Sök i Ratio Lex

Kungl. May.ts proposition nr 71

1928-02-10 · 35 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:71, Kungl. May.ts proposition nr 71

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 71.

1

Nr 71.

Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens

yttrande angående vissa av den internationella arbetsorganisationens

konferens år 1927 fattade beslut;

given Stockholms slott den 10 februari 1928.

Under åberopande av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna

dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens yttrande angående

de i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella arbetsorganisationens

konferens år 1927 fattade besluten.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 10 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde,. Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,

von Stockenström.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Pettersson:

Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allierade och

associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan, vars del I omfattar

förbundsakten för nationernas förbund, innehåller i de! XIII ett

socialpolitiskt reformprogram samt tillika bestämmelser om den institution,

internationella arbetsorganisationen, som har till uppgift att förverkliga

detta program.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 58 haft. (Nr 71.)

328 28 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Av berörda bestämmelser framgår bland annat, att organisationens beslutande

församling, den internationella arbetskonferensen, bär att beträffande

förslag, som äro uppförda på dess dagordning, välja mellan två

former för godtagande. Antingen skall beslutet resultera i ett förslag till

internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar,

eller ock skall det utmynna i en rekommendation, avsedd att underställas

vederbörande stater för vidtagande av lagstiftnings- eller andra

åtgärder.

I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem

av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från avslutandet

av ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer

och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden

respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag

eller vidtagande av andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella

omständigheter är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett

år, skall den fullgöras snarast möjligt och under intet förhållande senare

än 18 månader från sammanträdets avslutande. Därest en rekommendation

ej leder till någon lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande för

dess genomförande eller om ett konventionsförslag icke vinner vederbörande

myndighets eller myndigheters bifall, skall respektive medlem

av organisationen icke vara underkastad någon vidare förpliktelse med

hänsyn därtill.

Närmare upplysningar om internationella arbetsorganisationen och dess

verksamhet hava lämnats i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag.

Den internationella arbetskonferensens tionde sammanträde hölls i Geneve

under tiden 25 maj—16 juni 1927. Vid sammanträdet, därvid Sverige

var representerat, antogos två förslag till konventioner, den ena angående

sjukförsäkring för arbetare inom industri och handel samt tjänstefolk och

den andra angående sjukförsäkring för jordbruksarbetare, ävensom eu rekommendation

angående de allmänna grunderna för sjukförsäkring1).

Med skrivelse den 17 augusti 1927 har från utrikesdepartementet till mig

överlämnats en av generalsekreteraren hos nationernas förbund i enlighet

med Versaillestraktaten insänd bestyrkt avskrift av berörda förslag till

konventioner och rekommendation.

Originaltexterna till konferensens beslut ävensom översättningar av desamma

torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

I fråga om beslutens innehåll får jag hänvisa till nämnda bilaga2).

1) Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 april 1927 deltogo i konferensen från svensk sida:

såsom regeringsombud byråchefen J. A. B. Molin och yrkesinspektrisen K. Hesselgren

med socialrådet E. K. Sjöstrand såsom expert; såsom arbetsgivarombud direktören I. O.

Larsson med ombudsmannen hos järnbruksförbundet, e. o. hovrättsnotarien K. Wistrand

såsom expert och såsom arbetarombud landsorganisationens ordförande A. J. Thorberg med

kassören hos Sveriges allmänna sjukkasseförbund J. E. Berglund och redaktören S. Backlund

såsom experter.

s) En redogörelse för de olika frågornas behandling av arbetskonferensen återfinnes i

nr 9 av Sociala meddelanden för år 1927.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

3

Innan jag ingår på behandling av nämnda beslut, vill jag erinra, att

internationella arbe t sbyrån före konferensens sammanträde utsände ett

frågecirkulär till de olika regeringarna rörande den på konferensens dagordning

såsom första punkt upptagna frågan om sjukförsäkringen för att

med ledning av inkomna svar kunna utarbeta förberedande förslag att

läggas till grund för konferensförhandlingarna.

Omförmälda cirkulär besvarades av svenska regeringen i skrivelse den

27 december 1926. Häri erinrades till en början, att i Sverige sedan

länge funnes ett system av frivillig, av staten understödd sjukförsäkring,

som nått en ganska betydande omfattning. Yrkanden på övergång till

obligatorisk sjukförsäkring hade emellertid framställts och även givit anledning

till utredningar och förslag, men av olika skäl och särskilt med

hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna hade någon sådan omläggning

icke kommit till stånd. Sedan någon tid påginge arbete med sjukförsäkringens

reformering i vissa avseenden, dock icke i syfte att införa

obligatorisk försäkring, och vore det till följd härav omöjligt att med

någon säkerhet bedöma, huru denna gren av socialförsäkringen kunde

komma att bliva utformad. Med hänsyn därtill hade man — då det

givetvis måste anses angeläget att icke medverka till förslag, som Sverige

sedermera icke kunde godtaga — funnit sig föranlåten att vid besvarandet

av åtskilliga av de i frågecirkuläret upptagna frågorna begränsa sig till

angivande av vissa allmänna riktlinjer.

Den första frågan i cirkuläret gällde, huruvida ett eventuellt konventionsförslag

angående sjukförsäkring borde för varje medlemsstat medföra

förpliktelse att inrätta obligatorisk försäkring för löntagare, varjämte, för

det fall att införandet av principen om obligatorisk försäkring icke syntes

önskvärd, det frågades, vilken förpliktelse föresloges för medlemsstaterna till

förverkligande av ett allmänt och verksamt skydd för löntagare mot skada till

följd av sjukdom. I sitt svar härå anförde regeringen, att obligatorisk sjukförsäkring

för närvarande vore genomförd i de flesta kulturstater och att det

syntes ovedersägligt, att denna form för sjukförsäkring i allmänhet innebure

stora fördelar i jämförelse med den frivilliga försäkringen, synnerligast

i fråga om försäkringens effektivitet. Emellertid hade det visat sig —

särskilt i ett av de skandinaviska länderna — att man genom frivillig

försäkring kunde ernå tillfredsställande resultat, vartill komme, att den

obligatoriska försäkringen medförde mycket stora kostnader för det allmänna

och att på grund därav svårigheter kunde möta att för närvarande

genomföra denna försäkringsform i länder, där densamma icke redan införts.

Med hänsyn därtill ville det synas regeringen, att den ifrågasatta konventionen

borde begränsas till att förplikta staterna att på ett tillfredsställande

sätt anordna sjukförsäkring, vare sig obligatorisk eller frivillig,

som i regel åt varje löntagare beredde delaktighet, respektive erbjöde

tillfälle att vinna försäkring, i en av det allmänna understödd sjukkassa,

s. 4 Kontrollera mot PDF

Delegationen

för det internationella

socialpolitiska

samarbetet.

Departements
chefen
-

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

vilken vid sjukdomsfall lämnade tillgång till läkarvård och penningunderstöd.

De av svenska regeringen sålunda anförda synpunkterna vunno icke

beaktande vid utformningen av konferensens beslut. I båda de antagna

konventionsförslagen föreskrives anordnande av obligatorisk sjukförsäkring

för vissa grupper av anställda. Jämväl rekommendationen, vilken ansluter

sig till konventionsförslagen, förutsätter tillvaron av obligatorisk försäkring.

Med hänsyn härtill förklarade de svenska regeringsombuden vid

förslagens slutbehandling, att de icke kunde rösta för en konvention, som

föreskreve obligatorisk sjukförsäkring, och på den grund komme att avhålla

sig från att rösta.

Över konferensens beslut har yttrande infordrats från delegationen för

det internationella socialpolitiska samarbetet, som i yttrande den 3 december

1927 påpekat, att en anslutning till konventionsförslagen skulle medföra

förpliktelse att införa obligatorisk sjukförsäkring. En dylik vida verkande

och djupt ingripande åtgärd kunde emellertid enligt delegationens förmenande

icke vidtagas utan omsorgsfulla och tidskrävande förberedelser,

men de föreliggande konferensbesluten borde enligt Yersaillesfördraget såvitt

möjligt underställas 1928 års riksdag. Med hänsyn därtill hade delegationen,

utan att därmed på något sätt taga ståndpunkt till frågan om

frivillig eller obligatorisk sjukförsäkring, icke ansett sig kunna föreslå

annan åtgärd beträffande konventionsförslagen än att de måtte föreläggas

riksdagen under framhållande, att vårt land för närvarande icke kunde

biträda dem.

Beträffande rekommendationen har delegationen i sitt yttrande föreslagit,

att då densamma anslöte sig till konventionsförslagen och sålunda väsentligen

hänförde sig till den obligatoriska sjukförsäkringen, rekommendationen

måtte föreläggas riksdagen under anförande, att den för närvarande

icke syntes böra föranleda några åtgärder.

Av det anförda framgår, att omförmälda båda konventioner föreskriva

inrättande av obligatorisk sjukförsäkring för vissa grupper av anställda.

Den i Sverige förekommande sociala sjukförsäkringen bygger däremot på

principen om frivillig anslutning. Frågan om sjukförsäkringens anordnande

i vårt land kan emellertid ännu icke anses vara slutgiltigt löst. De förslag

till omorganisation av sjukkasse väsendet, som under åren 1926 och

1927 framlagts för riksdagen, hava icke bifallits. Huruvida det fortsatta

reformarbetet bör inriktas på en omgestaltning av den bestående frivilliga

försäkringen eller på anordnande av en obligatorisk försäkring kan för

närvarande icke avgöras. Tydligt är emellertid, att en övergång till ett

system med obligatorisk försäkring icke kan ske utan en grundlig utredning

och omfattande förberedelser. Vid sådant förhållande torde ett biträdande

för Sveriges del av ifrågavarande konventioner icke för närvarande

kunna äga rum.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

5

Vad angår rekommendationen synes densamma, då den ansluter sig till

nämnda båda konventionsförslag, för närvarande icke böra föranleda någon

åtgärd.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda,

av den internationella arbetsorganisationens konferens vid

dess tionde sammanträde i Genéve år 1927 antagna konventionsförslag

och rekommendation.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ake Karlholm.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majits pi''oposition nr 71.

Bilaga.

Konferensens beslut.

A. Översättning.

Förslag till konvention angående sjukförsäkring för arbetare inom industri

och handel samt tjänstefolk.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 25 maj 1927 till sitt tionde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående sjukförsäkring för arbetare

inom industri och handel samt tjänstefolk, vilken fråga innefattas i första

punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den femtonde dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusju

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ I
Varje

medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att upprätta obligatorisk sjukförsäkring, erbjudande

villkor minst likvärdiga med dem som angivas i denna konvention.

§ 2.

Den obligatoriska sjukförsäkringen skall äga tillämpning å arbetare, tjänstemän

och lärlingar i industriella företag och handelsföretag ävensom å hemarbetare

och tjänstefolk.

