Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer
1928-02-03 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1928:57, Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
1
Nr 57.
Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående pensionering
av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda
eller förut anställda personer; given Stockholms slott
den 3 februari 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—13 :o hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Rosén.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 3 februari 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgken, statsråden
Ribbing, Meitrling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,
von Stockenström.
Departementschefen, statsrådet Rosén anhåller att få underställa Kungl.
Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande av
pension åt vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer
samt anför därvid följande:
l:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens fortifikations-, intendents- och civila Ang. pension
departement den 14 september 1927 har chefen för krigsskolan gjort framställ- m£taren
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 47 höft. (Nr 57.)
207 28 1
J. Jansson
Mellqvist.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr Öl.
ning om beredande av en årlig pension av 2,196 kronor åt snickarmästaren vid
krigsskolan Jan Jansson Mellqvist.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Mellqvist, som är född den 29 september
1857, alltsedan den 1 oktober 1891 i en följd varit anställd såsom snickare
vid krigsskolan; att han uppburit en avlöning, som under de senare åren uppgått
till i medeltal omkring 4,800 kronor för år; att han på grund av hög ålder
och sjuklighet inom kort nödgas lämna sin anställning; samt att han fullgjort
sina åligganden på ett synnerligen mönstergillt sätt och alltid fört en hedrande
vandel.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet hava arméförvaltningens fortifikations-,
intendents- och civila departement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den
18 oktober 1927 anfört, att departementen med hänsyn till Mellqvists långa
och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst ansåge det vara med rättvisa och
billighet överensstämmande, att han vid avgång ur tjänsten bereddes något
understöd av statsmedel för sin återstående levnad. Vad anginge beloppet av
ett dylikt understöd, syntes detsamma, enär Mellqvists avlöning under de senare
åren uppgått till i medeltal omkring 4,800 kronor för år eller fullt ut lika
mycket, som i årsavlöning tillkomme vid truppförband anställd verkmästare
eller föreståndare, böra bestämmas till minst det belopp, som i pension brukade
tillerkännas vid regementsverkstäder anställda förmän. Dylika förmän, vilka
i likhet med Mellqvist kunde räkna minst 35 tjänstår, hade under senare år
efter avsked tilldelats oreglerad pension med 1,000 kronor årligen. Omräknad
till ny pension motsvarades en dylik äldre pension av 1,452 kronor. Mellqvist
tillkommande pension syntes därför böra bestämmas till sistnämnda belopp.
I detta sammanhang finge departementen erinra därom, att 1927 års riksdag
vid bestämmandet av pensioner åt förmän vid regementsverkstäder (skräddaroch
skomakarmästare m. fl.) i vissa fall reducerat det belopp, som enligt ovannämnda
beräkningsgrund skulle i pension tillkomma dem, till belopp, motsvarande
vad i förtidspension enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)
skulle hava tillerkänts dem, därest de varit berättigade till sådan pension. Så
t. ex. hade, såsom framginge av riksdagens skrivelse den 25 maj 1927 p. 29,
den pension om 1,452 kronor, som enligt nämnda beräkningsgrund skulle tillkomma
förre skräddarmästaren vid Kronobergs regementes intendenturverkstäder
Johannes Käll, nedsatts till 1,260 kronor. Med hänsyn till den avlöning,
Mellqvist under de senare åren uppburit, och då det, såsom även riksdagen i
sin nämnda skrivelse framhållit, finge anses mindre lämpligt att vid bestämmandet
av pensioner åt icke övertalig arbetarpersonal tillämpa de i nämnda
kungörelse innefattade grunderna, ansåge emellertid departementen en dylik
reducering i förevarande fall icke böra äga rum. På grund av vad sålunda
anförts, hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Mellqvist finge från och med månaden näst efter den, varunder han
entledigades från sin anställning vid krigsskolan, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,452 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
3
Statskontoret har den 26 november 1927 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört, att goda skäl syntes föreligga för att bereda någon pension åt
Mellqvist, när han vid framskriden ålder och efter långvarigt arbete i statens
tjänst inom kort lämnade sin anställning vid krigsskolan å Karlberg. Endast
beträffande pensionsbeloppet kunde någon tveksamhet råda. Enligt vad statskontoret
inhämtat, hade Mellqvists avlöning utgått i form av timpenning, och
för att erhålla en riktig jämförelse mellan det belopp, han därvid i medeltal
under de senare åren åtnjutit, och en motsvarande oreglerad avlöning med därå
utgående dyrtidstillägg, syntes det för Mellqvist uppgivna avlöningsbeloppet,
4,800 kronor, böra reduceras till ungefär 3,500 kronor. Med hänsyn till denna
löneställning syntes Mellqvist visserligen knappast kunna fullt jämställas med
mästare å månadslönarstat, men finge å andra sidan anses stå icke obetydligt
framom föreståndare för regementsverkstad. Om man därför måste anse det av
krigsskolans chef föreslagna pensionsbeloppet 2,196 kronor vara väl högt, syntes
dock det av arméförvaltningen förordade beloppet 1,452 kronor vara väl lågt.
För sin del skulle statskontoret vilja ifrågasätta 1,800 kronor.
Även jag finner mig böra tillstyrka, att Mellqvist på grund av sin långa
och väl vitsordade tjänstgöring såsom snickarmästare vid krigsskolan kommer
i åtnjutande av pension av statsmedel efter erhållet entledigande från sagda
befattning. Beträffande pensionsbeloppet ansluter jag mig till vad statskontoret
föreslagit eller att detsamma bör bestämmas till 1,800 kronor för år.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att snickarmästaren vid krigsskolan Jan Jansson Mellqvist må
från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning vid krigsskolan, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
1,800 kronor.
2:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement
överlämnad skrivelse den 20 januari 1927 har chefen för Vositionsartilleriregementet
gjort framställning om beredande av pension åt föreståndaren för regementets
skrädderiverkstad Petter Ek.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ek är född den 27 januari 1858;
att han under tiden 13 december 1878—31 oktober 1889 tjänstgjort vid Gotlands
nationalbevärings artillerikår; att han från och med den 1 november 1889
till den 31 mars 1902 varit anställd såsom skrädderiföreståndare vid Gotlands
artillerikår; att han under tiden 1 april 1902—21 september 1908 jämsides med
idkande av privat skrädderirörelse utfört skrädderiarbete, utan att vara fast anställd,
för berörda kårs räkning; att han under tiden 22 september 1908—31
maj 1911 tjänstgjort såsom daglönare vid flottans skrädderiverkstad; att han
från och med den 1 juni 1911 till och med den 31 december 1927 innehaft an
-
Ang. pension
åt förre
skrädderiföreståndaren
P. Ek.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr <57.
ställning såsom skrädderiföreståndare vid Positionsartilleriregementet; ätt han
under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg
— uppgått till i medeltal 8,140 kronor för år; samt att han under
sin tjänstgöring skött sitt arbete på ett mönstergillt sätt och varit ett föredöme
för honom underställd personal.
