Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1928—1929 till driftoch underhållskostnader för statens isbrytarfartyg

1928-03-16 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:198, Angående anslag för budgetåret 1928—1929 till driftoch underhållskostnader för statens isbrytarfartyg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

1

Nr 198.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1928—1929 till drift- och underhållskostnader för statens

isbrytarfartyg; given Stockholms slott den 16 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den

16 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,

von Stockenström.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hamrin:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t

under tionde huvudtiteln, punkten 28, föreslagit riksdagen att, i avbidan

på den särskilda proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, till

bestridande av drift- och underhållskostnader för statens isbrytarfartyg

för budgetåret 1928—1929 beräkna ett extra förslagsanslag av 300,000

kronor.

Vid anmälan av berörda fråga erinrade jag, att riksdagen för innevarande

budgetår, liksom förut för vartdera av budgetåren 1925—1926

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 167 hiift. (Nr 198.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

och 1926—1927, till bestridande av drift- och underhållskostnader för fartyget

anvisat ett extra förslagsanslag av 140,000 kronor samt att till

täckande av statsverkets berörda kostnader för fartyget för närvarande

vore vidtagen en provisorisk förhöjning, med vissa modifikationer, av

fyr- och båkavgiften. Kostnaderna hade emellertid, framhöll jag vidare,,

icke på långt när kunnat rymmas inom ramen för anslaget. Med anledning

av de skedda överskridandena av anslaget hade Kungl. Maj:t därför

genom beslut den 9 september 1927 uppdragit åt marinförvaltningen och

kommerskollegium gemensamt att efter verkställd utredning till Kungl.

Maj:t inkomma dels med möjligast noggranna beräkningar av drift- och

underhållskostnaderna för statens isbrytarfartyg, dels ock med förslag i

fråga om täckande av samma kostnader.

Än vidare meddelade jag, att chefen för försvarsdepartementets kommandoexpedition

i en den 10 november 1927 dagteeknad skrivelse framlagt

förslag till viss anordning för tillgodoseende av statsisbrytarens bemanning

i vad angår manskapet. Förslaget, som vore byggt på den förutsättningen

att flottans personal stater icke komme att innefatta för sagda bemanning

erforderliga beställningar, utmynnade bland annat däri, att bemanningen

skulle sammansättas av från flottans tjänst avgående eller avgånget manskap

ävensom av värnpliktiga och att de erforderliga kostnaderna för

samma personals avlöning, beklädnad och bespisning skulle bestridas

från anslag under tionde huvudtiteln. Berörda förslag jämte ett däröver

av marinförvaltningen och chefen för marinstaben avgivet yttrande,

däri dessa myndigheter tillstyrkt att förslaget måtte försöksvis prövas,

hade överlämnats till förstnämnda myndigheter för att tagas i övervägande

vid verkställande av den genom Kungl. Maj:ts beslut den 9

september 1927 anbefallda utredning rörande statsisbrytarens drift- och

underhållskostnader.

Jag framhöll därefter, att, innan ämbetsverkens betänkande till Kungl.

Maj:t inkommit, det påtagligen icke vore möjligt att uttala sig om, i

vilken utsträckning de förslag, som av ämbetsverken komme att framläggas,

kunde göras till föremål för framställningar till innevarande års

riksdag. Det vore emellertid avsett, att, så snart betänkandet avgivits,

ifrågavarande spörsmål skulle upptagas till närmare övervägande. Först

sedan så skett, vore det möjligt att bedöma till en början med vilket

belopp anslaget till bestridande av drift- och underhållskostnader för statens

isbrytarfartyg borde uppföras å riksstaten för budgetåret 1928—1929

samt vidare huru dessa kostnader skulle täckas och, i anslutning därtill,

på vad sätt och med vilka belopp de särskilda bidragen borde upptagas

å samma stats inkomstsida. Då i sakens dåvarande läge fasta hållpunkter

för beräkningarna därutinnan sålunda saknades, tillstyrkte jag, att anslaget

upptoges med summan av det ungefärliga belopp, vartill utgifterna för

budgetåret 1926—1927 uppgått eller, med någon avrundning nedåt, 270,000

kronor, med tillägg av det för avlöningar m. m. till isbrytarens besättning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198. 3

förslagsvis beräknade beloppet, 30,000 kronor, eller sålunda med tillhopa

300.000 kronor.

Till täckande av samma kostnader hava i förslaget till riksstat för

budgetåret 1928—1929 under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet»

dels inkomsttiteln Fyr- och båkavgifter —- på sätt som senast skett i riksstaten

för innevarande budgetår — upptagits med ett belopp, som med

140.000 kronor överstiger vad samma inkomsttitel eljest beräknas inbringa,

dels ock uppförts en ny inkomsttitel, förslagsvis benämnd »Avgifter för

isbrytarhjälp», med ett beräknat inkomstbelopp av 160,000 kronor.

I gemensam skrivelse den 28 januari 1928 hava marinförvaltningen och

kommerskollegium efter verkställd utredning avgivit förslag i förevarande

ämne.

Då jag nu går att framlägga resultatet av den sålunda verkställda utredningen,

anhåller jag till en början att få erinra om det anförande till

statsrådsprotokollet den 9 september 1927, som låg till grund för Kungl.

Maj:ts beslut samma dag i fråga om ovanberörda uppdrag åt marinförvaltningen

och kommerskollegium. I avseende härå anförde jag, efter att

hava erinrat om de uppkomna överskridandena å anslaget ävensom att

tiden syntes vara inne för ett mera definitivt ordnande av frågan om

fartygets drift- och underhållskostnader samt dessas täckande, vidare följande

:

»Då det gäller att för ett budgetår fixera beloppet av ifrågavarande

kostnader — härvid torde böra avses allenast de utgifter, som äro avsedda

att bestridas av det å tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till drift-, och underhållskostnader för statens isbrytarfartyg — så nära

det verkliga beloppet som möjligt, har man att så gott som uteslutande

bygga på erfarenheter från statsisbrytarens verksamhet i de norrländska

farvattnen. Men dessa erfarenheter torde vara tillfyllest för det nu

avsedda ändamålet. Dels torde nämligen med hänsyn "till den relativa

regelbundenheten hos isförhållandena i de norrländska farvattnena verksamheten

därstädes kunna förväntas under de flesta år bliva av i stort

sett samma omfattning och sålunda erbjuda en ganska säker utgångspunkt

för en jämförelsevis exakt beräkning av statsisbrytarens driftkostnader,

och dels torde expeditioner av statsisbrytaren för fyllande av

dess främsta, om ock mera sällan återkommande uppgift, nämligen att

bispringa sjöfarten vid rikets mellersta och södra kuster, icke komma

att medföra någon mera avsevärd ändring i en på verksamheten i Norrlandsfarvattnen

baserad kostnadssumma, då ju vid sådana tillfällen statens

isbrytarverksamhet i sistnämnda farvatten lärer helt inställas.

Vad därefter angår sättet för täckande av statens utgifter för statsisbrytarfartygets

drift- och underhållskostnader, tillåter jag mig konstatera, att

såväl Kungl. Maj:t som riksdagen hävdat den uppfattningen, att berörda

kostnader böra täckas av dem, som kunna tänkas hava nytta av statsisbrytarens

tillvaro eller direkta verksamhet. I avseende härå vill jag

erinra om hurusom föredragande departementschefen i sitt av mig tidigare

Chefens för

handelsdepartementet

anförande

till

statsrådsprotokollet

den

9 september

1927.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

berörda anförande till statsrådsprotokollet angående anskaffande av ett

statens isbrytarfartyg uttalade, att han ansåge, att någon befogad erinran

icke kunde riktas mot ett upptagande av särskild avgift av sjöfarten

till täckande av nu ifrågavarande kostnader, och hurusom 1924 års riksdag

i sin skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t uttryckligen förklarade sin

anslutning till denna departementschefens mening. I enlighet härmed

har ju också Kungl. Maj:t, såsom jag redan framhållit, bestämt, att för

ändamålet skall utgå en förhöjning med 5 procent av fyr- och båkavgiften,

vilken förhöjning ursprungligen beräknades giva ett inkomstbelopp,

ungefärligen motsvarande vederbörande anslagsbelopp. Mot detta förfarande

har ej någon erinran gjorts från riksdagens sida. Denna principiella

åskådning ifråga om sättet för täckandet av isbrytarkostnaderna,

att dessa skola betalas av vederbörande intressenter, synes mig vara

riktig, och saknar jag därför anledning att ifrågasätta frångående av

denna princip.

Det kunde då förefalla ligga närmast tillhands att vinna den erforderliga

inkomstökningen genom fastställande av en högre procentsats för

den redan utgående förhöjningen i fyr- och båkavgiften. En sådan ytterligare

beskattning av sjöfarten är emellertid ägnad att väcka betänkligheter,

särskilt med hänsyn till att krav på avgiftslättnader sedan länge

framförts från sjöfartens målsmän och att ett förslag i sådan riktning,

som bekant, också föreligger från kommerskollegii sjöfartsavgiftssakkunnigas

sida. Vidare drabbar den nu föreskrivna förhöjningen i fyr- och båkavgiften,

som utgår under alla årstider, ej endast de fartyg, som på ett

eller annat sätt draga fördel av isbrytarverksamheten, utan också fartyg,

som kanske aldrig röna den ringaste direkta nytta av densamma.

Att pålägga särskilt dessa sistnämnda fartyg ökade avgifter för täckande

av kostnader för isbrytning torde icke vara skäligt, liksom det

överhuvud kan sägas innebära en orättvisa att låta sjöfarten ensam bära

hela den av statsisbrytarverksamlieten föranledda kostnaden. En lösning

i sådan riktning av frågan synes mig därför om möjligt böra undvikas.

Det finnes emellertid vid sidan av sjöfarten en annan grupp av intressenter,

som påtagligen drager direkt fördel av statsisbrytarens verksamhet,

nämligen de hamnar och lastageplatser, till vilka vintersjöfart genom

denna verksamhet möjliggöres. Det vill då förefalla rimligt och

rättvist, att dessa intressenter få bära sin skäliga anpart av kostnaderna

för statens isbrytarverksamhet. En sådan åsikt synes också kommerskollegium

omfatta, att döma av ett utav kollegium ifråga om isbrytaravgifter

gjort uttalande, att det syntes kollegium böra förr eller senare

tagas under omprövning, om och i vilken utsträckning vederbörande

hamnar, vilka droge nytta av statsisbrytarens verksamhet, borde ekonomiskt

eller eljest medverka härutinnan.

