Angående anslag för budgetåret 1928—1929 till driftoch underhållskostnader för statens isbrytarfartyg
1928-03-16 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1928:198, Angående anslag för budgetåret 1928—1929 till driftoch underhållskostnader för statens isbrytarfartyg
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
1
Nr 198.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1928—1929 till drift- och underhållskostnader för statens
isbrytarfartyg; given Stockholms slott den 16 mars 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den
16 mars 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,
von Stockenström.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hamrin:
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t
under tionde huvudtiteln, punkten 28, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på den särskilda proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, till
bestridande av drift- och underhållskostnader för statens isbrytarfartyg
för budgetåret 1928—1929 beräkna ett extra förslagsanslag av 300,000
kronor.
Vid anmälan av berörda fråga erinrade jag, att riksdagen för innevarande
budgetår, liksom förut för vartdera av budgetåren 1925—1926
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 167 hiift. (Nr 198.)
I
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
och 1926—1927, till bestridande av drift- och underhållskostnader för fartyget
anvisat ett extra förslagsanslag av 140,000 kronor samt att till
täckande av statsverkets berörda kostnader för fartyget för närvarande
vore vidtagen en provisorisk förhöjning, med vissa modifikationer, av
fyr- och båkavgiften. Kostnaderna hade emellertid, framhöll jag vidare,,
icke på långt när kunnat rymmas inom ramen för anslaget. Med anledning
av de skedda överskridandena av anslaget hade Kungl. Maj:t därför
genom beslut den 9 september 1927 uppdragit åt marinförvaltningen och
kommerskollegium gemensamt att efter verkställd utredning till Kungl.
Maj:t inkomma dels med möjligast noggranna beräkningar av drift- och
underhållskostnaderna för statens isbrytarfartyg, dels ock med förslag i
fråga om täckande av samma kostnader.
Än vidare meddelade jag, att chefen för försvarsdepartementets kommandoexpedition
i en den 10 november 1927 dagteeknad skrivelse framlagt
förslag till viss anordning för tillgodoseende av statsisbrytarens bemanning
i vad angår manskapet. Förslaget, som vore byggt på den förutsättningen
att flottans personal stater icke komme att innefatta för sagda bemanning
erforderliga beställningar, utmynnade bland annat däri, att bemanningen
skulle sammansättas av från flottans tjänst avgående eller avgånget manskap
ävensom av värnpliktiga och att de erforderliga kostnaderna för
samma personals avlöning, beklädnad och bespisning skulle bestridas
från anslag under tionde huvudtiteln. Berörda förslag jämte ett däröver
av marinförvaltningen och chefen för marinstaben avgivet yttrande,
däri dessa myndigheter tillstyrkt att förslaget måtte försöksvis prövas,
hade överlämnats till förstnämnda myndigheter för att tagas i övervägande
vid verkställande av den genom Kungl. Maj:ts beslut den 9
september 1927 anbefallda utredning rörande statsisbrytarens drift- och
underhållskostnader.
Jag framhöll därefter, att, innan ämbetsverkens betänkande till Kungl.
Maj:t inkommit, det påtagligen icke vore möjligt att uttala sig om, i
vilken utsträckning de förslag, som av ämbetsverken komme att framläggas,
kunde göras till föremål för framställningar till innevarande års
riksdag. Det vore emellertid avsett, att, så snart betänkandet avgivits,
ifrågavarande spörsmål skulle upptagas till närmare övervägande. Först
sedan så skett, vore det möjligt att bedöma till en början med vilket
belopp anslaget till bestridande av drift- och underhållskostnader för statens
isbrytarfartyg borde uppföras å riksstaten för budgetåret 1928—1929
samt vidare huru dessa kostnader skulle täckas och, i anslutning därtill,
på vad sätt och med vilka belopp de särskilda bidragen borde upptagas
å samma stats inkomstsida. Då i sakens dåvarande läge fasta hållpunkter
för beräkningarna därutinnan sålunda saknades, tillstyrkte jag, att anslaget
upptoges med summan av det ungefärliga belopp, vartill utgifterna för
budgetåret 1926—1927 uppgått eller, med någon avrundning nedåt, 270,000
kronor, med tillägg av det för avlöningar m. m. till isbrytarens besättning
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198. 3
förslagsvis beräknade beloppet, 30,000 kronor, eller sålunda med tillhopa
300.000 kronor.
Till täckande av samma kostnader hava i förslaget till riksstat för
budgetåret 1928—1929 under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet»
dels inkomsttiteln Fyr- och båkavgifter —- på sätt som senast skett i riksstaten
för innevarande budgetår — upptagits med ett belopp, som med
140.000 kronor överstiger vad samma inkomsttitel eljest beräknas inbringa,
dels ock uppförts en ny inkomsttitel, förslagsvis benämnd »Avgifter för
isbrytarhjälp», med ett beräknat inkomstbelopp av 160,000 kronor.
I gemensam skrivelse den 28 januari 1928 hava marinförvaltningen och
kommerskollegium efter verkställd utredning avgivit förslag i förevarande
ämne.
Då jag nu går att framlägga resultatet av den sålunda verkställda utredningen,
anhåller jag till en början att få erinra om det anförande till
statsrådsprotokollet den 9 september 1927, som låg till grund för Kungl.
Maj:ts beslut samma dag i fråga om ovanberörda uppdrag åt marinförvaltningen
och kommerskollegium. I avseende härå anförde jag, efter att
hava erinrat om de uppkomna överskridandena å anslaget ävensom att
tiden syntes vara inne för ett mera definitivt ordnande av frågan om
fartygets drift- och underhållskostnader samt dessas täckande, vidare följande
:
»Då det gäller att för ett budgetår fixera beloppet av ifrågavarande
kostnader — härvid torde böra avses allenast de utgifter, som äro avsedda
att bestridas av det å tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till drift-, och underhållskostnader för statens isbrytarfartyg — så nära
det verkliga beloppet som möjligt, har man att så gott som uteslutande
bygga på erfarenheter från statsisbrytarens verksamhet i de norrländska
farvattnen. Men dessa erfarenheter torde vara tillfyllest för det nu
avsedda ändamålet. Dels torde nämligen med hänsyn "till den relativa
regelbundenheten hos isförhållandena i de norrländska farvattnena verksamheten
därstädes kunna förväntas under de flesta år bliva av i stort
sett samma omfattning och sålunda erbjuda en ganska säker utgångspunkt
för en jämförelsevis exakt beräkning av statsisbrytarens driftkostnader,
och dels torde expeditioner av statsisbrytaren för fyllande av
dess främsta, om ock mera sällan återkommande uppgift, nämligen att
bispringa sjöfarten vid rikets mellersta och södra kuster, icke komma
att medföra någon mera avsevärd ändring i en på verksamheten i Norrlandsfarvattnen
baserad kostnadssumma, då ju vid sådana tillfällen statens
isbrytarverksamhet i sistnämnda farvatten lärer helt inställas.
Vad därefter angår sättet för täckande av statens utgifter för statsisbrytarfartygets
drift- och underhållskostnader, tillåter jag mig konstatera, att
såväl Kungl. Maj:t som riksdagen hävdat den uppfattningen, att berörda
kostnader böra täckas av dem, som kunna tänkas hava nytta av statsisbrytarens
tillvaro eller direkta verksamhet. I avseende härå vill jag
erinra om hurusom föredragande departementschefen i sitt av mig tidigare
Chefens för
handelsdepartementet
anförande
till
statsrådsprotokollet
den
9 september
1927.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
berörda anförande till statsrådsprotokollet angående anskaffande av ett
statens isbrytarfartyg uttalade, att han ansåge, att någon befogad erinran
icke kunde riktas mot ett upptagande av särskild avgift av sjöfarten
till täckande av nu ifrågavarande kostnader, och hurusom 1924 års riksdag
i sin skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t uttryckligen förklarade sin
anslutning till denna departementschefens mening. I enlighet härmed
har ju också Kungl. Maj:t, såsom jag redan framhållit, bestämt, att för
ändamålet skall utgå en förhöjning med 5 procent av fyr- och båkavgiften,
vilken förhöjning ursprungligen beräknades giva ett inkomstbelopp,
ungefärligen motsvarande vederbörande anslagsbelopp. Mot detta förfarande
har ej någon erinran gjorts från riksdagens sida. Denna principiella
åskådning ifråga om sättet för täckandet av isbrytarkostnaderna,
att dessa skola betalas av vederbörande intressenter, synes mig vara
riktig, och saknar jag därför anledning att ifrågasätta frångående av
denna princip.
Det kunde då förefalla ligga närmast tillhands att vinna den erforderliga
inkomstökningen genom fastställande av en högre procentsats för
den redan utgående förhöjningen i fyr- och båkavgiften. En sådan ytterligare
beskattning av sjöfarten är emellertid ägnad att väcka betänkligheter,
särskilt med hänsyn till att krav på avgiftslättnader sedan länge
framförts från sjöfartens målsmän och att ett förslag i sådan riktning,
som bekant, också föreligger från kommerskollegii sjöfartsavgiftssakkunnigas
sida. Vidare drabbar den nu föreskrivna förhöjningen i fyr- och båkavgiften,
som utgår under alla årstider, ej endast de fartyg, som på ett
eller annat sätt draga fördel av isbrytarverksamheten, utan också fartyg,
som kanske aldrig röna den ringaste direkta nytta av densamma.
Att pålägga särskilt dessa sistnämnda fartyg ökade avgifter för täckande
av kostnader för isbrytning torde icke vara skäligt, liksom det
överhuvud kan sägas innebära en orättvisa att låta sjöfarten ensam bära
hela den av statsisbrytarverksamlieten föranledda kostnaden. En lösning
i sådan riktning av frågan synes mig därför om möjligt böra undvikas.
Det finnes emellertid vid sidan av sjöfarten en annan grupp av intressenter,
som påtagligen drager direkt fördel av statsisbrytarens verksamhet,
nämligen de hamnar och lastageplatser, till vilka vintersjöfart genom
denna verksamhet möjliggöres. Det vill då förefalla rimligt och
rättvist, att dessa intressenter få bära sin skäliga anpart av kostnaderna
för statens isbrytarverksamhet. En sådan åsikt synes också kommerskollegium
omfatta, att döma av ett utav kollegium ifråga om isbrytaravgifter
gjort uttalande, att det syntes kollegium böra förr eller senare
tagas under omprövning, om och i vilken utsträckning vederbörande
hamnar, vilka droge nytta av statsisbrytarens verksamhet, borde ekonomiskt
eller eljest medverka härutinnan.
