Sök i Ratio Lex

Angående pension åt förra sömmerskan vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder Hildur Kristina Emelie Sjögren

1928-03-16 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:193, Angående pension åt förra sömmerskan vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder Hildur Kristina Emelie Sjögren

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 193.

1

Tsr 193.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension

åt förra sömmerskan vid Västerbottens regementes

intendenturverkstäder Hildur Kristina Emelie

Sjögren; given Stockholms slott den 16 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 16 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyréin, Bibbing, Gärde, Pettersson, Bosén, Hamrin, Almkvist, Ltberg,

von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Bosén anför:

Uti en inom andra kammaren väckt motion (nr 57) vid 1927 års riksdag

hemställdes, att riksdagen måtte bevilja förra sömmerskan vid Västerbottens

regemente Hildur Kristina Emelie Sjögren ett visst årligt understöd.

Av utredningen i ärendet framgick, att Sjögren, som är född den 26 mars

1889, innehaft anställning som sömmerska vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder

från och med den 1 februari 1910 till den 15 juni 1925, då hon

på grund av sjukdom måst lämna anställningen; att hon fullgjort sina åligganBihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 162 hult.. (Nr 193) 096 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

den på ett fullt tillfredsställande sätt, visat sig punktlig och ordentlig samt

alltid iakttagit ett hedrande uppförande; samt att hon är medellös.

Chefen för Västerbottens regemente hade redan tidigare i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 4 oktober 1926 gjort framställning om utverkande åt Sjögren av pension.

Han hade därvid omförmält, att Sjögren, på hemställan av regementschefen,

beretts sjukavlöning under sex månader efter det hon lämnat anställningen

eller till och med den 15 december 1925 ävensom att hennes inkomster

vid regementet under åren 1921—1924 uppgått till i medeltal omkring 1,010

kronor för år, dyrtidstillägg oberäknat. Vid framställningen hade fogats läkarbetyg

utvisande, att Sjögren på grund av inre sekretionssjukdom med struma

och rubbningar i nervsystem och ämnesomsättning (Morbus Basedowi) jämte

lymfkörtelsvulster i axelhålor och å halsen samt fistel vore fullständigt arbetsoförmögen

ävensom att hon möjligen kunde något förbättras med medicinskkirurgisk

behandling.

1 avgivet utlåtande över berörda framställning anförde arméförvaltningens

intendents- och civila departement, att med hänsyn till Sjögrens i pensionshänseende

alltför låga ålder, ej uppgående till 38 år, departementen funne sig icke

kunna tillstyrka, att en årlig pension av statsmedel bereddes henne. Då hon

emellertid varit i statens tjänst anställd under en tid av mer än femton år och

under denna tid på ett fullt tillfredsställande sätt fullgjort sina tjänståligganden

samt på grund av sjukdom måst lämna sin anställning vid regementet, ansåge

departementen det vara med billighet överensstämmande, att hon för det

av henne för kronans räkning utförda arbetet erhölle ett understöd för en gång

av statsmedel. Beträffande storleken av dylikt understöd hölle departementen

före, att ett belopp av 500 kronor finge anses skäligt, och hemställde departementen,

att Kungl. Maj :t måtte tilldela Sjögren en gratifikation för en gång av

angivna belopp.

Statskontoret, som jämväl avgav yttrande i ärendet, anförde, att på grund

av Sjögrens jämförelsevis låga levnadsålder och korta anställningstid framställningen

för det dåvarande icke syntes böra föranleda annan Kungl. Maj:ts åtgärd

än att handlingarna i ärendet överlämnades till pensionsstyrelsen för den

åtgärd, sagda myndighet kunde finna sig böra vidtaga i anledning av Sjögrens

sjukdom.

Genom beslut den 11 februari 1927 medgav Kungl. Maj:t, att till Sjögren finge,

i anseende till hennes väl vitsordade verksamhet i kronans tjänst och övriga förekommande

omständigheter, från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas

en gratifikation för en gång av 500 kronor. Tillika förordnade Kungl.

Maj:t, att de till ärendet hörande handlingarna skulle överlämnas till pensionsstyrelsen

för den åtgärd, styrelsen kunde finna sig böra vidtaga i anledning

av Sjögrens sjukdom.

T utlåtande (nr 36 punkt 81 :o) över ovanberörda motion erinrade riksdagens

bankoutskott om vad sålunda i ärendet tidigare förekommit samt meddelade,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Rutigl. Maj-.ts proposition nr 133.

att, enligt vad utskottet inhämtat, pensionsstyrelsen — vars läkare uttalat, att

Sjögren borde beredas vård å lasarettet i Umeå — i skrivelse till pensionsnämndens

ordförande i Umeå stads pensionsdistrikt den 7 mars 1927 hemställt,

att ordföranden ville föranstalta om att Sjögren, eventuellt på kommunens bekostnad,

bereddes sådan vård. Skulle läkaren efter det vården avslutats anse,

att goda utsikter förelåge att Sjögren genom vård å någon av styrelsens kuranstalter

skulle kunna bliva till arbetsförmågan varaktigt återställd eller åtminstone

väsentligt förbättrad, hade ordföranden att till styrelsen inkomma

med ansökning därom.

För egen del uttalade bankoutskottet, att såsom av utredningen framginge

hade Sjögren tillerkänts en gratifikation av 500 kronor, varjämte åtgärder vidtagits

för beredande av vård åt henne i syfte att om möjligt återställa eller

väsentligen förbättra hennes arbetsförmåga. Vid sådant förhållande och då

hon endast vore 38 år gammal, ansåge även utskottet, att pension eller årligt

understöd för det dåvarande ej borde beviljas henne utan att resultatet av de

vidtagna åtgärderna borde avvaktas, innan fråga om sådan förmån upptoges

till prövning.