Det synes alltså böra undersökas, huruvida frågan om sättet för täckande

av skillnadsbeloppet mellan de verkliga kostnaderna för isbrytarverksamheten

och sjöfartens bidrag skulle kunna lösas på det sätt, att

berörda belopp gäldas genom sammanskott från respektive hamnar och

lastageplatser. Möjligen kan vid en närmare undersökning av förhållandena

någon jämkning befinnas skäligen påkallad av den proportion

mellan, å ena sidan, sjöfartens direkta bidrag samt, å andra sidan, hamnarnas

och lastageplatsernas, som genom bibehållandet av sjöfartens nuvarande

bidragsskyldighet oförändrad skulle uppkomma.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198. 5

Beträffande grunderna för utgörandet av den bidragsskyldigket, som sålunda

skulle påvila hamnar och lastageplatser, synes mig, att det utan vidare

kan fastslås, att staten endast bör hava ersättning för sina självkostnader

och icke beräkna någon förtjänst å isbrytarverksamheten. Som en

följd härav skulle måhända debiteringen av bidragen från hamnarna och

lastageplatsema ske först sedan de faktiska isbrytarkostnaderna för budgetåret

blivit konstaterade, således i efterhand. Dylik debitering skulle

vidare näppeligen ifrågakomma beträffande andra hamnar och lastageplatser

än sådana, .till vilka sjöfart möjliggjorts genom statsisbrytarens

verksamhet. Bidragsskyldigheten kan därvid tänkas tillmätt i förhållande

till det in- och utgående tonnaget i respektive hamn eller där in- och utskeppade

varor eller bådadera. Vilken grund, som än härutinnan kan befinnas

lämpligast, torde denna hänföras allenast till den trafik, som i ena

eller andra avseendet ägt rum under den isbrytarfartygets verksamhetsperiod,

som debiteringen avser.

Vid sidan av den av mig nu skisserade principiella lösningen av frågan

om täckandet av statsisbrytarens drift- och underhållskostnader kunde

tänkas avgifters uttagande av det enskilda fartyget för visst särskilt biträde,

som lämnats detsamma av statsisbrytaren, såsom bogseringshjälp,

avlämnande av proviant eller bränsle, m. m. Vad angår bogseringshjälpen,

torde det, diirest sådan hjälp, som lämnas i samband med assistans i

isfarvatten, nödvändiggöres av förhandenvarande förhållanden, vara skäligt,

att bogseringshjälpen lämnas kostnadsfritt. Om däremot bogseringshjälp

lämnas fristående från eller utan direkt samband med isbrytarassistans,

synes särskild avgift härför kunna ifrågakomma. Då sistnämnda

art av bogseringshjälp hittills icke förekommit samt biträde med proviantering

eller bränsleutrustning — vilket biträde synes böra lämnas i vissa

fall allenast mot ersättning och i andra fall avgiftsfritt — blott i ett eller

annat fall givits, torde det vara överflödigt att för dessa slag av biträde,

vilka vunnen erfarenhet visar endast i undantagsfall kompia ifråga, fastställa

någon taxa, utan torde ett bestämmande av eventuell avgiftsskyldighet

och dennas omfattning kunna givas i varje särskilt fall av Kungl. Maj :t.

För en möjligast noggrann beräkning av beloppet utav anslaget till

statsisbrytarens drift- och underhållskostnader liksom ock för den närmare

utformningen av grunderna och ordningen för uttagandet av hamnarnas

och lastageplatsernas eventuella bidrag samt härför nödiga författningsbestämmelser

är givetvis en ingående utredning av nöden. Utredningen

lärer emellertid kunna vara verkställd och förslag i nu förevarande

hänseende föreligga till Kungl. Majrts prövning i sådan tid, att proposition

i ämnet kan föreläggas nästkommande års riksdag.

Verkställandet av denna utredning torde lämpligen böra anförtros åt

marinförvaltningen och kommerskollegium, vilka ämbetsverk därefter

böra avgiva förslag i ämnet. Marinförvaltningen har ju att med isbrytarfartyget

taga enahanda befattning, som enligt gällande bestämmelser åligger

ämbetsverket beträffande flottans fartyg, samt handhar anslaget till

drift- och underhållskostnader för fartyget ifråga. Till kommerskollegii

ämbetsområde höra, som bekant, ärenden angående såväl de statliga sjöfartsavgifterna

som hamnavgifter och grundpenningar.»

I sin förenämnda skrivelse den 28 januari 1928 anföra ämbetsverken,

under framhållande att uppgörandet av beräkningarna av drift- och underhållskostnaderna

för statsisbrytaren ansetts huvudsakligen böra tillkomma

Marin för vattningen

och

kommer a kollegium.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsisbrytarens

driftoch

underhållskostnader.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

marinförvaltningen under det att frågan om dessa kostnaders täckande

ansetts till största delen höra utredas av kommerskollegium, i fråga om

statsisbrytarens drift- och underhållskostnader följande:

»Vid statsmakternas beslut om anskaffandet av ett isb rytar fartyg förutsattes,

att skötseln av fartyget skulle anförtros åt flottans varv, samt att

fartyget skulle bemannas med manskap från flottan. I de beräkningar,

som legat till grund för det ursprungliga bedömandet av drift- och underhållskostnaderna

för statsisbrytaren har man beträffande kostnaderna för

personalen utgått ifrån, att å detta fartygs kostnader endast borde föras de

»särskilda förmåner under sjötjänstgöring», som jämlikt gällande reglementen

tillkomma denna personal.

För bestridande av drift- och underhållskostnaderna för statsisbrytaren

har hittills å tionde huvudtiteln upptagits ett årligt extra förslagsanslag

av 140,000 kronor. Enligt till remissen bifogat utdrag ur statsrådsprotokollet

torde myndigheterna endast hava erhållit uppdrag att söka så nära

det verkliga beloppet som möjligt fixera de utgifter, som äro avsedda att

bestridas av sistnämnda anslag. I detta sammanhang anse sig myndigheterna

till en början böra framhålla, att utsträckningen av isbrytarens

verksamhet huvudsakligen är beroende av två omständigheter nämligen

dels isförhållandena, som synas vara tämligen variabla år från år, dels de

växlande krav, som sjöfarten ställer på statsisbrytarens medverkan. Dessa

faktorer komma sålunda, enär de ej på förhand kunna beräknas, att försvåra

ett tillförlitligt bedömande av de med statsisbrytarens verksamhet förenade

driftkostnaderna.

Statsisbrytarens driftkostnader.

Allmänna grunder.

En beräkning av driftkostnaderna för statsisbrytaren bör omfatta eu

undersökning angående de kostnader, som utgå för följande ändamål, nämligen

för personalens avlönande, personalens förplägnad, brännolja in. in.,

annan materialutredning, ammunitionsutredning, övriga utgifter ombord

samt ersättning för och reparation av under fartygets expedition förlorade

respektive skadade (förslitna) effekter.

Vid beräkning av storleken av dessa olika anslagsposter måste hänsyn

tagas till vissa faktorer, vilka icke kunna exakt bestämmas utan endast

uppskattas, varvid ledning kan erhållas av erfarenheterna från redan utförda

expeditioner med fartyget.

På de olika posternas storlek inverkar högst betydligt längden av och

det utförda arbetet under den tidsperiod, som statsisbrytaren under ett

budgetår beräknas vara i verksamhet.

Vid de ursprungliga beräkningarna av anslaget till driftkostnader för fartyget

synes man utgått ifrån en expedition av endast 5 månaders varaktighet

om året. Emellertid beräknas i den allmänna plan för statsisbrytarens

verksamhet, vilken av Kungl. Maj:t blivit fastställd genom generalorder

nr 1157/1927, en expedition för fartyget av omkring 6 månaders varaktighet.

Under budgetåret 1926—1927 utsträckte sig statsisbrytarens verksamhet till

en sammanlagd tidslängd av 6 */2 månader. Härtill kan läggas en stillaliggande

period under eu tid av vid pass en månad. Marinförvaltningen

anser för den skull, att vid uppgörandet av beräkningarna för drift- och

underhållskostnaderna för statsisbrytaren expeditionens längd bör antagas

omfatta en tid av 6 månader.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198. 7

De olika driftkostnaderna röna även inflytande utav den tid under expeditionen,

som isbrytaren befinner sig under gång, samt av arten av härunder

utfört arbete. Vid de ursprungliga beräkningarna torde man hava

utgått ifrån en gångtid av 12 timmar per dygn. De nu utförda isbrytarexpeditionerna

giva emellertid vid handen, att man i stället bör räkna med,

att fartyget under sin expedition per månad befinner sig under gång 25

dagar, under vilka dagar fartyget dock kan beräknas vara stillaliggande

under halva dygnet. Övriga dagar under månaden torde fartyget kunna

beräknas vara helt stillaliggande.

Beträffande de övriga faktorer, som inverka på de olika beräkningarna, får

marinförvaltningen hänvisa till vad under de olika punkterna nedan sägs.

A. Kostnader för personalens avlönande m. m.

I överensstämmelse med vad som förutsatts vid isbrytarfartygets beviljande

har i nådigt brev den 29 januari 1926 bland annat bestämts, dels

att personal från flottan, som tjänstgör ombord å isbrytarfartyget, skall för

denna tjänstgöring åtnjuta enahanda förmåner, som enligt gällande avlöningsbestämmelser

tillkomma dylik personal under tjänstgöring ombord a

flottans fartyg, dels att den del av till personalen utgående förmåner, som

motsvarar avlöning och naturaunderhåll vid landtjänstgöring, skall bestridas

från vederbörande anslag under fjärde huvudtiteln samt återstående del

avföras å tionde huvudtitelns anslag till drift- och underhållskostnader för

statens isbrytare. Närmare bestämmelser beträffande expeditionen 1927—

1928 föi- sådant tilläggs utgående till personalen å isbrytarfartyget äro utfärdade

i nådigt brev den 28 oktober 1927.

Ovan angivna bestämmelser äro utfärdade under den förutsättningen att

statsisbrytaren helt skulle kunna bemannas av flottans personal. Emellertid

har chefen för marinstaben i en till marinförvaltningens underdåniga skrivelse

den 31 augusti 1927 angående regleringen av utgifterna under riksstatens

fjärde huvudtitel, avdelning III, Sjöförsvaret bifogad promemoria

angående vissa anslagsbehov uttalat, att, då, såsom erfarenheten visat, statsisbrytarens

besättning bör kunna beräknas tillgänglig för fartygets bemannande

i stort sett under tiden oktober—juni, en personalökning blir erforderlig,

för att det även framdeles skall kunna vara möjligt att bemanna

sagda fartyg med personal från flottan. På grund härav syntes flottans

personalstater från och med budgetåret 1928—1929 böra ökas med 1 kommendörkapten

av 2:a graden, 1 löjtnant, 10 korpraler samt 17 meniga, varjämte

vissa medel borde upptagas för att möjliggöra inkallande till tjänst

av lämplig reservofficer. Marinförvaltningen har i sitt förslag till olika

stater tagit hänsyn till chefens för marinstaben ovanstående framställning.

Emellertid har statsrådet och chefen för handelsdepartementet den 3 december

1927 överlämnat ett av chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition

på uppdrag av chefen för försvarsdepartementet utarbetat förslag till anordning

för tillgodoseende av statsisbrytarens bemanning, i vad angår manskapet,

för att tagas under övervägande vid fullgörande av här berört uppdrag

i övrigt. Nu nämnda förslag har uppgjorts under förutsättning att

flottans personalstater icke komme att ökas med för sagda bemanning erforderliga

beställningar på sätt marinförvaltningen föreslagit, utan att kostnaderna

föi'' ifrågavarande bemanning i stället skulle bestridas från anslag

å tionde huvudtiteln. I underdånigt utlåtande den 24 november 1927 hava

marinförvaltningen och chefen för marinstaben tillstyrkt, att ifrågavarande

förslag skall försöksvis prövas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

Vidare har i ovannämnda promemoria chefen för marinstaben beträffande

de å statsisbrytaren kommenderade officerarna uttalat, att en av dem bör

vara reservofficer. Marinförvaltningen biträder vad chefen för marinstaben

sålunda uttalat och anser det erforderligt, att bland anslagskraven för personalens

å statsisbrytaren avlönande m. m. upptages kostnaden för nyssnämnd

reservofficers avlöningsförmåner för 6 månader (utom sjötillägg och

mässpenningar), d. v. s. högst 3,200 kronor, med vilket belopp det av chefen

för sjöförsvarets kommandoexpedition beräknade förslagsanslaget å 30,000

kronor bör ökas.

