huvudsakligen

m. m. följande:

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungi. Maj:ts proposition nr Vid.

Administrationshuset är föreslaget i två våningar jämte källarvåning. I den

senare finnas apoteks-, laboratorie-, operations- och sterilisationsrum, ett parbadrum

för personal samt förrådslokaler. Bottenvåningen inrymmer expeditionsrum

för läkare (ett av dessa avsett även för direktionens sammanträden)

och förestånderskor, rum för telefoncentral och inre portvakt, väntrum för besökande,

bostad för en förestånderska och två städerskor samt, med särskild

ingång, kontorslokaler och sysslomansexpedition.

Övre våningen upptages av diverse rum för ogift personal, (läkare, kontorspersonal,

förestånderskor) m. m. samt två matsalar för samma personal.

Kyrksalen har plats för omkring 200 personer. Vid ingången finnes ett

förrum med trappnedgång till kulvert och över detta en orgelläktare. I ett

litet sidoutbygge ligger sakristian med en trappa upp till den å kyrksalens

vägg anbragta predikstolen.

Ekonomibyggnaden består av två flyglar i tre våningar och mellan dem eu

centralhall i en våning, inrymmande utlämningslokaler för mat och tvätt

samt kommunicerande med den underjordiska transportkulverten. Köksfiygeln,

som ligger åt öster, har en källarvåning med diverse förrådslokaler;

bottenvåningen inrymmer köket med bilokaler och ett par smärre matsalar

för ekonomipersonal. Köket når upp genom överliggande våning, som i

övrigt inrymmer bostadsrum för personal. 2 trappor upp äro centralmatsalar

för personalen belägna.

Tvättflygeln saknar källarvåning. I bottenvåningen ligger stora tvättlokalen

med angränsande rum för inlämning, strykrum och rum för uppläggning

av tvättade kläder. Tvättlokalen når upp genom överliggande våning, i

övrigt använd för personalrum och ett linneförråd. 2 trappor upp är eu

större samlingssal anordnad jämte tekök och kapprum samt några rum avsedda

att användas vid patientfester och eljest som kasinolokaler för personalen.

Bostadsrum för tvättförestånderska är ävenledes förlagt till denna

våning.

Bageriet har förlagts i den ekonomibyggnaden närmaste delen av bottenvåningen

i det angränsande bostadshuset för kvinnlig sjukvårdspersonal, i

så gott som omedelbar förbindelse med ekonomibyggnadens centralhall.

Angpannehuset har källarutrymmen för hydroforer, pumpar m. m. I bottenvåningen

finnes pannrum med plats för ångpannor och varmvattenpannor.

Därintill ligger maskinhall för elektricitetsverk samt verkstad järnte ett kontor

för maskinmästaren och ett badrum för eldarna. Över den del av bottenvåningen,

som icke upptages av pannrummet, är en vindsvåning inredd för

verkstadsförråd. I ett sidoutbygge finnes utrymme för desinfektionsugn.

Verkstadshuset inrymmer snickar-, målar- och tapetserarverkstäder med

förrådslokaler samt smedja och därjämte ett garage.

Obduktionshuset omfattar obduktionsrum, svepningsrum och ett mindre

jordfästningsrum samt en likkällare.

Portvaktshuset är eu liten träbyggnad med lägenhet endast för portvakten.

Yad härefter angår bostadshus för personal vid hospitalet, skulle enligt

förslaget läkarbostäder, för såväl över- som underordnade läkare, ävensom

bostad för syssloman anordnas — i huvudsaklig överensstämmelse med vad förhållandet

är vid andra hospital av motsvarande storlek — dels i särskilda

för ändamålet avsedda bostadshus (XV, XVI och XVII), dels i administrationsbyggnaden.

För kontorspersonal finnas bostadsrum i administrationshuset.

Beträffande sjukvårds- och ekonomipersonalens bostadsförhållanden framhål
-

bostäder för

befattningshavare.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. MajUs proposition nr 1 (>■''>.

ler styrelsen, att dessa äro särdeles vanskliga att ordna på ett sätt. som

kan komma att i allo motsvara det föreliggande behovet. Man har sålunda

att räkna med, att kvinnlig personal kommer att tjänstgöra på mansavdelningar

i alltmera ökad utsträckning. Detta inverkar så mycket mera på

bostadsanordningen som den kvinnliga personalen så gott som i sin helhet

måste beredas bostad inom anstalten, under det att en mycket stor del av

den maidiga kan antagas behöva familjebostäder. Av dessa bör blott ett

begränsat antal förläggas till anstalten, då goda möjligheter synas föreligga

för gifta befattningshavare att anskaffa bostäder åt sig utom densamma.

De dispositioner, som med ledning av förhållandena vid andra statens

hospital och med hänsyn till vad nyss anförts vidtagits enligt de uppgjorda

ritningarna, äro följande.

För maskinmästare, uppsy ning sman, trädgårdsmästare och befallningsman

har avsetts ett gemensamt bostadshus (XVIII) av trä, med fyra lägenheter

om 3 rum och kök, varav ett rum i lägenheterna för de båda sistnämnda

befattningshavarna, eventuellt även uppsyningsmannen, avsetts som expeditionsrum.

För gifta befattningshavare, inom sjukvården eller ekonomien, hava vidare

föreslagits tre bostadshus, likaledes av trä, två med åtta lägenheter om 2

rum och kök (XX och XXI) samt ett med fvra lägenheter om 1 rum och

kök (XXII).

För ogift manlig ''personal, likaledes oberoende av vilken av de båda grupperna

den tillhör, föreslås ett bostadshus (XIX), också detta uppfört av trä,

rymmande 16 rum, av vilka fyra äro avsedda för eu person, de övriga fölen

eller två personer i mån av behov.

Av den kvinnliga sjukvårdspersonalen erhålla förestånderskorna bostad i

administrationshuset. A varje sjuka vdelning äro två rum förlagda, avsedda

för ansvarig översköterska och hennes ersättare, den nästansvariga. Det

har ansetts vara av vikt, att för dessa tillsynen över avdelningen även under

deras fritid underlättas. Där avdelningen tilläventyrs har manliga ansvarshavande

med (fainilje-) bostäder på annat håll, kunna dessa rum givetvis på

annat lämpligt sätt disponeras för sjukvårdspersonal.

Det stora flertalet av den kvinnliga sjukvårdspersonalen erhåller bostäder

i den föreslagna stora sköterskebyggnaden (XI) invid ekonomibyggnaden. Förläggningen

av detta hus till huvudkomplexet har föranletts dels av ekonomiska

skäl, för förbilligande av dess uppvärmning, för användning av dess

källare till transportkulverten in. m., dels för underlättande, genom inläggande

av huset i kulvertnätet, av de där boendes gång till och från sina

arbetsplatser, matsalar o. s. v. Byggnaden har fyra våningar. Eu del av

bottenvåningen är, såsom förut anförts, upptagen ar- bageriet. I övrigt är

hela huset inrett till bostadsrum till ett antal av 60. Rummens storlek är

genomgående lika, omkring 15 kvadratmeter, så att de kunna användas fölen

eller tvä personer alltefter behovet.

På en annan plats hava eu del rum för ogift sjukvårdspersonal sammanförts,

nämligen i översta våningen av manspaviljongen för lugna. Här ligga

två rum för en person och sex rum för en eller två personer. Våningen

kan beläggas med kvinnlig eller manlig personal, vilketdera som må befinnas

erforderligt.

Skulle ytterligare utrymme för kvinnlig sjukvårdspersonal visa sig behövligt,

kan sådant lätt anordnas å upptagningspaviljongens vind.

För den kvinnliga ekonomipersonalen finnas bostadsrum anordnade i ekonomibyggnaden

och ett par rum i administrationshuset.

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Jag torde här få omnämna, att vid förslagets behandling inom medicinalstyrelsen

överinspektören för sinnessjukvården i riket Göransson, påyrkat,

att ritningarna beträffande bostadsbyggnaden för den kvinnliga sjukvårdspersonalen

borde omarbetas i viss riktning. Såsom skäl härför anfördes

huvudsakligen^följande.

En byggnad för sköterskor borde förläggas på lämpligt avstånd från såväl

sjukvårds- som ekonomilokaler, omgivas med en trädgårdstäppa med blommor

och bersåer samt inrättas med kök och matsalar, så att hushållningen

ej behövde präglas av den alltid något enformiga anstaltsutspisningen.

Den föreslagna sköterskebyggnaden uppfyllde icke dessa fordringar. Byggnaden

syntes svårligen kunna bereda det lugn, den ro och den vila, som

borde vara huvudsyftet med densamma.

Överinspektörens yrkande föranledde icke någon omarbetning av förslaget.

Beträffande bostadsbyggnaderna för personal är att märka, att medicinalstyrelsen

vid sitt slutliga ståndpunktstagande till det upprättade ritningsförslaget

förordat vissa inskränkningar i byggnadsprogrammet med avseende

å dessa byggnader. Jag återkommer längre fram till denna fråga.

I samband med behandling av frågan om personalbostäder har medicinalstyrelsen

vidare anfört, att av de lägenheter, som äro uppförda å den

invid landsvägen belägna delen av området och vilka hospitalet enligt avtal

med Umeå kommun efter innehavarnas avflyttning komme att disponera, en

del äro i sådant skick, att de torde kunna användas som personalbostäder.

Antalet gifta befattningshavare, som icke få bostad i de föreslagna nya husen,

torde emellertid bliva så stort, att de nämnda gamla lägenheterna, i den

mån de bliva tillgängliga, enligt styrelsen väl komma att behövas.

I förslaget hava inga byggnader för trädgård och jordbruk upptagits. Styrelsen

har nämligen icke ansett sig redan nu kunna med någon säkerhet

avgöra, i vad mån sådana bliva erforderliga. Att anläggandet av ett svin

stall för matavfallets tillgodogörande torde visa sig ändamålsenligt tinner

styrelsen kunna förutses, men utredningen i dessa hänseenden har ansetts

lämpligen böra anstå, såsom vid tidigare hospitalsanläggningar skett, till dess

ett lokalt förvaltningsorgan för anstalten trätt i funktion.

Yad härefter angår förslaget, i vad det avser anstaltens förseende med

värme- och ventilationsanläggning, vatten- och avloppsledningar samt elektriska

kraft- och belysningsanläggningar m. m., ber jag att under hänvisning

i övrigt till medicinalstyrelsens skrivelse med därvid fogade bilagor få

nämna följande.

Förslag till värme- och ventilationsanläggning har, såsom förut nämnts, uppgjorts

av ingenjören Theorell. Enligt detta förslag skulle rumsuppvärmningen

liksom för de senast byggda hospitalen ske genom centraluppvärmning

enligt pumpvarmvattensystem. Av hospitalets 25 byggnader skulle

huvudgruppen, omfattande 17 stycken, uppvärmas från eu i ångpannehuset

förlagd värmecentral. Till ångpannecentralen skulle anslutas de tre i sjukvårdsbyggnadernas

närhet belägna bostadshusen för läkare och syssloman.

Värme- och

ventilationsanläggning

m. m.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Av de återstående, mera avlägset belägna 5 byggnaderna hava de tre bostadshusen

för 8 och 4 familjer samt portvaktshuset ansetts böra förses med

gemensam pumpvarmvattenvärmeledning med panna förlagd i det ena 8- familjshuset, medan upptagningspaviljongen skulle förses med egen pannanläggning.

Jämväl köks-, tvätt-, bakugns- och desinfektionsanläggningar äro beräknade

i enlighet med av Theorell uppgjort förslag.

Till anläggningen för vatten- och avloppsledningar har, såsom tidigare omförmälts,

ingenjören Bergström uppgjort förslag. Detta har grundats på den

med Umeå stad preliminärt träffade överenskommelsen om leverans av vatten

till hospitalet.

Enligt förslaget skulle den av staden till liospitalsgränsen framdragna

vattenledningen fortsättas med en 350 mm:s ledning till ångpanneliuset,

varest den skulle förbindas med pumpverk och hydroforcisterner.

Avloppsledningar äro beräknade att utföras enligt ett kombinerat system,

innefattande avledning av såväl spillvatten som nederbördsvatten. Från liospitalsområdet

skulle huvudavloppet dragas söderut ned till Ume älv.

Ledningarna i marken hava måst förläggas på avsevärt djup dels för att

förbliva rostfria, dels för att avlopp med nödigt fall skulle kunna erhållas

från källarlokalerna.

Börande elektrisk kraftanläggning för hospitalets behov har överingenjören

Holmgren efter en granskning av olika alternativ förordat ett system med

kombination av köpt kraft samt egen kraftproduktion, enligt vilket system

hälften av kraftbehovet skulle täckas från Umeå stads elektricitetsverk och

den andra hälften genom produktion i eget maskineri.

Överingenjören Holmgrens förslag omfattar, utom utrustning i kraftsta

tion samt transformatorer, lampor och ledningar, även elektriska hissar med

tillhörande motorer och slutligen svagströmsanläggning för lokaltelefon och

ringledningar.

Hospitalets

platsantal.

Enligt medicinalstyrelsens förslag är hospitalet avsett för 934 sängplatser,

därav halva antalet för manliga och halva antalet för kvinnliga patienter.

Den närmare fördelningen av platserna för vardera könssidan å olika paviljonger

och avdelningar framgår av följande tablå.

Paviljong

Avdel-

ning

Patienternas

1A 1

Lugna .................

A 2

» ;....

A 3

»

B 1

Halvoroliga...........

B 2

»

Ib 3

» ...........

ro i

C 2

Oroliga.................

C 3

» ...............•

—

Hellugna...............

i

—

Halvlugna ..........

1 —

Lugna ..................

F ö r d o I n i n !

Samrum

Enkelrum Summa

1

Paviljong för lugna och

halvoroliga...............

| Paviljong för oroliga ...

| Öppen-dörr-paviljong ...

j Upptagningspaviljong ...

i Summa

40

38

40

44

44

44

22

22

32

20

22

22

390

a

3

5

5

6

6

11

11

16

45

41

45

49

50

50

33

33

48

21

26

26

77 | 467

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj-.ts proposition nr 165.

Av de 934 platserna har medicinalstyrelsen ansett 34 böra upptagas som

reservplatser, icke ingående i anstaltens beläggningssiffra. En dylik mindre

reserv är enligt styrelsen behövlig för att kunna evakuera något rum vid

reparationer och dylikt och för att icke en nödvändig flyttning av en patient,

exempelvis nattetid, skall behöva medföra en eller flera andra omflyttningar.

Beläggningssiffran skulle således fastställas till 900.

Detta antal innebär, yttrar styrelsen, eu ökning med 100 platser av det

antal, för vilket anstalten enligt Kungl. Maj:ts uppdrag borde vara avsedd.

I förut omnämnda, reviderade plan för anskaffande av nya platser för den

statliga sinnessjukvården hade styrelsen anfört, att styrelsen på grund av

förslag, uppkommet vid utredningarna angående anstaltens uppförande, komme

att i förevarande förslag upptaga eu särskild upptagningspaviljong, varigenom

platsantalet vid anstalten skulle ökas med 80. Vid förslagets utarbetande

hade styrelsen emellertid funnit, att eu ökning av paviljongens

platsantal till 100 skulle kunna vidtagas utan att den allmänna planen för

anstalten väsentligt rubbades. Då de tillkommande 20 platserna, fördelade

på paviljongens fyra avdelningar, erfordrade endast ett i motsvarande mån

ökat sovsalsutrymme, hade styrelsen funnit sig böra vidtaga denna ytterligare

ökning i platsantalet, som skulle medföra nyss nämnda beläggningssiffra

av 900.

Vad härefter beträffar kostnaderna för hospitalsanläggningen enligt medicinalstyrelsens

förslag, sådant detta utformats å de av arkitekten Westman

uppgjorda ritningarna, uppskattades dessa enligt en första beräkning på föl

jande sätt:

för hospitalets

upprättande.

i

ii

in

IV

V

VI

VII

VIII

IX

X

XI

XII

XIII

XII''

XV

XVI

XVII

XVIII

XIX

xxi

XXII

A. Byggnadskostnade)'' enligt arkitekten Westman:

Kronor

Administrationsbyggnad....................... 269,300

Öppen-dörr-paviljong för kvinnliga patienter......... 95,000

Paviljong för lugna d:o d:o ......... 904,000

Paviljong » oroliga d:o d:o o51,700

Arbetspaviljong för d:o d:o 65,000

Öppen-dörr-paviljong för manliga d:o ......... 95,000

Paviljong för lugna d:o d:o ........ 884,000

Paviljong » oroliga d:o d:o o32,700

Arbetspaviljong för d:o d:o 65,000

Kyrka ...................................................................... 112,000

Bageri och bostadshus för ogift kvinnlig personal 370,000

Ekonomibyggnad..................................................... 580,700

Ångpannehus ........................................................... 168,300

Verkstadshus ........................................................... 120,000

Bostadshus för chefsläkare .................................... 63,000

D:o » överläkare....................................... 54,800

D:o » hospitalsläkare och syssloman 80,800

D:o » maskinmästare m. fl. ..................... 79,400

D:o » ogift manlig personal..................... 62,000

D:o » 8 familjer, 2 st. ä 110,500 kr....... 221,000

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Kronor

XXII Bostadshus för 4 familjer, 1 st............................... 43,000

XXIII Portvaktshus ........................................................... 19,500

XXIV Upptagningspaviljong ........................................... 444,800

XXV Begravningskapell och obduktionslokal ............... 26,800

Kolgård ..................................................................... 15,000

Kulvertar ................................................................. 74,000

Soltält och liggverandor.......................................... 25,000

Stängsel kring promenadgårdar och en del av

området................................................................ 25,000

Grindparti med mekanisk stängselanordning......... 4,000

Vägar och planering ............................................... 100,000

B. Arkitekt- och kontrollantarvoden, administration, avsyningar, resor

och oförutsett ............................................................................

C. Värmeanläggning enligt ingenjören Theorell................................

B. Köks-, tvätt-, desinfektions- och steriliseringsanläggningar samt

elektrisk bakugn enligt densamme ............................................

E. Vatten- och avloppsledningar enligt ingenjören Bergström............

F. Elektriska anläggningar och hissar enligt överingenjören Holmgren

Summa kronor

6.150.800

400.000

723.000

152.000

900.000

289.000

8.614.800

Enligt denna beräkning skulle således själva byggnadskostnaderna uppgå till

6,150,800 kronor. På uppdrag av medicinalstyrelsen har emellertid arkitekten

Westman sedermera verkställt utredning, huruvida icke genom förenklingar

eller annorledes dessa kostnader skulle kunna nedbringas, och i skrivelse

den 9 november 1927 har Westman redogjort för vissa åtgärder, som på

grund av nämnda uppdrag vidtagits för nedbringande av byggnadskostnaderna.

Genom dessa åtgärder, som huvudsakligen avse vissa förenklingar

beträffande byggnadsmaterial och arbete, har beräknats kunna vinnas en

besparing av sammanlagt 537,000 kronor. Byggnadskostnaderna skulle

härigenom nedgå till 5,613,800 kronor, och hela anläggningskostnaden skulle

alltså utgöra 8,077,800 kronor, innebärande vid ett platsantal av 934 en

kostnad per plats av 8,648 kronor.

Vid granskning av de sålunda uppgjorda kostnadsberäkningarna har

medicinalstyrelsen emellertid undersökt, huruvida icke utgifterna skulle

kunna ytterligare nedbringas. Dessa undersökningar hava resulterat i förslag

om vissa begränsningar i det ursprungliga byggnadsprogrammet. Härom

har styrelsen anfört följande:

Då lägenheter för personalen möjligen syntes kunna anordnas uti de å

bostället befintliga bostadshus, som skulle av styrelsen övertagas samtidigt

med området, och då det ännu icke kunde avgöras, i huru stor utsträckning

den gifta personalen kunde anskaffa bostäder åt sig utom anstalten, hade

det synts styrelsen, att antalet personalbostäder skulle kunna något minskas.

Styrelsen hade därvid ansett, dels att ett av de båda åtta-familj shusen (XXI)

och två lägenheter i fyra-familj shuset om tre rum och kök (XVIII) kunde utgå

ur förslaget, dels att bostadshuset för ogift personal (XIX) kunde minskas

med fyra rum (två rum i vardera våningen).

Vidare hade styrelsen funnit, att de i bottenvåningen i köksbyggnadens östra

del (XH) förlagda matsalarna med tillhörande serveringsrum vore obehövliga,

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 201

varför desamma jämte motsvarande utrymmen i övriga våningar kunde utgå.

Härigenom skulle ekonomibyggnaden kunna i någon mån minskas.

Genom dessa inskränkningar har beräknats uppkomma en besparing av

170,000 kronor.

Totalkostnaden för hospitalets uppförande skulle sålunda bliva (8,077,800 —

170,000) 7,907,800 kronor, motsvarande med ett platsantal av 934 en kostnad

av 8,466 kronor per plats.

Beträffade den beräknade kostnaden per vårdplats framhåller medicinalstyrelsen,

att denna kostnad överstiger det belopp av 8,000 kronor, som

medicinalstyrelsen lagt till grund för kostnadsberäkningarna i sin förut omförmälda,

den 21 oktober 1927 avgivna reviderade plan för anskaffande av

nya platser för den statliga sinnessjukvården. Styrelsen erinrar emellertid

tillika, att sistnämnda belopp, såsom styrelsen i planen eftertryckligen betonat,

beräknats approximativt.

Styrelsen har i detta sammanhang pekat på vissa särskilda förhållanden,

som inverkat förhöjande på kostnaderna för hospitalsanläggningen och vilka

böra beaktas vid bedömandet av kostnadsberäkningen. Sålunda har till de

högre kostnaderna bidragit huvudavloppets framdragande från liospitalsområdet

till Ume älv. Därjämte hava en del av anstaltens nordliga läge betingade

omständigheter medfört rätt väsentliga fördyringar. Grunder och ledningsgravar

måste nämligen på grund av kälen förläggas på 2 meters djup, ytter - murarna måste göras kostsammare med luftmellanrum för värmeisolering

samt värmeledningen beräknas för högre effekt. Yidare måste för taktäckningen

användas skiffer i stället för tegel eller plåt, varjämte frakterna för

byggnadsmaterial fördyras.

Mot de av styrelsens experter uppgjorda förslagen och kostnadsberäkningarna

har styrelsen förklarat sig icke hava något att erinra.

Sedan styrelsen till åtlydnad av Kungl. Maj:ts cirkulär den 1 april 1927

angående planläggningen av statliga husbyggnadsföretag överlämnat ritningar

och kostnadsberäkningar m. m. över det nya hospitalet till byggnadsstyrelsen

för yttrande, har byggnadsstyrelsen i skrivelse till medicinalstyrelsen den 15

december 1927 avgivit dylikt yttrande, vilket fogats vid medicinalstyrelsens

ifrågavarande skrivelse. Till detta yttrande, däri framställts vissa erinringar

mot medicinalstyrelsens förslag, ber jag att strax få återkomma.

Med anledning av de av byggnadsstyrelsen framställda erinringarna mot

förslaget har medicinalstyrelsen anfört, att dessa erinringar syntes vara av

den art, att de lämpligen kunde tagas under övervägen de vid utarbetandet

av arbets- och detaljritningar över anläggningen.

Under åberopande av vad i ärendet anförts har medicinalstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte i proposition till 1928 års riksdag föreslå riksdagen

att

dels medgiva, att ett för 900 sinnessjuka avsett hospital må i huvudsaklig

överensstämmelse med av arkitekten Westman i november 1927 uppgjorda

ritningar uppföras, förlagt enligt alternativ B. på ett kyrkoherdebostället

Mcdicinalstyrclscns

hemställan.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr Idb.

Yttranden

över

medicinal
styrelsens
förslag.

Byggnads
styrelsen.

1927 års

besparingsnämnd.

CI/64 mantal krono Kyrkobordet nr 1 ocli komministerboställena tillhopa 3/16

mantal krono Kyrkobordet nr 2 i Umeå socken tillhörigt område med i

huvudsak å distriktslantmätaren Tillgrens förenämnda karta angivna gränser

för eu beräknad kostnad av 7,907,800 kronor,

dels och för påbörjande av berörda byggnadsföretag å extra stat för budgetåret

1928—1929 anvisa ett anslag av 200,000 kronor.

I förenämnda till medicinalstyrelsen avgivna utlåtande av den 15 december

1927 har byggnadsstyrelsen anfört bland annat följande.

Med hänsyn till resultatet av de verkställda markundersökningarna förordade

styrelsen för sin del huvudkomplexets förläggning enligt alternativ B

på mark, där jämförelsevis goda grundförhållanden kunde påräknas.

Byggnadernas gruppering hade byggnadsstyrelsen funnit enkel och lätt

överskådlig, koncentrerade som de vore intill ett kulvertsystem, som medgåve

korta underjordiska förbindelser mellan byggnaderna. Förläggningen

av byggnaderna i norr och söder hade emellertid medfört att bostadsrum i

stor utsträckning förlagts mot norr, vilket förhållande med hänsyn till klimatet

helst borde undvikas.

I fråga om de två arbetspaviljongerna för män och kvinnor, vilka vore avsedda

att uppföras i en våning, ville byggnadsstyrelsen framhålla, att det

måste anses mindre ekonomiskt att uppföra två så små fristående byggnader,

varför styrelsen ville förorda att vid förslagets vidare utarbetande

undersöktes möjligheten till arbetspaviljongernas sammanslagning med andra

lokaler.

Verkstads huset borde vidare kunna planläggas på ett mera koncentrerat sätt.

Yad de beräknade kostnaderna anginge, syntes, såvitt byggnadsstyrelsen

för närvarande kunde bedöma, i huvudsak intet vara att erinra. Vissa poster

kunde möjligen vara något högt beräknade, vilket vid förslagets vidare utarbetande

borde närmare undersökas. Vidare syntes förenklingar i vissa

fall kunna åstadkommas samt kostnaderna för vissa bostadshus något nedbringas.

De beräknade kostnaderna för vatten- och avloppsledningar syntes

även vara väl högt tilltagna. Däremot måste posten för oförutsedda utgifter,

som utgjorde endast omkring 2 % på totala byggnadskostnaden, anses

vara för låg. På grund därav funne byggnadsstyrelsen sig icke kunna förorda

någon nedsättning beträffande den beräknade totala byggnadskostnaden.

Över medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag har vidare 1927 års besparingsnämnd

den 21 januari 1928 avgivit infordrat utlåtande, för vars

huvudsakliga innehåll jag nu ber att få redogöra.

Beträffande hospitalets förläggning inom det härför avsedda området förklarar

sig nämnden på grund av besök å området av en av nämndens ledamöter

samt dess byggnadstekniska biträde hava bibringats den uppfattningen, att

terrängförhållandena enligt alternativ B vore ur ekonomisk synpunkt fördelaktigare

än enligt alternativ A. Då emellertid igångsatta provborrningar och

provbelastningar å de föreslagna byggnadsplatserna ännu icke avslutats, har

nämnden icke ansett sig kunna slutgiltigt bedöma, huruvida den placering,

som byggnaderna erhållit enligt alternativ B, vore den ur kostnadssynpunkt

lämpligaste.

Beträffande byggnadernas inbördes placering har besparingsnämnden framhållit,

att det ur värmeekonomisk och även ur andra synpunkter vore till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 20?>

fördel, om särskilt upptagningspaviljongen men även bostadshusen för Läkare

och övrig gift personal placerades närmare värme- och kraftcentralen.

Nämnden har i detta sammanhang hänvisat till ett av socialstyrelsens värmetekniska

avdelning på nämndens begäran avgivet yttrande. Nämnden, som

förklarar sig hava beaktat, att upptagningspaviljongens i förhållande till övriga

sjukvårdsbyggnader avskilda läge föreslagits med hänsyn till paviljongens

särskilda uppgift med avseende å sjukvården, har emellertid ifrågasatt, huruvida

icke denna synpunkt kunde komma till sin fulla rätt, även om paviljongen

— för så vitt den borde utföras — flyttades omkring 100 meter närmare övriga

sj ukhusbyggnader.

