Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsner dricka

1928-01-11 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:37, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsner dricka

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

1

Nr 37.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juli 1919 (nr

406) angående försäljning av pilsner dricka; given Stockholms

slott den 11 januari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa delar av

förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

GUSTAF.

Ernst Lyberg.

Bihang till riksdagens protokoll 192S.

1 samt.

29 håft. (Nr 37.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juli 1919

(nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

Härigenom förordnas, att 6 och 9 §§, 15 § 3 mom., 16—19 §§, 22 och

27 §§, 28 § 2 mom., 29 § samt 35 och 36 §§ i förordningen den 11 juli

1919 angående försäljning av pilsnerdricka skola, 16 § 1 mom. och 27 §>

i angivna delar, hava den ändrade lydelse nedan sägs ävensom att till

förordningen skall såsom dess 37 § fogas ett stadgande av nedanstående

avfattning samt att överskriften till 15 och 16 §§ skall hava följande

ändrade lydelse:

6

1. Rätt till partihandel med pilsnerdricka tillkommer allenast tillverkare

samt den, som efter tillstånd enligt 8 § äger rätt att till avhämtning försälja

sådan vara och av Konungens befallningshavande erhållit tillstånd

jämväl till partihandel.

2. Pilsnerdricka, som försändes till återförsäljare, må ej avlämnas annat

än i köparens försäljningslokal eller därtill hörande magasin eller, för

fortsatt försändning till köparen, vid järnvägsstation, station för regelbunden

automobiltrafik eller å fartyg.

9 §.

1. Tillverkare av pilsnerdricka ävensom annan, som äger rätt till

partihandel med pilsnerdricka, vare berättigad att, den förre från tillverkningsstället,

den senare från försäljningsstället, på rekvisition försända

sådan vara till köpare; dock må vid sådan försändning varan ej

avlämnas annat än inomhus till därstädes boende eller, för fortsatt försändning

till köparen, vid järnvägsstation, station för regelbunden automobiltrafik

eller å fartyg.

2. Den, som efter tillstånd enligt 8 § äger rätt att till avhämtning

försälja pilsnerdricka och bedriver denna försäljning i samband med handel

med födoämnen eller läskedrycker, må efter rekvisition försända pilsnerdricka

till å orten bosatt person.

3. Den, som är berättigad att till avhämtning försälja pilsnerdricka, må

vid försändning till kund av matportion på rekvisition försända till densamma

hörande pilsnerdricka; dock må vid sådan försändning pilsnerdricka

avlämnas endast inomhus.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

3

4. Konungens befallningshavande äger på ansökning meddela tillverkare

tillstånd att annorstädes än å tillverkningsställe inrätta upplag av pilsnerdricka

för att från detsamma försända pilsnerdricka på rekvisition på sätt

i 1 mom. sägs. I fråga om sådan ansökning och dess behandling skall

vad i 8 § sägs äga motsvarande tillämpning. För upplag skall finnas en

av Konungens befallningshavande godkänd föreståndare, som har att mottaga

till upplaget inkommande rekvisitioner. Såsom föreståndare må icke

godkännas annan än den, som kan erhålla tillstånd till detaljhandel med

pilsnerdricka. Föreståndare för upplag må ej själv verkställa forsling av

pilsnerdricka.

D. Gemensamma bestämmelser.

15 §.

3. över de av Konungens befallningshavande meddelade tillståndshevis

rörande handel med pilsnerdricka skall hos Konungens befallningshavande

föras liggare eller kortregister, som utmärker dagen för bevisets utfärdande,

ort och plats, där rörelsen skall utövas, tillståndshavarens namn ävensom

annat beslut, som må hava meddelats angående samma rörelse.

Underrättelse om varje av Konungens befallningshavande enligt bestämmelserna

i denna förordning meddelat beslut, som har avseende å utövande

av handel med pilsnerdricka, skall, där icke fråga är om tillstånd till utskänkning

å järnvägståg eller passagerarfartyg, tillställas vederbörande

polismyndighet samt å landet jämväl kommunalnämnden.

16 §.

1. Avlider — — — dödsfallet.

Försättes den, som efter meddelat tillstånd utövar handel med pilsnerdricka,

i konkurs, må rörelsen för konkursboets räkning fortsättas, dock

icke längre än till dess tre månader förflutit efter första borgenärssammanträdet

i konkursen.

2. I fall, varom i 1 mom. sägs, åligger det stärbhuset eller konkursboet,

om de vilja fortsätta rörelsen, att inom en månad efter dödsfallet

eller första borgenärssammanträdet i konkursen därom göra anmälan hos

Konungens befallningshavande med uppgift tillika å den person, som antagits

till föreståndare för försäljningen. Göres ej anmälan inom föreskriven

tid, eller prövas den till föreståndare antagne icke vara därtill

lämplig, anses försäljningsrätten hava upphört den dag, tiden för anmälningsskyldigheten

gick till ända eller beslut i frågan meddelades.

17 §.

1. Vid försändning på landet av pilsnerdricka enligt 6 § 2 mom. eller

9 § 1 eller 4 mom. skall iakttagas följande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

Omlastning av vara må ske allenast i den mån sådant kräves för forslingens

ändamålsenliga handhavande.

Den, som forslar varan från tillverknings- eller försäljningsstället, skall

vara försedd med en kvittensbok, upptagande namnet å den, som verkställer

forslingen, och den myckenhet pilsnerdricka forslingen omfattar,

samt, särskilt för varje köpare, den rekvirerade myckenheten pilsnerdricka,

köparens namn, det ställe, där varan skall avlämnas, samt den dag, då

avlämnandet skall äga rum.

2. Partihandlare med pilsnerdricka åligger att föra försäljningshok,

utvisande den myckenhet pilsnerdricka, som under varje dag avlämnats

till försäljning. I försäljningshoken skola särskilt antecknas

a) varje post pilsnerdricka, som utlämnats till försäljning för export;

b) den myckenhet, som under varje dag avlämnats i enlighet med 6 §

2 mom. eller 9 § 1 eller 4 mom., med särskilt angivande av den myckenhet,

som för varje forsling införts i kvittensboken;

c) den för varje dag för försäljning till avhämtning utlämnade myckenheten

;

d) den för varje dag enligt 10 § levererade myckenheten.

3. Kvittensbok och försäljningshok skola hållas tillgängliga för Konungens

befallningshavande, kontrollstyrelsen samt allmän åklagare, kvittensboken

under forsling jämväl för person, som särskilt för detta ändamål utsetts

av nykterhetsnämnd samt av polismyndighet förordnats att utöva den

härför erforderliga polisverksamheten, så ock för annan polisman. Kvittensoch

försäljningsböckerna skola av partihandlaren förvaras under minst

två år efter varje boks avslutande.

Närmare föreskrifter angående kvittens- och försäljningsböckerna samt

försänd varas utkvitterande meddelas av Konungen.

18 $.

1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg eller torg.

2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa och

luftiga, hava en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig storlek

samt hållas i ordentligt skick.

19 §.

1. Utskänkningsrörelse, vartill tillstånd erhållits enligt 13 §, må ej

utövas annorstädes än i lokal eller å plats, som blivit för försäljningens

bedrivande godkänd vid besiktning, vilken hålles i stad av stadsfiskal och

på landet av kronobetjänt jämte två personer, utsedda, en av nykterhetsnämnden

i kommunen samt en i Stockholm av överståthållarämbetet, i

annan stad av magistraten och på landet av kommunalnämnden. Besiktningsmännen

skola, därest försäljningsställe godkännes, om besiktningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37. 5

utfärda bevis, vilket skall innehålla beskrivning å den besiktigade lägenheten.