Statsisbrytaren är för närvarande bemannad i överensstämmelse med en

besättningslista, vilken på grund av de erfarenheter, som erhöllos av fartygets

första expedition, fastställdes genom generalorder nr 1323/1926, och

varav avskrift bifogas. Att märka är att denna besättningslista högst betydligt

överskrider den, med vilken man i de ursprungliga beräkningarna

angående driftkostnaderna räknat.

Vid beräknandet av de kostnader, som utgå för personalens avlönande

m. in., bär marinförvaltningen utgått ifrån att besättningslistan för statsisbrytaren

bör omfatta personal, enligt vad i nu gällande besättningslista

är fastställt, ävensom att personalbehovet, i vad angår manskapet, tillgodoses

på sätt chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition föreslagit.

Nådiga brevet av den 20 januari 1928 fastställer »Bestämmelser för isbry

tarberedskap», vilka bland annat föreskriva, att besättningen skall vara

förlagd ombord och att till personalen skall utgå samma förmåner som vid

stationär förläggning med undantag för bespisning, som skall äga rum i

land, samt för mässpenningar m. m., vilka ej skola utgå.

Statsisbrytaren torde som regel kunna beräknas ligga i »isbrytarberedskap»

omkring 2 månader mellan höst- och vårkampanjerna, vartill hänsyn

bör tagas vid kostnadsberäkningarna.

Under sagda tid bör avlöning för ovan nämnd reservofficer jämväl beräknas,

vilket enligt förut angiven beräkningsgrund medför en ökad kostnad

av 1,066 kronor eller sammanlagt för 8 månaders avlöning 4,266 kronor,

avrundat till 4,300 kronor.

Under ovan angivna förutsättningar beräknas kostnaderna för personalens

avlönande att uppgå till följande belopp:

Sjötillägg, mässpenningar och uppbördspenningar in. m. åt

personalen: kronor 4,242: 4o per månad, eller för 6 månader kronor 25,500

Sjötillägg och uppbördspenningar åt personalen under »isbry

tar beredskap» 780 kronor per månad eller för 2 månader

1,560 kronor, avrundat till........................................................ » 1,600

För avlöning (utom sjötillägg och mässpenningar) åt en reservofficer

och för tillgodoseende av med statsisbrytarens

manskapsbemanning förenade kostnader eller, i de fall då

så oundgängligen erfordras, till förhyrning av manskap » 34,300

Summa kostnader för personalens avlönande, per budgetår kronor 61,400.

B. Kostnader för personalens förplägnad.

Enligt erfarenheterna från isbrytarfartygets expedition 1926—1927 uppgick

skillnaden mellan landportion, beräknad efter stationens medelpris, och

sjöportion, beräknad efter dess verkliga kostnad under ifrågavarande expedition,

till ett belopp av 0: 90 kronor per dag och portion. Ehuru denna

siffra är väsentligen högre än vad eljest beräknas för sjöportion, har likväl

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 198.

9

marinförvaltningen med hänsyn till de dyra livsmedelskostnaderna å de

orter, som besökas av isbrytaren, icke ansett sig kunna räkna med lägre

kostnader. Fartygets driftkostnader böra liksom hittills, och i överensstämmelse

med vad i förut angivet nådigt brev den 19 januari 1926 bestämts,

belastas med av denna skillnad förorsakad kostnad. Då besättningslistan

upptager 31 man av manskaps grad, böra kostnaderna för personalens förplägnad

beräknas till 837 kronor per månad, eller för expeditionen i sin

helhet till 5,000 kronor.

C. Kostnader för brännolja m. m.

Åtgången av pannbrännolja bör med ledning av under hittills utförda

expeditioner erhållna erfarenheter beräknas per månad enligt följande:

5 dygn, stillaliggande, å 2 ton ........................................................ - 10 ton

25 » under gång cirka 12 timmar per dygn; resten stillaliggande,

å 10.6 ton.......................................................................... = 265 »

Summa per månad 275 ton.

Under en 6 månaders expedition beräknas således åtgå sammanlagt 1,650

ton brännolja, vartill bör läggas oljeåtgången för beräknade 2 månaders

»isbry tar ber edskap» 120 ton (under förutsättning att elektrisk ström kan

erhållas från land, vilket dock ej alltid kan påräknas, skulle detta antal

ton något kunna minskas), eller sammanlagt 1,770 ton. Under expeditionen

1926—1927 var oljeåtgången cirka 1,553 ton.

Kostnaderna för brännoljan bliva helt naturligt beroende på rådande

marknadsläge, varvid även hänsyn måste tagas till den plats, varest oljan

kan ombordtagas av statsisbrytaren. Under nu rådande förhållanden skulle

för isbrytarens hela expedition beräknad pannbrännolja komma att betinga

en kostnad av 155,235 kronor, varvid lagts till grund för beräkningen ett

oljepris av 101: so kronor för 660 ton och 79: so kronor för 1,110 ton.

Tages hänsyn till kostnaderna för lager- och cylinderolja, erforderlig för

maskinernas smörjning m. m., ävensom för kol för ekonomiändamål, böra

kostnaderna för kol och olja m. m. beräknas till sammanlagt 159,700 kronor

per år. Marinförvaltningen får härvid framhålla, att beräkningarna särskilt

av kostnaderna för kol och brännolja, vilka grundats på nuvarande priser,

endast få betraktas såsom approximativa, enär de äro beroende av faktorer,

vilka icke kunna fullt överblickas annat än för nu rådande förhållanden.

D. Annan materialutredning.

De kostnader, som betingas av under expeditionen förbrukad annan materialutredning

än kol, olja in. m., torde böra beräknas med ledning av

erfarenheterna från utförda expeditioner. Under expeditionen 1926—1927

åtgick för ifrågavarande ändamål ett belopp av 5,910: 25 kronor, varav

per månad skulle belöpa sig 909: 27 kronor. För en expedition om 6 månader

böra ifrågavarande kostnader därför beräknas till 5,500 kronor.

E. Ammunitionsutredning.

Åtgången av ammunitionsutredning utgöres huvudsakligen av blänkfyrar,

raketer och dylikt och synes vara beroende på ganska tillfälliga omständigheter.

Kostnaderna härför böra — med stöd av erfarenheterna från utförda

expeditioner — beräknas i runt tal till 100 kronor per budgetår.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

F. Övriga utgifter ombord.

För dessa utgifter, till vilka bland annat höra lotspenningar, utbetalades

under expeditionen 1926 — 1927 under ifrågavarande titel 3,348: 84 kronor.

För en expedition om 6 månader böra kostnaderna för övriga utgifter ombord

med ledning härav beräknas till 3,100 kronor.

G. Ersättning för och reparation av under expedition förlorade, respektive

skadade (förslitna) effekter.

Kostnaden för ersättande av under expedition förlorad ävensom för reparation

av skadad inventariepersedel bör — så vitt icke viss person varder

ålagd ersättningsskyldighet med avseende å densamma eller särskilda medel

blivit för kostnadens bestridande anvisade — helt bestridas av driftkostnaderna.

Ifrågavarande kostnader komma givetvis att variera olika år men

kunna approximativt uppskattas till 5,000 kronor per år.

Sammanställning av driftkostnaderna.

De i isbrytarfartygets driftkostnader ingående posterna böra enligt det

föregående upptagas med följande belopp:

Personalens avlönande m. in.....................................................

Personalens förplägnad ...............................................................

Brännolja in. in...........................................................................

Annan materialutredning ............................................................

Ammunitionsutredning ................................................................

Övriga utgifter ombord .............................................................

Ersättning för förlorade och reparation av skadade (förslitna)

effekter........................................................................................

Kronor 61,400

» 5,000

» 159,700

» 5,500

» 100

» 3,100

» 5,000

Summa driftkostnader kronor 239,800

eller avrundat 240,000 kronor.

Såsom jämförelse må angivas, att driftkostnaderna för statsisbrytaren

1926—1927 belöpte sig till 221,705: 2 6 kronor. Expeditionen omfattade

visserligen nämnda år 6 Va månader, men å andra sidan ingick icke i det

nyssnämnda beloppet någon särskild anslagspost för täckande av kostnaderna

för tillgodoseende av isbrytarens manskapsbemanning, för vilket

ändamål marinförvaltningen i sina i det föregående framlagda beräkningar

upptagit ett belopp av 30,000 kronor, ej heller avlöning för en reservofficer,

som upptagits till 4,300 kronor.

Att märka är att kostnaderna för bränn- och smörjoljor utgöra omkring

68 procent av sammanlagda driftkostnaderna. Då det är omöjligt att förutse

priset å dessa drivmedel, följer därav, såsom förut framhållits, att de ovan

angivna driftkostnaderna icke kunna betraktas annat än som approximativa.

Statsisbrytarens underhållskostnader.

En beräkning av underhållskostnaderna för ett fartyg med sådan användning

som statsisbrytaren måste givetvis bliva helt approximativ och

kan endast omfatta kostnaderna för normalt underhåll och vissa periodvis

återkommande reparationer men ej kostnader för reparationer efter grundstötning,

ombordläggningar eller större haverier, som icke kunna förutses.

Med ledning av såväl de normala underhållskostnaderna för föregående

budgetår som de för det innevarande och följande åren av varvschefen vid

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

11

flottans station i Stockholm beräknade anser marinförvaltningen, att för det

årliga normala underhållet bör tills vidare anvisas 50,000 kronor, i vilket

belopp jämväl kostnaderna för fartygets ut- och avrustning äro inbegripna.

I den mån fartyget bliver äldre och till följd härav det årliga normala

underhållet kan beräknas bliva mera omfattande, torde det bliva nödvändigt

att öka detta belopp.

För framtida, periodvis återkommande större reparationer av skrov och

maskineri, som ej kunna innefattas i det årliga normala underhållet, anser

marinförvaltningen med ledning av varvschefens i Stockholm beräkningar

ett belopp av 12,000 kronor i medeltal för år böra beräknas. Detta belopp

synes dock ej årligen behöva anvisas utan särskild framställning därom

först vid framtida behov böra göras.

Ävenledes anser marinförvaltningen, att medel för bestridande av kostnaderna

för ovanberörda reparationer efter grundstötning, ombordläggning

eller större haveri böra för varje särskilt fall anvisas.»

Den i marinförvaltningens yttrande omförmälda och genom generalorder

nr 1323/1926 fastställda besättningslistan å statsisbrytaren har följande utseende

:

Besättningslista för Statsisbrytaren.

Officerare: kapten (fartygschef) ................................................ 1

» eller subalternofficer ................................ 2

Underofficerare: artillerikonstapel .................................................... 1 a)

torped- eller signalstyrman.................................... 1 b)

sjukvårdskonstapel.................................................... 1 c)

skeppsmaskinist....................................................... 1 d)

Underofficerare eller

flaggkorpraler: skeppsmaskinist ........................................................ 6 f) g)

Manskap: signal- eller torpedmatros, korpral 3

» » » , övriga ........................ 2

minmatros, korpral ................................................ 1

matros, oberoende av yrkesgren............................ 4

radiomatros, korpral ................................................ 2 e)

» , övriga ................................................ 1

hovmästare ................................................................ 2

befälskock ................................................................ 1

skeppskock ................................................................ 2

skeppseldare, korpral................................................ 4 f) g)

» , övriga ................................................ 8 g)

timmerman ................................................................ 1

Summa 44.