Chefen för fjärde arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens inlendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 februari 1927 anfört,
att departementet i betraktande av Eks väl vitsordade verksamhet i statens
tjänst under en tid av närmare 42 år funne det vara med rättvisa och billighet
överensstämmande, att han komme i åtnjutande av något understöd från statens
sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd finge
departementet erinra därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen under de senare
åren i allmänhet plägat bevilja pensioner å 800 å 1,000 kronor åt vid armén
anställda arbetare, vilka intagit förmans ställning. Med hänsyn till att Eks
anställningstid såsom förman i statens tjänst uppginge till mera än 28 år, ansåge
departementet sig böra åt honom föreslå en årlig pension av 1,000 kronor
med därå enligt kungörelsen den 15 juni 1922 författningsenligt utgående pensionstillägg
samt å pensionen och nämnda pensionstillägg jämlikt kungörelsen
den 18 juni 1925 belöpande förhöjningar, att utbetalas från och med månaden
näst efter den, under vilken han avginge från sin anställning vid regementet.
På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att Ek finge från och med månaden näst efter
den, under vilken han avginge från sin anställning vid regementet, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av
angivna storlek.
Statskontoret har den 21 februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att med hänsyn till vad handlingarna innehölle goda skäl torde få
anses föreligga för beredande av pension åt Ek. Yad beträffade pensionsbeloppet,
finge statskontoret, under åberopande av vad ämbetsverket anfört i skrivelse
till Kungl. Maj:t den 23 december 1926 angående de principer, som syntes böra
tillämpas vid pensionering av arbetarpersonal i statens tjänst, framhålla, att
Ek, därest kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension
och avskedsersättning åt vissa övertaliga löntagare vid armén och marinen
varit i detta fall tillämplig, skulle hava såsom hänförlig till personalgruppen
II bekommit förtidspension jämte därå belöpande förhöjning I enligt kungörelsen
nr 280/1925 med tillhopa 1,260 kronor och att därför pensionsbeloppet
för Ek, när han vid uppnådda 69 levnads- och mer än 42 tjänstår inom kort
lämnade sin anställning, i alla händelser icke borde understiga nämnda belopp.
Det av arméförvaltningens intendentsdepartement framställda förslaget innebure,
att pensionsbeloppet med pensionstillägg och pensionsförhöjningar skulle
5
Kungl. Majlts proposition nr <57.
bliva 1,452 kronor; och även statskontoret hölle före, att pensionen med hänsyn
till Eks långa tjänstetid, därav en stor del i förmans befattning, i detta fall
borde sättas högre än 1,260 kronoor. Under åberopande av vad statskontoret
föreslagit i utlåtande den 24 januari 1927 angående beredande av pension åt
förmannen J. A. J:son Lundqvist, tillstyrkte statskontoret, att pensionsbeloppet
även för Ek måtte bestämmas till 1,440 kronor.
I likhet med myndigheterna anser jag, att Ek bör beredas pension av statsmedel,
sedan han numera lämnat sin befattning som skrädderiföreståndare vid
Positionsartilleriregementet efter en mer än 42-årig anställningstid i statens
tjänst, därav över 28 år i förmans ställning. Beträffande pensionsbeloppet ansluter
jag mig till statskontorets ståndpunkt, att detsamma med hänsyn till Eks
långa tjänstetid i förevarande fall bör sättas något högre än vad som i regel
plägat ske vid bestämmandet av pension åt motsvarande anställningshavare.
Det av statskontoret ifrågasatta beloppet, 1,440 kronor, finner jag — jämväl
med stöd av 1927 års riksdags beslut i fråga om pension åt förmannen Lundqvist
— lämpligt avvägt.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre föreståndaren för Positionsartilleriregementets skrädderiverkstad
Petter Ek må från och med den 1 januari 1928 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 1,440 kronor.
3:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement
överlämnad skrivelse den 1 juli 1927 har befälhavaren för Karlsborgs
artillerikår gjort framställning om beredande av pension åt förmannen vid
nämnda kårs intendenturverkstäder, skomakarmästaren Emil Ferdinand Löfholm.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Löfholm, som är född den 10 december
1861, under en tid av något mera än 10 år varit sappör vid Sappörbataljonen;
att han, efter att under åren 1900—1904 hava varit skomakeriarbetare
vid Karlsborgs artillerikår, under sistnämnda år anställts såsom förman vid
kårens intendenturverkstäder, vilken sistnämnda anställning han fortfarande
innehar; att han lider av magkräfta, på grund varav hans arbetsförmåga är i
mycket hög grad nedsatt; att denna nedsättning av arbetsförmågan kan betraktas
såsom sannolikt för framtiden bestående; att han under de senare åren vid
kåren uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i
medeltal omkring 2,000 kronor för år; samt att han fullgjort sina åligganden vid
kåren på ett förtjänstfullt sätt.
Ang. pension
åt skomakarmästaren
EF. Löfholm.
Chefen för tredje arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.
6
Kungl. Maj;ts proposition nr 57.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 september 1927 anfört,
att departementet i betraktande av Löfholms långa och väl vitsordade verksamhet
i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att han efter erhållet avsked från sin anställning vid Karlsborgs artillerikår
komme i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående
levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd finge departementet
anföra, att departementet, med hänsyn till att Löfholms anställningstid såsom
förman i statens tjänst uppginge till omkring 24 år, ansåge sig böra åt honom
föreslå en årlig pension av 900 kronor med därå enligt kungörelsen den 15 juni
1922 författningsenligt utgående pensionstillägg samt å pensionen och nämnda
pensionstillägg jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 belöpande förhöjningar, att
utbetalas från och med månaden näst efter den, under vilken han avginge från
sin anställning vid kåren. På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Löfholm finge
från och med månaden näst efter den, under vilken han avginge från sin anställning
vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av nyss angivna storlek.
Statskontoret har den 21 oktober 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att då av handlingarna i ärendet framginge, att Löfholm, som vore född
den 10 december 1861, i 37 år varit anställd i statens tjänst samt att han lede
av sjukdom, varav hans arbetsförmåga vore i mycket hög grad nedsatt, måste
goda skäl anses föreligga för beredande åt honom av någon pension av statsmedel.
Yad pensionsbeloppet beträffade, finge statskontoret erinra, att 1927
års riksdag beviljat skräddarmästaren Sven Karlsson en årlig pension av 1,260
kronor. Då Löfholm kunde räkna mer än 30 anställningsår i statens tjänst,
därav omkring 24 år som förman, ansåge statskontoret, att pensionen lämpligen
borde bestämmas till 1,260 kronor, vilket belopp även överensstämde med den
av arméförvaltningens intendentsdepartement föreslagna pensionen 900 kronor
jämte därå utgående pensionstillägg enligt kungörelsen nr 360/1922 180 kronor
och förhöjning I enligt kungörelsen nr 280/1925 190 kronor, tillhopa 1,270 kronor,
avrundad till 1,260 kronor. För jämförelses skull finge jämväl erinras,
att, därest kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension och
avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen
varit tillämplig å Löfholm, pension enligt kungörelsen nr 280/1925 skulle hava
tillerkänts honom såsom hänförlig till gruppen II, omfattande bland andra förmän
och verkstadsföreståndare, med tillhopa 1,260 kronor. Statskontoret hemställde
alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Löfholm
finge från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades från
sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.
