Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av förslag till visst avtal mellan kronan och Sala stad

20 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 16 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:236, Angående godkännande av förslag till visst avtal mellan kronan och Sala stad

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

1

Nr 23(5.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av förslag till visst avtal mellan kronan och

Sala stad; given Stockholms slott den 20 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill liärmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande t. f. departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Ekman.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott den 20 mars 1928.

K ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Gärde, Pettersson, Hamrin, Almkvist, Lyberg, von Stockenström.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför

t. f. chefen för försvarsdepartementet, statsministern Ekman följande.

Sedan beslut fattats, att Västmanlands trängkår skulle förläggas till Sala,

bemyndigade Kungl. Maj:t genom brev den 4 oktober 1901 arméförvaltningens

fortifikationsdepartement att med Sala stad avsluta kontrakt om upplåtelse

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 201 häft. (Nr 236.) 54i ts 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj-.ts proposition nr 230.

till Kungl. Maj:t och kronan av äganderätten till vissa invid staden belägna

jordlotter med tillhörande vattenområden i enlighet med utav stadsfullmäktige

därstädes erbjudna villkor. Mellan fortifikationsdepartementet och staden

slöts i anledning härav ett den 5 mars 1902 dagtecknat kontrakt i ämnet,

vilket torde få fogas såsom bilaga (Bil. C) vid statsrådsprotokollet rörande

detta ärende.

Yidare har mellan fortifikationsdepartementet och Sala stad ingåtts ett

den 6 och den 14 juni 1905 dagtecknat kontrakt, varigenom staden till kronan

för en tid av 50 år mot en årlig arrendeavgift av 100 kronor upplåtit ett

område, i areal innehållande omkring 6.4 hektar, för att av trängkåren användas

till skjutbana. I kontraktet har stadgats, bland annat, att, därest

området i fråga före utgången av nämnda tidrymd bleve obehövligt för det

avsedda ändamålet, området skulle i befintligt skick återställas till staden.

År 1906 blev det för trängkåren avsedda etablissemanget i Sala färdigställt

och taget i bruk.

Sedan i samband med försvarsväsendets omorganisation beslut fattats om

att militärförläggningen till Sala skulle upphöra, har kasernkommittén i skrivelse

den 9 juli 1927 framlagt förslag angående omändring av kasernetablissemanget

i Sala till eu anstalt för vård av sinnesslöa. Beträffande den närmare

innebörden av detta förslag hänvisar jag till vad chefen för socialdepartementet

förut denna dag därutinnan till statsrådsprotokollet anfört

vid anmälan av frågan om avlåtande till riksdagen av proposition (nr 165) i

ämnet. Planen på en dylik ändrad disposition av nämnda etablissemang

sammanhänger med frågan om åvägabringande av eu uppgörelse med Sala

stad i anledning av militärförläggningens upphörande. I nyssberörda skrivelse

den 9 juli 1927 har kasernkommittén framlagt resultatet av de förhandlingar,

som i sådant hänseende förts mellan kommittén och Sala stad.

Dessa förhandlingar hava lett till avslutandet av ett den 2 och den 14 augusti

1926 dagtecknat preliminärt avtal, vilket torde få såsom bilaga (Bil. B)

fogas vid statsrådsprotokollet rörande detta ärende. Kommittén har hemställt,

att därest kasernetablissemangets utnyttjande för det föreslagna nya

ändamålet vunne godkännande, ifrågavarande avtal måtte bliva föremål för

Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning.

Kasernkommitténs

skrivelse

den 9 iuli

1927.

I nyssnämnda skrivelse den 9 juli 1927 har kasernkommittén till en början

yttrat sig angående betydelsen för Sala stad av 1925 års beslut i försvarsfrågan

samt rörande stadens uppoffringar i anledning av trängkårens ditförläggning.

Härutinnan anför kommittén:

Den fast anställda personalen vid trängkåren med tjänstgöringsskyldighet

i Sala hade under år 1925 uppgått till omkring 100 man. Av dessa hade

11 befunnit sig i officersgraden (1 överstelöjtnant, 4 kaptener, 4 löjtnanter,

1 underlöjtnant och 1 fänrik), 16 i underofficersgraden (5 fanjunkare och 11

sergeanter) samt 62 i manskapsgraden (12 furirer, 14 korpraler, 13 vicekorpraler,

21 volontärer samt 2 hovslagare). Därjämte hade i den för kåren

gällande staten funnits upptagna 7 man tillhörande musikpersonalen, 1 bataljonsläkare,

1 förrådsvaktmästare och 3 hantverkare. Det belopp, som under

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 286. 3

år 192a utgått till kårens personal i avlöning och såsom arvode, kunde i

runt tal, inklusive dyrtidstillägg, beräknas till 250,000 kronor.

Till ytterligare belysning av kårens personalstyrka enligt 1901 och 1914

års härordningar samt avlöningsförmåner m. m. linge kommittén åberopa

nedanstående tablå.

Härordning

av ilr

A ii

t a 1

Summa

beräknade

avlönings-

förmåner

Årskon-

tingent

värn-

pliktiga

Utbild-

Officerarei

Under-

officerare

Manskap

Musik-

personal

Civil-

militär

personal

Summa

ningstid

för värn- pliktiga

1901 ......

15 j

18

73

8

8

122

223,000

240

240

1914 ......

12

14

62

7

5

100

250,000

240

f 240 1

fl651 !

Att märka vore, att avlöningsförmånerna till kårens fast anställda personal

enligt 1901 års härordning — utan det tillägg av 75 procent, varmed jämlikt

de av kommittén tillämpade grunder höjning skett i tablån — kunde

beräknas hava uppgått till i runt tal 127,500 kronor.

Yad anginge Sala stads uppoffringar för Västmanlands trängkår, hade

staden i ett till Svenska stadsförbundet lämnat meddelande uppskattat sina

prestationer på grund av kontraktet den 5 mars 1902 (se Bil. C) på följande

sätt:

Värdet av mark, som staden dels inköpt av enskilda personer,

dels ock exproprierat för att överlämnas till kronan

för trängkårens räkning, i areal innehållande cirka 17

hektar................................................................................... kronor 53,755: 94

Framdragande till kasernområdet av vatten- och avloppsledningar

........................................................................... » 9,323:32

Summa kronor 63,079: 26

Enligt lämnad uppgift hade vidare aktiebolaget Sala elektricitetsverk, i

vilket bolag staden ägde så gott som samtliga aktier, låtit utdraga ledning

för leverans av elektrisk ström till kasernområdet för en på trängkåren belöpande

kostnad av omkring 4,000 kronor.

Folkmängden i Sala hade vid slutet av år 1926 utgjort omkring 8,000

personer.^ Den inkomst, varå utskylder för år 1926 utdebiterats, hade uppgått

till 5,278,000 kronor och det samma år utdebiterade beloppet till 358,919

kronor. Kommunalskatten hade de senaste åren (1925 och 1926) varit 6

kronor 80 öre per bevillningskrona.

Beträffande kasernetablissemanget i Sala samt de markområden, som av

staden ställts till trängkårens disposition, har kommittén anfört följande.

Hela det av Västmanlands trängkår disponerade markområdet innehölle

i areal omkring 28.6 5 hektar, därav 11.65 hektar utgjordes av en kronoegendom,

förra bergshauptmansbostället Väsby.

Genom ett år 1902 upprättat kontrakt hade Sala stad till kronan för anläggande

av ett trängförråd och för uppförande av ett trängetablissemang i

Sala upplåtit ett markområde om cirka 17 hektar eller i gammalt ytmått

33 tunnland 15.08 kappland jämte tillhörande vattenområde i den s. k.

Lillån. Den sålunda upplåtna marken vore belägen å ömse sidor om den

*) Under det s. k. provisoriet från och med 1920 års klass.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 236.

från Sala stad i nordlig riktning ledande allmänna landsvägen (Broddbovägen)

på ett avstånd från själva staden av något mer än en kilometer. A

en av distriktslantmätaren F. Torbjörnsson under år 1926 upprättad karta

hade närmare utmärkts de jordområden, som för närvarande disponerades

av den till Sala förlagda trängkåren.

