Sök i Ratio Lex

Angående pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i försvarsväsendets tjänst anställda personer

1928-02-10 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:76, Angående pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i försvarsväsendets tjänst anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

1

tfr 76.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensioner

eller understöd åt efterlevande till vissa i försvarsväsendets

tjänst anställda personer; given Stockholms

slott den 10 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—10:o hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 10 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfuren, statsråden

Ribbing, Meurling, GIrde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,

von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Rosén anhåller att få underställa Kungl.

Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående pensioner eller

understöd åt efterlevande till vissa i försvarsväsendets tjänst anställda personer

samt anför därvid följande:

1:0.

Uti en till arméförvaltningens artilleridepartement ställd skrift, dagtecknad

den 24 september 1927, har arbetaren vid ammunitionsfabrikens avdelning

vid Marieberg Lars Gustaf Ölimans änka Maria Josefina Öhman, född

Holmberg, anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 62 hä/t. (Nr 76.)

Ang pension

åt änkan Maria

Josefina

Öhman. född

Holmberg.

248 28 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att arbetaren Öhman, som avled

den 13 januari 1925, varit anställd vid ammunitionsfabriken i över 41 år;

att han under sin anställningstid vid fabriken konstruerat ett flertal maskiner,

vilka på sin tid betecknade ett stort tekniskt framsteg och varit till

gagn för ammunitionsfabriken i årtionden; att han efter sin avgång ur tjänst

år 1922 på grund av sina särskilda förtjänster av 1923 års riksdag beviljades

en pension av 1,800 kronor om året; samt att Öhman vid sitt frånfälle efterlämnat,

förutom änkan, född den 11 november 1859, fem barn, därav tre

ogifta, av vilkas hjälp änkan är beroende för sitt uppehälle.

Med överlämnande av de till ärendet hörande handlingarna har arméförvaltningens

artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 oktober

1927 anfört, att departementet ansåge billigt, att änkan Öhman, med

hänsyn till hennes mans mångåriga väl vitsordade tjänstgöring i kronans

tjänst, bereddes ett årligt understöd under sin återstående livstid. På grund

härav hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att från allmänna indragningsstaten finge från och med den 1 januari

1928 utgå till änkan Öhman årligt understöd med 500 kronor, så länge

hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd.

StatsJcontoret, som den 18 november 1927 avgivit utlåtande i ärendet, har

anfört, att enligt vad handlingarna utvisade hade sökanden, vilken uppnått

den levnadsålder, då arbetsförmågan vore uttömd, gemensamt hushåll med

tre ogifta självförsörjande barn och syntes sålunda kunna påräkna underhåll

av dem, när hon icke längre själv förmådde förestå hushållet. I vanliga

fall skulle med hänsyn härtill anledning att bereda änkepension knappast

anses föreligga. På grund av de omständigheter, som föranlett att

sökandens man erhållit avsevärt högre pension än som i allmänhet plägade

beviljas en arbetare vid ammunitionsfabriken, ville statskontoret emellertid

icke motsätta sig, att åt sökanden utverkades änkepension till samma belopp,

384 kronor, som numera plägade beviljas arbetaränka; och syntes pensionen

såsom arméförvaltningens artilleridepartement hemställt böra anvisas

att från allmänna indragningsstaten utgå från ingången av år 1928, så länge

sökanden förbleve i sitt nuvarande änkestånd.

Vidkommande frågan om pension åt arbetaren Öhman uttalade 1923 års

riksdag i fråga om storleken av Öhmans pension, att uttryck borde givas

åt erkännande av det gagn kronan haft av de utav Öhman gjorda uppfinningarna.

På grund härav tillerkändes Öhman det jämförelsevis höga pensionsbeloppet

av 1,800 kronor. I likhet med myndigheterna anser jag de

omständigheter, som föranledde beviljande av ifrågavarande pensionsbelopp

åt Öhman, tala för att även hans änka nu beredes något understöd under

sin återstående livstid. I fråga om pensionsbeloppets storlek ansluter jag

mig till vad statskontoret därutinnan föreslagit, och torde pensionen böra

utgå från och med den 1 januari 1928.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arbetaren vid ammunitionsfabriken Lars Gustaf Öhmans

änka Maria Josefina Öhman, född Holmberg, må från och med

den 1 januari 1928, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 384 kronor.

2:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 30 november 1927,

har daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Otto Wilhelm Mattssons änka

Hildegard Amanda Mattsson, född Nilsdotter, anhållit att komma i åtnjutande

av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Mattsson, som avled

den 13 december 1916, varit anställd vid Yendes artilleriregemente under

tiden 2 maj 1874—2 maj 1877, vid Livgardet till häst under tiden 29 augusti

1877—17 december 1879, som vaktkonstapel vid fångvården under tiden 1

augusti 1882 2 juli 1888 samt såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona

under tiden 2 mars—10 september 1889 och under tiden 7 maj

1890—30 september 1911, då han erhöll avsked med pension; att hans

efterlämnade änka, som är född den 8 mars 1862, uppbär i folkpension 17

kronor 50 öre i månaden samt av fattigvården i Karlskrona erhåller ett understöd

av 15 kronor i månaden; att hon på grund av kronisk ledgångsreumatism

är oförmögen till arbete, varmed hon kan försörja sig; att hos

henne bor en dotter utan arbetsförtjänst jämte dotterns två minderåriga

barn, samt att hennes fyra övriga döttrar befinna sig i små omständigheter

och icke kunna bidraga till moderns uppehälle.

