Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande över förslag till kungörelse angående förbud mot utförsel från riket av smidbart järnskrot

1928-01-27 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:26, Med anhållan om riksdagens yttrande över förslag till kungörelse angående förbud mot utförsel från riket av smidbart järnskrot

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.

1

Nr 26.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens

yttrande över förslag till kungörelse angående förbud mot utförsel

från riket av smidbart järnskrot; given Stockholms slott

den 27 januari 1928.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta riksdagens yttrande

över härvid fogade förslag till kungörelse angående förbud mot utförsel

från riket av smidbart järnskrot.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

Bihang till riksdagens protokoll 1928.

1 samt

21 hd fl. (Nr 26—27.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.

Förslag

till

Kungörelse

angående förbud mot utförsel från riket av smidbart järnskrot.

Kungl. Maj:t har funnit gott förordna som följer:

1 §•

Från och med den 1 mars 1928 må utförsel till utrikes ort icke äga rum,

vare sig sjö- eller landvägen, av följande i gällande statistiska varuförteckning

under nedanstående nummer upptagna vara:

Nummer i statistiska

varuförteckningen

V a ruslag

Ur 874

Järn och järnlegeringar: smidbart järnskrot: annat än

förzinkat (galvaniserat) eller förtent.

2 §.

I fråga om det i denna kungörelse stadgade förbud skall förordningen

den 3 mars 1916 om straff för olovlig varuutförsel m. m. äga tillämpning.

3

Denna kungörelse gäller tillsvidare till och med den 31 augusti 1928.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 26.

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 januari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg, von

Stockenström.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:

»I skrivelse den 30 april 1927 hemställde fullmäktige i järnkontoret, under

åberopande av innehållet i en till fullmäktige inkommen skrift från

järnkontorets tull- och traktatkommitté, om utfärdande av exportförbud

snarast möjligt å till tulltaxerubriken 874 hänförligt smidesjärnskrot. I

berörda skrift hade förenämnda kommitté anfört i huvudsak följande.

Exporten av järnskrot från Sverige hade under åren 1924 och 1925 samt

de första tio månaderna av år 1926 varit relativt obetydlig och ett ganska

betydande importöverskott å järnskrot hade under samma tid förefunnits.

Från och med november månad 1926 hade emellertid exporten tilltagit i

oroväckande grad och det förra importöverskottet förbytts i ett avsevärt

exportöverskott. Den ökade skrotexporten torde i väsentlig mån bero på

följande omständigheter. I enlighet med en av Versaillesfredens bestämmelser

hade Tyskland varit skyldigt att till Polen leverera 20,000 ton skrot

per månad till underpris. Denna leveransskyldighet komme emellertid att

upphöra med ingången av juli månad 1927. Enär Tyskland infört exportförbud

å skrot, förväntades efter nyssnämnda tidpunkt väsentliga svårigheter

uppkomma för den polska järnindustrien att fylla sitt skrotbehov.

Polen uppträdde därför redan nu såsom köpare till avsevärda kvantiteter

skrot. Enligt vad kommittén inhämtat exporterades nu större delen av det

svenska skrotet till Polen och även till Tjeckoslovakien.

Faran för de svenska järnverken av denna ökade skrotexport jämsides

med den minskade importen låge i öppen dag. Vid tillverkning i martinugnar

av vissa slag av han dels järn inginge skrot till cirka 70 procent. Såsom

en följd av den stegrade efterfrågan hade skrotpriset uppdrivits med

omkring 20 procent, vilken omständighet i förening med de ytterligt tryckta

priserna på handelsjärnet och den ständigt stigande importen av utländskt

järn, som utbjödes till underpriser, gjorde situationen i hög grad allvarsam.

Visserligen hade en del järnverk sitt skrotbehov säkerställt för de närmaste

månaderna, men en annan del vore redan i stort behov av skrot. Svårigheterna

att få detta behov täckt bleve allt större, ju längre skrotexporten

finge pågå.

