Sök i Ratio Lex

Angående landsarkiv för Norrland m. m

1928-03-16 · 73 sidor, varav 67 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 67 av 73 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:212, Angående landsarkiv för Norrland m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 212.

1

Nr 212.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående landsarkiv

för Norrland m. m.; given Stockholms slott den 16

mars 1928.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

XJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 16 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfqren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Almkvist anför efter gemensam beredning

med t. f. chefen för kommunikationsdepartementet och chefen för

jordbruksdepartementet:

Under punkten 2 i åttonde huvudtiteln av 1928 års statsverksproposition

hemställde jag att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, i avbidan

på proposition om anslag till uppförande av arkivbyggnad i Norrland

m. m., för ändamålet beräkna ett extra reservationsanslag av 108,000 kronor.

Denna min hemställan blev av Kungl. Maj:t bifallen.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 179 häft. (Nr 212.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Landsarkiv

för Norrland

m. m.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Då utredningen i detta ärende numera avslutats, anhåller jag att ånyo

få anmäla detsamma och däri göra definitiv hemställan.

Enligt instruktion för landsarkiven i Uppsala, Vadstena och Lund

den 14 november 1902 hörde till området för landsarkivet i Uppsala icke

blott större delen av Svealand utan även hela Norrland. Det visade sig

emellertid snart, att de för landsarkivet i Uppsala disponibla lokalerna

ingalunda voro tillräckliga för att mottaga jämväl arkivhandlingarna

från Norrland samt att det även av andra skäl vore nödvändigt att avse

ett särskilt landsarkiv för denna del av landet. Sedan utredning i frågan

inkommit, framlade Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1907 års

riksdag (åttonde huvudtiteln, punkt 42) förslag om uppförande av landsarkivbyggnader

i Östersund för en beräknad kostnad av 210,000 kronor,

däri även inredningskostnad m. m. innefattades. Detta förslag blev emellertid

icke antaget av riksdagen. I skrivelse den 31 maj 1907 angående

reglering av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel anförde riksdagen

härom under punkt 33:

Kiksdagen, som icke vill bestrida, att ett landsarkiv särskilt för Norrland

kan vara av behovet påkallat, håller emellertid före, att då, på sätt

departementschefen framhållit, den nuvarande indelningen av fastlandet

i landsarkivdistrikt icke synes tillfredsställande, definitiv plan för dessa

distrikts omreglering bör vara fastställd, innan riksdagen beviljar medel

till lokal för ett sådant arkiv. Då härtill kommer, att såsom framgår av

särskilda under riksdagen väckta motioner, meningarna äro synnerligen

delade angående den lämpligaste platsen för arkivet och en mera omfattande

utredning i detta hänseende än den nu i ärendet förehragta synes

erforderlig, innan beslut i frågan fattas, har riksdagen icke ansett sig

för närvarande kunna bifalla Kungl. Maj:ts förslag.

Enligt ovannämnda jämväl av riksdagen berörda instruktion för landsarkiven

i Uppsala, Vadstena och Lund var riket indelat i tre landsarkivdistrikt,

omfattande för landsarkivet i TJppsala Stockholms, Uppsala,

Västmanlands och Kopparbergs län samt de fem norrländska länen, för

landsarkivet i Vadstena Södermanlands, Östergötlands, Göteborgs och Bohus,

Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Örebro län samt för landsarkivet

i Lund Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,

Malmöhus och Hallands län.

Denna instruktion har sedermera upprepade gånger ändrats. Enligt

nu gällande instruktion för landsarkiven av den 8 september 1924 (nr 406)

hava landsarkivdistrikten följande omfattning: för landsarkivet i Uppsala:

Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Örebro, Västmanlands och

Kopparbergs län; för landsarkivet i Vadstena: Östergötlands, Jönköpings,

Kronobergs och Kalmar län; för landsarkivet i Lund: Blekinge, Kristianstads,

Malmöhus och Hallands län; samt för landsarkivet i Göteborg:

Göteborgs och Bohus, Älvshorgs, Skaraborgs och Värmlands län. Gotlands

län sorterar under arkivdepån i Visby, för vilken instruktion fastställts

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

samma den 8 september 1924 (nr 407). De fem norrländska länen stå alltså

utanför den nuvarande landsarkivindelningen. Vad i övrigt beträffar

landsarkivens och arkivdepåns arbetsuppgifter och verksamhet tillåter

jag mig hänvisa till de nu senast nämnda instruktionerna.

Beträffande behandlingen vid 1907 års riksdag av frågan om förläggande

av ett landsarkiv för Norrland till Östersund anhåller jag att få

hänvisa till Kungl. Maj:ts ovanberörda framställning å sid. 204 o. f. i

1907 års åttonde huvudtitel samt riksdagens skrivelse nr 8, sid. 59. Jag

tillåter mig allenast erinra därom att stadsfullmäktige i Östersund i skrivelse

den 12 december 1906 bland annat förklarat,

dels att staden vore villig att till Kungl. Maj:t och kronan under äganderätt

överlåta utan ersättning och gravationsfritt samt vederbörligen

avstyckat och å karta avfattat och beskrivet det å eu med »Litt. B» märkt

situationsplan angivna område, vars norra och östra gränser sammanfölle

med en i ärendet omförmäld vretlotts norra och östra gränslinjer och

som för övrigt begränsades i väster av Köpmangatans förlängning eller

nuvarande landsvägen till Ås, och i söder av en linje dragen från sydligaste

punkten av vretlottens östra gränslinje parallellt med norra gränslinjen,

dels att staden utfäste sig, att inga eldfarliga inrättningar på

mindre avstånd än fyrtiofem meter från arkivbyggnaderna skulle någonsin

få uppföras på någon av de till arkivtomten angränsande lotterna,

dels ock att, om ifrågavarande område i en framtid skulle komma att läggas

inom stadsplanen, gator av tillräcklig bredd skulle utläggas på de

tre sidorna av arkivtomten, som icke gränsade mot landsvägen.

I skrivelse den 24 oktober 1907 upptog riksarkivarien ånyo frågan om

lämpligaste platsen för ett norrländskt landsarkiv till skärskådande och

anförde därom i huvudsak:

Någon stad i Norrland, som kunde anses vara självskriven såsom säte

för ett landsarkiv på samma sätt som till exempel Lund eller Uppsala

inom sina respektive områden, lärer icke finnas, ännu mindre någon stad

med verkligt centralt läge, då den egentliga bygden ända till senaste

tid varit samlad öster och söder om Lappmarkens ofantliga ödemarker.

I Norrland har som bekant intill senare tider kustbygden spelat den

största rollen, och Umeå synes ligga, väl ej på kustlinjens mittpunkt,

men icke heller så synnerligt långt därifrån. Men Jämtlands till stor del

bördiga och relativt folkrika bygd bildar ett undantag från nyssnämnda

förhållande. Jämtlands län sträcker sig långt åt söder, och om Gävleborgs

län kommer till, lärer Östersund utan alltför mycken överdrift kunna

sägas ha »ett jämförelsevis centralt läge», så långt man kan tala om ett

sådant inom en landsdel, varav den vida större hälften intill senaste tid

utgjorts av en sammanhängande ytterst glest befolkad öde- och vildmark.

Ett nytt moment har i detta hänseende tillkommit genom riksdagens beslut

om den norrländska inlandsbanans påbörjande. Till det övre Norrlands

inre delar lärer Östersund genom nämnda bana komma i ett centralare

läge än vare sig Umeå eller Härnösand. Skall man inom Norr
-

1907 års

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212

lands väldiga område utse platsen för ett första landsarkiv, synes det

vidare vara naturligt nog, att man söker den i den södra hälften. Landsdelen

är tillräckligt stor att inom sig rymma mer än ett landsarkivområde.

Kommer en gång tiden för upprättande av ett nytt sådant, bör dess

medelpunkt givetvis sökas i det övre Norrland. Även om Gävleborgs län

skulle förläggas till Uppsala landsarkivområde, synes Östersund kunna

försvara sin plats som säte för ett landsarkiv.

En huvudsynpunkt vid utseende av orten för ett landsarkiv har för

riksarkivarien emellertid varit, att arkivet skulle bliva av så stort gagn

för forskningen som möjligt. I detta avseende har framhållits, att Östersund

låge vid en under en god del av året allt livligare trafikerad stråkväg,

att staden komme att inrymma ett bibliotek, som borde vara utvecklingsmöjligt

—- dess volymantal uppgives till nära 40,000 — och sålunda

torde bliva uppsökt för forskningar av olika slag, ävensom att där funnes

en fornminnesförening, som utövade eu förtjänstfull litterär verksamhet.

Östersund torde därför för närvarande bland Norrlands städer äga de

bästa förutsättningar för att mottaga ett landsarkiv och få dess innehåll

tillgodogjort för forskningen. Tilläggas må, att den av stadsfullmäktige

i Östersund erbjudna tomten lärer vara synnerligen lämplig.

Huvudsaken är emellertid, att Norrland får ett eget landsarkiv. Skulle

Kungl. Maj:t och riksdagen bestämma sig för en annan ort, lärer arkivväsendet

i varje fall komma att göra det bästa möjliga av valet. Och i

detta avseende kan för närvarande åtskilligt anses tala för Härnösand;

staden har onekligen varit ett centrum för andlig odling i Norrland,

den är säte för dess äldsta domkapitel, vars arkiv tvivelsutan är innehållsrikt;

den har liksom Östersund ett högre allmänt läroverk och därjämte

ett seminarium, och dess läge är också sådant, att det torde locka

resande, om än icke i samma grad som Jämtland. Det ligger något sydligare

än Östersund, men ej så mycket, att detta i och för sig kan få

någon väsentlig betydelse.

över denna riksarkivariens skrivelse avgåvos i anledning av remiss

yttranden av domkapitlen i Uppsala, Härnösand och Luleå samt länsstyrelserna

i de fem norrländska länen.

Domkapitlet i Uppsala yttrade;

Beträffande frågan huruvida Gävleborgs län borde tillhöra Norrlands

landsarkivområde ville domkapitlet såsom sin mening uttala, att med hänsyn

därtill, att såväl Hälsingland som Gästrikland av ålder tillhört Uppsala

ärkestift, det vore ur stiftshistorisk synpunkt såväl som forskningssynpunkt

ändamålsenligt, att dessa landskaps arkivalier samlades i Uppsala

landsarkiv. I fråga om platsen för det norrländska landsarkivet

funne domkapitlet, på grund av vad som dittills offentligen uttalats, Östersund

vara den lämpligaste platsen både med avseende på trygghet och

forskningsmöjligheter.

En ledamot av domkapitlet, dåvarande professorn L. O. J. Söderblom,

var i denna punkt av skiljaktig mening och ansåg, att Härnösand såsom

varande andligt centrum för Norrland och på grund av denna stads utvecklingsmöjligheter

närmast borde ifrågakomma såsom förläggningsort

för ett norrländskt landsarkiv.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 212. 5

Domkapitlet i Härnösand yttrade:

De städer, som av Kungl. Maj:t i till riksdagen avläten proposition eller

av motionärer vid riksdagen ifrågasatts såsom plats för ett norrländskt

landsarkiv, vore Östersund, Härnösand och Umeå. På skiil, som av riksarkivarien

anförts, syntes dock sistnämnda stad utan vidare kunna lämnas

ur räkningen. Vid jämförelse mellan Östersund och Härnösand ur

synpunkten av lämplig förläggningsort för ett blivande första landsarkiv

för Norrland måste domkapitlet giva företräde åt Härnösand. Såsom av

såväl motionären vid riksdagen som riksarkivarien framhållits, hade

Härnösand sedan århundraden tillbaka utgjort centralpunkten för den

andliga odlingen i Norrland. Och genom sina många läroanstalter vore

ock staden fortfarande i särskild grad ägnad att tillgodose de kulturella

intressena. Vid domkapitlet funnes ett innehållsrikt och värdefullt arkiv,

som borde kunna draga forskare till sig. Även stadens läge och kommunikationsförhållanden

syntes domkapitlet erbjuda avsevärda fördelar. För

resande, som föredroge sjövägen, och detta torde i allmänhet vara förhållandet

med den i jämförelse med det inre Norrland tätast befolkade

kustbygden, vore staden på detta sätt tillgänglig under större delen av

året. Och redan nu genom Härnösand—Sollefteå järnväg sammanknutet

med statens järnvägsnät, torde samhället efter all sannolikhet inom en

icke alltför långt avlägsen framtid genom den så kallade ostkustbanan

komma i en mera direkt och raskare förbindelse med de södra orterna.

Domkapitlet i Luleå framhöll bland annat önskvärdheten av att ett

blivande landsarkiv i Norrland icke komme att förläggas så avlägset från

det även i övrigt från den allmänna samfärdseln isolerade övre Norrland,

som från sydliga delar av landsändan påyrkats. Det syntes fördenskull

domkapitlet, att Umeå borde befinnas vara en lämplig förläggningsort

för det norrländska landsarkivet.

Länsstyrelsen i Gävle hemställde på de av riksarkivarien anförda skälen,

att det ifrågasatta landsarkivet för Norrland måtte förläggas till

Östersund.

Länsstyrelsen i Härnösand anförde i utlåtande den 26 november 1907:

Härnösand hade sedan århundraden varit medelpunkten för andlig

odling i Norrland; då där funnes ett mer än vanligt stort antal läroanstalter,

kunde man med skäl säga, att där gåves förutsättningar för

tillgodoseende av kulturella intressen. Norrlands äldsta domkapitel med

dess utan tvivel innehållsrika arkiv hade där sitt säte.

Härnösands läge och kommunikationsförhållanden, vilka mer och mer

förbättrades och komme att ofantligt utvecklas, när den s. k. ostkustbanan

bleve färdig, talade ock för valet av Härnösand.

Förutom nu angivna förhållanden, vilka med varandra sammanställda

otvetydigt talade för Härnösand såsom den rätta platsen för arkivet,

borde även bemärkas, att Härnösands stad, såsom av två skrivelsen bilagda

utdrag av dess protokoll för den 12 mars och den 12 november 1907

framginge, vore villig att kostnadsfritt upplåta för arkivet ändamålsenlig

och lämpligt belägen tomt ävensom att låta utan kostnad för statsverket

framdraga till tomten vatten och avloppsledning. Kungl. Maj:ts

befallningshavande finge fördenskull för sin del uttala deu meningen, att

ett blivande landsarkiv för Norrland borde förläggas till Härnösand.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Länsstyrelsen i Östersund meddelade i utlåtande den 31 december 1908:

För att utröna intresset i länet för förläggande inom detsamma av ett

landsarkiv för Norrland hade länsstyrelsen genom allmän kungörelse

lämnat församlingarna i länet tillfälle att å kyrkostämmor uttala sig

rörande önskvärdheten av arkivets förläggande till Östersund.

Länsstyrelsen, som med sitt utlåtande överlämnat i anledning härav

inkomna yttranden från församlingar inom länet ävensom en skrivelse

från Jämtlands läns fornminnesförening, anförde i fortsättningen:

Vid behandling i riksdagens andra kammare av Kungl. Maj:ts proposition

år 1907 angående uppförande av ett landsarkiv i Östersund hade

undertecknad landshövding tillfälle att uttala sig i frågan. Och jag framhöll

därvid, att huvudsaken vore att få ett särskilt landsarkiv för Norrland

och att få det snart. Lokalfrågan borde ej göras till någon huvudfråga.

Vad angick de då ifrågasatta platserna, Östersund, Härnösand och

Umeå, antydde jag, att jag ansåg den förstnämnda vara den lämpligaste.

Den sålunda framhållna åsikten synes länsstyrelsen fortfarande äga sin

giltighet. Då det här emellertid gäller att yttra sig just om platsen för

arkivet, må ytterligare beröras de skäl av objektiv beskaffenhet, som tala

för arkivets förläggande till Östersund.

Det viktigaste och såsom det synes avgörande av dessa är deu större

trygghet, som denna plats äger, såsom belägen långt inne i landet, i förhållande

till städerna vid kusten. Därnäst kommer den omständigheten,

att Östersund är, framförallt efter det den redan påbörjade inlandsbanan

blivit färdig, i avseende å kommunikationer bättre lottat än de andra föreslagna

platserna, som båda äro belägna vid bibanor, vilka, särskilt den

till Härnösand, försinka resan dit. Även i avseende på central belägenhet

synes Östersund, efter tillkomsten av inlandsbanan, taga försteget,

helst om till distriktet skulle läggas Gävleborgs län. Ur denna synpunkt

lärer det emellertid ej vara riktigt att räkna allenast avståndet fågelvägen

till de olika platserna i det blivande distriktet, ehuruväl även så

räknat Östersund torde få anses fullt mäta sig med de andra båda städerna;

utan man måste även, synes det, taga hänsyn till att arkivet är

avsett att göra där förvarade arkivalier tillgängliga för studier, vadan

det icke bör läggas mera avlägset från medelpunkterna för landets vetenskapliga

liv, än en erforderlig hänsyn till arkivdistriktets intressen med

nödvändighet kräver. Ur sistberörda synpunkt synes Östersund vara vida

bättre beläget än vilken som helst av städerna Härnösand eller Umeå,

framför allt den sistnämnda, vilken därför såsom plats för det ifrågavarande

arkivet icke torde ens böra komma i fråga.

Ett skäl, som med avseende på Härnösand plägat framhållas och vid

vilket även riksarkivarien fästat en viss betydelse, är, att Härnösand av

ålder skulle vara medelpunkten för kulturellt liv i Norrland. I detta avseende

vill länsstyrelsen erinra, att det stora kulturella intresse, som av

ålder utmärkt Jämtlands inbyggare och på senare tiden tagit sig ganska

påtagliga uttryck i en strävan att till Östersund såsom länets huvudort

samla provinsens från gammalt bevarade kulturella skatter; dit skall förflyttas

det gamla biblioteket på Frösön, tillökat med andra värdefulla

samlingar; dit hava sammanförts ej obetydliga samlingar av fornsaker,

som stå under fornminnesföreningens vård och bland vilka till och med

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kuwjl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

vitterhetsakademien i dagarna funnit anledning att utvälja några för

att, i utbyte mot andra, tillöka dess samlingar; dit striivar eu nybildad

förening för hemslöjdens utveckling att samla, såsom kulturella minnen

av allmogens forna konstskicklighet och modeller för dennas återuppväckande,

de alster, som ännu finnas kvar av detta förfädrens arbete.

Om det kulturella intresset inom provinsen vittnar även det flitiga arbete,

som, även av män ur allmogens led, där bedrivits och fortfarande

bedrives inom området för skildringar av särskilda socknars forna förhållanden

samt andliga och ekonomiska liv, av vilka skildringar flera befordrats

till trycket och ännu andra äro fortfarande gömda i dannemäns

otryckta anteckningar.

Slutligen vill länsstyrelsen framhålla, till den betydelse det kan hava,

att den av Östersunds stad erbjudna platsen för landsarkivet är såsom

byggnadsplats av utmärkt beskaffenhet samt har en sällsynt fri och vacker

belägenhet med utsikt över Storsjön och Frösön.

På grund av dessa skäl anser länsstyrelsen för sin del, att med avseende

på belägenhet och övriga förhållanden Östersund är den lämpligaste platsen

av de föreslagna för det nu ifrågasatta landsarkivet för Norrland.

De församlingar inom länet, som uttalat sig i frågan (33 stycken), hava

samtliga liksom Jämtlands läns fornminnesförening förordat Östersund

såsom förläggningsort för landsarkivet.

Länsstyrelsen i Umeå, som i ärendet hört stadsfullmäktige och magistraten

därstädes, förordade i likhet med dessa korporationer, att Umeå

måtte utses till plats för ett blivande landsarkiv för Norrland.

Stadsfullmäktige i Umeå anförde i skrivelse den 6 december 1907 bland

annat:

I fråga om läget hade Umeå ett avgjort företräde framför andra orter,

då denna stad kunde sägas vara centralpunkten på Norrlands långsträckta

kustland. Säte för Västerbottens läns administration och dess

viktigaste ort för in- och utförsel ägde Umeå genom sitt läge vid den dit

segelbara Umeälv sedan gammalt goda sjö- och lands vägskommunikationer;

och hade genom statsbanans framdragande genom Norrland Umeå

stad kommit i ännu livligare och snabbare förbindelse såväl med de övriga

norrländska länen som med riket i allmänhet. Inlandsbanan komme

genom de sammanbindningsbanor, som otvivelaktigt skulle komma till

stånd, i hög grad att underlätta förbindelserna mellan Umeå och inre

landet, särskilt lappmarken. Vidare hade Umeå varit ocli vore fortfarande

centrum för den andliga bildningen inom Västerbotten, och staden

måste med hänsyn till invånarantalets ökning samt utveckling av stadens

handel, industri och näringar räknas bland de stadigt framåtgående samhällena.

Slutligen borde det förhållande, att staden vore villig att för

ändamålet upplåta synnerligen väl belägen tomt, visa stadens livliga intresse

för landsarkivväsendet.

Länsstyrelsen i Luleå förordade i utlåtande den 31 december 1907 Östersund

såsom förläggningsplats för ifrågavarande landsarkiv och uttalade

sig därvid sålunda:

Tvekan syntes visserligen kunna råda, om företrädet i detta avseende

borde givas åt Härnösand eller åt Östersund, då bägge dessa städer på

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 212.

goda skäl förordats. Dock torde de skäl, riksarkivarien anfört såsom stöd

för sin uppfattning, att arkivet lämpligen borde förläggas till Östersund,

vara mest vägande. Dess från kusten avlägsna läge skulle erbjuda arkivet

det bästa skydd, och genom sina kommunikationsleder bleve arkivet

lättare tillgängligt för övre Norrland än om det komme att förläggas till

Härnösand. Det syntes också med tanke på den utveckling, de nordligaste

länen otvivelaktigt ginge tillmötes, vara välbetänkt att nu förlägga det

ifrågasatta arkivet till en mera sydligt belägen plats, då förhållandena i

en framtid, om också avlägsen, kunde kräva inrättandet av ett särskilt

arkiv för den nordligare delen av Norrland. Med avseende fäst härå och

då Umeå syntes vara allt för nordligt beläget för att för närvarande

komma i åtanke, då fråga vore om inrättande av ett arkiv för Norrland,

syntes denna plats bland de föreslagna vara minst lämplig.

Sedan handlingarna i ärendet härefter remitterats till riksarkivarien,

anförde denne i utlåtande den 18 november 1910 huvudsakligen följande:

I avseende på det norrländska landsarkivområdets utsträckning i söder

hade riksarkivarien i sin skrivelse den 9 november 1907 framhållit, att en

viss tvekan kunde uppstå, nämligen beträffande Gävleborgs län, som

hörde till Uppsala ärkestift. Större delen av länet utgjordes emellertid

av ett rent norrländskt landskap; åtskilliga domkapitel med sina arkiv,

såsom Västerås, Strängnäs, Linköping, Kalmar, Växjö, Skara, befunne

sig på annan ort än landsarkiven, utan att några väsentliga olägenheter

därav förmärkts, och sedan leveranserna från Örebro län till Uppsala

landsarkiv fullbordats, torde utrymmet där bliva så pass upptaget, att

plats ej funnes för något nytt län. Riksarkivarien ansåge det under sådana

förhållanden vara lämpligast, att Gävleborgs län hänfördes till det

norrländska landsarkivområdet.

I skrivelsen den 9 december 1907 hade riksarkivarien redan framhållit,

att Norrland till arealen vore så stort, att där utrymme funnes för

flera landsarkivområden, ända till tre eller fyra. Det vore tydligt, att ett

enda landsarkiv för omkring 240,000 kvadratkilometer icke kunde tillfredsställa

önskningar eller intressen på alla håll. Även om Norrland delades

i två landsarkivområden, bleve dessa i jämförelse med förhållandena

i södra delen av fastlandet mycket stora. Gävleborgs, Västernorrlands

och Jämtlands län, som i sådant fall tydligen borde utgöra ett område,

omfattade nära 90,000 kvadratkilometer, eller omkring 50 procent mera

än Uppsala landsarkivområde, som vore det största i den södra delen;

Västerbottens och Norrbottens län, som skulle utgöra det andra området,

omfattade nära 155,000 kvadrakilometer eller föga mindre än hela fastlandet

söder om Norrland (omkring 158,000 kvadratkilometer), som vore

delat i fyra landsarkivområden. Men det sydnorrländska området räknade

för närvarande endast omkring 614,000, det nordnorrländska endast

omkring 314,000 invånare, medan i Götaland ett landsarkiv representerade

omkring 960,000 invånare, i Svealand ännu flera eller omkring 1,100,000.

Om man nu, såsom riksarkivarien ansåge, borde ordna landsarkivförhållandena

i Norrland även med tanke på framtiden, syntes det vara

uppenbart, att ett första landsarkiv borde läggas så, att det väl kuode

motsvara sin uppgift, även om det ofantliga området en gång skulle

komma att delas, och det syntes då vara lika tydligt, att det första landsarkivet

borde läggas inom den södra delen av Norrland, den, som mot
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

i)

Kungl. Muj:ts proposition Nr 212.

svarades av Gävleborgs, Västernorr lands och Jämtlands län. Detta skulle

följaktligen innebära, att Umeå för niirvarande verkligen vore uteslutet

ur tävlan. Alltså återstode städerna Härnösand och Östersund, båda belägna

i södra delen av Norrland, nära nog på samma breddgrad, men den

ena vid kusten, den andra langt in i landet.

I sin skrivelse den 24 oktober 1907 hade riksarkivarien anmält, hurusom

det för honom nyligen framhållits, att man i vissa kretsar umginges med

planer att försöka göra Härnösand till en medelpunkt för eu kulturell

norrländsk verksamhet. Sedan detta skrivits hade ifrågavarande verksamhet

låtit på flerfaldigt sätt höra av sig. Ett upprop hade år 1909 utfärdats

till förmån för Norrländska hembygdsbiblioteket» och undertecknat

av omkring 150 personer. Det ville emellertid synas, som om

uppropet förnämligast vore att betrakta som ett inlägg till förmån för

det norrländska landsarkivets förläggande till Härnösand, vartill anknöte

sig uppmaningen att lämna bidrag till ett något så när fullständigt och

utvecklingsmöjligt norrländskt hembygdsbibliotek, enär utsikterna för

Härnösand tvivelsutan i hög grad skulle förbättras, om man där vid sidan

om arkivet kunde bjuda på ett dylikt bibliotek. Man torde kunna anmärka,

att det vore två skilda saker som behandlades, att arkivutsikten

användes som ett lockmedel för att få bidrag till hembygdsbiblioteket, på

det att biblioteket sedermera måtte kunna attrahera arkivet; man torde

vidare kunna göra åtskilliga erinringar mot den något vittsvävande planen

för hembygdsbiblioteket, i vilken icke många grenar av mänskligt

vetande torde saknas.

Till riksarkivarien hade vidare överlämnats »Stadgar för föreningen

för norrländsk hembygdsforskning», av vilka framginge, att föreningens

styrelse skulle hava sitt säte i Härnösand, att föreningen skulle hava en

avdelning för biblioteksverksamhet med uppgift att såsom styrelse för

det »norrländska hembygdsbiblioteket i Härnösand» hava överinseende

över detsamma, ävensom bland annat »att upptaga historisk-arkivalisk

forskning». Något annat förekomme icke och kunde ju knappast förekomma

om föreningens blivande arkivaliska verksamhet.

Vidare omnämnde riksarkivarien de erbjudanden av fri tomtplats, som

stadsfullmäktige i Härnösand lämnat. Av vad därutinnan förekommit

framginge, att stadsfullmäktige visat allt tillmötesgående, man rimligen

kunde begära i fråga om upplåtande av tomt för ifrågavarande statsändamål.

Riksarkivarien hade härefter att upptaga frågan om Östersund. Riksarkivarien,

som sommaren 1909 vid ett besök i staden haft tillfälle att

taga den erbjudna arkivtomten i betraktande, kunde endast bekräfta, att

den hade ett synnerligen fritt och vackert läge. Stadsfullmäktige i Östersund

hade i det fallet gjort allt vad man av dem kunde begära.

Redan i skrivelse den 29 november 1904 angående tomt för en eventuell

landsarkivbyggnad i Östersund hade riksarkivarien framhållit, att staden

hade ett jämförelsevis centralt läge vid en under en del av året mycket

trafikerad stråkväg, liksom att den låge mera skyddad än de norrländska

kuststäderna. En bifogad kartskiss utvisade, att inom ett i framtiden

bildat sydnorrländskt landsarkivområde, omfattande Gävleborgs, Västernorrlands

och Jämtlands län, Östersund verkligen skulle få ett något så

när centralt läge även i rent geografiskt hänseende, beläget som det där
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

jämte vore vid korsningen av den jämtländska tvärbanan och den norrländska

inlandsbanan.

Östersunds betydelse i kulturellt hänseende hade, utom av riksarkivarien

i tidigare skrivelser, framhållits både av länsstyrelsen i Jämtlands län

och Jämtlands läns fornminnesförening. Att ett livligt intresse av

ifrågavarande art vore till finnandes i Jämtland torde vara obestridligt.

Det syntes å andra sidan hittills hava inskränkt sig till länet

och icke sträckt sig till Norrland i dess helhet. Denna omständighet

gjorde, att riksarkivarien under hand och försöksvis hört sig

för hos ett par intresserade personer inom länet, huruvida några

sympatier vore att påräkna för upprättande av en arkivdepå i Östersund

uteslutande för Jämtlands län och möjligen kombinerad med

Jämtlands bibliotek, under det att ett landsarkiv för det övriga Norrland

förlädes till Härnösand, men hade riksarkivarien härpå omedelbart fått

ett avböjande svar.

Om det gällde att föreslå platsen för ett enda norrländskt landsarkiv

och välja mellan de två senast behandlade städerna, ansåge sig riksarkivarien

utan någon tvekan kunna erkänna, att ett norrländskt landsarkiv

i Härnösand väl torde kunna fylla sin uppgift. Stadsfullmäktige hade

visat den offervillighet man kunnat begära, lämpligheten av den erbjudna

tomten syntes vara obestridlig. Så allvarsamma faror i händelse av ett

fientligt anfall hade ej stadens läge vid kusten av riksarkivarien ansetts

innebära, att man ensamt av den anledningen borde förklara förslaget

om detta förläggande oantagligt. Ett obestridligt kulturellt intresse hade

kommit till synes i Härnösand och dess omnejd, som torde innebära en

viss garanti för att ett landsarkivs arkivalieserier icke skulle förbliva

obegagnade. Förekomsten av ett domkapitelsarkiv på platsen kunde ju

också anses tala för saken.

Om riksarkivarien icke dess mindre ansett sig böra fasthålla sitt ursprungliga

förslag att förlägga det första norrländska landsarkivet till

Östersund, berodde det på följande skäl. Att börja med syntes Östersund

i denna fråga hava eu viss prioritet. Redan år 1904 väcktes hos stadsfullmäktige

därstädes en motion om kostnadsfritt upplåtande av tomt

till ett norrländskt landsarkiv och efter föregången utredning genom

drätselkammaren heslöto stadsfullmäktige den 16 november samma år att

till en blivande sådan byggnad kostnadsfritt erbjuda ett jordområde av

omkring 50 ar; faktiskt vore det område, som staden erbjudit, betydligt

större. Inom den södra delen av Norrland torde man vidare icke kunna

bestrida, att Östersund har ett jämförelsevis ganska centralt läge. En viss

betydelse ur skyddets synpunkt syntes man också böra tillerkänna Östersunds

läge inne i landet. De kulturella förutsättningarna för ett landsarkivs

utnyttjande syntes riksarkivarien knappast vara mindre i Östersund

än i Härnösand. Härnösand hade flera läroanstalter än Östersund,

och det erkändes villigt, att detta hade en viss betydelse. Den borde dock

icke överskattas; erfarenheterna från södra Sverige tycktes visa, att det

icke vore lärarna vid den ena eller andra skolan, som flitigast besökte arkiven.

