Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197

1928-03-09 · 33 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:197, Kungl. Maj:ts proposition Nr 197

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

1

Nr 197.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1928—1929 till statens

slott den 9 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigaste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Höns Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 9 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Lyberg, von

Stockenström.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:

Vid tiden för avlåtandet av 1928 års statsverksproposition voro 1926 års

besparingssakkunniga, enligt vad de sakkunniga under hand upplyst, sysselsatta

med att granska personal- och övriga förhållanden vid statens provningsanstalt.

De sakkunnigas betänkande förväntades komma att föreligga

i sådan tid, att ärendet kunde föreläggas innevarande års riksdag.

Vid anmälan den 4 januari 1928 för Kungl. Maj:t av de frågor, som tillhörde

regleringen för budgetåret 1928—1929 av utgifterna under riksstatens

tionde huvudtitel, anförde jag, på sätt det vid ovannämnda statsverksproposition

fogade utdraget av statsrådsprotokollet över handelsärenden för sagda

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 166 häfl. (Nr 197.) I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition Nr 197.

dag utvisar, beträffande frågan om anslag till statens provningsanstalt

huvudsakligen följande.

Innan besparingssakkunnigas i utsikt ställda betänkande till Kungl. Maj:t

inkommit och statens provningsanstalt däröver avgivit utlåtande, vore det

påtagligen icke möjligt att uttala sig om, i vilken utsträckning de förslag,

som av de sakkunniga komme att framläggas, kunde göras till föremål för

framställningar till innevarande års riksdag. Det vore emellertid avsett,

att, så snart de sakkunnigas betänkande avgivits och statens provningsanstalt

utlåtit sig i ärendet, ifrågavarande spörsmål skulle upptagas till närmare

övervägande. Först sedan så skett, syntes det vara möjligt att bedöma,

med vilket belopp anslaget till anstalten borde uppföras i riksstaten för budgetåret

1928—1929. Särskild proposition i ämnet syntes sålunda framdeles

böra avlåtas till riksdagen. I avbidan därå borde i förslaget till riksstat

för omförmälda budgetår ifrågavarande anslag allenast beräknas. Då i

sakens dåvarande läge fasta hållpunkter för anslagsberäkningen saknades,

tillstyrkte jag, att i statsverkspropositionen anslaget upptoges med samma

belopp som i den för nu löpande budgetår gällande riksstaten.

I ett den 17 februari 1928 dagtecknat betänkande hava 1926 års besparingssakkunniga

nu framlagt resultatet av den utav de sakkunniga beträffande

statens provningsanstalt verkställda utredningen. Sedan statskontoret

den 1 och statens provningsanstalt den 2 innevarande mars avgivit infordrade

utlåtanden över berörda betänkande, får jag nu för Kungl. Maj:t anmäla

detta ärende och därmed sammanhängande anslagsfråga.

Innan jag ingår på en redogörelse för de sakkunnigas förslag och de däröver

avgivna utlåtandena, skall jag tillåta mig att lämna en redogörelse

för statens provningsanstalts tillkomst, arbetsuppgifter, nuvarande organisation

och ekonomi.

Statens prov- Iiörande till en början tillkomsten av anstalten får jag meddela följande.

ningsanstalts

tillkomst. År 1875 upprättade järnkontoret en mekanisk provningsanstalt, som huvudJärnkontorets

sakligen var avsedd för järnkontorets delägare men även kunde anlitas av

provningsan- utomstående. Då denna anstalt i längden icke kunde motsvara det ökade

staU. behovet av rationella undersökningar av material m. m. och då det även för

undervisningen vid tekniska högskolan visade sig angeläget att bereda de

studerande tillfälle till praktiska övningar på detta område, tillsattes på högskolans

föranstaltande år 1894 en kommitté med uppdrag att utreda lämpligheten

av att i samband med högskolan inrätta en officiell materialprovningsanstalt.

Kommittén föreslog upprättandet av en sådan statens anstalt,

som borde vara administrerad av högskolans styrelse men i övrigt oberoende

av högskolan. Sedan med järnkontoret överenskommits, att dess provningsanstalt

skulle upphöra, samt ett tillfälligt anslag ur manufakturförlagslånefonden

av Kungl. Maj:t beviljats för den föreslagna anstaltens upprättande,

trädde denna anstalt i verksamhet den 1 juli 1896.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

3

Enligt det av Kungl. Maj:t den 29 januari 1897 fastställda reglementet

för den nya anstalten — tekniska högskolans materialprovningsanstalt —

skulle dess ändamål vara att för det allmännas och för enskildes räkning

utföra noggranna prov å hållfasthet och andra i tekniskt hänseende viktiga

egenskaper hos metaller, sten, cement med flera materialier samt att däröver

utfärda intyg. Dessutom borde anstalten genom serier av undersökningar

beträffande materialets egenskaper samt utgivande av tryckta arbeten häröver

utöva en vetenskapligt teknisk verksamhet.

Anstaltens ekonomi skulle vara fullständigt skild från tekniska högskolans.

För utförda provningar erlades avgifter i enlighet med av Kungl. Maj:t

fastställd taxa för de viktigare provningskategorierna, och för provningar,

som ej innefattades i taxan, utgick betalningen enligt överenskommelse.

Dessa avgifter erlades av alla uppdragsgivare, även .statens institutioner.

De inkomster, som tillföllo provningsanstalten, användes till avlönande

av anstaltens tjänstemän, för anstaltens övriga omkostnader, till inköp av

nya apparater m. m. och för anstaltens tidsenliga utveckling i övrigt.

Från järnkontoret erhöll anstalten från och med år 1902 ett årligt anslag

av 4,400 kronor, avsett till avlöningar åt föreståndaren och förste assistenten

på bergskemiska avdelningen. Villkoret för detta anslag var, att blivande

reglemente och föreskrifter för bergskemiska laboratoriet och dess verksamhet

skulle godkännas av järnkontorets styrelse ävensom att samma styrelse

skulle erhålla rätt att granska förslag till taxa för provningar vid

detta laboratorium.

Något statsbidrag för täckande av anstaltens omkostnader förutsattes icke,

utan anstalten var för sin löpande drift tvungen att bära sig som affär och

hade att bestrida avlöningar, driftkostnader, hyror och underhåll med inkomstmedlen

från de utförda provningarna.

För vissa angivna behov utanför den löpande driften, såsom för ombyggnader,

anskaffande av vissa utensilier för nyinrättade avdelningar m. in.,

erhöllos emellertid vid olika tillfällen penninganslag från järnkontoret eller

på grund av Kungl. Majds särskilda beslut. Till och med år 1912 uppgingo

de på grund av Kungl. Maj:ts beslut beviljade anslagen till sammanlagt 81,261

kronor (däri inberäknat ett belopp av 23,000 kronor vid anstaltens inrättande)

och järnkontorets tillfälliga bidrag till 5,800 kronor.

Då anstalten i ekonomiskt avseende måste drivas såsom ett affärsföretag

på föreståndarens personliga risk, överlämnades i vidsträckt mån åt denne

att bestämma över avlöningarna för vid anstalten anställd personal. Föreståndaren

själv åtnjöt — ända till år 1918 — icke någon fast avlöning, utan

hela hans inkomst vid anstalten utgick i form av tantiem.

Provningsverksamheten vid anstalten var allt ifrån dess tillkomst föremål

för en synnerligen snabb utveckling. Området för anstaltens verksamhet

undergick också efter hand åtskilliga utvidgningar.

Ursprungligen inrättades anstalten för mekaniska provningar av järn, stål

och andra metaller, trä, linor och remmar samt byggnadsmaterial m. m.

Redan år 1899 inrättades ett provisoriskt bergskemiskt laboratorium, avsett

för utförande av kemiska analyser särskilt för gruv- och järnhanteringen;

för dylika analyser hade förut anlitats utomstående specialister. Detta laboratorium

utvidgades år 1902, i samband varmed det förut omnämnda årliga

bidraget å 4,400 kronor av järnkontoret ställdes till anstaltens förfogande.

För utförande av hållfasthets- och mikroskopiska undersökningar å papper,

textilvaror och fibermaterial anlitades till en början utomstående sakkunnig.

År 1902 anordnades ett mindre utrymme för hållfasthetsundersökningar av

Tekniska högskolans

materialprovningsanstalt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

papper. Anordningarna för de papperstekniska undersökningarna utvidgades

sedermera, då anstalten, efter tillkomsten av 1907 års förordning angående

normalpapper, erhöll i uppdrag att utföra de tekniska provningarna av nor
-

malpapper.

Ett elektriskt laboratorium inrättades år 1905, vilket efter hand utvidgades.

År 1906 upprättades ett s. k. kolningslaboratorium, som avsåg att tillgodose

det vid denna tid starkt framträdande behovet för järnhanteringen av kolningstekniska

undersökningar och provningar. Verksamheten vid detta laboratorium

upphörde dock redan år 1909. Från och med år 1911 sammanfördes

alla undersökningar av organisk-kemisk natur, bränsleprovningar och

undersökningar av papper och textilvaror till en kemiskt-teknisk avdelning

inom anstalten.

Allt sedan år 1911 var anstalten uppdelad på fem avdelningar, nämligen

mekaniska avdelningen, byggnadstekniska avdelningen, bergskemiska avdelningen,

kemiskt-tekniska avdelningen och elektriska avdelningen. Därtill

kom en kontorsavdelning.

Utvidgningen av anstaltens verksamhet avspeglar sig i följande siffror

rörande bruttoinkomsten av utförda provningar, personalens antal och an
-

Ä r

1897

1902

1906

1910

1911

1912

1913

1914

1915

1916

1917

1918

Bruttoinkomst av

Antal personal

(utom inspektör

Antal avgivna

intyg och ut-

och föreståndare)

låtanden

12,500

—

—

30,700

10

1,025

43,870

15

1,366

71,350

20

1,931

80,980

21

2,069

82,840

23

2,338

95,890

25

2,577

88,140

25

2,579

131,430

29

3,115

151,035

34

3,709

153,580

35

3,369

145,523

35

3,308

Till belysning av anstaltens ekonomiska ställning under den tid, då densamma

drevs såsom affärsföretag, må här anföras följande, ur nedan omförmälda

den 31 oktober 1917 avgivna betänkande hämtade sammanställning

av räkenskaperna för år 1916:

Inkomster:

Bruttoinkomst av utförda provningar........................................ kronor 151,035

Järnkontorets anslag .................................................................... » 4,400

Räntor ............................................................................................ » 869

Summa kronor 156,304.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

5

Utgifter:

Avlöningar (inkl. tantiemer)......................................................

.. kronor

89,285

Hyror ..............................................................................................

»

4,600

Gas och elektrisk ström..............................................................

3,489

Värme (ingar i hyror) .............................................................

»

—

Övriga löpande utgifter ..............................................................

»

43,250

Inköp av nya inventarier, tillbyggnad m. m. ......................

»

2,934

Till reserverade medel ..............................................................

kronor

»

143,558

12,746

Summa kronor 156,304.

Redan tidigt framkom förslag angående omorganisation av anstalten i

syfte att ombilda densamma till en statsinstitution.

Efter det tekniska högskolans styrelse lämnat anstaltens dåvarande föreståndare,

numera överingenjören A. F. Wahlberg i uppdrag att utarbeta

förslag till en ny statsprovningsanstalt, till vilken högskolans anstalt skulle

överflyttas, avgav Wahlberg i augusti 1903 utlåtande och förslag i ämnet.

Enligt förslaget skulle såsom anstaltens chef fungera eu direktör, som skulle

utnämnas av Kungl. Maj:t och vara en i järnhanteringen teoretiskt bildad

och praktiskt erfaren person. Anstalten skulle stå under närmare tillsyn av

en inspektör, vartill Kungl. Maj:t borde förordna en teoretiskt och praktiskt

utbildad tekniker. Av Kungl. Maj:t skulle vidare utnämnas fyra avdelningsföreståndare,

nämligen en för mekaniskt-tekniska, en för bergskemiska och

en för elektriska avdelningen samt en för textillaboratoriet. Anstaltens

hela personal utom inspektören skulle utgöras av 23 personer. Anstaltens

årsutgifter beräknades till sammanlagt 75,400 kronor, varav 58,300 kronor

till avlöningar åt personalen. Inkomsterna av undersökningar uppskattades

till 59,000 kronor, vadan en årlig brist av 16,400 kronor skulle uppstå,

vilken tänktes fylld genom anslag av statsmedel.

Då det av Wahlberg uppgjorda förslaget icke föranledde åtgärd, uppdrog

tekniska högskolans styrelse åt anstaltens inspektör J. A. Brinell och dess

föreståndare, numera överdirektören J. O. Roos af Hjelmsäter att utarbeta

ett nytt förslag. Sådant förslag avgavs den 23 december 1913 och innefattade

såväl förslag till organisation av en statens provningsanstalt som även

förslag till beredande av lokaler åt en sådan anstalt.

Organisationsförslaget upptog — liksom materialprovningsanstaltens dåvarande

organisation — fem tekniska avdelningar jämte en kontorsavdelning.