''Riksdagen fann den ifrågavarande motionen icke till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

I en till chefen för försvarsdepartementet ställd, den 5 november 1927 dagtecknad

skrift har nu förra sömmerskan Sjögren anhållit att komma i åtnjutande

av pension. Till stöd härför har sökanden anfört, att hon under år 1927

vårdats å lasarettet i Umeå — varvid kostnaden för denna vård bestritts av

ovannämnda gratifikationsmedel å 500 kronor — men att någon förbättring i

sökandens hälsotillstånd icke inträtt, vilket framginge av ett den 20 augusti

1927 utfärdat läkarbetyg, enligt vilket sökanden förklarats vara sannolikt för

all framtid fullständigt oförmögen till arbete, även om obetydlig förbättring

möjligen skulle kunna inträda. Sedan pensionsstyrelsen tagit del av nämnda

läkarbetyg, hade styrelsen ansett sig böra underrätta ordföranden i vederbörande

pensionsnämnd därom, att styrelsen funne utsikterna att varaktigt återställa

eller väsentligt förbättra sökandens hälsa alltför ovissa, för att styrelsen

skulle vara villig att bidraga till kurortsvård för sökanden.

Arméförvaltningens intendents- och civila departement hava den 24 januari

1928 avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, att då numera resultatet av

de av pensionsstyrelsen vidtagna åtgärderna för återställande eller förbättring

av sökandens arbetsförmåga förelåge, syntes ej längre hinder möta mot upptagande

till prövning av hithörande pensionsfråga, Arméförvaltningens intendents-

och civila departement ansåge för sin del, med hänsyn till vad i ärendet

numera framkommit, det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att något årligt understöd av statsmedel bereddes sökanden för hennes återstående

levnad. Vad anginge beloppet av ett dylikt understöd, finge departementen

erinra därom, att kvinnliga daglönare och med dem jämförliga befattnings
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 193.

hava re i statens tjänst under de senaste åren i regel tillerkänts oreglerad pension

med 400 kronor för år efter 25 års tjänstetid. För varje fullt tjänstår utöver

eller under denna tid hade pensionen ökats respektive minskats med 10

kronor. Då i här förevarande fall sökanden innehaft anställning i statens tjänst

omkring 15 år, syntes med tillämpning av dessa grunder pensionsbeloppet böra

bestämmas till 300 kronor. Till ifrågavarande belopp borde läggas pensionstillägg

och förhöjning I enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 282). Förhöjning

II enligt nämnda kungörelse torde däremot i här föreliggande fall icke

kunna ifrågakomma, enär ovannämnda pensionsbelopp avpassats efter de genom

kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) fastställda grunder för pensionsförbättring

åt vid marinen anställda daglönare. Sådana pensionärer, vilka erhållit

pension enligt dessa grunder, vore nämligen på grund av föreskriften i

§ 2 mom. 3 d av förstnämnda kungörelse undantagna från åtnjutande av ifrågavarande

förmån. Omräknad i enlighet härmed skulle följaktligen ovannämnda

äldre pension motsvaras av en ny pension å 564 kronor (300 -f- 180 + 92 =

572, efter avrundning 564). Pensionen torde, i enlighet med vad i allmänhet

plägade ske, böra tillkomma sökanden från och med månaden näst efter den,

varunder hon entledigats från sin anställning vid regementet eller från och med

den 1 juli 1925; dock torde å första årets pension böra avdragas det belopp om

500 kronor, som i gratifikation redan till henne utbetalats. Motsvarande belopp

borde genom överföring gottgöras lantförsvarets anslag till extra utgifter.

På grund av vad sålunda anförts hemställde departementen, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att Sjögren finge från och med månaden näst

efter den, varunder hon entledigats från sin anställning vid regementet, eller

från och med den 1 juli 1925, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 564 kronor, dock med skyldighet för

henne att till statsverket återbära det belopp om 500 kronor, som genom Kungl.

Maj:ts beslut den 11 februari 1927 tillerkänts henne från lantförsvarets anslag

till extra utgifter.

Statskontoret, som den 11 februari 1928 avgivit utlåtande i ärendet, har anfört,

att då numera föreliggande utredning utvisade, att sökanden måste anses

vara på grund av sjukdom för framtiden fullständigt oförmögen att med arbete

försörja sig, torde årligt understöd av statsmedel böra åt henne utverkas; och då

det föreslagna beloppet icke kunde anses för högt samt statskontoret icke heller

funne anledning till erinran beträffande vad arméförvaltningens intendentsoch

civila departement i övrigt föreslagit, tillstyrkte statskontoret, att framställning

till riksdagen måtte avlåtas i överensstämmelse med vad av nämnda departement

hemställts.

Med hänsyn till vad i ärendet numera förekommit, anser jag mig i likhet

med myndigheterna böra tillstyrka, att pension av statsmedel beviljas förra

sömmerskan Sjögren. Emot det föreslagna pensionsbeloppet — 564 kronor för

år — har jag icke funnit skäl till erinran. Då enligt vad regementschefen upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

lyst Sjögren åtnjutit sjukavlöning under tiden 15 juni—15 december 1925, torde

pensionen böra utgå från och med månaden näst efter den, varunder sjukavlöning

upphört att till Sjögren utbetalas, eller från och med den 1 januari 1926,

dock med skyldighet för henne att återbära den henne tilldelade gratifikationen

å 500 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra sömmerskan vid Västerbottens regementes intendenturverkstäder

Hildur Kristina Emelie Sjögren må från och med den 1 januari 1926 under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

564 kronor, dock med skyldighet för henne att till statsverket återbära det belopp

om 500 kronor, som genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 februari 1927 tillerkänts

henne från la ^försvarets anslag till extra utgifter.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna

bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1928:30 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 43 i texten