Sök i Ratio Lex

Angående nedskrivning av vissa från kraftledningslånefonden beviljade lån m. m

1928-03-02 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:202, Angående nedskrivning av vissa från kraftledningslånefonden beviljade lån m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

1

Nr 202.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedskrivning av

vissa från kraftledningslånefonden beviljade lån m. m.; given

Stockholms slott den 2 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokoll över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 2 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström anför

efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet.

Sedan länsstyrelsen i Värmlands län, i anledning av därom gjord fram- ifrågasatta

ställning från de tio elektriska distributionsföreningarna inom Näs härad "^skrivningsi

Varmland, i skrivelse den 23 november 1925 bos Kungl. Maj:t hemställt träffande vissa

om vissa åtgärder för lindring av de ekonomiska svårigheter, vari nämnda eIekt”ska dl*

... , ... „ ,. , , stnbutions
lorenmgar

kommit såsom en följd av de höga kostnaderna för elektri- föreningar in
fieringen,

uppdrog Kungl. Maj:t den 28 maj 1926 på kommunikations
departementets

föredragning åt vattenfallsstyrelsen att verkställa utred- län. 3

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 171 höft. (Nr 202—203.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

ning i ärendet i samråd med representanter för länsstyrelsen, vederbörande

föreningar samt dessas långivare, ävensom att, i den mån så

erfordrades för genomförande av föreslagna åtgärder, underställa desamma

Kungl. Maj:ts prövning.

Den 18 oktober 1926 avgav vattenfallsstyrelsen den sålunda anbefallda

utredningen, vari särskilt förordades vidtagande av vissa föreslagna rekonstruktionsåtgärder

i fråga om den hårdast betryckta av de ifrågavarande

föreningarna, nämligen ölserud—Millesviks elektriska distributionsförening.

Sedan nämnda förening i skrivelse den 19 november 1926 hemställt om

nedskrivning av föreningens skuld till kraftledningslånefonden m. m. i

* huvudsaklig överensstämmelse med vattenfallsstyrelsens förslag, tillstyrktes

framställningen av länsstyrelsen i Värmlands län den 30 november 1926

och av vattenfallsstyrelsen den 14 december 1926.

Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen, vilka i anledning av remiss

avgåvo yttrande i ärendet den 23 februari 1927, framhöllo emellertid de

betänkligheter, som en nedskrivning utan vidare av utlämnade statslån

måste anses innebära med hänsyn till den prejudicierande verkan en sådan

åtgärd kunde befaras komma att utöva, och de krav på avskrivning av

låneskulder ej endast till kraftledningslånefonden utan även till åtskilliga

andra av statens utlåningsfonder, som den kunde komma att medföra.

Ämbetsverken hemställde därför dels om en kompletterande utredning,

omfattande samtliga de elektriska föreningarnas på Värmlandsnäs ekonomiska

svårigheter och lämpliga åtgärder för dessas avhjälpande, dels ock, i

avvaktan på resultatet av denna utredning, om viss provisorisk nedsättning

av kraftavgifterna för ölserud—Millesviks elektriska distributionsförening

under förutsättning av vissa åtgärder från föreningens sida för

nedbringandet av dess skuld.

Sedan vattenfallsstyrelsen i anledning härav den 8 mars 1927 avgivit

förnyat yttrande, har Kungl. Maj:t genom brev den 8 april 1927 anbefallt

kommerskollegium, lantbruksstyrelsen, statskontoret och vattenfallsstyrelsen

att gemensamt dels i den utsträckning, vartill förhållandena

kunde giva anledning, i samråd med länsstyrelsen och vederbörande fordringsägare

föranstalta om en kompletterande utredning, i anslutning till vad som

av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen i förutnämnda utlåtande

ifrågasatts, rörande de elektriska distributionsföreningarnas inom Näs

härad i Värmlands län och särskilt ölserud—Millesviks elektriska distributionsförenings

ekonomi samt lämpliga åtgärder till avhjälpande av i

sådant hänseende uppkomna svårigheter, dels ock med ledning av föreliggande

material åvägabringa en summarisk allmän översikt beträffande

övriga i landet varande statsunderstödda elektriska distributionsföreningars

ekonomiska ställning.

De fyra ämbetsverken hava med skrivelse, som inkom till jordbruksdepartementet

den 3 februari 1928, överlämnat ifrågavarande utredning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kwif/l. Maj:ts proposition Nr 202.

:i

Till fullgörande av den del av den sålunda anbefallda utredningen, som

avsåge de elektriska distributionsföreningarna inom Näs härad av Värmlands

län, hade, framhålla ämbetsverken inledningsvis, representanter för

kommerskollegium, statskontoret och vattenfallsstyrelsen tillika med representant

för länsstyrelsen vid allmänna sammanträden i respektive orter

med de föreningar inom Näs härad, vilkas ekonomi befunnits vara i det

läge, att särskilda saneringsåtgärder ansetts nödiga, lämnat dessa föreningars

styrelser och medlemmar tillfälle att framföra sina allmänna synpunkter

och önskemål i sådant syfte. Vidare hade vid upprepade besök

av representanter för ämbetsverken respektive föreningars ekonomiska

ställning och de lämpliga och möjliga mått och steg, som kunde ifrågakomma

till upphjälpande därav, i detalj granskats och diskuterats med

samtliga föreningars styrelseledamöter.

Av ämbetsverkens nämnda skrivelse inhämtas vidare följande.

Till en början ville ämbetsverken erinra därom att, såsom särskilt framhållits

av länsstyrelsen och som även konstaterats i vattenfallsstyrelsens utlåtande

den 14 december 1926, de allmänna ekonomiska förhållandena, särskilt

för jordbruksnäringens vidkommande, inom vissa delar av Näs härad

till följd av åtskilliga samverkande omständigheter vore synnerligen tryckta.