Innan bevis om besiktning utfärdats, må försäljning ej börjas.

Vad i detta mom. är stadgat gäller jämväl, då ny rättighet meddelas

att utövas i lägenhet, som förut varit använd som försäljningsställe.

Kostnad för besiktningen gäldas av tillståndshavare med belopp, som

bestämmes av Konungens befallningshavande.

2. Ombyte av försäljningsställe må ej ske, med mindre den myndighet,

som meddelat tillstånd till försäljningen, därtill giver sitt bifall; skolande

dessförinnan tillfälle att yttra sig i ärendet lämnas samma myndigheter,

som blivit hörda över ansökningen till ifrågavarande försäljningsrättighet.

22 §.

1. Pilsnerdricka må å försäljningsställe icke utlämnas till den, som ej

fyllt aderton år.

Pilsnerdricka må icke försäljas eller utlämnas till den, som synbarligen

är berörd av alkoholhaltiga drycker, ej heller må försäljning eller

utlämning av pilsnerdricka äga rum, där uppenbart är, att varan helt eller

delvis är avsedd att användas i berusningssyfte eller till olovlig försäljning.

2. överlastad person får ej utdrivas från utskänkningsställe, där han

förtärt pilsnerdricka, eller lämnas utan vård.

3. I utskänkningslokal skall friskt dricksvatten ständigt tillhandahållas.

4. Å utskänkningsställe, där utskänkning av pilsnerdricka idkas utan

samband med utskänkning av rusdrycker, vare förbjudet att låta rusdrycker

eller ersättningsmedel därför förtäras. Ej heller må rusdrycker

förvaras å utskänkningsstället eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga

tillgång till desamma.

Det vare ock förbjudet för gäst att å sådant utskänkningsställe förtära

rusdrycker eller ersättningsmedel därför.

27 §.

1. Därest — — — utskänkningsrätten.

2. Därest av handel, vartill tillstånd enligt denna förordning erhållits,

oordningar föranledas eller å försäljningsställe, varest dylik handel idkas,

osedlighet bedrives och sådant fortfar oaktat skedd erinran från polismyndighet

i stad samt kronobetjänt eller kommunalnämnd å landet, må

i stad magistraten och på landet kommunalnämnden förbjuda försäljningens

fortsatta bedrivande. Beslutet därom gånge genast i verkställighet

men skall, vid äventyr att förbudet eljest går åter, senast inom åtta

dagar underställas prövning av Konungens befallningshavande, som,

därest tillståndet ej linnes böra återkallas, har att för viss tid fastställa

förbudet eller ock upphäva detsamma.

I Stockholm tillkommer det överståthållarämbetet att meddela förbud,

som i detta mom. sägs.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

3. Om — — — stadgat.

4. Förekomma oordningar med anledning av sådan försäljning av pilsnerdricka,

som utan särskilt tillstånd utövas av tillverkare, eller bedriver tillverkare

sin försäljning så, att nykterhetstillståndet å viss ort därigenom

menligt påverkas, äger Konungens befallningshavande föreskriva de ordningsregler

för eller inskränkningar i försäljningen, som kunna finnas

erforderliga, eller ock för viss tid helt eller delvis förbjuda försäljningens

fortsättande. Beslut härom gånge genast i verkställighet utan hinder av

anförda besvär.

5. Finner kontrollstyrelsen vid granskning av kvittensbok eller försäljningsbok,

varom i 17 § förmäles, eller eljest anledning till anmärkning

mot det sätt, varpå tillverkare utövat honom tillkommande rätt till

försäljning av pilsnerdricka, äger kontrollstyrelsen, när skäl därtill äro,

efter verkställande av den utredning, som kontrollstyrelsen finner erforderlig,

om förhållandet göra anmälan hos Konungens befallningshavande.

28 §.

2. Beträdes någon andra gången eller oftare med olovlig försäljning av

pilsnerdricka, eller beträdes någon, som äger rätt till utskänkning av

alkoholfria och därmed jämförliga drycker eller som, efter anmälan som

i 9 § näringsfrihetsförordningen sägs, idkar handelsrörelse, under utövandet

av sin rörelse med olovlig försäljning, eller hedriver någon sådan försäljning

i större omfattning eller yrkesmässigt, straffes med böter från

och med etthundra till och med tvåtusen kronor eller med fängelse i

högst sex månader.

29 §.

Beträdes den, som handhar utminutering av pilsnerdricka, med olovlig

utskänkning, eller den, som handhar utskänkning, med olovlig utminutering,

eller idkar någon detaljhandel med pilsnerdricka å annat ställe, än därtill

uppgivet eller medgivet är,

eller åsidosätter någon, som är berättigad att på rekvisition försända

pilsnerdricka till köpare eller för säljarens räkning ombesörjer sådan försändning,

de i 6, 9 eller 17 § eller med stöd av sistnämnda paragraf

meddelade föreskrifter,

eller fortsätter någon, oaktat återkallelse av meddelat tillstånd till försäljning

eller förbud däremot delgivits honom, med försäljningen,

eller bryter någon mot stadgande i 22 § 1 mom.,

straffes som i 28 § 1 och 2 mom. sägs.

35 %.

Yppar någon, som på grund av stadgande i 17 § 3 mom. tagit del av

partihandlares bokföring, affärsförhållande, varom han därvid fått känne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 37.

i

dom, och kan detta ej anses påkallat av tjänstens intresse, straffes med

böter från och med femtio till och med ettusen kronor. Sker det för att

göra skada eller begagnar han sig av sin kännedom till egen eller annans

fördel, må dömas till fängelse.

36 i

1. Om husbondes ansvarighet för förseelse, som mot denna förordning

begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, om

böters förvandling och fördelning, om rätt att anställa åtal och verkställa

beslag, om övervakande i övrigt av förordningens efterlevnad, om domstol,

där överträdelser av densamma skola åtalas, samt om rättegångsförfarandet

i sådana mål skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad

i gällande förordning angående försäljning av rusdrycker stadgas.

2. Pilsnerdricka, som tagits i beslag, må försäljas till partihandlare

med pilsnerdricka.

37 §.

Vad enligt denna förordning tillhör stadsfullmäktiges handläggning

tillkommer i stad, där stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga; och

skall vad som tillhör kommunalstämmas handläggning tillkomma kommunalfullmäktige,

där sådana finnas.

Vad i denna förordning är stadgat i avseende å magistrat vare i stad,

där magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskilt tillsatta

styrelse; och skall vad enligt denna förordning tillhör magistrats handläggning

tillkomma poliskammare i stad, där sådan finnes.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1928.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Mai:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 januari 192S.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför:

Med proposition, nr 185, framlade Kungl. Maj:t på min hemställan för

1927 års riksdag förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka.