I anledning av framställningen avgav kommerskollegium den 7 maj 1927

en promemoria i ärendet. I berörda promemoria intagna sammanställningar

Fullmältiges

i Järnkontoret

skrivelse den

30 april 1927.

Kommer skollegii

promemoria

den

7 maj 1927.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.

över dels import- eller exportöverskott av järnskrot i 1,000-tal ton under

åren 1913 och 1922—1926 samt 1927 års första kvartal dels ock den svenska

järnindustriens förbrukning av järnskrot under åren 1923—1926 utvisade

följande:

Import- eller exportöverskott av järnskrot i 1,000-tal ton

Å r

Importöverskott

Exportöverskott

1913 ................................................

61.7

1922 ..........................................

—

5.7

1923 .......................................

5.9

—

1524 ............................................

33.5

—

1925 ..............................................

2.9

—

1926 ..............................................

14.5

—

1927, l:a kvartalet ........................

—

Preliminärt 5.i

Åtgång av skrot vid järnverken 1923—1926 i ton.

Eget

K ö

svenskt

p t

utländskt

1923 Total åtgång...............................................

Därav för götmetall .........................

82,436

76,528

85,856

71,367

7,567

5,090

1924 Total åtgång...........................................

Därav för götmetall ............................

158,303

147,390

115,106

98,711

16,493

16,493

1925 Total åtgång...............................................

Därav för götmetall ............................

166,276

159,779

105,236

89,437

4,622

4,506

1926 Total åtgång...............................................

Därav för götmetall ............................

150,673

143,286

111,941

92,648

8,367

7,877

Efter att till en början hava hänvisat till de sålunda uppgjorda sammanställningarna

anförde kollegium i huvudsak följande.

De förnämsta inköpsländerna för täckande av den svenska järnindustriens

importbehov av skrot hade dittills varit Norge och Danmark ävensom Tyskland,

därvid emellertid en avsevärd del av det från Danmark importerade

skrotet torde haft sitt ursprung från andra länder, särskilt Tyskland. Exportförbudet

å skrot i sistnämnda land ävensom den ökade efterfrågan från

andra länder, särskilt Polen och Tjeckoslovakien, hade uppenbarligen väsentligen

avskurit möjligheterna för svensk skrotimport, samtidigt som de inhemska

tillgångarna på skrot hotade att tömmas.

Det syntes vara att antaga, att denna situation vore av övergående natur

såsom ytterst förorsakad av extraordinära ingrepp och rubbningar i handelsförhållandena.

Emellertid syntes densamma hota att temporärt tillfoga den

svenska järnindustrien betydande svårigheter. Omfattningen eller varaktigheten

av dessa olägenheter torde väl näppeligen för det dåvarande kunna

till fullo överskådas. Med hänsyn till den ifrågavarande industriens även

i övrigt betryckta läge syntes det emellertid angeläget, att från statens sida

åtgärder vidtoges för att i möjligaste mån undgå eller mildra ytterligare

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 26. 5

påfrestningar på densamma. Ehuruväl den svenska handelspolitiken i övrigt

väsentligen inriktats på att undanrödja de hinder för handelns frihet, som

krigs- och krisårens export- och importförbud medfört, syntes det svårligen

kunna undgås att i den förhandenvarande situationen vidtaga en temporär

åtgärd i restriktiv väg.

Kollegium finge därför förorda bifall till den föreliggande framställningen.

I skrivelse den 12 september 1927 hemställde sedermera fullmäktige i

.järnkontoret, under hänvisning till innehållet i ett av ovannämnda kommitté

avgivet yttrande över av vissa bruksbolag gjorda erinringar beträffande

de dåvarande förhållandena å skrotmarknaden, att exportförbudsfrågan måtte

ägnas möjligast skyndsamma behandling.

Efter att till en början hava erinrat om att exporten av järnskrot under

månaderna januari—juli 1927 uppgått till 27,174 ton mot 1,920 ton under

samma månader 1926, att importen under ifrågavarande månader 1927 utgjort

endast 2,756 ton samt att järnverkens årliga behov av köpskrot

uppginge till omkring 110,000 ton, uttalade kommittén i huvudsak följande.

