Sök i Ratio Lex

Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer

1928-02-03 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:57, Angående pensionering av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

1

Nr 57.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående pensionering

av vissa i försvarsväsendets tjänst anställda

eller förut anställda personer; given Stockholms slott

den 3 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—13 :o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 3 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgken, statsråden

Ribbing, Meitrling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,

von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Rosén anhåller att få underställa Kungl.

Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande av

pension åt vissa i försvarsväsendets tjänst anställda eller förut anställda personer

samt anför därvid följande:

l:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens fortifikations-, intendents- och civila Ang. pension

departement den 14 september 1927 har chefen för krigsskolan gjort framställ- m£taren

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 47 höft. (Nr 57.)

207 28 1

J. Jansson

Mellqvist.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr Öl.

ning om beredande av en årlig pension av 2,196 kronor åt snickarmästaren vid

krigsskolan Jan Jansson Mellqvist.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Mellqvist, som är född den 29 september

1857, alltsedan den 1 oktober 1891 i en följd varit anställd såsom snickare

vid krigsskolan; att han uppburit en avlöning, som under de senare åren uppgått

till i medeltal omkring 4,800 kronor för år; att han på grund av hög ålder

och sjuklighet inom kort nödgas lämna sin anställning; samt att han fullgjort

sina åligganden på ett synnerligen mönstergillt sätt och alltid fört en hedrande

vandel.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet hava arméförvaltningens fortifikations-,

intendents- och civila departement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den

18 oktober 1927 anfört, att departementen med hänsyn till Mellqvists långa

och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst ansåge det vara med rättvisa och

billighet överensstämmande, att han vid avgång ur tjänsten bereddes något

understöd av statsmedel för sin återstående levnad. Vad anginge beloppet av

ett dylikt understöd, syntes detsamma, enär Mellqvists avlöning under de senare

åren uppgått till i medeltal omkring 4,800 kronor för år eller fullt ut lika

mycket, som i årsavlöning tillkomme vid truppförband anställd verkmästare

eller föreståndare, böra bestämmas till minst det belopp, som i pension brukade

tillerkännas vid regementsverkstäder anställda förmän. Dylika förmän, vilka

i likhet med Mellqvist kunde räkna minst 35 tjänstår, hade under senare år

efter avsked tilldelats oreglerad pension med 1,000 kronor årligen. Omräknad

till ny pension motsvarades en dylik äldre pension av 1,452 kronor. Mellqvist

tillkommande pension syntes därför böra bestämmas till sistnämnda belopp.

I detta sammanhang finge departementen erinra därom, att 1927 års riksdag

vid bestämmandet av pensioner åt förmän vid regementsverkstäder (skräddaroch

skomakarmästare m. fl.) i vissa fall reducerat det belopp, som enligt ovannämnda

beräkningsgrund skulle i pension tillkomma dem, till belopp, motsvarande

vad i förtidspension enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)

skulle hava tillerkänts dem, därest de varit berättigade till sådan pension. Så

t. ex. hade, såsom framginge av riksdagens skrivelse den 25 maj 1927 p. 29,

den pension om 1,452 kronor, som enligt nämnda beräkningsgrund skulle tillkomma

förre skräddarmästaren vid Kronobergs regementes intendenturverkstäder

Johannes Käll, nedsatts till 1,260 kronor. Med hänsyn till den avlöning,

Mellqvist under de senare åren uppburit, och då det, såsom även riksdagen i

sin nämnda skrivelse framhållit, finge anses mindre lämpligt att vid bestämmandet

av pensioner åt icke övertalig arbetarpersonal tillämpa de i nämnda

kungörelse innefattade grunderna, ansåge emellertid departementen en dylik

reducering i förevarande fall icke böra äga rum. På grund av vad sålunda

anförts, hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Mellqvist finge från och med månaden näst efter den, varunder han

entledigades från sin anställning vid krigsskolan, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,452 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

3

Statskontoret har den 26 november 1927 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört, att goda skäl syntes föreligga för att bereda någon pension åt

Mellqvist, när han vid framskriden ålder och efter långvarigt arbete i statens

tjänst inom kort lämnade sin anställning vid krigsskolan å Karlberg. Endast

beträffande pensionsbeloppet kunde någon tveksamhet råda. Enligt vad statskontoret

inhämtat, hade Mellqvists avlöning utgått i form av timpenning, och

för att erhålla en riktig jämförelse mellan det belopp, han därvid i medeltal

under de senare åren åtnjutit, och en motsvarande oreglerad avlöning med därå

utgående dyrtidstillägg, syntes det för Mellqvist uppgivna avlöningsbeloppet,

4,800 kronor, böra reduceras till ungefär 3,500 kronor. Med hänsyn till denna

löneställning syntes Mellqvist visserligen knappast kunna fullt jämställas med

mästare å månadslönarstat, men finge å andra sidan anses stå icke obetydligt

framom föreståndare för regementsverkstad. Om man därför måste anse det av

krigsskolans chef föreslagna pensionsbeloppet 2,196 kronor vara väl högt, syntes

dock det av arméförvaltningen förordade beloppet 1,452 kronor vara väl lågt.

För sin del skulle statskontoret vilja ifrågasätta 1,800 kronor.

Även jag finner mig böra tillstyrka, att Mellqvist på grund av sin långa

och väl vitsordade tjänstgöring såsom snickarmästare vid krigsskolan kommer

i åtnjutande av pension av statsmedel efter erhållet entledigande från sagda

befattning. Beträffande pensionsbeloppet ansluter jag mig till vad statskontoret

föreslagit eller att detsamma bör bestämmas till 1,800 kronor för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att snickarmästaren vid krigsskolan Jan Jansson Mellqvist må

från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid krigsskolan, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,800 kronor.

2:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

överlämnad skrivelse den 20 januari 1927 har chefen för Vositionsartilleriregementet

gjort framställning om beredande av pension åt föreståndaren för regementets

skrädderiverkstad Petter Ek.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ek är född den 27 januari 1858;

att han under tiden 13 december 1878—31 oktober 1889 tjänstgjort vid Gotlands

nationalbevärings artillerikår; att han från och med den 1 november 1889

till den 31 mars 1902 varit anställd såsom skrädderiföreståndare vid Gotlands

artillerikår; att han under tiden 1 april 1902—21 september 1908 jämsides med

idkande av privat skrädderirörelse utfört skrädderiarbete, utan att vara fast anställd,

för berörda kårs räkning; att han under tiden 22 september 1908—31

maj 1911 tjänstgjort såsom daglönare vid flottans skrädderiverkstad; att han

från och med den 1 juni 1911 till och med den 31 december 1927 innehaft an
-

Ang. pension

åt förre

skrädderiföreståndaren

P. Ek.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr <57.

ställning såsom skrädderiföreståndare vid Positionsartilleriregementet; ätt han

under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg

— uppgått till i medeltal 8,140 kronor för år; samt att han under

sin tjänstgöring skött sitt arbete på ett mönstergillt sätt och varit ett föredöme

för honom underställd personal.