Speciellt gällde detta i fråga om de i östra delarna av Värmlandsnäs belägna

socknarna Eskilsäter, Millesvik och ölserud, där avsättningsförhållandena

för jordbrukets produkter vore relativt ogynnsamma och skogstillgångarna

till följd av tidigare överavverkning i hög grad reducerade. Av bilagt

utlåtande från Värmlands läns hushållningssällskaps jordbrukskonsulent

framginge, att arrendevärdet för egendomar inom nämnda socknar för närvarande

utgjorde endast 12 å 15 kronor per hektar odlad jord, medan samma

värde inom häradets norra delar, där avsättningsförhållandena vore gynnsammare,

uppginge till 15 å 20 kronor per hektar sådan jord.

Härtill komme det ekonomiska tryck, som elektrifieringskostnaderna medfört.

De för distributionen erforderliga anläggningarna hade tillkommit

under utpräglad dyrtid, åren 1919—1921, och till följd härav hade såväl

det av vattenfallsstyrelsen anlagda bygdenätet som ock föreningarnas egna

ortsnät i motsvarande grad fördyrats. Anläggningskostnaderna för föreningarnas

nät hade dessutom kommit att i åtskillig grad uppdrivas genom mindre

ekonomiskt erfaren och sakkunnig ledning vid utbyggandet. Resultatet av

allt detta hade blivit, att de fasta kostnaderna för distributionsnätets förräntning

och amortering tillika med utgifterna för själva energien i åtskilliga

fall nådde upp till belopp, som betydligt överstege respektive egendomars

arrendevärde.

Under angivna förhållanden vore den skuldsättning av egendomarna, som

elektrifieringen medfört, uppenbarligen synnerligen betungande och hade i

förening med de erforderliga energiavgifterna lett till, att några av de

elektriska distributionsföreningarna mistat en stor del av sina medlemmar

— vare sig genom dessas insolvens eller genom frivilligt utträde efter

erläggande av den fastställda andelsavgiften — samt att möjligheterna för

utveckling genom anslutning av nya medlemmar i åtskilliga fall så gott

som helt avskurits.

Det torde böra framhållas, att vattenfallsstyrelsen under de gångna åren

redan vidtagit ett flertal åtgärder för att stöda elektrifieringen inom Värm
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

landsnäs. Bland annat hade styrelsen, utöver de under samma tid genomförda,

generella taxenedsättningarna — innefattande nedsättning av avgiften

för bottenkraften till 200 kronor samt av taxan för levererad energi till 3.5

öre per kwt under sommarperioden —, medgivit vissa särskilda taxesänkningar

åt Värmlandsnäsföreningarna. Sålunda hade styrelsen nedsatt taxan

för levererad energi från 7 till högst 6 öre (under sommarperioden vore

som nämnt gällande ett pris av 3.5 öre) samt bundit denna nedsättning för

en tidrymd av 10 år. Skulle inom nämnda tid taxorna inom andra av

styrelsens distributionsområden, tillhörande det s. k. centralblocket, komma

att generellt nedsättas under nu nämnda gräns, komme de ifrågavarande

föreningarna givetvis jämväl att tillgodonjuta sådan nedsättning. Vidare

vore avsikten att från och med den 1 januari 1928 inom Värmlandsnäsföreningarna

sänka avgiften per beräknad anslutningsandel till 2 kronor.

Vissa av de krav på lättnader, vilka framställts i förutberörda skrivelse

av den 23 november 1925 från länsstyrelsen i Värmlands län, hade härigenom

redan blivit tillgodosedda.

Emellertid hade dessa åtgärder ej visat sig tillräckliga, med hänsyn till

den vissa föreningar åvilande skuldbördan, för att bringa jämvikt i ekonomien.

Då vattenfallsstyrelsen av principiella skäl bestämt motsatt sig ytterligare

prisnedsättningar å kraften, enär de av styrelsen beräknade självkostnaderna

redan underskridits och då för övrigt de sämst ställda föreningarna,

enligt vad som framginge av utredningarna, knappast enbart genom

sänkning av kraftpriset torde kunna räddas, funne ämbetsverken det oundgängligen

nödvändigt, med hänsyn såväl till ortsförhållandena som till statens

egna intressen såsom långivare och kraftleverantör, att särskilda åtgärder

vidtoges från statens sida för att reda upp de ifrågavarande föreningarnas

ekonomi och möjliggöra en sundare utveckling i framtiden.

De åtgärder, som i sådant hänseende syntes böra ifrågakomma, vore nedskrivning

i vissa fall av statens fordringar dels å lån från kraftledningslånefonden

utlämnade genom statskontoret, dels å vissa resterande energiavgifter

och direkta lån från vattenfallsstyrelsen; vissa särskilda lättnader

i fråga om beräkningssättet för kraftavgifterna; samt slutligen utsträckning

av amorteringstiden för lån och andra dylika åtgärder för lättande av det

nuvarande lånetrycket, i vissa fall eventuellt efter överenskommelse och

under samverkan med respektive kommuner, där dessa iklätt sig borgensansvar

för statslån.

Endast åtgärder av först nämnda slag torde böra nu här närmare beröras,

då, såvitt kunde bedömas, övriga antydda mått och steg torde kunna i mån

av konstaterat behov vidtagas, antingen av vattenfallsstyrelsen ensam eller

av respektive ämbetsverk gemensamt, utan att särskild hänvändelse till

Kungl. Maj:t eller riksdagen därför erfordrades.