Förslaget var föranlett av riksdagens skrivelse den 16 maj 1925, nr 196,

däri riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning

rörande sådan ändring av förordningen angående försäljning av pilsnerdricka,

att däri innefattade kontrollföreskrifter fullständigades och förtydligades

i syfte att förefintliga missförhållanden på ifrågavarande område

måtte kunna såvitt möjligt undanröjas, samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I överensstämmelse med den uppfattning, som kommit till uttryck i

det av bevillningsutskottet år 1925 avgivna betänkande, utgick man vid

upprättande av förslaget från, att allenast sådana förändringar i gällande

ordning borde vidtagas, som voro erforderliga för tillgodoseende av ordnings-

och nykterhetssynpunkterna, men att några föreskrifter, genom

vilka den lojala konsumentens möjligheter att inköpa pilsnerdricka skulle

försvåras eller begränsas, ej borde meddelas. Såsom ett beaktansvärt önskemål

framstod också att i första hand inrikta sig på åtgärder, vilka så

litet som möjligt besvärade den lojale säljaren.

Beträffande frågans tidigare behandling samt angående förslagets innehåll

och motivering tillåter jag mig, i den mån redogörelse därför icke i

det följande lämnas, hänvisa till mitt anförande den 24 februari 1927 i

sammanhang med frågan om avlåtande av förutnämnda proposition.

Bevillningsutskottet, som anslöt sig till de principer, på vilka Kungl.

Maj:ts förslag var byggt, intog beträffande vissa detaljspörsmål en annan

ställning än den, som låg till grund för föreslaget, varjämte utskottet beträffande

förslagets uppställning och formulering på vissa punkter gjorde

erinringar. För det av utskottet i överensstämmelse med dess uppfattning

utarbetade förslaget till författningsändringar torde under hänvisning he
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37. 9

träffande författningstexten till utskottets betänkande, nr 45, en kortfattad

redogörelse böra här lämnas, vilken redogörelse i vissa delar torde böra

omfatta jämväl huvuddragen av Kungl. Maj:ts förslag.

Enligt 6 § tillkommer nu rätt till partihandel med pilsnerdricka allenast

tillverkare samt den, som enligt 8 § erhållit tillstånd till försäljning till

avhämtning. I överensstämmelse med propositionen ansåg utskottet, att

partihandel borde få utövas, förutom av tillverkare, allenast av den, som

enligt 8 § äger tillstånd att försälja till avhämtning samt av länsstyrelse

erhållit särskilt tillstånd att idka partihandel. Rätt att försälja pilsnerdricka.

genom försändning efter rekvisition, vilken rätt enligt 9 § nu tillkommer,

förutom tillverkare, envar, som eljest äger rätt till försäljning

till avhämtning — således även innehavare av utskänkningsrätt — skulle

enligt Kungl. Maj:ts av utskottet härutinnan tillstyrkta förslag tillkomma

allenast partihandlare.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle vid försändning efter rekvisition av

pilsnerdricka på landsbygden den, som verkställde forslingen, vara försedd

med så kallad köpareförteckning, upptagande namnet å den, som verkställde

forslingen, samt, särskilt för varje köpare, den rekvirerade myckenheten

pilsnerdricka, köparens namn, det ställe, där varan skulle avlämnas,

samt dagen, då avlämnandet skulle äga rum. Köpareförteckningen skulle

hållas tillgänglig för länsstyrelsen, av kontrollstyrelsen förordnat ombud

och allmän åklagare samt under forsling på anfordran uppvisas för allmän

åklagare, polisman, ledamot av nykterhetsnämnden eller av nämnden utsedd

person. Vara, som ej för fortsatt försändning till köparen avlämnades

vid järnvägsstation eller station för reguljär automobiltrafik eller å fartyg,

finge ej avlämnas med mindre köparen eller ock någon, som tillhörde hans

familj eller husfolk eller som vore anställd i hans tjänst, lämnade skriftligt

erkännande om varans mottagande.

Mot Kungl. Maj:ts förslag, i vad detta avsåg införande av köpareförteckning

och försänd varas utkvittering vid försäljning genom försändning

på rekvisition på landsbygden, hade bevillningsutskottet icke någon

principiell erinran. Utskottet hade emellertid funnit köpareförteckningen

böra ersättas med en kvittensbok. Därigenom vunnes euligt utskottets

mening bland annat bättre överensstämmelse med det förfaringssätt, som i

regel tillämpades vid hemsändning av varor från större affärer. Vissa av

de bestämmelser, som avsåge köpareförteckningen och den försända varans

utkvittering, vore emellertid av den art, att de lämpligare hade sin plats i

en av Kungl. Maj:t i administrativ ordning utfärdad kungörelse än i själva

förordningen. Därigenom underlättades också de jämkningar i fråga om

detaljföreskrifter, som efter vunnen erfarenhet kunde visa sig erforderliga.

Utskottet upptog därför i sitt förslag en bestämmelse, enligt vilken närmare

föreskrifter angående kvittensbok och försänd varas utkvitterande

skulle meddelas av Kungl. Maj:t. Då mot de i Kungl. Majtts förslag

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

lämnade föreskrifterna rörande försänd varas utkvitterande framställts

den erinran, att mångenstädes varken köparen själv eller någon medlem

av hans familj eller i hans tjänst anställd person funnes tillstädes vid

varans avlämnande, förutsatte utskottet, att Kungl. Maj:t komme att särskilt

uppmärksamma denna fråga.

Utskottet ville vidare framhålla angelägenheten av att vid tillämpning

utav de av utskottet förordade hestämmelserna den av mig uttalade principen,

att den lojale konsumentens möjligheter att inköpa pilsnerdricka

icke försvåras eller begränsas, komme att följas. Liksom försäljningsförordningens

bestämmelser icke utgjorde hinder för konsumenten att utkvittera

mindre myckenhet än han rekvirerat, borde det sålunda icke

heller vara uteslutet för honom att i mån av tillgång utfå och utkvittera

större kvantitet än den av honom rekvirerade.

Granskningen av kvittensböckerna under forsling borde såsom en ren

ordningsfråga ankomma på polisman. Emellertid syntes hinder ej böra

möta för åvägabringande av ett samarbete på detta område mellan polismyndigheten

och nykterhetsnämnderna på det sätt, att nykterhetsnämnd

ägde utse en eller flera personer att biträda vid övervakandet av nykterhetstillståndet

inom kommunen i förevarande hänseende. På framställning

av nykterhetsnämnd skulle det, om sådan person utsåges, ankomma på länsstyrelse

att, med tillämpning av 21 § i polisreglementet för riket, meddela

honom förordnande att utöva den härför erforderliga polisverksamheten.

I överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag förordade utskottet, att

länsstyrelse skulle äga på ansökning meddela tillverkare tillstånd att

annorstädes än å tillverkningsställe inrätta upplag av pilsnerdricka för

att från detsamma försända pilsnerdricka på rekvisition. I fråga om sådan

ansökning och dess behandling skulle vad i 8 § sägs beträffande ansökning

om tillstånd till försäljning till avhämtning äga tillämpning, vilket innebar,

att en dylik ansökning skulle underkastas den kommunala vetorätten.

För upplag skulle finnas en av länsstyrelsen godkänd föreståndare.

Kungl. Maj:ts förslag innehöll föreskrift om skyldighet för partihandlare

att föra en för länsstyrelsen, av kontrollstyrelsen förordnat ombud och

allmän åklagare tillgänglig försäljningsbok, innehållande på angivet sätt

specificerade uppgifter å den av partihandlaren under varje dag försålda

myckenheten pilsnerdricka. Utskottet, som med vissa jämkningar tillstyrkte

detta förslag, ansåg i överensstämmelse med vad utskottet föreslagit

beträffande kvittensbok, det vara lämpligt, att Kungl. Maj:t meddelade

de närmare bestämmelser, som erfordrades i fråga om försäljningsboken.