I likhet med myndigheterna anser även jag, att Löfholm bör vid sin avgång
ur tjänst beredas pénsion av statsmedel. I fråga om pensionsbeloppets stor
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
lek ansluter jag mig till vad statskontoret därutinnan föreslagit, eller att detsamma
bör bestämmas till 1,260 kronor för år.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förmannen vid Karlsborgs artillerikårs intendenturverkstäder,
skomakarmästaren Emil Ferdinand Löfholm må från och
med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin
anställning vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.
4:o.
Uti en till Kungl. Maj :t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement
överlämnad skrivelse den 13 juni 1927 har chefen för Karlskrona grenadjärregemente
gjort framställning om beredande av pension åt föreståndaren för regementets
skrädderiverkstad, skräddarmästaren Jonas Fager.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Fager, som är född den 12 mars
1862, under åren 1902—1910 varit skrädderiarbetare vid Jönköpings regemente
samt sedan den 1 januari 1911 intill den 1 oktober 1927 innehaft anställning
såsom föreståndare för Karlskrona grenadjärregementes skrädderiverkstad; att
han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett
dyrtidstillägg och förmånen av fri bostad — uppgått till i medeltal omkring
1,930 kronor'' för år; att han på grund av sjukdom och framskriden ålder är
mindre arbetsför; samt att han på ett synnerligen förtjänstfullt sätt fullgjort
sina tjänsteåligganden.
Chefen för första arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 juli 1927 anfört, att
departementet i betraktande av Fagers långa och väl vitsordade verksamhet i
statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att
han efter avskedet från sin befattning vid regementet komme i åtnjutande av
något understöd från statens sida för sin återstående levnad. Vad beträffade
storleken av dylikt understöd, syntes man vid dess beräknande böra utgå ifrån,
att Fager med hänsyn till att hans verksamhet i statens tjänst omfattade en tid
av mera än 25 år, därav omkring 16 år såsom förman, skulle hava i oreglerad
pension erhållit ett belopp av 800 kronor för år, i överensstämmelse med vad
som under senare åren plägat beviljas föreståndare för regementsverkstad. Till
detta belopp syntes böra läggas det pensionstillägg å 180 kronor för år, som
omförmäldes i kungörelsen den 15 juni 1922, angående pensionstillägg åt vissa
f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som,
med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925, med bestämmelser
om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer, belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg,
Ang. pension
åt förre
skräddarmästaren
J. Fager.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
Ang. pension
åt förre
skräddarMästaren
A. Struts.
utgjorde: förhöjning I 177 kronor och förhöjning II 75 kronor eller tillhopa 252
kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad,
skulle alltså uppgå till (800 + 180 + 252 =) 1,232 kronor, vilket belopp, för
att bliva jämnt delbart med tolv, borde avjämnas nedåt till 1,224 kronor i enlighet
med föreskrift i § 5 av sistnämnda kungörelse. På grund av vad sålunda
anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Fager finge från och med månaden näst efter den, varunder han
entledigades från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,224 kronor.
Statskontoret har den 6 september 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att ämbetsverket, under åberopande av 1927 års riksdags beslut rörande
pension å 1,224 kronor åt envar av verkstadsföreståndarna P. M. Svensson-Sandström
och G. M. Andersson, finge tillstyrka bifall till framställningen.
Jag biträder myndigheternas förslag om beredande av pension åt Fager.
Även i fråga om pensionsbeloppet ansluter jag mig till vad myndigheterna därutinnan
föreslagit, och torde pensionen böra utgå från och med den 1 oktober
1927.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre föreståndaren för Karlskrona grenadjärregementes
skrädderiverkstad, skräd darmästaren Jonas Fager må från och
med den 1 oktober 1927 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,224 kronor.
5:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement
överlämnad skrivelse den 9 maj 1927 har chefen för Bohusläns regemente
gjort framställning om beredande av pension åt verkmästaren vid regementets
skrädderiverkstad Adolf Struts.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Struts, som är född den 11 september
1864, under tiden 18 oktober 1884—30 september 1924 varit soldat vid
Bohusläns regemente; att han alltsedan den 12 november 1907 innehaft anställning
vid nämnda regementes skrädderiverkstad, under de första sex åren
såsom arbetare samt från och med den 1 november 1913 såsom verkmästare,
vilken sistnämnda anställning han lämnat den 30 juni 1927; att han lider av
diabetes mellitus, varigenom hans arbetsförmåga och krafter äro nedsatta; att
han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett
dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 1,845 kronor för år, varjämte
han från Vadstena krigsmanshuskassa åtnjuter ett årligt understöd av 100 kronor
jämte därå belöpande dyrtidstillägg; samt att han under hela sin tjänstetid
vid regementet ådagalagt oförvitlighet, pålitlighet och duglighet.
Chefen för tredje arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har armé förvaltningens intendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 juni 1927 anfört, att
departementet i betraktande av Struts väl vitsordade verksamhet i statens
tjänst funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han från
och med månaden näst efter den, då han erhölle avsked från sin befattning vid
regementet, komme i åtnjutande av ökat understöd från statens sida för sin
återstående levnad. Vad beträffade storleken av dylikt understöd, torde man
vid dess beräknande böra utgå ifrån, att Struts, med hänsyn till att hans anställningstid
såsom skräddare vid regementet omfattade omkring 6 år såsom
arbetare och omkring 13 år 8 månader såsom verkmästare, skulle hava i oreglerad
pension erhållit ett belopp av 600 kronor för år, i överensstämmelse med
vad som under senare åren plägat beviljas civil arbetspersonal vid armén. Till
detta belopp torde böra läggas det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes
i kungörelsen den 15 juni 1922, angående pensionstillägg åt vissa f. d.
befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med
tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925, med bestämmelser
om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst
m. fl. pensionärer, belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde:
förhöjning I 151 kronor och förhöjning II 75 kronor eller tillhopa 226 kronor.
Pensionen, avpassad så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså
uppgå till (600 180 “H 226 =) 1,006 kronor, vilket belopp, för att bliva
jämnt delbart med tolv, borde avjämnas nedåt till 996 kronor i enlighet med
föreskriften i § 5 av sistnämnda kungörelse. Uti detta pensionsbelopp borde
emellertid inräknas det Struts från Vadstena krigsmanshuskassa tillkommande
årliga underhåll, så att pensionen tillika med nämnda underhåll komme att uppgå
till meraberörda belopp av 996 kronor för år. På grund av vad sålunda anförts
hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Struts finge från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades
från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära årlig pension till så stort belopp, att pensionen,
tillika med vad av honom åtnjötes från Vadstena krigsmanshuskassa komme
att uppgå till sammanlagt 996 kronor.