Möjligheterna att inköpa erforderligt skrot från utlandet vore nu mycket

beskurna. Exportförbud å skrot existerade nämligen såvgl i Tyskland som

Frankrike och Belgien. Beträffande det tyska förbudet, som för Sveriges

vidkommande hade stor nackdel, då tidigare från Nordtyskland avsevärda

kvantiteter skrot inköpts till Sverige, hade meddelats, att detta inom närmaste

tiden icke komme att upphävas, enär den tyska marknaden måste

skyddas. Visserligen beviljades i enstaka fall licenser men endast i ringa

omfattning. I Polen funnes intet exportförbud, men hade man där infört

en exporttull av 5 zloty per 100 kilogram, vilket motsvarade ungefär 21

kronor per ton. Denna tull torde verka fullt prohibitivt, enär skrotpriset

för det dåvarande på kontinenten vore omkring 45 å 50 kronor per ton.

Våra grannländer Norge och Danmark hade enligt vad som meddelats

kommittén helt länsats på skrot under det senaste halvåret. Några möjligheter

att såsom tidigare varit brukligt därifrån erhålla skrot förelåge sålunda

icke. Detsamma torde tvivelsutan vara förhållandet med Östersjöländerna.

Enligt vad som framgått av införskaffade uppgifter från järnverken rörande

dels storleken av det normala lagret av köpskrot dels det dåvarande

lagrets storlek, hade alla verk med undantag av två avsevärt mindre lager

än vad normalt vore fallet. För flera järnverk vore situationen mycket

bekymmersam, då det dåvarande lagrets storlek endast utgjorde V-, till ''/v,

av det normala.

Vid ett å järnkontoret den 8 september 1927 hållet sammanträde med

cheferna för inalles 24 järnverk hade enhälligt uttalats den bestämda meningen,

att exportförbud å järnskrot vore önskvärt och nödvändigt med

hänsyn till svårigheterna för verken att täcka sitt behov av köpskrot.

De farhågor beträffande skrotförsörjningen, som kommittén i sin skrivelse

den 22 april 1927 förklarat sig hysa, hade sålunda besannat sig. Inom landet

till salu förefintliga skrotpartier torde vara minimala, men för att rädda

dessa åt vår järnhantering syntes utfärdandet av ett exportförbud utgöra

en tvingande nödvändighet. Därigenom kunde även räddas inom landet

successivt nytillkommande skrotkvantiteter, ehuru dessa tyvärr ej torde bliva

Fullmäktiges

i järnkontoret

skrivelse den

12 september

1927.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Jämbrukssak
kunniga.

G ener altullstyrelsen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.

stora. Genom en dylik åtgärd vidtoge Sverige endast detsamma, som en

del andra länder redan vidtagit för att skydda sin järnhantering.

I likhet med vad fallet vore i de länder, där exportförbud existerade,

kunde givetvis exportlicenser efter vederbörlig prövning i varje särskilt fall

beviljas. Därigenom erhölles en fullt tillfredsställande regulator på. såväl

tillgång som pris.

Någon risk för att det skrot, som fölle inom landet, icke skulle finna

köpare, förefunnes enligt kommitténs mening icke, då man toge i betraktande,

att möjligheterna till import, som ditintills varit betydande, dåmera

genom åtgärder från andra länders sida avsevärt minskats.

Beträffande priset på denna för järnverken viktiga råvara, vilken såsom

kommittén redan i sin föregående skrivelse erinrat inginge med omkring

70 procent vid tillverkning av handelsjärn i martinugn, hade någon nedgång

i detsamma icke inträtt. Situationen vore alltså även med hänsyn

till denna omständighet synnerligen allvarsam.

över de båda framställningarna avgåvo järnbrukssakkunniga den 14 september

1927 infordrat utlåtande, därvid de sakkunniga anförde bland annat

följande.