Den nya anstalten borde arbeta enligt av Kungl. Maj:t fastställt reglemente

och under högsta ledning av en av Kungl. Maj:t utsedd styrelse. Den omedelbara

ledningen av anstalten skulle utövas av en av Kungl. Maj:t utsedd

chef med säte i styrelsen. En av styrelsens medlemmar borde erhålla uppdrag

att vara anstaltens inspektör. Anstalten var avsedd att börja sin verksamhet

år 1917; den behövliga personalen under sagda år beräknades uppgå till

33 personer, chefen inberäknad. Då bruttointäkten för utförda provningar

beräknades till 110,000 kronor och utgifterna till 138,900 kronor, antogs

ett underskott av 28,900 kronor komma att uppstå. Detta belopp borde

täckas av statsanslag, vilket, i händelse järnkontoret vore villigt att även

till den nya anstalten lämna det till tekniska högskolans materialprovningsanstalt

utgående bidraget av 4,400 kronor årligen, komme att uppgå till

24,500 kronor.

Överingenjör

Wahlbergs

förslag.

Nytt förslag

av Brinell och

Roos af Hjelmsäter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

1916 års riks- Frågan om uppförande av byggnader för en statens provningsanstalt framdag-

lades av Kung]. Maj:t för 1916 års riksdag (proposition nr 176). Beträffande

liehovet av en statlig provningsanstalt anförde härvid föredragande departementschefen

bland annat följande.

Inrättandet av eu ändamålsenlig och arbetskraftig statens provningsanstalt

framstode för departementschefen som ett rationellt och verksamt medel för

att göra den svenska produktionen konkurrenskraftig såväl på inhemsk som

på främmande marknad. Att ändamålsenligt utnyttja landets egna råmaterial,

att iakttaga sparsamhet i användningen av desamma på grund av

noggrann kännedom om och kontroll av deras egenskaper samt att genom

förbättringar och nya rön ersätta importerade alster med sådana, som kunde

frambringas inom landet, vore några av de arbetsmål, vilka skulle tjänas

och befordras av en sådan anstalt. Det borde ej förbises, att en stor del av

den svenska industrien hade att kämpa med de svårigheter, som följde av

en relativt liten inhemsk marknad samt dyra omkostnader för bränsle och

åtskilliga råvaror. Under sådana förhållanden syntes denna industri i stor

utsträckning få inrikta sig på kvalitetstillverkning, för vilken också beskaffenheten

av vissa inhemska materialier och folkets medfödda tekniska begåvning

skapade särskilda förutsättningar. Genom en sådan tillverkning i förening

med billigast möjliga pris underlättades produkternas användning inom landet

och avsättningen på utländska marknader i tävlan med andra länders

fabrikat. Det borde jämväl framhållas, att med de fordringar på kontroll

och ekonomi, som i allt högre grad ställdes på statens och kommunala institutioner

lika väl som på privata företag, det vore för dessa av stor ekonomisk

nytta att kunna vid eu offentlig materialprovningsanstalt få olika

slags material vid leveranser och även eljes kontrollerade och opartiskt bedömda.

Bland de uppgifter, som i berörda avseenden vore föremål för eu

materialprovningsanstalts verksamhet, förtjänade att framhållas, utom materialprovningar

och kontroll av leveranser, undersökningar av allehanda

materials och produkters lämplighet för olika ändamål, utrönandet av orsaken

till fel och bristfälligheter hos industriella material och angivandet av

åtgärder att höja dessas kvalitet samt att särskilt vid export genom opartisk

analys bereda säljaren möjlighet att bevisa varans kontraktsenliga beskaffenhet.

Några av våra största industriella verk hade visserligen funnit fördelaktigt

att upprätta egna materialprovningslaboratorier, ofta med användning

av personer, som på den offentliga anstalten vunnit erfarenhet och sakkunskap.

Men den övriga industrien, hantverket och de flesta av statens verk

vore hänvisade till de offentliga materialprovningsanstalterna.

Av landets två offentliga materialprovningsanstalter hade den i samband

med Chalmers tekniska institut i Göteborg inrättade anstalten, vilken vore

relativt liten, erhållit välbehövlig förbättring av lokaler och laboratorieutrustning

i sammanhang med den av 1911 års riksdag beslutade ökningen

av läroanstalten i dess helhet. Vad beträffade tekniska högskolans materialprovningsanstalt,

vars arbetsmängd vore mångfaldigt större än den förra

anstaltens, hade riksdagen dittills icke haft anledning ägna densammas verksamhet

närmare uppmärksamhet. För anstaltens inrättande och för sedermera

vid olika tillfällen behövliga nyanskaffningar hade nämligen erforderliga

anslag utanordnats av medel, som för dylika ändamål stått till Kungl.

Maj:ts förfogande från manufakturförlagslånefonden; och dittills hade anstalten

ej erhållit något bidrag från statsverket för sina löpande omkostnader,

utan hade dessa kunnat bestridas av anstaltens inkomster för utförda

provningar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 197. 7

Efter att därefter hava erinrat om anstaltens utveckling och dåvarande

omfattning anförde departementschefen vidare.

Anstaltens utveckling vore så mycket mer märklig, som densamma med

avseende på materiella resurser haft och alltjämt hade att kämpa med stora

svårigheter. Visserligen hade genom upprepade gånger gjorda tillbyggnader

till den ursprungliga laboratoriebyggnaden och genom förhyrande av lägenheter

utom anstalten och desammas inredande till laboratorier ävensom i

några avseenden åtgärder vidtagits för ökande av anstaltens resurser, men

de hade icke på långt när motsvarat den alltjämt stegrade arbetsökningen.

Anstaltens hjälpmedel med avseende på lokaler, laboratorier och utrustning

å dess olika avdelningar voro dåmera så otillräckliga och anstaltens

läge i detta avseende så kritiskt, att departementschefen icke tvekade att

uttala, att det vore för anstalten omöjligt att tillfredsställande fullgöra sina

åligganden. Sålunda måste i allt större utsträckning viktiga uppdrag för

statens och industriens räkning avvisas; och anhopningen av de uppdrag,

som på grund av leveransavtal och andra omständigheter måste utföras,

ledde därtill, att resultatens noggrannhet äventyrades och deras värde minskades

genom oundviklig försening. Ett hinder för arbetets behöriga bedrivande

syntes även vara att söka i anstaltens i så måtto lösa organisation,

att fastställd lönestat saknades för anstaltens hela personal och denna endast

hade tillfällig anställning.

Det syntes sålunda vara till fullo ådagalagt, att en genomgripande omdaning

av tekniska högskolans materialprovningsanstalt måste vidtagas.

Beträffande organisationsfrågan yttrade departementschefen vidare. På

sätt av utredningen framginge, syntes tiden vara inne att i organisatoriskt

avseende skilja materialprovningsanstalten från tekniska högskolan. Erfarenheten

hade visat, att den dubbla uppgift, som vid anstaltens inrättande tilldelats

densamma, nämligen att vara eu institution, där dels tillfälle bereddes

högskolans elever till övningar i materialprovningar, dels ock sådana provningar

verkställdes för det allmännas och enskildas räkning, icke hade med

den utveckling anstalten dåmera tagit, kunnat på ett tillfredsställande sätt

fyllas. För att icke kravet på noggrannhet i provningarna skulle eftersättas

hade undervisningens tillgodoseende fått träda i andra rummet. Då nu genom

den laboratorieutrustning, som tilldelats tekniska högskolan i samband

med dess inflyttande i nya lokaler, undervisningen i materialprovning därstädes

syntes kunna på ett rationellt sätt bedrivas, men å andra sidan högskolans

nya laboratorier varken vore tillräckliga eller av antytt skäl i regeln

ägnade sig för verkställande i dem av materialprovningar för utomståendes

räkning, borde materialprovningsanstalten helt organiseras för fyllande av

den uppgift, som åtminstone under senare tid faktiskt varit dess huvudsakliga.

Det syntes departementschefen då vara riktigt, att ifrågavarande anstalt

under namn av statens provningsanstalt erhölle en fristående ställning med

egen under vederbörande statsdepartement lydande styrelse.

I fråga om den av Brinell och Roos af Hjelmsäter föreslagna organisationen

hade departementschefen i huvudsak icke någon erinran att göra

utan ansåg, att man kunde utgå ifrån densamma vid byggnadsfrågans bedömande.

Det definitiva fastställandet av organisationen borde emellertid

enligt departementschefens mening något anstå, enär den icke kunde träda

i tillämpning, förrän den nya byggnaden kunde tagas i bruk. Vidare ansåg

departementschefen det vara önskvärt, att 1902 års löneregleringskommitté

finge i uppdrag att granska de föreslagna lönebestämmelserna för anstaltens

personal.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

1918 års riksdag.

Nytt organ i sationsförslag.

Vad byggnadsfrågan angår, föreslog Kungl. Maj:t — med beräknande,

att byggnadskostnaderna och kostnaderna för provningsanstaltens utrustning

skulle uppgå till respektive 695,000 och 230,000 kronor eller sammanlagt

925.000 kronor samt att 125,000 kronor härav skulle anvisas ur manufakturförlagslånefonden

— riksdagen att till uppförande av byggnad för en statens

provningsanstalt å närmare angiven plats å Djurgården invid Stockholms

östra station samt för utrustning av nämnda anstalt bevilja ett anslag av

800.000 kronor. Detta förslag vann riksdagens bifall.

Med anledning av de stegrade byggnadskostnaderna anvisade 1918 års

riksdag i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, utöver det belopp, som av

1916 års riksdag anslagits, till fullbordande av byggnaderna på extra stat

för år 1919 ett ytterligare anslag av 790,000 kronor.

Vid fattande av beslutet om uppförande av byggnad åt en statens provningsanstalt

förutsattes, såsom av departementschefens ovan återgivna uttalande

framgår, att materialprovningsanstalten skulle fortsätta sin verksamhet

under dåvarande organisationsformer, till dess den nya byggnaden kunde

tagas i bruk. I skrivelse till chefen för kungl. finansdepartementet den 31

augusti 1917 anhöll emellertid inspektören för materialprovningsanstalten,

under åberopande av en av anstaltens föreståndare avgiven promemoria, att

åtgärder måtte omedelbart vidtagas för att en omorganisation av provningsanstalten

med det snaraste måtte komma till stånd. Anstaltens föreståndare

hade nämligen med hänsyn till den av dyrtiden föranledda utomordentliga

stegringen av anstaltens utgifter förklarat sig icke längre vara beredd att

personligen bära de avsevärda ekonomiska risker, som vore förenade med

anstaltens verksamhet i dess dåvarande former.

I anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t den 7 september 1917 åt särskilda

kommitterade att avgiva förslag till ny organisation av materialprovningsanstalten.

De kommitterade avgåvo den 31 oktober samma år betänkande

och förslag till organisation av statens provningsanstalt. Den av de

sakkunniga föreslagna organisationen omfattade i likhet med 1913 års ovannämnda

förslag fem tekniska avdelningar jämte en kontorsavdelning. Den

föreslagna lönestaten för anstalten upptog sammanlagt 46 befattningshavare.

Beträffande personalens antal anförde kommitterade bland annat följande.

En väsentligt större personal hade enligt förslaget antagits vara behövlig

vid don nya anstalten än den för det dåvarande anställda, men därvid måste

följande beaktas. Under de senast förflutna åren av anstaltens verksamhet

hade den stegrade arbetsmängden endast kunnat medhinnas genom att övertidsarbete

i stor utsträckning tillämpats och genom att personalen ådagalagt

en arbetsintensitet, som ingalunda kunde uppehållas under normala förhållanden.

Detta hade emellertid även haft menlig inverkan med avseende på

arbetets kvalitet, vilket icke finge förutsättas äga rum vid den nya anstalten.

Ävenledes hade viktiga arbeten för anstaltens inre verksamhet, såsom

utarbetandet av provningsmetoder, kontroll och statistik m. m., måst åsidosättas,

vilka arbeten emellertid vid den nya provningsanstalten måste i utsträckt

grad upptagas och därvid binda avsevärd arbetstid.

Vad beträffar det ekonomiska resultatet av verksamheten vid den nya

anstalten beräknade kommitterade, att utgifterna skulle under anstaltens

första verksamhetsår komma att överstiga inkomsterna med ett belopp av

38,900 kronor, oberäknat det dyrtidstillägg, som kunde komma att utgå vid

nämnda tid. Detta underskott borde täckas av statsmedel. I vad mån sedermera

efter återgång till normala förhållanden och efter erhållandet av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 197.

9

en kvarvarande inövad personal detta underskott kunde komma att minskas,

därom ansåge sig kommitterade icke kunna giva tillräckligt hållbara förutsägelser.

Framhållas borde, att anstaltens driftunderskott i avsevärd grad

vore beroende på dess tekniskt-vetenskapliga verksamhet, och att underskottet

ökades, om kraven på denna verksamhet stegrades.