Dock äger medlem att i sin nationella lagstiftning stadga undantag, som

kunna finnas nödiga beträffande:

a) kortvariga anställningar, som icke uppnå den tidslängd, vilken må vara

fastställd i den nationella lagstiftningen, oregelbundna anställningar, som icke

stå i samband med arbetsgivarens yrke eller företag, samt tillfälliga anställningar

och bisysslor;

b) arbetare, vilkas lön eller inkomst överskrider ett i den nationella lagstiftningen

fastställt belopp;

c) arbetare, som ej uppbära kontant avlöning;

d) hemarbetare, vilkas arbetsförhållanden icke äro likartade med vanliga

lönarbetares;

e) arbetare, som icke uppnått eller som överskridit viss åldersgräns, som

må fastställas i den nationella lagstiftningen;

f) medlemmar av arbetsgivarens familj.

Från obligatorisk sjukförsäkring må vidare undantagas personer, vilka på

frund av lag eller förordning eller särskild anordning äro vid sjukdomsfall

erättigade till förmåner, som på det hela taget äro likvärdiga med de i

denna konvention stadgade.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition nr 71.

Denna konvention skall icke äga tillämpning å sjömän eller a fiskare, som

bedriva fiske till havs; rörande sjukförsäkring för dem må bestämmelser

meddelas genom beslut vid ett senare konferenssammanträde.

§ 3-

Försäkrad, som till följd av abnormt fysiskt eller psykiskt tillstånd är

oförmögen till arbete, skall vara berättigad till kontant ersättning under minst

de tjugusex första veckorna av arbetsoförmågan, räknat från och med den

första dagen, för vilken ersättning skall utgå.

Utbetalning av ersättning må göras beroende av att den försäkrade vid

sjukdomens inträffande viss tid varit ansluten till försäkringen ävensom a\

utgången av viss karenstid, högst tre dagar.

Ersättning må innehållas:

a) då den försäkrade för samma sjukdomsfall på annan väg erhåller ersättning,

till vilken han jämlikt lag är berättigad; försäkringens sjukersättning

skall innehållas helt eller delvis, allteftersom den andra ersättningen är

likvärdig med eller mindre än den enligt förevarande paragraf utgående;

b) så länge den försäkrade icke på grund av sin arbetsoförmåga lider

minskning i sin normala arbetsinkomst eller ock underhålles på bekostnad

av försäkringsanstalten eller av allmänna medel; dock må ersättningen endast

delvis innehållas, när den försäkrade, som på detta sätt underhålles, har

familj att försörja; . ..

c) så länge den försäkrade under sjukdomen utan giltiga skal vagrar tolja

läkarens föreskrifter eller gällande regler för de försäkrades förhållande under

sjukdom eller ock utan tillstånd och avsiktligt undandrager sig försakringsanstaltens

tillsyn.

Ersättning må nedsättas eller förvägras vid sjukdomsfall, som uppkommit

genom den försäkrades avsiktliga åtgörande.

§4.

Den försäkrade skall äga att från sjukdomens början och minst intill utgången

av den för erhållande av ersättning fastställda tiden kostnadsfritt erhalla

vård av vederbörligen kvalificerad läkare samt medicin och övriga hjälpmedel

av tillfredsställande beskaffenhet och i tillräcklig myckenhet.

Dock kan av den försäkrade krävas deltagande i kostnaden för berörda

läkarhjälp på sätt i den nationella lagstiftningen föreskrives.

Läkarhjälpen må innehållas så länge den försäkrade utan giltigt skäl vagrar

följa läkarens föreskrifter eller gällande regler för de försäkrades förhållande

under sjukdom eller underlåter att begagna sig av den hjälp, som

erbjudes honom av försäkringsanstalten.

§ 5-

Den nationella lagstiftningen må medgiva eller föreskriva tillhandahållande

av läkarhjälp åt medlemmar av den försäkrades familj, vilka tillhöra hans

hushåll och bero av honom; den skall i sådant fall angiva de villkor, på

vilka dylik hjälp må lämnas.

§ 6.

Sjukförsäkringen bör handhavas av självstyrda anstalter, som stå under

administrativ och finansiell kontroll av offentlig myndighet samt icke drivas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl, Majds proposition nr TI.

i vinstsyfte. Anstalter, som upprättas på enskilt initiativ, skola i varje

särskilt fall godkännas av offentlig myndighet.

De försäkrade böra deltaga i förvaltningen av de självstyrda försäkringsanstalterna

på de villkor, som föreskrivas i den nationella lagstiftningen.

Handhavandet av sjukförsäkringen må dock övertagas direkt av staten,

därest och så länge handhavandet genom självstyrda anstalter möter svårigheter

eller är omöjligt eller olämpligt på grund av nationella förhållanden

och särskilt på grund av arbetsgivar- och arbetarorganisationernas otillräckliga

utveckling.

.. §7-

De försäkrade och deras arbetsgivare böra deltaga i kostnaderna för sjukförsäkringen.

Det tillkommer den nationella lagstiftningen att bestämma om bidrag från

offentlig myndighet.

§ 8‘

Denna konvention berör i intet hänseende de förpliktelser, som härröra

från den av internationella arbetskonferensen vid dess första sammanträde

antagna konventionen angående kvinnors användande till arbete före och

efter barnsbörd.

§ 9.

Besvärsrätt skall tillkomma den försäkrade i händelse tvist uppstår rörande

hans rätt till försäkringsförmåner.

§ 30.

Stater, som omfatta vidsträckta och mycket glest befolkade områden, skola

äga frihet att icke tillämpa konventionen inom sådana delar av sitt territorium,

där på grund av befolkningens ringa täthet och vida spridning samt

kommunikationsmedlens otillräcklighet en organisation av sjukförsäkringen

i enlighet med denna konvention är omöjlig.

Stater, som önska åberopa undantagsbestämmelsen i denna paragraf, skola

meddela denna sin avsikt, då de delgiva nationernas förbunds generalsekreterare

sin officiella ratifikation av konventionen. De skola underrätta internationella

arbetsbyrån, beträffande vilka delar av territoriet de tillämpa

undantagsbestämmelsen, och angiva skälen härför.

Inom Europa skall den i förevarande paragraf givna undantagsbestämmelsen

kunna åberopas endast av Finland.

§ 11.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 12.

Denna konvention träder i kraft nittio dagar från den dag, då ratifikationerna

för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats

av generalsekreteraren.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. 9

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem nittio dagar

från den dag, då dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 13.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av

ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 14.

Unde? förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 12 förbinder sig

varje medlem, som ratificerar denna konvention att tillämpa bestämmelserna

i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 10 senast den 1 januari 1929 samt att vidtaga

erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 15-

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i §421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 16-

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år,

efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 17-

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 18.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Förslag till konvention angående sjukförsäkring för jordbruksarbetare.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 25 maj 1927 till sitt tionde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående sjukförsäkring för jordbruksarbetare,

vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen

för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den femtonde dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusju

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ L

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att för jordbruksarbetare upprätta obligatorisk

sjukförsäkring, erbjudande villkor minst likvärdiga med dem som angivas i

denna konvention.

§2.

Den obligatoriska sjukförsäkringen skall äga tillämpning å arbetare, tjänstemän

och lärlingar i jordbruksföretag.

Dock äger medlem att i sin nationella lagstiftning stadga undantag, som

kunna finnas nödiga beträffande:

a) kortvariga anställningar, som icke uppnå den tidslängd, vilken må vara

fastställd, i den nationella lagstiftningen, oregelbundna anställningar, som

icke stå i samband med arbetsgivarens yrke eller företag, samt tillfälliga anställningar

och bisysslor;

b) arbetare, vilkas lön eller inkomst överskrider ett i den nationella lagstiftningen

fastställt belopp;

c) arbetare, som ej uppbära kontant avlöning;

d) hemarbetare, vilkas arbetsförhållanden icke äro likartade med vanliga

lönarbetares;

e) arbetare, som icke. uppnått eller som överskridit viss åldersgräns, som

må fastställas i den nationella lagstiftningen;

f) medlemmar av arbetsgivarens familj;

Från obligatorisk sjukförsäkring må vidare undantagas personer, vilka på

grund av lag eller förordning eller särskild anordning äro vid sjukdomsfall

berättigade till förmåner, som på det hela taget äro likvärdiga med de i

denna konvention stadgade.

§3.

Försäkrad, som till följd av abnormt fysiskt eller psykiskt tillstånd är

oförmögen. till arbete, skall vara berättigad till kontant ersättning under

minst de tjugusex första veckorna av arbetsoförmågan, räknat från och med

den första dagen, för vilken ersättning skall utgå.

Utbetalning av ersättning må göras beroende av att den försäkrade vid

sjukdomens inträffande viss tid varit ansluten till försäkringen ävensom av

utgången av viss karenstid, högst tre dagar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Ersättning må innehållas:

a) då den försäkrade för samma sjukdomsfall på annan väg erhåller ersättning,

till vilken han jämlikt lag är berättigad; försäkringens sjukersättning

skall innehållas helt eller delvis, allteftersom den andra ersättningen

är likvärdig med eller mindre än den enligt förevarande paragraf utgående;

b) så länge den försäkrade icke på grund av sin arbetsoförmåga lider

minskning i sin normala arbetsinkomst eller ock underhålles på bekostnad

av försäkringsanstalten eller av allmänna medel; dock må ersättningen endast

delvis innehållas, när den försäkrade, som på detta sätt underhålles, har

familj att försörja;

c) så länge den försäkrade under sjukdomen utan giltiga skäl vägrar följa

läkarens föreskrifter eller gällande regler för de försäkrades förhållande under

sjukdom eller ock utan tillstånd och avsiktligt undandrager sig försäkringsanstaltens

tillsyn.

Ersättning må nedsättas eller förvägras vid sjukdomsfall, som uppkommit

genom den försäkrades avsiktliga åtgörande.

§4.

Den försäkrade skall äga att från sjukdomens början och minst intill utgången

av den för erhållande av ersättning fastställda tiden kostnadsfritt erhålla

vård av vederbörligen kvalificerad läkare samt medicin och övriga hjälpmedel

av tillfredsställande beskaffenhet och i tillräcklig myckenhet.

Dock kan av den försäkrade krävas deltagande i kostnaden för berörda

läkarhjälp på sätt i den nationella lagstiftningen föreskrives.

Läkarhjälp må innehållas så länge den försäkrade utan giltigt skäl vägrar

följa läkarens föreskrifter eller gällande regler för de försäkrades förhållande

under sjukdom eller underlåter att begagna sig av den hjälp, som

erbjudes honom av försäkringsanstalten.

§5-

Den nationella lagstiftningen må medgiva eller föreskriva tillhandahållande

av läkarhjälp åt medlemmar av den försäkrades familj, vilka tillhöra hans

hushåll och bero av honom; den skall i sådant fall angiva de villkor, på

vilka dylik hjälp må lämnas.

§ 6-,

Sjukförsäkringen bör handhavas av självstyrda anstalter, som stå under

administrativ och finansiell kontroll av offentlig myndighet samt icke drivas

i vinstsyfte. Anstalter, som upprättats på enskilt initiativ, skola i varje

särskilt fall godkännas av offentlig myndighet.

