Sök i Ratio Lex

Angående reglering'' av Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolags i likvidation skuld till staten in. in

1928-03-09 · 15 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:179, Angående reglering'' av Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolags i likvidation skuld till staten in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

1

Nr 179.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering''

av Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolags

i likvidation skuld till staten in. in.; given Stockholms

slott den 9 mars 1928.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Ekman.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronpnnsen-Regenten i

statsrådet ä Stockholms slott den 9 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thtrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrjn, Lyberg, von

Stockenström.

Tillförordnade departementschefen, statsministern Ekman anför:

l:o.

Jag anhåller att få anmäla uppkommen fråga om reglering av Mellersta Östergötlands

järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten.

Den 2 maj 1873 och den 25 juni 1886 beviljade Kungl. Maj:t koncession å

järnväg om 0.891 meters spårvidd från Vadstena till Eågelsta station å järnvägen

Hallsberg—Motala—Mjölby respektive från Vadstena till Ödeshög jämte

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 151 håft. (Nr 179.) s»4 »s

Reglering

av Mellersta

Östergötlands

järnvägsaktiebolags

i

likvidation

skuld till

staten.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr J 70.

hanmspar till Hästholmen. Därefter fastställde Kungl. Maj:t den 26 mars 1887

kostnadsberäkning för järnvägsanläggningen Vadstena—Ödeshög att, såvitt

kostnaden skulle tagas till grund för sökt statslån, sluta å 62:3,270 kronor samt

beviljade Fågel sta—Vadstena—Ödeshögs järnvägsaktiebolag för utförande av

järnvägsanläggningen ett lån ur allmänna järnvägslånefonden a 300,000 kronor.

För detta lån stadgades bland annat följande villkor:

Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem procent

å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöräs

ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden

utgöra avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs för

tre år från lyftningsdagen, dock icke utöver ett år från den dag eller den 1

oktober 1889, då järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad för trafik;

och skulle beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd sålunda medgivits,

inbetalas till staten, sedan genom de stadgade annuitetslikviderna all

övrig ränta, med vilken anstånd icke beviljats, blivit gulden och kapitalet gottgjort,

så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande skulle fortfara

så länge, till dess även beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd

medgivits, blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen skulle vidtaga den

1 oktober 1892 och i sammanhang därmed gottgörelse ske av därförinnan upplupen

obetald ränta, för så vitt uppskov med densammas erläggande icke beviljats;

och skulle annuiteten sedermera erläggas samma dag varje år till dess

försträckningen och all därå upplupen ränta blivit till fullo gulden. Därest

till betalning förfallet belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt. skulle

bolaget därå gälda sex procent årlig ränta, intill dess samma belopp bleve behörigen

inbetalt. Järnvägsanläggningen Vadstena—Ödeshög jämte hamnspår

till Hästholmen med alla därtill hörande byggnader och materiel ävensom all

bolagets övriga egendom skulle utgöra säkerhet för den av staten lämnade försträckning

och staten till säkerhet för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning

i järnvägen med förmånsrätt framför varje annan fordran.

Sedermera beviljade Kungl. Maj:t den 16 augusti 1895, den 3 juli 1903, den

7 april 1906 och den 11 februari 1910 koncession å järnväg om O.soi meters spårvidd

respektive från Fågelsta till Linköping, från Linköping till Ringstorps

station å Norsholm—Bersbo järnväg, från Klockrike station å linjen Fågelsta—

Linköping till Borensbergs kanalstation vid Göta kanal samt från Fornåsa station

å nyssnämnda linje till Motala. Jämlikt särskilda medgivanden av KungL

Maj:t blev Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolag innehavare av koncessionerna

å samtliga dessa järnvägar.

Sedan Fågelsta—Vadstena—Ödeshögs järnvägsaktiebolag såsom innehavare

av koncessionerna å järnvägarna Fågelsta—Vadstena och Vadstena—Ödeshög

enligt kontrakt den 23 februari 1919 försålt dessa järnvägar till Mellersta Östergötlands

järnvägsaktiebolag, medgav Kungl. Maj:t den 5 september 1919, att

sistnämnda bolag finge vara innehavare av koncessionerna å sagda två järnvägar

med skyldighet för bolaget att ställa sig till efterrättelse de i avseende

å såväl omförmälda järnvägar som det för järnvägen Vadstena—Ödeshög beviljade

statslån meddelade föreskrifter.

Av Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolags järnvägslinjer om tillhopa

124.7 kilometer äro samtliga numera elektrifierade utom linjerna Linköping—

Ringstorp och Vadstena—Ödeshög.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 1W.

I skrivelse den 4 januari 1928 kava fullmäktige i riksgäldskontoret gjort

framställning i fråga om reglering av Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolags

skuld till staten på grund av förenämnda statslån å 300,000 kronor samt

därvid till eu början anfört:

Annuiteterna å statslånet kade bekörigen erlagts till ock med år 1925,

varemot någon inbetalning ej ägt rum under åren 1926 oek 1927. Den 31 december

1927 utgjorde skulden för statslånet:

Förfallen skuld

Kronor

Icke förfallen

skuld

Kronor

Summa

Kronor

Kapital ................................................ j 13,700 56

170.754 jlO

1.899 64

22.975 -

1*4.454 66

18.199 ;0S|

1,120 i83|

22.975 !—

1 O ver ränta............................................. 1.120 So

! Anståndsränta....................................1

31,120 ''83

195,628 74

226,749 57

Den till säkerhet för statslånet med ränta i järnvägen Vadstena—Ödeshög

meddelade inteckningen uppdelades år 1925 i sex nya inteckningar, var ock en

å 50,000 kronor med ränta. Av dessa inteckningar innehade riksgäldskontoret

såsom säkerhet för sin fordran fem å tillsammans 250,000 kronor. I andra hand

utgjorde dessa fem inteckningar säkerhet för eu fordran, som järnvägsstyrelsen

enligt skiljedom av den 10 juni 1924 ägde kos Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolag

för en för bolagets räkning verkställd ombyggnad av Linköpings

station m. m. Den sjätte inteckningen återställdes i april 1925 till bolaget.

Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolags ekonomiska ställning, som vid

tiden för övertagandet av järnvägarna Fågelsta—Vadstena ock Vadstena—

Ödeshög var god, hade sedermera av flera anledningar försämrats i sådan grad.

att en rekonstruktion av företaget visat sig ofrånkomlig, och hade bolaget under

hösten 1927 trätt i likvidation. En rekonstruktionsplan, enligt vilken det nuvarande

bolagets rörelse skulle övertagas av ett nytt bolag med ett aktiekapital,

bildat genom överflyttning till aktier av en väsentlig del av företagets skulder,

däribland även en del av statslånet, framlades för fullmäktige i oktober 1927.