Sedan det visat sig, att proposition rörande anstaltens organisation icke Statsunderstöd

kunde föreläggas 1918 års riksdag, beslöt Kungl. Maj:t den 8 februari 1918 aren jg9^8 och

tilldela anstalten statsunderstöd med det belopp, varmed, enligt då verkställda

beräkningar, anstaltens inkomster för sagda år antogos komma att

understiga utgifterna, eller 29,870 kronor, att utgå av manufakturförlagslånefonden.

För år 1919 erhöll anstalten sedermera genom Kungl. Maj:ts

beslut den 7 februari 1919 statsunderstöd ur manufakturförlagslånefonden

med ett belopp av 20,800 kronor.

Förslag angående inrättande av en statens provningsanstalt framlades av 1919 års riksKungl.

Maj:t i proposition nr 165 till 1919 års riksdag. I fråga om av- daslöningsstaten

för den nya anstalten anslöt propositionen sig till ett av 1902

års löneregleringskommitté i utlåtande den 25 november 1918 framlagt förslag.

Den i propositionen framlagda staten för anstalten slutade på ett belopp

av 263,850 kronor. Då inkomsterna vid anstalten under år 1920 beräknades

komma att uppgå till 220,400 kronor, antogs ett underskott av

43,450 kronor (förutom kostnaderna för dyrtidstillägg till anstaltens personal)

komma att uppstå under det första verksamhetsåret.

Kungl. Maj:ts förslag vann riksdagens bifall. Härvid uttalade emellertid

riksdagen, att det måste anses önskligt, att, sedan statsverket ställt nya

lokaler och annan för rationell drift lämpad utrustning till anstaltens förfogande,

dennas verksamhet så bedreves, att anstalten kunde bära sina egna

utgifter.

Den av 1919 års riksdag godkända avlöningsstaten upptog följande ordinarie

tjänstemän vid anstalten:

1 chef,

5 avdelningschefer,

3 förste avdelningsingenjörer,

5 avdelningsingenjörer.

1 kassör och räkenskapsförare,

1 kvinnligt biträde av tredje graden (registrator),

6 kvinnliga biträden av tredje graden (assistenter),

1 kvinnligt biträde av tredje graden (skrivbiträde),

1 kvinnligt biträde av andra graden,

1 förste verkmästare,

1 verkmästare,

1 instruinentmakare och

1 vaktmästare.

Yad avlöningsförhållandena angår, utgjorde chefens avlöning, frånsett

dyrtidstillägg och tillfällig löneförbättring, 11,000 kronor eller enahanda

belopp, som för det dåvarande tillkom generaldirektör i normalgrad vid

centrala ämbetsverk. Avlöningen till avdelningscheferna utgick med belopp,

motsvarande avlöningen till tjänstemän i dåvarande tredje normalgraden.

Förste avdelningsingenjörer åtnjöto avlöning efter andra normalgraden

och avdelningsingenjörerna samt kassören efter första normalgraden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

1921 års riks- De tre förste avdelningsingenjörerna voro avsedda för de största avdeldag''

ningarna, nämligen den mekaniska, den bergstekniska och den kemiskt
tekniska.

I enlighet med Kungl. Maj ds förslag i statsverkspropositionen

till 1921 års riksdag inrättades från och med år 1922 ytterligare en förste

avdelningsingenjörstjänst, avsedd för byggnadstekniska avdelningen.

1922 års riks- På grundval av ett av 1902 års löneregleringskommitté den 19 november

dag. 1921 avgivet förslag beslöts vid 1922 års riksdag lönereglering för befattningshavarna

vid provningsanstalten. Härvid bestämdes antalet ordinarie

befattningar vid anstalten och lönegraderna för dessa på sätt framgår av

nedanstående tablå, i vilken tillika angivas de lönegrader, i vilka befattningarna

inplacerats i den vid 1925 års riksdag beslutade nya löneskalan.

År 1922

beslutad Nuvarande

lönegrad lönegrad

1 överdirektör ................................................................................ A 2 A 2

5 avdelningschefer ....................................................................... B 19 B 29

4 förste avdelningsingenjörer................................................... B 15 B 24

5 avdelningsingenjörer ........................................................ B 13 B 21

1 kassör och räkenskapsförare .................................................... B 12 B 20

2 kontorsskrivare (kansliskrivare)............................................... C 5 B 11

2 laboratoriebiträden av l:a klass (förste laboratoriebiträden) C 5 B 11

4 laboratoriebiträden av 2:a klass (laboratoriebiträden) ........ C 4 B 7

1 kanslibiträde ............................................................................... C 3 B 7

1 förste verkmästare........................................................................ B 8 B 15

1 verkmästare................................................................................... B 6 B 12

1 instrumentmakare ....................................................................... B 5 B 10

1 expeditionsvakt ............................................................................ B 1 B 5

Vad vissa av ifrågavarande tjänster angår, innebar det sätt, varpå desamma

vid 1922 års lönereglering inordnades i det nya lönesystemet,

en lägre lönegradsplacering än som i allmänhet tillämpats vid genomförandet

av 1921 års lönereglering för befattningshavare vid statsdepartementen

m. fl. verk. Under det att tjänster tillhörande tredje normalgraden

i regel hänfördes till lönegraden B 20, blevo sålunda avdelningschefstjänsterna

i provningsanstalten ej placerade i högre lönegrad än B 3 9. Kassörstjänsten,

som tillhört första normalgraden, inordnades ej såsom de flesta

andra förstagradstjänster i lönegraden B 13 utan i lönegraden B 12. I motiveringen

till sitt nyssnämnda förslag framhöll löneregleringskommittén,

bland annat, hurusom de avlöningsförmåner, som tillgodonjötes av befattningshavare

vid anstalten, på sin tid bestämts under intryck av de avlöningsförhållanden,

som då varit rådande å de industriella områdena. Tilllika

påpekade kommittén, att vid förordandet av utgående avlöningar till

ingenjörs- och kontorspersonalen särskild hänsyn fästs vid att arbetstiden

för dessa befattningshavare vore längre än för befattningshavare vid det

stora flertalet centrala ämbetsverk.

1924 års riks- I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag i statsverkspropositionen till 1924

dag. års riksdag indrogs från och med ingången av budgetåret 1924/25 en avdelningsingenjörstjänst,

som blivit ledig. Antalet dylika tjänster å anstaltens

stat är därför numera fyra.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition Nr 197.

Statens provningsanstalt har enligt gällande instruktion för anstalten den

30 december 1922 (nr 623)1 till uppgift att för det allmännas och för enskildes

räkning samt i vetenskapligt syfte utföra provningar och undersökningar

av materialier, konstruktionsdelar, instrument och apparater med

avseende på deras mekaniska, kemiska och fysiska egenskaper och beskaffenhet.

Provningarna och undersökningarna utföras:

a) på uppdrag av offentliga myndigheter och institutioner samt enskilda

mot betalning;

b) i tekniskt-vetenskapligt syfte för en fortgående utveckling av anstaltens

arbetsmetoder;

c) i det allmännas eller vetenskapens intresse, i den mån det kan ske

utan avsevärda extra kostnader för anstalten eller för ändamålet erforderliga

särskilda medel ställas till anstaltens förfogande samt i den utsträckning

övriga arbeten inom anstalten det medgiva.

Anstalten skall vidare utöva den befattning med kontrollen över normalpapper

och normalbläck m. in., som tillkommer anstalten enligt de i dessa

ämnen utfärdade författningar eller övriga föreskrifter.

Taxa för provningar och undersökningar, som utföras vid anstalten, har

fastställts genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 5 december 1919 (nr 797).

Å de i taxan upptagna avgifterna utgår för närvarande dyrtidsförhöjning.

Denna förhöjning utgjorde år 1920 30 procent samt år 1921 och första halvåret

1922 50 procent. Från och med den 1 juli 1922 har dyrtidsförhöjningen

varit bestämd till 30 procent å de i taxan föreskrivna avgifterna.

Ledningen av anstalten utövas av en styrelse bestående av fem av Kungl.

Maj:t för en tid av fyra år förordnade ledamöter samt överdirektören och

chefen för anstalten. Av nämnda fem ledamöter förordnas en efter förslag

av kommerskollegium, en efter förslag av tekniska högskolans styrelse, en

efter förslag av ingenjörsvetenskapsakademien och en efter förslag av järnkontoret;

den återstående ledamoten bör enligt stadgande i instruktionen

representera annan industri än järnhanteringen.

Kungl. Maj:t utser en av styrelsens ledamöter att vara ordförande i

styrelsen samt en av ledamöterna till provningsanstaltens inspektör.

Anstalten omfattar fem tekniska avdelningar samt en kontorsavdelning.

De tekniska avdelningarnas huvudsakliga arbetsuppgifter angivas i instruktionen

sålunda:

Mekaniska avdelningen:

a) hållfasthets- och andra mekaniska undersökningar av metaller, trä,

läder och dylikt samt konstruktionsdelar därav;

b) värmebehandlingsundersökningar av järn, stål och andra metaller;

c) mikroskopiska och mikrografiska undersökningar av metaller och bergarter;

samt

d) mekaniska undersökningar av smörjmedel och dylikt.

Till denna avdelning hör även en mekanisk verkstad.

Byggnadstekniska avdelningen:

a) mekaniska och fysikaliska undersökningar av naturlig och konstgjord

byggnadssten, cement, betong och andra byggnadsmaterialier; samt

Anstaltens

arbetsupp
gifter.

Anstaltens

nuvarande

organisation.

1 Ändrad lydelse i viss del enligt kungörelse den 12 juni 1925 (nr 249).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

b) eldsäkerhets- och värmetekniska undersökningar av byggnadsmaterialier

och byggnadskonstruktioner.

Elektriskt-fysikaliska avdelningen:

a) elektriska och magnetiska undersökningar;

b) undersökningar av elektriska instrument, apparater och maskiner;

c) fotometriska undersökningar; samt

d) termometriska och andra fysikaliska undersökningar.

Bergskemiska avdelningen:

a) analyser och kemiska undersökningar av metaller, malmer, bergarter

och dylikt; samt

b) undersökningar av tekniska produkter av oorganisk natur.

Kemiskt-tekniska avdelningen:

a) analyser och kemiska undersökningar av brännmaterialier, oljor, torrdestillationsprodukter

och dylikt;

b) undersökningar av tekniska produkter av organisk natur, såsom asfalt,

cellulosa, gummi, läder, garvämnen och dylikt, dock icke läkemedel, näringsoch

njutningsmedel; samt

c) kemiska och mekaniska undersökningar av papper och textilvaror.

Kontorsavdelningen har till uppgift att verkställa diarieföring av inkommande

ärenden, att ombesörja utskrifter samt expediering av intyg och

skrivelser, att mottaga och enligt särskilda föreskrifter förvalta samt redovisa

alla till anstalten inflytande penningmedel, att efter vederbörliga utanordningar

verkställa utbetalningar, att föra anstaltens räkenskaper, att

upplägga och föra förteckning över de till anstalten hörande inventarier

samt att utföra erforderligt statistiskt arbete.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

Den vid anstalten anställda personalen är fördelad på de olika avdelningarna

på följande sätt: 1

Ordinarie tjänstemän ■''

Avdelningschef (B 29) ............. ...

Förste avdelningsingenjör (B 24) •

Avdelningsingenjör (B 21) ............

Kassör och räkenskapsförare (B 20)

Förste verkmästare (B 15) ...........

Verkmästare (B 12) .....................

Förste laboratoriebiträde (B 11)......

Kansliskrivare (registrator) (B 11) ...

Kansliskrivare (B 11)....................

Instrumentmakare (B 10)...............

Kanslibiträde (B 7) ......................

Laboratoriebiträde (B 7) ...............

Expeditionsvakt (B 5) ..................

Mekaniska

avdelningen
-

Byggnads
tekniska
avdel
-

tilektriaktfysikaliska

avdel
-

ningen I ningen

Bergs
kemiska
avdel
ningen
-

Kemiskt
tekniska
avdel
ningen
-

Summa ordinarie tjänstemän

Extra ordinarie tjänstemän:

Assistent (I5:e lönegr.) ............ .

Skrivbiträde (5:e lönegr.)............

Extra befattningshavare:

Biträdande ingenjör ..............

Mekaniker ......................

Laboratoriebiträde.................

Provberedare .....................

Arbetare ...........................

Skrivbiträde.........................

Tillfällig personal:

Biträdande ingenjör ..................

Provberedare ..........................

Arbetare ................................

Eldare ....................................

Diskbiträde ..............................

Summa icke-ordinarie befattningshavare
Befattningshavare

(utom chefen) sammanlagt
-

10

1

Kontors
avdel
ningen
-

15

1

1

1

1

5

1 Tablån avser förhållandena i november 1927.

Den ordinarie personalen i anstalten utgöres alltså, förutom överdirektören

och chefen, av 27 tjänstemän, vartill komma 24 befattningshavare

med icke-ordinarie anställning. Hela antalet befattningshavare i anstalten

uppgår sålunda, överdirektören inberäknad, till 52.