Det synes alltså böra undersökas, huruvida frågan om sättet för täckande
av skillnadsbeloppet mellan de verkliga kostnaderna för isbrytarverksamheten
och sjöfartens bidrag skulle kunna lösas på det sätt, att
berörda belopp gäldas genom sammanskott från respektive hamnar och
lastageplatser. Möjligen kan vid en närmare undersökning av förhållandena
någon jämkning befinnas skäligen påkallad av den proportion
mellan, å ena sidan, sjöfartens direkta bidrag samt, å andra sidan, hamnarnas
och lastageplatsernas, som genom bibehållandet av sjöfartens nuvarande
bidragsskyldighet oförändrad skulle uppkomma.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198. 5
Beträffande grunderna för utgörandet av den bidragsskyldigket, som sålunda
skulle påvila hamnar och lastageplatser, synes mig, att det utan vidare
kan fastslås, att staten endast bör hava ersättning för sina självkostnader
och icke beräkna någon förtjänst å isbrytarverksamheten. Som en
följd härav skulle måhända debiteringen av bidragen från hamnarna och
lastageplatsema ske först sedan de faktiska isbrytarkostnaderna för budgetåret
blivit konstaterade, således i efterhand. Dylik debitering skulle
vidare näppeligen ifrågakomma beträffande andra hamnar och lastageplatser
än sådana, .till vilka sjöfart möjliggjorts genom statsisbrytarens
verksamhet. Bidragsskyldigheten kan därvid tänkas tillmätt i förhållande
till det in- och utgående tonnaget i respektive hamn eller där in- och utskeppade
varor eller bådadera. Vilken grund, som än härutinnan kan befinnas
lämpligast, torde denna hänföras allenast till den trafik, som i ena
eller andra avseendet ägt rum under den isbrytarfartygets verksamhetsperiod,
som debiteringen avser.
Vid sidan av den av mig nu skisserade principiella lösningen av frågan
om täckandet av statsisbrytarens drift- och underhållskostnader kunde
tänkas avgifters uttagande av det enskilda fartyget för visst särskilt biträde,
som lämnats detsamma av statsisbrytaren, såsom bogseringshjälp,
avlämnande av proviant eller bränsle, m. m. Vad angår bogseringshjälpen,
torde det, diirest sådan hjälp, som lämnas i samband med assistans i
isfarvatten, nödvändiggöres av förhandenvarande förhållanden, vara skäligt,
att bogseringshjälpen lämnas kostnadsfritt. Om däremot bogseringshjälp
lämnas fristående från eller utan direkt samband med isbrytarassistans,
synes särskild avgift härför kunna ifrågakomma. Då sistnämnda
art av bogseringshjälp hittills icke förekommit samt biträde med proviantering
eller bränsleutrustning — vilket biträde synes böra lämnas i vissa
fall allenast mot ersättning och i andra fall avgiftsfritt — blott i ett eller
annat fall givits, torde det vara överflödigt att för dessa slag av biträde,
vilka vunnen erfarenhet visar endast i undantagsfall kompia ifråga, fastställa
någon taxa, utan torde ett bestämmande av eventuell avgiftsskyldighet
och dennas omfattning kunna givas i varje särskilt fall av Kungl. Maj :t.
För en möjligast noggrann beräkning av beloppet utav anslaget till
statsisbrytarens drift- och underhållskostnader liksom ock för den närmare
utformningen av grunderna och ordningen för uttagandet av hamnarnas
och lastageplatsernas eventuella bidrag samt härför nödiga författningsbestämmelser
är givetvis en ingående utredning av nöden. Utredningen
lärer emellertid kunna vara verkställd och förslag i nu förevarande
hänseende föreligga till Kungl. Majrts prövning i sådan tid, att proposition
i ämnet kan föreläggas nästkommande års riksdag.
Verkställandet av denna utredning torde lämpligen böra anförtros åt
marinförvaltningen och kommerskollegium, vilka ämbetsverk därefter
böra avgiva förslag i ämnet. Marinförvaltningen har ju att med isbrytarfartyget
taga enahanda befattning, som enligt gällande bestämmelser åligger
ämbetsverket beträffande flottans fartyg, samt handhar anslaget till
drift- och underhållskostnader för fartyget ifråga. Till kommerskollegii
ämbetsområde höra, som bekant, ärenden angående såväl de statliga sjöfartsavgifterna
som hamnavgifter och grundpenningar.»
I sin förenämnda skrivelse den 28 januari 1928 anföra ämbetsverken,
under framhållande att uppgörandet av beräkningarna av drift- och underhållskostnaderna
för statsisbrytaren ansetts huvudsakligen böra tillkomma
Marin för vattningen
och
kommer a kollegium.
6
Statsisbrytarens
driftoch
underhållskostnader.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
marinförvaltningen under det att frågan om dessa kostnaders täckande
ansetts till största delen höra utredas av kommerskollegium, i fråga om
statsisbrytarens drift- och underhållskostnader följande:
»Vid statsmakternas beslut om anskaffandet av ett isb rytar fartyg förutsattes,
att skötseln av fartyget skulle anförtros åt flottans varv, samt att
fartyget skulle bemannas med manskap från flottan. I de beräkningar,
som legat till grund för det ursprungliga bedömandet av drift- och underhållskostnaderna
för statsisbrytaren har man beträffande kostnaderna för
personalen utgått ifrån, att å detta fartygs kostnader endast borde föras de
»särskilda förmåner under sjötjänstgöring», som jämlikt gällande reglementen
tillkomma denna personal.
För bestridande av drift- och underhållskostnaderna för statsisbrytaren
har hittills å tionde huvudtiteln upptagits ett årligt extra förslagsanslag
av 140,000 kronor. Enligt till remissen bifogat utdrag ur statsrådsprotokollet
torde myndigheterna endast hava erhållit uppdrag att söka så nära
det verkliga beloppet som möjligt fixera de utgifter, som äro avsedda att
bestridas av sistnämnda anslag. I detta sammanhang anse sig myndigheterna
till en början böra framhålla, att utsträckningen av isbrytarens
verksamhet huvudsakligen är beroende av två omständigheter nämligen
dels isförhållandena, som synas vara tämligen variabla år från år, dels de
växlande krav, som sjöfarten ställer på statsisbrytarens medverkan. Dessa
faktorer komma sålunda, enär de ej på förhand kunna beräknas, att försvåra
ett tillförlitligt bedömande av de med statsisbrytarens verksamhet förenade
driftkostnaderna.
Statsisbrytarens driftkostnader.
Allmänna grunder.
En beräkning av driftkostnaderna för statsisbrytaren bör omfatta eu
undersökning angående de kostnader, som utgå för följande ändamål, nämligen
för personalens avlönande, personalens förplägnad, brännolja in. in.,
annan materialutredning, ammunitionsutredning, övriga utgifter ombord
samt ersättning för och reparation av under fartygets expedition förlorade
respektive skadade (förslitna) effekter.
Vid beräkning av storleken av dessa olika anslagsposter måste hänsyn
tagas till vissa faktorer, vilka icke kunna exakt bestämmas utan endast
uppskattas, varvid ledning kan erhållas av erfarenheterna från redan utförda
expeditioner med fartyget.
På de olika posternas storlek inverkar högst betydligt längden av och
det utförda arbetet under den tidsperiod, som statsisbrytaren under ett
budgetår beräknas vara i verksamhet.
Vid de ursprungliga beräkningarna av anslaget till driftkostnader för fartyget
synes man utgått ifrån en expedition av endast 5 månaders varaktighet
om året. Emellertid beräknas i den allmänna plan för statsisbrytarens
verksamhet, vilken av Kungl. Maj:t blivit fastställd genom generalorder
nr 1157/1927, en expedition för fartyget av omkring 6 månaders varaktighet.
Under budgetåret 1926—1927 utsträckte sig statsisbrytarens verksamhet till
en sammanlagd tidslängd av 6 */2 månader. Härtill kan läggas en stillaliggande
period under eu tid av vid pass en månad. Marinförvaltningen
anser för den skull, att vid uppgörandet av beräkningarna för drift- och
underhållskostnaderna för statsisbrytaren expeditionens längd bör antagas
omfatta en tid av 6 månader.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198. 7
De olika driftkostnaderna röna även inflytande utav den tid under expeditionen,
som isbrytaren befinner sig under gång, samt av arten av härunder
utfört arbete. Vid de ursprungliga beräkningarna torde man hava
utgått ifrån en gångtid av 12 timmar per dygn. De nu utförda isbrytarexpeditionerna
giva emellertid vid handen, att man i stället bör räkna med,
att fartyget under sin expedition per månad befinner sig under gång 25
dagar, under vilka dagar fartyget dock kan beräknas vara stillaliggande
under halva dygnet. Övriga dagar under månaden torde fartyget kunna
beräknas vara helt stillaliggande.
Beträffande de övriga faktorer, som inverka på de olika beräkningarna, får
marinförvaltningen hänvisa till vad under de olika punkterna nedan sägs.
A. Kostnader för personalens avlönande m. m.
I överensstämmelse med vad som förutsatts vid isbrytarfartygets beviljande
har i nådigt brev den 29 januari 1926 bland annat bestämts, dels
att personal från flottan, som tjänstgör ombord å isbrytarfartyget, skall för
denna tjänstgöring åtnjuta enahanda förmåner, som enligt gällande avlöningsbestämmelser
tillkomma dylik personal under tjänstgöring ombord a
flottans fartyg, dels att den del av till personalen utgående förmåner, som
motsvarar avlöning och naturaunderhåll vid landtjänstgöring, skall bestridas
från vederbörande anslag under fjärde huvudtiteln samt återstående del
avföras å tionde huvudtitelns anslag till drift- och underhållskostnader för
statens isbrytare. Närmare bestämmelser beträffande expeditionen 1927—
1928 föi- sådant tilläggs utgående till personalen å isbrytarfartyget äro utfärdade
i nådigt brev den 28 oktober 1927.
Ovan angivna bestämmelser äro utfärdade under den förutsättningen att
statsisbrytaren helt skulle kunna bemannas av flottans personal. Emellertid
har chefen för marinstaben i en till marinförvaltningens underdåniga skrivelse
den 31 augusti 1927 angående regleringen av utgifterna under riksstatens
fjärde huvudtitel, avdelning III, Sjöförsvaret bifogad promemoria
angående vissa anslagsbehov uttalat, att, då, såsom erfarenheten visat, statsisbrytarens
besättning bör kunna beräknas tillgänglig för fartygets bemannande
i stort sett under tiden oktober—juni, en personalökning blir erforderlig,
för att det även framdeles skall kunna vara möjligt att bemanna
sagda fartyg med personal från flottan. På grund härav syntes flottans
personalstater från och med budgetåret 1928—1929 böra ökas med 1 kommendörkapten
av 2:a graden, 1 löjtnant, 10 korpraler samt 17 meniga, varjämte
vissa medel borde upptagas för att möjliggöra inkallande till tjänst
av lämplig reservofficer. Marinförvaltningen har i sitt förslag till olika
stater tagit hänsyn till chefens för marinstaben ovanstående framställning.
Emellertid har statsrådet och chefen för handelsdepartementet den 3 december
1927 överlämnat ett av chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition
på uppdrag av chefen för försvarsdepartementet utarbetat förslag till anordning
för tillgodoseende av statsisbrytarens bemanning, i vad angår manskapet,
för att tagas under övervägande vid fullgörande av här berört uppdrag
i övrigt. Nu nämnda förslag har uppgjorts under förutsättning att
flottans personalstater icke komme att ökas med för sagda bemanning erforderliga
beställningar på sätt marinförvaltningen föreslagit, utan att kostnaderna
föi'' ifrågavarande bemanning i stället skulle bestridas från anslag
å tionde huvudtiteln. I underdånigt utlåtande den 24 november 1927 hava
marinförvaltningen och chefen för marinstaben tillstyrkt, att ifrågavarande
förslag skall försöksvis prövas.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
Vidare har i ovannämnda promemoria chefen för marinstaben beträffande
de å statsisbrytaren kommenderade officerarna uttalat, att en av dem bör
vara reservofficer. Marinförvaltningen biträder vad chefen för marinstaben
sålunda uttalat och anser det erforderligt, att bland anslagskraven för personalens
å statsisbrytaren avlönande m. m. upptages kostnaden för nyssnämnd
reservofficers avlöningsförmåner för 6 månader (utom sjötillägg och
mässpenningar), d. v. s. högst 3,200 kronor, med vilket belopp det av chefen
för sjöförsvarets kommandoexpedition beräknade förslagsanslaget å 30,000
kronor bör ökas.