Då fullmäktige emellertid funno sig ej kunna taga ställning till den framlagda

planen i vad den avsåge statslånet, innan en närmare utredning skett, beslöto

fullmäktige uppdraga åt fyra personer att verkställa den för frågans bedömande

erforderliga utredningen. Efter fullgjort uppdrag hade utredningsmännen

avlämnat en den 29 december 1927 dagtecknad promemoria.

Av utredningsmännens promemoria, beträffande vilken torde få hänvisas till

handlingarna i ärendet, inhämtas huvudsakligen följande:

Försämringen av bolagets ekonomi hade ägt rum under de senaste åren och

i huvudsak föranletts av automobilkonkurrensen, varjämte betodlingens inställande

under år 1926 föranlett stora förluster av dock mera tillfällig natur.

Automobilkonkurrensens särskilt svårartade natur sammanhängde därmed, att

det trafikområde, som bolagets järnvägar genomlöpte, vore ett slättland med

huvudsakligen jordbrukande befolkning, som för egna resor och lättare godstransporter,

allt på korta avstånd, anskaffat ett stort antal person- och lastautomobiler.

Även torde hava inverkat, att den taxenivå, som av gammalt tilllämpats

vid ifrågavarande järnvägar, varit relativt hög. Trafiken hade därför

varit i sjunkande, och man hade nödgats anpassa tarifferna till en bättre relation

till rese- och fraktkostnaderna med automobil.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Bolagets passiva bestode eadast till mindre än eu tredjedel eller 1,74G,200

kronor av i egentlig mening eget kapital (aktiekapital, reservfond och dispositionsfond),

medan omkring två tredjedelar eller 3,587,801 kronor 26 öre utgjorde

främmande skulder, vilka till största delen ej vore fonderade. Denna för

de svenska järnvägarna främmande och ogynnsamma sammansättning av kapitalet

hade uppkommit därigenom, att olika bankföretag m. fl. kreditgivare

visat stort tillmötesgående, när det gällt att finansiera beslutade utbyggnader

av järnvägens sidolinjer och järnvägslinjernas elektrifiering samt att anskaffa

rörelsekapital. Dock hade härvid bolagets styrelseledamöter nödgats teckna

borgen för betydande belopp.

Det visade sig emellertid efter hand, att bolaget ej förmådde att av egna

överskottsmedel ens förränta och än mindre amortera de relativt betydande skulder,

som sålunda uppkommit. Under åren 1920—1926, d. v. s. efter sammanslagningen,

hade bolagets överskott minskats från 260,852 kronor till 103,159

kronor, och hade överskottet från och med år 1924 icke medgivit några avskrivningar

och från och med år 1925 ej ens helt förslagit till gäldande av räntor.

De försök, som gjorts i syfte att förmå de av järnvägen berörda kommunerna

ävensom Mellersta Sveriges Sockerfabriksaktiebolag att träda hjälpande emellan

genom borgen för ett nytt obligationslån samt för de lån, för vilka nuvarande

och förutvarande styrelseledamöter iklätt sig borgen, hade icke krönts med

framgång. Man hade därför nödgats söka genomföra en rekonstruktion i syfte

att förebygga konkurs.

Den utarbetade planen till rekonstruktion ginge i korthet ut på följande:

Till förebyggande av eljest oundviklig konkurs skulle bolagets tillgångar

försäljas till ett njdt bolag, vars aktiekapital komme att utgöras av en del av

det gamla bolagets skulder. Den del av skulderna, som skulle omvandlas till

aktier, borde bliva så stor, att de inkomster, som normalt vore att för framtiden

påräkna, räckte till att förränta återstående skuldsumma och till nödig fondering.

Då högre skuldsumma än cirka 2,275,000 kronor enligt beräkning ej

kunde förräntas, medan skulderna i runt tal angåves till 3,425,000 kronor, ansåges

det önskvärt, att vid det nya bolagets bildande fordringar å minst cirka

1,150,000 kronor förvandlades till aktier och härvid dels till preferensaktier

med förmånsrätt till viss ackumulerad utdelning och dels till stamaktier. Enligt

den framlagda rekonstruktionsplanen skulle oprioriterade fordringar ävensom

vissa prioriterade fordringar med enligt vad det ansetts otillfredsställande

säkerhet till ett sammanlagt belopp av 1,134,000 kronor överföras till aktier.

De olika fordringarna hos bolaget samt dessas ställning före och efter rekonstruktionen

framginge av följande sammanställning:

L a n

Upptaget

belopp

kr.

Säkerhet

Kapitalets ställning

i det nya bolaget

Statslån......................

2:16,725

Första inteckning; i linjen

Vadstena—Odeshög

med sidolinje. 33 km.

För 111,000 kronor tagas

preferensaktier; åter-j

stoden kvarstår med|

säkerhet antingen i in- teckning i hela banan

närmast obligationslå- net eller i första inteck- ning i linjen Vadstena- Odeshög.

Obligationslånet ..........

1.151,466

Bästa, förmånsrätt i linjer- na Linköping—Fågel- sta, Linköping—Rings- torp och Klockrike—

Borensberg, 67 km.

Lån med bästa förmåns- rätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

O

L it n

Upptaget

belopp

kr.

Säkerhet

i

Kapitalets ställning

i det nya bolaget

Sparbank slån:

Lån mot inteckning.

Vadstena sparbank ...

• •

•211,66 b

Bästa förmånsrätt i linjen

Fågelsta—Vadstena, 10

km.

Linköpings sparbank.

551,541

Bästa förmånsrätt i lin- jen Fornåsa—Motala, 15

km.

D:o.

D:0 ■.......................

61,920

Inteckning i stadsfastig- het.

I):o.

Bankekinds sparbank.

Östergötlands Enskilda

10,247

Borgen.

Löses av borgensmännen,

som erhålla ersättning

i aktier.

Bank........................

|

914,191

Säkerhet dels i bolagets

främmande aktier dels

i inteckningar:''

för 250,000 kr. i linjen

Vadstena—Ödeshög, 33

km., efter statslånet,

för 100,000 kr. i linjen

Fågelsta—Vadstena, 10

km., efter 200,000 kr.,

för 275,000 kr. i linjen

Linköping—Fågelsta, 39

km., efter 905,000 kr. och

för 450,000 kr. i linjen

Fornåsa—Motala, 15 km.,

efter 50,000 kr.

För 450.000 kr. tagas pre-j

ferensaktier; återsto- den kvarstår som lån|

mot inteckning.

Järnvägsstyrelsen.........

22,324

Samma inteckning som

för statslånet, men efter

detta.

För 12 % tagas prefe-j

rensaktier, för 88 %!

stamaktier.

Telegrafstyrelsen .........

41,575

Ingen säkerhet.

D:o.

