Sök i Ratio Lex

Angående nybyggnad för lantmäterikontoret i Jämtlands län

1928-03-16 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:184, Angående nybyggnad för lantmäterikontoret i Jämtlands län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

1

Nr 184.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nybyggnad

för lantmäterikontoret i Jämtlands län;

given Stockholms slott den 16 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sigurd Ribbing.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 16 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Ltberg,

von Stockenström.

Tillförordnade departementschefen, statsrådet Ribbing anför efter gemensam

beredning med cheferna för ecklesiastik- och jordbruksdepartementen:

I skrivelse den 28 oktober 1926 framlade byggnadsstyrelsen förslag till

uppförande av nybyggnad för lantmäterikontoret i Jämtlands län samt hemställde,

att för sådant ändamål måtte för budgetåret 1927—1928 anvisas

202,000 kronor. Såväl byggnadsstyrelsen som länsstyrelsen i Jämtlands län

föreslogo byggnadens uppförande å en av Östersunds stad kostnadsfritt erbjuden

tomt å stadsdelen Norr intill den s. k. fornbyn Jamtli, där plats jämBihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 155 höft. (Nr 184—185). 623 28 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj tis proposition nr 184.

väl skulle kunna beredas för en tilltänkt arkivdepå för Jämtlands län. Lantmäteristyrelsen

och riksdagens år 1926 församlade revisorer åter ansågo

nämnda tomt på grund av sitt avlägsna läge mindre lämplig för ändamålet,

och föreslog lantmäteristyrelsen nybyggnadens förläggning till den i närheten

av stadens rådhus belägna tomten nr 207 vid Repslagaregatan, vilken

tomt kunde förvärvas för ett pris av 20,000 kronor.

Berörda byggnadsförslag föranledde icke framställning till 1927 års riksdag.

I eu med anledning härav väckt motion (1:26) hemställdes, att anslag

måtte anvisas för uppförande å nyssnämnda tomt nr 207 av den av byggnadsstyrelsen

föreslagna nybyggnaden.

Riksdagen (skrivelse nr 222) anförde i detta ämne följande:

Om än behovet av nya lokaler för lantmäterikontoret syntes ådagalagt,

hade riksdagen likväl ansett sig icke då kunna bifalla sagda motion. Avgörande

för riksdagen hade därvid varit det outredda läge, vari frågan om

lantmäterikontorets förläggning befunne sig. Enligt riksdagens mening torde

förevarande spörsmål, med vilket jämväl den uppkomna frågan om anordnande

av en arkivdepå i Östersund i viss mån vore sammanhängande, böra

göras till föremål för ytterligare utredning. Härvid borde också övervägas,

huruvida icke nuvarande landsstatshusets centralt belägna tomt skulle kunna

lämna utrymme för någon ytterligare statlig byggnad. Yad särskilt lantmäterikontoret

anginge, skulle tvivelsutan genom dettas förläggning till

nämnda tomt vinnas åtskilliga fördejar; i detta avseende kunde erinras om

det samarbete, som i stor utsträckning förekomme mellan en länsstyrelse

och länets liintmäterikontor. Ur dessa synpunkter torde — vid ett eventuellt

val mellan de båda andra ifrågasatta tomtplatserna — den intill rådhuset

belägna vara att föredraga.

Under åberopande härav anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte med

beaktande av de av riksdagen angivna synpunkterna föranstalta om skyndsam

utredning samt framlägga därav föranlett förslag rörande nya lokaler

för ifrågavarande lantmäterikontor.

Då den av riksdagen avsedda utredningen vid tiden för avlåtande av innevarande

års statsverksproposition icke var slutförd, har Kungl. Maj:t i berörda

proposition (sjätte huvudtiteln, punkt 53) föreslagit riksdagen att i

avbidan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för nybyggnad

för lantmäterikontoret i Jämtlands län för budgetåret 1928—1929

beräkna ett extra reservationsanslag av 202,000 kronor.

Sedan ifrågavarande utredning numera fullbordats, anhåller jag att få

underställa föreliggande fråga Kungl. Maj:ts prövning.

För lantmäterikontoret i Jämtlands län äro förhyrda dels sedan den 1 juli

1912 fem rum med en sammanlagd areal av 209 kvadratmeter i rådhuset i

Östersund, dels ock provisoriskt sedan den 1 oktober 1926 ytterligare eu

lägenhet om tre rum in. m. i huset nr 24 vid Prästgatan i nämnda stad.

Den i rådhuset befintliga lokalens otillräcklighet och jämväl i övrigt —

särskilt på grund av stark fuktbildning — olämpliga beskaffenhet har föranlett

upprepade framställningar från lantmäteristyrelsen i syfte att erhålla en

mera tillfredsställande lokal. I denna fråga hava avgivits åtskilliga yttran
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

den av byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i Jämtlands län. Sålunda liar

länsstyrelsen i utlåtande den 23 april 1925 till fullgörande av utav Kungl.

Maj:t givet uppdrag att utreda möjligheten att utan nybyggnad ordna lantmäterikontorets

lokalfråga meddelat, att, såvitt länsstyrelsen kunnat utröna,

för det dåvarande dylik möjlighet icke funnes.

Sedan Kungl. Maj:t den 11 juni 1926 anbefallt byggnadsstyrelsen att i

samråd med lantmäteristyrelsen och länsstyrelsen skyndsamt verkställa utredning

rörande lämpligaste sättet för ett mera definitivt ordnande genom

nybyggnad eller eljest av lantmäterikontorets lokalfråga, hava dylik utredning

och förslag av byggnadsstyrelsen avgivits i dess ovan omförmälda skrivelse

den 28 oktober 1926.