För den svenska järnindustriens skrotförsörjning hade den kontinentala

skrothandelns ofrihet under år 1927 medfört allvarliga olägenheter. Sveriges

skrotimport, som under de tre närmast dessförinnan förflutna åren i genomsnitt

uppgått till omkring 23,000 ton, hade under 1927 års åtta första månader

endast belöpt sig till 3,721 ton. Samtidigt hade skrotexporten från

Sverige, som för åren 1924-—1926 utgjort omkring 6,000 ton per år, sprungit

upp till 30,444 ton för tiden januari—augusti 1927. Skrotexportförbuden i

vissa främmande länder hade haft till följd, att den svenska järnindustrien

i stort sett icke blott frånhänts möjligheten av import från dessa länder

utan även mötts av svårigheter, då det gällt import från de fria exportmarknaderna

(Danmark och Norge). Den inhemska marknaden hade vidare

i allt mindre utsträckning kommit att bidraga till den svenska skrotförsörjningen.

De sakkunniga hade undersökt, huruvida i fraktavseendc något skulle

kunna åtgöras för skrottillförselns befordrande. Det hade emellertid därvid

framgått, att järnvägsstyrelsen redan tidigare ägnat detta spörsmål sitt beaktande.

Sedan mars 1925 hade fraktavgiften för skrot vid transporter

till järnverk sänkts från tariff 12 till tariff U. Ytterligare hade järnvägsstyrelsen

i vissa fall medgivit fraktnedsättning utöver tariff U för transporter

till ett stort antal järnverk,

De framhållna omständigheterna syntes de sakkunniga väga synnerligen

tungt till förmån för ett exportförbud å skrot. Därest skrothandeln på

kontinenten varit fri, skulle givetvis ett exportförbud icke varit erforderligt

eller ens ifrågasatt. Det vore sålunda följderna av den kontinentala

exportförbudspolitiken, som framdrivit behovet av skyddsåtgärder från

svensk sida. De sakkunniga vore därför av den uppfattningen, att den

förhandenvarande situationen från järnindustriens synpunkt sett påkallade

ett exportförbud för järnskrot snarast möjligt.

Även generaltullstyrelsen tillstyrkte i ett den 21 september 1927 avgivet

utlåtande utfärdande av förbud mot utförsel av smidbart järnskrot, för

vilket påtagligen ett starkt behov syntes vara för handen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 26. 7

Slutligen uttalade kommerskollegium i skrivelse sistnämnda dag, i anled- Kommerskoining

av en från handelsdepartementet gjord förfrågan, att förberörda inom 1''™*“

kollegium utarbetade promemoria vid tidpunkten för dess överlämnande tember 1927.

var och fortfarande i allt väsentligt vore ett uttryck för kollegii uppfattning

i sakfrågan.

Genom beslut den 23 september 1927 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse Kungl. Maj.-fs

(nr 356) angående förbud mot utförsel från riket av smidbart järnskrot. esscupfe^cr"‘

Kungörelsen, som trädde i kraft den 24 september 1927, gäller tillsvidare 1927.

till och med den 29 februari 1928.

Med avseende å skrotexportförbudet, sett ur internationell synpunkt, bör Det utfärdade

följande framhållas. Vid en på nationernas förbunds initiativ avhållen jtrludeTur

diplomatisk konferens i Geneve i oktober och november 1927 antogs en in- internationell

ternationell konvention rörande avskaffandet av förbud och restriktioner J F

mot import och export. I denna konvention, vilken såsom grundregel uppställer

upphävandet av dylika förbud och restriktioner i deras egenskap av

handelspolitiska kampmedel, intogs på yrkande av ett flertal vid konferensen

representerade nationer en övergångsbestämmelse, vilken medger de fördragsslutande

parterna att vid underskrivande av konventionen göra förbehåll

av temporär karaktär med avseende å vissa varor. Dessa förbehåll förklarades

emellertid uttryckligen endast skola avse att gälla så lång tid som de omständigheter,

vilka föranlett respektive förbudsåtgärder, fortfarande äga bestånd.