Asea och A.-B. Svenska

Järnvägs verkstäderna

223,720

Gemensam inteckning för

180.000 kr. i linjen Lin- köping—Fågelsta efter

725.000 kr., i linjen Lin- köping—Ringstorp för

90.000 kr. efter 425,00C

kr. samt i linjen Kloek- rike—Borensberg för

50.000 kr. efter 150,000

i kr.

Betalning för den del av''

fordran, som kau vän-i

tas bliva täckt vid en

försäljning; för övrig:

! fordran, beräknad till!

22,000 kr., preferens-1

aktier.

Enskild fordran............

31,200

Andra inteckning i stads- fastighet.

Lån.

Svenska järnvägarnas ar-

1 För YZ% tagas preferens-,

för 88 % stamaktier.

betsgivareförening ...

21,833

Ingen säkerhet.

Enskilda fordringsägare

457,085

l):o.

D:o.

Att, såsom av bolagets styrelse anförts, en rekonstruktion av bolaget vore

nödvändig, därest konkurs skulle kunna undvikas, syntes vara tydligt. Den av

eu advokatfirma utarbetade och av bolagets styrelse antagna rekonstruktionsplanen

syntes ock i det stora hela utgå från sunda och kloka principer och

ägnad att så vitt möjligt tillgodose fordringsägare, som saknade eller endast

innehade sekunda säkerhet för sina fordringar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

b Kungl. Maj.ts proposition nr 179.

Av den i det föregående lämnade tablån framginge emellertid, att de fordringsägare,

som innehade första inteckning i järnvägslinjen Vadstena—Ödeshög,

nämligen riksgäldskontoret och järnvägsstyrelsen, i rekonstruktionsplanen blivit

mindre val tillogdosedda än samtliga andra innehavare av första inteckning och

jämväl sämre än vissa innehavare av sekunda säkerheter. I skrivelse till riksgäldskontoret

hade bolaget ej angivit något motiv härför. I skrivelse till järnvägsstyrelsen

hade endast anförts, att, då järnvägsstyrelsen ägde rätt i samma

inteckningar å 250,000 kronor, som vore pantförskrivna för statslånet, men

törst sodan statslånet erhållit full täckning och då värdet av ifrågavarande

inteckning näppeligen kunde väntas täcka någon del av järnvägsstyrelsens

fordran, det syntes berättigat att likställa denna med de rent oprioriterade.

Beträffande riksgäldskontorets och järnvägsstyrelsens fordringar vilade sålunda

rekonstruktionsplanen på förutsättningen, att linjen Vadstena—Ödeshög

finge tillmätas ett synnerligen lågt värde.

Utredningsmännen beräknade järnvägens realisationsvärde till 208,000 kro- ''

nor, vilket vore något lägre än det belopp, till vilket statens kapitalinsats i

företaget enligt rekonstruktionsförslaget skulle upptagas vid sammanräkning av

som lån kvarstående fordran och i utbyte för lån tagna preferensaktier.

U''d ö\eivägande av vad salunda anförts hava utredningsmännen kommit till

följande slutsatser:

Såsom länk i Mellersta Östergötlands järnväg kunde bandelen Vadstena_

Odeshög vid nu rådande samtrafiksförhållanden, varunder samtrafiksgods

mellan Hästholmens och Ödeshögs stationer ä ena sidan samt Norrköping m. fl.

stationer å den andra icke transporterades över egen järnväg via Linköping

utan över Mjölby—Hästholmens järnväg, endast tillmätas ett obetydligt affärsvärde,

beroende därpå, att trafiken a järnvägsdelen till sm omfattning i och för

sig vore föga betydlig och med hänsyn till det förekommande vagnslastgodsets

beskaffenhet även föga vinstgivande.

båsom trafiktillförare till bandelen Vadstena—Fågelsta och, särskilt beträffande

betor,^ även till Mellersta Östergötlands järnväg i övrigt hade bandelen

emellertid sin betydelse, och denna torde komma att väsentligt ökas, därest nya

samtrafiksbestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som

av järnvägsstyrelsen blivit avgivet, komrne att framdeles bliva gällande. Bandelens

affärsvärde för Mellersta Östergötlands järnväg kunde därför framdeles

bliva väsentligt större än vad det nu vore.

Bilder nu radande samtratiksförliallanden, från vilka föreliggande reorganisationsplan

torde utga, kunde skäl anföras såväl för som emot en reglering av

statslånet på föreslaget sätt. Den viktigaste erinran, som syntes kunna göras

mot förslaget, vore, att den handel, i vilken staten innehade inteckning, tillerkänts

ett väsentligt lägre värde per kilometer än Mellersta Östergötlands järnvägs

övriga såväl huvudbanor som sidolinjer. Något avgörande bevis för att en

sådan värdering kunde anses ur saklig synpunkt fullt berättigad hade enligt

utredningsmännens uppfattning icke lämnats, men statistiska beräkningar, vilka

pekade i sådan riktning, hade dock delgivits utredningsmännen och egna undersökningar

hade givit till resultat, att järnvägslinjen mellan Vadstena och Ödeshög.

tänkt trafikerad som självständig järnväg, skulle giva ett så svagt ekonomiskt

resultat, att möjligen förräntning icke skulle erhållas å ens någon del av

nuvarande statslån.

\ id prövning av fragan. huruvida från statens sida vissa lättnader skäligen

kunde i förevarande fall ifrågakomma beträffande statslånets förräntning och

amortering, torde även andra än rent affärsmässiga synpunkter komma att av

beslutande myndigheter anläggas. Från likvidatorernas sida erinrades i sådant

hänseende, att såväl enskilda fordringsägare som bankföretag m. fl. vid genom
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 179. •

förande av reorganisationsplanen finge vidkännas förluster, vilka i storlek

långt överstege dem, som skulle träffa staten. Regleringen av statsverkets fordringar

utgjorde endast en mindre detalj i en större reorganisationsplan, vars

genomförande måhända äventyrades, därest tillmötesgående ej visades från

statens sida.

I förevarande fall, då viss osäkerhet måste anses råda, huruvida ett tillmötesgående

av den gjorda framställningen kunde ur rent affärsmässig synpunkt

anses motiverat eller icke, torde förenämnda synpunkter förtjäna beaktande.

Utredningsmännen hade därför sökt att med tillmötesgående i princip av den

föreliggande rekonstruktionsplanen, i vad den rörde statslånet, doek erhålla

vissa förbättringar, vilka synts ur saklig synpunkt berättigade.

Närmast hade det härvid synts angeläget, att samma eller minst lika god

säkerhet som för närvarande komme att finnas för statens fordran i dess helhet.

Utredningsmännen ansåge därför, att medgivande icke borde lämnas till utbyte

av eu dol av statens med hypotek försedda fordran mot aktier. Däremot vore

intet att erinra, mot ett utbyte av nuvarande inteckning i bandelen V adstena—

Ödeshög mot inteckning i Mellersta Östergötlands järnväg närmast efter obligationslånet,

då sådan säkerhet ej kunde anses sämre utan snarare bättre än den

nu förefintliga.