Anm. 1. Bestämmelserna i reglemente för marinen del II bil. 1 »allmänna föreskrifter» skola

lända till efterrättelse.

Anm. 2. Underofficer, som handhaver skeppare-, timmermans- eller maskinuppbörd, bör

såvitt möjligt avses för denna befattning minst 3 år i följd.

Anm. 3■ a) betecknar: handhaver artilleri-, skeppare- och timmermansuppbörderna.

b) » : » styrmansup pbö rden.

c) » : » förrådsuppbörden.

d) » : » maskinuppbörden.

e) » : varav en handhaver radiouppbörden.

f) .» : därav eu dykareutbildad.

g) » : » minst två utbildade i skötsel av oljeeldade pannor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

Beträffande härefter frågan om täckandet av statsisbrytarens drift- och

och underhållskostnader lämnar kommerskollegium följande redogörelse.

Täckandet av Efter att hava till en början anfört, att de sammanlagda årliga driftrensdrifroch

oc^ underhållskostnaderna för statsisbrytaren, med undantag för kostnader

underhålls- för reparationer efter grundstötning, ombordläggning eller större haveri,

kostnader. viika kostnader syntes icke böra i detta sammanhang tagas i betraktande,

kunde beräknas till i runt tal 303,000 kronor, att den förberörda tillfälliga

höjningen av fyr- och båkavgiften inbringade ungefärligen vad som beräknats

eller 140,000 kronor samt att omkring 3,000 kronor kunde beräknas

inflyta av avgifter för bogseringshjälp eller biträde med proviantering,

framhåller kommerskollegium, att den del av kostnaderna för statsisbrytarens

verksamhet, som sålunda återstode att täcka, utgjorde omkring 160,000

kronor.

Kollegium meddelar härefter, att kollegium gjort det i det vid remissen

fogade statsrådsprotokollet den 9 september 1927 framförda uppslaget att

täcka ifrågavarande skillnadsbelopp genom sammanskott från vederbörande

hamnar och lastageplatser till föremål för ingående undersökningar.

I sådant syfte hade kollegium i särskilda skrivelser till länsstyrelserna

i Stockholms, Uppsala, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens

och Norrbottens län anhållit, dels att respektive länsstyrelser måtte

från ägare och innehavare av hamnar och lastageplatser inom vederbörande

län införskaffa utredning rörande storleken av det fartygstonnage, som

endast medelst statsisbrytarens verksamhet kunnat under vardera av närmast

förflutna två vintrar anlöpa respektive hamnar och lastageplatser,

ävensom beträffande kvantiteten därvid lastade och lossade varor, särskilt

för varje varuslag, dels ock att en var av nämnda ägare och innehavare

av hamnar och lastageplatser genom respektive länsstyrelsers försorg måtte

beredas tillfälle att, i samband med förebringandet av angivna utredning,

yttra sig angående innehållet i ovannämnda utdrag av statsrådsprotokollet

för den 9 september 1927. Tillika hade kollegium anhållit om länsstyrelsernas

egna utlåtanden i ärendet, varjämte svenska hamnförbundet

beretts tillfälle att avgiva yttrande. Utlåtanden hade inkommit från såväl

hamnförbundet som samtliga förenämnda länsstyrelser, åtföljda av yttranden

av ett flertal ägare eller innehavare av hamnar eller lastageplatser

inom länen. Även handelskammaren i Gävle hade till kollegium inkommit

med ett yttrande i ärendet.

Det första spörsmål, som uppstått vid undersökningens företagande,

framhåller kollegium, hade varit frågan om vilka hamnar och lastageplatser,

som borde ifrågakomma såsom bidragsskyldiga. Visserligen hade

i den genom generalorder fastställda allmänna planen för statsisbrytarens

verksamhet bestämts, att vid samtidigt inträffande behov av statsisbrytarens

ingripande å skilda delar av rikets kuster — fall av nödläge för fartyg

och besättningar undantagna — sjöfarten å rikets västra kust såsom

Endast norrländska

hamnar

och

lastageplatser

böra vara bidragsskyldiga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

13

den för riket viktigaste i främsta rummet borde erhålla hjälp, därnäst

sjöfartsförbindelserna med kontinenten och i sista hand Norrlandssjöfarten.

I själva verket hade det emellertid visat sig, att statsisbrytaren nästan

uteslutande tagits i anspråk för verksamhet å Norrlandskusten. Det vore

tydligen endast under exceptionellt svåra vintrar, som dess verksamhet i

någon mera nämnvärd omfattning kunde förväntas komma att utsträckas

till andra delar av landets kuster. På grund därav och då kostnaderna

för statsisbrytarens eventuella verksamhet i sydligare farvatten borde få

anses täckta genom den till stor del å sjöfarten därstädes belöpande förhöjningen

av fyr- och båkavgiften, syntes det framstå såsom naturligt, att,

därest förevarande kostnader skulle täckas i nu ifrågasatt ordning, skyldigheten

att deltaga däri fördelades mellan allenast de norrländska intressenterna.

Någon jämkning, på sätt i statsrådsprotokollet ifrågasatts, av den proportion

emellan, å ena sidan, sjöfartens direkta bidrag samt, å andra sidan,

hamnarnas och lastageplatsernas, som genom bibehållandet av sjöfartens

nuvarande bidragsskyldighet oförändrad skulle uppkomma, hade

kollegium icke funnit sig för närvarande böra föreslå, särskilt i betraktande

av den pågående utredningen rörande olika sjöfartsavgifter i allmänhet.

Enligt statsrådsprotokollet hade ifrågasatts att verkställa den debitering

av bidragen från hamnarna och lastageplatserna, som avses skola

äga rum, först sedan de faktiska isbrytningskostnaderna för budgetåret

blivit konstaterade, således i efterhand. Någon debitering skulle vidare icke

ifrågakomma beträffande andra hamnar och lastageplatser än sådana, till

vilka sjöfart möjliggjorts genom statsisbrytarens verksamhet. Bidragsskyldigheten

kunde därvid tänkas tillmätt i förhållande till det in- och

utgående tonnaget i respektive hamn eller där in- och utskeppade varor

eller bådadera samt borde för allt fall hänföras allenast till den trafik,

som i ena eller andra hänseendet ägt rum under den isbrytarfartygets

verksamhetsperiod, som debiteringen avsåge.

Kollegium framhåller i anledning härav, att i de avgivna yttrandena

allmänt gjorts gällande, att en efterdebitering, på sätt i statsrådsprotokollet

antytts, för hamnarna och lastageplatserna skulle innebära osäkerhetsmoment,

som skulle verka mycket ogynnsamt och medföra risker med

avseende å ekonomien. Då kollegium till fullo delade de betänkligheter,

som i de avgivna yttrandena kommit till synes, borde enligt kollegii mening

det belopp, som bidragen avsåges skola sammanlagt inbringa, på

förhand fixeras och därvid, med den givna utgångspunkten att samtliga

merkostnader, utöver vad genom höjningen av fyr- och båkavgiften och

förenämnda bogseringsavgifter m. m. inflöte, skulle täckas, lämpligen fastställas

till det belopp av 160,000 kronor, vartill samma merkostnader enligt

de verkställda beräkningarna kunde väntas genomsnittligt uppgå.

Ingen jämkning

av proportionen

mellan sjöfartens

direkta

bidrag samt

hamnarnas och

lastageplatsernas

bidrag.

Hela bidragsbeloppet

bör

på förhand

fastställas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Debiteringsgrunderna

böra på förhand

fastställas.

Debiteringen

bör ställas i

ett bestämt

förhållande till

trafiken på

vederbörande

hamnar och

lastageplatser

under viss tid

av vintern.

Tsbrytningsdistrikt

och

isbrytningsperioder.

14 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 198.

Liksom sålunda det belopp, som skulle genom debitering uttagas, borde

på förhand fastställas, anser kollegium, i överensstämmelse med vad som

i de inkomna yttrandena jämväl gjorts gällande, att själva debiteringsgrunderna,

bland annat eventuella taxesatser, borde på förband fastslås.

Därest isbrytarverksamheten på grund därav skulle komma att något år

visa underskott, syntes detta böra drabba statsverket, något som dock ej

behövde få någon större betydelse, då ju brist under ett år kunde uppvägas

av överskott å ett annat års verksamhet och det för varje fall icke

kunde komma att röra sig om några, större belopp.

Beträffande ifrågavarande debiteringsgrunder framhåller kollegium sig

däremot icke kunna dela den uppfattning, varåt i yttranden i ärendet

givits uttryck, nämligen att den debitering, som skulle äga rum, borde

taga hänsyn till huruvida hjälp av statsisbrytaren påkallats eller ej eller

till frågan om vem som rekvirerat hjälpen. Vid anlitande av dylika debiteringsgrunder

skulle det nämligen ofta bliva beroende på tillfälligheter,

huru debiteringen komine att ske. I full överensstämmelse med utr

talandet i statsrådsprotokollet ansåge kollegium därför, att debiteringen

så långt görligt borde ställas i ett bestiimt förhållande till den faktiska

trafiken på vederbörande hamn eller lastageplats, d. v. s. avse trafiken

under viss tid av vintern, varunder behovet av statsisbrytarens hjälp

enligt gjorda erfarenhetsrön vore aktuellt eller i varje fall kunde vara latent.

En dylik debiteringsgrund vore motiverad ur följande synpunkter.

Om — såsom ett uttagande av hamnarna och lastageplatserna av nu

ifrågavarande merkostnader måste förutsätta — intresset av statsisbrytarens

verksamhet skulle så att säga koncentreras till dessa hamnar och

lastageplatser såsom sådana, stode nämligen detta intresse icke uteslutande

i förhållande till nyttan av den faktiska assistans av statsisbrytaren,

som trafiken på respektive hamnar och lastageplatser åtnjöte. Statsisbrytarens

beredskap eller blotta närvaro antingen i angränsande farvatten

eller i mera omedelbar närhet utgjorde ett starkt trygghetsmoment,

som givetvis vore ägnat att i sin mån stimulera och indirekt möjliggöra

trafik på respektive hamnar.

Beträffande varje hamn eller lastageplats förelåge merendels en viss

tidsperiod vid vinterns början, inom vilken issvårigheter för trafiken

kunde allt efter vinterns beskaffenhet inträffa vid olika tidpunkter. I

viss mån motsvarande förhållanden gällde en viss tidsperiod i samband

med vårens inbrott och sjöfartens påbörjande.

Med utgångspunkt från nu antydda synpunkter borde Norrlandskusten

indelas i vissa distrikt, lämpligen benämnda »isbrytningsdistrikt», vart

och ett omfattande ett område, som enligt gjorda erfarenhetsrön kunde antagas

beträffande farvattnens isbeliiggning genomsnittligt förete i huvudsak

likartade förhållanden under en och samma tidsperiod. För varje

dylikt distrikt syntes böra fastställas viss tidsperiod, förslagsvis benämnd

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198. l->

»isbrytningsperiod», inom vilken förekommande trafik förutsattes kunna

komma att äga rum samtidigt med att statsisbrytaren hade sin verksamhet

för undanröjande av ishinder förlagd till farvatten inom distriktet.