I fråga om den till sköterskebostäder avsedda byggnaden har besparingsnämnden

föreslagit utredning, huruvida byggnaden icke skulle kunna slopas

och åtminstone större delen av sköterskekåren kunna beredas bostad i

administrationsbyggnaden, därest denna dels uppfördes i flera än två våningar,

dels gåves större längd. Härigenom borde eu ej obetydlig minskning av

byggnadskostnaderna uppstå. Het till byggnadens bottenvåning förlagda

bageriet — vilket det i och för sig syntes vara olämpligt att förlägga till eu

i huvudsak för bostadsändamål avsedd 1 >yggnad — syntes kunna beredas

plats i ekonomibyggnaden.

Vidkommande de båda paviljongerna för oroliga patienter bär besparingsnämnden

anfört följande:

Med hänsyn särskilt till det direktiv, som av Kungl. Maj: t vid meddelande

av uppdrag åt medicinalstyrelsen att utarbeta det föreliggande byggnadsförslaget

lämnats om ökning av det för liospitalsbyggnader sedvanliga

våningsantalet, kunde nämnden icke finna de skäl, som styrelsen anfört för

den låga höjden å paviljongerna i fråga, vara tillfyllest. Nämnden erinrade,

att vid den nu pågående utvidgningen av Piteå hospital sjukvårdsbyggnaden

därstädes, som för närvarande vore uppförd i endast två våningar, skulle

påbyggas med en tredje våning. I denna tredje våning skulle även inhysas

oroliga sinnessjuka (jfr. proposition nr 49 år 1927, sid. 6).

Beträffande den föreslagna fristående kyrkan har nämnden ansett det

kunna ifrågasättas, huruvida icke denna byggnad borde helt utgå ur planen.

Härom yttrar nämnden:

Vid hospitalet anställda hade möjlighet till kyrkobesök i den närbelägna

kyrkan i Umeå landsförsamling. Dessutom funnes missionshus icke långt

från hospitalsområdet. För patienter syntes gudstjänst kunna anordnas i

ekonomibyggnadens samlingssal, vilken beräknats kunna rymma 200 personer.

Ytterligare utredning syntes erforderlig även rörande denna sak. Vid

eu sådan utredning borde undersökas, huruvida icke samlingssalen skulle

kunna givas en så till vida kyrklig prägel, att altare där anordnades. Altarområdet

borde i så fall placeras så, att detsamma, då samlingssalen icke

användes för kyrkliga ändamål, kunde avstängas genom skjutdörrar eller på

annat sätt avskiljas från lokalen i övrigt.

I fråga om den föreslagna värme- och kraftcentralen meddelar besparingsnämnden,

att densamma inhämtat yttrande av socialstyrelsens värmetekniska

avdelning, som anfört bland annat, att den koncentrerade form, i vilken

kostnadsförslaget framlagts, samt bristen på uppgifter över de grunder, på

vilka beräkningen baserats, i hög grad försvårat granskningen. På grund av

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

de liöga kostnader, som värme- och kraftanläggningen skulle medföra, har

besparingsnämnden ansett en ingående granskning av förslaget böra ske även

i denna del. Jämväl beträffande förslaget till vatten- och avloppsledningar

förordar nämnden förnyad undersökning. Nämnden anför härom, bland annat,

att den beräknade kostnaden, 900,000 kronor, förefölle nämnden vara väl

hög, särskilt som Umeå stad erbjudit sig att framdraga huvudvattenledning

till hospitalets tomtgräns. Avloppsledningen från hospitalet till Ume älv

måste visserligen på grund av det hårda klimatet nedläggas på relativt stort

djup under markytan, men av markborrningarna och terrängförhållandena i

övrigt att döma syntes detta icke behöva vålla mera betydande svårigheter.

Besparingsnämnden har härefter ifrågasatt förnyat övervägande beträffande

vissa särsldlda besparingsförslag i övrigt. Sålunda har frågan om lämpligaste

taktäckningsmaterial för de större sjukvårds- och bostadsbyggnaderna ansetts

böra underkastas ytterligare prövning, därvid borde ifrågasättas an

vändning av s. k. eternit i stället för skiffer. Vidare har nämnden åberopaten

vid utlåtandet i avskrift fogad, av byggnadschefen hos byggnadsstyrelsen

upprättad promemoria, i vilken föreslagits vissa förenklingar, avsedda att

medföra besparingar. Nämnden förklarar sig kunna i väsentliga delar instämma

i de ifrågavarande besparingsförslagen, som emellertid delvis redan

av nämnden vidrörts och delvis även omfattas av de inskränkningar i byggnadsprogrammet,

som medicinalstyrelsen ansett sig kunna förorda. Nämnden

har dock på grund av den begränsade tid, som stått till dess förfogande,

ansett sig icke kunna närmare ingå på de olika detaljerna i promemorian,

men nämnden har förutsatt, att densamma tages under övervägande vid den

genomgripande omarbetning av hela förslaget, som enligt nämndens mening

oavvisligen är av behovet påkallad.

Enligt vad jag inhämtat, förelåg berörda promemoria — jämte en i anledning

av densamma å byggnadsstyrelsens utredningsbyrå upprättad promemoria

— till styrelsens bedömande vid avgivandet av yttrande i ärendet till

medicinalstyrelsen. Vid ärendets prövning ansågos vissa av de föreslagna

besparingarna böra godkännas, medan en del andra icke upptogos. Sammanlagda

beloppet av sådana godkända kostnadsminskningar, som icke

motsvarades av besparingar, vilka redan föreslagits av medicinalstyrelsen

vid dess prövning av de första kostnadsberäkningarna, uppgick till 146,600

kronor. Då emellertid den beräknade posten för oförutsedda utgifter ansågs

vara alltför låg och rätteligen böra höjas med omkring 140,000 kronor,

fann byggnadsstyrelsen — såsom framgår av styrelsens förut återgivna yttrande

— någon nedsättning av det beräknade totala kostnadsbeloppet icke

böra äga rum.

I byggnadschefens förevai-ande promemoria hava föreslagits dels åtskilliga

förenklingar beträffande byggnadstekniska detaljer, dels nedräkningar å vissa

kostnadskalkyler, som ansetts vara för höga. I nu antydda hänseenden

torde någon närmare redogörelse från min sida icke erfordras.

Emellertid upptog promemorian — frånsett de ändringsyrkanden, vilka

särskilt berörts av besparingsnämnden och vilka förut omförmälts — även

s. 205 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 165.

205

ett par förslag rörande ändringar av större betydelse för byggnadsplanen.

Sålunda ifrågasattes, att det i medicinalstyrelsens förslag upptagna verkstadshuset

skulle slopas och de där ingående verkstadslokalerna förläggas till andra

byggnader, huvudsakligen till källare i vissa sjukvårdspaviljonger, varjämte eu

särskild garagebyggnad skulle uppföras. Härigenom beräknades kunna vinnas

eu kostnadsminskning av 100,000 kronor. Yidare föreslogs, att de båda arbetspaviljongerna

för män och kvinnor skulle sammanföras till en byggnad i två

våningar, eu för vardera könssidan, varigenom eu besparing väntades kunna

ernås av omkring 22,000 kronor.

Beträffande de nu omförmälda frågorna fann sig byggnadsstyrelsen vid

sin prövning av förslaget visserligen icke böra upptaga byggnadschefens

förslag, men styrelsen ifrågasatte — såsom av den förut lämnade redogörelsen

framgår — utredning rörande åtgärder, ägnade att i viss utsträckning tillgodose

förslagens syfte.

Nämnden har vidare med anledning av det föreliggande förslaget framfört

vissa anmärkningar av mera allmän innebörd.

Sålunda har nämnden uttalat, att det syntes nämnden vara eu grundväsentlig

brist i förslaget att icke ens en preliminär driftskalkyl uppgjorts

för det blivande hospitalet. Nämnden ville särskilt framhålla, att en så noggrant

som möjligt verkställd beräkning av erforderlig personal av olika slag

borde hava uppgjorts för att ett bedömande skulle kunna ske dels av bostadsbehovet,

dels av det ekonomiska resultatet ur avlöningssynpunkt av

föreslagna kapitalkrävande men arbetsbesparande anordningar. Nämnden

ansåge, att nu berörda beräkningar borde föregå ett definitivt beslut om

hospitalets anläggning.

Med avseende å hospitalets platsantal anför nämnden, att den ökning av

patientantalet, som enligt det föreliggande förslaget skett i förhållande till

vad som angivits i det av Kungl. Maj:t meddelade utredningsuppdraget,

huvudsakligen fölle på den föreslagna upptagningspaviljongeu. Besparingsnämnden,

som ansett behovet av en dylik paviljong väsentligen vara beroende

på i vad mån de uyintagna patienterna bereddes arbete, har i detta

sammanhang berört frågan om principerna för sinnessjukvården i landet. Härom

yttrar nämnden bland annat följande:

Vid sin granskning av förslaget hade nämnden icke kunnat undgå att

uågot vidröra spörsmålet, om uppförandet av ett nytt hospital borde igångsättas,

innan klarhet vunnits, huruvida de principer, som för närvarande

vore förhärskande i vårt land beträffande vården av de sinnessjuka, kunde

anses vara de mest ändamålsenliga. Av de upplysningar nämnden kunnat

inhämta hade framgått, att man på sina håll utomlands bland annat sökt att,

i större utsträckning än här i landet tillämpades, bereda arbete åt de sjuka.

Givetvis måste en ökad arbetsterapi på ett väsentligt sätt inverka icke blott

på den anställda personalens sammansättning utan även på anordningarna

av och inom sjukvårds- och arbetslokalerna. Men även om en omläggning i

nämnvärd omfattning av de här tillämpade principerna för sjukvården icke

skulle anses böra genomföras, vore otvivelaktigt åtskilligt av värde att härutinnan

hämta från motsvarande anläggningar utomlands, exempelvis i Danmark,

Tyskland och Schweiz.

s. 206 Kontrollera mot PDF

Förnyat utlåtande

av

medicinalstyrelsen.

206 Kungl. Maj:ts proposition nr lb‘o.

Nämnden ansåge här berörda synpunkter så mycket mer värda beaktande,

som byggandet av hospitalet i Umeå utgjorde inledningen till en serie

byggnadsanläggningar av för vårt land osedvanliga mått och till kostnader

av en storlek, varmed man hittills ej haft att räkna. Det syntes därför nämnden

vara all anledning att, innan uppförandet av den nu ifrågavarande hospi

talsanläggningen påbörjades, noga överväga alla de faktorer, vilka kunde

vara av betydelse såväl för erhållande av en för de sinnessjuka rationell

vård som ernående av minsta möjliga engångs- och driftkostnad härför.

Ett realiserande av de av nämnden föreslagna utredningarna i olika hänseende

skulle, framhåller nämnden slutligen, kunna medföra ett uppskov med

igångsättandet av arbetena å hospitalet. Med avseende å denna fråga anför

nämnden vidare följande:

Såsom framginge av medicinalstyrelsens skrivelse och byggnadsstyrelsens

yttrande återstode, även om medicinalstyrelsens förslag i huvudsak godkändes,

så många viktiga frågor att utreda — i första hand om det definitiva

läget för byggnadskomplexets såväl sjukhusanläggningar som bostadshus —

att, även om beslut vid 1928 års riksdag fattades om hospitalets anläggande,

något igångsättande av arbetena i nämnvärd omfattning i allt fall ej kunde

ske under nästa budgetår. Medicinalstyrelsens utredning hade skett i mycket

forcerat tempo, vilket — då det gällde en anläggning av nu ifrågavarande

omfattning och komplicerade slag — knappast kunde undgå att leda till

mindre genomtänkt planering med därav följande dålig ekonomisering vid

utförandet och behov av kostsamma ändringsarbeten i framtiden. Under

sådana förhållanden syntes det betyda skäligen litet, om beslutet angående

hospi talsanläggningen fattades nu eller först vid 1929 års riksdag. Därest

det emellertid ansåges föreligga särskilda skäl för att nu principiellt besluta,

att eu liospitalsanläggning å det tilltänkta området under alla förhållanden

skulle komma till stånd, kunde det måhända vara lämpligt att i samband

med ett dylikt principbeslut nu anvisa medel för områdets närmare undersökning

jämte erforderliga dränerings- och planeringsarbeten ävensom för

anläggandet av det järnvägsspår, som inginge i planen.

I vidare mån än nu sist angivits har besparingsnämnden ansett sig ej

kunna tillstyrka, att det föreliggande förslaget om liospitalsanläggning vid

Umeå underställes 1928 års riksdag.

Genom remiss den 25 januari 1928 anbefallde Kungl. Maj.t medicinal

styrelsen att avgiva utlåtande med anledning av vad besparingsnämnden i

ärendet anfört. På grund härav har medicinalstyrelsen infordrat yttranden

i ämnet från överläkaren Lauritzen, arkitekten Westman, ingenjörerna Theorell

och Bergström samt överingenjören Holmgren ävensom från byggnadsstyrelsen.

Med skrivelse den 17 februari 1928 har medicinalstyrelsen dels överlämnat

berörda yttranden, dels ock för egen del avgivit nytt utlåtande, däri

besparingsnämndens anmärkningar upptagits till bemötande. Jag ber nu att få

redogöra för det huvudsakliga innehållet av vad som sålunda från medicinalstyrelsens

sida anförts eller åberopats.

Beträffande upptagningspamljongensförläggning har medicinalstyrelsen, under

hänvisning till vad Uauritzen och Westman anfört på. denna punkt, för egen

del yttrat, att byggnadens placering på sätt besparingsnämnden ifrågasatt

s. 207 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr Vin.

207

skulle till följd av närheten till paviljongen för oroliga män medföra, att

patienterna i upptagningspaviljongen komme att på ett betänkligt sätt störas

av stojet och bullret från de sjuka, som uppehölle sig på förstnämnda paviljongs

promenadgård. Såsom styrelsen i sitt förslag framhållit, borde paviljongen

givas ett ostört och avskilt läge för att mildra intrycket av intagningen

samt skapa en lugnare och rent sjukvårdsbetonad miljö än inom

det stora anstaltskomplexet vore möjligt. För mången känslig och nyinsjuknad

kunde detta vara av stor betydelse. Styrelsen ansåge *sig därför böra

avstyrka någon mera betydande förflyttning av paviljongen.

Med anledning av besparingsnämndens förslag om slopande av sköter ske - huset och påbyggande av administrationshuset har arkitekten Westman anfört

huvudsakligen följande:

Sköterskebyggnaden hade fått sin placering i nära anslutning till ekonomibyggnaden

dels för att bereda lätt tillträde till matsalarna, dels för att

få kulvertförbindelse från ekonomibyggnaden till paviljongerna genom sköterskebyggnaden,

varigenom långa underjordiska förbindelser utanför byggnader

kunde undvikas. Genom bageriets förläggande till sköterskebyggnaden

kunde vidare utlämning från bageriet ske i samband med mat- och

tvä ttutlämning.

Genom administrationsbyggnadens förlängning och höjning samt sköterskerummens

placering här finge man dels ett betydande antal rum åt norr,

under det att i sköterskebyggnaden rummen finge öster- och västerläge. Vidare

komme en högre administrationsbyggnad att försämra ljusförhållandena

för de närmast belägna delarna av de närliggande paviljongerna för lugna

patienter. Just med tanke på dessa ljusförhållanden och med hänsyn till

det nordliga läget av anstalten, med det låga solståndet en stor del av året.

hade administrationsbyggnaden hållits så låg som möjligt. Slutligen vore

det förenat med stora svårigheter att inplacera bageriet i ekonomibyggnaden

med bibehållande av gemensam utlämning för kök, bageri och tvätt. De

av besparingsnämnden ifrågasatta ändringarna syntes därför icke böra komma

till stånd.

Medicinalstyrelsen har i huvudsak åberopat vad Westman i denna del anfört.

Med avseende å frågan om uppförande av paviljongerna för oroliga sjuka

i tre i stället för två våningar har överläkaren Lauritzen gentemot bespalingsnämndens

uttalanden framhållit, bland annat, att de skäl medicinalstyrelsen

anfört för sin ståndpunkt — nämligen svårigheten att vid paviljongernas

uppförande i tre våningar ernå tillfyllestgörande ljudisolering i vertikal

riktning samt olägenheterna såväl av långa trappassager som av hisstransporter

i fråga om dessa ofta våldsamma och svårskötta sjuka — enligt sinnessjukläkarnas

erfarenhet vore tungt vägande.

Under hänvisning till vad Lauritzen sålunda och i övrigt anfört har medicinalstyrelsen

för egen del särskilt understrukit, att den beträffande Piteåanstalten

beslutade anordningen med tre våningar varit eu nödfallsutväg,

som kunde tillgripas, då det gällde tillbyggnader vid gamla hospital, men

som icke borde godkännas vid nyanläggningar. Det vore av särskild vikt, att

buller och bråk från en avdelning icke störde andra avdelningar. Något

säkert medel att förekomma detta genom ljudisolering syntes icke föreligga.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr Idb.

Beträffande yrkandet om uteslutande av kyrkan har medicinalstyrelsen, under

åberopande i övrigt av vad Lauritzen och Westman anfört, för egen del

yttrat följande:

Många bland det stora antal sinnessjuka, som vistades å hospitalen år

efter år, hade ett behov av den tröst och uppbyggelse, som under övliga

gudstjänster kunde givas. Med hänsyn härtill anställde också staten prästmän

vid hospitalen. Under sådana förhållanden borde staten ock tillse,

att lokaler funnes, där dessa kyrkliga förrättningar kunde utövas med den

känsla och andakt, de krävde. Försök hade gjorts vid Säters hospital att

i den för gudstjänsten avsedda salen anordna jämväl samkväm och andra

världsliga nöjen. Detta försök hade emellertid ej slagit väl ut utan mötts

av stort missnöje från såväl prästerligt som annat håll.

Styrelsen har därför ansett sig böra vidhålla sitt förslag om anordnande

av en särskild kyrka vid hospitalet.

Yad angår anordningarna för värme- och kraftcentral samt vatten- och avloppsledningar

hava ingenjörerna Theorell och Bergström samt överingenjören

Holmgren i sina yttranden ingått på bemötande av de av besparingsnämnden

mot deras beräkningar framställda anmärkningarna. Under hänvisning till

vad experterna anfört, vilket jag icke torde behöva återgiva, har medicinalstyrelsen

erinrat, att byggnadsstyrelsen visserligen ansett kostnaderna för vattenoch

avloppsledningar vara väl högt tilltagna men dock icke funnit sig kunna

förorda någon nedsättning i den av medicinalstyrelsen beräknade totala byggnadskostnaden.

Med hänsyn härtill och då medicinalstyrelsens tekniska experter,

vilka under många år biträtt styrelsen och därunder vunnit en ingående

kännedom om arbeten av detta slag, uttalat sig emot en minskning av de

utav dem beräknade kostnaderna för ifrågavarande anläggningar, vilka alltid

måste ställa sig relativt dyra vid ett hospital på grund av de säregna förhållandena

vid en sådan anstalt, har styrelsen ansett sig ej kunna tillråda

någon nedprutning av anslaget. Styrelsen finner ej heller någon ytterligare

granskning av förslaget i denna del vara erforderlig.

I fråga om de besparingsförslag, som framförts i förenämnda promemoria

av byggnadschefen hos byggnadsstyrelsen, har medicinalstyrelsen, under

åberopande av vad Westman i denna del yttrat, ansett nämnda förslag icke

böra föranleda annan åtgärd än att vid arbetenas utförande de av byggnadsstyrelsen

i dess utlåtande ifrågasatta undersökningarna borde äga rum.

Med anledning av vad besparingsnämnden anmärkt rörande bristen på driftskalkyl

för hospitalet bär medicinalstyrelsen till en början framhållit, att

någon möjlighet att redan så långt före hospitalets ibruktagande verkställa

eu beräkning av driftkostnaderna, som skulle kunna göra anspråk

på att vara något så när tillförlitlig, icke förefunnes, då dessa kostnader vore

beroende på många omständigheter, som undandroge sig ett bedömande långt

i förväg, exempelvis eventuella förändringar i arbetstiden. Styrelsen hade

därför i sitt förslag inskränkt sig till att med tillämpning av totalkostnaderna

vid hospitalen under de senaste åren och av nu rådande priser approximativt

angiva den på statsverket belöpande delen av driftkostnaderna till ett belopp

av omkring 2 kronor 90 öre per plats.

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

1 nämnda avseende bär styrelsen nu anfört följande.

Statens omkostnader för driften av de norrländska hospitalen hava under

år 1926 uppgått till följande belopp per underhållsdag:

vid Härnösands hospital (F-ort) .............................. kronor 2.88

» Östersunds » (G-ort).............................. » 2.8 6

Piteå hospital och asyl (E-ort)................. » 3.3 6

Hå staden Umeå i dyrortsavseende är hänförd till grupp F synes det

%gao nara till hands att antaga att driftkostnaden per underhållsdag vid

Umeå hospital skall komma att ligga i närheten av motsvarande kostnad

för det till samma dyrortsgrupp hänförda Härnösands hospital. Het kan

emellertid antagas, att Umeå hospital med hänsyn till dess större omfattning

och modernare anordningar skall bliva något billigare i driften än det

jämförelsevis gammalmodiga Härnösands hospital. En jämförelse med det

senare uppförda hospitalet vid Östersund, som dock tillhör en högre dyrortsgrupp,

synes berättiga till antagandet, att man för Umeå hospitals vidkommande

bör kunna räkna med något lägre kostnad för staten per underhållsdag

än det belopp av 2 kronor SB öre, vartill kostnaden år 1926 uppgått vid

Härnösands hospital. Om man således beräknar statens kostnad för hospitalet

vid Umeå till förslagsvis 2 kronor 85 öre per underhållsdag skulle, vid

ett patientantal av 934, statens årliga driftkostnader för hospitalet komma

att uppgå till omkring 971,000 kronor (2.85 x 365 X 934).

I fråga om nämndens uttalande att en beräkning av personalbehovet vid

hospitalet bort ske för bedömandet av bostadsbehovet m. m. har styrelsen

framhållit, att det givetvis vore förenat med stora svårigheter att före ibruktagandet

av ett hospital beräkna det definitiva behovet av personal. Sådana

beräkningar hade därför vid nyanläggningar hittills icke plägat göras, förrän

anstaltsförvaltning blivit tillsatt. Hetta hindrade naturligtvis icke att vissa

kalkyler uppgjorts, vilka följts vid uppgörande av förslaget rörande personalbostäder

inom hospitalet och vilka grundats på den erfarenhet, som vunnits

vid redan befintliga hospital.

Till frågan om beräkning av personalbehovet vid hospitalet och därav

föranledda kostnader återkommer jag i annat sammanhang.

Med anledning av vad besparingsnämnden yttrat i fråga om principerna

för sinnessjukvården och om ökat utrymme för arbetsterapien vid hospitalen

bär överläkaren Lauritzen i sitt yttrande anfört bland annat följande:

He sjukas sysselsättande med nyttigt arbete har ständigt utgjort ett

synnerligen viktigt led i sinnessjukvårdens behandlingsmetoder. Intresset

för densamma undanskymdes i någon mån i och med sänglägesbehandlingens

revolutionerande insteg i sinnessjukvården mot slutet av 1800-talet, men har

på senaste åren, framför allt genom den tyske psykiatern Simons initiativ,

kraftigt aktualiserats. Simon giver arbetsterapien en fullständigt dominerande

plats inom anstaltsvården, har nedbragt antalet helt sysslolösa patienter till

ett försvinnande fåtal och genomfört eu så omfattande och ingående organisation

av denna terapi att man med skäl kan tala om en helt ny behandlingsmetod.

Att denna metod utesluter eller åtminstone i mycket hög grad inskränker

området för den hittills använda sänglägesbeliandlingen ligger i

öppen dag.

Att den Simonska arbetsterapien, som här blott flyktigt skisserats och

jämväl innebär en del andra även förut beaktade men icke med samma

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 139 häft. (Nr 165.) ios/ösi ss 14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

intensitet och konsekvens genomförda moment, avsedda att avleda, uppfostra

och väcka självförtroende hos de sjuka, åstadkommit vissa iögonenfallande

gynnsamma resultat, är ostridigt. Framför allt har den haft en allmänt

lugnande inverkan inom avdelningarna för oroliga patienter. Men huruvida

hospitals vår dens huvudsyfte, att befrämja tillfrisknande ellei sadan förbätt

ring av den sjuke att han kan utskrivas från anstalten, därigenom gjort nya

landvinningar, kan ännu icke anses avgjort. Och jämförande försök, exempelvis

av Grosz i Emmendingen, hava givit vid handen, att sänglägesbehandlingen

även för kroniska, avlupna fall ofta erbjuder bättre vårdmöjligheter

än arbetsterapien. Utan tvivel har emellertid en välgörande reaktion inträtt

mot den säkerligen väl långt drivna sänglägesbehandlingen.

Det må i detta sammanhang anmärkas, att den Simonska arbetsterapien

icke innebär och icke avser ett förbilligande av anstaltsdriften. Det av

patienterna uträttade arbetet lämnar i eu mängd fall ingen som helst vinst.

Det är sysselsättning som behandlingsmedel mot sjukdomsyttringarna, som

åsyftas. Belysande i detta hänseende är, att Simon anbefaller anläggning

av en handtvättinrättning inom avdelningen för oroliga kvinnor, emedan det

visat sig att dessa patienter ofta kunna sysselsättas med liandtvätt men äio

för oroliga att utan olägenheter kunna föras till och från anstaltens centraltvätthus.

.,

Såvitt läget för närvarande kan bedömas, synes det vara riktigast att vid

det nya hospitalet icke ensidigt inrikta byggnadernas planläggning på någondera

av de båda behandlingsmetoderna utan söka åstadkomma sådana anordningar,

som kunna tillgodose dem båda.

I det föreliggande förslaget äro sovlokalerna i stor utsträckning sa° förlagda,

att övervakning av patienterna underlättas. Om fördelarna av sadan

övervakning torde meningarna icke vara delade. Dessa vaksalar äro delvis

inrättade för sänglägesbeliandling dygnet om och hava för sådant ändamål

ett något större utrymme per sängplats än enbart nattbeläggning kräver.

Detta merutrymme i en del vaksalar är allt vad bibehållandet av permanent

sänglägesbeliandling betingar. Samtliga avdelningar hava daglokaler, även

avsedda som arbetsrum. De äro på sina håll väl knappt tilltagna, om avdelningens

samtliga patienter skola vistas där, men å andra sidan rymliga,

om en del av patienterna komma att vistas å vaksal. Skulle i en framtid

sänglägesbehandlingen upphöra, bleve sålunda vaksals utrymmet väl rikligt

och0 daglokalsutrymmet väl knappt, men då torde möjlighet föreligga att

utjämna genom att göra någon sovsal till dag- eller arbetsrum.

Vad anordningarna utom sjukavdelningarna beträffar, upptagei töislaget

för varje könssida en särskild paviljong för patientarbetet.

Skuile behov av ökat utrymme härför framdeles uppstå, kunna dessa

paviljonger lämpligen påbyggas.

Lauritzen förklarar sig följaktligen anse, att det föreliggande förslaget

ingalunda är otjänligt för att tillgodose en utvidgad arbetsterapi, därest sinnessjukvårdens

utveckling skulle komma att gå i sådan riktning.

Under hänvisning till vad Lauritzen salunda anfört har medicinalstyrelsen

för egen del i denna fråga yttrat bland annat följande.

Styrelsen hade ingalunda förbisett arbetsterapiens stora betydelse för

sinnessjukvården. Så hade styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 8

december 1925 angående en framställning om ändrade föreskrifter beträffande

beställning hos fångvården av artiklar för andra statsinstitutioners räkning

framhållit, att i behandlingen av de sinnessjuka inginge som ett mycket

viktigt led att förmå de sjuka till arbete; arbetsterapien vore :i hog grad

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 211

ägnad att bibehålla de kroniskt sjuka vid en relativ vakenhet och att motverka

psykiskt förfall. En del sjuka bleve under vistelsen å hospitalen upplärda

i ett hantverk, vilket, därest de bleve utskrivna, befordrade möjligheten

till ekonomiskt underhall. Hospitalen kunde alltså icke undvara egna verkstäder,

och beställningar å arbeten hos fångvården för hospitalens behov

kunde ej ske i annan mån, än att hospitalen i främsta rummet tillgodosåge

sitt behov av arbetstillfällen för de å hospitalen intagna.