För tillmötesgående av önskemålet om räntekostnadernas nedbringande tunne

utredningsmännen för sin del skäligt, att staten tills vidare och till dess utdelning

å preferensaktier ägde rum, avstode från förräntning och amortering av

ungefär så stor del av statslånet som den, vilken föreslagits skola ersättas med

preferensaktier. Dock ansåge utredningsmännen med hänsyn till att bandelen

Vadstena—Ödeshög kunde vid förändring av samtrafiksbestämmelserna bliva

väsentligt mer vinstgivande än nu vore fallet, att det borde intagas eu bestämmelse,

att skyldighet till förräntning och amortering av berörda del av statslånet

skulle efter riksgäldskontorets beprövande inträda, därest vid förändring

av gällande bestämmelser angående samtrafiksvägarna Mellersta Östergötlands

järnväg komme att tillföras väsentlig inkomst av trafik, som nu befordrades

över Mjölby—Hästholmens järnväg. Eu dylik bestämmelse torde få anses fullt

befogad, enär Mjölby—Hästholmens järnvägsaktiebolag efter en omläggning av

trafikvägarna på sätt ovan ansetts möjligt, torde bliva. oförmöget att fullgöra

sina förpliktelser gent emot statsverket, sådana dessa blivit ar 1921 etter statsmakternas

medgivande reglerade. .

I likvidatorernas balansräkning per den 80 juni 192 ( vore statsianet upptaget

till ett belopp av 222.267 kronor 56 öre, varvid anståndsräntan uppförts i

sill helhet med 22,975 kronor, ehuru den enligt amorteringsplanen förfölle till

betalning först från och med år 1944. Att anståndsräntan icke reducerats till

sitt nutidsvärde vore motiverat av att viss statens fordran skulle utbytas mot

aktier, angående vilka vore ovisst, om eller när utdelning kunde komma att äga

ram. Enahanda synpunkt gällde, därest, på sätt av utredningsmännen 1 öresloges.

räntefrihet tills vidare beviljades lör viss del av statsianet. vid reglering

av statslånet, på sätt ovan ifrågasatts, torde ny skuldförbindelse böra utfärdas

och härvid anståndsräntan lämpligen inräknas i lånebeloppet. L huvudsaklig

överensstämmelse med avgivet förslag föresloges, att den nya skuldförbindelsen

utfärdades å det belopp, till vilket statslånet uppginge vid tiden för

rekonstruktionens genomförande, och att härvid beloppet fördelades med haliten

på en låneandel, för vilken amortering och förräntnmgsskyldighet omedelbart

inträdde, och med hälften på eu låneandel, för vilken annuiteter skulle erläggas,

först sedan vissa ovan nämnda omständigheter inträffat. _ ,

Den föreslagna regleringen av Mellersta Östergötlands järnvägs statslan torde

icke få anses vara av natur att böra föranleda ändring av i givna koncessioner

föreskrivna inlösningsvillkor för Mellersta Östergötlands järnväg eller nagon

dess handel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

I anslutning härtill hava utredningsmännen tillstyrkt, att statens fordran

hos bolaget för statslånet, därest rekonstruktion av bolaget äger rum i huvudsak

enligt framlagd plan, regleras sålunda:

Statens fordran för statslånet upptages till det belopp, vartill densamma, inberaknat

anstandsräntan, kommer att uppgå vid tidpunkten för rekonstruktionens

genomforande. Som säkerhet för denna fordran ställes den inteckning med

bästa förmånsrätt i handel en Vadstena—Ödeshög, som nu ligger som säkerhet

tor statslånet, men medgiver staten, att denna inteckning må efter sammanslagning

av de olika bandelarna till en järnvägsenhet utbytas mot inteckning i Mellersta

Östergötlands järnväg i dess helhet, med förmånsrätt näst efter ett obligationslån

a högst 1,200,000 kronor. I den mån avbetalning sker å obligationslånet

bor säkerheten för detta hållas riksgäldskontoret tillhanda i och för successivt

förbättrande av säkerheten för statslånet.

Annuitet å det reglerade statslånet skall erläggas med ft procent, varvid

rantan beräknas efter 4.5 procent; dock medgiver staten, att annuitet tills vidare

debiteras endast för halva beloppet av statens reglerade fordran, varemot annuitet

a den andra hälften debiteras först från och med början av år. av vars inkomst

Indelning a preferensaktier liar blivit beslutad, eller från en tidigare tidpunkt

därest vållande bestämmelser angående samtra riksvägarna undergå sådan ändnng,

att Mellersta Östergötlands järnväg kommer att tillföras väsentlig inkomst

av trafik,_ som enligt nu gällande bestämmelser framföres över Mjölby_Häst
holmens

järnväg, varvid riksgäldskontoret skall äga att pröva, huruvida och

från vilken tidpunkt annuitet i sistnämnda fall skall debiteras.

I anledning av berörda utredning och förslag anföra fullmäktige i riksgäldskontoret

följande:

båsom av påskrift å utredningsmännens promemoria framginge, hade likvidatorerna

för Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolag funnit sig kunna godtaga

det av utredningsmännen framlagda förslaget till reglering av skuldförhållandet

till staten.

Under förhandenvarande förhållanden torde staten ej böra undandraga sig att

genom skäliga medgivanden beträffande statslånet lämna, sill medverkan till den

planerade rekonstruktionen av järnvägsföretaget. Utredningsmännens förslag,

som för staten vore fördelaktigare än det ursprungliga förslaget, syntes fullmäktige

kunna förordas till antagande. Några tillägg till de av utredningsmännen

föreslagna villkoren torde dock vara erforderliga. Den hälft av det reglerade

statslånet, varå frihet från ränte- och amorteringslikvid under vissa, förutsättningar

skulle medgivas, borde sålunda anses vara genast förfallen till betalning.

i händelse det nya bolaget försattes i konkurs eller trädde i likvidation

eller ock den järnväg, som vore intecknad för lånet, försåldes exekutivt. Därest

preferensaktierna i det nybildade bolaget skulle medföra rätt att utbekomma

bristande utdelning för ett eller flera tidigare år (s. k. ackumulerad utdelning),

borde riksgäldskontoret i avseende på nyss omförmälda hälft av statslånet ef

komma i en sämre ställning än ägarna av sagda aktier, utan borde i så fall annui‘ii

.f„ ra erläggas även för samtliga de räkenskapsår, för vilka dylik utdelning

erhölles. Slutligen torde såsom villkor för regleringen av statslånet böra uprcställas,

att rekonstruktionen av Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolag venomfördes

inom viss begränsad tid, förslagsvis senast den 81 december 1929."