Det vore ämbetsverkens avsikt att, sedan överenskommelse om dylika

åtgärder kunnat träffas på basis av redan gjorda utredningar samt fortsatta

förhandlingar från fall till fall med vederbörande intressenter, till Kungl.

Maj:t inkomma med redogörelse för de åtgärder, som sålunda ytterligare

komme att vidtagas i föreliggande ärende. Därest i samband härmed sådana

mått och steg, för vilkas genomförande Kungl. Maj:ts medgivande erfordrades,

skulle i andra fall än de nedan nämnda befinnas erforderliga, komme jämväl

framställning därom att framdeles göras.

Vad anginge nedskrivning å från kraftledningslånefonden utlämnade lån,

ansåge ämbetsverken en sådan åtgärd, som ju tillika innebuie, att motsvarande

belopp skulle hos riksdagen anmälas till täckning av fondens för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

lust genom anslagsmedel, endast böra ifrågakomma i de fall, där med hänsyn

till såväl den låntagande föreningens egen ställning som beskaffenheten av

den för lånet stiillda säkerheten förlusten kunde anses, sakligt sett, redan

konstaterad. Ett efterskänkande av skuld till nämnda fond i andra fall än

de nämnda syntes niimligen, med hänsyn till de konsekvenser en dylik åtgärd

kunde befaras medföra i övriga jämförliga fall, icke kunna förordas.

Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen hänvisade i sådant avseende till

vad som anförts i ämbetsverkens gemensamma yttrande don 10 november

1927 angående viss avskrivning av lån utlämnade från linberedninglånefonden

(yttrandet i huvudsak intaget i prop. nr 166 till innevarande års

riksdag).

Nyss nämnda villkor för nedskrivning av lånefordran från kraftledningslånefonden

syntes ämbetsverken förutsätta, att vederbörande förening trädde

i konkurs och, sedan dess insolvens sålunda konstaterats, uppgörelse träffades

enligt viss på förhand uppgjord plan. I denna plan borde ingå jämväl visst

avtal — dock utan konkurs — i fråga om borgensmännen för föreningens

lån. Sistnämnda uppgörelse föresloges baserad på i föreliggande fall gjorda

utredningar i fråga om varje särskild person rörande de belopp, som borgensmännen

utan att drivas till ekonomisk ruin ansåges skäligen kunna prestera

till avlösning av sitt borgensansvar. Ämbetsverken ansåge av deras utredningar

framgå, att genom ett konkursförfarande utan föregående uppgörelse

förlusten för statens del sannolikt skulle bliva större än vad vid

ett genomförande av nedan angivna rekonstruktionsförslag bleve fallet.

Då det för föreningarnas framtida utvecklingsmöjligheter vore av synnerlig

vikt och betydelse att bibehålla den pådrivande faktor, som borgensmännens

egna intresse i sådant hänseende kunde anses innebära, hade

ämbetsverken tänkt sig, att de rekonstruerade föreningarna, sedan desamma

nått en viss utveckling och ekonomisk stabilitet, skulle kunna lämna borgensmännen

möjlighet till ersättning för den lidna förlusten.

I bifogad tablå lämnades en översikt över samtliga föreningar å Värmlandsnäs,

med angivande av deras skulder jämte därför ställd säkerhet,

beräknade tillgångar och antalet andelar, allt per 30 september 1927, enligt

den nu verkställda utredningen. Såsom därav framginge, vore det företrädesvis

föreningarna i ölserud—Millesvik, Eskilsäter, Bro, By och Botilsäter,

som vore i verkligt större eller mindre ekonomiskt trångmål.

Under ovan angivna förutsättningar ansåge ämbetsverken emellertid nedskrivningarna

å lån, utlämnade från kraftledningslånefonden till de elektriska

distributionsföreningarna å Värmlandsnäs, böra inskränkas till de

lån, som lämnats Ölserud—Millesviks och Eskilsäters elektriska föreningar.

Beträffande de rekonstruktions- och övriga åtgärder, som föresloges i fråga

om nämnda föreningar, hänvisades till bifogad, av byrådirektören i vattenfallsstyrelsen

H. Edholm i samråd med representanter för kommerskollegium

och statskontoret uppgjorda, detaljerade utredningar och förslag. I

I fråga om Ölserud—Millesviksföreningen innebure rekonstruktionsförslaget

i huvudsak följande:

1. Genom indrivning av föreningens fordringar och andelsbevis samt genom

inbetalning från borgensmännen enligt det följande beräknades inflyta

minst cirka 23,500 kronor, som efter avsättning av 3,000 kronor till rörelsekapital

skulle användas för avbetalning av föreningens skulder, därav lägst

omkring 13,000 kronor å statskontorets fordran för kraftledningslånefonden.

♦

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

K-ungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Å nämnda fordran, som inklusive upplupna räntor per 30 september 1927

uppginge till 80,713 kronor 72 öre, skulle därefter avskrivas högst 27,700

kronor. Fonden bibehölle en fordran hos den rekonstruerade föreningen,

räknat från den 11 juli 1928, av 40,000 kronor, med säkerhet av första inteckning

i nätet. Amorteringstiden för detta lån skulle sättas till 30 år,

räknat från tidpunkten för lyftandet av första delen av nuvarande lån, det

vill säga den 11 juli 1921, dock så att amorteringsfrihet medgåves under

2 år från och med den 11 juli 1928. Därefter erlades amortering jämte

ränta med lika annuiteter under återstående delen av lånetiden.

2. Å vattenfallsstyrelsens och Värmlandsbankens fordringar respektive

19,190 kronor och 20,352 kronor, avskreves tillhopa högst 14,800 kronor.