Vad åter förekomsten av ett gammalt domkapitelsarkiv anginge

behövde endast erinras, att de flesta sådana arkiv för närvarande befunne

sig på annan ort än landsarkivet. Härtill borde läggas, att den moderna

kulturella verksamheten i Östersund uppenbarligen hade äldre anor än

den motsvarande i Härnösand. Jämtlands fornminnesförening kunde snart

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t# proposition Nr U1X. 11

se tillbaka på tjugufem års verksamhet. Jämtlands bibliotek existerade

likaledes sedan många år och komine snart att flytta in i egen byggnad.

Det planerade norrländska biblioteket i Härnösand befunne sig ännu i tillblivandets

skede, och vad som kommit till riksarkivariens kännedom om

verksamheten för detsamma syntes icke riktigt vittna om eu fullt genomtänkt

plan och hade förefallit sakna nödig begränsning.

Riksarkivarien slutade med att hemställa, att Kungl. Maj:t till 1911

års riksdag täcktes avlåta proposition om beviljande av ett anslag av

230,000 kronor till uppförande efter redan befintliga ritningar av byggnader

för ett landsarkiv i Östersund, av vilken summa ett lämpligt belopp,

i händelse av riksdagens hifall till förslaget i dess helhet, torde böra äskas

för år 1912.

I en den 10 januari 1911 dagtecknad skrivelse ingingo stadsfullmäktige

i Härnösand i ett vidlyftigt bemötande av de av riksarkivarien angivna

skälen till att giva Östersund företrädet. Jag tillåter mig att ur stadsfullmäktiges

framställning anföra följande:

Såväl Medelpads som Ångermanlands flesta kommuner hade uttalat

sig för Härnösand. Till förmån för Härnösand talade särskilt dess goda

sjöfartsförbindelser såväl norrut som söderut.

Goda utsikter funnes för att den s. k. ostkustbanan skulle komma till

stånd, varigenom stadens kommunikationsväsen skulle ytterligare förbättras.

I fråga om belägenheten ur skyddets synpunkt kunde Härnösand

och Östersund anses tämligen jämställda, då man ej kunde förutsäga, varifrån

ett fientligt anfall kunde komma. I Östersund funnes blott ett elementarläroverk,

medan Härnösand förutom ett sådant läroverk jämväl

hade ett folkskoleseminarium, en teknisk elementarskola, en navigationsskola

och en dövstumskola, varjämte Härnösand vore säte för ett domkapitel,

vid vilket vetenskapliga krafter vore knutna. Västernorrlands

läns museisällskap vore äldre än Jämtlands fornminnesförening, vadan de

kulturella intressena i Härnösand vore väl så gamla som de i Östersund,

östersundsmuseet stode såväl kvalitativt som kvantitativt avgjort efter

Härnösandsmuseet. Jämtlands bibliotek innehölle icke, såsom namnet

gåve anledning att antaga, litteratur om Jämtland och dess förhållanden

utan väsentligen gammal teologisk, medicinsk och naturvetenskaplig litteratur

från 1800-talets början, ävensom gamla filosofiska arbeten samt

äldre historia. Till Härnösand vore det norrländska hembygdsbiblioteket

förlagt. Detta vore avsett att innefatta litteratur om Norrland och norrländska

förhållanden samt sådan vetenskaplig facklitteratur och populärvetenskaplig

litteratur, som fölle inom hembygdsforskningens ram. I

Härnösand funnes dessutom ett stiftsbibliotek med inemot 14,000 band.

Även från billighetens synpunkt talade skäl för att Härnösand finge eu

ny offentlig statsinstitution i stället för den från staden avflyttade VI

arméfördelningens expedition samt Västernorrlands regementes skolor och

officerare. Östersund däremot hade i sådant avseende vederfarits stora

förmåner. Två regementen hade förlagts dit liksom ock arméfördelningens

expedition, ett nytt hospital vore under uppförande i stadens omedelbara

närhet, och staten hade, om ock med något bidrag från Östersunds

stad och Jämtlands kommuner, sörjt för dess järnvägsförbindelser, medan

Härnösand och södra Ångermanland i sistnämnda avseende varit så gott

som uteslutande hänvisade till sig själva.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Äldre förslag

till ombyggnad

av landshövdingresidenset

i

Härnösand.

1911 års

förslag ang.

förening av

lantmäterikontor

i

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Vid denna stadsfullmäktiges skrivelse voro fogade bland annat yttranden

av 46 kommuner i Västernorr lands län rörande lämpligaste platsen

för landsarkivets förläggning; och förordade dessa, med ett undantag till

förmån för Sundsvall, Härnösand.

Härefter bemötte särskilda kommitterade, utsedda av stadsfullmäktige

i Östersund, i skrivelse den 6 december 1911 vad Härnösands stadsfullmäktige

anfört till förmån för Härnösand såsom förläggningsplats för

ifrågavarande landsarkiv.

Vidare överlämnade öv er intendent sämbetet med utlåtande den 14 november

1911 från Härnösand infordrade upplysningar och kartor, varav

— yttrade ämbetet — torde framgå, att den av stadsfullmäktige därstädes

erbjudna tomten i avseende å såväl belägenhet som grundförhållanden

vore för ändamålet lämplig. I samband därmed vitsordade ämbetet, att

de för ett landsarkiv i Östersund utarbetade ritningarna kunde utan förhöjning

i arbetskostnaden läggas till grund för uppförande av landsarkivbyggnader

å den härför ifrågasatta tomten i Härnösand.

Ytterligare får jag omnämna ett förslag, som uppkom i samband med

fråga om beredande av ny bostad åt landshövdingen i Västernorrlands

län och som gick ut därpå, att till arkivlokaler skulle användas det dåvarande

landshövdingeresidenset i Härnösand.

Sedan såväl 1910 som 1911 års riksdag avslagit av Kungl. Maj:t gjorda

framställningar om uppförande av nybyggnad för beredande av lämplig

bostad åt landshövdingen i nämnda län, anbefallde Kungl. Maj:t den 29

september 1911 överintendentsämbetet att inkomma med skissritningar och

approximativa kostnadsberäkningar till dels nytt landshövdingresidens

och dels i sammanhang härmed ny lokal för länets lantmäterikontor.

Samtidigt därmed förständigades överintendentsämbetet att revidera tidigare

gjorda utredningar och förslag till framtida användande av det

dåvarande landshövdingresidenset i främsta rummet för inrymmande av

ett landsarkiv.

Överintendentsämbetet, som infordrat riksarkivariens yttrande i sistnämnda

fråga, inkom med den 14 november 1911 dagtecknat utlåtande och

förslag rörande landshövdingresidensets omändring till ett landsarkiv

för Norrland för en beräknad kostnad av 91,000 kronor.

I nyssnämnda yttrande, som är avgivet den 26 oktober 1911, upptog

riksarkivarien nämnda förslag till ingående granskning och fann sig därvid

av flera skäl höra på det bestämdaste avstyrka den ifrågasatta inredningen

av det gamla länsresidenset i Härnösand till landsarkivlokaler.

Genom beslut den 12 augusti 1912 anbefallde Kungl. Maj:t överintendentsämbetet

att inkomma med förslag jämte kostnadsberäkning till gemensam

byggnad för landsarkiv i Norrland och lantmäterikontor för Väs
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kutujl. Maj:ts ''proposition Nr 212. 13

ternorrlands län å den Härnösands stad tillhörande tomten nr 351—352 i

samma stad.

Med skrivelse den 24 december 1912 överlämnade överinteudentsämbetet

det sålunda infordrade förslaget och förordade därvid ett vid

skrivelsen fogat, med alternativ III betecknat förslag, vilket enligt bilagda

kostnadsberäkningar skulle draga eu kostnad av 282,000 kronor, av vilken

summa cirka 25 procent skulle komma på lantmäterikontorslokalerna eller

70,500 kronor och cirka 75 procent på de till landsarkivet hörande lokalerna

eller 211,500 kronor.

Över detta överintendentsämbetets förslag avgavs den 20 november

1913 yttrande av riksarkivarien, som därvid anförde följande:

I likhet med överintendentsämbetet får riksarkivarien förorda alternativet

III, som innebär, att magasinsbyggnaden genom en gång är skild

från byggnaden för expeditionslokalen, att vaktmästarbostäderna äro

förlagda på vinden och att huvudingången är från Nybrogatan. I avseende

på landsarkivets lokaler framhåller riksarkivarien behovet av dels

ett reservrum att användas för forskare, som begagnade medförd skrivmaskin

och som icke gärna kunde placeras i den allmänna läsesalen, dels

ock anordnande i magasinslokalerna av några dammningsbalkonger. Vad

beträffar de uppgjorda kostnadsberäkningarna synes ingen post ha blivit

upptagen för inventarier i landsarkivet.

Vad huvudfrågan vidkommer eller förläggningsorten för ett gemensamt

norrländskt landsarkiv, har riksarkivarien för sin del ej kunnat övertyga

sig om Härnösands företräde. Upprättande av ett enda landsarkiv

för Norrlands ofantliga områden kommer emellertid otvivelaktigt att framkalla

missnöje på olika håll. Erfarenheten under de senaste åren har

bestyrkt detta. Riksarkivarien har därför ånyo velat upptaga en tidigare

tanke, nämligen på inrättande tills vidare av två arkivdepåer, den ena i

Östersund närmast för Jämtlands län, som i åtskilliga avseenden synes

utgöra ett egenartat kulturområde, den andra i Härnösand närmast för

Västernorr lands, Västerbottens och Norrbottens län. Fråga uppstår sedermera

vart Gävleborgs län skall föras. De äldre arkivalierna från länsstyrelsen

i sistnämnda län äro för närvarande deponerade i Uppsala landsarkiv.

De ha emellertid visat sig innehålla synnerligen värdefulla upplysningar

för hela södra Norrlands äldre förhållanden och synas sålunda

böra ha sin plats i ett norrländskt landsarkiv; övriga arkiv inom länet

borde i så fall givetvis göra sällskap. En utredning är i detta fall erforderlig

liksom även i fråga om åtskilliga andra omständigheter, lokal,

personal o. s. v. Det livliga intresse, som för närvarande på olika håll

råda både för Norrlands äldre kulturförhållanden och för dess utvecklingsmöjligheter,

torde, vill det synas, bättre komma att tillgodoses genom

en anordning av ovan angivna slag, om dess genomförande ej stöter

på alltför svåra hinder, än genom upprättande av ett enda landsarkiv för

hela det norrländska området. Den tid kan sedan möjligen en gång

komma, då man kan finna det lämpligt att upprätta ett tredje landsarkiv

för övre Norrland i Umeå eller Luleå eller någon nyuppvuxen stad.

Över överintendentsämbetets ovanberörda utredning och förslag avgav

vidare lantmäter istyr elsen den 20 november 1913 infordrat utlåtande och

Härnösand

ocli landsarkiv

i

samma stad.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Frågan om

förening av

lantmäterikontor

i

Östersund

med landsarkiv

i denna

stad.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

anförde därvid, att styrelsen — då i alternativ III upptages ett särskilt

rum för vaktmästare, vilket enligt styrelsens mening innebure en bestämd

fördel, och då samtliga förslagen kunde anses i lika mån tillfredsställa

lantmäterikontorets behov av utrymme — fann sig kunna biträda överintendentsämbetets

mening i fråga om valet mellan de tre alternativen.

Jag anhåller härefter att få något ingå på frågan om beredande av lokaler

för lantmäterikontoret i Jämtlands län, vilken fråga även den kommit

att i viss mån sammanhänga med frågan om förläggningen av det

norrländska landsarkivet.

Redan i skrivelse den 7 november 1908 hade lantmäteristyrelsen hemställt

om vidtagande av åtgärder för beredande av ändamålsenliga lokaler

för lantmäterikontoren i länen. Denna framställning föranledde för Jämtlands

läns vidkommande vissa smärre förbättringar, men i skrivelse den

27 mars 1920 fann sig dock lantmäteristyrelsen böra påkalla Kungl. Maj:ts

åtgärd för att lantmäterikontoret i Jämtlands län måtte den 30 september

1926 få taga i anspråk en för stadigvarande bruk avsedd och fullt lämplig

lokal.

Genom remiss den 1 april 1920 anbefallde Kungl. Maj:t byggnadsstyrelsen

att avgiva yttrande över lantmäteristyrelsens ifrågavarande framställning.

Då av verkställd utredning framgick, att lämplig lokal för

nämnda lantmäterikontor icke torde kunna beredas i någon staten tillhörig

byggnad i Östersund, och då för nybyggnad lämplig tomt icke

heller kunde i Östersund disponeras, anmodade byggnadsstyrelsen länsstyrelsen

därstädes att till styrelsen inkomma med förslag till inköp för

statsverkets räkning av lämplig tomt i nämnda stad för uppförande av

nybyggnad för lantmäterikontoret. Med anledning härav meddelade länsstyrelsen

i skrivelse den 20 december 1921, att tomt för uppförande av

landsarkiv i Östersund upplåtits av Östersunds stadsfullmäktige samt att,

då fråga uppstått om sammanförande av lantmäterikontoret med nämnda

arkivbyggnad, vilken fråga för det dåvarande låge under beredning av

riksarkivarien, någon åtgärd för tomtinköp för förutberörda ändamål för

det dåvarande icke torde böra vidtagas.

Emellertid hade Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1921 jämväl

anbefallt byggnadsstyrelsen att efter hörande av länsstyrelsen i Härnösand

och eventuellt andra statsmyndigheter, för vilka yppats behov av

lokaler, verkställa undersökning rörande den framtida användningen av

det påbörjade kasernetablissementet i Härnösand, därest detsamma icke

skulle vid den blivande revisionen av försvarsväsendet avses för sitt ursprungliga

ändamål. Sedan byggnadsstyrelsen med anledning härav i

skrivelse den 1 september 1921 begärt nämnda länsstyrelses yttrande i

ärendet och därvid ifrågasatt, huruvida etablissementet lämpligen skulle

kunna tagas i anspråk för, bland annat, det planerade landsarkivet för

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition Nr 212. 15

Norrland, uttalade länsstyrelsen i skrivelse den 28 januari 1922 såsom sin

åsikt, att ifrågavarande byggnader erbjöde utmärkta lokaler för sist

nämnda iindamål, varför ett förläggande av berörda landsarkiv till Härnösand

av denna orsak syntes kunna ifrågasättas. Då sålunda såväl den

framtida användningen av kasernetablissementet i Härnösand som lösandet

av lantmäterikontorets i Östersund lokalfråga vore beroende av frågan

om lämpligaste platsen för förläggandet av det tillämnade landsarkivet

för Norrland, anhöll byggnadsstyrelsen i skrivelse den 9 februari

1922, att riksarkivarien måtte till styrelsen inkomma med yttrande beträffande

sistnämnda fråga.

I sitt med anledning härav avgivna, den 27 mars 1922 dagtecknade utlåtande

har dåvarande riksarkivarien till en början i korthet erinrat om

vad som förut tilldragit sig med avseende på det norrländska landsarkivets

förläggning.

Härefter fortsätter riksarkivarien:

Enligt riksarkivets uppfattning måste alltjämt Östersund anses såsom

den lämpligaste förläggningsorten.

Läget är härvid av väsentlig betydelse. Till ett landsarkiv skola från

hela landsarkivområdet insamlas de äldre arkivalierna från bland annat

samtliga länsstyrelser, härads- och lagmansrätter, stadsdomstolar, kronofogde-

och häradsskrivarekontor ävensom kyrkoarkiv, från de senare i den

mån dithörande handlingar huvudsakligen avse kommunernas förhållanden

till staten eller avse tjänsteförrättningar för staten eller kyrkan.

Denna centralisering avser att förskaffa de ifrågavarande arkivalierna

bättre skydd, förvaring och vård, än de lokala myndigheterna vanligen

kunna erbjuda dem, och att underlätta deras tillgängliggörande för forskningen.

Det sålunda insamlade materialet är i regel oersättligt och i

många fall, exempelvis då det föreligger i domböcker eller församlingsböcker,

av den yttersta vikt och oumbärligt för belysning av en mängd

rätts- och egendomsförhållanden inom området. Skall nu ett material av

detta enastående värde från de olika orterna insamlas till ett landsarkiv,

måste en oundgänglig förutsättning vara, att man söker giva åt landsarkivet

ett så tryggat läge som möjligt. Att då förlägga det på en ö i havsbandet,

omedelbart invid rikets gräns och detta vid en så utsatt punkt

som utanför Ångermanälvens mynning, kan riksarkivet icke anse rådligt.

Riksarkivet skulle därför av denna anledning icke kunna tillstyrka Härnösand

såsom förläggningsort för ett norrländskt landsarkiv under andra

förhållanden, än att platsen av andra grunder skulle vara den enda

tänkbara. Men detta är icke förhållandet.

Det avsedda landsarkivdistriktet bör givetvis omfatta samtliga de norrländska

länen. Ur samfärdselsynpunkt viktigast är icke huruvida man

ur rent geografisk synpunkt uppnår centralast möjliga läge utan befolk

ningsförhållandena i allmänhet och den tilltänkta förläggningsortens belägenhet

i förhållande till nuvarande eller blivande huvudsakliga stråkvägar

för samfärdseln inom eller genom de norrländska bygderna. Vad de

allmänna befolkningsförhållandena beträffar, utgjorde folkmängden i

Norrbottens och Västerbottens län år 1921 sammanlagt 365,158 personer

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

och i Västernorrlands, Jämtlands och Gävleborgs län sammanlagt 666,299.1

Ehuru Västerbotten har det mest centrala geografiska läget, tala sålunda

dessa siffror bestämt emot en förläggning så nordligt som i Umeå. Den

utom förläggningsorten boende allmänhet, från vilken arkivbesök väl

företrädesvis äro att påräkna, torde dessutom i större utsträckning hava

sina vägar söderut, mot rikets centralare delar, än norrut.

Ur samfärdselsynpunkt är jämväl en förläggningsorts närhet till huvudstråkvägarna

en fördel; arkivforskaren blir därigenom lättare i tillfälle

att kombinera sitt arkivbesök med övriga resor. Jämföras med hänsyn

härtill Östersund och Härnösand så är ingendera staden belägen direkt

invid den bana, som för närvarande är huvudvägen, nämligen norra stambanan.

Östersund ligger emellertid närmare densamma (71 km.) och vid

eu större trafikled samt har i följd härav både absolut och relativt snabbare

förbindelse med stambanan; Härnösand ligger på längre avstånd

(116 km.) och vid en bibana med avsevärt mindre tåghastighet. Härnösand

har däremot sina sjökommunikationer och kommer, om ostkustbanan

blir fullbordad, att få även sina förbindelser till lands åtminstone

söderut avsevärt förbättrade. Men Östersund å sin sida är självt beläget

både vid Norrlands andra stora trafikled, inlandsbanan, och vid knutpunkten

mellan denna och den svensk-norska tvärbanan, banor, som båda

äro av stor betydelse såsom genomfartsleder för norrländsk samfärdsel

åt söder och väster. Ej blott för Jämtland och Härjedalen, utan ock för

övriga delar av det inre Norrland vid inlandsbanan, för åtskilliga orter

vid de påbörjade eller planerade tvärbanorna mellan inlandsbanan och

norra stambanan samt för vissa bygder i Hälsingland och Medelpad kommer

även efter en ostkustbanas fullbordande vägen till Östersund vara

genare än till Härnösand. Ett visst beaktande torde ock böra skänkas åt

det förhållande, att Östersund är beläget i en bygd, som både vinter- och

sommartid plägar av turist- eller rekreationsskäl uppsökas av ett betydande

antal resande. Den relativa närheten till Trondhjems norska provinsarkiv

med dess viktiga samlingar till Jämtlands och de svensk-norska

Norrlandsförbindelsernas äldre historia kan ock vara av någon betydelse.

Med hänsyn till samfärdselförhållandena måste Östersunds läge alltså

anses sådant, att orten är väl anpassad såsom förläggningsort för ett

landsarkiv i Norrland.

Vid ett landsarkivs förläggning måste även hänsyn tagas därtill, att

överhuvud intresse för en dylik institution och dess forskningsmaterial

kan väntas föreligga och utvecklas inom den tilltänkta förläggningsorten.

De rent yttre bevisen på sådant intresse ha givits såväl av Östersund

(1904) som Härnösand (1907) genom båda städernas anbud att för ett

landsarkiv upplåta erforderligt tomtutrymme samt utan kostnad för statsverket

till tomtgränsen framdraga avlopps-, vatten- och belysningsledningar.

Vad angår de inre förutsättningarna för att eu sådan central forskningsanstalt

skall kunna framgångsrikt verka inom en viss ort, kunna

dessa vara av olika slag.

Härnösand kan, vad traditionerna angår, åberopa sin ställning såsom

norrländsk stiftsstad sedan 1600-talets mitt. Det äger i följd härav ock

ett domkapitelsarkiv, som går tillbaka till 1715, och vars tillvaro på lands
1

Siffror bär och i det följande avse befolkningen den 1 januari 1921.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

arkivorten skulle vara av viss betydelse. Detta stift har emellertid aldrig

omfattat Gästrikland och Hälsingland och omfattar numera och för framtiden

ej heller Västerbotten och Lappland. Något centrum för hala den

kyrkliga utvecklingen inom landsarkivdistriktet har Härnösand sålunda

icke varit eller förblivit; och bidrag till denna utvecklings historia 1''å

sökas icke blott i Härnösands domkapitelsarkiv, utan även i domkapitelsarkiven

i Uppsala och Luleå.

Vad åter angår den administrativa indelningen av det äldre Norrland,

så äro både Härnösand och Östersund relativt unga såsom länsstäder. I

Härnösand residerade visserligen en landshövding under aren 1645—1654

och på Frösön en annan 1658—-1660, men eljest har Härnösand varit länsresidens

först från 1778 (Sundsvall 1762—1778) och Östersund först från

1810. Centralpunkterna under 1600- och 1700-talen i den äldre norrländska

länsindelningen voro i stället Gävle (med Hudiksvall såsom förelöpare)

och Umeå, den förra staden med ett län, som intill 1762 omfattade samtliga

landskap söder om Västerbotten. För landsarkivfrågan bör detta förhållande

emellertid icke spela någon roll, eftersom i Norrland, likasom

annorstädes, samtliga äldre länsarkiv skola insamlas till landsarkivet, där

sålunda den äldre administrativa förvaltningen för hela arkivområdet

skall kunna studeras.

Ser man åter på nutida förhållanden, så föreligga å båda orterna eller

i deras närhet ett antal läroanstalter eller kårer, hos vilkas personal intresse

för kulturell forskning kan väntas förekomma. Om något företräde

kärutinnan tillkommer den ena eller andra orten, kunna meningarna

vara delade.

I Jämtlands län har vidare under de senare decennierna framvuxit en

rad föreningar eller institutioner av vare sig allmänt kulturell karaktär

eller särskilt avseende verksamhet inom hembygdsforskningens område.

Jämtlands läns bibliotek, som erhållit egen byggnad i Östersund samt av

landstinget och staden numera är ganska väl omhändertaget (årsanslag

sammanlagt 7,300 kr.), är ett av landsortens största och värdefullaste bibliotek

— omkring 45,000 arbeten —■ och hland annat väl företrätt inom avdelningarna

svensk historia och statskunskap, äldre författningar, disputationer

och biografisk litteratur av olika slag, vadan orten för historisk

forskning disponerar ett bokbestånd av mindre vanlig omfattning och

lämpligt urval, något som i väsentlig grad skulle underlätta arkivbesökares

studium av äldre tiders förhållanden. Det är ock starkt anlitat;

för inköp kan det använda omkring 1,000 kronor årligen och stödes

därjämte av en förening Jämtlands biblioteks vänner. Östersund äger

ock andra bibliotek av värde, såsom ett läroverksbibliotek (omkring

13,000 band) m. m. Vidare verkar i länet Jämtlands läns fornminnesförening,

med egen tidskrift, som ej blott ägnas åt arkeologi, utan ock

åt länets historia överhuvud. Sedan 1908 har föreningen med årligt anslag

av landstinget bedrivit systematiska undersökningar av länets fornminnen

samt har upprättat ett historiskt museum, som fått betydande omfattning.

Medlemsantalet har varit i stark stigning och ekonomien avsevärt

stödd av stad och landsting. Från 1908 arbetar också i länet föreningen

Jämtslöjd, som, utom åt hemslöjden, överhuvud ägnat sig åt arbete

för höjande av länets andliga och materiella kultur, bl. a. genom museiverksamhet

och hembygdsforskning. 1912 grundade den sålunda vid Storsjön

strax norr om staden ett friluftsmuseum, fornvallen Jamtli, som

varit statt i rask utveckling. Vidare har den vid olika tillfällen anordnat

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 179 häft. (Nr 212.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

hembygdskurser och utställningar samt utger en årlig publikation, Jämten,

av huvudsakligen kulturhistoriskt innehåll samt har 1920 med stöd

av landstinget anställt en länsantikvarie m. m. Genom kurser 1919 för

hembygdsvård i byggandet har den jämväl givit impuls till bildandet av

ett Jämtlands läns byggmästarförbund för främjande av dylik vård.

Landstingets och hushållningssällskapets anslag för 1922 till föreningen

uppgå till sammanlagt 11,000 kronor; därjämte har till dess ekonomi bidragit

medlemsavgifter, donationer m. in.

Inom Jämtlands län har uppenbarligen även ute i de olika bygderna

uppammats ett starkt intresse för bygdehistoria och hembygdsvård. Härom

vittna såväl åtskilliga publikationer rörande dithörande frågor inom

olika bygder, som ock ett antal bygdesamlingar inom länet, såsom Mörsils

fornstuga, Västra Härjedalens fornminneslörenings museum i Funäsdalen,

Ytterå museum m. fl. Kyrkoarkiv av stor fullständighet förefinnas

ock; så t. ex. synes Offerdals kyrkoarkiv vara ett bland de allra rikhaltigaste

sockenarkiven i riket, beroende bl. a. på, att Offerdals kyrkoherdar

från senare delen av IGOO-talet till in på 1800-talet voro prostar över

tidvis hela, tidvis halva länet.

Härnösand har sedan gammalt ett läroverksbibliotek, som 1921 vid läroverkshusets

ombyggnad erhållit en ny förträfflig lokal, och som upptager

omkring 30,000 volymer. Det angives emellertid ha en rätt ålderdomlig

prägel, dock med bland annat en god disputationssamling, samt lärer för

inköp kunna disponera något över 250 kronor årligen, men kan såsom

hjälpmedel åt forskar intresset vid ett landsarkiv icke mäta sig med Jämtlands

läns bibliotek. Vidare har i Härnösand av den nedannämnda föreningen

för norrländsk hembygdsforskning börjat bildas ett hembygdsbibliotek,

som uppgives innehålla omkring 14,000 volymer (dock i regel

öppet blott sommartid), och även andra institutioner i staden hava boksamlingar;

bl. a. finnes ett folkbibliotek (1,800 band; årsanslag av staden

1,500 kronor). En museiförening har verkat där sedan 1880. Sedan 1907

förslaget om Norrlandsarkivets förläggande till Östersund varit å bane i

riksdagen, igångsattes vidare i Härnösand en livaktig kulturell rörelse,

motsvarande de i Jämtland verkande, i syfte att försöka göra Härnösand

till en medelpunkt för kulturell verksamhet i Norrland. Efter det att

Kungl. Maj:t i slutet av 1908 beviljat koncession för ett större konst-,

hemslöjds- och hantverkslotteri, bildades på våren 1909 i Härnösand ”föreningen

för norrländsk hembygds forskning”, och samtidigt uttärdade

ett 150-tal personer, huvudsakligen norrlänningar, ett upprop, som bl. a.

under hänvisning till föreningsplanerna förordade Härnösand såsom förläggningsort

för det blivande landsarkivet. Föreningen startade med ett

mycket vittomfattande program, omfattande olika verksamhetsgrenar —

naturhistorisk, arkeologisk och kulturhistorisk forskning, folkmålsforskning,

insamlande och studium av folkmusik, biblioteks- och undervisningsverksamhet

— av vilka dock endast vissa kunnat fullföljas i enlighet med

planläggningen. Sålunda har den förutvarande museiföreningens kulturhistoriska

museum kunnat väsentligt utvidgas, och ett stycke utanför

stadens fastlandsdel börjat anläggas ett norrländskt friluftsmuseum med,

bl. a., en lappby och en lapsk avdelning, för vars stödjande riksdagen 1920

beviljat anslag till en amanuens. Museet har från landstinget, staden och

hushållningssällskapet i årligt anslag sammanlagt 3,400 kronor. Vid sin

folkmusikavdelning, som bedrivit ett avsevärt insamlingsarbete, har för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition Nr 212.

eningen 1919 kunnat anställa eu intendent och nyligen även börjat utgivning

av 1''olkmelodier. Därjämte har alltifrån 1914 loreningen tvä månader

varje sommar plägat anordna hembygdskurser, vart annat år med

undervisning i, bl. a., historiska ämnen, och från 1919 har föreningen

jämväl medverkat vid av skolöverstyrelsen anordnade yrkeskurser för

fortsättningsskolans lärare. Båda dessa kurser ha väsentligen bekostats

med statsanslag. Från 1918 har av föreningen ett ”Arkiv för norrländsk

hembygdsforskning” börjat utgivas, hittills med en volym om året. Föreningens

ekonomi har emellertid i hög grad varit beroende på dess ovan

omförmälda lotteri, som, trots en stark utvidgning 1919 och under hela

tiden av större omfattning än Jämtslöjdslotteriet, under de senare åren

icke givit önskad behållning; en från början planerad slöjdanstalt har

sålunda ej kunnat upprättas, och även andra utvecklingsplaner icke kunnat

förverkligas. Anslag från orten ha förekommit, men icke i samma

omfattning som i Jämtlands län till den kulturella verksamheten därstädes.

Även andra föreningar med i viss mån likartad verksamhet förefinnas

inom länet: så dels Norra Ångermanlands fornminnesförening med

centrum i Örnsköldsvik, dels Medelpads fornminnesförening med Sundsvall

såsom centralpunkt. Den sistnämnda, som bildades 1906, har vid

Sundsvall skapat ett betydande friluftsmuseum och sedan 1907 utgivit ett

antal småskrifter dels med ämnen av direkt intresse för landskapets fornminnen

och historia, dels med biografier över märkesmän från detsamma.

De kulturella intressena inom länet ha alltså att räkna med flera olika

centra.

Det torde av ovanstående framgå, att såväl i Östersund som i Härnösand

framträtt en kulturell verksamhet av sådan art, att den kan vara

en lämplig miljö för forskningsarbetena i landsarkiv. Frågas det åter, i

vilken av de båda städerna förutsättningar av denna art starkast äro för

handen, synes det riksarkivet, att Östersund icke kan sägas stå tillbaka

utan snarare äga ett visst företräde. Den nutida kulturella verksamhet

på hithörande områden, som där utvecklas, har framvuxit både tidigare

och mera organiskt och följdriktigt. Från fornminnesföreningens stiftande

1887 liar den gått framåt steg för steg, efterhand läggande nya kulturområden

till de förut upptagna och därvid alltjämt väsentligen stödjande

sig på den personliga anslutning, som den tillvunnit sig inom bygden,

och på de ekonomiska tillgångar, som härigenom kommit densamma

till del. Lotterimedel och statsanslag hava för dess upprätthållande spelat

en vida mindre roll, än för motsvarande utveckling i Härnösand.