I utlåtande den 29 december 1927 har marinförvaltningen anfört, att med

hänsyn till såväl den långa tid, omkring 35 år, sökandens avlidne man varit

anställd i statens tjänst, som ock därtill att sökanden, som vore medellös,

På grund av ålder och sjukdom vore oförmögen att förtjäna sitt uppehälle,

funne marinförvaltningen önskvärt, att lämpligt understöd utverkades för

sökanden. Under erinran att 1926 och 1927 års riksdagar beviljat änkor i

liknande belägenhet som sökanden arliga understöd från allmänna indragningsstaten

med belopp, som enligt 1926 års riksdags skrivelse nr 149 punkt

6 bestämts till 384 kronor, finge marinförvaltningen alltså tillstyrka, att

Kungl. Maj.t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Mattsson finge,

räknat från och med den 1 januari 1928, komma i åtnjutande av årlig pension

å allmänna indragningsstaten till ett belopp av 384 kronor, så länge

hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd.

Statskontoret, som den 14 januari 1928 avgivit utlåtande i ärendet, kar

anfört, att på grund av vad handlingarna innekölle och med stöd av 1927

års riksdags beslut i anledning av propositionen nr 136 punkt 2 om pension

åt änkor efter vissa daglönare vid flottans varv i Karlskrona finge

Ang. pension

åt änkan Hildegard

Amanda

Mattsson,

född Nilsdotter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt änkan

Evelina Charlotta

Dahl,

född

Johansson.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

statskontoret tillstyrka vidtagande av åtgärd i överensstämmelse med marinförvaltningens

hemställan.

Med hänsyn till vad sålunda i ärendet förekommit anser jag mig böra

tillstyrka, att pension med 384 kronor för år beredes änkan Mattsson, att

utgå från och med den 1 januari 1928.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Otto Wilhelm

Mattssons änka Hildegard Amanda Mattsson, född Nilsdotter,

må från och med den 1 januari 1928, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 384 kronor.

3:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 8 januari

1927 har tygmästaren i Stockholm gjort framställning om beredande av pension

åt tygarbetaren vid Stockholms tygstation Johan Axel Dahls änka Evelina

Charlotta Dahl, född Johansson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att tygarbetaren Dahl, som avled den

23 augusti 1926, varit stamanställd vid Upplands infanteriregemente under tiden

4 april 1882—12 september 1904 samt tjänstgjort som tygarbetare vid Stockholms

tygstation från och med den 24 augusti 1914 intill sin död; att han

under sin tjänstetid sig utmärkt väl förhållit; att tillgångarna i boet efter

Dahl voro så ringa och värdelösa, att de ej förslogo till gäldande av

begravningskostnaderna och övriga av dödsfallet förorsakade utgifter; att

han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 29 september 1869,

fem söner och tre döttrar, av vilka barn fyra bo i hemmet; att såväl änkan

som tre av barnen äro sjukliga; att änkan endast i ringa grad kan påräkna

försörj ningsbidrag från sina barn; samt att hon på grund av hög ålder,

hjärtfel och åderbråck har svårt att genom arbete försörja sig.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 januari 1927 anfört, att

departementet ansåge billigt, att änkan Dahl bereddes årligt underhåll till

livsuppehälle; och finge departementet hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja änkan Dahl ett

årligt understöd med ett grundbelopp av 300 kronor med därå belöpande

tillägg, att utgå från och med månaden näst efter den, då hennes man avlidit,

så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd.

Statskontoret, som den 14 februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet, har

anfört, att då tygarbetaren Dahl, förutom änka, efterlämnat åtta vuxna barn

torde det kunna ifrågasättas, om pension borde beredas änkan, men då

barnen endast i ringa grad syntes vara i stånd att bidraga till sin moders

uppehälle, torde det få anses med billighet överensstämmande, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

pension beviljades henne. På grund härav och då 1926 års riksdag beviljat

åtskilliga änkor efter arbetare i statens tjänst pensioner till belopp av 384

kronor årligen, finge statskontoret hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att änkan Dahl finge från och med den 1 september 1926

under sin återstående livstid, så länge hon förbleve ogift, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 384 kronor.

Genom brev den 8 april 1927 har Kungl. Maj:t medgivit, att till änkan

Dahl finge tills vidare, räknat från och med den 1 september 1926, från

lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 30 kronor

vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt

henne blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån pension

kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit nu

medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid

uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring

av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Med hänsyn till att änkan Dahl har åtta vuxna barn i livet, kunde det

ifrågasättas, huruvida pension av statsmedel borde beviljas henne, men då

de ekonomiska förhållandena i förevarande fall synas ömmande, finner jag

vissa billighets skäl tala härför. Beträffande pensionsbeloppets storlek ansluter

jag mig till vad statskontoret därutinnan föreslagit. Det torde vara skäligt

att låta pensionen utgå från och med månaden näst efter den, varunder

tygarbetaren Dahl avlidit, eller alltså från och med den 1 september 1926.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tygarbetaren vid Stockholms tygstation Johan Axel Dahls

änka Evelina Charlotta Dahl, född Johansson, må från och

med den 1 september 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 384 kronor.

4:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 3 december 1926,

har daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Isak Göranssons änka Karolina

Göransson, född Johannesdotter, anhållit att komma i åtnjutande av

pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Göransson, som avled

den 2 april 1905, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona

från och med den 29 maj 1874 intill sin död; att hans efterlämnade

änka, som är född den 15 maj 1852, lider av hjärtsjukdom samt till följd

härav och på grund av hög ålder är oförmögen att genom arbete försörja

sig; samt att hon åtnjuter fattigunderstöd.