Fullmäktige hemställa, att förslag måtte framläggas till riksdagen om reglering

av Mellersta. Östergötlands järnvägsaktiebolags skuld till staten i överensstämmelse

med det av utredningsmännen avgivna förslaget med de av fullmäktige

ifrågasatta tillägg.

Fullmäktiges förslag har tillstyrkts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

Såsom av det föregående framgår, har statsverket förutom på grund av statslånet

ytterligare två fordringar hos bolaget, vilka jämte räntor den 1 september

1927 uppgingo till 22,323 kronor 75 öre och 41,574 kronor 67 öre. Det förra

beloppet utgör statens järnvägars fordran för vissa för bolagets räkning utförda

ombyggnadsarbeten vid Linköpings station och det senare beloppet telegrafverkets

fordran för av elektrifieringen av linjerna Fågelsta—Linköping

och Fornåsa—Motala betingade, av telegrafverket utförda ändringar och flyttningar

av verkets svagströmsledningar utmed banan, vilka arbeten jämlikt

Kungl. Maj:ts resolution den 1 oktober 1914 angående tillstånd till berörda

elektrifiering skola bekostas av bolaget.

Enligt rekonstruktionsförslaget skulle i stället för berörda fordringar lämnas

aktier i det nya bolaget, nämligen preferensaktier för 12 procent och stamaktier

för 88 procent av fordringarnas belopp.

I skrivelse den 29 december 1927 har telegrafstyrelsen hemställt om bemyndigande

att utbyta telegrafverkets fordran mot aktier på sätt nyss angivits.

Järnvägsstyrelsen har i skrivelse den 4 februari 1928 anfört, att då statens

järnvägar i rekonstruktionsplanen syntes hava blivit mindre väl tillgodosedda

än samtliga innehavare av första inteckning och jämväl sämre än innehavare av

sekunda säkerhet, det kunde ifrågasättas, huruvida icke hela fordringsbeloppet

borde utbytas mot preferensaktier i det nya bolaget. Därest emellertid detta

icke läte sig göra, vore styrelsen beredd att acceptera bolagets förslag. Styrelsen

har därför hemställt om bemyndigande att ordna sitt mellanhavande med

bolaget enligt endera av de grunder, st3Trelsen angivit.

Med anledning härav hava likvidatorerna i skrivelse den 20 februari 1928 anfört

följande:

Enligt likvidatorernas uppfattning kunde de inteckningar å tillhopa 250,000

kronor i järnvägen Vadstena—Ödeshög, vilka låge till säkerhet för i första

band statslånet och därefter statens järnvägars fordran, icke lämna tillgång till

täckande av ens någon del av sistberörda fordran, varför statens järnvägar

måste anses såsom oprioriterad fordringsägare och icke kunde erbjudas bättre

villkor än övriga sådana, nämligen erhållande av aktier i det nya bolaget till

hela fordringsbeloppet, varav 12 procent i preferensaktier och 88 procent i

stamaktier. En förändring i rekonstruktionsplanen på sätt järnvägsstyrelsen

ifrågasatt skulle enligt likvidatorernas mening äventyra och i allt fall väsentligen

försvåra dess genomförande, enär härigenom preferensaktiernas sammanlagda

belopp bleve högre. Det bleve därför nödvändigt att öppna nya. förhandlingar

med samtliga oprioriterade fordringsägare och även med åtskilliga

prioriterade, vilka förhandlingar sannolikt bleve svåra att föra till gynnsamt

resultat.

Statskontoret har i utlåtanden den 13 och den 28 februari 1928 anfört:

Beträffande telegrafverkets fordran, som vore helt oprioriterad, hade statskontoret

kommit till den uppfattningen, att det föreslagna utbytet av denna

fordran mot aktier i det nya bolaget ur telegrafverkets synpunkt torde vara

att förorda. Vidkommande statens järnvägars fordran, för vilken viss inteckningssäkerhet

funnes, torde det emellertid vara svårt att bilda sig något mera

bestämt omdöme rörande säkerhetens värde, som sammanhängde med förhållanden,

vilka nu vore svåra att förutse. I varje fall syntes det rätt ovisst, om

järnvägsstyrelsen kunde komma att erhålla täckning för någon avsevärd del av

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departemonts
chefen.

10 Kungl. Maj tis proposition nr 179.

lånebeloppet. Under sådana omständigheter och då det syntes i viss män ligga

i det allmännas intresse, att en hållbar rekonstruktion av järnvägsbolaget kunde

komma till stånd, förefölle det därför statskontoret, som om staten icke borde

undandraga sig att vara behjälplig vid rekonstruktionen genom att gå med på

utbytet av järnvägsstyrelsens ifrågavarande fordran mot aktier. Givetvis vore

det ur statens järnvägars synpunkt önskvärt, om, såsom järnvägsstyrelsen ifrågasatte,

dessa aktier till större del än som av bolaget föreslagits komme att

bestå i preferensaktier. Ett bestämt vidhållande av ett sådant krav torde emellertid,

efter vad i likvidatorernas föreliggande yttrande anfördes, möjligen

kunna äventyra rekonstruktionen, och då järnvägsstyrelsen förklarat sig för

sin del beredd, att, om styrelsens tanke icke läte sig genomföras, acceptera bolagets

förslag, ville statskontoret ej motsätta sig, att styrelsen erhölle bemyndigande

att ordna sitt ifrågavarande mellanhavande med järnvägsbolaget på sätt

i rekonstruktionsförslaget förutsatts.

Då samtliga frågor om statens biträde vid rekonstruktionen torde böra prövas

i ett sammanhang, syntes även frågan om utbyte av telegrafverkets och

statens järnvägars fordringar mot aktier böra hänskjutas till riksdagen, vilket

jämväl i och för sig, med hänsyn till uppgörelsernas karaktär, torde vara lämpligt.

Om aktier sålunda av telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen komme att

tecknas i det tillämnade nya bolaget, syntes desamma åtminstone tillsvidare

böra redovisas bland vederbörande verks tillgångar och åtgärd därför icke vidtagas

för deras överförande till den av statskontoret förvaltade fonden för statens

aktier.