Statskontoret har den 13 juli 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att därest Struts’ entledigande från sin anställning vid Bohusläns regementes
skrädderiverkstad varit föranledd därav, att han till följd av den under
år 1925 beslutade nya försvarsorganisationen blivit övertalig, hade han såsom
tillhörande grupp II enligt § 3 i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående
förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare
vid armén och marinen kommit i åtnjutande av pension till belopp av 1,020
kronor; och då, såsom statskontoret framhållit i sin skrivelse till Kungl. Maj:t
den 23 december 1926, pension vid avgång, som föranleddes av uppnådd framskriden
ålder och till följd därav nedsatta krafter, icke syntes böra sättas lägre
än sådan förtidspension, varom nämnda kungörelse handlade, ansåge statskon
-
Ang. pension
åt skomakeriföreståndaren
F. E. Andersson.
10 Kungl. Maj:ts proposition nr Öl.
toret, att pensionen i detta fall borde avpassas i enlighet med grunderna i
samma kungörelse. På grund härav och då 1927 års riksdag i allmänhet tilllämpat
ett sadant förfarande vid beviljande av ålderspension åt befattningshavare
vid armén och marinen, hemställde statskontoret, att pensionen i detta
fall måtte bestämmas till så stort belopp, att densamma tillika med vad Struts
uppbure från Vadstena krigsmanshuskassa uppginge till sammanlagt 1,020
(860 + 160) kronor.
Genom brev den 29 juli 1927 har Kungl. Maj. t medgivit, att till Struts finge
tills vidare, räknat från och med månaden näst efter den, varunder han blivit
entledigad eller komme att entledigas från sin anställning vid Bohusläns regemente,
från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med
70 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension
åt honom blivit slutligt prövad, med skyldighet för Struts att, i den mån pension
kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit nu
medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna
understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom »överföring av till
betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.
Aven jag tillstyrker, att Struts beredes pension av statsmedel under sin återstående
levnad. Beträffande pensionens storlek skulle visserligen med hänsyn
till de grunder, som tidigare tillämpats, någon förhöjning av det av statskontoret
föreslagna beloppet kunna ifrågasättas. Då emellertid Struts endast under
omkring 20 år haft anställning vid Bohusläns regementes skrädderiverkstad,
finner jag statskontorets förslag väl avvägt. Pensionen torde böra utgå från och
med den 1 juli 1927.
Jag far således hemställa, att Kungl. JVfaj :t matte föreslå riksdagen medgiva,
att förre verkmästaren vid Bohusläns regementes skrädderiverkstad
Adolf Struts må från och med den 1 juli 1927 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu
årlig pension till så stort belopp, att densamma, tillika med vad
av honom åtnjutes från Vadstena krigsmanshuskassa, kommer att
uppgå till sammanlagt 1,020 kronor.
6:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement
överlämnad skrift, dagtecknad den 18 januari 1927, har föreståndaren för Göta
ingenjörkårs fästningsingenjörkompanis skomakeriverkstad Frans Edvard Andersson
anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson är född den 24 februari
1860; att han under tiden 19 maj 1894—17 maj 1895 varit anställd vid marinens
centrala beklädnadsverkstad; att han alltsedan den 31 oktober 1908 innehaft
anställning sasom föreståndare för Göta ingenjörkårs fästningsingenjör
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
kompanis skomakeriverkstad; att han lider av vissa sjukdomar samt på grund
därav anses vara till kroppsarbete oförmögen, och att denna arbetsoförmåga
sannolikt är för framtiden bestående; att hans avlöningsförmåner vid kåren
under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,100 kronor för år; samt
att han fullgjort sina tjänsteåligganden till vederhörandes fulla belåtenhet samt
städse fört ett nyktert och anständigt leverne.
Chefen för tredje arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda ansökningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens inten- ■
dentsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 februari 1927 anfört,
att departementet i betraktande av Anderssons väl vitsordade verksamhet i
statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att
han efter erhållet avsked från sin anställning vid kåren komme i åtnjutande
av något understöd från statens sida för sin återstående levnad. I fråga om
storleken av dylikt understöd finge departementet erinra därom, att Kungl.
Maj:t och riksdagen under de senare åren i allmänhet plägat bevilja pensioner
å 800 ä 1,000 kronor för år åt vid armén anställda arbetare, vilka intagit förmans
ställning. Med hänsyn emellertid till att Anderssons anställningstid i statens
tjänst för närvarande uppginge till allenast omkring 18 ar samt att hans
återstående tjänstgöring vid kåren icke torde kunna i nämnvärd mån räknas
honom till godo vid bestämmandet av pensionsbeloppets storlek, enär han syntes
vara till kroppsarbete oförmögen, ansåge departementet sig höra åt honom föreslå
en årlig pension av allenast 700 kronor med därå enligt kungörelsen den 15
juni 1922 författningsenligt utgående pensionstillägg samt å pensionen och
nämnda pensionstillägg jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 belöpande förhöjningar,
att åtnjutas från och med månaden näst efter den, under vilken han
avginge från sin anställning vid kåren. På grund av vad sålunda anförts hemställde
departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att
Andersson finge från och med månaden näst efter den, under vilken han avginge
från sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av nyss angivna storlek.
I ärendet har statskontoret den 7 mars 1927 avgivit utlåtande och därvid anfört,
att med hänsyn till vad handlingarna innehölle torde billighetsskäl få
anses föreligga för beredande av pension åt Andersson. Vad beträffade pensionsbeloppet,
finge statskontoret, under åberopande av vad ämbetsverket anfört
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 december 1926 angående de principer,
som syntes böra tillämpas vid pensionering av arbetarpersonal i statens tjänst,
framhålla, att Andersson, därest kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående
förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga löntagare vid
armén och marinen varit i detta fall tillämplig, skulle hava såsom hänförlig
till personalgruppen II bekommit förtidspension jämte därå belöpande förhöjning
I enligt kungörelsen nr 280/1925 med tillhopa 996 kronor; och då enligt
Ang. pension
åt arbetaren
A. H. Karlsson.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
statskontorets mening i detta fall icke förelåge någon anledning att bevilja högre
pensionsbelopp, hemställde statskontoret om utverkande av riksdagens medgivande
därtill, att Andersson finge åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten
till årligt belopp av 996 kronor.
I likhet med myndigheterna finner även jag, att billighetsskäl tala för att
Andersson beredes pension av statsmedel. Vad pensionsbeloppets storlek angår,
torde — med hänsyn till vad 1927 års riksdag i förevarande ämne uttalat —
den av statskontoret åberopade kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) icke
böra läggas till grund för beräkningen. Då Andersson innehar omkring tjugo
tjänstar och under sa gott som hela sin tjänstgöring innehaft förmans ställning,
synes mig pensionsbeloppet i närmare överensstämmelse med tidigare tillämpad
praxis böra bestämmas till 1,116 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att föreståndaren för Göta ingenjörkårs fästningsingenjörkompanis
skomakeriverkstad Frans Edvard Andersson må från
och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från
sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension, av 1,116
kronor.
7:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 14 oktober
1927 har t. f. styresmannen för Åkers krutbruk gjort framställning om beredande
av pension åt arbetaren vid krutbruket August Henning Karlsson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlsson, som är född den 15 maj
1859, sedan maj månad 1877 varit anställd vid Åkers krutbruk; att han under
de senare åren vid krutbruket uppburit en avlöning av i medeltal omkring 2,450
kronor för år förutom förmånen av fri bostad, vedbrand, planteringsland och
sjukvård; att hans arbetsförmåga på grund av hög ålder är betydligt nedsatt;
samt att han under sin anställningstid ådagalagt utmärkt god arbetsskicklighet
och sig utmärkt väl förhållit.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 oktober 1927 anfört, att departementet
ansåge billigt, att Karlsson genom pension bereddes någon hjälp till
livsuppehälle under sin återstående livstid, och funne departementet i fråga
om storleken av den ifrågasatta pensionen, med hänsyn till Karlssons långa och
väl vitsordade tjänstgöring, sig böra föreslå ett grundbelopp av 900 kronor
för år. Departementet hemställde således, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att a allmänna indragningsstaten bevilja Karlsson en årlig pension under
hans återstående livstid av 900 kronor, att utgå från och med månaden näst
efter den, då han avginge från sin anställning vid Åkers krutbruk.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
Statskontoret har den 17 november 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att på grund av vad i ärendet blivit meddelat och anfört ämbetsverket
ansåge goda skäl föreligga att åt Karlsson bereda pension; och med hänsyn
till hans ovanligt långa anställningstid vid Åkers krutbruk syntes pensionsbeloppet
skäligen böra i likhet med vad enligt 1927 års riksdags beslut
medgivits beträffande åtskilliga faktoriarbetare med långvarig anställning bestämmas
till 1,152 kronor.
Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit och då jag i fråga
om pensionens storlek ansluter mig till statskontorets förslag, får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att arbetaren vid Åkers krutbruk August Henning Karlsson
må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning vid krutbruket, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 1,152 kronor.
8:o.
Uti en till generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet ställd, till
arméförvaltningens artilleridepartement överlämnad skrivelse den 9 augusti
1926 har tygmästaren å Karlsborg gjort framställning om beredande av pension
åt arbetarna vid tygstationen Alexander Karlsson, Frans Ludvig Fors, Carl
Vilhelm Johansson, Gustaf Valfrid Andersson, Otto Robert Hallberg, Alfred
Blomgren, Per Alfred Walerius och Johan Gottfrid Flod.
Av handlingarna i ärendet inhämtas
beträffande Alexander Karlsson, att han, som är född den 17 februari 1868,
varit anställd i kronans tjänst i 45 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från
tygstationen utgjort 2,975 kronor för år;
beträffande Frans Ludvig Fors, att han, som är född den 4 oktober 1864,
varit anställd i kronans tjänst i 43 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från
tygstationen utgjort 3,529 kronor för år;
beträffande Carl Vilhelm Johansson, att han, som är född den 17 april 1859,
varit anställd i kronans tjänst i 30 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från
tygstationen utgjort 2,572 kronor för år;
beträffande Gustaf Valfrid Andersson, att han, som är född den 16 september
1871, varit anställd i kronans tjänst i 33 år; samt att hans senaste arbetsinkomst
från tygstationen utgjort 2,865 kronor för år;
beträffande Otto Robert Hallberg, att han, som är född den 18 juni 1868,
varit anställd i kronans tjänst i nära 33 år; samt att hans senaste arbetsinkomst
från tygstationen utgjort 2,661 kronor för år;
beträffande Alfred Blomgren, att han, som är född den 8 mars 1870, varit
anställd i kronans tjänst i 31 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från tygstationen
utgjort 2,728 kronor för år;
Ang. pension
åt vissa
arbetare vid
Karlsborgs
tygstation.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
beträffande Per Alfred Walerius, att han, som är född den 19 januari 1857,
varit anställd i kronans tjänst i 22 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från
tygstationen utgjort 2,907 kronor för år;
beträffande Johan Gottfrid Flod, att han, som är född den 26 maj 1863, varit
anställd i kronans tjänst i 19 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från tygstation
utgjort 3,052 kronor för år.
Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande arbetare sakna
inkomst utöver vad de genom sitt arbete kunna förvärva samt på grund av hög
ålder hava nedsatt arbetsförmåga.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement
uti skrivelse till Kungl. Ma.j:t den 7 januari 1927 anfört, att departementet
med hänsyn till föreliggande omständigheter ansåge billigt, att förenämnda
arbetare genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle under
deras återstående livstid. I fråga om storleken av de ifrågasatta pensionerna
ansåge departementet, med hänsyn till vad i ärendet förekommit och till de
belopp, riksdagen under de närmast föregående åren beviljat arbetsanställda
vid arméns fabriker och anstalter, sig böra föreslå ett grundbelopp med därå
belöpande tillägg för Karlsson av 900 kronor, för Fors av 900 kronor, för Johansson
av 680 kronor, för Andersson av 740 kronor, för Hallberg av 740 kronor,
för Blomgren av 700 kronor, för Walerius av 520 kronor och för Flod av
460 kronor, allt för år räknat. Artilleridepartementet hemställde således, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja
var och en av nyssnämnda arbetare årlig pension enligt ovan angivna grunder,
att utgå från och med månaden näst efter den, då han avginge från sin anställning
vid Karlsborgs tygstation.
Statskontoret har den 14 februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anfört, att ämbetsverket intet hade att erinra mot att åt omförmälda
arbetare utverkades pensioner av statsmedel; och finge statskontoret under
åberopande av vad ämbetsverket anfört i skrivelse till Kungl. Maj :t den 23
december 1926 angående de principer, som syntes böra tillämpas vid pensionering
av arbetarpersonal, ifrågasätta, att pensionerna avpassades i enlighet med
bestämmelserna i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension
och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och
marinen, med iakttagande av att å dylika förtidspensioner utginge jämväl pensionsförhöjning
I enligt kungörelsen nr 280/1925. På grund härav hemställde
statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att nedan angivna
arbetare vid Karlsborgs tygstation finge åtnjuta pensioner från allmänna
indragningsstaten med följande belopp, nämligen: Karlsson 1,152 kronor, Fors
1,152 kronor, Johansson 1,128 kronor, Andersson 1,152 kronor, Hallberg 1,152
kronor, Blomgren 1,152 kronor, Walerius 948 kronor och Flod 876 kronor.
I likhet med myndigheterna anser jag, att pensioner av statsmedel böra be
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
redas ifrågavarande arbetare vid Karlsborgs tygstation. Dessa arbetare torde
i pensionshänseende närmast vara jämförliga med faktoriarbetare och pensionsbeloppen
alltså böra utmätas enligt de grunder, som 1927 års riksdag tillämpat
vid beviljande av pensioner åt sistnämnda kategori av arbetare. Med tillämpning
av sagda grunder har jag funnit de av statskontoret föreslagna beloppen —
utom i tre fall — vara för högt tilltagna och sålunda böra nedsättas så, att
överensstämmelse vinnes med vad förut i pension beviljats faktoriarbetare.
I anslutning härtill får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att envar av nedan angivna arbetare vid Karlsborgs tygstation
må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning vid tygstationen, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension med
följande belopp, nämligen Alexander Karlsson 1,152 kronor,
Frans Ludvig Fors 1,152 kronor, Carl Yilhelm Johansson 996
kronor, Gustaf Valfrid Andersson 996 kronor, Otto Robert Hallberg
996 kronor, Alfred Blomgren 996 kronor, Per Alfred Walerius
900 kronor och Johan Gottfrid Flod 876 kronor.
9:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens civila departement Ang. pension
överlämnad skrivelse den 18 juni 1927 har chefen för Vendes artilleriregemente
gjort framställning om beredande av pension åt maskinisten vid regementet o. Håkansson
Olof Håkansson Levin. Levin.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Levin, som är född den 13 april
1859, varit anställd såsom maskinist vid regementet sedan den 15 juli 1913,
före vilken dag han icke varit anställd i kronans tjänst; att han på grund av
ålder med ty åtföljande reumatiska besvär, till vilkas utveckling tjänstgöringen
vid regementet sannolikt bidragit, är oförmögen till allt tyngre arbete, varför
han anmält sin önskan att få avgå från sin tjänst den 15 juli 1928, då han varit
statsanställd i 15 år; samt att han klanderfritt skött sin befattning vid regementet.
Chefen för första arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens civila
departement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 juli 1927 anfört, att departementet
med hänsyn därtill, att Levin ej längre syntes vara i stånd att bestrida
nu innehavande tjänst, ansåge, i trots av att Levins tjänstetid i statens tjänst
vid det ifrågasatta avskedstagandet icke uppginge till mera än 15 år, det vara
med billighet och rättvisa överensstämmande, att han efter erhållet avsked från
sin anställning vid regementet bereddes något understöd från statens sida för
sin återstående levnad. Vad anginge storleken av ett dylikt understöd finge
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
departementet hänvisa till 1926 års riksdags beslut i fråga om pension åt
maskinisten vid ridskolan Per Johan Söderström. Vid bestämmandet av Söderströms
pension, 1,020 kronor årligen, hade riksdagen ansett lämpligt att utgå
från de grunder, som numera gällde beträffande pensionering av viss icke ordinarie
personal vid hingstdepåerna, varvid maskinistbefattning ansetts likvärdig
med befattning såsom fodermarsk. Jämlikt kungörelse den 8 april 1925 med
grunder för pensionering av vissa icke ordinarie befattningshavare vid Flyinge
hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå utginge pension till fodermarsk
först efter en tjänstetid av 25 år och med 720 kronor. Då Levins tjänstetid
den 15 juli 1928 endast uppginge till 15 år, syntes den honom eventuellt
tillkommande pensionen icke böra utgå med samma belopp, som tillkomme
fodermarsk efter 25 tjänstår, utan i enlighet med grunderna för beräknandet
av avkortad pension enligt lagen den 11 oktober 1907, angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, böra reduceras till femton tjugufemtedelar av
förenämnda pension till fodermarsk efter 25 års tjänstetid eller till 432 kronor
årligen. På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Levin finge från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigades från sin anställning vid Yendes artilleriregemente,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 432 kronor.
Statskontoret har den 7 september 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att enligt vad handlingarna utvisade komme Levin vid den tidpunkt,
då avgång ur tjänsten vore avsedd att äga rum, visserligen att innehava endast
15 år i statstjänst, men i likhet med arméförvaltningens civila departement
ansåge statskontoret billigheten bjuda att, då Levin inom kort på grund av
ålder och försvagade krafter nödgades avgå från sin tjänst, han icke lämnades
utan medel till sin försörjning. Det av civila departementet föreslagna pensionsbeloppet
432 kronor ansåge emellertid statskontoret vara för lågt. Hade
anledningen till avgången varit den, som förutsattes för tillämpning av kungörelsen
den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning
åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen, så skulle
Levin bekommit i förtidspension med därtill hörande förhöjning ett belopp av
924 kronor; och i betraktande av Levins löneförmåner, som — naturaförmåner
inberäknade men utan dyrtidstillägg — torde kunna uppskattas till minst
3,300 kronor, syntes ett sådant pensionsbelopp i och för sig icke kunna giva
anledning till erinran. Emellertid hade en dylik pensionsfråga varit föremål för
prövning av 1927 års riksdag, i det att riksdagen i anledning av propositionen
nr 135, punkt 2, beviljat förre andre maskinisten vid arméns intendenturförråd
i Boden O. A. Wangström, som på grund av genom sjukdom nedsatt arbetsförmåga
måst avgå efter en tjänstetid av 20 år, en pension å 1,008 kronor.
Levin hade visserligen avsevärt högre avlöning än Wangström, men hade endast
15 tjänstår. Ansåges ovan angivna belopp av 924 kronor vara för högt i detta
fall, borde dock enligt statskontorets mening pensionen för Levin icke understiga
756 kronor, motsvarande 15/20 av vad som i pension beviljats Wangström.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
Jag biträder statskontorets förslag att bereda Levin en årlig pension av 756
kronor, och synes densamma böra utgå från och med månaden näst efter den,
varunder han efter en tjänstgöring av 15 år entledigas från sin nuvarande
befattning, eller tidigast från och med den 1 augusti 1928.
Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva.
att maskinisten vid Vendes artilleriregemente Olof Håkansson
Levin må från och med månaden näst efter den, varunder han.
efter en tjänstgöringstid av 15 år, entledigas från sin anställning
vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 756 kronor.
10:o.
Uti en till arméförvaltningens fortifikationsdepartement ställd, den 5 mars
1927 dagtecknad skrift har förre arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad
Holger Johansson Skog anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Skog, som är född den 21 maj 1858,
haft fast anställning vid Göta artilleriregemente under tiden 3 november 1877
—31 oktober 1889 och därvid tidvis även arbetat vid Karlsborgs fästningsbyggnad
ävensom varit anställd uteslutande vid nämnda fästningsbyggnad med
vissa kortare uppehåll under tiden 1 november 1889—31 december 1906; att
han numera på grund av dels kronisk muskelreumatism av svårare art, dels ock
genom ålder nedsatta kroppskrafter befunnits för framtiden oförmögen att med
arbete försörja sig; att han för sin tjänstgöring vid Göta artilleriregemente blivit
väl vitsordad; samt att han äger endast ringa tillgångar.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har armé förvaltning ens fortifikationsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 april 1927 anfört,
att departementet ansåge billigt, att Skog genom pension bereddes någon hjälp
till livsuppehälle under sin återstående livstid, och ansåge departementet med
hänsyn till Skogs tjänstetid och övriga föreliggande omständigheter sig böra
föreslå, att pensionen bestämdes till 660 kronor för år. Departementet hemställde
alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Skog finge
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 660 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1928.
Statskontoret har den 30 april 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
framhållit, att sökanden visserligen icke efter utgången av år 1906 haft arbete
i statens tjänst, med hänsyn vartill det kunde anses i viss mån tveksamt, huruvida
någon pension av statsmedel borde beredas honom. Men då han i allt fall
tjänat staten under en sammanlagd tid av över 28 år samt numera vid framskriden
ålder icke längre kunde med arbete försörja sig och vore i behov av
hjälp för sitt uppehälle, ville statskontoret icke motsätta sig det av arméförvaltningens
fortifikationsdepartement framlagda förslaget om pension åt
sökanden till belopp av 660 kronor, motsvarande en äldre pension å 250 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 47 häft. (Nr 57.) 207 2S 2
Ang. pension
åt förre fästning
sbyggnadsarbetaren
H J. Skog.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 51.