Innan jag närmare ingår på en redogörelse för detta och senare förslag

till nybyggnad för lantmäterikontoret samt till denna byggnads förläggning,

får jag meddela, att länsstyrelsen i Jämtlands län med skrivelse den 23

februari 1928 överlämnat utdrag av stadsfullmäktiges i Östersund protokoll

den 21 i samma månad, utvisande, att stadsfullmäktige förklarat sig icke

vara villiga att avstå det staden tillhöriga, enligt gällande stadsplan i tomten

nr 207 i Östersund ingående område om 202 kvadratmeter, vilket för närvarande

användes såsom esplanad. Då sålunda berörda tomt icke längre är

att påräkna för statsändamål, torde vad i ärendet anförts rörande den nya

lantmäterikontorsbyggnadens förläggande till sagda tomt icke behöva upptagas

till prövning.

I sin merberörda skrivelse den 28 oktober 1926 har byggnadsstyrelsen beträffande

den föreslagna nybyggnaden för lantmäterikontoret anfört följande:

Förslaget upptoge ett hus i två våningar med källarvåning under mittpartiet.

I bottenvåningen hade visningssalen förlagts i mitten med arkiv i

två låga våningar å ömse sidor. I samma plan som visningssalen vore rum

för kommissionär, arkivarie och assistent. I övre våningen iimehölle byggnaden

rum för överlantmätaren och assistent samt skrivrum, ritsal, ett reservrum

m. m. samt expeditionsvaktbostad om två rum och kök. I källaren

låge pannrum, bränslerum, tvättstuga, matkällare och bod. Byggnaden vore

avsedd att uppföras av tegel på grund av betong med sockel av kalksten.

Bjälklagen utfördes av armerad betong och taket täcktes med tegel.

Enligt en inom styrelsen verkställd beräkning skulle husets uppförande

betinga en totalkostnad av 202,000 kronor.

Lantmäteristyrelsen hade förklarat sig finna förslaget innebära en lycklig

lösning av lokalfrågan. Därigenom vunnes de lokalutrymmen, som erfordrades

för kontoret under den närmaste tiden, varjämte för framtida behov något reservutrymme

ävensom möjlighet till utbyggnad förefunnes. Såväl rums- och våningsindelningen

som anordningar i övrigt vore genomförda på ett praktiskt och tilltalande

sätt, och de berättigade krav, vilka kunde ställas på ett lantmäterikontor

av den storlek, som här vore fråga om, kunde sägas vara i görligaste

mån väl tillgodosedda. Den i förslaget upptagna anordningen i fråga om arkivet

och därmed sammanhängande visningssal vore beaktansvärd och kunde framhållas

såsom en önskvärd typ för medelstora lantmäterikontors arkiv. Beträffande

läget i staden hade lantmäteristyrelsen med anledning av ett uttalande av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

länsstyrelsen i Jämtlands län, att avståndet från stadens centrum till tomten

å Norr icke vore så långt, att detta hade någon betydelse, framhållit, att

stadens centrum numera ej vore Stora Torget utan på andra sidan om detta

mellan Kyrko- och Storgatorna, inom vilket område post, telegraf, banker,

större affärer, hotell m. m. vore belägna. Härifrån och ut till tomten å

Norr uppginge avståndet till 1,400 ä 1,500 meter och från järn vägscentralen

till 2 kilometer, och detta kunde näppeligen anses utan betydelse. Givetvis

vore det av synnerlig vikt, att ett lantmäterikontor, där antalet besökande

stundom kunde vara ganska avsevärt, förlädes i möjligaste mån centralt,

och det låge i öppen dag, att ett förläggande av kontoret utanför stadens

planlagda område och å en trakt, dit staden icke tenderade att utvidga

sig, för den allmänhet, som besökte lantmäterikontoret, d. v. s. länets jordägande

befolkning, vilken ju icke vore bosatt på platsen, måste åstadkomma

stora olägenheter. Uttryck härför hade kommit till synes i pressen. Hänsyn

borde även tagas till den med praktisk verksamhet sysselsatta lantmäteripersonalen,

som ofta måste besöka kontorets arkiv i och för sina förrättningars

utförande. Aven för kontorets skötsel uppstode olägenheter, i

det erforderlig kommunikation med därtill hörande kartsändningar in. m.

mellan lantmäterikontoret samt post, länsstyrelse och domarkanslier skulle

tyngas och försvåras.

Byggnadsstyrelsen kunde dock näppeligen anse, att den med den mera

avlägsna tomten å Norr förenade olägenheten borde tillskrivas så stor och

i detta fall avgörande betydelse, att statsverket icke skulle begagna sig av

stadens erbjudande att ställa denna tomt utan ersättning till förfogande.

Styrelsen ville även framhålla, att lantmäteristyrelsen i ett tidigare utlåtande

den 25 juni 1925 icke uttalat några betänkligheter mot att å den tomt, som

stadsfullmäktige i Östersund upplåtit för landsarkiv, d. v. s. den nu omliandlade

tomten å Norr, även bereddes utrymme för lantmäterikontoret.