Härunder har den tillika inom de kringliggande bygderna uppenbarligen

för sina strävanden uppammat ett mycket livligt intresse, vilket tagit sig

mångahanda uttryck, och för vilket arbetet i Östersund tydligen framstått

såsom en naturlig medelpunkt. Att denna verksamhet hittills i

huvudsak begränsat sig inom det egna länet, har haft sin naturliga förklaring,

men då ett landsarkiv i regel torde hava att påräkna det största

antalet forskningsintresserade från förläggningsorten och bygden däromkring,

är den målmedvetenhet och intensitet, med vilken hembygdsforslmingen

spontant vuxit upp och utvecklat sig inom Jämtlands län,

en mycket god förutsättning för placeringen i Östersund av ett landsarkiv.

Den motsvarande moderna rörelsen i Härnösand har ej haft samma

organiska uppkomst och utveckling, och för dess fortgång ha understöd

utifrån genom statsanslag och lotterimedel spelat vida större roll. Den

har däremot visserligen genom att från början taga hela den norrländska

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition Nr 212.

utvecklingen till sitt verksamhetsfält siktat längre än till den egentliga

hembygden, men de erinringar, som redan vid föreningens tillkomst gjordes

därom, att planens vittomfattande karaktär komme att göra dess fulla

realiserande vanskligt, kunna, trots all energi hos dess nuvarande ledning,

icke sägas hava jävats av erfarenheten. Det vill ock synas antagligt, att

ju starkare inom Norrlands olika landskap intresse för landskapens egna

bygdeminnen och för hembygdsforskning uppväxer och utvecklas, dess

vanskligare skall det bliva för föreningen att just till Härnösand koncentrera

detta intresse. Detta så mycket mera, som icke ens i det egna länet

Härnösand med sitt periferiska läge intager samma centrala ställning på

hembygdsvårdens område som Östersund inom sitt län.

Härvid är slutligen även en annan omständighet att beakta. När 1907

den kungl. propositionen om Östersund såsom förläggningsort för landsarkivet

framlades, var Östersund blott Norrlands sjätte stad med 7,494

invånare, Härnösand dess femte med 9,077. 1921 hade detta förändrats

därhän, att Östersund var den tredje med 13,405; endast Gävle och Sundsvall

voro större, den senare med 16,77(5; Härnösand stod däremot nu på

den sjätte platsen med 9,740 invånare. Medan alltså Härnösand — och

även Sundsvall — nära nog stått stilla, har Östersund i det närmaste fördubblats

och visat sig mäktigt eu utveckling, som är den ojämförligt

starkaste bland Norrlands större eller medelstora städer.

Den jämförelse, som nu gjorts mellan de båda städerna med hänsyn

till samfärdselförhållandena och nutida kulturell verksamhet, har

visat, att Östersund i båda dessa hänseenden har mycket goda förutsättningar

för att mottaga ett landsarkiv, och att det måste i vissa

avseenden anses äga dylika förutsättningar i högre grad än Härnösand.

Riksarkivet finner sålunda alltjämt Östersund vara den lämpligaste förläggningsorten.

Emellertid har under den senaste tiden framförts ännu ett argument för

att icke dess mindre arkivet skulle förläggas till Härnösand, nämligen att

det skulle kunna jämte andra institutioner inrymmas i det.kasernetablissement

strax utanför Härnösand, vilket numera antages icke komma att

åtminstone i sin helhet användas för försvarsändamål. Länsstyrelsen i

Härnösand har i sitt ovan omförmälda yttrande den 28 januari 1922 förklarat,

att en av kasernernas våningar skulle erbjuda utomordentliga lokaler

för ett landsarkiv. Även om byggnaden skulle vara mera passande

för ett landsarkiv än den i själva verket är, skulle riksarkivet icke finna

tillrådligt att sammanföra de norrländska bygdernas arkivskatter på en

ö i havsbandet. Nu måste mellertid länsstyrelsens sagda förklaring bero

på obekantskap med kraven på en ändamålsenlig arkivbyggnad.

En arkivbyggnad kräver, om den skall väl fylla sitt ändamål, likasom

byggnader för andra specialinstitutioner särskild planläggning och särskilda

anordningar. Framför allt kräver den brandsäkerhet. Arkivbyggnaden

skall därför hava fritt läge, utan särskilt eldfarliga inrättningar i

närheten. Vidare skall man i möjligaste mån undvika att förbinda den

med lokaler, där vanlig brandrisk förekommer genom bostadslägenheter,

gas, elektricitet o. s. v. Ur sistnämnda synpunkt plägar man, om exempelvis

eu vaktmästarbostad bör förekomma i närheten av arkivet, söka till

särskilda, endast med en gång förbundna byggnader förlägga å ena sidan

såväl nämnda bostad som de lokaler, som äro avsedda för expedition,

tjänsterum, forskarsal, bokbinderi och dylikt, å andra sidan själva förvaringslokalerna,

från vilka man därigenom kan i högre grad utestänga

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition Nr 212.

allt som kan medföra brandrisk. Men iiven ur andra synpunkter är ett

dylikt byggnadssätt att anbefalla. Expeditionsavdelningen kräver vanlig

rumshöjd för tjänste- och arbetsrum, eventuellt något därutöver för forskarsalen.

Förvarings- eller magasinslokalerna böra däremot anordnas

med relativt låga bottnar, omkring 2, högst 2 ''A meter i höjd (den förra

höjden motsvarande fyra hyllfaclc i höjd, den senare fem, ett liyllfack

inemot 50 cm.). Härtill samverka två skäl. Det ena är, att man endast då

kan nedtaga och uppsätta arkivalier utan stegar. Ofta föranleder en

rekvisition eller annan arkivet åliggande åtgärd, att ett flertal volymer

måste nedtagas, den ena efter den andra, och provisoriskt undersökas i

själva förvaringslokalen för att omedelbart därpå återuppsättas, intill

dess den eller de för frågans utredning mest givande volymerna eller

handlingarna påträffats. Även ordnande-, omflyttnings- och dainningsarbeten

kunna föranleda ett upprepat nedtagande och återuppsättande.

I alla dylika fall medför användningen av för höga hyllor både besvär

och tidsutdräkt och kan för äldre befattningshavare vara förenat med

risk. Arkivalievolymerna kunna vara så omfångsrika — inemot 1 meter i

ryggbredd — och tunga, att varje deras flyttning med hjälp av stege är

ytterst besvärlig; någon möjlighet åter att efter tjocklek och tyngd ordna

dem i hyllfacken förefinnes självfallet icke. Det andra skälet för låga

förvaringslokaler är, att därigenom utrymmet bättre kan tillvaratagas.

Högre hyllor förutsätter större mellanrum mellan hyllorna; inom samma

kubikrymd medgiva alltså de lägre hyllorna vida större förvaringskapacitet

än de högre. De lägre förvaringsrummen bliva därför långt mera

ekonomiska både vid engångskostnaderna och vid driftskostnaderna. Men

hela denna anordning av arkivlokalen inverkar naturligtvis i hög grad

också på det yttre byggnadssättet: på rummens höjd, på deras dimensioner

i övrigt, så att mellanväggarna möjliggöra en ekonomisk hyllplacering,

på placeringen av fönster, så att dagerförhållandena bliva lämpliga

o. s. v.

Riksarkivarien ingår härefter på en granskning av förslaget om landsarkivets

inhysande i Härnösandskasernen, finner detta förslag ur flera

synpunkter olämpligt och förklarar sig till slut under inga förhållanden

kunna tillstyrka att, när Norrland omsider skall erhålla sitt landsarkiv,

detta skulle få sin lokalfråga löst på ett så otillfredsställande sätt. Härefter

anför riksarkivarien vidare:

I fråga åter om landsarkivets förläggning till Östersund torde ännu en

omständighet vara att beakta. Därvarande länslantmäterikontor har för

närvarande såsom sin lokal förhyrt en souterrängvåning i stadens rådhus.

Denna är emellertid, såsom riksarkivarien vid inspektioner övertygat sig,

på grund av stark fukt icke lämplig för ändamålet. Endast genom eldning

även sommartid och noggrann vaksamhet hava olägenheterna härav

kunnat hämmas. Därtill kommer, att lokalen numera fått förhyras endast

till 1926; därefter lärer staden behöva den för egna ändamål. Att annorstädes

i Östersund få för lantmäterikontoret förhyra en lokal, som fyller

nödiga krav på brandsäkerhet, lärer knappast vara möjligt, och staten

synes sålunda stå inför utsikten att nödgas genom nybyggnad sörja för

lantmäterikontorets behov. Riksarkivet tillåter sig då att påpeka, att

kombinationen landsarkiv-länslantmäterikontor ej blott har byggnadstekniska

skäl för sig, eftersom kraven på brand- och fuktsäkerhet måste för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

båda ställas lika högt, utan ock i avsevärd grad skulle gagna de forskningsändamål,

som båda ha till uppgift att främja.

Även med hänsyn till nu anförda förhållanden finner riksarkivet sålunda

Östersund vara den lämpligaste förläggningsorten för ett landsarkiv

för Norrland.

Med utlåtande den 27 april 1922 överlämnade därefter byggnadsstyrelsen

handlingarna i ärendet till Kungl. Maj:t och anförde därvid bland

annat:

Efter vad sålunda förekommit och då byggnadsstyrelsen för sin del

måste finna lämpligt, att lantmäterikontoret och landsarkivet sammanföras

i en och samma byggnad med hänsyn till den likartade karaktären

av de för de håda institutionerna behövliga lokalerna, får styrelsen hemställa

om bemyndigande att låta utarbeta förslag till nybyggnad i Östersund

för lantmäterikontoret i Jämtlands län jämte landsarkiv för Norrland,

vilken byggnad borde vara färdigställd i så god tid, att densamma

kunde tagas i bruk senast den 1 oktober 1926.

Skulle emellertid Kungl. Maj:t finna lämpligast, att lantmäterikontorets

lokalfråga löses oberoende av frågan om lokal för ett landsarkiv för

Norrland, synes det byggnadsstyrelsen, att detta borde ske genom inköp

för ändamålet av en lämplig fastighet i Östersund.

På grund av vad riksarkivarien anfört i sin ovanberörda utredning

den 27 mars 1922 ingingo stadsfullmäktige i Härnösand den 2 och den 28

juni 1922 till Kungl. Maj:t med framställningar rörande förläggningen av

landsarkivet för Norrland. I sistnämnda framställning, vid vilken var

fogad en av rektorn vid högre allmänna läroverket i Härnösand G. Bncht

gjord utredning, hemställde stadsfullmäktige, att Kungl. Maj:t måtte

besluta, att det blivande landsarkivet för Norrland skulle förläggas till

Härnösand.

Den av rektor Bucht gjorda utredningen, vilken givits formen av ett

bemötande punkt för punkt av de utav riksarkivarien i utlåtandet den 27

mars 1922 framlagda synpunkterna, var av i huvudsak följande innehåll:

1. Militära skäl. Riksarkivarien finner det icke tillrådligt att förlägga

landsarkivet »på en ö i havsbandet, omedelbart invid rikets gräns och

detta vid en så utsatt punkt som utanför Ångermanälvens mynning».

Häremot må först framhållas, att Härnön är med broförbindelser på två

ställen knuten vid fastlandet. För övrigt innebär icke en förläggning till

Härnösand med nödvändighet, att landsarkivet skall ligga på ön, ty staden

omfattar även stora områden av fastlandet, där redan flera offentliga

institutioner ligga.

Uttrycket »rikets gräns» användes ju i regel om landgräns till främmande

rike. Här är det fråga om belägenhet vid Bottniska viken, som vid

Härnösand är 15 mil bred. Det kan påpekas, att Östersund ligger blott

10 mil från närmaste norska gräns, således i verkligheten på mindre avstånd

från främmande land än Härnösand.

Riksarkivariens uttalande, att Ångermanälvens mynning är en särskilt

utsatt punkt, torde böra bemötas med fakta ur Sveriges krigshistoria.

Det kan då först påpekas, att Norrlands kust i äldre tider varit en av de

mest skyddade delarna av Sveriges rike.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj: ta proposition Nr 212.

Vid de ryska anfallen mot Sverige liar i första hand Västerbotten blivit

krigsskådeplats, därnäst mellersta Sveriges kuster och lorst i tredje rummet

Norrland söder om Västerbotten. Umeå, som angreps fyra gånger

under stora ofreden och besattes två gånger av fientliga trupper 1809,

kan med fog betecknas som en särskilt utsatt punkt, men Härnösand bär

icke mer än andra orter vid Norrlands kust varit föremål för krigiska

angrepp.

Vid krig hör staden Härnösand icke till Hemsö fästnings område, och

avståndet mellan staden och fästningsverken är så stort, att ett angrepp

på de senare icke synes innebära någon risk för skador inom staden. Det

nuvarande försvarspolitiska läget synes för övrigt sannolikt medföra, att

befästningarna komma att nedläggas.

Jämtland har under gångna tider ofta hemsökts av krig. Efter 1677 har

Jämtland varit i fast svensk besittning, och inga krigshändelser av större

betydenhet ha ägt rum inom dess gränser. Men å andra sidan är även

den enda fara, som hotat den norrländska kusten, nämligen tillvaron av

främmande krigsmakt i eller vid Bottniska viken, för närvarande icke

för handen.

Efter luftkrigets tillkomst torde för övrigt vid eventuell ofred Östersund

vara ett lockande mål för luftangrepp särskilt i sin egenskap av

militär förläggningsort.

Riksarkivariens övertygelse om Härnösands riskabla läge i jämförelse

med Östersund synes sålunda vila på ganska svaga grunder.

2. Befolkningens fördelning. Riksarkivarien anser såsom väsentliga

omständigheter »befolkningsförhållandena i allmänhet och den tilltänkta

förläggningsortens belägenhet i förhållande till de stora stråkvägar, som

nu passeras, eller som framdeles kunna tänkas bliva de huvudsakliga vid

samfärdseln inom eller genom de norrländska bygderna». Härefter jämföres

de två nordligaste länens folkmängd med de sydligares, och riksarkivarien

finner ett så nordligt läge som Umeå olämpligt. Fortsätter

man nu på den inslagna vägen och jämför befolkningens fördelning från

öster till väster, så blir enligt docenten Alilman resultatet följande. Slättbygden

i öster med kustregionen 673,000, urbergsplatån 225,500, silurområdet

104,700 och fjällområdet 16,500 invånare, allt gällande år 1920.

Härnösand hör till den första zonen, Östersund till den tredje. Dessa

siffror tala sålunda på ett mycket kraftigt sätt till förmån för Härnösand.

Då Härnösand vidare ligger ej långt från mitten av den norrländska

kusten och har mellersta Norrlands två folkrikaste distrikt, nämligen

Ångermanälvens och Indalsälven—Ljungans industriområden, på

nära och ungefär lika avstånd i norr och i sydväst, blir dess läge ett av

de mest centrala i hela Norrland med hänsyn till befolkningens fördelning.

Östersund åter ligger mycket mera periferiskt.

I fråga om den norrländska befolkningens fördelning må i övrigt Sten

de Geers befolkningskarta åberopas.

3. Samfärdselförhållanden. Denna synpunkt sammanfaller nära med

den närmast föregående och utgör en komplettering av denna. Vid bedömandet

av samfärdselförhållandena måste hänsyn tagas icke blott till

de nuvarande järnvägsförbindelserna utan även till planerade men ännu

icke fullbordade järnvägar. Genom senaste riksdags beslut har ostkustbanan

blivit säkerställd. Stationsavstånden vid denna ligga till grund

för följande beräkningar. I fråga om inlandsbanan och dess utfartsleder,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

av vilka banan Forsmo—Hoting är under byggnad, ha dylika siffror icke

varit tillgängliga, men förhållandena låta sig dock överblicka ganska väl.

Räknar man nu summan av bankilometer längs de kortaste järnvägsförbindelserna

med Östersund och Härnösand, så finner man, att inom

Gävleborgs län stationerna vid stambanan norr om Bollnäs ha kortare

väg till Östersund men alla övriga järnvägsstationer i länet kortare

väg till Härnösand. Till Östersundsområdet bör därför föras Hälsing

lands västra domsaga, till Härnösandsområdet återstoden av länet. I

Medelpad ligga stationerna västerifrån till och med Fränsta närmare

Östersund, de övriga närmare Härnösand. Socknarna Haverö, Borgsjö

och Torp räknas därför till Östersundsområdet, återstoden av landskapet

till Härnösandsområdet. Inom Ångermanland synas Tåsjö, Bodum och

Fjällsjö ha kortare väg till Östersund, återstoden av landskapet kortare

väg till Härnösand. Hela Jämtlands län räknas till Östersundsområdet;

visserligen har Fors socken för närvarande kortare väg till Härnösand,

men om Ragunda förbindes med Östersund genom en direkt järnväg,

ändras detta förhållande. Uti de två nordligaste länen räknas Lappland

till Östersundsområdet, Västerbotten till Härnösandsområdet. Summeras

sedan folkmängden vid årsskiftet 1921—1922, så blir resultatet följande:

Gävleborgs län.................

Västernorrlands län ............

Jämtlands län ..................

Västerbottens län ..............

Norrbottens län ................

Hela Norrland .................

De fyra nordligaste länen för sig I

Östersunds-

Härnösands-

Summa.

området.

området.

37,616

233,344

270,960

28,364

239,732

268,096

134,993

—

134,993

45,889

139,299

185,188

52,617

132.761

185,378

299,479

745,136

1,044,615

261,863

511,792

773,655

I hela Norrland få sålunda ungefär 2 Vt gånger så många personer kortare

väg till Härnösand och av de fyra nordligaste länens befolkning nära

dubbelt så många kortare väg till Härnösand.

Av de norrländska städerna få allesammans utom Östersund självt närmare

förbindelse med Härnösand; detta gäller tolv städer utom Härnösand.

Järnvägsavståndet från Uppsala eller Stockholm till Härnösand är

105 km. kortare än till Östersund, och likaså ligger Härnösand på närmare

avstånd för alla, vilkas resor till Norrland komma att gå över någon station

vid norra stambanan från Uppsala till Bollnäs.

Den blivande förbindelsen Uppsala—Härnösand—Långsele bär av statsbanechefen

karakteriserats såsom en stambana, och en talare i riksdagen

betecknade den såsom ett dubbelspår till norra stambanan. Dess längd utgör

531 km., under det att den nuvarande förbindelsen över Ivrylbo och

Bräcke utgör 580 km., över Gävle, Ockelbo och Bräcke 541 km. Den kortaste

vägen från huvudstaden till Norrland ovan Långsele kommer sålunda

att i framtiden gå över Härnösand, och vid denna väg ligga redan

sex norrländska städer. Vid norra stambanan ligger ingen stad förrän

uppe i Boden och vid inlandsbanan blott en, nämligen Östersund. Ostkustbanan

återställer upp till Härnösand Norrlands urgamla huvudförbindelseled,

som gick längs kusten och passerade gamla kulturbygder, vilka

i nutiden äro tätt befolkade industridistrikt. Allt talar för att denna för
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

bindelseled blir av vida större betydelse iin inlandsbanan, vilken av riksarkivarien

betecknades såsom Norrlands andra stora trafikled (näst norra

stambanan). Inlandsbanans huvudsakliga betydelse torde bli dess egenskap

av lokalbana för Jämtlands län, under det att de lappländska bygderna

väl torde söka sina förbindelser åt samma håll soin förut, d. v. s.

längs utfartsbanorna i älvarnas riktning mot kusten. Och då riksarkivarien

framhållit, att ett betydande antal turister och rekreationsresande

färdas till Jämtland, må erinras om att även Ångermanälven från Härnösand

till Sollefteå är en gammal välkänd turistled.

Slutligen har Härnösand sommartiden sina kommunikationer sjöledes

med övriga norrländska kustorter och huvudstaden.

Riksarkivarien har i sitt yttrande icke dragit någon direkt slutsats i

fråga om Härnösands eller Östersunds företräde i fråga om kommunikationer.

Slutsatsen synes enligt det föregående med all tydlighet böra bli

den, att Härnösand efter ostkustbanans färdigbyggande blir mycket över

lägset sin konkurrent.

4. Nuvarande arkiv. Tydligt är, att ett landsarkiv bör placeras så, att

det icke medför onödigt stor rubbning i nuvarande förhållanden i fråga

om arkivaliernas förläggning, och det är av betydelse för forskningen, att

de arkivalier, som icke skola inlevereras till landsarkivet, ej i större kvantiteter

komma att befinna sig på annan ort än detta.

Till stiftsarkivet i Härnösand, vilket innehåller handlingar från 1600- talet och är så gott som fullständigt efter 1715, har Östersund ingen motsvarighet.

Länsarkivet i Härnösand börjar, om man undantager en del

äldre hit överlämnade handlingar, år 1762, motsvarande arkiv i Östersund

först 1810, och det förra berör ett för närvarande dubbelt så folkrikt

län och omfattar för tiden före 1810 jämväl Jämtland. Stadsarkivet

i Härnösand börjar 1584 och är så gott som fullständigt efter 1721. Östersund

grundlädes 1786 och fick rådstuvurätt först 1859.

Då Gävleborgs läns äldre arkivalier överlämnats till Uppsala landsarkiv

och Umeå länsarkivs äldre delar till största delen spolierats genom

vidriga öden, synes Härnösand för närvarande genom sina stifts- och länsarkiv

och sitt stora stadsarkiv vara betydligt överlägset samtliga andra

norrländska orter ur arkivsynpunkt.

Gävleborgs län har, såsom riksarkivarien påpekar, alltid hört till Uppsala

ärkestift. Vad de övriga fyra länen angår, är Härnösandsarkivets

betydelse alldeles dominerande. För tiden före 1647, då hela det svenska

Norrland hörde under Uppsala ärkestift, bevarar Uppsala domkapitels

arkiv några volymer protokoll, nu förvarade i därvarande landsarkiv,

vilka äga betydelse även för Norrlands kyrkliga historia. De därtill

hörande från Norrland inkomna handlingarna finnas emellertid i Härnösands

stiftsarkiv,* dit de överlämnats i äldre tid. Luleå stiftsarkiv äger

betydelse för Västerbottens och Norrbottens län efter 1904, men det dröjer

tydligen mycket länge, innan arkivet kommer att nå en mera avsevärd

omfattning. Till Luleå domkapitel överlämnades vid stiftsdelningen från

Härnösands stiftsarkiv en del handlingar av praktisk betydelse för det

nya domkapitlets arbete, huvudsakligen visitationshandlingar och kungl.

brev. Dessa omfattade dock sammanlagt blott en helt ringa del av de

arkivalier, som beröra de båda nordligaste länen. I Härnösands domkapitels

protokoll och därtill hörande inkomna handlingar, vilka senare

utgöra den mest omfattande serien av domkapitlets arkivalier. företogs

ingen delning; det hade varit omöjligt beträffande protokollen och ytterst

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. May.ts proposition Nr 212.

opraktiskt i fråga om de inkomna handlingarna, emedan dessa höra samman

med protokollen. Detta anföres, emedan man av riksarkivariens ovan

citerade yttrande lätt får det intrycket, att stiftsarkivet i Härnösand icke

spelar den roll, som det faktiskt gör.

Biksarkivarien anser, att Östersunds närhet till Trondhjems stiftsarkiv

utgör ett beaktansvärt skäl för placeringen av det norrländska landsarkivet

i Östersund. Trondhjemsarkivet synes dock icke kunna vara av

någon större betydelse för annat än Jämtlands län före 1645 samt för

vissa svensk-norska gränsfrågor. Härnösands stiftsarkiv åter är av största

betydelse för de fyra nordligaste svenska länens kulturella historia

under tiden 1715—1904, och detta arkiv behöver enligt nuvarande författningar

icke inlevereras till landsarkiv, om det väl vårdas. Denna omständighet

utgör ett betydelsefullt skäl till förmån för placering av det norrländska

landsarkivet i Härnösand.

Det är sålunda tydligt, att de norrländska arkivaliernas nuvarande

placering mycket starkt talar för Härnösand såsom den lämpligaste orten

för landsarkivet.

5. Bibliotek. Vid jämförelse mellan Härnösand och Östersund ur bibliotekssynpunkt

finner riksarkivarien att det föreligger en överlägsenhet för

Östersund. Härvid är dock att märka, såsom också riksarkivarien omnämner,

att även andra än de uttryckligen angivna institutionerna i de båda

städerna äga bibliotek. Till nämnda institutioner höra städernas övriga

skolor, varav ett betydligt större antal finnes i Härnösand. Tages hänsyn

även till deras boksamlingar, så synes det mycket tvivelaktigt, huruvida

de sammanlagda bokkvantiteterna verkligen äro större i Östersund.

Biksarkivarien fäller även ett kvalitativt omdöme, då han säger, att

Härnösands läroverksbibliotek kan såsom hjälpmedel åt forskarintresset

vid ett landsarkiv icke mäta sig med Jämtlands läns bibliotek. I fråga

om Härnösand måste betonas, att ortens hembygdsbibliotek äger ett högst

betydande värde i det hänseende, som här är fråga om.

Landsarkivens placering i olika landsdelar avser givetvis just att

främja det lokala forskningsintresset. Hembygdsbiblioteket i Härnösand

står nu i bytesförbindelse med en mängd institutioner på samma eller besläktade

områden och är därför rikt försett med nyare litteratur av värde

för bygdeforskare. ITndertecknads personliga intryck från besök i Jämtlands

läns bibliotek, jämförda med min kännedom om biblioteken i Härnösand,

ge icke vid banden, att Östersund skulle äga större resurser än

Härnösand i fråga om hjälpmedel för forskningar i ett landsarkiv.

En sifferuppgift i riksarkivariens yttrande bör korrigeras. I stället för

något över 250 kronor årligen till inköp ha Härnösands läroverks bibliotek

enligt senaste tre årsredogörelser för underhåll och tillökning av boksamlingarna

disponerat

år 1919 .......................... kronor 780: 39

» 1920 .......................... » 998:58

» 1921 .......................... » 1,614:07

Såsom framgår av årsredogörelserna, har blott en mindre del av summorna

använts till lärjungebiblioteket.

6. Hembygdsforskning. Biksarkivarien har uteslutande beaktat verksamheten

inom de organisationer, som i de båda städerna tjäna hembygdsforskningen.

Dennas historia kommer därför att i Härnösand taga sin

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2/2.

egentliga, början år 1909, då föreningen för norrländsk hembygdsforskning

stiftades, varvid den år 1880 bildade museiföreningens verksamhet

tjänat såsom inledning. Men om man endast beaktar, vad dessa föreningar

uträttat, så blir hembygdsforskningens historia i Härnösand helt kort

och stympad. Verkliga förhållandet är det, att i Härnösand, som är eu

gammal lärdomsstad, även hembygdsforskningen har mycket ganda anor.

Efter att hava lämnat några data ur denna forsknings historia fortsätter

Bucht:

Det allra mesta av det anförda utgöres av arbete, som utförts utanför

do ovannämnda till Härnösand lokaliserade organisationerna. Lägger

man nu härtill vad föreningen för norrländsk hembygdsforskning hunnit

uträtta under sin korta tillvaro, så torde den ångermanländska hembygdsforskningen

gott kunna tåla en jämförelse med den jämtländska. Riksarkivariens

slutsats, att den »moderna rörelsen i Härnösand har ej haft

samma organiska uppkomst och utveckling som den jämtländska , måste

tillbakavisas. Eu huvudorsak till föreningens för norrländsk hembygdsforskning

raska utveckling var just ångermanlänningarnas kärlek till

sin hembygd och sedan gammalt djupt rotade intresse för dess utforskande.

Att det i främsta rummet varit i Härnösand boende skolman och

andra ämbetsmän, som intresserat sig för bygdens historia, är ju helt

naturligt i en gammal lärdomsstad. Och att den nutida kulturella verksamheten

skulle ha framvuxit senare i Härnösand är ett påstående, vars

riktighet helt beror på från vilken tid man vill räkna den nutida rörelsen

på de båda orterna; den föregående framställningen torde ha visat,

att den nutida verksamheten i Härnösand är en direkt fortsättning av den

äldre, som kan spåras 200 år tillbaka i tiden.

Årtalen 1725 för grundandet av Härnösands läroverksbibliotek och 1883

för Jämtlands bibliotek samt 1880 för Härnösands museiförening och 1887

för Jämtlands läns fornminnesförening giva vid handen, att Härnösand

i båda hänseendena har företräde i fråga om anciennitet.

Riksarkivarien anser vidare, att Östersund har ett företräde framför

Härnösand däri, att hembygdsvården i Jämtlands län är koncentrerad

till Östersund, under det att den i Västernorrlands län är splittrad på

flera orter. Att så är fallet, är helt naturligt, då det senare länet är dubbelt

så folkrikt som det förra och har fyra städer mot Jämtlands läns

enda stad. Östersund är centrum för hembygdsvården endast i det folkfattigaste

av de fem länen och har i motsats till Härnösand aldrig spelat

rollen av administrativt eller kulturellt centrum utanför sitt eget län.

T fråga om Härnösands påstådda periferiska läge inom sitt eget län må

framhållas, att Härnösand är den mellersta av länets tre kuststäder, att

kustlandet och nejden omkring Ångermanälvens mynningsfjärd äro

de tätast befolkade delarna av länets område, och att ostkustbanan kommer

att upphäva stadens nuvarande ofördelaktiga läge ur järnvägssynpunkt.

Härnösand har sålunda snarare det mest centrala läget av länets

städer.

Slutligen må framhållas, att då föreningen för norrländsk hembygdsforskning

satt studiet av Norrland i dess helhet på sitt program, och genomför

detta på sådant sätt, som framgår av de av föreningen utgivna publikationerna,

under det att motsvarande organisationer i Östersund begränsa

sin verksamhet till Jämtlands län, så måste detta innebära en

överlägsenhet, då de bägge städernas förutsättningar såsom förläggningsort

för ett norrländskt landsarkiv skola jämföras.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

7. Folkmängden i Östersund och Härnösand. Riksarkivarien framhåller

såsom en betydelsefull synpunkt vid frågans avgörande, att Östersund

sedan 1907 ökats högst avsevärt i folkmängd, under det att Härnösand och

Sundsvall stått så gott som stilla under denna tid. Om detta verkligen

innebure, att Jämtland har mycket större utvecklingsmöjligheter än kustlandet,

så kunde det vara ett beaktansvärt skäl för förläggningen av en

offentlig institution för Norrland till Östersund. Man måste emellertid

undersöka, huruvida icke orsaker av mera tillfällig art åstadkommit

Östersunds hastiga tillväxt just sedan 1907. Och en dylik orsak, som ensam

räcker till för att förklara det hela, finnes. År 1908 påbörjades inlandsbanan;

den har numera framdragits norrut till Vilhelmina och

söderut till Åsarne. Under hela tiden 1907—1922 ha Härnösand och Sundsvall

förgäves fått vänta på ostkustbanan, och ingen av tvärbanorna mel

lan norra stambanan och inlandsbanan är ännu färdig. Östersund med

sina nuvarande kommunikationer i fyra väderstreck har sålunda haft

gynnsammast möjliga konjunkturer för uppblomstring under de senaste

15 åren, imder det att motsatsen varit fallet beträffande de två kuststäderna.