Efter samråd under hand med chefen för statens meteorologisk-hydrografiska

anstalts meteorologiska avdelning samt chefen å statsisbrytaren

hade preliminärt utarbetats förslag till isbrytningsdistrikt och isbr> tningsperioder.

Ett av de svåraste spörsmålen, framhåller kollegium härefter, vore nu

att i fråga om beräknandet av den avgift, förslagsvis benämnd »isbrytningsandel»,

som varje innehavare av hamn eller lastageplats inom föienämnda

distrikt skulle hava att för respektive budgetår erlägga såsom

bidrag till de med statsisbrytarens verksamhet förbundna kostnaderna,

fastslå på vad sätt denna avgift lämpligast skulle ställas i förhållande till

trafiken. Därvid syntes erbjuda sig närmast tre olika alternativ.

Sålunda skulle till eu början möjligen kunna tänkas den utvägen, att

isbrytningsandelen beräknades på grundval av vissa för angiven tid,

exempelvis tre budgetår, fastställda belopp, nämligen dels ett belopp per

nettoregister ton av fartyg, som under respektive isbrytningsperiod ankomma

till eller avginge från hamn eller lastageplats inom vederbörande

distrikt, dels ock ett belopp per viktton av varor, som därstädes lossats

från fartyg, vilket under perioden dit ankommit, eller därstädes lastats i

fartyg, vilket under perioden därifrån avgått.

En annan möjlighet vore att tillämpa alternativ I men med den jämkningen

däri, att till grund för beräkningen iades allenast fartygens nettodräktighet

med lielt uteslutande av varorna. Därvid gällde det sålunda

endast att för nyss föreslagen tid fastställa ett visst belopp per nettore

gisterton av fartyg, som i alternativ I avsåges.

En tredje möjlighet erbjöde sig genom att beräkna isbrytningsandelen

på grundval av den vid respektive hamn eller lastageplats under isbrytningsperioden

förekommande uppbörden av hamnavgifter eller grundpenningar.

Andelen skulle därvid utgöra viss procent av denna uppbörd,

och skulle för ändamålet för nyss föreslagen tid fastställas det procenttal,

som vid beräkningen vore att tillämpa.

Enligt vart och ett av förestående alternativ skulle respektive taxebe-,

lopp eller procentsats fastställas med utgångspunkt från att isbrytningsandelarna

från samtliga hamnar och Tastageplatser skulle sammanlagt inbringa

förutnämnda belopp av 160,000 kronor.

Efter att därefter hava ingående framhållit de olika förtjänster och

olägenheter, som enligt kollegii mening funnes hos de olika alternativen,

har kollegium uttalat, att kollegium vid vägande av fördelarna med de

olika förslagen mot nackdelarna hos desamma funnit alternativ III vara

att föredraga framför de övriga förslagen.

Isbrytnings
andel.

Alternativ I.

Alternativ II.

Alternativ III.

Alternativ III

förordas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Åtgärder för

täckande

genom bidrag

från enskilt

håll av statsisbrytarens

drift- och

nnderhållskostnader

avstyrkas

för

närvarande.

16 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 198.

Sedan kollegium härefter uttalat, att, även om det avgivna förslaget

kunde sägas någorlunda tillgodose intresset av rättvisa mellan de olika

hamnarna och lastageplatserna samt i övrigt, den däri innefattade proceduren

dock syntes skäligen omständlig i förhållande till det jämförelsevis

ringa belopp, det gällde att därigenom inbringa, framhåller kollegium, att

bland annat nu anförda omständighet gåve kollegium direkt anledning

att till närmare dryftande upptaga spörsmålet om lämpligheten över huvud

taget av särskilda åtgärder för ett täckande genom bidrag från enskilt

håll av statsisbrytårens drift- och underhållskostnader.

I avseende härå har kollegium uttalat sig på följande sätt:

»Förslaget att täcka en del av ifrågavarande kostnader genom sammanskott

från respektive hamnar och lastageplatser har också så gott som allmänt

i de avgivna yttrandena mött ett bestämt motstånd. Belysande för

betraktelsesättet härutinnan i av frågan berörda kretsar torde särskilt

vara yttrandena av länsstyrelserna i Gävleborgs och Norrbottens län. •

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför bland annat följande:

’Den hittills vunna erfarenheten om statsisbrytarens verksamhet torde

hava ådagalagt, att den varit till stort gagn för sjöfarten både genom den

direkta hjälp isbrytaren, vid behov, kunnat lämna, som även därigenom,

att vetskapen om dess befintlighet och den därigenom förbättrade säkerheten

föranlett rederierna att förlänga vintertrafiken, därmed givande

ökad stadga åt sjöfarten under övergångstider. Med hänsyn härtill torde

den införda förhöjningen med 5 procent av fyr- och båkavgiften kunna

anses påkallad och lämplig.

Å andra sidan åter är svårigheten att i varje särskilt fall fastställa den

omedelbara nyttan av samma verksamhet uppenbar. Klart är även att,

med hänsyn även till de påtagliga och av Korsnäs sågverksaktiebolag i

dess yttrande betonade sociala verkningarna av sjöfartens förlängning

vintertid, den indirekta vinsten av isbrytarens arbete i minst lika mån

kommer norrlandskusten och dess befolkning och därmed i viss mån landet

till del som vederbörande hamnar och affärsföretag.

Enligt länsstyrelsens mening kunna dessa förhållanden icke lämnas obeaktade

vid prövningen, huru kostnaderna för isbrytarens verksamhet skola

bestridas.

Härtill kommer att denna verksamhet åtminstone i ännu några år torde

få sin största betydelse som pioniärarbete för utvecklande av en förbättrad

vintersjöfart utefter norrlandskusten till befästande och förkovran av

industrien därstädes, ej minst genom stödjandet av en fortgående utveckling

av förädlingsindustrien, därmed främjande betydande ekonomiska

och sociala intressen. Att äventyra eller fördröja denna utveckling genom

att på nuvarande stadium göra statsisbrytarens bistånd dyrare och därmed

mindre begärligt finner länsstyrelsen icke vara förenligt med klok

förtänksamhet, ej heller med de synpunkter, som hittills varit vägledande

för statens åtgärder till främjande av Norrlands kommunikationsväsen.

På grund härav finner länsstyrelsen, att staten tillsvidare bör svara

för den del av kostnaderna för statsisbrytarens isbrytande och därmed

samhörande verksamhet, som ej kan bestridas av förenämnda förhöjning

med 5 procent av fyr- och båkavgiften.’

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför, efter framhållande av att enligt

länsstyrelsens mening någon mera betydande förlängning av den allmänna

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19S.

sjöfartssäsongen genoin statsisbrytarens verksamhet näppeligen syntes

vara att förvänta, följande:

''Under sådana förhållanden blir isbrytarens huvudsakliga betydelse här

den att vara ett trygghetsmoment för sjöfarten under de kritiska perioder,

som alltid äro för handen vid tiden för islossningen och isläggningen.

Denna uppgift är emellertid till sin natur icke artskild från andra säkerhetsanordningar

för sjöfarten, till exempel fyrväsendet, och det synes därför

ligga närmast till hands att driftkostnaderna för statsisbrytaren skola

bestridas i samma ordning, d. v. s. genom allmänna sjöfartsavgifter. Skulle

en ytterligare beskattning av den allmänna sjöfarten genom höjda fyroch

båkavgifter icke anses genomförbar, synes det böra tagas i övervägande,

huruvida icke uppkommande brist i statsisbrvtarens budget bör täckas

genom skattemedel. Med hänsyn till sjöfartens erkänt stora betydelse för

samhället i dess helhet lärer någon befogad principiell invändning mot eu

sådan lösning icke kunna framställas.

Att söka täcka bristen genom uttaxering på de hamnar, där förlängd

sjöfart möjliggjorts genom statsisbrytarens verksamhet, skulle enligt länsstyrelsens

mening icke vara lyckligt. Kisken för särskilda kostnader skulle

komma att lägga ytterligare hämsko på den i och för sig nog sa begränsade

sjöfarten under isperioderna och sålunda direkt motverka syftet med

statsisbrytarens verksamhet. Detta under förutsättning att hamnarnas

ökade utgifter skulle läggas på den sjöfart, som närmast har fördel av isbrytningen.

Skulle åter hamnarna söka hålla sig skadeslösa genom en

generell förhöjning av varu- och fartygsavgifterna, bleve följden ökad

belastning på varuomsättningen i allmänhet, till uppenbar skada för näringslivet

i de delar av landet, som redan förut ha att kämpa med stora

svårigheter till följd av klimatiska och andra förhållanden.''

De av länsstyrelserna i Gävleborgs och Norrbottens län framförda skälen

emot ett debiteringssystem sådant som det i statsrådsprotokollet ifrågasatta,

vilka skäl, av föreliggande yttranden i övrigt att döma, äro väl ägnade

att åskådliggöra opinionsbildningen i fråga inom olika delar av Norrland,

torde icke kunna frånkännas beaktande.»

Kollegium anför härefter vidare följande:

»Vid förevarande ärendes föredragning inför Eders Kungl. Maj:t har

föredragande departementschefen visserligen funnit sig kunna konstatera,

att såväl Kungl. Maj:t som riksdagen hävdat den uppfattningen, att berörda

kostnader borde täckas av dem, som kunna tänkas hava nytta av

statsisbrytarens tillvaro eller direkta verksamhet. Det är också med utgångspunkt

från denna syn på förevarande angelägenhet, som den nyss

omförmälda höjningen av fyr- och båkavgiften tillkommit. Denna principiella

åskådning i fråga om sättet för täckandet av isbrytarkostnaderna,

att dessa skola betalas av vederbörande intressenter, förklarar sig departementschefen

anse vara riktig, varför departementschefen förmäler

sig sakna anledning att ifrågasätta frångående av denna princip.

De undersökningar, som kollegium underkastat förevarande spörsmål,

föranleda emellertid till att erinra om den ståndpunkt till frågan om täckandet

av kostnaderna för statsisbrytarens verksamhet, som kollegium och

lotsstyrelsen tidigare, då denna fråga varit föremål för behandling, in

tagit. I gemensamt utlåtande den 18 februari 1924 angående anskaffande

för statens räkning av ett isbrytarfartyg framhöllo kollegium och lotsstyrelsen

sålunda, hurusom vid behandlingen i utlåtandet av frågan om

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 167 liäft. (Nr 198.)

Q

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

skäl iorelåge för anskaffande över liuvud taget av ett dylikt fartyg framginge,

att nyttan av den verksamhet, som skulle ankomma på ett sådant

fartyg, skulle tillgodokomma landet i dess helhet, särskilt dess handel och

industri, på ett sådant sätt, att de därav föranledda kostnaderna med

visst berättigande borde kunna ifrågasättas skola bestridas i samma ordning

som kostnaderna för andra statliga institutioner, vilkas verksamhet

icke gagnade endast viss kategori medborgare eller viss näringsgren. Betydelsen

av att vintersjöfarten på landets kuster befrämjades och betryggades

låge, fortsatte ämbetsverken, i öppen dag liksom ock att det måste

vara en väsentligen det allmännas angelägenhet att härvid uppehålla den

verksamhet, som redan ur allmän sjösäkerhetssynpunkt erfordrades,

d. v. s. att i förekommande fall bispringa sådana iartygsbesättningar,

som befunne sig i farlig belägenhet på grund av isens inverkan

på fartygen och trafiken, ävensom att från förstörelse rädda betydande

fartygs- och varuvärden. Även försvarets intressen i eu statsisbrytare bidroge

till att göra frågan om en avgift, lagd speciellt på sjöfarten, mindre

motiverad. Ett ytterligare skäl mot att täcka kostnaderna för isbrytarens

drift och underhåll genom en sjöfartsavgift läge däri, att stora svårigheter

vore förknippade med lösningen av problemet att finna fullt ut eller åtminstone

något så när rättvisa grunder för en avgift med det speciella

syfte, varom här vore fråga.