Yad från lantmäteristyrelsens sida anförts beträffande de dåliga grundförhållandena

å tomten avsåge det västliga hörnet av tomten, intill vilket

byggnadsstyrelsen tidigare avsett att förlägga byggnaden, men då styrelsen

sedermera fått vetskap om grundens beskaffenhet i denna del av tomten,

hade styrelsen nu tänkt sig ett östligare läge för byggnaden, där intet funnes

att anmärka i detta avseende. Enligt ett i denna fråga avgivet utlåtande

hade Östersunds stadsingenjörskontor betecknat grundförhållandena

såsom utmärkt goda.

Med beaktande slutligen av vissa fördelar, som givetvis kunde vinnas,

om framdeles landsarkivet komme att förläggas till samma område — såsom

av bilagd situationsplan framginge kunde lämplig plats för ett landsarkiv

beredas invid lantmäterikontorets byggnad — såsom anordnande av gemensam

värmecentral m. m., ansåge sig byggnadsstyrelsen för sin del böra förorda

tomten å Norr.

Sedermera har byggnadsstyrelsen i skrivelse den 1(! februari 1928 avgivit

den i riksdagens ovan omförmälda skrivelse nr 222 avsedda utredningen.

Styrelsen meddelar till eu början, att styrelsen redan före avlåtandet av sin

ovanberörda skrivelse av den 28 oktober 1926 undersökt möjligheterna att

förlägga lantmäterikontoret till landsstatshusets tomt, samt anför härom:

»Å landsstatshusets tomt är uppförd en huvudbyggnad, förlagd tvärsöver

tomten i längdriktningen norr och söder, och äro å den öster om nämnda

huvudbyggnad belägna delen av tomten uppförda två flygelbyggnader, under

det att den västra delen av tomten utgör ett planterat obebyggt område.

Å sistnämnda del av tomten finnes givetvis utrymme för tillbyggnader, vilka

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184. 5

lämpligen böra utföras såsom flyglar, fristående eller sammanbyggda med

huvudbyggnaden.

Emellertid äro länsstyrelsens egna lokaler mycket otillräckliga och i

behov av utvidgning. Eedan i skrivelse till byggnadsstyrelsen den 2 juni

1925 framhöll länsstyrelsen detta förhållande, och har länsstyrelsen sedermera

i skrivelse den 22 september 1927 ånyo hemställt, att frågan om utvidgning

av länsstyrelsens lokaler måtte upptagas till utredning. Denna

utredning är visserligen ännu icke slutförd, men torde det vara uppenbart,

att för beredandet av det ökade lokalutrymme, som är för länsstyrelsen

erforderligt, måste uppföras en flygelbyggnad å den obebyggda delen av

tomten. Därest 1925 års uppbördssakkunnigas förslag rörande omorganisation

av uppbördsväsendet kommer att genomföras, skulle härutöver för

länsstyrelsens räkning krävas uppförandet av ytterligare en flygelbyggnad.

Huruvida i nämnda två flygelbyggnader jämväl skulle kunna inrymmas

lantmäterikontoret, eventuellt även länsarkivet, är givetvis beroende på huru

stora flygelbyggnaderna göras, vilket åter i viss mån är beroende på de

anspråk på belysning av lokalerna och trygghet för brandfara, som man

anser sig böra uppställa. Byggnaderna, som enligt stadsplanen icke må

framdragas på närmare avstånd från Strandgatan än 15 meter, kunna eventuellt

tänkas förlagda i tomtlinjerna mot Drottninggatan och Residensgränden.

Då emellertid Drottninggatan har en bredd av 11 meter och Residensgränden

av 7 meter, skulle avståndet till de på andra sidan av nämnda gator belägna

trähusen bliva ur brandsäkerhetssynpunkt alltför knappt, vartill kommer,

att belysningen av de mot nämnda gator belägna lokalerna i bottenvåningarna

skulle bliva otillfredsställande. Byggnadsstyrelsen finner sig därför icke

kunna förorda ett sådant utnyttjande av det fria tomtutrymmet utan anser,

att flygelbyggnaderna böra indragas exempelvis 4 meter från Drottninggatan

och 5 meter från Residensgränden. Härigenom skulle, då byggnaderna icke

kunna tänkas uppförda till större höjd än 2 våningar, utrymmet inom byggnaderna

icke bliva så stort, att det lokalbehov, som föreligger eller kan

väntas uppkomma för länsstyrelsen och därmed sammanhängande ändamål,

skulle kunna tillgodoses samtidigt som lantmäterikontoret och länsarkivet

där inrymdes. Utrymme för en av dessa sistnämnda två institutioner skulle

däremot möjligen kunna beredas. Härvid bör dock i varje fall länsarkivet

icke komma i fråga, då det för en arkivbyggnad erforderliga avståndet av

minst 18 meter från intilliggande byggnader här icke skulle kunna erhållas.

Däremot vore det visserligen icke uteslutet att hit förlägga lantmäterikontoret,

men skulle härigenom alla möjligheter för ytterligare lokalutvidgningar

för länsstyrelsens räkning vara uteslutna, varför byggnadsstyrelsen

icke för sin del kan förorda en sådan lösning av lantmäterikontorets lokalfråga,

allra helst som byggnadsstyrelsen ännu icke helt kan bedöma storleken

av det utrymme, som behöver tagas i anspråk för ett tillgodoseende av

länsstyrelsens nu föreliggande behov av utvidgade lokaler. Styrelsen får

därför i stället hemställa, att de obebyggda delarna av landsstatshusets

tomt helt reserveras för länsstyrelsens eget behov och därmed sammanhängande

ändamål.