3. Borgensmännen för föreningens lån betalade tillsammans ett kontant

belopp av 10,000 kronor såsom avlösning av sin borgensförbindelse och erhölle

däremot av den rekonstruerade föreningen en utfästelse om återbetalning

av nämnda belopp, dock utan ränta, sedan föreningens skulder nedbringats

till högst 15 kronor per medlemsandel ansluten till föreningen.

4. Vattenfallsstyrelsen medgåve en nedsättning av föreningens bygdenätsavgift

till 1,600 kronor vid nuvarande anslutning (beräknad till 800 andelar)

samt utlovade, att nämnda avgift icke komme att höjas under närmaste

10-årsperiod på grund av ökad anslutning till föreningen.

Efter ovannämnda avbetalningar å samt nedskrivning av föreningens

skulder och genomförandet av sålunda förutsatta åtgärder ansåge ämbetsverken

nödiga förutsättningar föreligga för att föreningens verksamhet och

utveckling skulle kunna i det följande fortgå på ett tillfredsställande sätt.

De fasta avgifterna per andel skulle sålunda nedgå till omkring 1/l i

jämförelse med de under föreningens nuvarande ekonomiska läge erforderliga.

Såväl dessa avgifter som energiavgifterna skulle därjämte komma att

ställa sig lägre än det genomsnittliga för övriga till vattenfallsstyrelsens

landsbygdsnät anslutna föreningar inom centralblocket. Utsikt skulle dessutom

förefinnas för föreningen att genom anslutning av nya abonnenter

ytterligare avsevärt nedbringa de totala strömkostnaderna för föreningens

medlemmar var för sig.

I fråga om Eskilsäters elektriska distributionsförening innebure förslaget

likaledes en rekonstruktion genom träffad uppgörelse, sedan föreningen för

fullständigt uppredande av ställningen trätt i konkurs.

I denna uppgörelse skulle ingå, att borgensmännen för föreningens lån

befriades från vidare ansvar mot erläggande av ett belopp av 6,000 kronor,

varvid tillika skulle förutsättas, att de av den rekonstruerade föreningen,

såsom föreslagits i fråga om Ölserud—Millesviksföreningen, erhölle eu liknande

utfästelse om återbetalning av nämnda belopp, sedan föreningens

skulder nedgått till 15 kronor per andel.

Sedan föreningens fordringar å andelsförbindelser och i övrigt indrivits

och de sålunda influtna beloppen, efter reserverande av omkring 1,500 kronor

såsom rörelsekapital, på närmare angivet sätt använts till likviderande av

skulderna, ansåges en ytterligare avskrivning å dessa med tillhopa 20,900

kronor erforderlig, för att föreningen skulle kunna ernå de nödiga förutsättningarna

för en bättre framtida utveckling. Av dessa avskrivningar skulle

16,800 kronor falla ä skulden till kraftledningslånefonden — uppgående inklusive

räntor per 30 september 1927 till 48,891 kronor 73 öre — och 4,100

kronor å föreningens skuld till vattenfallsstyrelsen och Värmlandsbanken

gemensamt, uppgående till 15,023 kronor 11 öre.

Den rekonstruerade föreningen skulle medgivas eu reduktion å fasta av
«
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

7

gifter ocli energitaxa, som ovan angivits i fråga om ölserud—Millesviksföreningen,

likaledes gällande utan förhöjning vid ökad anslutning under

eu 1 O-årsperiod framåt, oeh skulle därjämte medgivas en nedsättning av den

kontraktsenliga minimiavgiften.

Efter sålunda genomförd rekonstruktion skulle de fasta avgifterna per

andel i föreningen vid nuvarande antal anslutna medlcmsandelar och under

förutsättning av tillämpning av normal taxa för den förbrukade energien

uppgå till cirka 5 kronor per andel mot för närvarande erforderliga

16 kronor, i båda fallen under beräkning att föreningens utgifter inklusive

nödigt underhåll och amortering skulle täckas av inkomsterna.

Såsom sammanfattning av det ovan anförda tillstyrkte ämbetsverken, att

statskontoret måtte av Kungl. Maj:t bemyndigas att, sedan ovan omförmälda

föreningar trätt i konkurs, träffa uppgörelse på förut angivna villkor,

innebärande bland annat:

1. I fråga om Ölserud—Millesviks elektriska förening; att å föreningens

skuld till kraftledningslånefonden avskreves högst 27,700 kronor, samt att

borgensmännen för föreningens olika lån befriades från vidare ansvar mot

erläggande av ett belopp i ett för allt av 10,000 kronor, att på närmare

angivet sätt fördelas mellan fordringsägarna.

2. 1 fråga om Eskilsäters elektriska förening; att å föreningens skuld

till kraftledningslånefonden avskreves 16,800 kronor, samt att borgensmännen

för föreningens lån befriades från vidare ansvar mot erläggande av ett belopp

av 6,000 kronor till fördelning mellan fordringsägarna.

Därest Kungl. Maj:t icke skulle finna sig kunna bifalla ifrågavarande

framställning utan ansåge, att densamma borde underställas riksdagens prövning,

hemställa ämbetsverken, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd i

sådant syfte.

Lantbruksstyrelsen har velat för sin del anföra, att styrelsen, som icke

deltagit i uti detta ärende förekomna undersökningar och förhandlingar på

platsen, vid det förhållande att samtliga vid ärendets förberedande behandling

förekommande olika parter enat sig om här föreliggande förslag, ansett

sig kunna vid ärendets slutliga prövning inskränka sig till ett bedömande

av förslagets lämplighet ur kraftledningslånefondens synpunkt.