Vad angår avlöningsförhållandena för personalen med extra eller tillfällig

anställning, utgår till de biträdande ingenjörerna antingen månadsarvode å

300—400 kronor eller ersättning per arbetsdag, växlande mellan 8 och 16

kronor om dagen. Mekanikerna uppbära arvoden å 200—225 kronor för

månad. Laboratoriebiträden och provberedare erhålla likaledes månads
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

arvoden, som för närvarande variera mellan 145 och 197 kronor. En provberedare

avlönas efter 6 kronor för arbetsdag. Till en av arbetarna utgår

avlöningen i form av arvode å 225 kronor för månad, medan två arbetare

erhålla ersättning med 5 respektive 6 kronor för arbetsdag. Skrivbiträdena

och diskbiträdet åtnjuta månadsarvoden å 100—145 kronor. För eldaren

beräknas avlöningen efter arbetstimme.

Anstaltens På sätt av den föregående redogörelsen framgår, anvisades åren 1917—1919

ekonomi, till uppförande av byggnader för statens provningsanstalt tillhopa 1,485,000

kronor. Därjämte uppläts för byggnadernas uppförande statsverket tillhörig

tomtmark å Djurgården invid Stockholms östra station. Till utrustning

av anstalten beviljades sammanlagt 230,000 kronor (därav 125,000

kronor från manufakturförlagslånefonden). Då emellertid ytterligare medel

för anstaltens utrustande med tekniska hjälpmedel visade sig erforderliga,

anvisades av 1921 års riksdag, i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, för

sagda ändamål å tilläggsstat för år 1921 60,000 kronor samt å extra stat

för år 1922 samma belopp eller tillhopa 120,000 kronor.

Vid byggnadsarbetenas utförande lämnades översta våningen i huvudbyggnaden

— med undantag för ett par mindre utrymmen — ofullbordad.

Avsikten var härvid, att inredningen i denna våning skulle bringas i färdigt

skick först senare, då byggnadskostnaderna blivit lägre och ökat utrymme

kunde komma att krävas för anstaltens verksamhet. Till vissa arbeten för

iståndsättande av ifrågavarande lokaler anvisades vid 1927 års riksdag ett

extra reservationsanslag av 9,500 kronor.

Sedan svenska brandskyddsföreningen ställt till Kungl. Maj:ts förfogande

ett på enskild väg insamlat belopp av 30,000 kronor för inrättande vid

provningsanstalten av ett brandtekniskt laboratorium, anvisades i enlighet

med Kungl. Maj:ts framställning vid 1927 års riksdag ett extra anslag av

10,000 kronor såsom statens bidrag för ifrågavarande ändamål.

Vad angår de löpande kostnaderna för anstaltens drift, skola dessa, enligt

den anordning, som genomfördes vid anstaltens ombildande till statsinstitution,

i första hand bestridas av de till anstalten inflytande inkomsterna. Då

anstaltens inkomster — till huvudsaklig del utgörande ersättning för utförda

provningsuppdrag — emellertid icke varit tillräckliga till bestridande av

utgifterna för anstaltens verksamhet, hava andra statsmedel till växlande

• belopp måst årligen tagas i anspråk för täckande av det uppkomna

underskottet.

Anstaltens inkomster och utgifter samt de för verksamhetens uppehållande

erforderliga tillskotten av statsmedel (i jämna hundratal) under olika räkenskapsår

framgå av följande sammanställning:

Utgifter

Tillskott av statsmedel

frånsett

inberäknat

frånsett

inberäknat

dyrtidstillägg

dyrtidstillägg

dyrtidstillägg

dyrtidstillägir

kronor

kronor

kronor

kronor

kronor

1920 ..........................

239,400

294,700

462,800

55,300

223,400

1921 ...........................

236,300

288,600

454,200

52,300

217,900

1922 ...........................

189,000

276,800

381,200

87,800

192,200

1923 »/i—“/« ...............

102,600

168,500

199,200

65,900

96,600

1923—1924 .................

215,600

296,700

338,200

81,100

122,600

1924—1925 ..................

225,300

295,000

336,600

69,700

111,300

1925—1926 ..................

240,300

308,100

349,600

67,800

109,300

1926-1927 ..............

258,000

322,900

360,700

64,900

102,700

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

15

Beträffande den närmare fördelningen av inkomster och utgifter vid

anstalten å olika titlar får jag hänvisa till en av de sakkunniga uppgjord

tablå, vilken torde få såsom bilaga A fogas vid dagens protokoll.

För vinnande av upplysning rörande det ekonomiska resultatet av de

olika tekniska avdelningarnas verksamhet har i anstalten upplagts särskild

bokföring. Härvid krediteras varje särskild avdelning för inkomsten av vid

avdelningen utförda provningar samt debiteras dels för avlöningar till å

avdelningen arbetande personal, dels för andel i anstaltens allmänna omkostnader

i förhållande till avdelningens bruttoinkomstsumma. Till de

allmänna omkostnaderna hänföras inspektörens arvode, chefens avlöning

samt avlöningar och övriga omkostnader för kontoret. En sammanställning

av inkomsterna av provningsuppdrag samt utgifterna (inberäknat dyrtidstillägg)

för de särskilda avdelningarna återfinnes i en likaledes av de sakkunniga

uppgjord tablå, vilken torde få såsom bilaga B fogas vid dagens

protokoll. Såsom av denna tablå framgår, lämna samtliga avdelningar

underskott å driften. Det procentuellt största underskottet uppvisar

elektriskt-fysikaliska avdelningen, vars inkomster under budgetåret 1926—1927

uppgingo till i runt tal 12,100 kronor, medan utgifterna stego till i avrundat

belopp 24,500 kronor.

Såsom av de här lämnade uppgifterna framgår, har statsverket — frånsett

de belopp, med vilka staten bidragit till byggnader och utrustning för

anstalten — under årens lopp fått vidkännas betydande kostnader för uppehållande

av verksamheten vid anstalten. Statsverkets tillskott förete emellertid

under senare år en bestämd tendens till minskning. Denna minskning

beror, på sätt de ovan åberopade siffersammanställningarna utvisa, till

väsentlig del därpå, att inkomsterna av anstaltens verksamhet stegrats.

Jag övergår nu till en redogörelse för 1926 års besparingssakkunnigas

förslag i ämnet.

Efter att hava lämnat den ovan av mig återgivna redogörelsen rörande

statens provningsanstalts tillkomst m. m. anföra de sakkunniga följande:

»På sätt framgår av den förut lämnade historiska redogörelsen, var den

nuvarande provningsanstaltens omedelbara föregångare, tekniska högskolans

materialprovningsanstalt, för bestridande av sina löpande utgifter —

bortsett från ett mindre årligt bidrag av järnkontoret — hänvisad till de

från anstaltens verksamhet inflytande inkomsterna. Med undantag för de

två sista åren av materialprovningsanstaltens verksamhet visade sig också

rörelsen vid anstalten kunna själv bära de löpande omkostnaderna. Allt

sedan anstalten ombildades till statsinstitution har däremot statsverket årligen

måst tillskjuta ganska betydande belopp för uppehållande av den vid

anstalten bedrivna verksamheten.

Anledningarna till den betydande skillnad beträffande det ekonomiska

resultatet av verksamheten, som sålunda givit sig tillkänna mellan den

äldre, i ekonomiskt hänseende såsom privatföretag drivna anstalten och

den nuvarande statsanstalten, torde vara av mångahanda slag. Vid de

överläggningar, som de sakkunniga under utredningens gång haft, i främ

1926 års

besparingssakkunniga.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition Nr 197.

sta rummet med anstaltens chef men även med inspektören för anstalten,

har i förevarande avseende framhållits, bland annat, att den äldre anstalten

från början bedrev sin verksamhet allenast på ett begränsat område

av tekniken, under det att den nuvarande anstaltens verksamhet omspänner

materialprovningsväsendets hela arbetsfält. Provningarna och

undersökningarna vid den äldre anstalten kunde därför i väsentlig mån

ledas av en enda person med de härför erforderliga kvalifikationerna. Såsom

anstaltens arbetsområde, i samband med teknikens under de senaste

årtiondena forcerade utveckling, numera utvidgat sig, är detta ej längre

möjligt, utan såsom ledare av arbetet kräves ett flertal högt kvalificerade

tekniker. Detta förhållande har tydligen verkat till fördyrande av den

nuvarande anstaltens organisation.

Ställningen såsom den centrala statliga institutionen på materialprovningens

område, vilkens uttalanden tillmätas utslagsgivande betydelse, lian

ock ansetts böra föranleda mycket stränga fordringar i fråga om noggrannheten

av de meddelade undersökningsresultaten. På grund härav

tillämpas vid provningarna ett mycket ingående kontrollförfarande, vilket

givetvis bidrager till att fördyra arbetet.

En viktig anledning till det ur ekonomisk synpunkt mindre fördelaktiga

resultatet av anstaltens verksamhet efter dess ombildning till statsinstitution

lärer vara, att tekniskt-vetenskapligt undersökningsarbete numera

utföres å anstalten i betydligt större utsträckning än tidigare. Visserligen

ålåg det även den äldre anstalten att bedriva vetenskapliga undersökningar

på materialprovningens område, men, enligt vad som under förarbetena

till omorganisationen vitsordades, måste anstalten, särskilt under åren

närmast före omorganisationen, i avsevärd omfattning eftersätta detta

åliggande. Då den tekniskt-vetenskapliga undersökningsverksamheten i

regel icke direkt tillför anstalten några inkomster — annat än i den mån

särskilda medel för ändamålet ställas till anstaltens förfogande — är det

uppenbart, att en utsträckning av denna verksamhet åstadkommer en försämring

av det ekonomiska driftsresultatet.

På sätt framgår av det ovan anförda uttalandet av 1917 års kommitterade,

hade även vissa andra, för anstaltens inre verksamhet viktiga arbeten,

såsom utarbetandet av provningsmetoder, kontroll och statistik m. m.,

måst under tiden före omorganisationen åsidosättas.

I detta sammanhang har från anstaltsledningens sida vidare framhållits,

att de anstalter i utlandet, med vilka statens provningsanstalt borde jämföras,

samtliga åtnjöte betydande understöd av allmänna medel. Det vore

därför ingalunda förvånande, att den svenska anstalten för sin verksamhet

vore i behov av tillskott av statsmedel.

Från anstaltsledningens sida har även påpekats, att i samtliga de sakkunnigutredningar,

vilka legat till grund för Kungl. Maj:ts och riksdagens

beslut om den nuvarande anstaltens inrättande, de meddelade beräkningarna

rörande inkomster och utgifter vid den tilltänkta anstalten tydligt

gåve vid handen, att enligt vederbörande sakkunnigas uppfattning ett

ekonomiskt underskott av anstaltens verksamhet vore att förvänta.»

De sakkunniga upptaga härefter till behandling frågan, huruvida icke

genom taxeförhöjning eller genom inskränkning av den tekniskt-velenskapliga

undersökningsverksamheten den nuvarande skillnaden mellan inkomster

och utgifter vid anstalten skulle kunna utjämnas. I avseende

härå anföra de sakkunniga följande:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

17

»Då det gäller att undersöka möjligheten att utjämna den skillnad, som

för närvarande förefinnes mellan inkomster och utgifter vid anstalten,

torde väl den utväg, som i första hand kunde komma i fråga, vara att låta

taxan för de avgifter, anstalten har att betinga sig för de utförda provningarna

och undersökningarna, undergå sådan höjning, att de inflytande

avgifterna komme att fullt motsvara utgifterna för anstaltens verksamhet,

Från anstaltsledningens sida har emellertid vid de sakkunnigas överläggningar

en dylik utväg förklarats vara oframkomlig. En mera avsevärd

förhöjning av avgifterna skulle nämligen komma att i betydande grad

verka återhållande på uppdragsgivarna. Härav bleve en följd, att beställningarna

minskades, och i själva verket skulle därför en taxehöjning,

enligt anstaltsledningens åsikt, långt ifrån att tillföra anstalten

ökade inkomster i stället komma att verka i motsatt riktning.

Såsom ovan blivit antytt, torde driftunderskottet till väsentlig del vara

beroende på den tekniskt-vetenskapliga undersökningsverksamhet, som

bedrives vid anstalten. Vid sådant förhållande kan det givetvis ifrågasättas,

huruvida icke, till förbättrande av det ekonomiska resultatet av anstaltens

drift, denna verksamhet skulle kunna — där den icke bekostas av

medel, som i särskild ordning ställas till anstaltens förfogande — i större

eller mindre grad inskränkas. Även denna utväg har dryftats vid överläggningarna

mellan anstaltens inspektör och dess chef samt de sakkunniga.

Härvid har för de sakkunniga framhållits, att den tekniskt-vetenskapliga

undersökningsverksamheten utgjorde eu nödvändig förutsättning

för att anstalten skall kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina

uppgifter på materialprovningens område. Utan att anstalten medelst vetenskapliga

undersökningar finge följa utvecklingen inom teknikens olika

grenar, vore det för anstalten icke möjligt att upprätthålla provningsverksamheten

på den höga nivå, anstaltens ställning såsom den centrala statliga

myndigheten på detta område krävde.