Ang. pension

åt änkan

Karolina

Göransson,

född Johannesdotter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ang pension

åt änkan

Ingrid Maria

Magnusson,

född Svensson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

I utlåtande den 27 januari 1927 har marinförvaltningen anfört, att 1925

års riksdag i skrivelse nr 200 punkt l:o av principiella skäl funnit det

innebära betänkligheter att med statsmedel pensionera änkor efter befattningshavare,

vilka icke ägt möjlighet att genom statens förmedling grundlägga

familjepension. Riksdagen hade ansett, att beviljande av understöd

i sådana fall borde förekomma endast, när särskilt ömmande omständigheter

vore för handen. Sådana ömmande omständigheter syntes förefinnas

i uu förevarande fall. Karolina Göransson voro änka efter en arbetare, som

tjänat staten under 31 år, samt vore medellös och oförmögen att genom arbete

försörja sig. Marinförvaltningen finge därför, under erinran om att

pensionsbeloppet i här avsett fall jämlikt 1926 års riksdags uttalande i skrivelse

nr 149 punkt 6:o borde utgå med 384 kronor, tillstyrka, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Göransson finge, räknat

från och med den 1 januari 1927, komma i åtnjutande av årlig pension å

allmänna indragningsstaten till belopp av 384 kronor, så länge hon förbleve

i sitt nuvarande änkestånd.

Statskontoret, som den 14 februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet, har

anfört, att ämbetsverket intet hade att erinra mot bifall till förevarande

framställning på det sätt marinförvaltningen tillstyrkt.

I likhet med myndigheterna anser jag mig böra tillstyrka framställning

till riksdagen om beredande av pension åt änkan Göransson. Pensionen

torde böra utgå från och med den 1 januari 1928 med ett årligt belopp av

384 kronor.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Isak Göranssons

änka Karolina Göransson, född Johannesdotter, må från

och med den 1 januari 1928, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 384 kronor.

5:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 29 november 1926,

har daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Sven Johan Magnussons änka

Ingrid Maria Magnusson, född Svensson, anhållit att komma i åtnjutande

av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Magnusson, som avled

den 2 augusti 1903, varit anställd såsom daglönare vid flottans varv i

Karlskrona från och med den 30 maj 1882 intill sin död; att hans efterlämnade

änka, som är född den 14 december 1849, på grund av ålderdomssvaghet

är oförmögen till arbete, varmed hon kan försörja sig; samt att hon

åtnjuter fattigunderstöd.

I utlåtande den 27 januari 1927 har marinförvaltningen anfört, att 1925

års riksdag i skrivelse nr 200 punkt l:o av principiella skäl funnit det inne
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

bära betänkligheter att med statsmedel pensionera änkor efter befattningshavare,

vilka icke ägt möjlighet att genom statens förmedling grundlägga

familjepension. Riksdagen hade ansett, att beviljande av understöd i sådana

fall borde förekomma endast, när särskilt ömmande omständigheter

vore för handen. Sådana ömmande omständigheter syntes förefiunas i nu

förevarande fall. Ingrid Maria Maguusson vore änka efter en arbetare, som

tjänat staten under 21 år, samt vore meddellös och oförmögen att genom

arbete försörja sig. Marinförvaltningen finge därför, under erinran om att

pensionsbeloppet i här avsett fall jämlikt 1926 års riksdags uttalande i skrivelse

nr 149 punkt 6 borde utgå med 384 kronor, tillstyrka, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Magnusson finge, räknat från och

med den 1 januari 1927, komma i åtnjutande av årlig pension å allmänna indragningsstaten

till belopp av 384 kronor, så länge hon förbleve i sitt nuvarande

änkestånd.

Statskontoret, som den 14 februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet, kar

anfört, att ämbetsverket intet hade att erinra mot bifall till förevarande framställning

på det sätt marinförvaltningen tillstyrkt.

Jag tillstyrker, att änkan Magnusson beredes pension av statsmedel med

384 kronor årligen, att utgå från och med den 1 januari 1928; och får jag

alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Sven Johan

Magnussons änka Ingrid Maria Magnusson, född Svensson,

må från och med den 1 januari 1928, så länge kon förbliver i

sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 384 kronor.

6:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 10 oktober

1927 har styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori gjort framställning

om beredande av pension åt förmannen vid gevärsfaktoriet Carl Teodor

Lundins änka Anna Lovisa Lundin, född Birath, samt nedannämnda änkor

efter avlidna arbetare därstädes, nämligen Axel Robert Lindströms änka

Anna Charlotta Lindström, född Jäderlund, Anders Essmans änka Hilda

Elisabet Essman, född Olsson, och Olof Norrmans änka Anna Lovisa Norrman,

född Hammar.

Av handlingar i ärendet inhämtas,

att förmannen Lundin, som avled den 14 juni 192 <, varit anställd vid

Carl Gustafs stads gevärsfaktori från den 5 februari 1891 intill sin död;

att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 31 juli 1869, fem

barn, av vilka tre söner äro arbetare och två döttrar gifta med arbetare;

att intet av barnen kan i nämnvärd grad bidraga till moderns underhåll:

att behållningen, i boet efter Lundin utgjorde ej fullt 2,000 kronor; samt

Ang. pension

åt änkor efter

vissa anställningshavare

vid Carl

Gustafs stads

gevärsfaktori.