Utskottet förordade ett i Kungl. Maj:ts förslag upptaget stadgande om

förbud mot försäljning eller utlämning av pilsnerdricka till den, som

synbarligen är berörd av alkoholhaltiga drycker, eller under sådana förhållanden,

att det är uppenbart, att varan helt eller delvis är avsedd att

användas i berusningssyfte eller till olovlig försäljning. Vidare föreslog

utskottet i detta sammanhang i anslutning till inom kamrarna väckta

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

11

motioner höjning av åldersgränsen beträffande den, till vilken utlämning

av pilsnerdricka må äga rum, från 16 till 18 år.

Ett av de mest omtvistade spörsmålen i förevarande lagstiftningsärende

var frågan om vilken myndighet, som i händelse av missbruk skulle äga

ingripa med reglerande föreskrifter i avseende å tillverkares försäljning.

Härom gäller för närvarande enligt 27 § 4 mom., att därest oordningar

förekomma med anledning av sådan försäljning, länsstyrelsen äger stadga

de inskränkningar vid försäljningsrörelsens bedrivande, som kunna finnas

erforderliga, eller ock för viss tid förbjuda dess fortsättande.

Enligt det av kontrollstyrelsen avgivna förslag, som låg till grund för

1927 års proposition i ämnet, skulle samarbete anordnas mellan kontrollstyrelsen

och svenska bryggareföreningen i syfte att på frivillighetens

väg undanröja de olägenheter, som vore förbundna med vissa tillverkares

försäljning. För att detta samarbete skulle bliva effektivt skulle den rätt

att under vissa förhållanden ingripa gentemot tillverkare, som för närvarande

tillkomme länsstyrelserna, överflyttas å kontrollstyrelsen. Dylika

ingripanden skulle få vidtagas ej blott såsom nu, då oordningar förekomme

i anledning av sådan försäljning, som utövas av tillverkare, utan även då

tillverkare bedreve sin försäljning så, att syftet med de i förordningen

meddelade bestämmelser eljest åsidosattes.

Då jag för Kungl. Maj:t anmälde frågan om avlåtande av 1927 års

proposition, fann jag mig icke kunna biträda kontrollstyrelsens berörda

förslag, att rätten till ingripande i avseende å tillverkares försäljning

skulle överflyttas från länsstyrelserna till kontrollstyrelsen. Till stöd för

min uppfattning i denna fråga anförde jag huvudsakligen följande.

Ett undanröjande på frivillighetens väg — utan lagstiftningsåtgärder

av de rådande missförhållandena på pilsnerdricksförsäljningsförordningens

område vore utan tvivel det mest eftersträvansvärda. Samarbetet mellan

kontrollstyrelsen och tillverkarna syntes böra äga rum, utan att detsamma

bundes vid några författningsbestämmelser eller eljest av statsmakterna

givna direktiv. Ett sådant samarbete behövde emellertid icke bliva mindre

ingående och effektivt, därest styrelsen icke tillerkändes beslutanderätt.

Det syntes mindre egentligt, att kontrollstyrelsen efter att eventuellt först

under förhandling med tillverkaren eller sammanslutning av tillverkare

hava hävdat en viss ståndpunkt, utan att densamma av vederbörande frivilligt

beaktats, sedermera i kraft av styrelsen i förordningen given befogenhet

skulle hava att pröva vad enligt gällande föreskrifter kunde

tvångsvis åläggas vederbörande tillverkare. Den viktigaste invändningen

mot den föreslagna anordningen syntes dock vara, att länsstyrelserna och

deras underlydande organ, vilka innehade kännedom om de lokala förhållandena,

skulle känna sig i allt väsentligt avkopplade från ansvaret

för ordningens upprätthållande på ifrågavarande område. Vad anginge

varje annan försäljning än den, som bedreves av tillverkare, skulle länsstyrelsen

fortfarande hava att såsom första instans besluta om inskränk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

ningar i och förbud mot försäljningens utövande. Samtliga dessa frågor,

vare sig de rörde tillverkare eller icke, finge dock till sin art och icke

minst med hänsyn till sin betydelse för nykterhetstillståndet ute i orterna

anses likvärdiga. Att låta en del av dem avgöras av den lokala ordningsmyndigheten

och andra av ett centralt verk, som närmast hade att bevaka

nykterhetsintresset, skulle innebära, att av varandra ofta direkt beroende

lokala frågor uppdelades på olika myndigheter, samt att ansvaret för det

hela och arbetet söndersplittrades. Då det icke kunde sättas i fråga att

till kontrollstyrelsen överflytta befattningen med samtliga dessa frågor,

hade jag icke funnit mig kunna biträda vad styrelsen i denna del föreslagit.

Det syntes mig emellertid vara för ordning och nykterhet synnerligen

gagneligt, att i fall, där det frivilliga samarbetet och av kontrollstyrelsen

meddelade anvisningar icke lett till önskade åtgärder från vederbörande

tillverkares sida, något kontrollstyrelsen närstående organ bereddes möjlighet

att påkalla vederbörande länsstyrelses åtgärd och därvid utveckla de

synpunkter, som kontrollstyrelsen önskade få framförda. Jag hade fördenskull

tänkt mig, att kontrollstyrelsen skulle i varje residensstad hava

ett av styrelsen för viss tid förordnat ombud med denna uppgift, varom

bestämmelse borde intagas i förordningen. Ombuden skulle självfallet

äga god kännedom om förhållandena i länets olika kommuner, därifrån

mottaga meddelanden om förefintliga missförhållanden och vid förekommande

behov erhålla instruktioner från vederbörande inspektörer i kontrollstyrelsen.

Ett mycket måttligt belopp finge anses behöva utgå såsom

ersättning åt ombuden.

I överensstämmelse med denna min uppfattning avfattades Kungl. Maj:ts

förslag till ändrad lydelse av 27 § 4 mom.

Beträffande denna fråga anförde bevillningsutskottet:

»De klagomål, som framställts mot förordningens tillämpning, hänföra

sig främst till den försäljning genom försändning på rekvisition, som av

tillverkare utövas på landsbygden. Vid övervägande av de medel, som

stå till buds för vinnande av rättelse i nyssberörda avseende, har utskottet

funnit den av kontrollstyrelsen framförda och av departementschefen biträdda

tanken på åvägabringande av samarbete mellan tillverkarna eller

deras organisation å ena sidan och kontrollstyrelsen å andra sidan vara

förtjänt av särskilt beaktande. Ett dylikt samarbete bör, därest goda förutsättningar

för detsamma skapas, kunna lämna bättre resultat än detaljerade

kontrollföreskrifter. De riktlinjer för samarbetet, som kontrollstyrelsen i

motiveringen för sina förslag angivit, synas jämväl lämpliga. Vid utformandet

av de författningsbestämmelser, som äro erforderliga, därest avsedd

effekt skall kunna vinnas genom samarbetet, möta emellertid avsevärda

svårigheter. Framför allt hava erinringar framställts mot de olika förslag,

som framkommit, till uppdelning mellan kontrollstyrelsen och länsstyrelsen

av uppgiften att ur nykterhets- och ordningssynpunkt övervaka försäljningen

av pilsnerdricka. Utskottet har icke funnit Kungl. Maj:ts förslag

vara fullt tillfredsställande i förevarande avseende. Det synes sålunda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

13

knappast möjligt, att kontrollstyrelsen, utan att direktiv i sådan riktning

lämnas styrelsen i förordningen, skulle knnna inleda samarbete med tillverkarna.