I samband härmed får byggnadsstyrelsen emellertid även framhålla, att

intill dess den föreslagna omorganisationen av uppbördsväsendet eventuellt

genomföres länsstyrelsens eget lokalbehov åtminstone tills vidare kan tillgodoses

inom den ena av de båda flygelbyggnader, som enligt ovan kunna

tänkas uppförda väster om huvudbyggnaden. I avvaktan på denna omorganisation

av uppbördsväsendet skulle därför provisoriska lokaler kunna

beredas lantmäterikontoret i den andra flygelbyggnaden. A bilagd ritning

är närmare angivet, huru lantmäterikontorets lokaler skulle anordnas inom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 184.

eu dylik flygelbyggnad. Byggnadsstyrelsen anser sig emellertid icke kunna

förorda lantmäterikontorets förläggning till nämnda flygelbyggnad, då en sådan

anordning måste betraktas såsom ett provisorium och då enligt vad som nedan

framhållits möjlighet förefinnes att på annat håll åvägabringa en lämpligare

permanent lösning av lantmäterikontorets lokalfråga.

I detta sammanhang vill styrelsen med anledning av det av riksdagen

gjorda uttalandet, att samarbete i stor utsträckning förekomme mellan en

länsstyrelse och länets lantmäterikontor, framhålla, att lantmäteristyrelsen

i skrivelse den 17 november 1926 i fråga om åtgärder, vilka borde vidtagas

för beredande av bättre och ändamålsenligare lokaler för vissa lantmäterikontor,

gjort gällande, att lantmäterikontorens närbelägenhet till andra ämbetsverk,

t. ex. länsstyrelserna, vore utan nämnvärd betydelse. Efter den nya

jorddelningslagstiftningens genomförande bleve nämligen anslutningspunkterna

i fråga om länsstyrelsernas och överlantmätarnas arbetsuppgifter så få, att

av den orsaken ej längre borde uppställas något krav med avseende å lantmäterikontorens

belägenhet.»

Beträffande den för lantmäterikontoret ifrågasatta tomten norr om staden

invid fornbyn Jamtli erinrar byggnadsstyrelsen, att stadsfullmäktige i Östersund

vid sitt den 21 september 1926 fattade beslut att utan ersättning erbjuda

statsverket nämnda tomt förutsatte, att en nybyggnad för lantmäterikontoret

icke skulle hindra eller försvåra uppförandet av ett landsarkiv eller

annan offentlig byggnad.

Med avseende å frågan om anordnande av ett dylikt arkiv i Östersund

må erinras, att Kungl. Maj:t den 18 juni 1927 uppdragit åt riksarkivet ej

mindre att uppgöra förslag till eu landsarkivorganisation för Norrland, innebärande

bland annat förläggande av en arkivdepå för Jämtlands län till

Östersund, än även att i samråd med byggnadsstyrelsen uppgöra ritningar och

kostnadsberäkningar för uppförande och inredning av bland annat nybyggnad

för en dylik arkivdepå i Östersund, vilken nybyggnad borde beräknas uppförd

antingen såsom fristående byggnad eller ock förlagd i omedelbar anslutning

till planerad nybyggnad för lantmäterikontoret i nämnda stad.

Till åtlydnad härav har riksarkivet dels den 30 november 1927 avgivit

förslag till landsarkivorganisationens utsträckande till de norrländska länen

och dels med skrivelse den 9 december 1927 överlämnat av byggnadsstyrelsen

den 24 november 1927 avgivna alternativa förslag till förläggning av arkivdepån

för Jämtlands län till omförmälda tomt invid fornbyn Jamtli.

Beträffande sistnämnda förslag anför byggnadsstyrelsen i sin skrivelse den

16 februari 1928:

Det ena förslaget, som kunde betraktas såsom huvudförslag, avsåge uppförandet

av en byggnad för arkivdepån av ungefär samma storlek som den

i det av styrelsen med förberörda skrivelse den 28 oktober 1926 framlagda

förslaget avsedda nybyggnaden för lantmäterikontoret. Styrelsen hade tänkt

sig, att de båda byggnaderna skulle förläggas till tomtens nordöstra respektive

nordvästra hörn som två inbördes likvärdiga byggnader. Med hänsyn

till det stora avståndet mellan byggnaderna hade eu gemensam värmeledning

icke föreslagits, utan skulle byggnaderna förses med var sin särskilda

uppvärmningsanordning. Den för arkivdepån avsedda byggnaden beräkna
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 1S4. <

des draga en kostnad av 165,000 kronor, varför den sammanlagda kostnaden

för de båda byggnadernas uppförande skulle uppgå till 367,000 kronor.

Enligt det andra alternativa förslaget skulle lantmäterikontoret och arkivdepån

inrymmas i en gemensam byggnad, och skulle de båda institutionerna

erhålla gemensam entré, huvudtrappa och värmeledning. Emellertid skulle

en särskild byggnad, inrymmande en expeditionsvaktbostad, uppföras. Kostnaderna

för detta förslags genomförande beräknades till ol5,000 kronor ellei

omkring 50,000 kronor lägre än kostnaderna för uppförandet enligt huvudförslaget

av två särskilda byggnader för lantmäterikontoret och arkivdepån.