Statsisbrytaren är för närvarande bemannad i överensstämmelse med en
besättningslista, vilken på grund av de erfarenheter, som erhöllos av fartygets
första expedition, fastställdes genom generalorder nr 1323/1926, och
varav avskrift bifogas. Att märka är att denna besättningslista högst betydligt
överskrider den, med vilken man i de ursprungliga beräkningarna
angående driftkostnaderna räknat.
Vid beräknandet av de kostnader, som utgå för personalens avlönande
m. in., bär marinförvaltningen utgått ifrån att besättningslistan för statsisbrytaren
bör omfatta personal, enligt vad i nu gällande besättningslista
är fastställt, ävensom att personalbehovet, i vad angår manskapet, tillgodoses
på sätt chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition föreslagit.
Nådiga brevet av den 20 januari 1928 fastställer »Bestämmelser för isbry
tarberedskap», vilka bland annat föreskriva, att besättningen skall vara
förlagd ombord och att till personalen skall utgå samma förmåner som vid
stationär förläggning med undantag för bespisning, som skall äga rum i
land, samt för mässpenningar m. m., vilka ej skola utgå.
Statsisbrytaren torde som regel kunna beräknas ligga i »isbrytarberedskap»
omkring 2 månader mellan höst- och vårkampanjerna, vartill hänsyn
bör tagas vid kostnadsberäkningarna.
Under sagda tid bör avlöning för ovan nämnd reservofficer jämväl beräknas,
vilket enligt förut angiven beräkningsgrund medför en ökad kostnad
av 1,066 kronor eller sammanlagt för 8 månaders avlöning 4,266 kronor,
avrundat till 4,300 kronor.
Under ovan angivna förutsättningar beräknas kostnaderna för personalens
avlönande att uppgå till följande belopp:
Sjötillägg, mässpenningar och uppbördspenningar in. m. åt
personalen: kronor 4,242: 4o per månad, eller för 6 månader kronor 25,500
Sjötillägg och uppbördspenningar åt personalen under »isbry
tar beredskap» 780 kronor per månad eller för 2 månader
1,560 kronor, avrundat till........................................................ » 1,600
För avlöning (utom sjötillägg och mässpenningar) åt en reservofficer
och för tillgodoseende av med statsisbrytarens
manskapsbemanning förenade kostnader eller, i de fall då
så oundgängligen erfordras, till förhyrning av manskap » 34,300
Summa kostnader för personalens avlönande, per budgetår kronor 61,400.
B. Kostnader för personalens förplägnad.
Enligt erfarenheterna från isbrytarfartygets expedition 1926—1927 uppgick
skillnaden mellan landportion, beräknad efter stationens medelpris, och
sjöportion, beräknad efter dess verkliga kostnad under ifrågavarande expedition,
till ett belopp av 0: 90 kronor per dag och portion. Ehuru denna
siffra är väsentligen högre än vad eljest beräknas för sjöportion, har likväl
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 198.
9
marinförvaltningen med hänsyn till de dyra livsmedelskostnaderna å de
orter, som besökas av isbrytaren, icke ansett sig kunna räkna med lägre
kostnader. Fartygets driftkostnader böra liksom hittills, och i överensstämmelse
med vad i förut angivet nådigt brev den 19 januari 1926 bestämts,
belastas med av denna skillnad förorsakad kostnad. Då besättningslistan
upptager 31 man av manskaps grad, böra kostnaderna för personalens förplägnad
beräknas till 837 kronor per månad, eller för expeditionen i sin
helhet till 5,000 kronor.
C. Kostnader för brännolja m. m.
Åtgången av pannbrännolja bör med ledning av under hittills utförda
expeditioner erhållna erfarenheter beräknas per månad enligt följande:
5 dygn, stillaliggande, å 2 ton ........................................................ - 10 ton
25 » under gång cirka 12 timmar per dygn; resten stillaliggande,
å 10.6 ton.......................................................................... = 265 »
Summa per månad 275 ton.
Under en 6 månaders expedition beräknas således åtgå sammanlagt 1,650
ton brännolja, vartill bör läggas oljeåtgången för beräknade 2 månaders
»isbry tar ber edskap» 120 ton (under förutsättning att elektrisk ström kan
erhållas från land, vilket dock ej alltid kan påräknas, skulle detta antal
ton något kunna minskas), eller sammanlagt 1,770 ton. Under expeditionen
1926—1927 var oljeåtgången cirka 1,553 ton.
Kostnaderna för brännoljan bliva helt naturligt beroende på rådande
marknadsläge, varvid även hänsyn måste tagas till den plats, varest oljan
kan ombordtagas av statsisbrytaren. Under nu rådande förhållanden skulle
för isbrytarens hela expedition beräknad pannbrännolja komma att betinga
en kostnad av 155,235 kronor, varvid lagts till grund för beräkningen ett
oljepris av 101: so kronor för 660 ton och 79: so kronor för 1,110 ton.
Tages hänsyn till kostnaderna för lager- och cylinderolja, erforderlig för
maskinernas smörjning m. m., ävensom för kol för ekonomiändamål, böra
kostnaderna för kol och olja m. m. beräknas till sammanlagt 159,700 kronor
per år. Marinförvaltningen får härvid framhålla, att beräkningarna särskilt
av kostnaderna för kol och brännolja, vilka grundats på nuvarande priser,
endast få betraktas såsom approximativa, enär de äro beroende av faktorer,
vilka icke kunna fullt överblickas annat än för nu rådande förhållanden.
D. Annan materialutredning.
De kostnader, som betingas av under expeditionen förbrukad annan materialutredning
än kol, olja in. m., torde böra beräknas med ledning av
erfarenheterna från utförda expeditioner. Under expeditionen 1926—1927
åtgick för ifrågavarande ändamål ett belopp av 5,910: 25 kronor, varav
per månad skulle belöpa sig 909: 27 kronor. För en expedition om 6 månader
böra ifrågavarande kostnader därför beräknas till 5,500 kronor.
E. Ammunitionsutredning.
Åtgången av ammunitionsutredning utgöres huvudsakligen av blänkfyrar,
raketer och dylikt och synes vara beroende på ganska tillfälliga omständigheter.
Kostnaderna härför böra — med stöd av erfarenheterna från utförda
expeditioner — beräknas i runt tal till 100 kronor per budgetår.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
F. Övriga utgifter ombord.
För dessa utgifter, till vilka bland annat höra lotspenningar, utbetalades
under expeditionen 1926 — 1927 under ifrågavarande titel 3,348: 84 kronor.
För en expedition om 6 månader böra kostnaderna för övriga utgifter ombord
med ledning härav beräknas till 3,100 kronor.
G. Ersättning för och reparation av under expedition förlorade, respektive
skadade (förslitna) effekter.
Kostnaden för ersättande av under expedition förlorad ävensom för reparation
av skadad inventariepersedel bör — så vitt icke viss person varder
ålagd ersättningsskyldighet med avseende å densamma eller särskilda medel
blivit för kostnadens bestridande anvisade — helt bestridas av driftkostnaderna.
Ifrågavarande kostnader komma givetvis att variera olika år men
kunna approximativt uppskattas till 5,000 kronor per år.
Sammanställning av driftkostnaderna.
De i isbrytarfartygets driftkostnader ingående posterna böra enligt det
föregående upptagas med följande belopp:
Personalens avlönande m. in.....................................................
Personalens förplägnad ...............................................................
Brännolja in. in...........................................................................
Annan materialutredning ............................................................
Ammunitionsutredning ................................................................
Övriga utgifter ombord .............................................................
Ersättning för förlorade och reparation av skadade (förslitna)
effekter........................................................................................
Kronor 61,400
» 5,000
» 159,700
» 5,500
» 100
» 3,100
» 5,000
Summa driftkostnader kronor 239,800
eller avrundat 240,000 kronor.
Såsom jämförelse må angivas, att driftkostnaderna för statsisbrytaren
1926—1927 belöpte sig till 221,705: 2 6 kronor. Expeditionen omfattade
visserligen nämnda år 6 Va månader, men å andra sidan ingick icke i det
nyssnämnda beloppet någon särskild anslagspost för täckande av kostnaderna
för tillgodoseende av isbrytarens manskapsbemanning, för vilket
ändamål marinförvaltningen i sina i det föregående framlagda beräkningar
upptagit ett belopp av 30,000 kronor, ej heller avlöning för en reservofficer,
som upptagits till 4,300 kronor.
Att märka är att kostnaderna för bränn- och smörjoljor utgöra omkring
68 procent av sammanlagda driftkostnaderna. Då det är omöjligt att förutse
priset å dessa drivmedel, följer därav, såsom förut framhållits, att de ovan
angivna driftkostnaderna icke kunna betraktas annat än som approximativa.
Statsisbrytarens underhållskostnader.
En beräkning av underhållskostnaderna för ett fartyg med sådan användning
som statsisbrytaren måste givetvis bliva helt approximativ och
kan endast omfatta kostnaderna för normalt underhåll och vissa periodvis
återkommande reparationer men ej kostnader för reparationer efter grundstötning,
ombordläggningar eller större haverier, som icke kunna förutses.
Med ledning av såväl de normala underhållskostnaderna för föregående
budgetår som de för det innevarande och följande åren av varvschefen vid
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
11
flottans station i Stockholm beräknade anser marinförvaltningen, att för det
årliga normala underhållet bör tills vidare anvisas 50,000 kronor, i vilket
belopp jämväl kostnaderna för fartygets ut- och avrustning äro inbegripna.
I den mån fartyget bliver äldre och till följd härav det årliga normala
underhållet kan beräknas bliva mera omfattande, torde det bliva nödvändigt
att öka detta belopp.
För framtida, periodvis återkommande större reparationer av skrov och
maskineri, som ej kunna innefattas i det årliga normala underhållet, anser
marinförvaltningen med ledning av varvschefens i Stockholm beräkningar
ett belopp av 12,000 kronor i medeltal för år böra beräknas. Detta belopp
synes dock ej årligen behöva anvisas utan särskild framställning därom
först vid framtida behov böra göras.
Ävenledes anser marinförvaltningen, att medel för bestridande av kostnaderna
för ovanberörda reparationer efter grundstötning, ombordläggning
eller större haveri böra för varje särskilt fall anvisas.»
Den i marinförvaltningens yttrande omförmälda och genom generalorder
nr 1323/1926 fastställda besättningslistan å statsisbrytaren har följande utseende
:
Besättningslista för Statsisbrytaren.
Officerare: kapten (fartygschef) ................................................ 1
» eller subalternofficer ................................ 2
Underofficerare: artillerikonstapel .................................................... 1 a)
torped- eller signalstyrman.................................... 1 b)
sjukvårdskonstapel.................................................... 1 c)
skeppsmaskinist....................................................... 1 d)
Underofficerare eller
flaggkorpraler: skeppsmaskinist ........................................................ 6 f) g)
Manskap: signal- eller torpedmatros, korpral 3
» » » , övriga ........................ 2
minmatros, korpral ................................................ 1
matros, oberoende av yrkesgren............................ 4
radiomatros, korpral ................................................ 2 e)
» , övriga ................................................ 1
hovmästare ................................................................ 2
befälskock ................................................................ 1
skeppskock ................................................................ 2
skeppseldare, korpral................................................ 4 f) g)
» , övriga ................................................ 8 g)
timmerman ................................................................ 1
Summa 44.