Själva trängkårsetablissemanget, vilket under åren 1904—1905 uppförts å

det av staden för ändamålet upplåtna markområdet, beläget väster om Broddbovägeu,

bestode av ett flertal byggnader. Trängkårens kanslibyggnad (å

kartan betecknad med 1) och kasernbyggnad (betecknad med 2) vore uppförda

å ägolotten nr 285. Det egentliga kasernområdet omfattade förutom

nämnda ägolott jämväl ägolotterna nr 255 och 286. För kårens räkning

funnes å området uppförda exercislius, stall, ridhus, sjukstall, vagnbod, skosmedja,

matinrättningsbyggnad, varmbadhus, marketenteri samt en del andra

smärre byggnader. Härtill komrne en särskild sjukhusbyggnad, vilken färdigställts

och tagits i bruk under år 1912.

Till det nordost om allmänna landsvägen (Broddbovägen) liggande markområdet,

vilket Sala stad jämväl upplåtit till kronan enligt 1902 års kontrakt,

hade förlagts det för trängkåren avsedda trängförrådet. Denna mark, i areal

innehållande omkring 6 hektar 40 ar, gränsade i öster till statens järnvägars

område och till Lillan samt utgjorde andel av ägolotterna nr 253

och 258. Å ägolotten nr 253 funnes uppförda tre större förrådsbyggnader

av plåt (intendenturförråd, sjukvårdsförråd och vinterfordonsförråd). Ä

nordöstra delen av ägolotten nr 258 vore belägna ett förplägnadsmagasin, eu

materialbod och eu förvaltarebostad. Därjämte funnes å sistnämnda ägolott

anordnat ett reningsverk med septic-tank, till vilken anläggning det från

kasernetablissemanget kommande spillvattnet avleddes för att renas, innan

detsamma utsläpptes i Lillån.

Kronan hade erhållit lagfart å ägolotterna nr 285 och 286 den 13 maj

1913 samt å ägolotten nr 255 och de för trängförrådet avsedda andelarna av

ägolotterna nr 253 och 258 den 20 april 1903.

Trängkårens övningsfält utgjordes dels av ägolotten nr 284, vilken staden

enligt 1902 års kontrakt ställt till kronans disposition och som lagfarits för

kronan den 13 maj 1913, dels ock av östra delen av kronoegendomen förra

bergshauptmansbostället Väsby, vanligen benämnd Väsby kungsgård. I samband

med trängkårens förläggning till Sala. hade denna fastighet, som gränsade

omedelbart intill den av staden upplåtna ägolotten nr 284, upplåtits till

trängkåren (jfr prop. nr 28 till 1903 års riksdag). I areal innehölle denna

del av bostället 6.9 7 hektar. En äldre mangårdsbyggnad, vilken inretts till

bostäder för trängkårens underofficerare, samt vissa ekonomibyggnader vore

belägna å östra delen av fastigheten. En till bostad för kårchefen avsedd

villabyggnad hade därjämte förlagts till detta område.

Förra bergshauptmansbostället Väsbys västra del, i areal innehållande

4.6 81 hektar, vore belägen helt skild från boställets östra del. Jämväl den

västra delen av bostället, vilken vanligen benämndes Måns Olsängen och

vore obebyggd, hade emellertid överlämnats till trängkårens disposition

(jfr prop. nr 59 till 1907 års riksdag). Räknat efter befintlig körväg låge

detta område 900 meter och i rät linje omkring 400 meter från trängetablissemangets

västra gräns. Måns Olsängen, som vissa tider använts såsom

betesmark för kårens remonter, men under senare år varit utarrenderad, torde

icke omedelbart hava varit nödvändig för kårens räkning. Fastigheten hade

dock reserverats för att vara tillgänglig vid eventuellt markbvte, i händelse

det i en framtid skulle visat sig vara nödvändigt verkställa en utvidgning

av trängetablissemangets område. På grund av sitt avskilda läge hade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj it* proposition nr ,''JiU). •>

donna del av bostället varit utan större betydelse för trängkåren ur övningssynpunkt.

För att användas såsom skjutbana liade Sala stad jämlikt 1905 års kontrakt

till kronan för trängkårens räkning med nyttjanderätt upplåtit ett omkring

tre kilometer norr om staden beläget markområde, i areal innehållande 0.4

hektar.

Beträffande slutligen det uppgjorda förslaget till avtal mellan kronan och

Sala stad yttrar kommittén:

För att kunna utnyttja kasernetablissemanget i Sala för annat än ursprungligen

avsett ändamål hade det varit nödvändigt att härom träffa uppgörelse

med Sala stad.

Efter förhandlingar med representanter för staden liade ett skriftligt avtal

kommit till stånd rörande det framtida användandet av Salakasernen (se

Bil B).

Huvudförutsättningen för avtalet vore, att kasernetablissemanget i Sala

inreddes till en statsanstalt av i det föregående antytt slag samt att detta

skedde inom den närmaste tiden.

För staden komme givetvis förläggandet av en statsinstitution till etablissemanget

att medföra vissa fördelar. De skatteintäkter, som kunde beräknas

intiyta till staden från de vid anstalten anställda befattningshavarna, torde

i stort sett komma att motsvara vad den fast anställda personalen vid trängkåren

i dylikt hänseende haft att erlägga. Vidare kunde förutsättas, att eu

dylik sjukvårdsanstalt ur konsumtionssynpunkt komme att tillföra staden

betydliga förmåner. Då anstalten skulle inrymma 323 vårdplatser, torde

den personal, som bleve nödvändig för vård och tillsyn av patienterna ävensom

för anstaltens drift, (läkarpersonal, kontorspersonal, sjukvårdspersonal

och ekonomipersonal) komma att uppgå till omkring 100 personer, däri inberäknat

extra befattningshavare. Härtill komme jämväl de särskilda befattningshavarnas

familjemedlemmar.

Vid de med Sala stad förda förhandlingarna hade från stadens sida gjorts

framställning om att eu del av den mark, som staden på sin tid överlåtit

till kronan för trängkårens räkning, måtte återställas till staden. Staden

hade sålunda begärt att återbekomma det nordost om allmänna landsvägen

liggande markområdet, utgörande andelar av ägolotterna nr 253 och 258,

jämte därå uppförda byggnader. För den ifrågasatta nya anstaltens räkning

hade staden förklarat sig villig att alltjämt ställa till kronans förfogande det

markområde, som vore beläget väster om den från Sala stad i nordlig riktning

ledande allmänna landsvägen, den s. k. Broddbovägen.

Trängkårens kasernetablissemang vore, såsom av det föregående framginge,

uppfört å sistomförmälda markområde, varemot trängförrådet vore

beläget å de nordost om nämnda landsväg liggande, av staden upplåtna

jordområdena.

Staden hade vidare vid förhandlingarna hemställt, att västra delen av bergsliauptmansbostället

Väsby eller den s. k. Måns Olsängen måtte utan vederlag

överlämnas till staden. Till stöd för denna begäran hade staden framhållit,

att det redan vid de underhandlingar, som år 1902 förts mellan kronan och

staden i samband med trängkårens förläggande till platsen, från stadens

sida uppställts såsom villkor för att staden skulle upplåta mark åt trängkåren,

att kronan skulle till staden avstå Måns Olsängen. Då kronan

emellertid icke kunnat avhända sig denna fastighet utan riksdagens godkännande

och tiden icke medgivit, att ärendet förelädes riksdagen, hade

staden måst avstå från sitt yrkande i denna del. Som ifrågavarande jordområde

huvudsakligen utgjordes av betesmark, kunde detsamma, enligt vad

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

staden framhållit, icke för kronan anses hava något större värde. Med

hänsyn till att staden i närheten av området hade ett med lantbruk förenat

barnhem och sålunda kunde på bästa möjliga sätt utnyttja detsamma, kunde

markområdet anses få ett högre värde, om staden förvärvade detsamma.