Av vad i detta ärende förekommit torde framgå, att därest en rekonstruktion

av Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolag, vilket redan trätt i likvidation.

icke med det snaraste företages, bolaget sannolikt kommer att försättas i

konkurs, i vilket fall utsikterna att erhålla full täckning för statsverkets fordran

på grund av ovanberörda statslån äro mycket ovissa. En plan för rekonstruktionen

av bolaget har nu uppgjorts, och enligt det förslag till reglering, i samband

med rekonstruktionen, av bolagets skuld på grund av statslånet, vilket av

de av fullmäktige i riksgäldskontoret tillkallade utredningsmännen framlagts

och jämväl godtagits från bolagets sida, skulle bolagets såväl förfallna som

icke förfallna skuld på grund av statslånet bilda ett nytt lån, av vilket tills

vidare hälften skulle förräntas och amorteras. Då ett genomförande av ifrågavarande

rekonstruktionsplan synes såväl bliva till gagn för det allmänna som

ock vara det fördelaktigaste sätt, varpå statens mellanhavande med detta järnvägsföretag

under förhandenvarande förhållanden kan ordnas, och då det med

hänsyn till de uppoffringar, som från enskilda intressenter gjorts, måste anses

skäligt, att jämväl staten medverkar till företagets rekonstruktion och konsolidering,

anser jag mig böra tillstyrka, att bolagets skuld på grund av statslånet

ordnas på sätt ovanbemälda utredningsmän föreslagit. Vid bifall härtill lärer

det få ankomma på Kungl. Maj:t att för det sålunda reglerade lånet föreskriva

villkor och bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med utredningsmännens

förslag med av fullmäktige angivna tillägg.

Vad beträffar telegrafverkets och statens järnvägars fordringar hos bolaget,

skulle sistnämnda verk såsom fordringsägare enligt rekonstruktionsförslaget

måhända komma i en något sämre ställning än för närvarande. Med hänsyn

till det allmänna intresse, som är förknippat med att ett genomförande av rekonstruktionsförslaget

icke försvåras, torde emellertid detta förslag böra biträdas

även i nu ifrågavarande del. Därest riksdagen icke däremot uttalar någon

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 179.

11

erinran, synes sålunda Kungl. Maj :t böra bemyndiga telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen

att utbyta sina omförmälda fordringar mot aktier i det nya bolaget,

varav preferensaktier för 12 procent och stamaktier för 88 procent av

fordringsbeloppet, ävensom att på sätt statskontoret föreslagit tills vidare bokföra

de sålunda erhållna aktierna bland vederbörande verks tillgångar.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolags i likvidation

skuld till staten på grund av det för anläggning av järnväg mellan

Vadstena och Ödeshög beviljade statslånet å 300,000 kronor

må regleras på sätt och under villkor, som av mig i det föregående

förordats.

2:o.

Härefter torde jag få anmäla frågan om avskrivning av viss del av statslån

till Falkenbergs järnvägsaktiebolag.

Kungl. Maj:t beviljade den 8 juli 1892, den 17 maj 1895, den 16 juli 1897,

den 13 januari 1899 och den 27 april 1900 koncession å järnväg om 0.S91 meters

spårvidd respektive från Falkenberg till Fridhem, från Fridhem till Älvsered,

från Älvsered till Mjöbäck, från Mjöbäck till Holsljunga samt från Holsljunga

till Limmared å Borås—Alvesta järnväg. Jämlikt särskilda medgivanden av

Kungl. Maj:t blev Falkenbergs järnvägsaktiebolag innehavare av samtliga dessa

koncessioner. Medan större delen av järnvägen från Falkenberg till Limmared

eller sträckan Falkenberg—Holsljunga om 71.5 kilometer byggdes lielt med

enskilda medel, erhölls statslån för anläggning av den 30.5 kilometer långa bandelen

Holsljunga—Limmared. Den 8 september 1900 fastställde nämligen

Kungl. Maj:t kostnadsberäkning för berörda handel att, så vitt kostnaden

skulle tagas till grund för sökt statslån, sluta å 1,010,000 kronor samt beviljade

för utförande av järnvägsanläggningen eif lån ur allmänna järnvägslånefonden

å 505,000 kronor. För detta lån stadgades villkor motsvarande förut omförmälda,

för statslån till Fågelsta—Vadstena—Ödeshögs järnvägsaktiebolag föreskrivna

villkor, dock med fem procents överränta och med andra tider för anstånd

med räntans erläggande och kapitalavbetalnings påbörjande. Sålunda

medgavs dylikt anstånd till högst ett år från den 31 december 1903, och föreskrevs,

att kapitalavbetalningen skulle vidtaga den 31 december 1906.

Avskrivning

av viss del av

statslån till

Falkenbergs

järnväg sa/.iiebolag.

I skrivelse den 1 februari 1928 har Falkenbergs järnvägsaktiebolag med

förmälan, att bolaget efter år 1921 av brist på nödiga medel icke kunnat inbetala

annuiteterna å berörda statslån, hemställt, att bolagets skuldförhållande

till staten måtte regleras i enlighet med de grunder, som av fullmäktige i riksgäldskontoret

tillsatta utredningsmän i en den 1 februari 1928 dagtecknad promemoria

föreslagit.

Av utredningsmännens berörda utredning, beträffande vilken torde få hänvisas

till handlingarna i ärendet, må här återgivas följande:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

Trafikomfattningen å järnvägen hade starkt nedgått i förhållande till trafikomfattningen

icke blott under krigsårens högkonjunktur utan även under åren

före kriget. Denna minskning berodde beträffande persontrafiken huvudsakligen

på automobiltrafikens tillkomst och utveckling och i fråga om godstrafiken

företrädesvis på minskade transporter av trävaror, vilka alltjämt utgjorde järnvägens

viktigaste transportartikel. Nedgången i trätransporterna hade sina

orsaker dels i tillkomsten år 1907 av järnvägen Falköping—Limmared—Landeryd,

dels ock på senare år i starkt reducerad tillgång på avverkningsbar skog

i banans närhet samt i ändrade avsättningsförhållanden beträffande det mindre

virket.

Den allt starkare konkurrensen från automobiler och anslutande järnvägar

hade nödvändiggjort sänkningar av tarifferna, så att persontaxorna endast föga

överstege de vid statens järnvägar tillämpade. Godstaxorna låge dock alltjämt

väsentligen över statens järnvägars.

Resultatet av rörelsen, som till och med år 1919 varit tillfredsställande, hade

från och med år 1920 försämrats, så att från och med år 1922 annuiteterna å

statslånet ej guldits och ej heller några nämnvärda avskrivningar eller avsättningar

till förnyelsefond kunnat göras.

Under senare år hade bolagets styrelse vidtagit energiska åtgärder för utgifternas

begränsning, så att de egentliga driftkostnaderna, d. v. s. driftkostnaderna

utan räntor och avskrivningar, som år 192:5 belöpte sig till 441,025

kronor, år 1926 utgjorde endast 361,815 kronor och under år 1927 ytterligare

nedgått. För år 1927 syntes kunna beräknas ett driftöverskott av omkring

70,000 kronor.

Beträffande driftöverskottet för framtiden hade man att räkna med eu

väsentlig minskning av inkomsterna ej mindre på grund av de taxesänkningar,

som måste bliva följden av dels automobiltrafikens ytterligare utveckling och

dels förestående omläggning av samtrafiken, än även på grund av den blivande

betydliga sänkningen av statens järnvägars taxa, som även vore samtrafikstaxa.