Till fullgörande i övrigt av den anbefallda utredningen har inom kommerskollegium

verkställts en undersökning rörande samtliga de genom statslån

från kraftlednings-, respektive elektrifieringslånefonden understödda

elektriska distributionsföretagens ekonomiska ställning. Av utredningen i

denna del inhämtas bland annat följande.

I följande av ämbetsverken upprättade tabell angivas anläggningskostnad

och skuld för grupper av de i detta avseende sämsta och bästa företagen:
-

Den allmänna

ekonomiska

ställningen lör

de genom

statslån understödda

elektriska

distributionsföretagen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Antal Anläggnings
-

Skuld 31/i2 1926

% av anläggn.- Kronor kostnad

kostnad

Kronor

Företag med egen kraftstation.

De sämsta........................................

De bästa........................................

10 6,504,000 6,021,000 92.6

10 1,240,000 358,000 29

Företag utan egen kraftstation.

De sämsta .......................................

De bästa............................................

20 2,176,000 2,137,000 98

20 2,990,000 805,000 26.8

Av låntagarna hava sålunda 30 st. eller mer än 10 procent av samtliga praktiskt

taget hela anläggningskostnaden obetald efter i medeltal 7 års drift,

under det att för de 30 bästa företagen den återstående skulden icke uppgår

till stort mer än en fjärdedel av anläggningskostnaden. Det framgår även,

att av företagen med egna kraftstationer de sämst ställda genomsnittligt

äro av väsentligt större omfattning än de bästa.

Såsom allmänt resultat av utredningen har ansetts framgå, att en stor

del av distributionsföretagen å landsbygden alltjämt hade stora ekonomiska

svårigheter, vilka svårigheter syntes större för de företag, som anlagt egna

kraftstationer. Bland de sämre ställda företagen framträdde redan nu åtskilliga,

vilka icke kunde tänkas fortbestå, med mindre en betydande del

av skulden avlastades. Denna grupp torde komma att ökas med ett ytterligare

antal företag, vilka hittills hållits flytande tack vare intressenternas

uppoffringar, men vilka i sin nuvarande form vore ekonomiskt ohållbara.

Å andra sidan syntes flertalet företag nu hava uppnått ekonomisk stadga

och förutsättningar för en gynnsam utveckling i framtiden.

Bland de 275 låntagare, som undersökningen omfattade, vore för närvarande

6 under konkurs, nämligen Godmarks elektriska kraftförening m.

b. p. a., Husum, Gustafsfors nya kraftaktiebolag, Ljungby, Ytterstafors

elektriska aktiebolag, Stannum, Lövstafors elektriska andelsförening m. b.

p. a., Geijersdal, Västansjö elektriska andelsförening u. p. a., Fjäl, samt

Björnsjöns elektriska förening u. p. a., Björnsjön. Innan konkurserna avslutats

och åtgärder för säkerhetens realiserande slutförts, vilket ännu ej

skett i något av dessa fall, kunde ej med bestämdhet avgöras, huruvida

eller i vilken omfattning förlust därvid komme att åsamkas lånefonderna.

För följande två företag torde dock förluster redan nu kunna konstateras,

nämligen Gustafsfors nya kraftaktiebolag samt Västansjö elektriska andelningsförening

u. p. a. Sistnämnda förening hade erhållit ett lån från

kraftledningslånefonden å ursprungligen 45,000 kronor, av vilket kapitalbelopp

återstode oguldet 35,000 kronor.

Genom de båda nyssnämnda företagens konkurser och de två, som enligt

ovanstående saneringsförslag motsåges för två föreningar å Värmlandsnäs,

samt dessutom en väntad konkurs av Skygge kraftförening u. p. a. torde,

framhålla ämbetsverken, de sammanlagda kapitalförlusterna för statskontoret

(kraftledningslånefonden) kunna överslagsvis uppskattas till omkring 250,000

kronor. Därförutom befunne sig, såsom av utredningen framginge, åtskilliga

låntagare hos nämnda fonder i ett ganska betryckt läge, varför man torde

böra räkna med möjligheten av framtida ytterligare förluster å utlämnade

lån. Storleken av de belopp, varom det i sådant fall kunde komma att

röra sig, kunde emellertid nu icke närmare angivas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 202. 9

Ämbetsverken hava därjämte omnämnt, att för närvarande hos statskontoret

låge under utredning frågan om avskrivning av viss del av Råneå

elektriska kvarnaktiebolags skuld enligt ett till bolaget från kraftledningslånefonden

lämnat lån.

Under erinran om ett tidigare i samband med frågan om antagande av

ackordser bjudande beträffande Gustaf sfors nya kraftaktiebolag av statskontoret

gjort uttalande om önskvärdheten av att Kungl. Maj:t, utan den tidsutdräkt

som vore förbunden med ett inhämtande av riksdagens medgivande

i hithörande frågor, kunde medgiva ackord — till vilket ärende jag här

nedan vill återkomma — hava ämbetsverken hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte dels lämna statskontoret bemyndigande att på sätt förut angivits medverka

vid genomförandet av de ovan föreslagna rekonstruktionsåtgärderna i

fråga om ölserud—Millesviks och Eskilsäters elektriska föreningar, eventuellt

efter det riksdagens bifall härtill inhämtats, dels ock vidtaga åtgärd för att

hos riksdagen utverka bemyndigande för Kungl. Maj:t att för framtiden

utan riksdagens hörande pröva och avgöra frågor om antagande av ackord,

såväl beträffande lån från kraftledningslånefonden som från andra under

statskontorets förvaltning stående utlåningsfonder, i den mån sådana lånefonder

beröra ämbetsverkens verksamhet.