Patienterna å hospitalen utförde arbeten i stor utsträckning såväl i trädgård

och jordbruk som i kök och tvätt, varjämte de sysselsattes med sömnad

och vävnad, snickeri, skrädderi, skomakeri, borstbinderi, boktryckeri och

bokbinderi m. m. Stora mängder av de för hospitalens löpande behov erforderliga

artiklarna tillverkades sålunda vid anstalterna.

Slutligen har medicinalstyrelsen motsatt sig besparingsnämndens yrkande

om uppskov med framläggande av förslaget till hospital vid Umeå. Styrelsen

åberopar härvid det radande stora behovet av ökat antal platser på hospitalen

samt det från olika håll resta kravet på ett snart tillgodoseende av detta

behov. Ett uppskov skulle, framhåller styrelsen, fördröja platsanskaffningen

åtminstone ett ar och verka förryckande på den av styrelsen uppgjorda

planen för anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården.

Styrelsen har ej heller funnit behov föreligga av uppskov. Några större

utredningar i av besparingsnämnden föreslaget syfte har styrelsen icke funnit

erforderliga, och de mindre undersökningar, som kunna behövas, kunna enligt

styrelsen lätteligen och lämpligen, såsom i allmänhet plägat vara fallet, verkställas

i samband med uppgörandet av detaljerade ritningar och arbetsbeskrivningar

samt under arbetenas utförande.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har besparingsnämnden

ifrågasatt, att spörsmålet om uppförandet av det avsedda hospitalet vid Umeå

icke borde framläggas till prövning vid 1928 års riksdag; dock att nämnden

ansett ett principbeslut rörande anstaltens upprättande samt anvisande av

medel för vissa förberedande arbeten kunna ifrågakomma. Nämndens uppskovsyrkande

grundar sig på att nämnden funnit ytterligare utredning erforderlig

rörande vissa i den framlagda byggnadsplanen ingående byggnader

och anläggningar samt att nämnden ansett en undersökning kunna ifrågasättas

rörande de lämpligaste principerna för anstaltsvården av sinnessjuka,

särskilt i fråga om det utrymme, som vid vården borde givas åt arbetsterapien.

Yad angår den förstnämnda frågan synes mig efter den ytterligare utredning,

som verkställts sedan besparingsnämndens utlåtande avgivits, ärendet

nu befinna sig i det skick, att ett tillräckligt ingående bedömande är

möjligt såväl beträffande förslagets huvuddelar med avseende å byggnadsarbeten

och övriga anordningar som beträffande de kostnadsberäkningar,

vilka lagts till grund för uppskattningen av medelsbehovet. Klart är visserligen,

att vid ett nybyggnadsföretag av den storlek, varom här är fråga, förslagets

definitiva utformning måste komma att medföra fortsatt bearbetning

och förnyat övervägande beträffande åtskilliga frågor, varvid naturligen även

vissa jämkningar i förslaget kunna visa sig lämpliga. En dylik bearbetning

Departe
ments
chefen.

Uppskov med

frågans

avgörande?

s. 212 Kontrollera mot PDF

Allmänna

synpunkter

beträffande

det föreliggande

förslaget.

212 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

bör dock lämpligen äga rum först sedan huvudplanen för byggnadsföretaget

blivit av statsmakterna fastställd.

Yad vidare angår den av besparingsnämnden berörda frågan om arbetsterapiens

betydelse såsom behandlingsmetod inom sinnessjukvården och

därav eventuellt föranledda jämkningar i vissa delar av byggnadsplanen, torde

visserligen en närmare undersökning rörande nyare utländsk erfarenhet beträffande

nämnda metod i och för sig kunna anses önskvärd. Det är därför

min avsikt att föranstalta om en undersökning i detta hänseende, vid vilken

de medicinska, byggnadstekniska och statsekonomiska synpunkterna bliva

företrädda. Det synes mig dock icke nödvändigt att i avvaktan på resultatet

härav uppskjuta igångsättandet av den nu föreslagna hospitalsanläggningen.

Såsom framgår av vad medicinalstyrelsen och överläkaren Lauritzen anfört

i denna fråga, har redan för närvarande arbetsterapien, jämsides med sänglägesbehandling,

erhållit ett ej obetydligt utrymme inom den svenska sinnessjukvården.

Den föreliggande planen för det avsedda hospitalet är ock —

såsom Lauritzen framhållit — så avvägd, att den möjliggör ett tillgodoseende

i viss omfattning av båda behandlingsmetoderna utan att ensidigt

företräde givits åt någondera metoden. För övrigt torde under tiden för

byggnadsarbetets utförande kunna vidtagas de mindre jämkningar i byggnadsplanen,

till vilka undersökningen må föranleda. Därest i en framtid arbetsterapien

skulle befinnas böra erhålla ökat utrymme, kunna härav betingade

omläggningar beträffande den i föreliggande byggnadsförslag avsedda dispositionen

av sjukvårdslokalerna äga rum genom mindre omfattar de ändringar

inom de särskilda paviljongerna och alltså utan rubbning av byggnadsplanen

i dess helhet. Möjlighet finnes även till eventuellt erforderlig utökning av

arbetslokaler av olika slag genom nybyggnader utöver föreliggande plan.

Under nu angivna förhållanden synes mig tillräcklig anledning saknas att

uppskjuta ett avgörande i frågan om det föreslagna hospitalets uppförande,

detta så mycket mer som, efter vad jag förut haft tillfälle att närmare utveckla,

den rådande stora platsbristen å sinnessjukvårdsanstalterna innebär

en kraftig maning att snarast möjligt vidtaga åtgärder för anskaffande av

tillräckligt antal nya vårdplatser. Ett uppskov med frågans slutliga prövning

skulle också, såsom medicinalstyrelsen framhållit, inverka förryckande

på den plan för nämnda åtgärder, som styrelsen enligt Kungl. Maj:ts uppdrag

framlagt och till vilken jag i det föregående angivit min ståndpunkt.

Jag är alltså beredd att förorda, att frågan om hospitalets inrättande nu

förelägges riksdagen.

Vid den prövning, jag på grundvalen av den föreliggande utredningen

ägnat medicinalstyrelsens förslag, har jag funnit detsamma i stort sett vara

så avvägt, att det lämpar sig att läggas till grund för ett statsmakternas

beslut om hospitalets upprättande. I fråga om den allmänna planen för

sjukvårdsanläggningen, såsom helhet betraktad, hava ej heller vare sig från

besparingsnämndens sida eller i övrigt framförts erinringar av avgörande

betydelse. Byggnadsstyrelsen har för sin del vitsordat, att byggnadernas

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Maj tis proposition nr 165.

gruppering är enkel och lätt överskådlig. Av medicinalstyrelsens utredning

framgår, att styrelsen — i anslutning till de av Kungl. Maj:t genom förberörda

beslut den 7 oktober 1927 meddelade direktiven för utredningen —

sökt nedbringa kostnaderna för anläggningen dels genom avsevärd koncentration

beträffande byggnadernas inbördes förläggning, dels genom uppförande

av vissa paviljonger i tre våningar. I båda de in; nämnda avseendena

innebär förslaget en av besparingshänsyn betingad avvikelse från vad

som fastställts beträffande de två senast uppförda statshospitalen, nämligen

hospitalen i Strängnäs och Hälsingborg. Även beträffande byggnadsytans

storlek per patient innebär det föreliggande förslaget en minskning i total

byggnadsyta i jämförelse med hospitalen i Strängnäs och Hälsingborg. Till

belysande av sist antydda förhållande tillåter jag mig att återgiva följande

sammanställning, varvid emellertid vid jämförelse med Hälsingborgshospitalet

bör bemärkas, att med hänsyn till sistnämnda anstalts avsevärt högre

platsantal minskningen beträffande Umeå är relativt större, än vad siffrorna

utvisa. Den högre siffran per säng för »övriga byggnader» i Umeå föranledes

av att därstädes sjukvårdspersonalens bostadsrum i mindre utsträckning

än i de andra hospitalen förlagts till själva sjukvårdsbyggnaderna.

Jämförande översikt rörande byggnadsyta vid Strängnäs, Hälsingborgs och

Umeå hospital enligt uppgjorda ritningar.

Strängnäs

Hälsingborg

Umeå

byggnads-

ytan

per säng

byggnads-

ytan

per säng

byggnads-

ytan

per säng

m2

in2

ma

m2

m2

m3

Byggnader för sjukvård (inkl. där

21,191

22.69

befintliga betjäningsrum)............

Övriga byggnader (för administra-

22,600

28.25

37,500

26.78

tion, ekonomi, samlingsrum, bostä- der m. in..................................

9.450

11.81

14,570

10.41

13,330

14.27

Summa

32,050

40.06

52,070

37 19

34,521

36,96

Ej heller i fråga om kostnadsberäkningarna för anläggningen synas mig

invändningar av avgörande betydelse vara att göra mot medicinalstyrelsens

förslag. Den beräknade totalkostnaden för hospitalet, inklusive utgifter för

alla ledningar m. in., utgör omkring 50 kronor per kubikmeter byggnadsvolym.

Jag vill erinra, att hospitalsanläggningen omfattar ett stort antal

från varandra skilda byggnader, däribland kostsamma ekonomibyggnader,

samt att ledningskostnaderna måste bliva jämförelsevis höga vid en vidsträckt

anläggning med särskilt stark vattenförbrukning.

Om jag alltså kunnat i stort sett godtaga medicinalstyrelsens förslag, har

jag dock — delvis i anslutning till besparingsnämndens yrkanden — funnit

mig i besparingssyfte böra ifrågasätta ändringar beträffande vissa särskilda

byggnader och anläggningar. Dessa ändringar äro dock av den art, att

de kunna verkställas utan omarbetning av byggnadsplanen i dess helhet.

s. 214 Kontrollera mot PDF

Vissa

särskilda

punkter i

förslaget.

Hospitalets

förläggning.

Kyrkan.

Arbetspavil
jongerna.

214 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Jag ber nu att få ingå på behandling av medicinalstyrelsens förslag i de

delar, beträffande vilka ändring ifrågasättes eller rörande vilka eljest särskilt

yttrande från min sida kan anses påkallat.

Yad först beträffar frågan om hospitalets förläggning inom det därför avsedda

området, finner jag i likhet med de hörda myndigheterna avgörande

skäl tala för det av medicinalstyrelsen förordade alternativet B. Såsom

medicinalstyrelsen framhållit, torde emellertid i fråga om förläggningen

någon jämkning kunna vid fortsatt undersökning av grundförhållandena befinnas

ändamålsenlig. Styrelsen har ansett, att i samband härmed särskilt

borde tagas under övervägande en förflyttning av de för personalen avsedda

bostadshusen. Häremot finner jag intet vara att erinra, men jag vill framhålla,

att vid detta övervägande även torde böra tagas under omprövning,

huruvida icke sådan förläggning kan äga rum av de för annan personal än

läkare avsedda bostadshusen, att en anslutning av dessa bostäder till den

föreslagna gemensamma värmecentralen blir ekonomiskt fördelaktig.

Vad härefter angår den föreslagna kyrkan, hava ur besparingssynpunkt

starka skäl synts mig tala för besparingsnämndens yrkande om denna byggnads

uteslutande ur byggnadsprogrammet. Med hänsyn till vad från medicinalstyrelsens

sida åberopats mot nämndens förslag att anordna den till

ekonomibyggnaden förlagda samlingssalen jämväl för gudstjänster, finner

jag mig visserligen icke böra understödja nämndens förslag härutinnan; denna

sal synes mig böra anordnas med hänsyn till det av styrelsen avsedda ändamålet

med densamma. Emellertid framgår av utredningen i ärendet, att Umeå

landsförsamlings kyrka är belägen på ett avstånd av omkring en halv kilometer

från den föreslagna portvaktsstugan (jfr den bifogade situationsplanen).

Kyrkan är alltså lätt tillgänglig för personalen. Det lärer icke heller vara

omöjligt att genom överenskommelse med församlingen få på särskilda tider

disponera kyrkan för gudstjänster med sådana patienter, vilka kunna deltaga

däri. Under sådana förhållanden och då enligt medicinalstyrelsens förslag

ett kapell för jordfästningar skulle anordnas i särskild byggnad i anslutning

till obduktionslokalen, anser jag mig böra förorda, att den föreslagna fristående

kyrkobyggnaden icke kommer till utförande.

Den kostnadsminskning, som kyrkans uteslutande skulle medföra, kan,

enligt vad från medicinalstyrelsens sida meddelats, beräknas på följande sätt:

Kronor.

byggnadskostnader................................................................................... 112,000

värmeledningar......................................................................................... 6,000

vatten- och avloppsledningar ................................................................ 3,200

elektrisk installation.............................................................................. 1,240

Summa kronor 122,440

Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle vid hospitalet anordnas två särskilda

arbetspaviljonger, en för vartdera könet. Dessa paviljonger äro avsedda

för sådana yrkesarbeten, vilka kräva kvalificerad ledning och ej kunna

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

förläggas till lokaler inom sjukvårdspaviljongerna men ej heller äro att hänföra

till egentliga verkstadsarbeten. Byggnadschefen hos byggnadsstyrelsen, med

vilken besparingsnämnden instämt, har föreslagit, att dessa paviljonger skulle

sammanföras till en byggnad i två våningar, en för vartdera könet. Aven

byggnadsstyrelsen, som funnit det vara mindre ekonomiskt att uppföra tva

små fristående byggnader för ändamålet, har förordat, att vid förslagets vidare

utarbetande måtte undersökas möjligheten av paviljongernas sammanslagning

med andra lokaler. För egen del har jag funnit det vara ur ekonomisk

synpunkt önskvärt att på denna punkt åstadkomma en ändiing liv

medicinalstyrelsens förslag. På min anmodan har inom medicinalstyrelsen

undersökts, huru därvid lämpligen borde förfaras. Vid denna undersökning

har framgått att — för den händelse att, såsom jag förordat, kyrkan uteslutes

ur byggnads programm et — den gemensamma arbetspaviljongen lämpligen

bör förläggas å den ursprungligen för kyrkan föreslagna platsen, varvid

kulvertförbindelser med byggnaden skulle framdragas från bada sidorna

oberoende av varandra och särskilda ingångar anordnas för manliga och kvinnliga

patienter. Någon särskild kulvertförbindelse för värmeledningen till paviljongen

skulle ej erfordras, enär byggnaden tankes placerad omedelbart intill

den för mattransport avsedda kulverten, i vilken värmeanläggningens

huvudledningar skulle framdragas.

Jag anser mig böra förorda, att ifragavarande arbetslokaler föienas i en

byggnad, förlagd pa sätt nu skisserats.

Enligt vad medicinalstyrelsen meddelat, kan vid genomförande av detta

förslag beräknas uppkomma följande besparing: Kronor

byggnadskostnader..................

värmeledningar......................

vatten- och avloppsledningar

elektrisk installation ............

.......................... 30,000

......................... 1,600

.......................... 3,500

........................ 440

Summa kronor 35,540

Vad härefter angår det föreslagna verkstadshuset, har byggnadschefen hos

byggnadsstyrelsen föreslagit, att denna byggnad skulle slopas och de där

upptagna verkstadslokalerna i stället förläggas till källare inom andra byggnader.

Av skäl, som från medicinalstyrelsens sida åberopats, anser jag mig

icke kunna biträda detta förslag. Däremot har jag av besparingsskäl funnit

mig _ i anslutning till vad byggnadsstyrelsen uttalat — böra ifrågasätta

byggnadens uppförande i två våningar efter en mera koncentrerad plan. På min

anmodan har frågan härom underkastats prövning inom medicinalstyrelsen.

En dylik lösning har därvid befunnits möjlig, varvid emellertid eu särskild

mindre byggnad för smedja ansetts böra uppföras på annan plats. Genom

den ifrågasatta anordningen har beräknats uppkomma följande besparing:

Kronor.

byggnadskostnader..................

värmeledningar.......................

vatten- och avloppsledningar

......................... 25,000

........................ 1,200

.................. 1.000

Summa kronor 27,200

Verkstad:

huset.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Sköterske
huset.

XJpptagningspaviljongen

samt paviljongerna

föloroliga

patienter.

Kungl. Maj;ts proposition nr 165.

Någon minskning i kostnaden för elektrisk installation har ej kunnat beräknas.

Vidare skulle för smedjans uppförande få räknas med en kostnad

av 6,000 kronor, varigenom nettobesparingen skulle begränsa sig till 21,200

kronor.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har besparingsnämnden

ifrågasatt, att det föreslagna sköterskehuset skulle uteslutas och däri upptagna

lokaler förläggas inom andra byggnader, nämligen bostäderna huvudsakligen

inom administrationsbyggnaden. som då skulle göras längre och

uppföras i flera våningar, och bagerilokalerna inom ekonomibyggnaden. Med

hänsyn till vad från medicinalstyrelsens sida anförts i denna fråga finner

jag mig icke kunna tillstyrka nämndens förslag på förevarande punkt. Administrationsbyggnadens

uppförande i ett större antal våningar skulle medföra,

att ljusförhållandena för de närliggande sjukvårdspaviljongerna bleve

otillfredsställande, och vidare skulle vid en ändrad förläggning av bagerilokalerna

svårighet uppstå att på tillfredsställande sätt ordna en gemensam

utlämning av varor från olika ekonomiavdelningar, en anordning som ur

praktisk och driftsekonomisk synpunkt torde vara av betydelse. Förläggningen

av sköterskebyggnaden samt det huvudsakliga utnyttjandet av lokalerna

därstädes synas mig över huvud taget enligt medicinalstyrelsens förslag

innebära så stora fördelar, att en ändring av förslaget på denna punkt icke

synes böra förordas. Jag kan således ej heller tillstyrka det förslag om en

mera fristående förläggning av byggnaden, som framlagts av överinspektören

för sinnessjukvården i riket.

Av vad jag i det följande kommer att anföra framgår emellertid, att

antalet sköterskebostäder i förevarande byggnad och därmed även bygg

nådens längd i viss mån kan tänkas röna inflytande av den ståndpunkt, som

intages i fråga om upptagningspaviljongen samt paviljongerna för oroliga

sjuka. Jag övergår nu att behandla frågan om dessa sjukvårdsbvggnader.

Rörande dessa byggnader har jag ansett vissa undersökningar önskvärda

i fråga om ändring i medicinalstyrelsens förslag, nämligen beträffande

upptagningspaviljongen huruvida denna paviljong borde för närvarande

komma till utförande och beträffande paviljongerna för oroliga i fråga om

möjligheten att uppföra desamma i tre våningar. På min anmodan hava

inom medicinalstyrelsen verkställts vissa undersökningar härutinnan.

Vad upptagningspaviljongen angår, har prövats, huru ett uteslutande av denna

paviljong skulle inverka i olika hänseenden. Vidkommande först kostnaderna,

har det visat sig, att paviljongens uteslutande skulle medföra följande be
-

sparing:

Kronor.

byggnadskostnader.................................................................................. 444,800

värmeanläggning ..................................................................................... 50,000

vatten- och avloppsledningar ................................................................ 59,000

elektrisk installation ............................................................................... 6,300

Summa kronor 560,100

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Vad angår frågan om den verkan, paviljongens uteslutande ur programmet

skulle hava på planen för hospitalsanläggningen i övrigt, har överläkaren

Lauritzen i en till medicinalstyrelsen ingiven och av styrelsen åberopad

promemoria anfört huvudsakligen följande:

Utrymmesfördelningen inom huvudkomplexet mellan lugnare och oroligare

patientkategorier motsvarade ungefär den nu förhandenvarande beläggningen

av våra hospital. Genom den för lugnare patienter avsedda upptagningspaviljongens

tillkomst bleve sålunda vid anläggningen i dess helhet utrymmet

för denna patientkategori relativt ökat, men man hade ansett detta motiverat

dels av att inrättandet av en dylik paviljong i och för sig vore ägnat att

förebygga eller dämpa orosyttringar hos de sjuka, dels ock därmed att man.

i den mån den nu rådande bristen på hospitalsplatser bleve avhjälpt, kunde

bereda plats för en del lugnare vårdbehövande, som hittills fått stå tillbaka

för de oroligare, och att man därigenom kunde påräkna en förskjutning

inom hospitalens beläggning till förmån för de lugnare patientkategorierna.

Skulle nu upptagningspaviljongen slopas, syntes det dock icke vara

lämpligt att genom omläggning av planen för huvudkomplexet utjämna den

därav föranledda rubbningen i proportionen mellan utrymmena för lugna

och oroliga. En utökning av antalet platser inom huvudkomplexet genom inrättande

av nya platser för lugna till ett antal motsvarande upptagningspaviljongens

skulle, vare sig den åstadkommes genom anordnande av nya

avdelningar eller genom ökning av förhandenvarande avdelningars storlek,

dels innebära en fullständig omarbetning av planen, dels medföra en väsentlig

försämring av anläggningen från sjukvårdssynpunkt. Yad man velat vinna

genom inrättandet av en särskild paviljong skulle därmed helt givas till

spillo. Och eu förskjutning av utrymmena inom huvudkomplexet, med bibehållande

av platsantalet enligt förslaget, innebärande en ökning av platserna

för lugna och motsvarande minskning av platserna för oroliga, skulle få i

huvudsak samma verkan, nämligen en genomgripande förändring av planen

och ett fastlåsande av en organisation, som icke medgåve utbyggnad medelst

en särskild vårdavdelning för det slag av sjuka, för vilket upptagningspaviljongen

är avsedd. Vida mera ändamålsenligt syntes vara att, om upptagningspaviljongen

icke nu komme till utförande, bibehålla den föreliggande

planen för huvudkomplexet, i trots av att utrymmet för oroligare patienter

bleve relativt väl stort, och alltså hålla möjligheten öppen att framdeles

utvidga utrymmet för de lugnare med avdelningar av den typ, som upptagningspaviljongen

erbjöde.

Om fördelningen av utrymmet i sjukvårdsbyggnaderna inom huvudkomplexet

bibehölles orubbad, skulle emellertid upptagningspaviljongens

uteslutande i någon mån minska behovet av personalrum i huvudkomplexet.

Enligt vad medicinalstyrelsen meddelat, hava därstädes för upptagningspaviljongens

sköterskepersonal beräknats 8—10 bostadsrum. Eu mot paviljongens

uteslutande svarande minskning av personalrummens antal skulle

lämpligast kunna ske genom förkortning av sköterskebyggnaden med bredden

av ett personalrum. Härigenom skulle i var och en av de fyra våningarna

två mitt emot varandra liggande rum — tillsammans alltså 8 rum — utgå.

Medicinalstyrelsen meddelar, att detta beräknats medföra en kostnadsminskning

av omkring 30,000 kronor.

Jag har emellertid vidare ansett det vara av vikt att kunna bedöma möj
-

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

ligheterna att — om upptagningspaviljongen nu eller framdeles skulle komma

till utförande — ansluta densamma till den gemensamma värmecentralen,

därest paviljongen kan givas sådant läge, att dylik anslutning visar sig ekonomiskt

fördelaktig. Medicinalstyrelsen liar därför jämväl anmodats undersöka,

huruvida värmeledningssystemet enligt det förordade förslaget är så

anordnat, att eu dylik anslutning kan ske utan särskilda utvidgningar och

omläggningar. Det har härvid visat sig, att en anslutning skulle förutsätta

viss förstoring av värmecentralens apparater och ledningar samt en ökning

av kulvertledningarna fram till den ena paviljongen för oroliga sjuka. Dessa

utvidgningar skulle, därest de från början komme till utförande, betinga en

kostnadsökning av omkring 8,500 kronor.

Med avseende å paviljongerna för oroliga patienter har undersökts, huru

ett uppförande jämväl av dessa byggnader i tre våningar skulle verka i olika

hänseenden.

Till en början har prövats, huruvida utrymmena i ekonomilokaler samt

värme-, vatten- och avloppsledningar äro så tilltagna, att särskild utvidgning

ej skulle behöva ske vid paviljongernas höjande. Det liar därvid visat

sig, att ekonomilokalernas utrymmen äro tillräckliga, men att en mindre utökning

av köks- och tvättapparater skulle erfordras med hänsyn till det vid

paviljongernas påbyggande ökade patientantalet. Yad ledningarna angår,

skulle vissa utvidgningar av anläggningarna bliva erforderliga, varjämte

en mindre utökning av värmecentral och kulvertledningar måste företagas.

Det har vidare befunnits, att paviljongernas höjande skulle medföra behov

av en ökning i antalet utom paviljongerna förlagda sköterskerum med 8,

motsvarande en till 30,000 kronor uppskattad byggnadskostnad.

Genom påbyggnaden skulle kunna vinnas ett ytterligare platsantal av

omkring 50 på vardera könssidan eller tillhopa omkring 100 nya platser.

Merkostnaden för paviljongernas höjande har approximativt uppskattats I

på följande sätt:

Kronor.

byggnadskostnader............................................

....................................... 240,000

utvidgning av värmeanläggningen.....................

....................................... 33,000

vatten- och avloppsledningar .......................

....................................... 27,400

elektrisk installation (inklusive två större personhissar, vilka ansetts

erforderliga).....................................................

..................................... 27,300

utökning av köks- och tvättapparater ............

.................................... 5,000

Summa kronor 332,700

Härtill kommer nyssnämnda belopp av 30,000 kronor för personalrum.

I fråga om den inverkan, paviljongernas uppförande i tre våningar skulle

utöva på planen för sjuk vårdsbyggnaderna i övrigt, har medicinalstyrelsen

hänvisat till vad Lauritzen i nyssnämnda promemoria anfört. Lauritzens

yttrande i denna del är av huvudsakligen följande innehåll:

Såsom nyss framhållits skulle, om upptagningspaviljongen slopades, utrymmet

inom huvudkomplexet, sådant detta i det föreliggande förslaget utformats,

för de oroligare sjuka bliva i största laget. En utvidgning av kom
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kvngl. Maj:ts proposition nr 165.

plexet genom påbyggnad av paviljongerna för oroliga för ökning av platsantalet

skulle än mera öka denna disproportion i utrymmesfördelningen,

därest avdelningarna inom påbyggnaden gjordes likartade med paviljongernas

övriga avdelningar. Dessa vore avsedda för de mest störande och våldsamma

sjuka, och därav betingades paviljongernas läge och avdelningarnas

hela planläggning, särskilt det stora antalet enkelrum. Det låge i sakens

natur, att man icke gärna till en dylik paviljong förläde avdelningar med

mindre oroliga sjuka. Avdelningarnas särskilda utformning medförde, att

en påbyggnad avsedd för en avdelning av annan typ erbjöde byggnadstekniska

svårigheter. En våning i paviljongerna för oroliga hade sålunda ett

tjugutal enkelrum, delvis förlagda i relativt smala flyglar, under det att eu

avdelning av annan typ icke skulle erfordra ens hälften av det nämnda antalet

enkelrum, och flygelpartierna skulle för planutformningen av eu sådan

avdelning icke erbjuda några fördelar. Till äventyrs kunde påbyggnaden

inskränkas till paviljongens mellanparti, men i varje fall syntes det vara

oundgängligt, att paviljongernas konstruktion finge helt omstuderas, om påbyggnad

skulle ske.

I anslutning till det anförda borde anmärkas, att det från sjukvårdssynpunkt

vore fördelaktigare, att antingen paviljongernas förändring till trevåningsbyggnader

skedde utan ökning av deras i förslaget beräknade platsantal,

eller, om ökning av platsantalet här skulle företagas, upptagningspaviljongen

i stället bibehölles. I senare fallet skulle hospitalets platsantal visserligen

ökas med ytterligare ett hundratal utöver det av medicinalstyrelsen föreslagna,

men en riktigare avvägning i fråga om utrymmesfördelningen mellan de olika

patientkategorierna skulle därmed vinnas. Därav betingade utvidgningar inom

hospitalets övriga lokaler syntes väsentligen inskränka sig till inrättandet av

flera personalrum.