Chefen för fjärde arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens inlendentsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 februari 1927 anfört,

att departementet i betraktande av Eks väl vitsordade verksamhet i statens

tjänst under en tid av närmare 42 år funne det vara med rättvisa och billighet

överensstämmande, att han komme i åtnjutande av något understöd från statens

sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd finge

departementet erinra därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen under de senare

åren i allmänhet plägat bevilja pensioner å 800 å 1,000 kronor åt vid armén

anställda arbetare, vilka intagit förmans ställning. Med hänsyn till att Eks

anställningstid såsom förman i statens tjänst uppginge till mera än 28 år, ansåge

departementet sig böra åt honom föreslå en årlig pension av 1,000 kronor

med därå enligt kungörelsen den 15 juni 1922 författningsenligt utgående pensionstillägg

samt å pensionen och nämnda pensionstillägg jämlikt kungörelsen

den 18 juni 1925 belöpande förhöjningar, att utbetalas från och med månaden

näst efter den, under vilken han avginge från sin anställning vid regementet.

På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att Ek finge från och med månaden näst efter

den, under vilken han avginge från sin anställning vid regementet, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

angivna storlek.

Statskontoret har den 21 februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att med hänsyn till vad handlingarna innehölle goda skäl torde få

anses föreligga för beredande av pension åt Ek. Yad beträffade pensionsbeloppet,

finge statskontoret, under åberopande av vad ämbetsverket anfört i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 23 december 1926 angående de principer, som syntes böra

tillämpas vid pensionering av arbetarpersonal i statens tjänst, framhålla, att

Ek, därest kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension

och avskedsersättning åt vissa övertaliga löntagare vid armén och marinen

varit i detta fall tillämplig, skulle hava såsom hänförlig till personalgruppen

II bekommit förtidspension jämte därå belöpande förhöjning I enligt kungörelsen

nr 280/1925 med tillhopa 1,260 kronor och att därför pensionsbeloppet

för Ek, när han vid uppnådda 69 levnads- och mer än 42 tjänstår inom kort

lämnade sin anställning, i alla händelser icke borde understiga nämnda belopp.

Det av arméförvaltningens intendentsdepartement framställda förslaget innebure,

att pensionsbeloppet med pensionstillägg och pensionsförhöjningar skulle

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majlts proposition nr <57.

bliva 1,452 kronor; och även statskontoret hölle före, att pensionen med hänsyn

till Eks långa tjänstetid, därav en stor del i förmans befattning, i detta fall

borde sättas högre än 1,260 kronoor. Under åberopande av vad statskontoret

föreslagit i utlåtande den 24 januari 1927 angående beredande av pension åt

förmannen J. A. J:son Lundqvist, tillstyrkte statskontoret, att pensionsbeloppet

även för Ek måtte bestämmas till 1,440 kronor.

I likhet med myndigheterna anser jag, att Ek bör beredas pension av statsmedel,

sedan han numera lämnat sin befattning som skrädderiföreståndare vid

Positionsartilleriregementet efter en mer än 42-årig anställningstid i statens

tjänst, därav över 28 år i förmans ställning. Beträffande pensionsbeloppet ansluter

jag mig till statskontorets ståndpunkt, att detsamma med hänsyn till Eks

långa tjänstetid i förevarande fall bör sättas något högre än vad som i regel

plägat ske vid bestämmandet av pension åt motsvarande anställningshavare.

Det av statskontoret ifrågasatta beloppet, 1,440 kronor, finner jag — jämväl

med stöd av 1927 års riksdags beslut i fråga om pension åt förmannen Lundqvist

— lämpligt avvägt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre föreståndaren för Positionsartilleriregementets skrädderiverkstad

Petter Ek må från och med den 1 januari 1928 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 1,440 kronor.

3:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

överlämnad skrivelse den 1 juli 1927 har befälhavaren för Karlsborgs

artillerikår gjort framställning om beredande av pension åt förmannen vid

nämnda kårs intendenturverkstäder, skomakarmästaren Emil Ferdinand Löfholm.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Löfholm, som är född den 10 december

1861, under en tid av något mera än 10 år varit sappör vid Sappörbataljonen;

att han, efter att under åren 1900—1904 hava varit skomakeriarbetare

vid Karlsborgs artillerikår, under sistnämnda år anställts såsom förman vid

kårens intendenturverkstäder, vilken sistnämnda anställning han fortfarande

innehar; att han lider av magkräfta, på grund varav hans arbetsförmåga är i

mycket hög grad nedsatt; att denna nedsättning av arbetsförmågan kan betraktas

såsom sannolikt för framtiden bestående; att han under de senare åren vid

kåren uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i

medeltal omkring 2,000 kronor för år; samt att han fullgjort sina åligganden vid

kåren på ett förtjänstfullt sätt.

Ang. pension

åt skomakarmästaren

EF. Löfholm.

Chefen för tredje arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj;ts proposition nr 57.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 september 1927 anfört,

att departementet i betraktande av Löfholms långa och väl vitsordade verksamhet

i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att han efter erhållet avsked från sin anställning vid Karlsborgs artillerikår

komme i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående

levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd finge departementet

anföra, att departementet, med hänsyn till att Löfholms anställningstid såsom

förman i statens tjänst uppginge till omkring 24 år, ansåge sig böra åt honom

föreslå en årlig pension av 900 kronor med därå enligt kungörelsen den 15 juni

1922 författningsenligt utgående pensionstillägg samt å pensionen och nämnda

pensionstillägg jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 belöpande förhöjningar, att

utbetalas från och med månaden näst efter den, under vilken han avginge från

sin anställning vid kåren. På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Löfholm finge

från och med månaden näst efter den, under vilken han avginge från sin anställning

vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av nyss angivna storlek.

Statskontoret har den 21 oktober 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att då av handlingarna i ärendet framginge, att Löfholm, som vore född

den 10 december 1861, i 37 år varit anställd i statens tjänst samt att han lede

av sjukdom, varav hans arbetsförmåga vore i mycket hög grad nedsatt, måste

goda skäl anses föreligga för beredande åt honom av någon pension av statsmedel.

Yad pensionsbeloppet beträffade, finge statskontoret erinra, att 1927

års riksdag beviljat skräddarmästaren Sven Karlsson en årlig pension av 1,260

kronor. Då Löfholm kunde räkna mer än 30 anställningsår i statens tjänst,

därav omkring 24 år som förman, ansåge statskontoret, att pensionen lämpligen

borde bestämmas till 1,260 kronor, vilket belopp även överensstämde med den

av arméförvaltningens intendentsdepartement föreslagna pensionen 900 kronor

jämte därå utgående pensionstillägg enligt kungörelsen nr 360/1922 180 kronor

och förhöjning I enligt kungörelsen nr 280/1925 190 kronor, tillhopa 1,270 kronor,

avrundad till 1,260 kronor. För jämförelses skull finge jämväl erinras,

att, därest kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension och

avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen

varit tillämplig å Löfholm, pension enligt kungörelsen nr 280/1925 skulle hava

tillerkänts honom såsom hänförlig till gruppen II, omfattande bland andra förmän

och verkstadsföreståndare, med tillhopa 1,260 kronor. Statskontoret hemställde

alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Löfholm

finge från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades från

sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.