Gustafsfors kraftaktiebolag bildades år 1918. Aktiekapitalet utgjorde från Ackord för

början 205,000 kronor och utökades sedermera genom preferensaktier till förTtetslå/ntil!

cirka 300,000 kronor. Efter inköp av fastighet med därå befintligt vattenfall Gustafsfors

anlade bolagat kraftstation samt utbyggde ledningsnät inom ett vidsträckt nya bofa^1®"

område i Sunnerbo härad av Kronobergs län. Inberäknat ombyggnader och

utvidgningar hava anläggningskostnaderna utgjort för kraftanläggning cirka

390.000 kronor och för distributionsanläggning cirka 410,000 kronor.

Bolagets ekonomiska ställning blev inom kort ohållbar. En rekonstruktion

genomfördes 1923, varvid ett nytt bolag bildades under namn av Gustafsfors

nya kraftaktiebolag. Detta bolag, som hade ett aktiekapital av 100,000

kronor, inköpte det gamla bolagets anläggningar för en summa av 471,000

kronor mot övertagande av skulder till samma belopp. De vidtagna saneringsåtgärderna

visade sig dock snart vara otillräckliga, och då bolaget ick e

kunde återvinna förtroendet hos ortsbefolkningen, försämrades ställningen

för varje år. Den 25 juni 1926 avträddes bolagets egendom till konkurs.

Den 17 juni 1927 förrättades exekutiv auktion å konkursboets fastigheter

med därå uppförda kraftstationer samt det elektriska ledningsnätet, vilket

registrerats å en av dessa fastigheter enligt lagen den 22 juni 1920. Egendomen,

vilken härvid försåldes för 233,000 kronor, har sedan övertagits av

ett för ändamålet bildat bolag, Gustafsfors-Aspholmens kraftaktiebolag, som

nu fortsätter rörelsen.

Företaget har beviljats statslån å tillhopa 310,000 kronor, nämligen dels

110.000 kronor från kraftledningslånefonden enligt kommerskollegii och lantbruksstyrelsens

beslut den 28 mars 1922, dels 200,000 kronor från vattenkraftslånefonden

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11 juli 1924.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Säkerheten för det senare lånet, vilket enligt Kungl. Maj:ts medgivande

numerna övertagits av Gustafsfors-Aspholmens kraftaktiebolag, utgöres av

inteckningar å 200,000 kronor, till förmånsrätten liggande närmast efter

inteckning med bästa rätt å cirka 8,000 kronor, belånad hos länets hypoteksförening.

Säkerheten för kraftledningslånet utgöres av borgen av tolv personer. Då

någon utdelning till oprioriterade fordringsägare i konkursboet icke kan

ifrågakomma, har staten att uteslutande hålla sig till ifrågavarande borgensmän

för utfående av sin fordran. Å lånet, vilket lyftes den 14 mars 1924,

har inbetalats ett års ränta. Statens fordran utgöres sålunda av dels kapital

å 110,000 kronor, dels ränta därå efter 5 procent från 14 mars 1925.

Ifrågavarande tolv borgensmän hava i en den 20 juli 1927 dagtecknad

skrift hos Kungl. Maj:t gjort framställning om att som full uppgörelse för

sagda borgensförbindelse få inbetala ett belopp av 35,453 kronor, motsvarande

vad de enligt åberopad utredning ansåge sig kunna gälda. Kunde framställningen

ej vinna bifall, måste de samtliga träda i konkurs, vid vilket

förhållande säkert betydligt lägre avbetalning å borgensförbindelsen skulle

vara att emotse. Övriga borgenärer hade antagit liknande ackord.

Den 28 oktober 1927 hava kommerskollegium och lantbruksstyrelsen avgivit

infordrat gemensamt utlåtande över förevarande ansökan, varvid ämbetsverken,

under åberopade av verkställd utredning i ärendet, tillstyrkt, att

sökandena mot erläggande av nyssnämnda belopp 35,453 kronor, befrias från

vidare betalningsansvar på grund av sin ifrågavarande borgen. I ämbetsverkens

utlåtande anföres följande:

Att förluster uppstode på en lånerörelse av den omfattning, staten numera

bedreve, torde knappast i och för sig kunna helt undvikas.

Beträffande kraftledningslånefonden finge framhållas, att utlåning från

denna fond ansetts såsom den lämpligaste och effektivaste formen för statens

bistånd till de elektriska distributionsföretag på landsbygden, vilka under

kristiden utfört sina anläggningar och därefter genom den särskilt för jordbruket

svårartade depressionen kommit i ekonomiska svårigheter. I detta

avseende hänvisades särskilt till vad departementschefen anfört vid punkt

57, tionde huvudtiteln i 1926 års statsverksproposition.

I följd av lånens sålunda angivna ändamål hade kraven på företagens

räntabilitet och tillfredsställande planering i åtskilliga fall måst eftergivas

och lån tilldelats huvudsakligen för att möjliggöra driftens fortsättande och

för underlättande av eu sanering av företagets ekonomi. Under dylika förhållanden

bleve givetvis möjligheten att erhålla betalning för lånet i högre

grad än eljest beroende av den ställda säkerheten. De förluster, som hittills

konstaterats eller kunde väntas uppstå på lånerörelsen från kraftledningslånefonden,

torde emellertid kunna anses såsom obetydliga i förhållande till de

förluster, som under senare år drabbat vissa enskilda kreditinstitut.

Dessutom finge beaktas, att kraftverk och distributionsnät vore företag av

fortbestående nytta och betydelse för en större allmänhet och att, även om

företagare och kreditgivare emellanåt åsamkades förluster å sådana företag,

för ortsbefolkningen dock i regel kvarstode den betydelsfulla förmånen att

hava tillgång till elektrisk energi. Denna förmån kunde ofta fullt jäm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kun tji. Maj:ta proposition Nr 202.