Emellertid hade byggnadsstyrelsen ansett sig böra ytterligare undersöka

lämpligheten av att sammanföra lantmäterikontoret och arkivdepan i en gemensam,

till ovannämnda tomt norr om staden förlagd byggnad. I anslutning

härtill hade byggnadsstyrelsen i samråd med lantmäteristyrelsen och

riksarkivet utarbetat bilagt skissförslag till lösning av lantmäterikontorets

och arkivdepåns lokalfråga. Enligt detta förslag skulle de båda institutionerna

inrymmas i en gemensam byggnad, varvid arkivdepån förlagts till

bottenvåningen och källaren, där ett hyllutrymme av sammanlagt l,7o0 hyllmeter

skulle erhållas. Lantmäterikontoret skulle förläggas till våningen eu

trappa upp, varjämte i denna byggnad inrymts en expeditionsvaktbostad.

En andra dylik bostad skulle förläggas i en särskild flygel, men torde möjlighet

föreligga att vid ett vidare utarbetande av förslaget jamval inrymma

denna bostad i huvudbyggnaden. Kostnaderna för detta förslags genomförande

hade beräknats till 325,000 kronor.

I detta sammanhang finge byggnadsstyrelsen framhålla, att eu förnyad

kostnadsberäkning givit vid handen, att uppförandet av en fristående bjggnad

för arkivdepån skulle draga en kostnad av 158,000 kronor, varför och

då en fristående byggnad för lantmäterikontoret skulle betinga en kostnad

av 202,000 kronor, dessa två byggnader skulle draga eu sammanlagd kostnad

av 360,000 kronor eller 35,000 kronor mer än det bär framlagda forslaget

till uppförande av en gemensam byggnad för de bada institutionerna.

I skrivelse den 18 januari 1928 hade lantmäteristyrelsen avgivit yttrande

över sistnämnda förslag, och hade nämnda styrelse därvid avstyrkt lantmäterikontorets

förläggande till området invid Jamtli, varjämte beträffande

själva byggnadsförslaget framställts vissa erinringar, vilka numera blivit i

förslaget, sådant det nu förelåge, iakttagna.

Riksarkivet hade i yttrande av den 28 januari 1928 förklarat förslaget vara

antagligt men därvid framhållit, att en framtida utvidgning av arkivmagasinen

måhända komme att erbjuda större svårigheter, om de båda institutionerna

förenades i ett hus än om eu särskild byggnad uppfördes for lansarkivet.

För sin del finge byggnadsstyrelsen framhålla, att den verkställda utredningen

givit vid handen, att ett sammanförande av lantmäterikontoret och

arkivdepån i en gemensam byggnad skulle medföra avsevärda ekonomiska

fördelar.

Byggnadsstyrelsen förordar alltså, att omförmälda område invid fornbyn

Jamtli tages i anspråk för eu gemensam byggnad för lantmäterikontoret och

den avsedda arkivdepån i Jämtlands län, och hemställer styrelsen, att för

ändamålet måtte för budgetåret 1928—1929 anvisas 325,000 kronor. Därest

en arkivdepå icke skulle komma att förläggas till Östersund, hemställer styrelsen

om anvisande av ett belopp av 202,000 kronor för uppförande å

nämnda område av en nybyggnad för lantmäterikontoret i enlighet med

styrelsens i merberörda skrivelse den 28 oktober 1926 framlagda förslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Lantmäter istyr elsen bär i utlåtande den 23 februari 1928 förklarat sig i

frågans nuvarande läge för sin del vilja förorda lantmäterikontorets förläggning

till landsstatshusets tomt samt därvid anfört:

Att undanskjuta detta förslag med hänsyn till den ovissa frågan om eu

ändrad organisation av uppbördsväsendet syntes lantmäteristyrelsen böra

ifrågakomina så mycket mindre, som en sådan lösning, därest den ifrågasatta

ändringen i fråga om uppbördsväsendet ej komme att förverkligas,

komme att leda till att man för framtiden finge endast en flygelbyggnad

väster om landsstatsliuset. vilket ur estestisk synpunkt torde bliva synnerligen

otillfredsställande. Skulle emellertid uppbördsväsendet införlivas med

länsstyrelsen efter det den föreslagna lantmäterikontorsbyggnaden uppförts å

landsstatshusets tomt, torde det icke möta några svårigheter att tillgodose det

sålunda uppkomna ökade lokalbehovet för länsstyrelsen inom landsstatshusets

tomt utan att därför taga i anspråk berörda byggnad. Styrelsen ansåge alltså

ett godtagande av dess förslag icke föregripa lösningen av länsstyrelsens

lokalfråga, då olika möjligheter för detta behovs tillgodoseende funnes.

Förutom en flygelbyggnad väster om landsstatshuset av samma dimensioner

som lantmäterikontorets kunde övervägas en större sådan och utökning i

samma mån av lantmäterikontorets flygelbyggnad eller ock sammanbyggande

av flygelbyggnaderna öster om landsstatshuset med detta hus eller också

påbyggnad av landsstatshuset. Slutligen kunde tänkas tillbyggande till landsstatshuset

av helt korta flyglar västerut utan dessas sammanbyggande med

lantmäterikontorets byggnad och dess motsvarighet.

I anledning härav hava länsstyrelsen i Jämtlands län och byggnadsstyrelsen

den 28 februari respektive den 5 mars 1928 avgivit yttrande och därvid

bestämt avstyrkt en förläggning av lantmäterikontoret till landsstatshusets

tomt.