De försäkrade böra deltaga i förvaltningen av de självstyrda försäkringsanstalterna

på de villkor, som föreskrivas i den nationella lagstiftningen.

Handhavandet av sjukförsäkringen må dock övertagas direkt av staten,

därest och så länge handhavandet genom självstyrda anstalter möter svårigheter

eller är omöjligt eller olämpligt på grund av nationella förhållanden

och särskilt på grund av arbetsgivar- och arbetarorganisationernas otillräckliga

utveckling.

§ 7-

De försäkrade och deras arbetsgivare böra deltaga i kostnaderna för sjukförsäkringen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Det tillkommer den nationella lagstiftningen att bestämma om bidrag från

offentlig myndighet.

§ 8.

Besvärsrätt skall tillkomma den försäkrade i händelse tvist uppstår rörande

hans rätt till försäkringsförmåner.

§9.

Stater, som omfatta vidsträckta och mycket glest befolkade områden, skola

äga frihet att icke tillämpa konventionen inom sådana delar av sitt territorium,

där på grund av befolkningens ringa täthet och vida spridning samt

kommunikationsmedlens otillräcklighet en organisation av sjukförsäkringen i

enlighet med denna konvention är omöjlig.

Stater, som önska åberopa undantagsbestämmelsen i denna paragraf,

skola meddela denna sin avsikt, då de delgiva nationernas förbunds generalsekreterare

sin officiella ratifikation av konventionen. De skola underrätta

internationella arbetsbyrån, beträffande vilka delar av territoriet de

tillämpa undantagsbestämmelsen, och angiva skälen härför.

Inom Europa skall den i förevarande paragraf givna undantagsbestämmelsen

kunna åberopas endast av Finland.

§ 10.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och .motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 11.

Denna konvention träder i kraft nittio dagar från den dag, då ratifikationerna

för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats

av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem nittio dagar

från den dag, då dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 12.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 13.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 11 förbinder sig

varje medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna

i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 senast den 1 januari 1929 samt att vidtaga

erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

13

§ 14-

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 15.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år,

efter det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 16.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 17.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Rekommendation angående de allmänna grunderna för sjukförsäkring.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 25 maj 1927 till sitt tionde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående grunderna för sjukförsäkring,

första punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av eu rekommendation,

antager denna, den femtonde dagen i juni år ettusen niohundra och tjugusju

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande

delar av de övriga fredsfördragen.

I betraktande av att upprätthållandet av en sund och kraftig arbetarstam

är av väsentlig betydelse icke blott för arbetarna själva utan också för de

samhällen, som önska utveckla sin produktionsförmåga;

i betraktande av att en sådan utveckling endast kan ernås genom en

ihärdig och systematisk tillämpning av förutseende åtgärder till förekommande

eller gottgörande av varje förlust av arbetarnas produktiva krafter,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

och i betraktande av att det bästa medlet för vinnande av nämnda syfte

är upprättandet av ett socialförsäkringssystem, som giver de därav omfattade

personerna vissa tydligt fastställda rättigheter,

har internationella arbetsorganisationens generalkonferens

efter antagande av konventionsförslag angående dels sjukförsäkring för

arbetare inom industri och handel samt tjänstefolk dels ock sådan försäkring

för jordbruksarbetare, vilka förslag fastställa de minimivillkor, som från

början måste uppfyllas av varje sjukförsäkringssystem,

samt med hänsyn till att det, för att ställa vunnen erfarenhet till medlemmarnas

förfogande vid upprättande eller fullständigande av deras sjukförsäkring,

måste anses ändamålsenligt att angiva vissa allmänna grundsatser,

som i praktiken visat sig mest ägnade att främja en rättvis, effektiv och

lämplig organisation av sjukförsäkringen,

beslutit hemställa, att varje medlem av organisationen måtte beakta följande

grundsatser och regler:

I. Tillämpningsområde.

1. Sjukförsäkringen bör, utan åtskillnad till ålder eller kön, omfatta varje

person, som yrkesmässigt utför arbete på grund av ett arbets- eller lärlingsavtal.

2. Om det emellertid anses lämpligt att fastställa vissa åldersgränser med

hänsyn till att arbetare, som icke uppnått eller som överskridit dessa gränser,

åtnjuta skydd enligt lag eller på grund av annan anordning, bör berörda

begränsning icke från försäkringen utesluta unga personer, vilka ej kunna

betraktas såsom i vanliga fall underhållna av sin familj, och ej heller arbetare,

som icke uppnått den för erhållande av ålderspension föreskrivna

åldern.

Göres undantag för arbetare, vilkas arbetsförtjänst eller inkomst överstiger

viss gräns, bör undantaget avse endast arbetare, vilka hava sådan

arbetsförtjänst eller inkomst, att de skäligen kunna anses vara i stånd att

själva bära följderna av sjukdom.

II. Förmåner.

A. Kontanta ersättningar.

3. För att försäkrad, som blivit oförmögen till förvärvsarbete genom

sjukdom, skall kunna så snart som möjligt återvinna hälsa, bör det kontanta

understöd, som utgår i ersättning för mistad lön, vara av tillräcklig

storlek.

För detta ändamål bör den lagstadgade ersättningen i allmänhet fastställas

i förhållande till den normala lön, som utgör beräkningsgrund vid

försäkringen, och utgöra en väsentlig del av denna med hänsyn tagen till

honom åliggande försörjningsplikt. Dock kan det vara lämpligt att i länder,

där arbetarna hava tillfälle och vana att på annat sätt förskaffa sig fyllnadsersättning,

bestämma den lagstadgade ersättningen oberoende av lönen.

4. Lagstadgad ersättning bör beviljas åtminstone för de tjugusex första veckorna

av tiden för arbetsoförmågan, räknat från och med den första dagen, för

vilken ersättning skall utgå; dock bör den tid, under vilken ersättning utgår,

utsträckas till ett år i fall av allvarlig kronisk sjukdom samt för försäkrade,

som icke erhålla invaliditetsersättning vid utgången av tiden för rätt till sjukersättning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 71. 15

5. Försäkringsanstalt, som kan visa, att den kar eu god finansiell ställning,

bör bemyndigas:

a) att inom vissa gränser öka den lagstadgade ersättningen, antingen för

alla försäkrade eller för vissa grupper av dem ock särskilt för familjeförsörjare;
b)

att förlänga den i lag stadgade tid, för vilken ersättning skall utgå.

6. I länder, där begravningskostnader icke enligt praxis eller lag täckas

av annan försäkring, böra sjukförsäkringsanstalterna vid försäkrads frånfälle

utbetala ersättning för begravningskostnaderna; de böra även äga att bevilja

ersättning för kostnaderna för begravning av den försäkrades familjemedlemmar.

B. Ersättningar in natur a.

7. Behandling av vederbörligen kvalificerad läkare samt medicin ock övriga

hjälpmedel av tillfredsställande beskaffenhet ock i tillräcklig myckenhet

böra beviljas den försäkrade från början av hans sjukdom ock så länge hans

hälsotillstånd fordrar det; den försäkrade bör vara berättigad åtnjuta dessa

förmåner kostnadsfritt från början av sin sjukdom och åtminstone till utgången

av den för tilldelande av sjukersättning fastställda tiden.

8. Förutom behandling av vederbörligen kvalificerad läkare samt medicin

och övriga hjälpmedel av tillfredsställande beskaffenhet och i tillräcklig

myckenhet bör den försäkrade, då lokala och finansiella förhållanden medgiva,

beredas tillgång till specialistvård ävensom tandvård samt hava rätt

till vård å sjukvårdsanstalt, då hans familjeförhållanden göra det nödvändigt

eller hans tillstånd kräver behandling, som endast kan erhållas å sådan

anstalt.

9. Under den tid försäkrad är intagen å sjukvårdsanstalt bör försäkringsanstalten

till dem, som äro beroende av honom, utbetala hela eller en

del av den sjukersättning, som skulle hava utgått till honom, därest han

icke varit intagen å anstalten.

10. För att trygga goda hälsovårdsförhållanden för den försäkrade och

hans familj bör åt dem av hans familjemedlemmar, som tillhöra den försäkrades

hushåll och bero av honom, beredas förmånen av läkarhjälp, så ofta

detta praktiskt låter sig göra.

11. Försäkringsanstalterna böra äga att på skäliga villkor begagna sig av

sådana läkares tjänster, av vilka de äro i behov.

I stadssamhällen och inom vissa territoriella gränser bör den försäkrade

hava rätt att välja läkare bland dem som stå till försäkringsanstaltens

förfogande, därest icke dettå skulle förorsaka anstalten avsevärd extra

kostnad.

C. Förebyggande åtgärder mot sjukdom.

12. Då de flesta sjukdomar kunna förebyggas, är en vaksam förebyggande

verksamhet ägnad att förekomma nedsättning i arbetsförmåga, att för andra

ändamål göra tillgängliga medel, som utgivas för sjukdomar, vilka kunnat

undvikas, samt att främja samhällets materiella, intellektuella och moraliska

välbefinnande.

Sjukförsäkringen bör medverka till att bland arbetarna inskärpa vana att

iakttaga hälsovårdslärans regler. Den bör lämna förebyggande vård och bereda

sådan åt största möjliga antal personer, så snart sjukdomssymptom börja

framträda. Den bör vara i stånd att enligt en enhetlig plan, samordnande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ta proposition nr 71.

alla därpå inriktade krafter, inträda i kampen mot folksjukdomar och verka

för folkhälsans höjande.

III. Försäkringens organisation.

13. Försäkringsanstalterna böra, under kontroll av offentlig myndighet,

förvaltas i enlighet med självstyrelsens grundsatser och uteslutande i de

försäkrades intresse. De försäkrade, som äro de mest direkt intresserade i

försäkringens verksamhet, böra genom valda representanter hava en betydande

del i förvaltningen.

14. En god organisation av läkarhjälpen och isynnerhet en rationell

anskaffning och användning av sjukvårdsutrustning, svarande mot den medicinska

vetenskapens och teknikens utveckling, kan lättast ernås — utom

under vissa särskilda förhållanden — genom verksamhetens sammanförande

distriktsvis.

IV. Tillgångar.

15. Försäkringens tillgångar böra åvägabringas genom avgifter från de

försäkrade och deras arbetsgivare. Dessa gemensamt åstadkomna medel

kunna lämpligen utökas med bidrag av det allmänna, särskilt för folkhälsans

förbättrande.

För att trygga försäkringens bestånd böra uppläggas reservfonder, lämpade

efter varje försäkringssystems särskilda förhållanden.

Y. Tvisters avgörande.

16. Till vinnande av ett snabbt och billigt avgörande böra tvister mellan

försäkrade och försäkringsanstalt i fråga om ersättningar hänskjutas till särskilda

domstolar, vilka bland sina medlemmar böra räkna domare eller bisittare,

som äro särskilt förtrogna med försäkringens syfte och de försäk- ''

rades behov.