För att kunna draga en pålitlig slutsats i fråga om städernas utvecklingsmöjligheter

måste man först ha sett, vilken verkan ostkustbanans

färdigbyggande kommer att få i fråga om Sundsvalls och Härnösands

folkmängd. Intill dess synes argumentet om Östersunds folkmängdstillväxt

vara av föga värde. Jämför man de båda länens befolkning, så

finner man att proportionen

8. Historiska skäl. Riksarkivarien förbigår helt och hållet historiska

skäl av den art, som föranledde hans företrädare i ämbetet att uttala

sig mot att arkivalierna från det urgamla svenska landskapet Småland

skulle sändas till Skåne, en i relativt sen tid med Sveriges krona förenad

provins. Förhållandet är dock alldeles analogt i Norrland, Jämtland och

Härjedalen ha intill år 1645 varit förenade med ett främmande rike. De

övriga fyra länen ha däremot alltid tillhört Sveriges krona. Den uppdelning

av Norrland mellan två stater, som sålunda förekom i äldre tider,

motsvaras av ännu bestående motsättningar mellan landskapen. De fyra

länen vid kusten ha Bottniska viken såsom sin sammanhållande trafikled,

Jämtlands intressen gå ofta i annan riktning, och jämtlänningarna

isolera sig gärna från övriga norrlänningar. Särskilt skarpt utpräglad är

motsättningen mellan Ångermanland och Jämtland, och denna förstärkes

ytterligare genom olikheter i folkkaraktären. Men om nu Norrland

på detta sätt sönderfaller i två skilda gebit med olika historiska traditioner,

så synes det vara vida lämpligare, att ett landsarkiv, som just

skall bevara de historiska dokumenten och vid vars placering om någonsin

just historiska synpunkter böra anläggas, anordnas inom den folkrikare

delen, som omfattar mer än sex gånger sa många invånare som

den andra och dessutom alltid tillhört den svenska staten.

Och jämför man de båda eventualiteterna, jämtländska arkivaliers sändande

till Härnösand och ångermanländska arkivaliers överflyttande till

Östersund, så kan till förmån för den förra åberopas, att Härnösand varit

länsstad och alltjämt är stiftsstad för Jämtland och sålunda redan har

en mängd arkivalier av betydelse för Jämtland, under det att intet dylikt

kan anföras i fråga om Östersunds relationer till Ångermanland.

I fråga om administrativa och kyrkliga relationer till landsarkivområdet

har Härnösand att åberopa sin egenskap av f. d. länsstad för tre

landskap och f. d. stifts- och gymnasiestad för fyra län samt nuvarande

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

länsstad för två landskap och stiftsstad för två län, under det att Östersunds

betydelse inskränker sig till dess egenskap av nuvarande länsstad

för två landskap.

I fråga om kulturell historia må nämnas, att Härnösands första skola

tillkom på 1580-talet, dess trivialskola 1040 och gymnasium 1050. Jämtland

fick sin första skola i Oviken 1049, trivialskola på Frösön 1674 och

fullständigt läroverk i Östersund 1847.

9. Kustartillerikasernen i Härnösand bör givetvis icke få spela den

centrala rollen i fråga om valet av ort för landsarkivet. Och givetvis

är det för ett landsarkiv under alla omständigheter bäst att få särskild

lokal uppförd åt sig.

Men då nu staten i Härnösand äger en alldeles ny och solitt uppförd

byggnad, som sannolikt icke behöves för det ändamål, vartill den blivit

byggd, och man därför måste disponera den för andra syften, synes man

böra av statsfinansiella skäl undersöka, huruvida icke ett landsarkiv, om

det på grund av andra orsaker anses böra förläggas till Härnösand, kan

inrymmas däri.

10. Hembygdsforskningens i Härnösand intressen. Till ett eventuellt

landsarkiv i Östersund skulle enligt gällande författningar inlevereras

de äldre arkivalierna från rådstuvurättens, domkyrkans och länsstyrelsens

arkiv i Härnösand, och undantag från denna skyldighet kommer,

såsom framgår av riksarkivariens yttrande, säkerligen åtminstone icke

att beviljas beträffande länsstyrelsens arkiv. Detta skulle innebära en

mycket svår förlust för hembygdsforskningen i Härnösand och vore synnerligen

obekvämt för de västernorrlänningar, som ville studera sitt läns

historia; de äldre arkivalierna skulle nämligen uppsökas i Östersund, de

yngre i Härnösand.

Om härnösandsarkivalier måste föras från orten, så vore det vida

bättre, att Norrland enligt den ursprungliga organisationen lades under

Uppsala landsarkiv. En forskare, som vill fullständigt lösa en historisk

uppgift, är i varje fall tvungen att besöka riksarkivet m. fl. institutioner

i Stockholm och har även mycket att inhämta av universitetsbiblioteket

och det nuvarande landsarkivet i Uppsala. Till Östersund gå resorna från

Härnösand ytterst sällan, och det skulle därför vara synnerligen obekvämt,

om de norrländska arkivalierna placerades därstädes. Bättre än

av ett landsarkiv i Östersund är den till Härnösand lokaliserade forskningen

betjänt av det nuvarande tillståndet utan norrländskt landsarkiv,

ty man har givetvis större gagn av att behålla sina arkivalier än att nödgas

sända bort dem till en avlägset belägen ort.

Det bör framhållas, att forskningen i Härnösand icke har något direkt

intresse av att få de jämtländska arkivalierna överförda hit och därför

icke har något att erinra mot ett i pressen framlagt förslag om länsarkiv

i Östersund för Jämtlands län och landsarkiv i Härnösand. Icke heller

torde det däri framlagda förslaget om överförande av Gävleborgs län till

Uppsala landsarkivområde möta några invändningar från härnösandshåll.

Ur härnösandsintressets synpunkt synas de olika möjligheterna intaga

följande rangordning:

1. Landsarkiv i Härnösand för fem eller tre län.

2. Intet norrländskt landsarkiv.

3. Uppsala landsarkiv omfattar hela Norrland.

4. Norrländskt landsarkiv i Östersund.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Enligt undertecknads uppfattning framgår av det anförda, att bärkraften

hos de skäl, som kunna tala för Östersund, nämligen krigsfaran och

tillvaron av Jämtlands bibliotek, förefaller ganska problematisk, men att

för Härnösand såsom lämpligaste ort för det norrländska landsarkivet

mycket avgjort tala befolkningens fördelning, samfärdselförhållandena

efter ostkustbanans tillkomst, placeringen av de nuvarande arkiven och

de historiska skälen. Undertecknad finner sålunda, att Härnösand är den

lämpligaste orten för det norrländska landsarkivet.

T skrivelse den 16 september 1922 framlade därefter länsstyrelsen i

Östersund inför Kungl. Maj:t vissa förhållanden, som enligt länsstyrelsens

förmenande voro av betydelse för bedömandet av frågan om förläggningen

av det norrländska landsarkivet.

Länsstyrelsen anförde därvid bland annat följande:

Den kulturella pietetsgärning för tillvaratagande och bevarande av där

ännu befintliga föremål m. m. av arkeologiskt och kulturellt intresse, som

förnämligast bedrivits av den sedan lång tid tillbaka existerande Jämtlands

läns fornminnesförening samt den år 1908 bildade föreningen »Jämtslöjd,

förening för kulturella mål», har uppburits av ett livligt intresse

hos länets befolkning i dess helhet och bestritts i det allra väsentligaste

med medel, åstadkomna genom tillskott inom länet. Även länets

ledande korporationer, landstinget och hushållningssällskapet, hava visat

stor förståelse och offervillighet för denna kulturella verksamhet. Fornminnesföreningen

har sedan många år av landstinget åtnjutit anslag,

senast till belopp av 1,500 kronor, för bedrivande av arkeologiska undersökningar

och till hyreshjälp för samlingarnas förvarande; och den andra

föreningen har av såväl landsting som hushållningssällskap alltsedan

sin tillkomst åtnjutit ett understöd, som under många år utgått med något

över 6,000 kronor årligen. Även Östersunds stad har i flera former till

denna verksamhet lämnat värdefulla bidrag. År 1920 beslöt landstinget

att anställa en antikvarie för länet för bedrivande av forskning inom det

arkeologiska och kulturella området samt vårdande av de sammanbragta

samlingarna, i vilken egenskap han åtnjutit en avlöning av 6,000 kronor.

Vid årets landsting har denna befattning gjorts fast genom antagande

av en instruktion för densamma och ett definitivt fastslående av beskaffenheten

av länsantikvariens avlöning, som dock till beloppet fastställts

endast för ett år i taget.

De under tiden sammanbragta samlingarna, bestående av fornsaker,

föremål från hem och förvärvsverksamhet under gångna tider, gamla

byggnader — de senare återuppförda på en av Östersunds stad upplåten

plats invid staden — m. m., representera enligt kännares omdöme ett

mycket stort värde och äro omsorgsfullt förvarade, fastän hittills i för

ändamålet förhyrda lokaler. Sedan några år tillbaka hava planer varit

å bane att genom uppförande av en museibyggnad åstadkomma för ändamålet

tillräckliga och samlingarnas beskaffenhet värdiga lokaler. För

ändamålet har bildats Jämtlands läns museiförening» med uppgift att

»söka åstadkomma en museibyggnad i Östersund för ett värdigt bevarande

till forskningens och undervisningens fromma av Jämtlands läns

fornminnesförenings, Jämtslöjds och Jämtlands läns konstförenings museala

kultur- och konstföremål».

Det blivande museet är avsett att förläggas omedelbart intill den tomt,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 212.

som av stadsfullmäktige upplåtits till landsarkivet och det eventuellt därmed

förenade lantmäterikontoret. Härigenom komma de arkeologiska och

kulturella samlingarna att få sina lokaler i nära grannskap till de arkivaliska.

Uppenbarligen lär er det i hög grad bidraga till ett lätt tillgodogörande

för kulturella forskare, för vilka det ej sällan kan vara av betydelse

att studera livet såväl i dokument som i byggnader, husgeråd och

andra föremål, att hava tillgång till allt detta på samma plats. Flera av

de jämtländska kyrkoarkiven lära innehålla rika skatter av historiskt

och kulturellt värde från äldre tider och detta torde även, åtminstone

delvis, vara händelsen med de ännu ej undersökta till länsstyrelsen insända

kronofogdearkiven, särskilt det från Härjedalen. Härtill komma

vidare samlingarna av äldre litteratur i det s. k. Jämtlands bibliotek.

Även för forskare från ett mera vidsträckt område, kanske främst för

sådana från huvudstaden och universitetsstäderna bliver emellertid ett

landsarkiv i Östersund genom de bekväma kommunikationerna och det

loekande i den jämtländska naturen och kulturen, synnerligen lättillgängligt

och lättbegagnat. Och även för dem lärer kunna bliva av stor betydelse

att omedelbart i arkivets närhet ha en synnerligen bekväm och rikhaltig

tillgång till ett okulärt studium av kulturens gång inom en ur

nämnda synpunkt betydande del av arkivdistriktet. Det stora intresse,

som på sätt ovan framhållits, av länets befolkning och representativa

myndigheter ådagalagts för de kulturella värdena, har jämväl, såsom tidigare

erinrats, tagit sig uttryck uti även från allmogens led utgångna

skildringar av gångna tiders liv och verksamhet, ett förhållande, som i

sin mån borgar för, att jämväl för den mera speciella ortsforskningen

landsarkivets förläggande till Östersund skulle visa sig särskilt fruktbringande.

Genom remiss den 20 juni 1924 anbefalldes länsstyrelsen i Östersund

att skyndsamt verkställa utredning samt avgiva utlåtande rörande möjligheten

att, utan nybyggnad, ordna lantmäterikontorets i länet lokalfråga

efter utgången av gällande hyresavtal angående kontorets dåvarande

lokaler.

Med skrivelse den 23 april 1925 inkom länsstyrelsen med det sålunda

infordrade utlåtandet och anförde därvid bland annat, att länsstyrelsen

trätt i underhandling med drätselkammaren i Östersund, vilken förklarat

sig villig att för en tid av ytterligare fem år, räknat från och med den

1 oktober 1926, och utan förändring i nu gällande villkor förlänga hyresavtalet.

Detta anbud tillstyrktes av länsstyrelsen.

På grund av remiss avgav därefter lantmäter istyr elsen utlåtande i ämnet

den 25 juni 1926 och meddelade därvid till en början, att styrelsen icke

kunde tillstyrka förlängning av hyresavtalet med Östersunds stad för

längre tid än två år.

Härefter anför lantmäteristyrelsen bland annat:

Lantmäterikontorets lokalfråga synes åtminstone i någon mån böra ses

i samband med frågan om ökade lokaler för länsstyrelsen samt i något

större grad med frågan om en ifrågasatt nybyggnad för landsarkiv för

Norrland.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Det torde emellertid möta betänkligheter att omedelbart i hela dess

utsträckning sätta i gång ett så pass stort byggnadsföretag som en gemensam

nybyggnad för lantmäterikontoret och landsarkivet utgör. Lantmäteristyrelsen

anser därför, att utförandet lämpligen bör uppdelas i två

repriser och uppförandet av lokal för landsarkiv anstå, vilket givetvis

icke utesluter att ritningar och förslag böra uppgöras till hela komplexet.

Den tomt, som stadsfullmäktige i Östersund upplåtit för landsarkiv,

lärer, enligt vad lantmäteristyrelsen inhämtat, bereda utrymme även

för en byggnad för lantmäter ikontor eller för en gemensam byggnad för

båda institutionerna. Emellertid torde stadsfullmäktiges medgivande böra

inhämtas, vilket enligt uppgift icke torde komma att möta svårigheter.

Lantmäteristyrelsen slutade med att hemställa, bland annat, att Kungl.

Maj:t måtte

dels uppdraga åt byggnadsstyrelsen att skyndsamt låta utarbeta förslag

till nybyggnad i Östersund för lantmäterikontoret i Jämtlands län jämte

landsarkiv för Norrland å därför av stadsfullmäktige upplåten tomt att

omedelbart uppföras endast vad byggnaden för lantmäterikontoret angår,

dels förelägga frågan 1926 års riksdag, så att lantmäterikontoret måtte

kunna få tillträda den nya lokalen under år 1928.

Genom remiss den 6 juli 1925 anbefallde Kungl. Maj:t byggnadsstyrelsen

att efter samråd med riksarkivarien avgiva förnyat utlåtande i

ärendet, varjämte Kungl. Maj:t genom beslut den 11 juni 1926 uppdrog åt

byggnadsstyrelsen att i samråd med lantmäteristyrelsen och länsstyrelsen i

Östersund bland annat skyndsamt verkställa utredning samt avgiva förslag

rörande lämpligaste sättet för ett mera definitivt ordnande genom nybyggnad

eller eljest av lantmäterikontorets i Jämtlands län lokalfråga.

Med utlåtande den 28 oktober 1926 överlämnade byggnadsstyrelsen den anbefallda

utredningen samt hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1927

års riksdag att till uppförande i huvudsaklig överensstämmelse med dess

förslag av en nybyggnad för lantmäterikontoret i Jämtlands län å den av

staden Östersund för ändamålet erbjudna tomten å stadsdelen Norr därstädes

för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av

202,000 kronor.

Av handlingarna i ärendet, till vilka jag här för övrigt tillåter mig att

hänvisa, framgick, att lämplig plats för ett landsarkiv kunde beredas invid

lantmäterikontorets byggnad, varvid vissa fördelar, såsom anordnande av

gemensam värmecentral m. m., enligt byggnadsstyrelsens förmenande

kunde vinnas.

Byggnadsstyrelsens berörda förslag föranledde emellertid icke framställning

till 1927 års riksdag.

I en inom riksdagen väckt motion (I: 26) hemställdes därefter, att riksdagen

ville dels till förvärv av erforderligt tomtutrymme och dels till uppförande

därå av nybyggnad för lantmäterikontoret i Jämtlands län anvisa

för budgetåret 1927—1928 ett extra reservationsanslag av 222,000 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 212. 33

I skrivelse den 28 maj 1927, nr 222, anförde riksdagen härom hland annat

följande:

Om än behovet av nya lokaler för lantmäterikontoret synes ådagalagt,

har dock riksdagen ansett sig icke nu kunna bifalla den i ämnet

väckta motionen. Avgörande för riksdagen har därvid varit det outredda

läge, vari frågan om lantmäterikontorets förläggning befinner sig. Länsstyrelsen

har förordat, att en lantmäterikontorsbyggnad uppföres å en av

staden kostnadsfritt erbjuden tomt norr om stadens planlagda område intill

den s. 1c. fornbyn (Jamtli kallad); där skulle också plats kunna beredas

för en tilltänkt arlcivdepå för Jämtlands län. Lantmäteristyrelsen — liksom

ock statsrevisorerna — bar ansett nämnda tomt på grund av sitt avlägsna

läge vara för ändamålet mindre lämplig; i stället har lantmäteristyrelsen

tillstyrkt nybyggnadens förläggning till en intill stadens rådhus

belägen tomt, som kan förvärvas för 20,000 kronor. Byggnadsstyrelsen bar

emellertid uttalat sig för ett antagande av det av staden gjorda anbudet

om upplåtelse av tomten norr om staden.

Olika meningar hava, såsom härav framgår, gjort sig gällande om lämpligaste

platsen för den blivande lantmäterikontorsbyggnaden.

Enligt riksdagens mening torde förevarande spörsmål, med vilket jämväl

den uppkomna frågan om anordnande av en arlcivdepå i Östersund i

viss mån är sammanhängande, böra göras till föremål för ytterligare utredning.

Härvid bör också övervägas, huruvida icke nuvarande landsstatshusets

centralt belägna tomt skulle kunna lämna utrymme för någon

ytterligare statlig byggnad. Vad särskilt lantmäterikontoret angår, skulle

tvivelsutan genom dettas förläggning till nämnda tomt vinnas åtskilliga

fördelar; i detta avseende må erinras om det samarbete, som i stor utsträckning

förekommer mellan en länsstyrelse och länets lantmäterikontor.

Ur dessa synpunkter torde — vid ett eventuellt val mellan de båda

andra ifrågasatta tomtplatserna — den intill rådhuset belägna vara att

föredraga.

Riksdagen slutade med att anhålla, bland annat, att Kungl. Maj:t måtte

med beaktande av de utav riksdagen angivna synpunkter föranstalta om

skyndsam utredning samt framlägga därav föranlett förslag rörande nya

lokaler för lantmäterikontoret i Jämtlands län.

Under punkt 53 av 1928 års sjätte huvudtitel har nu statsrådet och chefen

för kommunikationsdepartementet — med förmälan att den av riksdagen

avsedda utredningen påginge inom byggnadsstyrelsen men ännu

icke vore slutförd — hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i avbidan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för

nybyggnad för lantmäterikontoret i Jämtlands län för budgetåret 1928—

1929 beräkna ett extra reservationsanslag av 202,000 kronor.

Härefter anhåller jag så att i korthet få erinra därom att 1927 års riksdag

för budgetåret 1927—1928 under sjätte huvudtiteln anvisat till uppförande

för Västernorrlands läns lantmäterilcontor av nybyggnad m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 179 häft. (Nr 212.) 3

Ytterligare

behandling

av frågan om

lantmäterikontor

i

Härnösand.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Frågan om

vanföranstalt

i

Härnösand.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

ett extra reservationsanslag av 191,240 kronor samt för påbörjande av ett

iståndsättande av gamla residensbyggnaden i Härnösand för bostad åt

landshövdingen m. m. ett extra reservationsanslag av 66,250 kronor.

Vidare torde jag få bringa i erinran att stadsfullmäktige i Härnösand i

.skrivelse den 27 maj 1927 — under åberopande av utdrag av protokoll, fört

vid stadsfullmäktiges sammanträde den 20 maj 1927 — erbjudit Kungl.

Maj:t och kronan att utan ersättning förvärva tomterna nr 3 och 4 inom

kvarteret Juristen i staden Härnösand för landsarkiv, avsett för Norrland

med undantag av Jämtlands län, med rätt för staten att av samma tomter

genast för lantmäterikontorsbyggnad m. m. disponera erforderligt område

om 1,500 kvadratmeter närmast invid landsstatshusets tomt, dock att återstoden

av tomterna skulle återgå till staden, därest beslut icke före utgången

av år 1932 blivit fattat om uppförande av byggnad för landsarkiv därå.

I samband härmed uttalade stadsfullmäktige önskvärdheten av att, i den

händelse att landsarkiv, mot vad stadsfullmäktige ansåge sig hava anledning

förmoda, icke förlädes dit, Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande

att giva staden skälig ersättning för den del av tomterna, som tagits i

anspråk för lantmäterikontor.

Sedan byggnadsstyrelsen med anledning av riksdagens nyssberörda uttalande

inkommit med utredning rörande förläggande av lantmäterikontorsbyggnaden

till de förenämnda, i riksdagens1 skrivelse avsedda tomterna

or 3 och 4 i kvarteret Juristen, har Kungl. Maj:t den 9 september 1927 anbefallt

byggnadsstyrelsen att i samråd med lantmäteristyrelsen låta å

landsstatshusets tomt uppföra en byggnad för ifrågavarande lantmäterikontor

i huvudsaklig överensstämmelse med av styrelsen med skrivelse

den 18 augusti 1927 överlämnade ritningar och kostnadsberäkning, varjämte

det för byggnadskostnadernas bestridande erforderliga beloppet,

188,000 kronor, ställts till byggnadsstyrelsens förfogande.

Med frågan om förläggningen av det norrländska landsarkivet har slutligen

även i viss mån — på grund av spörsmålet om den framtida användningen

av kustartillerikasernen i Härnösand — kommit att sammankopplas

frågan om en vanföranstalt i Härnösand. Denna fråga är emellertid

numera avgjord i det att 1927 års riksdag, såsom framgår av dess skrivelse

den 20 maj 1927, nr 205, i anledning av Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning

bland annat, dels medgivit, att det för Hemsö kustartillerikår

ursprungligen avsedda kasernetablissementet i Härnösand finge för en beräknad

kostnad av högst 960,000 kronor omändras till vanföranstalt, dels

ock till vanföranstalt i Härnösand för budgetåret 1927—1928 under riksstatens

femte huvudtitel anvisat ett extra reservationsanslag av 75,000

kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Under punkt (i7 av 1928 års femte huvudtitel liar nu vidare Kungl. Ma.j:t

föreslagit riksdagen att för samma ändamål för budgetåret 1928—1929 anvisa

ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor.

Efter dessa orienterande erinringar om dels den föregående behandlingen

av Norrlands arkivfråga, dels de allmänna yttre förutsättningar,

från vilka man för närvarande torde hava att betrakta dess eventuella lösning,

tillåter jag mig övergå till att redogöra för nu senast i iimnet iöreliggande

framställningar.

I utlåtande den 22 december 1926 upptog riksarkivet ånyo till behandling

i hela dess vidd frågan om landsarkiv för Norrland; och har riksarkivet

i detta hänseende anfört följande:

Vid övervägande av den svenska arkivvårdens närmaste behov har

riksarkivet icke kunnat underlåta att hos Kungl. Maj:t göra förnyad underdånig

framställning om landsarkivorganisationens utsträckande till

de norrländska länen. Detta sker efter det att därmed sammanhängande

frågor blivit föremål för ny prövning inom riksarkivet. Riksarkivarien

och kanslirådet i ecklesiastikdepartementet B. Knös ha för övrigt studerat

dessa under besök i Östersund och Härnösand den 6—8 november 1926,

och förste arkivarien Boethius har den 18—19 november 1926 vistats i

Härnösand för att taga närmare kännedom om vissa tekniska sidor av

frågan, särskilt i vad angår möjligheten att inreda arkiv i kasernbyggnaden

i denna stad.

Enligt sakens natur är det icke en tillfredsställande ordning, att en vidsträckt

landsända alltjämt ligger utom den arkivvårdsorganisation, som

statsmakterna länge sedan genomfört i de övriga delarna av riket. Detta

förhållande är betänkligt särskilt med hänsyn till de risker för skada av

eld, fukt eller bristande vård, för vilka de spridda norrländska kyrko-,

domsago- och häradsskrivararkiven — för att icke tala om de övriga

arkiv, som ett landsarkiv har att mottaga eller kan komma att hysa —

ständigt äro i större eller mindre grad utsatta. Hur förhållandena i det

avseendet gestalta sig, är en fråga, som tarvar ytterligare utredning, men

vissa slutsatser kunna dragas av den inspektion av vissa lokalarkiv i

Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län, som riksarkivet anordnade

på hösten 1922, och av andra för riksarkivet tillgängliga uppgifter.

Inspektionen gav den väntade bilden av relativt god arkivvård på somliga

håll och av allvarliga missförhållanden på andra. Svår skadegörelse

av eld (t. ex. Skellefteå landsförsamlings arkiv 1901 och Åre kyrkoarkiv

1918) och av fukt (t. ex. Piteå tingslags arkiv, Högsta kyrkoarkiv), olämpliga

förvaringslokaler och fall av okontrollerad utlåning av arkivalier

till enskilda ha kunnat konstateras. Man hav all anledning att förmoda,

att förhållandena inom det inspekterade området både på gott och ont

äga sin motsvarighet på andra håll i Norrland.

Landsarkivorganisationens utsträckande till Norrland skulle råda bot

på dessa missförhållanden och dessutom möjliggöra en planmässig och

effektiv inspektion av de arkiv inom denna landsända, som på grund av

bestämmelserna om leveransfrist tills vidare stanna hos respektive myndigheter

eller som över huvud icke äro avsedda att införlivas med ett

Riksarkivets

utlåtande den

22 december

1926.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

landsarkiv, men dock anses tarva inseende från statens sida. Först i och

med de norrländska arkivaliernas centralisering under sakkunnig vård

skapas också den viktigaste förutsättningen för att det lokala materialet

till Norrlands historia i äldre och nyare tid skall kunna överblickas och

bearbetas, något som uppenbarligen är av största vikt både för administrativt

utredningsarbete och för vetenskaplig forskning.

Orsaken till att Norrlands landsarkivfråga icke blivit löst torde vara

att söka framförallt i svårigheten att förlika olika ortsintressen beträffande

arkivets förläggning och att praktiskt lösa lokalfrågan utan för

stora kostnader för staten. Det må därvid dock erinras, att de städer,

som närmast komma i fråga, visat sitt intresse genom erbjudanden att

kostnadsfritt upplåta tomtutrymme och genom tillmötesgående i därmed

nära sammanhängande frågor. Också för övrigt ha under årens lopp vittnesbörd

hopats därom, att upprättandet av landsarkiv i Norrland där

omfattas med ett fast rotat och vida spritt intresse. Man har blott i alltför

ringa grad beaktat den synpunkt, som för riksarkivet är principiellt

bestämmande, nämligen att upprättandet av landsarkiv i Norrland är

själva huvudsaken, bestämmandet av förläggningsorten däremot av underordnat

intresse. Från denna synpunkt och med tanken på de risker

och olägenheter, som äro förknippade med varje dröjsmål, finner riksarkivet

det vara mycket beklagligt, att icke frågan tidigare blivit löst i

enlighet med de förslag, som framlagts av den svenska arkivvårdens

målsmän. Då riksarkivet nu framlägger ett nytt förslag, i vilket det

söker att, under i vissa avseenden ändrade förutsättningar, tillgodose både

arkivvårdens krav och de legitima ortsintressena, vill det från samma

synpunkt framhålla, att det alltjämt finner det tidigare förslaget att förlägga

landsarkivet odelat till Östersund erbjuda en acceptabel lösning,

ehuru icke den bästa möjliga.

För en var, som närmare studerar förhållandena, torde det bliva påtagligt,

att den norrländska kustbygden och Jämtlandsbygden (med Härjedalen)

i mycket utgöra två skilda kulturområden. I den förra möter

oss en landsända, vars skilda delar på en tid, då sjökommunikationerna

erbjödo den lättaste förbindelsen, tack vare dessa trots avstånden sammansmälte

sins emellan och med rikets sydligare delar. Jämtlandsbygden

åter, med sin naturliga medelpunkt i Storsjöbäckenets silurområde,

har alltid trots stiftsbandet förblivit ett helt för sig med en egen intressant

historia och en egenartad kultur; först 1645 lades ju också dessa

trakter under Sveriges krona. I Jämtlandsbygdens arkiv finnas ännu rika

kvarlevor från landskapets äldre perioder (före 1645). Särskilt i jämförelse

med kustlandskapens arkivbestånd, som ofta skadats av fientliga

härjningar, bidraga dessa gamla handlingar än mer att förstärka intrycket

av den jämtländska bygdekulturens självständighet och höga

ålder.

Handeln och samfärdseln föranledde i kustbygden relativt tidigt grundandet

av städer, av vilka Härnösand alltjämt hävdar sin ställning som

kulturcentrum, medan Storsjöbygden åtnöjdes med en medelpunkt (i Frösön)

av ganska olikartad typ, tills även här Östersunds grundläggning

skapade ett livskraftigt växande stadssamhälle. Även efter det att de

äldre politiska traditionerna blivit brutna, även efter det att de moderna

kommunikationerna i allt högre grad hävt isoleringen, har den bygd, som

har sitt naturliga centrum kring Storsjön, i mycket bevarat sin egenart.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majrts proposition Nr 212.

Ja, i viss mån kan del, nog sägas, att motsättningarna oj minskats genom

den moderna utvecklingen. Ty även om det är oförnekligt, att trävarurörelsen

mer än förr sammanbundit inlandet med kustbygderna, är det å

andra sidan ovedersägligt, att förädlingsverkens övervägande lokalisering

vid kusten där skapat en bebyggelse av ny lyp med större folktäthet

och mångsidigare samhällsutveckling.

Dessa förhållanden, som här endast kunnat antydas, förklara i viss mån

motsättningarna i landsarkivfrågan, den i kustbygden härskande livliga

motviljan mot tanken, att dess arkivskatter skulle förflyttas till Östersund,

och det i Jämtlandsbygden lika starkt framträdande önskemålet,

att dess lika dyrbara gamla handlingar icke måtte förflyttas till en kuststad.

Man kan ej bestrida, att berättigade motiv ligga bakom Jämtlandsbygdens

motvilja mot att so sina gamla, egenartade arkivalier bortflyttade,

medan eljes så stora ansträngningar göras att bevara och bearbeta

minnena av bygdens säregna utveckling. Men man måste också erkänna,

att alldeles liknande skäl med samma berättigande kunna göras gällande

i kustbygden gent emot överflyttandet av dess arkivalier till Östersund.

Och därjämte torde kunna hävdas, att det tätt befolkade kustområde,

som rymmer en så väsentlig del av Norrlands invånare och vars södra

och folkrikaste hälft snart kommer att effektivt sammanbindas genom

ostkustbanan jämväl ur de nutida förhållandena kan hämta starka skäl

för att få behålla sina även praktiskt betydelsefulla administrativa handlingar

inom egna gränser.