Då den nya anstalt, som skulle inredas i kasernetablissemanget i Sala,

till huvudsaklig del skulle avses för vård av sådana sinnesslöa, varom avhandlades

i § 28 sista stycket i gällande hospitalsstadga, syntes det markområde,

som skulle ställas till anstaltens förfogande, kunna begränsas till

det väster om Broddbovägen belägna området. En stor del av patienterna

vid anstalten måste beredas sysselsättning inomhus. För dylikt ändamål

kunde arbetssalar inredas i kasernbyggnadens vindsvåning. Vissa kategorier

av de sjuka borde emellertid erhålla möjlighet att sysselsättas med trädgårdsarbete.

Anstalten måste i följd härav till sin disposition hava, förutom

utrymme för promenadgårdar m. m., erforderligt område för anordnande av

trädgårdsanläggningar. Något egentligt jordbruk torde däremot icke kunna

ifrågakomma vid anstalten.

Enligt kommitténs mening borde för den nya anstalten tagas i anspråk

ägolotterna nr 255, 284, 285 och 286, vilka av‘staden upplåtits till kronan

för trängkårens räkning, samt därjämte östra delen av f. d. bergsliauptmansbostället

Väsby. Som sistberörda markområde innehölle i areal 6.9"

hektar samt nyssnämnda fyra ägolotter tillhopa hade en ytvidd av något

mer än^lO hektar, skulle för anstalten kunna reserveras ett jordområde om

cirka 1 i hektar. Detta måste, med hänsyn till vad ovan anförts, anses vara

tillräckligt.

Vid förhandlingarna hade såsom nämnts från stadens sida framställts

yrkande om att kronan skulle till staden återställa de nordost om landsvägen

belägna jordområdena (delar av ägolotterna nr 253 och 258). Jämväl de härå

uppförda, kronan tillhöriga byggnaderna hade staden utan ersättning velat

förvärva. För staden måste dessa jordområden äga ett visst värde, enär

marken i en framtid med fördel torde kunna försäljas såsom egnahemstomter.

6

Som nu ifrågavarande markområden icke med nödvändighet torde vara

erforderliga för den tilltänkta anstaltens räkning, hade kommittén ansett sig

till huvudsaklig del kunna tillmötesgå stadens begäran om att återbekomma

desamma, Det område, varå förvaltarebostaden, förplägnadsmagasinet och

materialboden vore belägna, hade emellertid undantagits. Dessa byggnader

torde kunna komma till användning för den nya anstalten. Särskilt syntes

förvaltarebostaden lämpligen kunna inredas till bostad för ett par befattningshavare

vid anstalten. Ett jordområde om cirka 4,600 kvadratmeter, beläget

å nordöstra delen av ägolotten nr 258, omedelbart intill statens järnvägars

område, skulle sålunda alltjämt bibehållas i kronans ägo. Vidare skulle det

å samma ägolott befintliga reningsverket med septic-tank jämte erforderligt

tomtområde om cirka 900 kvadratmeter undantagas för kronans räkning.

Enligt det med Sala stad träffade avtalet skulle den nordost om landsvägen

i övrigt belägna marken, med en areal av omkring 5 hektar 85 ar, av kronan

återställas till staden.

Kommittén hade vidare ansett sig böra tillstyrka, att västra delen av

bergshauptmansbostället Väsby eller den s. k. Måns Olsängen med äganderätt

överlätes till staden. Enligt en år 1905 av förste lantmätaren i Västmanlads

län upprättad karta med beskrivning över kronoegendomen 3/16

mantal Väsby omfattade denna del av egendomen 2.3 6 hektar åker, 1.193

hektar odlingsmark och 1 .lss hektar skogsmark. Vid en uuder år 1905 i

vederbörlig^ ordning företagen arrende- och saluvärdering å området hade

detsamma åsatts ett saluvärde av 2,400 kronor, därav 333 kronor för växande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Muj:ts proposition nr 21 >6. i

skog. Under förutsättning att området utarrenderades och arrendetiden

bestämdes till fem år, beräknades liärvid arrendevärdet för området till To

kronor.

Givet vore, att denna del av kronoegendornen numera måste anses aga

ett något högre värde än vad som uppskattningen år 1905 utvisade. Då

självständigt jordbruk icke kunde bedrivas å området och detsamma på grund

av sitt avskilda läge icke lämpligen syntes böra tagas i anspråk för den

nya anstaltens behov, skulle kronan icke hava annan möjlighet an att alltjämt

utarrendera området. Det arrendebelopp, som vid dylik utarrendering

skulle kunna erhållas, torde icke uppgå till mer än ett eller annat hundratal

kronor. Då Sala stad däremot torde kunna hava användning för området,

hade kommittén ansett, att kronan borde ställa sig tillmötesgående mot stadens

hemställan att med äganderätt fa förvärva detsamma.

Det i Sala befintliga trängförrådet komme med sannolikhet efter Västmanlands

trängkårs indragning att förflyttas från platsen. Ett bibehållande

av förrådet skulle komma att medföra dryga utgifter för tillsyn och vakthållning.

I närheten av de nuvarande förrådsbyggnaderna hade under de

senaste" åren uppförts ett tegelbruk. Visserligen vore detta tegelbruk beläget

på östra sidan om järnvägslinjen, men avståndet till trängkårens förrådsbyggnader

uppginge icke till mer än bortåt 100 meter. Ur eldf are synpunkt

torde det vara förenat med viss risk för kronan att alltjämt hava ett större

trängförråd förlagt till denna plats. Flera skäl talade sålunda för att detta

förråd successivt bortflyttades till annan ort.

Enligt det med Sala stad träffade avtalet skulle den mark, varå det egentliga

trängförrådets byggnader vore belägna, återställas till staden den 1 juli

1928. Förrådsbyggnaderna, vilka alltjämt med undantag av intendenturförrådet

skulle tillhöra kronan, skulle bortföras senast den 1 juli 19130. Under

första hälften av sistnämnda år borde alltså trängförrådet i sin helhet förflyttas

från Sala, och syntes i samband härmed åtgärder böra vidtagas för

förflyttning eller försäljning av de kronan tillhöriga förrådsbyggnaderna, som

vore belägna å den mark, staden skulle återbekomma.

Vidkommande den byggnad, som inrymde intendenturförrådet, hade Sala

stad slutligen hemställt, att åtminstone denna byggnad måtte med äganderätt

tillfalla staden. Byggnaden, som av staden skulle flyttas till annan

plats i Sala, skulle enligt stadens uppgift lämpligen kunna användas for

förvaring av brandredskap. Då denna byggnad, vilken, å situationsplanen

över trängkårens område betecknad med hr XI, uppförts före år 1903, icke

torde för kronan äga något större värde, hade kommittén ansett sig kunna

framställa förslag om att densamma skulle utan ersättning tillfalla staden.

I avtalets § 1 hade angivits de jordområden, som kronan alltjämt skulle

behålla av den mark, staden enligt 1902 års kontrakt upplåtit till kronan för

trängkårens räkning. § 2 innehölle föreskrifter om att staden skulle återbekomma

de nordost om allmänna landsvägen belägna jordområdena. Härvid

hade dock undantag skett för de två områden, varå reningsverket samt

förvaltarebostaden, förplägnadsmagasinet och materialboden vore belägna,

och hade i § 3 närmare bestämmelser lämnats rörande de sålunda undantagna

jordområdenas läge och omfattning. Kronan, som hittills varit berättigad

att låta avleda spillvatten från reningsverket till Lillån, hade alltjämt

tillförsäkrats denna rätt, i den mån Sala stad ägde förfoga över vattnet

i Lillån, men skulle kronan vara skyldig tillse, att sanitära olägenheter icke

uppkomme i följd av detta medgivande. Därest vederbörande hälsovårdsmyndighet

skulle finna nödvändigt föreskriva särskilda åtgärders vidtagande

till förekommande av vådor i sanitärt hänseende, skulle kronan sålunda vara

pliktig att på sin bekostnad låta utföra härför erforderliga anordningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Såsom förut nämnts, skulle det s. k. intendenturförrådet utan ersättning

tillfalla Sala stad. Härom meddelades föreskrifter i avtalets § 4. Vidare

stadgades i denna paragraf, att övriga byggnader, belägna å mark, som

skulle till staden återställas, skulle bortföras från platsen före den 1 juli

1930. J

I § 5 liade intagits bestämmelser om överlåtelse till staden av den s. k.