opaginerad Kontrollera mot PDF

“ Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

att ankan Lundin på grund av kronisk ledgångsreumatism och åderförkalkning

är oförmögen att genom arbete försörja sig;

att arbetaren Lindström, som avled den 24 juli 1927, varit anställd vid

gevärsfaktoriet från och med den 20 juni 1899 till och med den 31 mars

1921 > då han entledigades från sin anställning med av riksdagen beviljad

pension; att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 23 april

1856, tre barn, av vilka två döttrar äro nästan blinda och en son fabriksarbetare;

att barnen endast i ringa mån kunna bidraga till moderns

underhåll; att behållningen i boet utgjorde omkring 700 kronor; samt att

ankan Lindström på grund av åderförkalkning är oförmögen att genom arbete

försörja sig;

att arbetaren Essman, som avled den 1 juni 1927, varit anställd vid gevärsfaktoriet

från och med den 3 oktober 1899 till och med den 31 mars 1921,

då han entledigades från sin anställning med av riksdagen beviljad pension;

att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 19 september

1862, sju barn, två söner och fem döttrar, vilka samtliga äro i små ekonomiska

omständigheter och ej kunna i nämnvärd mån bidraga till moderns

underhåll; att behållningen i boet utgjorde 3,600 kronor, varav 1,300 kronor

i kontanter, som åtgått till uppehälle, och resten i värdet av eu gammal, i bristfälligt

skick befintlig stuga å ofri grund; samt att änkan Essman på grund

av åderförkalkning, kroniskt njurlidande och sviter efter blodpropp är oförmögen

att genom arbete försörja sig;

att arbetaren Norrman, som avled den 2 augusti 1927, anställdes vid gevärsfaktoriet

år 1865 och entledigades från sin anställning den 30 april 1910

med av riksdagen beviljad pension; att han vid sin död efterlämnat såväl

änka, född den 23 november 1863, som barn, vilka dock endast i ringa

mån kunna bidraga till moderns underhåll; att behållningen i boet utgjorde

ej fullt 1,500 kronor, i huvudsak bestående i en bostadslägenhet om ett rum

och kök, som drager en årlig omkostnad av 200 kronor; samt att änkan Norrman

på grund av muskel- och ledgångsreumatism samt allmän kraftnedsättning

är oförmögen att genom arbete försörja sig.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 oktober 1927 anfört,

att departementet ansåge billigt, att omförmiilda änkor bereddes årligt understöd

till livsuppehälle; och finge departementet hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja en var av

änkorna ett årligt understöd under deras återstående livstid, så länge de förbleve

i sitt nuvarande änkestånd, av 300 kronor, att utgå från och med månaden

näst efter den, då deras respektive män avlidit.

Statskontoret, som den 17 november 1927 avgivit utlåtande i ärendet, har

anfört, att på grund av de i handlingarna meddelade upplysningarna rörande

ifrågavarande änkor ansåge sig statskontoret kunna tillstyrka, att pensioner

åt dem utverkades; och hade statskontoret beträffande det av arméförvalt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

ningens artilleridepartement framlagda förslaget icke annat att erinra än att

pensionsbeloppet i likhet med vad som i pension under senare åren beviljats

i liknande fall syntes böra bestämmas till 384 kronor för år räknat till en

var av dessa änkor.

Omständigheterna i förevarande fall synas mig påkalla, att ifrågavarande

änkor komma i åtnjutande av understöd från statens sida. Beloppet torde

böra bestämmas till 384 kronor årligen för envar av dem, att utgå från och

med månaden näst efter den, varunder mannen avlidit.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förmannen vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Carl

Teodor Lundins änka Anna Lovisa Lundin, född Birath, samt

arbetarna vid samma faktori Axel Robert Lindströms. Anders

Essmans och Olof Norrmans änkor Anna Charlotta Lindström,

född Jäderlund, Hilda Elisabet Essman, född Olsson,

och Anna Lovisa Norrman, född Hammar, må, Anna Lovisa

Lundin från och med den 1 juli 1927, Anna Charlotta Lindström

från och med den 1 augusti 1927, Hilda Elisabet Ess''

man från och med den 1 juli 1927 och Anna Lovisa Norrman

från och med den 1 september 1927, envar så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 384 kronor.

7:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 18 november 1927,

har stallförmannen vid krigsskolan å Karlberg Gustaf Alrik Karlssons änka

Johanna Lovisa Karlsson, född Jansdotter, anhållit att komma i åtnjutande

av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att stallförmannen Karlsson, som

avled den 23 juni 1927, av 1911 års riksdag beviljades en pension av 400

kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, vamnder han entledigades

från sin befattning vid krigsskolan; att 1912 års riksdag tillerkände

honom härutöver en ytterligare årlig pension av 200 kronor; att han vid

sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 16 september 1860, tre barn i

ett förutvarande äktenskap; att änkan på grund av ledgångsreumatism är

fullständigt oförmögen till varje arbete och urståndsatt att taga vård om sig

själv; att hon är intagen å Södermanlands läns sjukhem i Flen, där hon

har att i vårdkostnader årligen erlägga ett belopp av 340 kronor; samt att

behållningen i boet efter mannen uppgår till 5,718 kronor 46 öre.

Arméförvaltningens civila departement har den 13 december 1927 avgivit

utlåtande i ärendet och därvid anfört, att med hänsyn till änkan Karlssons

ålder och hennes mans omkring 40-åriga anställning i statens tjänst samt i

betraktande av, att hon på grund av sjukdom vore fullständigt oförmögen

Ang. pension

åt änkan

Johanna Lovisa

Karlsson,

född

Jansdotter.