Länsstyrelsen har till stöd för sitt avstyrkande anfört följande:

I upprepade skrivelser, senast den 22 september 1927, hade länsstyrelsen

hemställt om att frågan om utvidgning av länsstyrelsens lokaler måtte upptagas

till snar utredning, och även 1926 års statsrevisorer hade framhållit,

att länsstyrelsens lokaler vore i liög grad otillfredsställande. Ehuru något

utarbetat förslag till tillbyggnad för länsstyrelsens räkning icke för närvarande

förelåge eller kunde åstadkommas under den tid, som nu stode till

buds för remissens bevarande, torde dock vissa riktlinjer redan nu vara

klara.

Sålunda torde man få utgå ifrån att nuvarande huvudbyggnad fortfarande

måste komma till användning samt att man, oaktat härigenom en viss bundenhet

uppstode i avseende å lokaldisjmsitionen, måste genomföra en rationell

uppdelning mellan landskansli och landskontor och tillika sörja för att

tjänstelokalerna icke såsom för närvarande splittrades i olika byggnader. Därjämte

vore det nödvändigt att hålla möjligheten öppen för sådana framtida utvidgningar,

som erfarenheten visat bliva en nödvändig följd av den naturliga utvecklingen

av länsstyrelsens vitt omfattande och mångskiftande arbetsområde.

Härvid måste därjämte särskild hänsyn tagas till den ännu svävande

frågan om uppbördsväsendets omorganisation, så att, för den händelse en

särskild uppbördsavdelning skulle komma till stånd, lokaler för denna kunde

beredas utan att sambandet förlorades med landskontoret i övrigt.

Beträffande det omedelbart föreliggande rumsbehovet hade länsstyrelsen

på de dagar, som nu stått till förfogande, icke kunnat göra annat än utgå

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

från den av byggnadsstyrelsen år 1923 verkställda utredningen, vars rumsantal

dock måste ökas med för landskansliet åtminstone fem rum, därav tre

för en vägkonsulent och ett för en juridiskt utbildad tjänsteman, samt för

landskontoret två rum. För eu eventuell uppbördsavdelning hade rurnsbehovet

år 1926 beräknats till 21 eller 22 rum, ett antal som dock, enligt

vad vid nämnda tidpunkt framhölls, helt och hållet vore beroende på den

inre organisationen av avdelningen men i varje fall icke torde vara högt

beräknat.

Huruvida dessa omedelbart förestående, framtida och eventuella utvidgningsbehov

kunde på ett praktiskt och ekonomiskt sätt förverkligas i anslutning

till det år 1923 av byggnadsstyrelsen uppgjorda tillbyggnadsförslaget,

förefölle tvivelaktigt. Snarare vore det sannolikt, att, på sätt byggnadsstyrelsen

antytt, eu flyrgelbyggnad till huvudbyggnaden måste uppföras. Het

kunde också förtjäna beaktande, att tanken på en eventuell uppbördsavdelning

måhända föranledde omkastning av själva planläggningen, för att landskontorets

eventuella utvidgning med bibehållet organiskt samband icke skulle

försvåras. I detta sammanhang måste erinras, att ett bebyggande av tomtens

södra gränslinje väster om huvudbyggnaden skulle föranleda, att solljuset

utestängdes från eu avsevärd del av huvudbyggnaden, ett resultat,

som ur hälovårdssynpunkt vore alldeles otillrådligt. Några av länsstyrelsens

nuvarande tjänsterum gåve mer än tillräckliga exempel på de ogynnsamma

verkningarna i detta avseende.

I avseende å bebyggandet i övrigt av residenstomten kunde länsstyrelsen

helt instämma med byggnadsstyrelsen. Dock ansåge sig länsstyrelsen böra

påpeka, att en stor del av residenstomten utgjordes av fyllning, som i nord

västra hörnet uppginge till omkring två meters höjd över gatunivån. Grundförhållandena

på vissa delar av tomten torde äveu av andra orsaker med nödvändighet

tarva undersökning. Att utan utredning härom på måfå, såsom

Lantmäteristyrelsen syntes hava tänkt sig, bevilja ett anslag till en lantmäterikontorsbyggnad,

förlagd till residenstomten, skulle säkerligen kunna

medföra besvärliga efterräkningar. Ur säkerhetssynpunkt torde också böra

påpekas, att det kvarter, som bildades av residenstomten, på tre sidor (den

fjärde vette mot järnvägen) gränsade till kvarter, bebyggda med trähus.

Några sakliga skäl för förläggning av lantmäterikontoret till grannskapet

av länsstyrelsen, grundade på behovet av nära samarbete mellan länsstyrelse

och lantmäterikontor, förelåge som bekant nu mindre än någonsin, sedan

1926 års jorddelningslag trätt i kraft.

I lantmäteristyrelsens senaste skrivelse framskymtade såsom genomgående

ledmotiv en stark obenägenhet mot det nya lantmäterikontorets förläggning

till den av byggnadsstyrelsen förordade Jamtlitomten. För länsstyrelsen,

som väl kände de lokala förhållandena, förefölle denna ståndpunkt ganska

oförklarlig. Jamtlitomten vore ur säkerhetssynpunkt den bästa möjliga och

lämnade obegränsat tillfälle till utvidgning. Med avseende å naturskönhet

sökte den sin like. Den vore belägen på ett avstånd från stadens centrum

— skärningen av Drottninggatan och Prästgatan vid Stora Torget — av 880

meter. Att räkna avståndet i stället för från nyssnämnda punkt från centralstationen

måste anses oriktigt. Sistnämnda station låge nämligen i en utkant

av staden, och det torde höra till de mycket sällsynta undantagen, att

en stadsbesökande ej begåve sig till stadens affärscentrum, Stora Torget.