Måns Olsängen.

§ 6 lämnade föreskrifter om tiden för tillträdet av den till staden överlåtna

marken ävensom av intendenturförrådet. Särskild avhandling skulle

upprättas mellan kronan och staden angående överlåtande till staden av

förut angivna fastigheter, men skulle dessförinnan avstyckning verkställas av

de markområden, som kronan skulle behålla öster om allmänna landsvägen,

d. v. s. de båda jordområden, varå reningsverket samt förvaltarebostaden

och närliggande byggnader vore belägna. " Samtliga kostnader för avstyckning

och lagfart hade staden åtagit sig bestrida.

A de jordområden, som staden skulle återbekomma av kronan nordost

om allmänna landsvägen, torde i en framtid komma att uppföras bostäder.

För att hindra, att byggnader förlädes omedelbart intill landsvägen och sålunda

med insyn över den tilltänkta anstaltens område, hade överenskommelse

träffats därom, att på en i avtalets § 7 närmare angiven sträcka av

omkring 300 meter icke skulle få uppföras byggnader närmare landsvägen

än 30 meter. A kartan hade närmare utmäi''kts det område, som sålunda

skulle vara fritt från bebyggelse. Staden liade medgivit, att servitutsinteckning

till säkerhet härför finge meddelas i de till staden överlåtna andelarna

av ägolotterna nr 253 och 258.

Den från Sala stad till trängkårens kasernetablissemang i nordlig riktning

gående allmänna landsvägen (Broddbovägen) gjorde vid Väsby kungsgård

en tvär krök. Från stadens sida hade framhållits, att det ur allmän

synpunkt vore ett önskemål, att en uträtning av denna väg kunde komma

till stand och att den ur trafiksynpunkt farliga vägkröken vid kungsgården

kunde försvinna. Med anledning härav hade staden hemställt, att kronan

måtte medgiva staden rätt att utan ersättning få framdraga allmän väg över

ägorna till östra delen av förra bergshauptmansbostället Väsby från nuvarande

vägkröken söder om chefsbostället över ån fram till clen nuvarande

vägen omkring 200 meter söder om kasernetablissemanget. Ä kartan hade

närmare utmärkts vägens ungefärliga sträckning enligt det av staden framlagda

förslaget.

Framdragandet av den sålunda ifrågasatta vägen borde kronan enligt

kommitténs mening icke motsätta sig. Visserligen komme det för anstaltens

räkning avsedda markområdet att genomskäras av den nya vägen, men de

härmed förbundna olägenheterna torde icke bliva av större betydelse. Kommittén

hade därför ansett sig böra tillstyrka, att vägen måtte få uträtas på

sätt staden föreslagit. Bestämmelser härom hade intagits i avtalets § 8.

Vid tiden för upprättandet av det med Sala stad träffade avtalet hade

närmare undersökningar icke hunnit verkställas för att utröna, vilken omfattning

en till det nuvarande kasern etablissemanget förlagd sjukvårdsanstalt

skulle kunna erhålla. Enligt preliminära beräkningar borde dock bortåt 200

patienter kunna beredas vård inom den förefintliga kasernbyggnaden. Med

anledning liärav hade i avtalets § 9 intagits föreskrifter om att i etablissemanget

skulle inredas en anstalt för vård av minst 180 patienter. Sedan

fullständiga ritningar till omändring av kasernetablissemanget för det nya

ändamalet blivit uppgjorda, hade det visat sig att, därest vissa tillbyggnader

verkställdes, plats torde kunna beredas för 300 patienter. För den händelse

den nuvarande sjukhusbyggnaden vid trängkåren jämväl inreddes såsom en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts proposition

in■

särskild vårdavdelning i stället för att omändras till personalbostäder, som

kommittén till eu början ifrågasatt, kunde antalet vårdplatser ökas till 323.

Patientantalet vid den nya anstalten komrne sålunda att bliva betydligt

större än vad i avtalet med Sala stad angivits.

I § 10 av avtalet meddelades bestämmelser om att staden alltjämt skulle

underhålla den till kasernetablissemangets gräns framdragna vattenledningen

samt efter mätare lämna den institution, som komme att inrymmas i etablissemanget,

behövligt vatten från stadens ledning till samma partipris,

som gällde eller framdeles kunde bliva gällande för andra avnämare av lika

stor vattenmängd. Den till förvaltarebostaden framdragna vattenledningen

skulle kronan fortfarande äga disponera. Staden hade tillerkänts rätt att

tillkoppla avgreningsledning till den till kasernområdet utdragna lmvudvattenledningen

samt framdraga avgreningsledning över kronans mark.

Enligt det mellan kronan och staden den 6/14 juni 1905 upprättade kontraktet

hade staden till kronan upplåtit ett markområde, beläget ungefär tre

kilometer norr om staden och innehållande i areal omkring 6.4 hektar, för

att av Västmanlands trängkår användas till skjutbana. Detta markområde,

som upplåtits för eu tid av 50 år och mot en årlig arrendeavgift av 100

kronor, skulle emellertid enligt bestämmelse i kontraktet, därest området

redan före utgången av nämnda tid bleve obehövligt för det avsedda ändamålet,

återställas till staden i det skick, det då befunnes, och skulle i samband

härmed 1905 års kontrakt upphöra att gälla. Då Västmanlands trängkår

skulle indragas från den 1 januari 1928 samt skjutbanan icke torde vara

behövlig för kårens räkning efter den 1 juli sistnämnda år, hade i det nu

med staden träffade avtalet intagits föreskrifter om, att skjutbaneområdet

sistberörda dag skulle i då befintligt skick återställas till staden. 1905 års

kontrakt skulle samtidigt upphöra att vara gällande. I § 11 återfunnes bestämmelser

härom.

Enligt stadgande i § 12 hade staden atagit sig ansvara för att aktiebolaget

Sala elektricitetsverk skulle tillhandahålla den nya institution, som

komme att inrymmas i kasern etablissemanget, elektrisk ström jämlikt kontrakt

till samma partipris, som gällde eller framdeles kunde bliva gällande

för andra avnämare av lika stor kvantitet dylik ström. Att staden kunnat

åtaga sig en dylik förpliktelse berodde på, att staden ägde sk gott som

samtliga aktier i nämnda bolag.

De om- och tillbyggnadsarbeten, som måste komma till stånd inom

kasernetablissemanget för att inreda detsamma till en sjukvårdsanstalt av

det slag, kommittén förutsatt, syntes kunna utföras under en tidrymd av

högst två år. Under förutsättning att 1928 års riksdag beviljade medel för

omändringsarbetenas verkställande, torde dessa kunna taga sin början under

hösten 1928. Under förra hälften av år 1930 borde dessa arbeten hinna

bliva slutförda.

