Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt bevarande i svensk ägo av vissa stenkolsfyndigheter å Spetsbergen

1928-01-10 · 24 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:58, Angående fortsatt bevarande i svensk ägo av vissa stenkolsfyndigheter å Spetsbergen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 58.

1

Nr 58.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fortsatt bevarande

i svensk ägo av vissa stenkolsfyndigheter å Spetsbergen; given

Stockholms slott den 10 februari 1928.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den JO februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Hamrin, följande:

I skrivelse den 15 mars 1927, nr 67, har riksdagen, i anledning av en

inom riksdagen väckt motion (I: 99), anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta

verkställa utredning rörande ett fortsatt bevarande i svensk ägo av de stenkolsfyndigheter

å Spetsbergen, som tillhöra svenska stenkolsaktiebolaget

Spetsbergen i likvidation, samt för riksdagen framlägga det förslag i

ärendet, som härav kunde föranledas.

Beträffande de skäl, som föranlett denna hemställan, tillåter jag mig

att, i den mån jag ej i det följande lämnar redogörelse härför, hänvisa till

innehållet i riksdagens berörda skrivelse.

Sedan förevarande spörsmål varit föremål för vederbörlig beredning inom

handelsdepartementet, anhåller jag nu att få underställa detsamma Kungl.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 48 häft. (Nr 58.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 58.

Maj:ts prövning. Därvid skall jag till eu början tillåta mig att — under

hänvisning i övrigt till den översikt rörande statens engagemang i svenska

stenkolsaktiebolaget Spetsbergen och vad därmed sammanhänger, som innehålles

i det vid propositionen nr 195 till 1926 års riksdag fogade utdraget

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 25 februari 1926 — lämna

en kortfattad redogörelse för vad i denna fråga förekom vid sistnämnda

års riksdag.

Kungl. Maj:ts Med hänsyn till svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergens brydsamma

Z7°m°i9n2r6 ekonomiska ställning och den fallande tendensen å kolmarknaden tillårs

riksdag, kallade dåvarande chefen för handelsdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts

bemyndigande den 12 juni 1925 tre sakkunniga personer för att i samråd

med styrelsen för bolaget verkställa utredning och avgiva förslag i frågan,

på vad sätt statens intressen i förevarande stenkolsfyndigheter borde tillvaratagas.

Den 10 februari 1926 överlämnade de sakkunniga efter samråd

med bolagets styrelse betänkande och utredning i ämnet. Betänkandet utmynnade

i ett förslag om upptagande av underhandlingar med de privata

fordringsägarna och borgensmännen för bolagets lån rörande överlåtande på

staten av deras andel i företaget eller, om dylika underhandlingar icke förde

till resultat, företagets försäljning till eventuell spekulant. I senare fallet

vore det nödvändigt, att för bestridande av oundgängliga utgifter till dess

försäljning och slutlig avveckling av företaget kunde ske ett anslag av omkring

105,000 kronor äskades av riksdagen att i mån av behov ställas till

bolagets disposition.

Vid föredragning av ärendet inför Kungl. Maj:t den 25 februari 1926

framhöll min företrädare i ämbetet bland annat följande.

Av de sakkunnigas utredning hade han bibragts den uppfattningen, att

ett återupptagande av bolagets i anledning av 1925 års gruvbrand inställda

drift under dåvarande förhållanden icke borde ifrågakomma. Kisken av

att under då rådande depression på kolmarknaden nya förluster för bolaget

skulle uppstå syntes alltför stor för att han skulle anse tillrådligt, att nytt

avsevärt kapital insattes i företaget. Sådant erfordrades nämligen för att

verksamheten åter skulle kunna upptagas. Det återstode därför att taga

ställning till frågan på vilket sätt bolaget lämpligen borde avvecklas.

Departementschefen hade icke kunnat .undgå att hysa tveksamhet om vilketdera

av de båda framförda alternativen, som borde föredragas, d. v. s. statens

faktiska övertagande av bolagets samtliga tillgångar eller företagets försäljning

fortast möjligt och utan hänsyn till köparens nationalitet. För en omedelbar

försäljning talade åtskilliga skäl. Visserligen erfordrades även därför

nya medel av staten. Men det erforderliga beloppet vore dock begränsat

och jämförelsevis ringa, och utsikt syntes förefinnas att vid bolagets likvidation

återfå såväl detta belopp som även någon del av det tidigare investerade

kapitalet. För det andra alternativet — statens övertagande av bolagets

tillgångar — kunde åter anföras, att med all sannolikhet endast därigenom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 58. 3

det sytte kunde vinnas, som varit bestämmande för de tidigare statsingripandena,

nämligen bevarande på svenska händer av ifrågavarande stenkolstillgångar.

Staten borde doek icke övertaga företaget, därest kostnaderna

härför och för företagets bevarande i svensk ägo icke kunde hållas inom jämförelsevis

snäv ram. Från denna utgångspunkt hade förhandlingar förts

med bolagets större enskilda fordringsägare och borgensmän och lett till ett

förslag till uppgörelse, enligt vilket staten skulle hava att till dem den 31

maj 1926 erlägga i runt tal 375,000 kronor. Denna köpeskilling hade uträknats

med utgångspunkt från ett totalvärde per den 1 juni 1926 på bolagets

samtliga tillgångar av 1,000,000 kronor, vilket belopp utslagits på bolagets

samtliga fordringsägare efter samma grunder, som gällde för upprättande av

utdelningsförslag i konkurs. Hänsyn måste emellertid vid bedömande av

denna fråga jämväl tagas till de kostnader, som företagets fortsatta bevarande

i statens ägo kunde beräknas åsamka statsverket. Storleken av dessa

kostnader bleve väsentligt olika, om, bland annat, ständig bevakning skulle

hållas på Spetsbergen för bibehållande av anläggningen, såvitt möjligt, i driftvärdigt

skick eller om man indroge varje bevakning och toge den därav

följande risken, att anläggningen finge förfalla. Kostnaderna kunde enligt

de sakkunniga i förra fallet beräknas till ungefär 70,000 kronor och i senare

fallet till omkring 10,000 kronor årligen under 10 år. Därefter måste vissa

arbeten verkställas för erhållande av utmål och efter ytterligare 5 år måste

gruvdrift idkas i sådan omfattning, att eirka 15 man måste vara i verksamhet

å Spetsbergen året om. Omkostnaderna komme därvid att stiga till

170- å 180,000 kronor årligen. Eu årlig kolproduktion av 6- å 8,000 ton torde

emellertid samtidigt vara att påräkna. Enligt departementschefens mening

borde, om staten övertoge företaget, omkostnaderna under de närmaste åren

nedbringas till det minsta möjliga och all bevakningspersonal å Spetsbergen

indragas. Något anslag för att realisera denna plan syntes emellertid icke

behöva äskas, då vad som enligt gjorda beräkningar komme att återstå av

ett under år 1925 åt bolaget beviljat lån syntes vara tillräckligt för nu

ifrågavarande ändamål under budgetåret 1926—1927.

Under åberopande av vad lian sålunda och i övrigt anfört hemställde

departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att med de större enskilda fordringsägarna

och borgensmännen i svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen träffa överenskommelse

i huvudsaklig överensstämmelse med av honom förordade grunder

rörande överlåtande på staten av deras fordringsanspråk å bolaget eller, därest

sådan överenskommelse icke kunde träffas, vidtaga åtgärder för avveckling

av statens kapitalengagemang i bolaget,

dels ock, vid bifall därtill, för tillvaratagande av statens intressen i bolaget

såsom anslag å riksstaten för budgetåret 1926—1927 bland utgifter för

kapitalökning anvisa ett belopp av 375,000 kronor med rätt likväl för Kungl.

Maj:t att redan före nämnda budgetårs ingång taga angivna belopp i anspråk.

s. 4 Kontrollera mot PDF

1926 års

riksdags

skrivelse

nr 282.

Kungl. Maj ris

beslut den 18

juni 1926.

Bolagets

trädande i

likvidation.

Kommer skollegii

skrivelse den

22 april 1927.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 58.

I enlighet med departementschefens hemställan avläts Kungl. Maj:ts proposition

i ämnet (nr 195).

Det i berörda proposition framlagda förslaget vann emellertid icke riksdagens

bifall, utan anmälde riksdagen i skrivelse den 29 maj 1926, nr 282, att

riksdagen i anledning av nyssberörda proposition dels bemyndigat Kungl.

Maj:t att vidtaga nödiga åtgärder för avvecklande på lämpligaste sätt av

statens engagemang i bolaget, dels ock för detta ändamål för budgetåret

1926—1927 under riksstatens tionde huvudtitel anvisat ett extra reservationsanslag

av 105,000 kronor.

Sedan kommerskollegium och järnvägsstyrelsen den 9 juni 1926 avgivit

gemensamt yttrande i anledning av riksdagens nyssnämnda skrivelse, beslöt

Kungl. Maj:t den 18 i samma månad

dels bemyndiga chefen för handelsdepartementet att åt utsett ombud uppdraga

att biträda beslut om bolagets trädande i likvidation ävensom att

deltaga i val av likvidatorer,

dels medgiva, att med vidtagande av åtgärder för indrivande av statsverkets

fordringar hos bolaget skulle tillsvidare anstå under förutsättning,

att enahanda medgivande lämnades av bolagets större enskilda fordringsägare,

dels ock medgiva, att återstoden av 1925 års lån till bolaget å 200,000

kronor finge användas till bestridande av med likvidationen förenade nödvändiga

kostnader under förutsättning, att enahanda medgivande lämnades

av bolagets större enskilda fordringsägare beträffande återstoden av ett av

dem samtidigt med nyssnämnda statslån lämnat lån till bolaget å 150,000

kronor.