Om den centrala arkivvårdens målsmän i regel icke ansett sig böra tillmäta

dessa motsatta intressen avgörande betydelse, beror detta otvivelaktigt

därpå, att de praktiska olägenheter, som uppkomma genom arkivaliernas

borttransporterande från en bygd, oavlåtligt minskas genom

trafikmedlens utveckling och i varje fall, såsom redan framhållits, måste

anses oväsentliga i förhållande till fördelen av att äntligen få Norrlandsarkivalierna

sammanförda under sakkunnig vård. Då nu lösningen

av Norrlands arkivfråga söktes i upprättandet av ett landsarkiv, kom

övervägandet närmast att gälla spörsmålet, om detta borde förläggas till

Östersund eller till Härnösand. Förslaget om Umeå såsom förläggningsort

har, svagt motiverat som det enligt riksarkivets mening måste sägas

vara, icke kunnat vinna beaktande, och efter de långvariga utredningarna

torde det numera knappast kunna anses vara aktuellt. Såsom lämpligaste

plats för landsarkivet har Östersund vid olika tillfällen erhållit

riksarkivariens eller riksarkivets förord; utan närmare ingående på den

nu föreliggande frågans förhistoria må i det sammanhanget erinras om

hithörande del av statsverkspropositionen till 1907 års riksdag, om riksarkivariens

skrivelser till Kungl. Maj:t 24 oktober 1907 och 19 november

1910 och om riksarkivets skrivelse till byggnadsstyrelsen 27 mars 1922.

Icke dess mindre har tidigt också den tanken dryftats, om icke arkivvården

liksom de legitima ortsintressena bäst skulle tillgodoses, om Norrland

i detta avseende delades i två skilda områden. Biksarkivarien Hildebrand

anförde sålunda i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 november 1913

bland annat, att han velat upptaga en tidigare tanke, nämligen på inrättande

av två arkivdepåer, den ena i Östersund närmast för Jämtlands

län, »som i åtskilliga avseenden synes utgöra ett egenartat kulturområde»,

den andra i Härnösand närmast för Västernorrlands, Västerbottens och

Norrbottens län; frågan, vart Gävleborgs läns arkivalier borde föras, lämnade

han öppen, närmast med tanke på landsarkivet i Uppsala. Denna

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

framställning gjordes efter det att riksarkivarien tidigare (år 1910) hade

gjort förfrågningar »hos ett par intresserade personer inom länet», huruvida

sympatier kunde påräknas för upprättandet av en arkivdepå i Östersund

för Jämtlands län, under det att ett landsarkiv för det övriga Norrland

förlädes till Härnösand. Om trots det klart avböjande svaret riksarkivarien

år 1913 ånyo upptog denna tanke, måste detta anses visa, å

ena sidan att han efter långa överväganden alltjämt fann den erbjuda

en lycklig lösning av problemet och å andra sidan att han år 1913 antingen

räknade med eu vändning i den jämtländska opinionen eller mer

principiellt — och enligt riksarkivets mening med full rätt — höll före,

att ett lokalintresse icke finge utgöra hinder för en sådan lösning. Att

sedermera frågan från riksarkivariens (respektive riksarkivets) sida blivit

omformulerad till att gälla, om Norrlands ifrågavarande arkivalier

skulle odelade förläggas till ett landsarkiv i Östersund eller i Härnösand,

är ett förhållande, som närmast förklaras därav, att upprättandet av två

norrländska arkivdepåer, åtminstone om det skulle gälla att för vardera

uppföra en ny byggnad, med hänsyn till kostnaderna kunde väcka vissa

betänkligheter hos statsmakterna. Riksarkivet har emellertid icke efter

år 1918 riktat någon principiell kritik mot tanken på en delning, och att

denna tanke alltjämt ägt och äger sympatier inom intresserade kretsar,

finner riksarkivet styrkt dels av ett uppmärksammat diskussionsinlägg

år 1922 av den kände Norrlandsforskaren doktor Nils Ahnlund, dels av i

övrigt bekanta förhållanden. Då betänkligheterna mot en sådan lösning,

som enligt riksarkivets mening är den principiellt lyckligaste, måste försvinna,

i den mån den visas vara från statsfinansiell synpunkt möjlig

eller rentav önskvärd, har riksarkivet funnit sig böra ånyo framlägga

förslag i sådan riktning för Kungl. Maj:t.

Endast i förbigående vill riksarkivet bemöta en tänkbar men föga bärande

invändning mot tanken på en delning av de ifrågavarande arkivalierna,

nämligen den, att eu centralisering av hela arkivbeståndet skulle

innebära en praktisk lättnad vid forskningar och utredningar. Det må

blott erinras därom, att detta icke äger giltighet i fråga om ortsforskningar

inom länets ram och att den, som utsträcker sina forskningar till

hela Norrland, i många fall (även om Norrlands encla landsarkiv förlädes

till Östersund) skulle vara hänvisad till forskningar i domkapitlets

arkiv i Härnösand, liksom han icke skulle kunna försumma de centrala

arkiven i Stockholm och (i vissa fall) landsarkivet i Uppsala. Invändningen

förtjänar så mycket mindre avseende, som man har att utgå ifrån

att, på numera vanligt sätt, arkivalier skulle i stor utsträckning kunna

sändas med post från Härnösand till Östersund och omvänt.

Den föreslagna delningen bör enligt riksarkivets mening, såsom redan

torde framgå av det föregående, genomföras på det sättet, att ett landsarkiv

för Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län

förlägges till Härnösand och ett länsarkiv för Jämtlands län till Östersund.

Varje tanke, att landsarkivet skulle förläggas till Östersund och

ett mindre arkiv till Härnösand, är i sig själv orimlig, icke minst därför

att sistnämnda stad icke såsom Östersund är att i detta sammanhang betrakta

såsom huvudorten i en stor bygd med egenartade traditioner, utan

såsom kulturell medelpunkt för hela det norrländska kustlandet.

Förslaget, i vad det avser att avsöndra Jämtlands län såsom arkivområde

från det övriga Norrland, har i det föregående fått sin principiella

motivering. Här må endast ytterligare framhållas, att något liknande

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kuncjl. Mnj:ts proposition Nr 2.12.

redan skett i fråga om Gotland med dess till Visby förlagda arkivdepa

och att Jämtlands lön med eu areal av 51,734 kvadralkilometer och ett

invånarantal av cirka 136,000, jämfört med Gotlands liin (respektive 3.160

och cirka 57,000), måste från statistisk synpunkt sägas i högre grad än

Gotland ägnat att uppbära en särskild arkivorganisation, ehuru därmed

ingalunda är sagt, att en indragning av Gotlands särskilda arkivvård

skulle vara önskvärd. I det sammanhanget vill riksarkivet, utan att närmare

ingå på enskildheter i fråga om det påtänkta jämtländska länsarkivets

organisation eller personalstat, såsom sin bestämda mening framhålla,

att det visserligen icke kräver ett landsarkivs hela utrustning, men

å andra sidan icke kan hållas inom den gotländska arkivdepåns snäva

ram. Såsom särskilt viktigt framstår kravet, att den blivande »länsarkivarien»

bör äga sådana meriter i fråga om allmänna vetenskapliga förutsättningar

och arkivkännedom, att han är fullt skickad för sin uppgift.

I lönehänseende torde han icke utan skadliga följder kunna ställas

lägre än en andre arkivarie i riksarkivet.

En särskild, ganska viktig fördel skulle för övrigt vinnas genom den

föreslagna delningen, i det att arkivvården skulle kunna bliva mer effektiv

och specialiserad än om hela den väldiga landsändan skulle liiggas

under blott ett landsarkiv. Icke minst i fråga om de inspektioner, som

skulle ingå i en landsarkivaries (respektive en länsarkivaries) åligganden,

skulle detta vara av stor betydelse.

Det gäller att i detta sammanhang utreda, i vad mån de föreslagna

städerna var för sig erbjuda de nödvändiga eller önskvärda förutsättningarna

för en sådan förläggning och att därvid bland annat pröva vissa

förhållanden, som beröras i riksarkivets skrivelse den 27 mars 1922. Om

riksarkivet odelat fasthölle vid de argument, som framföras i denna, skulle

nämligen fördelen av den föreslagna anordningen ur vissa synpunkter

förefalla synnerligen tvivelaktig.

Vid den föreliggande frågans bedömande har det alltid ansetts vara

och måste vara av väsentlig betydelse, att den ort, till vilken ett arkiv

förlägges, äger goda kommunikationer. Beträffande Härnösand vill riksarkivet

framhålla, att läget avsevärt förskjutits till dess förmån genom

de senare årens utbyggande av ostkustbanan. Staden äger redan nu direkt

förbindelse med Sundsvall och kommer under loppet av år 1927 att

se denna utsträckt till Söderhamn. Medelpad, Hälsingland och Gästrikland

ha sålunda i detta avseende kommit staden betydligt närmare än

förut, och om också vissa av dessa landskaps gränsbygder alltjämt äga

genare väg till Östersund än till Härnösand, spelar detta ingen väsentlig

roll vid frågans bedömande i stort. Även den numera fullbordade järnvägslinjen

Forsmo—Hoting förtjänar i detta sammanhang ett omnämnande.

Siffermässigt uttryckta innebära förändringarna en förkortning

av avståndet Gävle—Härnösand med 242, Stockholm—Härnösand med 281

och Vilhelmina—Härnösand med 233 kilometer.

Beträffande de ifrågavarande städernas folkmängd, som riksarkivet

tidigare ägnat en viss uppmärksamhet i detta sammanhang, må det erinras

om att den sedan år 1921 något förskjutits i proportioner till Härnösands

förmån, i det att siffran för dess del stigit från 9,740 till 11,635, för

Östersund åter från 13,405 till 14,332. En sådan skillnad i folkmängd synes

icke riksarkivet äga avsevärd betydelse för frågan, om den ena eller

andra staden bör anses äga företräde i fråga om landsarkivets förläggning.

Förskjutningar i detta avseende kunna för övrigt aldrig på för
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

hand med visshet beräknas, och inkorporeringar med stadsområdet kunna

avspeglas i siffror, som ha föga att betyda för bedömandet av en stads

verkliga tillväxt. De ekonomiska konjunkturernas växlingar inom en

relativt snäv ram kunna enligt riksarkivets mening lika litet som de

ifrågavarande folkmängdssiffrorna vid en given tidpunkt vara av nämnvärd

betydelse för den här föreliggande frågan.

För biblioteks- och arkivresurser i de båda städerna lämnas i riksarkivets

skrivelse till byggnadsstyrelsen 27 mars 1922 en redogörelse, till vars

faktiska uppgifter riksarkivet alltjämt kan hänvisa. Ehuru naturligtvis

de senaste årens accessioner och fortsatta verksamhet skulle avspeglas i

höjda siffror och ytterligare detaljuppgifter, torde dock totalbilden objektivt

betraktad bliva densamma. Dock anser sig riksarkivet böra framhålla,

att läroverksbiblioteket i Härnösand icke blott, såsom tidigare fram

hållits, förfogar över en förträfflig lokal, utan också inrymmer så väl en

någorlunda representativ samling av modern svensk historisk litteratur

som en omfattande och synnerligen värdefull samling av äldre svenskt

författningstryck och andra tryckalster av historiskt intresse. I flera avseenden

torde det för arkivforskaren i värde kunna mäta sig med det visserligen

mer omfattande Jämtlands bibliotek i Östersund, och det är ojämförligt

bättre försett än läroverksbiblioteket i sistnämnda stad. Man bör

vidare beakta det ganska viktiga förhållandet, att Härnösand rymmer

ett för Norrlands historia mycket värdefullt domkapitelsarkiv, som enligt

gällande författningar icke behöver och av allt att döma icke skulle

komma att överföras till ett landsarkiv i Östersund. Om ett sådant kommer

till stånd, förspilles sålunda möjligheten att till gagn för forskningen

förena domkapitelsarkivet med de samlingar, som ett landsarkiv

har att mottaga. Under sådana förhållanden ligger den slutsatsen nära

till hands, att om ur här anlagda synpunkter företräde skulle tillerkännas

en av städerna, snarast Härnösand skulle komma i fråga.

En jämförelse mellan de kulturinsatser, som gjorts i Östersund respektive

Härnösand i fråga om fornvård, museiverksamhet, hembygdsvård

och på andra närliggande områden, anser riksarkivet vara synnerligen

vansklig, framför allt om det skulle gälla att värdesätta det intresse, som

i dessa avseenden på ett så respektingivande sätt framträtt i båda dessa

städer. Riksarkivet inskränker sig till att framhålla, att detta intresse

på båda hållen skapat livaktiga föreningar samt museala samlingar och

publikationer av stort värde och att det ingalunda tycks vara fråga om

någon avmattning i denna verksamhet. Liksom de samlingar, som hopbragts

i Östersund på fornvallen, i biblioteksbyggnadens museiavdelning

och i det ståtliga rådhuset, äro ägnade att väcka beundran, äro de motsvarande

samlingarna och anläggningarna i Härnösand förtjänta av

största erkännande och intresse. Och liksom riksarkivet alltjämt håller

före, att »den målmedvetenhet och intensitet, med vilken hembygdsforskningen

spontant vuxit upp och utvecklat sig inom Jämtlands län, är en

mycket god förutsättning för placeringen i Östersund av ett landsarkiv»,

måste det lika bestämt hävda, att motsvarande rörelse i Härnösand, »som

från början tagit hela den norrländska utvecklingen till sitt verksamhetsfält»,

har att uppvisa tillräckligt stora resultat och visar tillräcklig

livskraft, för att detsamma skall kunna sägas om denna stad.

Vid bedömandet av frågan, om ett norrländskt landsarkiv hör förläggas

till Östersund eller Härnösand eller till äventyrs till någon annan ort,

gäller det att överväga också de risker, för vilka arkiven vid ett fient
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

lifft anfall på riket kunna anses bliva utsatta. Dessa risker torde ha spelat

en väsentlig roll vid riksarkivets tidigare behandling av den norrländska

landsarkivfrågan, ehuru de i dess framställningar till Kungl,

Maj:t berörts endast antydningsvis. De äro emellertid i detta sammanhang

av den vikt, att riksarkivet - ieke utan eu viss kännedom om den

militära sakkunskapens uppfattning, men naturligtvis utan att kunna

tala å dess vägnar — anser sig böra något närmare ingå pa frågan.

Det torde efter världskrigets erfarenheter vara uppenbart, att offentliga

byggnader vid krigsutbrott främst eller i varje fall mest omedelbart

hotas av bombanfall från luften, och det torde också vara säkert, att den

radio, inom vilken krigsflygare röra sig, redan högst betydlig i man av

teknikens framsteg kan väntas bliva allt större. I samma man lar i detta

avseende en inlandsstad, belägen inom denna radie, allt mindre komma

i åtnjutande av det relativa skydd, som det geografiska laget i sig självt

innebär. Däremot måste det sägas vara ett oföränderligt faktum, att varje

ort attraherar fiendens anfall, i samma mån som den äger militär betydelse,

såsom förläggningsort för trupper och krigsförråd, såsom kommu

nikationscentrum eller på annat sätt. Från dessa synpunkter torde Östersund

vid ett anfall mot Norrland och särskilt i händelse av att en fiende

vinner en flygbas vid Bottniska viken, vara utsatt för risker, från vilka

man icke kan bortse, även om de svårigheter, som ett fientligt flyganiall

har att övervinna, för närvarande skulle anses betydliga. För Härnösand

åter torde faran, sedan staden upphört att vara militär förläggnmgsort,

väsentligen vara förknippad med den relativa närheten till befästningarna

på Hemsö och till den visserligen relativt avlägsna flottbas, som

dessa avse att skydda, men risken torde, särskilt i den män befästningarna

i fråga enligt beslut av statsmakterna förlora sin militära betydelse, vara

ganska liten. Om hänsyn till varje risk i händelse av krig skulle vara

ensamt avgörande, skulle visserligen strängt taget varken Östersund eller

Härnösand kunna komma i fråga såsom förläggningsort for ett landsarkiv,

men då måste det också anses såsom synnerligen betänkligt, att

sådana finnas exempelvis i Uppsala och Göteborg, och riksarkivets (liksom

andra viktiga arkivs) förläggning till Stockholm (och i en militärt

sett mycket exponerad del av Stockholm) skulle anses såsom höjden av

lättsinne. Riksarkivet, som icke underskattar faran av arkivens förödelse

i händelse av krig, anser sålunda, att de nämnda hänsynen, isolerade och

drivna till sin yttersta konsekvens, leda till orimligheter, men att sa mycket

större uppmärksamhet bör ägnas åt frågan, hur arkiven i ett kiitiskt

läge snabbt och planmässigt skola kunna evakueras och deras skatter

provisoriskt skyddas. Men denna fråga måste naturligtvis prövas i

ett annat sammanhang.

Beträffande landsarkivets lokalfråga finner riksarkivet mycket tala för

uppförandet av en ny, för ändamålet särskilt planlagd och inredd byggnad

på någon av de tomter, som staden Härnösand torde befinnas villig

att efter statsmakternas val ställa till förfogande utan krav pa ersättning.

Av dessa tomter, som finnas utmärkta på en skrivelsen bilagd kartskiss,

finner riksarkivet den med 1 betecknade äga särskilda fördelar med

hänsyn till det centrala läget invid länsstyrelsens ämbetslokaler, men anser

sig icke för närvarande böra närmare ingå på denna fråga. Riksarkivet

framför detta förslag såsom det ena alternativet till lokalfrågans

lösning. Någon kostnadsberäkning för arkivbyggnadens uppförande och

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. May.ts proposition Nr 212.

inredning har i frågans nuvarande läge icke kommit i fråga, helst som

riksarkivet finner vissa skäl, icke minst statslinansiella, kunna åberopas

för det andra alternativ, som här skall närmare utvecklas.

Riksarkivet har nämligen ånyo övervägt den tidigare vid olika tillfällen

dryftade planen att till landsarkiv inreda en del av den invid staden

belägna kasernbyggnad, som enligt statsmakternas beslut icke skall användas

till det ursprungligen avsedda ändamålet och som endast till

mycket obetydlig del tillfälligt tages i anspråk för militära tjänste- och

bostadslokaler. Riksarkivet ingår härefter närmare på denna fråga och

uttalar därvid den uppfattningen att därest vissa anordningar vidtoges en

del av byggnaden skulle kunna användas för inredningen av ett arkiv utan

alltför omfattande och dyrbara ändringsarbeten och att alla oeftergivliga

krav på arkivlokalers beskaffenhet kunde tillgodoses — i vissa fall till och

med i större utsträckning än som skett i för arkivändamål särskilt uppförda

byggnader. Härefter fortsätter riksarkivet:

Riksarkivet har att i detta sammanhang söka utreda den viktiga frågan

om landsarkivets magasinsbehov. Att detta i vidaste mån kan tillgodoses,

om en till ändamålet särskilt avsedd byggnad uppföres, är utan vidare

klart, men en utredning av frågan är påkallad, vare sig det ena eller det

andra av riksarkivets här framlagda lokalalternativ vinner beaktande. I

detta sammanhang hör lämpligen också det jämtländska länsarkivets

magasinsbehov komma under prövning.

Då det gäller att beräkna det utrymme, som skulle erfordras för sammanförandet

av Norrlands hos de arkivbildande myndigheterna obehövliga

arkivalier, måste det först betonas, att material för en verklig utredning

ej föreligger. Medan det trängande behovet av sakkunnig vård

och betryggande förvaring klart framgår av varje inspektion och betygas

av varje med förhållandena förtrogen forskare, måste man sålunda i

fråga om det erforderliga utrymmet stanna vid mycket approximativa

beräkningar.

I den proposition om inrättande av ett landsarkiv i Norrland, som år

1907 av Kungl. Maj:t förelädes riksdagen, angavs det erforderliga utrymmet,

inberäknat accessionsbehov för 50 år, till cirka 3,000 hyllmeter. Dåvarande

riksarkivarien räknade i den skrivelse, som låg till grund för

Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, med länsstyrelsearkiven till

och med år 1650, men torde i övrigt ha utgått från den i författningarna

föreskrivna 100-åriga leveransfristen. Att så skedde var ju endast naturligt

under det tidiga skede av landsarkivförfattningarnas tillämpning,

som förarbetena till ovanberörda proposition tillhöra. Men de erfarenheter,

som sedan dess vunnits, tyda på att landsarkiven i vida större utsträckning

än man från början tänkt sig måste komma att tagas i anspråk

även för modernare handlingar. Otvivelaktigt är det både för de

arkivbildande myndigheterna och för arkivvården ur vissa synpunkter

önskvärt, att arkivalierna stanna hos myndigheterna, så länge de äga

aktualitet för deras dagliga förrättningar. Men om man också med hänsyn

därtill är böjd för en relativt lång leveransfrist, torde det numera

föreligga en övertygande erfarenhet därom, att man icke utan skadliga

följder kan bortse från att sådana hänsyn, för långt drivna, omöjliggöra

landsarkivens viktiga uppgifter att effektivt betjäna förvaltningen och

att sörja för arkivaliebeståndens bevarande åt framtiden.

Innan riksarkivet närmare ingår på frågan om de till landsarkiven

leveranspliktiga myndigheternas behov av en kortare leveransfrist, får

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj. ts proposition Nr 212.

detsamma till en början för jämförelses skull erinra därom, att i Stockholm

departementen och riksräkenskapsverket avlämna arkivalier till

riksarkivet efter mycket korta frister. Ehuru detta obestridligen tillför

riksarkivet åtskilliga för detsamma ganska främmande och ej så litet betungande

arbetsuppgifter, torde den tidigt insättande vården genom särskilt

härför avsedd personal ha visat sig äga sådan betydelse för arldvaliernas

bevarande, att man knappast skulle vilja yrka på annan ordning,

även om utrymmesförhållandena hos de arkivbildande myndigheterna

skulle tillåta en längre leveransfrist. Av riksarkivets förbindelser med

ett flertal centrala ämbetsverk, vilka avlämnat sina äldre arkivalier,

framgår jämväl, att desamma i regel skulle skatta det som en given fördel,

om riksarkivets lokalförhållanden tilläte det att i större utsträckning

än som skett mottaga även deras nyare arkivalier.

Vad som gäller om departementen och ett stort antal centrala verk är

även tillämpligt på länsstyrelsernas arkivförhållanden. Också för dessa

ämbetsverk torde det vara över hövan betungande att ordna och i ordnat

skick bevara de mycket omfattande och svåröverskådliga arkivaliebestånd,

som under en hundraårsperiod hopas i deras lokaler, och det

torde från intet håll bestridas, att deras kvarvarande äldre arkivalier i

regel knappast kunna sägas vara effektivt tillgängliga för förvaltningen

och forskningen. Av riksarkivet anställda inspektioner ha i stor utsträckning

visat, att ordningen ej kunnat bevaras i ett flertal länsstyrelsearkiv,

och fall lia även nyligen inträffat, där ingen annan utväg ur oredan återstått

än ett fullständigt nyordnande, för vilket särskilda anslag måst utverkas.

Det lärer sålunda ej kunna dragas i tvivelsmål, att både förvaltningens

och arkivvårdens intressen bäst betjänas, i den mån landsarkiven

äro i stånd att mottaga de delar av länsstyrelsernas arkiv, som dessa

ej önska ha tillgängliga i tjänstelokalerna.

För kyrkoarkivens del tala särskilt starka skäl för eu leveransfrist av

sådan omfattning, att de få stanna kvar i församlingarna, så länge de

behövas där för tillgodoseende av aktuella behov och intressen. Erfarenheten

har emellertid även i fråga om dessa arkiv visat, att denna

grundsats ingalunda alltid kan förenas med arkivvårdens krav; nödiga

resurser för deras betryggande förvaring och vård saknas flerstädes. Särskilt

gör sig bristen på välbelägna brand- och fuktfria förvaringsrum

starkt gällande. Även för kyrkoarkivens del ha därför de redan upprättade

landsarkiven tagits väsentligt starkare i anspråk än från början

förutsetts.

Av övriga leveranspliktiga arkiv ha numera kronofogdearkiven helt

och hållet indragits, vårföre deras snara ordnande torde få anses tillhöra

landsarkivens mera trängande uppgifter. Att tullstatens lokala arkiv

även i sina yngre serier i hög grad äro i behov av verklig arkivvård, har

framgått av vissa förhandlingar mellan riksarkivet och generaltullstyrelsen,

och från medicinalstyrelsen torde en framställning vara att motse,

att landsarkiven med mycket kort frist skola mottaga tjänsteläkarnas

ämbetsarkiv.

Lägges till det nu anförda, att ett stort antal lokala befattningshavare,

särskilt å landsbygden, sakna fasta ämbetslokaler och därmed även den

grundläggande förutsättningen för en betryggande arkivvård, torde det

vara tillräckligt ådagalagt, att både förvaltningens och arkivvårdens intressen

göra det rådligt att vid lösandet av Norrlands landsarkivfråga

räkna med omfattande leveranser av arkivalier, som äro yngre än 100 år.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Även i andra avseenden torde ganska stora anspråk komma att ställas

på de påtänkta norrländska arkivdepåernas magasinsutrymmen. Enligt

gällande författningar tillhör det landsarkiven att i mån av utrymme

mottaga, förvara och ordna även de enskilda personers och inrättningars

arkivalier, som äga betydelse i historiskt eller administrativt avseende.

Det kan knappast bestridas, att de redan inrättade landsarkiven i fråga

om lokaler äro ganska klent utrustade för denna uppgift. Särskilt då det

gäller de många nedlagda bruksföretagens arkivaliska kvarlåtenskap,

torde också av nyss antydda skäl det offentliga arkivväsendet enligt eu

säkerligen ganska spridd åsikt knappast ha visat sig kunna effektivt sörja

för framtidens intressen. I Norrland kommer givetvis samma problem

att möta. Vad särskilt bruksarkiven beträffar, måste uppgiften där sägas

vara så mycket mera maktpåliggande, som bruken inom denna landsända

i större utsträckning än eljes nedlagts och de trävaruföretag, som tagit

arv efter dem, i regel nedflyttat till kusten, varvid arkiven i ingalunda

obetydlig, fastän visserligen ej närmare känd omfattning torde ha kvarblivit

vid de gamla bruksbyggnaderna.

Innan riksarkivet under beaktande av nu anförda förhållanden går att

redogöra för de uppgifter om arkivaliebestånden i Norrland, som för närvarande

äro tillgängliga, anser det sig för jämförelses skull böra meddela,

att arkivaliebestånden i de redan inrättade landsarkiven upptaga:

i Uppsala ............ 7,750 hyllmeter +140 lårar och lådor

i Vadstena ...........5,915 » + 35 lår ar och diverse

i Lund ............... 6,400 »

i Göteborg ............ 5,325 » + 21 lårar.

Om enligt riksarkivets förslag halva Hemsö kustartillerikårs kasern i

Härnösand skulle användas till lokaler för ett landsarkiv för de norrländska

kustlänen, skulle man enligt det nämnda av riksarkivet i samråd

med byggnadsstyrelsen uppgjorda byggnadsförslaget kunna påräkna

cirka 6,000 hyllmeter.

Av de arkivalier, som skulle överlämnas till landsarldvet i Härnösand,

må först nämnas de fyra länsstyrelsearkiven. Beträffande dessa ha år

1921 till riksarkivet lämnats följande uppgifter:

Arkivet i

Hyllmeter.

Års till växt.

Gävleborgs län .....

23 m.

Västernorrlands län .

8 m.

Västerbottens län ...

......... 175,00 m.

6 m.

Norrbottens län.....

9 m.

Summa 3,643,so m.

46 m.

Härtill komma de numera till länsstyrelserna indragna kronofogdearkiven,

som till stor del torde förvaras nedpackade och vilkas omfattning

är okänd.

Då länsstyrelsen i Norrbottens län inrättades först år 1810 och arkivet

i Västerbottens län förstördes vid Umeå brand år 1888, tillhör den övervägande

delen av ovan angivna bestånd tiden efter den närmast tillstundande

leveransterminen 1830. Alla skäl tala emellertid för antagandet,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kanyl. Muj:ts proposition Nr 212.

att ett blivande landsarkiv i avsevärt större utsträckning skulle komma

att tagas i anspråk av de fyra länsstyrelserna. Länsstyrelsearkivet i

Gävleborgs län kan reda sig med sina lokaler endast därför, att en väsentlig

del av arkivet (420 m.) magasinerats i Uppsala landsarkiv, och i de

ändock ganska trånga lokalerna i Gävle råder icke fullt tillfredsställande

ordning. I Härnösand har vinden ovan brandbottnen tagits i anspråk

för stora serier, i Umeå ha genom Kungl. Maj:ts brev av den 15 oktober

1926 medel anvisats till biträde av fackman för att sätta länsstyrelsen i

stånd att bemästra massor av arkivalier, härrörande från de underordnade

myndigheternas efter förlusterna i länsstyrelsearkivet särskilt värdefulla

arkiv, och i Luleå väntar, enligt vad riksarkivet har sig bekant,

samma uppgift på sin lösning.

Förlägges landsarkivet till Härnösand, torde domkapitelsarkivets äldre

serier med all sannolikhet komma att överflyttas dit på samma sätt som

i övriga stiftsstäder, där landsarkiv äro förlagda.

Häradsrättsarkiven inom kustlänen uppgåvos 1921 till 1,202:99 m. +13

säckar + 1 kista + diverse lösa handlingar. Om dem gäller liksom om

länsstyrelsernas arkiv, att den övervägande delen tillhör tiden efter 1830

men att säkerligen även här behov att i avsevärd utsträckning lita till ett

landsarkiv föreligger. Till de anförda siffrorna skola dessutom läggas

inemot 25 hyllmeter domböcker äldre än 1736, vilka till följd av kungl.

brevet 28 september 1869 levererats till riksarkivet men givetvis skulle

återställas, om de arkiv, från vilka de avsöndrats, komme i åtnjutande

av betryggande förvaring och fackmässig vård.

Lagmansrättens i Västernorrlands län arkiv upptager 11,5 m.

För fångvårdsanstalternas, landsfogdarnas, häradsskrivarkontorens,

landsfiskalernas, tullstatens, skogsstatens, domänintendenternas samt lotsoch

fyrstatens arkiv liksom även för tjänsteläkarnas arkiv saknas siffror.

Räknar man med en 100-årig leveransfrist, bliva deras anspråk på landsarkivets

hyllutrymme givetvis mycket små, men av skäl, som ovan berörts,

torde man böra bereda sig på ett vida hastigare överlämnande.

Beträffande kontraktsprostarnas arkiv samt stads- och kyrkoarkiven

gäller likaledes, att deras omfång är obekant, men det är uppenbart, att

de komma att kräva ett ganska omfattande hyllutrymme, även om man

räknar med den 100-åriga leveransfristen.

Vad slutligen angår omfattningen av de leveranser, som kunna komma

att äga rum från icke-leveranspliktiga myndigheter samt enskilda inrättningar

och personer, hänvisar riksarkivet utan att våga någon gissning

rörande hyllmaterial till sina ovan gjorda allmänna uttalanden.

Såsom riksarkivet redan framhållit, lämna de uppgifter, som ovan refererats,

icke rum för någon verklig beräkning av det erforderliga hyllutrymmet.

Men tänker man sig landsarkivets uppgift i analogi med de anspråk,

som ställas på de redan inrättade landsarkiven, torde det utrymme,

som kasernen enligt ovanberörda inredningsförslag skulle erbjuda, icke

få anses överflödigt. För den närmaste tidens accessioner skulle emellertid

den föreslagna inredningen tvivelsutan räcka; därefter erbjuda källaren

och under förutsättning av tillfredsställande brandskyddsåtgärder

vinden betydande utvidgningsmöjligheter.