För den händelse kasernetablissemanget icke före den 1 juli 1930 tagits

i bruk för sitt nya ändamål, hade staden hemställt, att viss ersättning måtte

för tiden därefter utgå till staden. Då staden under ombyggnadstiden icke

kunde påräkna samma inkomster, som tillförts staden från trängkårens befattningshavare

i form av skatter m. m., samt staden sålunda hade ett stort

intresse av att den nya anstalten snarast kunde träda i verksamhet, hade

staden påyrkat att erhålla garanti för att anstalten inom rimlig tid komme

till stånd. Kommittén, som i tidigare förekommande fall ansett sig böra

tillmötesgå framställningar av nu förevarande art, hade i avtalets § 13 låtit

införa en garantibestämmelse av det slag, staden åsyftat. Värdet av den

mark, som staden kostnadsfritt ställt till kronans förfogande för den nya

anstaltens räkning, kunde i runt tal uppskattas till 35,000 kronor. Som

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Yttrande av

arméförvaltningens

fortifikationsdepartement.

Departements
chefen.

stadens utgifter för framdragande av vatten- och avloppsledningar uppgått

till 9,323 kronor 32 öre samt kostnaden för anläggande av elektriska ledningar

till kasernområdet beräknats till cirka 4,000 kronor, skulle stadens

uppoffringar sammanlagt belöpa sig till en summa av något mer än 48,000

kronor.

Som staden skäligen borde åtnjuta ränta å det sålunda utlagda kapitalet

efter fem procent, skulle den ersättning kronan borde utgiva till staden

uppgå till 2,400 kronor för varje år. Det ersättningsbelopp, som staden

skulle äga uppbära av kronan, för den händelse anstalten icke trädde i

verksamhet före den 1 juli 1930, hade emellertid av kommittén avrundats

uppåt till 2,500 kronor per år. Om anstalten icke komme att börja sin

verksamhet förrän den 1 april 1932, skulle staden efter nu angivna beräkningsgrund

bliva berättigad uppbära en gottgörelse av 4,375 kronor. Härvid

vore dock att beakta, att ersättningen på grund av bestämmelsen i avtalets

§ 14 kunde bliva i någon mån reducerad. För varje kalenderår efter den

1 juli 1933 skulle ersättningen under enahanda förutsättning utgå till staden

med ett dubbelt så högt belopp för år räknat eller sålunda med 5,000 kronor

per kalenderår.

Vid tiden för upprättandet av det med Sala stad träffade avtalet hade

definitivt beslut icke fattats om, när 1925 års försvarsorganisation skulle

vara helt genomförd. Den beslutade indragningen av vissa truppförband

skulle äga rum vid av Kungl. Maj:t bestämd tidpunkt under budgetåret

1927—1928, dock icke före avslutandet av 1927 års repetitionsövningar. Med

anledning härav hade i avtalets § 14 införts en föreskrift om att, därest

beslut komme att bliva fattat därom, att indragningen av Västmanlands

trängkår skulle äga rum å senare tidpunkt än efter repetition sövningarna

1927, skulle samtliga de i avtalet intagna tidsbestämmelserna framflyttas

med samma tidsperioder, som kunde bliva fastställda för trängkårens fortfarande

bestånd.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har, efter vederbörande militärmyndigheters

hörande, i utlåtande den 6 augusti 1927 förklarat sig icke

hava något att erinra mot det föreslagna avtalet med Sala stad.

Genomförandet av 1925 års härordningsbeslut har, såsom av det anförda

framgår, för Sala stads vidkommande haft till följd, att Västmanlands trängkårs

förläggning till staden upphört. Det av kasernkommittén i anledning

härav uppgjorda förslaget till avtal (se Bil. B) mellan kronan och staden —

vilket förslagsavtal grundats på den förutsättningen, att det ledigblivna trängkårsetablissemanget

skall omändras till en sinnessjukaustalt med viss beläggningsmöjlighet

— har av mig underkastats granskning i samråd med

chefen för socialdepartementet.

Såsom nämnde departementschef tidigare i dag i samband med behandling

av frågan om kasernetablissemangets framtida användning anfört, kar

det med hänsyn till den avsevärda ökning av platsantalet i nyssnämnda

anstalt, som vid bifall till departementschefens förslag skulle vinnas i förhållande

till vad kasernkommittén beräknat, ansetts angeläget, att anstalten

till sitt förfogande erhåller större jordområde än som enligt kasernkommitténs

förslagsavtal skulle bliva fallet. För detta ändamål hava, såsom departementschefen

i nyssnämnda sammanhang jämväl omförmält, förnyade under
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kuugl. Maj:ts proposition nr 2U(5.

handlingar upptagits med representanter för Sala stad. Härvid liar staden

förklarat sig beredd att avstå från den mark — med undantag av den s. k.

Måns Olsängen — som enligt kommitténs avtal skulle tillfalla staden. Hela

det markområde med eu areal av omkring 24 hektar, som Västmanlands

trängkår tidigare haft till sitt förfogande såsom kasernområde, trängförråd

och övningsfält, skulle sålunda avses för anstaltens behov.

Vissa jämkningar i det av kasernkommittén framlagda förslaget till avtal

med Sala stad hava blivit påkallade med hänsyn till att kronan skall behålla

större markareal än kommittén förutsatt. Fördenskull har, i anslutning till

de senast med staden förda underhandlingarna, upprättats ett nytt avtalsförslag

i ämnet. Innehållet i detta nya förslag, vilket — frånsett nyssberörda

ändringar beträffande jordområdena — i huvudsak ansluter sig till

kasernkommitténs förslag, framgår av den bilaga (Bil. A.), som torde få fogas

vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Under hänvisning till vad av kasernkommittén anförts såsom motivering

till de i kommitténs förslag upptagna särskilda bestämmelserna torde jag

kunna inskränka mig till att i korthet redogöra för de skiljaktigheter, som

förefinnas mellan kommitténs förslag och det nu föreliggande nya förslaget.

Som kronan skall behålla äganderätten till de i § 2 av kommitténs förslag

omförmälda jordområden, har denna paragraf kunnat sammanföras

med § 1.

Vad angår § 3 i kommitténs förslag hava allenast bestämmelserna om rätt

för kronan att låta avleda spillvatten i Lillån behövt bibehållas. Enligt den

av kommittén ifrågasatta lydelsen skulle kronan vara skyldig tillse, att sanitära

olägenheter icke uppkomme i följd av dylik avledning. På begäran av

staden har det synts mig kunna uttryckligen stadgas, att kronan, i händelse

dylika olägenheter det oaktat skulle uppkomma, skall vara pliktig vidtaga

de åtgärder, som för deras avhjälpande skäligen kunna påkallas.

§§ 3 och 4 i det nya avtalsförslaget överensstämma med vissa smärre

jämkningar med §§ 4, 5 och 6 i kommitténs förslag.

Med hänsyn till att kronan skall behålla jämväl den nordost om allmänna

landsvägen belägna marken, hava bestämmelserna i § 7 av kommitténs förslag

blivit överflödiga och kunnat helt utgå.

§ 8 i kommitténs förslag överensstämmer med första stycket av § 5 i det

nya förslaget. Till sistnämnda paragraf har fogats ett nytt stycke i syfte

att tillförsäkra kronan utfart från östra delen av Väsby kungsgård.

Beträffande platsantalet har i § 6 av det nya avtalsförslaget kunnat bestämmas,

att i kasernetablissemanget skall inredas en anstalt avsedd för

minst 350 patienter. I fråga om lydelsen av denna paragraf har på skäl,

som av chefen för socialdepartementet förut denna dag till statsrådsprotokollet

angivits, det i kommitténs förslag förekommande ordet »sinnessjukanstalt»

ansetts böra utbytas mot orden »anstalt för sinnessjuka eller sinnesslöa,

som äro i behov av vård å sluten anstalt».