Mot de bestämda uttalanden, som i dessa delar gjorts av anstaltens inspektör

och chef, anse de sakkunniga sig icke kunna föreslå vare sig en

höjning av provningsavgifterna eller någon mera betydande inskränkningav

den vetenskapliga undersökningsverksamheten vid anstalten. De sakkunniga

vilja emellertid framhålla, att de bidrag, som av statsverket lämnas

till uppehållande av driften vid anstalten, uppenbarligen måste betraktas

såsom ett indirekt statsunderstöd till de industrigrenar, vilka anlita

anstalten.»

De sakkunniga sammanfatta härefter på följande sätt sin uppfattning

om möjligheterna att ernå ett bättre ekonomiskt resirltat av driften vid

anstalten:

»Trots att det under nu förhandenvarande förhållanden icke lärer vara

möjligt att förverkliga det av riksdagen år 1919 uppställda målet, att anstalten

bär sina egna löpande omkostnader, bör man enligt besparingssakkunnigas

mening dock icke släppa detta mål ur sikte. Tillsvidare torde

man emellertid få inskränka sig till att fullfölja strävandena att, så långt

det är möjligt, från år till år nedbringa tillskotten av statsmedel för upprätthållande

av anstaltens verksamhet. I den mån antalet provningsuppdrag

ökas, bör det också vara möjligt att ernå ett bättre ekonomiskt resultat

av driften. Såvitt de sakkunniga kunnat bedöma, är nämligen aDstaltens

organisation, i vad angår personalen i ledande ställning, sådan, att

anstalten utan någon utökning av denna personal kan mottaga ett avse
Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 samt lGti hiift. (Xr 197.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

värt tillskott i de betalade provningsuppdragen. Den personalförstärkning,

som kan komma att visa sig erforderlig vid en dylik ökning av arbetsmängden,

torde därför, även vid en mera betydande stegring av prov

ningsverksamheten, kunna inskränkas till anställande av icke-ordinarie

arbetskrafter.»

I fråga om anstaltens nuvarande organisation föreslå de sakkunniga

härefter vissa ändringar. Med avseende härå uttala sig de sakkunniga på

följande sätt:

Tekniska »De sakkunniga hava också tagit under övervägande frågan, huruvida

avdelnin- icke don ordinarie personalen vid anstalten till någon del skulle kunna

garna. j enlighet med vad 1927 års riksdag antytt — utbytas mot arbetskrafter

med mera tillfällig anställning. Särskilt hava de sakkunniga i detta sammanhang

fäst sin uppmärksamhet vid de i 21:a lönegraden placerade befattningarna

såsom avdelningsingenjör. Enligt de sakkunnigas uppfattning

är det icke uteslutet, att någon besparing i avlöningskostnad

skulle kunna vinnas genom att utbyta de ifrågavarande ordinarie befattningarna

— vilka för övrigt torde hava erhållit en väl hög lönegradsplacering

— mot tillfälligt anställda ingenjörer. De sakkunniga föreslå för den

skull, att, vid uppkommande ledighet å avdelningsingenjörstjänster, de lediga

befattningarna icke återbesättas med ordinarie innehavare, utan att i

stället försök göres med anställande av icke-ordinarie personal. Visar det

sig härvid, att minskning i avlöningskostnaderna på denna väg står att

uppnå, torde ifrågavarande tjänster i mån av inträffande ledighet böra avföras

ur staten.

Enahanda förfarande bör enligt de sakkunnigas mening tillämpas beträffande

befattningen såsom instrumentmakare.

Vad i övrigt beträffar den ordinarie personalen å de tekniska avdelningarna,

hava besparingssakkunniga ansett det kunna ifrågasättas, huruvida

icke befattningarna såsom avdelningschef erhållit en något högre

löneställning än som kan anses av förhållandena påkallad. De sakkunniga

vilja för sin del hemställa, att vid inträffande ledighet å avdelningschefstjänst

tages under övervägande, om icke ifrågavarande befattningar lämpligen

må kunna placeras såsom byrådirektörer i 28 :e lönegraden.

Kontors- Vad kontorsavdelningen angår få de sakkunniga anföra följande.

avdelningen. Kassören och räkenskapsföraren, vilken är placerad i 20:e lönegraden,

har till huvudsakligt åliggande att mottaga och redovisa inkomsterna samt

att verkställa utbetalningarna för anstalten, att handhava bokföringen och

uppgöra föreskrivna rapporter rörande anstaltens medelsförvaltning ochdrift,

att föra förteckning över anstaltens personalförhållanden samt att

upprätta avlöningslistorna. Ifrågavarande befattningshavare har vidare,

bland annat, att uppgöra förteckning över ärenden till styrelsens samman

träden samt föra diarium och verkställa registrering över styrelsens förhandlingar

ävensom att omhänderhava anskaffningen av papper, blanketttryck

o. dyl., i samband varmed han skall utöva den i Kungl. Maj:ts cirkulär

den 20 juni 1924 (nr 396) föreskrivna tillsynen och kontrollen över förbrukningen

av dylika förnödenheter.

I fråga om utgifternas bestridande är att märka, att enligt stadgande i

instruktionen för anstalten utbetalningar av medel må ske endast efter

av överdirektören verkställd utanordning.

Besparingssakkunniga hava vid sin granskning av arbetsförhållandena

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

vid anstalten kommit till den uppfattningen, att kassörs- och bokföringsgöromålen

vid anstalten böra kunna uti öras av eu befattningshavare i

något lägre löneställning än den för kassören och räkenskapsföraren nu

bestämda. De sakkunniga vilja härvid erinra om att pa grund av beslut

vid 1927 års riksdag de i 22:a lönegraden placerade registratorstjänsterna

i statsdepartementen, med vilka tjänster en ej obetydlig redogörarverksamliet

är förenad, med visst undantag nedllyttades till 15:e lönegraden.

Vidare må till jämförelse framhållas, hurusom i årets statsverksproposition

(fjärde huvudtiteln, sid. 251 fl.) föredragande departementschefen vid

behandling av fråga om uppflyttning i lönegrad av befattningen såsom

redogörare vid sjökar te verket funnit sig icke kunna förorda högre löneställning

för sagda befattning än 17:e lönegraden. Enligt besparingssakkunnigas

mening bör kassörsbefattningen vid provningsanstalten placeras

högst i sistnämnda lönegrad.

Av de två å staten uppförda kansliskrivarna tjänstgör den ena såsom anstaltens

registrator.

Den andra kansliskrivaren förestår arbetet med utskrivning av intyg

och utlåtanden samt anstaltens korrespondens i övrigt. Denna befattningshavare

biträder dessutom anstaltens chef med vissa skriv- och expeditionsgöromål.

Till någon del avse de med befattningen förenade åligganden

även renskrivning av expeditioner m. m. på främmande språk.

Efter tagen kännedom om de göromål, som åvila nu ifrågavarande befattningshavare,

föreslå de sakkunniga, att befattningen vid inträffande

ledighet utbytes mot en kanslibiträdestjänst.

Innehavaren av den å ordinarie stat upptagna kanslibiträdesbefattningen

är till väsentlig del sysselsatt med utskrivning av intyg och utlåtanden.

Befattningen torde vid inträffande ledighet böra utbytas mot en kontorsbiträdestjänst.

Den i 5:e lönegraden placerade extra ordinarie skri vbiträdesbef att ningen

torde ävenledes hava erhållit en väl hög löneställning. Befattningen tordeböra

placeras såsom extra ordinarie kontorsbiträde i 4:e lönegraden.

Vid den granskning de sakkunniga företagit av arbetet a kontorsavdelningen

hava de sakkunniga icke kunnat värja sig för det intrycket, atf

den i anstalten förekommande diarieföringen av inkommande handlingar

och utgående expeditioner samt registreringen av provningsuppdrag m. m.

är väl omständlig. De sakkunniga hava dock icke ansett sig böra i detalj

ingå på denna fråga. I den mån de till anstalten inkommande provningsuppdragen

stegras till antalet, bör emellertid enligt de sakkunnigas mening

tagas under övervägande, huruvida icke. för att göra det möjligt för

registi atorn att ombesörja den härav följande ökade arbetsmängden, någon

förenkling må kunna vidtagas i fråga om berörda diarieföring och registrering.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga även framhålla, att en

viss lättnad i registratorns arbete, i vad detta avser utförande av kassakontroll,

torde kunna vinnas, därest anstalten på lämpligt sätt söker förmå

uppdragsgivarna att i ännu större utsträckning än för närvarande sker

fullgöra sina inbetalningar till anstalten genom postgirot.»

De sakkunnigas betänkande utmynnar i följande uttalande:

»Ingen av de tjänster, som beröras av de sakkunnigas i det föregående

gjorda uttalanden, är för närvarande ledig. Med hänsyn till tjänsteinne

havarnas levnadsålder kan icke heller — med undantag för befattningen

sasom instrumentmakare — någon av dessa tjänster förväntas under de

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition Nr 197.

närmaste åren bliva ledig. Under sådana förhållanden och med hänsyn

jämväl till anstaltens särställning i budgethänseende hava de sakkunniga

icke ansett sig böra iöreslå, att de förändringar beträffande ordinarie

befattningar, som i det föregående ifrågasatts, nu anmärkas i staten föi

anstalten. .

Av de två å staten uppförda befattningarna såsom, förste iaboratoriebiträde

är den ena — placerad å kemiskt-tekniska avdelningen för närvarande

ledig. De sakkunniga hava haft under övervägande frågan, huruvida

denna befattning eller, därest vid återbesättande av befattningen till

densamma befordrades innehavaren av en ordinarie laboratoriebiträdestjänst

i anstalten, sistnämnda tjänst skulle kunna indragas. Då emeller

tid, jämte den ordinarie biträdespersonalen, ett flertal icke-ordmarie be

fattningshavare tagas i anspråk för ifrågavarande göromål, hava de sakkunniga

icke ansett sig böra framställa något förslag i antydd riktning.»

Såsom ovan redan nämnts hava statskontoret och statens provningsan

stalt avgivit infordrade utlåtanden över de sakkunnigas betänkande.

Statskontoret har för sin del anfört följande:

Statskontoret. »Vad de sakkunniga anfört rörande den ekonomiska sidan av proyningsanstaltens

verksamhet samt behovet, åtminstone tillsvidare, av tillskott av

statsmedel har icke givit statskontoret anledning till erinran.

Då de förändringar i personaluppsättning och löneförhållanden, som av

de sakkunniga ifrågasatts, enligt förslaget skulle upptagas till avgörande

först i mån av framdeles inträffande ledigheter och dessa frågor genom

ändringar i arbetets art och omiattning givetvis då kunna befinna sig i ett

i viss mån annat läge, anser sig statskontoret i denna del nu icke böra

göra annat uttalande, än att ämbetsverket finner det tveksamt, huruvida

det kan vara befogat och lämpligt att vidtaga en sänkning i lönegrad för

kassören och räkenskapsföraren, som, bortsett från biträdespersonalen,

ensam representerar den administrativa och kamerala sakkunskapen vid

anstalten.»

I sitt ovannämnda utlåtande den 2 mars 1928 uttalar sig statens prov

ningsanstalt på följande sätt:

Statens

provningsan

st al t s utlåtande

don 2

mats 1928.

»Styrelsen för statens provningsanstalt får härmed avgiva följande utlåtande

över 1926 års besparingssakkunnigas yttrande av den 17 februari

1928 med förslag till åtgärder beträffande statens provningsanstalt.

Avdelningschefer. Beträffande avdelningschefer hava bespanngssakkunniga

ansett det kunna ifrågasättas, huruvida icke dessa erhållit en

något högre löneställning än som kan anses av lörhållamdena påkallad,

och hemställa att vid inträffande ledighet tages under övervägande, om

icke ifrågavarande befattningar lämpligen må kunna placeras såsom byrå
-

direktörer i 28:e lönegraden.

Enär dessa befattningars kvalificerade besättande ar av vital betydelse

för såväl det sakliga som ekonomiska resultatet av provningsanstaltens

verksamhet, får styrelsen med någon utförlighet redan vid detta tillfälle

behandla denna fråga. , A . , ...

1917 års kommitterade anförde i sitt den 31 oktober 1917 avgivna betänkande

och förslag till organisation av statens provningsanstalt bland, annat,

’att de ledande tjänstemännens kvalifikationer måste vara synnerligen

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

21

höga, för att anstalten skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter och fylla

de stora fordringar, som med säkerhet komma att ställas på densamma,

när den erhållit ändamålsenlig byggnad och utrustning’ och att det vore

tydligt, ’att avlöningarna åtminstone icke borde sättas lägre än dem, som

redan äro gällande vid de statens institutioner, som äro med den nya anstalten

jämförbara’. 1917 års kommitterade föreslogo därlör, att avdelningschef

vid statens provningsanstalt skulle motsvara byråchef i patent

och registreringsverket och av skäl, som av kommitterade framhållits,

hava minst samma lön (tredje normalgraden).

över detta kommitterades förslag avgavs yttrande av bland andra fullmäktige

i järnkontoret, Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges industriförbund

och kommerskollegium, vilka samtliga ansågo, att de av de kommitterade

föreslagna lönerna för den ledande personalen vore väl låga.