11

föras med de fördelar, som komme eu ort till del genom anläggning av

vägar, järnvägar, telefonledningar o. d., vilket helt eller delvis bekostades

av staten.

Erfarenheten visade, att ackordsavtal i regel gåve ett för långivaren bättre

resultat än konkursförfarande. Därtill komme, att staten såsom fordringsägare,

när det ändamål, för vars främjande statslån beviljats, skulle väsentligen

äventyras, ofta icke ansåges böra anlita alla till buds stående utvägar

för fordrans indrivande. På grund bärav syntes starka skäl tala för att

ackordserbjudande av staten godtoges, där sådant efter prövning befunnes

fördelaktigt och ändamålsenligt.

Särskilt syntes anledning föreligga för att från statens sida framgå med

viss försiktighet, där man kunde riskera, att tillämpningen av ett strängare

rättsligt förfarande för indrivning av statens fordringar skulle framkalla

en svårare ekonomisk kris för en hel trakt. Såsom framginge av det uttalande

från domhavanden och landsfiskalen i orten, vilket funnes intaget

i handlingarna, syntes ett sådant förhållande just föreligga i nu ifrågavarande

fall, i det de personer, vilka iklätt sig borgensansvar bland annat

gentemot staten för det tidigare kraftdistributionsföretaget, redan åsamkats

så stora förluster genom detsamma, att de vore att anse såsom ruinerade.

Statskontoret bar i ett i samma ärende den 24 november 1927 efter remiss

avgivit utlåtande jämväl tillstyrkt, att det gjorda ackordserbjudandet

måtte för kraftledningslånefonden av Kungl. Maj:t antagas och att löftesmännen

mot erläggande inom viss av Kungl. Maj:t bestämd tid av det erbjudna

beloppet måtte befrias från vidare betalningsansvar på grund av den

ingångna borgen för nämnda lån. Statskontoret har härvid uttalat bland

annat följande:

Av den i ärendet förebragta utredningen syntes framgå, att sökandenas

tillgångar efter avdrag av prioriterad gäld utgjorde tillhopa omkring 58,000

kronor och att skulderna belöpte sig till sammanlagt omkrig 230,000 kronor.

En utdelning i förhållande till dessa belopp skulle motsvara 25 procent och

för statskontorets del uppgå till 30,000 kronor, under det att statskontoret

skulle enligt ackordsanbudet erhålla 35,453 kronor, motsvarande 29.5 procent

av fordringsbeloppet.

Övriga oprioriterade fordringsägare, av vilka samtycke ansetts böra inhämtas,

hade, enligt företedda bevis, lämnat sitt medgivande till ackord,

och skulle utdelningen till dessa komma att beräknas efter en lägre procent

än till kraftledningslånefonden.

Statskontoret hade av den utredning, vilken i ärendet framlagts, liksom

av de förhandlingar, som av vederbörande tjänsteman å ämbetsverkets vägnar

vid upprepade tillfällen förts med sökandena, kommit till den bestämda

uppfattningen att, därest det gjorda erbjudandet avvisades, dessa bleve nödsakade

att avträda sin egendom till konkurs och att statskontorets utdelning

däri måste bliva avsevärt mindre än det ackordsbelopp, vars antagande nu

ifrågasattes.

Med hänsyn härtill och med fäst avseende jämväl på de synpunkter kommerskollegium

och lantbruksstyrelsen framhållit i fråga om de intressen,

kraftledningslånefonden hade att tillgodose, ansåge sig statskontoret för sin

del icke höra motsätta sig ett bifall till den gjorda framställningen.

Då det torde kunna förväntas, att ytterligare framställningar om antagande

av ackord komme att göras såväl beträffande lån från kraftled
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Departements
chefen.

ningslånefonden som för lån från andra under statskontorets förvaltning stående

utlåningsfonder, ansåge sig statskontoret, därest ifrågavarande ansökning

hänskötes till riksdagen, böra i detta sammanhang ifrågasätta, huruvida

icke, för undvikande av den tidsutdräkt en hänvändelse till riksdagen

i varje fall måste medföra och för vinnande av en mera affärsmässig och

snabb behandling, bemyndigande borde hos riksdagen utverkas för Kungl.

Maj:t att för framtiden utan dess hörande pröva och avgöra dylika ärenden.

I förut nämnda den 3 februari 1928 till Kungl. Maj:t inkomna utredning

hava kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och vattenfallsstyrelsen förklarat

sig tillstyrka vad statskontoret sålunda ifrågasatt.

Beträffande till en början de skilda orsaker, som föranlett ifrågavarande

elektriska föreningars å Värmlandsnäs svåra ekonomiska läge, enkannerligen

de båda här närmast avsedda sammanslutningarnas, nämligen föreningarna

Ölserud—Millesvik och Eskilsäter, får jag hänvisa till den

av ämbetsverken i detta avseende framlagda utredningen. Såvitt av

utredningen framgår, synas huvudanledningarna till föreningarnas ekonomiska

trångmål hava varit dels rådande ogynnsamma förutsättningar i

allmänhet för jordbrukets utveckling i förevarande trakter, dels ock det

förhållandet att ledningsnätet — häri inbegripet såväl det av vattenfallsstyrelsen

anlagda bygdenätet som ock själva ortsnätet — färdigställts

under rådande dyrtid åren 1919—1921 med därav följande höga anläggningskostnader

och betydande överkapitalisering av anläggningarna. Detta

har lett till en ohållbar ekonomisk situation för de särskilda föreningarna.