§§ 7, 8 och 9 i det nya förslaget överensstämma med §§ 10, 11 och 12 i

kommitténs förslag, med undantag av att andra stycket i § 10 kunnat utgå.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

I det av kommittén uppgjorda förslaget har under § 13 intagits en bestämmelse,

enligt vilken kronan åtagit sig att, därest kasernetablissemanget

icke före den 1 juli 19.30 tagits i bruk för sitt nya ändamål, från sistnämnda

dag till dess så skett till staden utgiva ersättning, beräknad till ett belopp

av 2,500 kronor för helt kalenderår för tiden 1 juli 1930—30 juni 1933 samt

därefter till visst högre belopp för kalenderår. I § 14 av kommitténs avtalsförslag

finnes vidare ett stadgande av innehåll att, om beslut bleve fattat

om indragning av Västmanlands trängkår vid en senare tidpunkt än den

ursprungligen avsedda eller efter repetitionsövningarna 1927, samtliga i avtalet

intagna tidsbestämmelser — avseende tider för överlämnande till staden

av de fastigheter, som skulle överlåtas eller återställas till staden, samt för

överlämnande av den staden tillerkända förrådsbyggnaden — skulle framflyttas

med samma tidsperioder, som kunde bliva fastställda för trängkårens

fortfarande bestånd.

Enligt bestämmelser, som utfärdats efter det kasernkommitténs avtal

blivit upprättat, har förordnats, att trängkårens förläggning till Sala skulle

upphöra med utgången av år 1927. Med anledning härav har i § 10 av det

nya avtalsförslaget — vilken paragraf motsvarar § 13 i kommitténs avtal —

den tidpunkt, från vilken kronans ersättningsskyldighet börjar löpa, frarnskjutits

till den 1 oktober 1930. Den i § 14 av kommitténs avtal intagna

föreskriften om eventuell framfiyttning av tidsbestämmelserna har i samband

härmed kunnat helt uteslutas.

Det nya avtalsförslaget, vilket upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet,

synes mig vara av beskaffenhet att för kronans del kunna

godtagas.

Beträffande huvudprinciperna i det sålunda förordade avtalet hava dessa

godkänts av stadsfullmäktige i Sala. I fråga om några detaljbestämmelser

har staden påfordrat vissa jämkningar och tillägg till förslaget.

Sålunda har staden vid de förnyade förhandlingarna anhållit, att i avtalet

måtte intagas föreskrift om att staden utan ersättning skulle få till sig upplåten

mark av östra delen utav Väsby kungsgård dels för framdragande av eu sex

meter bred väg från de väster och söder om Ekeby dammar belägna delarna

av staden till den i § 5 av det nya avtalet omförmälda vägen, dels ock för

framdragande av vissa gator, därest stadsplan i en framtid komme att bliva

fastställd för området.

Yrkandet om upplåtande av mark för framdragande av sistberörda gator

synes icke under några förhållanden kunna bifallas. Vad angår sex-metersvägen,

synes något egentligt behov för staden av en dylik vägförbindelse icke

för närvarande föreligga. Ej heller torde det förrän den ifrågasatta anstaltens

verksamhet någon tid fortgått och erfarenhet vunnits, i vilken utsträckninganstalten

behöver taga i anspråk den för dess verksamhet avsedda marken,

kunna bedömas, om tillåtelse till vägens framdragande med hänsyn till anstaltens

intressen kan lämnas. Med frågan om anordnande av denna väg

torde därför tillsvidare böra få anstå, och lärer det i sinom tid få bero på

särskilda underhandlingar, huruvida medgivande till vägförbindelsen må kunna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. 13

lämnas. 1 samband därmed torde även undersökning böra verkställas om den

lämpligaste sträckningen av vägen.

Som det av mig förordade avtalsförslaget icke blivit å stadens vägnar

i alla enskildheter godkänt, torde detsamma böra av kronan godkännas

under förutsättning att avtalet, med de smärre formella jämkningar i lydelsen,

som kunna ifrågasättas, jämväl biträdes av staden.

I detta sammanhang vill jag erinra om att, enligt vad chefen för socialdepartementet

förut denna dag föreslagit, trängkårsetablissemanget jämte de

markområden, som äro avsedda att tagas i anspråk för den nya anstalten, från

och med den 1 juli 1928 avses att överflyttas från försvarsväsendet. Vidkommande

de till trängförrådet hörande, å området nordost om landsvägen

befintliga förrådsbyggnaderna torde, såsom nämnde departementschef anfört,

dessa icke bliva för anstalten erforderliga. Tillsvidare synas de böra få

kvarstå på platsen men fortfarande tillhöra försvarsväsendet samt genom

dess försorg underhållas. Detta torde jämväl böra gälla intendenturförrådet,

intill dess staden jämlikt avtalets bestämmelser äger rätt att bortföra detsamma.

Vad angår de två övriga förrådsbyggnaderna (sjukvårdsförrådet och

vinterfordonsförrådet) torde beslut om deras framtida användning böra fattas,

sedan de eventuellt upphört att vara erforderliga för försvarets räkning.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att godkänna det av mig förordade och såsom bilaga A vid detta protokoll

fogade förslag till avtal med staden Sala rörande det framtida disponerandet

av Västmanlands trängkårs förutvarande kasernetablissemang m. m.,

under förutsättning att avtalet, med de smärre formella jämkningar i lydelsen,

som kunna ifrågasättas, jämväl biträdes av staden.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Bil. A.

T. f. departementschefens avtalsforslag.

Med anledning av 1925 års riksdags beslut att Västmanlands trängkår

skall indragas träffas härmed mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena sidan,

samt Sala stad, å andra sidan, följande avtal:

§ 1-

Staden förklarar, att de i Sala stad belägna jordområden, vilka genom

ett mellan kronan och staden den 5 mars 1902 upprättat kontrakt av staden

utan ersättning upplåtits till kronan, alltjämt skola med full och oinskränkt

äganderätt tillhöra kronan, nämligen:

a) ägolotten N:o 284, utgörande Y2 Bergsmanstomt N:o 28 i 4:de roten,

varå kronan den 13 maj 1913 erhållit lagfart;

b) ägolotten N:o 285, utgörande % Bergsmanstomt N:o 52 i 8:de roten,

varå kronan nämnda dag erhållit lagfart;

c) ägolotten N:o 286, utgörande Va Bergsmanstomt N:o 56 i 9:de roten,

varå kronan nämnda dag erhållit lagfart;

d) ägolotten N:o 255, utgörande del av % tomt N:o 69 i 10:de roten eller

V. tomt N:o 69 i 10:de roten, varå kronan den 20 april 1903 erhållit lagfart;

e) andel av ägolotten N:o 253, utgörande % tomt N:o 144 och »/„ tomt

N:o 148 i 18:de roten, varå kronan sistnämnda dag erhållit lagfart;

f) andel av ägolotten N:o 258, utgörande 7/23 tomt N:o 31 och 49/368 tomt

N:o 33 i 4:de roten, varå kronan sistnämnda dag erhållit lagfart.

£ 2.

Kronan tillförsäkras rätt, i den mån Sala stad äger förfoga över vattnet i

Lillån, att i ån låta avleda spillvatten liksom hittills från det reningsverk

med septic-tank, som finnes anlagt å kronans andel av ägolotten N:o 258,

eller från annat reningsverk, som må komma att anordnas för den anstalt,

varom förmäles i § 6 här nedan, dock med skyldighet för kronan att tillse,

att sanitära olägenheter icke må uppkomma i följd av förenämnda medgivande,

ävensom att, i händelse dylika olägenheter det oaktat skulle uppkomma,

vidtaga de åtgärder, som för deras avhjälpande skäligen kunna påkallas.

§ 3.

Kronan överlåter med äganderätt till Sala stad utan ersättning västra delen,

innehållande 4,6 81 hektar, av förra bergshauptmansbostället Väsby inom

Sala stads område, (den s. k. Måns Olsängen).

Av de byggnader, som finnas uppförda å den nordost om landsvägen

belägna delen av de i § 1 omförmälda jordområdena, skall det å situationsplanen

över trängkårens område med N:o XI betecknade intendenturförrådet

utan ersättning tillfalla Sala stad.

§ 4-

Den i § 3 omförmälda fastighet, vilken kronan skall överlåta till Sala stad,

skall av staden tillträdas den 1 juli 1928 i då befintligt skick. Särskild

avhandling skall upprättas mellan kronan och staden angående fastighetens

överlåtande till staden. Samtliga kostnader för erhållande av lagfart å

fastigheten bestridas av staden.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kurujl. Maj:ts proposition nr 236.