1902 års löneregleringskommitté i sitt utlåtande över kommitterades

ovannämnda förslag hade intet att erinra mot de föreslagna avlöningsförmånerna

lör de nämnda avdelningscheferna.

Sedan Kungl. Maj:t förordat det av löneregleringskommittén godkända

förslaget, beslöt 1919 års riksdag i enlighet därmed och sedermera erhöllo

avdelningscheferna samma tillfälliga löneförbättring som övriga tredje

gradens tjänstemän.

När sedan 1902 års löneregleringskommitté i sitt den 19 november 1921

avgivna förslag till ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid

statens provningsanstalt föreslog, att avdelningscheferna skulle placeras i

lönegrad B 19, framhöll styrelsen för provningsanstalten i skrivelse av den

21 december 1921, att vägande sakliga skäl motiverade, att dessa befattningshavare

hänfördes till lönegraden B 20, och anförde bland annat följande:
''Styrelsen

önskar härmed framhålla, att de motiv, som såväl av de kommitterade

som av åberopade myndigheter och korporationer framhållits för

att dessa befattningshavare måtte erhålla goda avlöningsförmåner, fortfarande

hava orubbad giltighet. Den invändningen har gjorts, att under nuvarande

industriella depressionstid någon risk icke föreligger, att dessa

befattningshavare lämna anstalten, och att någon större svårighet ej torde

föreligga att till den av löneregleringskommittén nu förordade lönegraden

erhålla tillräckligt kvalificerade personer. Denna invändning är dock icke

hållbar, ty den industriella depressionen i nuvarande omfattning är tillfällig

och måste efter ett fåtal år efterträdas av normal verksamhet, under

det att löneregleringen avser att vara definitiv och kommer att taga sin

början, när industrikonjunkturerna kunna antagas förbättras. Vid den

nödvändiga utvecklingen av svensk förädlingsindustri till allt högre kvalitet

komma då såväl anspråken på provningsanstaltens sakkunskap och

medverkan att stegras som även efterfrågan från industriens sida på just

denna grupp sakkunniga att, såsom anstaltens egen erfarenhet visat, bliva

i ökad grad kännbar.

Styrelsen vill framhålla, att dessa befattningshavare hava mycket krävande

arbetsuppgifter och att nyttan och effektiviteten av anstaltens arbete

i väsentlig grad beror på avdelningschefernas kvalifikationer. Avdelningscheferna

hava hittills tillerkänts byråchefs lön och styrelsen anser,

att de fortfarande böra hava motsvarande avlöningsförmåner och tjänsteställning

och att de i likhet med vad som redan beslutats för byråcheferna

i patent- och registreringsverket böra placeras i lönegraden B 20.

Slutligen kan häremot invändas, att det statsfinansiella läget numera är så

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

mycket allvarligare, att särskilda besparingar böra göras pa de verk, som

nu senare skola löneregleras. Härtill önskar styrelsen erinra, att anstaltens

utgifter till största del skola täckas av dess inkomster från betalande

uppdragsgivare. Dessa inkomster beräknas att under de närmaste åren

uppgå till 250,000 å 300,000 kronor per år, och enär anstalten ingalunda har

någon monopolställning, utan det stora flertalet uppdrag äro frivilliga,

kommer inkomsten i avsevärd grad att bero av avdelningschefernas initiativ,

kunskaper och duglighet.’ — Med stöd av den givna motiveringen hemställde

styrelsen, att avdelningscheferna vid statens provningsanstalt

måtte placeras i lönegraden B 20.

I enlighet med 1902 års löneregleringskommittés förslag beslöt 1922 års

riksdag att avdelningscheferna skulle placeras i lönegraden B 19. Vid

den förändrade lydelse, som avlöningsreglementet erhöll år 1925, placerades

avdelningscheferna därefter i oförändrad löneställning i lönegraden B 29.

Erfarenheterna av provningsanstaltens verksamhet under de gångna

8 åren hava endast bekräftat styrelsens ovan uttalade åsikter.

Såsom från styrelsen och provningsanstaltens chef i statförslag och andra

skrivelser framhållits och som av besparingssakkunniga även påpekats, förbättras

anstaltens ekonomi, när uppdragsmängden ökas och inkomsterna

därigenom stegras. Anstaltens arbete är emellertid svårt och känsligt och.

uppdragsmängdens storlek är i hög grad beroende på arbetsresultatens

kvalitet och på arbetsledningens initiativ och skicklighet.

Skillnaden i lönen mellan B 29 och B 28 är visserligen endast 480 kronor,

men tillämpad på en hel grupp av befattningshavare, som är utsatt för

konkurrerande efterfrågan utifrån, komme skillnaden i lön och tjänsteställning

dock att medföra sänkning av den kvalitativa nivån. Styrelsen

är övertygad därom, att om avlöningsförmånerna för den ledande personalen

sänkas, varigenom automatiskt vid nyanställning denna personals duglighet

och skicklighet skulle komma att ligga på ett lägre plan, detta indirekt

skulle medföra mycket större försämring av anstaltens ekonomi, än

vad som motsvarar den skenbara besparingen, varför styrelsen bestämt

måste avråda från en sådan åtgärd; tvärtom är styrelsen fortfarande efter

ytterligare vunnen erfarenhet om anstaltens arbete av den uppfattningen,

att det skulle bidraga till förbättring av anstaltens ekonomi, om avdelningscheferna

placerades i lönegrad B 30.

Avdelningsingenjörer. Besparingssakkunniga föreslå, att vid uppkommande

ledighet å avdelningsingenjörstjänster de lediga befattningarna icke

återbesättas med ordinarie innehavare, utan att i stället försök göres med

anställande av icke-ordinarie personal.

Vid den allmänna lönereglering, som för provningsanstalten trädde i

kraft 1923, erhöllo dessa befattningar proportionsvis betydligt större löneförbättring

än övriga tjänster.

Styrelsen delar i detta fall de sakkunnigas uppfattning, att det icke är

uteslutet, att en besparing i avlöningskostnad kan vinnas genom dessa befattningars

besättande med icke-ordinarie personal, utan att olägenheterna

bleve alltför stora. Styrelsen förutsätter dock härvid, att dessa fyra avdelningsingenjörer

skulle ersättas med extra eller extra-ordinarie tjänstemän

med tillräcklig avlöning, så att personalens arbetsduglighet icke

skulle undergå någon motsvarande minskning.

Instrumentmakar c. Besparingsakkunniga föreslå enahanda förfarande

vid befattningen såsom instrumentmakare.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

Instrumentmakarens tjänst på elektriskt-fysikaliska avdelningen är av

lika permanent beskaffenhet som avdelningens tillvaro. Hans arbete är att

utföra och sammansätta instrument, apparater och provningsanordningar,

som äro nödvändiga för uppdragens verkställande och vilka variera från

fall till fall, samt att biträda avdelningschefen vid provningars utförande.

Arbetet fordrar skicklighet och intelligens och då avlöningen för sådant

arbete näppeligen kan sättas lägre vid extra än vid ordinarie tjänst, är det

enligt styrelsens åsikt icke troligt, att någon besparing skall kunna vinnas

genom intrumentmakarens försättande på extra stat. Ifall mindre

skicklig och därmed billigare person anlitas, komme avdelningschefens

arbete att försvåras och en del instrumenteringsarbeten att få beställas uti

från, vilket skulle medföra kostnader och olägenhet.

Enär styrelsen icke kan finna, att de sakkunnigas förslag i detta fall leder

till någon besparing, får styrelsen avstyrka, att instrumentmakarebefattningen

försättes på extra stat.

Kontor sav delning en. Beträffande kontorsavdelningen hava besparingssakkunniga

föreslagit sänkning av lönegrad för kassören och räkenskapsioraren,

ena kansliskrivaren, kanslibiträdet och ett extra-ordinarie skrivbiträde.

Styrelsen får med anledning härav anföra följande:

Chefen för statens provningsanstalt har ingen annan assistent eller författnings-

och förvaltningskunnigt biträde än kassören och räkenskapsföraren.

På dennes kompetens och kvalifikationer beror i hög grad, huruvida

chefen skall kunna ägna sig åt anstaltens egentliga och produktiva

arbete eller om hans tid skall i större eller mindre utsträckning bindas av

detaljkontroll av kontorets arbete.

Det torde emellertid vara uppenbart, att chefen för en institution av

provningsanstaltens omfattning och på många håll ingripande betydelse

måste så långt det är möjligt få odelat ägna sig åt anstaltens tekniska och

administrativa skötsel.

Bland chefens huvuduppgifter må nämnas:

att förhandla med uppdragsgivare, såväl enskilda som statens myndigheter,

angående undersökningars planerande och utförande,

att intimt följa arbetet på de tekniska avdelningarna och i samråd med

avdelningscheferna tillse, att detta såväl i stort som i detaljer ordnas på

mest effektiva och ekonomiska sätt, samt att arbetsintensiteten hålles uppe,

att representera provningsanstalten vid konferenser ävensom sköta

korrespondensen med regeringen och de övriga statsförvaltningsorgan, av

vilka provningsanstalten på olika sätt är beroende,

att övervaka och i stor omfattning personligen ombesörja provningsanstaltens

mycket omfattande korrespondens samt

att taga noggrann kännedom om och underskriva samtliga från provningsanstalten

utgående intyg, vilket är en synnerligen krävande och ansvarsfull

uppgift.

Provningsanstaltens ekonomiska resultat gagnas tydligen bäst, ju mera

chefen får ägna sig åt det produktiva arbetet och ju mindre hans tid

splittras av sysslor, som möjligen kunna övertagas av kontorspersonalen.

Chefens arbete skulle emellertid avsevärt försvåras, om kassören och räkenskapsförarens

löneställning och därmed kvalifikationer sänkas, och styrelsen

är övertygad om, att en sådan åtgärd icke är välbetänkt ur besparings

synpunkt, utan skulle vålla anstalten ekonomisk skada, som även i detta

s. 24 Kontrollera mot PDF

Nuvarande

stat för statens

provning

sanst alt.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

fall vore mycket större än den skenbara besparingen genom löneminskningen.

Samma synpunkt gäller även vid bedömande av besparingssakkunnigas

förslag att sänka löneställning och därmed kvalifikationerna lör kansliskrivaren,

vilken utför det svårare utskrivningsarbetet av anstaltens intyg

och korrespondens, tjänstgör som chefens sekreterare och måste vara

väl hemmastadd i tyska, franska och engelska. En av de åtgärder, som

vidtagits under de gångna åren och som väsentligt bidragit att förbättra

anstaltens ekonomi har varit, att allteftersom kontorspersonalen blivit erfaren

och tränad, allt mera frigöra den tekniska personalen från utförlig

konceptskrivning. Skrivkontoret behöver åtminstone en person av ifrågavarande

kvalifikationer, för att detta arbete skall tillförlitligt utföras och

för att den dyrbara tekniska personalen skall mera ostört få ägna sig åt

det produktiva arbetet.

Styrelsen får därför bestämt avstyrka, att de ifrågavarande befattningarna

som kassör och räkenskapsförare samt kansliskrivare försämras

i löneavseende.

Däremot finner styrelsen det icke vara uteslutet, att kanslibiträdesbefattningen

vid inträffande ledighet skulle kunna göras till föremål för någon

sänkning, men hemställer, av de skäl som ovan anförts beträffande övriga

befattningshavare på kontoret, att lägre lönegrad än B 5 icke måtte ifrågakomma.

Vad beträffar kontorets arbete, såsom diarieföring av inkommande handlingar

m. m. samt registrering av provningsuppdrag m. m., vilket besparingsakkunniga

finna väl omständligt, vill styrelsen framhålla, att detta

arbete fortlöpande har varit och fortfarande kommer att vara föremål för

de omläggningar och justeringar till högsta möjliga grad av förenkling,

som är förenlig med verksamhetens fordringar.»

Innan jag nu går att för egen del yttra mig i anledning av 1926 års besparingssakkunnigas

förslag och ämbetsverkens däröver avgivna utlåtanden,

får jag anmäla ett av styrelsen för anstalten i skrivelse den 30 augusti

1927 — alltså före avgivandet av de sakkunnigas betänkande — framlagt

förslag till utgiftsstat för anstalten under tiden 1 juli 1928—30 juni 1929. I

I riksstaten för budgetåret 1927—1928 är det ordinarie förslagsanslaget

till upprätthållande av statens provningsanstalts verksamhet upptaget med

298,000 kronor, att utgå i första hand av inkomster av statens provningsanstalt.

Den av riksdagen godkända staten för provningsanstalten har följande

utseende:

Avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie befattningshavare,

förslagsanslag ................................................ kronor 188,500

Vikariatsersättningar, förslagsanslag............ » 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

in. m. ................................................ » 35,000

Inspektörens arvode.......................................... » 1,000 kronor 226,500

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr

197.

Omkostnadsstat.

gas och elektrisk ström, förslagsanslag kronor

9,000

värme, förslagsanslag

»

5,000

inventarier och inventariers underhåll

»

4,000

bibliotek ......................................................