VI. Undantag för glest befolkade områden.

17. Stater, som på grund av befolkningens ringa täthet eller kommunikationsmedlens

otillräcklighet icke kunna anordna sjukförsäkring inom vissa

delar av sitt territorium, böra:

a) inom dessa delar av territoriet upprätta en mot de lokala förhållandena

svarande hälsovårdstjänst;

b) periodvis undersöka, huruvida förutsättningarna för införande av obligatorisk

sjukförsäkring i dessa delar av territoriet inträtt.

VII. Sjömän och fiskare.

18. Denna rekommendation har icke avseende å sjömän eller å fiskare,

som idka havsfiske.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

IT

B. Originaltexterna.

Projet de eonveution concernant

1’assurance-maladie des travai 1-

leurs de 1’industrie et da commeree

et des gens de maison.

La Conférence générale de 1’Organisation

internationale du Travail de

la Société des Nations,

Convoquée å Geneve par le Conseil

dadministration du Bureau

international du Travail, et s’y

étant réunie le 25 mai 1927, eu

sa dixiéme session,

Apres avoir décidé d adopter

diverses propositions relatives ä

1’assurance-maladie des travailleurs

de 1’industrie et du commerce et

des gens de maison, question

comprise dans le premier point de

1’ordre du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees

propositions prendraient la forme

d’un projet de convention internationale,

adopte, ce quinziéme jour de juin

mil neuf cent vingt-sept, le Projet de

Convention ci-aprés ä ratifier par les

Membres de 1’Organisation internationale

du Travail conformément aux

dispositions de la Partie XIII du

Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités de

Paix:

Artide 1.

Tout Membre de 1’Organisation internationale

du Travail qui ratilie la

présente Convention s’engage ä instituer

l’assurance-maladie obligatoire,

dans des conditions au moms équivalentes

ä celles prévues par la présente

Convention.

Article 2.

L’assurance-maladie obligatoire s’applique

aux ouvriers, employés et

apprentis des entreprises industrielles

et des entreprises commerciales, aux

travailleurs ä domicile et aux gens de

maison.

Bihang till riksdagens protokoll 1928.

Draft convention coneerning sickness

insurance för workers in industry

and commerce and domestic

servants.

The General Conference of tlie

International Labour Organisation of

the League of Nations,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of

the International Labour Office,

and having met in its Tentli

Session on 25 May 1927, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard

to sickness insurance for

workers in industry and commerce

and domestic servants, wliich is

ineluded in the first item of the

Agenda of the Session, and

Having determined that these

proposals shall take the form of

a draft international convention,

adopts, this fifteenth day of June of

the year one thousand nine hundred

and twenty-seven, the following Draft

Convention for ratification by the

Members of the International Labour

Organisation, in accordance with the

provisions of Part XIII of the Treaty

of Versailles and of the corresponding

Parts of the other Treaties of Peace:

Article 1.

Each Member of the International

Labour Organisation whick ratifies

this Convention undertakes to set up

a system of compulsory sickness insurance

which skall be based on provisions

åt least equivalent to those

contained in this Convention.

Article 2.

The compulsory sickness insurance

system sliall apply to manual and

non-manual workers, ineluding apprentices,

employed by industrial undertakings

and commeicial undertakings,

out-workers and domestic servants.

1 samt. 38 heift. (Nr 71.)

322 28 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Toutefois, il appartient ä cliaque

Membre de prévoir dans sa législation

nationale telles exceptions qu’il estime

nécessaires en ce qui concerne:

a) les emplois temporaires dont la

durée 11’atteint pas une limite que

pourra fixer la législation nationale,

les emplois irréguliers étrangers a la

profession ou ä 1’entreprise de 1’employeur,

les emplois occasionnels et

les emplois accessoires;

b) les travailleurs dont le salaire

ou le revenu dépasse une limite qui

peut étre fixée par la législation nationale

;

c) les travailleurs qui ne reyoivent

pas de rémunération eu espéces;

d) les travailleurs ä domicile dont

les conditions de travail ne peuvent

étre assimilées a celles des salariés;

e) les travailleurs qui n’ont pas

atteint ou qui ont dépassé des limites

d’åge que peut fixer la législation nationale

;

f) les membres de la famille de

l’employeur.

En outre, peuvent étre exemptées

de 1’obligation dassurance contre la

maladie, les personnes qui ont droit,

en cas de maladie, en vertu de lois

ou de réglements ou d’un statut special,

ä des avantages au moms équivalents,

dans 1’ensemble, ii ceux prévus

dans la présente Oonvention.

La présente Oonvention ne vise pas

les marins et les marins péclieurs dont

1’assurance contre la maladie pourra

faire l’objet d’une décision d’une session

ultérieure de la Conférence.

Article 3.

Lassuré incapable de travailler par

suite de l’état anormal de sa santé

pliysique ou mentale a droit a une

indemnité en espéces au moins pendant

les vingt-six premiéres semaines

d’incapacité a compter du premier jour

indemnisé.

L’attribution de 1’indemnité peut

étre subordonnée ä laccomplissement

par lassuré d’un stage et ä 1’expira
-

It sliall, nevertheless, be open ta

any Member to make sucli exceptions

in its national laws or regulations as

it deems necessary in respect of:

(a) Temporarj7 employment which

lasts for less than a period to be determined

by national laws or regulations,

casual employment not for the

purpose of tlie employer’s trade or

business, occasional employment and

subsidiary employment;

(b) Workers wliose wages or income

exceed an amount to be determined

by national laws or regulations;

(c) Workers who are not paid a

money wage;

(d) Out-workers wliose conditions

of work are not of a like nature to

tliose of ordinary wage-earners;

(e) Workers below or above agelimits

to be determined by national

laws or regulations;

(f) Members of tlie employers’ familj7.

It shall further be open to exempt

from the compulsory sickness insurance

system persons who in case of

sickness are entitled by vittne of any

laws or regulations, or of a special

scheme, to advantages åt least equivalent

on the wliole to tliose provided

for in this Oonvention.

Tliis Oonvention shall not apply

to seamen and sea fisliermen for wliose

insurance against sickness provision

may be made by a décision of a later

Session of the Conference.

Article 3.

A11 insured person wlio is rendered

incapable of work by reason of tlie

abnormal state of his bodily or mental

liealtli sliall be entitled to a casli

benefit for åt least the first twentysix

weeks of incapacity from and including

the first day for Vvliicli benefit

is payalile.

Tlie payment of this benefit maj7

be made conditional on the insured

person having first complied witli a

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71. l‘J

tion dun délai dattente de trois jours

au plus.

L’indemnité pen t étre suspendue:

a) lorsque lassuré re§oit déja, par

ailleurs, en vertu de la loi, et pour la

méme maladie, une autre allocation;

la suspension sera totale ou partielle

selon que cette derniére allocation

sera équivalente ou inférieure ä l’indemnité

prévue par le present artide;

b) aussi longtemps que 1’assuré ne

subit pas, du fait de son incapadté,

de perte de revenu normal de travail

ou qu’il est entretenu aux frais de

1’assurance ou de fonds publics; toutefois,

la suspension de l’indemnité ne

sera que partielle lorsque l’assuré

ainsi entretenu personnellement a des

cliarges de famille;

c) aussi longtemps que lassuré refuse

d’observer, sans motif valable,

les prescriptions médicales et les instructions

relatives ä la conduite des

inalades ou se soustrait sans autorisation

et volontairement au contréle de

1’institution d’assurance.

Lindemnité peut étre réduite ou

supprimée en cas de maladie résultant

d’une fante intentionnelle de lassuré.

Artide 4.

Lassuré a droit gratuitement, ä

partir du début de la maladie et au

moms jusqua l’expiration de la période

prévue pour 1’attribution de l’indemnité

de maladie, au traitement par

un médecin dument qualilié, ainsi qu’ä

la fourniture de médicaments et de

moyens tliérapeutiques de qualité et

quantité suffisantes.

Toutefois, une partidpation aux frais

de 1’assistance peut étre demandée ä

lassuré dans les conditions fixées par

la législation nationale.

L’assistance médicale peut étre

suspendue aussi longtemps que l’as
-

qualifying period and, on the expiry

of the same, with a waiting period of

not more than tliree days.

Cash benefit may be withheld in

the following cases:

(a) Where in respeet of the same

illness the insured person receives

compensation from another source te

which lie is entitled by law; benefit

shall only be wholly or partially witlilield

in so far as such compensation

is equal to or less than the amount

of the benefit provided by the present

Artide;

(b) As long as the insured person

does not by the fact of las incapacity

suffer any loss of the normal product

of his labour, or is maintained åt the

expense of the insurance funds or

from public funds; nevertheless, cash

benefits shall only partially be with

lield when the insured person, although

tlius personall}''maintained,''has

family responsibilities;

(c) As long as the insured person

while ill refuses, without valid reason,

to comply with the doctor’s orders,

or the instructions relating to the conduct

of insured persons while ill, or

volontarily and without authorisation

removes liimself from the supervision

of the insurance institutions.

Cash benefit may be reduced or

refused in the case of sickness caused

by the insured person s wilful misconduct.

Artide 4.

The insured person shall be entitled

free of charge, as from the cornmencement

of liis illness and åt least

until the period prescribed for the

grant of sickness benefit expires, to

medical treatment by a fully qualified

medical man and to the supply of

proper and sufficient medicines and

appliances.

Nevertheless, the insured person

may be required to pay such part of

the cost of medical benefit as may be

prescribed by national laws or regulations.

Medical benefit may be withheld as

long as the insured person refuses.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr /1.

suré refuse, sans motif valable, de se

conformer aux prescriptions médicales

et aux instructions relatives ;i la conduite

des malades, ou néglige d’utiliser

1’assistance mise ä sa disposition par

1’institution d’assurance.

Article 5.

La législation nationale peut autoriser

ou prescrire 1’attribution de l’assistance

médicale aux membres de la

famille de 1’assuré vivant dans son

ménage et a sa charge; elle détermine

les conditions dans lesquelles cette

assistance peut étre accordée.

Article 6.

L’assurance-maladie doit étre gérée

par des institutions autonomes placées

sous le contröle administratif et financier

des pouvoirs publics et ne poursuivant

aucun but lucratif. Les institutions

issues de 1’initiative privée

doi ven t faire l’objet d’une reconnaissance

spéciale des pouvoirs public.

Les assurés doivent étre appelés a

participer å la gestion des institutions

autonomes dassurance dans des conditions

déterminées par la législation

nationale.

Toutefois, la gestion de 1’assurancemaladie

peut étre assuinée directement

par l’Etat lorsque et aussi longtemps

que la gestion par des institutions

autonomes est rendue difficile ou impossible

ou inappropriée en raison des

conditions nationales et notamment

de 1''insuffisance de développement

des organisations professionnelles

d’employeurs et de travailleurs.

Article 7.

Les assurés et leurs employeurs

doivent participer ;i la constitution

des ressources de l’assurance-maladie.