Härtill kommer, att Kungl. Maj:ts förslag innebär tillsättande

av ett antal nya befattningshavare. Under nuvarande förhållanden, då

allvarliga ansträngningar göras för att begränsa antalet befattningshavare

i statens tjänst, bör det icke utan särskilt starka skäl ifrågakomma, att

nya befattningar inrättas. Sådana skäl för införande av de föreslagna

befattningarna torde icke föreligga. Det vill fastmera synas, som om

dessa ombuds arbetsuppgifter, utan särskild kostnad för statsverket, skulle

kunna anförtros åt redan existerande lokala organ samt åt kontrollstyrelsen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har utskottet funnit sig böra föreslå,

att i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag rätten att ingripa

mot tillverkare i anledning av det sätt, på vilket han utövar sin försäljning,

alltjämt förbehålles länsstyrelserna, men att samtidigt en ny bestämmelse

införes i förordningen, varigenom kontrollstyrelsen berättigas

att, därest styrelsen finner anledning till anmärkning mot det sätt, varpå

tillverkare utövar honom tillkommande rätt till försäljning, avfordra tillverkaren

förklaring samt, när skäl därtill äro, giva tillverkaren erinran

om vad honom enligt förordningen åligger eller anvisningar, huru syftet

med de i förordningen meddelade bestämmelserna bäst skall uppnås. Skulle

rättelse ej på detta sätt vinnas, skall kontrollstyrelsen äga att hos vederbörlig

myndighet påkalla erforderliga åtgärder. Då kontrollstyrelsens befogenhet

enligt utskottets förslag blir av företrädesvis vägledande oeh rådgivande

karaktär, har utskottet ansett sig kunna angiva förutsättningarna för ingripande

från kontrollstyrelsens sida och syftet med de anvisningar, som

kontrollstyrelsen skall lämna, i helt allmänna ordalag.»

Slutligen föreslog utskottet i anledning av yrkanden i förut omförmälda

motioner ändring av 28 § 2 mom., vilket lagrum innehåller straffbestämmelser

för sådan olovlig försäljning av pilsnerdricka, som innefattar

upprepad förseelse, varmed jämställes förstagångsförseelse, då den

olovliga försäljningen bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt.

Straffskalan omfattar nu böter från och med 30 till och med 1,000 kronor

eller fängelse i högst sex månader. Enligt utskottets förslag skulle 28 § 2

mom. göras tillämpligt jämväl i alla de fall, då någon, som idkar handel men

icke har tillstånd till försäljning av pilsnerdricka eller som idkar utskänkning

av alkoholfria och därmed jämförliga drycker, under utövandet av

sin rörelse beträdes med olovlig försäljning av pilsnerdricka, varjämte

bötesskalan i lagrummet förhöjdes att omfatta böter från och med 100 till

och med 2,000 kronor.

Mot utskottets förslag anmäldes reservationer dels av sju ledamöter,

vilka på anförda skäl yrkade avslag å såväl propositionen som utskottets

förslag, dels ock av två ledamöter utan angivna yrkanden.

Vid ärendets behandling i kamrarna bifölls utskottets förslag av andra

kammaren men avslogs av första kammaren med 50 röster mot 45. Frågan

hade därmed förfallit för 1927 års riksdag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

Jag är fortfarande av den uppfattningen, att förefintliga missförhållanden

beträffande pilsnerdricksförsäljningen äro så allvarliga, särskilt i vissa delar

av rikets landsbygd, att för deras undanröjande lagstiftningsåtgärder äro

erforderliga, och har därför ansett mig höra vidtaga åtgärder för att denna

fråga på initiativ av Kungl. Maj:t upptages till förnyad prövning av

riksdagen. Då bevillningsutskottets förslag vid förra årets riksdag vann

understöd från ett betydande antal av riksdagens ledamöter och detsamma

icke i några väsentliga hänseenden skilde sig från det av Kungl. Maj:t

framlagda, har jag funnit mig vid ärendets fortsatta behandling böra utgå

från det förstnämnda förslaget. Det har därvid gällt att undersöka, huruvida

de betänkligheter, som i allmänhet eller på speciella punkter framförts

av förutnämnda sju reservanter samt under debatten i kamrarna, kunna

anses grundade eller icke, och i förra fallet huruvida betänkligheterna skulle

kunna undanröjas genom modifikationer i förslaget eller genom sådana föreskrifter,

som enligt utskottets mening borde av Kungl. Maj:t i administrativ

ordning meddelas beträffande kvittens- och försäljningsböcker samt försänd

varas utkvitterande.

Innan jag närmare ingår på dessa spörsmål tillåter jag mig erinra, att

bevillningsutskottets förslag lika litet som Kungl. Maj:ts förslag år 1927

innebar några nämnvärda skärpningar av gällande restriktionsbestämmelser

beträffande försäljningen av pilsnerdricka utan hade till huvudsakligt syfte

att sätta myndigheterna i stånd att utöva nöjaktig kontroll över att försäljningen

och särskilt sådan, som avser försändning efter rekvisition, äger

rum i former, vilka alltsedan år 1905 varit lagstadgade, samt dessutom att

i möjligaste mån förhindra den i betydande omfattning pågående olovliga

försäljning av pilsnerdricka, som mångenstädes bedrives av personer, vilka

över huvud icke äga försäljningsrätt, särskilt innehavare av så kallade

nykterhetskaféer.

Reservanterna anförde, att förefintliga missförhållanden icke på grundval

av det i förra årets proposition förebragta utredningsmaterialet kunde antagas

vara så stora, som jag gjort gällande, synnerligast som upplysningarna

därom mera hänförde sig till här och var iakttagna fall i en eller annan

del av riket och någon mera allmän undersökning om förordningens efterlevnad

icke syntes hava blivit verkställd. Häremot vill jag erinra, att

efter hemställan av kontrollstyrelsen, samtliga länsstyrelser, genom hörande

av magistrater, landsfiskaler och polismän med flera undersökt, huruvida

och i vilken omfattning försäljningen av pilsnerdricka, särskilt försäljningen

till försändning efter rekvisition, medfört ur ordnings- eller nykterhetssynpunkt

menliga verkningar. I propositionen återgåvos i sammandragen

form länsstyrelsernas uttalanden härom. Av dessa framgår, att olägenheter

i angivna hänseenden av större betydelse förekommit i vissa delar av Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands och Gävleborgs län samt inom

Skaraborgs, Värmlands, Örebro och Kopparbergs län. Går man till de lokala

myndigheternas yttranden, får man genom dem en mycket växlande bild

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

15

av förhållandena på detta område, även i fråga om till varandra gränsande

delar av samma län. Delvis torde förklaringen härtill vara, förutom

skiftande uppfattningar i nykterhetsfrågan hos vederbörande uppgiftslämnare,

jämväl den omständigheten, att landsfiskalerna numera mångenstädes

äro huvudsakligen upptagna med kontorsarbete och därför icke i den omfattning,

som i och för sig vore önsklig, kunna vinna personlig erfarenhet

om förhållandena i sina distrikt. Några yttranden av lokala myndigheter

återgåvos icke i förra årets proposition, då detta med hänsyn till innehållet

av länsstyrelsernas yttranden ansågs överflödigt, men för vissa av de om

förefintliga missbruk mest upplysande lämnades en redogörelse i en av byråchefen

Einar J:son Thulin författad broschyr, som tillhandahölls riksdagens

ledamöter.