i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

till arbete, ansåge departementet billigheten bjuda, att något årligt understöd

av statsmedel bereddes henne under hennes återstående livstid. Visserligen

vore änkan Karlsson icke medellös, men den omständigheten, att hennes

man efterlämnat ett mindre sparat kapital, syntes icke utgöra hinder för beredande

av pension åt henne. Departementet tilläte sig i detta avseende

erinra därom, att 1927 års riksdag enligt dess skrivelse den 25 maj 1927

nr 216, p. 6, beviljat pension åt Maria Matilda Pettersson, änka efter förmannen

vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori Carl Oskar Pettersson, oaktat

behållningen i boet efter mannen utgjorde 10,127 kronor 94 öre, varav 8,753

kronor 69 öre i kontanta medel. Någon hjälp från styvbarnen eller andra

anhöriga syntes änkan Karlsson icke kunna påräkna. Ej heller torde styvbarnen

lagligen kunna åläggas att draga försorg om henne. Vad anginge

beloppet av den pension, som syntes böra tillkomma änkan Karlsson, finge

departementet erinra om, hurusom vid 1927 års riksdag pension åt änkor

efter icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet (arbetarpersonal)

i regel fastställts till 384 kronor. Jämväl ovannämnda änka Maria Matilda

Pettersson hade tilldelats en pension av 384 kronor. I anledning härav synes

den änkan Karlsson tillkommande pensionen böra bestämmas till 384 kronor,

motsvarande en oreglerad pension å 250 kronor. Pensionen syntes böra

utgå från och med den 1 juli 1927. På grund av vad sålunda anförts, hemställde

departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att

änkan Karlsson finge från och med den 1 juli 1927, så länge hon förbleve

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 384 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 24 december 1927 tillstyrkt, att framställning

måtte avlåtas till riksdagen i enlighet med arméförvaltningens civila

departements hemställan. I

I likhet med myndigheterna anser jag billigt, att någon pension av statsmedel

beredes änkan Karlsson under hennes återstående livstid. Emellertid

är hon, enligt vad jag under hand inhämtat, obotligt sjuk och för hela sin

framtid intagen å Södermanlands läns sjukhem i Flen, där hon vårdas för

en årlig avgift av i ett för allt 340 kronor. Under dessa förhållanden

anser jag — jämväl med hänsyn till den förefintliga kapitalbehållningen i

boet — det av arméförvaltningens civila departement föreslagna och av statskontoret

tillstyrkta pensionsbeloppet 384 kronor för högt tillmätt och får

för egen del förorda en årlig pension åt henne av 324 kronor, att utgå från

och med månaden näst efter den, varunder hennes man avlidit, eller således

från och med den 1 juli 1927. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att stallförmannen vid krigsskolan Gustaf Alrik Karlssons

änka Johanna Lovisa Karlsson, född Jansdotter, må från och

med den 1 juli 1927, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 324 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

11

8:o.

Uti en till Kungl. Maj: t ställd skrift, dagtecknad den 12 december 1926,

har försvarsverkens civila personals förbund gjort framställning om beredande

av pension åt nedannämnda änkor efter avlidna daglönare vid flottans

varv i Karlskrona, nämligen Karl Edvard Petterssons änka Amanda Elvira

Pettersson, född Berggren, Karl Emanuel Gustafssons änka Anna Matilda

Gustafsson, född Palmqvist, samt Johan Manfrid Olssons änka Emmy Olsson,

född Svensson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att daglönaren Pettersson, som avled den 25 augusti 1926, varit anställd

såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona under en tid av omkring

28 Vs år; att han vid sin död efterlämnat förutom änkan, född den 14 augusti

1874, två barn, födda respektive 1911 och 1916; att änkan Pettersson

på grund av nervsvaghet är oförmögen att genom arbete försörja sig; samt

att hon är i behov av understöd;

att daglönaren Gustafsson, som avled den 21 mars 1926, varit anställd

såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona under en tid av 12 l/2 år;

att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 9 december 1895,

tre minderåriga barn, nämligen Karl Gösta Hilding, född den 21 februari

1919, Bror Arne Alfred, född den 23 juli 1921, och Margit Linnéa Matilda,

född den 11 december 1924; att änkan Gustafsson lider av allmän klenhet

samt blodbrist, till följd varav hennes arbetsförmåga är tillfälligt nedsatt;

samt att hon är i behov av understöd;

att daglönaren Olsson, som avled den 29 december 1917, varit anställd

såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona under en tid av 7 år; att

han efterlämnat, förutom änkan, född den 25 november 1878, minderåriga

dottern Ella Charlotta Marianne, född den 18 september 1911; att änkan

Olsson lider av kronisk ledgångsreumatism, till följd varav hennes arbetsförmåga

är nedsatt; samt att hon är i behov av understöd.

Varvschef en vid flottans station i Karlskrona har i över framställningen

avgivet yttrande anfört, bland annat, att av de ingivna handlingarna framginge,

att ifrågavarande änkor otvivelaktigt syntes vara i behov av begärda

understöd. Varvschefen hade emellertid ansett sig böra framhålla dels den

jämförelsevis korta tid änkan Olssons framlidne man varit anställd i kronans

tjänst, nämligen endast sju år, dels ock att den nedsatta arbetsförmåga, varav

änkan Gustafsson för närvarande lede, enligt det ansökningen bilagda läkarutlåtandet

endast syntes vara av övergående natur. I

I utlåtande den 27 januari 1927 har marinförvaltningen framhållit, att 1925

års riksdag i skrivelse nr 200 punkt l:o av principiella skäl funnit det innebära

betänkligheter att med statsmedel pensionera änkor efter befattningshavare,

vilka icke ägt möjlighet att genom statens förmedling grundlägga

Ang. pension

åt änkan

Amanda

Elvira

Pettersson

samt daglönarna

K■ E.

Gustafssons

och J. M.

Olssons

minderåriga

barn.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

familjepension. Riksdagen hade ansett, att beviljande av understöd i sådana

fall borde förekomma endast, när särskilt ömmande omständigheter vore för

handen. I ärendet hade icke utrönts sådana omständigheter, att marinförvaltningen

ansåge sig, med hänsyn till riksdagens uttalande, böra tillstyrka

åtgärd för utverkande av änkepensioner åt daglönaränkorna Gustafsson och

Olsson. Yad däremot beträffade Amanda Elvira Pettersson, vore hon änka

efter en arbetare, som tjänat staten under 28 år, samt medellös och oförmögen

att genom arbete försörja sig. Marinförvaltningen finge därför, under

erinran om att pensionsbeloppet i här avsedda fall jämlikt 1926 års riksdags

uttalande i skrivelse nr 149 punkt 6 borde utgå med 384 kronor, tillstyrka,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Pettersson finge,

räknat från och med den 1 januari 1927, komma i åtnjutande av årlig j:>ension

å allmänna indragningsstaten till belopp av 384 kronor, så länge hon

förbleve i sitt nuvarande änkestånd.