I fråga om utgifterna syntes, då möjliga besparingsåtgärder redan underår

1927 varit till större delen genomförda, någon större ytterligare minskning

icke kunna påräknas. Man torde därför i en framtidskalkyl böra utgå från ett

årligt driftöverskott av i genomsnitt 60,000 kronor, vilket belopp dock avsevärt

överstege medeltalet för åren 1922—1926, 47,315 kronor.

Av berörda 60,000 kronor syntes böra reserveras lägst 30,000 kronor årligen

för avsättning till förnyelsefond. Det belopp av 30,000 kronor, som därefter

skulle återstå för förräntning och amortering av bolagets lån, vore emellertid

alldeles otillräckligt. Det syntes därför oundgängligen nödvändigt, att bolagets

skuldbörda eller i varje fall dess årliga utgifter för densamma underginge

en avsevärd reduktion.

Bolagets huvudsakliga skulder utgjordes av statslånet och ett obligationslån.

Å statslånet, 505,000 kronor, för vilket säkerheten utgjordes av en första inteckning

i bandelen Holsljunga—Limmared, hade kapitalskulden vid 1921 årsslut

genom amortering nedgått till i runt tal 452.520 kronor, men därefter hade

skulden starkt ökats genom ackumulering av räntor och överräntor, så att densamma

vid 1927 års slut utgjorde:

'' Förfallen skuld Iekc “C'''' ! Summa

skula

i j

Kapital .............................................. i 32,822 ,69! 419,697 ''57! 452,520 J26

Kanta.................................................. 118,677 311 11,804 |—[ 130,481 ;31

Overränta...........................................I 17,931 188 — |—| 17.931 188

AnstÄndsränta....................................... j__— | — i 44,300 I—| 44^300 |—

Kronor | 169,431 8sj 475,801 ;57: 645,233 !45

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Mai:ts proposition nr 179.

Det år 1898 genom aktiebolaget Stockholms Handelsbank emitterade obligationslånet,

som löpte med 4.5 % ränta, var upplagt å 800,000 kronor. Obligationer

emitterades dock för endast 720,000 kronor. Till säkerhet lör lånet låge

första inteckningar å sammanlagt 1,130,000 kronor, nämligen två å respektive

600.000 kronor och 200,000 kronor i linjen Falkenberg—Fridhemsberg, en å

120.000 kronor i linjen Fridhemsberg—Älvsered, eu å 80.000 kronor i linjen

Älvsered—Mjöbäck och en å 130,000 kronor i linjen Hjöbäck—Holsljunga. Förfallande

annuiteter å obligationslånet hade alltid erlagts av bolaget. Vid 1920

års slut uppgick den resterande kapitalskulden till 428.000 kronor. De årliga

aunuiteterna uppginge till omkring 40,000 kronor. Slutbetalning a lånet ägde

rum under år 1941.

Det syntes att döma av förestående beräkningar icke sannolikt, att bolagets

överskott av rörelsen fram till och med år 1941 skulle fullt förslå till som nödvändiga

ansedda avsättningar till förnyelsefond och annuiteter å obligationslånet.

Å statslånet kunde då under anförda tid knappast annuiteter beräknas

bliva till någon del fullgjorda, såvida icke staten träffade uppgörelse med bolaget.

varigenom statsskulden reglerades till eu storlek, som stode i skäligt förhållande

till järnvägens reducerade avkastningsmöjligheter. En sådan reglering

torde icke blott ur bolagets utan även ur statens synpunkt få anses fördelaktig.

Skulle inga annuiteter å statslånet bliva inbetalda under de kommande åren fram

till år 1942, så komme nämligen statens fordran att genom anhopning av räntor

och överräntor växa till sådant belopp, nämligen omkring 1.107.000 kronor, att

det med stor sannolikhet icke skulle kunna bliva bolaget möjligt att ens efter

obligationslånets slutamortering fullgöra förräntning och amortering a statsskulden

och därjämte återbetala de under en följd av år oguldna räntorna. Eu

reglering av skulden till staten bleve då i varje fall förr eller senare nödvändig,

såvida staten icke skulle vilja inlösa järnvägen. Det syntes emellertid särskilt i

betraktande av automobiltrafikcus fortsatta tillväxt knappast sannolikt, att man

år 1941 skulle kunna erhålla en för staten fördelaktigare uppgörelse än nu.

Vid bedömande av ifågavarande skuldregleringsfråga syntes även hänsyn

böra tagas till det förhållandet, att den senast tillkomna handel, vari riksgäldskoutoret

innehade inteckning till säkerhet för statslånet, nämligen linjen Holsljunga—Limmared,

vore järnvägens svagast trafikerade och minst givande

sträcka. Bandelens ekonomiska betydelse och existensberättigande låge däri. att

den tillförde den sydligare sträckan trafik. Det förhållandet, att det vore de med

enskilda medel byggda bandelarna, som gåva överskott, kunde även anföras

som skäl för att aunuiteterna å obligationslånet utginge före annuiteterna å

statslånet. Detta företräde för obligationslånet betingades ur praktisk synpunkt

redan därav, att bolaget otvivelaktigt skulle försättas i konkurs, därest förbindelserna

i fråga om obligationslånet ej bleve fullgjorda, varvid staten för bevakande

av sin fordran bleve nödgad att inropa järnvägen i dess helhet.

Vid förhandling om de närmare villkoren för en reglering av bolagets skuldförhållande

till staten hade från bolagets sida anförts, att. sedan numera utgifterna

blivit starkt minskade, viss förutsättning kunde finnas för en begränsad

årlig inbetalning till riksgäldskontoret, ehuru härvid tydligen medel måste

komma till användning, vilka rätteligen borde genom avsättning till förnyelsefond

reserveras för järnvägens eget behov. Vid sådan inbetalning ökades emellertid

den redan nu förefintliga bristen på medel för förnyelse av bana. byggnader

och rullande materiel, varför det bleve nödvändigt att efter obligationslånets

slutamortering ersätta bristen genom stora avsättningar under en längre

följd av år. För att detta skulle bliva möjligt fordrades, att bolagets skuld till

staten icke ökades genom anhopning av förfallande räntor utan fastmer reducerades

till belopp, vars förräntning och amortering kunde bliva möjlig att verkställa.

Mot denna bolagets uppfattning, som väl överensstämde med järnvägens

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

ekonomiska förutsättningar, sådana de i det föregående skildrats, vore intet att

erinra. Från bolagets sida hade gjorts gällande, att vid statslånets reglering

skulden till staten skäligen borde nedskrivas till 300,000 kronor. Utredningsmännen

hade emellertid icke ansett sig kunna tillstyrka eu så stark nedskrivning

av statens fordran men med hänsyn till föreliggande förhållanden funnit

sig böra förorda vissa eftergifter.