Den i § 3 omnämnda förrådsbyggnaden skall till staden överlämnas, så

snart densamma icke vidare erfordras för det ändamål, vartill den nu användes,

dock senast den 1 oktober 1930. Inom sex månader från den dag,

då staden erhåller rätt att övertaga byggnaden, skall densamma genom stadens

försorg bortföras från det kronan tillhöriga området.

§ •5•

Kronan medgiver, att Sala stad utan ersättning må över kronan tillhöriga

östra delen av förra bergshauptmansbostället Väsby inom Sala stads område

framdraga allmän väg från nuvarande vägkröken söder om trängkårens förra

chefsboställe över ån fram till nuvarande vägen omkring 200 meter söder

om trängkårens kasernetablissemang.

Kronan tillförsäkras rätt att för utfart från det område av östra delen av

förra bergshauptmansbostället Yäsby, varå åbyggnader äro belägna, fortfarande

utan ersättning använda nuvarande allmänna landsvägen samt den nu befintliga

bron över ån; skolande emellertid staden, sedan den här ovan omförmälda

allmänna vägen blivit färdigbyggd och upplåten för allmän trafik,

vara befriad från skyldigheten att underhålla ifrågavarande bro och den del

av nuvarande landsvägen, som efter den nya vägens tillkomst upphör att

vara allmän väg.

§ (>-

I det etablissemang, som finnes uppfört å de i § 1 omförmälda fastigheter,

skall — efter det erforderliga om- och tillbyggnader blivit verkställda —

inredas en för minst 350 patienter avsedd anstalt för sinnessjuka eller

sinnesslöa, som äro i behov av vård å sluten anstalt.

§ 7.

Sala stad förbinder sig att alltjämt underhålla den till kasernetablissemangets

gräns framdragna vattenledningen, ävensom att efter mätare lämna

den institution, som kommer att inrymmas i etablissemanget, behövligt

vatten från stadens ledning till samma partipris, som gäller eller framdeles

kan bliva gällande för andra avnämare av lika stor vattenmängd.

Staden tillerkännes rätt att utan särskild ersättning till den till kasernområdet

utdragna huvudvattenledningen tillkoppla avgreningsledning ävensom

att framföra denna senare ledning över kronan tillhörig mark fram till

allmänna landsvägen.

§ 8.

Det jordområde, i areal utgörande omkring 6.4 hektar, som Sala stad

enligt ett den 6 och den 14 juni 1905 upprättat kontrakt med nyttjanderätt

upplåtit till kronan för att av Västmanlands trängkår användas till skjutbana,

återställes till staden från och med den 1 juli 1928 i det skick, vari

området då befinnes. Samtidigt upphör kontraktet av den 6 och den 14

juni 1905 att vidare vara gällande.

§ 9.

Sala stad ansvarar för att Aktiebolaget Sala Elektricitetsverk tillhandahåller

den nya institution, som kommer att inrymmas i etablissemanget,

elektrisk ström jämlikt kontrakt till samma partipris, som gäller eller framdeles

kan bliva gällande för andra avnämare av lika stor kvantitet dylik

ström.

§ lo.

Kronan förbinder sig att, därest ifrågavarande etablissemang icke före

den 1 oktober 1930 tagits i bruk för sitt nya ändamål, från och med sist
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 2H6.

nämnda dag till dess så skett, till staden utgiva ersättning beräknad

2,500 kronor för belt kalenderår under tiden 1 oktober 1930—30 juni

samt därefter efter 5,000 kronor för helt kalenderår.

Av detta avtal äro två exemplar upprättade, av vilka Kungl. Maj:t och

kronan erhållit det ena samt Sala stad det andra exemplaret.

Stockholm den

Å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, enligt Kungl. Maj:ts

bemyndigande:

Sala den

För Sala stad:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 236.

17

Bil. B.

Kasernkonnuitténs avtalsförslag.

Med anledning av 1925 års riksdags beslut att Västmanlands trängkår

skall lielt indragas träffas härmed, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och

riksdagens godkännande, mellan kronan genom kasernkommittén, å ena

sidan, samt Sala stad, å andra sidan, följande avtal:

§ 1-

Staden förklarar, att följande i Sala stad belägna jordområden, vilka

genom ett mellan kronan och staden den 5 mars 1902 upprättat kontrakt

av staden utan ersättning upplåtits till kronan, alltjämt skola med full och

oinskränkt äganderätt tillhöra kronan nämligen:

a) ägolotten N:o 284, utgörande V2 Bergsmanstomt N:o 28 i 4:e roten, varå

kronan den 13 maj 1913 erhållit lagfart;

b) ägolotten N:o 285, utgörande V4 Bergsmanstomt N:o 52 i 8:de roten,

varå kronan nämnda dag erhållit lagfart;

c) ägolotten N:o 286, utgörande ''/2 Bergsmanstomt N:o 56 i 9:de roten,

varå kronan nämnda dag erhållit lagfart;

d) ägolotten N:o 255, utgörande del av 3/4 tomt N:o 69 i 10:de roten eller

I/9 tomt N:o 69 i 10:de roten, varå kronan den 20 april 1903 erhållit lagfart.

§ 3.

De fastigheter, som staden enligt 1902 års kontrakt ytterligare upplåtit

till kronan nämligen:

dels andel av ägolotten N:o 253, utgörande x/e tomt N:o 144 och 1 6 tomt

N:o 148 i 18:de roten, varå kronan den 20 april 1903 erhållit lagfart;

dels ock andel av ägolotten N:o 258, utgörande 7 ''2:) tomt N:o _31 och 49/36g

tomt N:o 33 i 4:de roten, varå kronan den 20 april 1903 erhållit lagfart;

skall kronan utan ersättning med äganderätt återställa till Sala stad, dock

med undantag av de jordområden, varom förmäles i § 3.

§ 3.

Det reningsverk med septic-tank, som finnes anlagt å kronans andel av

ägolotten N:o 258, skall jämte erforderligt markområde samt väg till detsamma

alltjämt tillhöra kronan. Kronan tillförsäkras rätt, i den mån Sala

stad äger förfoga över vattnet i Lillån, att liksom hittills i ån låta avleda

spillvatten från reningsverket, dock med skyldighet för kronan att tillse,

att sanitära olägenheter icke må uppkomma i följd av förenämnda medgivande.

Vidare skall kronan med full och oinskränkt äganderätt alltjämt behålla

ett jordområde om cirka 4,600 kvadratmeter av de i § 2 omförmälda fastigheter.

Berörda jordområde skall omfatta den mark, varå förvaltarebostaden,

förplägnadsmagasinet och materialboden (å situationsplanen över trängkårens

område betecknade med byggnaderna N:ris XII, XXV och XXXI) äro belägna,

jämte erforderlig tomtmark, vilken beräknas hava följande sträckning:

i norr intill järnvägslinjen, i väster till den väg, som leder ut till allmänna

landsvägen, i öster tre meter från materialbodens grundmur och i söder till

det här befintliga trädgårdsområdets yttre gräns. Staden tillförsäkrar kronan

rätt att såsom utfartsväg begagna den till allmänna landsvägen ledande

vägen.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 201 häft. (Nr 236.) r>4i as 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

§ *■

Av de byggnader, som. finnas uppförda å de i § 2 omförmälda fastigheter,

skall det å situationsplanen med N:o XI betecknade intendenturförrådet

utan ersättning tillfalla Sala stad.

Beträffande övriga byggnader skola desamma, i den mån de äro belägna

å mark, som skall till staden återställas, därifrån bortföras före den 1 iuli

1980.

§ ö.

Kronan överlåter med äganderätt till Sala stad utan ersättning västra

delen, innehållande 4,6 81 hektar, av förra bergshauptmansbostället Väsby

inom Sala stads område (den s. k. Måns Olsängen).