I likhet med myndigheterna anser även jag, att Löfholm bör vid sin avgång

ur tjänst beredas pénsion av statsmedel. I fråga om pensionsbeloppets stor
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

lek ansluter jag mig till vad statskontoret därutinnan föreslagit, eller att detsamma

bör bestämmas till 1,260 kronor för år.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förmannen vid Karlsborgs artillerikårs intendenturverkstäder,

skomakarmästaren Emil Ferdinand Löfholm må från och

med månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin

anställning vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,260 kronor.

4:o.

Uti en till Kungl. Maj :t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

överlämnad skrivelse den 13 juni 1927 har chefen för Karlskrona grenadjärregemente

gjort framställning om beredande av pension åt föreståndaren för regementets

skrädderiverkstad, skräddarmästaren Jonas Fager.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Fager, som är född den 12 mars

1862, under åren 1902—1910 varit skrädderiarbetare vid Jönköpings regemente

samt sedan den 1 januari 1911 intill den 1 oktober 1927 innehaft anställning

såsom föreståndare för Karlskrona grenadjärregementes skrädderiverkstad; att

han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett

dyrtidstillägg och förmånen av fri bostad — uppgått till i medeltal omkring

1,930 kronor'' för år; att han på grund av sjukdom och framskriden ålder är

mindre arbetsför; samt att han på ett synnerligen förtjänstfullt sätt fullgjort

sina tjänsteåligganden.

Chefen för första arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 juli 1927 anfört, att

departementet i betraktande av Fagers långa och väl vitsordade verksamhet i

statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att

han efter avskedet från sin befattning vid regementet komme i åtnjutande av

något understöd från statens sida för sin återstående levnad. Vad beträffade

storleken av dylikt understöd, syntes man vid dess beräknande böra utgå ifrån,

att Fager med hänsyn till att hans verksamhet i statens tjänst omfattade en tid

av mera än 25 år, därav omkring 16 år såsom förman, skulle hava i oreglerad

pension erhållit ett belopp av 800 kronor för år, i överensstämmelse med vad

som under senare åren plägat beviljas föreståndare för regementsverkstad. Till

detta belopp syntes böra läggas det pensionstillägg å 180 kronor för år, som

omförmäldes i kungörelsen den 15 juni 1922, angående pensionstillägg åt vissa

f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som,

med tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925, med bestämmelser

om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer, belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg,

Ang. pension

åt förre

skräddarmästaren

J. Fager.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

Ang. pension

åt förre

skräddarMästaren

A. Struts.

utgjorde: förhöjning I 177 kronor och förhöjning II 75 kronor eller tillhopa 252

kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad,

skulle alltså uppgå till (800 + 180 + 252 =) 1,232 kronor, vilket belopp, för

att bliva jämnt delbart med tolv, borde avjämnas nedåt till 1,224 kronor i enlighet

med föreskrift i § 5 av sistnämnda kungörelse. På grund av vad sålunda

anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Fager finge från och med månaden näst efter den, varunder han

entledigades från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,224 kronor.

Statskontoret har den 6 september 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att ämbetsverket, under åberopande av 1927 års riksdags beslut rörande

pension å 1,224 kronor åt envar av verkstadsföreståndarna P. M. Svensson-Sandström

och G. M. Andersson, finge tillstyrka bifall till framställningen.

Jag biträder myndigheternas förslag om beredande av pension åt Fager.

Även i fråga om pensionsbeloppet ansluter jag mig till vad myndigheterna därutinnan

föreslagit, och torde pensionen böra utgå från och med den 1 oktober

1927.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre föreståndaren för Karlskrona grenadjärregementes

skrädderiverkstad, skräd darmästaren Jonas Fager må från och

med den 1 oktober 1927 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,224 kronor.

5:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

överlämnad skrivelse den 9 maj 1927 har chefen för Bohusläns regemente

gjort framställning om beredande av pension åt verkmästaren vid regementets

skrädderiverkstad Adolf Struts.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Struts, som är född den 11 september

1864, under tiden 18 oktober 1884—30 september 1924 varit soldat vid

Bohusläns regemente; att han alltsedan den 12 november 1907 innehaft anställning

vid nämnda regementes skrädderiverkstad, under de första sex åren

såsom arbetare samt från och med den 1 november 1913 såsom verkmästare,

vilken sistnämnda anställning han lämnat den 30 juni 1927; att han lider av

diabetes mellitus, varigenom hans arbetsförmåga och krafter äro nedsatta; att

han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som — frånsett

dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 1,845 kronor för år, varjämte

han från Vadstena krigsmanshuskassa åtnjuter ett årligt understöd av 100 kronor

jämte därå belöpande dyrtidstillägg; samt att han under hela sin tjänstetid

vid regementet ådagalagt oförvitlighet, pålitlighet och duglighet.

Chefen för tredje arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har armé förvaltningens intendentsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 juni 1927 anfört, att

departementet i betraktande av Struts väl vitsordade verksamhet i statens

tjänst funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han från

och med månaden näst efter den, då han erhölle avsked från sin befattning vid

regementet, komme i åtnjutande av ökat understöd från statens sida för sin

återstående levnad. Vad beträffade storleken av dylikt understöd, torde man

vid dess beräknande böra utgå ifrån, att Struts, med hänsyn till att hans anställningstid

såsom skräddare vid regementet omfattade omkring 6 år såsom

arbetare och omkring 13 år 8 månader såsom verkmästare, skulle hava i oreglerad

pension erhållit ett belopp av 600 kronor för år, i överensstämmelse med

vad som under senare åren plägat beviljas civil arbetspersonal vid armén. Till

detta belopp torde böra läggas det pensionstillägg å 180 kronor för år, som omförmäldes

i kungörelsen den 15 juni 1922, angående pensionstillägg åt vissa f. d.

befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med

tillämpning av föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925, med bestämmelser

om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst

m. fl. pensionärer, belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde:

förhöjning I 151 kronor och förhöjning II 75 kronor eller tillhopa 226 kronor.

Pensionen, avpassad så, att den kunde betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså

uppgå till (600 180 “H 226 =) 1,006 kronor, vilket belopp, för att bliva

jämnt delbart med tolv, borde avjämnas nedåt till 996 kronor i enlighet med

föreskriften i § 5 av sistnämnda kungörelse. Uti detta pensionsbelopp borde

emellertid inräknas det Struts från Vadstena krigsmanshuskassa tillkommande

årliga underhåll, så att pensionen tillika med nämnda underhåll komme att uppgå

till meraberörda belopp av 996 kronor för år. På grund av vad sålunda anförts

hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Struts finge från och med månaden näst efter den, varunder han entledigades

från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära årlig pension till så stort belopp, att pensionen,

tillika med vad av honom åtnjötes från Vadstena krigsmanshuskassa komme

att uppgå till sammanlagt 996 kronor.