»

2,500

glasvaror, förslagsanslag

4,000

tillfälliga biträden, tjänsteresor m. m.,

förslagsanslag ...........................................

»

15,000

laboratorieutensilier, kemikalier, mate- rialier, förbrukningsartiklar, provnings- anordningar m. m., förslagsanslag

»

16,000

expenser, förslagsanslag

»

13,000

försäkring av byggnader och utrustning,

underhåll av tomten m. m., förslags- anslag ........................................................

»

3,000

Förslagsanslag

25

kronor 71,500

kronor 298,000,

att utgå i första hand av inkomster av statens provningsanstalt.

Det av styrelsen för anstalten i dess skrivelse den 30 augusti 1927 framlagda

förslaget till stat för anstalten innebär höjning i såväl avlöningsstaten

som omkostnadsstaten, sådana de nu äro fastställda.

Beträffande avlöning sstaten föreslås höjning dels av förslagsanslaget till

avlöningar åt ordinarie befattningshavare med 2,000 kronor eller från

188.500 kronor till 190,500 kronor dels ock av anslaget till avlöningar åt

icke-ordinarie befattningshavare m. m. med 7,000 kronor eller från 35,000

kronor till 42,000 kronor. Avlöningsstatens slutsumma skulle vid bifall

härtill höjas med ett belopp av 9,000 kronor eller från 226,500 kronor till

235.500 kronor.

Såsom skäl för förslaget om höjning av avlöningsanslaget för de ordinarie

befattningshavarna anför styrelsen, att avlöningarna till dem med tillämpning

av gällande avlöningsreglemente beräknades för budgetåret 1928—1929

komma att uppgå till ovannämnda belopp 190,500 kronor.

Beträffande den föreslagna höjningen av anslagsbeloppet till avlöningar åt

icke-ordinarie befattningshavare m. m. uttalar sig styrelsen på följande sätt

Såsom styrelsen redan förut vid några tillfällen framhållit, hade mängden

betalade uppdrag under de senaste åren ökats, och denna tillväxt av anstaltens

arbete förväntades skola fortfara. Härtill komme att nya arbetsuppgifter

tillförts anstalten genom det nyinrättade vägmaterial- och fryslaboratoriet

samt det brandtekniska laboratoriet, vilket sistnämnda laboratorium

beräknades börja sin verksamhet under år 1928. I den mån den

betalade uppdragsmängden fortfore att öka, innebure detta möjlighet till

fortgående minskning i tillskottet av statsmedel, under förutsättning att

anstalten icke genom begränsning av arbetskrafterna eller driftsmöjligheterna

Statens

provningsansralts

skrivelse de ti

30 augusti

1927.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

bleve förhindrad att fullgöra uppdragen och utnyttja den därav härflytande

inkomstökningen. Den ökade uppdragsmängden kunde nämligen utvinnas

endast genom motsvarande ökning av arbetskrafterna, d. v. s. genom

anställande av extra och tillfälliga biträden. Då kostnaderna för dessas avlöning

vore mindre än inkomsten av den ökade arbetsmängden, borde anstaltens

ekonomiska resultat förbättras och tillskottet av statsmedel minskas.

För avlönande av annan personal än den ordinarie funnes tillgängligt

dels nu ifrågavarande å avlöningsstaten uppförda anslag, som icke finge

överskridas, dels ock ett förslagsanslag, nämligen det i omkostnadsstaten

ingående anslaget å 15,000 kronor till tillfälliga biträden, tjänsteresor m. m.

I den mån det förra anslaget minskades eller begränsades, måste det ökade

arbetet utföras av tillfälligt anlitade biträden. Detta förhållande hade lett

till att en avsevärd del av anstaltens mera stadigvarande arbete redan nu

måste utföras av dylika biträden, av vilka man icke kunde påräkna samma

snabbhet och noggrannhet vid arbetets utförande som av de vid anstalten

mera fast anställda befattningshavarna, vilka för sina uppgifter bibragts

större övning och av vilka arbetena därför kunde verkställas mera ekonomiskt.

Anstaltens löpande arbeten borde därför, såväl från vetenskaplig

som ekonomisk synpunkt, i största möjliga utsträckning utföras av fast

anställd personal, medan tillfälliga biträden borde anlitas huvudsakligen

för uppdrag av tillfällig beskaffenhet. Anstaltens extra och tillfälliga arbetskrafter,

som under åren 1922 och 1923] minskats till följd av nedgång i

arbetsmängden, hade, sedan arbetsmängden stegrats, åter måst ökas. Detta

hade föranlett, att anslagsposten tillfälliga biträden m. m. under de tre sistförflutna

budgetåren måst överskridas med respektive 12,000, 22,000 och

23,000 kronor. Enär anstaltens verksamhet och ekonomi numera kunde bedömas

med ganska stor säkerhet, ansåge styrelsen en mot verkliga förhållandet

svarande höjning av ifrågavarande båda anslag vara oundgänglig, på det

att icke riksstaten i detta avseende bleve missvisande. De sammanlagda

kostnaderna för extra personal och tillfälliga biträden m. m. beräknades av

styrelsen komma att uppgå till 72,000 kronor för budgetåret 1928—1929.

Till mötande av dessa utgifter finge styrelsen föreslå, att, vad nu anslaget

under avlöningsstaten anginge, detsamma uppfördes med ett till 42,000

kronor förhöjt belopp.

I omkostnadsstaten föreslår styrelsen följande ändringar.

I enlighet med ovan angivna motivering borde förslagsanslaget å 15,000

kronor till tillfälliga biträden, tjänsteresor m. m. höjas till 30,000 kronor.

Förslagsanslaget å 16,000 kronor till laboratorieutensilier m. m., vars belastning

vore beroende av uppdragsmängdens tillväxt, borde, då de kostnader,

som av anslaget bestredes, under de tre sistförflutna budgetåren uppgått till i

medeltal 17,000 kronor, höjas till detta belopp.

Förslagsanslaget å 13,000 kronor till expenser borde höjas till 16,000

kronor. Som skäl härför har styrelsen anfört följande.

De årliga utgifterna för frakter för till anstalten ankommande gods och

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

prover, vilka av anstalten måste betalas för att sedan i sin tur debiteras

uppdragsgivarna, hade tidigare förts på annan utgiftstitel. Denna bokföring

hade emellertid ansetts icke vara fullt egentlig, varför utgiften för frakter

numera fördes på utgiftsposten »expenser». Årliga utgiften för frakter

uppginge till omkring 2,500 kronor. Då dessutom övriga expenskostnader

ökats i samband med den stegrade uppdragsmängden, hade de faktiska utgifterna

å nu ifrågavarande anslag under sistförflutna budgetår uppgått till nära

17.000 kronor. Då utgifterna icke kunde mera väsentligt nedpressas, finge

styrelsen föreslå, att anslaget höjdes till förut angivna belopp, 16,000 kronor.

I sin helhet skulle vid bifall till styrelsens förslag omkostnadsstaten för

provningsanstalten från och med den 1 juli 1928 höjas med ett belopp av

19.000 kronor eller från 71,500 kronor till 90,500 kronor.

Vid anmälan av sitt beslut i fråga om anslag till upprätthållande av statens

provningsanstalts verksamhet under budgetåret 1927—1928 erinrade

1927 års riksdag om sitt år 1919 i samband med anstaltens ombildning

till statsinstitution gjorda uttalande, att det måste anses önskligt, att,

sedan statsverket ställt nya lokaler och annan för rationell drift lämnad

utrustning till anstaltens förfogande, dennas verksamhet så bedreves, att

anstalten kunde bära sina egna utgifter. I anslutning härtill uttalade

1927 års riksdag, bland annat, att det syntes riksdagen med fog kunna

sättas i fråga, huruvida icke, utan att anstaltens uppgifter åsidosattes, en

begränsning av den ordinarie personalen borde kunna vidtagas och i

stället tillfälliga arbetskrafter anlitas. Denna fråga syntes emellertid

icke kunna upptagas till slutligt avgörande utan ingående utredning.

Riksdagen förutsatte, att frågan snarast skulle underställas 1926 års besparingssakkunniga.

Med anledning av riksdagens sålunda gjorda uttalande uppdrogs omedelbart

åt ifrågavarande sakkunniga att verkställa granskning av personaloch

övriga förhållanden vid anstalten.

På sätt av den här förut lämnade redogörelsen framgår, utmynnar det

av 1926 års besparingssakkunniga avgivna betänkandet i förslag om dels

utbyte av viss ordinarie personal mot arbetskrafter med mera tillfällig

anställning dels ock nedflyttning i löneställning av vissa befattningar.

I förstnämnda hänseende hava de sakkunniga föreslagit, att vid uppkommande

ledighet å de i 21:a lönegraden placerade avdelningsingenjörsbefattningarna

samt den till 10:de lönegraden hänförliga instrumentmakarebefattningen

dessa befattningar icke återbesättas med ordinarie innehavare

utan att i stället försök göres med anställande av icke-ordinarie personal.

Visade det sig därvid, att minskning i avlöningskostnaderna på denna väg

stode att vinna, borde ifrågavarande tjänster i mån av inträffande ledighet

avföras ur staten. Jämte erinran att en av de båda å ordinarie stat uppförda

förste laboratoriebiträdesbefattningarna för närvarande vore ledig,

förklara sig de sakkunniga i detta sammanhang hava haft under över
-

Departements
chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

vägande frågan, huruvida denna befattning eller, därest vid återbesättande

av befattningen till densamma befordrades innehavare av en av de fyra å

ordinarie stat uppförda laboratoriebiträdesbefattningarna, en dylik befattning

skulle kunna indragas. Då emellertid, jämte den ordinarie biträdespersonalen,

ett flertal icke-ordinarie befattningshavare toges i anspråk för

ifrågavarande göromål, hava de sakkunniga icke ansett sig böra framställa

något förslag i antydd riktning.

I fråga härefter om nedflyttning i löneställning av vissa tjänster hava

de sakkunniga föreslagit nedsättning av dels de fem avdelningschefstjänsterna

från 29:de till 28:de lönegraden, dels kassör- och räkenskapsförarebefattningen

från 20:de till högst 17:de lönegraden, dels en av de båda

kansliskrivarebefattningarna från ll:te till 7:de lönegraden, dels ock kanslibiträdesbefattningen

från 7:de till 4:de lönegraden.

Med hänsyn till bland annat tjänstinnehavarnas levnadsålder hava de

sakkunniga emellertid uttalat, att de icke ansett sig böra föreslå, att de

av dem ifrågasatta förändringarna beträffande de ordinarie befattningarna

nu anmärktes i staten för anstalten.

Beträffande de sakkunnigas sålunda avgivna förslag har statskontoret,

under framhållande att, då de ifrågasatta förändringarna i personaluppsättning

och löneförhållanden enligt förslaget skulle upptagas till avgörande

först i mån av framdeles inträffande ledighet och dessa frågor

genom ändringar i arbetets art och omfattning givetvis då kunde befinna

sig i ett i viss mån annat läge, ansett sig nu icke böra göra annat uttalande,

än att ämbetsverket funne det tveksamt, huruvida det kunde vara

befogat och lämpligt att vidtaga en sänkning i lönegrad för kassören och

räkenskapsföraren, som, bortsett från biträdespersonalen, ensam representerade

den administrativa och kamerala sakkunskapen vid anstalten.

Styrelsen för statens provningsanstalt, som i övrigt på anförda skäl avstyrkt

de av de sakkunniga föreslagna förändringarna beträffande personalen,

har tillstyrkt dels utbyte av de fyra avdelningsingenjörerna mot

extra befattningshavare dels ock nedflyttning av kanslibiträdesbefattningen,

under uttalande dock beträffande sistnämnda befattning, att densamma

icke måtte placeras i lägre lönegrad än B 5.

Då jag nu går att för egen del angiva min ståndpunkt till det av de

sakkunniga avgivna förslaget och ämbetsverkens däröver avgivna yttranden,

vill jag till en början erinra, att, då de ordinarie befattningshavarna

vid statens provningsanstalt — lika med ordinarie statspersonal i allmänhet

— äro berättigade att, såvida icke frivillig avgång ur tjänsten

äger rum, uppbära sin avlöning till dess pensionsåldern uppnås eller annan

befattning i statens tjänst erhålles, även vid ett omedelbart genomförande

i full utsträckning av de sakkunnigas förslag någon besparingseffekt icke

för närvarande är möjlig att uppnå. För tillvaratagande av de framtida

besparingsmöjligheter, som kunna komma att erbjuda sig, synes det mig

emellertid lämpligt, att oaktat de nuvarande personalförhållandena lägga

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. May.ts proposition Nr 197.

hinder i vägen för uppnående av omedelbara utgiftsminskningar, sådana

befattningar, vilka, enligt vad den verkställda utredningen givit vid handen,

böra kunna ersättas med icke ordinarie arbetskrafter, redan nu uteslutas

ur förteckningen å ordinarie tjänster och att de nuvarande tjänstinnehavarna

upptagas å en särskild övergångsstat, liksom ock att kanslibiträdesbefattningen,

beträffande vilken förslaget om nedflyttning i lönehänseende

av anstaltens styrelse biträtts, endast tillsvidare bibehålies å den

ordinarie staten med anmärkning om den förändring, som vid inträffande

ledighet å befattningen skall vidtagas. I de fall åter, där tveksamhet i

nyss angivna hänseenden kan råda, finnes enligt min mening ingen anledning

att forcera ståndpunktstagandet i ämnet utan lärer, på sätt som av

de sakkunniga föreslagits och av statskontoret lämnats utan erinran, vid

uppkommande ledighet å dylik befattning böra tagas under förnyad omprövning,

huruvida befattningen må kunna indragas respektive nedsättas

i lönehänseende.