Ang. pension
åt tre förutvarande
arbeterskor
vid
ammunitionsfabriken.
Då Skog under de senaste tjugo åren icke haft anställning i statens tjänst,
har det synts mig tveksamt, huruvida pension borde tillerkännas honom. Hans
anställning omfattar emellertid en så avsevärd tid som över 28 år, varjämte
han vid avgången ur tjänsten närmade sig femtio års ålder. Under sådana förhållanden
har jag ansett mig kunna tillstyrka, att ett mindre pensionsbelopp
tilldelas honom. I fråga om pensionsbeloppet ansluter jag mig till vad av myndigheterna
i sådant hänseende föreslagits. Pensionen torde böra utgå från och
med den 1 januari 1928.
.Tåg hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad Holger
Johansson Skog må från och med den 1 januari 1928 under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 660 kronor.
ll:o.
Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 23 december
1926 har styresmannen för ammunitionsfabriken gjort framställning om beredande
av pension åt arbeterskorna vid ammunitionsfabrikens avdelning
å Marieberg Augusta Matilda Magnusson, Hulda Andersson och Brita Pettersson,
född Jonsdotter.
Av handlingarna i ärendet inhämtas
beträffande Magnusson, att hon, som är född den 28 juli 1868, varit anställd
vid ammunitionsfabriken från och med den 8 februari 1902 till och med
den 30 juni 1927; att hennes inkomst därifrån under de senare åren uppgått
till i medeltal 1,569 kronor för år; att hon på grund av sjukdom är oförmögen
att utföra de med hennes anställning vid fabriken förenade göromål; samt att
hon under sin tjänstetid iakttagit ett hedrande uppförande och visat god arbetsduglighet;
beträffande
Andersson, att hon, som är född den 18 december 1863, varit
anställd vid ammunitionsfabriken från och med den 28 januari 1902 till och
med den 30 juni 1927; att hennes inkomst därifrån under de senare åren uppgått
till i medeltal 1,711 kronor för år; att hon på grund av sjukdom är oförmögen
att fullgöra de med hennes anställning vid fabriken förenade göromål;
samt att hon under sin tjänstetid iakttagit ett hedrande uppförande och visat
god arbetsduglighet; samt
beträffande Pettersson, att hon, som är född den 6 september 1871, varit
anställd vid ammunitionsfabriken från och med den 9 juli 1906 till och med
den 4 augusti 1926 och därvid under åren 1910—1913 varit förestånderska
för en avdelning å laboratoriet samt även sedermera tidvis vikarierat såsom
avdelningsförestånderska; att hennes inkomst, som skulle hava uppgått till
omkring 2,000 kronor för år, under de senare åren på grund av långvarig sjukdom,
varunder sjukavlöning utgått, belöpt sig till i medeltal allenast 1,705 kronor
för år; att hon på grund av sjukdom är oförmögen att fullgöra det krävande
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
arbetet vid fabriken; samt att hon under sin tjänstetid iakttagit ett hedrande
uppförande och visat god arbetsduglighet samt mycket väl utfört det henne
såsom avdelningsförestånderska ålagda arbetet.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har armé för vattningens artilleridepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 januari 1927 anfört, afl
departementet ansåge billigt, att ifrågavarande arbeterskor genom pension
bereddes någon hjälp till livsuppehälle under deras återstående livstid. I fråga
om storleken av det ifrågasatta understödet funne departementet, med hänsyn
till vad i ärendet förekommit och till de belopp, riksdagen under de närmast
föregående åren beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker, sig böra föreslå
ett grundbelopp för förenämnda arbeterskor av 400 kronor för år jämte därå
belöpande tillägg. Departementet finge således hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja en var av
Magnusson, Andersson och Pettersson en årlig pension under hennes återstående
livstid enligt nyss angivna grunder, att utgå från och med månaden näst efter
den, då hon avginge från anställningen vid ammunitionsfabriken.
Statskontoret har den 14 februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att goda skäl syntes tala för att pension beviljades arbeterskorna
Magnusson, Andersson och Pettersson. Under åberopande av vad statskontoret
anfört i utlåtande den 2 februari 1927 i ett likartat ärende angående beredande
av pensioner åt tre anställningshavare vid ammunitionsfabriken, finge ämbetsverket
framhålla, att, om kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående
förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid
armén och marinen varit tillämplig i nu förevarande fall, nämnda arbeterskor,
vilka varit att hänföra till lönegrupp III b), skulle i förtidspension jämte därå
belöpande förhöjning I enligt kungörelsen nr 280/1925 hava bekommit envar
av Magnusson och Andersson 804 kronor samt Pettersson 720 kronor; och finge
statskontoret hemställa, att pension till sålunda angivna belopp måtte genom
framställning till riksdagen utverkas åt envar av nämnda arbeterskor att utgå
från allmänna indragningsstaten.
Enligt brev den 8 april 1927 har Kungl. Maj:t medgivit, att till en var av
Magnusson, Andersson och Pettersson finge tills vidare från och med månaden
näst efter den, i vilken hon avgått eller avginge från sin anställning vid ammunitionsfabriken,
från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd
med 60 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande
av pension åt henne blivit slutligt prövad, med skyldighet för en var av förenämnda
arbeterskor att, i den mån pension kunde bliva henne tillerkänd jämväl
för tid, varunder hon uppburit nu medgivna understöd, till nämnda anslag
återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning
finge ske genom överföring av till betalning förfallna pensionsmedel och
därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 57.
I likhet med myndigheterna finner jag mig höra tillstyrka, att här ifrågavarande
arheterskor beviljas pension av statsmedel. Beträffande pensionsbeloppen
ansluter jag mig till vad statskontoret därutinnan föreslagit.
.lag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att envar av förutvarande arbeterskorna vid ammunitionsfabriken
Augusta Matilda Magnusson, Hulda Andersson och Brita
Pettersson, född Jonsdotter, må från och med månaden näst efter
den, varunder avgång från tjänsten ägt rum, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension,
en var av Magnusson och Andersson med 804 kronor samt Pettersson
med 720 kronor.
12:o.
Ang. pension Uti en till Kungl. Maj :t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartearbeterskan
mcrdl överlämnad skrivelse den 10 december 1926 har chefen för Svea ingenjörKristina
Karl- hår gjort framställning om beredande av pension åt skrädderiarbeterskan vid
Andersdotter. nänmda kars intendenturverkstäder, änkan Kristina Karlqvist, född Andersdotter.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlqvist, som är född den 5 september
1859, alltsedan den 1 februari 1905 varit anställd såsom skrädderiarbeterska
vid Svea ingenjörkårs intendenturverkstäder, vilken anställning hon fortfarande
innehar; att hon under de senare åren vid kåren uppburit en avlöning,
som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 1,400 kronor
för ar; att hon på grund av åderförkalkning och kronisk luftrörskatarr är oförmögen
att med arbete försörja sig; samt att hon under sin anställningstid städse
med omtanke och noggrannhet utfört henne åliggande göromål samt på ett förtjänstfullt
sätt handhaft henne anförtrodd materiel.