Vid extra bolagsstämma den 22 juni 1926 fattades beslut om bolagets

trädande i likvidation. Till likvidatorer utsågos av statens ombud kommerserådet

K. Sidenvall och advokaten O. Lagerström samt av de enskilda

aktieägarna konteramiralen S. Ankarcrona. Beslutet om bolagets trädande''

i likvidation registrerades den 22 oktober 1926.

Jag övergår nu till en redogörelse för den utredning, som efter remiss

verkställts av kommerskollegium i anledning av 1927 års riksdags förenämnda

skrivelse.

Kommerskollegium har i skrivelse den 22 april 1927 — efter att hava i

korthet erinrat om förenämnda proposition nr 195 till 1926 års riksdag och

samma års riksdags skrivelse nr 282 — anfört följande:

»Någon egentlig gruvbrytning har icke bedrivits i Sveagruvan sedan

våren 1925, då arbetet på grund av inträffad brand måste inställas. Att

denna brand åtminstone i den del av gruvan, där den utbröt, är fullständigt

släckt, har konstaterats under sommaren 1926. Huruvida den spritt

sig till gruvans östligare delar och därstädes ännu pågår har icke kunnat

med säkerhet konstateras. Bergmästaren för Svalbard, av vars besiktnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 58. 5

protokoll rörande besök vid Sveagruvan under augusti och september 1926

kollegium beretts tillfälle att taga kännedom, anser på grund av rökens

beskaffenhet, att, om brand förefinnes i denna del av gruvan, densamma i

varje fall är av mycket ringa intensitet och att de ur gruvans översta delar

utströmmande gaserna möjligen endast äro kvarstående, gamla förbränningsgaser.

Den gamla gruvan (gruva I) befanns samtidigt vara oberörd av

branden.

Under vintern 1925—1926 påbörjades en ny utfraktsstoll väster om den

gamla, och under sommaren 1926 erhölls genomslag med gruvans ortsystem.

För bevakning av anläggningen under vintern 1926—1927 voro tvenne vaktmän

anställda vid Sveagruvan och skulle dessa även färdigdriva den nyssnämnda

utfraktsstollen. Den 14 mars 1927 anlände emellertid från vaktmannen ett

telegram med förmälan att trenne explosioner inträffat i orten och att den

sista av dessa, som inträffade den 23 januari, antänt, varför vidare arbete måst

inställas. På grund av de föreliggande underrättelsernas ofullständighet är

det icke bekant om explosionerna bero på gaser eller koldamm, ej heller

om det endast är inbyggnaden i den nya orten, som antänts, eller om kolet

i flötsen fattat eld. Gruvans öppningar hava tilltäppts så gott sig göra

låtit, men arbetsstyrkan är för fåtalig för utförande av mera omfattande

arbeten och saknar erforderlig sakkunnig ledning. För att avhjälpa denna

brist hava bolagets likvidatorer gått i författning om avsändandet av en

förstärkningsexpedition. Det är avsikten att med hjälp av det vid snösmältningen

på våren rikligt tillgängliga vattnet söka släcka branden.

Dessa båda eldsvådor hava visserligen åstadkommit betydande skador på

transportvägarna inom gruvan, men torde icke i avsevärd grad hava åverkat

de befintliga koltillgångarna, varför, om frågan ses på lång sikt, de icke

kunna anses öva något större inflytande på betydelsen av stenkolstillgångarnas

bevarande i svensk ägo.

Sedan den i förenämnda proposition till 1926 års riksdag förebragta

tekniska utredningen verkställdes, hava enligt kollegii förmenande icke

några större förändringar inträffat, som skulle motivera en förnyad utredning

i sådant avseende. I den motion (1:99), som föranledde nu ifrågavarande

skrivelse från riksdagen, omnämnes såsom en omständighet av

särskild vikt vid förevarande frågas bedömande de senare årens stora framsteg

i avseende på lösningen av problemet att framställa flytande bränslen

av stenkol. Kollegium finner jämväl denna fråga vara av stort intresse

men, så vitt kollegium har sig bekant, torde icke tillräckliga uppgifter

finnas tillgängliga i den tekniska litteraturen för att en beräkning angående

spetsbergskolens förhållande till dessa oljeframställningsprocesser för närvarande

skall kunna utföras. Enligt kollegii förmenande synes därför den

av riksdagen begärda utredningen få koncentreras till frågorna om formerna

för de ifrågavarande fyndigheternas på Spetsbergen bevarande i svensk ägo

och kostnaderna därför.

I meromnämnda proposition framhölls, att hugade svenska köpare av

företaget icke torde finnas, och kollegium saknar anledning antaga, att någon

ändring sedan dess inträtt häruti. Den enda då synliga utvägen för bevarande

av de ifrågavarande stenkolstillgångarna i svensk ägo var att

staten övertoge tillgångarna, och föreslogs därvid den formen, att staten för

visst pris skulle övertaga fordringsrätten från de huvudsakliga enskilda

fordringsägarna i bolaget samt erhålla dessas stamaktier i bolaget. Någon

förändring av själva bolaget ifrågasattes icke i samband med eu sådan

uppgörelse.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 58.

Sedan emellertid bolaget beslutat träda i likvidation, är icke denna form

för statens övertagande av tillgångarna längre användbar. Eu formlig försäljning

av bolagets samtliga tillgångar torde nu vara ofrånkomlig. Med

hänsyn till bestämmelserna i Spetsbergstraktaten den 9 februari 1920 och

bergverksordningen för Spetsbergen (Svalbard) torde staten icke direkt kunna

framträda som ägare till fyndigheterna på Spetsbergen, utan synes det vara

erforderligt, att ett särskilt aktiebolag bildas för sådant ändamål. Att

staten tillskjuter sä gott som hela aktiekapitalet torde dock vara ofrånkomligt.

Vid avvägandet av aktiekapitalets storlek torde hänsyn böra tagas till

dels inköpssumman för bolagets tillgångar och dels kapitalbehovet för

den rörelse, som det nya bolaget beräknas komma att driva under de närmaste

åren.

I avseende på det pris, som staten eller det av staten bildade bolaget skall

betala för det gamla Spetsbergsbolagets tillgångar, torde det icke tillkomma

kollegium att göra något uttalande, utan lärer för bestämmande av detsamma

förhandlingar mellan staten och säljarna vara erforderliga. Kollegium

kan dock icke underlåta att påpeka, att, genom verkställd försäljning av

rättigheterna till Pyramidberget och en del av området vid Ebbadalen, de

stenkolstillgångar, varom nu skulle förhandlas, äro något mindre än då

övertagande sist ifrågasattes. Ä andra sidan har genom förhandlingarna

inför den enligt Spetsbergstraktaten tillsatta kommissarien och i samband

därmed träffad överenskommelse äganderätten till det ojämförligt viktigaste

området, Braganzadistriktet, blivit fullt klarlagd. Aktiekapitalet synes böra

göras så stort, att hela köpeskillingen kan gäldas, men kunde även begränsas

till ett lägre belopp, varvid staten måste uppträda som långivare

till det nya bolaget för resterande del. varigenom möjligen någon fördel

skulle kunna vinnas.

Redan av uttalandet i nu ifrågavarande riksdagsskrivelse, att den ytterligare

kapitalinsats, som från statens sida kunde påräknas, måste bliva tämligen

begränsad, torde det följa, att det nya bolaget icke kan påräkna att erhålla

medel till upptagande av kolbrytningen vid Sveagruvan.

Priset i kronor per ton eif svensk västkusthamn för stora engelska ångkol

vid början av de båda senaste åren var enligt svensk kolnotering följande:

Northumberl andkol

1) u r Ii

a m k o 1

19-26

1927

1926

1927

Januari .......................

..................... 20.43

21.02

22.33

25.4 9

Februari .......................

..................... 20.06

19.9 7

21.56

21.64

Mars...............................

..................... 19.63

19.51

21.15

22.01

Läget på kolmarknaden uppmuntrar ej till upptagandet av en statlig kolbrytning,

i det att kolprisen nu ligga på ungefär samma nivå som för ett

år sedan och prisutvecklingen efter förra årets stora kolstrejk ännu är tämligen

oviss. Några statliga åtgärder för landets förseende med fossilt bränsle

påkallas icke heller för närvarande.

Även om man alltså ej synes kunna ifrågasätta, att bolaget under närmaste

år skall upptaga någon egen kolbrytning, lär det dock, enligt vad

kollegium försport, ej vara uteslutet, att utarrendering skulle kunna verkställas

och alltså arbete utan bolagets ingripande komma till stånd. Kollegium

skulle anse en sådan anordning mycket önskvärd, då därigenom anläggningarnas

underhåll och vård borde kunna säkerställas, under det att

man eljes på grund av kostnadshänsyn sannolikt måste avstå från underhållsarbeten.