Statskontoret, som den 14 februari 1927 avgivit utlåtande i ärendet, har

anfört, att ämbetsverket i likhet med marinförvaltningen tillstyrkte, att en

årlig pension till belopp av 384 kronor utverkades åt änkan Pettersson.

Ankan Gustafsson, vars man arbetat i statstjänst under 12 ''/2 år, hade vid

mannens död endast uppnått en levnadsålder av 30 år, och änkan Olsson,

vars man endast under 7 år varit anställd i statens tjänst, hade vid mannens

död uppnått 39 års ålder. Under sådana omständigheter och även om dessa

änkor, såsom handlingarna syntes giva vid handen, för närvarande lede av

sjukdom, som i någon mån nedsatte arbetsförmågan, kunde statskontoret ej

förorda bifall till förevarande framställning i vad den avsåge beredande av

pension åt sistnämnda två änkor. I ett flertal fall, där pension ej ansetts

böra utgå till änkan själv, hade emellertid understöd beviljats till underhåll

och uppfostran åt de efterlevande minderåriga barnen. Visserligen hade

1926 års riksdag avslagit en motion rörande pension åt daglönaren G. A.

Peterssons minderåriga barn, efter det att bankoutskottet enligt avgivet utlåtande

(nr 25 p. 20) ansett sig icke kunna tillstyrka densamma med hänsyn

till att daglönaren Peterssons anställningstid endast utgjort icke fullt 8 år

samt att hans efterlämnade änka blott vore 36 år gammal och såvitt för

utskottet tillgängliga handlingar utvisade vore frisk och kunde genom arbete

försörja sig. (Jfr även bankoutskottets uti. 1926 nr 25 p. 15). Då emellertid

beträffande änkorna Gustafsson och Olsson omständigheterna finge anses

vara mera ömmande än vad som kunde sägas vara fallet beträffande änkan

efter daglönaren G. A. Petersson, funne sig statskontoret kunna tillstyrka,

att pension utverkades åt deras minderåriga barn; och torde pensionerna

skäligen böra utgå med 96 kronor årligen för varje minderårigt barn. På

grund av vad sålunda anförts, hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Pettersson finge från och med

den 1 januari 1927 under sin återstående livstid, så länge hon förbleve i

sitt nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten uppbära pension

till belopp av 384 kronor årligen, samt att vart och ett av de minderåriga

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 76.

barnen efter daglönaren Gustafsson och hans änka samt efter daglönaren

Olsson och hans änka finge från och med den 1 januari 1927 till och med

det kalenderår, under vilket barnet uppnådde 18 års ålder, från allmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 96 kronor.

Genom brev den 8 april 1927 har Kungl. Maj:t medgivit, att till änkan

Pettersson finge tills vidare, räknat från och med den 1 januari 1927, från

sjöförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 30 kronor

vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt henne

blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån pension kunde

bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit nu medgivna

understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna

understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring av till

betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtids
tillägg
Genom

samma brev har Kungl. Maj:t tillika medgivit, att till änkorna Gustafsson

och Olsson finge såsom bidrag till försörjningen av deras ifrågavarande

barn under år 1927 från sjöförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas dels

omedelbart för första kvartalet ett belopp av 70 kronor till änkan Gustafsson

och 20 kronor till änkan Olsson, dels ock därefter 70 respektive 20 kronor

till envar av dem vid varje kvartals utgång; och skulle, därest understöd

åt barnen komme att medgivas utgå från allmänna indragningsstaten jämväl

för år 1927, änkorna Gustafsson och Olsson äga skyldighet eu var att till

berörda anslag återbetala vad som på grund av det nu lämnade medgivandet

utbetalats till henne, vilken återbetalning finge ske genom överföring av

till betalning från allmänna indragningsstaten förfallna understödsmedel och

därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Yad angår frågan om pension av statsmedel åt änkan Pettersson, finner

jag mig i likhet med vederbörande myndigheter böra förorda, att årligt understöd

beredes henne med 384 kronor årligen, att utgå från och med den

1 januari 1927. Vidkommande förslaget om understöd åt daglönarna Gustafssons

och Olssons efterlevande finner jag liksom myndigheterna anledning

saknas att utverka änkepensioner, men torde med hänsyn till föreliggande

ömmande omständigheter understöd åt de efterlevande böra på sätt statskontoret

föreslagit beredas i form äv uppfostringsbidrag åt de minderåriga

barnen. Understödet torde böra bestämmas till 96 kronor årligen för vart

och ett av barnen, att utgå från och med den 1 januari 1927 till och med

det år, varunder barnet uppnår 18 års ålder.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att daglönaren vid fiottans varv i Karlskrona Karl

Edvard Petterssons änka Amanda Elvira Pettersson, född

Berggren, må från och med den 1 januari 1927, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 384 kronor;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

dels ock att vart och ett av avlidne daglönaren vid flottans

varv i Karlskrona Karl Emanuel Gustafssons och hans änka

Anna Matilda Gustafssons, född Palmqvist, minderåriga barn

Karl Gösta Hilding, Bror Arne Alfred och Margit Linnéa

Matilda ävensom avlidne daglönaren vid samma varv Johan

Manfrid Olssons och hans iinka Emmy Olssons, född Svensson,

minderåriga dotter Ella Charlotta Marianne må från och med

den 1 januari 1927 till och med utgången av det kalenderår,

varunder barnet uppnår 18 års ålder, komma i åtnjutande av

understöd från allmänna indragningsstaten med 96 kronor

årligen.