Av de aderton stater, vilka vid konferensens slut den 8 november

1927 undertecknade konventionen, hava följande anmält dylikt provisoriskt

förbehåll med avseende å exporten av järnskrot samt avfall av andra metaller

och legeringar, nämligen Tyskland, Österrike, Belgien, Frankrike,

Ungern, Italien, Luxemburg, Bumänien och Tjeckoslovakien. Av det

svenska ombudet vid konferensen anmäldes under förhandlingarnas gång,

att Sverige även för sin del torde komma att göra förbehåll för järnskrot,

men påpekades samtidigt att Sverige utfärdat sitt förbud sist av

alla de europeiska länder, som infört sådant, vilket tydligt angåve det

svenska förbudets karaktär av rent defensiv åtgärd. Då Sverige sedermera

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 2 december 1927 undertecknade ifrågavarande

konvention, förbehölls i enlighet härmed rätten att förbjuda utförseln

av järnskrot.

Sedan jag i skrivelse den 30 december 1927 anmodat kommerskollegium

och generaltullstyrelsen att avgiva gemensamt utlåtande, dels huruvida nyssberörda

kungörelse ansåges höra förlänas viss förlängd giltighetstid utöver

den 29 februari 1928, dels ock, i sådant fall, i vad mån från omfattningen

av förbudet möjligen kunde undantagas viss eller vissa grupper av varuslag,

som nu träffades av detsamma, hava ämbetsverken den 16 januari

1928 avgivit det begärda utlåtandet. Vid detsamma är fogat ett av kommers
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 2a.

kollegium från fullmäktige i järnkontoret inhämtat yttrande, däri fullmäktige

för sin del aberopa ett yttrandet åtföljande utlåtande av överingenjören

i järnkontoret A. Wahlberg.

I sistnämnda utlåtande förordas förlängning av exportförbudet å smidesjärnskrot

tillsvidare till och med utgången av innevarande år, dock med

den inskränkning att från förbudet skulle undantagas galvaniserat (förzinkat)

skrot och förtent bleckskrot.

Som skäl härför har anförts huvudsakligen följande.

lavålZr- Til1 fö1^ av det utfärdade exportförbudet hade skrot numera lättare kunnat

ingenjören i anskaffas än före förbudet. Tillförseln hade emellertid delvis varit av underjämkontoret

haltig beskaffenhet och tillgången inom landet av prima chargerbart smidesA.

Wahlberg, järnskrot vore fortfarande mycket knapp. Det existerande förbudet hade

visserligen möjliggjort för järnverken — dock i vissa fall med anlitande

av från år 1926 befintliga lager — att hålla produktionen i gång och i en

del fall öka sina skrotlager till normal storlek, men förbudet hade likväl

ännu varit av för kort varaktighet. Endast omkring hälften av de bruk,

som därom tillfrågats, hade nämligen haft tillfälle att uppbringa sina lager

till för årstiden normal storlek, under det att en del av de övriga icke ens

tillnärmelsevis lyckats därmed. Så anfördes t. ex. från ett håll, att lagret

nu bestode av knappt 200 ton mot ett ordinärt vinterförråd om cirka 3,000

ton, från ett annat håll att det nuvarande skrotlagret understege det normala

med 2,000 ton o. s. v.

En annan synpunkt, som framförts i samband med frågan om förlängning

av skrotförbudet vore den, att det svenska skrotet vore av bättre

kvalitet än det utländska. På grund därav ansåges det vara ett önskemål,

att det på den svenska marknaden fallande skrotet reserverades för de svenska

järnverken.