I det utlåtande, som kollegium den 29 januari 1925 avgav i samband med

avlämnande av det förslag i fråga om en avgift å sjöfarten till täckande av

drift- och underhållskostnaderna för ett statens isbrytarfartyg, som ligger

till grund för nu gällande bestämmelser i ämnet, framförde kollegium, under

hänvisning jämväl till vad sjöfartsavgiftssakkunniga av 1924 i ett den

9 januari 1925 avgivet yttrande anfört härutinnan, ytterligare skäl emot

upptagande av särskild isbrytaravgift.

De skäl, som sålunda ansetts tala för att någon avgift icke lades på sjö-,

farten för här ifrågavarande ändamål, s.yrias kollegium även i sin man

tala mot att ytterligare avgift utöver den redan beslutade uttages av sjöfarten.

I likhet med föredragande departementschefen anser därför även

kollegium, att en lösning i riktning mot att pålägga sjöfarten ytterligare

avgift om möjligt bör undvikas. Bo anförda skillen synas kollegium i

själva verket i stället starkt motivera, att statsverket självt vidkännes de

kostnader, varom här är fråga. Mot en sådan anordning tala, i varje fall

tillsvidare, dessutom alldeles särskilda omständigheter.

Kollegium syftar härutinnan till en början på innebörden av det på prövning

ännu beroende, av förenämnda sakkunniga den 23 mars 1927 avgivna

betänkandet angående sjöfartsavgifter. De sakkunniga hava i betänkandet

(sid. 82—84) närmare utvecklat sin ståndpunkt i fråga om sättet för

täckande av kostnaderna för statsisbrytarens verksamhet och hava på bedömandet

härav anlagt samma synpunkter, som de sakkunniga tillämpat

beträffande sitt förslag rörande fyr- och bakavgiften, beträffande vilken

de sakkunniga ifrågasatt, att densamma icke skulle uttagas med större belopp

än som kunde beräknas vara erforderligt för att täcka hälften av kostnaderna

för fyr- och båkväsendet. Den andra hälften av kostnaderna för

fyr- och båkväsendet hava de sakkunniga avsett skola täckas av det allmänna.

Enahanda uppdelning mellan det allmänna och sjöfarten hava de

sakkunniga på anförda skäl föreslagit beträffande kostnaderna för statsisbrytarens

verksamhet. Något avgörande hinder föreligger givetvis icke,

mot att, utan avbidan å bedömandet av de i detta betänkande framlagda

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj ds proposition Nr 198.

förslagen, pa sätt genom förevarande remiss ifrågasatts, upptaga till prov

ning frågan om att genom särskilda avgifter av ägare eller innehavare

av hamnar eller lastageplatser bidraga till täckandet av kostnaderna för

statsisbrytarens verksamhet, men det måste från kollegii sida framhållas,

att det varit högeligen önskvärt, att samtliga de med sjöfartsavgiftssystemets

ordnande sammanhängande frågorna kunnat få prövas i ett sam

manhang och sålunda samtidigt med övriga hithörande spörsmål även

frågan om det lämpligaste avvägandet mellan det allmänna och trafiken

samt eventuellt andra intressenter av skyldigheten att bidraga till bestridande

av kostnaderna för olika anordningar till fartygs- och varutrafikens

betjänande. Det lärer icke kunna undvikas, att fastställandet

av särskilda grunder för uttagandet av vederlag för den del av de med

statsisbrytarens verksamhet förbundna kostnaderna, som icke täckes av

den förhöjda fyr- och båkavgiften, måste i viss mån innebära ett föregripande

av prövningen av sjöfartsavgiftssakkunnigas förslag, i vad detta

bygger på att eu del, d. v. s. hälften av kostnaden för statsverkets nu

ifrågavarande åtgärder för sjöfartens betryggande, skall bäras av samhället

i dess helhet eller sålunda bestridas av statsmedel. Innehållet av

det av kollegium här ovan framlagda förslaget utvisar ytterligare, i vad

detsamma utgår ifrån att debiteringen å lastageplatserna av bidrag till

nu ifrågavarande kostnader skall bygga på uppbörden av grundpennin

gar, att förslaget, därest detsamma skulle bliva gällande för all framtid,

skulle verka föregripande å prövningen av förenämnda sakkunnigas förslag,

då ju detta innebär, att grundpenningarna skola ställas på successiv

avskrivning. Kollegium, på vilket ämbetsverk det i sinom tid ankommer

att i första hand taga ställning till sjöfartsavgiftssakkunnigas olika förslag,

har emellertid velat framhålla, att, då kollegium ansett sig genom

förevarande remiss hava varit direkt uppfordrat att framlägga ett förslag

till åtgärder för täckande av förevarande kostnader, kollegium icke

anser sig för sin del i och med avgivandet av sådant förslag hava slutligt

bedömt de sakkunnigas utredning utan hava giltig anledning att betrakta

kollegii förslag i förevarande ämne såsom uppslag till ett allenast provisoriskt

ordnande av frågan. I detta sammanhang torde ligga nära till

hands att erinra om svenska statens stora kapitalinvesteringar i järnvägsanläggningar

i Norrland, investeringar, å vilka staten på grund av

dekas bristande förräntning måste räkna med avsevärda förluster. Det

lärer då svårligen kunna betraktas såsom ett konsekvent handlingssätt,

om staten skulle, då det gäller sjökommunikationerna på Norrland, anlägga

ett väsentligen annat betraktelsesätt. Oavsett vilken åsikt som må

föreligga rörande det berättigade i den norrländska smtrafikens speciella

deltagande i kostnaderna för statsisbrytaren bör nämligen härvid enligt

kollegii mening beaktas, dels att sjöfarten som sagt redan genom förhöjningen

av fyr- och båkavgiften bär närmare hälften av de beräknade kostnaderna

för statsisbrytaren och dessutom har — utan att av staten erhålla

däremot svarande prestation — att i lastpenningar erlägga eu avgift,

uppgående till väsentligt större belopp, dels ock att den summa för

sjötrafikens de], varom det nu är fråga, icke uppgår till mer än 160,000

kronor.

Slutligen torde förtjäna att framhållas, att längre erfarenhet av statsisbrytarens

verksamhet än som för närvarande står till huds skulle varit

av mycket stor betydelse vid bedömandet av frågan om eventuellt infö

rande av ett system för fördelningen av den ersättning, som enligt stats
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Särskilda avgifter

för

bogseringshjälp

m. m.

Statsisbrytar
nämnden.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

rådsprotokollet skall uttagas för statsisbrytarens tjänster. Detta är så

mycket mera förhållandet, som innehållet av inkomna yttranden särskilt

från sågverksindustriens sida synes kollegium giva anledning att ifrågasätta,

om icke rätt snart måste upptagas till särskilt övervägande, huruvida

de nuvarande tiderna och eventuellt formerna för statsisbrytarens

verksamhet äro de ur ekonomisk synpunkt lämpligaste och huruvida möjligen

genom lämplig omläggning av denna verksamhet besparingar å

drift- och underhållskontot skulle kunna vinnas.

Under åberopande av vad sålunda anförts särskilt rörande nu pågående

utredning angående sjöfartsavgifter i allmänhet och under hänvisning

till de inkomna yttrandena i ärendet, anser sig kollegium icke kunna underlåta

att för sin del avstyrka att åtminstone för närvarande vidtagas

åtgärder i det i statsrådsprotokollet angivna syftet.»

Beträffande slutligen den i statsrådsprotokollet berörda frågan om avgifters

uttagande av enskilda fartyg för visst särskilt biträde, såsom bogseringshjälp,

avlämnande av proviant eller bränsle m. m., förklara sig

ämbetsverken till fullo dela departementschefens därutinnan uttalade mening,

att ett bestämmande av eventuell avgiftsskyldighet och dennas omfattning

syntes kunna givas i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t. I anslutning

härtill torde sålunda åtminstone tillsvidare ersättning böra utgå

dels för bogseringshjälp, då hjälpen lämnats fristående från eller utan

direkt samband med isbrytarassistans (exempelvis för att underlätta en

resa, som likaväl kunnat företagas utan bogseringshjälp), dels och för biträde

med proviantering eller bränsleutrustning, då dylik proviantering

eller utrustning skulle kunnat utan större olägenhet äga rum i annan ordning

eller då densamma kunnat utan större olägenhet anstå till senare

tillfälle, vid vilket den kunnat ske utan biträde av statsisbrytaren.

Över ämbetsverkens sålunda framlagda beräkningar av drift- och underhållskostnaderna

för statens isbrytarfartyg samt förslag i fråga om

täckande av samma kostnader ävensom vad de i sistberörda avseende i övrigt

anfört har statsisbrytarnämnden den 2!) februari 1928 avgivit infordrat

utlåtande.

Vad till en början angår de gjorda beräkningarna av drift- och underhållskostnaderna

uttalar sig nämnden på följande sätt:

»De av marinförvaltningen gjorda beräkningarna av drift- och underhållskostnaderna

sluta å ett årligt belopp av 302,000 kronor. Detta höga

belopp är ägnat att ingiva betänkligheter samt kan och måste enligt nämndens

bestämda övertygelse avsevärt nedbringas. Av detsamma utgöra

driftkostnaderna 240,000 kronor och underhållskostnaderna återstoden,

62,000 kronor. Undersökas de i driftkostnaderna ingående utgiftsposterna,

framstår såsom den ojämförligt största posten kostnaden för bränn- och

smörjoljor, beräknad till 159,700 kronor, d. v. s., såsom i ämbetsverkens utlåtande

framhållits, 68 procent av sammanlagda driftkostnaderna. Den

andra stora driftkostnadsposten utgöres av avlöningarna till ''Statsisbrytarens’

besättning, beräknade till 61,500 kronor. De båda sistnämnda

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

posterna utgöra elva tolvtedelar av hela den beräknade årliga driftkostnaden.

Underhållskostnaderna fördela sig med 50,000 kronor till det årliga

normala underhållet och 12,000 kronor i medeltal per år till periodvis

återkommande större reparationer av skrov och maskineri.

I sin skrivelse den 27 maj 1927 till chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition

framhöll nämnden, att det låge såväl i statens som trafikanternas

intresse, att omkostnaderna för ’Statsisbrytarens’ verksamhet liölles

nere och att det därför borde vara en angelägen omsorg för vederbörande

att vidtaga de åtgärder i besparingssyfte, som vore möjliga. Härvid

påpekade nämnden särskilt bränslekostnadernas dominerande roll å utgiftssidan

och uttalade, hurusom med hänsyn därtill den största varsamhet

borde iakttagas i oljekonsumtionen liksom billig olja komma till an

vändning. Härvidlag borde enligt nämndens mening också beaktas fartygschefens

å ''Statsisbrytaren'' framställning om anordnande av brännoljeförråd

även å andra lämpliga orter än i Stockholm.