Il appartient ä la législation nationale

de statuer sur la contribution

financiére des pouvoirs publics.

without valid reason, to comply witli

the doctor’s orders or tlie instructions

relating to tlie conduct of insured

persons while ill, or neglects to make

use of the facilities placed åt liis disposal

by tlie insurance institution.

Article 5.

National larvs or regulations may

authorise or prescribe the grant of

medical benefit to members of an insured

person s family living in liis

household and dependent upon him,

and sliall determine the conditions

under whicli sucli benefit sliall be

administered.

Article 6.

Sickness insurance shall be administered

by self-governing institutions,

wliicli shall be under the administrative

and financial supervision of the

competent public autliority and shall

not be carried on witli a view of profit.

Institutions founded by private initiative

must be specially approved by

the competent public autliority.

The insured persons shall participate

in the management of the selfgoverning

insurance institutions on

sucli conditions as may be prescribed

by national laws or regulations.

The administration of sickness insurance

may, nevertheless, be undertaken

directly by the State where and

as long as its administration is rendered

difficult or impossible or inappropriate

by reason of national conditions,

and particularly by the insufficient

development of the employers’

and workers’ organisations.

Article 7.

The insured persons and their employers

sliall sliare in providing the

financial resources of tlie sickness insurance

system.

It is open to national laws or regulations

to decide as to a financial

contribution by the competent public

autliority.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj:ts proposition nr 71.

21

Artide 8.

La présente Convention ne porte

aucune atteinte aux obligations qui

résultent de la Convention concernant

1’emploi des femmes avant et apres

1’accouchement adoptée par la Conférence

internationale du Travail ä sa

premiére session.

Article 9.

Un droit de recours doit étre reconnu

ä 1’assuré en cas de contestation

au sujet de son droit aux prestations.

Artide 10.

Les Etats qui comprennent de vastes

territoires tres peu peuplés peuvent

ne pas appliquer les dispositions de

la présente Convention dans les parties

de leur territoire ou, par suite de la

faible densité et de la dispersion de

la population et de 1’insuffisance des

moyens de communication, l’organisation

de 1’assuranee-maladie, conformément

ä la présente Convention, est

impossible.

Les Etats qui désirent se prévaloir

de la dérogation autorisée par le présent

artide devront notifier leur intention

en communiquant leur ratification

formelle de la Convention au

Secrétaire général de la Société des

Nations. Ils devront faire connaitre

au Bureau international du Travail

les parties de leur territoire pour lesquelles

ils appliquent la dérogation,

en indiquant les motifs de leur décision.

En Europé, la dérogation prévue

par le présent artide ne pourra étre

invoquée que par la Finlande.

Artide 11.

Les ratifications officielles de la présente

Convention dans les conditions

prévues ä la Partie XIII du Traité

de Versailles et aux Parties correspondantes

des autres Traités de Paix

seront communiquées au Secrétaire

général de la Société des Nations et

par hd enregistrées.

Artide 8.

Tliis Convention does not in any

respect affect the obligations arising

out of the Convention concerning the

employment of women before and

after childbirth, adopted by the International

Labour Conference åt its

First Session.

Artide 9.

A right of appeal shall be granted

to the insured person in case of dispute

concerning his right to benefit.

Artide 10.

It shall be open to States whicli comprise

large and very thinly populated

areas not to apply the Convention in

districts where, by reason of the small

density and wide dispersion of the

population and the inadequacy of the

means of communication, the organisation

of sicknes insurance, in accordance

with this Convention, is impossible.

The States whicli iutend to avail

themselves of the exception provided

by this Artide shall give notice of

their intention when communicating

their formal ratifieation to the Secretary-General

of the League of Nations.

They shall inform the International

Labour Office as to what districts they

apply the exception and indicate their

reasons therefor.

In Europé it shall be open only

to Finland to avail itself of the exception

contained in this Article.

Article 11.

The formal ratifications of this Convention

under the conditions set forth

in Part XIII of the Treaty of Versailles

and in the corresponding Parts

of the other Treaties of Peace shall be

communicated to the Secretary-General

of the League of Nations for registration.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition av 71.

Article 12.

La présente Convention entrera eu

vigueur quatre-vingt-dix j ours apres que

les ratifications de deux Membres de

]’Organisation internationale du Travail

auront été enregistrées par le

Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont

la ratification aura été enregistrée au

Secrétariat.

Par la suite, cette Convention entrera

en vigueur pour cliaque Membre

quatre-vingt-dix jours apres la date

o ii sa ratification aura été enregistrée

au Secrétariat.

Article 13.

Aussitot que les ratifications de

deux Membres de 1’Organisation internationale

du Travail auront été enregistrées

au Secrétariat, le Secrétaire

général de la Société des Nations

notifiera ce fait ä tous les Membres

de 1’Organisation internationale du

Travail. Il leur notifiera également

l’enregistrement des ratifications qui

luis seront ultérieurement communiquées

par tous autres Membres de

1''Organisation.

Article 14.

Sous réserve des dispositions de

1’article 12, tout Membre qui ratifie

la présente Convention sengage ä

appliquer les dispositions des artides

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 et 10 au plus

tard le ler janvier 1929, et ä prendre

telles mesures qui seront nécessaires

pour rendre effectives ees dispositions.

Article 15.

Tout Membre de 1’Organisation internationale

du Travail qui ratifie la

présente Convention s’engage ä l’appliquer

a ses colonies, possessions ou

protectorats, conformément aux dispositions

de 1’article 421 du Traité de

Versailles et des artides correspondants

des autres Traités de Paix.

Article 12.

Tliis Convention sliall come into

force ninety days after the date on

wliich tlie ratifications of two Members

of the International Labour Organisation

liave been registered by the Secretary-General.

It sliall be binding only upon

those Members whose ratifications

have been registered with the Secretariat.

Thereafter, the Convention sliall

come into force for any Member

ninety days after the date on whicli

its ratification lias been registered

with the Secrétariat.

Article 13.

As soon as the ratifications of two

Members of the International Labour

Organisation have been registered with

the Secrétariat, the Secretary-General

of the League of Nations shall so

notify all the Members of the International

Labour Organisation. He

sliall likewise notify them of the regi - stration of ratifications wliich may be

communicated subsequently by otlier

Members of the Organisation.

Article 14.

Subject to the provisions of Article

12, eacli Member whicli ratifies

tliis Convention agrees to bring the

provisions of Artides 1, 2, 3, 4, 5, G,

7, 8, 9 and 10 into operation not later

than 1 January 1929, and to take sucli

action as may be necessary to make

these provisions effeetive.

Article 15.

Eacli Member of the International

Labour Organisation wliich ratifies

tliis Convention engages to apply it

to its colonies, possessions and protectorates,

in accordance with the provisions

of Article 421 of the Treaty

of Versailles and of the corresponding

Artides of the otlier Treaties of

Peace.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts

Article IG.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer, a

l’expiration d’ime période de dix années

apres la date de la mise en vigueur

initiale de la Convention, par

un acte communiqué au Secrétaire

général de la Société des Nations et

par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra effet qu’une année apres

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Article 17.

Le Conseil d administration du Bureau

international du Travail devra,

ati moms une fois tous les dix ans,

presenter ä la Conférence générale un

rapport sur 1’application de la présente

Convention et décidera s’il y a

lieu d''inscrire a l’ordre du jour de la

Conférence la question de la revision

ou de la modification de la dite Convention.

Article 18.

Les textes franyais et anglais de la

présente Convention feront foi 1’un et

3’antre.

•oposition nr 71.

Article 16.

A Member which has ratified this

Convention may denounce it after the

expiration of ten years from the date

on which the Convention first comes

into force, by an act communicated

to the Secretary-General of the League

of Nations för registration. Such

denunciation shall not take effect until

one year after the date on which

it is registered with the Secretariat.

Article IT.

Åt least once in ten years the Governing

Body of the International Labour

Office shall present to the General

Conference a report on the working

of this Convention and shall consider

the desirability of placing on

the Agenda of the Conference the

question of its revision or modification.

Article 18.

The French and English texts of

this Convention shall both be authentic.

Projet, de Convention concernant Draft Convention concerning siekness

l assurance-maladie des travail- Insurance för agricultural

lenrs agrieoles. workers.

La Conférence générale de l’Orga- The general Conference of the Innisation

internationale du Travail de ternational Labour Organisation of

la Société des Nations, tlie League of Nations,

Convoquée a, Geneve par le

Conseil d''administration du Eu

reau international du Travail, et

s’y étant réunie le 25 mai 1927,

eu sa dixiéme session,

Apres avoir décidé dadopter

diverses propositions relatives a

1’assurance-maladie des travailleurs

agrieoles, question comprise

dans le premier point de l’ordre

du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forme

d’un projet de convention internationale,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of

the International Labour Office,

and having met in'' its Tenth Session

on 25 May 1927, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard

to the siekness insurance for

agricultural workers, which is included

in the first item of the

Agenda of the Session, and

Having determined that these

proposals shall take the form of

a draft international convention,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

adopte, ce quiuziéme jour de juin mil

neuf cent vingt-sept, le Projet de Convention

ci-aprés’ ä ratitier par les

Membres de 1’Organisation internationale

du Travail conformément aux

dispositions de la Partie XIII du

Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités de

Paix:

Article 1.

Tout Membre de 1''Organisation internationale

du Travail qui ratifie la présente

Convention s’engage ä instituer

1’assurance-maladie obligatoire pour

les travailleurs agricoles, dans des

conditions au moms équivalentes ä

celles prévues par la présente Convention.

Article 2.

Lassurance-maladie obligatoire s’applique

aux ouvriers, employés et

apprentis des entreprises agricoles.

Toutefois, il appartient ä ckaque

Membre de prévoir dans sa législation

nationale telles exceptions qu’il estime

nécessaires en ce qui concerne:

a) les emplois temporaires dont la

durée natteint pas une limite que

pourra tixer la législation nationale,

les emplois irréguliers étrangers ä la

profession ou ä 1’entreprise de l’employeur,

les emplois occasionnels ou

les emplois accessoires;

b) les travailleurs dont le salaire

ou le revenu dépasse une limite qui

peut étre fixée par la législation nationale

;

c) les travailleurs qui ne regoivent

pas de rémunération en espéces;

d) les travailleurs a domicile dont

les conditions de travail ne peuvent

étre assimilées ä celles des salariés;

e) les travailleurs qui n’ont pas

atteint ou qui ont dépassé des limites

dage que peut fixer la législation

nationale;

f) les membres de la famille de

Temployeur.

adopts, tliis fifteenth day of June of

tlie year one thousand nine liundred

and twenty-seven, tlie following Draft

Convention for ratification by the

Members of the International Labour

Organisation, in accordance witli the

provisions of Part XIII of the Treaty

of Versailles and of the cörresponding

Parts of the other Treaties of

Peace:

Article 1.

Eacli Member of the International

Labour Organisation which ratifies

this Convention undertakes to set up

a system of compulsory sickness insurance

for agricultural workers, which

shall be based on provisions åt least

equivalent to those contained in this

Convention.