Beträffande förhållandena på de utländska skrotmarknaderna hade inhämtats,

att Polen ånyo uppträdde som köpare på de nordiska marknaderna i betydande

skala. Detta hade medfört, att priset, som under förlidna höst varit

ungefär normalt, under senaste tiden åter stigit. För närvarande torde de

polska uppköparna för prima chargerbart smidesjärnskrot betala omkring

65 shilling eif Danzig. Om förbudet icke förlängdes, torde med största

sannolikhet följden bliva den, att den svenska mai-knaden länsades på de

partier, som under nu gällande förbud uppköpts och lagrats av skrothandlarna

i avvaktan på förbudets upphävande, och de svenska järnverken med

säkerhet bleve ställda utom varje möjlighet att å den inhemska marknaden

täcka sitt behov av skrot till skäliga priser. Icke heller torde detta för

närvarande låta sig göra genom import från grannländerna, åtminstone icke

i någon större utsträckning.

o förlängning av det för smidbart järnskrot gällande exportförbudet vore

således ej blott önskvärd utan rent av nödvändig. Till en början borde

detsamma utsträckas att gälla till och med utgången av år 1928 för att

bereda järnverken möjligheter dels att fylla sitt löpande behov dels ock

att under sommaren och hösten uppbringa sina förråd till normal storlek.

Från omfattningen av ett förlängt exportförbud borde utan olägenhet

kunna undantagas galvaniserat (förzinkat) skrot och förtent bleckskrot, enär

dessa slag av skrot för närvarande icke vore av intresse för eller funne

användning vid järnverken. Beträffande legerat skrot hade visserligen det

stora flertalet järnverk förklarat sig icke hava något att invända mot en

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 26. 9

frigivning av sådant skrot, men vissa järnverk syntes emellertid hava intresse

för ifrågavarande varuslag. Med hänsyn dels därtill dels oek bland

annat till svårigheterna att avgöra, huruvida skrotet vore legerat eller icke

och var gränsen beträffande mängden av de ingående legeringsbeståndsdelarna

borde dragas, då även relativt höga halter av en del legeringsämnen

icke omöjliggjorde skrotets användning vid järnverken, syntes det

icke föreligga anledning att undantaga legerat skrot från exportförbudet.

Skrot av högre kvalitet, förpackat i lådor eller fat, betingade i allmänhet

ett så högt pris, att järnverken icke kunde använda sig av detsamma. Då

emellertid skrot av mindre dimensioner, även om det vore av relativt lag

kvalitet, förpackades i fat, syntes anledning att generellt undantaga från

förbudet på dylikt sätt förpackat skrot icke förefinnas.

I sitt ovanberörda utlåtande den 16 januari 1928 uttala sig ämbetsverken,

efter att hava erinrat om de omständigheter, som på sin tid föranledde utfärdandet

av det nu gällande exportförbudet å skrot, på följande sätt:

’Den knapphet på smidbart järnskrot, som av angivna och andra orsaker

gjort sig gällande för den europeiska järnhanteringen i allmänhet, har även

föranlett ett flertal länder att vid undertecknandet av konventionen den 8

november 1927 i Geneve rörande upphävande av export- och importförbud

och restriktioner jämlikt konventionens art. 6 göra undantag för exportförbud

å järnskrot. Sådan reservation har sålunda anmälts av, förutom

Sverige, Tyskland, Österrike, Belgien, Frankrike, Ungern, Italien, Luxemburg,

Rumänien och Tjeckoslovakien. Polen, som icke undertecknat konventionen

och icke heller utfärdat formellt exportförbud å skrot, lär fortfarande

tillämpa ett faktiskt sådant genom exportavgifter av prohibitiv

natur. Samtidigt uppträda de polska järnverken fortfarande såsom uppköpare

av utländskt skrot till höga priser.

Såsom härav framgår äro de förhållanden på den internationella skrotmarknaden,

vilka framkallat kraven på extra-ordinära skyddsåtgärder till

förmån för den svenska järnhanteringen mot uttömmande av de inhemska

tillgångarna å skrot, alltjämt förhärskande.

Av bifogade tablå över importen och exporten av järnskrot månadsvis under

de senaste fem åren framgår jämväl minskningen av den förra liksom den

starka ökningen av exporten under 1927, intill dess exportförbudets ikraftträdande

i september åstadkommit en begränsning av densamma (genom

licenstvång) till ungefärligen normal omfattning eller något däröver.

Av den genom järnkontoret verkställda utredningen framgår också, att

de svenska järnverken allmänt anse ett uppehållande tillsvidare av exportförbudet

ej blott önskvärt utan rent av nödvändigt.