Anm. 1. Bestämmelserna i reglemente för marinen del II bil. 1 »allmänna föreskrifter» skola
lända till efterrättelse.
Anm. 2. Underofficer, som handhaver skeppare-, timmermans- eller maskinuppbörd, bör
såvitt möjligt avses för denna befattning minst 3 år i följd.
Anm. 3■ a) betecknar: handhaver artilleri-, skeppare- och timmermansuppbörderna.
b) » : » styrmansup pbö rden.
c) » : » förrådsuppbörden.
d) » : » maskinuppbörden.
e) » : varav en handhaver radiouppbörden.
f) .» : därav eu dykareutbildad.
g) » : » minst två utbildade i skötsel av oljeeldade pannor.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
Beträffande härefter frågan om täckandet av statsisbrytarens drift- och
och underhållskostnader lämnar kommerskollegium följande redogörelse.
Täckandet av Efter att hava till en början anfört, att de sammanlagda årliga driftrensdrifroch
oc^ underhållskostnaderna för statsisbrytaren, med undantag för kostnader
underhålls- för reparationer efter grundstötning, ombordläggning eller större haveri,
kostnader. viika kostnader syntes icke böra i detta sammanhang tagas i betraktande,
kunde beräknas till i runt tal 303,000 kronor, att den förberörda tillfälliga
höjningen av fyr- och båkavgiften inbringade ungefärligen vad som beräknats
eller 140,000 kronor samt att omkring 3,000 kronor kunde beräknas
inflyta av avgifter för bogseringshjälp eller biträde med proviantering,
framhåller kommerskollegium, att den del av kostnaderna för statsisbrytarens
verksamhet, som sålunda återstode att täcka, utgjorde omkring 160,000
kronor.
Kollegium meddelar härefter, att kollegium gjort det i det vid remissen
fogade statsrådsprotokollet den 9 september 1927 framförda uppslaget att
täcka ifrågavarande skillnadsbelopp genom sammanskott från vederbörande
hamnar och lastageplatser till föremål för ingående undersökningar.
I sådant syfte hade kollegium i särskilda skrivelser till länsstyrelserna
i Stockholms, Uppsala, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens
och Norrbottens län anhållit, dels att respektive länsstyrelser måtte
från ägare och innehavare av hamnar och lastageplatser inom vederbörande
län införskaffa utredning rörande storleken av det fartygstonnage, som
endast medelst statsisbrytarens verksamhet kunnat under vardera av närmast
förflutna två vintrar anlöpa respektive hamnar och lastageplatser,
ävensom beträffande kvantiteten därvid lastade och lossade varor, särskilt
för varje varuslag, dels ock att en var av nämnda ägare och innehavare
av hamnar och lastageplatser genom respektive länsstyrelsers försorg måtte
beredas tillfälle att, i samband med förebringandet av angivna utredning,
yttra sig angående innehållet i ovannämnda utdrag av statsrådsprotokollet
för den 9 september 1927. Tillika hade kollegium anhållit om länsstyrelsernas
egna utlåtanden i ärendet, varjämte svenska hamnförbundet
beretts tillfälle att avgiva yttrande. Utlåtanden hade inkommit från såväl
hamnförbundet som samtliga förenämnda länsstyrelser, åtföljda av yttranden
av ett flertal ägare eller innehavare av hamnar eller lastageplatser
inom länen. Även handelskammaren i Gävle hade till kollegium inkommit
med ett yttrande i ärendet.
Det första spörsmål, som uppstått vid undersökningens företagande,
framhåller kollegium, hade varit frågan om vilka hamnar och lastageplatser,
som borde ifrågakomma såsom bidragsskyldiga. Visserligen hade
i den genom generalorder fastställda allmänna planen för statsisbrytarens
verksamhet bestämts, att vid samtidigt inträffande behov av statsisbrytarens
ingripande å skilda delar av rikets kuster — fall av nödläge för fartyg
och besättningar undantagna — sjöfarten å rikets västra kust såsom
Endast norrländska
hamnar
och
lastageplatser
böra vara bidragsskyldiga.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
13
den för riket viktigaste i främsta rummet borde erhålla hjälp, därnäst
sjöfartsförbindelserna med kontinenten och i sista hand Norrlandssjöfarten.
I själva verket hade det emellertid visat sig, att statsisbrytaren nästan
uteslutande tagits i anspråk för verksamhet å Norrlandskusten. Det vore
tydligen endast under exceptionellt svåra vintrar, som dess verksamhet i
någon mera nämnvärd omfattning kunde förväntas komma att utsträckas
till andra delar av landets kuster. På grund därav och då kostnaderna
för statsisbrytarens eventuella verksamhet i sydligare farvatten borde få
anses täckta genom den till stor del å sjöfarten därstädes belöpande förhöjningen
av fyr- och båkavgiften, syntes det framstå såsom naturligt, att,
därest förevarande kostnader skulle täckas i nu ifrågasatt ordning, skyldigheten
att deltaga däri fördelades mellan allenast de norrländska intressenterna.
Någon jämkning, på sätt i statsrådsprotokollet ifrågasatts, av den proportion
emellan, å ena sidan, sjöfartens direkta bidrag samt, å andra sidan,
hamnarnas och lastageplatsernas, som genom bibehållandet av sjöfartens
nuvarande bidragsskyldighet oförändrad skulle uppkomma, hade
kollegium icke funnit sig för närvarande böra föreslå, särskilt i betraktande
av den pågående utredningen rörande olika sjöfartsavgifter i allmänhet.
Enligt statsrådsprotokollet hade ifrågasatts att verkställa den debitering
av bidragen från hamnarna och lastageplatserna, som avses skola
äga rum, först sedan de faktiska isbrytningskostnaderna för budgetåret
blivit konstaterade, således i efterhand. Någon debitering skulle vidare icke
ifrågakomma beträffande andra hamnar och lastageplatser än sådana, till
vilka sjöfart möjliggjorts genom statsisbrytarens verksamhet. Bidragsskyldigheten
kunde därvid tänkas tillmätt i förhållande till det in- och
utgående tonnaget i respektive hamn eller där in- och utskeppade varor
eller bådadera samt borde för allt fall hänföras allenast till den trafik,
som i ena eller andra hänseendet ägt rum under den isbrytarfartygets
verksamhetsperiod, som debiteringen avsåge.
Kollegium framhåller i anledning härav, att i de avgivna yttrandena
allmänt gjorts gällande, att en efterdebitering, på sätt i statsrådsprotokollet
antytts, för hamnarna och lastageplatserna skulle innebära osäkerhetsmoment,
som skulle verka mycket ogynnsamt och medföra risker med
avseende å ekonomien. Då kollegium till fullo delade de betänkligheter,
som i de avgivna yttrandena kommit till synes, borde enligt kollegii mening
det belopp, som bidragen avsåges skola sammanlagt inbringa, på
förhand fixeras och därvid, med den givna utgångspunkten att samtliga
merkostnader, utöver vad genom höjningen av fyr- och båkavgiften och
förenämnda bogseringsavgifter m. m. inflöte, skulle täckas, lämpligen fastställas
till det belopp av 160,000 kronor, vartill samma merkostnader enligt
de verkställda beräkningarna kunde väntas genomsnittligt uppgå.
Ingen jämkning
av proportionen
mellan sjöfartens
direkta
bidrag samt
hamnarnas och
lastageplatsernas
bidrag.
Hela bidragsbeloppet
bör
på förhand
fastställas.
Debiteringsgrunderna
böra på förhand
fastställas.
Debiteringen
bör ställas i
ett bestämt
förhållande till
trafiken på
vederbörande
hamnar och
lastageplatser
under viss tid
av vintern.
Tsbrytningsdistrikt
och
isbrytningsperioder.
14 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 198.
Liksom sålunda det belopp, som skulle genom debitering uttagas, borde
på förhand fastställas, anser kollegium, i överensstämmelse med vad som
i de inkomna yttrandena jämväl gjorts gällande, att själva debiteringsgrunderna,
bland annat eventuella taxesatser, borde på förband fastslås.
Därest isbrytarverksamheten på grund därav skulle komma att något år
visa underskott, syntes detta böra drabba statsverket, något som dock ej
behövde få någon större betydelse, då ju brist under ett år kunde uppvägas
av överskott å ett annat års verksamhet och det för varje fall icke
kunde komma att röra sig om några, större belopp.
Beträffande ifrågavarande debiteringsgrunder framhåller kollegium sig
däremot icke kunna dela den uppfattning, varåt i yttranden i ärendet
givits uttryck, nämligen att den debitering, som skulle äga rum, borde
taga hänsyn till huruvida hjälp av statsisbrytaren påkallats eller ej eller
till frågan om vem som rekvirerat hjälpen. Vid anlitande av dylika debiteringsgrunder
skulle det nämligen ofta bliva beroende på tillfälligheter,
huru debiteringen komine att ske. I full överensstämmelse med utr
talandet i statsrådsprotokollet ansåge kollegium därför, att debiteringen
så långt görligt borde ställas i ett bestiimt förhållande till den faktiska
trafiken på vederbörande hamn eller lastageplats, d. v. s. avse trafiken
under viss tid av vintern, varunder behovet av statsisbrytarens hjälp
enligt gjorda erfarenhetsrön vore aktuellt eller i varje fall kunde vara latent.
En dylik debiteringsgrund vore motiverad ur följande synpunkter.
Om — såsom ett uttagande av hamnarna och lastageplatserna av nu
ifrågavarande merkostnader måste förutsätta — intresset av statsisbrytarens
verksamhet skulle så att säga koncentreras till dessa hamnar och
lastageplatser såsom sådana, stode nämligen detta intresse icke uteslutande
i förhållande till nyttan av den faktiska assistans av statsisbrytaren,
som trafiken på respektive hamnar och lastageplatser åtnjöte. Statsisbrytarens
beredskap eller blotta närvaro antingen i angränsande farvatten
eller i mera omedelbar närhet utgjorde ett starkt trygghetsmoment,
som givetvis vore ägnat att i sin mån stimulera och indirekt möjliggöra
trafik på respektive hamnar.
Beträffande varje hamn eller lastageplats förelåge merendels en viss
tidsperiod vid vinterns början, inom vilken issvårigheter för trafiken
kunde allt efter vinterns beskaffenhet inträffa vid olika tidpunkter. I
viss mån motsvarande förhållanden gällde en viss tidsperiod i samband
med vårens inbrott och sjöfartens påbörjande.
Med utgångspunkt från nu antydda synpunkter borde Norrlandskusten
indelas i vissa distrikt, lämpligen benämnda »isbrytningsdistrikt», vart
och ett omfattande ett område, som enligt gjorda erfarenhetsrön kunde antagas
beträffande farvattnens isbeliiggning genomsnittligt förete i huvudsak
likartade förhållanden under en och samma tidsperiod. För varje
dylikt distrikt syntes böra fastställas viss tidsperiod, förslagsvis benämnd
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198. l->
»isbrytningsperiod», inom vilken förekommande trafik förutsattes kunna
komma att äga rum samtidigt med att statsisbrytaren hade sin verksamhet
för undanröjande av ishinder förlagd till farvatten inom distriktet.