Article 2.

The compulsory sickness insurance

system sliall apply to manual and

non-manual workers including apprentices,

employed by agricultural undertakings.

It sliall, nevertheless, be open to

any Member to make sucli exceptions

in its national laws or regulations as

it deems necessary in respect of:

(a) Temporary employment which

lasts for less than a period to be determined

by national laws or regulations,

casual employment not for the

purpose of the employers trade or

business, occasional employment and

subsidiary employment;

(b) Workers whose wages or income

exceed an amount to be determined

by national laws or regulations;

(c) Workers who are not paid a

money wage;

(d) Out-workers whose conditions

of work are not of a like nature to

those of ordinary wage-earners;

(e) Workers below or above agelimits

to be determined by national

laws or regulations;

f) Members of the employer s family.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

En outre, peuvent étre exemptées

de 1’obligation dassurance contre la

maladie les personnes qui ont droit,

en cas de maladie, en vertu de lois

ou de réglements ou d’un statut special,

a des avantages au moms équivalents,

dans 1’ensemble, ä ceux prévus

dans la présente Convention.

Artide 3.

Lassuré incapable de travailler par

suite de 1’état anormal de sa santé

physique ou mentale a droit a une

indemnité eu espéces au moms pendant

les vingt-six premiéres semaines

d’incapacité ii compter du premier

jour indemnisé.

Lattribution de 1’indemnité peut

étre subordonnée ii 1’accomplissement

par lassuré d’un stage et ä 1''expiration

d’un délai dattente de trois jours

au plus.

Lmdenmité peut étre suspeiulue:

a) lorsque l assuré regoit déjä, par

ailleurs, en vertu de la loi, et pour la

méme maladie, une autre allocation;

la suspension sera totale ou partielle

selon que cette derniére allocation

sera équivalente ou inférieure ii l’indemnité

prévue par le present artide;

b) aussi longtemps que l assuré ne

subit pas, du fait de son incapacité,

de perte du revenu normal de travail

ou qu’il est entretenu aux frais de

l’assurance ou de fonds publics; toutefois,

la suspension de 1’indemnité ne

sera que partielle lorsque 1’assuré ainsi

entretenu personnellement a des

charges de famille;

c) aussi longtemps que lassuré refuse

d’observer, sans motif valable,

les prescriptions médicales et les in■structions

relatives ä la conduite des

malades ou se soustrait sans autorisation

et volontairement au contröle

de 1’institution d’assurance.

It shall further be open to exemptfrom

the compulsory sickness insurance

system persons who in case of

sickness are entitled by virtue of anv

laws or regulations, or of a special

sckeme, to advantages åt least equivalent

on the whole to tliose provided

for in this Convention.

Artide 3.

An insured person who is rendered

incapable of work by reason of the

abnormal state of his bodily or mental

health shall be entitled to a cash

benefit for åt least the first twenty-six

weeks of incapacity from and including

the first day for which benefit is payable.

The payment of this benefit may

be made conditional on the insured

person having first complied with a

qualifying period and, on the expirv

of the same, with a waiting period of

not more tlian three days.

Cash benefit may be withheld in

the following cases:

(a) Where in respect of the same

illness the insured person receives

compensation from another source to

which he is entitled by law; benefit

shall only be wholly or partially withheld

in so far as such compensation

is equal to or less than the arnount

of the benefit provided by the present

Artide;

(b) As long as the insured person

does not by the fact of his incapacity

suffer any loss of the normal product

of his labour, or is maintained åt the

expense of the insurance funds or

from public funds; nevertheless, cash

benefits shall only partially be withheld

when the insured person, although

thus personally maintained, has family

responsibilities.

(c) As long as the insured person

while ill refuses, without valid reason,

to comply with the doctor’s orders,

or the instructions relating to the

conduct of insured persons while ill.

or voluntarily and without authorisation

removes himself from the supervision

of the insurance institutions.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. MajUs proposition nr 71.

L’indemuité peut étre réduite ou

supprimée en cas de maladie résultant

d’une fante intentionnelle de l''assuré.

Artide 4.

Lassuré a droit gratuitement, ä

partir du début de la maladie et au

moms jusqu’a l’expiration de la période

prévue pour 1’attribution de

Tindemnité de maladie, au traitement

par un médecin dument qualifié, ainsi

qu a la fourniture de médicaments et

de moyens tliérapeutiques de qualité

et quantité suffisantes.

Toutefois, une participation aux

frais de 1’assistance peut étre demandée

a lassuré dans les conditions

fixées par la législation nationale.

Lassistance médicale peut étre

suspendue aussi longtemps que l’assuré

refuse, sans motif valable, de se

eonformer aux prescriptions médicales

et aux instructions relatives ä la conduite

des malades, ou néglige d utiliser

l’assistance mise ä sa disposition par

1’institution dassurance.

Article 5.

La législation nationale peut autoriser

ou prescrire l’attribution de l’assistance

médicale aux membres de la

famille de 1’assuré vivant dans son

ménage et ä sa cliarge; elle détermine

les. conditions dans lesquelles cette

assistance peut étre accordée.

Article 6.

Lassurance-maladie doit étre gérée

par des institutions autonomes placées

sous le contröle administratif et financier

des pouvoirs publics et ne poursuivant

aucun but lucratif. Les institutions

issues de 1’initiative privée

doivent faire l’objet d’une reconnaissance

spéciale des pouvoirs publics.

Les assurés doivent étre appelés a

participer a la gestion des institutions

autonomes d assurance dans des con
-

Casli benefit- may be reduced or

refused in the case of sickness caused

by tlie insured person’s wilful misconduct.

Article 4.

The insured person shall be entitled

free of cliarge, as from the commencement

of his illness and åt least

until the period prescribed for the

grant of sickness benefit expires, to

medical treatment by a fully qualified

medical man and to the supply of

proper and sufficient medicines and

appliances.

Nevertheless, the insured person

may be required to pay such part of

the cost of medical benefit as may

be prescribed liv national lavs or régulations.

Medical benefit may be withheld

as long as the insured person refuses,

without valid reason, to comply witli

the doctors orders or the instructions

relating to the conduct of insured

persons wliile ill, or neglects to make

use of the facilities placed åt his disposal

by the insurance institution.

Article 5.

National lavs or regulations may authorise

or prescribe the grant of medical

benefit to members of an insured

person’s family living in his houseliold

and dependent upon him, and

shall determine the conditions under

which such benefit sliall be administered.

Article 6.

Sickness insurance sliall be administered

by self-governing institutions,

which shall be under the administrative

and financial supervision of the

competent public authority and shall

not be carried on witli a view of profit.

Institutions founded by private

initiative must be specially approved

by the conqtetent public authority.

The insured persons sliall participate

in the management of the self-governing

insurance institutions ou such con
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr il.

ditions déterminées par la législation

nationale.

Toutefois, la gestion de 1’assurancemaladie

pent étre assumée directement

par l’Etat lorsque et aussi longtemps

q ne la gestion par des institutions

autonomes est rendue difficile ou

impossible ou inappropriée en raison

des conditions nationales etnotamment

de l’insuffisance de développement des

organisations professionnelles d’employeurs

et de travailleurs.

Artide 7.

Les assurés et leurs employeurs

doivent participer ä la constitution

des ressources de l’assurance-maladie.

Il appartient u. la législation nationale

de statuer sur la contribution

iinanciére des pouvoirs publics.

Article 8.

Un droit de recours doit étre reronnu

ä 1’assuré en cas de contestation

au sujet de son droit aux prestations.

Article 9.

Les Etats qui comprennent de vastes

territoires tres pen peuplés peuvent

ne pas appliquer les dispositions de

la présente Convention dans les parties

de leur territoire oii. par suite de la

faible densité et de la dispersion de

la population et de 1’insuffisance des

moyens de communication, 1’organisation

de 1''assurance-maladie, conformément

a la présente Convention, est

impossible.

Les Etats qui désirent se prévaloir

de la dérogation autorisée par le present

article devront notilier leur intention

en communiquant leur ratification

formelle de la Convention au

Secrétaire général de la Société des

Nations. Ils devront faire connaitre

au Bureau international du Travail

les parties de leur territoire pour

lesquelles ils appliquent la dérogation,

en indiquant les motifs de leur

décision.

ditions as may be prescribed by national

laws or regulations.

The administration of sickness insurance

may, nevertheless, be undertaken

directly by tlie State wliere and

as long as its administration is rendered

difficult or impossible or inappropriate

by reason of national conditions,

and particularly by the insufficient

development of the employers’

and workers’ organisations.

Article 7.

The insured persons and their employers

shall share in providing the

financial resources of the sickness insurance

system.

It is open to national laws or regulations

to decide as to a financial

contribution by the competent public

authority.

Article 8.

A riglit of appeal shall be granted

to the insured person in case of dispute

concerning his riglit to benefit.

Article 9.

It sliall be open to States which

comprise large and very thinly populated

areas not to apply the Convention

in districts where, by reason

of the small density and wide dispersion

of the population and the inadequacy

of the means of communication,

the organisation of sickness insurance,

in accordance with this Convention,

is impossible.

The States which intencl to avail

themselves of the exception provided

by this Article shall give notice of

their intention when communicating

their formal ratification to the Secretary-General

of the League of Nations.

They shall inform the International

Labour Office as to what districts

they apply the exception and indicate

their reason therefor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

Eu Europé, la dérogation prévue

par le present article ne pourra étre

invoquée que par la Finlande.

Article 10.

Les ratifications officielles de la

présente Convention dans les conditions

prévues ä la Partie XIII du

Traité de Versailles et aux Parties

correspondantes des autres Traités

de Paix seront communiquées au Secrétaire

général de la Société des Nations

et par lui enregistrées.

Article 11.

La présente Convention entrera eu

vigueur quatre-vingt-dix jours apres

que les ratifications de deux Membres

de 1’Organisation internationale du

Travail auront été enregistrées par le

Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont

la ratification aura été enregistrée au

Secrétariat.

Par la suite, cette Convention entrera

en vigueur pour chaque Membre

quatre-vingt-dix jours apres la

date ou sa ratification aura été enregistrée

au Secrétariat.

Article 12.

Aussitöt que les ratifications de

deux Membres de l’Organisation internationale

du Travail auront été enregistrées

au Secrétariat, le Secrétaire

général de la Société des Nations notifiera

ce fait ä tous les Membres de

1’Organisation internationale du Travail.

Il leur notifiera également l’enregistrement

des ratifications qui lui

seront ultérieurement communiquées

par tous autres Membres de l’Organisation.

In Europé it sball be open only

to Finland to avail itself of the exception

contained in tliis Article.

Article 10.

Tlie formal ratifications of tliis Convention

under tlie conditions set forth

in Part XIII of tlie Treaty of Versailles

and in tlie corresponding Parts

of the otlier Treaties of Peace shall

be communicated to the SecretaryGeneral

of the League of Nations for

registration.

Article 11.