Genom en utarrendering borde även bolagets kostnader kunna täckas

och något om än ringa överskott påräknas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 58. 7

Skulle emellertid utarrendering icke komma till stånd, maste bolaget

givetvis äga tillgång till medel för uppehållande av sin verksamhet i erforderlig

omfattning. Årskostnaden torde icke kunna beräknas lägre än den

i meromnämnda proposition (1926:195) angivna summa av 10,000 kronor,

som förutsätter att bevakning icke hålles vid Sveagruvan. Under de närmaste

10 åren kan enligt bergverksordningen arbetet utan risk för äganderättens

bestånd vara inställt. Ansökning om utmål skall senast göras inom 10 år

efter utfärdandet av äganderättshandling å området, men sådan handling

har ännu icke utfärdats. Innan ansökning om utmål göres torde emellertid

frågan om företagets framtid böra ånyo underställas riksdagens prövning.

Till bestridande av kostnaderna för bolagets verksamhet under närmaste

tioårsperiod synes därför lämpligen kunna beräknas ett belopp av 100.000

kronor, varmed alltså det med hänsyn till inköpspriset beräknade aktiekapitalet

torde böra ökas.

I anledning av riksdagens nu ifrågavarande skrivelse och med stöd av

vad ovan anförts får kollegium sålunda hemställa, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes

dels föranstalta om underhandlingar angående pris och villkor i övrigt

för överlåtande av svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen i likvidation

tillhörig egendom på ett nytt bolag

dels och, för den händelse dessa underhandlingar leda till antagbart

resultat, hos riksdagen äska erforderliga medel för tecknande och likviderande

av aktier i ett för övertagande av ifrågavarande tillgångar bildat aktiebolag.»

Redan omedelbart efter det kommerskollegii ovan återgivna yttrande avlämnats

upptogos förhandlingar i ärendet med likvidatorerna. Emellertid

visade det sig omöjligt att kunna uppnå något resultat så hastigt, att förslag

i ämnet kunde föreläggas 1927 års riksdag. Härtill bidrogo åtskilliga

omständigheter, bland annat den på våren 1927 utbrutna nya branden i

gruvan, rörande vars utsträckning och sannolika varaktighet man till eu

början icke kunde göra sig någon bestämd föreställning. Vidare befanns

det nödvändigt att införskaffa utredning rörande den rättsliga ställning ett

eventuellt nybildat bolag skulle komma att intaga med hänsyn till bestämmelserna

i den för Spetsbergen gällande bergverksordningen m. m. Härtill

kommer slutligen, att likvidatorerna. som redan tidigare inträtt i förhandlingar

med vissa eventuella spekulanter i utlandet, helt naturligt funno sig

pliktiga att något närmare undersöka utsikterna att från dessa håll erhålla

ett fördelaktigt anbud. Något fast anbud lärer emellertid icke hava inkommit

till likvidatorerna, ehuru intresse för saken torde hava förefunnits

och alltjämt förefinnas på vissa håll utomlands.

Beträffande härefter likvidationsbolagets ekonomiska ställning ber jag att fa Likvidatiomhänvisa

till nedanstående av likvidatorerna den 25 januari 1928 framlagda bo^^r^''

vinst- och förlusträkning samt balansräkning per den 30 september 1927. rökning »amt

I avseende å den i vinst- och förlusträkningen ingående posten å 4,086,436 ialan.sJäk™%

. . ii .. , , , per *

kronor 81 öre vill jag förutskicka den upplysningen, att av namnda belopp

553,801 kronor 74 öre utgör förlust under verksamhetsåret 1925—1926.

medan återstoden eller 3,532,635 kronor 7 öre motsvaras av i samband med

likvidationen företagna nedskrivningar å värdet av bolagets tillgångar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 58.

Vinst- och förlnsträkning per den 30 september 1927.

kronor

337,725: 8 3

181,665: 9 4

133,981: so

206,590: 5 7

4,086,436: 81 kronor

Ingående balans:

Förlust 1921—1922 ..............

» 1922—1923 ..............

» 1923—1924 ..............

» 1924—1925 ..............

» 1925—1926 ..............

Allmänna omkostnader............

Räntor .......................................

Brandkostnader, restaureringsarbeten och vakthållning

vid Sveagruvan samt omkostnader för s/s Braganza »

Summa kronor

Utgående balans:

Förlustbalans från föregående år kronor 4,946,400:6 5

Förlust under året........................ » 295,727: 81 kronor

4,946,400: sb13,

469: 9 5

229,056: 41

53,201: 45

5,242,128: 4 6.

5,242,128: 4 6

Summa kronor 5,242,128:4 6.

Balansräkning per den 30 september 1927.

........... kronor

Tillgångar:

Kolgruvor och fyndigheter på Spetsbergen ................

Anläggningar vid Sveagruvan........................................

Inventarier » » ........................................

Egna fartyg........................................................................

Inventarier i Stockholm ................................................

Kassabehållning i Stockholm ........................................

Förrådslager vid Sveagruvan .......................................

Ej disponerade lånemedel av augusti 1925 (innestående

å likvidatoremas bankräkning) ................................

977,322: so

2,000,000: —

298,090: —

100,000: —

192: —

305: 17

199,031: si

18,770: 7 9

Förlustbalans från föregående år kronor

4,946,400: 6 5

Förlust under året...................

..... »

295,727: 81

»

5,242,128:

46

Skulder:

Summa

kronor

8,835,840:

43.

Aktiekapital:

Preferensaktiekapital...........

750,000: —

Stamaktiekapital ................

..... »

4,250,000: —

kronor

5,000,000:

''_

Statslån ...................................

..... kronor

1,500,000: —

Upplupen ränta ...................

..... »

206,250: —

1,706,250:

.

Lån från rederilånefonden.....

... kronor

66,666: 6 6

Upplupen ränta ...................

7,242: 5 8

»

73,909:

24

Arbetarnas sjukkassa .............

»

27,443:

21

Låneräkning av augusti 1925 kronor

350,000: —

Upplupen ränta .................

»

44,506: 25

»

394,506:

2 5

Diverse skulder ..........................

»

1,633,731:

73

Summa

kronor

8,835,840:

4 3.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 58. 9

Med avseende å likvidationens hittillsvarande förlopp tilläter jag mig hänvisa

till ovan återgivna siffror rörande likvidationsbolagets ekonomiska ställning

samt följande av likvidatorerna den 25 januari 1928 avgivna förvaltningsberättelse:
-

Sveagruvan.

Då likvidatorerna övertogo förvaltningen, var vid Sveagruvan förlagd eu

bevakningsstyrka bestående av en förman och fyra arbetare med familjer.

Denna personal hade under vintern 1925—1926 samt våren 1926 varit sysselsatt

dels med tillsyn och underhåll av anläggningarna vid Sveagruvan

och dels med att utspränga en ny utfraktstunnel till gruva II väster om

den tunnel, som förstördes i samband med gruvbranden 1925. Sistnämnda

arbete hade, när likvidatorerna övertogo förvaltningen, fortskridit sä långt,

att man beräknade vinna förbindelse med de äldre huvudutfraktsvägarna

innanför det ursprungliga brandstället före vinterns inbrott 1926.

Enär resultatet av arbetet med försäljningen av Sveagruvan i väsentlig

mån ansågs avhängigt av möjligheterna till att ingående inspektera anläggningarna,

beslöto likvidatorerna att genom en ökning av personalen vid

Sveagruvan under sommaren 1926 möjliggöra ett snabbare resultat av den

pågående ortdrivningen. En till 6 man uppgående förstärkningspersonal

uppsändes till Sveagruvan i juli månad och anlände dit den 25 i samma

månad. I augusti hade arbetet fortskridit så långt, att man i mitten avmånaden

kunde börja öppnandet av de igensatta orterna i gruvan. Under

arbetets gång fortgick utventilering av gruvan med hjälp av befintliga ventilationsanordningar.

Sedan de igenstängda orterna blivit tillgängliga, företogos

upprepade inspektioner av gruvan. På grund av ras voro emellertid

vissa delar av gruvan icke tillgängliga, varför en fullständig inspektion icke

var möjlig att företaga. Med anledning av de iakttagelser, som gjordes

beträffande de från gruvan utventilerade gaserna, ansågs det senare lämpligt

att tillsluta de delar av gruvan, som icke kunnat inspekteras och där

det följaktligen var ovisst, huruvida brand ännu förefanns.

Då det icke ansågs lämpligt att lämna anläggningarna helt utan tillsyn

under vintern 1926—1927 anställdes för vakthållning under denna tid tvenne

vaktmän, som skulle tillse anläggningarna och fullborda den nya huvudutfraktsorten.

Den 14 mars 1927 meddelade vaktmannen i telegram från den norska

radiostationen vid Green Harbour, att trenne explosioner inträffat i den nya

orten samt att den sista av dessa den 23 januari antänt, varför arbetet måst

inställas. Sedan likvidatorerna med anledning av detta telegram konfererat

med sakkunniga om den sålunda uppkomna situationen och möjligheterna

för eventulla åtgärder, beslöto likvidatorerna att utrusta en expedition bestående

av en gruvingenjör, en telegrafist och fyra man för att med hjälp

av vattenflödena i omkring Sveagruvan belägna fjällpartier under snösmältningen

söka släcka branden i gruvan.