§ 6.

De i §§ 2 och 5 omförmälda fastigheter, vilka kronan skall överlåta till

Sala stad, ävensom det i § 4 angivna intendenturförrådet skola av staden

tillträdas den 1 juli 1928 i då befintligt skick. Sedan avstyckning av de

markområden, som kronan skall behålla, ägt rum, skall särskild avhandling

upprättas mellan kronan och staden angående fastigheternas överlåtande till

staden. Kostnaderna för avstyckning och lagfart bestridas av staden.

§

Sala stad tillförbinder sig och blivande ägare till de fastigheter, som enligt

§ 2 skola tillfalla staden, att vid dessa tomters bebyggande iakttaga att

å de markområden, som äro belägna intill allmänna landsvägen och sträcka

sig från en punkt, belägen omkring 32 meter öster om ägolotten N:o 253:s

västra gränslinje och fram till den till kasernetablissementets kanslibyggnad

ledande avvägen (en sträcka av omkring 300 meter), icke må uppföras byggnader

närmare landsvägen än 30 meter. Till säkerhet för denna utfästelse

medgiver staden, att inteckning för servitut till förmån för de i § 1 omförmälda

fastigheter må beviljas i de till staden överlåtna andelarna av ägolotterna

N:ris 253 och 258.

§ 8.

Kronan medgiver, att Sala stad utan ersättning må över kronan tillhöriga

östra delen av förra bergshauptmansbostället Väsby inom Sala stads område

framdraga allmän väg från nuvarande vägkröken söder om chefsbostället

över ån fram till nuvarande vägen omkring 200 meter söder om kasernetablissementet.

§ 9.

I det etablissement, som finnes uppfört å de i § 1 omförmälda fastigheter,

skall efter det erforderliga ombyggnader blivit verkställda inredas en

sinnessjukanstalt med plats för minst 180 patienter.

§ 10.

Sala stad förbinder sig att alltjämt underhålla den till kasernetablissementets

gräns framdragna vattenledningen, ävensom att efter mätare lämna

den institution, som kommer att inrymmas i etablissementet, behövligt

vatten från stadens ledning till samma partipris, som gäller eller framdeles

kan bliva gällande för andra avnämare av lika stor vattenmängd.

Kronan berättigas att alltjämt bibehålla den till förvaltarebostaden framdragna

vattenledningen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Staden tillerkännes rätt att utan särskild ersättning till den till kasernområdet

utdragna huvudvattenledningen tillkoppla avgreningsledning ävensom

att framföra denna senare ledning över kronan tillhörig mark fram till

allmänna landsvägen.

§ U
Det

jordområde, i areal utgörande omkring 6.4 hektar, som Sala stad

enligt ett den 6 och den 14 juni 1905 ujmrättat kontrakt med nyttjanderätt

upplåtit till kronan för att av Västmanlands trängkår användas till skjutbana,

återställes till staden från och med den 1 juli 1928 i det skick, vari

området då befinnes. Samtidigt upphör kontraktet av den 6 och den 14

juni 1905 att vidare vara gällande.

§ 12.

Sala stad ansvarar för att Aktiebolaget Sala Elektricitetsverk tillhandahåller

den nya institution, som kommer att inrymmas i etablissementet,

elektrisk ström jämlikt kontrakt till samma partipris, som gäller eller framdeles

kan bliva gällande för andra avnämare av lika stor kvantitet dylik

ström.

§ 13-

Kronan förbinder sig att; därest ifrågavarande etablissement icke före den

1 juli 1930 tagits i bruk för sitt nya ändamål, från sistnämnda dag till dess

så skett, till staden utgiva ersättning beräknad efter 2,500 kronor för helt

kalenderår under tiden 1 juli 1930—30 juni 1933 samt därefter efter 5,000

kronor för helt kalenderår.

§ 14-

För den händelse att beslut kommer att bliva fattat därom att indragningen

av Västmanlands trängkår skall äga rum å senare tidpunkt än efter

repetitionsövningarna 1927, skola samtliga de i detta avtal intagna tidsbestämmelser

framflyttas med samma tidsperioder, som kunna bliva fastställda för

trängkårens fortfarande bestånd.

Av detta avtal äro två exemplar upprättade, av vilka Kungl. Maj:t och

kronan erhållit det ena samt Sala stad det andra exemplaret.

Stockholm den 14 augusti 1926.

För Kasernkommittén:

JOHAN JÖNSSON.

Sala den 2 augusti 1926.

För Sala stad:

/Nils Berlin.

ANTON WETTERLING. ALFRED BOLANDER.

IVAR HEDMAN.

Häradshövdingen Anton Wetterlings, landsfiskalen Alfred Bolanders och

borgmästaren Ivar Hedmans egenhändiga namnteckningar bevittna:

Alex Östlin.

Sala.

Nils HögendahL

Sala.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Kontrakt.

Bil. C.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 4 oktober 1901 bemyndigat

kungl. arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet att för anläggande av

ett trängförråd med Sala stad avsluta kontrakt om upplåtelse till Kungl.

Maj:t och kronan av äganderätten till vissa invid staden belägna jordlotter

med tillhörande vattenområden, i enlighet med de av stadsfullmäktige i Sala

enligt beslut den 20 mars och 17 juni nämnda år erbjudna villkor, samt

vidare genom nådigt brev den 31 december samma år beslutat om expropriation

för kronans räkning av vissa jordområden invid Sala stad, erforderliga

för uppförande av trängetablissement och förrådsbyggnader för femte

arméfördelningens träng, har mellan kungl. arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet,

å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, samt Sala stad genom

dess fullmäktige träffats följande avtal:

Staden förbinder sig:

att för anläggande av ett trängförråd utan ersättning till Kungl. Maj:t och

kronan för evärdelig besittning upplåta de å bifogade situationsplan med

gröna linjer utmärkta delarna av jordlotterna nris 253 och 258, utgörande

sju tunnland 31.0 8 kappland, jämte tillhörande vattenområde, att jämlikt

sistberörda nådiga brev tillträdas den 14 mars 1902;

att för uppförande av ett trängetablissement till Kungl. Maj:t och kronan

kostnadsfritt upplåta de å ovannämnda situationsplan med röda linjer omslutna

jordlotterna nris 255, 284, 285 och 286 samt den återstående emellan

bäcken och landsvägen belägna delen av jordlotten nr 258, tillhopa utgörande

omkring tjugufem och ett halvt tunnland, med tillhörande vattenområde,

att tillträdas nris 255 och 258 den 14 mars 1902 och övriga lotter två

månader efter det att beslut om etablissementets uppförande blivit staden

meddelat;

att för den händelse dessa områden icke kunna av staden gravationsfritt

förvärvas, till Kungl. Maj:t och kronan erlägga den summa penningar, som

för markens exproprierande och expropriationskostnadernas bestridande kan

befinnas erforderlig, samt

att framdraga och underhålla vattenledning till det blivande etablissementets

gräns, där densamma är stadens vattenledningsnät närmast belägen,

ävensom att efter mätare lämna etablissementet behövligt vatten från stadens

ledning till samma partipris, som framdeles kan varda bestämt för andra

avnämare av lika stor vattenmängd.1

Sedan ifrågavarande mark kommit i Kungl. Maj:ts och kronans besittning,

skall staden vara befriad från alla utskylder och onera för marken.

Av detta kontrakt med tillhörande situationsplan äro två exemplar upprättade

och växlade mellan Kungl. arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet

och Sala stadsfullmäktige.

Stockholm den 5 mars 1902.

C. Söderbaum.

H. ELLIOT.

Axel Göransson.

Godkännes å stadsfullmäktiges i Sala vägnar.

C. J. M. WAHLÉN.

Ordförande.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:306 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av förslag till visst avtal mellan kronan och Sala stad. a1 i texten
  2. SU 1928:172 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående godkännande av förslag till visst avtal mellan kronan och Sala stad. s. 3 i texten