En utan förutfattad mening verkställd granskning av sålunda lätt tillgängligt

material torde övertyga därom, att gällande bestämmelser om försäljning

av pilsnerdricka i betydande omfattning åsidosättas, ehuru påtagliga

bevis för att härav föranletts mera allvarliga olägenheter ur ordningsoch

nykterhetssynpunkt förebragts i avseende å allenast ett mindre antal

orter.

Förutom tvivel på den föreslagna lagstiftningens behövlighet torde särskilt

två punkter i bevillningsutskottets förslag hava föranlett förslagets fall vid

förra årets riksdag, nämligen den, som avsåg kontrollstyrelsens befogenhet

till ingripande beträffande tillverkares försäljning, samt den, som avsåg

kvitterande av pilsnerdricka, som försänts på rekvisition.

Enligt den av utskottet föreslagna lydelsen av 27 § 5 mom. skulle, såsom

förut anförts, kontrollstyrelsen i anledning av missbruk av tillverkares försäljningsrätt

äga avfordra tillverkaren förklaring samt, där ej efter gjorda

erinringar rättelse skedde, hos vederbörlig myndighet påkalla erforderliga

åtgärder. Angående vad som avsågs med uttrycket »hos vederbörlig myndighet

påkalla erforderliga åtgärder» innehåller utskottets motivering icke

någon uttrycklig förklaring. Utskottet torde emellertid hava avsett, att

kontrollstyrelsen i dylikt fall borde vända sig antingen till länsstyrelsen

eller till allmän åklagare med hemställan om vidtagande av åtgärder mot

tillverkaren. Reservanterna inom utskottet ansågo däremot stadgandet hava

den innebörd, att kontrollstyrelsen, där åklagare icke enligt styrelsens anmodan

väckte åtal, hos justitiekanslersämbetet borde anmäla vederbörande,

samt vidare att kontrollstyrelsen, därest länsstyrelse ej på ett enligt kontrollstyrelsens

förmenande tillfredsställande sätt vidtoge av kontrollstyrelsen

påkallade åtgärder, borde överklaga länsstyrelsens beslut hos Kungl. Maj:t.

En sådan anordning ansågo reservanterna icke lämplig. Reservanterna

vände sig också mot utskottets förslag om rätt för kontrollstyrelsen att »giva

tillverkaren erinran om vad honom enligt denna förordning åligger eller

anvisningar, huru syftet med de i denna förordning meddelade bestämmelser

bäst skall uppnås.» Denna rätt syntes enligt reservanternas förmenande

utan vidare tillkomma ett centralt ämbetsverk med avseende å frågor inom

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

dess verksamhetsområde, i varje fall hade bestämmelser av denna natur sin

rätta plats i ämbetsverkets instruktion.

Även om reservanternas tolkning av ifrågavarande bestämmelse icke kan

anses hållbar, synes det mig vara till fördel, att bestämmelsen till undvikande

av misstolkningar förtydligas och därvid avfattas så, att kontrollstyrelsen

icke erhåller sken av att stå i motsatsförhållande till tillverkarna

utan tvärtom får sin ställning som opartisk undersökningsmyndighet framhävd.

Bland annat av denna anledning ansåg jag mig föregående år höra

utgå ifrån, att kontrollstyrelsen, utan att uttrycklig bestämmelse därom inrymdes

i försäljningsförordningen, vid inträffat missbruk av tillverkares

försäljningsrätt borde förhandla med tillverkaren eller sammanslutning av

tillverkare om åtgärder till undanröjande av förefintliga missförhållanden,

men att, om efter sådana förhandlingar rättelse ej skedde, icke kontrollstyrelsen

själv utan ett av styrelsen utsett länsombud skulle äga påkalla

ingripande av länsstyrelsen eller allmän åklagare.

I sådan utredning, som kontrollstyrelsen skulle hava att själv verkställa

för att kunna fullgöra sin uppgift som undersökningsmyndighet, ingår tillverkarens

hörande såsom ett nödvändigt led. Denna omständighet synes

emellertid icke böra medföra, att i själva lagtexten inrymmes befogenhet

för kontrollstyrelsen att avfordra tillverkaren förklaring, vilken utväg har

den olägenheten, att, såsom jämväl utskottet tydligen ansett, ett åsidosättande

från tillverkarens sida av en dylik anmaning icke lämpligen kan förknippas

med straffpåföljd. Det synes mig ej heller erforderligt att uttryckligen

tillerkänna kontrollstyrelsen befogenhet att giva tillverkare sådana

erinringar eller anvisningar, som utskottet avsett. Det bör enligt min uppfattning

ligga i sakens natur, att styrelsen skulle hava sådan befogenhet,

särskilt om, såsom jag har för avsikt att föreslå, i kontrollstyrelsens instruktion

intages bestämmelse om skyldighet för styrelsen att i den ordning,

gällande författningar stadga, taga befattning med ärenden angående försäljningen

av pilsnerdricka, samt kontrollstyrelsen i själva försäljningsförordningen

gives befogenhet att, efter verkställd utredning rörande missförhållanden

till följd av tillverkares försäljning, med överlämnande av utredningen

göra anmälan hos länsstyrelsen. I sådan anmälan kan kontrollstyrelsen

naturligtvis angiva, huruvida enligt dess uppfattning åtal bör äga

rum eller länsstyrelsen med stöd av 27 § 4 mom. bör besluta om inskränkningar

i eller förbud mot tillverkarens försäljning eller ingripande i båda

dessa hänseenden bör äga rum. Skulle länsstyrelse i något fall, då kontrollstyrelsen

gjort dylik anmälan, icke vidtaga åtgärder, torde, då hithörande

förhållanden avse upprätthållande av allmän ordning, det stå envar fritt

att under åberopande av den av kontrollstyrelsen gjorda utredningen hos

länsstyrelsen föra talan samt i förekommande fall genom besvär draga saken

under Kungl. Maj:ts prövning, därvid kontrollstyrelsen kan genom remiss

beredas tillfälle att ytterligare framföra sina synpunkter. Emellertid är det

min övertygelse, att, därest kontrollstyrelsen erhåller nu avsedd befogenhet,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

dess förhandlingar med tillverkare i allmänhet skola medföra rättelse av

påtalade missförhållanden och sålunda anmälan till länsstyrelse ifrågakomma

endast i undantagsfall. Jag förutsätter ävenledes, att kontrollstyrelsens

undersökningar i avlägset belägna orter komma att utföras väsentligen med

anlitande av därstädes boende, med ortens förhållanden väl förtrogna personer

och sålunda icke behöva medföra avsevärda utgifter för resor av

kontrollstyrelsens tjänstemän.