Till sistnämnda plats inginge också de allra flesta busslinjerna.

Byggnadsstyrelsen har anfört följande:

Landsstatshusets tomt kunde av skäl, som i byggnadstyrelsens skrivelse

den 16 februari 1928 närmare angåves, icke lämpligen ytterligare bebyggas

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

i större utsträckning än som framginge av bilagd situationsplan, vilken

upptoge, förutom redan å tomten befintliga byggnader, två väster om landsstatshuset

uppförda flygelbyggnader, varjämte eventuellt ifrågasatts uppförandet

av förbindelsebyggnader mellan dessa flygelbyggnader och landsstatsliuset

samt mellan landsstatshuset och de öster därom redan befintliga

flyglarna. Den sammanlagda yta, som de sålunda tänkta nybyggnaderna

skulle upptaga, utgjorde omkring 1,206 kvadratmeter.

Yad beträffade omfattningen av länsstyrelsens behov av ökade lokaler,

finge byggnadsstyrelsen framhålla, att enligt 1923 års förslag tillbyggnader

skulle uppföras med eu sammanlagd byggnadsyta av 438 kvadratmeter, vartill

komme av länsstyrelsen såsom erforderliga ansedda ytterligare 5 rum,

vilka, fördelade på två våningar, motsvarade eu bebyggd yta av omkring 113

kvadratmeter. För tillgodoseende av länsstyrelsens lokalbehov skulle alltså

för närvarande krävas en sammanlagd byggnadsyta av omkring 551 kvadratmeter.

Enligt uppbördssakkunnigas P. M. av den 14 september 1926 skulle för

ett blivande uppbörskontor erfordras eu effektiv golvyta av 413,fi kvadratmeter.

Då emellertid länsstyrelsen i skrivelse till byggnadsstyrelsen den

14 oktober 1926 ansett ytterligare 7 å 8 rum erfordras för ändamålet, skulle

sammanlagda effektiva golvytan för ett blivande uppbördskontor utgöra omkring

613,6 kvadratmeter, vilket motsvarade en bebyggd yta av 1,115,4 kvadratmeter.

Inrymda i en tvåvåningsbyggnad skulle uppbördskontorets lokaler

upptaga eu byggnadsyta av 557,7 kvadratmeter.

För tillgodoseende av länsstyrelsens behov av ökade lokaler skulle sålunda

erfordras eu tvåvånings byggnad med eu sammanlagd byggnadsyta av 1,108,7

kvadratmeter. Den inom tomten disponibla byggnadsytan utgjorde enligt vad

ovan framhållits 1,206 kvadratmeter, varför den byggnadsyta, som för närvarande

icke behövde reserveras för länsstyrelsens eget behov, endast uppginge

till 97,3 kvadratmeter, vilket motsvarade en effektiv golvyta av omkring

107 kvadratmeter. Då för lantmäterikontoret erfordrades eu effektiv golvyta

av omkring 420 kvadratmeter, skulle därför, därest den föreslagna omorganisationen

av uppbördsväsendet komme till genomförande, en förläggning av lantmäterikontoret

till landsstatshustomten endast innebära ett provisorium. Härtill

komme, att ett sammanbyggande av flygelbyggnaderna med huvudbyggnaden

torde komma att medföra ogynnsamma belysningsförhållanden inom en

del rum inom huvudbyggnaden, varför ett sådant sammanbyggande helst icke

borde komma till utförande.

Vad beträffade den av lantmäteristyrelsen ifrågasatta påbyggnaden av residensbyggnaden

med en våning, funne sig byggnadsstyrelsen icke kunna tillstyrka

en sådan åtgärd. Därest en dylik påbyggnad skulle komma till utförande,

skulle landshövdingbostaden, som för närvarande vore i huvudsak

inrymd i våningen 1 trappa upp, givetvis förflyttas till den påbyggda våningen,

i samband varmed våningen 1 trappa upp skulle iordningställas till lokal

för länsstyrelsen, vilket allt skulle medföra synnerligen avsevärda kostnader

för ändrings- och nyinredningsarbeten. Härjämte finge styrelsen i detta

avseende åberopa vad länsstyrelsen i sin skrivelse den 24 november 1923

anfört, att det inom Östersunds stad gjorde sig gällande en strävan att inskränka,

eventuellt genom tvångsbestämmelser, hushöjden i de kvarter, som

i likhet med residenset låge nedåt Storsjön, till två våningar för att kunna

bevara den stadsbild, naturen själv anvisat, varför det vore skada, om eu

sådan lovvärd strävan skulle försvåras genom att residensbyggnaden uppfördes

i tre våningar.

Därest en flygelbyggnad skulle uppföras å landsstatslxusets tomt för ett

provisoriskt inrymmande av lantmäterikontoret, skulle kostnaderna härför

opaginerad Kontrollera mot PDF

It

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

enligt bilagd kostnadstablå uppgå till sammanlagt 212,000 kronor. Att dessa

kostnader, i motsats till vad lantmäteristyrelsen förutsatt, skulle bliva större

än kostnaderna för uppförandet av en byggnad för lantmäterikontoret å den

av staden erbjudna tomten vid Jamtli vore beroende därav, att berörda flygelbyggnad

givetvis måste planeras med hänsyn till att densamma, därest

förhållandena det påkallade, framdeles skulle kunna tagas i anspråk för annat

ändamål, varför lantmäterikontorets arkiv här icke skulle, på^ sätt som föreslagits

i byggnaden vid Jamtli, förläggas till en lägre arkivvåning utan i en

våning av normal rumshöjd. Slutligen finge byggnadsstyrelsen beträffande

nämnda kostnader framhålla, att, då styrelsen icke varit i tillfälle att verkställa

någon närmare undersökning rörande grundförhållandena å landsstatshustomten,

vissa merkostnader utöver ovannämnda belopp möjligen kunde

tänkas uppkomma för eventuellt erforderliga grundförstärkningar.