Tliis Convention shall come into

force ninety days after the date on

which the ratifications of two Members

of the International Labour Organisation

have been registered by

the Secretary-General.

It shall be binding only upon those

Members wliose ratifications have been

registered with the Secrétariat.

Thereafter, the Convention sliall

come into force for any Member ninety

days after the date on which its ratification

has been registered with the

Secrétariat.

Article 12.

As soon as the ratifications of two

Members of the International Labour

Organisation have been registered

with the Secrétariat, the SecretaryGeneral

of the League of Nations

sliall so notify all the Members of

the International Labour Organisation.

He shall likewise notify them

of the registration of ratifications

which may be communicated subsequently

by other Members of the Organisation.

Article 13.

Sous réserve des dispositions de

1’article 11, tout Membre qui ratifie la

présente Convention sengage ä appliquer

les dispositions des artides 1,

2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 et 9 au plus tard

le ler janvier 1929, et a prendre telles

mesures qui seront nécessaires pour

rendre effectives ees dispositions.

Article 13.

Subject to the provisions of Article

11, each Member which ratifies tliis

Convention agrees to bring the provisions

of Artides 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7,

8 and 9 into operation not later tlian

1 January 1929, and to take such

action as may be necessary to make

tliese provisions effeetive.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Artide 14.

Tout Membre de 1’Organisation internationale

du Travail qui ratifie la

présente Convention s’engage ä l’appliquer

u, ses colonies, possessions ou

protectorats, conformément aux dispositions

de 1’artide 421 du Traité de

Versailles et des artides correspondants

des autres Traités de Paix.

Artide 15.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer, ä

l’expiration d’une période de dix années

apres la date de la mise en vigueur

initiale de la Convention, par

un acte communiqué au Secrétaire

général de la Société des Nations et

par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra effet qu’une année apres

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Artide 16.

Le Conseil dadministration du

B ureau international du Travail devra,

au moins une fois tous les dix ans,

présenter ä la Conférence générale

un rapport sur 1’application de la

présente Convention et décidera s’il

y a lieu d’inscrire a l’ordre du jour

de la Conférence la question de la

revision ou de la modification de la

dite Convention.

Artide IT.

Les textes frangais et anglais de

a présente Convention feront foi l’un

et 1’autre.

Artide 14.

Eacli Member of tke International

Labour Organisation whick ratifies

this Convention engages to apply it

to its colonies, possessions and protectorates,

in accordance vvitli tlie provisions

of Artide 421 of tke Treaty

of Versailles and of tlie corresponding

Artides of tlie otlier Treaties of Peace.

Artide 15.

A Member vhicli kas ratified tkis

Convention may denounce it after tke

expiration of ten years from tke date

on whick tke Convention first comes

into force, by an act communicated

to tke Secretary-General of tke League

of Nations for registration. Suck denunciation

skall not take effect until

one year after tke date on wkicli it

is registered witli tke Secretariat.

Artide 16.

Åt least once in ten years, tke Governing

Body of tke International

Labour Office skall present to tke

General Conference a report on tke

working of tkis Convention and skall

consider tke desirability of placing

on tke Agenda of tke Conference tke

question of its revision or modification.

Artide IT.

Tke French and Englisk texts of tkis

Convention skall botli be anthentic.

Recommandation concernant

les principes généraux de

1’Assurance-Maladie.

La Conférence générale de l’Organisation

internationale du Travail de

la Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil

d’administration du Bureau

international du Travail, et s’y

étant réunie le 25 mai 1927 en sa

dixiéme session,

Recommeiidation concerning

tlie General Prlnciples of

Siekness Insurance.

Tke Genera] Conference of tke

International Labour Organisation of

tke League of Nations,

Having been convened åt Geneva

liv tke Governing Body of

tke International Labour Office,

and kaving met in its Tentli Session

on 25 May 1927. and

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj ds proposition nr /l.

Apres avoir décidé dadopter

diverses propositions concernant

les principes de l’assurance-maladie,

premiére question inscrite ä

1’ordre du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forme

d’une recommandation,

adopte, ce quinziéme jour de juin

mil neuf cent vingt-sept, la Eecommandation

ci-aprés a soumettre ä l’examen

des Membres de 1’Organisation

internationale du Travail, en vue de

lui faire porter effet sous forme de

loi nationale 011 autrement, conformément

aux dispositions de la Partie

XIII du Traité de Versailles et des

Parties correspondantes des autres

Traités de Paix:

Considérant que le maintien d’une

main-d’oeuvre saine et vigoureuse est

d’une importance essentielle,non seulement

pour les travailleurs eux-mémes,

mais également pour les collectivités

désireuses de développer leur capacité

de produetion;

qu’un tel développement ne peut

étre atteint que par un effort de prévoyance

constant et systématique eu

vue de prévenir et de rétablir toute

perte des forces productrices des travailleurs;
que

le meilleur moyen de réaliser

une telle prévoyance consiste dans

1’institution de 1’assurance sociale qui

donne aux bénéficiaires des droits

nettement établis;

La Conférence générale de l’Organisation

internationale du Travail,

apres avoir adopté des projets de

convention concernant, d’une part,

1’assurance-maladie des travailleurs de

l’industrie et du commerce et des gens

de maison, et, dautre part, 1’assurance-maladie

des ti-availleurs agricoles,

projets qui établissent les conditions

minima auxquelles devrait réjtondre

des son origine tout systéme

d’assurance-maladie;

et estimant quafin de permettre

aux Membres de profiter de 1’expérience

acquise en vue d’instituer ou de

Having decided upon the adoption

of certain proposals witli

x’egard to the principles of sickness

insurance, tlie first item on

tlie Agenda of tlie Session, and

Having determined that tliese

proposals sliould take the form of

a recommendation,

adopts, this fifteentli day of June of

the year one tliousand nine hundred

and twenty-seven, the following Eecommendation,

to be submitted to

the Members of the International

Labour Organisation for consideration

witb a view to effeet being given to

it by national legislation or otherwise,

in accordance witb the provisions of

Part XIII of the Treaty of Versailles

and of the corresponding Parts of the

other Treaties of Peace:

Whereas the maintenance of a liealthy

and vigorous labour supply is of

capitai inqiortance not only för the

workers themselves, but also for communities

which desire to develop their

produetive capacity; and

Whereas this development is only

attainable by constantly and systematically

applying provident measures

to obviate or make good any loss of

the workers’ produetive efficiency;

and

Whereas the best provident measure

for these purposes is to establisli

a system of social insurance which

confers clearly defined riglits on the

persons to wliom it applies;

Therefore the General Conferenee

of the International Labour Organisation,

Having adopted Draft Conventions

concerning, of the one part, sickness

insurance for workers in industry and

commerce and domestic servants, and,

of the other part, sickness insurance

for agrieultural workers, drafts which

lay down minimum conditions which

must be complied witli from the beginning

by every system of sickness

insurance, and

Considering that, in order to put

the experience already gained åt the

disposal of the Members witli a view

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

eompléter les services dassurancemaladie,

il y a intérét ä déterminer

quelques principes généraux qui se

dégagent de la pratique comme les

plus propres ä contribuer ä un aménagement

juste, efficace et rationnel de

rassurance-maladie;

Recommande ä oliaque Membre de

prendre eu considération les principes

et régles suivants:

I. CHAMP d''APPLICATION.

1. L’assurance-maladie devrait comprendre,

sans distinction d’åge et de

sexe. toute personne qui exécute des

travaux ä titre professionnel et eu

vertu dun contrat de travail ou

dapprentissage.

2. Si, cependant, il est jugé opportun

de fixer des limites d’åge, en raison de

la protection legale ou de fait déjä accordée

aux travallieurs qui se trouvent

en degå ou au dela de ees limites,

ees limitations ne doivent exelure ni

les jeunes gens qui ne peuvent normalement

étre considérés comme å la

charge de leur famille, ni les travailleurs

qui n’ont pas encore atteint

1 age de la pension de vieillesse;

Si, d autre part, des exceptions sont

prévues eu ce qui concerne les travailleurs

dont la rémunération ou le revenu

dépasse une limite déterminée,

elles ne devront viser que les travailleurs

dont la rémunération ou le revenu

atteint une limite au delå de

laquelle les travailleurs Jpeuvent raisonnablement

étre considérés comme

capables’de faire face par eux-mémes

au risque de maladie.

II. Prestations.

A. Prestations en espéces.

3. En vue de båter le rétablissement

de la santé de 1’assuré devenu

incapable de gain, l’indemnité eu

espéces destinée å compenser le salaire

perdu doit étre suffisante.

A cet effet, 1’indemnité légale devrait

étre, en général, fixée en fonetion du

to assisting tbem in tbe institution or

completion of tbeir sickness insurance

services, it is desirable to indicate a

number of tbe general principles wbicb

practice shows to be the best calculated

to promote a just, effeetive and

appropriate organisation of sickness

insurance.

Recommends tliat eacb Member

sliould take tbe following principles

and rules into considération:

I. Scope of Application.

1. Sickness insurance sbould include

vitbin its scope, without discrimination

as to age or sex, every

person who performs work by way of

liis occupation and under a contract

of service or apprenticesbip.

2. If, however, it is considered desirable

to fix age-limits by reason of

the faet tbat workers above or below

sucb limits are already proteeted by

law or otherivise, sucb limits sbould

not apply to young persons who cannot

normally be considered as dependent

upon tbeir family or to workers who

have not reached tbe old-age pension

age; and

if exceptions are made in respect

of workers wbose earnings or income

exceed a specified amount, sucb exceptions

sbould only apply to workers

wbose earnings or income are sucb

tbat tbey may reasonably be expeeted

to make tbeir own provision for sickness.

II. Benefits.

A. Cash Benefits.

3. In order to secure tbat an insured

person who is rendered incapable

of work by sickness maj7 recover

bis healtb as earl}7 as possible, tbe

cash benefit representing compensation

for lost wages sbould be adequate.

For this purpose tbe statutory

scale of benefit sbould ordinarilv be

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

salaire habituel dont 1’assurance tient

compte et comporter une fraction substantielle

de ce salaire, er; égard aux

cbarges de famille. Cependant, dans

les pays oii les travailleurs ont la faculté

et 1’habitude de se procurer par

ailleurs un complément diudemnité,

il peut étre opportun de fixer l’indemnité

legale indépendamment du

salaire.

4. L’indemnité legale devrait étre

accordée au moms pendant les vingtsix

premiéres semaines d’incapacdté ii

compter du premier jour indemnisé;

toutefois, la durée de lindemnité

devrait étre portée jusqu a une année

en cas de maladies graves et persistantes,

ainsi que dans le cas oii

les assurés ne bénéficient pas de

prestations de 1’assurance-invalidité ä

1’expiration du droit ;i 1''indemnité de

maladie.

5. L’institution dassurance qui

justifie d’une bonne gestion financiére

devrait étre autorisée:

a) a majorer, dans des limites déterminées,

l indemnité legale, soitpour

tous les assurés, soit pour certains

groupes d entre eux, notamment pour

les assurés ayant charge de famille;

b) ä prolonger la période légale

pendant laquelle l indemnité est due.