9:o.

Ang. understöd

åt avlidne

förr åds förmannen

C. J. Emanuelssons

änka och

minderåriga

dotter.

Uti en till Kungl. Maj.t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

överlämnad skrift, dagtecknad den 19 juli 1927, har förrådsförmannen

vid arméns intendenturförråd å Karlsborg Carl Johan Emanuelssons änka

Maria Sofia Emanuelsson, född Johansson, anhållit att komma i åtnjutande

av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att förrådsförmannen Emanuelsson

avled den 5 maj 1927; att han av 1920 års riksdag tillerkändes eu årlig pension

av 800 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, varunder

han entledigades från sin anställning vid arméns intendenturförråd å Karlsborg

(skrivelse nr 296 punkt 10 e); att han vid sin död efterlämnat, förutom

änkan, född den 11 april 1869, tre döttrar, varav en minderårig dotter Märta,

född den 1 mars 1913; att änkan Emanuelsson lider av blodbrist i förening

med betydligt nedsatta kroppskrafter och att hennes arbetsförmåga till

följd därav är att anse såsom i väsentlig grad nedsatt; samt att behållningen

i boet efter mannen uppgått till 9,582 kronor 87 öre.

Chefen för arméns intendenturförråd å Karlsborg har tillstyrkt änkan

Emanuelssons ansökning.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 oktober 1927 anfört,

att i betraktande av den avlidne makens långa och synnerligen väl vitsordade

verksamhet i statens tjänst, omfattande en tid av nära 38 år, ansåge departementet

det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att änkan

Emanuelsson, med hänsyn till att hennes arbetsförmåga vore i väsentlig

grad nedsatt, bereddes någon pension från statens sida samt att dottern

Märta på grund av föreliggande ömmande omständigheter finge komma i åtnjutande

av understöd i form av uppfostringsbidrag. Yad beträffade storleken

av denna pension och detta understöd, ansåge departementet sig, på

grund av vad riksdagen uti skrivelse den 16 april 1926, nr 149, beträffande

pensionering av statstjänares efterlevande anfört, böra föreslå en årlig pension

av 384 kronor åt änkan Emanuelsson, så länge hon förbleve i sitt nuvarande

änkestånd, samt ett årligt understöd å 120 kronor åt dottern Märta

till och med utgången av det kalenderår, under vilket hon uppnådde 18 års

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition nr 16.

ålder. Då Emanuelsson avlidit den 5 maj 1927, torde understöden böra få utga

från och med den 1 juni nämnda år. På grund av vad sålunda anförts hemställde

departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att

änkan Emanuelsson och den minderåriga dottern finge från och med den 1

juni 1927 å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension och årligt

understöd, änkan, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, med

384 kronor och dottern till och med utgången av det kalenderår, varunder

hon uppnådde 18 års ålder, med 120 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 18 november 1927 anfört, att då ämbetsverket

icke funne något att erinra beträffande förevarande framställning, finge

statskontoret tillstyrka vidtagande av åtgärd i överensstämmelse med vad

arméförvaltningens intendentsdepartement hemställt.

Ehuru änkan Emanuelsson icke är att betrakta såsom fullkomligt medellös,

finner jag mig likväl i anseende till mannens nära 38-åriga anställning

i statens tjänst samt hennes sjuklighet böra förorda, att årligt understöd

beredes henne under hennes återstående livstid. Emellertid torde — med

hänsyn till förefintlig kapitalbehållning i boet efter mannen samt då änkan

Emanuelsson icke synes vara fullkomligt oförmögen till arbete — anledning

saknas att för henne förorda högre understödsbelopp än 324 kronor.

I likhet med myndigheterna anser jag, att något årligt understöd jämväl bör

tilldelas makarna Emanuelssons minderåriga dotter Märta. I fråga om storleken

av detta understöd biträder jag arméförvaltningens intendentsdepartements

av statskontoret tillstyrkta förslag. Ifrågavarande båda understöd

torde böra utgå från och med den 1 juni 1927.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förrådsförmannen vid arméns intendenturförråd å Karlsborg

Carl Johan Emanuelssons änka Maria Sofia Emanuelsson,

född Johansson, och makarnas dotter Märta må från och med

den 1 juni 1927 från allmänna indragningsstaten uppbära årliga

understöd, änkan med 324 kronor, att utgå så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, och dottern med 120

kronor, att utgå till och med det kalenderår, varunder hon

uppnår 18 års ålder.

10:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till arméförvaltningens intendentsdepartement

överlämnad skrivelse den 4 maj 1927 har chefen för Norrbottens regemente

gjort framställning om beredande av pension åt skomakeriförmannen

vid nämnda regementes intendenturverkstäder Helmer Leonard Lindvalls

änka Ida Maria Lindvall, född Olsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att förmannen Lindvall, som avled

den 29 mars 1927, från och med den 17 maj 1906 intill sin död varit anställd

vid Norrbottens regementes intendenturverkstäder, under åren 1906—

1916 såsom skomakeriarbetare samt därefter såsom förman för skomakeri
-

Ang. understöd

åt avlidne

skomakeriförmannen

H. L. Lindvalls

änka

och minderåriga

barn.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

verkstaden; att han under denna sin tjänstetid städse visat synnerligen stor

arbetsförmåga och skicklighet samt nedlagt stort intresse och omsorg på att

fullgöra sitt arbete på allra bästa och redligaste sätt; att han vid sin död

efterlämnat, förutom änkan, född den 26 september 1882, fyra barn, Ester

Maria, Erik Helge, Axel Kuben samt Gustaf Harry, födda respektive den

11 december 1909, den 24 oktober 1911, den 16 juni 1915 och den 15 augusti

1920; att änkan Lindvall är mindre arbetsför på grund av lindrigt hjärtfel

och förhöjt blodtryck; samt att hon är medellös och icke har någon, som

är pliktig att bidraga till hennes och barnens uppehälle.