För egen del ber jag att beträffande förevarande byggnader få framhålla

följande.

Med avseende å den föreslagna upptagningspaviljongen har jag visserligen

funnit syftet med densamma vara i hög grad beaktansvärt. I och för sig måste

det vara till stort gagn för sinnessjukvården, att avdelningar finnas, avsedda

för vård av sjukdomsfall, som ännu befinna sig i det första, rent akuta stadiet.

Under nu rådande platsbrist å hospitalen synes mig emellertid behovet av

vårdplatser utav den typ, denna paviljong representerar, vara mindre trängande

än behovet av övriga hospitalsplatser. Jag har ansett de ansträngningar,

som nu kunna göras för anskaffning av hospitalsplatser, böra i

huvudsak koncentreras till vårdplatser av hittills vanlig typ. Jag har därför

funnit mig böra ifrågasätta, att paviljongen icke nu kommer till utförande; dock

att — därest det vid den utredning, som jag i det följande ämnar förorda, befinnes

lämpligt att uppföra paviljongerna för oroliga patienter i tre våningar —

det torde böra övervägas att redan från början medtaga upptagningspaviljongen

i byggnadsprogrammet för att utjämna proportionen mellan antalet platser för

lugna och för oroliga sjuka. Under alla förhållanden synes det vara lämpligt,

att paviljongen längre fram kommer till utförande, detta såväl med

hänsyn till dess särskilda uppgift som i betraktande av att de platser, vilka

där skulle vinnas, komma att ställa sig synnerligen billiga i förhållande till

genomsnittspriset för anskaffande av vårdplatser på hospitalen. När sålunda

i eu framtid beslut kan komma att fattas om paviljongens uppförande, torde

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

frågan om dess förläggning böra underkastas närmare prövning. För att

emellertid möjliggöra paviljongens anslutning till den gemensamma värmecentralen,

därest sådan anslutning skulle visa sig ekonomiskt fördelaktig,

synes man redan från början böra vidtaga den utvidgning av värmecentralens

apparater och ledningar in. m., som enligt det nyss anförda beräknats erforderlig

för dylik anslutning.

I fråga om paviljongerna för oroliga patienter bär, såsom av den föregående

redogörelsen framgår, medicinalstyrelsen motsatt sig besparingsnämndens

förslag om dessa byggnaders uppförande i tre våningar. De skäl, styrelsen

för denna ståndpunkt åberopat, torde icke kunna frånkännas avsevärt berättigande.

Det må erinras, att trevåningssystem i avdelningar för oroliga

patienter hittills icke prövats i Sverige, ehuru det är avsett att i viss mån

komma till användning vid den pågående utvidgningen av Piteå hospital.

De undersökningar rörande utländsk erfarenhet i fråga om lämpligt våningsantal,

som föregingo beslutet om upprättande av Hälsingborgs hospital (se

propositionen nr 266 år 1917), synas ej heller hava givit stöd för lämpligheten

att beträffande förevarande patientmaterial överskrida två våningars

höjd. Emellertid är frågan ur ekonomisk synpunkt av den betydelse, att

besparingsnämndens förslag icke bör utan närmare undersökning avvisas.

Spörsmålet synes därför böra göras till föremål för vidare noggrann utredning,

därvid bland annat möjligheterna för ljudisolering inom byggnaderna

böra särskilt granskas och de senaste erfarenheterna från utlandet

inhämtas. Vid undersökningen torde vidare — i anslutning till vad överläkaren

Lauritzen anfört — böra övervägas, huruvida en eventuell påbyggnad

av paviljongerna bör avse ökning av platsantalet eller endast sådan omläggning,

att det nu beräknade utrymmet inom paviljongerna fördelas på tre

i stället för på två våningar. Därest utredningen skulle giva vid handen,

att en påbyggnad kan gå för sig och bör ske med ökning av platsantalet,

lärer vidare, såsom nyss antytts, böra övervägas, huruvida med hänsyn till

det sålunda ökade antalet platser för oroliga patienter en motsvarande

ökning av platserna för lugna sjuka bör ske genom upptagningspaviljongens

samtidiga uppförande.

Den vidare utredning i nu berörda ämne, som jag alltså vill förorda, torde

böra verkställas på sådant sätt, att de förslag, till vilka densamma kan föranleda,

kunna framläggas för 1929 års riksdag. För att utredningen icke

skall behöva medföra uppskov med beslut rörande huvudplanen för hospitalet,

synes böra så förfaras, att medel nu beräknas endast för paviljongernas utförande

enligt medicinalstyrelsens förslag. Om det vid utredningen befinnes

möjligt att förorda trevåningssystem med ökat platsantal även beträffande

dessa paviljonger, torde beslut rörande den utvidgning av planen för hospitalet,

som en sådan ändring skulle innebära, ävensom angående de ytterligare

medel, som härigenom bliva erforderliga, böra påkallas vid 1929

års riksdag. Yid ett godkännande av vad jag nu förordat föreligger icke

hinder för byggnadsarbetenas igångsättande i de delar, som ej beröras av

den föreslagna utredningen.

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

I fråga om bostadsrummen i den föreslagna sköterskébyggnaden har jag

haft under övervägande, om ej medelsberäkningen nu borde verkställas med

utgångspunkt från att byggnaden minskas i längd så mycket, som beräknats

motsvara upptagningspaviljongens andel i det av medicinalstyrelsen upptagna

rumsantalet. Jag har emellertid vid prövning av denna fråga kommit

till den uppfattningen, att byggnaden redan från början bör uppföras till

den storlek, som beräknats i medicinalstyrelsens förslag. Därest vid den

ifrågasatta utredningen paviljongerna för oroliga sjuka befinnas kunna uppföras

i tre våningar, skulle detta —- såsom av det förut anförda framgår —

medföra behov av ökat antal sköterskebostäder utom paviljongerna i eu

omfattning, som skulle nödvändiggöra byggnadens uppförande enligt medicinalstyrelsens

förslag. Ett uppskov med bestämmandet av byggnadens

storlek i avvaktan på nyssnämnda utredning skulle emellertid med hänsyn

till byggnadens läge och dess betydelse för kulvertförbindelser m. m. vålla

vissa svårigheter beträffande övriga arbeten med byggnaderna i huvudkomplexets

mitt och alltså kunna fördröja hela bygget. Under sådana omständigheter

och då de åtta bostadsrum, det här är fråga om, under alla förhållanden

torde kunna på lämpligt sätt utnyttjas, har jag ansett övervägande

skäl tala för att på denna punkt redan nu godkänna byggnadsplanen enligt

medicinalstyrelsens förslag.

I de delar, som här ej särskilt berörts, har jag icke någon erinran mot

medicinalstyrelsens förslag.

Yad angår platsantalet vid hospitalet, synes i enlighet med vad jag i det

föregående anfört och föreslagit den av medicinalstyrelsen beräknade siffran

av 934 böra minskas med upptagningspaviljongens platsantal, varigenom antalet

skulle nedgå med 104 eller till 830. Av sistnämnda antal torde 30 böra

avses såsom reservplatser. Det normala platsantalet vid anstalten skulle

alltså fastställas till 800.

Vidkommande kostnaderna för hospitalets uppförande, komma minskningar

i förhållande till medicinalstyrelsens beräkningar att föranledas dels av de

inskränkningar och jämkningar i byggnadsplanen, vilka jag förordat, dels

ock av det förhållandet, att enligt mitt förslag utgifterna för upptagningspaviljongen

ej för närvarande skulle medtagas vid medelsberäkningen. Berörda

minskningar te sig på följande sätt:

Kronor.

Kyrkan................................................................... 122,440

Arbetspaviljongerna............................................... 35,540

Verkstadshuset....................................................... 27,200

Upptagningspaviljongen ........... 560,100

Summa kronor 745,280

Å andra sidan skulle tillkomma eu kostnadsökning för viss utvidgning

av värmecentralens apparater och ledningar m. in. till belopp av 8,500 kronor

och för smedjebyggnad till belopp av 6,000 kronor, varigenom nettobesparingen

skulle nedgå till 730,780 kronor.

Övriga delar

av förslaget.

Hospitalets

platsantal.

Kostnader för

hospitalets

uppförande.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Beträffande själva kostnadsberäkningarna finner jag icke anledning till

annan erinran mot medicinalstyrelsens uppskattning, än att, såsom byggnadsstyrelsen

framhållit, utgifterna för ledningar, särskilt vatten- och avloppsledningar,

synts vara väl högt upptagna. Jag har ansett mig kunna beräkna

en nedsättning å ledningskostnaderna med i runt tal 100,000 kronor.

Däremot torde någon minskning å den till oförutsedda utgifter m. m. för

byggnadsarbetena upptagna posten icke böra äga rum, oaktat jag i vissa avseenden

förordat inskränkningar i byggnadsplanen. Till stöd för denna

ståndpunkt vill jag framhålla dels att, såsom byggnadsstyrelsen betonat, beräkningen

av denna post i och för sig kan anses vara väl låg, dels ock

att den nyss angivna nedsättningen å ledningskostnader med hänsyn till

berörda inskränkningar i byggnadsprogrammet torde vara jämförelsevis

kraftig. Det bör vidare märkas, att den beräknade kostnaden för anläggande

av järnvägsspår icke medtagits i beräkningarna, detta med hänsyn till att

vissa minskningar i transportkostnader genom anläggningen beräknats kunna

vinnas.

Det är uppenbart, att vid den blivande detaljbearbetningen av medicinalstyrelsens

förslag böra tillvaratagas alla de möjligheter till besparingar i

anläggningskostnader, som kunna visa sig föreligga utan att oundgängliga

krav på anläggningens ändamålsenlighet åsidosättas. I sådant hänseende

torde vissa av de utav besparingsnämnden åsyftade åtgärderna för besparing

beträffande en del byggnadstekniska detaljer böra komma under noggrann omprövning.

Yad särskilt angår den av nämnden berörda frågan om valet av

lämpligt taktäckningsmaterial för större byggnader, förefaller det, som om ej

ringa besparing skulle kunna ernås genom användande av s. k. eternit i stället

för skiffer. Även i övrigt torde genom vissa förenklingar vid detaljbearbetningen

kunna vinnas någon kostnadsminskning. I anledning härav har jag

ansett mig kunna, utöver redan förordade nedsättningar, beräkna en ytterligare

anslagsnedsättning av omkring 75,000 kronor.

I enlighet med vad jag här anfört, synes den av medicinalstyrelsen angivna

totalsumman för anläggningskostnaderna, 7,907,800 kronor, böra minskas

med (730,780 + 100,000 + 75,000) 905,780 kronor till 7,002,020 kronor

eller i avrundat tal 7,000,000 kronor.

Denna kostnad innebär vid ett beräknat platsantal av 800 eu summa av

omkring 8,750 kronor per vårdplats. Detta belopp är alltså, trots de förordade

begränsningarna i byggnadsplanen, högre än den av medicinalstyrelsen angivna

summan av 8,466 kronor per vårdplats. Förklaringen härtill ligger i

att upptagningspaviljongen enligt mitt förslag skulle tills vidare uteslutas

ur byggnadsprogrammet. Medtagas kostnaderna för denna paviljong, skulle

totalkostnaden enligt mitt förslag ökas till (7,000,000 + 560,100) 7,560,100

kronor, vilket vid ett platsantal av 900 motsvarar en platskostnad av ungefär

8,400 kronor. Det må vidare nämnas, att därest paviljongerna för oroliga

patienter skulle komma att uppföras i tre våningar och erhålla ökat platsantal

— varvid kostnaderna ytterligare skulle ökas med 332,700 kronor till

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts proposition nr 165. 223

7,892,800 kronor — platskostnaden vid ett beräknat platsantal av 1,000

skulle komma att nedgå till omkring 7,892 kronor.

Vid bedömande av de här anförda beräkningarna är vidare att märka, att

medicinalstyrelsens uppskattning av kostnaden per vårdplats skett med inräknande

av reservplatserna, medan jag — i anslutning till kostnadskalkylerna

beträffande anstalterna i Sala, Örebro och Vänersborg —- ansett mig

böra vid beräkningen av platskostnaden medtaga endast det platsantal, som

anstalten vid normal beläggning beräknas lymma. Medräknas reservplatserna,

skulle de i det föregående angivna kostnadssiffrorna enligt mitt förslag

under antydda olika förutsättningar reduceras till omkring 8,433, respektive

8,094 och 7,633 kronor per vårdplats.

Jag ber slutligen att få i korthet beröra frågan om vissa övriga kostnader,

vilka bliva en följd av hospitalets upprättande.

Till utgifterna för anstaltens uppförande komma de engångskostnader,

som föranledas av hospitalets första utrustning med inventarier. Några närmare

beräkningar av dessa kostnader kunna naturligen icke för närvarande

förebringas, men man lärer kunna utgå från att kostnaderna komma att ungefärligen

överensstämma med motsvarande kostnader för Hälsingborgs

hospital. Såsom i annat sammanhang omförmälts, utgjorde inventariekostnaden

för sistnämnda anstalt inemot 900 kronor per vårdplats. Efter denna

beräkningsgrund skulle totalkostnaden för inventarieutrustning vid Umeåhospitalet

vid ett platsantal av 800 komma att uppgå till omkring 700,000

kronor. Ifrågavarande utgifter lära, såsom hittills i motsvarande fall ägt

rum, böra enligt Kungl. Maj:ts bestämmande bestridas från det ordinarie

förslagsanslaget till hospital och asyler.

Beträffande de årliga leostnaderna för anstaltens drift har medicinalstyrelsen

i sitt utlåtande den 17 februari 1928 framlagt eu beräkning i anslutning

till senaste driftkostnadssiffror vid Härnösands hospital. Denna beräkning

avser på statsverket belöpande nettokostnader.

I fråga om personaluppsättningen vid det nya hospitalet har styrelsen

anfört, att personalbehovet kunde antagas bliva i huvudsak detsamma som

vid Säters hospital med 972 platser. Befattningshavarna vid Säters hospital

uppgå, frånsett predikant och sekreterare, till ett antal av 326 personer.

På de olika huvudgrupperna fördelar sig denna personal på följande sätt,

nämligen läkarpersonal 5, kontorspersonal 5, sjukvårdspersonal 229 och

ekonomipersonal 87. Kostnaderna för begynnelselöner till denna personaluppsättning,

inklusive utgifter för vikariatsersättningar m. in., skulle inom

den dyrortsgrupp, vartill staden Umeå är hänförd, komma att utgöra i runt

tal 767,000 kronor. Härtill komma utgifter för avlöningsförhöjningar samt

för dyrtidstillägg.

Emellertid har medicinalstyrelsen framhållit vissa omständigheter, som

— förutom platsantalet — synts ägnade att göra personalbehovet vdd Umeå

hospital något mindre än vid Säters hospital. Yid sistnämnda hospital är

Vissa övriga

kostnader för

hospitalets

anordnande

samt driftkostnader.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

sålunda anordnad en s. k. fast paviljong, avsedd för särskilt samhällsfarliga

ocli svårskötta sinnessjuka, vilken paviljong omfattar endast 32 platser men

varest äro anställda sammanlagt 21 befattningshavare. Vidare finnes vid

Säters hospital ett ganska omfattande jordbruk, under det att sådant antagits

icke komma att drivas vid Umeå hospital. Slutligen saknar Säters

hospital moderna toalettanordningar, varför renhållningen därstädes kräver

något större ekonomipersonal än vad som beräknats bliva fallet i Umeå.

Något närmare bedömande av personalbehovet vid hospitalet kan uppenbarligen

icke för närvarande äga rum, och de här anförda beräkningarna

avse endast att giva en ungefärlig uppfattning av de ekonomiska konsekvenserna

av hospitalets anordnande. Vid beräkningarnas bedömande bör givetvis

uppmärksammas, att desamma verkställts med utgångspunkt från det av

medicinalstyrelsen beräknade platsantalet av 900.

I fråga om andra driftkostnader än personalkostnader torde endast böra

framhållas, att dessa utgifter liksom beträffande övriga hospital kunna beräknas

bliva täckta genom patientavgifter m. fl. inkomster, som ej utgöras

av statsmedel. Ifrågavarande inkomster torde för övrigt komma att förslå

till täckande även av någon del utav avlöningskostnaderna.

Utvidgning av Piteå hospital och asyl in. in.

Jag övergår härefter till frågan om anvisande av ytterligare medel till

den av 1927 års riksdag beslutade utvidgningen av Piteå hospital och asyl

m. m.

Härvid får jag till en början erinra om att Kungl. Maj:t i en till sagda

riksdag avlåten proposition, nr 49, föreslog riksdagen dels medgiva, att utvidgning

av Piteå hospital och asyl m. m. finge i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen i statsrådsprotokollet över socialärenden

den 21 januari 1927 förordade förslag utföras för en beräknad kostnad av

sammanlagt högst 2,418,000 kronor, dels oclc till nämnda ändamål för budgetåret

1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

Ifrågavarande arbeten beträffande Piteå hospital och asyl omfattade påbyggnad

av en ny våning över hela — och sålunda ej blott, såsom i tidigare

förslag ifrågasatts, över den södra delen av — anstaltens huvudbyggnad

jämte vissa huvudsakligen därmed sammanhängande ändringar inom huvudbyggnadens

nuvarande sjukvårds- och administrationslokaler. Därutöver ingick

i förslaget verkställande av om- och påbyggnad av den i huvudkomplexet

ingående ekonomibyggnaden ävensom uppförande av ett nytt ångpannehus,

fristående och beläget norr om huvudkomplexet; till detta hus

skulle maskin- och tvättavdelningarna flyttas, varigenom bland annat köksavdelningen

skulle erhålla ökat utrymme. Förslaget innefattade vidare utförande

av ny värmeanläggning, ombyggnad av vattenledningsverket samt anläggande

av ny huvudavloppsledning m. m. ävensom omläggning och utvidg
-

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

225

ning av nuvarande kraft- och belysningsanläggningar. Slutligen upptog förslaget

uppförande av tre nya bostadshus, avsedda ett för läkare, ett för

kvinnliga och ett för ogifta manliga befattningshavare samt belägna det

förstnämnda söderut och de två sistnämnda i sydvästlig riktning, allt från

huvudkomplexet räknat.

Vid behandlingen av förevarande ärende i statsrådet nyssnämnda den 21

januari 1927 anförde jag, bland annat, att jag, i likhet med byggnadsstyrelsen,

icke hade något att erinra mot själva sättet för påbyggnadens utförande.

Lika litet som byggnadsstyrelsen hade jag någon väsentlig anmärkning att

framställa mot de delar av förslaget, som avsåge ändringar i huvudkomplexets

ekonomibyggnad och uppförande av ett särskilt ångpannekus, ny

värmeanläggning och ombyggnad av vattenledningsverket, anläggande av ny

huvudavloppsledning m. m. ävensom omläggning och utvidgning av nuvarande

kraft- och belysningsanläggningar. I fråga om de i förslaget ingående bostadshusen

för läkaren samt för manlig ogift ävensom för kvinnlig personal hade

jag i huvudsak, liksom byggnadsstyrelsen, icke heller någon anmärkning att

göra.

Emellertid framhöll jag, att det vid behandlingen av ärendet förefallit

mig, som om på en del punkter det skulle vara möjligt att genom förenklingar

i byggnadssättet beträffande arbetena överhuvud samt någon inskränkning

av utrymmena i bostadslägenheterna ernå viss kostnadsminskning. Jag

förutsatte emellertid, att vid arbetsritningarnas och arbetsbeskrivningarnas

upphörande komrne att noga beaktas angelägenheten av att all möjlig sparsamliet

iakttoges i varje hänseende. Därvid syntes det även böra övervägas,

huruvida det icke skulle låta sig göra att genom inskränkning av andra än

egentliga vårdlokaler erhålla möjlighet till ytterligare någon ökning av beläggningen.

Särskilt syntes därvid böra ifrågakomma att tills vidare, i varje

fall till dess ett hospital i Västerbotten kunde komma till stånd, bibehålla

vissa då befintliga särskilda anordningar, varigenom ökat antal platser erhållits.

Det syntes bliva tillfälle att ett kommande år redogöra för vad som

i sålunda angivna hänseenden kunnat åtgöras.

Beträffande beräkningen av kostnaderna för de i förslaget ingående olika

arbetena, påpekade jag, att denna icke mött erinran från byggnadsstyrelsens

sida. Nämnda styrelse hade dock antytt möjligheten av kostnadsökning i

fråga om arbetet med påbyggnaden av huvudkomplexet, detta med hänsyn

till eu eventuellt erforderlig förstärkning av huvudbyggnadens grund. Vad

i ett av arkitekten Westman avgivet, av medicinalstyrelsen åberopat yttrande

anförts i förevarande ämne syntes mig dock giva berättigat stöd för att icke

vidtaga någon höjning av de i fråga om påbyggnaden ursprungligen uppgjorda

kalkylerna. Å andra sidan syntes mig med hänsyn till vad i sålunda

angivna hänseende förekommit försiktigheten kräva att, oavsett de av mig

antydda möjligheterna till besparing, för det dåvarande icke heller någon

sänkning av de beräknade kostnaderna företoges. Beträffande övriga i ärendet

upprättade kostnadsförslag hade jag icke någon ändring att föreslå.

Bihang till riksdagens protokoll 192S. 1 samt. 139 Imf t. (Nr 165.) 108/551 as 15

s. 226 Kontrollera mot PDF

Medicinal
styrelsen.

226 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

I skrivelse den 20 maj 1927, nr 204, anmälde riksdagen sitt beslut i frågan.

Därvid yttrade riksdagen, bland annat, att riksdagen icke hade något att

erinra mot själva sättet för påbyggnadens och övriga arbetens utförande.

Vad däremot kostnaderna för de i förslaget ingående olika arbetena beträffade,

hade riksdagen icke kunnat undgå att finna dessa kostnader väl

högt beräknade. Riksdagen hade för sin del ansett kostnaderna böra kunna

begränsas till i runt tal 2,300,000 kronor. Härav syntes, på sätt Kungl. Maj:t

föreslagit, för budgetåret 1927—1928 böra anvisas ett belopp av 100,000

kronor. Riksdagen anmälde alltså, att riksdagen på grund av vad sålunda i

ämnet anförts dels medgivit, att utvidgning av Piteå hospital och asyl in. m.

finge i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för socialdepartementet

i statsrådsprotokollet över socialärenden den 21 januari 1927 förordade förslag

utföras för eu beräknad kostnad av sammanlagt högst 2,300,000 kronor,

dels ock till nämnda ändamål för budgetåret 1927—1928 anvisat ett extra

reservationsanslag av 100,000 kronor.

Genom brev den 27 maj 1927 uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen

att för en kostnad av sammanlagt högst 2,300,000 kronor låta utföra utvidgning

av Piteå hospital och asyl in. m. i huvudsaklig överensstämmelse med

av departementschefen förordade förslag, därvid styrelsen hade att iakttaga

vad departementschefen till statsrådsprotokollet anfört i fråga om vidtagande

av åtgärder för ernående av kostnadsminskning samt av ytterligare ökning

av beläggningen; och skulle det åligga styrelsen att i samband med äskande

av ytterligare medel för ifrågavarande ändamål till Kungl. Maj:t avgiva

redogörelse för vad styrelsen i angivna hänseenden åtgjort.

I skrivelse den 30 augusti 1927 har medicinalstyrelsen lämnat sålunda

infordrad redogörelse. Styrelsen har därvid anfört huvudsakligen följande.

Styrelsen hade låtit genom arkitekten Westman verkställa utredning i

utav Kungl. Maj:t angivna hänseenden, varjämte styrelsen uppdragit åt

ingenjören P. J. K. Petersson, vilken länge varit styrelsens kontrollant vid

liospitalsbyggnadsarbeten och därvid förvärvat stor erfarenhet rörande sådana

arbeten, att företaga vissa grundundersökningar och provbelastningar vid hospitalet.

På grund av de sålunda gjorda utredningarna hade styrelsen vidtagit

vissa ändringar i det ursprungliga förslaget. Sålunda hade ytan och kubiken

från mark- till taklist uti de i förslaget ingående två bostadshusen för personal

minskats. Denna minskning hade av Westman beräknats, i det för kvinnlig

personal avsedda huset från 647 kvadratmeter till 538 kvadratmeter, respektive

från 4,205 kubikmeter till 3,497 kubikmeter, samt i det för ogift manlig

personal avsedda huset från 165 kvadratmeter till 153 kvadratmeter, respektive

från 1,066 kubikmeter till 994 kubikmeter.

Medicinalstyrelsen hade även under utredning fråga om minskning av

måtten uti ångpannehuset och den därmed sammanbyggda tvättbyggnaden,

varjämte styrelsen beslutit, att dessa byggnader skulle förläggas till eu annan

plats än den förut avsedda, nämligen i skogen väster om kvinnoavdelningen,

varigenom en bättre byggnadsgrund kunde erhållas och byggnadskostnaden

sålunda nedbringas.

Någon närmare utredning angående möjliga ändringar uti den beslutade

påbyggnaden av huvudbyggnaden hade styrelsen ännu icke kunnat åvägabringa

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 227

A\ de utav ingenjören Petersson verkställda undersökningarna framginge

emellertid, att grundförhållandena vore rätt gynnsamma. Styrelsen ville

jämväl framhålla, att någon möjlighet att genom inskränkning av andra än

egentliga vårdlokaler* öka beläggningen icke förefunnes, då de lokaler, som

därvid skulle kunna komma i fråga, nämligen arbetslokaler och samlingssal,

vore synnerligen behövliga för anstalten, enär några sådana för det dåvarande

icke tunnes, vartill komme, att berörda arbetslokaler och samlingssal vore helt

i avsaknad av de bilokaler, som erfordrades för att sjuka skulle kunna vårdas

därstädes, och. sådana bilokaler ej heller kunde där anordnas. Styrelsen

hade emellertid givit överläkaren vid hospitalet i uppdrag att taga under

overvagande, huruvida hospitalet skulle kunna något hårdare beläggas, till

dess det nya hospitalet i Västerbottens län kunde komma att tagas i bruk.

Uti den utredning angående möjlighet till besparingar vid arbetets utförande

som verkställts av arkitekten Westman, hade denne framhållit, att möjlighet

till besparingar hade beretts genom de ändringar beträffande personalhusen

och pannhusen, som beslutits av medicinalstyrelsen. Genom iakttagande

sparsamhet vid uppgörande av huvudritningar och arbetsbeskrivning

till omändring av huvudbyggnaden och till läkarbostaden syntes ytterligare

besparingar kunna göras, men i betraktande av att det i huvudsak vore''ett

^byggnadsarbete det här gällde med alla de oberäkneliga omständigheter

ett sådant mnebure, ansåge Westman det knappast låta sig göra att nedpressa

kostnaden med över 100,000 kronor till det av riksdagen beräknade totalbeloppet

2,300,000 kronor.

I förevarande skrivelse har medicinalstyrelsen därefter anmält att, enligt

av arkitekten Westman uppgjorda beräkningar, för de utvidgningsarbeten,

som komme att verkställas under budgetåret 1928—1929, ett belopp av

1,000,000 kronor vore erforderligt. I enlighet härmed har styrelsen anhållit,

att till nu ifrågavarande ändamål måtte för nästa budgetår äskas ett extra

reservationsanslag å sist angivna belopp.

Av nyss återgivna redogörelse framgår, att medicinalstyrelsen vidtagit eller

planerat åtgärder i syfte att nedbringa kostnaderna för byggnadsarbetenas

utförande. Härvid har styrelsen i huvudsak följt de av mig förordade riktlinjerna,

och jag har följaktligen intet att erinra mot de avsedda åtgärderna.

I fråga om sättet för beredande av ökade vårdmöjligheter har emellertid

styrelsen ansett nödvändigt, att en annan väg väljes än den av mig närmast

antydda. De skäl, styrelsen härvid anfört, synas tala för riktigheten av

styrelsens uppfattning. Det bör emellertid hållas fast, att ändamålet med

tillbyggnaden icke varit, att beläggningen å redan befintliga utrymmen skulle

kunna minskas, innan Yästerbottenshospitalet tagits i bruk.