Med hänsyn jämväl till den svenska järnhanteringens alltjämt synnerligen

betryckta läge finna även ämbetsverken angeläget, att det nu gällande

exportförbudet i huvudsak upprätthålles, i avvaktan på att mera normala

förhållanden inträda på den internationella skrotmarknaden. Tillsvidare

torde giltighetstiden för förbudet böra utsträckas med sex måna''der, eller

till och med den 31 augusti 1928.

I fråga om begränsning av förbudets omfattning må till en början erinras,

att genom tillämpning av licensförfarande redan under den tid exportförbudet

varit gällande tillfälle till export beretts i fråga om sådant skrot,

som med hänsyn till sin beskaffenhet varit mindre användbart för den inhemska

järntillverkningen. Till belysande härav bifogas en sammanställ
-

Kommers - kollegium och

generaltullstyrelsen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.

ning över till kollegium remitterade ansökningar om utförsellicens å skrot

under den tid exportförbudet varit i kraft.

Vidare liava redan generella licenser medgivits i fråga om förtent plåtskrot.

I likhet med järnkontoret finna ämbetsverken lämpligt, att dylikt

skrot, liksom även galvaniserat skrot, vid förlängning av exportförbudet

därifrån undantages.

I övrigt torde, såsom framgår av järnkontorets utredning, kunna ifrågasättas

att° undantaga dels legerat skrot, dels skrot av högre kvalitet förpackat

i lådor, vilka skrotslag, bland annat med hänsyn till sitt prisläge,

icke erbjuda intresse för flertalet svenska järnverk. Med hänsyn till de

framhållna svårigheterna att härvidlag uppdraga generellt tillämpliga bestämmelser

torde det emellertid vara lämpligast att prövning får ske från

fall till fall i samband med behandlingen av ansökan om utförsellicens. Enahanda

torde fallet vara i fråga om rälsskrot i hela längder, som i åtskilliga

fall uppgivits sakna intresse för de inhemska järnverken.

Ämbetsverken hemställa, att Kungl. Maj:t måtte så tillvida förlänga nu

gällande exportförbud för smidbart järnskrot, att från och med den 1 mars

till och med den 31 augusti 1928 utförsel icke må äga rum av följande i

gällande statistiska varuförteckning under nedanstående nummer upptagna

vara:

Nummer i statistiska

V a r u s 1 a g

varuförteckningen

Ur 874

Järn och järnlegeringar: smidbart järnskrot: annat än

förzinkat (galvaniserat) eller förtent.’

Den vid ämbetsverkens utlåtande fogade sammanställningen över importen

och exporten av järnskrot månadsvis under åren 1923—1927 torde få såsom

bilaga fogas till dagens protokoll. Av den utav kommerskollegium åberopade

sammanställningen av behandlade licensansökningar rörande utförsel av

järnskrot framgår, att ansökningarna avsett en sammanlagd myckenhet av

6,766.5 ton (varav dock ansökningar avseende 305 ton återkallats), samt att

utförsel beviljats för 4,365.2 ton och avslagits för 2,096.3 ton.

Med avseende å de omständigheter, som på sin tid föranledde utfärdandet

av det intill utgången av februari månad 1928 gällande exportförbudet

för smidbart järnskrot, ber jag att få hänvisa till vad den nu lämnade redogörelsen

därom innehåller. Av samma redogörelse framgår, att de förhållanden

på den internationella skrotmarknaden, vilka framkallade denna

extraordinära skyddsåtgärd till förmån för den svenska järnhanteringen mot

uttömmande av de inhemska tillgångarna å skrot, alltjämt bestå. Med

hänsyn härtill finner jag, lika med ämbetsverken, angeläget, att det nu

gällande exportförbudet, i avvaktan på att mera normala förhållanden inträda

på den internationella skrotmarknaden, i huvudsak tillsvidare upprätthålles.