Utredningsmännen hava för sin del funnit sig böra biträda följande vid förhandlingarna

med bolagets styrelse framkomna förslag till uppgörelse, till vilket

förslag nämnda styrelse jämväl anslutit sig:

Statens fordran nedskrives till ett belopp av 452,520 kronor 2G öre, motsvarande

bolagets resterande kapitalskuld a statslånet. Under förutsättning'' att

dylik nedskrivning kommer till stånd, förbinder sig bolaget att till riksgäklskontoret

sasom ökad säkerhet lör statslånet pantförskriva inteckningarna i järnvägens

fyra södra bandelar i den mån desamma ej erfordras såsom säkerhet

för bolagets obligationslån; och kommer statens säkerhet sålunda att successivt

förbättras i mån som avbetalningar ske å obligationslånet. För att kunna disponera

erforderligt hypotek för rörelseförlag berättigas bolaget emellertid att

förfoga över inteckningar å sammanlagt 100,000 kronor med förmånsrätt före

statslånet. Efter obligationslånets slutbetalning sammanslås de fem bandelarna

till en järnvägsenhet, vari staten erhåller inteckning med förmånsrätt näst efter

berörda 100,000 kronor. För tiden intill 1941 års utgång befrias bolaget från

erläggande av annuiteter å statslånet mot det att bolaget förbinder sig att årligen

från och med år 1928 i ränta till riksgäldskontoret inbetala 10,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt reglering av bolagets skuld

till staten i enlighet med utredningsmännens förslag.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anfört följande:

»Det av utredningsmännen framlagda förslaget innebär visserligen, att staten

skulle efterskänka oguldna räntor å omkring 148,000 kronor jämte anståndsräntan

till ett beräknat värde av nära 11,000 kronor, varförutom staten under

en tid av fjorton ar skulle i ränta erhålla endast 10,000 kronor årligen, motsvarande

2.21 procent å det kvarstående kapitalbeloppet, 452,520 kronor 26 öre.

Ehuru en skuldreglering enligt dessa, grunder medför eu betydande eftergift

irån statens sida, anse fullmäktige likväl, med hänsyn till bolagets ekonomiska

ställning och resultat av trafiken under de senare åren, en för staten förmånligare

uppgörelse icke kunna ernås och vilja därföro biträda förslaget.

Utredningsmännens förslag torde emellertid böra fullständigas med några

detaljbestämmelser. Enligt detsamma skulle det åligga bolaget att årligen under

perioden 1928—1941 såsom ränta inbetala ovannämnda belopp av 10,000

kronor. Denna ränta bör anses löpa från och med den 1 januari 1928, då skuldregleringen

skall anses hava ägt rum, och sålunda inbetalas första gången den

31 december 1928 och därefter samma dag under hela perioden. Vid början av

år 1942 skulle, om utredningsmännens hemställan godkännes, bolagets skyldighet

att enligt förut gällande bestämmelser förränta och amortera den återstående

kapitalskulden 452,520 kronor 26 öre ånyo inträda. Utredningsmännen

hava ej yttrat sig om huruvida annuiteten skall beräknas å nyssnämnda återstående

kapitalskuld eller å det ursprungliga lånebeloppet 505,000 kronor. Då

emellertid bolagets utgifter efter obligationslånets slutbetalning minskas med

omkring 40,000 kronor årligen, vilja fullmäktige förorda, att det senare alternativet

antages och att annuiteten följaktligen bestämmes till 5 % av 505,000

kronor. Densamma kommer i så fall att utgå med 25,250 kronor, varav först

skall gäldas ränta efter 47a % å ogulden kapitalskuld och återstoden utgöra

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 179.

kapitalavbetalning. Annuiteten torde böra erläggas samma dag som för det ursprungliga

lånet varit stadgad eller den 15 maj varje år under amorteringstiden.

Den 15 maj 1942 synes emellertid endast upplupen ränta från samma

års början böra inbetalas, i följd varav den första fullständiga annuiteten förfaller

till betalning först den 15 maj 1943.

I samband med den reglering av vissa järnvägsbolags skuldförhållande till

staten, som under senare tid ägt rum, har i flera fall föreskrivits, att vederbörande

bolag icke skulle äga rätt att utan tillstånd av Kungl. Maj:t inköpa andra

järnvägar, förvärva aktier i andra järnvägsbolag eller eljest vidtaga åtgärder,

som innebära utvidgning av bolagets verksamhet. Ett liknande stadgande

torde lämpligen böra meddelas såsom villkor för den skuldreglering, varom nu

är fråga.

Falkenbergs järnvägsaktiebolags ekonomiska ställning är för närvarande

visserligen icke sådan, att en reglering av bolagets skuld på grund av statslånet

i och för sig är nödvändig. Trots de kraftiga åtgärder, som av bolagets ledning

vidtagits för att nedbringa driftkostnaderna, torde emellertid de årliga driftöverskotten

näppeligen lämna tillgång till gäldande av annuiteterna å statslånet

förrän år 1942, då det obligationslån, som bolaget upptagit för byggande av

den huvudsakliga delen av sin järnväg, blivit slutbetalt. Vid nämnda tidpunkt

skulle emellertid bolagets skuldbörda på grund av statslånet genom anhopning

av oguldna räntor hava blivit så stor, att en nedskrivning av skulden

måste äga rum. Det synes lämpligare, att den avskrivning av statens fordran,

som sålunda i varje fall lärer bliva oundviklig, nu vidtages och detta så

mycket hellre, som enligt det framlagda förslaget till skuldreglering staten beredes

möjlighet att redan nu erhålla någon förräntning av statslånet. I betraktande

härav och då den ifrågasatta nedskrivningen av statens fordran endast

skulle avse räntorna, varemot statens ännu oguldna kapitalfordran skulle kvarstå,

torde den föreslagna uppgörelsen vara för staten godtagbar. Jag anser mig

därför kunna förorda, att bolagets skuldförhållande till staten regleras i enlighet

med sagda förslag, dock på de av fullmäktige i riksgäldskontoret föreslagna

villkor. Emellertid torde tillika böra föreskrivas, att för den händelse bolaget

icke kommer att uppfylla de för skuldregleringen uppställda villkor, fullmäktige

i riksgäldskontoret äga förklara uppgörelsen förfallen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att statens den 31 december 1927 beräknade räntefordran hos

Falkenbergs järnvägsaktiebolag må avskrivas under de av mig

i det föregående förordade villkor.

Till vad tillförordnade departementschefen sålunda

under punkterna l:o och 2:o hemställt, vari statsrådets

övriga ledamöter instämma, behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnar, att

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Departements
chefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:140 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolags i likvidation skuld till stat a1 i texten
  2. SU 1928:79 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående reglering av Mellersta Östergötlands järnvägsaktiebolags i likvidation skuld till staten m. m. s. 12 i texten