Statskontoret har den 13 juli 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att därest Struts’ entledigande från sin anställning vid Bohusläns regementes

skrädderiverkstad varit föranledd därav, att han till följd av den under

år 1925 beslutade nya försvarsorganisationen blivit övertalig, hade han såsom

tillhörande grupp II enligt § 3 i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående

förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare

vid armén och marinen kommit i åtnjutande av pension till belopp av 1,020

kronor; och då, såsom statskontoret framhållit i sin skrivelse till Kungl. Maj:t

den 23 december 1926, pension vid avgång, som föranleddes av uppnådd framskriden

ålder och till följd därav nedsatta krafter, icke syntes böra sättas lägre

än sådan förtidspension, varom nämnda kungörelse handlade, ansåge statskon
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt skomakeriföreståndaren

F. E. Andersson.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr Öl.

toret, att pensionen i detta fall borde avpassas i enlighet med grunderna i

samma kungörelse. På grund härav och då 1927 års riksdag i allmänhet tilllämpat

ett sadant förfarande vid beviljande av ålderspension åt befattningshavare

vid armén och marinen, hemställde statskontoret, att pensionen i detta

fall måtte bestämmas till så stort belopp, att densamma tillika med vad Struts

uppbure från Vadstena krigsmanshuskassa uppginge till sammanlagt 1,020

(860 + 160) kronor.

Genom brev den 29 juli 1927 har Kungl. Maj. t medgivit, att till Struts finge

tills vidare, räknat från och med månaden näst efter den, varunder han blivit

entledigad eller komme att entledigas från sin anställning vid Bohusläns regemente,

från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med

70 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension

åt honom blivit slutligt prövad, med skyldighet för Struts att, i den mån pension

kunde bliva honom tillerkänd jämväl för tid, varunder han uppburit nu

medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna

understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom »överföring av till

betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Aven jag tillstyrker, att Struts beredes pension av statsmedel under sin återstående

levnad. Beträffande pensionens storlek skulle visserligen med hänsyn

till de grunder, som tidigare tillämpats, någon förhöjning av det av statskontoret

föreslagna beloppet kunna ifrågasättas. Då emellertid Struts endast under

omkring 20 år haft anställning vid Bohusläns regementes skrädderiverkstad,

finner jag statskontorets förslag väl avvägt. Pensionen torde böra utgå från och

med den 1 juli 1927.

Jag far således hemställa, att Kungl. JVfaj :t matte föreslå riksdagen medgiva,

att förre verkmästaren vid Bohusläns regementes skrädderiverkstad

Adolf Struts må från och med den 1 juli 1927 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu

årlig pension till så stort belopp, att densamma, tillika med vad

av honom åtnjutes från Vadstena krigsmanshuskassa, kommer att

uppgå till sammanlagt 1,020 kronor.

6:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

överlämnad skrift, dagtecknad den 18 januari 1927, har föreståndaren för Göta

ingenjörkårs fästningsingenjörkompanis skomakeriverkstad Frans Edvard Andersson

anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson är född den 24 februari

1860; att han under tiden 19 maj 1894—17 maj 1895 varit anställd vid marinens

centrala beklädnadsverkstad; att han alltsedan den 31 oktober 1908 innehaft

anställning sasom föreståndare för Göta ingenjörkårs fästningsingenjör
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

kompanis skomakeriverkstad; att han lider av vissa sjukdomar samt på grund

därav anses vara till kroppsarbete oförmögen, och att denna arbetsoförmåga

sannolikt är för framtiden bestående; att hans avlöningsförmåner vid kåren

under de senare åren uppgått till i medeltal omkring 2,100 kronor för år; samt

att han fullgjort sina tjänsteåligganden till vederhörandes fulla belåtenhet samt

städse fört ett nyktert och anständigt leverne.

Chefen för tredje arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda ansökningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens inten- ■

dentsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 februari 1927 anfört,

att departementet i betraktande av Anderssons väl vitsordade verksamhet i

statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att

han efter erhållet avsked från sin anställning vid kåren komme i åtnjutande

av något understöd från statens sida för sin återstående levnad. I fråga om

storleken av dylikt understöd finge departementet erinra därom, att Kungl.

Maj:t och riksdagen under de senare åren i allmänhet plägat bevilja pensioner

å 800 ä 1,000 kronor för år åt vid armén anställda arbetare, vilka intagit förmans

ställning. Med hänsyn emellertid till att Anderssons anställningstid i statens

tjänst för närvarande uppginge till allenast omkring 18 ar samt att hans

återstående tjänstgöring vid kåren icke torde kunna i nämnvärd mån räknas

honom till godo vid bestämmandet av pensionsbeloppets storlek, enär han syntes

vara till kroppsarbete oförmögen, ansåge departementet sig höra åt honom föreslå

en årlig pension av allenast 700 kronor med därå enligt kungörelsen den 15

juni 1922 författningsenligt utgående pensionstillägg samt å pensionen och

nämnda pensionstillägg jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 belöpande förhöjningar,

att åtnjutas från och med månaden näst efter den, under vilken han

avginge från sin anställning vid kåren. På grund av vad sålunda anförts hemställde

departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att

Andersson finge från och med månaden näst efter den, under vilken han avginge

från sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av nyss angivna storlek.

I ärendet har statskontoret den 7 mars 1927 avgivit utlåtande och därvid anfört,

att med hänsyn till vad handlingarna innehölle torde billighetsskäl få

anses föreligga för beredande av pension åt Andersson. Vad beträffade pensionsbeloppet,

finge statskontoret, under åberopande av vad ämbetsverket anfört

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 december 1926 angående de principer,

som syntes böra tillämpas vid pensionering av arbetarpersonal i statens tjänst,

framhålla, att Andersson, därest kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående

förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga löntagare vid

armén och marinen varit i detta fall tillämplig, skulle hava såsom hänförlig

till personalgruppen II bekommit förtidspension jämte därå belöpande förhöjning

I enligt kungörelsen nr 280/1925 med tillhopa 996 kronor; och då enligt

s. 12 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt arbetaren

A. H. Karlsson.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

statskontorets mening i detta fall icke förelåge någon anledning att bevilja högre

pensionsbelopp, hemställde statskontoret om utverkande av riksdagens medgivande

därtill, att Andersson finge åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten

till årligt belopp av 996 kronor.

I likhet med myndigheterna finner även jag, att billighetsskäl tala för att

Andersson beredes pension av statsmedel. Vad pensionsbeloppets storlek angår,

torde — med hänsyn till vad 1927 års riksdag i förevarande ämne uttalat —

den av statskontoret åberopade kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) icke

böra läggas till grund för beräkningen. Då Andersson innehar omkring tjugo

tjänstar och under sa gott som hela sin tjänstgöring innehaft förmans ställning,

synes mig pensionsbeloppet i närmare överensstämmelse med tidigare tillämpad

praxis böra bestämmas till 1,116 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att föreståndaren för Göta ingenjörkårs fästningsingenjörkompanis

skomakeriverkstad Frans Edvard Andersson må från

och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från

sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension, av 1,116

kronor.

7:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 14 oktober

1927 har t. f. styresmannen för Åkers krutbruk gjort framställning om beredande

av pension åt arbetaren vid krutbruket August Henning Karlsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlsson, som är född den 15 maj

1859, sedan maj månad 1877 varit anställd vid Åkers krutbruk; att han under

de senare åren vid krutbruket uppburit en avlöning av i medeltal omkring 2,450

kronor för år förutom förmånen av fri bostad, vedbrand, planteringsland och

sjukvård; att hans arbetsförmåga på grund av hög ålder är betydligt nedsatt;

samt att han under sin anställningstid ådagalagt utmärkt god arbetsskicklighet

och sig utmärkt väl förhållit.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 oktober 1927 anfört, att departementet

ansåge billigt, att Karlsson genom pension bereddes någon hjälp till

livsuppehälle under sin återstående livstid, och funne departementet i fråga

om storleken av den ifrågasatta pensionen, med hänsyn till Karlssons långa och

väl vitsordade tjänstgöring, sig böra föreslå ett grundbelopp av 900 kronor

för år. Departementet hemställde således, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att a allmänna indragningsstaten bevilja Karlsson en årlig pension under

hans återstående livstid av 900 kronor, att utgå från och med månaden näst

efter den, då han avginge från sin anställning vid Åkers krutbruk.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

Statskontoret har den 17 november 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att på grund av vad i ärendet blivit meddelat och anfört ämbetsverket

ansåge goda skäl föreligga att åt Karlsson bereda pension; och med hänsyn

till hans ovanligt långa anställningstid vid Åkers krutbruk syntes pensionsbeloppet

skäligen böra i likhet med vad enligt 1927 års riksdags beslut

medgivits beträffande åtskilliga faktoriarbetare med långvarig anställning bestämmas

till 1,152 kronor.

Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit och då jag i fråga

om pensionens storlek ansluter mig till statskontorets förslag, får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetaren vid Åkers krutbruk August Henning Karlsson

må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid krutbruket, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 1,152 kronor.

8:o.

Uti en till generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet ställd, till

arméförvaltningens artilleridepartement överlämnad skrivelse den 9 augusti

1926 har tygmästaren å Karlsborg gjort framställning om beredande av pension

åt arbetarna vid tygstationen Alexander Karlsson, Frans Ludvig Fors, Carl

Vilhelm Johansson, Gustaf Valfrid Andersson, Otto Robert Hallberg, Alfred

Blomgren, Per Alfred Walerius och Johan Gottfrid Flod.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Alexander Karlsson, att han, som är född den 17 februari 1868,

varit anställd i kronans tjänst i 45 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från

tygstationen utgjort 2,975 kronor för år;

beträffande Frans Ludvig Fors, att han, som är född den 4 oktober 1864,

varit anställd i kronans tjänst i 43 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från

tygstationen utgjort 3,529 kronor för år;

beträffande Carl Vilhelm Johansson, att han, som är född den 17 april 1859,

varit anställd i kronans tjänst i 30 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från

tygstationen utgjort 2,572 kronor för år;

beträffande Gustaf Valfrid Andersson, att han, som är född den 16 september

1871, varit anställd i kronans tjänst i 33 år; samt att hans senaste arbetsinkomst

från tygstationen utgjort 2,865 kronor för år;

beträffande Otto Robert Hallberg, att han, som är född den 18 juni 1868,

varit anställd i kronans tjänst i nära 33 år; samt att hans senaste arbetsinkomst

från tygstationen utgjort 2,661 kronor för år;

beträffande Alfred Blomgren, att han, som är född den 8 mars 1870, varit

anställd i kronans tjänst i 31 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från tygstationen

utgjort 2,728 kronor för år;

Ang. pension

åt vissa

arbetare vid

Karlsborgs

tygstation.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

beträffande Per Alfred Walerius, att han, som är född den 19 januari 1857,

varit anställd i kronans tjänst i 22 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från

tygstationen utgjort 2,907 kronor för år;

beträffande Johan Gottfrid Flod, att han, som är född den 26 maj 1863, varit

anställd i kronans tjänst i 19 år; samt att hans senaste arbetsinkomst från tygstation

utgjort 3,052 kronor för år.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga ifrågavarande arbetare sakna

inkomst utöver vad de genom sitt arbete kunna förvärva samt på grund av hög

ålder hava nedsatt arbetsförmåga.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

uti skrivelse till Kungl. Ma.j:t den 7 januari 1927 anfört, att departementet

med hänsyn till föreliggande omständigheter ansåge billigt, att förenämnda

arbetare genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle under

deras återstående livstid. I fråga om storleken av de ifrågasatta pensionerna

ansåge departementet, med hänsyn till vad i ärendet förekommit och till de

belopp, riksdagen under de närmast föregående åren beviljat arbetsanställda

vid arméns fabriker och anstalter, sig böra föreslå ett grundbelopp med därå

belöpande tillägg för Karlsson av 900 kronor, för Fors av 900 kronor, för Johansson

av 680 kronor, för Andersson av 740 kronor, för Hallberg av 740 kronor,

för Blomgren av 700 kronor, för Walerius av 520 kronor och för Flod av

460 kronor, allt för år räknat. Artilleridepartementet hemställde således, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja

var och en av nyssnämnda arbetare årlig pension enligt ovan angivna grunder,

att utgå från och med månaden näst efter den, då han avginge från sin anställning

vid Karlsborgs tygstation.

Statskontoret har den 14 februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet och

därvid anfört, att ämbetsverket intet hade att erinra mot att åt omförmälda

arbetare utverkades pensioner av statsmedel; och finge statskontoret under

åberopande av vad ämbetsverket anfört i skrivelse till Kungl. Maj :t den 23

december 1926 angående de principer, som syntes böra tillämpas vid pensionering

av arbetarpersonal, ifrågasätta, att pensionerna avpassades i enlighet med

bestämmelserna i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension

och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och

marinen, med iakttagande av att å dylika förtidspensioner utginge jämväl pensionsförhöjning

I enligt kungörelsen nr 280/1925. På grund härav hemställde

statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att nedan angivna

arbetare vid Karlsborgs tygstation finge åtnjuta pensioner från allmänna

indragningsstaten med följande belopp, nämligen: Karlsson 1,152 kronor, Fors

1,152 kronor, Johansson 1,128 kronor, Andersson 1,152 kronor, Hallberg 1,152

kronor, Blomgren 1,152 kronor, Walerius 948 kronor och Flod 876 kronor.

I likhet med myndigheterna anser jag, att pensioner av statsmedel böra be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

redas ifrågavarande arbetare vid Karlsborgs tygstation. Dessa arbetare torde

i pensionshänseende närmast vara jämförliga med faktoriarbetare och pensionsbeloppen

alltså böra utmätas enligt de grunder, som 1927 års riksdag tillämpat

vid beviljande av pensioner åt sistnämnda kategori av arbetare. Med tillämpning

av sagda grunder har jag funnit de av statskontoret föreslagna beloppen —

utom i tre fall — vara för högt tilltagna och sålunda böra nedsättas så, att

överensstämmelse vinnes med vad förut i pension beviljats faktoriarbetare.

I anslutning härtill får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att envar av nedan angivna arbetare vid Karlsborgs tygstation

må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid tygstationen, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension med

följande belopp, nämligen Alexander Karlsson 1,152 kronor,

Frans Ludvig Fors 1,152 kronor, Carl Yilhelm Johansson 996

kronor, Gustaf Valfrid Andersson 996 kronor, Otto Robert Hallberg

996 kronor, Alfred Blomgren 996 kronor, Per Alfred Walerius

900 kronor och Johan Gottfrid Flod 876 kronor.

9:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens civila departement Ang. pension

överlämnad skrivelse den 18 juni 1927 har chefen för Vendes artilleriregemente

gjort framställning om beredande av pension åt maskinisten vid regementet o. Håkansson

Olof Håkansson Levin. Levin.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Levin, som är född den 13 april

1859, varit anställd såsom maskinist vid regementet sedan den 15 juli 1913,

före vilken dag han icke varit anställd i kronans tjänst; att han på grund av

ålder med ty åtföljande reumatiska besvär, till vilkas utveckling tjänstgöringen

vid regementet sannolikt bidragit, är oförmögen till allt tyngre arbete, varför

han anmält sin önskan att få avgå från sin tjänst den 15 juli 1928, då han varit

statsanställd i 15 år; samt att han klanderfritt skött sin befattning vid regementet.

Chefen för första arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens civila

departement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 juli 1927 anfört, att departementet

med hänsyn därtill, att Levin ej längre syntes vara i stånd att bestrida

nu innehavande tjänst, ansåge, i trots av att Levins tjänstetid i statens tjänst

vid det ifrågasatta avskedstagandet icke uppginge till mera än 15 år, det vara

med billighet och rättvisa överensstämmande, att han efter erhållet avsked från

sin anställning vid regementet bereddes något understöd från statens sida för

sin återstående levnad. Vad anginge storleken av ett dylikt understöd finge

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

departementet hänvisa till 1926 års riksdags beslut i fråga om pension åt

maskinisten vid ridskolan Per Johan Söderström. Vid bestämmandet av Söderströms

pension, 1,020 kronor årligen, hade riksdagen ansett lämpligt att utgå

från de grunder, som numera gällde beträffande pensionering av viss icke ordinarie

personal vid hingstdepåerna, varvid maskinistbefattning ansetts likvärdig

med befattning såsom fodermarsk. Jämlikt kungörelse den 8 april 1925 med

grunder för pensionering av vissa icke ordinarie befattningshavare vid Flyinge

hingstdepå och stuteri samt Strömsholms hingstdepå utginge pension till fodermarsk

först efter en tjänstetid av 25 år och med 720 kronor. Då Levins tjänstetid

den 15 juli 1928 endast uppginge till 15 år, syntes den honom eventuellt

tillkommande pensionen icke böra utgå med samma belopp, som tillkomme

fodermarsk efter 25 tjänstår, utan i enlighet med grunderna för beräknandet

av avkortad pension enligt lagen den 11 oktober 1907, angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension, böra reduceras till femton tjugufemtedelar av

förenämnda pension till fodermarsk efter 25 års tjänstetid eller till 432 kronor

årligen. På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Levin finge från och med månaden

näst efter den, varunder han entledigades från sin anställning vid Yendes artilleriregemente,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 432 kronor.

Statskontoret har den 7 september 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att enligt vad handlingarna utvisade komme Levin vid den tidpunkt,

då avgång ur tjänsten vore avsedd att äga rum, visserligen att innehava endast

15 år i statstjänst, men i likhet med arméförvaltningens civila departement

ansåge statskontoret billigheten bjuda att, då Levin inom kort på grund av

ålder och försvagade krafter nödgades avgå från sin tjänst, han icke lämnades

utan medel till sin försörjning. Det av civila departementet föreslagna pensionsbeloppet

432 kronor ansåge emellertid statskontoret vara för lågt. Hade

anledningen till avgången varit den, som förutsattes för tillämpning av kungörelsen

den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension och avskedsersättning

åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och marinen, så skulle

Levin bekommit i förtidspension med därtill hörande förhöjning ett belopp av

924 kronor; och i betraktande av Levins löneförmåner, som — naturaförmåner

inberäknade men utan dyrtidstillägg — torde kunna uppskattas till minst

3,300 kronor, syntes ett sådant pensionsbelopp i och för sig icke kunna giva

anledning till erinran. Emellertid hade en dylik pensionsfråga varit föremål för

prövning av 1927 års riksdag, i det att riksdagen i anledning av propositionen

nr 135, punkt 2, beviljat förre andre maskinisten vid arméns intendenturförråd

i Boden O. A. Wangström, som på grund av genom sjukdom nedsatt arbetsförmåga

måst avgå efter en tjänstetid av 20 år, en pension å 1,008 kronor.

Levin hade visserligen avsevärt högre avlöning än Wangström, men hade endast

15 tjänstår. Ansåges ovan angivna belopp av 924 kronor vara för högt i detta

fall, borde dock enligt statskontorets mening pensionen för Levin icke understiga

756 kronor, motsvarande 15/20 av vad som i pension beviljats Wangström.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

Jag biträder statskontorets förslag att bereda Levin en årlig pension av 756

kronor, och synes densamma böra utgå från och med månaden näst efter den,

varunder han efter en tjänstgöring av 15 år entledigas från sin nuvarande

befattning, eller tidigast från och med den 1 augusti 1928.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva.

att maskinisten vid Vendes artilleriregemente Olof Håkansson

Levin må från och med månaden näst efter den, varunder han.

efter en tjänstgöringstid av 15 år, entledigas från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 756 kronor.

10:o.

Uti en till arméförvaltningens fortifikationsdepartement ställd, den 5 mars

1927 dagtecknad skrift har förre arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad

Holger Johansson Skog anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Skog, som är född den 21 maj 1858,

haft fast anställning vid Göta artilleriregemente under tiden 3 november 1877

—31 oktober 1889 och därvid tidvis även arbetat vid Karlsborgs fästningsbyggnad

ävensom varit anställd uteslutande vid nämnda fästningsbyggnad med

vissa kortare uppehåll under tiden 1 november 1889—31 december 1906; att

han numera på grund av dels kronisk muskelreumatism av svårare art, dels ock

genom ålder nedsatta kroppskrafter befunnits för framtiden oförmögen att med

arbete försörja sig; att han för sin tjänstgöring vid Göta artilleriregemente blivit

väl vitsordad; samt att han äger endast ringa tillgångar.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har armé förvaltning ens fortifikationsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 april 1927 anfört,

att departementet ansåge billigt, att Skog genom pension bereddes någon hjälp

till livsuppehälle under sin återstående livstid, och ansåge departementet med

hänsyn till Skogs tjänstetid och övriga föreliggande omständigheter sig böra

föreslå, att pensionen bestämdes till 660 kronor för år. Departementet hemställde

alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Skog finge

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 660 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1928.

Statskontoret har den 30 april 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

framhållit, att sökanden visserligen icke efter utgången av år 1906 haft arbete

i statens tjänst, med hänsyn vartill det kunde anses i viss mån tveksamt, huruvida

någon pension av statsmedel borde beredas honom. Men då han i allt fall

tjänat staten under en sammanlagd tid av över 28 år samt numera vid framskriden

ålder icke längre kunde med arbete försörja sig och vore i behov av

hjälp för sitt uppehälle, ville statskontoret icke motsätta sig det av arméförvaltningens

fortifikationsdepartement framlagda förslaget om pension åt

sökanden till belopp av 660 kronor, motsvarande en äldre pension å 250 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 47 häft. (Nr 57.) 207 2S 2

Ang. pension

åt förre fästning

sbyggnadsarbetaren

H J. Skog.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 51.

Ang. pension

åt tre förutvarande

arbeterskor

vid

ammunitionsfabriken.