Att beräkna det erforderliga hyllutrymmet för det föreslagna länsarkivet

i Östersund möter samma svårigheter, som ovan utvecklats beträffande

det tilltänkta Härnösandsarkivet. Fasta utgångspunkter erbjuda dels

opaginerad Kontrollera mot PDF

4G

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

länsstyrelsearkivet med ett uppgivet bestånd av, kronofogdearkiven oberäknade,

563,15 hyllmeter år 1921 samt en årlig tillväxt av 11 hyllmeter,

dels häradsrättsarkiven, vilka vid samma tid uppvisade de motsvarande

siffrorna 260,03, respektive 4,io m., oberäknat bortåt 5 hyllmeter äldre domböcker

i riksarkivet. I övrigt må här blott särskilt betonas, att kyrkoarkiven

inom länsarkivets tilltänkta distrikt äga anmärkningsvärt hög ålder

och stor omfattning samt att det i allmänhet torde vara ett särdrag för

denna bygd, att gamla handlingar i mindre vanlig utsträckning blivit

bevarade.

Med stöd av de sifferuppgifter, som ovan meddelats, och med hänvisning

till i övrigt berörda förhållanden, anser sig riksarkivet kunna helt

approximativt räkna med ett utrymme av 2,000 hyllmeter såsom erforderligt

för mottagandet av nu leveransfärdiga arkivalier och beredandet av

erforderligt accessionsutrymme. Det bör emellertid ej lämnas oanmärkt,

att en kännare av ortens förhållanden, långt ifrån att finna den nämnda

siffran för hög, som sin bestämda mening uttalat, att den snarare torde

komma att visa sig för knappt tilltagen, om det planerade länsarkivet

verkligen på allvar söker fylla sina uppgifter gent emot länets för sakkunnig

vård mogna arkiv och övriga bestånd av gamla handlingar.

Beträffande den nödvändiga nybyggnaden för länsarkivet i Östersund

har riksarkivet inhämtat, att staden lär vara villig att kostnadsfritt upplåta

ett tomtområde, beläget vid den norra gränsen för det bebyggda området,

mellan Kyrkogatan och Åsvägen, för en arkivbyggnad och för uppförande

av nya lokaler för länslantmäterikontoret. Riksarkivet, som uppmärksammat

dess närhet till militära etablissement (Jämtlands fältjiigareregementes

kasern), anser sig icke däri finna tillräckligt skäl att

avvisa tomten såsom olämplig, helst som den för övrigt genom sitt fria

läge erbjuder avsevärda fördelar. Möjligheten att förena arkiv och lantmäterikontor

i samma byggnad föreligger icke för närvarande till bedömande,

men tanken väcker inga principiella betänkligheter.

Riksarkivet måste naturligtvis i första hand hysa det önskemålet, att

om dess här framlagda förslag vinner Kungl. Maj:ts gillande, detta icke

blott snarast möjligt måtte komma und^r riksdagens prövning i fråga

om sina principer, utan att Kungl. Maj:t i sin proposition också måtte

av riksdagen äska medel för uppgörande av ritningar och för påbörjande

av arbetet. Om Kungl. Maj:t icke är i tillfälle att för närvarande begära

anslag i sådan omfattning, skulle enligt riksarkivets mening ändock åtskilligt

vara vunnet därmed, att riksdagen finge taga ställning till förslaget

i dess principer och, om dessa vunne gillande, ansloge medel till

dess utarbetande i tekniska detaljer. Riksdagen skulle därmed hava uttalat,

att förslagets genomförande vore en sak, som omedelbart skulle bliva

aktuell, när statsfinanserna tilläte det, och den norrländska landsarkivsfrågan

skulle efter långvarigt utredningsarbete och alltför långvarig

meningsstrid erhålla sin i princip slutgiltiga lösning.

Under åberopande av det anförda slutar riksarkivet med att anhålla,

att Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga proposition i anslutning

till dess här framlagda förslag och äska medel, i den omfattning som

Kungl. Maj:t finner lämpligt, för uppgörande av ritningar och eventuellt

också för påbörjande av arbetet.

Kungl. Majits Riksarkivets ifrågavarande skrivelse föranledde icke någon framställ
18^juni

1997 ning från Kungl. Majits sida till riksdagen men genom beslut den 18 juni

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

3927 uppdrog Kungl. Maj:t åt riksarkivet ej mindre att uppgöra förslag till

eu landsarkivorganisation för Norrland, innebärande alternativt dels förläggande

av en arkivdepå för Jämtlands län till Östersund och av ett

landsarkiv för den övriga delen av Norrland till Härnösand, dels ock förläggande

av arkivdepåer för Västernorrlands och Gävleborgs län, för

Jämtlands län, för Västerbottens län samt för Norrbottens län till respektive

städerna Härnösand, Östersund, Umeå och Luleå, än även att i samråd

med byggnadsstyrelsen uppgöra ritningar och kostnadsberäkningar för

uppförande och inredning av nybyggnader för landsarkiv, respektive arkivdepåer

i nämnda städer, vilka nybyggnader borde beräknas uppförda

antingen såsom fristående byggnader eller ock förlagda i omedelbar anslutning

till redan befintliga byggnader eller beslutade eller planerade nybyggnader

för de i samma städer förlagda lantmäterikontoren. Tillika

föreskrev Kungl. Maj:t, att sagda förslag jämte ritningar och kostnadsberäkningar

skulle snarast och senast den 1 december 1927 vara till Kungl.

Maj:t avgivet.

Till åtlydnad härav har riksarkivet till en början till Kungl. Maj:t inkommit

med ett den 30 november 1927 dagtecknat utlåtande angående

landsarkivorganisationens utsträckande till de norrländska länen. Riksarkivet

har därvid anfört huvudsakligen följande:

Det har för riksarkivet i första rummet gällt att införskaffa och sammanställa

uppgifter om storleken av de arkivbestånd, som enligt gällande

författningar obligatoriskt skulle överlämnas till de nya arkiven. I sådant

syfte har riksarkivet genom cirkitlär av den 30 juni direkt till samtliga

ifrågakommande länsstyrelser, häradsskrivare, landsfiskaler, magistrater

och stadsstyrelser samt, genom förmedling av domkapitlen respektive

vederbörande centrala verk, till samtliga ifrågakommande prost- och

pastorsämbeten, fångvårds-, domän-, tull- och lotsmyndigheter anhållit

om uppgifter rörande omfattningen dels av varje myndighets hela arkivbestånd,

dels av den leverans, som författningsenligt borde ske år 1930,

liksom ock rörande årliga tillväxten i medeltal under de fem senaste åren

och tillväxten under år 1926. Efter hand och delvis efter påminnelser och

för tydliganden ha uppgifter från nämnda myndigheter inkommit, dock

med undantag av Nätra landsfiskalsarkiv (Västernorrlands län), Hotagens

kyrkoarkiv (Jämtlands län), Sorsele landsfiskalsarkiv (Västerbottens län)

och Piteå stads kyrkoarkiv. Riksarkivet saknar icke anledning att antaga,

att en del av dessa uppgifter icke är o alldeles exakta (särskilt från Jämtland

ha mottagits underhandsmeddelanden, som tyda på att leveranserna

i vissa fall underskattats), men å andra sidan kan det icke betvivlas, att

de av riksarkivet i det följande sammanställda siffrorna i stora drag giva

en riktig bild av läget.

Omfattningen av de leveranspliktiga arkiven inom de alternativt påtänkta

landsarkivområdena liksom den första leveransens storlek framgå

av följande tablå:

Riksarkivets

utlåtande av

den 30 november

1927.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Arkiven i sin Att leverera Anmärk
helhet.

1930. ningar.

Alternativ 1.

1) Landsarkiv i Härnösand omfattande

arkiv från: domkapitlet i Härnösand 135,70m. 85 m. Leverans trolig

Lotsarkiv.................... 23,15 » 0,10 »

Lev. pliktiga arkiv från ___

Gävleborgs län...........2,777,01 » 989,74 *

Västernorrlands » 2,69o,30 » 496,56 »

Västerbottens » 1,537,66 » 243,37 »

Norrbottens > 1,866,36 » 250,17 » .

Summa summarum 9,035,18 m. 2,064,94 m.

2) Arkivdepå i Östersund, lev. pliktiga

arkiv från Jämtlands län........ 1,991,25 m. 435,42 in.

Alternativ II.

1) Härnösand, omfattande domkapitlets

arkiv ................. 135,70 m. 85 in. Leverans osäker

Nedre lotsdistriktets arkiv....... 12,15 »

Lev. pliktiga arkiv från ___

Gävleborgs län...........2,777,01 » 989,74 >

Västernorrlands » ........... 2,695.30 » 496,n6 »_

5,620,16 m. 1,571,30 m.

2) Östersund = Jämtlands län........ 1,991,25 » 135,42 *

3) Umeå = Västerbottens län........ 1,537,66 » 243,37 »

Övre lotsdistriktet............ H *_1_

1,548,66 m. 243,47 m.

4) Luleå = Norrbottens län......... 1,866,36 » 250,17 »

Luleå domkapitel............. 32 » — » Leverans trolig

1,898,36 m. 250,17 m.

Beträffande frågan, för hur många tioårsleveranser arkivbyggnadernas

storlek för närvarande borde avses, har riksarkivet i likhet med Kungl.

Maj:t i framställning till 1907 års riksdag stannat vid den uppfattningen,

att 6 sådana leveranser (motsvarande accessionerna under perioden 1930—

1980) böra beräknas. Med hänsyn till att de arkivalier, som härröra från

tiden 1830—1880 av näraliggande skäl måste antagas äga ett betydligt

mindre omfång än motsvarande för tiden 1880—1930, har riksarkivet beräknat

de tidigare leveranserna till 0,4, de senare (från och med 1990) till 0,6

av hela det ifrågavarande arkivbeståndet, varigenom följande siffror erhållas:
Alternativ

I:

Härnösand ............................ 4,853 m.

Östersund .............................. 1,058 m.

Alternativ II:

Härnösand ............................ 3,191 m.

Östersund .............................. 1,058 m.

Luleå .................................. 909 m.

Umeå .................................. 765 m.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Det är härvid att märka, att riksarkivet under alternativ II räknat med

en leverans av c:a 13 hyllmeter från domkapitlet i Luleå, medan en sådan

icke förutsattes under alternativ I.

Det framgår av dessa siffror, jämförda med den tidigare meddelade

tablån, att de ifrågavarande länsdistrikten (enligt alternativ II) både i

fråga om de nu förefintliga lokalarkiven i deras helhet, i fråga om den

första 10-årsleveransen och i fråga om leveranserna under perioden 1940—

1980 komma att beträffande storleken betecknas av följande sjunkande

kurva: Härnösand, Östersund, Luleå, Umeå.

I hur ringa grad de leveranspliktiga arkivaliernas omfång motiverar

deras splittring på 4 arkivdepåer framgår tydligt vid uppmärksammande

därav att, därest de samlades i ett enda norrländskt landsarkiv, detta

först år 1980 skulle ha att uppvisa ett arkivbestånd, som nådde ungelär

samma siffror som för närvarande landsarkivet i Vadstena (något mer

än 5,900 hyllmeter). Vid samma tidpunkt (1980) skulle den minsta av de

ifrågasatta arkivdepåerna (Umeå) äga ett arkivbestånd, som icke fullt

uppginge till Vio av landsarkivets i Uppsala under nuvarande förhållanden.

Om de rent kvantitativa hänsynen vore ensamt avgörande, skulle riksarkivet

sålunda knappast hava ägt eller äga anledning att förorda inrättandet

av mer än ett norrländskt landsarkiv. Då riksarkivet den 22 december

1926 gjorde framställning om de norrländska länens fördelning på två

landsarkivområden, kunde det emellertid åberopa andra vägande skäl,

som givetvis sedan dess icke förlorat i betydelse. För närvarande och i

det här givna sammanhanget vill riksarkivet framhålla, att de i det föregående

meddelade siffrorna klart visa, att kombinationen Härnösand—

Östersund redan i dem finner ett långt starkare stöd än den motsvarande

Härnösand—Östersund—Luleå—Umeå.

I det föregående har räknats endast med de arkivalier, som äro leveranspliktiga

enligt gällande författningar. Såsom riksarkivet i sin nyss åberopade

framställning framhållit, måste dock hänsyn tagas jämväl till

leveranser i förtid och till eventuellt överlämnande (eller deposition) av

icke leveranspliktiga arkivalier, varvid för Norrlands del icke minst bruksarkiven

komma i åtanke. Beträffande den förra eventualiteten har riksarkivet

inhämtat, att visserligen icke magistraterna i de städer, där arkivdepåer

tänkas förlagda, men väl länsstyrelserna ämna begagna sig av möjligheten

till en förtidsleverans, som delvis ej är inräknad i tidigare meddelade

siffror; vad åter angår den senare, äro troligen betydande accessioner

att emotse. Vid sådant förhållande och med tanke på att arkivutrymmena

i Sverige i allmänhet enligt erfarenhetens vittnesbörd tilltagits

för knappt, har riksarkivet ansett sig böra beräkna eu någorlunda bred

marginal för dylika ovissa accessioner och har därför till byggnadsstyrelsen

under hand anmält följande magasinsutrymmen såsom önskvärda:

Alternativ I:

Härnösand

Östersund

6,000 m.

1,400 in.

Alternativ 11:

Härnösand

Östersund

Luleå ----

Umeå ----

3,700 m.

1,400 m.

1,200 m.

1,100 m.

h nej

t fawi. no ''»an. m ?/?)

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Beträffande byggnadernas inredning till tjänstelokaler och bostäder

respektive arkivmagasin har riksarkivet under hand delgivit byggnadsstyrelsen

vissa önskemål, som avse att tillgodose det moderna arkivväsendets

krav, och därvid ha erfarenheter, som delvis förelegat sedan framlidne

riksarkivarien Clasons tid, tjänat till ledning. Då det gäller att uppföra

nya, för arkivändamål avsedda byggnader, liar riksarkivet ansett

det enda riktiga vara att, med särskild tanke på samlingarnas motsedda

tillväxt och arkivtjänstens i framtiden med all sannolikhet ökade uppgifter,

icke pruta av på sagda krav. Vissa utrymmen och inredningsdetaljer

kunna visserligen måhända för närvarande synas väl rikligt tilltagna för

länsarkivens del, men riksarkivet söker sin motivering i det redan anförda.

De till byggnadsstyrelsen framförda önskemålen ha beträffande

tjänstelokalerna avsett ett tillräckligt antal icke alltför små arbetsrum

samt frukostrum för tjänstemännen, samtals- och skrivmaskinsrum för

forskare, bokbinderi- och fotograferingsrum samt ett med hänsyn till eldfaran

isolerat zaponeringsrum. Vad åter angår magasinslokalerna, har

riksarkivet, med frångående av det numera omstridda kravet på deras inrymmande

i en från tjänsterummen och vaktmästarbostaden avskild byggnad,

i det hela kunnat förorda de i landsarkivet i Göteborg befintliga anordningarna,

varvid doek i sparsamhetssyfte utrymmena mellan dubbelhyllorna

något inskränkts.

Då det vid bedömandet av frågan, till vilka städer landsarkiv lämpligen

böra förläggas, alltid har kommit i betraktande, i vad mån den nya

institutionen kan finna stöd av redan befintliga samlingar eller sammanslutningar,

som äro av betydelse för kulturforskning, har riksarkivet hos

länsstyrelserna i Västerbottens respektive Norrbottens län anhållit om uppgifter

rörande hithörande förhållanden. Sådana ha också mottagits, och

deras väsentliga innehåll skall här återgivas.

I Umeå finnas bibliotek av mer allmän karaktär i det högre allmänna

läroverket och i folkskoleseminariet, varjämte folkbildningsföreningen

Minerva, vars verksamhet huvudsakligen går ut på anordnande av populärvetenskapliga

föreläsningar, äger en för dess medlemmar tillgänglig

boksamling, som dock enligt länsstyrelsen »icke är av större betydenhet»

(c:a 2,750 band) och knappast förtjänar avseende i detta sammanhang.

Läroverksbiblioteket, som icke är i sin helhet katalogiserat, beräknas omfatta

c:a 11,000 arbeten, däri inräknat en större samling disputationer och

småtryck. Bokförrådet utgöres till största delen av äldre arbeten, särskilt

teologi och undervisningslitteratur, varjämte historia och klassiska språk

anses vara tämligen väl företrädda. »För forskning i västerbottnisk kultur»,

heter det i den till riksarkivet översända redogörelsen, »erbjuder varken

Umeå läroverksbibliotek eller — än mindre — folkbildningsföreningen

Minervas i Umeå bibliotek synnerligen mycket av intresse.» Seminariebiblioteket

(c:a 5,500 band) består till större delen av nyare verk, tämligen

likformigt fördelade mellan de olika vid seminariet studerade ämnena. —

Umea är för övrigt säte för Västerbottens läns hembygdsförening, som

innehar stadens enda museala samling. Denna omfattar c:a 4,000 katalognummer

och belyser företrädesvis äldre västerbottnisk allmogekultur,

kyrklig konst och arkeologi.

I Luleå äger det högre allmänna läroverket ett fullständigt katalogiserat

bibliotek, som omfattar 19,000 band, huvudsakligen vetenskapliga arbeten

av äldre och nyare datum. Såsom betydande avdelningar omnämnas

opaginerad Kontrollera mot PDF

f>l

Kungl. Maj. ts proposition Nr 212.

bland andra do, som omfatta historia, geografi (spec. Norrbotten), tidningar,

tidskrifter samt akademiska avhandlingar från Uppsala (i det närmaste

fullständig samling). Ett 30-tal löpande tidskrifter hållas. Staden

är säto för Norrbottens läns hembygdsförening, som ii ger ett mindre bibliotek

(25 hyllmeter), vilket bar och i allt högre grad torde komma att få

karaktären av ett hembygdsbibliotek. Föreningen utger för övrigt eu

egen tidskrift (årgång 6, 1927), äger betydande museala samlingar och har

nyligen i samarbete med nordiska museet anordnat eu s. k. bebyggelseundersökning

i Lule- och Pitedalarnas svenskbygd. Resultatet av denna

undersökning föreligger i en samling, som omfattar c:a 1,000 sidor text,

300 ritningar och mer än 500 fotografier och som avser att bilda grundstommen

för ett planerat bygdearkiv för Norrbotten. Över huvud synes

föreningen utveckla en livlig verksamhet.

På grundval av de uppgifter, som här i huvudsak refererats, måste riksarkivet

komma till den uppfattningen, att ur den här närmast anlagda

synpunkten Luleå i icke oväsentligt högre grad än Umeå erbjuder gynnsamma

villkor för samarbete mellan ett landsarkiv och andra kulturella

institutioner och sammanslutningar. Icke minst i fråga om biblioteksförhållanden,

som väl i detta sammanhang främst förtjäna avseende, synes

Luleå genom sitt större, modernare och fullständigt katalogiserade läroverksbibliotek

kunna göra anspråk på ett ostridigt företräde. Vid en vidare

utsträckt jämförelse blir det emellertid uppenbart, att varken Luleå

eller Umeå kunna mäta sig med Härnösand eller Östersund i fråga om de

i detta sammanhang givna förutsättningarna för kulturforskning på

grundval av arkivaliskt material. Detta framgår mera grovt vid sammanställningen

av de större bibliotekens bandantal (Härnösand år 1922: 30,000

band, Östersund år 1922: 45,000 arbeten, Luleå år 1927: 19,000 band, Umeå

år 1927: 11,000 arbeten), men även vid en mer kvalitativ jämförelse kommer

riksarkivet till samma slutsats.

Riksarkivet kommer i det sammanhanget till vissa allmänna betraktelser

över de olika alternativ, som föreligga till bedömande.

Den grundtanke, som uppbär landsarkivorganisationen kan sägas vara

den, att de mot van vård och olyckor aldrig säkerställcia statliga småarkiven

böra centraliseras i vissa större sakkunnigt skötta depåer, vilkas områden

bestämmas med hänsyn till historisk samhörighet och nutida administrativa

och andra praktiskt givna förutsättningar. Denna relativa centralisation

är emellertid ett viktigt önskemål också för den vetenskapliga

forskningen liksom för de intressen, som vid tillfälle påfordra administrativa

utredningar av det ena eller andra slaget. Statsmakterna ha genom

att för hela rikets del principiellt godkänna denna organisation förklarat,

att de inom en trång ram fångna bygdeintressena icke härvid kunna föra

en legitim talan mot rikets intressen. Rätt förstådda ha för övrigt dessa

bygdeintressen intet väsentligt att förlora, utan tvärtom mycket att vinna

av en genomförd landsarkivorganisation. De rent praktiska behov, som

lokala världsliga eller kyrkliga myndigheter och menigheter kunna åberopa

för att få behålla sina arkivalier på ort och ställe, äro fullt tillgodosedda

genom den gällande bestämmelsen, att inga arkivalier yngre än 100

år äro underkastade obligatorisk leverans till landsarkiven, och vad äldre

tider angår, torde i många fall korrekta uppgifter icke kunna garanteras,

om de icke sökas genom förmedling av personer med arkivalisk erfarenhet

och utbildning. I det sammanhanget anser sig riksarkivet böra erinra

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. May.ts proposition Nr 212.

därom, att enligt gällande författning (1924; 406, §§ 7 mom. 2, 8 mom. 3)

myndighet, offentlig inrättning, kommun och korporation, som helt eller

delvis överlämnat sitt arkiv till landsarkiv, äger att såsom lån utfå handlingar,

som tillhöra det överlämnade arkivet, liksom de ock kunna räkna

med att inom området för samma arkivalier undersökningar skola verkställas

av landsarkivets tjänstemän utan gottgörelse.

Vid utstakandet av landsarkivområdena har ur här utvecklade synpunkter

länet endast i säregna undantagsfall framstått såsom en lämplig enhet;

i annat fall skulle centraliseringsprincipen ha blivit till oigenkännlighet

förvanskad, och ekonomiska hänsyn skulle över huvud ha ställt sig

i vägen för genomförandet av en landsarkivorganisation. Gotland har genom

sitt insulära läge, men också med hänsyn till sin därav betingade, i

viss mån egenartade utveckling kommit i eu undantagsställning, som visserligen

kanske icke i allo varit till arkivvårdens eller forskningens båtnad.

Jämtlands län synes riksarkivet ur jämförliga synpunkter äga legitima

anspråk på att vid land sarkiv organisationens slutliga fastställande

behandlas såsom en enhet; i fråga om motiveringen är intet att tillägga

till vad som framhållits i riksarkivets skrivelse av den 27 december 1926.

Vad åter angår Västerbottens respektive Norrbottens län, kan riksarkivet

icke i den här givna utredningen eller för övrigt finna något väsentligt

moment, som skulle tala för att de på liknande sätt borde utbrytas såsom

självständiga landsarkivområden. Den bottniska kustbygden äger ingalunda

samma karaktär som Jämtlandsbygden av en i viss mån egenaitad

och i äldre tider relativt sluten kulturkrets, och tanken att fördela den på

två landsarkivområden saknar i än högre grad historisk motivering. De

praktiska hänsynen till de stora avstånden i Norrland, om nu de skulle

åberopas till förmån för två bottniska länsarkiv, förlora i stort sett sin

betydelse för den, som besinnar, att upplysningar i landsarkivet i flertalet

fall sökas genom skriftliga förfrågningar och att för övrigt även den

rena bygdeforskningen i många fall spränger länets ram; det må i det

sammanhanget erinras om att Gävle länsstyrelses arkiv för äldre tider innehåller

ett rikt material för hela Norrlands historia och att för en lång

period detsamma kan sägas om Härnösands domkapitels arkiv. Slutligen

gäller, att i den mån forskningarna bli mer omfattande, resetiden och

resekostnaderna spela en allt mindre roll i jämförelse med övriga faktorer.

De olägenheter, som ur forsknings- och utredningsintressenas synpunkt

skulle följa av de norrländska arkivaliernas splittring på icke mindre än

fyra olika arkiv, förtjäna så mycket större beaktande, och då därtill

komma de finansiella hänsyn som riksarkivet har att överlåta till Kungl.

Maj:ts övervägande, äger det så mycket mindre anledning att frångå den

ståndpunkt, som formulerats i dess skrivelse av den 22 december 1926.

Riksarkivet har emellertid att till slut upprätta förslag till stat för de

olika arkiven enligt de båda föreliggande alternativen.

Riksarkivet utgår ifrån, att det tillämnade arkivet i Härnösand, vare

sig trenne eller endast ett länsarkiv kommer till stånd, erhåller landsarkivs

karaktär. Även om det förra alternativet skulle väljas, blir det en institution

av betydande omfattning, för vars rätta skötsel den blivande föreståndaren

skäll ansvara. Därtill kommer, att i denna institution alla de

slag av arkivalier, som eljes pläga vara företrädda i landsarkiv, komma

att förefinnas, och att tjänstgöringen därstädes alltså kommer att erfordra

samma vetenskapliga kvalifikationer och samma förtrogenhet med arki
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

vet. och med förhållandena i äldre och nyare tider inom de vidsträckta till

arkivdistriktet hörande områdena. Stor betydelse torde jämväl höra till

mätas den omständigheten, att föreståndaren inom dessa områden i samma

utsträckning som landsarkivarierna i de redan existerande fyra landsarkivdistrikten

skulle komma att företräda arkivväsendet samt utöva inspektion

över myndigheters arkiv.

Det ligger vidare i landsarkivarietjänstens natur, att eu fullt kompetent

ställföreträdare måste finnas vid institutionen under semester, sjukdom

och annan ledighet lör landsarkivarien samt under dennes till en manad

beräknade inspektionsresor. Och även då landsarkivarien själv bestrider

sin befattning vid landsarkivet, är det nödvändigt, att lian inom personalen

äger tillgång till åtminstone någon arbetskraft, åt vilken han med

fullt förtroende kan överlämna att inträda i hans ställe. Givetvis är det

en huvuduppgift för arkiven, att biträde till myndigheter och allmänheten

lämnas av fullt kompetenta personer, men det skulle obestridligen vara

ett organisatoriskt missgrepp att låta föreståndaren ensam svara för denna

tidskrävande uppgift.

Som landsarkivariens närmaste man står i Lund en andre arkivarie men

i övriga landsarkiv en icke-ordinarie befattningshavare, vilken för närvarande

i Uppsala är placerad i 20:de lönegraden, medan motsvarande

befattningshavare i Vadstena och Göteborg innehava förste amanuens

ställning med placering i 18:de lönegraden.

Att landsarkivet i Vadstena blivit sämre lottat än systerinstitutionerna

— avlöningsförmånerna för amanuensen äro beräknade allenast för reducerad

tjänstgöring — får sin förklaring av den låga besöksfrekvens,

som blivit en följd av landsarkivets mindre lämpliga belägenhet. Att åter

verksamheten kunnat fullföljas, om än under olägenheter, beror utom på

nämnda låga besöksfrekvens på den tillfälligheten, att i staden funnits

en person, som vid sidan av annan verksamhet kunnat ägna en del av sin

arbetskraft åt arkivet. För de arkivinstitutioner, som nu skulle inrättas

i Norrland, förestår till en början ett krävande organisationsarbete, som

bör avslutas inom så kort tid som möjligt, och därjämte torde det vara

att hoppas, att dessa institutioner med sitt i fråga om kommunikationer

fördelaktigare läge skola komma att uppvisa gynnsammare besöksfrekvens

än Vadstenaarkivet.

Enligt riksarkivets förmenande torde ett blivande landsarkiv i Norrland

lämpligen böra i nu ifrågavarande avseende jämställas med landsarkivet

i Göteborg, varför riksarkivet i sitt förslag till stat räknat med behovet

av en förste amanuens i adertonde lönegraden.

Arkivarbetets art och särskilt skyldigheten att tillliandagå myndigheter

och allmänhet med bestyrkta avskrifter av äldre handlingar nödvändiggör

vidare behovet av skrivbiträde, som genom fortsatt träning förvärvar

förtrogenhet med läsandet av äldre skrift. Det torde alltså få anses obestridligt,

att ett skrivbiträde måste varaktigt bindas vid landsarkivet.

Skrivbiträdet bör, i den mån övriga uppgifter det medge, användas även

för vakttjänstgöring i forskarsalen, varigenom den specialutbildade amanuensens

arbetskraft frigöres för ökat och mera ostört deltagande i arbetet

på arkivets ordnande. Slutligen är det för arkivens skrivbiträden en

viktig uppgift att biträda vid ordnandet av mera ensartade serier, som i

stor utsträckning förekomma i de nyare förvaltningsarkiven.

Behovet av en på ordinarie stat uppförd expeditionsvakt vid en institu
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 212.

tion av här ifrågavarande art synes ej behöva motiveras. Det bör emellertid

erinras därom, att landsarkivens expeditionsvakter, i den mån deras

tid medger, tagas i anspråk jämväl som bokbindare. Inom en nära framtid

torde det jämväl komma att krävas av dessa befattningshavare, att de

skola kunna utföra fotografiska eller fotostatiska reproduktioner av

arkivalier.

Liksom vid övriga landsarkiv bör särskild ersättning för skötsel av

värmeledning utgå till expeditionsvakten.

Då enligt de för flertalet landsarkiv gällande staterna behovet av permanent

biträde åt landsarkivarien med full arkivkompetens icke fylles

av en ordinarie befattningshavare, kunna omständigheterna föranleda, att

detta behov kommer att tillgodoses på växlande sätt, exempelvis genom

olika befattningshavare med kortare tjänstgöringstid. I sak ändrar detta

dock intet, och man är följaktligen nödsakad att normalt räkna med en

stat upptagande föreståndare för arkivet, permanent biträde med arkivkompetens

åt landsarkivarien, nödigt skrivbiträde och expeditionsvakt.

Om denna personal å ena sidan kan anses tillräcklig för en institution

avsedd för samtliga kustlandskaps handlingar, minskas därför å andra

sidan icke personalbehovet i Härnösand, om de båda nordliga landskapens

arkiv kvarhållas i Umeå och Luleå.

I fråga om länsarkivens personalbehov har riksarkivet att anföra liknande

synpunkter.

En av de särskilda svårigheter, som äro oskiljaktiga från upprättandet

av ett flertal smärre arkivinstitutioner, består i vanskligheten att utan

skada för myndigheternas och allmänhetens intressen minska antalet befattningshavare

på något sätt, som skulle svara mot arkivaliebeståndets

mindre omfång.

Avgörande härvid är, att arbetets kvalitativa art icke på något sätt

ändras genom arkivdistriktens minskning. Det är alltjämt samma slag

av arkivalier, som skola bestämmas, ordnas och förtecknas, och den teoretiska

kompetens, som eljes anses erforderlig för detta arbete, måste vara

lika behövlig i läns- som i landsarkiv.

För riksarkivet står det vidare, icke minst på grund av de nedslående

erfarenheter, som vunnits genom tillämpningen av ett motsatt system i

Visby, alldeles klart, att även de påtänkta länsarkiven, om de skola motsvara

sina syften, måste hållas tillgängliga för allmänheten under den

vid landsarkiven vanliga tiden. Forskningar, vare sig av mer praktisk

eller mer teoretisk syftning, torde i regel gärna koncentreras till en begränsad

tidsperiod, men detta blir omöjligt, om arkiven, såsom exempelvis

förhållandet är i Visby, hållas tillgängliga endast ett par timmar om

dagen. För de på orten boende äro olägenheterna av en snävt tillmätt

daglig arbetstid måhända möjliga att övervinna, men om man besöker

arkivstaden endast eller huvudsakligen i forskningssyfte, är arbetstidens

inknappning ett nästan absolut hinder för lösandet av större och betydelsefullare

uppgifter. Med hänsyn till detta finner riksarkivet det vara allt

annat än tillrådligt, att nya arkiv av här ifrågakommande typ anläggas,

utan att man samtidigt sörjer för att de på ett effektivt sätt hållas öppna

för allmänheten.