Det är givetvis för tidigt att ännu med någon säkerhet kunna yttra sig

om det resultat, till vilket de ifrågavarande åtgärderna för kostnadernas

leducering komma att leda. Jag förutsätter emellertid, att medicinalstyrelsen

även i fortsättningen kommer att hava uppmärksamheten riktad på angelägenheten

av att alla de åtgärder vidtagas, som, utan att minska ändamålsenligheten,

kunna vara ägnade att nedbringa kostnaderna för arbetenas utförande. Jämväl

då anslag för ändamalet för nästa budgetar begäres, torde medicinalstyrelsen

böra redogöra för vad då kunnat åtgöras i nu berörda hänseenden.

Departements
chefen.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

Yad angår behovet av medel till ifrågavarande ändamål för budgetåret

1928—1929, ber jag få erinra om att i förenämnda till 1927 års riksdag avlåtna

proposition nr 49 var intagen en tablå, utvisande storleken av de anslag,

som enligt medicinalstyrelsen skulle erfordras under vederbörande budgetperioder

för utförande av samtliga de i styrelsens förslag innefattade

arbetena. Enligt berörda tablå skulle krävas för budgetperioden 1927—1928

150,000 kronor, för vardera av perioderna 1928—1929 och 1929—1930 1,000,000

kronor samt för budgetperioden 1930—1931 återstoden, 268,000 kronor, av

det beräknade, här förut angivna totalbeloppet 2,418,000 kronor.

I fråga om den sålunda av styrelsen framlagda planen beträffande kostnadernas

fördelning å de olika budgetperioderna förklarade jag vid ärendets

behandling i statsrådet förra året, att jag, såvitt berörda spörsmål för det

dåvarande läte sig bedöma, icke hade någon annan erinran att framställa

än att planen givetvis i sinom tid borde undergå vederbörlig jämkning i

händelse av bifall beträffande det av mig för budgetåret 1927—1928 ifrågasatta

anslagsbeloppet — 100,000 kronor i stället för av medicinalstyrelsen föreslagna

150,000 kronor — samt därest viss kostnadsminskning på av mig antytt sätt

skulle kunna ernås.

Sedermera har ju, såsom nyss nämnts, riksdagen nedsatt byggnadssumman

till 2,300,000 kronor.

Medicinalstyrelsen har, som förut anförts, för budgetåret 1928—1929 beräknat

ett belopp av 1,000,000 kronor till fortsättning av förevarande arbeten

vid Piteåanstalten. Detta belopp har upptagits i den preliminära anslagsberäkningen

i statsverkspropositionen. Såsom framgår av det följande, har

jag icke funnit anledning att vid den definitiva uppskattningen av anslaget

till hospitalsbyggnader frångå nämnda beräkning.

Ifrågasatta ändringsarbeten vid Lunds hospital.

Av det förut anförda framgår, att medicinalstyrelsen i sin plan även

beräknat visst årligt belopp till större omändringsarbeten vid äldre hospital.

Även i den av mig verkställda uppskattningen av kostnaden för byggnadsprogrammets

genomförande har för 10-årsperioden räknats med ett belopp

av sammanlagt 3.5 miljoner kronor för sådant ändamål. Såsom vid den

preliminära anmälningen i årets statsverksproposition av frågan om anslag

till hospitalsbyggnader antyddes, föreligger för närvarande ett förslag från

medicinalstyrelsens sida i sådant hänseende, nämligen om äskande hos 1928

års riksdag av ett anslag å 224,000 kronor till vissa ändrings- och utvidgningsarbeten

i avseende å värmeledningsanläggningen vid Lunds hospital.

Berörda förslag har av styrelsen behandlats i en skrivelse av den 4 oktober

1927. Innan jag något närmare ingår på densamma, torde jag få bringa i

erinran, att en ombyggnad av anstaltens värmeledning — vilken använts sedan

anstaltens ibruktagande i början av 1880-talet — av styrelsen ifrågasattes

redan i skrivelse den 3 september 1920 i enlighet med ett av ingenjören

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungi. Maj:ts proposition nr 165.

H. Theorell samma år uppgjort förslag. Av statsfinansiella skäl föranledde

emellertid denna skrivelse icke något äskande av anslag för ändamålet lios

vare sig 1921 års eller 1922 års riksdag.

Sedan styrelsen i skrivelse den 30 augusti 1922 förnyat framställningen

om realiserande av berörda ombyggnadsförslag — för vilket, sedan viss

mindre detalj av detsamma utförts, kostnaden vid en av Theorell sistnämnda

år gjord omräkning uppskattats till 365,000 kronor — anmäldes ärendet inför

Kungl. Maj:t i sammanhang med behandlingen av äskanden till 1923 års

riksdag (1923 års statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 79). Härvid

anförde dåvarande departementschefen, att värmeledningsanläggningarna vid

Lunds hospital tydligen vore i sådant skick, att en ombyggnad av desamma

efter ett enhetligt system under en nära framtid vore nödvändig för ernående

av fullgod uppvärmning samt en betryggad och ekonomisk drift. De dryga

kostnader, ombyggnaden i sin helhet även enligt de senast gjorda beräkningarna

skulle draga, gjorde dock, att han med hänsyn till den statsfinansiella

situationen icke ansåge sig kunna förorda, att förslag därom då förelädes

riksdagen. Detta vore icke heller nödvändigt för att tillgodose det mest

trängande behovet. Oundgängligt vore däremot — av närmare anförda skäl —

att företaga ändring av värmeledningssystemen i de s. k. B- och C-paviljongerna.

Den del av hela ombyggnaden, som dessa arbeten innefattade och

vilken av ingenjören Theorell betecknats såsom första utbyggnaden, kunde

utföras i enlighet med planen, fullt oberoende av huruvida denna för övrigt

i större eller mindre utsträckning senare komme till utförande. Efter framhållande

av att kostnaden för den första utbyggnaden, vilken senast beräknats

till 110,000 kronor, syntes kunna ytterligare nedbringas till 100,000 kronor,

gjorde departementschefen hemställan av innebörd att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att för ombyggnad av värmeledningen för de s. k. B- och

C-paviljongerna vid Lunds hospital i huvudsaklig överensstämmelse med

förenämnda, av ingenjören Theorell år 1920 upprättade förslag för budgetåret

1923—1924 måtte anvisas ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

Kiksstatsförslaget, avfattat i enlighet med nyssnämnda hemställan, godkändes

av riksdagen.

Den ombyggnad, beträffande vilken medicinalstyrelsen i den nu förevarande

skrivelsen den 4 oktober 1927 gjort framställning, avser att lösa hospitalets

värmeledningsfråga i återstående delar. Det är baserat på ett av

ingenjören Theorell uppgjort, den 20 juni 1927 dagtecknat förslag i ämnet.

Detta förslag innebär ett fullföljande av Theorells förslag av 1920, enligt vilket

anstaltens centralt belägna byggnader skulle anslutas till gemensam värmeledning

enligt pumpvarmvattensystemet. Den första utbyggnaden av sistnämnda

förslag innefattade, i enlighet med riksdagens beslut år 1923, de

erforderliga arbetena beträffande B- och O-paviljongerna. Den nu ifrågasatta

ytterligare utbyggnaden skulle — i likhet med vad som avsågs i 1920 års

förslag — innebära anslutning till det gemensamma värmeledningssystemet

av båda de s. k. A-paviljongerna samt administrationsbyggnaden. Enligt det

nu föreliggande förslaget har det emellertid ansetts ändamålsenligt att i

s. 230 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Samman
fattning.

230 Kungl. Majits proposition nr 165.

dylikt hänseende ansluta jämväl vissa andra byggnader, som icke tillhöra

de centralt belägna, nämligen de båda l:a klass-paviljongerna samt hospitalsläkar-

och överläkarbostäderna. Totalkostnaden för det nya förslagets genomförande

i dess helhet har av Theorell beräknats till 234,000 kronor, därav

70,000 kronor skulle falla på den ifrågasatta anslutningen av l:a klass-paviljongerna

och de båda läkarbostäderna.

Byggnadsstyrelsen har i avgivet yttrande förklarat sig intet hava att erinra

mot det nu föreliggande förslaget, vilket, på sätt förut nämnts, medicinalstyrelsen

i allo biträtt.

Vid anmälan till statsverkspropositionen av förevarande spörsmål antydde

jag, att det knappast syntes låta sig göra att till 1928 års riksdag framlägga

förslag i nämnda hänseende. Efter förnyat övervägande har jag också, trots

de omständigheter, som kunna anföras till stöd för förslaget, ansett mig

böra avstå från dess framläggande. Det avgörande skälet härför har för mig

varit de stora anspråk å budgeten för perioden 1928—1929, som ett realiserande

av de i det föregående omförmälda, av mig förordade förslagen för

beredande av nya vårdplatser komma att ställa på statskassan. Ett kortare

ytterligare uppskov med fullföljande av här ifrågavarande ombyggnadsarbete

synes ock utan alltför stor olägenhet kunna äga rum, detta med hänsyn till

att, enligt vad av handlingarna framgår, för de båda A-paviljongerna redan

finnes eu separat värmeledningsanläggning, från vilken anläggning även

administration sbyggnaden delvis erhåller värme, samt att överläkarbostaden

har varmvattenvärmeledning med egen panna. Det är sålunda för närvarande

huvudsakligen endast de båda l:a klass-paviljongerna samt hospitalsläkarbostaden,

som uppvärmas medelst direkt eldning i kakelugnar eller kaminer.

I fråga om dessa byggnader är emellertid att märka, att de enligt

1920 års förslag icke skolat anslutas till det gemensamma värmeledningssystemet.

I enlighet med det anförda finner jag ifrågavarande framställning icke nu

böra föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Sammanfattning. Vissa särskilda frågor beträffande de

föreslagna byggnadsarbetena m. in. Anslagsberäkning.

Jag ber slutligen att få meddela en kort sammanfattning rörande de av

mig förordade förslagens innebörd med avseende å antal vårdplatser samt

anläggningskostnader. För fullständighetens skull medtager jag därvid även

den ifrågasatta psykiatriska kliniken vid universitetet i Lund, ehuru förslag

rörande denna inrättning framlägges först i ett senare sammanhang.

Antalet beräknade vårdplatser för sinnessjuka och sinnesslöa samt de

uppskattade kostnaderna för arbetena i fråga framgå av följande sammanställning,

i vilken jämförelse gjorts mellan å ena sidan vad som beräknats

opaginerad Kontrollera mot PDF

•231

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

i medicinalstyrelsens plan för anordnande av ytterligare sinnessjukvårdsplatser

ävensom i därefter framlagda förslag samt å andra sidan de beräkningar,

vilka ligga till grund för de nu föreliggande förslagen.

Anstalt

A

n t a 1 ]

lats

r

Kostnad

kronor

enligt medicinal- styrelsens plan

enligt förevarande

förslag

enligt medi- cinalstyrelsens

plan och

senare fram- lagda förslag

enligt

förevarande

förslag

sinnes-

sjuka

sinnes-

slöa

sinnes-

sjuka

sinnes-

slöa

Piteå .............................

148

148

2,300,000

2,300,000

Sala ...............................

—

323

—

380

1,560,500

1,264,000

Örebro ...........................

—

323

—

360

1,614,000

1,354,000

Vänersborg .....................

566

283

572

286

3.062,000

2,525,000 j

Umeå .............................

880

—

800

—

8.018,500

7,000,000 !

Psykiatrisk klinik i Lund .

100

—

102

—

1,000,000

724,000

1,694

929

1,622

1,026

17,555,000

15,167,000

2,623

2,648

Enligt de förslag, som jag ansett mig nu böra förorda, skulle alltså vinnas

sammanlagt 2,648 nya vårdplatser, därav 1,622 för sinnessjuka och 1,026 för

sinnesslöa, medan motsvarande siffror av medicinalstyrelsen beräknats till

2,623, därav 1,694 för sinnessjuka och 929 för sinnesslöa. Totalkostnaderna,

vilka i medicinalstyrelsens plan och därefter framlagda förslag beräknats till

17,555,000 kronor, skulle enligt de beräkningar, som ligga till grund för vad

jag förordat, kunna nedbringas till 15,167,000 kronor eller med över 2.3

miljoner kronor.

När det gäller att bedöma betydelsen av de resultat, som genom de föreslagna

byggnadsarbetenas fullbordande skulle vinnas med avseende på ökat

antal vårdplatser för sinnessjuka, torde böra beaktas följande. Såsom jag

förut angivit, utgöra vårdplatserna å hospitalen för närvarande 11,677, varav

emellertid över 600 upptagas av sinnesslöa. Enligt förenämnda beräkningar

skulle vinnas 1,622 nya platser för sinnessjuka, varjämte omkring 400 av de

av sinnesslöa nu upptagna vårdplatserna å hospitalen i och med öppnandet

av anstalterna i Sala, Örebro och Vänersborg skulle bliva tillgängliga

för sinnessjuka. Sammanlagt skulle alltså erhållas i avrundat tal 2,020 nya

vårdplatser för sinnessjuka. Efter färdigställandet av de nu föreslagna arbetena

skulle sålunda antalet sinnessjukplatser å hospitalen komma att uppgå till

något över 13,000. Detta antal motsvarar vid den i medicinalstyrelsens plan

angivna folkmängdssiffran vid 1926 års utgång — efter frånräknande av

invånarantalet i Stockholm, Göteborg och Malmö — nära 2.5 pro mille av

befolkningen.

Jag torde vidare här böra i korthet behandla vissa särskilda frågor, som

äga mera generell tillämpning beträffande de avsedda nya anstalterna i Sala,

Örebro, Vänersborg och Umeå.

s. 232 Kontrollera mot PDF

Inventarieutrustning

vid

anstalterna.

Sättet för

byggnadsarbetenas

utförande

m. m.

232 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Beträffande inventarieutrustningen vid de olika anstalterna har jag förut

anfört, att kostnaderna härför torde i sinom tid böra enligt Kungl. Maj:ts

bestämmande bestridas från förslagsanslaget till hospital och asyler. Jag

vill emellertid därutinnan framhålla följande. För att i möjligaste mån begränsa

utgifterna för detta ändamål lärer det — särskilt när fråga är om

utredning av ett flertal stora anstalter under nära sammanfallande tidrymder

— vara av vikt, att förberedelserna för inventarieanskaffningen vidtagas i

god tid före anstalternas färdigställande. Till ej obetydlig del torde inventarierna,

om tillräckligt lång leveranstid beredes, kunna utföras vid andra

statliga anstalter. För planläggning och ledning av utrustningsarbetena torde

det vara av vikt, att viss personal tillsättes i god tid före anstalternas

färdigställande. Jag har för avsikt att vidtaga åtgärder för att arbetena i

fråga må kunna förberedas i sådan tid, att de kunna verkställas på ett ur

ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt.

Vid kasernetablissementen i Sala, Örebro och Vänersborg finnas för närvarande

en del inventarier, vilka torde kunna komma till användning för

de anstalter, som skulle förläggas till dessa etablissement. Såsom i det

föregående påpekats, har vid kostnadsberäkningarna förutsatts, att vid etablissementen

befintliga köks- och tvättmaskiner skulle bibehållas och i viss

utsträckning komma till användning för anstalternas behov. Huruvida och

i vilken omfattning detta kan komma att bliva fallet, kan emellertid icke

för närvarande avgöras. De ökade engångskostnader, som kunna föranledas

av att förutsättningarna för kostnadsberäkningarna i dessa hänseenden möjligen

icke hålla streck, torde böra bestridas i samma ordning, som nyss

förutsatts beträffande täckandet av inventariekostnader i allmänhet. Ej

heller kan för närvarande bedömas, i vilken utsträckning andra inventarier

än de nyss omförmälda kunna komma att bibehållas vid kasernetablissementen.

Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet förutsätter jag,

att sådana inventarier, vilka icke äro behövliga för försvarsväsendet och vilka

kunna komma till användning vid de ifrågasatta anstalterna, få utan kostnad

övertagas av anstalterna. I det föregående har jag beräknat, att härigenom

skall kunna åstadkommas viss minskning av den kostnad, varmed man eljest

finge räkna för anstalternas förseende med inventarier. De inventarier, som

särskilt kunna bliva av betydelse för anstalterna, torde vara kontorsmöbler,

verkstadsirtrustning m. m. Däremot torde den sängutrustning, som för närvarande

finnes vid etablissementen, icke kunna användas för anstalternas

ändamål.

Vad beträffar sättet för de olika byggnadsarbetenas utförande, lärer det

ankomma på Kungl. Maj .''t att, sedan riksdagen beviljat medel för arbetena,

meddela beslut om deras verkställande och därvid även bestämma, vilken

myndighet som bör ombesörja arbetenas utförande.

Beträffande kasernetablissementen torde det vara, lämpligt, att den myndighet,

åt vilken ombyggnadsarbetena anförtros, under ombyggnadstiden får

omhänderhava förvaltningen både av de till etablissementen hörande bygg
-

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

nader, vilka skola överföras från försvarsväsendet — dessa byggnader böra

alltså genom berörda myndighets försorg underhållas i erforderlig utsträckning

— och av de för anstalterna avsedda markområdena.

Såsom jag förut framhållit, torde kostnaderna såväl för de föreslagna

nya anstalterna i de tre kasernetablissementen och hospitalet vid Umeå som

för fortsättande av arbetena med påbyggnad av Piteå hospital böra bestridas

från ett extra reservationsanslag, som med rubriken hospitalsbbyggnader torde

böra anvisas under femte huvudtiteln. Storleken av detta anslag har för

budgetåret 1928—1929 i statsverkspropositionen preliminärt beräknats till

3,500,000 kronor. I propositionen har beträffande anslagsbeloppets fördelning

på de olika ändamålen angivits följande preliminära uppskattning:

Kronor.

......................... 600,000

....................... 400,000

......................... 1,100,000

........................ 400,000

......................... 1,000,000

Summa kronor 3,500,000

Vid denna uppskattning har — vad angår omändringen av de tre kasernetablissementen

— hänsyn tagits till att enligt de uppgjorda eller föreslagna

avtalen i anledning av truppförbandens upphörande eller ändrade förläggning

förutsatts, att de nya anstalterna skulle tagas i bruk, Vänersborgsanstalten

senast den 1 juli 1930, Salaanstalten senast den 1 oktober samma år samt

Orebroanstalten senast den 1 juli 1931.

Varken i fråga om anslagsbeloppets storlek eller beträffande den ungefärliga

fördelningen av beloppet på de olika ändamålen finner jag anledning

att frångå den preliminära beräkning, som framlagts i statsverkspropositionen.

Vad anslagsbeloppets fördelning angår torde emellertid böra fasthållas, att

den angivna beräkningen givetvis icke avser att vara bindande för dispositionen

av anslaget. I den mån så med hänsyn till sättet för byggnadsarbetenas

bedrivande eller eljest befinnes önskvärt, torde naturligen en ökning

av den beräknade medelsdispositionen för ett ändamål kunna under budgetåret

uppvägas av en minskning i medelsåtgången för ett annat ändamål.

Från det föreslagna anslaget till hospitalsbyggnader torde även böra bestridas

ersättning för sådana medel, som förskottsvis utanordnats från fjärde

huvudtiteln för kasernkommitténs utredningar angående användningen av

kasernetablissementen i Sala, Örebro och Vänersborg och som icke direkt

sammanhänga med kasernkommitténs eget arbete. Jämväl den särskilda

kostnad, som eventuellt kan uppkomma för underhåll under ombyggnadstiden

av vid kasernetablissementen befintliga byggnader, torde böra bestridas

från detta anslag.

för anstalt i Sala ..........

» » » Örebro.......

» » » Vänersborg

» hospital vid Umeå. ..

» hospitalet i Piteå ....

Anslag till

hospitalsbyggnader.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört

och föreslagit får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att

1) besluta

dels att det av Västmanlands trängkår tidigare disponerade

kasernetablissementet i Sala skall för en beräknad kostnad av

högst 1,264,000 kronor omändras till anstalt för manliga asociala

imbecilla, avsedd för 380 vårdplatser, i huvudsaklig överensstämmelse

med av ingenjören Hjalmar Cederström den 7 april 1927

upprättade och i vissa delar den 20 december samma år omarbetade

ritningar, i sistnämnda delar betecknade med alternativ

II, dock med iakttagande av vissa av mig i det föregående

angivna jämkningar, samt att förty det för nämnda anstalt avsedda

området jämte därå befintliga, Kungl. Maj:t och kronan

tillhöriga byggnader — med undantag dels av en förrådsbyggnad,

som enligt upprättat förslag till avtal med staden Sala i

anledning av trängkårens upphörande skall tillfalla staden, dels

ock av två övriga av mig i det föregående angivna förrådsbyggnader

— skall från och med den 1 juli 1928 överföras från

f örsvarsväsendet;

dels att det av Svea trängkår tidigare disponerade kasernetablissementet

i Örebro skall för en beräknad kostnad av

högst 1,354,000 kronor omändras till anstalt för kvinnliga asociala

imbecilla, avsedd för 360 vårdplatser, i huvudsaklig överensstämmelse

med av ingenjören Cederström den 27 maj 1927

upprättade och i vissa delar den 20 december samma år omarbetade

ritningar, i sistnämnda delar betecknade med alternativ II,

dock med iakttagande av vissa av mig i det föregående angivna

jämkningar, samt att förty det för anstalten avsedda området

jämte därå befintliga, Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga byggnader

— dock med undantag av en exercisbyggnad, som omförmäles

i § 12 av den mellan Kungl. Maj :t och kronan genom

kasernkommittén, under förbehåll av Kungl, Maj:ts och riksdagens

godkännande, å ena sidan, samt Örebro stad, å andra

sidan, den 17 och den 25 maj 1927 ingångna överenskommelsen

— skall från och med den 1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet;
dels

att det av Yästgöta regemente tidigare disponerade

kasernetablissementet i Vänersborg skall för en beräknad

kostnad av högst 2,525,000 kronor omändras till sinnessjukanstalt,

avsedd för 858 vårdplatser, i huvudsaklig överensstämmelse

med av ingenjören Cederström den 12 september 1927

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

upprättade och i vissa delar den 20 januari 1928 omarbetade

ritningar, i sistnämnda delar märkta »Kungl. Medicinalstyrelsen»,

dock med iakttagande av vissa av mig i det föregående

angivna jämkningar, samt att förty det för anstalten avsedda

området jämte därå befintliga, Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga

byggnader skall från och med den 1 juli 1928 överföras från

försvarsväsendet; 1

dels och att ett för 800 vårdplatser avsett hospital skall, fölen

beräknad kostnad av högst 7,000,000 kronor, i huvudsaklig

överensstämmelse med av arkitekten Carl Westman i november

1927 upprättade ritningar, dock med iakttagande av vissa av

mig i det föregående förordade ändringar, uppföras på det å

en av t. f. distriktslantmätaren Georg Tillgren år 1925 sammanställd

och kompletterad karta med bruten blå linje och bokstäverna

A—B—C—D—E—F—G—H—A angivna området av

kyrkoherdebostället 61/6, mantal krono Kyrkobordet nr 1 och

komministerboställena tillhopa */16 mantal krono Kyrkobordet

nr 2 i Umeå socken;

2) under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten

samt hälso- och sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna,

till liospitalsbyggnader för budgetåret 1928—1929 anvisa

ett extra reservationsanslag av kronor....................... 3,500,000.

Till vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ake Karlholm.

s. 237 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

237

Bilaga.

Till KONUNGEN.

Genom beslut den 8 juni 1923 uppdrog Eders Kung] Maj:t åt medicinalstyrelsen

att, i den mån så lämpligen kunde ske, upprätta och till Eders

Kungl. Maj:t överlämna plan för ett successivt utförande av de nyanläggningar

samt om- och tillbyggnadsarbeten, som befunnes erforderliga för den

statliga sinnessjukvården.

Med skrivelse den 25 september 1925 överlämnade styrelsen därefter till

Eders Kungl. Maj:t den infordrade planen med hemställan, att Eders Kungl.

Maj:t måtte vidtaga de åtgärder, som kunde vara erforderliga för planens

genomförande.

Genom beslut den 12 juli 1927 har Eders Kungl. Maj:t sedermera uppdragit

åt styrelsen att, i huvudsaklig anslutning till av chefen för socialdepartementet

till statsrådsprotokollet samma dag angivna riktlinjer, till Eders

Kungl. Maj:t inkomma med en reviderad plan för anskaffandet av erforderligt

antal ytterligare platser för den statliga sinnessjukvården.

Uti nämnda anförande framhåller departementschefen, att ovanberörda,

av styrelsen avgivna plan numera icke utan vidare kunde läggas till grund

för åtgärder för anskaffande av det behövliga platsantalet, enär åtskilliga

omständigheter hade inträffat sedan planens framläggande, vilka borde medföra

jämkningar i densamma; och anför departementschefen vidare följande:

»I sådant hänseende må först nämnas, att på initiativ av medicinalstyrelsen

vissa åtgärder vidtagits för anskaffande av nya hospitalsplatser, vilka

åtgärder ej överensstämma med berörda plan. Sålunda har innevarande års

riksdag på Kungl. Maj:ts förslag beviljat erforderliga medel till utvidgning

av Piteå hospital, varigenom ett antal av 148 nya platser beräknats skola

vinnas. Vidare har medicinalstyrelsen inkommit med förslag om nybyggnad

vid Visby hospital för ett antal av 200, eventuellt 250 platser. Av medicinalstyrelsen

framlagt förslag angående tillbyggnad av Vadstena hospital och

asyl innebär en nettoökning av allenast 276 — i stället för 300 — platser.

Medicinalstyrelsen, med reviderad plan för anskaffning

av platser för den statliga sinnessjukvården.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238 Kungl. May.ts proposition nr 165.

Och slutligen liar innevarande års riksdag bemyndigat Kungl. Maj:t att med

Malmö stad sluta avtal därom, att staden skall övertaga hela sin sinnessjukvård.

Genom detta avtal, som är avsett att träda i kraft den 1 januari

1928, kommer dels ett hundratal platser, som nu disponeras för patienter

från Malmö, att bliva tillgängliga för riket i övrigt, och dels minskas det

antal platser, som skulle behöva nyanordnas, därest hela vårdbehovet för

Malmö skulle kunna tillfredsställas, med ungefär 200. — Å andra sidan har

Hälsingborgs hospital icke, såsom avsett var, utbyggts för 1,400 platser utan

omfattar för närvarande endast 1,200 platser.

Eu annan omständighet, som i detta sammanhang har en stor betydelse,

är att i anledning av 1925 års försvarsrevision ett antal platser kunna i

ledigblivande kaserner bliva tillgängliga för sinnessjuk- och sinnesslövården.

I skrivelse den 12 februari 1927 från kasernkommittén jämte en därvid fogad

promemoria hava lämnats vissa beräkningar i detta hänseende. De ifrågavarande

kasernetablissementen äro de i Sala, Örebro (trängkårens kasern),

Vänersborg och Jönköping (infanteriregementets kasern). I skrivelsen anföres,

att enligt kasernkommitténs mening kasernerna i Sala och Örebro

böra tagas i anspråk som vårdanstalter för sinnesslöa med sammanlagt 600

ä 640 platser. Till dessa anstalter skulle i första hand överföras de sinnesslöa,

som jämlikt § 28 sinnessjukstadgan för närvarande vårdas å statshospital.