I anslutning till de synpunkter, jag sålunda utvecklat, gavs i ett inom

finansdepartementet i huvudsaklig överensstämmelse med utskottets förslag

upprättat utkast till ändringar i pilsnerdricksförsäljningsförordningen. vilket

den 29 december 1927 remitterades till kontrollstyrelsen, åt 27 § 5 mom.

det innehåll, att därest kontrollstyrelsen vid granskning av kvittensbok

eller försäljningsbok, varom i 17 § förmäles, eller eljest finner anledning

till anmärkning mot det sätt, varpå tillverkare utövat honom tillkommande

rätt till försäljning av pilsnerdricka, kontrollstyrelsen, när skäl därtill äro.

skall äga att efter verkställande av den utredning, som kontrollstyrelsen

finner erforderlig, om förhållandet göra anmälan hos länsstyrelsen.

Remissen omfattade jämväl utkast till sådan ändring i 1 § av den för

kontrollstyrelsen gällande instruktionen av den 27 juni 1924 (nr 357), att

det skulle åligga kontrollstyrelsen att i den ordning, gällande författningar

stadga, taga befattning med ärenden angående försäljningen av pilsnerdricka.

I sitt den 4 januari 1928 över utkasten avgivna utlåtande anför kontrollstyrelsen

i fråga om 27 § 5 mom. i förordningen, att, då det icke

syntes vara avsett, att någon saklig ändring av innebörden i den av bevillningsutskottet

föreslagna bestämmelsen skulle äga rum, och då utskottets

förslag syntes på ett fylligare sätt återge de uppgifter, som enligt den nya

lagstiftningen skulle anförtros åt kontrollstyrelsen, styrelsen för sin del

finge förorda utskottets förslag. Beträffande utkastet till instruktionsändring

hade styrelsen icke någon erinran att framställa.

På de skäl, jag förut anfört, finner jag mig emellertid böra förorda, att

27 § 5 mom. avfattas i överensstämmelse med utkastet.

De erinringar, som föregående år inom riksdagen framfördes mot införande

av skyldighet att utkvittera försänd vara, och som närmast avsågo det fall,

då varken köparen eller någon av hans familj eller husfolk är tillstädes

vid utkörarens ankomst, hava föranlett övervägande, huruvida svårighet

yppade sig att, utan äventyrande av kontrollens effektivitet, för säljare och

köpare undanröja de med kvitteringsförfarandet befarade olägenheterna.

Resultatet av detta övervägande föreligger i ett inom finansdepartementet

upprättat utkast till kungörelse med föreskrifter angående kvittens- och försäljningsböcker

m. m., vilka föreskrifter enligt bevillningsutskottets förut

omförmälda uttalande borde meddelas av Kungl. Maj:t i administrativ

väg. Utkastet, som jämte förutnämnda båda utkast remitterats till

Bihang till riksdagens protokoll 192S. 1 saml. 29 häft. (Nr 37.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition Nr 37.

kontrollstyrelsen och av styrelsen lämnats utan erinran, torde få såsom

bilaga fogas vid statsrådsprotokollet.

Såsom av utkastet framgår är det avsett, att för varje köpare skall i

kvittensboken utskrivas en särskild, i boken fast inhäftad kvittoblankett,

vars innehåll vid utskrivandet kopieras å ett till blanketten hörande, frånskiljbart

kopieblad. Vid utkvitterandet tecknar köparen eller hans ombud

kvitto å den i kvittensboken inhäftade blanketten. Kopiebladet kan lämpligen,

ehuru det ansetts obehövligt att lämna föreskrift härom, tillställas

köparen. — Är varken köparen eller någon, som å hans vägnar äger erkänna

mottagandet, tillstädes vid utkörarens ankomst, är denne ändock

oförhindrad att avlämna varan, men skall i sådant fall ur kvittensboken

frånskilja och jämte varan avlämna det mot kvittoblanketten svarande

kopiebladet samt å kvittoblanketten göra anteckning om anledningen till

att varan avlämnats utan att kvitto erhållits. Därefter må pilsnerdricka

icke på senare rekvisition avlämnas till samme köpare utan att säljaren

dessförinnan fått köparens kvitto å den tidigare avlämnade varan eller

sådant kvitto tillhandahålles utköraren vid dennes förnyade besök för att

avlämna senare rekvirerad vara. Kvittot bör givetvis helst lämnas på det

av utköraren kvarlämnade kopiebladet, men då det är tänkbart att detta

förkommer, har uttrycklig föreskrift därom ansetts ej böra lämnas. Kvittot

kan antingen tillsändas säljaren med posten eller också avlämnas till

utköraren vid dennes nästa besök. Om ej heller vid det senare besöket

någon av köparens familj eller husfolk är tillstädes, kan kvittot å den

tidigare avlämnade varan av köparen lämpligen läggas på den plats, där

utköraren brukar avlämna varan, varefter utköraren vid sin ankomst medtager

kvittot och avlämnai'' kopiebladet till den beträffande den nya varusändningen

utskrivna kvittoblanketten o. s. v. Om vad köpare sålunda har

att iakttaga böra tydliga anvisningar meddelas i den tryckta texten å blanketterna,

något som säkerligen utan särskild föreskrift kommer att iakttagas

av kontrollstyrelsen vid fastställande av formulär till kvittensbok. Enligt

ett efter remissen till 4 § första stycket gjort tillägg skall sådant löst kvitto,

som nyss nämnts, biläggas kvittensboken och förvaras jämte denna.

Ett på sätt nu sagts anordnat kvittensförfarande synes mig innebära

en enkel och praktisk lösning av de svårigheter,* man ansett föreligga

på denna punkt. Det torde icke med fog knnna göras gällande, att detta

förfarande för vare sig säljare eller köpare medför nämnvärda besvär eller

olägenheter.

I samband med frågan om kvittensförfarandet uttalade bevillningsutskottet,

under framhållande av angelägenheten att icke försvåra eller begränsa

den lojale konsumentens möjligheter att inköpa pilsnerdricka, att

liksom försäljningsförordningens bestämmelser icke utgöra hinder för konsumenten

att utkvittera mindre myckenhet än han rekvirerat, det sålunda

icke heller bör vara uteslutet för honom att i mån av tillgång utfå och

utkvittera större kvantitet än den av honom rekvirerade. Denna sistnämnda

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

19

åsikt kan jag emellertid icke dela, emedan ett sådant förfarande står i

strid mot den i förordningen antagna principen, att försäljning till försändning

på landsbygden får äga rum endast efter rekvisition. Dessutom

skulle härigenom hela kontrollsystemet bliva förfelat och vidsträckta möjligheter

yppas till en maskerad försäljning genom kringföring.

Vad angår den nu föreslagna försäljningsboken torde — i överensstämmelse

med vad kontrollstyrelsen anfört i sitt utlåtande över de remitterade

utkasten — böra framhållas, att tillverkare i skattepliktigt bryggeri

jämlikt föreskrift i 21 § 1 mom. i förordningen angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker redan nu har att föra försäljningsjournal, utvisande

för varje dag försäljningen av olika slag av maltdrycker. Även

om den i det föreliggande förslaget till ändringar i försäljningsförordningen

föreskrivna försäljningsboken skulle komma att avse mera

detaljerade uppgifter än de, som nu införas i försäljningsjournalen, torde

det dock icke få anses uteslutet, att formuläret för försäljningsbok, åtminstone

för vissa bryggeriers vidkommande, kan givas sådan avfattning, att

denna bok må kunna tjäna jämväl såsom försäljningsjournal enligt tillverkningsförordningen.

Härigenom skulle ernås, att tillverkaren icke behövde

betungas med att föra två särskilda böcker med till stor del sammanfallande

uppgifter.