Den sålunda beslutade expeditionen till Sveagruvan framkom dit först

den 10 maj 1927 på kvällen efter en mycket besvärlig resa. Brand förmärktes

då på ett område av cirka 200 kvadratmeter omkring den nya utfraktsstollen

och tunnelns vänstra parallell, varest sandsten och lerskiffer

mellan flötserna III och IV voro starkt upphettade och utvecklade massor

av förbränningsgaser. Byggandet av den beslutade vattenrännan påbörjades

omedelbart och var avslutat den 10 juni. Den 25 juni erhölls tillräckligt

Likvidationens

hittillsvarande

förlopp.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 58.

med smältvatten sä att rännan kunde fyllas. Vatten leddes dels genom

nya sprickor och dels genom Kinanders ort in i gruvan. Det vatten, som

rann ut genom raset omkring utfraktsstollen, hade i början mycket hög

temperatur men denna avtog stadigt allt eftersom avkylningen på grund

av vattenspolningen fortskred. En del vatten rann även genom gamla gruvan

och kom ut genom dess utfraktsstoll, men hade detta vatten icke undergått

någon temperaturförhöjning. Under den första tiden av vattenspolningen

försiggick en rätt kraftig ångbildning, men sedan en kildamm insatts

i nya utfraktsstollen och vattnet började stiga i gruvan förmärktes ingen

ångbildning. Hela gruvan torde hava varit fylld med vattenånga, ty sådan

utträngde till och med genom eu rasspricka över östra delen av gruvan,

det s. k. H-fältet.

Expeditionsledaren meddelade, att till expeditionens avresa den 22 augusti

1027 samhällets bostäder och anläggningar icke tagit minsta skada med

undantag av en mindre, obetydlig sättning av mittelpartiet på kajen. Den

28 augusti återkom expeditionen till Harstad, där den upplöstes.

För ombesörjande av vakthållningen vintern 1927—1928 kvarstannade 2

man vid Sveagruvan.

A nnektionerna.

Vid tidpunkten för likvidatorernas övertagande av förvaltningen fortgick

sedan något mer än ett halvt år behandlingen av inlämnade ockupationskrav

å områden på Spetsbergen inför den för ändamålet tillsatta kommissarien i

Köpenhamn. Från svensk sida hade inlämnats anspråk å trenne områden

inom respektive Braganzadistriktet, Pyramidbergsdistriktet och Ebbadalsdistriktet.

Från kommissarien hade meddelats, att med de svenska delvis

sammanfallande krav anmälts dels av ett skotskt syndikat inom Ebbadalsdistriktet

samt dels av ett ryskt bolag inom Braganzadistriktet. Beträffande

de skotska anspråken hade bolagets styrelse före likvidationen träffat eu

preliminär uppgörelse, innebärande att de svenska anspråken skulle återtagas,

i den mån de sammanföllo med de skottska, mot en kontant gottgörelse från

det skottska syndikatet. Denna likvid har likvidatorerna sedermera mottagit

och å bolagets vägnar bekräftat den ingångna överenskommelsen.

För att undvika ett kostsamt skiljedomsförfarande hade av den danska

kommissarien framlagts förslag om att träffa en godvillig uppgörelse även

med det ryska bolag, som inom Braganzadistriktet anmält anspråk, delvis

sammanfallande med de svenska. Detta förslag avsåg, att de ryska intressenterna

skulle avstå från sina anspråk inom Braganzadistriktet men erhålla

kompensation genom överlåtelse på dem av bolagets anspråk inom Pyramidbergsdistriktet.

För denna överlåtelse skulle därjämte de ryska intressenterna

erlägga viss kontant ersättning. Den föreslagna uppgörelsen syntes

likvidatorerna förmånlig, enär därigenom bolagets rätt till den viktiga

ockupationen inom Braganzadistriktet säkrades för bolaget utan kostnader

för ett eljest nödvändigt skiljedomsförfarande. Bolaget skulle i dess ställe

tillföras eu säker inkomst, varemot skiljedomsförfarandet ju innebar stora

sannolikheter för en till beloppet oviss utgift för bolaget. Definitiv uppgörelse

i denna fråga träffades i Oslo den 23 oktober 1926. Ryssarna överlämnade

den fastställda ersättningen för överlåtelsen av de svenska anspråken

inom Pyramidbergsdistriktet den 1 mars 1927.

Sedan sålunda beträffande annektionerna bolagets anspråk undergått den

förändringen, att bolaget frånträtt vissa av sina anspråk omkring Isfjorden

men i utbyte erhållit förutom viss kontant ersättning äganderätten till det

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 58.

11

ojämförligt viktigaste annektionsområdet omkring Braganzabukten helt klarlagd,

har behandlingen av anspråken slutförts och »hjemmelsdokument» ä

norska regeringens vägnar den 29 augusti 1927 utfärdats å de båda kvarstående

områdena, det ena i Braganzadistriktet och det andra vid Ebbadalen.

För säljning såtgärcler.

Omedelbart efter likvidatoremas övertagande av förvaltningen kungjordes

avsikten att försälja bolagets egendom. Sålunda tillställdes de svenska beskickningarna

i de länder, där intresse för förvärvandet av de svenska tillgångarna

på Spetsbergen kunde förväntas, en kortfattad redogörelse över

tillgångarna med begäran om att undersöka möjligheterna för en försäljning

till köpare inom respektive länder. I samband härmed gingo likvidatorerna

aven i författning om att låta utarbeta en fullständig redogörelse över anläggningarna

vid Sveagruvan avsedd att tillställas eventuella spekulanter.

Denna redogörelse utarbetades även på flera främmande språk.

Likvidatorerna hava vid ett flertal tillfällen fört underhandlingar med

såväl försäljningsagenter som direkta spekulanter. Med anledning av 1927

års riksdags beslut att begära förnyad utredning angående bevarandet av de

svenska stenkolstillgångarna hava likvidatorerna emellertid ansett sig icke

böra upptaga definitiva förhandlingar om försäljning av tillgångarna på

Spetsbergen förrän riksdagen ånyo haft tillfälle taga frågan under omprövning.

Bolagets fartyg Braganza lxade redan av styrelsen upplagts i Tromsö under

tillsyn av fartygets förutvarande befälhavare kapten Svendsen. Likvidatorerna

voro redan från början angelägna om att snarast möjligt söka försälja

Braganza för att undvika de med fartygets tillsyn förenade kostnaderna

samt då det dessutom måste befaras att fartyget oundvikligen måste taga

skada under uppläggning. Något köpeanbud på fartyget erhölls dock ej,

varför likvidatorerna under sommaren 1927 undersökte möjligheten av fartygets

försäljande å offentlig auktion. Detta försäljningssätt avstyrktes dock

av bolagets förbindelser i Norge. Efter utbud till olika intressenter upprättades

den 27 september 1927 genom bolagets ombud i Norge ett avtal om

fartygets föi*säljning före den 15 nästpåföljande oktober för eu köpeskilling

av 23,000 norska kronor.

Bokslut.

Då avräkning med den under våren 1927 till Spetsbergen översända personalen

icke kunde göras per den 30 juni, vilken dag enligt bolagets ordning

bokslut skall göras, samt bolaget icke drivit någon rörelse, som krävde

boksluts upprättande per viss dag för resultatets konstaterande, hava likvidatorerna

avsett göra bokslut vid 1927 års utgång. På grund av handelsdepartementets

önskan att erhålla bokslut i så god tid att detta kunde biläggas

blivande proposition till årets riksdag, hava likvidatorerna nu låtit

uppgöra bokslut per den 30 september 1927, varigenom slutlig avräkning

med den då från Spetsbergen återkomna personalen kunnat intagas i bokslutet.

Bokslut per den 31 december 1927 har ej medhunnits, enär trots

försök för fullständigt boksluts upprättande erforderliga uppgifter från bolagets

norska ombud ej kunnat erhållas.

Till balansräkningen per den 30 september 1927 vilja likvidatorerna göra

följande påpekanden.

Det bokförda värdet å kolgruvor och fyndigheter å Spetsbergen har

minskats med de belopp, som enligt ovan erhållits vid uppgörelse med det

s. 12 Kontrollera mot PDF

departements
chefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 58.

skotska syndikatet och de ryska intressenterna. Minskningen i inventarievärdena

har föranletts av försäljningar och förbrukning. Likvidatorna hava

ej haft tillfälle att personligen besiktiga omfattningen och beskaffenheten av

bolagets anläggningar och förråd å Spetsbergen, varför likvidatorerna varit

i fråga om dessa tillgångar hänvisade till bolagets förutvarande räkenskaper.

I den i balansen som diverse skulder upptagna posten å 1,633,731 kronor

73 öre utgör ett belopp av 44,658 kronor 51 öre en sedan flera år tillbaka

i bolagets räkenskaper upptagen skuld till okänd fordringsägare och hava

likvidatorerna på grund av inhämtade upplysningar anledning antaga, att

något betalningsanspråk för ifrågavarande belopp icke kommer att mot

bolaget framställas.

Efter ansökan av likvidatorerna har Stockholms rådhusrätt den 8 januari

1927 utfärdat kallelse å bolagets okända borgenärer att senast sista helgfria

lördagen i januari månad år 1928 anmäla sina fordringar hos rätten.

Jag anser mig slutligen böra komplettera den i kommerskol legii förberörda

skrivelse lämnade uppgift å svensk kolnotering eif västkusthamn för stora

engelska ångkol med den för tiden november 1927—5 januari 1928 gällande

noteringen å dylika kol:

Nov.

Dec.

5/l2-

10/l2

”/l.