6. Dans les pays oii les frais de

funérailles ne sont pas couverts, liabituellement

ou eu vertu de la loi,

par une autre assurance, 1’institution

d’assurance-maladie devrait allouer, en

cas de décés de 1’assuré, une indemnité

pour frais de funérailles convenables;

elle devrait d’ailleurs pouvoir

allouer une telle indemnité pour

frais de funérailles des membres de

la famille de 1’assuré.

B. Prestations en nature.

7. Le traitement par un médicin

dument qualifié, ainsi (jue la fourniture

de médicaments et de moyens

thérapeutiques de qualité et quantité

suffisantes devraient étre accordées

depuis le début de la maladie et

aussi longtemps que 1’exige l’état du

fixed in relation to tlie normal wage

which is taken into account for the

purposes of compulsory insurance,

and sliould be a substantial proportion

of sucli wage, regard being had

to family responsibilities; but in countries

wliere tlie workers liave adequate

facilities, of wliicli tliey are

accustomed to take advantage to proeuro

for tliemselves additional benefit

by otlier means, a uniform scale of

benefit may be appropriate.

4. The statutory benefit sliould be

paid for åt least the first twenty-six

weeks of incapacity as from and including

the first day for which benefit

is payable; nevertlieless, the period

for which benefit is payable sliould

be inereased to one year in cases of

serious and chronic illness and for

insured persons who will not receive

any invalidity benefit on tlie expiry

of their right to siclmess benefit.

5. An insurance institution which

can show that it is in a sound financial

])osition sliould be authorised:

(a) To inerease the statutory scale

of benefit up to specified amounts

eitlier for ali insured persons or for

certain groups of the same, in p>a.rticular

insured persons with family

responsibilities;

(b) To ])roloiig the statutory period

during which benefit is payable.

G. In countries wliere burial expenses

are not, customarily or by law,

covered by some otlier insurance, sickness

insurance institutions sliould, on

tlie deatli of an insured person, pay

a benefit in resjiect of the cost of

decent burial; they sliould also be

empowered to pay sucli a benefit in

respect of the burial expenses of the

insured person’s dependants.

B. Ii eu elits in Kind.

7. Treatment by a fully qualified

doctor and the su|q)ly of jiroper and

sufficient medicines and appliances

sliould be granted to an insured person

from the beginning of his illness

and for so long as the state of his

liealtli requires it; the insured person

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Mcej:ts proposition nr 71.

malacle; 1’assuré devrait avoir droit

gratuitement a ees prestations a parter

du début de la maladie et au moms

jusqu’a, 1’expiration de la periode prévue

pour 1’attribution de 1’indemnité

de maladie.

8. En plus du traitement par un

médecin dument qualifié et de médicameuts

et moyens tkérapeutiques de

qualité et quantité suffisantes, 1’assuré

devrait pouvoir disposer, lorsque les

conditions locales et financiéres le

permettent, de services de spécialistes,

ainsi que du traitement dentaire, et

avoir droit ä 1’bospitalisation lorsque

sa situation de famille le nécessite

ou que son état exige un mode de

traitement qui ne peut étre fourni

qu’ä l’höpital.

9. Lorsque 1’assuré est hospitalisé,

1’institution d’assurance devrait verser

aux personnes ä sa ckarge tout ou

partie de 1’indemnité de maladie qui

serait payable a 1’intéressé s’il n’était

pas hospitalisé.

10. En vue de maintenir l’assuré

et sa famille dans de bonnes conditions

d’hygiéne, les membres de la

famille de 1’assuré vivants dans son

ménage et ä sa charge, devraient bénéficier

de 1’assistance médicale chaque

fois que cela est pratiquement

possible.

11. L’institution d’assurance devrait

pouvoir disposer, dans des conditions

équitables, des services des médecins

dont elle a besoin.

Dans les agglomérations urbaines

et dans des limites territoriales déterminées,

1’assuré devrait pouvoir

choisir entre les médecins qui sont ä

la disposition de 1’institution dassurance,

ä moins qu''une charge supplémentaire

notable n’en résulte pour

elle.

C. La prévention des mdladies.

12. La plupart des maladies peuvent

étre prévenues. Une prévention

vigilante permettrait d’éviter une diminution

des capacités productrices,

de rendre disponibles les ressources

Bihang, till riksdagens protokoll 1928.

should be entitled to these benefits

free of charge from tke beginning of

his illness and åt least until the expirv

of the period prescribed for the grant

of sickness benefit.

8. In addition to treatment by a

fully qualified doctor and the supply

of proper and suflicient medicines and

appliances, tliere should be available

for the insured person, as and wlien

local and financial conditions admit.

facilities for specialist services, as vvell

as dental treatment, and for treatment

in hospital, where his familv circumstances

necessitate it or liis illness

requires a mode of treatment which

can only be given in hospital.

9. While an insured person is

maintained in hospital, the insurance

institution should pay to his dependants

the wliole or a part of the sickness

benefit which would have been

payable to him had he not been so

maintained.

10. With a view to ensuring good

conditions for the maintenance in

healtli of the insured person and liis

family, members of the insured person’s

family living in his home and

dependent upon him should be furnished

with medical benefit, as and

when it may be possible and praeticable

to do so.

11. Insurance institutions should

be empowered to avail themselves, on

equitable conditions, of the services

of such doctors as they need.

In urban centres, and within specified

geographical limits, an insured

person should be entitled to choose

a doctor from among those åt the

disposal of the insurance institution,

unless this would involve considerable

extra expense to the institution.

C. Sichiess Prévention.

12. Ås most diseases can be prevented,

an alert policy of prévention

is calculated to avert loss of productive

efficiency, to render available for

other purposes the financial resources

1 samt. 58 haft. (Nr 71.) sss »s 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

qu’absorbent les maladies évitables,

et d’accroitre le bien-étre materiel, intellectuel

et moral des collectivités.

Lassurance-maladie devrait contribuer

ä faire pénétrer la pratique

des régles d’liygiéne parmi les travailleurs.

Elle devrait comporter des

soms préventifs et en faire bénéficier

le plus grand nombre d’individus des

1’apparition des signes précurseurs

des maladies. Elle devrait pouvoir

— d’aprés un plan d’ensemble coordonnant

toutes les activités tendant

ä ce but — intervenir dans la lutte

contre les maladies sociales et pour

le relévement de la santé populaire.

III. Organisation de lassuranoe.

13. Les institutions d’assurance

devraient étre administrées, sous le

contröle des pouvoirs publics, daprés

les principes de la gestion autonome

et dans iintérét exclusif de la collectivité

assureur. Les assurés qui

sont le plus directement intéressés au

fonctionnement de 1’assurance devraient

avoir, par 1’entremise des représentants

élus, une part importante

dans la gestion de 1’assurance.

14. Une bonne organisation de

1’assistance médicale et notamment la

constitution et 1’utilisation rationnelles

d’un outillage sanitaire correspondant

au développement de la Science

et de la technique médicale, peuvent

étre plus aisément obtenus, — sauf

dans certaines circonstances spéciales,

— par une concentration d’eif orts sur

la base territoriale.

IV. Ressources.

15. Les ressources de lassurance

devraient étre demandées aux cotisations

des assurés et aux contributions

des employeurs. A cet effort commun

de prévoyance, des contributions

proven ant de fonds publics pourraient

sajouter utilement, eu vue notamment

de l’amélioration de la santé populaire.

which are absorbed by avoidable illness,

and to promote the material,

intellectual and moral well-being of

the community.

Sickness insurance should assist in

inculcating the practice of the rules

of liygiene among the workers. It

should give preventive treatment and

grant the same to as large a number

of individuals as possible as soon as

the premonitory symptoms of disease

appear. It should be capable of contributing

towards the prevention of

the spread of disease and the improvement

of the national liealth, in

pursuance of a general policy coordinating

all the various activities

towards tliese ends.

III. Organisation op Insurance.

13. Insurance institutions should

be administered, under the supervision

of the competent public authority in

accordance witli the principles of selfgovernment,

and sliall not be carried

on for profit. The insured persons

being those who are the most directly

interested in the working of the insurance

seheme should, througlielected

representatives, liave an important

part in the management of the insurance

system.

14. A good organisation of medical

benefit and, in particular, the efficient

provision and utilisation of medical

equipment embodying the results of

scientific progress can be most easily

secured—except in certain special

circumstances—by concentrating nation

on a territorial basis.

IV. Financial Resources.

15. The financial resources for the

insurance sclieine should be provided

by contributions from the insured

persons and contributions from employers.

The provision thus jointly

made can be supplemented to aclvantage

by contributions from public

funds, especially for the purpose of

improving the healtli of the people.

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

En vue d’assurer la stabilité de

7’assurance, des réserves de prévoyance

appropriées aux conditions

particuliéres de cliaqne systéme d’assurance,

devraient étre constituées.

Y. La solution des conflits.

16. En vue d’une solution rapide

et peu couteuse, les conflits entre

assurés et institutions d’assurance au

sujet des prestations devraient étre

portés devant des juridictionsspéciales

comprenant des juges ou assesseurs

particuliérement au courant du butde

Tassurance et des besoins des assurés.

Yl. Dérogation pour les territoires

PEU PEUPLÉS.

17. Les Etats qui, par suite de la

faible densité de la population, ou par

suite de 1’insuffisance des moyens de

communication, ne peuvent organiser

1’assurance-maladie dans certaines parties

de leur territoire, devraient:

a) établir dans ees parties de territoire

un service sanitaire approprié

aux conditions locales;

b) examiner périodiquement si les

conditions requises pour 1’introduction

de 1’assurance-maladie obligatoire dans

ees parties de territoire sont réalisées.

VII. Marins et pécheurs.

18. La présente Recommandation

ne vise pas les marins et les marins

pécheurs.

With a view to securing the stability

of the insurance system, reserve

funds, appropriate to the peculiar

circumstances of the system, should

be constituted.

V. Settlement of Disputes.

16. With a view to their being

settled rapidly and inexpensively disputes

as to benefits between insured

persons and insurance institutions

should be referred to special tribunals,

the members of which inelude judges

or assessors who are specially cognisant

of the purposes of insurance and

the needs of insured persons.

VI. Exception för Sparselt Popu
LATED

TeRRITORIES.

17. States which, by reason of the

small density of their populatioil or

of the inadequacy of the means of

communication, cannot organise sickness

insurance in certain parts of their

territory should:

(a) Establish in such parts of their

territory a sanitary service adequate

to the local conditions;

(b) Examine periodically whether

the conditions required for the introduetion

of compulsory sickness insurance

in the parts of their territory

previously excepted from the compulsory

scheme are fulfilled.

VII. Seamen and Se a Eisherhen.

This Recommendation shall not

apply to seamen and sea fishermen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa beslut, som fattats av den internationella a a1 i texten
  2. 2LU 1928:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa beslut, som fattats av den internationella arbetsorganisat s. 1 i texten