Kommendanten i Koden har tillstyrkt framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméjörvaltningens intendentsdepartement

i skrivelse till Kungl. Maj: t den 28 juni 1927 anfört, att

departementet i betraktande av förmannen Lindvalls jämförelsevis långa och

synnerligen väl vitsordade verksamhet i statens tjänst ansåge det vara med

rättvisa och billighet överensstämmande, att änkan Lindvall med hänsyn till

att hon vore mindre arbetsför på grund av sjukdom bereddes någon pension

från statens sida samt att barnen på grund av föreliggande ömmande omständigheter

måtte medgivas understöd i form av uppfostringsbidrag. Yad

beträffade storleken av de sålunda ifrågasatta understöden, ansåge departementet

sig på grund av vad riksdagen uti skrivelse den 16 april 1926, nr

149, beträffande pensionering av statstjänares efterlevande anfört böra föreslå

en årlig pension av 324 kronor åt änkan Lindvall, så länge hon förbleve i sitt

nuvarande änkestånd, samt årliga understöd å 120 kronor åt vart och ett av

barnen till och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet uppnådde

18 års ålder. Då Lindvall avlidit den 29 mars 1927, torde understöden

böra få utgå från och med den 1 april nämnda år. På grund av vad

sålunda anförts finge departementet hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva, att avlidne skomakeriförmannen Lindvalls änka och

makarnas barn Ester Maria, Erik Helge, Axel Ruben samt Gustaf Harry

finge från och med den 1 april 1927 å allmänna indragningsstaten uppbära

arlig pension och årliga understöd, änkan, så länge hon förbleve i sitt nuvarande

änkestånd, med 324 kronor och vart och ett av barnen till och med

utgången av det kalenderår, varunder det uppnådde 18 års ålder, med 120 kronor.

Statskontoret har den 9 augusti 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att då skomakeriförmannen Lindvalls efterlämnade änka vore allenast

44 år gammal och syntes åtminstone i viss mån kunna bidraga till sitt eget

livsuppehälle — vilket uttrycket »mindre arbetsför» i det handlingarna bifogade

läkarbetyget torde angiva — hölle statskontoret före, att anledning

icke förelåge till beredande åt henne själv av någon pension. Då emellertid

Lindvall utom änkan efterlämnat fyra barn, alla under 18 år, syntes det billigt,

att något understöd bereddes för barnens försörjning och uppfostran, och

syntes ett årligt understöd till varje minderårigt barn av 120 kronor få

anses skäligt. Detta belopp borde betraktas såsom nyreglerat i avseende å

rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg. Statskontoret hemställde alltså, att

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att vart och ett av avlidne

skomakeriförmannen Lindvalls efterlämnade minderåriga barn finge från och

med den 1 april 1927 intill utgången av det kalenderår, varnnder det uppnådde

18 års ålder, åtnjuta årligt understöd från allmänna indragningsstaten

till belopp av 120 kronor.

Genom brev den 2 september 1927 har Kungl. May.t medgivit, att till vart

och ett av avlidne skomakeriförmannen Lindvalls och hans änkas minderåriga

barn finge tills vidare, räknat från och med den 1 april 1927, från lantförsvarets

anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 30 kronor för

varje tilländalupet kvartal, intill dess frågan om beredande av understöd åt

ifrågavarande barn blivit slutligt prövad, med skyldighet för dem att, i den

mån understöd kunde bliva dem tillerkänt från allmänna indragningsstaten

jämväl för tid, varunder de uppburit nu medgivna understöd, till berörda

anslag till extra utgifter återbetala därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel,

vilken återbetalning finge ske genom överföring av till betalning

från allmänna indragningsstaten förfallna understödsmedel och därå eventuellt

belöpande dyrtidstillägg.

Med hänsyn till att änkan Lindvall är medellös och på grund av sjuklighet

mindre arbetsför, anser jag, i likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement,

att årligt understöd bör beredas henne under hennes återstående

livstid. Understödsbeloppet torde böra bestämmas till 324 kronor.

Jämväl till de minderåriga barnen torde böra utgå årliga understöd på sätt

av myndigheterna föreslagits eller således med 120 kronor för vart och ett

av dem under tiden intill utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår

18 års ålder.

Jag hemställer alltsa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skomakeriförmannen vid Norrbottens regementes intendenturverkstäder

Helmer Leonard Lindvalls änka Ida Maria

Lindvall, född Olsson, och makarnas minderåriga barn Ester

Maria, Erik Helge, Axel Euben och Gustaf Harry må frän

och med den 1 april 1927 å allmänna indragningsstaten uppbära

årliga understöd, änkan med 324 kronor, att utgå så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, samt vart och ett av

barnen med 120 kronor, att utgå till och med det kalenderår,

varunder barnet uppnår 18 års ålder.

Yad departementschefen ovan under punkterna bo—

10:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Kungl. Höghet Kronjninsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

■Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 62 häft. (Nr 76.)

248 28 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:354 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa fram ställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. s. 2 i texten
  2. BU 1928:43 Memorial, med föranledande av andra kammarens återremiss av vissa delar utav bankoutskottets utlåtande nr 32, i anledning av vissa framställningar rörande pensi s. 1 i texten
  3. BU 1928:32 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. Bankoutskottet a7 i texten