19/,., _

"/«»-

37m

7i—

7*

Northumberlandkol.........

It).75

17.80

It). 91

17.14

17.85

17-80

17.88

Durhamkol.....................

18.49

18.58

18.25

18.25

18.24

19.5 7

19.es

I den motion (1:99), som föranlett 1927 års riksdags nu ifrågavarande

skrivelse, hava framhållits vissa nytillkomna omständigheter, som, sedan

riksdagen år 1926 hade att taga ställning till) frågan om bevarandet

åt Sverige av stenkolstillgångarna på Spetsbergen, enligt motionärernas

mening ytterligare talade för att fyndigheterna borde bibehållas i svensk

ägo. I detta avseende har till en början, under erinran om den engelska

kolstrejken år 1926, framhållits den betydelse dispositionsrätten över

dessa stenkolstillgångar kunde få under i framtiden eventuellt uppkommande

liknande situationer. Vidare har, i anledning av de framsteg de s. k. direkta

järnframställningsmetoderna gjort, påpekats, att tillgången på spetsbergskol

kunde bliva av betydelse för tillgodogörande i förädlad form av

järnmalmsfyndigheterna i norra Sverige. Slutligen hava såsom en omständighet

av särskild vikt vid nu förevarande frågas bedömande framhållits

de senare årens stora framsteg i avseende på lösningen av problemet att

framställa flytande bränslen ur stenkol.

För egen del har riksdagen erinrat om att det i 1926 års proposition

framlagda förslaget till uppgörelse om fyndigheternas överlåtande på

statsverket förutsatte ett kapitalutlägg av 375,000 kronor, vartill komme

vissa årliga administrationskostnader, som borde kunna hållas inom en mycket

begränsad ram. I anslutning härtill har riksdagen framhållit den möjlighet,

som sålunda syntes föreligga att utan större kostnad tillsvidare bibehålla

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 58.

dessa koltillgångar i avvaktan på, bland annat, ett närmare klarläggande

av de motionsvis berörda, mycket aktuella problemen om kolets framtida

industriella användning, av vilkas lösning frågan om spetsbergsfyndigheternas

framtida värde syntes vara till en viss grad avhängig.

I anledning av vad sålunda i motionen och riksdagsskrivelsen anförts i

fråga om nyss angivna problem hade det givetvis varit i högsta grad önskvärt,

om någon närmare utredning i dessa avseenden redan nu hade kunnat

åvägabringas. Emellertid har, vad särskilt angår lösningen av problemet

att framställa flytande bränslen ur stenkol, kommerskollegium uttalat, att,

så vitt kollegium hade sig hekant, tillräckliga uppgifter icke syntes finnas

tillgängliga i den tekniska litteraturen för att en beräkning angående spetsbergskolens

förhållande till dessa oljeframstäl 1 ningsprocesser för närvarande

skulle kunna utföras. Jag vill i detta sammanhang omförmäla, att en vid

ingenjörsvetenskapsakademiens kraft- och bränsleutredning anställd tjänsteman,

bergsingenjören A. Hallbäck, som år 1918 företagit vissa prov å spetsbergskol,

till mig den 25 januari 1928 överlämnat en promemoria angående

möjligheterna för oljeutvinning ur stenkol med särskild hänsyn till spetsbergskolen.

I denna promemoria, varav utdrag torde få såsom bilaga A

fogas till dagens protokoll, lämnas en redogörelse över olika metoder avseende

en förädling av stenkol under utvinnande av motorbränslen och

framhålles däri, hurusom den tekniska utvecklingen inom området av kolens

förädling för närvarande är synnerligen stark och att nya metoder med

lovande utsikter äro under utprovning, till en del redan i storindustriell

skala. Otänkbart är ju icke, framhålles det, att någon av dessa nya metoder

kan komma att så utvecklas och med sådan fördel tillämpas på spetsbergskolen,

att nackdelarna av Spetsbergens nordliga och avskilda läge vid

en konkurrens med de naturliga mineraloljorna och med den »konstbensin»,

som — exempelvis i Tyskland — framställes i storindustriell skala och av ett

billigt råmateriel, kunna bliva kompenserade. Någon säker hållpunkt för

ett dylikt antagande syntes dock icke förefinnas. över huvud taget kunde

något positivt uttalande angående möjligheten att med fördel tillämpa någon

av de nyare metoderna å spetsbergskol icke på basis av hittills föreliggande

material göras.

Beträffande de övriga skäl för ifrågavarande kolfyndigheters bevarande i

svensk ägo, som anföras i motionen, anser jag mig icke nu kunna göra

något uttalande.

I åberopade skrivelse har riksdagen i avseende å den begärda utredningen

uttalat, att därvid borde särskilt undersökas, huruvida icke på

grundval av det hittillsvarande bolaget en nybildning under statens medverkan

av ett liknande företag kunde åstadkommas. Tidigare från olika

näringssammanslutningar gjorda uttalanden syntes nämligen riksdagen giva

viss rätt antaga, att på enskilt håll intresse alltjämt skulle förefinnas och

komma att ådagaläggas för ifrågavarande koltillgångars fortsatta bevarande

åt landet. Under alla förhållanden borde enligt riksdagens mening fast
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kunyl. Maj;ts proposition Nr 58.

hållas, att den ytterligare kapitalinsats, som från statens sida kunde påräknas,

inåste bliva tämligen begränsad.

Med anledning av vad sålunda från riksdagens sida uttalats vill jag

till en början framhålla, att svenska köpare av ifrågavarande koltillgångar

å Spetsbergen icke för närvarande torde finnas. Åtminstone hava

t lagra sadana hittills icke framträtt, ehuru vissa förfrågningar i saken gjorts

fiån min sida. För att koltillgångarna skola kunna fortfarande bevaras i

svensk ago, läiei det därför vara nödvändigt att det för inköpet erforderliga

kapitalbeloppet praktiskt taget helt tillskjutes av staten i avvaktan på att,

under i framtiden eventuellt förändrade förhållanden, intresse för saken åter

må komma till synes från enskilt svenskt håll. Härvid är emellertid att

märka, att den i ovan åberopade proposition (nr 195) till 3 926 års riksdag

föreslagna formen för statens övertagande av företaget, nämligen att staten

skulle för visst pris övertaga fordringsrätten från de huvudsakliga enskilda

fordringsägarna samt erhålla de av dem ägda stamaktierna i bolaget, icke

längre är användbar sedan på grund av 1926 års riksdags beslut bolaget

enligt till registreringsmyndigheten gjord anmälan trätt i likvidation. En

formlig försäljning av företaget lärer sålunda nu vara ofrånkomlig.

Vid angivna förhållanden hava under den tortsatta beredningen inom

handelsdepartementet av detta ärende förhandlingar förts med likvidatorerna

iörande överlåtande å ett nytt för ändamalet bildat aktiebolag av de likvidationsbolaget

tillhöriga områdena a Spetsbergen, till vilka såsom förut nämnts

likvidationsbolagets rätt blivit tryggad genom av norska regeringen den 29

augusti 1927 utfärdade »hjemmelsdokument». Såsom resultat av de förda

förhandlingarna hava likvidatorerna till mig överlämnat ett den 10 januari

1928 dagtecknat försaljningsanhud å ifrågavarande båda områden, vilka äro

belägna det ena omkring Braganzabukten (Braganzavågen) och den inre

delen av Lagfjorden samt det andra omkring Ebbadalen (Ebbabreen) och vilka

i »hjemmelsdokumenten» benämnts »Indre Lågfjord» och »Indre Billefjord».

Enligt försäljningsanbudet, vilket torde få såsom bilaga B fogas till dagens

protokoll, skulle dessa områden, med allt vad därå finnes av fast och lös

egendom i vid tillträdet befintligt skick och med den rätt likvidationsbolaget

därtill äger, av likvidationsbolaget överlåtas för en köpeskilling av 850,000

kronor att erläggas senast den 30 april 1928 samt i övrigt på följande

villkor. Eventuella av försäljningen föranledda avgifter till norska myndigheter

ävensom alla skatter för egendomen ä Spetsbergen, förfallande efter den 30

april innevarande år, betalas av köparen, som jämväl från sagda dag svarar

för arvodet till det ombud i Norge, som författningsenligt måste finnas. Avlöning

och övriga kostnader för den nuvarande till två man uppgående

vaktpersonalen vid gruvan å Spetsbergen bestridas intill den 30 april 1928

av likvidationsbolaget och därefter av köparen. Enligt avtal med aktiebolaget

Isfjorden-Belsund upphör all skyldighet att till sagda bolag erlägga

royalty för i likvidationsbolagets gruvor å Spetsbergen brutna stenkol.

Likvidationsbolagets arkiv och övriga handlingar överlämnas efter likvidationens

avslutande till köparen. Den försålda egendomen skall av köparen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 58.

tillträdas den 1 januari 1929 eller den tidigare dag, som köparen äger bestämma;

dock att likvidationsbolaget ej är skyldigt att efter den 30 april

1928 vidtaga några åtgärder för spetsbergstillgångarnas vård eller tillsyn,

men köparen däremot berättigad vidtaga de åtgärder härför, som han finner

erforderliga, varvid köparen må utan ersättning disponera över likvidationsbolagets

å Spetsbergen befintliga förråd och anläggningar.