Efter samråd under hand med chefen för statens meteorologisk-hydrografiska
anstalts meteorologiska avdelning samt chefen å statsisbrytaren
hade preliminärt utarbetats förslag till isbrytningsdistrikt och isbr> tningsperioder.
Ett av de svåraste spörsmålen, framhåller kollegium härefter, vore nu
att i fråga om beräknandet av den avgift, förslagsvis benämnd »isbrytningsandel»,
som varje innehavare av hamn eller lastageplats inom föienämnda
distrikt skulle hava att för respektive budgetår erlägga såsom
bidrag till de med statsisbrytarens verksamhet förbundna kostnaderna,
fastslå på vad sätt denna avgift lämpligast skulle ställas i förhållande till
trafiken. Därvid syntes erbjuda sig närmast tre olika alternativ.
Sålunda skulle till eu början möjligen kunna tänkas den utvägen, att
isbrytningsandelen beräknades på grundval av vissa för angiven tid,
exempelvis tre budgetår, fastställda belopp, nämligen dels ett belopp per
nettoregister ton av fartyg, som under respektive isbrytningsperiod ankomma
till eller avginge från hamn eller lastageplats inom vederbörande
distrikt, dels ock ett belopp per viktton av varor, som därstädes lossats
från fartyg, vilket under perioden dit ankommit, eller därstädes lastats i
fartyg, vilket under perioden därifrån avgått.
En annan möjlighet vore att tillämpa alternativ I men med den jämkningen
däri, att till grund för beräkningen iades allenast fartygens nettodräktighet
med lielt uteslutande av varorna. Därvid gällde det sålunda
endast att för nyss föreslagen tid fastställa ett visst belopp per nettore
gisterton av fartyg, som i alternativ I avsåges.
En tredje möjlighet erbjöde sig genom att beräkna isbrytningsandelen
på grundval av den vid respektive hamn eller lastageplats under isbrytningsperioden
förekommande uppbörden av hamnavgifter eller grundpenningar.
Andelen skulle därvid utgöra viss procent av denna uppbörd,
och skulle för ändamålet för nyss föreslagen tid fastställas det procenttal,
som vid beräkningen vore att tillämpa.
Enligt vart och ett av förestående alternativ skulle respektive taxebe-,
lopp eller procentsats fastställas med utgångspunkt från att isbrytningsandelarna
från samtliga hamnar och Tastageplatser skulle sammanlagt inbringa
förutnämnda belopp av 160,000 kronor.
Efter att därefter hava ingående framhållit de olika förtjänster och
olägenheter, som enligt kollegii mening funnes hos de olika alternativen,
har kollegium uttalat, att kollegium vid vägande av fördelarna med de
olika förslagen mot nackdelarna hos desamma funnit alternativ III vara
att föredraga framför de övriga förslagen.
Isbrytnings
andel.
Alternativ I.
Alternativ II.
Alternativ III.
Alternativ III
förordas.
Åtgärder för
täckande
genom bidrag
från enskilt
håll av statsisbrytarens
drift- och
nnderhållskostnader
avstyrkas
för
närvarande.
16 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 198.
Sedan kollegium härefter uttalat, att, även om det avgivna förslaget
kunde sägas någorlunda tillgodose intresset av rättvisa mellan de olika
hamnarna och lastageplatserna samt i övrigt, den däri innefattade proceduren
dock syntes skäligen omständlig i förhållande till det jämförelsevis
ringa belopp, det gällde att därigenom inbringa, framhåller kollegium, att
bland annat nu anförda omständighet gåve kollegium direkt anledning
att till närmare dryftande upptaga spörsmålet om lämpligheten över huvud
taget av särskilda åtgärder för ett täckande genom bidrag från enskilt
håll av statsisbrytårens drift- och underhållskostnader.
I avseende härå har kollegium uttalat sig på följande sätt:
»Förslaget att täcka en del av ifrågavarande kostnader genom sammanskott
från respektive hamnar och lastageplatser har också så gott som allmänt
i de avgivna yttrandena mött ett bestämt motstånd. Belysande för
betraktelsesättet härutinnan i av frågan berörda kretsar torde särskilt
vara yttrandena av länsstyrelserna i Gävleborgs och Norrbottens län. •
Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför bland annat följande:
’Den hittills vunna erfarenheten om statsisbrytarens verksamhet torde
hava ådagalagt, att den varit till stort gagn för sjöfarten både genom den
direkta hjälp isbrytaren, vid behov, kunnat lämna, som även därigenom,
att vetskapen om dess befintlighet och den därigenom förbättrade säkerheten
föranlett rederierna att förlänga vintertrafiken, därmed givande
ökad stadga åt sjöfarten under övergångstider. Med hänsyn härtill torde
den införda förhöjningen med 5 procent av fyr- och båkavgiften kunna
anses påkallad och lämplig.
Å andra sidan åter är svårigheten att i varje särskilt fall fastställa den
omedelbara nyttan av samma verksamhet uppenbar. Klart är även att,
med hänsyn även till de påtagliga och av Korsnäs sågverksaktiebolag i
dess yttrande betonade sociala verkningarna av sjöfartens förlängning
vintertid, den indirekta vinsten av isbrytarens arbete i minst lika mån
kommer norrlandskusten och dess befolkning och därmed i viss mån landet
till del som vederbörande hamnar och affärsföretag.
Enligt länsstyrelsens mening kunna dessa förhållanden icke lämnas obeaktade
vid prövningen, huru kostnaderna för isbrytarens verksamhet skola
bestridas.
Härtill kommer att denna verksamhet åtminstone i ännu några år torde
få sin största betydelse som pioniärarbete för utvecklande av en förbättrad
vintersjöfart utefter norrlandskusten till befästande och förkovran av
industrien därstädes, ej minst genom stödjandet av en fortgående utveckling
av förädlingsindustrien, därmed främjande betydande ekonomiska
och sociala intressen. Att äventyra eller fördröja denna utveckling genom
att på nuvarande stadium göra statsisbrytarens bistånd dyrare och därmed
mindre begärligt finner länsstyrelsen icke vara förenligt med klok
förtänksamhet, ej heller med de synpunkter, som hittills varit vägledande
för statens åtgärder till främjande av Norrlands kommunikationsväsen.
På grund härav finner länsstyrelsen, att staten tillsvidare bör svara
för den del av kostnaderna för statsisbrytarens isbrytande och därmed
samhörande verksamhet, som ej kan bestridas av förenämnda förhöjning
med 5 procent av fyr- och båkavgiften.’
Länsstyrelsen i Norrbottens län anför, efter framhållande av att enligt
länsstyrelsens mening någon mera betydande förlängning av den allmänna
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 19S.
sjöfartssäsongen genoin statsisbrytarens verksamhet näppeligen syntes
vara att förvänta, följande:
''Under sådana förhållanden blir isbrytarens huvudsakliga betydelse här
den att vara ett trygghetsmoment för sjöfarten under de kritiska perioder,
som alltid äro för handen vid tiden för islossningen och isläggningen.
Denna uppgift är emellertid till sin natur icke artskild från andra säkerhetsanordningar
för sjöfarten, till exempel fyrväsendet, och det synes därför
ligga närmast till hands att driftkostnaderna för statsisbrytaren skola
bestridas i samma ordning, d. v. s. genom allmänna sjöfartsavgifter. Skulle
en ytterligare beskattning av den allmänna sjöfarten genom höjda fyroch
båkavgifter icke anses genomförbar, synes det böra tagas i övervägande,
huruvida icke uppkommande brist i statsisbrvtarens budget bör täckas
genom skattemedel. Med hänsyn till sjöfartens erkänt stora betydelse för
samhället i dess helhet lärer någon befogad principiell invändning mot eu
sådan lösning icke kunna framställas.
Att söka täcka bristen genom uttaxering på de hamnar, där förlängd
sjöfart möjliggjorts genom statsisbrytarens verksamhet, skulle enligt länsstyrelsens
mening icke vara lyckligt. Kisken för särskilda kostnader skulle
komma att lägga ytterligare hämsko på den i och för sig nog sa begränsade
sjöfarten under isperioderna och sålunda direkt motverka syftet med
statsisbrytarens verksamhet. Detta under förutsättning att hamnarnas
ökade utgifter skulle läggas på den sjöfart, som närmast har fördel av isbrytningen.
Skulle åter hamnarna söka hålla sig skadeslösa genom en
generell förhöjning av varu- och fartygsavgifterna, bleve följden ökad
belastning på varuomsättningen i allmänhet, till uppenbar skada för näringslivet
i de delar av landet, som redan förut ha att kämpa med stora
svårigheter till följd av klimatiska och andra förhållanden.''
De av länsstyrelserna i Gävleborgs och Norrbottens län framförda skälen
emot ett debiteringssystem sådant som det i statsrådsprotokollet ifrågasatta,
vilka skäl, av föreliggande yttranden i övrigt att döma, äro väl ägnade
att åskådliggöra opinionsbildningen i fråga inom olika delar av Norrland,
torde icke kunna frånkännas beaktande.»
Kollegium anför härefter vidare följande:
»Vid förevarande ärendes föredragning inför Eders Kungl. Maj:t har
föredragande departementschefen visserligen funnit sig kunna konstatera,
att såväl Kungl. Maj:t som riksdagen hävdat den uppfattningen, att berörda
kostnader borde täckas av dem, som kunna tänkas hava nytta av
statsisbrytarens tillvaro eller direkta verksamhet. Det är också med utgångspunkt
från denna syn på förevarande angelägenhet, som den nyss
omförmälda höjningen av fyr- och båkavgiften tillkommit. Denna principiella
åskådning i fråga om sättet för täckandet av isbrytarkostnaderna,
att dessa skola betalas av vederbörande intressenter, förklarar sig departementschefen
anse vara riktig, varför departementschefen förmäler
sig sakna anledning att ifrågasätta frångående av denna princip.
De undersökningar, som kollegium underkastat förevarande spörsmål,
föranleda emellertid till att erinra om den ståndpunkt till frågan om täckandet
av kostnaderna för statsisbrytarens verksamhet, som kollegium och
lotsstyrelsen tidigare, då denna fråga varit föremål för behandling, in
tagit. I gemensamt utlåtande den 18 februari 1924 angående anskaffande
för statens räkning av ett isbrytarfartyg framhöllo kollegium och lotsstyrelsen
sålunda, hurusom vid behandlingen i utlåtandet av frågan om
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 167 liäft. (Nr 198.)
Q
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
skäl iorelåge för anskaffande över liuvud taget av ett dylikt fartyg framginge,
att nyttan av den verksamhet, som skulle ankomma på ett sådant
fartyg, skulle tillgodokomma landet i dess helhet, särskilt dess handel och
industri, på ett sådant sätt, att de därav föranledda kostnaderna med
visst berättigande borde kunna ifrågasättas skola bestridas i samma ordning
som kostnaderna för andra statliga institutioner, vilkas verksamhet
icke gagnade endast viss kategori medborgare eller viss näringsgren. Betydelsen
av att vintersjöfarten på landets kuster befrämjades och betryggades
låge, fortsatte ämbetsverken, i öppen dag liksom ock att det måste
vara en väsentligen det allmännas angelägenhet att härvid uppehålla den
verksamhet, som redan ur allmän sjösäkerhetssynpunkt erfordrades,
d. v. s. att i förekommande fall bispringa sådana iartygsbesättningar,
som befunne sig i farlig belägenhet på grund av isens inverkan
på fartygen och trafiken, ävensom att från förstörelse rädda betydande
fartygs- och varuvärden. Även försvarets intressen i eu statsisbrytare bidroge
till att göra frågan om en avgift, lagd speciellt på sjöfarten, mindre
motiverad. Ett ytterligare skäl mot att täcka kostnaderna för isbrytarens
drift och underhåll genom en sjöfartsavgift läge däri, att stora svårigheter
vore förknippade med lösningen av problemet att finna fullt ut eller åtminstone
något så när rättvisa grunder för en avgift med det speciella
syfte, varom här vore fråga.