Enligt berättelsen över sinnessjukvården i riket år 1925 vårdades

vid nämnda års slut omkring 700 sinnesslöa å offentliga självständiga anstalter

för sinnessjuka. Då flertalet av dessa sinnesslöa torde vara intagna

å statens sinnessjukanstalter, skulle en dylik överflyttning högst väsentligt

öka möjligheterna till hospitalsvård för sinnessjuka. I den mån utrymmet

det medgåve, skulle de i sistnämnda båda kaserner inrättade anstalterna i

övrigt beläggas med sådana vuxna sinnesslöa, beträffande vilka vården ansetts

böra ankomma på staten, nämligen de s. k. asociala imbecilla och

svårskötta idioter. Vad angår kasernetablissementet i Vänersborg skulle

av de där befintliga tre kasernerna två användas för sinnesslöa och den

tredje — åtminstone tillsvidare — för lugnare och mera förslöade kroniskt

sinnessjuka. Det sammanlagda platsantal, som sålunda skulle erhållas i

Vänersborg, har beräknats till 600 ä 800 platser. Vad slutligen angår kasernetablissementet

i Jönköping, är avsikten att verkställa nybyggnader, så att

därstädes skulle erhållas dels ett hospital med ett platsantal av mellan

1,000 och 1,200 platser, allt efter nybyggnadernas omfattning, och dels en

epileptikeravdelning med omkring 300 platser.

Bland omständigheter av beskaffenhet att synas böra medföra en revision

av 1925 års plan för sinnessjukvårdens ordnande må vidare erinras om vissa

av innevarande års riksdag gjorda uttalanden. I statsutskottets av riksdagen

godkända utlåtande nr 100 i anledning av Kungl. Majrts proposition angående

utvidgning av Piteå hospital och asyl m. m. anförde statsutskottet, att

enligt utskottets mening behovet av ökat antal vårdplatser för sinnessjukvården

i första hand syntes böra tillgodoses genom uppförande av nya

hospital och att utskottet därför icke kunnat undgå att hysa betänkligheter

mot att, innan nödiga nybyggnader kommit till stånd, så betydande kostnader

som de avsedda nedlades på ombyggnad av ett äldre hospital. Och i sitt

utlåtande nr 101 i anledning av väckta motioner angående utvidgning av

Vadstena hospital har utskottet under åberopande av nyss återgivna uttalande

att behovet av ökat antal vårdplatser för sinnessjuka i första hand

borde tillgodoses genom uppförande av nya hospital och under uttalande av

önskvärdheten av att behovet av anstaltsplatser snarast kunde fyllas på

detta sätt, avstyrkt de framställda motionerna. Dessa hava också av riksdagen

lämnats utan bifall.

s. 239 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition nr lfi-5.

239

Vissa omfattande frågor på ifrågavarande område torde böra inom eu

nära framtid företagas till avgörande. liedan föreligga förslag till utvidgning

av hospitalet i Vadstena och nybyggnad av hospitalet i Visby, liksom

å andra sidan till nedläggande av Malmö asyl. Vidare är det att förvänta,

att kasernkommittén inkommer med sina förslag rörande omändringen av

nyssnämnda kasernetablissement i Sala, Örebro, Vänersborg och — måhända

— Jönköping å sådan tid, att möjlighet kommer att föreligga att, såsom

önskvärt är, framlägga förslag i ämnet för 1928 års riksdag. Och slutligen

torde definitivt förslag till nytt hospital i Västerbotten komma att

föreligga under detta års höst. Det är uppenbarligen i hög grad önskvärt,

att man vid det kommande övervägandet av dessa olika förslag kan bedöma,

i vad mån de kunna ingå som led i en enhetlig plan för anskaffande av det

behövliga antalet nya platser för den statliga sinnessjukvården. Med hänsyn

till nyss anförda omständigheter torde emellertid den föreliggande, år

1925 upprättade planen icke kunna i nu befintligt skick bliva grundläggande

för den statliga sinnessjukvårdens framtida ordnande. Medicinalstyrelsen

torde därför böra erhålla i uppdrag att verkställa en revision av

berörda plan.

För utförande av den sålunda ifrågasatta revisionen av 1925 års plan

lärer det icke vara erforderligt att ingå på någon ny prövning av omfattningen

av behovet av vårdplatser för sinnessjuka; intet torde hava inträffat,

som kan utgöra tillräcklig anledning att frångå den av medicinalstyrelsen

antagna normen för uppskattning av platsbehovet, enligt vilken detta behov

utgör ungefär tre platser på varje tusental av befolkningen. Planen bör

omfatta anskaffandet av hela det enligt denna norm erforderliga platsantalet

genom staten — ensam eller i samverkan med landsting eller städer på sätt

i det följande skall nämnas.

Vidare lärer man i den reviderade planen böra utgå från att de fyra omförmälda

kasernetablissementen skola i första hand komma till användning.

Vad beträffar det närmare sättet för denna användning, torde man tillsvidare

böra räkna med att det från kasernkommitténs sida skisserade, i det

föregående återgivna förslaget därutinnan kommer att väsentligen följas.

Härav följer även, att medicinalstyrelsen vid revisionen av planen torde böra

utgå från den förutsättningen, att de vårdplatser, som för närvarande å hospitalen

upptagas av sinnesslöa, komma att bliva disponibla för den egentliga

sihnessjukvården. Vidare lärer man icke i detta sammanhang behöva taga

hänsyn till ett eventuellt ökat behov av platser för sinnesslöa.

Statsutskottets och riksdagens i det föregående återgivna uttalanden om

att anskaffande av nya vårdplatser borde ske genom byggande av nya hospital

och icke genom tillbyggnader av redan befintliga sjukvårdsinrättningar

torde böra hava till följd, att det vid den reviderade planens upprättande

räknas med båda alternativen, nämligen dels att redan föreslagna eller planerade

tillbyggnader komma till utförande, dels att så icke blir fallet. Jämväl

i fråga om det förstnämnda alternativet torde man emellertid böra utgå

från att några ytterligare tillbyggnadsföretag utöver de nyss avsedda icke

böra ifrågasättas annat än då synnerligen vägande skäl tala därför.

Huruvida något ytterligare avtal av samma slag som de omförmälda med

Stockholm, Göteborg och Malmö kommer till stånd, lärer vara ovisst. I

detta sammanhang torde jag böra nämna, att underhandlingar pågå mellan

medicinalstyrelsen och ombud för Södermanlands läns landsting rörande en

överenskommelse av sådant innehåll att landstinget skulle vid Strängnäs

hospital uppföra eu ny paviljong, inrymmande så många platser att desamma

jämte landstinget nu tillkommande platser vid statshospitalen och å landstingets

upptagningsanstalt för sinnessjuka i Hyköping — vilken enligt över
-

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

enskommelsen skulle utan ersättning överlåtas å staten — uppgå till 3 på

1,000 av länets befolkning. I gengäld skulle länet garanteras att få disponera

ett platsantal, motsvarande vad som sålunda kan anses utgöra länets

fulla behov av vårdplatser, och staten skulle enligt vissa grunder och under

vissa förutsättningar lämna landstinget ersättning för en de] av byggnadskostnaderna.

Därest ett dylikt avtal kommer till stånd, minskas tydligen i

motsvarande grad kravet på nybyggnader genom statens försorg.

Slutligen må nämnas, att det icke lärer vara alldeles uteslutet, att ytterligare

hospitalsplatser kunna erhållas i ledigblivande kaserner. Med hänsyn

bland annat härtill synes vid planens upprättande visst samråd böra äga

rum med kasernkommittén.

Den reviderade planen för sinnessjukvårdens ordnande lärer emellertid

icke endast böra innehålla ett förslag rörande sättet för de erforderliga vårdplatsernas

anskaffande. Den torde därjämte böra innefatta en beräkning —

givetvis av approximativ beskaffenhet — av kostnaderna för planens genomförande

under olika alternativ. En förutsättning för uppgörande av dylik

beräkning är tydligen dels att man förslagsvis bestämmer den ordning, i

vilken de olika byggnadsföretagen böra komma till utförande, dels att man

fixerar den tid, inom vilken planen bör vara genomförd. I förstnämnda hänseende

torde det böra överlämnas åt medicinalstyrelsen att utan några direktiv

framlägga förslag. Yad beträffar tiden för planens genomförande ansåg

medicinalstyrelsen i sin skrivelse rörande den ursprungliga planen, att denna

tid icke kunde sättas kortare än 15 år. Denna tid synes emellertid nu böra

vara att anse såsom ett maximum och alltså ej få överskridas. Under den

fortsatta diskussion, som å intresserat håll förts i det ifrågavarande ämnet,

har emellertid uttalats, att även en dylik tid vore alltför lång. Med hänsyn

härtill torde beräkningarna böra utföras alternativt, nämligen dels för en

byggnadstid av omkring 15 år, dels för eu sådan tid av ungefär 10 år.

Det är emellertid att märka, att förberedelserna till vissa kasernetablissements

omändring till sinnessjukanstalter t. v. omhänderhavas av kasernkommittén.

I fråga om kostnaderna för dessa omändringar lärer följaktligen

den nyss avsedda beräkningen få bygga på uppgifter från nämnda kommitté,

med vilken för detta ändamål samråd torde böra äga rum.

I detta sammanhang torde jag även böra erinra om att medicinalstyrelsen

i anledning av framställning från Svenska liospitalspersonalens förbund

ifrågasatt vissa jämkningar beträffande arbetstiden för sjukvårdspersonalen

vid hospitalen. En sådan jämkning skulle, på sätt styrelsen närmare utvecklat,

medföra behov av större personal och därmed även av ökade utrymmen för

personalbostäder vid hospitalen. Ehuru utredningen i detta ärende icke är

avslutad och ståndpunkt följaktligen icke kunnat tagas till frågan, lärer försiktigheten

bjuda, att i nu förevarande sammanhang beräkningarna beträffande

de blivande sinnessjukanstalterna utföras under antagande att åtgärder komma

att vidtagas i huvudsaklig överensstämmelse med vad medicinalstyrelsen i

sin berörda framställning ifrågasatt.

Ett fullständigt anskaffande av det erforderliga platsantalet kommer tydligen

att kräva betydande kostnader. I anledning härav lärer planen böra innehålla

förslag jämväl angående medelsbehovets fördelning på olika år. Det vanliga

har hittills varit, då det gällt hospitalsbyggen, att erforderliga medel av

riksdagen anvisats i form av reservationsanslag, därvid för varje år icke

beräknats större belopp, än som ifrågavarande byggnadsföretag kunde beräknas

kräva under året ifråga. Vanligen har första gången beviljats endast ett

relativt obetydligt belopp. Därest vid genomförande av eu plan sådan

som den nu ifrågasatta, samma system skulle tillämpas, kunde följden

uppenbarligen bliva, att belastningen på de olika budgetåren under bygg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts proposition nr 165.

•241

naclsperioden bleve i hög grad växlande. Detta kan tydligen medföra allvarliga

olägenheter ur statsfinansiell synpunkt. En utjämning synes därför önskvärd,

så att belastningen blir någorlunda jämn under de olika åren. Detta kan

tydligen ur budgetär synpunkt åstadkommas på olika sätt. Antingen kunna

statsmakterna genom ett principbeslut antaga eu viss plan för platsanskaffningen

och bestämma sig för att i riksstaten uppföra ett anslag till »hospital

sbyggnader» med samma eller någorlunda samma belopp för varje budgetperiod,

därvid riksdagen sedermera undan för undan har att ytterligare

besluta, vilka byggnadsföretag, som skola utföras och vilken kostnaden för

desamma får vara. Eller också kan man på en gång bevilja ett stort anslag,

avsett för hela nybyggnaden, och därvid år för år anvisa visst, utjämnat

belopp. Slutligen kan det tänkas, att man vid beviljande på vanligt sätt

av olika anslag för de särskilda byggnadsföretagen beräknar de årliga reservationsanslagen

därtill icke efter behovet av penningmedel under just ifrågavarande

år utan så att sammanlagda belastningen å varje årsbudget för

hospitalsbyggnader inalles blir någorlunda jämn år för år. Vilkendera av

dessa vägar, som bör väljas, torde få bli beroende på senare övervägande.

Av betydelse är i detta sammanhang endast, att medicinalstyrelsen i samband

med den reviderade planen även framlägger en beräkning av huru stort ett

dylikt utjämnat årsbelopp måste bliva under olika förutsättningar beträffande

tiden för planens genomförande, valet av byggnadsföretag o. s. v.

För att eu dylik beräkning skall erhålla sitt fulla värde, lärer den emellertid

såvitt möjligt böra kompletteras med en uppskattning av de krav, som

under byggnadsperioden kunna komma att ställas på statskassan för större

ombyggnads- eller moderniseringsarbeten å statsliospitalen. Under det att

mindre reparations- och kompletteringsarbeten pläga bestridas från det i

riksstaten uppförda anslaget till hospital och asyler, bruka ju särskilda

anslag äskas, då större belopp erfordras för sådana ändamål. Tydligen kan

det här i ännu högre grad än beträffande nvbyggnadskostnaderna endast

bliva fråga om eu approximativ uppskattning. Men med hänsyn till erfarenheten

från tidigare år och med den noggranna kännedom, som medicinalstyrelsen

besitter om de olika sinnessjukvårdsanstalternas beskaffenhet,

synes det dock böra vara möjligt att komma fram till eu ungefärlig beräkning

av det belopp, som för de olika åren under byggnadsperioden genomsnittligen

kan under normala förhållanden krävas för sådana ändamål. Sannolikt

torde det visserligen av statsfinansiella skäl bliva erforderligt att, under det

nyanskaffningen av hospitalsplatser i forcerad takt pågår, undanskjuta sådana

mera omfattande ändringsarbeten, som icke äro oundgängligen erforderliga.

Detta lärer emellertid sedermera böra bliva statsmakternas sak att avgöra.

Uppenbarligen kommer den ifrågasatta anskaffningen av nya platser a

statshospitalen att, allteftersom platserna tagas i bruk, leda till ökade driftkostnader

för statshospitalen. Av naturliga skäl är det emellertid för

närvarande icke möjligt att utföra någon beräkning av denna kostnadsökning.

Det bör emellertid ihågkommas, att densamma alltid kommer att till väsentlig

del motvägas genom ökade inkomster av patientavgifter.»

Då medicinalstyrelsen nu går att för Eders Kungl. Maj:t framlägga eu

reviderad plan för anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården,

vill styrelsen till en början framhålla, att platsbehovet i 1925 års plan

beräknades till 4,508, därvid icke togs någon hänsyn till ökningen av folkmängden

under den tid av 15 år, varunder planen var avsedd att genomföras.

Detta platsbehov föreslog styrelsen böra fyllas på följande sätt:

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 13,9 hcift. (Nr 165.) ios 55i ss 16

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr

165.

I.

Utvidgningar av äldre hospital:

Växjö hospital...............................................

vinst

omkring

300 platser

Vadstena hospital och asyl ........................

»

300

»

Visby hospital................................................

»

»

140

»

Uppsala hospital ......................................

»

»

30

»

Lunds hospital .............................................

»

»

44

»

II.

Liköp av landstingens vid hospitalen för-

in.

lagda upptagningsanstalter .....................

Psykiatriska kliniker vid rikets universitet

»

»

303

»

och karolinska institutet...........................

»

»

300

»

IV.

Uppförande av nya hospital:

i Västerbottens län....................................

»

»

800

»

i Skaraborgs län ......................................

»

»

800

»

i Jönköpings län ..........................................

»

»

800

»

i Gävleborgs län ..........................................

»

»

691

»

Summa omkring 4,508 platser.

Vilt de nu utförda beräkningarna bär medicinalstyrelsen, på sätt departementschefen

även ifrågasatt, liksom uti 1925 års plan utgått från, att

platsbehovet utgör 3 platser för varje tusental av befolkningen.

Då beräkningarna enligt de lämnade direktiven skulle utföras alternativt,

nämligen dels för en byggnadstid av omkring 15 år, dels för en sådan tid

av ungefär 10 år, har styrelsen från statistiska centralbyrån inhämtat upplysningar

angående den sannolika folkmängden inom riket vid 1937 och 1942

års utgång, och till grund för beräkning av folkmängden har sålunda lagts

dels, ifråga om det nuvarande platsbehovet, den officiella statistiken den 31

december 1926, dels ock, i fråga om platsbehovet vid 1937 och 1942 års

slut, de från statistiska centralbyrån erhållna upplysningarna.

På sätt framgår av styrelsens här bifogade Bil. I skulle behovet av nya

platser ställa sig sålunda:

Totalbehovet

av platser

Erforderlig ök- ning av antalet

platser

För närvarande..........................................................

15,959

4,361

1937 års slut ............................................................

16,880

5,282

1942 års slut............................................................

17,278

5,680

Styrelsen övergår nu till att lämna en redogörelse för av styrelsen verkställda

utredningar angående de åtgärder, som skulle kunna tänkas för fyllandet

av nämnda platsbehov, och angående av styrelsen gjorda beräkningar

av kostnaderna för dessa åtgärders genomförande, vid vilka beräkningar

styrelsen biträtts av arkitekten C. Westman.

Nämnda åtgärder äro följande.

Utvidgning av Vadstena hospital och asyl.

Den 31 augusti 1920 gjorde styrelsen framställning om utvidgning av denna

anstalt. Framställningen föranledde emellertid ingen proposition till riksdagen.

Då en del förändrade förhållanden inträtt, vilka gåve anledning till

ny utredning i frågan, blev ärendet, på hemställan av medicinalstyrelsen,

den 4 december 1925 av Eders Kungl. Maj:t återremitterat till styrelsen.

Sedan nya utredningar verkställts, framlade styrelsen den 22 oktober

1926 nytt förslag i ärendet, vilket ännu är beroende på Eders Kungl. Maj:ts

prövning.

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Platsökningen beräknades i detta förslag till 276. I förslaget upptogs

jämväl en minskning av det befintliga platsantalet med 66, vilken skulle uppkomma

därigenom, att vissa lokaler i det gamla nunneklostret skulle överlåtas

till Birgittastiftelsen.

Kostnaderna för förslagets genomförande beräknade styrelsen till 4,075,900

kronor. Häri ingingo emellertid även en del kostnader för nybyggnads- och

förändringsarbeten, vilka böra utföras, även om utvidgningen av hospitalet

ej kommer till stånd. Dessa arbeten äro: anordnande av nytt vattenverk

samt uppförande av familjebostäder för läkare och omändring av den s. k.

T-paviljongen m. m. Kostnaden för själva utvidgningen kan beräknas till

4,500,000 kronor.

Vid innevarande års riksdag väcktes motioner om beviljande av anslag

till utvidgning av hospitalet i enlighet med nu omförmälda förslag.

Dessa blevo emellertid på statsutskottets i ovanberörda statsrådsprotokoll

omförmälda hemställan av riksdagen avslagna, enär riksdagen ansåg, att behovet

av ökat antal vårdplatser för sinnessjuka i första band borde tillgodoses

genom uppförande av nya hospital.

Utvidgning av Växjö hospital.

lie dan den 29 september 1917 avgav medicinalstyrelsen till Eders Kungl.

Maj:t förslag till utvidgning av detta hospital, vilket förslag emellertid

aldrig blev framlagt för riksdagen. I skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den

25 september 1925 hemställde medicinalstyrelsen att, då lång tid förflutit

sedan förslagets uppgörande och då därefter prisförändringar inträtt samt

en del lokaler inom det gamla hospitalet tagits i bruk för andra ändamål än

de i förslaget avsedda, förslaget måtte återremitteras till styrelsen för förnyad

utredning. Genom beslut den 4 december 1925 blev ärendet åter överlämnat

till styrelsen för sådan utredning.

Denna har av styrelsen igångsatts, men ännu icke avslutats.

Det ökade antal platser, som skulle vinnas genom utvidgningen, har nu

beräknats till 460.

Kostnaderna hava approximativt upptagits till 6,000 kronor per plats eller

tillhopa 2,760,000 kronor, däri icke ingå kostnader för nytt vattenverk, vilka

torde kunna beräknas till omkring 200,000 kronor.

Nytt hospital i Visby.

Den 7 mars 1919 uppdrog Eders Kungl Maj:t åt medicinalstyrelsen att

verkställa utredning angående planläggning av ett nytt för Gotlands län avsett

hospital invid Visby.

Efter utredning angående lämpligaste platsen för hospitalets förläggning

och sedan preliminärt avtal angående förvärvande av för hospitalsbyggnaden

erforderlig mark träffats, hemställde styrelsen den 11 mars 1927, att Eders

Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt styrelsen att uppgöra och till Eders Kungl.

Maj:t inkomma med av ritningar och kostnadsberäkningar åtföljt förslag till

uppförande på av styrelsen föreslaget område av byggnader för ett nytt

hospital om 250 sängar, därav 200 för sinnessjuka och 50 för sinnesslöa.

Sedan dess hava förslag framkommit om anordnande av särskilda statsanstalter

för sådana sinnesslöa, vilka annars äro berättigade till vård å statens

hospital, därigenom plats torde kunna beredas även för de sinnesslöa,

för vilka de 50 platserna på hospitalet varit avsedda, vadan styrelsen nu beräknat

platsantalet till allenast 200, däri inräknade nu befintliga 63 platser.

Vid uppförandet av ett hospital med ett sådant fåtal platser, som här är

ifrågasatt, bliva givetvis kostnaderna avsevärt högre än för stora hospital,

beroende därpå att fordringarna på ekonomi- och övriga, för den egentliga

s. 244 Kontrollera mot PDF

244 Kungl. Maj-.ts proposition nr 165.

sjukvården icke avsedda lokaler ej minskas i samma mån, som platsantalet

blir mindre.

Styrelsen liar därför ansett sig böra beräkna platskostnaderna för det nya

liospitalet till 11,000 kronor eller tillhopa 2,200,000 kronor.

Nytt hospital inom Västerbottens län.

Genom brev den 26 juni 1925 uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen

att föreslå lämplig byggnadsplats inom Västerbottens län för ett

hospital för 600 sinnessjuka m. m.

Uti sin till Eders Kungl. Maj:t den 25 september 1925 avgivna plan för

anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården förklarade styrelsen

sig anse, att, då fråga vore att upprätta en plan för hospitalsbyggen,

avsedd för eu längre tids giltighet, det vore lämpligt att räkna med ett

platsantal av 800.

Därefter hemställde medicinalstyrelsen i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t

den 4 mars 1927, att Eders Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt styrelsen att

uppgöra och till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag, ritningar och

kostnadsberäkningar till uppförande av ett hospital på ett av styrelsen föreslaget,

å det s. k. Kyrkobordet i Umeå socken beläget område, och föreslog

styrelsen jämväl då ett platsantal av 800.

Genom brev den 7 oktober 1927 har Eders Kungl. Maj:t därefter uppdragit

åt medicinalstyrelsen att uppgöra och till Eders Kungl. Maj: t avgiva

fullständigt, av ritningar och kostnadsberäkningar åtföljt förslag till eu å

nyssberörda område förlagd vårdanstalt för sinnessjuka, avsedd för 800 patienter.

Vid de utredningar, som av styrelsen igångsatts, har förslag framkommit

om anordnande av en särskild upptagningspaviljong vid hospitalet, vilken

paviljong icke skulle ligga i samband med övriga avdelningar, utan isolerad,

på något avstånd från dessa. En sådan anordning anser styrelsen från sjukvårdssynpunkt

synnerligen lämplig och kommer därför att upptaga eu dylik

i sitt blivande förslag. På grund härav skulle platsantalet komma att ökas

till 880.

Kostnaderna för hospitalets uppförande hava beräknats till 8,000 kronor

per plats eller 7,040,000 kronor.

Omändring av kaserner för värd av sinnessjuka.

Genom brev den 6 november 1925 bemyndigade Eders Kungl. Maj:t chefen

för försvarsdepartementet att tillkalla fem sakkunniga för undersökning och

avgivande av förslag, bland annat, rörande det lämpligaste förfarandet med

de i följd av den utav 1925 års riksdag beslutade försvarsorganisationen

ledigblivande kasernetablissementen.

Under den utredning, som till följd härav företagits av nämnda sakkunniga,

den s. k. kasernkommittén, har framgått, att Västgöta regementes

kasernetablissement i Vänersborg och Jönköpings regementes kasernetablissement

i Jönköping skulle kunna helt eller delvis användas för vård av

sinnessjuka.

Kasernetablissementet i Vänersborg.

Kasernkommittén har den 15 oktober 1927 avgivit förslag till omändring

av detta etablissement till sinnessjuk- och sinnesslöanstalt. Enligt de av

kommittén upprättade ritningarna skola 849 vårdplatser inredas i etablissementet.

Två av bataljonskasernerna äro avsedda att tagas i anspråk för lugnare

sinnessjuka. I den ena av dessa skulle beredas plats för 283 manliga

sinnessjuka, i den andra för lika många kvinnliga sinnessjuka. Den tredje

skulle avses för vård av manliga sinnesslöa till ett antal av 283.

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Kostnaderna för omändring och delvis tillbyggande av kasernetal ilissernentet

för det nya ändamålet har kommittén beräknat till 3,062,000 kronor.

Enligt avtal, som kommittén avslutat med Vänersborgs stad, skulle den

tilltänkta sinnessjukanstalten vara färdig under sommaren 1930. Medel för

omändring av etablissementets byggnader borde alltså begäras hos 1928 och

1929 års riksdagar för att stå till förfogande under budgetåren 1928—1929

och 1929—1930.

Kasernetablissementet i Jönköping.

Uti eu på medicinalstyrelsens begäran lämnad redogörelse för pågående

utredningar rörande förändring av kasernetablissement till anstalter för

sinnessjuka och sinnesslöa anför kasernkommittén, att kommittén hade för

avsikt att framlägga förslag om att Jönköpings regementes ledigblivande

kasernetablissement i Jönköping skulle förändras till ett större hospital.

För dylikt ändamål skulle icke blott de nuvarande tre bataljonsbyggnaderna

inredas för vård av sinnessjuka, utan jämväl en del paviljonger nyuppföras.

Det nuvarande etablissementets omändring kunde i huvudsak ske efter

samma principer, som följts i fråga om förslaget till ombyggande av infanterikasernen

i Vänersborg. Omfattningen av de planerade nybyggnaderna hade

kommittén ännu icke fastställt. Det torde dock kunna förutsättas, att anstalten

i sin helhet skulle inrymma vårdplatser till ett antal av omkring;

1,400.

Kostnaderna för genomförandet av de planerade förändringarna — däri

inberäknat ekonomilokalernas förändring för 1,400 vårdplatser — kunde

approximativt uppskattas till 3,128,000 kronor. För de tilltänkta nybyggnaderna

torde kostnaderna komma att uppgå till minst 3,700,000 kronor.

För arbetena i deras helhet skulle sålunda erfordras ett belopp av 6,828,000

kronor.

Enligt den överenskommelse, som kommittén avslutat med Jönköpings

stad, skulle clen nya anstalten tagas i bruk före den 1 juli 1934, och borde

om möjligt vid denna tidpunkt minst 1,100 vårdplatser vara tillgängliga.

Medel för verkställande av om- och nybyggnader inom etablissementet

borde begäras vid riksdagarna 1928, 1929, 1930, 1931, 1932 och eventuellt

1933.

Enligt vad medicinalstyrelsen sedermera inhämtat från kasernkommittén,

kommer antalet vårdplatser vid anstalten sannolikt icke att överstiga 1.200.

De beräknade kostnaderna komma i följd härav att reduceras. Denna minskning

har styrelsen beräknat till approximativt 828,000 kronor, vadan det

erforderliga anslaget skulle bliva 6,000,000 kronor.

Från kasernkommittén har jämväl meddelats, att, även om kommittén

kunde bliva färdig med sitt förslag till omändring av kasernetablissementet

i fråga i början av år 1928, det torde vara mindre sannolikt, att proposition

i ärendet kunde framläggas vid 1928 års riksdag.

Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital.

Uti skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den 24 augusti 1926 framhöll medicinalstyrelsen,

att, om kasernkommitténs utredning skulle giva till resultat,

att vissa kasernetablissement skulle kunna användas till anstalter för sinnesslöa,

detta givetvis komme att inverka på behovet av de båda uti förslaget till

uppförande av Hälsingborgs hospital ingående båda paviljongerna för sinnesslöa.

Styrelsen uttalade därför som sin åsikt, att med uppgörandet av

plan och kostnadsberäkningar för dessa paviljonger lämpligen borde tillsvidare

anstå.