Anbudet är från likvidatorernas sida bindande under förutsättning att

riksdagen före den 1 april 1928 anvisar erforderliga medel samt köpekontrakt

utväxlas och likvid sker senast den 30 april 1928.

Av eu under förhandlingarna med likvidatorerna gjord uppställning över

1 ikvi dationsbolagets beräknade skulder per den 30 april 1928 framgår, att

den totala skuldbördan, frånsett aktiekapitalet, då skulle uppgå till 3,890,460

kronor 42 öre, därav 2,376,470 kronor 38 öre till svenska staten, 1,480,691

kronor 83 öre till vissa större enskilda fordringsägare samt 33,304 kronor

21 öre till andra fordringsägare. Statens fordran består av följande tre

poster: statslån av 1923 och 1924 jämte oguldna räntor 1,750,000 kronor,

järnvägsstyrelsens fordran jämte oguldna räntor 394,270 kronor 38 öre samt

statslån av augusti 1925 jämte oguldna räntor 232,200 kronor. Därvid är

att märka, att sistnämnda lån liksom ett samtidigt av de större enskilda

fordringsägarne till bolaget lämnat lån, utgörande jämte oguldna räntor

174,556 kronor 25 öre, beviljats med förbehåll om förmånsrätt framför äldre

krediter. Vidare må framhållas, att det vid beräkningen förutsatts, att

resterande kapital, 66,666 kronor 66 öre, å bolagets rederilån jämte oguldna

räntor, per den 30 april 1928 uppgående till 9,388 kronor 88 öre, sistnämnda

dag till fullo skola inbetalas av borgensmännen för lånet, varför och då dessa

jämväl i övrigt äga betydande fordringar å bolaget nämnda båda belopp, tillhopa

76,055 kronor 54 öre, inräknats bland skulderna till bolagets större enskilda

fordringsägare. Slutligen må framhållas, att nu återstående ej disponerade

belopp, omkring 19,000 kronor, å den ovan omförmälda i augusti

1925 till bolaget beviljade kredit beräknats att jämte köpeskillingen —

23,000 norska kronor — för numera försålda fartyget Braganza, för vars

anskaffande berörda rederilån på sin tid beviljats, skola förslå till täckande

av de utgifter, som likvidatorerna, i händelse försäljning sker enligt omförmälda

anbud, ytterligare hava att bestrida. Det av 1926 års riksdag

anvisade reservationsanslaget å 105,000 kronor till åtgärder för avvecklande

av statens engagemang i svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen har däremot

beräknats icke till någon del skola behöva av likvidatorerna tagas i

anspråk.

För ett närmare bedömande av likvidatorernas försäljningsanbud har samtidigt

med förberörda uppställning rörande likvidationsbolagets skulder uppgjorts

en plan å utdelning den 30 april 1928 till likvidationsbolagets fordringsägare

av den i anbudet bestämda köpeskillingen, 850,000 kronor, efter

enahanda grunder som gälla för upprättande av utdelningsförslag i konkurs.

Enligt denna plan skulle de mindre fordringsägare, vilka icke deltagit i

överenskommelsen om förmånsrätt för den bolaget i augusti 1925 beviljade

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 58.

krediten, först äga av köpeskillingen utbekomma vad som i proportion till hela

skuldbördan belöper å deras fordringar. Därefter skulle staten och likvidationsbolagets

enskilda kreditgivare äga till fullo återbekomma den bolaget i

augusti 1925 beviljade krediten jämte ränta. Slutligen skulle vad som

sedan återstår fördelas mellan staten och de enskilda fordringsägarna i proportion

till vederbörandes oprioriterade fordringar hos likvidationsbolaget.

De belopp, som enligt utdelningsplanen skulle komma att utgå till fordringsägarna,

framgå av följande sammanställning.

: i.

j II.

j in.

Fordrings-

belopp

Utdelning

Utdelning i

procent å

fordrings-

kronor

öre

kronor

öre

belopp

%

Mindre fordringsägare, som ej deltagit i över- enskommelsen om förmånsrätt för den i

augusti 1925 beviljade krediten ...............

33,304

21

7,276

40

21.85

Lån av augusti 1925

a) stateu: lån 200,000 kronor jämte ränta

232,200

232,200

100

b) större enskilda kreditgivare: lån 150,000

kronor jämte ränta...........................

174,556

25

174,556

25

100

Äldre större krediter, lämnade av

a) staten ............................................

2,144,270

38

270,933

88

12.64

b) enskilda ..........................................

1,306,135

5 8

165,033

47

12.64

Summa I—III kronor

3,890,466

42

850,000

—

Staten skulle enligt förestående bekomma 503,133 kronor 88 öre (232,200 +

270,933: 8 8) och de större enskilda fordringsägarna 339,589 kronor 72 öre

(174,556: 25 + 165,033: 47). Sammanlagt skulle till enskilda fordringsägare

komma att utgå 346,866 kronor 12 öre eller i runt tal 350,000 kronor.

Det belopp, som enligt utdelningsplanen skulle komma likvidationsbolagets

samtliga enskilda fordringsägare till godo, understiger sålunda med i runt

tal 25,000 kronor det kapitalutlägg till de större enskilda fordringsägarna,

som enligt det till 1926 års riksdag i proposition nr 195 framlagda förslaget

till uppgörelse erfordrades för fyndigheternas överlåtande på staten. Härvid

må emellertid erinras, att det år 1926 ifrågasatta kapitalutlägget uträknades

med utgående från ett totalvärde per den 1 juni 1926 på bolagets

samtliga tillgångar av 1,000,000 kronor, under det att köpeskillingen för de

tillgångar, varom nu är fråga, i försäljningsanbudet upptagits till 850,000

kronor. De tillgångar, anbudet avser, äro visserligen något mindre än de,

som ingingo i 1926 års förslag till uppgörelse, i det att dels, såsom av den

ovan lämnade redogörelsen framgår, rättigheterna till ett par mindre

betydande områden utan större värde, nämligen Pyramidberget och en

del av området vid Ebbadalen, försålts, dels ock i det nu avgivna anbudet

icke ingår annat än tillgångarna å Spetsbergen jämte likvidationsbolagets

arkiv och övriga handlingar. Men å andra sidan har äganderätten

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 58.

till det ojämförligt viktigaste och värdefullaste området, nämligen Braganzadistriktet,

ävensom till det i anbudet innefattade området omkring Ebbadalen

blivit fullt tryggad, varförutom nu bortfallit den år 1926 åt borgensmännen

för rederilånet betingade förmånen, att deras borgensansvar skulle

avvecklas efter de regler, som skulle gälla, därest till säkerhet för lånet

framför borgen funnes inteckningar gällande med bästa rätt i fartyget

Braganza till belopp motsvarande den oguldna delen av rederilånet. Da

bolagets tillgångar på annan ort än Spetsbergen endast bestå av vissa kontorsinventarier

och dylikt, saknar den uppställda begränsningen i detta avseende

varje betydelse.

Innan jag går att yttra mig över, huruvida staten bör medverka vid bildandet

av ett nytt aktiebolag med ändamål att övertaga det gamla bolagets

tillgångar å Spetsbergen i enlighet med det anbud, som nu föreligger, anser

jag mig böra något närmare uttala mig om de utgifter, som för tillgångarnas

fortsatta bevarande kunna beräknas under de närmaste åren

bliva för det nya bolaget erforderliga.

Till en början må då framhållas, att det synes vara något ovisst, huruvida

de i bergverksordningen för Spetsbergen meddelade övergångsbestämmelserna,

vilka tillerkänna förste ockupant vissa särskilda förmåner, gälla

även för person eller företag, som genom överlåtelse från förste ockupant

kommit i besittning av område å Spetsbergen, eller med andra ord, huruvida

dessa förmåner äro att hänföra till förste ockupanten personligen eller

till det område, som av honom ockuperats. Denna fråga, vars avgörande

torde ankomma på vederbörande norska myndigheter och med avseende varå

full visshet icke på sakens nuvarande ståndpunkt kan erhållas, lärer nu

böra lämnas öppen. Sedan emellertid min uppmärksamhet blivit fäst på

spörsmålet, har jag ansett försiktigheten bjuda att tillsvidare räkna med

att den tolkning av övergångsbestämmelserna är riktig, som i förevarande

fall kan anses såsom mindre gynnsam eller att omförmälda förmåner icke

komma ny ägare till godo. Från denna utgångspunkt har jag låtit sakkunnig

person verkställa en undersökning rörande de åtgärder, som vid

överlåtelse å ett nytt bolag av svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergens i

likvidation kolfyndigheter kunna bliva erforderliga för bevarandet av rätten

till desamma.

Av den med ledning av bestämmelserna i bergverksordningen för Spetsbergen

verkställda undersökningen har framgått följande.

Det nya bolaget torde, för att hindra utomstående att göra intrång, vara

nödsakat att, innan äganderätten till marken övergår till detsamma, på

marken angiva och utmärka de platser, där fyndighet, som bolaget vill

lägga till grund för blivande utmål, anträffats. Om detta arbete utföres

t. ex. sommaren 1928 i augusti månad, skall skriftlig anmälan därom göras

hos bergmästaren inom 10 månader, således senast i juni 1929 (bergverksordningen

§ 9:1). Inom 5 år från fyndplatsernas utmärkande eller senast

i augusti månad 1933 skall ansökan om utmål vara bergmästaren tillhanda

Bihang till riksdagens protokoll 199.$. 1 samt. 48 häft. (Sr öH) 8

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 58.