Även en tredje synpunkt förtjänar i detta sammanhang beaktande. Nödvändigheten

av en levande förtrogenhet inom arkiven med den förvaltning,

vars akter dessa övertaga, torde vara allmänt erkänd. Såsom ett av

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kunyl. May.ts proposition Nr 212.

de viktigaste medlen för vidmakthållandet av en dylik förtrogenhet betraktas

inspektionerna, och nu gällande inspektionsförlattning (410/1924)

föreskriver därför också (§ 2), att inspektioner inom landsarkivdistrikten

i regel skola förrättas av vederbörande landsarkivarie. Om länsarkiv

komma till stånd, torde minskandet av arkivdistriktens storlek icke innebära

någon anledning att frångå en regel, som under i övrigt lika förhallanden

befunnits ändamålsenlig. Riksarkivet utgår följaktligen från att

länsarkivarierna var inom sitt distrikt skola komma att inspektera lokala

arkiv i samma omfattning som landsarkivarierna.

De anförda omständigheterna torde var för sig utvisa, att föreståndarskapet

för blivande länsarkiv måste uppdragas åt tjänstemän med ordinarie

anställning ocli med full kompetens för arkivarieyrket. Men riksarkivet

går ett steg längre. Det relativt begränsade arkivbestånd, som

varje länsarkiv skulle få att förvalta, gör det visserligen tydligt, att länsarkivarien

måste jämställas med riksarkivets andrearkivarier. Men liksom

det är eu inom förvaltningen erkänd grundsats, att vissa tjänstemän

i högre lönegrad, vilka mera på eget ansvar förestå en institution eller

större avdelning av en dylik såsom landsarkivarier och riksarkivets förste

arkivarier, böra tillerkännas en något förmånligare lönegradsplacering än

övriga med dessa eljes jämställda tjänstemän, torde en liknande princip

även böra tillämpas i fråga om de föreslagna länsarkivarierna. Medan

arkivstatens förstagradstjänstemän, andre arkivarierna vid riksarkivet

och vid landsarkivet i Lund, äro uppförda i lönegraden B 21, har riksarkivet

därför i sitt förslag till stat för länsarkiven uppfört länsarkivarierna

i lönegraden B 22. De skulle därigenom bli jämställda med arkivarierna

i hovrätter, vilka på eget ansvar förestå ganska omfattande arkiv,

samt med bl. a. kontrollstyrelsens byråinspektörer och vissa förstagradstjänstemän

vid tullstaten, vilka torde ha erhållit en förmånligare

lönegradsplacering på den grund, att deras ämbetsuppgifter — såsom fallet

jämväl delvis skulle bli med länsarkivariernas -— utsträckts över visst

distrikt.

Det är riksarkivets förhoppning, att den något högre avlöning, som föreslagits,

och det erkännande åt den mera självständiga verksamheten, som

denna skulle innebära, skulle underlätta rekryteringen av länsarkivarieposterna.

Beträffande behovet av ställföreträdare för länsarkivarien och av skrivbiträde

gäller till följd av tjänstgöringens art detsamma som i fråga om

landsarkiven. På grund av de föreslagna länsarkivens mindre omfattning

synes det emellertid möjligt att inskränka personalen. Riksarkivet anser

detta lämpligen böra ske på det sättet, att länsarkiven erhålla ett anslag

till icke-ordinarie befattningshavare, beräknat så, att det ger tillfälle att

anställa en förste amanuens med full tjänstgöring. En fullt kompetent

befattningshavare, som kan inträda i föreståndarens ställe, måste alltid

finnas vid länsarkivet, och om tillfälle att anställa en dylik med full

tjänstgöring — vilket otvivelaktigt för arkivet är fördelaktigast — erbjuder

sig, torde de båda befattningshavarna medhinna såväl övriga tjänsteärenden

som verkställandet av begärda avskrifter. Blir det åter nödvändigt

att åtnöja sig med en amanuens, som delar sin tjänstgöring mellan

länsarkivet och annan verksamhet, gör den besparing, som därigenom uppkommer

på anslaget, det möjligt att vid institutionen binda ett skriv
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

biträde, som genom regelbunden verksamhet kan vinna förtrogenhet med

läsning av äldre stilar.

Behovet av en på ordinarie stat anställd vaktmästare torde ej behöva

särskilt motiveras vid institutioner, där framtagning och återuppställning

av arkivalier ur omfattande serier, som expeditionsvakten måste lära sig

behärska, kommer att höra till den dagliga tjänstgöringen lika väl som i

landsarkiven och där en viss färdighet i enklare bokbinderiarheten och

fotografisk reproduktion bör vara företrädd.

Om skötsel av värmeledning ålägges expeditionsvakten synes särskild

ersättning böra utgå härför.

I enlighet med ovan angivna grunder har riksarkivet med iakttagande

därutav, att samtliga löner upptagits i näst högsta löneklass, beräknat staterna

för de föreslagna arkivinstitutionerna på följande sätt.

För landsarkiv i Härnösand, vilken stad befinner sig i samma ortsgrupp

som Göteborg (F), uppgår landsarkivarielönen (B: 26) till 9,300 kronor och

expeditionsvaktens lön (B: 5) till 2,880 kronor.

För avlöningar till ordinarie tjänstemän bör alltså upptagas ett förslagsanslag

å 12,180 kronor, utjämnat till 12,200 kronor.

Vikariatsersättningar upptagas nedan i likhet med motsvarande anslag

vid landsarkivet i Göteborg till 1,300 kronor.

Arvodet för en förste amanuens i 18:de lönegraden 20:de löneklassen

utgör 5,850 kronor, arvodet för en extra befattningshavare i 5:e lönegraden

7:e löneklassen blir 2,730 kronor. Under rubriken avlöningar till ickeordinarie

befattningshavare m. m. skulle alltså erfordras ett anslag å 8 580

kronor, men med hänsyn till de besparingar å anslaget, som uppkomma

genom förordnande för förste amanuensen, upptages anslaget nedan i enlighet

med vad som skett med Göteborg avrundat nedåt till 8,000 kronor.

Härtill kommer expeditionsvaktens ersättning för skötsel av värmeledning

300 kronor.

För länsarkiv i Östersund och Luleå, som båda tillhöra ortsgrupp G,

böra med tillämpande av samma beräkningsgrunder som ovan staterna

beräknas på följande sätt:

För länsarkivarien (B: 22) utgör lönen 7,668 kronor, för expeditionsvakten

(B: 5) 2,988 kronor. För ordinarie tjänstemän erfordras alltså ett förslagsanslag

å 10,656 kronor eller utjämnat till närmast högre hundratal

10,700 kronor.

Vikariatsersättningar na synas i proportion mot vad som föreslagits för

landsarkivet i Härnösand, kunna avrundas till 1,000 kronor.

En förste amanuens avlöning utgör 6,048 kronor eller avrundat nedåt

5,800 kronor.

Anslaget till skötsel av värmeledning, som dock eventuellt bortfaller,

om gemensam värmeledning anordnas för länsarkivet och annan institution,

upptages till 300 kronor.

I Luleå, som tillhör kallortsgrupp III, ökas emellertid alla löner med

195 kronor och bli sålunda, länsarkivariens och expeditionsvaktens 11,046

kronor (utjämnat till 11,100 kronor), förste amanuensens 6,243 kronor (enligt

förut tillämpade grunder reducerat till 6,000 kronor).

För Umeå, som tillhör ortsgrupp F, inträder en proportionell minskning

i anslagskraven, varemot emellertid svarar höjning 60 kronor i kallortstillägg

(grupp I).

Länsarkivariens lön (7,440 kronor) och expeditionsvaktens lön (2,880 kro
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kun yl. Maj.ts proposition Nr 212.

nor) uppgå sålunda här sammanlagt till 10,320 kronor, eller med kallortstillägg

10,440 kronor, förste amanuensarvodet blir 5,850 kronor och med

kallortstillägg 5,910 kronor. Posterna upptagas i statförslaget nedan utjämnade

till respektive 10,500 och 5.700 kronor.

I enlighet med ovanstående uträkningar har riksarkivet upprättat

a) Förslag till stat för landsarkiv i Härnösand:

Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag ...... 12,200

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............................ 1,300

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare.................. 8,000

Ersättning för eldning av värmeledning.......................... 300

Summa kronor 21,800

b) Förslag till stat för länsarkiv i Östersund:

Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag...... 10,700

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............................ 1,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare.................. 5,800

Ersättning för skötsel av värmeledning .......................... 300

Summa kronor 17,800

c) Förslag till stat för länsarkiv i TJmeå:

Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag ...... 10,500

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............................ 900

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare.................. 5,700

Ersättning för skötsel av värmeledning .......................... 300

Summa kronor 17,400

d) Förslag till stat för länsarkiv i Luleå:

Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag...... 11,100

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ............................ 1,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare.................. 6,000

Ersättning för skötsel av värmeledning .......................... 300

Summa kronor 18,400

Bland kostnader för arkivet märkes även andel i det under åttonde

huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier och

expenser, ved m. m. Enligt kungl. brev av den 20 maj 1927 utgå för närvarande

till landsarkiven och arkivdepån i Visby

dels erforderliga medel för bränsle, lyse, renhållning och städning samt

kostnaderna för transport till landsarkiven och nämnda arkivdepå av

vissa arkivhandlingar;

dels även

för skrivmaterialier och papper ;

bindning av böcker och handlingar, tidningar m. fl. utgifter;

telegram, telefon och annonsering;

inköp och underhåll av möbler

för varje särskilt arkiv högst det belopp, som här nedan angives, nämligen

till landsarkivet i Uppsala ............................ kronor 9,600: —

» » » Vadstena .......................... » 6100: —

» » » Lund .............................. » 5,400: —

» » » Göteborg .......................... » 6,000: —

» arkivdepån » Visby ............................. » 800: —

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Variationen i anslagsbeloppen beror huvudsakligen på den olika omfattning,

vari konserverings- och lagningsarbeten bedrivas vid de olika

arkiven. I detta avseende har förekommit

att Kungl. Maj:t genom brev av den 1 april 1927 åt arkivdepån i Visby

anvisat ett belopp av 750 kronor för lagnings- och konserveringsarbeten,

som ej kunnat bekostas av depåns vanliga expensmedelsanslag, samt

att Kungl. Maj:t genom brev av den 9 september 1927 medgivit landsarkivarien

i Göteborg att under innevarande budgetår för inbindning av

arkivalier använda ytterligare högst 1,800 kronor samt tillika förklarat

sig framdeles vilja meddela beslut om anvisande av ytterligare medel för

ifrågavarande ändamål.

Kiksarkivet, som i båda fallen vitsordat det trängande behovet av dessa

ökade anslag, vill särskilt framhålla, att lagningsarbeten av någon omfattning

överhuvud ej kunna bekostas med de till arkivdepån i Visby anslagna

expensmedlen.

Å ena sidan är det på grund av kända förhållanden säkert, att konserveringsarbeten

i stor utsträckning komma att erfordras för det arkivaliebestånd,

som skulle komma att sammanföras i Härnösand, men å andra

sidan lärer det icke kunna avgöras, i vilken utsträckning dylika konserveringsarbeten,

som för övrigt ej under organisationsperioden torde böra

företagas i alltför stor utsträckning, komma att visa sig erforderliga.

Riksarkivet anser det därför lämpligt att för landsarkivet i Härnösand

föreslå samma expensmedelsanslag, som en följd av år utgått till landsarkivet

i Göteborg och där (utom i nyss antydda avseende) visat sig tillräckligt,

eller 6,000 kronor.

För länsarkiven har riksarkivet, med hänsyn till vunna erfarenheter

från Visby, trott sig böra föreslå ett expensmedelsanslag av 2,000 kronor.

Till slut bör anmärkas, att samtliga nya arkiv, utom ett eventuellt större

engångsanslag till grundläggande av referensbibliotek, för samma ändamål

böra i likhet med övriga arkiv erhålla särskilt anslag. För närvarande

utgå biblioteksanslagen för vart och ett landsarkiv med 350 kronor

och för arkivdepån i Visby med 150 kronor.

För landsarkivet i Härnösand bör alltså beräknas ett årligt biblioteksanslag

av 350 kronor, för länsarkiven, vilka, om de skola fylla sin uppgift,

ej böra sättas i samma ogynnsamma läge som arkivdepån i Visby men å

andra sidan ej heller torde kunna påräkna samma anslag som landsarkiven,

vilket eljest i detta fall mycket väl skulle kunna motiveras, har riksarkivet

stannat för att föreslå 250 kronor.

Från byggnadsstyrelsen har riksarkivet under hand mottagit en promemoria

med bilagda skisser innefattande dess yttrande med anledning av

Kungl. Maj:ts den 18 juni givna uppdrag. För det fall att detta yttrande

vid närmare granskning befinnes giva anledning till kommentar från

riksarkivets sida, skall riksarkivet med det snaraste inkomma med ny

skrivelse till Kungl. Maj:t. För närvarande har riksarkivet såsom ett faktum

av mer principiell betydelse uppmärksammat, att varken Umeå stad

eller Luleå stad har befunnits villig att utan ersättning upplåta tomt åt

staten för uppförande av arkivbyggnad. Detta förhållande synes vara ett

bevis på att man i Umeå lika litet som i Luleå hyser något livligare intresse

för upprättandet av en arkivdepå inom staden.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kun yl Maj ds proposition Nr 212. 59

Redan tidigare hade byggnadsstyrelsen med skrivelse den 24 november

1927 till riksarkivet överlämnat den genom ovanberörda beslut den 18 juni

1927 anbefallda utredningen rörande landsarkivbyggnader i Norrland och

därvid anfört huvudsakligen följande:

Alt. 1. Arkivdepå för Jämtlands län i Östersund och landsarkiv för den

övriga delen av Norrland i Härnösand.

a) Arkivdepå i Östei''sund. I skrivelse den 12 december 1906 hava stadsfullmäktige

i Östersund förklarat, att staden vore villig att till kronan

utan ersättning och gravationsfritt samt under äganderätt överlåta ett

tomtområde, beläget norr om stadens planlagda område intill den s. k.

Fornbyn, Jamtli kallad, och avsett för uppförande av byggnad för ett då

ifrågasatt landsarkiv för de norrländska länen. Denna tomt skulle alltså

komma till användning för den nu tillämnade arkivdepån i Östersund. För

en dylik byggnad har byggnadsstyrelsen låtit uppgöra en vid utlåtandet

fogad, såsom bilaga 1 betecknad skissritning. Denna ritning visar en tvåvåningsbyggnad

med tjänstelokaler och forskarsal samt vaktmästarbostad

i bottenvåningen och uppackningsrum och arkiv i våningen 1 trappa upp

samt med källarvåningen inredd till arkiv, uppacknings- och zaponeringsrum,

pannrum m. in. I arkivutrymmena finnes plats för omkring 1,400

hyllmeter.

Denna byggnad beräknas betinga en kostnad av 165,000 kronor.

Sedan Kungl. Maj:t den 11 juni 1926 anbefallt byggnadsstyrelsen att i

samråd med lantmäteristyrelsen och länsstyrelsen i Jämtlands län verkställa

utredning samt avgiva förslag rörande lämpligaste sättet för ett

mera definitivt ordnande genom nybyggnad eller eljest av lantmäterikontorets

i nämnda län lokalfråga, överlämnade byggnadsstyrelsen med skrivelse

den 28 oktober 1926 resultatet av en sålunda verkställd utredning,

vilken utmynnade i ett förslag om anvisande av 202,000 kronor till uppförande

av en nybyggnad för lantmäterikontoret å den nyssnämnda för

landsarkivet avsedda tomten, och meddelade styrelsen därvid, att tomten i

fråga med en areal av omkring 1,500 kvadratmeter kunde jämlikt stadsfullmäktiges

i Östersund beslut av den 21 september 1926 av statsverket

förvärvas utan ersättning till staden och med skyldighet för staden att

framdraga vatten- och avloppsledningar till tomtgränsen, varvid emellertid

staden förutsatt att en nybyggnad för lantmäterikontoret icke skulle

hindra eller försvåra uppförande på det reserverade området av landsarkiv

eller annan offentlig byggnad. Å en berörda skrivelse bilagd situationsplan

visade byggnadsstyrelsen, att lämplig plats för ett landsarkiv

skulle å tomten kunna beredas invid lantmäterikontorets byggnad, och

framhöll styrelsen, att vissa fördelar kunde vinnas, om landsarkivet och

lantmäterikontoret förlädes till samma område, såsom anordnande av

gemensam värmecentral m. in.

Byggnadsstyrelsens sistberörda framställning föranledde icke någon proposition

till 1927 års riksdag. I anledning av väckt motion om anslag till

en dylik nybyggnad anhöll emellertid riksdagen om förnyad utredning

rörande nya lokaler för lantmäterikontoret. Sedan emellertid numera frågan

om en arkivbyggnad i Östersund blivit än mera aktuell genom Kungl.

Maj:ts förevarande uppdrag, synes enligt byggnadsstyrelsens uppfattning

än större skäl föreligga, att statsverket även för lantmäterikontorets be
-

Byggnads

styrelsens ut

låtande den

24 november

1927.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

hov begagnade sig av det från stadens sida gjorda erbjudandet om fri

byggnadstomt, gemensam för såväl en arkivdepå som lantmäterikontoret.

De båda härför erforderliga byggnaderna, som skulle kunna givas ett

med varandra överensstämmande yttre, skulle, såsom å en utlåtandet bilagd,

med 2 betecknad situationsplan utvisas, förläggas invid den östra

tomtgränsen mitt emot det projekterade hembygdsmuseet för Jämtland.

Med anledning av vad byggnadsstyrelsen uttalat rörande möjligheten

att anordna gemensam värmecentral för de båda byggnaderna vill byggnadsstyrelsen

nu framhålla, att vid de mera ingående undersökningar,

som i denna del numera verkställts, befunnits, att någon ekonomisk besparing

icke därigenom skulle vinnas, varför de båda byggnaderna försetts

med var sin pannanordning.

I byggnadsstyrelsens ovannämnda yttrande av den 28 oktober 1926, som

hänförde sig till ett landsarkiv, vilken byggnad måste göras avsevärt

större än eu arkivdepå, avsågs att arkivet skulle förläggas såsom huvudbyggnad

med lantmäterikontoret såsom en flygel, och kunde därvid för

den senare byggnaden på grund av det kortare avståndet mellan byggnaderna

vissa fördelar tänkas uppstå genom att anordna en gemensam värmecentral.

I det nu framlagda förslaget äro byggnaderna för arkivdepån

och för lantmäterikontoret av ungefär lika storlek, varför det ansetts

lämpligt förlägga dessa skilda från varandra på rätt stort avstånd och blir

därvid ingen fördel med gemensam värmecentral.

Byggnadsstyrelsen har även uppgjort ett förslag till de båda institutionernas

inrymmande i en gemensam byggnad, vars läge och utrymmesfördelning

framgå av en bilagd situationsplan, betecknad 4, och fyra ritningar,

betecknade 3. Härvid har givetvis gemensam trappa och gemensam

värmeledning kunnat anordnas. Med hänsyn emellertid till framtida

utvidgning av byggnaden torde dock bliva nödvändigt att förlägga vaktmästarbostaden

till en särskild byggnad såsom å situationsplanen angivits.

Kostnaderna för detta förslag till gemensam byggnad för arkivdepån

och lantmäterikontoret hava beräknats till 315,000 kronor, varav 285,000

kronor belöpa å ämbetsbyggnaden och 30,000 kronor å bostadsbyggnaden.

På grund av den korta tid, som stått till styrelsens förfogande för utredningens

verkställande, har byggnadsstyrelsen icke medhunnit att förelägga

lantmä ter istyrelsen förslaget, men kommer styrelsen att i samband med

inom styrelsen pågående utredning för nytt lantmäterikontor i Östersund

inhämta lantmäteristyrelsens yttrande.

b) Landsarkiv i Härnösand. Såsom av protokollsutdrag inhämtats hava

stadsfullmäktige i Härnösand genom beslut den 20 maj 1927 förklarat sig

villiga att till statsverket kostnadsfritt upplåta de intill landsstatshusets

tomt belägna tomterna ns 3 och 4 i kvarteret Juristen därstädes att användas

för uppförande av ett landsarkiv för Norrland. Enligt en av byggnadsstyrelsen

i samband med frågan om förläggning å landsstatshustomten

av den under uppförande varande nybyggnaden för lantmäterikontoret

i länet verkställd utredning om den lämpligaste dispositionen av

nämnda tomt och de för landsarkivet avsedda tomterna böra arkivbyggnaden

på sätt, som angivits å en skrivelsen bilagd, såsom bilaga 5 betecknad

situationsplan, förläggas parallellt med landsstatshustomtens östra

gräns på sådant avstånd från landsstatshuset, att utrymme erhålles mellan

dessa byggnader för uppförande invid Pumpbacksgatan av en eventuell

byggnad för uppbördsväsendet. Å nämnda situationsplan har även

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212. Öl

upptagits eu mot lantmäterikontorets nybyggnad svarande flygelbyggnad

till landsstatshuset, avsedd att inrymma vaktmästarbostäder för länsstyrelsen,

lantmäterikontoret och eventuellt landsarkivet ävensom arkivlokaler

för länsstyrelsen. Ehuru beslut om nämnda flygelbyggnads uppförande

ännu icke fattats, har byggnadsstyrelsen vid uppgörande av ritningar,

betecknade med nr (i och 7, till en landsarkivbyggnad emellertid

icke ansett sig böra räkna med att någon vaktmästarbostad skulle behöva

inredas i sistnämnda byggnad. Enligt nämnda ritningar skulle byggnaden

i fråga utgöra eu fyravåningsbyggnad med eu bottenvåning, inrymmande

tjänsterum, och däröver tre arkivbottnar, varjämte källaren skulle

inredas för arkivändamål. Byggnaden, som skulle rymma omkring (>,000

hyllmeter, skulle erhålla en höjd till taklisten av 12,5 meter över marken.

Denna höjd kan måhända, särskilt med hänsyn till det intilliggande lantisstatshuset,

komma att vid en närmare undersökning, som tiden nu icke

medgivit, visa sig väl stor. Utrymme finnes emellertid på tomten för en

förlängning av byggnaden med omkring 12 meter, varigenom arkivutrymme,

motsvarande en arkivvåning, skulle vinnas och byggnadens höjd

på så sätt kunna minskas med en våning eller till 10 meter.

Eu undersökning har verkställts angående möjligheten att anordna en

till landsstatshuset förlagd värmecentral för samtliga de byggnader, som

redan finnas eller äro föreslagna till uppförande å landsstatshustomten

och de för landsarkiv föreslagna tomterna. Emellertid har nämnda undersökning

givit vid handen, att, då byggnaderna komma på så långt avstånd

från varandra, att en dylik anordning icke bleve ekonomiskt fördelaktig,

arkivbyggnaden bör erhålla egen värmeledning.

Kostnaderna för arkivbyggnadens uppförande hava beräknats till 330,000

kronor.

Vad beträffar ovannämnda för vaktmästarbostäder och arkivutrymme

för länsstyrelsen avsedda flygelbyggnad, om vars uppförande beslut ännu

icke fattats, får byggnadsstyrelsen framhålla att kostnaden för denna flygelbyggnad

av styrelsen beräknats till 95,000 kronor.

AU. II. Arkiv depåer i Östersund, Härnösand, Umeå och Luleå.

a) Arkivdepå i Östersund. Samma lösning som enligt alt. I a).

b) Arkivdepå i Härnösand. Då enligt uppgift från riksarkivet en dylik

arkivdepå bör omfatta 3,700 hyllmeter arkivutrymme och i övrigt samma

lokalutrymmen, som erfordras för ett landsarkiv i nämnda stad, skulle den

under alt. I b) föreslagna arkivbyggnaden i detta fält kunna minskas på

så sätt, att den uppföres med endast en arkivbotten över bottenvåningen.

Kostnaderna för eu sålunda minskad byggnad hava beräknats till 270,000

kronor.

c) Arkivdepå i Umeå. På av byggnadsstyrelsen framställd förfrågan

hava stadsfullmäktige i Umeå, i enlighet med vad som närmare framgår

av protokoll vid extra sammanträde den 21 november 1927, för uppförande

av en arkivdepå därstädes erbjudit statsverket två markområden, nämligen

antingen 2,286,34 kvadratmeter av kvarteret Tyr, utgörande tomten

nr 4 och hälften av tomten nr 5 i nämnda kvarter, eller 2,279,92 kvadratmeter

av kvarteret Freja, utgörande tomterna nr 1 och 2, allt till ett pris

av 7 kronor per kvadratmeter eller 16,008 kronor 58 öre, respektive 15,749

kronor 44 öre. Dessa båda tomter hava ungefär ett lika fritt och centralt

läge, men torde tomtområdet i kvarteret Tyr böra givas företräde med

s. 62 Kontrollera mot PDF

Riksarkivets

utlåtande av

den 9 december

1927.

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

liänsyn till den omständigheten, att statsverket redan äger tomten nr 2 i

samma kvarter, dit länets lantmäterikontor är förlagt.

Vad beträffar själva arkivbyggnaden torde denna lämpligen kunna givas

samma utformning som den för arkivdepån i Östersund föreslagna. Då

för arkivdepån i Umeå enligt uppgift från riksarkivet endast erfordras

1,100 hyllmeter arkivutrymme, torde emellertid i detta fall några arkivlokaler

icke behöva inredas i källaren, varigenom hyggnadskostnaderna

skulle begränsas till 160 000 kronor. Inberäknat kostnaderna för erforderligt

tomtutrymme skulle sålunda arkivdepån i Umeå draga en sammanlagd

kostnad av omkring 176,000 kronor.

d) Arkivdepå i Luleå. I skrivelse av den 12 november 1927 har drätselkammaren

i Luleå till inköp för uppförande av en arkivdepå därstädes

ifrågasatt de staden tillhöriga tomterna nr 2 i kvarteret Örnen om 2,620

kvadratmeter, betingande en köpeskilling av 5 kronor per kvadratmeter

eller 13,100 kronor, samt kvarteret Gersen om 3,412 kvadratmeter, betingande

eu köpeskilling av 7 kronor per kvadratmeter eller 23,884 kronor.

Emellertid har kronan inom den stora residenstomten i nämnda stad

för byggnadsändamål ännu icke utnyttjad mark, och skulle sålunda det

fria området framför landsstatshuset lämpligen kunna tagas i anspråk

för, bland annat, nu ifrågakomna ändamål. I detta sammanhang vill byggnadsstyrelsen

framhålla, att styrelsen med anledning av remiss har frågan

om uppförande av en byggnad för lantmäterikontoret i länet under

omprövning, och att den i detta ärende verkställda utredningen, vars resultat

byggnadsstyrelsen kommer att inom den närmaste tiden framlägga,

givit vid handen, att jämväl lantmäterikontoret bör förläggas till ovanberörda

område framför landsstatshuset. Här torde även plats kunna beredas

för en eventuell nybyggnad för uppbördsväsendet.

Lösningen av arkivdepåns lokalfråga inom residenstomten torde lämpligen

kunna ske enligt två olika alternativ. Sålunda skulle för arkivdepån

eventuellt kunna uppföras en byggnad av samma typ som de för depåerna

i Östersund och Luleå föreslagna, vilken byggnad skulle innehålla 1,200

hyllmeter arkivutrymme, samt betinga en kostnad av 160,000 kronor. I

sådant fall skulle den för lantmäterikontoret erforderliga byggnaden, som

skulle vara av ungefär samma storlek och beräknas draga en kostnad av

185,000 kronor, därest även vaktmästarbostad inrättades i byggnaden, i

enlighet med vad som angives å skrivelsen bilagda, med 10 betecknade

situationsplan, förläggas på sådant sätt, att de båda byggnaderna erhölle

karaktären av flyglar till landsstatshuset. Emellertid skulle lantmäterikontoret

och arkivdepån även kunna sammanföras till en enda byggnad,

vilken byggnad kan beräknas draga en byggnadskostnad av 320,000 kronor

eller 25,000 kronor mindre än två särskilda byggnader för lantmäterikontoret

och arkivdepån. Byggnadens utseende och förläggning på residenstomten

framgår av bilagda, med 11 betecknade ritningar och situationsplan.

Med utlåtande den 9 december 1927 överlämnade därefter riksarkivet

till Kungl. Maj:t byggnadsstyrelsens nu omförmälda förslag med samtliga

till ärendet hörande protokollsutdrag och övriga handlingar och anförde

därvid hland annat följande:

De endast för arkivändamål avsedda byggnaderna äro samtliga planerade

på sådant sätt, att deras storlek och plan bestämts efter de arkiv
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212. 63

magasin, som erfordras för att bereda det av riksarkivet i varje särskilt

fall uppgivna hyllutrymmet. Byggnaderna lia därvid med hänsyn till

bärigheten symmetriskt uppdelats i sektioner av lika storlek. I bottenvåningen

hava sedan erforderliga tjänsterum och andra begärda utrymmen

inpassats i de genom arkivbottnarnas indelning uppkommande sektionerna.

Såsom av ritningarna torde framgå, vinnes på denna väg för en byggnad

av den i Härnösand erforderliga storleken en redig och överskådlig

rumsindelning. Riksarkivet skulle visserligen hava önskat, att det för

allmänheten avsedda lunch- och samtalsrummet kunnat förläggas i närmare

anslutning till forskarrummet, men då detta ej synes kunna ernås

utan att alltför mycket splittra utrymmena, torde den föreslagna rumsdispositionen

även i detta avseende kunna accepteras.

Att ett arkivmagasin erhålles i omedelbar anslutning till forskarsalen är

givetvis en fördel, då vissa ofta anlitade serier här kunna uppställas.

Under riksarkivets och byggnadsstyrelsens gemensamma beredning av

ärendet har det diskuterats, huruvida forskarsalen enligt förslaget skulle

erhålla fullt tillräcklig bredd. Frågan gäller, om transporten av arkivalier

till och från forskarna samt framtagandet och uppställandet av böcker

i de i salen inrymda bibliotekshyllorna på grund av det ganska snävt tillmätta

avståndet mellan bord och vägg komma att verka störande. Det har

emellertid förklarats, att ur den yttre arkitekturens och bärighetens synpunkt

intet hinder möter att något bredda den sektion, vari forskarsalen

är inrymd, och motsvarande sektion i byggnadens andra hälft. Ur kostnadssynpunkt

torde en dylik ökning av byggnaden få anses betydelselös.

På arkivbottnarna föranleder den ingen annan ändring än eu omärklig

ökning av gångbredden mellan hyllorna.

Beträffande framtida utvidgningsmöjligheter utgår riksarkivet från, att

en flygel framdeles kan byggas i vinkel mot huset parallellt med och närmast

Nybrogatan. Då tomtutrymmena äro tillräckliga, synes ingen hänsyn

behöva tagas till, att motsvarande utvidgning på andra sidan ornöjliggöres

av den tilltänkta byggnaden för »Uppbördsväsen».

Riksarkivet fäster slutligen uppmärksamheten därpå, att

dels den av byggnadsstyrelsen föreslagna placeringen av landsarkivbyggnaden

12 meter från tomtgränsen förutsätter ett servitutsavtal med

ägaren till angränsande tomt, varför också för vinnande av tillräcklig fribelägenhet

6 meter av nämnda tomt å byggnadsstyrelsens skiss nr 5 beräknats

undantagen från bebyggande;

dels stadsfullmäktiges i Härnösand anbud av den 20 maj 1927 avser kostnadsfritt

upplåtande av tomt för »ett landsarkiv avsett för Norrland med

undantag av Jämtlands län», varför en ny uppgörelse erfordras, om uppförande

av ett landsarkiv för endast de båda sydliga länen beslutes.