I stället för att tillväxa har medlemsantalet inom desamma efterhand avtagit,

något som framstår såsom tämligen förklarligt, då enligt vad som

upplysts de fasta kostnaderna för distributionsnätets förräntning och amortering

tillika med utgifterna för själva energien i åtskilliga fall nått upp

till årsbelopp, som betydligt överstiga de elektrifierade egendomarnas hela

arrendevärden.

Den rekonstruktion, som under ämbetsverkens medverkan nu skulle

företagas för att bringa företagen i ekonomiskt jämviktsläge, går ut på

dels medgivande av vissa lättnader från vattenfallsstyrelsens sida i fråga

om kraftavgiftens beräkning dels ock nedskrivning av vattenfallsstyrelsens

och de privata långivarnas fordringar ävensom medgivanden i övrigt

från vederbörandes sida, att amorteringstiden för lån må utsträckas,

allt åtgärder som synts kunna genomföras utan att riksdagens medverkan

påkallas.

Beträffande Ölseruds—Millesviks och Eskilsäters elektriska föreningar anses

dock för att effektivt trygga fortbeståndet av dessa föreningars verksamhet

erforderligt, att jämsides med åtgärder av nyss angivet slag även

en direkt avskrivning av viss del av statens fordran enligt de tidigare utlämnade

lånen från kraftledningslånefonden äger rum. Till dylik avskrivnings

företagande torde riksdagens medgivande böra inhämtas. I fråga

om Ölseruds—Millesvikföreningen innebär förslaget, att en nedsättning av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202. 13

föreningens nuvarande kraftledningslån från 80,700 kronor till 40,000

kronor skulle åstadkommas genom direkt inbetalning från vissa borgensmän

av 13,000 kronor, varefter staten skulle medgiva avskrivning av

27,700 kronor. Å Eskilsäterföreningens nuvarande lånebelopp från fonden,

48,900 kronor, skulle enligt närmare angiven plan avskrivas 16,800 kronor,

varvid jämväl förutsättes viss ekonomisk insats från vederbörande borgensmäns

sida.

För egen del anser jag de rekonstruktionsförslag, som sålunda av de

fyra ämbetsverken efter omfattande utredningar framlagts, och den i sådant

avseende uppgjorda planen vara av beskaffenhet att böra från statens sida

godtagas. Härför synes tala såväl statens egna intressen med avseende å

dess fordringsanspråk som betydelsen av att icke ett stort antal personer

uti ifrågavarande redan förut ekonomiskt svagt ställda bygd bringas till

fullständig ruin.

Ämbetsverken hava vidare hemställt, att ett allmänt medgivande måtte

hos riksdagen utverkas om rätt för Kungl. Maj:t att för framtiden pröva

och avgöra frågor om antagande av ackord såväl beträffande lån från

kraftledningslånefonden som från vissa andra under statskontorets förvaltning

stående utlåningsfonder. Frågan om en dylik generell befogenhet

för Kungl. Maj:t synes vara av beskaffenhet att böra tagas under omprövning

i annat sammanhang.

Vidkommande till sist kraftledningslånet till det numera i konkurs försatta

Gustafsfors nya kraftaktiebolag har, såsom av lämnad redogörelse

framgår, det visat sig, att den ställda borgenssäkerheten för lånet varit otillräcklig.

För egen del har jag icke velat motsätta mig ett godtagande av

det gjorda ackordserbjudandet från borgensmännen. Enär, på sätt ovan

skett, frågan om eftergivande av statens rätt med avseende å vissa från

kraftledningslånefonden utlämnade lån föreslagits skola underställas riksdagens

behandling, har det synts mig lämpligt, att i samband därmed

jämväl nämnda ackordsfråga underställes riksdagens prövning.

I avseende å sättet för beredande av täckning för de förluster, som genom

förutberörda nedskrivningar uppkomma å fonden, får jag hänvisa till den

allmänna utredning angående kapitalförluster å statens utlåningsfonder

m. m., som framlagts i årets statsverksproposition (utgifter för kapitalökning;

sid. 39). Jämväl för ifrågavarande förluster å kraftledningslånefonden

torde täckning böra beredas på sätt i statsverkspropositionen föreslagits,

nämligen genom anlitande av den under riksgäldskontorets förvaltning

ställda fonden för statsskuldens amortering, därvid det blivande

ersättningsbeloppet bör tillföras riksgäldskontoret i gottgörelse för den

uppkomna förlusten av lånemedel. Enligt vad i statsverkspropositionen

förutsatts, bör för varje räkenskapsår upprättas redogörelse över dylika

förluster under året och täckning av eventuella förluster beredas över den

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

riksstat, som fastställes närmast efter räkenskapsårets utgång. Ett bifall

till nu föreslagna avskrivningsförfarande inverkar sålunda ej på riksstaten

för budgetåret 1928—1929.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

1) att å ölseruds—Millesviks elektriska förenings och Eskilsäters elektriska

förenings skulder till kraftledningslånefonden må, i samband med

genomförande av nämnda föreningars rekonstruktion i enlighet med här

ovan framlagd plan, avskrivas högst 27,700 kronor å den förra föreningens

skuld och högst 16,800 kronor å den senare föreningens; samt

2) att löftesmännen för ett Gustafsfors nya kraftaktiebolag från sagda

fond tidigare beviljat lån må mot erläggande av ett belopp av 35,453

kronor befrias från vidare betalningsansvar på grund av för sagda lån

ingången borgen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:260 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående nedskrivning av vissa från kraftledning slånefonden beviljade lån m. m. a1 i texten
  2. JoU 1928:63 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående nedskrivning av vissa från kraftledningslånefonden beviljade lån m. m. s. 12 i texten