(§ 10:2). Samtidigt skall såsom kostnad för ett antaget antal av 10 utmål

erläggas 2,300 kronor.

Därest såsom nämnts ansökan om utmål ingives till bergmästaren i augusti

1933, lärer utmålsförrättning tidigast kunna äga rum år 1934 (§ 11) och sådan

förrättning vinna laga kraft tidigast 6 månader efter densamma, alltså på

nyåret 1935 (§ 13). Vid denna tidpunkt inträder skyldighet att för varje utmål

erlägga en årlig avgift av intill 500 kronor; för 10 utmål alltså intill

5,000 kronor per år (§ 17). Fyra år räknat, från den 1 oktober året efter

det, då utmålsförrättningen vunnit laga kraft — alltså 4 år efter den 1 oktober

1936 eller den 1 oktober 1940 — skall gruvarbete igångsättas i sådan omfattning,

att för varje följande femårsperiod användas minst 1,500 dagsverken

till gruvarbete inom varje utmål.

Till jämförelse med vad sålunda anförts vill jag nämna, att, därest den

andra tolkningen av övergångsbestämmelserna till berg ver ksordningen är

riktig och förste ockupants rätt sålunda efter överlåtelse tillkommer ny

ägare, ''ingivandet av ansökan om utmål kan uppskjutas intill 10 år efter

»hjemmelsbrevs» utfärdande, d. v. s. intill den 29 augusti 1937, i följd varav

ovan angivna tidpunkter för utmålsförrättning och igångsättande av gruvarbete

förskjutas i motsvarande mån eller med 4 år. Enligt denna tolkning

skulle vidare intill utgången av nyssberörda frist för ansökan om utmål

och, försåvitt sådan ansökan göres i rätt tid, intill dess utmålsförrättningen

vunnit laga kraft, det nya bolaget äga ensamrätt till »sökning» och gruvdrift

inom sitt område. Några arbeten skulle bolaget därför icke behöva

verkställa förrän sommaren 1937 i och för den ansökan om utmål, som då

måste göras.

Med utgångspunkt från den sålunda gjorda undersökningen har jag verkställt

en beräkning av de kostnader, som under en 10-årsperiod framåt kunna

tänkas uppkomma för det nya bolaget. Resultatet av denna beräkning framgår

av följande sammanställning:

Fasta årliga kostnader:

Skatt i Norge (1926 3,290 norska kronor) ................ 4,000: —

» » Sverige .............................................................. 0: —

Fast ombud i Norge ........................................................ 3,500: —

Administration i Sverige (ingen kontorslokal eller

fast personal; styrelseuppdrag, bokföring och revision

skötas som bisysslor)........................................... 5,000: —

Kronor 12,500: —

För 10 år

125,000: —

15,000: —

Utmålsavgift 1935—1937 å 5,000: - Tillfälliga kostnader:

Expedition till Spetsbergen 1928 ...

Avgift för ansökan om utmål 1933

Expedition till Spetsbergen 1934 ...

Oförutsedda utgifter ...........................

20,000

2,300

20,000

17,700

Summa kronor 200,000

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 58.

Kostnaderna för de närmaste 10 åren skulle sålunda kunna antagas uppgå

till omkring 200,000 kronor. Jag förutsätter härvid, liksom min företrädare

i ämbetet vid framläggandet av 1926 års förslag i denna fråga, att ständig

bevakning icke anordnas å Spetsbergen.

När jag nu går att för egen del angiva min ståndpunkt i denna fråga,

finner jag mig till en början böra uttala, att utsikterna till avkastning av

nya kapitalinvesteringar i det ifrågavarande företaget måste anses synnerligen

ovissa och att starka betänkligheter därför kunna resas mot dylika.

Av de gjorda kostnadsberäkningarna för ett fortsatt bevarande i svensk ägo

av koltillgångarna synes emellertid framgå, att kostnaderna ligga inom sådana

gränser, som 1927 års riksdag vid avlåtandet av sin meromnämnda skrivelse

torde hava förmenat vara rimliga. Med hänsyn till den ståndpunkt riksdagen

intagit till frågan och då överlåtelsen torde kunna genomföras på ett

sådant sätt, att den kontanta kapitalinsats, soin i förevarande fall erfordras,

kan stanna vid något över hälften av den ifrågasatta köpeskillingen, synes

mig förslag om statens medverkan till bildande av ett nytt bolag för koltillgångarnas

övertagande i enlighet med det föreliggande anbudet böra

bringas under riksdagens prövning.

Denna statens medverkan skulle enligt min mening lämpligen böra ske

på följande sätt. Den del av köpeskillingen, som enligt ovan omförmälda

utdelningsplan belöper å staten såsom fordringsägare i det gamla bolaget eller

i runt tal 500,000 kronor, skulle av det nya bolaget övertagas såsom lån

mot vederbörlig förskrivning. Att jag även i fråga om den del av det

staten tillkommande utdelningsbeloppet, som belöper å järnvägsstyrelsens

fordran hos det gamla bolaget, anser mig kunna förorda ett dylikt arrangemang,

beror därpå, att, enligt inhämtad upplysning, den järnvägsstyrelsens

utgift, varigenom fordran uppkommit, belastat järnvägsstyrelsens kolkonto

för vederbörande år och att samma fordran sålunda i själva verket kan betraktas

såsom om den vore i järnvägsstyrelsens räkenskaper avskriven. Genom

berörda överflyttning av skuld till ett belopp av omkring 500,000 kronor,

vartill riksdagens bemyndigande lärer böra utverkas, minskas det belopp,

som det nya bolaget behöver för köpeskillingens erläggande disponera, till

350,000 kronor. Detta belopp anser jag böra tillskjutas genom aktieteckning

i det nya bolaget. Utöver en kapitalinsats å sist sagda belopp erfordras,

såsom redan nämnts, medel för bestridande av det nya bolagets utgifter

under de närmaste åren. Enligt ovan anförda beräkning skulle dessa för

en 10-årsperiod framåt komma att belöpa sig till omkring 200,000 kronor.

Förhållandena kunna emellertid under loppet av eu så pass lång tidrymd

undergå betydande förändringar. Jag håller dock före, att den nu beräknade

utgiftssumman icke skall komma att behöva överskridas. Därest likväl

branden i Sveagruvan mot förmodan icke skulle vara släckt och särskilda

expeditioner till Spetsbergen med anledning härav erfordras, kunna kostnaderna

ju tänkas uppgå till högre belopp än vad som nu beräknats. Men

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 58.

å andra sidan bör en minskning av det för bestridande av utgifter erforderliga

kapitalet uppkomma, därest anläggningarna å Spetsbergen utarrenderas, såsom

det med hänsyn till deras vård och underhåll synes önskligt. Vid angivna

förhållanden anser jag det icke lämpligt att för nu ifrågavarande ändamål

beräkna medel för längre tid än 5 år. Det för denna tid erforderliga beloppet,

vilket lämpligen torde böra upptagas med 100,000 kronor, anser jag

böra, i likhet med omförmälda belopp å 350,000 kronor, tillskjutas genom

aktieteckning. Av riksdagen bör sålunda utverkas bemyndigande för Kungl.

Maj:t att låta teckna aktier intill ett belopp av 450,000 kronor i det nya

bolaget.

För likvidering av dessa aktier synes mig i första hand böra tagas i anspråk

det av 1926 års riksdag anvisade reservationsanslaget å 105,000 kronor

till åtgärder för avvecklande av statens engagemang i svenska stenkolsaktiebolaget

Spetsbergen, vilket anslag, enligt vad jag tidigare framhållit,

hittills icke till någon del utnyttjats. I detta sammanhang vill jag framhålla,

att storleken av detta anslag, vilket utgått av skattemedel, ungefär

motsvarar det belopp, som beräknats bliva erforderligt för bestridande av

det nya bolagets utgifter under de. närmaste 5 åren. Jämte medgivande av

riksdagen att för aktieteckning anlita nämnda anslag torde för samma

ändamål ett belopp av 345,000 kronor böra äskas av riksdagen att uppföras

å riksstaten för budgetåret 1928—1929 under utgifter för kapitalökning och

rubrik »Statens aktier». Med hänsyn till de ovissa förräntningsmöjligheterna

i avseende å förevarande kapitalinvestering torde beloppet böra utgå

av andra statsinkomster än lånemedel. Enligt vad chefen för finansdepartementet

meddelat, kunna för täckande av utgiftsposten ifråga, vilken icke

upptagits i statsverkspropositionen, medel beredas å riksstaten.

Såsom av det föregående framgår, skulle nyssnämnda belopp av 345,000

kronor behöva tagas i anspråk redan den 30 april 1928. Det för ändamålet

äskade anslaget skulle emellertid bliva tillgängligt först med det nya budgetårets

ingång, d. v. s. den 1 juli 1928. Vid sådant förhållande torde, vid

bifall till det föreliggande förslaget, det ifrågavarande beloppet böra förskottsvis

utanordnas av anslaget till oförutsedda utgifter för att omedelbart efter

ingången av nästkommande budgetår ersättas sagda anslag av de medel,

som må av riksdagen beviljas.

Jag vill slutligen tillägga, att det torde få ankomma på Kungl. Maj:t

att utfärda instruktion för de representanter för staten, vilka böra tillsättas

i det nya bolaget.