I detta sammanhang är ju visserligen att märka, att, såsom även de

sakkunniga erinrat, en av de båda förste laboratoriebiträdesbefattningarna

för närvarande är ledig. Då, såsom de sakkunniga jämväl framhållit, förutom

den till sex personer uppgående ordinarie laboratoriebiträdespersonalen

ett flertal icke-ordinarie befattningshavare måst tagas i anspråk för

laboratoriearbeten, finner jag mig med hänsyn även till de minimala befordringsutsikter,

som efter en indragning av befattningen skulle yppa

sig för nu ifrågavarande personal, i likhet med de sakkunniga icke böra

framlägga något förslag om indragning av befattningen i fråga.

I anslutning till vad jag sålunda anfört får jag alltså föreslå, att de fyra

avdelningsingenjörsbefattningarna nu uppföras å övergångsstat. För ändamålet

torde i staten böra uppföras en särskild anslagspost, förslagsvis beräknad

till 28,848 kronor eller, i avrundat tal, 28,900 kronor. Med sagda belopp

lärer alltså det å provningsanstaltens stat uppförda anslaget till avlöningar

åt ordinarie befattningshavare böra minskas. Denna minskning neutraliseras

i viss mån av den ökning i anslaget, som nödvändiggöres därav, att avlöningarna

med tillämpning av gällande avlöningsreglemente beräknats för

nästkommande budgetår komma att i viss mån stiga. Enligt vad jag under

hand inhämtat, inskränker sig denna ökning — i anstaltens förberörda skrivelse

den 30 augusti 1927 beräknad till 2,000 kronor — efter de fyra avdelningsingenjörernas

uppförande å övergångsstat till ett belopp av 1,300

kronor. Vid sådant förhållande och med hänsyn tagen jämväl till den

minskning i anslaget, som föranledes av övergångsstatens utbrytning, torde

anslaget böra upptagas med ett till (188,500 + 1,300-28,900) 160,900 kronor

nedsatt belopp.

Vidkommande därefter de av styrelsen för anstalten i dess meranämnda

skrivelse den 30 augusti 1927 framlagda förslag till höjningar i anstaltens

avlönings- och omkostnadsstater anser jag mig, med hänsyn till ej mindre det

nuvarande stora antalet ordinarie befattningshavare hos anstalten än även

riksdagens uttalande beträffande lämpligheten av anlitande av mera tillfälliga

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition Nr 197.

arbetskrafter, icke kunna förorda framställningen om höjning med 7,000 kronor

av det å avlöningsstaten nu med 35,000 kronor upptagna anslaget till avlöningar

åt icke-ordinarie befattningshavare m. m. Däremot finner jag mig, på grund

av det ådagalagda behovet av en höjning av det å omkostnadsstaten nu

med 15,000 kronor uppförda anslaget till tillfälliga biträden m. m., böra i

så måtto tillstyrka den gjorda framställningen om ökning av sistnämnda anslag,

att jag föreslår att detsamma höjes med 10,000 kronor till 25,000

kronor.

Även styrelsens framställning om höjning av anslaget till laboratorieutensilier

m. m. finner jag så väl grundad, att densamma icke kan avvisas.

Jag förordar alltså, att anslaget upptages med ett från 16,000 kronor till

17,000 kronor förhöjt belopp.

Däremot anser jag mig, då ännu en tids erfarenhet rörande belastningen

å anslaget synes mig böra avvaktas, icke kunna biträda styrelsens förslag

om höjning av anslaget till expenser, nu 13,000 kronor.

I övriga å anstaltens avlönings- och omkostnadsstater uppförda anslag,

av vilka vissa under senaste åren undergått tämligen avsevärda sänkningar,

har jag icke att föreslå någon ändring.

Vid bifall till vad jag här ovan föreslagit, skulle sålunda från och med

den 1 juli 1928 staten för provningsanstalten erhålla följande ändrade utseende:

Avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie befattningshavare,

förslagsanslag ..................................... kronor 160,900

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ........... ,» 2,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m. ........................................... » 35,000

Inspektörens arvode........................................... » 1,000 kronor 198,900.

Övergångsstat.

Avlöningar, förslagsanslag ........................................................ kronor 28,900.

Omkostnadsstat.

Till gas och elektrisk ström, förslagsanslag kronor 9,000

» värme, förslagsanslag ............................ » 5,000

» inventarier och inventariers underhåll » 4,000

» bibliotek .................................................... » 2,500

» glasvaror, förslagsanslag ........................ » 4,000

» tillfälliga biträden, tjänsteresor, m. m.,

förslagsanslag............................................ » 25,000

» laboratorieutensilier, kemikalier, ma
terialier,

förbrukningsartiklar, provningsanordningar

m. m., förslagsanslag » 17,000

» expenser, förslagsanslag ........................ » 13,000

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

31

Till försäkring av byggnader och utrustning,

underhåll av tomten m. m., förslagsanslag

.....................................................

kronor 3,000 kronor 82,500

Förslagsanslag kronor 310,300.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört, Hemställan.

får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att antalet ordinarie befattningar hos statens provningsanstalt

skall från och med den 1 juli 1928 vara bestämt på följande sätt:

Lönegrad

1 överdirektör .............................................................................................. A 2

5 avdelningschefer......................................................................................... B 29

4 förste avdelningsingenjörer........................................................................ B 24

1 kassör och räkenskapsförare .................................................................... B 20

1 förste verkmästare.................................................................................... B 15

1 verkmästare .................................................................................... B 12

2 förste laboratoriebiträden.......................................................................... B 11

2 kansliskrivare.......................................................................................... B It

1 instrumentmakare..................................................................................... B 10

1 kanslibiträde .......................................................................................... B 7

4 laboratoriebiträden...................................................................................... B 7

1 expeditionsvakt ............................................................................................ B 5.

Anm. Kanslibiträdesbefattningen utbytes vid inträffande ledighet mot

en kontorsbiträdesbefattning i lönegraden B 4;

dels besluta, att å övergångsstat för anstalten skola från och med den 1

juli 1928 vara upptagna följande befattningar:

Lönegrad

4 avdelningsingenjörer................................................................................... B 21;

dels godkänna det av mig förordade förslaget till ordinarie stat för

statens provningsanstalt, att tillämpas från och med den 1 juli 1928;

dels ock höja det ordinarie förslagsanslaget till statens provningsanstalt,

nu .................................................................................................... kronor 298,000,

med .................................................................................................... » 12,300

till .................................................................................................... > 310,300.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

skall avlåtas till riksdagen av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 197.

Bil. A.

Utgifter och inkomster vid statens provningsanstalt, fördelade å olika

titlar, under tiden 1920—1926/27.

1920

1921

1922

7i-80/e

i 923

1923/24

1924/25

1925/26

1926/27

125,629

123,614

125,558

96,567

178,116

175,625

17^,933

182,721

—

—

362

1,053

3,519

3,776

3,488

30,373

41,075

41,965

22,492

37,865

35,991

35,906

35,826

_

2,295

2,599

—

—

—

—

—

38,161

27,872

17,557

12,467

18,222

22,920

33,243

33,107

15,840

19,275

19,931

—

—

—

—

210,003

214,131

207,610

131,888

235,256

238,055

252,858

255,142

168,057

165,592

104,357

30,701''

41,538

41,611

41,504

37,821

378,060

37y,723

311,967

162,588

276,794

279,666

294,36l

292,963

14,827

1,371

2,664

4,516

4,224

4,786

11,416

11,341

10,091

4,745

8,263

6,746

7,855

8,419

24,346

8,202

6,224

2,500

o,4H4

4,160

3,212

6,234

6,627

3,734

7,713

2,3«4

7,540

3,530

3,393

3,532

_

1,449

1,597

462

470

568

45H

2,460

2,778

3,283

1,497

2,000

1,936

2,499

2,499

4,988

4,555

4,487

1,788

3,474

2,565

2,668

3,559

29,394

28,880

18,585

11,893

16,417

17,345

16,644

17,869

16,708

12,010

15,916

7,295

12,811

13,079

11,837

16,955

2,975

2,874

1,494

2,316

2,636

2,342

3,418

95,939

74,475

75,449

B6,564

61,411

56,983

55,42

67,727

2 473,999

454,198

s387,416

199,152

338,205

336,649

349,604

360,690

235,021

231,159

182,5581

— 1

100,352

210,685

512

222,715

411

239,939

400

257,637

400

4,400

4,400

4,400

2,200

4,400

2,200

—

—

778

222

—

—

—

—

—

11,175

—

—

—

—

—

_

3,000

—

—

—

—

—

—

—

5.000

—

—

—

—

—

9 250,596

236,337

3195,180

102,552

215,59''

225,8l2H

240,339

258,037

223,403

217,861

192,236

96,600

122,608

111,323

109,265

102,653

Utgifter.

Avlöningar till ordinarie befattningshavare

........................

Vikariatsersättningar...............

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare

m. m. .........

Ålderstillägg ..........................

Tillfälliga biträden ..............

Tillfällig löneförbättring .........

Summa 1 —6 kronor

Dyrtidstillägg .......................

Summa 1—7 kronor

Tjänsteresor m. ....................

Gas och elektrisk ström .........

Värme ..................................

Inventarier..............................

Inventariers underhåll .........

Bibliotek ..............................

Glasvaror ...........................

Laboratorieutensilier, kemikalier,

materialier, förbrukningsartiklar,

provningsanordningar m. m.

Expenser ..............................

Försäkring av byggnader och utrustning,

underhåll av tomten

m. m............................

Summa 8—17 kronor

Inkomster.

Av provningsuppdrag .....................

Diverse (hyra för bostad m. m.) ■ ■ ■

Järnkontorets bidrag .....................

För försålda inventarier från tekniska

högskolans materialprovningsanstalt

överskottsmedel från d:o ...............

Anslag från manufakturförlagslåne
fonden.

......................................

D:o från ingenjörsvetenskapsakademien

Summa inkomster kronor

Underskott kronor 1 2 3

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

1 Häri ingå 3,000 kronor, utgörande bidrag för en studieresa till U. S. A , enligt uppdrag företagen av

en av avdelningscheferna, för vilken resa det under inkomsterna såsom anslag av manufakturforlagslånefonden

upptagna beloppet ställdes till anstaltens förfogande. „ „ . ,

2 Skillnaden mellan dessa siffror och motsvarande siffror i tabellen a sid. 14 beror pa att de under

inkomsterna upptagna överskottsmedlen, i runt tal 11,200 kronor, i sagda tabell franräknats ä saval inkomst-

som utgiftssidan. „ ., ., .... . «

3 Skillnaden mellan dessa siffror och motsvarande siffror i tabellen a sid. 14, vilken upprattats pa

grundval av huvudbokens sammandrag över inkomster och utgifter, beror pa att i nämnda sammandrag

vissa poster frånräknats å såväl inkomst- som utgiftssidan.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Rungl. Maj:ts proposition Nr 197.

33

Bil. B.

Inkomster av proyningsuppdrag samt utgifter (inberäkuat dyrtidstillägg)

vid statens provningsanstalt.

Mekaniska

avdelningen

Byggnadstekniska

avdelningen

Elektriskt-fysika- liska avdelningen

Bergskemiska

avdelningen

Kemiskt-tekniska

avdelningen

In-

komster

Utgifter

In- komster 1

Utgifter

In-

komster

U tgifte r

komster Ct^ifter

In-

komster

Utgifter

1920 ........

46,311

92,819

38,49e

76,161

18,319

40,464

55,713 118.675

75,356

136,804

1921 .........

37,457

82,346

47,611

78,047

23,825

43,670

43.584 104,388

78,682

138,521

1922 ........

31,200

64,480

44,419

72,197

12,760

35,579

30.404 80.878

68,775

116,562

1923 Vi-3%

17,172

34,151

28,286

46,271

4,585

15,786

17,289 39,485

32,725

61,412

1923/24 ......

35,612

55,554

52,313

69,746

10,814

25,442

37,918 71,610

74.028

106,313

1924/25 ......

42,915

59,744

46,513

70,301

13,669

25,080

35,928 68,891

83,690

107,167

1925/26 ......

50,615

63,753

64,780

85,063

10,674

23,833

34,692 68,572

79,178

102.491

1926/27 ......

39,183

56,618

86,328

103,294

12,083

24.482

41,594 72,285

78,449

97,980

Éihawj till riksdagens protokoll li)2S. 1 samt. 160 häft. (Sr 197.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1928:10 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1928—1929 av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till handelsdepartementet. s. 23 i texten