Beträffande normalplanen för arkivdepåer i Östersund, Umeå och Luleå

har riksarkivet intet egentligt att erinra, om det än ej kan nekas, att inpressandet

av de erforderliga rummen för amanuens, allmänhet, fotografering

och bokbinderi m. m. inom allenast en sektion medför en viss trångboddhet.

Riksarkivet förbehåller sig att vid de slutliga ritningarnas uppgörande

få taga i förnyat övervägande, huruvida det kunde gå för sig att låta

arkivarierummet och tjänsterummet med vidliggande samtalsrum byta

plats. Därigenom skulle vissa fördelar i expeditionelit hänseende vinnas,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

medan det å andra sidan måhända kan anses betänkligt, att arkivdepåns

föreståndare mera undandrages den omedelbara kontakten med allmänheten.

Framtida utvidgning av arkivdepån får givetvis tänkas genom tillbyggda

flyglar.

Beträffande tomt för en arkivdepå i Östersund torde böra erinras darom,

att stadsfullmäktiges erbjudande av den 12 december 1906 avser upplåtande

av tomt för ett landsarkiv för de norrländska länen. Det torde

emellertid vara att förutse, att stadsfullmäktige ställa tomten till disposition

även för en arkivdepå för länet.

Byggnadsstyrelsen har jämväl utarbetat förslag till gemensamma byggnader

för arkivdepåer och länslantmäterikontor i Umeå och Luleå.

Beträffande båda dessa förslag anmärker riksarkivet till en början, att

arkivutrymmena uppenbarligen kunna utvidgas endast genom flygelbyggnad

på huvudbyggnadens arkivsida, enär motsvarande flygel av lantmäterikontoret

kommer att skiljas från arkivet.

Förslaget till gemensam byggnad för arkivdepå och länslantmäterikontor

i Östersund synes riksarkivet även ur andra synpunkter mindre

tillfredsställande. Plan dispositionen förstöres nämligen därigenom att förbindelsen

mellan de olika våningarna genom trappa och hiss måst förläggas

på ena sidan om forskarsalen, medan tjänsterummen måste komma

att ligga på den motsatta. Vid framtagande och återlämnande av arkivalier,

vilket alltid förutsätter medverkan av den i skrivrummet placerade

vakthavanden, måste dessa sålunda föras från, respektive till magasinet

(hissen) genom forskarsalen, vilket ej kan undgå att verka störande.

Oändamålsenligt är även, att allmänheten för kollationering och samtal

måste visas upp till övre botten, där tjänsteman ej finnes.

Olägenheter av dessa slag synas omöjliga att undvika, om två så relativt

stora institutioner som de föreslagna skola inrymmas i samma byggnad

med gemensam ingång och gemensam huvudtrappa. Slopas åter den

gemensamma ingången och huvudtrappan, bortfaller en väsentlig besparingspost.

I Luleå, där arkivets anspråk på hyllutrymme skulle bliva mindre, har

sammanbyggnadsförslaget utfallit lyckligare.

Det torde böra påpekas, att arkivdepåns vaktmästare, vilken till fullo

blir upptagen av allmänhetens expediering och inre arkivarbeten, bör erhålla

arbetsplats i det ena av de föreslagna mindre »tjänsterummen»,

varest eventuellt särskilt kapprum för arkivdepån kunde anordnas utan

kostnadsökning.

Vid riksarkivets nu omförmälda skrivelse är fogad följande tablå över

byggnads- och förvaltningskostnader för landsarkiv i Norrland enligt de

olika förslagen:

Byggnadskostnader.

Två arkiv. Fyra arkiv.

a) med självständiga byggnader a) med självständiga byggnader

Härnösand.......... 330,000: —*) Härnösand.......... 270,000: —*)

Östersund.......... 165,000: — Östersund.......... 165,000: —

Umeå............. 176,000: —

Luleå............. 160,000: —

________________ 495,000: —

OL-crSUwtt i i kostnaden för vi-.ktiiiästarlm.-v! ‘05 000 kronor''

771,000- —

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition Nr 212. Ö5

Tillkommer:

Tillkommer

2 länslant-

Länslantmäterikontor

mäterikontor ..... 387,000: —

i Östersund . . .

. . . 202,000: —

Summa 697,000: —

Summa 1,158,000: —

b) med gemensam byggnad för arkiv

b) med gemensamma byggnader för

och länslantmäterikontor i Öster-

arkiv och länslantmäterikontor i

sund

Östersund och Luleå

Härnösand......

. . . . 330,000: —*)

Härnösand.

........ 270,000: —l)

Östersund......

. . . . 315,000: —

Östersund .

........ 315,000: —

Umeå . .

........ 176,000: —

Luleå . . . .

........ 320,000: —

645,000: —

1,081,000: —

1. Löner

Förvaltningskostnader.

Två arkiv.

Fyra arkiv.

Härnösand.....

..... 21,800: —

Härnösand

.......... 21,800: —

Östersund......

..... 17,800: —

Östersund .

.......... 17,800: —

Umeå . . . .

.......... 17,400: —

Luleå ...

.......... 18,400: —

39,600: —2)

75,400: —*)

IT. Expenser (utom lyse och värme, renhållning m.

m.) samt biblioteksanslag.

Två arkiv.

Fyra arkiv.

Härnösand.....

..... 6,350: —

Härnösand

.......... 6,350: —

Östersund......

..... 2,250: —

Östersund .

.......... 2,250: —

Umeå.......

....... 2,250: —

Luleå.......

....... 2,250:-

8,600: —

13,100: —

Summa förvaltningskostnader (utom lyse m. in.).

Två arkiv. Fyra arkiv.

Kronor............. 48.200: — Kronor............. 88,500: —

Vidare torde jag få bringa i erinran att byggnadsstyrelsen i skrivelse

den 16 februari 1828 avgivit den i riksdagens förut omförmälda skrivelse

den 28 maj 1927, nr 222, avsedda utredningen.

Efter att till en början hava framhållit att med hänsyn till länsstyrelsens

i Östersund behov av utvidgade ämbetslokaler landsstatshusets tomt

därstädes icke beredde tillräckligt utrymme för uppförande av byggnad

jämväl för lan tmäter ikontor et samt efter erinran om sina förut avgivna

alternativa förslag rörande tillgodoseende av det ifrågasatta länsarkivets

lokalbehov, meddelar byggnadsstyrelsen att styrelsen ansett sig böra

ytterligare undersöka lämpligheten av att sammanföra lantmäterikontoret

och arkivdepån i en gemensam, till ovannämnda tomt norr om staden förlagd

byggnad. I anslutning härtill hade byggnadsstyrelsen i samråd med

lantmäteristyrelsen och riksarkivet utarbetat bilagt skissförslag till lös
*)

Oberäknat andel i kostnaden för vaktmästarhuset (95,000 kronor).

s) I summan ingår även ersättning för skötsel av värmeledning, 300 kronor per arkiv,

vilken kostnad vid sammanbyggnaden av arkiv och länslantmäterikontor blir gemensam.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 179 käft. (Nr 212.) 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

ning av lantmäterikontorets och arkivdepåns lokalfråga. Enligt detta förslag

skulle de båda institutionerna inrymmas i en gemensam byggnad,

varvid arkivdepån förlagts till bottenvåningen och källaren, där ett hyllutrymme

av sammanlagt 1,750 hyllmeter skulle erhållas. Lantmäterikontoret

skulle förläggas till våningen en trappa upp, varjämte i denna byggnad

inrymts en expeditionsvaktbostad. En andra dylik bostad skulle förläggas

i en särskild flygel, men torde möjlighet föreligga att vid ett vidare

utarbetande av förslaget jämväl inrymma denna bostad i huvudbyggnaden.

Kostnaderna för detta förslags genomförande liade beräknats till

325,000 kronor.

I detta sammanhang framhåller byggnadsstyrelsen, att eu förnyad kostnadsberäkning

givit vid handen, att uppförandet av en fristående byggnad

för arkivdepån skulle draga en kostnad av 158,000 kronor, varför och

då en fristående byggnad för lantmäterikontoret skulle betinga en kostnad

av 202,000 kronor, dessa två byggnader skulle draga en sammanlagd kostnad

av 360,000 kronor eller 35,000 kronor mer än det här framlagda förslaget

till uppförande av en gemensam byggnad för de båda institutionerna.

I skrivelse den 18 januari 1928 hade lantmäter istyr elsen avgivit yttrande

över sistnämnda förslag, och hade nämnda styrelse därvid avstyrkt lantmäterikontorets

förläggande till området invid Jamtli, varjämte beträffande

själva byggnadsförslaget framställts vissa erinringar, vilka numera

blivit i förslaget, sådant det nu förelåge, iakttagna.

Riksarkivet hade i yttrande av den 28 januari 1928 förklarat förslaget

vara antagligt men därvid framhållit, att en framtida utvidgning av arkivmagasinen

måhända komme att erbjuda större svårigheter, om de båda

institutionerna förenades i ett hus än om en särskild byggnad uppfördes

för länsarkivet.

För egen del framhåller byggnadsstyrelsen, att den verkställda utredningen

givit vid handen, att ett sammanförande av lantmäterikontoret

och arkivdepån i en gemensam byggnad skulle medföra avsevärda ekonomiska

fördelar.

Byggnadsstyrelsen förordar alltså, att omförmälda område invid fornbyn

Jamtli tages i anspråk för en gemensam byggnad för lantmäterikonioret

och den avsedda arkivdepån i Jämtlands län, och hemställer styrelsen,

att för ändamålet måtte för budgetåret 1928—1929 anvisas 325,000 kronor.

Därest en arkivdepå icke skulle komma att förläggas till Östersund,

hemställer styrelsen om anvisande av ett belopp av 202,000 kronor för uppförande

å nämnda område av en nybyggnad för lantmäterikontoret i enlighet

med styrelsens i merberörda skrivelse den 28 oktober 1926 framlagda

förslag.

Över denna byggnadsstyrelsens utredning har lantmäteristyrelsen den

23 februari 1928 avgivit utlåtande och däri förordat lantmäterikontorets

förläggning till landsstatshusets tomt, vilken förläggning åter länsstyrelsen

i Jämtlands län samt byggnadsstyrelsen på det bestämdaste avstyrkt

i utlåtanden av den 28 februari, respektive den 5 mars 1928. Beträffande

dessa ämbetsverkens utlåtanden, vilka finnas återgivna i det statsrådsprotokoll

över kommunikationsärenden, som i utdrag fogats vid den proposition

angående ny byggnad för lantmäterikontoret i Jämtlands län,

vilken Kungl. Maj:t förut denna dag beslutat avlåta till riksdagen, tilllåter

jag mig hänvisa till nämnda proposition.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Vår svenska landsarkivorganisation kan i år blicka tillbaka på en cirka

25-årig tillvaro. Den bar utvecklats långsamt och målmedvetet och tillgodoser

på ett i stort sett tillfredsställande sätt de krav, som från allmänhetens

och forskningens sida ställas på densamma.

Landsarkivorganisationen lider emellertid ännu i dag av den väsentliga

bristen att ej hava blivit fullt genomförd i den utsträckning, som man

från början åsyftat. Medan södra och mellersta Sverige redan tidigt inordnats

i organisationen, saknar ännu Norrland den arkivvård, som ett

modernt kultursamhälle måste anses vara skyldig sin historia och dess

utforskande.

Detta sakernas tillstånd kan enligt min mening icke i längden försvaras.

I Norrland råder full enighet därom, att dess arkivfråga med nödvändighet

kräver sin lösning, och med skyldig hänsyn till det länge eftersatta

kravet har den centrala arkivledningen upprepade gånger gjort framställningar

och förslag i frågan. Kungl. Maj:ts uppmärksamhet har desslikes

vid flera tillfällen varit riktad på dessa förhållanden, men på grund av

mellankommande omständigheter och skäl, för vilka jag omedelbart skall

redogöra, har själva huvudfrågan, arkivvården i Norrland, kommit att få

träda tillbaka för med densamma förenade detaljfrågor.

Olägenheterna av de nu rådande förhållandena ligga i öppen dag. I

första rummet drabba dessa den historiska forskaren eller den, som av

en eller annan anledning önskar tillgodogöra sig de nu spridda lokala

norrländska arkivens bestånd. Hans undersökningar försvåras och hämmas

av den brist på överskådlighet över arkivmaterialet, som ligger i saknaden

av lokal koncentration av de historiska källurkunderna. Men främst

och mest betydelsefullt är, att det nuvarande tillståndet innebär påtagliga

vådor för bevarandet av det kringspridda arkivbeståndet. Riksarkivet har

i sin senaste skrivelse erinrat om de risker för skada genom eld, fukt eller

bristande vård, för vilka de norrländska kyrko-, domsago- och häradsskrivararkiven

ständigt äro utsatta, ävensom påpekat en del fall, då dyrbara

och värdefulla arkivalier gått sin förgängelse till mötes.

Jag har låtit mig angeläget vara att taga närmare kännedom om de lokala

förutsättningarna för vården av vissa arkivalier inom ett begränsat

område. Därvid har jag valt kyrkoarkiven i Härnösands stift. Av de uppgifter,

jag härvid erhållit, framgår, att för en mera betryggande förvaring i

såväl brand- som fuktfria särskilda arkivrum av sten eller betong är sörjt

i 71 församlingar; dock äro i flera av dessa arkivrummen så smått tilltagna,

att de redan nu omöjliggöra hela arkivaliebeståndets förvaring,

varagenom arkivalierna till vissa delar måste förvaras i sakristiorna eller

prästgårdarna. I icke mindre än 12 församlingar hava de uppförda arkivrummen

icke kunnat uttorkas utan fukta alltjämt i betänklig grad; i dessa

arkivrum hava arkivalierna icke kunnat inflyttas utan inrymmas såsom

förut i sakristian eller prästgården. I 4 församlingar äro de använda arkiv
-

Departe
mentsohefen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. May.ts p)''oposition Nr 212.

rummen icke betryggande från brandsynpunkt. Särskilt arkivrum saknas

i icke mindre än 40 församlingar, där arkivalierna måste förvaras antingen

i sakristiorna eller prästgårdarna. Då dessa, antingen båda eller alltid åtminstone

endera, utgöras av träbyggnader, är givetvis brandsäkerheten

icke betryggande. På sina håll, där arkivalierna förvaras i kistor i sakristian,

har fukt åstadkommit ej obetydlig skadegörelse och medfört, att åtminstone

på ett ställe man nödgats under somrarna utlägga arkivalierna

till torkning i den bredvid liggande folkskolan. På vissa ställen har man till

arkivaliernas förvaring anskaffat kassaskåp, men dels kunna dessa ej helt

utestänga fukt, dels äro de otillräckliga att rymma det förefintliga arkivbeståndet.

Så ter sig i stora drag förhållandena beträffande kyrkoarkiven i Härnösands

stift. Det synes mig sannolikt, att de yttre betingelserna för övriga

arkivs förvaring inom stiftet äro i stort sett enahanda, liksom jag anser

mig kunna utgå från att i huvudsak motsvarande, om ej värre förhållanden

äro för handen i fråga om arkivbestånden inom övriga delar av

Norrland.

Det synes mig vara en bjudande plikt att söka åstadkomma en ändring

i dessa förhållanden, och denna ändring torde ej kunna ernås på annat

sätt än i samband med lösandet av arkivfrågan för hela Norrland. Ett

ytterligare uppskov med denna fråga anser jag vara ägnat att medföra

menliga följder, och jag anser därför av största vikt att något snart åt

göres i denna sak, därest icke de spridda norrländska arkiven skola gå

samma öde till mötes, som beklagligtvis redan träffat flera av dessa arkiv

och jämväl många arkiv i övriga delar av Sverige, innan dessa sistnämnda

Llevo omhändertagna av den statliga arkivorganisationen. Jag är därför

fullt ense med riksarkivet i den uppfattning, som ämbetsverket nu senast

gjort gällande, nämligen att huvudsynpunkten i det föreliggande spörsmålet

är en snabb lösning av den norrländska arkivfrågan.

Vad som närmast föranlett dröjsmålet med den norrländska arkivfrågans

avgörande har varit svårighet att fälla utslaget mellan de olika meningar,

som gjort sig gällande i avseende å förläggningsorten för ett blivande

landsarkiv. Det är företrädesvis två orter — Härnösand och Östersund

— som starkast gjort sina speciella synpunkter gällande. Jag anser

mig böra framhålla, att båda orterna företräda ett fullt legitimt intresse.

Båda städerna hava på ett högst erkännansvärt sätt ådagalagt livaktighet

i kulturellt avseende, och ett värdesättande av den ena staden framför

den andra med aktgivande å förefintliga kulturella resurser eller andliga

intressen synes mig vara ytterst vanskligt, för att ej säga omöjligt.

Även andra synpunkter, såsom kommunikationsförhållanden, militära synpunkter,

respektive städers lägen och utvecklingsmöjligheter, synas mig ej

heller böra äga någon avgörande betydelse, helst det torde vara omöjligt

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kunr/l. Maj:ts proposition Nr 212. 69

att även i dessa stycken giva den ena staden ett bestämt företräde framför

den andra i den fråga, det nu gäller.

Norrlands betydande utsträckning och de stora avstånden där liava emel

lertid lett tanken ]>å en i viss mån annan arkivorganisation än som blivit

genomförd i mellersta och södra Sverige. Det bär nämligen befunnits motiverat

och lämpligt att till övervägande upptaga spörsmålet, huruvida

det skulle vara påkallat och möjligt att i stället för den av riksarkivet förordade

indelningen i två arkivdistrikt genomföra en organisation med

fyra arkivdistrikt, koncentrerade kring de fyra residensstäderna Härnösand,

Östersund, Umeå och Luleå. I anslutning till denna tanke gav

Kungl. Maj:t, såsom i det föregående omnämnts, riksarkivet och byggnadsstyrelsen

i uppdrag att utarbeta förslag efter vissa angivna alternativa

linjer. Dessa förslag föreligga nu.

Skäl kunna onekligen anföras för såväl det ena som det andra av dessa

alternativ. Den starkt utpräglade hembygdskänslan och befolkningens på

grund härav växande och berättigade intresse av att på ej alltför långt

avstånd hava tillgång till källorna till bygdens historia tala till förmån

för en uppdelning på ett större antal arkivdistrikt. Häremot står dock det

allmänna intresset av en efter historiska synpunkter och moderna arkivprinciper

ledd koncentration av arkivbeståndet. Ej minst böra vidare de

ekonomiska faktorerna tillerkännas en stor betydelse.

Vid övervägande av samtliga de skäl och synpunkter, som kunna anläggas

på denna fråga, har jag slutligen stannat inför det alternativ, som

även förut vunnit riksarkivets förord, nämligen en begränsning av arkivdistrikten

till endast två. Givet är, att man i så fall kan möta den invändningen,

att det vore ur samma synpunkter mest ändamålsenligt med endast

ett landsarkiv för Norrland. Jag har tagit även denna tanke under noggrant

övervägande, men därvid, såsom jag omedelbart får anledning närmare

motivera, funnit så starka skäl tala för eu fördelning på två arkivdistrikt,

att jag ansett mig böra stanna för en sådan organisation.

Om jag då utgår från denna uppfattning, har jag vidare att pröva, liuru

eu dylik distriktsindelning bör ske och till vilka städer de tänkta arkiven

lämpligen böra förläggas.

Enligt min mening bör man vid bedömande av Norrlands landsarkivfråga

frigöra problemet från jämförelsen mellan de av riksarkivet alternativt

angivna två städerna och i stället söka bedöma frågan helt från

synpunkten av den statsorganisation, varom nu är tal, och den uppgift den

har att fylla. Ser jag saken från denna utgångspunkt, kan jag ej finna

annat än att riksarkivet anlagt ett riktigt betraktelsesätt på frågan. Ett

landsarkiv skall innehålla historiska dokument av olika slag, vilka belysa

en viss landsändas inre utveckling under äldre tider, och det synes mig

naturligt att den historiska synpunkten härvid tillerkännes samma avgö
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 212.

rande betydelse nu, som den ägt, då det gällt att fastslå landsarkivorganisationen

inom övriga delar av landet.

Såsom riksarkivet erinrat, kan den historiska och kulturella utvecklingen

i Norrland i dess helhet ingalunda sägas hava fortskridit efter en enhetlig

och homogen iitvecklingslinje; två skilda kulturområden — kustbygden

och Jämtlandsbygden med Härjedalen — hava att uppvisa var sin

intressanta historia och i stort sett egenartade kultur, avspeglad i de

ännu bevarade historiska dokumenten och i trots av den moderna utvecklingen

ännu för handen. Detta har också förklarat de lokala motsättningarna

i arkivfrågan. Jag har ej kunnat finna annat än att de

synpunkter, som från de två rivaliserande orterna framförts, äro var för

sig värda att noga övervägas. Med utgångspunkt från det rent historiska

betraktelsesätt, som riksarkivet — såvitt jag kan bedöma — med rätta

anlagt på denna fråga, synes man mig komma till den slutsatsen, att inrättandet

av ett landsarkiv för hela Norrland icke erbjuder en lycklig lösning

av detta spörsmål. Man kommer liksom riksarkivet följdriktigt till

den slutsatsen, att den från alla synpunkter mest ändamålsenliga lösningen

av frågan är anordnande av två arkiv, det ena förlagt till Östersund

och det andra till Härnösand. Ett större arkiv, såsom omfattande det

större kulturområdet, torde under namn av landsarkiv böra förläggas till

Härnösand, och ett mindre, länsarkiv, omfattande det mindre och historiskt

begränsade området, till Östersund. Denna tanke är icke ny. Såsom

framgår av min förut lämnade redogörelse, upptogs den redan av framlidne

riksarkivarien Hildebrand, vilken alternativt räknade med två arkivområden

i Norrland. Tanken har nu återupptagits av riksarkivet och lett

till ett förslag från dess sida. Jag finner nämnda förslag ej endast tillgodose

de lokala önskemålen utan framför allt forskningens, arkivvårdens

och den historiska kontinuitetens fullt berättigade krav.

Ett realiserande av Norrlands arkivfråga, på sätt jag nu angivit, förutsätter

i främsta rummet uppförande av för ändamålet lämpliga byggnader.

Några i statens ägo befintliga för arkivändamål passande byggnader

finnas nämligen icke i Härnösand eller Östersund. Riksarkivet och byggnadsstyrelsen

hava haft i uppdrag att jämväl överväga byggnadsfrågan

och härutinnan framlagt vissa förslag och kostnadsberäkningar. I uppdraget

ingick även att överväga möjligheten att uppföra i respektive städer

byggnader, gemensamma för både landsarkiv och lantmäterikontor.

Alternativa förslag till såväl fristående arkivhyggnader som kombinerade

arkiv- och lantmäteribyggnader hava även av ämbetsverken framlagts.

Vid prövning av frågan har jag funnit att byggnadsfrågan bör bedömas

för varje ort särskilt. Vad först beträffar Härnösand, dit det

stora norrländska landsarkivet skulle förläggas, har staden erbjudit en

tomt, vars läge och beskaffenhet i övrigt synes väl lämpa sig för ändamålet.

Enär 1927 års riksdag allaredan fattat beslut om uppförande i Här
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr V/V.

nösancl av byggnad för lantmäterikontor, måste givetvis planen på eu för

landsarkiv och lantmäterikontor gemensam byggnad här förfalla. För eu

särskild landsarkivbyggnad i denna stad föreligga vissa skissritningar,

vilka synas mig böra läggas till grund för de mera detaljerade special ritningar,

som äro av nöden, innan beslut fattas om uppförande av byggnaden.

Jag anser, att därest riksdagen godtager den av mig angivna planen

för landsarkivorganisationens utsträckande till Norrland, byggnadsstyrelsen

bör erhålla i uppdrag att i samråd med riksarkivet utarbeta detaljritningar

till ett å den av Härnösands stad erbjudna tomten förlagt landsarkiv

för Norrland. Sedan dylikt förslag avgivits, torde frågan om byggnadsarbetena

och kostnaderna härför böra föreläggas 1929 års riksdag. Då

emellertid medel ej stå till buds för utarbetande av berörda detaljritningar,

synas de nu böra äskas av riksdagen. Jag beräknar för ändamålet ett bebelopp

av 3,500 kronor.

Vad därefter beträffar Östersund, tillåter jag mig hänvisa till vad t. f.

chefen för kommunikationsdepartementet förut denna dag anfört till statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden vid behandling av frågan

om avlåtande av proposition till riksdagen angående nybyggnad för lantmäterikontor

i Jämtlands län; i anslutning till vad han anfört anser jämväl

jag, att arkivfrågan lämpligen bör kombineras med frågan om bere

dande av nya lokaler för länets lantmäterikontor. Det gäller här en arkiv

byggnad av betydligt mer begränsade proportioner, och av ekonomiska

hänsyn finner jag en dylik förening väl försvarad, helst några vägande

erinringar från arkiv- eller lantmäterisakkunnigt håll ej försports. Stadsfullmäktiges

erbjudande av 1906 avser upplåtande av tomt för ett landsarkiv

för samtliga norrländska län. Jag utgår därför från, att ett eventuellt

beslut av riksdagen i denna fråga sker under förutsättning att omförmälda

tomt upplåtes för en för lantmäterikontor och länsarkiv för

Jämtlands län kombinerad byggnad. Efter vad jag tror mig hava anledning

antaga, lärer hinder ej möta för ett dylikt erbjudande från stadsfullmäktiges

sida.

Kostnaderna för den gemensamma byggnaden hava enligt byggnadsstyrelsens

av t. f. chefen för kommunikationsdepartementet refererade yttrande

av den 16 februari 1928 beräknats till 325,000 kronor. I detta belopp

skulle nu, efter vad t. f. chefen för nämnda departement anfört, vardera institutionen

beräknas deltaga med hälften, vadan för länsarkivets del alltså

skulle erfordras 162,500 kronor. Enligt vad jag inhämtat av byggnadsstyrelsen

kan emellertid en del av kostnaderna utan olägenhet skjutas över

till budgetåret 1929—1930. För byggnadsarbeten torde med hänsyn härtill

böra för budgetåret 1928—1929 beräknas ett anslag av 144.000 kronor, vilket

belopp nu bör såsom extra reservationsanslag äskas hos riksdagen.

I sitt utlåtande den 30 november 1927 har riksarkivet även framlagt en

beräkning av de övriga kostnader, som skulle betingas av eu utsträckning

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

av landsarkivorganisationen till Norrland på sätt jag nu angivit. Beräkningen

av stater och övriga utgifter äro gjorda i anslutning till vad som

gäller för den redan bestående arkivorganisationen; och jag saknar i stort

sett anledning att nu göra någon erinran mot vad här ifrågasatts. Förslag

i sistnämnda hänseenden behöver emellertid, i vad angår länsarkivet i

Östersund, ej föreläggas riksdagen förrän år 1929, då den nya byggnaden

kan beräknas färdig att tagas i bruk först under senare delen av nämnda

år. Vad angår landsarkivet i Härnösand, bör uppenbarligen frågan om

stat och övriga kostnader för detsamma ej upptagas till prövning förrän

beslut fattats om uppförande av byggnad för sådant landsarkiv. Innan

statförslagen och därmed sammanhörande spörsmål föreläggas riksdagen,

lärer dessutom statskontorets yttrande över riksarkivets beräkningar i

denna del böra inhämtas.

Vad slutligen beträffar den norrländska arkivorganisationens praktiska

genomförande torde det ankomma på riksarkivet att med ledning av moderna

arkivprinciper besluta om de verkställighetsåtgärder, som i detta

hänseende äro av nöden. I den mån Kungl. Maj:ts beslut kan erfordras,

bör riksarkivet få i uppdrag att utarbeta de förslag, som påkallas, varefter

Kungl. Maj:t torde få vidare besluta i ämnet.

Den av mig nu för budgetåret. 1928—1929 beräknade sammanlagda kostnaden

— 3,500 kronor till ritningar till byggnad av ett landsarkiv i Härnösand

och 144,000 kronor till uppförande av länsarkivbyggnad i Östersund

__ uppgår till 147,500 kronor. I statsverkspropositionen är, såsom

jag inledningsvis erinrade, under åttonde huvudtiteln för uppförande av

arkivbyggnad i Norrland m. m. beräknad en summa av 108,000 kronor.

Härtill kommer skillnaden mellan det i statsverkspropositionen under

sjätte huvudtiteln för ändamålet beräknade beloppet, 202,000 kronor, och

den av Kungl. Maj:t på förslag av t. f. chefen för kommunikationsdepartementet

nu föreslagna summan, 162,500 kronor, eller alltså 39,500 kronor.

Följaktligen finnas beräknade sammanlagt 147,500 kronor eller samma belopp,

som jag i det föregående föreslagit nu skola äskas hos riksdagen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels till utförande av specialritningar till en byggnad,

avseende ett till Härnösand förlagt landsarkiv för Gävleborgs,

Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län

för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra reservationsanslag

av 3,500 kronor;

dels ock — under förutsättning att Östersunds stad utan

ersättning såväl för ändamålet upplåter lämplig tomt som

ombesörjer framdragande till tomtgränsen av vatten-, avlopps-

och belysningsledningar — besluta, att för ett till

Östersund förlagt länsarkiv för Jämtlands län skall i samband

med anordnande av lokaler för lantmäterikontoret i

opaginerad Kontrollera mot PDF

7:5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

nämnda län uppföras en nybyggnad i huvudsaklig överensstämmelse

med företedda, av byggnadsstyrelsen uppgjorda

ritningar, ävensom för detta ändamål bevilja ett

anslag av 162,500 kronor samt därav för budgetåret 1928—

1929 såsom extra reservationsanslag anvisa ett belopp av

144,000 kronor.

Statsrådet Rosén anför härefter:

En lösning av arkivfrågan efter de av föredragande departementschefen

föreslagna riktlinjerna kan icke bliva tillfredsställande för de båda

nordligaste länen, vilkas sammanlagda folkmängd uppgår till 400,000, fördelad

på ett område som omfattar mer än en tredjedel av hela landet. För

Jämtlands län med allenast 136,500 invånare och en areal som är mindre än

en tredjedel av de båda nordligaste länens avses särskild arkivdepå. Enligt

min mening bör Norrlands arkivfråga lösas på så sätt, att en arkivdepå

inrättas i vart och ett av Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län. Jag delar till fullo föredragandens uppfattning att

den starkt utpräglade hembygdskänslan och befolkningens på grund härav

växande och berättigade intresse av att på ej alltför långt avstånd hava

tillgång till källorna till bygdens historia talar till förmån för en sådan

uppdelning, men jag kan icke ansluta mig till den meningen att kravet

på en koncentration av arkivbeståndet efter moderna arkivprinciper skulle

äga sådan betydelse, att en dylik synpunkt bör vara avgörande.

På grund härav kan jag icke biträda det nu föreliggande förslaget.

Statsrådet övriga ledamöter instämma med föredragande

departementschefen och behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten lämna bifall till vad denne hemställt

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Särskilt

yttrande.

Ur protokollet

7. A. Hedenlund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:210 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående landsarkiv för Norrland m. m. dels ock Kungl. Maj:ts proposition angående nybyggn s. 1 i texten
  2. SU 1928:118 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående landsarkiv för Norrland m. m. dels ock Kungl. Maj:ts proposition angående nybyggnad för lantmät s. 1 i texten