Under åberopande av vad jag här ovan anfört hemställer jag alltså, att.

Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, för fortsatt bevarande i svensk ägo av

svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergens i likvidation tillgångar å Spetsbergen,

låta teckna aktier till ett belopp av intill 450,000 kronor i ett tillämnat

aktiebolag med ändamål att övertaga berörda tillgångar samt att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 58.

•21

lämna medgivande för det nya bolaget att mot vederbörlig förskrivning

övertaga det belopp, som vid utdelning i huvudsaklig överensstämmelse med

ovan omförmälda utdelningsplan kan tillkomma staten såsom fordringsägare

hos svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen i likvidation,

dels medgiva, att det å riksstaten för budgetåret 1926—1927 anvisade reservationsanslaget

å 105,000 kronor till åtgärder för avvecklande av statens

engagemang i svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen må anlitas för likvidering

av aktier i det nya bolaget,

dels ock för sistberörda ändamål å riksstaten för budgetåret 1928—1929

bland utgifter för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag av 345,000

kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition skall till riksdagen avlåtas

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Einar Engelstedt.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 58.

Bilaga A.

V. P. M.

tili.^err statsrå<*et och chefen för handelsdepartementet angående

möjligheterna för oljeutvinning ur stenkol med särskild hänsyn

till spetsbergskolen.

Vid den internationella kolkonferens, som avhölls i Pittsburgh Pa under

Uden 15 19 november 1926, deltog undertecknad såsom delegerad för

Sverige. Inom det omfattande programmet för denna konferens koinmo

problemen angående stenkolens förädling och möjligheterna att ur desamma

erhålla oljor och andra värdefulla produkter att intaga ett mycket

uppmärksammat rum. De synpunkter, som här nedan framföras, äro baserade

på de erfarenheter och rön, som framlades vid denna konferens

samt på upplysningar erhållna från andra håll. Även anföras vissa egna

undersökningar beträffande spetsbergskol.

De metoder av betydelse, som tills dato äro kända, avseende en bearbetning

av stenkol för erhållande av förädlade produkter, såsom oljor och

dylikt, kunna hänföras till någon av följande huvudgrupper.

1. Förgasningsmetoder.

a) Destillation vid hög temperatur (I regel cirka 1200° C.).

W » _ » låg » (I regel cirka 500—600° C.).

c) Fullständig förgasning.

2. Syntetiska direkta metoder (Hydrering av stenkol).

3. Syntetiska indirekta metoder.

4. Kombinationer mellan vissa av dessa metoder.

Beträffande de olika metoderna må i korthet anföras följande.

Sammanfattning.

En kortfattad redogörelse har i det föregående lämnats över olika metoder

avseende en förädling av stenkol under utvinnande av motorbränslen.

Utav tidigare kända metoder härför har särskilt lågtemperaturdestillationen,

som i allmänhet tillämpas för erhållande av olja ur bituminösa

skiffrar, tilldragit sig intresse. Lågtemperatursdestillation med vissa spetsbergskol

har vid av mig utförda tidigare försök givit mycket låga tjäroljeutbyten.

Härav få dock ej alltför vittgående slutsatser dragas, enär de därvid

undersökta kolproven antagligen icke äro representativa för fyndigheten

i sin helhet. Om högre utbyten skulle kunna ernås med kol från

andra delar av fyndigheten synes mig lågtemperaturdestillation tänkbar

såsom ett första led i kombination med exempelvis någon av nedannämnda

metoder.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Rungt. AIaj:ts proposition Nr 58.

Under de senast förflutna åren liava två — eller om man så vill tre —

metoder utvecklats, vilka väckt synnerligen stor uppmärksamhet och som

skulle kunna tänkas tillämpliga på spetsbergskolen enbart eller i kombination

med lågtemperaturdestillation. Dessa äro

a. Bergius-metoden, utarbetad av doktor Fr. Bergius samt den i anslutning

härtill av I. G. Farbenindustrie vidare utvecklade metoden.

b. Professor Fr. Fischers metod.

Bergius-metoden avser att genom inverkan av väte på malet stenkol,

uppslammat i olja, vid högt tryck och i''elativt hög temperatur direkt överföra

en del av kolet i Bytande produkter av petroleumartad karaktär.

I G. Farbenindustries metod, som är en vidare utveckling av Bergius-me

toden, skiljer sig från denna huvudsakligen däruti, att vätet får inverka

på brunkol i närvaro av vissa ämnen, katalysatorer, varigenom processen

påskyndas och lättare behärskas. Omfattande fabriksanläggningar för industriell

tillverkning äro redan under uppförande och delvis tagna i drift

i Tyskland.

Professor Fischers metod avser att genom inverkan av vissa ämnen,

katalysatorer, vid vanligt tryck och relativt låg temperatur omvandla en

gasformig blandning av koloxid och väte till petroleumartade produkter.

Stenkol eller koks utgör i regel utgångsmaterialet för framställningen av

erforderlig koloxid och väte. Eu försöksanläggning är under utförande.

Den tekniska utvecklingen inom området av kolens förädling är emellertid

för närvarande synnerligen stark och nya metoder med lovande utsikter

äro under utprovning till en del redan i storindustriell skala. Otänkbart

är ju icke att någon av dessa nyare metoder kan komma att så ut

vecklas och med sådan fördel kunna tillämpas på spetsbergskolen, afl,

nackdelarna av Spetsbergens nordliga och avskilda läge vid en konkurrens

med de naturliga mineraloljorna och den i storindustriell skala av ett billigt

råmaterial i exempelvis Tyskland framställda konstbensinen bliva

kompenserade. Någon säker hållpunkt för ett dylikt antagande synes mig

emellertid icke förefinnas. Av viss betydelse kan å andra sidan kanske

det förhållandet vara, att kostnaden för råmaterialet synes utgöra en relativt

mindre del av de sammanlagda framställningskostnaderna vid en dylik

fabrikation.

Något positivt uttalande angående möjligheten att med fördel tillämpa

någon av de nyare metoderna å spetsbergskol torde emellertid på basis av

hittills föreliggande material icke kunna göras.

Stockholm den 25 januari 1928.

A. HALLBÄCK.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Rungt. Maj:ts proposition Nr 5$.

Bilaga B.

Undertecknade likvidatorer för Svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen

i likvidation förbinda sig härmed att till svenska staten eller till köpare,

som staten anvisar, försälja likvidationsbolaget tillhöriga områden å

Spetsbergen, nämligen ett område omkring Braganzavågen och den inre

delen av Lågljorden samt ett område omkring Ebbabreen, å vilka båda

områden »kjemmelsdokument» på norska regeringens vägnar utfärdats

den 29 augusti 1927, med allt vad å nämnda områden finnes av fast och

lös egendom i vid tillträdet befintligt skick och med den rätt likvidationsbolaget

därtill äger, under löljande villkor:

1. Köpesumman skall utgöra åttahundrafemtiotusen (850,000) kronor

och erläggas senast den 30 april 1928.

2. Eventuella av försäljningen följande avgifter till norska myndigheter

ävensom alla skatter för egendomen å Spetsbergen, förfallande efter

den 30 april 1928 betalas av köparen, som jämväl från sagda dag svarar

för arvodet till det ombud i Norge, som författningsenligt måste finnas.

3. Avlöning och övriga kostnader för den nuvarande till två man uppgående

vaktpersonalen vid gruvan å Spetsbergen bestridas intill den 30

april 1928 av likvidationsbolaget och därefter av köparen.

4. Enligt avtal med aktiebolaget Isijorden-Belsund upphör all skyldighet

att till sagda bolag betala royalty för i likvidationsbolagets gruvor å

Spetsbergen brutna stenkol.

5. Likvidatorerna förbinda sig att efter likvidationens avslutande till

köparen överlämna bolagets arkiv och övriga handlingar, som köparen

skall omhändertaga.

6. Den försålda egendomen skall av köparen tillträdas den 1 januari

1929 eller den tidigare dag, som köparen äger bestämma; dock vare likvidationsbolaget

ej skyldigt att efter den 30 april 1928 vidtaga några åtgärder

för spetsbergstillgångarnas vård eller tillsyn, men köparen däremot berättigad

att vidtaga sådana åtgärder, som han finner därför erforderliga,

varvid köparen må utan ersättning disponera över likvidationsbolagets å

Spetsbergen befintliga förråd och anläggningar.

Detta anbud är från vår sida bindande, under förutsättning att riksdagen

före den 1 april 1928 anvisar erforderliga medel samt köpekontrakt

utväxlas och likvid enligt ovan sker senast den 30 april 1928.

Stockholm den 10 januari 1928.

STEN ANKAR GRÖNA.

OTTO LAGERSTRÖM.

KARL SIDEN VALL.

Egenhändiga namnteckningarna bevittna:

Sven Lidholm,

Registrator i Kungl.

Handelsdepartementet.

J. H. Göransson,

Förste amanuens i Kungl.

Handelsdepartementet.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:95 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt bevarande i svensk ägo av vissa stenkolsfyndigheter å Spetsbergen. s. 2 i texten
  2. SU 1928:54 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om fortsatt bevarande i svensk ägo av vissa stenkolsfyndigheter å Spetsbergen. s. 1 i texten
  3. SU 1928:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående fortsatt bevarande i svensk ägo av vissa stenkolsfyndigheter å Spetsbergen. s. 1 i texten