I det utlåtande, som kollegium den 29 januari 1925 avgav i samband med
avlämnande av det förslag i fråga om en avgift å sjöfarten till täckande av
drift- och underhållskostnaderna för ett statens isbrytarfartyg, som ligger
till grund för nu gällande bestämmelser i ämnet, framförde kollegium, under
hänvisning jämväl till vad sjöfartsavgiftssakkunniga av 1924 i ett den
9 januari 1925 avgivet yttrande anfört härutinnan, ytterligare skäl emot
upptagande av särskild isbrytaravgift.
De skäl, som sålunda ansetts tala för att någon avgift icke lades på sjö-,
farten för här ifrågavarande ändamål, s.yrias kollegium även i sin man
tala mot att ytterligare avgift utöver den redan beslutade uttages av sjöfarten.
I likhet med föredragande departementschefen anser därför även
kollegium, att en lösning i riktning mot att pålägga sjöfarten ytterligare
avgift om möjligt bör undvikas. Bo anförda skillen synas kollegium i
själva verket i stället starkt motivera, att statsverket självt vidkännes de
kostnader, varom här är fråga. Mot en sådan anordning tala, i varje fall
tillsvidare, dessutom alldeles särskilda omständigheter.
Kollegium syftar härutinnan till en början på innebörden av det på prövning
ännu beroende, av förenämnda sakkunniga den 23 mars 1927 avgivna
betänkandet angående sjöfartsavgifter. De sakkunniga hava i betänkandet
(sid. 82—84) närmare utvecklat sin ståndpunkt i fråga om sättet för
täckande av kostnaderna för statsisbrytarens verksamhet och hava på bedömandet
härav anlagt samma synpunkter, som de sakkunniga tillämpat
beträffande sitt förslag rörande fyr- och bakavgiften, beträffande vilken
de sakkunniga ifrågasatt, att densamma icke skulle uttagas med större belopp
än som kunde beräknas vara erforderligt för att täcka hälften av kostnaderna
för fyr- och båkväsendet. Den andra hälften av kostnaderna för
fyr- och båkväsendet hava de sakkunniga avsett skola täckas av det allmänna.
Enahanda uppdelning mellan det allmänna och sjöfarten hava de
sakkunniga på anförda skäl föreslagit beträffande kostnaderna för statsisbrytarens
verksamhet. Något avgörande hinder föreligger givetvis icke,
mot att, utan avbidan å bedömandet av de i detta betänkande framlagda
19
Kungl. Maj ds proposition Nr 198.
förslagen, pa sätt genom förevarande remiss ifrågasatts, upptaga till prov
ning frågan om att genom särskilda avgifter av ägare eller innehavare
av hamnar eller lastageplatser bidraga till täckandet av kostnaderna för
statsisbrytarens verksamhet, men det måste från kollegii sida framhållas,
att det varit högeligen önskvärt, att samtliga de med sjöfartsavgiftssystemets
ordnande sammanhängande frågorna kunnat få prövas i ett sam
manhang och sålunda samtidigt med övriga hithörande spörsmål även
frågan om det lämpligaste avvägandet mellan det allmänna och trafiken
samt eventuellt andra intressenter av skyldigheten att bidraga till bestridande
av kostnaderna för olika anordningar till fartygs- och varutrafikens
betjänande. Det lärer icke kunna undvikas, att fastställandet
av särskilda grunder för uttagandet av vederlag för den del av de med
statsisbrytarens verksamhet förbundna kostnaderna, som icke täckes av
den förhöjda fyr- och båkavgiften, måste i viss mån innebära ett föregripande
av prövningen av sjöfartsavgiftssakkunnigas förslag, i vad detta
bygger på att eu del, d. v. s. hälften av kostnaden för statsverkets nu
ifrågavarande åtgärder för sjöfartens betryggande, skall bäras av samhället
i dess helhet eller sålunda bestridas av statsmedel. Innehållet av
det av kollegium här ovan framlagda förslaget utvisar ytterligare, i vad
detsamma utgår ifrån att debiteringen å lastageplatserna av bidrag till
nu ifrågavarande kostnader skall bygga på uppbörden av grundpennin
gar, att förslaget, därest detsamma skulle bliva gällande för all framtid,
skulle verka föregripande å prövningen av förenämnda sakkunnigas förslag,
då ju detta innebär, att grundpenningarna skola ställas på successiv
avskrivning. Kollegium, på vilket ämbetsverk det i sinom tid ankommer
att i första hand taga ställning till sjöfartsavgiftssakkunnigas olika förslag,
har emellertid velat framhålla, att, då kollegium ansett sig genom
förevarande remiss hava varit direkt uppfordrat att framlägga ett förslag
till åtgärder för täckande av förevarande kostnader, kollegium icke
anser sig för sin del i och med avgivandet av sådant förslag hava slutligt
bedömt de sakkunnigas utredning utan hava giltig anledning att betrakta
kollegii förslag i förevarande ämne såsom uppslag till ett allenast provisoriskt
ordnande av frågan. I detta sammanhang torde ligga nära till
hands att erinra om svenska statens stora kapitalinvesteringar i järnvägsanläggningar
i Norrland, investeringar, å vilka staten på grund av
dekas bristande förräntning måste räkna med avsevärda förluster. Det
lärer då svårligen kunna betraktas såsom ett konsekvent handlingssätt,
om staten skulle, då det gäller sjökommunikationerna på Norrland, anlägga
ett väsentligen annat betraktelsesätt. Oavsett vilken åsikt som må
föreligga rörande det berättigade i den norrländska smtrafikens speciella
deltagande i kostnaderna för statsisbrytaren bör nämligen härvid enligt
kollegii mening beaktas, dels att sjöfarten som sagt redan genom förhöjningen
av fyr- och båkavgiften bär närmare hälften av de beräknade kostnaderna
för statsisbrytaren och dessutom har — utan att av staten erhålla
däremot svarande prestation — att i lastpenningar erlägga eu avgift,
uppgående till väsentligt större belopp, dels ock att den summa för
sjötrafikens de], varom det nu är fråga, icke uppgår till mer än 160,000
kronor.
Slutligen torde förtjäna att framhållas, att längre erfarenhet av statsisbrytarens
verksamhet än som för närvarande står till huds skulle varit
av mycket stor betydelse vid bedömandet av frågan om eventuellt infö
rande av ett system för fördelningen av den ersättning, som enligt stats
-
Särskilda avgifter
för
bogseringshjälp
m. m.
Statsisbrytar
nämnden.
20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
rådsprotokollet skall uttagas för statsisbrytarens tjänster. Detta är så
mycket mera förhållandet, som innehållet av inkomna yttranden särskilt
från sågverksindustriens sida synes kollegium giva anledning att ifrågasätta,
om icke rätt snart måste upptagas till särskilt övervägande, huruvida
de nuvarande tiderna och eventuellt formerna för statsisbrytarens
verksamhet äro de ur ekonomisk synpunkt lämpligaste och huruvida möjligen
genom lämplig omläggning av denna verksamhet besparingar å
drift- och underhållskontot skulle kunna vinnas.
Under åberopande av vad sålunda anförts särskilt rörande nu pågående
utredning angående sjöfartsavgifter i allmänhet och under hänvisning
till de inkomna yttrandena i ärendet, anser sig kollegium icke kunna underlåta
att för sin del avstyrka att åtminstone för närvarande vidtagas
åtgärder i det i statsrådsprotokollet angivna syftet.»
Beträffande slutligen den i statsrådsprotokollet berörda frågan om avgifters
uttagande av enskilda fartyg för visst särskilt biträde, såsom bogseringshjälp,
avlämnande av proviant eller bränsle m. m., förklara sig
ämbetsverken till fullo dela departementschefens därutinnan uttalade mening,
att ett bestämmande av eventuell avgiftsskyldighet och dennas omfattning
syntes kunna givas i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t. I anslutning
härtill torde sålunda åtminstone tillsvidare ersättning böra utgå
dels för bogseringshjälp, då hjälpen lämnats fristående från eller utan
direkt samband med isbrytarassistans (exempelvis för att underlätta en
resa, som likaväl kunnat företagas utan bogseringshjälp), dels och för biträde
med proviantering eller bränsleutrustning, då dylik proviantering
eller utrustning skulle kunnat utan större olägenhet äga rum i annan ordning
eller då densamma kunnat utan större olägenhet anstå till senare
tillfälle, vid vilket den kunnat ske utan biträde av statsisbrytaren.
Över ämbetsverkens sålunda framlagda beräkningar av drift- och underhållskostnaderna
för statens isbrytarfartyg samt förslag i fråga om
täckande av samma kostnader ävensom vad de i sistberörda avseende i övrigt
anfört har statsisbrytarnämnden den 2!) februari 1928 avgivit infordrat
utlåtande.
Vad till en början angår de gjorda beräkningarna av drift- och underhållskostnaderna
uttalar sig nämnden på följande sätt:
»De av marinförvaltningen gjorda beräkningarna av drift- och underhållskostnaderna
sluta å ett årligt belopp av 302,000 kronor. Detta höga
belopp är ägnat att ingiva betänkligheter samt kan och måste enligt nämndens
bestämda övertygelse avsevärt nedbringas. Av detsamma utgöra
driftkostnaderna 240,000 kronor och underhållskostnaderna återstoden,
62,000 kronor. Undersökas de i driftkostnaderna ingående utgiftsposterna,
framstår såsom den ojämförligt största posten kostnaden för bränn- och
smörjoljor, beräknad till 159,700 kronor, d. v. s., såsom i ämbetsverkens utlåtande
framhållits, 68 procent av sammanlagda driftkostnaderna. Den
andra stora driftkostnadsposten utgöres av avlöningarna till ''Statsisbrytarens’
besättning, beräknade till 61,500 kronor. De båda sistnämnda
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
posterna utgöra elva tolvtedelar av hela den beräknade årliga driftkostnaden.
Underhållskostnaderna fördela sig med 50,000 kronor till det årliga
normala underhållet och 12,000 kronor i medeltal per år till periodvis
återkommande större reparationer av skrov och maskineri.
I sin skrivelse den 27 maj 1927 till chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition
framhöll nämnden, att det låge såväl i statens som trafikanternas
intresse, att omkostnaderna för ’Statsisbrytarens’ verksamhet liölles
nere och att det därför borde vara en angelägen omsorg för vederbörande
att vidtaga de åtgärder i besparingssyfte, som vore möjliga. Härvid
påpekade nämnden särskilt bränslekostnadernas dominerande roll å utgiftssidan
och uttalade, hurusom med hänsyn därtill den största varsamhet
borde iakttagas i oljekonsumtionen liksom billig olja komma till an
vändning. Härvidlag borde enligt nämndens mening också beaktas fartygschefens
å ''Statsisbrytaren'' framställning om anordnande av brännoljeförråd
även å andra lämpliga orter än i Stockholm.