Det till kontrollstyrelsen remitterade utkastet till ändringar i pilsnerdrieksförsäljningsförordningen

avvek i övrigt i följande hänseenden från bevillningsutskottets

förslag.

Enligt 22 §] 1 mom. i utskottets förslag skulle bland annat gälla, att

pilsnerdricka icke finge försäljas eller utlämnas till den, som ej fyllt 18 år.

Då enligt detta lagrum i dess nuvarande lydelse förbudet mot utlämning

till person under viss ålder — för närvarande 16 år — uttryckligen avser utlämning

allenast å försäljningsställe, yppades under behandlingen i kamrarna av

utskottets förslag tvivelsmål, huruvida icke hinder skulle möta mot utlämning

av efter rekvisition försänd vara till sådan medlem av köparens familj

eller person av hans husfolk, som ej uppnått 18 års ålder. Då detta givetvis

icke varit meningen, hade i utkastet en jämkning av ordalagen vidtagits,

varigenom möjligheten till misstolkning undanröjdes.

I 29 § av utkastet hade med förseelse mot föreskrift i 17 § likställts förseelse

av säljare eller hans ställföreträdare mot föreskrift, som av Kungl.

Maj:t meddelats med stöd av sistberörda lagrum, d. v. s. föreskrifter angående

kvittens- och försäljningsböcker samt försänd varas utkvitterande.

I 36 § av utkastet hade såsom 2 mom. i huvudsaklig överensstämmelse

med ett av kontrollstyrelsen tidigare framlagt förslag upptagits bestämmelse

om befogenhet för beslagare — i regel allmän åklagare — att försälja beslagtaget

pilsnerdricka till partihandlare med pilsnerdricka.

De sålunda beträffande 22, 29 och 36 §§ gjorda jämkningsförslagen,

vilka av kontrollstyrelsen lämnats utan erinran, anser jag mig böra biträda.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

Härjämte hava i författningstexten vidtagits vissa rent redaktionella jämkningar.

Då tillverkningsår räknas från och med den 1 oktober och då det för

tillverkarna torde möta mindre svårigheter att anpassa sig efter de nya

bestämmelserna, om de bliva gällande med ingången av nytt tillverkningsår,

torde, i överensstämmelse med den ståndpunkt, som härutinnan intogs av

bevillningsutskottet nästlidet år, de föreslagna författningsändringarna böra

träda i kraft den 1 oktober 1928.

Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med det anförda upprättat

förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11

juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka samt hemställer,

att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda

förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och förordnar,

att proposition av den lydelse, bil. litt. vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai tis proposition Nr 37.

21

Bilaga.

Utkast

till

Kungl. Maj:ts kungörelse med föreskrifter angående kvittens- och försäljningsböcker,

som avses i 17 § av förordningen den 11 juli 1919 (nr

406) angående försäljning av pilsnerdricka, m. m.

Kungl. Maj:t har, med stöd av 17 § 3 mom. i förordningen den 11 juli

1919 angående försäljning av pilsnerdricka, funnit gott förordna som följer:

1 i

Kvittensbok, som avses i 17 § 1 mom. av förordningen angående försäljning

av pilsnerdricka, skall vara utfärdad av säljaren eller av honom bemyndigad

person, som själv icke innehar uppdrag att verkställa forsling av

pilsnerdricka. Vid försändning från upplag enligt 9 § 4 mom. i omförmälda

förordning skall kvittensboken utfärdas av föreståndaren för upplaget.

2 *.

Kvittensbok skall innehålla dels lämpligt antal fast inbäftade, i löpande

följd numrerade blad, dels ock tryckta, i löpande följd numrerade, fast

inbäftade kvittoblanketter jämte till de särskilda blanketterna börande,

medelst perforering eller på liknande sätt frånskiljbara kopieblad med

motsvarande nummerbeteckningar.

3 §.

1. Å de i 2 § först omförmälda blad skola, i tidsföljd, för varje forsling

före dess början antecknas namnet å den, som verkställer forslingen,

och den myckenhet pilsnerdricka, forslingen omfattar, med angivande tilllika

av huru stor del av denna myckenhet, som motsvaras av verkställda

rekvisitioner, och huru stor del, som utgör reservkvantitet, ävensom av

nummer å de mot rekvisitionerna svarande kvittoblanketterna.

Efter forslingens avslutande skall den, som verkställt forslingen, så

snart ske kan till säljaren eller den, som i säljarens ställe ägt utfärda

kvittensboken, avlämna densamma, försedd med uppgift om den myckenhet

av den medförda varan, som efter forslingen må hava återställts.

2. För varje köpare skall före forslingens början å särskild kvittoblan
kett

antecknas den rekvirerade myckenheten pilsnerdricka, köparens namn>

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 29 haft. (Nr 37.) 3

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 37.

det ställe, där varan skall avlämnas, samt den dag, då avlämnandet skall

äga rum. Vid blankettens ifyllande skall så förfaras, att vad som tecknas

å blanketten kopieras å det till blanketten hörande kopiebladet.

4 $.

Skall vid sådan försändning av pilsnerdricka, som avses i 17 § 1 mom.

av ovannämnda förordning, varan avlämnas annorstädes än vid järnvägsstation,

station för regelbunden automobiltrafik eller å fartyg för fortsatt

försändning till köparen, må avlämnandet ej ske med mindre köparen

eller någon, som tillhör hans familj eller husfolk eller är anställd i hans

tjänst, å kvittoblanketten tecknar erkännande om varans mottagande.

Tecknar annan än köparen sådant erkännande, skall han angiva såväl

eget som köparens namn. Är person, som efter vad nu sagts äger erkänna

mottagandet, ej tillstädes, då varan är avsedd att avlämnas, må varan likväl

avlämnas. Där så sker, skall den, som forslar varan, ur kvittensboken

frånskilja och jämte varan avlämna det mot kvittoblanketten svarande

kopiebladet samt å kvittoblanketten göra anteckning om anledningen till

att varan avlämnats utan att kvitto erhållits, och må därefter pilsnerdricka

icke på senare rekvisition avlämnas till köparen med mindre säljaren

därförinnan erhållit kvitto å den tidigare avlämnade varans mottagande

eller sådant kvitto, då den senare rekvirerade myckenheten är

avsedd att avlämnas, hålles den som forslar varan till handa. Dylikt kvitto

skall biläggas kvittensboken och förvaras jämte denna.

Avlämnas varan på sätt ovan är sagt för fortsatt försändning till köparen,

skall anteckning om avlämnandet å kvittoblanketten göras av den,

som verkställt forslingen.

5 §.

Försäljningsbok, som avses i 17 § 2 mom. av ovannämnda förordning,

skall föras särskilt för varje tillverknings- eller försäljningsställe eller

upplag, som avses i 9 § 4 mom. av förordningen, och skall beträffande

sådant upplag föras av föreståndaren. Vid försäljningsbokens förande

skola iakttagas föreskrifterna i 9 § i förordningen den 4 maj 1855 angående

handelsböcker och handelsräkningar.

6 §.

Formulär till kvittens- och försäljningsböcker fastställas av kontrollstyrelsen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1928.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1928:41 Bevillningsutskottets memorial Nr 41 s. 2 i texten
  2. Rskr. 1928:121 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juli 1919 s. 4 i texten
  3. BevU 1928:12 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juli 1919 s. 1 i texten