Angående understöd åt avlidne medicine kandidaten J. G. Larssons minderårige son m. rn
1928-02-17 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1928:80, Angående understöd åt avlidne medicine kandidaten J. G. Larssons minderårige son m. rn
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 80.
Nr 80.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd åt avlidne
medicine kandidaten J. G. Larssons minderårige
son m. rn.; given Stockholms slott den 17 februari 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—2:o hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
N. J. F. Almkvist.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 17 februari 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meukling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Ai.mkvist,
Lyberg, von Stockenström.
Departementschefen, statsrådet Almkvist anför härefter:
l:o.
I skrivelse till kanslern för rikets universitet har karolinska mediko-kirur- Understöd
</iska institutets lärarkollegium gjort framställning om utverkande av pro- ^^dicintf
position till 1928 års riksdag om beviljande av pension från allmänna in- kandidaten
dragningsstaten åt avlidne läraren vid institutet, medicine kandidaten John minderårig
Gunnar Larssons änka och minderårige son. Såsom stöd för sin framställ- sou.
ning har lärarkollegiet framhållit Larssons långvariga och förtjänstfulla verk
-
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 80.
samhet i egenskap av biträdande lärare i kemi vid institutet och såsom lärare
vid tandläkarinstitutet ävensom de ömmande omständigheter, i vilka hans
efterlevande befinna sig.
Lärarkollegiet anför:
Sedan den nya examensstadgan av den 28 juni 1907 trätt i kraft och i
kungl. brevet av den 26 juni 1908 anbefallts, att en kurs i allmän kemi
skulle anordnas vid karolinska institutet, anställdes medicine kandidaten
Gunnar Larsson att såsom biträdande lärare under läsåret 1908—1909 meddela
den härför nödiga undervisningen. Detta förordnande har sedan dess,
år efter år, förnyats, och Larsson har således under en tid av 20 år meddelat
den grundläggande undervisningen i detta ämne, vilken undervisning
han på ett i allo synnerligen förtjänstfullt sätt utövat. De löneförmåner
han härför av statsverket uppburit utgjorde till och med juni månad 1924
2,500 kronor om året och därefter 3,700 kronor. Sedan 1900 — under 27
år alltså — har Larsson även varit anställd som lärare i kemi med metallurgi
och läkemedelslära vid tandläkarinstitutet, för vilket uppdrag han
ej uppburit ersättning av statsverket utan endast stadgade avgifter av de
studerande. Aven om denna undervisning har han inlagt synnerligen stora
förtjänster.
Sedan Larsson den 16 april 1927 avlidit till följd av eu häftigt förlöpande
sjukdom, efterlämnar han hustru Emma Sofia Larsson, född den 17 april
1892, och en treårig son, utan några nämnvärda tillgångar. Till bevis härom
hänvisas till bilagda prästbevis och intyg av boutredningsmannen.
Av det vid framställningen fogade åldersbeviset framgår, att Emma Sofia
Larsson, född Andersson, som den 16 april 1927 blev änka, är född den
17 april 1892 samt att makarnas son John Ragnar är född den 1 april 1924.
Intyget av vederbörande boutredningsman utvisar, att behållningen i boet
vid bouppteckningen befanns vara 2,391 kronor och 15 öre.
Sedan kanslern, som funnit ifrågavarande framställning synnerligen behjärtansvärd,
den 24 augusti 1927 hemställt om avlåtande till 1928 års
riksdag av proposition i överensstämmelse med lärarkollegiets förslag, har
statskontoret den 31 oktober 1927 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört följande:
Såsom framgår av det i ärendet företedda åldersbetyget är Larssons änka
född den 17 april 1892 och alltså endast 35 år gammal. Vid sådant förhållande
och då, såvitt handlingarna utvisa, änkan Larsson är fullt arbetsför,
torde anledning icke föreligga att åt henne söka bereda någon pension.