Fartygschefens berörda önskemål är ju numera i väsentlig mån tillgodosett
genom upplagrandet i Örnsköldsvik av viss del av den för Statsisbrytaren’
under innevarande vinterkampanj erforderliga brännoljan. Kvar
står emellertid ännu olöst frågan om användandet av billigare brännolja
än den, som hittills tagits i bruk. Det är utan vidare klart, att denna
frågas lösning är av central betydelse för möjligheten att mera väsentligt
nedbringa bränslekostnaderna. Då lösningen lärer vara avhängig av ordnandet
av spörsmålet om örlogsflottans förseende med tjock brännolja, som
ju är betydligt prisbilligare än den på ''Statsisbrytaren’ använda finare
oljan, är det att livligt hoppas, att den utredning av berörda, mera omfattande
spörsmål, som enligt vad nämnden erfarit, pågår, måtte påskyndas
samt de åtgärder, som härvid befinnas nödiga för tillhandahållande
åt flottans oljeeldade fartyg och ''Statsisbrytaren'' av erforderliga
kvantiteter av den billiga oljan, snarast varda vidtagna. Härigenom
kommer säkerligen en mycket stor besparing i bränslekostnaderna att
vinnas.
I fråga om den andra mera betydande driftkostnadsposten, avseende
besättningens avlöningar, torde även en nedprutning av denna vara genomförbar.
Besättningen förefaller såväl kvantitativt som kvalitativt
kunna reduceras. Fn undersökning av bemanningsförhållandena å det
beträffande typ och storlek med ''Statsisbrytaren'' jämförliga isbrytarfartyget,
Stockholms stads ''Isbrytaren TI’, giver vid handen, att detsammas
besättningslista, oaktat fartyget använder kolbränsle, upptager endast 29
eller — under vissa förhållanden — 31 personer, kvinnlig kökspersonal inbegripen.
Med hänsyn härtill och på grund av erfarenheterna från handelsflottan
måste, även med behörigt beaktande av den säregna arten av
fartygets verksamhet, en reducering, såväl kvantitativ som kvalitativ, av
personalen å ''Statsisbrytaren'' kunna utan svårighet äga rum. Olägenheterna
av ''Statsisbrytarens'' överbemanning äro mindre framträdande, så
länge örlogsflottan kan för bemanningen av fartyget avstå av dess respektive
anslag i väsentlig mån avlönat folk. Men då med nästa budgetår
avlöningarna till isbrytarfartygets besättning till den alldeles övervägande
delen lära komma att belasta tionde huvudtiteln och därmed eventuellt
i sista hand trafiken, torde möjligheterna av att nedbringa personalkostnaderna
böra tagas under allvarlig omprövning, och lärer nämnden bliva i
stånd att snart framlägga förslag i sådant syfte. Någon minskning av de
särskilda avlöningsbeloppen för de olika personalkategorierna kan där
-
22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
emot icke tänkas, då ,ju avlöningarna utgå efter de för flottan härutinnan
gällande normerna.
Slutligen kan nämnden ej underlåta att uttala sin förvåning över storleken
av det till 50,000 kronor beräknade beloppet till det normala årliga
underhållet, låt vara att däri äro inbegripna jämväl kostnaderna för fartygets
ut- och avrustning. Nämnda belopp borde, såvitt nämnden kan bedöma,
komma att betydligt underbjudas, därest enskilda varv finge tillfälle
att avgiva anbud å verkställande av ifrågavarande underhållsarbeten.
För varje fall vore säkerligen den enskilda konkurrensen icke utan
sin nytta i besparingssyfte.»
Beträffande frågan om täckandet av fartygets drift- och underhållskostnader
anför nämnden följande:
»Vad därefter angår sättet för täckandet av kostnaderna för ''Statsisbrytarens’
drift och underhåll, vid nämnden till en början erinra om sitt
uttalande i ovanberörda skrivelse till chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition,
att i den mån — till följd av att dessa kostnader överstege inkomsten
av den för deras täckande vidtagna förhöjningen av fyr- och båkavgiften
— påläggandet av nya avgifter utöver nyssnämnda förhöjning
kunde befinnas lämpligt, ville nämnden, vilkens majoritet fann beaktansvärda
skäl kunna anföras för att staten ensam bure de med isbrytarverksamheten
förenade kostnaderna, bestämt avråda från att någon ytterligare
förhöjning i fyr- och båkavgiften vidtoges. I det anförande till
statsrådsprotokollet, varmed föredragande departementschefen motiverade
sin hemställan om uppdrag åt marinförvaltningen och kommerskollegium
att verkställa den ifrågavarande utredningen rörande ’Statsisbrytarens’
drift- och underhållskostnader och sättet för dessas täckande, framhöll
också departementschefen, att det kunde sägas innebära en orättvisa att
låta sjöfarten ensam bära hela den av statsisbrytarverksamheten föranledda
kostnaden, varför en lösning i sådan riktning om möjligt borde undvikas.
Med hänsyn härtill och av andra angivna skäl syntes det departementschefen
böra undersökas, huruvida frågan om sättet för täckande
av skillnadsbeloppet mellan de verkliga kostnaderna för isbrytarverksamheten
och sjöfartens bidrag skulle kunna lösas på det sätt, att berörda
belopp gäldades genom sammanskott från respektive hamnar och
lastageplatser.
I sist angivna riktning har också kommerskollegium sökt lösa frågan
om sättet för täckandet av ifrågavarande kostnader.
Det framlagda förslaget lider, vilket kommerskollegium också framhållit,
av åtskilliga brister av den art, att förslaget enligt nämndens mening
icke torde vara ägnat att, åtminstone i dess nuvarande gestaltning, läggas
till grund för en tillfredsställande lösning av frågan.
Utöver vad kommerskollegium i sådant hänseende anfört, måste nämnden
såsom en beaktansvärd brist hos förslaget beteckna det förhållandet,
att detsamma icke pålägger alla hamnar i landet skyldighet att bidraga
till täckande av den nu ifrågavarande delen av kostnaderna för statsisbrytarverksamheten.
Det torde komma att förefalla de norrländska hamnarna
såsom en orättvisa, att dessa ensamma — låt vara att ''Statsisbrytarens’
verksamhet hittills nästan uteslutande varit förlagd till den norrländska
kusten och antagligen jämväl för framtiden kommer att mera
sällan beröra landets södra delar — skola åläggas att betala och de övriga
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198. 23
hamnarna kostnadsfritt komma i åtnjutande av eventuell hjälp av ''Statsisbrytaren’.
Bliva vidare hamnarna skyldiga att, på sätt här föreslagits, erlägga
bidrag till isbrytarkostnaderna, synas de icke utan berättigande föranledas
att ställa större krav på statlig isbrytarhjälp, vilka icke alltid kunna
tänkas bliva uppfyllda utan att äventyra en rationell plan för och ledning
av isbrytarverksam heten.
Därjämte kan nämnden ej annat än instämma i det av kommerskollegium
uttalade omdömet, att den i förslaget innefattade proceduren synes
skäligen omständlig i förhållande till det jämförelsevis ringa belopp, det
gäller att därigenom inbringa. Tänkas kan ock, att denna procedur kan
förorsaka vissa kostnader, vilka, även om de icke formellt komma att belasta
’Statsisbi''ytarens’ konto, dock i verkligheten minska den redan i och
för sig ringa inkomst staten kan draga av isbrytningsandelarna.
Slutligen hava de tre olika alternativen för beräknandet av isbrytningsandelen
ettvart sina nackdelar, såsom kommerskollegium också påpekat.
Betydelsen av en sådan av kollegium berörd nackdel, som är förenad med
det av ämbetsverket förordade alternativet III, vill nämnden ytterligare
understryka, nämligen de orättvisor, som uppstå på grund av den lindring
eller avgiftsfrihet, som viss trafik åtnjuter i avgiftshänseende — särskilt
malmtrafiken på Luleå, vilken icke belastas av andra avgifter än dem,
som utgå för de malmförande fartygen — och med hänsyn till den rådande
olikheten mellan skilda taxor, såväl beträffande den allmänna taxenivån
som eljest.
Tiden har i övrigt icke medgivit nämnden att underkasta förslaget eu
verkligt ingående granskning, ägnad att möjliggöra framställande av
några förslag till de anmärkta bristernas avhjälpande.
För att få ämbetsverkets förslag allsidigt prövat torde emellertid vara
nödvändigt att före frågans avgörande lämna vederbörande intressenter,
nämligen hamnarna och näringslivet genom respektive korporationer, tillfälle
att uttala sig om förslaget. Fn hänvändelse av sådan art torde jämväl
vara betingad av skäligheten att ej utan vederbörandes hörande pålägga
dem den nu ifrågasatta bidragsskyldigheten.
För ett uppskov med denna frågas avgörande talar ock starkt den omständigheten,
att utredningen angående sjöfartsavgifter i allmänhet ännu
icke är slutförd och att med hänsyn härtill den nu förevarande frågan om
uttagande av ytterligare isbrytaravgift icke kan ses i sitt sammanhang
med ett definitivt förslag till ordnande av de ovannämnda sjöfartsavgiftsfrågorna.
Till de övriga skälen för ett dylikt uppskov vill nämnden lägga ännu ett.
I sin ovanberörda skrivelse till chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition
framförde nämnden den tanken, att avgift skulle uttagas av de
hamnar eller fartyg, vilka komme i omedelbart åtnjutande av sådan hjälp
av ’Statsisbrytaren’, som icke kunde anses tillhöra dess egentliga verksamhet
såsom havsisbrytare. Sådan särskild avgift skulle enligt nämndens
mening uttagas för isbrytning i hamnar och tillfartsleder till dessa
ävensom i andra farvatten inomskärs liksom ock för bogsering av fartyg
i viss utsträckning m. m. Fn och samma grundavgift syntes nämnden
kunna för alla fall fastställas till belopp, motsvarande statens så knappt
som möjligt beräknade självkostnad, och ersättning böra krävas allenast
för den speciella expedition, som direkt föranleddes av hjälpåtgärden
i fråga.
Departements
chefen.
24 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 198.
Då åtskilliga av de brister och nackdelar, som konstaterats hos kommerskollegii
förslag, icke torde vara tillfinnandes hos nämndens uppslag
till avgiftsfrågans lösning, anser nämnden det sistnämnda väl förtjäna att
närmare utredas och framläggas i sådan form, att det kan före ett avgörande
av förevarande fråga vägas mot kommerskollegii förslag. Nämnden
tillåter sig därför hemställa, att en dylik utredning verkställes.»
I det yttrande av den 31 januari 1924, vari särskilt tillkallade sakkunniga
förordade anskaffandet för statens räkning av ett isbrytarfartyg,
beräknade de sakkunniga — med utgångspunkt från att skötseln av fartyget
anförtroddes åt flottans varv samt att fartyget bemannades med
personal från flottan — kostnaderna för fartygets drift och underhåll per
gångdag till cirka 1,300 kronor, varav avlöningar omkring 75 kronor,
bränslekostnader 1,125 kronor och kostnader för förbrukningsartiklar 100
kronor. Därjämte räknade de sakkunniga med diverse maskin-, däcks- och
allmänna underhållskostnader till ett årligt belopp av 10,000 kronor.