Fartygschefens berörda önskemål är ju numera i väsentlig mån tillgodosett

genom upplagrandet i Örnsköldsvik av viss del av den för Statsisbrytaren’

under innevarande vinterkampanj erforderliga brännoljan. Kvar

står emellertid ännu olöst frågan om användandet av billigare brännolja

än den, som hittills tagits i bruk. Det är utan vidare klart, att denna

frågas lösning är av central betydelse för möjligheten att mera väsentligt

nedbringa bränslekostnaderna. Då lösningen lärer vara avhängig av ordnandet

av spörsmålet om örlogsflottans förseende med tjock brännolja, som

ju är betydligt prisbilligare än den på ''Statsisbrytaren’ använda finare

oljan, är det att livligt hoppas, att den utredning av berörda, mera omfattande

spörsmål, som enligt vad nämnden erfarit, pågår, måtte påskyndas

samt de åtgärder, som härvid befinnas nödiga för tillhandahållande

åt flottans oljeeldade fartyg och ''Statsisbrytaren'' av erforderliga

kvantiteter av den billiga oljan, snarast varda vidtagna. Härigenom

kommer säkerligen en mycket stor besparing i bränslekostnaderna att

vinnas.

I fråga om den andra mera betydande driftkostnadsposten, avseende

besättningens avlöningar, torde även en nedprutning av denna vara genomförbar.

Besättningen förefaller såväl kvantitativt som kvalitativt

kunna reduceras. Fn undersökning av bemanningsförhållandena å det

beträffande typ och storlek med ''Statsisbrytaren'' jämförliga isbrytarfartyget,

Stockholms stads ''Isbrytaren TI’, giver vid handen, att detsammas

besättningslista, oaktat fartyget använder kolbränsle, upptager endast 29

eller — under vissa förhållanden — 31 personer, kvinnlig kökspersonal inbegripen.

Med hänsyn härtill och på grund av erfarenheterna från handelsflottan

måste, även med behörigt beaktande av den säregna arten av

fartygets verksamhet, en reducering, såväl kvantitativ som kvalitativ, av

personalen å ''Statsisbrytaren'' kunna utan svårighet äga rum. Olägenheterna

av ''Statsisbrytarens'' överbemanning äro mindre framträdande, så

länge örlogsflottan kan för bemanningen av fartyget avstå av dess respektive

anslag i väsentlig mån avlönat folk. Men då med nästa budgetår

avlöningarna till isbrytarfartygets besättning till den alldeles övervägande

delen lära komma att belasta tionde huvudtiteln och därmed eventuellt

i sista hand trafiken, torde möjligheterna av att nedbringa personalkostnaderna

böra tagas under allvarlig omprövning, och lärer nämnden bliva i

stånd att snart framlägga förslag i sådant syfte. Någon minskning av de

särskilda avlöningsbeloppen för de olika personalkategorierna kan där
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

emot icke tänkas, då ,ju avlöningarna utgå efter de för flottan härutinnan

gällande normerna.

Slutligen kan nämnden ej underlåta att uttala sin förvåning över storleken

av det till 50,000 kronor beräknade beloppet till det normala årliga

underhållet, låt vara att däri äro inbegripna jämväl kostnaderna för fartygets

ut- och avrustning. Nämnda belopp borde, såvitt nämnden kan bedöma,

komma att betydligt underbjudas, därest enskilda varv finge tillfälle

att avgiva anbud å verkställande av ifrågavarande underhållsarbeten.

För varje fall vore säkerligen den enskilda konkurrensen icke utan

sin nytta i besparingssyfte.»

Beträffande frågan om täckandet av fartygets drift- och underhållskostnader

anför nämnden följande:

»Vad därefter angår sättet för täckandet av kostnaderna för ''Statsisbrytarens’

drift och underhåll, vid nämnden till en början erinra om sitt

uttalande i ovanberörda skrivelse till chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition,

att i den mån — till följd av att dessa kostnader överstege inkomsten

av den för deras täckande vidtagna förhöjningen av fyr- och båkavgiften

— påläggandet av nya avgifter utöver nyssnämnda förhöjning

kunde befinnas lämpligt, ville nämnden, vilkens majoritet fann beaktansvärda

skäl kunna anföras för att staten ensam bure de med isbrytarverksamheten

förenade kostnaderna, bestämt avråda från att någon ytterligare

förhöjning i fyr- och båkavgiften vidtoges. I det anförande till

statsrådsprotokollet, varmed föredragande departementschefen motiverade

sin hemställan om uppdrag åt marinförvaltningen och kommerskollegium

att verkställa den ifrågavarande utredningen rörande ’Statsisbrytarens’

drift- och underhållskostnader och sättet för dessas täckande, framhöll

också departementschefen, att det kunde sägas innebära en orättvisa att

låta sjöfarten ensam bära hela den av statsisbrytarverksamheten föranledda

kostnaden, varför en lösning i sådan riktning om möjligt borde undvikas.

Med hänsyn härtill och av andra angivna skäl syntes det departementschefen

böra undersökas, huruvida frågan om sättet för täckande

av skillnadsbeloppet mellan de verkliga kostnaderna för isbrytarverksamheten

och sjöfartens bidrag skulle kunna lösas på det sätt, att berörda

belopp gäldades genom sammanskott från respektive hamnar och

lastageplatser.

I sist angivna riktning har också kommerskollegium sökt lösa frågan

om sättet för täckandet av ifrågavarande kostnader.

Det framlagda förslaget lider, vilket kommerskollegium också framhållit,

av åtskilliga brister av den art, att förslaget enligt nämndens mening

icke torde vara ägnat att, åtminstone i dess nuvarande gestaltning, läggas

till grund för en tillfredsställande lösning av frågan.

Utöver vad kommerskollegium i sådant hänseende anfört, måste nämnden

såsom en beaktansvärd brist hos förslaget beteckna det förhållandet,

att detsamma icke pålägger alla hamnar i landet skyldighet att bidraga

till täckande av den nu ifrågavarande delen av kostnaderna för statsisbrytarverksamheten.

Det torde komma att förefalla de norrländska hamnarna

såsom en orättvisa, att dessa ensamma — låt vara att ''Statsisbrytarens’

verksamhet hittills nästan uteslutande varit förlagd till den norrländska

kusten och antagligen jämväl för framtiden kommer att mera

sällan beröra landets södra delar — skola åläggas att betala och de övriga

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198. 23

hamnarna kostnadsfritt komma i åtnjutande av eventuell hjälp av ''Statsisbrytaren’.

Bliva vidare hamnarna skyldiga att, på sätt här föreslagits, erlägga

bidrag till isbrytarkostnaderna, synas de icke utan berättigande föranledas

att ställa större krav på statlig isbrytarhjälp, vilka icke alltid kunna

tänkas bliva uppfyllda utan att äventyra en rationell plan för och ledning

av isbrytarverksam heten.

Därjämte kan nämnden ej annat än instämma i det av kommerskollegium

uttalade omdömet, att den i förslaget innefattade proceduren synes

skäligen omständlig i förhållande till det jämförelsevis ringa belopp, det

gäller att därigenom inbringa. Tänkas kan ock, att denna procedur kan

förorsaka vissa kostnader, vilka, även om de icke formellt komma att belasta

’Statsisbi''ytarens’ konto, dock i verkligheten minska den redan i och

för sig ringa inkomst staten kan draga av isbrytningsandelarna.

Slutligen hava de tre olika alternativen för beräknandet av isbrytningsandelen

ettvart sina nackdelar, såsom kommerskollegium också påpekat.

Betydelsen av en sådan av kollegium berörd nackdel, som är förenad med

det av ämbetsverket förordade alternativet III, vill nämnden ytterligare

understryka, nämligen de orättvisor, som uppstå på grund av den lindring

eller avgiftsfrihet, som viss trafik åtnjuter i avgiftshänseende — särskilt

malmtrafiken på Luleå, vilken icke belastas av andra avgifter än dem,

som utgå för de malmförande fartygen — och med hänsyn till den rådande

olikheten mellan skilda taxor, såväl beträffande den allmänna taxenivån

som eljest.

Tiden har i övrigt icke medgivit nämnden att underkasta förslaget eu

verkligt ingående granskning, ägnad att möjliggöra framställande av

några förslag till de anmärkta bristernas avhjälpande.

För att få ämbetsverkets förslag allsidigt prövat torde emellertid vara

nödvändigt att före frågans avgörande lämna vederbörande intressenter,

nämligen hamnarna och näringslivet genom respektive korporationer, tillfälle

att uttala sig om förslaget. Fn hänvändelse av sådan art torde jämväl

vara betingad av skäligheten att ej utan vederbörandes hörande pålägga

dem den nu ifrågasatta bidragsskyldigheten.

För ett uppskov med denna frågas avgörande talar ock starkt den omständigheten,

att utredningen angående sjöfartsavgifter i allmänhet ännu

icke är slutförd och att med hänsyn härtill den nu förevarande frågan om

uttagande av ytterligare isbrytaravgift icke kan ses i sitt sammanhang

med ett definitivt förslag till ordnande av de ovannämnda sjöfartsavgiftsfrågorna.

Till de övriga skälen för ett dylikt uppskov vill nämnden lägga ännu ett.

I sin ovanberörda skrivelse till chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition

framförde nämnden den tanken, att avgift skulle uttagas av de

hamnar eller fartyg, vilka komme i omedelbart åtnjutande av sådan hjälp

av ’Statsisbrytaren’, som icke kunde anses tillhöra dess egentliga verksamhet

såsom havsisbrytare. Sådan särskild avgift skulle enligt nämndens

mening uttagas för isbrytning i hamnar och tillfartsleder till dessa

ävensom i andra farvatten inomskärs liksom ock för bogsering av fartyg

i viss utsträckning m. m. Fn och samma grundavgift syntes nämnden

kunna för alla fall fastställas till belopp, motsvarande statens så knappt

som möjligt beräknade självkostnad, och ersättning böra krävas allenast

för den speciella expedition, som direkt föranleddes av hjälpåtgärden

i fråga.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

24 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 198.

Då åtskilliga av de brister och nackdelar, som konstaterats hos kommerskollegii

förslag, icke torde vara tillfinnandes hos nämndens uppslag

till avgiftsfrågans lösning, anser nämnden det sistnämnda väl förtjäna att

närmare utredas och framläggas i sådan form, att det kan före ett avgörande

av förevarande fråga vägas mot kommerskollegii förslag. Nämnden

tillåter sig därför hemställa, att en dylik utredning verkställes.»

I det yttrande av den 31 januari 1924, vari särskilt tillkallade sakkunniga

förordade anskaffandet för statens räkning av ett isbrytarfartyg,

beräknade de sakkunniga — med utgångspunkt från att skötseln av fartyget

anförtroddes åt flottans varv samt att fartyget bemannades med

personal från flottan — kostnaderna för fartygets drift och underhåll per

gångdag till cirka 1,300 kronor, varav avlöningar omkring 75 kronor,

bränslekostnader 1,125 kronor och kostnader för förbrukningsartiklar 100

kronor. Därjämte räknade de sakkunniga med diverse maskin-, däcks- och

allmänna underhållskostnader till ett årligt belopp av 10,000 kronor.