Av den utav kasernkommittén gjorda utredningen har framgått, bland

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

annat, att kasernetablissementen i Sala och Örebro samt en (lel av kasernetablissementet

i Vänersborg lämpligen kunde användas till sinnesslöanstalter,

till vilka anstalter förslag jämväl uppgjorts av kommittén.

På grund härav synas de båda paviljongerna för sinnesslöa vid Hälsingborgs

hospital icke längre behövas för det avsedda ändamålet utan lämpligen

kunna anordnas för vård av sinnessjuka.

Antalet platser i dessa paviljonger kan beräknas till detsamma som i det

ursprungliga förslaget till Hälsingborgs hospital eller 200.

Kostnaderna för paviljongernas uppförande hava beräknats till 5,000 kronor

per plats eller tillhopa 1,000,000 kronor.

Nya platser vid hospitalen.

Vid ett flertal hospital finnas bostäder för personal anordnade inom sjukavdelningarna.

Het har emellertid synts styrelsen lämpligt, att dessa bostäder

toges i anspråk för sjukvården och därför utrymdes av personalen,

för vilken i stället skulle anordnas bostäder i särskilda för ändamålet uppförda

bostadshus. De sålunda utrymda bostäderna kunde bereda ett ytterligare

antal sjukplatser, av styrelsen beräknat till 150.

Kostnaderna för genomförande av en sådan anordning hava upptagits till

3,500 kronor per plats eller tillhopa 525,000 kronor.

Inköp av landstingens vid hospitalen förlagda upptagningsanstalter
Uti

sin år 1925 avgivna plan för anskaffande av nya platser för den statliga

sinnessjukvården framhöll medicinalstyrelsen, att enligt nu gällande

lasarettsstadga den 18 oktober 1901. § 4, skulle inom varje landstingsområde,

såvida icke landstinget med Eders Kungl. Maj:ts tillstånd anordnat särskilda

upptagningsanstalter för sinnessjuka, vid något av områdets lasarett finnas

en å lämpligt sätt anordnad avdelning för tillfällig vård av sådana sinnessjuka,

och att en motsvarande bestämmelse funnes intagen i gällande sinnessjukstadga

§ 46, ävensom att denna bestämmelse uteslutits ur 1922 års förslag

till allmän sjukhusstadga m. m. och i 1923 års förslag till lag om vård av sinnessjuka.

Även uti det av särskilt tillkallade sakkunniga år 1927 framlagda betänkandet

rörande omarbetning av nyssberörda förslag till allmän sjukhusstadga

ävensom uti det av särskilt tillkallade sakkunniga jämväl under innevarande

år avgivna förslaget till lag om sinnessjuka m. m. liar nämnda bestämmelse

uteslutits.

Om statsmakterna fatta beslut i enlighet med dessa förslag, torde de vid

en del av hospitalen anordnade länsanstalterna böra övertagas av staten.

Platsantalet å dessa utgör, såsom styrelsen i 1925 års plan framhållit, 228,

däri icke inberäknad den av Göteborgs stad anordnade upptagningsanstalten

med 75 platser, vilken enligt det med Göteborgs stad numera upprättade

avtalet angående stadens övertagande av sin sinnessjukvård, skall inlösas av

statsverket, alltså tillhopa 303 piatser.

Någon förändring av platsantalet har efter planens uppgörande icke

inträffat.

Kostnaderna för inlösen av dessa platser kunna beräknas till 3,500 kronor

per plats eller tillhopa 1,060,500 kronor.

Anordnande av psykiatriska kliniker vid rikets universitet och karolinska

mediko-kirurgiska institutet.

Såsom i merberörda plan omförmälts, har fråga uppkommit om anordnande

av särskilda psykiatriska kliniker i samband med övriga kliniker vid Uppsala

och Lunds universitet samt karolinska mediko-kirurgiska institutet.

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Beträffande frågan om anordnande av en dylik klinik vid Uppsala universitet

hava inga vidare åtgärder vidtagits efter planens framläggande.

I fråga om en psykiatrisk klinik vid Lunds universitet bär Eders Kungl.

Maj:t den 1 juli 1927 anbefallt medicinalstyrelsen och medicinska fakulteten

vid universitetet i Lund att vardera utse en representant med uppdrag att

i samråd med den eller de delegerade, som Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott

kunde komma att för ändamålet utse, dels överväga möjligheterna

för inrättande och upprätthållande av en i samband med Malmöhus

läns sjukvårdsinrättningar i Lund förlagd psykiatrisk klinik, dels ock till

Eders Kungl. Maj:t inkomma med de förslag av såväl ekonomisk som organisatorisk

innebörd, som därav kunde påkallas.

Under innevarande höst hava, enligt vad styrelsen erfarit, underhandlingar

i frågan förts; och torde förslag i ämnet komma att framläggas för Eders

Kungl. Maj:t under detta år.

Vad så vidkommer psykiatrisk klinik vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet vill styrelsen framhålla, att det torde dröja ännu några år, innan

denna fråga kan vinna sin lösning. Uti förslaget till ett nytt serafimerlasarett

har nämligen upptagits en dylik klinik, vilken dock icke skulle komma till

utförande förr än under eu senare period av byggnadsarbetena.

Platsantalet för samtliga tre kliniker bör liksom i 1925 års plan upptagas

till 300.

Kostnaderna för en klinik av ifrågavarande slag torde komma att ställa

sig en del dyrare än för vanliga liospitalsplatser och hava därför av styrelsen

beräknats till 10,000 kronor. Kostnaderna för nämnda tre kliniker skulle

sålunda uppgå till 3,000,000 kronor.

Härvid är dock att märka, att, därest det av medicinalstyrelsen i skrivelse

den 29 maj 1927, angående nedläggande av Malmö asyl, framlagda förslaget

om användning av den därvid inflytande köpeskillingen helt eller delvis till

anordnande av eu psykiatrisk klinik vid Lunds universitet blir av Eders

Kungl. Maj:t godkänt, ovannämnda summa kommer att minskas med ett

belopp, motsvarande den del av köpeskillingen, som anvisas för uppförande

av denna klinik.

Medicinalstyrelsen vill här anmärka, att frågan om dessa kliniker är eu

universitetsangelägenliet och att förty kostnaderna för deras uppförande

ävensom för deras fortsatta drift böra utgå av anslag under åttonde huvudtiteln.

Överflyttning av sinnesslöa från hospitalen till sinnesslöanstalter

Jämlikt föreskrift i gällande hospitalsstadga den 14 juni 1901, § 28, må.

därest utrymmet medgiver, vid asyl jämväl intagas och vårdas sådana från

barndomen sinnesslöa (idioter), vilka såsom våldsamma eller opålitliga icke

kunna annorledes erhålla ändamålsenlig vård.

Den 31 december 1920 irtgjorde antalet å hospitalen vårdade sinnesslöa

649, därav 429 imbecilla och 220 andra sinnesslöa.

Genom överflyttande av dessa sinnesslöa till särskilda sinnesslöanstalter

skulle vid hospitalen vinnas ett motsvarande antal platser för sinnessjuka

och sålunda hela det nu befintliga antalet vårdplatser kunna disponeras

uteslutande för sådana sjuka.

Vid uppgörandet av 1925 års plan utgick styrelsen också, vid sin beräkning

av platsbehovet till tre pro mille, från en sådan förutsättning.

Kasernkommittén har, såsom ovan nämnts, uppgjort förslag till omändring

av Västmanlands trängkårs kasernetablissement i Sala och Svea trängkårs

kasernetablissement i Örebro för vård av sådana sinnesslöa, som jämlikt

hospitalsstadgan äro berättigade att vinna inträde å hospital.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

Det förstnämnda av dessa etablissement skulle anordnas till en sluten

anstalt för manliga asociala imbecilla och den senare till en sluten anstalt

för kvinnliga asociala imbecilla och idioter. Vardera anstalten skulle hava ett

platsantal av 323.

Kostnaderna för genomförande av Salaförslaget hava av kommittén beräknats

till 1,560,500 kronor och för genomförande av Örebroförslaget till

1,614,000 kronor.

Ombyggnaden av Salaetablissementet skulle, med hänsyn till med Sala

stad ingånget avtal, verkställas under budgetåren 1928—1929 och 1929—1930,

i följd varav medel härför borde begäras hos 1928 och 1929 års riksdagar.

Den ifrågasatta anstalten i Örebro skulle jämlikt den med staden träffade

överenskommelsen, om möjligt, vara färdig till den 1 juli 1931, och medel

för kasernetablissementets omändring sålunda begäras vid 1928, 1929 och 1930

års riksdagar.

Såsom ovan nämnts ingår i kasernkommitténs förslag till omändring av

kasernetablissementet i Vänersborg även anordnande av en sinnesslöavdelning

å 283 platser.

Södermanlands läns landstings paviljong vid Strängnäs hospital.

Såsom bekant hava underhandlingar förts mellan medicinalstyrelsen och

ombud för Södermanlands läns landsting rörande tillstånd för landstinget

att vid Strängnäs hospital uppföra eu ny paviljong, inrymmande så många

platser, att desamma jämte de platser, som landstinget för närvarande disponerar

på statshospital och egna anstalter, uppgå till 3 på 1,000 av länets

befolkning, mot det att nämnda paviljong ävensom länets upptagningsanstalt

vid Nyköpings hospital framdeles utan ersättning överlämnades till staten.

Beträffande denna fråga vill styrelsen meddela, att landstingets representanter

vid fortsatta underhandlingar i ämnet förklarat sig icke kunna godkänna

eu överenskommelse därom, att ovanberörda byggnader skulle utan

ersättning överlämnas till staten. Det beslut, som innevarande års landsting

fattat i denna fråga, utgår också från den förutsättningen, att ersättning skall

på visst sätt lämnas av staten vid byggnadernas övertagande. Enligt vad

styrelsen erfarit, har landstingets förvaltningsutskott även bemyndigats att,

därest utskottet skulle finna det för landstinget förmånligt, annullera det av

landstinget godkända förslaget till avtal i ämnet.

Då ett realiserande av denna fråga under sådana förhållanden synes vara

synnerligen ovisst, torde detta förslag vid ifrågavarande plans uppgörande

böra lämnas ur räkningen.

Uppförande av nya hospital.

Under alla omständigheter erfordras för fyllande av platsbehovet uppförande

av ett nytt hospital.

Uti 1925 års plan föreslog styrelsen Skaraborgs, Jönköpings och Gävleborgs

län i nu nämnd ordning såsom lämpliga för nya hospital näst efter

Västerbottens län. Då enligt nu förevarande plan stora sinnessjukhus skola,

anordnas i Vänersborg och Jönköping, anser styrelsen, att det nu ifrågasatta

hospitalet bör förläggas till Gävleborgs län.

Detta hospital skulle beräknas för 747 platser, om ovannämnda utvidgningar

av hospitalen i Vadstena, Växjö och Visby skulle komma till utförande,

samt till 1,200, om dessa utvidgningar icke komme till stånd.

I sistnämnda fall skulle dessutom erfordras ytterligare ett hospital om

420 platser att uppföras i län, som framdeles kan finnas lämpligt. Kostnaderna

uppgå, efter en beräkning av 8,000 kronor per plats, för det nya

hospitalet i Gävleborgs län till 5,976,000 respektive 9,600,000 kronor och för

det andra nya hospitalet till 3,360,000 kronor.

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. May.ts proposition nr 165.

I merberörda statsrådsprotokoll framhölls, att den reviderade planen borde,

så vitt möjligt, kompletteras med en uppskattning av de årliga krav, som

under byggnadsperioden kunde komma att ställas på statskassan för större

ombyggnads- eller moderniseringsarbeten, vilka icke skulle gäldas av anslaget

för hospital och asyler.

Vid beräkningen av det belopp, som årligen skulle vara erforderligt för

dylika större ombyggnads- och moderniseringsarbeten, vilka icke skulle

medföra någon ökning av platsantalet, har styrelsen utgått från de kostnader,

som sådana arbeten dragit under tiden den 1 januari 1916 till den 1 juli 1926.

Medelkostnaden under denna tid har uppgått till cirka 325,000 kronor.

Bland de arbeten av ifrågavarande slag, som nu kunna förutses och som

styrelsen anser böra bekostas av detta anslag, äro sådana som t. ex. anordnande

av ny värmeledning vid Lunds hospital och asyl för en kostnad

av 224,000 kronor, varom styrelsen gjort framställning hos Eders Kungl. Maj:t,

anordnande av vattenverk vid Växjö hospital och Vadstena hospital och asyl

och uppförande av läkarbostäder, omändring av den s. k. T-paviljongen m. m.

vid Vadstena hospital, vilka sistnämnda arbeten såsom ovan nämnts äro

nödvändiga, oavsett om utvidgning av anstalterna i Växjö och Vadstena

kommer att ske eller ej.

Av detta anslag skulle jämväl bestridas kostnaderna för uppförande av

de bostadshus, som kunna bliva behövliga vid eu eventuell reglering av

sjukvårdspersonalens vid hospitalen arbetstid, ävensom kostnaderna för eu

ny värmeledning vid Uppsala hospital och asyl, som snart torde bliva erforderlig,

m. 11. dylika omändringsarbeten.

Under den närmaste tiden komma sålunda stora krav att ställas på nu

ifrågavarande anslag. Till följd härav och då man icke nu kan förutse de

behov, som under följande år kunna komma att uppstå, har styrelsen ansett

sig böra upptaga detta anslag till 350,000 kronor.

Uti sitt yttrande till statsrådsprotokollet har departementschefen anfört,

att det vid den reviderade planens upprättande borde räknas med två alternativ,

nämligen dels att redan föreslagna eller planerade tillbyggnader komma till

utförande, dels att så icke blir fallet. Jämväl i fråga om det förstnämnda

alternativet borde man emellertid utgå från, att några ytterligare tillbyggnadsföretag

utöver de nyss avsedda icke borde ifrågasättas annat än då synnerligen

vägande skäl talade därför.

Vidare har departementschefen framhållit, att beräkningen av kostnaderna

borde utföras alternativt, nämligen dels för eu byggnadstid av omkring 15

åi’, dels för en sådan tid av ungefär 10 år.

I enlighet med dessa direktiv har styrelsen uppgjort olika förslag till nyanskaffning

av platser för fyllande av behovet nämligen dels med och dels

utan utvidgning av Vadstena, Växjö och Visby hospital, förslag A och

B (Bil. II), båda i två alternativ, avseende utförandet under 10 respektive

15 år.

Uti förslag A hava upptagits:

1) utvidgning av Vadstena hospital och asyl,

2) utvidgning av Växjö hospital,

3) utvidgning av Visby hospital,

4) Umeå hospital,

5) omändring av Vänersborgs kaserner,

6) omändring av Jönköpings kaserner,

7) nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital,

8) nya platser vid hospitalen,

9) inköp av landstingens vid hospitalen förlagda upptagningsanstalter,

10) nytt hospital i Gävleborgs län, och

s. 250 Kontrollera mot PDF

250 Kungl. Maj-.ts proposition nr 165.

11) anordnande av universitetskliniker i Uppsala, Lund och Stockholm,

samt

uti förslag B (däri utvidgningsarbetena uteslutits) samtliga härovan under

4)—11) upptagna arbeten ävensom nytt hospital i län, som framdeles bestämmes.

Förutom dessa i enlighet med de givna direktiven uppgjorda förslag

har medicinalstyrelsen utarbetat ytterligare ett förslag, vilket styrelsen vill

för sin del förorda.

Uti detta förslag C hava upptagits:

utvidgning av Växjö hospital,

utvidgning av Visby hospital samt

de i förslag B ingående arbetena med undantag av det nya hospitalet i

län, som framdeles bestämmes.

I fråga om anledningen till att utvidgningen av Vadstena hospital och

asyl icke medtagits i detta förslag C vill styrelsen anföra följande.

Frågan om utvidgningen av Vadstena hospital och asyl uppkom icke så

mycket av sjukvårdshänsyn utan fastmer på grund av en framkommen önskan

om utrymmande av de gamla klosterbyggnaderna. Då eu möjlighet härtill

uppstod genom eu framställning från Vadstena högskoleförening om övertagande

av nämnda byggnader för att användas såsom lokaler för en folkhögskola,

uppgjordes förslag till utrymmande av klosterbyggnaderna och den

med dessa sammanbyggda s. k. T-paviljongen samt en del å klosterområdet

belägna ekonomibyggnader. Det ansågs då lämpligt att i samband härmed

uppgöra förslag till ersättande av de sjukplatser, som skulle gå förlorade

Senom utrymningen. Då det av styrelsen utarbetade, till Eders Kungl.

Iaj:t den 31 augusti 1920 överlämnade förslaget sedermera icke framlades

för riksdagen, anordnade föreningen en folkhögskola på annat håll, varigenom

frågan om klosterbyggnadernas m. fl. byggnaders utrymmande

förföll.

Därefter gjorde Birgittastiftelsen den 23 mars 1925 framställning att få

disponera vissa av de gamla klosterlokalerna. De lokaler, som skulle övertagas

av stiftelsen, hava under förhandlingar med riksantikvarien bestämts

till »Pelarsalen» med bredvidliggande lokaler, »Birgittas bönkammare» och

»Klostercellen». Med hänsyn till riksdagens ovan omförmälda uttalande att

platsbehovet huvudsakligen borde tillgodoses genom nybyggnader, och då

den genom nämnda anordning uppkommande minskningen av 66 platser icke

skulle vålla några svårigheter för sjukvården inom anstalten, anser sig styrelsen,

såsom förut nämnts, icke böra i sitt förordade förslag O upptaga den

ifrågasatta utvidgningen av hospitalet.

Vad däremot beträffar Växjö hospital lämpar sig detta väl för eu utvidgning.

Det är beläget i en tätt bebyggd del av landet. Mark har för ändamålet

inköpts för av riksdagen beviljade medel, och nybyggnaderna skulle

komma att väl ansluta sig till de redan befintliga. De nya platserna skulle

också vinnas för en jämförelsevis ringa kostnad.

På dessa grunder har styrelsen ansett sig böra i förslaget upptaga utvidgningen

av detta hospital.

Såsom styrelsen flera gånger haft tillfälle att framhålla äro lokalerna inom

Visby hospital, särskilt å mansavdelningen, så mindervärdiga, att de icke

vidare böra användas för sinnessjukvård. Detta har också uttryckts i eu vid

1923 års riksdag framförd interpellation angående tiden, då eu proposition

om anslag till nytt hospital vid Visby kunde vara att förvänta.

Då Visby hospital sålunda är av en så dålig beskaffenhet att, även om

de ifrågasatta nybyggnadsarbetena icke nu upptagas i planen, kravet på desamma

i allt fall inom kort kommer att göra sig så starkt gällande, att det

s. 251 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165. 251

icke längre kan undanskjutas, bär styrelsen upptagit utvidgningen i fråga i

sitt förslag C.

Realiserandet av de olika förslagen A, B och C skulle draga följande

kostnader, däri inräknade jämväl kostnaderna för utvidgning av Piteå

hospital och asyl, vilken redan beslutats av Eders Kungl. Maj:t, ävensom

ör omändring av kasernerna i Sala och Örebro till sinnesslöanstalter:

A. med utvidgning av Vadstena, Växjö och Visby hospital

alternativ I till 1937 års slut.......................................... 45,998,000 kronor

alternativ II till 1942 års slut .............. 50,932,000 »

B. utan utvidgning av ovan angivna hospital

alternativ I till 1937 års slut.......................................... 43,522,000 »

alternativ II till 1942 års slut ....................................... 48.456,000 >;

C. medicinalstyrelsens förslag

alternativ I till 1937 års slut.......................................... 44,234,000 »

alternativ II till 1942 års slut ....................................... 49,168,000 »

Förslag C skulle sålunda komma att ställa sig något dyrare än förslag B.

Härvid vill styrelsen dock anmärka, att i förslag B icke upptagits utvidgning

av Visby hospital. Då, såsom ovan nämnts, eu dylik utvidgning inom

kort måste företagas, kommer således kostnaderna för genomförande av förslag

B att ökas med ett belopp, som betydligt överskrider skillnaden mellan

detta och förslag C.

I enlighet med de i statsrådsprotokollet givna direktiven har styrelsen

även uppgjort förslag till medelsbehovets fördelning på olika år (Bil. III).

Då medicinalstyrelsen här nedan kommer att tillstyrka ett utförande av

planen under 10 år, har styrelsen icke ansett nödigt att uppgöra förslag till

en dylik fördelning på 15 år annat än i fråga om det av styrelsen förordade

förslaget C.

Med hänsyn till de i kasernkommitténs avtal med respektive städer intagna

bestämmelserna om tiderna för omändringsarbetenas utförande hava

kostnaderna för dessa arbeten måst fördelas huvudsakligen på förra hälften

av nybyggnadsperioden.

Detsamma har varit förhållandet med kostnaderna för det ifrågasatta nya

hospitalet inom Västerbottens län, då förslag härom lärer skola framläggas

redan vid nästkommande års riksdag, ävensom för eu psykiatrisk klinik vid

universitetet i Lund, vilken synes böra snarast möjligt inrättas.

Medicinalstyrelsen har slutligen uppgjort eu översikt över den årliga ökningen

av platsantalet vid hospitalen enligt av styrelsen förordade förslaget

C alternativ I (Bil. IV). Enligt denna översikt uppgår det beräknade antalet

platser för sinnessjuka vid 1937 års slut till 17,133. Från detta antal

bör emellertid dragas ovan omförmälda 66 platser vid Vadstena hospital,

om förslaget att till Birgittastiftelsen överlämna vassa delar, av klosterbyggnaderna

vinner Eders Kungl. Maj:ts bifall, samt de befintliga 63 platserna

vid Visby hospital ävensom 124 platser vid Malmö asyl, om denna kommer

att jämlikt nu föreliggande förslag nedläggas. Överlämnandet av platserna

i Vadstena till Birgittastiftelsen och nedläggandet av Malmö asyl torde

emellertid böra ske betydligt tidigare än år 1937. Platsantalet på statens

sinnessjukhus skulle sålunda vid 1937 års slut vara 16,880, eller samma antal,

som vid beräkningen av platsbehovet angivits i Bil. I.

Beträffande valet av den tid, under vilken planen bör realiseras — 10 år

eller 15 år — anser sig styrelsen böra förorda den kortare tidsperioden.

Av ovan angivna skäl måste anslagen till kasernetablissementen och uppförandet

av ett nytt hospital inom Västerbottens län även i detta fall an
-

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

visas första delen av perioden. Vid en fördelning på 15 år skulle sålunda

endast under den senare delen av perioden årsbehovet bliva mindre än under

1 O-årsperioden. De för denna period beräknade beloppen äro emellertid icke

så stora, att någon minskning av desamma synes vara erforderlig, och då

det är önskvärt, att planen genomföres fortast möjligt, har medicinalstyrelsen,

som sagt, ansett sig böra förorda ett genomförande av planen på 10 år.

Slutligen vill styrelsen på det kraftigaste betona, att alla ovan gjorda beräkningar

givetvis äro rent approximativa, då under de år, beräkningarna

gälla, förändringar kunna inträffa i fråga om platsbehovet och andra förhållanden

inom sinnessjukvården.

Beträffande den ökning av driftkostnaderna, som uppstår genom nyanskaffningar

av platser, vill styrelsen anföra följande.

Driftkostnaderna under 1922—1926 framgå av följande uppställning.

1922

1923

1924

1925

1926

Totalkostnaden

per underhållsdag

kronor

...... 4.13

...... 4.2 3

4.oi

3.9 6

3.94

Statsverkets kostnad

per underhållsdag

kronor

2.04

2.88

2.9 1

2.77

2.59

fekall man räkna med kostnaden per plats, blir denna på grund av den

stora överbeläggningen något större.

Då man _ väl får antaga, att priserna nu vunnit sådan stadga, att några

större ändringar icke torde vara att räkna med, anser styrelsen, att man

vid beräkningen av den ökade driftkostnaden genom ibruktagande av nyanskaffade

platser kan utgå från, att den på statsverket belöpande delen kommer

att röra sig om ett belopp av omkring 2 kronor 90 öre per plats.

Vid beräkningen av ifrågavarande kostnad äro icke medtagna de ersättningar,

som skola utga till Stockholm. Göteborg och Malmö för den av dessa

städer handhavda sinnessjukvården.

I samband med uppgörandet av den nu framlagda planen har styrelsen

till behandling förehaft Eders Kungl. Maj:ts tilläggsremiss den 13 juli 1927

angående Skånska landstingens sociala kommittés framställning uti ifrågavarande

ärende; och får styrelsen meddela, att nämnda framställning med

hänsyn till vad ovan anförts icke föranleder något styrelsens särskilda yttrande.

Samtliga här ovan åberopade bilagor och övriga till ärendet hörande handlingar

bifogas.

Stockholm den 21 oktober 1927.

Bichard Stenbeck.

Underdånigst

B. BUHKE.

Karl Leijer.

s. 253 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

253

Bilaga I till medicinalstyrelsens skrivelse den 21 oktober 1927 med reviderad

plan för anskaffning av platser för den statliga sinnessjukvården.

Beräkning av erforderligt antal platser.

Antalet invånare i hela riket den 31 dec. 1926

Därav i Stockholm...........................................

Göteborg ............................................

Malmö ..............................................

.............. 6,074,368

453,332

231,213

116,827 801.372

Återstod 5,272,996

Med beräkning av ett platsbehov av 3 pro mille är alltså det nuvarande behovet

5,272,996 X3 = 15,819.

Då emellertid storstäderna ha rätt till vård å psykiatriska kliniker, kriminalavdelningar

samt l:a klass för å sådana avdelningar berättigade sjuka, tillkommer

ett ökat behov av statsplatser å 140 enligt följande uppställning:

Antal platser å kliniker ...................

» » » kriminalavdelningar

» » » l:a klass ................

1,062 X 801,372

6,074,368

= 140, utgörande 1.2 % av

nuvarande platsantal.

300

600

162

1,062

Totala nuvarande platsbehovet är alltså .

15,819

4- 140

Nuvarande platsantalet ......................

Tillkommer enligt Kungl. Majrts redan

i Lund .............................................

i Piteå ..............................................

15,959

...................................... 11,593

fattade beslut:

............................ 44

..............................148 i92

n.785

avgår platser å Malmö asyl, om förslag om dess nedläggning

vinner myndigheternas bifall ................................ 124

och Visby hospital, om förslag till dess ersättande med

nytt hospital med 200 platser vinner myndigheternas

bifall ................................................................................ 63 i87

11,598

Nuvarande behovet av nya statsplatser uppgår alltså till ..................... 15,959

- 11,598

4,361

Enligt socialdepartementets ämbetsskrivelse skall beräkning göras att anskaffa

nödigt antal platser under tidsperioder av 10 och 15 år.

Statistiska Centralbyrån har beräknat invånarantalet vid

a) 1937 års slut till ............................................................................. 6,443,000

därav i 3 nämnda storstäder ......................................................... 883,000

5,560,000

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

Statens platsbehov vid 1937 års slut blir alltså.............

vartill kommer storstädernas behov av vård för sjuka å

kliniker, kriminalavdelningar och l:a klass 1.2 % .........

Behovet av nya statsplatser vid 1937 års slut är alltså,

med avdrag av nuvarande antalet........................................

b) 1942 års slut till ...................

därav i 3 nämnda storstäder

... 5,560X3 = 16,680

psykiatriska

.................. 200

16,880

.............. 16,880

............. 11,598

5,282

6,615,000

924,000

Statens platsbehov vid 1942 års slut blir alltså.............

vartill kommer storstädernas behov av vård för sjuka å

kliniker, kriminalavdelningar och l:a klass 1.2 %..........

5,691,000

..... 5,691 X3 = 17,073

psykiatriska

.................... 205

Behovet av nya statsplatser vid 1942 års slut är alltså

med avdrag av nuvarande antalet .......................................

Sammanfattning:

Statens behov av nya platser för närvarande •

Vid 1937 års slut.............................................

» 1942 » » ..............................................

17,278

17,278

11,598

5,680

4,361

5,282

5,680

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

255

Bilaga II till medicinalstyrelsens skrivelse den 21 oktober 1927 med reviderad

plan för anskaffning av platser för den statliga sinnes sjukvården.