I sitt den 18 februari 1924 efter remiss gemensamt avgivna utlåtande
över dessa kostnadsberäkningar förklarade sig kommerskollegium och lotsstyrelsen
icke hava någon annan erinran att framställa mot de sakkunnigas
driftkostnadskalkyl, än att dels posten å 10,000 kronor, avseende allmänna
underhållskostnader m. m., borde höjas med 10,000 kronor, dels ock bränslekostnaderna
syntes böra beräknas något högre än enligt nämnda kalkyl.
Med utgångspunkt från att isbrytarfartyget genomsnittligt sett skulle
behöva vara i gång under omkring 2 V2 månader om året och i beredskap
ungefär samma tid, uppskattades den årliga kostnaden för fartyget på
följande sätt:
Under gång 2 Va månader .................................................... kronor 112,500
I beredskap 2 1//2 » ..................................................... » 7,500
Diverse maskin-, däcks- och allmänna underhållskostnader » 20,000
Summa kronor 140,000.
När ovan angivna beräkningar på sin tid verkställdes, d. v. s. innan
statsisbrytaren tagits i bruk, saknades givetvis alla sådana erfarenheter,
varpå man nu kan bygga med ledning från redan utförda expeditioner
med fartyget. Väsentliga svårigheter kvarstå emellertid i allt fall fortfarande
för ett tillförlitligt bedömande av de med statsisbrytarens verksamhet
förenade kostnaderna. Omfattningen av fartygets verksamhet är
ju väsentligen beroende av två omständigheter, nämligen dels isförhållandena,
dels ock de krav, som från sjöfartens sida ställas på fartygets medverkan.
Längden av den tidsperiod, varunder fartyget är i verksamhet,
d. v. s. den årliga expeditionens varaktighet, liksom ock intensiteten av
det utförda arbetet, d. v. s. fartygets gångtid, äro de huvudsakliga faktorer,
som inverka på kostnadsfrågan. Medan år 1924 beräknades en expedition
av 5 månaders varaktighet och en gångtid under 2 V2 månader
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
25
av 12 timmar per dygn, har man nu faktiskt att räkna med en expedition
av 6 månaders varaktighet — under budgetåret 1926—1927 var fartyget
i verksamhet 6 V2 månader — och en gångtid under 5 månader av 12
timmar per dygn. Dessa omständigheter hava .naturligtvis utgjort de väsentliga
anledningarna till att de på sin tid beräknade kostnaderna i så
betydlig mån överskridits.
Utöver de kostnader, som fortfarande för olika ändamål skola bestridas
av nu ifrågavarande anslag, äro att märka de nu framställda, av vederbörande
myndigheter tillstyrkta förslagen att kostnaderna för avlöning åt
en reservofficer samt för avlöningar m. m. åt fartygets manskapsbemanning,
tillhopa 34,300 kronor, jämväl skulle utgå av detta anslag. För
egen del finner jag mig höra tillstyrka, att denna lösning av bemanningsfrågan
åtminstone försöksvis prövas.
De nu uppgjorda beräkningarna till drift- och underhållskostnader för
statens isbrytarfartyg sluta på ett belopp, vars höjd, på sätt statsisbrytarnämnden
uttalat, är ägnat att ingiva betänkligheter. Lika med nämnden
finner jag det därför nödvändigt, att en nedsättning i utgifterna i görligaste
mån eftersträvas. Nämnden har också i fråga om de största i anslaget
ingående posterna, nämligen kostnaderna för brännolja, besättningens
avlöning och fartygets underhåll givit vissa anvisningar på huru
dessa kostnader, enligt nämndens mening, borde kunna avsevärt nedbringas,
och har nämnden omförmält sin avsikt att inom den närmaste tiden
framlägga ett förslag i fråga om reducering av fartygets personal. Då
jag nu oaktat de sålunda framhållna betänkligheterna ämnar förorda framställning
till riksdagen om äskande av ett anslagsbelopp, motsvarande de
av marinförvaltningen beräknade kostnaderna med avdrag för det mindre
belopp, som beräknas komma att inflyta för bogseringshjälp m. m., innebär
detta sålunda icke ett principiellt godtagande från min sida av de
uppgjorda beräkningarna. Enär emellertid, innan vare sig nämndens införväntade
förslag till nedbringande av personalkostnaderna eller övriga
av nämnden i besparingssyfte gjorda erinringar kunnat underkastas erforderlig
prövning, fastare hållpunkter saknas för ett bedömande av den
minskning av kostnaderna, som må kunna uppnås, hemställer jag, att anslaget
till fartygets drift- och underhållskostnader nu upptages med ett
belopp av 300,000 kronor Jag förutsätter därvid att, på sätt erfarenheten
visat önskvärt, med detta anslag får täckas även kostnaden för sådana
mindre kompletteringar och förbättringar av den maskinella utrustningen
av fartyget m. m., som, ehuru icke direkt hänförliga till det årliga underhållet,
svårligen kunna undgås på ett fartyg av denna sort och storlek.
Beträffande därefter frågan om sättet för täckandet av samma kostnader
hava ju såväl Kungl. Maj:t som riksdagen hittills hävdat den uppfattningen,
att berörda kostnader höra täckas av dem, som kunna tänkas hava nytta
av isbrytarfartygets verksamhet. Det är också i anslutning till denna
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 167 haft. t Sv 198.) 3
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
syn på frågan som den förut omförmälda höjningen av fyr- och båkavgiften
tillkommit.
Nu har visserligen kommerskollegium med utgångspunkt från de i ovannämnda
statsrådsprotokoll över handelsärenden den 9 september 1927 skisserade
grunderna utarbetat ett förslag, enligt vilket skillnadsbeloppet
mellan de verkliga kostnaderna för isbrytarens verksamhet och sjöfartens
bidrag till samma verksamhet skulle gäldas genom sammanskott från respektive
norrländska hamnar och lastageplatser. Men kollegium har samtidigt
med ifrågavarande förslags avgivande framhållit vissa skäl, som
enligt kollegii mening starkt motiverade, att statsverket självt borde vidkännas
de kostnader, varom här är fråga. I allt fall har kollegium förklarat
sig avstyrka, att åtminstone för närvarande några åtgärder vidtoges
i det i merberörda statsrådsprotokoll angivna syfte.
De av kollegium framhållna skälen för ett uppskov med förevarande
frågas avgörande äro i huvudsak följande.
Fastställandet av särskilda grunder för uttagande av vederlag för den
del av de med statsisbrytarens verksamhet förbundna kostnaderna, som
icke täckas av den förhöjda fyr- och båkavgiften, måste i viss mån innebära
ett föregripande av prövningen av de s. k. sjöfartsavgiftssakkunnigas
förslag, i vad detta byggde på att — liksom enligt de sakkunnigas förslag
fyr- och båkavgiften i allmänhet icke skulle uttagas med större belopp
än som kunde beräknas vara erforderligt för täckande av kostnaderna
för fyr- och håkväsendet, medan den andra hälften av samma kostnader
skulle täckas av det allmänna — hälften av kostnaden för statsisbrytarens
verksamhet skulle bestridas av statsmedel. Innehållet av det utav kollegium
framlagda förslaget utvisade ytterligare, i vad detsamma utginge
ifrån att debiteringen å lastageplatserna av bidrag till fartygets drift- och
underhållskostnader skulle bygga på uppbörden av grundpenningar, att
förslaget, därest detsamma skulle bliva gällande för all framtid, skulle
verka föregripande å prövningen av nyssnämnda sakkunnigas förslag, i
vad detta innebure, att grundpenningarna skulle ställas på successiv avskrivning.
Kollegium, å vilket det ankomme att i sinom tid i första hand
taga ställning till de sakkunnigas olika förslag, hade emellertid velat
framhålla, att, då kollegium ansett sig hava varit direkt uppfordrat att
framlägga ett förslag till åtgärder för täckande av nu ifrågavarande kostnader,
kollegium icke ansett sig för sin del i och med avgivandet av sådant
förslag hava slutligt bedömt de sakkunnigas utredning utan hava
giltig anledning att betrakta sitt förslag i förevarande ämne såsom uppslag
till ett allenast provisoriskt ordnande av frågan.
Statsisbrytarnämnden har för sin del uttalat, att det framlagda förslaget
lede, vilket också kollegium framhållit, av åtskilliga brister av den art,
att detsamma enligt nämndens mening icke syntes ägnat att, åtminstone
i dess nuvarande skick, läggas till grund för en tillfredsställande lösning
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
27
av frågan. Utöver vad kollegium i sådant hänseende framhållit, betecknar
nämnden såsom en beaktansvärd brist bos förslaget det förhållandet, att
detsamma icke pålägger alla hamnar i riket skyldighet att bidraga till
täckande av nu ifrågavarande del av kostnaderna för statsisbrytarverksamheten.
Därest vissa hamnar bleve skyldiga att, på sätt som föreslagits, erlägga
bidrag till isbrytarkostnaderna, syntes de icke utan berättigande föranledas
att ställa större krav på statlig isbrytarhjälp, vilka icke alltid kunde tänkas
bliva uppfyllda utan att äventyra en rationell plan för och ledning
av isbrytarverksamheten.
Nämnden framhåller vidare nödvändigheten av att, för att få kollegii
förslag allsidigt prövat, före frågans avgörande lämna vederbörande intressenter
— hamnarna och näringslivet genom respektive korporationer —
tillfälle att uttala sig om förslaget. En dylik hänvändelse har synts
nämnden jämväl vara betingad av skäligheten att ej utan vederbörandes
hörande pålägga dem den nu ifrågasatta bidragsskyldigheten.
Slutligen bar nämnden erinrat om ett av nämnden själv på sin tid framlagt
uppslag till avgiftsfrågans lösning, vilket nämnden ansåge väl förtjäna
att närmare utredas och framläggas i sådan form, att det kunde
före ett avgörande av förevarande fråga vägas mot kollegii förslag.
Med anledning av vad sålunda från ej mindre kommerskollegii än även
statsisbrytarnämndens sida framhållits som skäl för ett uppskov tillsvidare
med ställningstagandet till nu ifrågavarande spörsmål, anser jag mig tyvärr
icke nu kunna framlägga något förslag i det syfte, som i förenämnda
statsrådsprotokoll den 9 september 1927 ursprungligen avsetts. I avvaktan
på slutlig prövning av det förslag i ämnet, som efter den utredning i
ärendet, som ytterligare erfordras, kan framkomma, lärer det sålunda icke
kunna undgås att merkostnaderna för statsisbrytarens verksamhet tillsvidare
gäldas, liksom hittills, utan att särskilda medel ställas till förfogande
för ändamålet. Enligt vad chefen för finansdepartementet meddelat,
kunna för täckande av nu ifrågavarande del av anslaget i fråga medel
beredas å riksstaten.
Under åberopande av vad jag bär ovan anfört hemställer jag nu, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att — med uteslutande av den i förslaget till riksstat för budgetåret
1928—1929 under rubriken Uppbörd i statens verksamhet uppförda inkomsttiteln:
»Avgifter för isbrytarhjälp» å 160,000 kronor — till bestridande
av drift- och underhållskostnader för statens isbrytarfartyg under
sagda budgetår anvisa ett extra förslagsanslag av 300,000 kronor.
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.
Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämma, béhagar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition skall till riksdagen
avlåtas av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Einar Engelstedt.
Stockholm Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1928:10 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1928—1929 av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel, innefattande anslagen till handelsdepartementet. s. 41 i texten