I sitt den 18 februari 1924 efter remiss gemensamt avgivna utlåtande

över dessa kostnadsberäkningar förklarade sig kommerskollegium och lotsstyrelsen

icke hava någon annan erinran att framställa mot de sakkunnigas

driftkostnadskalkyl, än att dels posten å 10,000 kronor, avseende allmänna

underhållskostnader m. m., borde höjas med 10,000 kronor, dels ock bränslekostnaderna

syntes böra beräknas något högre än enligt nämnda kalkyl.

Med utgångspunkt från att isbrytarfartyget genomsnittligt sett skulle

behöva vara i gång under omkring 2 V2 månader om året och i beredskap

ungefär samma tid, uppskattades den årliga kostnaden för fartyget på

följande sätt:

Under gång 2 Va månader .................................................... kronor 112,500

I beredskap 2 1//2 » ..................................................... » 7,500

Diverse maskin-, däcks- och allmänna underhållskostnader » 20,000

Summa kronor 140,000.

När ovan angivna beräkningar på sin tid verkställdes, d. v. s. innan

statsisbrytaren tagits i bruk, saknades givetvis alla sådana erfarenheter,

varpå man nu kan bygga med ledning från redan utförda expeditioner

med fartyget. Väsentliga svårigheter kvarstå emellertid i allt fall fortfarande

för ett tillförlitligt bedömande av de med statsisbrytarens verksamhet

förenade kostnaderna. Omfattningen av fartygets verksamhet är

ju väsentligen beroende av två omständigheter, nämligen dels isförhållandena,

dels ock de krav, som från sjöfartens sida ställas på fartygets medverkan.

Längden av den tidsperiod, varunder fartyget är i verksamhet,

d. v. s. den årliga expeditionens varaktighet, liksom ock intensiteten av

det utförda arbetet, d. v. s. fartygets gångtid, äro de huvudsakliga faktorer,

som inverka på kostnadsfrågan. Medan år 1924 beräknades en expedition

av 5 månaders varaktighet och en gångtid under 2 V2 månader

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

25

av 12 timmar per dygn, har man nu faktiskt att räkna med en expedition

av 6 månaders varaktighet — under budgetåret 1926—1927 var fartyget

i verksamhet 6 V2 månader — och en gångtid under 5 månader av 12

timmar per dygn. Dessa omständigheter hava .naturligtvis utgjort de väsentliga

anledningarna till att de på sin tid beräknade kostnaderna i så

betydlig mån överskridits.

Utöver de kostnader, som fortfarande för olika ändamål skola bestridas

av nu ifrågavarande anslag, äro att märka de nu framställda, av vederbörande

myndigheter tillstyrkta förslagen att kostnaderna för avlöning åt

en reservofficer samt för avlöningar m. m. åt fartygets manskapsbemanning,

tillhopa 34,300 kronor, jämväl skulle utgå av detta anslag. För

egen del finner jag mig höra tillstyrka, att denna lösning av bemanningsfrågan

åtminstone försöksvis prövas.

De nu uppgjorda beräkningarna till drift- och underhållskostnader för

statens isbrytarfartyg sluta på ett belopp, vars höjd, på sätt statsisbrytarnämnden

uttalat, är ägnat att ingiva betänkligheter. Lika med nämnden

finner jag det därför nödvändigt, att en nedsättning i utgifterna i görligaste

mån eftersträvas. Nämnden har också i fråga om de största i anslaget

ingående posterna, nämligen kostnaderna för brännolja, besättningens

avlöning och fartygets underhåll givit vissa anvisningar på huru

dessa kostnader, enligt nämndens mening, borde kunna avsevärt nedbringas,

och har nämnden omförmält sin avsikt att inom den närmaste tiden

framlägga ett förslag i fråga om reducering av fartygets personal. Då

jag nu oaktat de sålunda framhållna betänkligheterna ämnar förorda framställning

till riksdagen om äskande av ett anslagsbelopp, motsvarande de

av marinförvaltningen beräknade kostnaderna med avdrag för det mindre

belopp, som beräknas komma att inflyta för bogseringshjälp m. m., innebär

detta sålunda icke ett principiellt godtagande från min sida av de

uppgjorda beräkningarna. Enär emellertid, innan vare sig nämndens införväntade

förslag till nedbringande av personalkostnaderna eller övriga

av nämnden i besparingssyfte gjorda erinringar kunnat underkastas erforderlig

prövning, fastare hållpunkter saknas för ett bedömande av den

minskning av kostnaderna, som må kunna uppnås, hemställer jag, att anslaget

till fartygets drift- och underhållskostnader nu upptages med ett

belopp av 300,000 kronor Jag förutsätter därvid att, på sätt erfarenheten

visat önskvärt, med detta anslag får täckas även kostnaden för sådana

mindre kompletteringar och förbättringar av den maskinella utrustningen

av fartyget m. m., som, ehuru icke direkt hänförliga till det årliga underhållet,

svårligen kunna undgås på ett fartyg av denna sort och storlek.

Beträffande därefter frågan om sättet för täckandet av samma kostnader

hava ju såväl Kungl. Maj:t som riksdagen hittills hävdat den uppfattningen,

att berörda kostnader höra täckas av dem, som kunna tänkas hava nytta

av isbrytarfartygets verksamhet. Det är också i anslutning till denna

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 167 haft. t Sv 198.) 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

syn på frågan som den förut omförmälda höjningen av fyr- och båkavgiften

tillkommit.

Nu har visserligen kommerskollegium med utgångspunkt från de i ovannämnda

statsrådsprotokoll över handelsärenden den 9 september 1927 skisserade

grunderna utarbetat ett förslag, enligt vilket skillnadsbeloppet

mellan de verkliga kostnaderna för isbrytarens verksamhet och sjöfartens

bidrag till samma verksamhet skulle gäldas genom sammanskott från respektive

norrländska hamnar och lastageplatser. Men kollegium har samtidigt

med ifrågavarande förslags avgivande framhållit vissa skäl, som

enligt kollegii mening starkt motiverade, att statsverket självt borde vidkännas

de kostnader, varom här är fråga. I allt fall har kollegium förklarat

sig avstyrka, att åtminstone för närvarande några åtgärder vidtoges

i det i merberörda statsrådsprotokoll angivna syfte.

De av kollegium framhållna skälen för ett uppskov med förevarande

frågas avgörande äro i huvudsak följande.

Fastställandet av särskilda grunder för uttagande av vederlag för den

del av de med statsisbrytarens verksamhet förbundna kostnaderna, som

icke täckas av den förhöjda fyr- och båkavgiften, måste i viss mån innebära

ett föregripande av prövningen av de s. k. sjöfartsavgiftssakkunnigas

förslag, i vad detta byggde på att — liksom enligt de sakkunnigas förslag

fyr- och båkavgiften i allmänhet icke skulle uttagas med större belopp

än som kunde beräknas vara erforderligt för täckande av kostnaderna

för fyr- och håkväsendet, medan den andra hälften av samma kostnader

skulle täckas av det allmänna — hälften av kostnaden för statsisbrytarens

verksamhet skulle bestridas av statsmedel. Innehållet av det utav kollegium

framlagda förslaget utvisade ytterligare, i vad detsamma utginge

ifrån att debiteringen å lastageplatserna av bidrag till fartygets drift- och

underhållskostnader skulle bygga på uppbörden av grundpenningar, att

förslaget, därest detsamma skulle bliva gällande för all framtid, skulle

verka föregripande å prövningen av nyssnämnda sakkunnigas förslag, i

vad detta innebure, att grundpenningarna skulle ställas på successiv avskrivning.

Kollegium, å vilket det ankomme att i sinom tid i första hand

taga ställning till de sakkunnigas olika förslag, hade emellertid velat

framhålla, att, då kollegium ansett sig hava varit direkt uppfordrat att

framlägga ett förslag till åtgärder för täckande av nu ifrågavarande kostnader,

kollegium icke ansett sig för sin del i och med avgivandet av sådant

förslag hava slutligt bedömt de sakkunnigas utredning utan hava

giltig anledning att betrakta sitt förslag i förevarande ämne såsom uppslag

till ett allenast provisoriskt ordnande av frågan.

Statsisbrytarnämnden har för sin del uttalat, att det framlagda förslaget

lede, vilket också kollegium framhållit, av åtskilliga brister av den art,

att detsamma enligt nämndens mening icke syntes ägnat att, åtminstone

i dess nuvarande skick, läggas till grund för en tillfredsställande lösning

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

27

av frågan. Utöver vad kollegium i sådant hänseende framhållit, betecknar

nämnden såsom en beaktansvärd brist bos förslaget det förhållandet, att

detsamma icke pålägger alla hamnar i riket skyldighet att bidraga till

täckande av nu ifrågavarande del av kostnaderna för statsisbrytarverksamheten.

Därest vissa hamnar bleve skyldiga att, på sätt som föreslagits, erlägga

bidrag till isbrytarkostnaderna, syntes de icke utan berättigande föranledas

att ställa större krav på statlig isbrytarhjälp, vilka icke alltid kunde tänkas

bliva uppfyllda utan att äventyra en rationell plan för och ledning

av isbrytarverksamheten.

Nämnden framhåller vidare nödvändigheten av att, för att få kollegii

förslag allsidigt prövat, före frågans avgörande lämna vederbörande intressenter

— hamnarna och näringslivet genom respektive korporationer —

tillfälle att uttala sig om förslaget. En dylik hänvändelse har synts

nämnden jämväl vara betingad av skäligheten att ej utan vederbörandes

hörande pålägga dem den nu ifrågasatta bidragsskyldigheten.

Slutligen bar nämnden erinrat om ett av nämnden själv på sin tid framlagt

uppslag till avgiftsfrågans lösning, vilket nämnden ansåge väl förtjäna

att närmare utredas och framläggas i sådan form, att det kunde

före ett avgörande av förevarande fråga vägas mot kollegii förslag.

Med anledning av vad sålunda från ej mindre kommerskollegii än även

statsisbrytarnämndens sida framhållits som skäl för ett uppskov tillsvidare

med ställningstagandet till nu ifrågavarande spörsmål, anser jag mig tyvärr

icke nu kunna framlägga något förslag i det syfte, som i förenämnda

statsrådsprotokoll den 9 september 1927 ursprungligen avsetts. I avvaktan

på slutlig prövning av det förslag i ämnet, som efter den utredning i

ärendet, som ytterligare erfordras, kan framkomma, lärer det sålunda icke

kunna undgås att merkostnaderna för statsisbrytarens verksamhet tillsvidare

gäldas, liksom hittills, utan att särskilda medel ställas till förfogande

för ändamålet. Enligt vad chefen för finansdepartementet meddelat,

kunna för täckande av nu ifrågavarande del av anslaget i fråga medel

beredas å riksstaten.

Under åberopande av vad jag bär ovan anfört hemställer jag nu, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att — med uteslutande av den i förslaget till riksstat för budgetåret

1928—1929 under rubriken Uppbörd i statens verksamhet uppförda inkomsttiteln:

»Avgifter för isbrytarhjälp» å 160,000 kronor — till bestridande

av drift- och underhållskostnader för statens isbrytarfartyg under

sagda budgetår anvisa ett extra förslagsanslag av 300,000 kronor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma, béhagar

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition skall till riksdagen

avlåtas av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Einar Engelstedt.

Stockholm Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1928:10 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1928—1929 av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till handelsdepartementet. s. 41 i texten