Då Skog under de senaste tjugo åren icke haft anställning i statens tjänst,

har det synts mig tveksamt, huruvida pension borde tillerkännas honom. Hans

anställning omfattar emellertid en så avsevärd tid som över 28 år, varjämte

han vid avgången ur tjänsten närmade sig femtio års ålder. Under sådana förhållanden

har jag ansett mig kunna tillstyrka, att ett mindre pensionsbelopp

tilldelas honom. I fråga om pensionsbeloppet ansluter jag mig till vad av myndigheterna

i sådant hänseende föreslagits. Pensionen torde böra utgå från och

med den 1 januari 1928.

.Tåg hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre arbetaren vid Karlsborgs fästningsbyggnad Holger

Johansson Skog må från och med den 1 januari 1928 under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 660 kronor.

ll:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 23 december

1926 har styresmannen för ammunitionsfabriken gjort framställning om beredande

av pension åt arbeterskorna vid ammunitionsfabrikens avdelning

å Marieberg Augusta Matilda Magnusson, Hulda Andersson och Brita Pettersson,

född Jonsdotter.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Magnusson, att hon, som är född den 28 juli 1868, varit anställd

vid ammunitionsfabriken från och med den 8 februari 1902 till och med

den 30 juni 1927; att hennes inkomst därifrån under de senare åren uppgått

till i medeltal 1,569 kronor för år; att hon på grund av sjukdom är oförmögen

att utföra de med hennes anställning vid fabriken förenade göromål; samt att

hon under sin tjänstetid iakttagit ett hedrande uppförande och visat god arbetsduglighet;
beträffande

Andersson, att hon, som är född den 18 december 1863, varit

anställd vid ammunitionsfabriken från och med den 28 januari 1902 till och

med den 30 juni 1927; att hennes inkomst därifrån under de senare åren uppgått

till i medeltal 1,711 kronor för år; att hon på grund av sjukdom är oförmögen

att fullgöra de med hennes anställning vid fabriken förenade göromål;

samt att hon under sin tjänstetid iakttagit ett hedrande uppförande och visat

god arbetsduglighet; samt

beträffande Pettersson, att hon, som är född den 6 september 1871, varit

anställd vid ammunitionsfabriken från och med den 9 juli 1906 till och med

den 4 augusti 1926 och därvid under åren 1910—1913 varit förestånderska

för en avdelning å laboratoriet samt även sedermera tidvis vikarierat såsom

avdelningsförestånderska; att hennes inkomst, som skulle hava uppgått till

omkring 2,000 kronor för år, under de senare åren på grund av långvarig sjukdom,

varunder sjukavlöning utgått, belöpt sig till i medeltal allenast 1,705 kronor

för år; att hon på grund av sjukdom är oförmögen att fullgöra det krävande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

arbetet vid fabriken; samt att hon under sin tjänstetid iakttagit ett hedrande

uppförande och visat god arbetsduglighet samt mycket väl utfört det henne

såsom avdelningsförestånderska ålagda arbetet.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har armé för vattningens artilleridepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 januari 1927 anfört, afl

departementet ansåge billigt, att ifrågavarande arbeterskor genom pension

bereddes någon hjälp till livsuppehälle under deras återstående livstid. I fråga

om storleken av det ifrågasatta understödet funne departementet, med hänsyn

till vad i ärendet förekommit och till de belopp, riksdagen under de närmast

föregående åren beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker, sig böra föreslå

ett grundbelopp för förenämnda arbeterskor av 400 kronor för år jämte därå

belöpande tillägg. Departementet finge således hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja en var av

Magnusson, Andersson och Pettersson en årlig pension under hennes återstående

livstid enligt nyss angivna grunder, att utgå från och med månaden näst efter

den, då hon avginge från anställningen vid ammunitionsfabriken.

Statskontoret har den 14 februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att goda skäl syntes tala för att pension beviljades arbeterskorna

Magnusson, Andersson och Pettersson. Under åberopande av vad statskontoret

anfört i utlåtande den 2 februari 1927 i ett likartat ärende angående beredande

av pensioner åt tre anställningshavare vid ammunitionsfabriken, finge ämbetsverket

framhålla, att, om kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående

förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid

armén och marinen varit tillämplig i nu förevarande fall, nämnda arbeterskor,

vilka varit att hänföra till lönegrupp III b), skulle i förtidspension jämte därå

belöpande förhöjning I enligt kungörelsen nr 280/1925 hava bekommit envar

av Magnusson och Andersson 804 kronor samt Pettersson 720 kronor; och finge

statskontoret hemställa, att pension till sålunda angivna belopp måtte genom

framställning till riksdagen utverkas åt envar av nämnda arbeterskor att utgå

från allmänna indragningsstaten.

Enligt brev den 8 april 1927 har Kungl. Maj:t medgivit, att till en var av

Magnusson, Andersson och Pettersson finge tills vidare från och med månaden

näst efter den, i vilken hon avgått eller avginge från sin anställning vid ammunitionsfabriken,

från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd

med 60 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande

av pension åt henne blivit slutligt prövad, med skyldighet för en var av förenämnda

arbeterskor att, i den mån pension kunde bliva henne tillerkänd jämväl

för tid, varunder hon uppburit nu medgivna understöd, till nämnda anslag

återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning

finge ske genom överföring av till betalning förfallna pensionsmedel och

därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 57.

I likhet med myndigheterna finner jag mig höra tillstyrka, att här ifrågavarande

arheterskor beviljas pension av statsmedel. Beträffande pensionsbeloppen

ansluter jag mig till vad statskontoret därutinnan föreslagit.

.lag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av förutvarande arbeterskorna vid ammunitionsfabriken

Augusta Matilda Magnusson, Hulda Andersson och Brita

Pettersson, född Jonsdotter, må från och med månaden näst efter

den, varunder avgång från tjänsten ägt rum, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension,

en var av Magnusson och Andersson med 804 kronor samt Pettersson

med 720 kronor.

12:o.

Ang. pension Uti en till Kungl. Maj :t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartearbeterskan

mcrdl överlämnad skrivelse den 10 december 1926 har chefen för Svea ingenjörKristina

Karl- hår gjort framställning om beredande av pension åt skrädderiarbeterskan vid

Andersdotter. nänmda kars intendenturverkstäder, änkan Kristina Karlqvist, född Andersdotter.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlqvist, som är född den 5 september

1859, alltsedan den 1 februari 1905 varit anställd såsom skrädderiarbeterska

vid Svea ingenjörkårs intendenturverkstäder, vilken anställning hon fortfarande

innehar; att hon under de senare åren vid kåren uppburit en avlöning,

som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal omkring 1,400 kronor

för ar; att hon på grund av åderförkalkning och kronisk luftrörskatarr är oförmögen

att med arbete försörja sig; samt att hon under sin anställningstid städse

med omtanke och noggrannhet utfört henne åliggande göromål samt på ett förtjänstfullt

sätt handhaft henne anförtrodd materiel.