Chefen för fjärde arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 januari 1927 anfört, att
departementet i betraktande av änkan Karlqvists väl vitsordade verksamhet i
statens tjänst ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att
hon efter erhållet avsked från sin anställning vid kåren komme i åtnjutande av
något understöd från statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken
av dylikt understöd finge departementet erinra därom, att Kungl. Maj:t
och riksdagen under de senare åren tillerkänt befattningshavare i statens tjänst
i liknande ställning som Karlqvist pensioner å 350 å 400 kronor för år. Med
hänsyn till längden av Karlqvists anställningstid i statens tjänst, omkring 22
år, ansåge departementet sig böra åt henne föreslå en årlig pension av 350 kronor
med därå enligt kungörelsen den 15 juni 1922 författningsenligt utgående
pensionstillägg samt å pensionen och nämnda pensionstillägg jämlikt kungörel
-
21
Kungl. Maj tis proposition nr Öl.
sen den 18 juni 1925 belöpande förhöjningar, att utbetalas från och med månaden
näst efter den, under vilken hon avginge från sin anställning vid kåren.
På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Karlqvist finge från och med månaden
näst efter den, under vilken hon avginge från sin anställning vid kåren,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av nyss angivna storlek.
Statskontoret har den 14 februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört, att då arbeterskan Karlqvist varit anställd i statens tjänst under
22 år samt numera på grund av hög ålder och sjukdom voje oförmögen att med
arbete försörja sig, finge det anses med billighet överensstämmande, att någon
pension av statsmedel utverkades åt henne. Under åberopande av vad statskontoret
anfört i skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 december 1926 angående de
principer, som syntes böra tillämpas vid pensionering av arbetarpersonal i statens
tjänst, finge statskontoret, då Karlqvist vore att hänföra till sådan personal,
som avsåges i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension
och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och
marinen, förorda, att pensionsbeloppet även i detta fall avpassades enligt de i
nämnda kungörelse angivna grunder. T enlighet härmed och då förtidspension
jämte därå belöpande förhöjning I enligt kungörelsen nr 280/1925 skulle, därest
bestämmelserna i förstnämnda författning varit tillämpliga å Karlqvist, hava
utgjort 756 kronor, hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att hon finge från allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension å nyss angivna belopp.
Även jag anser, att änkan Karlqvist bör beredas pension av statsmedel vid
sin avgång ur tjänst. Ehuru den av statskontoret åberopade kungörelsen den 15
januari 1926 enligt uttalande av 1927 års riksdag icke bör läggas till grund för
bestämmande av ålderspension, synes mig det av statskontoret med tillämpning
av nämnda kungörelses bestämmelser beräknade pensionsbeloppet, 756 kronor,
i förevarande fall vara lämpligt avvägt.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skrädderiarbeterskan vid Svea ingenjörkårs intendenturverkstäder,
änkan Kristina Karlqvist, född Andersdotter, må
från och med månaden näst efter den, varunder hon entledigas
från sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 756
kronor.
13:o.
Uti en till Kungl. Maj:t. ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement
överlämnad skrivelse den 5 maj 1927 har befälhavaren för Svea ingenjörkår
gjort framställning om beredande av pension åt förra tvätterskan vid
kåren, änkan Kristina Matilda Andersson, född Lundqvist.
Ang. pension
åt förra
tvätterskan
Kristina
Matilda
Andersson.
född
Lundqvist.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr <57.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 30 juli
1864, under tiden 1 september 1912—31 maj 1927 varit anställd såsom tvätterska
vid Svea ingenjörkårs tvättinrättning; att hon på grund av kronisk, deformerande
ledgångsreumatism är mindre arbetsför; att hon under de senare åren vid
kåren uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal
omkring 1,025 kronor för år; samt att hon under sin ovannämnda anställningstid
vid kåren visat ett hedrande uppförande och utfört sina åligganden till
full belåtenhet.
Chefen för fjärde arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.
•
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement
uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 juli 1927 anfört, att i
betraktande av änkan Anderssons väl vitsordade verksamhet i statens tjänst
ansåge departementet det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att
hon komme i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående
levnad. Yad beträffade storleken av dylikt understöd, torde man vid dess
beräknande böra utgå ifrån, att Andersson, med hänsyn till att hennes anställningstid
i kronans tjänst uppginge till icke fullt 15 år, skulle hava i oreglerad
pension erhållit ett belopp av 250 kronor för år. Till detta belopp torde böra
läggas det pensionstillägg å 180 kronor, som omförmäldes i kungörelsen den
15 juni 1922, angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens
tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna
i kungörelsen den 18 juni 1925, med bestämmelser om ny pension för
vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer,
belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I, 82
kronor och förhöjning II, 150 kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde
betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå till (250 + 180 + 232 —)
662 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde avjämnas
nedåt till 660 kronor i enlighet med föreskriften i § 5 av sistnämnda kungörelse.
Då Andersson slutat sin anställning den 31 maj 1927, torde pensionen ifråga
få utgå från och med den 1 juni nämnda år. På grund av vad sålunda anförts
hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Andersson finge från och med den 1 juni 1927 under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 660 kronor.
I ärendet har statskontoret den 23 juli 1927 avgivit utlåtande och därvid
anfört, att då änkan Andersson ej kunde räkna 15 anställningsår i statstjänst,
syntes det visserligen kunna ifrågasättas, om pension borde beredas henne, men
med hänsyn tagen till att hon vore nära 63 år gammal och mindre arbetsför
samt att hennes avsked närmast syntes föranlett av vissa organisatoriska dispositioner
vid kårens tvättinrättning, ville statskontoret dock icke motsätta sig
att åt henne utverkades något årligt understöd. Det av arméförvaltningen ifrågasatta
pensionsbeloppet, 660 kronor årligen, ansåge statskontoret dock vara
23
Kungl. Ma,j:ts proposition nr <57.
alltför högt, särskilt i betraktande av att till kvinnlig löntagare vid armén, vilken
vid avsked kunde räkna 15 tjänstår och å vilken kungörelsen den 15 januari
1926, nr 10, vore tillämplig, utginge förtidspension med 624 kronor årligen,
pensionsförhöjning häri inräknad. Pensionen syntes därför i föreliggande fall
böra utgå med högst 600 kronor årligen.
Genom brev den 12 augusti 1927 har Kungl. Maj. t medgivit, att till Andersson
finge tills vidare, räknat från och med den 1 juni 1927, från lantförsvarets
anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 40 kronor vid varje månads
utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt henne blivit slutligt
prövad, med skyldighet för henne att, i den mån pension kunde bliva henne
tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit nu medgivna understöd, till
nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,
vilken återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna
pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.
Liksom myndigheterna finner jag billighetsskäl tala för att änkan Andersson
beredes pension av statsmedel. Vad angår pensionsbeloppets storlek, har jag
funnit det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet lämpligt avvägt. Då
Andersson entledigats från och med den 1 juni 1927, torde pensionen böra utgå
från och med nämnda dag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra tvätterskan vid Svea ingenjörkår, änkan Kristina
Matilda Andersson, född Lundqvist, må från och med den 1 juni
1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor.
Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—
13:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att
proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Yngvar Månsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1928:30 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 20 i texten