Av vad i detta ärende förekommit torde framgå, att lantmäterikontoret i

Jämtlands län är i trängande behov av rymligare och i övrigt ändamålsenligare

lokaler samt att det enda tillfredsställande sättet att tillgodose detta

behov är att uppföra en nybyggnad för ändamålet. Med hänsyn härtill och

då erforderlig utredning rörande en dylik nybyggnad och dess förläggning

numera föreligger, torde förevarande lokalfråga böra underställas innevarande

års riksdag.

Beträffandet läget av den ifrågasatta nybyggnaden hava olika meningar

förfäktats. Byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i Jämtlands län hava föreslagit

byggnadens uppförande å ovan omförmälda område å stadsdelen Norr

invid fornbyn Jamtli, medan lantmäteristyrelsen funnit landsstatshusets tomt

lämpligast för ändamålet. Även om sistnämnda tomt är belägen närmare

stadens medelpunkt än området vid Jamtli, torde dock denna omständighet

i betraktande av de jämförelsevis korta avstånden i Östersund vara av underordnad

betydelse. Att märka är för övrigt, att förutom centralstationen i

Östersund finnes en längre norr ut i staden och sålunda betydligt närmare

tomten vid Jamtli belägen anhaltstation, Östersunds västra, där samtliga tåg

göra uppehåll och som flitigt begagnas av särskilt alla resande med järnväg

norr- och västerifrån. Framhållas må ock, att kravet på lantmäterikontorets

läge nära länsstyrelsen numera icke kan anses oeftergivligt, då, såsom lantlantmäteristyrelsen

yttrat, efter den nya jorddelningslagstiftningens genomförande

förbindelserna mellan länsstyrelsen och lantmäterikontoret torde få

jämförelsevis ringa omfattning. Av vida större betydelse är emellertid, att

landsstatshusets tomt torde erfordras för tillgodoseende av länsstyrelsens

behov av utvidgade lokaler. Den härutinnan verkställda utredningen synes

nämligen giva vid handen, att lantmäterikontoret visserligen skulle kunna

förläggas till landsstatshusets tomt men att detta måste betraktas såsom eu

provisorisk anordning, varjämte en byggnad på denna tomt för inrymmande

tills vidare av lantmäterikontoret skulle bliva dyrbarare än eu dylik byggnad

å området vid Jamtli. Att lösa länsstyrelsens lokalfråga genom påbyggnad

av landsstatshuset och dymedelst bereda plats för lantmäterikontoret

å tomten synes mig med hänsyn till vad byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen

däremot anfört icke böra ifrågakomma.

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Då sålunda enligt min mening övervägande skäl tala mot att landsstatshusets

tomt tages i anspråk för lantmäterikontorets räkning, lärer det lämpligaste

vara att förlägga nämnda institution till området vid Jamtli. Ett

ytterligare skäl härför är, att å berörda område lantmäterikontoret skulle

kunna inrymmas i samma byggnad som ett tilltänkt, till Östersund förlagt

arkiv, varigenom kostnaderna för anordnande av lokaler för bägge dessa institutioner

skulle bliva ej obetydligt mindre än om för var och en av dem

uppfördes en särskild byggnad. Med hänsyn till de fördelar ur ekonomisk

synpunkt, som sålunda äro förbundna med anordningen med en gemensam

byggnad för berörda institutioner, anser jag mig böra förorda det av byggnadsstyrelsen

framlagda förslaget till uppförande för en kostnad av 325,000

kronor av en dylik gemensam byggnad. I anslutning härtill kommer chefen

för ecklesiastikdepartementet att senare denna dag föreslå Kungl. Maj:t att

för riksdagen framlägga förslag till landsarkivorganisationens utsträckande

till Norrland, innebärande bland annat inrättandet av ett länsarkiv för Jämtlands

län i Östersund, ävensom till uppförande å området vid Jamtli i huvudsaklig

överensstämmelse med nyssnämnda av byggnadsstyrelsen framlagda

förslag av en gemensam nybyggnad för sagda arkivdepå och lantmäterikontoret.

Därest förslaget vinner riksdagens bifall, torde, innan Kungl. Maj:t

fattar slutligt beslut i ärendet, byggnadsstyrelsen böra inkomma med fullständiga,

av kostnadsberäkningar åtföljda ritningar till ifrågavarande byggnad.

I kostnaderna för byggnaden, 325,000 kronor, har vardera institutionen beräknats

deltaga med hälften. Hela det för lantmäterikontoret sålunda erforderliga

beloppet, 162,500 kronor, torde böra anvisas för budgetåret 1928—1929.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att för nybyggnad för lantmäterikontoret i Jämtlands län

för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra reservationsanslag

av........................................................................... kronor 162,500.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:210 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående landsarkiv för Norrland m. m. dels ock Kungl. Maj:ts proposition angående nybyggn s. 2 i texten
  2. SU 1928:118 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående landsarkiv för Norrland m. m. dels ock Kungl. Maj:ts proposition angående nybyggnad för lantmät s. 2 i texten