Chefen för fjärde arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 januari 1927 anfört, att

departementet i betraktande av änkan Karlqvists väl vitsordade verksamhet i

statens tjänst ansåge det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att

hon efter erhållet avsked från sin anställning vid kåren komme i åtnjutande av

något understöd från statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken

av dylikt understöd finge departementet erinra därom, att Kungl. Maj:t

och riksdagen under de senare åren tillerkänt befattningshavare i statens tjänst

i liknande ställning som Karlqvist pensioner å 350 å 400 kronor för år. Med

hänsyn till längden av Karlqvists anställningstid i statens tjänst, omkring 22

år, ansåge departementet sig böra åt henne föreslå en årlig pension av 350 kronor

med därå enligt kungörelsen den 15 juni 1922 författningsenligt utgående

pensionstillägg samt å pensionen och nämnda pensionstillägg jämlikt kungörel
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj tis proposition nr Öl.

sen den 18 juni 1925 belöpande förhöjningar, att utbetalas från och med månaden

näst efter den, under vilken hon avginge från sin anställning vid kåren.

På grund av vad sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Karlqvist finge från och med månaden

näst efter den, under vilken hon avginge från sin anställning vid kåren,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av nyss angivna storlek.

Statskontoret har den 14 februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att då arbeterskan Karlqvist varit anställd i statens tjänst under

22 år samt numera på grund av hög ålder och sjukdom voje oförmögen att med

arbete försörja sig, finge det anses med billighet överensstämmande, att någon

pension av statsmedel utverkades åt henne. Under åberopande av vad statskontoret

anfört i skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 december 1926 angående de

principer, som syntes böra tillämpas vid pensionering av arbetarpersonal i statens

tjänst, finge statskontoret, då Karlqvist vore att hänföra till sådan personal,

som avsåges i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension

och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén och

marinen, förorda, att pensionsbeloppet även i detta fall avpassades enligt de i

nämnda kungörelse angivna grunder. T enlighet härmed och då förtidspension

jämte därå belöpande förhöjning I enligt kungörelsen nr 280/1925 skulle, därest

bestämmelserna i förstnämnda författning varit tillämpliga å Karlqvist, hava

utgjort 756 kronor, hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att hon finge från allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension å nyss angivna belopp.

Även jag anser, att änkan Karlqvist bör beredas pension av statsmedel vid

sin avgång ur tjänst. Ehuru den av statskontoret åberopade kungörelsen den 15

januari 1926 enligt uttalande av 1927 års riksdag icke bör läggas till grund för

bestämmande av ålderspension, synes mig det av statskontoret med tillämpning

av nämnda kungörelses bestämmelser beräknade pensionsbeloppet, 756 kronor,

i förevarande fall vara lämpligt avvägt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skrädderiarbeterskan vid Svea ingenjörkårs intendenturverkstäder,

änkan Kristina Karlqvist, född Andersdotter, må

från och med månaden näst efter den, varunder hon entledigas

från sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 756

kronor.

13:o.

Uti en till Kungl. Maj:t. ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

överlämnad skrivelse den 5 maj 1927 har befälhavaren för Svea ingenjörkår

gjort framställning om beredande av pension åt förra tvätterskan vid

kåren, änkan Kristina Matilda Andersson, född Lundqvist.

Ang. pension

åt förra

tvätterskan

Kristina

Matilda

Andersson.

född

Lundqvist.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr <57.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 30 juli

1864, under tiden 1 september 1912—31 maj 1927 varit anställd såsom tvätterska

vid Svea ingenjörkårs tvättinrättning; att hon på grund av kronisk, deformerande

ledgångsreumatism är mindre arbetsför; att hon under de senare åren vid

kåren uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg — uppgått till i medeltal

omkring 1,025 kronor för år; samt att hon under sin ovannämnda anställningstid

vid kåren visat ett hedrande uppförande och utfört sina åligganden till

full belåtenhet.

Chefen för fjärde arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.

•

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 juli 1927 anfört, att i

betraktande av änkan Anderssons väl vitsordade verksamhet i statens tjänst

ansåge departementet det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att

hon komme i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående

levnad. Yad beträffade storleken av dylikt understöd, torde man vid dess

beräknande böra utgå ifrån, att Andersson, med hänsyn till att hennes anställningstid

i kronans tjänst uppginge till icke fullt 15 år, skulle hava i oreglerad

pension erhållit ett belopp av 250 kronor för år. Till detta belopp torde böra

läggas det pensionstillägg å 180 kronor, som omförmäldes i kungörelsen den

15 juni 1922, angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens

tjänst m. fl. pensionärer. De förhöjningar, som med tillämpning av föreskrifterna

i kungörelsen den 18 juni 1925, med bestämmelser om ny pension för

vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer,

belöpte å ifrågavarande pension och pensionstillägg, utgjorde: förhöjning I, 82

kronor och förhöjning II, 150 kronor. Pensionen, avpassad så, att den kunde

betraktas såsom nyreglerad, skulle alltså uppgå till (250 + 180 + 232 —)

662 kronor, vilket belopp, för att bliva jämnt delbart med tolv, borde avjämnas

nedåt till 660 kronor i enlighet med föreskriften i § 5 av sistnämnda kungörelse.

Då Andersson slutat sin anställning den 31 maj 1927, torde pensionen ifråga

få utgå från och med den 1 juni nämnda år. På grund av vad sålunda anförts

hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Andersson finge från och med den 1 juni 1927 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 660 kronor.

I ärendet har statskontoret den 23 juli 1927 avgivit utlåtande och därvid

anfört, att då änkan Andersson ej kunde räkna 15 anställningsår i statstjänst,

syntes det visserligen kunna ifrågasättas, om pension borde beredas henne, men

med hänsyn tagen till att hon vore nära 63 år gammal och mindre arbetsför

samt att hennes avsked närmast syntes föranlett av vissa organisatoriska dispositioner

vid kårens tvättinrättning, ville statskontoret dock icke motsätta sig

att åt henne utverkades något årligt understöd. Det av arméförvaltningen ifrågasatta

pensionsbeloppet, 660 kronor årligen, ansåge statskontoret dock vara

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Ma,j:ts proposition nr <57.

alltför högt, särskilt i betraktande av att till kvinnlig löntagare vid armén, vilken

vid avsked kunde räkna 15 tjänstår och å vilken kungörelsen den 15 januari

1926, nr 10, vore tillämplig, utginge förtidspension med 624 kronor årligen,

pensionsförhöjning häri inräknad. Pensionen syntes därför i föreliggande fall

böra utgå med högst 600 kronor årligen.

Genom brev den 12 augusti 1927 har Kungl. Maj. t medgivit, att till Andersson

finge tills vidare, räknat från och med den 1 juni 1927, från lantförsvarets

anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 40 kronor vid varje månads

utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt henne blivit slutligt

prövad, med skyldighet för henne att, i den mån pension kunde bliva henne

tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit nu medgivna understöd, till

nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,

vilken återbetalning finge ske genom överföring av till betalning förfallna

pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Liksom myndigheterna finner jag billighetsskäl tala för att änkan Andersson

beredes pension av statsmedel. Vad angår pensionsbeloppets storlek, har jag

funnit det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet lämpligt avvägt. Då

Andersson entledigats från och med den 1 juni 1927, torde pensionen böra utgå

från och med nämnda dag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra tvätterskan vid Svea ingenjörkår, änkan Kristina

Matilda Andersson, född Lundqvist, må från och med den 1 juni

1927 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—

13:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att

proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Yngvar Månsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1928:30 Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragning sstaterna. Bankoutskottet får härmed avgi s. 20 i texten