Emellertid torde Larssons efterlämnade familj, bestående av änkan och en
son, född den 1 april 1924, få anses vara i behov av understöd under
sonens minderårighet; och skulle därför statskontoret vilja föreslå, att åt
sonen utverkas något understöd av statsmedel. Om hänsyn tages allenast till
den årsavlöning av statsmedel, som till Larsson utgick vid hans frånfälle,
skulle för Larsson, om hans befattning varit förenad med delaktighet i civilstatens
änke- och pupillkassa, gällt ett delaktighetsbelopp i kassan å 670
kronor; och skulle änkan med ett barn bekommit i pension från kassan
930 kronor. För ett barn utan pensiousberättigad moder skulle pensionsbeloppet
hava belöpt sig till 670 kronor. I förevarande fall synes under
-
9
Kungl. Maj.ts proposition Nr SO.
stödet skäligen böra utgå med omkring 500 kronor för år. Statskontoret
hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att avlidne
läraren medicine kandidaten John Gunnar Larssons och hans efterlämnade
änka Emma Sofia Larssons, född Andersson, minderårige son John
Ragnar må från och med den 1 maj 1927 till och med utgången av det
kalenderår, varunder han uppnår 18 års ålder, komma i åtnjutande av
understöd från allmänna indragningsstaten till belopp av 504 kronor årligen.
På grund av de ömmande omständigheter, som i förevarande fall föreligga,
anser jag mig kunna i så måtto förorda den i ärendet gjorda framställningen,
att jag tillstyrker understöd åt Larssons minderårige son i anslutning
till den uppfattning i frågan, som uttalats av statskontoret. Jag
hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att avlidne läraren vid karolinska mediko-kirurgiska institutet,
medicine kandidaten John Gunnar Larssons och hans
efterlevande hustru Emma Sofia Larssons, född Andersson,
minderårige son John Ragnar må från och med den 1 maj
1927 till och med utgången av det kalenderår, varunder
han uppnått aderton års ålder, komma i åtnjutande av ett
årligt understöd från allmänna indragningsstaten av 504
kronor.
2:o.
Rektor vid folkskoleseminariet i Göteborg har i skrivelse till skolöverstyrelsen
den 31 oktober 1927 hemställt om utverkande av pension åt avlidne
värmeskötaren vid seminariet Olle Olssons änka Ida Serafia Olsson, född
Jonasson.
Enligt företett åldersbetyg är änkan Olsson född den 7 mars 1875. Hon
lider enligt intyg av läkare av åderbråck å båda benen samt är i följd därav
i rätt hög grad nedsatt till sin arbetsförmåga. Av handlingarna i ärendet
framgår vidare, att hennes man varit anställd vid nämnda folkskoleseminarium
från och med den 22 augusti 1912 till sin död den 22 september 1927
och därvid uppburit avlöning, som från och med budgetåret 1925—1926
frånsett tillfällig avlöningsförbättring och dyrtidstillägg uppgått till 1,425
kronor årligen, vartill kommit fri bostad med bränsle och lyse, att han
sedan mars 1924 på grund av sjukdom varit urståndsatt att sköta sin tjänst,
att makarna Olsson icke hade några barn i livet, samt att Olsson vid sin
död efterlämnat ett sparat kapital på omkring 2,700 kronor.
Skolöverstyrelsen hemställer i utlåtande den 2 december 1927, under åberopande
av riksdagens tidigare beslut i liknande fall, om pension åt änkan
Olsson till ett belopp av 384 kronor årligen.
Statskontoret, som den 14 december 1927 yttrat sig i ärendet, finner det
med hänsyn till föreliggande omständigheter billigt, att någon pension beredes
änkan Olsson, samt tillstyrker bifall till överstyrelsens förslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 65 häft. (Nr 79 — 80.) ''2
Departe
mentschefen
-
Pension åt
änkan Ida
Serafia
Olsson.
Departe
mentschefen.
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 80.
Jag finner tillräckligt starka billighetsskäl tala för att likeom tidigare i
liknande fall ägt rum jämväl åt änkan Olsson beredes någon pension. Mot
det av myndigheterna föreslagna pensionsbeloppet har jag icke något att
erinra.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att värmeskötaren vid folkskoleseminariet i Göteborg Olle
Olssons änka Ida Serafia Olsson, född Jonasson, må, räknat
från och med den 1 oktober 1927, under sin återstående
livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384
kronor.
Vad departementschefen sålunda under punkterna l:o—
2:o hemställt, behagar, på tillstyrkan av statsrådets övriga
ledamöter, Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Em. G:son Bergman.
Stockholm 1028, Ivar Ilreggströins Boktryckeri A. B.
280622
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BU 1928:32 Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. Bankoutskottet s. 47 i texten