Jag förbiser härvid ingalunda, att upprätthållandet av ett dylikt förbud,

ur principiell synpunkt sett, kan betecknas såsom en avvikelse från den

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.

i och för sig riktiga handelspolitik, som föres från Sveriges sida och som

innehar en strävan att medverka till återställande av ett fritt internationellt

varuutbyte. Också med avseende å handeln med järnskrot har denna ståndpunkt

från svensk sida vidhållits så länge detta över huvud kunde anses

rimligt med hänsyn till det egna näringslivet. Då det emellertid visat sig,

att andra järnproducerande stater alltjämt upprätthålla sin restriktionspolitik

på detta område och den redan förut med synnerliga svårigheter arbetande

svenska järnindustriens läge härigenom än ytterligare försämrats, har det

befunnits oundgängligt att vidtaga åtgärder för att i detta avseende tillvarataga

dess intressen.

Beträffande den omfattning ett förlängt förbud bör erhålla, har jag icke

någon erinran att göra mot ämbetsverkens därutinnan framställda förslag.

Genom fortsatt tillämpning av licensförfarande lärer tillfälle till export böra

beredas i fråga om sådant skrot, som eljest på grund av sin beskaffenhet visar

sig mindre användbart för den inhemska järntillverkningen eller av annan

grund icke är av intresse för densamma.

I avseende å den tid, varunder ett förnyat exportförbud borde vara gällande,

hava ämbetsverken föreslagit, att denna skulle fastställas till sex månader.

Häremot är från min sida icke något att erinra. Jag förutsätter härvid

emellertid, att förbudet även efter utgången av berörda tid bör, i dén mån

så skulle visa sig erforderligt, erhålla förlängd giltighet.

I enlighet med vad jag sålunda anfört, har jag för avsikt att nu framlägga

förslag till författning i ämnet. Med hänsyn till ärendets beskaffenhet anser

jag emellertid lämpligt, att riksdagens yttrande inhämtas rörande berörda

förslag».

Föredragande departementschefen uppläser härefter författningsförslaget

ifråga. Därefter anför departementschefen:

»Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag nu hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition med anhållan om

riksdagens yttrande över nämnda förslag.»

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

J. H. Göransson.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 26.

Bilaga.

Införsel och utförsel av tackjärnsskrot, ävensom smidbari skrot åren 1923—1927,

enligt månadsstatistiken över handeln.

Införseln

i ton

Utförseln

i ton

1923

1924

1925

1926

1927

1923

1924

1925

1926

1927

Januari ..................

526

549

883

543

273

2,071

138

267

179

1,528

Februari ...............

785

1,213

568

658

138

1,677

157

975

104

1,983

Mars ...................

667

891

521

1,196

574

1,535

181

832

230

2,586

April .....................

869

2,561

1,206

953

259

1,002

379

491

330

3,857

Maj........................

2,844

2,761

964

1,898

540

1,404

273

2,278

350

4,166

Juni .....................

1,723

7,613

990

3,298

509

979

367

834

254

6,394

Juli........................

1,726

8,412

1,000

3,273

464

889

379

210

474

6,660

Augusti ..................

1,118

4,366

802

2,187

965

618

242

585

258

3,270

September..............

2,432

2,679

1,329

2,015

944

409

534

946

209

2,167

Oktober..................

2,275

2,555

1,702

1,582

1,313

379

166

566

566

907

November...............

1,720

2,647

874

1,447

868

360

263

450

911

1,377

December ...............

1,565

1,267

736

896

358

873

835

245

1,525

1,110

Hela året

18,266

37,574

11,685 19,972

7,204

12,345

4,115

8,716

6,448 36,006

Årssummorna för 1923—1926 äro enligt årsstatistiken.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:242 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande över förslag till kungörelse angående förhud mot utförsel a1 i texten
  2. Bev1LU 1928:2 Utlåtande i anledning av propositionen jämväl yttra sig i anledning av s. 1 i texten
  3. Rskr. 1928:38 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande över förslag till kungörelse angående förhud mot utför s. 4 i texten
  4. Bev1LU 1928:1 Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande över förslag till kungörelse angående förbud mot utförsel från rike s. 1 i texten