Förslag till nyanskaffning av platser.

A. Med utvidgning av Vadstena, Växjö och Visby hospital.

Alt. I. Till 1937 års slut (5,282 platser).

1) Vadstena hospital enligt avgivet förslag ............................................. 27tJ

2) Växjö hospital enligt beräkning ......................................................... 460

3) Visby hospital » » ......................................................... 200

4) Umeå hospital.................................................................................... 880

5) Vänersborgs kaserner för sinnessjuka....................... 566

+ 283 för sinnesslöa

6) Jönköpings kaserner .......................................................................... 1,200

7) Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital .......................................... 200

8) Nya platser vid hospitalen .................................................................. 150

9) Länsplatser vid hospitalen .................................................................. 303

10) Nytt hospital i Gävleborgs län ........................................................... 747

11) Universitetskliniker:

Lund...................................................................................... 100

Stockholm .............................................................................. 100

Uppsala ................................................................................ 100 300

Summa 5,282

Alt. II. Till 1942 års slut (5,680 platser).

Alt. H blir lika med alt. I ökat med 398 platser, vilka erhållas genom att det nya

hospitalet i Gävleborgs län beräknas för (747 + 398)1,145 platser.

Beräkning av kostnaderna för förslaget A.

Anstalt K ronor

Alt. I. Vadstena hospitals utvidgning enligt kostnadsförslag 1 ........................ 4,500,000

Växjö hospitals utvidgning (460 X 6,000) ............................................ 2,760,000

Visby hospital 200x11,000 ................................................................. 2,200,000

Umeå hospital 880 x 8,000 .................................................................. 7,040,000

Vänersborgs kaserner enligt beräkning................................................ 3,062,000

Jönköpings kaserner enligt approximativ beräkning............................. 6,000,000

Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital 200x5,000........................... 1,000,000

Nya platser vid hospitalen 150x3,500 .............................................. 525,000

Länsplatser vid hospitalen 303 x 3,500 .................................................. 1,060,500

Nytt hospital i Gävleborgs län 747 X 8,000 .......................................... 5,976,000

Universitetskliniker 300 x 10,000 ......................................................... 3.000,000

Sinnesslöanstalter i

Sala kaserner enligt beräkning ...................................................... 1,560,500

Örebro kaserner enligt beräkning ................................................... 1,614,000

Större omändringar av hospitalen enligt approximativ beräkning ......... 3,500.000

Summa 43,798,000

Vartill komma kostnader för Piteå hospitals utvidgning .................... 2,200,000

Summa 45,998,000

Alt. II. För alt. II ökas kostnaden med:

Ökat antal platser å nytt hospital i Gävleborgs län med 398x8,000 ... 3,184,000

Omändringar under 5 år 5 x 350,000................................................... 1,750.000

Summa 4,934,000

Summa summarum 50,932,000

1 Kostnadsförslaget uppgår till 4,975,900 kr., därav dock avdragits 475,900 kr. för kostnaden

för nytt vattenverk och vissa bostadshus m. m., vilka kostnader böra utgå av anslaget till större

omändringsarbeten.

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

B. Utan utvidgning av Vadstena, Växjö och Visby hospital.

Alt. I. Till 1937 års slut erforderligt antal platser (5,282) minskat med 63, utgörande nuvarande

antalet platser å Visby hospital vilket bibehålies oförändrat, = 5,219.

1) Umeå hospital ....................................................................................... 880

2) Vänersborgs kaserner ..................... 566

+ 283 för sinnesslöa

3) Jönköpings kaserner ............................................................................. 1,200

4) Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital ............................................. 200

5) Nya platser vid hospitalen ..................................................................... 150

6) Länsplatser vid hospitalen ................................... 303

7) Nytt hospital i Gävleborgs län ............................................................... 1,200

8) Nytt hospital i län, som framdeles bestämmes ....................................... 420

9) Universitetskliniker:

Lund ....... 100

Stockholm ................................................................................. 100

Uppsala ....................................................................... 100

Summa 5,219

Alt. II. Till 1942 års slut (5,680 platser).

Alt. II blir lika med alt. I ökat med 398 platser, vilka erhållas genom att det nya

hospitalet i län, som framdeles bestämmes, beräknas för (420 + 398) 818 platser.

Beräkning av kostnader för förslaget B.

Anstalt Kronor

Alt. I. Umeå hospital 880 X 8,000 ............................................................... 7,040,000

Vänersborgs kaserner enligt beräkning................................................ 3,062,000

Jönköpings kaserner enligt approx. beräkning ................................. 6,000,000

Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital 200 X 5,000 ...................... 1,000,000

Nya platser vid hospitalen 150 X 3,500.............................................. 525,000

Länsplatser vid hospitalen 303 X 8,500 ............................................... 1,060,500

Nytt hospital i Gävleborgs län 1,200 X 8,000 ...................................... 9,600,000

Nytt hospital i län, som framdeles bestämmes, 420 X 8,000 .................. 3,360,000

Universitetskliniker 300 X 10,000 ........................................................ 3,000,000

Sinnesslöanstalter

Sala kaserner enligt beräkning ................................................. 1,560,500

Örebro kaserner enligt beräkning ................................................... 1,614,000

Större omändringar vid hospitalen enligt approximativ beräkning......... 3,500,000

Summa 41,322,000

Vartill komma kostnader för Piteå hospitals utvidgning ..................... 2,200,000

Summa 43,522,000

Alt. II. För alt. II ökas kostnaden med:

Ökat antal platser å nytt hospital i län, som framdeles bestämmes

398 x 8,000 .............................................................................. 3,184,000

Större omändringar under 5 år 5 X 350,000....................................... 1,750,000

Summa 4,934,000

Summa summarum 48,456,000

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

257

C. Medicinalstyrelsens kombinerade förslag.

Alt. I. Till 1937 års slut erforderligt antal platser (5,282) ökat med 66 för utrymning av

vissa lagenheter i Vadstena klosterbyggnad = 5,348.

1) Växjö hospitals utvidgning ............................................................. 460

2) Visby hospital ............................................................................. 200

3) Umeå hospital ............................................................................... 880

4) Vänersborgs kaserner ....................................................................... 566

+ 283 för sinnesslöa

5) Jönköpings kaserner .................................................................... 1,200

6) Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital........................................ 200

7) Nya platser vid hospitalen .............................................................. 150

8) Länsplatser vid hospitalen................................................................ 303

9) Nytt hospital i Gävleborgs län ...................................................... 1.089

10) Universitetskliniker:

Lund....................................................................................... 100

Stockholm ............................................................................. 100

Uppsala ................................................................................ 100 ^

Summa 5.348

Alt. II. Till 1942 års slut (5,680 platser ökade med 66 för utrymning av vissa lägenheter i

Vadstena klosterhyggnad = 5,746). Alt. II blir lika med alt. I ökat med 398 platser,

vilka erhällas genom att det nya hospitalet i Gävleborgs län beräknas för ("1,089

+ 398) 1,487 platser.

Beräkning av kostnader för förslaget C.

Anstalt Kronor

Alt. I. Växjö hospitals utvidgning 460 x 6,000............................................. 2,760,000

Visby hospital 200 X 11,000 ............................................................... 2,200,000

Umeå hospital 880 X 8,000.................................................................. 7U40.000

Vänersborgs kaserner enligt beräkning............... 3,062,000

Jönköpings kaserner enligt approximativ beräkning........................... 6,000,000

Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital 200 X 5,000 ........................ 1,000,000

Nya platser vid hospitalen 150 x 3,500................................................ 525,000

Länsplatser vid hospitalen 303 x 3,500 ...... ....................................... 1,060.500

Nytt hospital i Gävleborgs län 1,089 X 8,000 ....................................... 8,712,000

Universitetskliniker 300 X 10,000 ................................................... 3,000,000

Sinnesslöanstalter

Sala kaserner enligt beräkning ..................................................... 1,560,500

Örebro kaserner enligt beräkning ................................................. 1.614.000

Större omändringar vid hospitalen enligt approximativ beräkning......... 3,500,000

Summa 42,034,000

Vartill komma kostnader för Piteå hospitals utvidgning ............... 2,200,000

Summa 44,234,000

Alt. IT. För alt. II ökas kostnaden med:

Ökat antal platser å nytt hospital i Gävleborgs län 398 X 8,000 ......... 3,184,000

Större omändringar under 5 år 5 X 350,000 ...................................... 1,750,000

Summa 4,934,000

Summa summarum 49,168,000

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 139 haft. (Nr 165.) loa ;55i *s 17

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Bilaga III till medicinalstyrelsens skrivelse den 21 oktober 1927 med reviderad

Fördelning av kostnaderna på budgetär

Anstalt

A n

3 1 a g under

1928-29

kr.

1929-30

kr.

1930-31

kr.

1931-32

kr.

1

Vadstena hospital..........................

_

_

_

2

Växjö hospital ..............................

—

—

200,000

1,000,000

3

Visby hospital ..............................

—

—

100,000

800,000

4

Umeå hospital .............................

200,000

1,500,000

1,500,000

1,500,000

5

Vänersborgs kaserner'').................

1,062,000

1,000,000

1,000,000

—

6

Jönköpings kaserner .....................

—

200,000

1,300,000

1,300,000

7

Nya paviljonger vid Hälsingborgs

8

hospital ...................................

Nya platser vid hospitalen ............

—

100,000

200,000

225,000

9

Länsplatser...................................

—

—

500,000

560,500

10

Nytt hospital i Gävleborgs län ......

—

—

—

11

Universitetskliniker *) ....................

500,000

500,000

—

—

12

Sala kaserner3)............................

560,500

1,000,000

—

—

13

Örebro kaserner4) ........................

414,000

1,000,000

200,000

—

14

Större omändringsarbeten ..............

350,000

350,000

350,000

350,000

15

Summa

3,086,500

5,650,000

5,350,000

5,735,500

16

Tillkommer Piteå hospitals utvidgning

1,000,000

1,000,000

200,000

—

17

Summa summarum

4,086,500

6,650,000

5,550,000

5,735,500

Fördelning av kostnaderna på budgetär

1

Umeå hospital ..............................

200,000

1,500,000

1,500,000

1,500,000

2

Vänersborgs kaserner *) .................

1.062,000

1,000,000

1,000,000

—

3

Jönköpings kaserner .....................

—

200,000

1,300,000

1,300,000

4

Nya paviljonger vid Hälsingborgs

hospital ....................................

—

—

—

—

5

Nya platser vid hospitalen ............

—

100,000

200,000

225,000

6

Länsplatser vid hospitalen ............

—

—

500,000

560,500

7

Nytt hospital i Gävleborgs län ......

—

—

—

—

8

Nytt hospital i annat län...............

—

—

—

—

9

Universitetskliniker * 2) .....................

500.000

500,000

—

—

10

Sala kaserner 3).............................

560,500

1,000,000

—

—

11

Örebro kaserner 4) .......................

414,000

1,000,000

200,000

—

12

Större omändringsarbeten.............

350,000

350,000

350,000

350,000

13

Summa

3,086,500

5,650,000

5,050,000

3,935,500

14

Tillkommer Piteå hospitals utvidgning

1,000,000

1,000.000

200,000

15

Summa summarum

4,086,500

6,650,000

5,250,000

3,935,500

J) Kostnaden avser platser för 566 sinnessjuka och 283 sinnesslöa.

2) Anslag för psykiatriska kliniker bör utgå av 8:e huvudtiteln.

s) Kostnaden avser platser för asociala imbecilla män.

*) „ ,i » » » » m. 11 kvinnor.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

259

plan för anskaffning av platser för den statliga sinnessjukvården.

för förslaget A. Alt. I.

budgetår:

Summa

kronor

1932-33

kr.

1933-34

kr.

1934—35

kr.

1935-36

kr.

1936-37

kr.

1937—38

kr.

200,000

1.500,000

1,000,000

1,000,000

800,000 1

4,500.000

1 ''

1,000,000

560,000

—

—

—

—

2,760,000

2 !

800,000

500,000

—

—

—

—

2,200,000

3 1

1.500,000

840,000

—

—

—

—

7,040,000

4

—

,-

—

—

—

—

3,062.000

5

1,300,000

1,300,000

600,000

—

—

—

6,000,000

6

_

_

500,000

500,000

_

_

1,000,000

7

—

—

—

—

—

—

525,000

8

—

—

—

—

1,060.500

9 :

—

200,000

1,700,000

1,700.000

1,700.000

676,000

5,976,000

10

—

—

500,000

500,000

500,000

500,000

3.000,000

11

—

—

—

—

—

—

1,560,500

12

—

_

—

—

—

—

1.614.000

13 ,

350,000

350,000

350,000

350,000

350,000

350,000

3,500,000

14

4,950,000

3,950,000

5,150,000

4,050,000

3,550,000

2,326,000

43,798,000

15

—

•

—

—

—

—

2,200.000

16

4,950,000

3,950,000

5,150,000

4,050,000

3,550,000

2,326,000

45,998,000

17

för förslaget B. Alt. I.

1,500,000

840,000

—

—

—

-

7,040,000

1

—

—

—

—

_

3,062,000

o

1,300,000

1,300,000

600,000

—

—

—

6,000,000

3

_

500.000

500,000

—

_

—

1,000,000

4

—

—

—

—

—

—

525,000

5

—

—

—

—

—

—

1,060,500

6

—

200,000

2,000,000

2,000,000

2.000,000

3,400,000

9,600.000

7

—

—

200,000

1.500,000

1,500,000

160,000

3,360,000

8

—

—

500,000

500,000

500,000

500,000

3,000,000

9

—

—

—

—

—

—

1,560.500

10

—

—

_

—

—

—

1.614.000

11

350,000

350,000

350,000

350,000

350,000

350.000

3,500,000

12

3,150,000

3,190,000

4,150,000

- 4,350,000

4,350,000

4,410,000

41.322,000

13

—

■ _ . .

—

-

2,200.000

14

3,150,000

3,190,000

4,150,000

4,350,000

4,350,000

4,410,01X1

43,522,000

1 5

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Fördelning av kostnaderna på

A n s 1 a

g under

Anstalt

1928—29

kr.

1929-30

kr.

1930—31

kr.

1931—32

kr.

1

Växjö hospitals utvidgning

200,000

1,000,000

2

Visby hospital.......

—

—

100,000

800,000

3

Umeå hospital..................

200,000

1,500,000

1,500,000

1,500,000

4

Vänersborgs kaserner1) .....

1,062,000

1,000,000

1,000,000

—

6

Jönköpings kaserner ...................

Nya paviljonger vid Hälsingborgs

hospital.....................................

200,000

1,300,000

1,300,000

7

Nya platser vid hospitalen

—

100,000

200,000

225,000

8

Länsplatser vid hospitalen

—

—

500,000

560,500

1 3

Nytt hospital i Gävleborgs

län .....

—

—

—

—

1 10

Universitetskliniker2) ........

500,000

500,000

—

—

11

Sala kaserner3).................

560,500

1,000,000

—

—

12

Örebro kaserner4!..............

414,000

1,000,000

200,000

—

1 13

Större omändringsarbeten..

...........

350,000

350,000

350,000

350,000

! »i

Tillkommer

Summa

3,086,500

5,650,000

5,350,000

5,735,500

115

Piteå hospitals utvidgning

1,000,000

1,000,000

200,000

—

lie

Summa summarum

4,086,500

6,650,000

5,550,000

5,735,500

Fördelning av kostnaderna på budgetär

Anslag under

Anstalt

1928-29

kr.

1929—30

kr.

1930-31

kr.

1931-32

kr.

1932-33

kr.

1933-34

kr.

1

Växjö hospitals utvidgning...........

_

_

__

_

200,000

1.000,000

2

Visby hospital.............................

—

—

—

—

—

100,000

840,000

3

Umeå hospital..............................

200,000

1,500,000

1,500.000

1,500,000

1,500,000

4

Vänersborgs kaserner ’) .............

1.062,000

1,000,000

1,000,000

—

—

—

5

Jönköpings kaserner.....................

—

200,000

1,300,000

1,300,000

1,300,000

1,300,000

6

Nya paviljonger i Hälsingborg......

—

—

—

—

—

—

7

Nya platser vid hospitalen............

—

100,000

200,000

225,000

—

—

8

Länsplatser vid hospitalen ............

—

—

500,000

560,500

—

—

9

Nytt hospital i Gävleborgs län......

—

—

—

—

—

—

10

Universitetskliniker * 2 *) ..................

500.000

500,000

—

—

—

—

11

Sala kaserner *) .........................

560,500

1,000,000

—

—

—

—

12

Örebro kaserner 4)........................

414,000

1,000,000

200,000

—

—

r-

13

Större omändringsarbeten ............

350,000

350,000

350,000

350.000

350,000

350,000

14

Summa

Tillkommer

3,086,500

5,650,000

5,050,000

3,935,500

3,350,000

3,590,000

15

Piteå hospitals utvidgning ............

1,000,000

1,000,000

200,000

—

—

—

16

Summa summarum 4,086,500

6,650,000

5,250,000 3,935,500

3,350,000

3,590,000

*) Kostnaden avser platser för 566 sinnessjuka och 283 sinnesslöa.

2) Anslag för psykiatriska kliniker bör utgå av 8:e huvudtiteln.

’) Kostnaden avser platser för asociala imbecilla män.

<) » » o » tt it m. fl. kvinnor.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

261

budgetår för förslaget C. Alt. I.

b u d g e t å

r:

Summa

1932 -33

1933—34

1934-35

1935—36

1936-37

1937—38

kronor

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1,000,000

560,000

ii

2,760,000

1

800,000

500,000

—

—

—

— II

2,200,000

2 i

1,500,000

840,000

—

—

—

7,040,000

3 I

—

—

—

—

—

—

3,062,000

4

1,300,000

1,300,000

600,000

—

—

—

6,000,000

5 |

_

500,000

500,000

_

_

_

1.000,000

6 :

—

—

—

—

—

—

525.000

7 |

—

—

—

—

—

1.060.500

8

—

200,000

2,000,000

2.000,000

2,000,000

2,512,000

8.712.000

9 |

—

—

500,000

500,000

500.000

500,000

3,000,000

10 |

—

—

__

—

—

—

1,560.500

11 1

—

—

—

—

—

-

1,614,000

12 1

350,000

350,000

350,000

350,000

350,000

350,000 ||

3,500,000

13

4,950,000

4,250,000

3,950.000

2,850,000

2,850,000

3,362,000 ||

42,034.000

141

—

—

—

—

- |l

2.200.000

15 ''

4,950,000

4,250,000

3,950,000

2,850,000

2,850,000

3,362,000 1

44,234,000

16 i

under 15 är för förslaget C. Alt. II.

b u d getår:

1934-35

kr.

1935-36

kr.

1936-37

kr.

1937-38

kr.

1938-39

kr.

1939-40

kr.

1940—41

kr.

1941-42

kr.

1942-43

kr.

Summa

kronor

!

1,000,000

560,000

_

_

2,760,000! i

800,000

800.000

500,000

—

—

—

—

—

—

2,200,000! 2

—

—

—

—

—

—

—

—

—

7,040,000[ 3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

3,062,000; 4

600,000

—

—

—

—

—

—

—

6,000,000'' 5

—

500,000

500,000

—

—

_

—

—

—

1,000,000! s

—

• -

—

—

—

—

—

525,000 "

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1.060,500 s

—

500,000

2,000,000

2,000,000

2.000,000

2,000,000

2,000,000

896,000

500,000

11,896,000 9

—

—

—

—

500,000

500,000

500.000

500.000

3,000,000! 10

—

—

—

—

—

—

—

1 1,560,500 11

—

—

—

—

'' -

—

—

—

_

[ 1,614.000 12

350,000

350,000

350,000

350,000

350,000

350,000

350,000

350,000

350,000

| 5,250,000; 13

2,750,000

2,710,000 3,350,000

2,350,000

2,350,000

2,850,000

2,850.000

1,746.000

1,350,000 46,968,000 n

—

—

-

—

—

—

—

-

| 2,200,000! 15

2,750,000

2,710,000 3,350,000 2,350,000

2,350,000 2,850,000

2,850,000

1,746,000

1,350,000| 49,168,000 16

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Bilaga IV till medicinalstyrelsens skrivelse den 21 oktober 1927 med reviderad plan

för anskaffning av platser för den statliga sinnessjukvården.

Översikt över ökningen av antalet platser enligt förslaget C alt. I.

Antalet

p 1 a

t s e r

O

A r

vid

årets början

tillkomst under året

vid

i

årets slut

sinnes-

sinnes-

sinnes-

sinnes-

j

sjuka

slöa

summa

anstalt

sjuka

slöa

summa

sjuka

slöa

summa

Vio 1927

10,944

>) 649

11.593

Lunds C-paviljon-

ger ..................

44

—

44

10,988

l) 649

11,637

1928

10,988

‘) 649

11,637

—

—

—

10,988

'') 649

11,637

1929

10,988

>) 649

11,637

Lunds klinik.........

100

—

—

—

—

—

__

__

—

Sala kaserner ......

—

323

423

11,411

a) 649

12,060

1930

11.411

649

12,060

Örebro kaserner ...

—

323

—

—

—

—

,-

—

—

—

Piteå hospital ......

148

—

-

—

--

— •:

—

—

—

—

Vänersborgs kaser-

ner ..................

566

283

1,320

12,451

3j 929

13,380''

1931

12,451

929

13,380

Nya platser vid

hospital ............

150

- ■

—

—

—

—

Länsplatservidhos-

pital.................

303

—

453

12,904

3; 929

13,8331

j 1932

12,904

929

13,833

—

—

—

—

12,904

3) 929

13,833''

1933

12,904

929

13,833

Växjö hospitals ut-

vidgning........

- 460

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Visby hospital.....

200

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Umeå hospital......

880

—

1,540

14,444

3) 929

15,373

1934

14,444

929

15,373

Jönköpings kaser-

ner ................

1,200

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2 paviljonger i Häl-

singborg .........

200

—

1,400

15,844

3; 929

16 773

1935

15,844

929

16,773

—

—

—

—

15,844

3) 929

16.773

1936

15,844

929

16,773

—

—

—

—

15,844

3) 929

16,773

1937

15,844

929

16,773

Nytt hospital i Gäv-

leborgs län ......

1,089

—

—

—

—

* —

_

—

—

2 universitetsklini-

ker ....................

200

—

1,289

17,133

3) 929

18,062

1

Summa

5,540

929

6,469

Anmärkning. Tillkomsten, av nya platser har beräknats från slutet av det år, under

vilket statsmyndigheterna beviljat slutligt anslag.

Från slutsumman av antalet platser för sinnessjuka vid 1937 års slut..................... 17,133

skola avdragas indragna platser å:

Malmö asyl .............:..........................•................... ............. .......124

Visby hospital ........................................................................................... 63

Vadstena hospital.......................................................................................... 66 253

16,880

*) Vårdas å statshospital.

s) Därav å Salaanstalten 323.

3) Samtliga å anstalterna i Sala, Örebro och Vänersborg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*•* oan

y^/cKfery/^ o c fy j- o rc/a

*£) &■

&q-j? & /o

*•• g* •

Ujj.U o.U=L

Cm 3JTj?é

\ st~j*\

C*. 8 Os fy *s:

•AAe c/s t A* •

4*» J7 ''fy*

Zffi* /7-sfyi

S/a Js eif* Sfi,

CtS3.k)j.

i.Acujj/*//.

•fm-jr »7 cl//t\

**o m*?/ty£/00é

ua/a^Aa/aA A-gS//XtA^ »c-A

<-*"<7A- tfc rf /t //A.

SJ ~/A

A /sc a/c/a.

Z7j-s /1 n <Aa /a

jäv Af *?

mm

vmmmmmmmmmmm

STATENS REPRODUKTlONSANSTALT 1928

opaginerad Kontrollera mot PDF

•FÖRSLAG -TILL•UMEÅHOSPiTAL

ALT. B.

u

må

fT RÖKNING OVE. CE BYGGNADERNA

ADWiNiSTRÄTiONSBYGGN AD

ÖPPFNDÖRRPAV. FÖR KVINNOR

PAV. \ÖR LUGNA »

OROLIGA

_ ARBETSf^V. FÖR .

“SI ÖPPENDÖrVpav. FÖR MÄN

VII PAV FÖR LUGN A

xzm < • OROLIGA

K ÅR BLY 5 PAV. FÖR.

X KYRKA

XI BOSTADSHUS TOR. I

XI EKONOMI BYG6NAD

XH ÅN&PANNEHUS.

25 VERKSTADSHUS

XX BOSTADSHUS FÖR CHEFSt

XXI » u ÖVER

XXII ■ . HOSPITALSLÄKARE OCH SYSSUOMAN

XXIBYGGNAD FÖR MASKINMÄSTAREAM-FLXX

» . OGIFT MANL.PERSONAL

XX « MED 2 BOST. OM 2 RUM G^H KÖK

XX

XXII u »A

XXIH POKTVAKTSHUS

XSXUPPFAGNiNG5PAV.

XXX OBDUKTION.

/INNI. 3JUKVARD5 PERSONAL

XKARE

kyrka

STAT EMS RCPRODUKTIONSANSTAET !W8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

263

Sid.

Plan för anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården.............. 3.

Inledning ............................................................................................... 3.

Medicinalstyrelsens plan den 21 oktober 1927 .................................... 16.

Departementschefen ............................................................................... 20.

Ordnandet av vården av vuxna vanartade sinnesslöa (asociala imbecilla) ............ 36.

Inledning ............................................................................................. 36.

Professorn Petréns utredning ............................................................... 42.

Yttranden över Petréns utredning......................................................... 63.

Departementschefen ................................................................................. 70.

Omändring av Västmanlands träugkårs kasernetablissement i Sala till anstalt för

manliga asociala imbecilla ........................................................................... 77.

Kasernkommitténs förslag .................................................................... 78.

Yttranden över kasernkommitténs förslag................................................ 86.

Departementschefen ................................................................................ 95.

Omändring av Svea trängkårs kasernetablissement i Örebro till anstalt för kvinn

liga asociala imbecilla............................................................................... 109.

Kasernkommitténs förslag ...................................................................... 110.

Yttranden över kasernkommitténs förslag.............................................. 117.

Departementschefen ................................................................................. 125.

Omändring av Västgöta regementes kasernetablissement i Vänersborg till sinnessjukanstalt

.................................................................................................... 134.

Kasernetablissementets framtida användning............................. 135.

Kasernkommitténs förslag..................................................................... 137.

Yttranden över kasernkommitténs förslag ........................................ 140.

Departementschefen.............................................................................. 142.

Omändring av kasernetablissementet........................................... 146.

Kasernkommitténs förslag.................................................................... 146.

Yttranden över kasernkommitténs förslag .......................................... 153.

Departementschefen............................................................................ 166.

Uppförande av ett hospital vid Umeå .......................................................... 173.

Plats för hospitalet m. m.................................................................. 175.

Departementschefen ............................................................................. 187.

Medicinalstyrelsens förslag rörande hospitalets anordnande 190.

Yttranden över medicinalstyrelsens förslag ....................................... 202.

Förnyat utlåtande av medicinalstyrelsen............................................. 206.

Departementschefen ............................................................................. 211.

Utvidgning av Piteå hospital och asyl m. m.................................................... 224.

Ifrågasatta ändringsarbeten vid Lunds hospital................................................... 228.

Sammanfattning. Vissa särskilda frågor beträffande de föreslagna byggnadsarbetena

m. m. Anslagsberäkning.................................................................. 230.

Departementschefens hemställan ........................................................................ 234.

Bilaga:

Medicinalstyrelsens plan för anskaffning av platser för den

statliga sinnessjuk vår den ............................................................ 237.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (6)

6 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:287 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till hospitalsbyggnader m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1928:306 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av förslag till visst avtal mellan kronan och Sala stad. a1 i texten
  3. Rskr. 1928:307 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och Örebro stad. a1 i texten
  4. Rskr. 1928:308 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av förslag till visst avtal mellan kronan och Vänersborgs stöd m. m. s. 8 i texten
  5. SU 1928:170 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till liospitalsbyggnader m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten

Visa alla 6